Riksdagsfrågor (Betänkande 1989/90:KU10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets betänkande

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 24 motioner från allmänna motionstiden 1989
rörande riksdagsfrågor. Samtliga avstyrks. Till betänkandet har fogats 6
reservationer och 1 särskilt yttrande. Framställningen har delats upp i
följande avsnitt:

1. Motionstider—Budgetpropositionens avlämnande m.m.

2. Inrättande av miljöutskott

3. Jämställdhet i riksdagens valda organ

4. Val av JO

5. Sanningsförsäkran vid utskottsutfrågningar

6. Vissa frågor rörande lagstiftningens tillämpning

7. Protokollets utformning m.m.

8. Tillträde till riksdagens lokaler m.m.

9. Arrangemang i kammarsalen

10. Praktiktjänstgöring, studier och vidareutbildning

11. Telefonsamtal till riksdagen

Motionerna

1988/89:K236 av Kent Lundgren (mp) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att "lagstiftarens intentioner" i fortsättningen
skall ingå som särskild text i såväl utskottsbetänkanden som de
allmäntryck som därefter ligger till grund för lagars och reglers uttolkning
hos myndigheter och allmänheten,

6. att — om 5 godkänns — riksdagen beslutar att följa upp lagarnas
tillämpning och effekt i samhället efter ett år och efter tre år och att
justitieutskottet får ansvaret för denna verksamhet och löpande rapporterar
till såväl riksdag som regering.

1988/89:K301 av Karin Ahrland och Lars Sundin (båda fp) vari yrkas
att riksdagen beslutar att särskilda medel skall anslås för utskottsbesök
vid EG och uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att närmare bereda frågan.

1988/89:K302 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att låta Sveriges flagga pryda plenisalen och eventuellt andra lämpliga
lokaler i riksdagshusen under hela riksmötet.

1989/90:KU10

Riksdagsfrågor

1989/90
KU 10

1 Riksdagen 1989/90. 4 sami. Nr 10

1988/89:K303 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att allmänhetens rätt att besöka riksdagshuset för att bevista kammarens
sammanträden eller eljest icke får inskränkas genom avspärrningar
av riksdagshuset.

1988/89:K304 av Helge Hagberg och Owe Andréasson (båda s) vari
yrkas att riksdagen uttalar sig för sådana former för överlämnandet av
budgetpropositionen till riksdagen som anges i motionen.

1988/89:K305 av Helge Hagberg och Lars Svensson (båda s) vari yrkas
att riksdagen låter utreda frågan om riksdagsresor till olika delar av
landet.

1988/89:K307 av Sven-Gösta Signell och Birger Rosqvist (båda s) vari
yrkas att riksdagen beslutar om en ny placeringsordning av ledamöterna
i riksdagen enligt vad som förordats i motionen.

1988/89:K308 av Lars Tobisson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
platsfördelningen i riksdagens plenisal skall ske efter partitillhörighet
och inte efter valkrets.

1988/89:K309 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om
en omläggning av arbetsrutinerna i riksdagen i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1988/89:K310 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
förutom riksvapnet Sveriges flagga skall ha ständig plats i riksdagens
plenisal.

1988/89:K311 av Anders Björck och Hans Leghammar (m, mp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att frågan om sanningsförsäkran
för dem som lämnar upplysningar till riksdagsutskott skyndsamt
utreds i syfte att framlägga lagförslag om sådan försäkran.

1988/89:K313 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
förändra sin utskottsorganisation så att miljöfrågorna hädanefter handläggs
av ett särskilt miljöutskott.

1988/89:K314 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att det inom
riksdagen utreds vilka förutsättningar som finns för att riksdagsmännens
egna initiativ- och motionsrätt utsträcks till hela den tid då
riksmötena pågår.

1988/89:K315 av Birger Schlaug (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att riksdagsledamöter får säga du till varandra
och till statsråd även i kammaren i situationer där det klart framgår
till vilken man riktar sig,

2. att riksdagen beslutar att varje riksdagsledamot som så önskar har
rätt till sina egna ord också i kammaren och att censur inte skall ske i
samband med att protokollen skrivs,

3. att riksdagen beslutar att ledamöter och statsråd inte får förändra
sakuppgifter och ordval från det att anförandet sker till dess att
protokollet är justerat.

1989/90: KU 10

1988/89:K316 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en parlamentarisk
utredning för att utarbeta förslag om en omläggning av budgetåret och
en reformering av riksdagens arbetsformer i enlighet med vad som
angetts i motionen.

1988/89:K319 av Kjell Nilsson och Lisbeth Staaf-Igelström (båda s) vari
yrkas att riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att framlägga förslag
ägnade att öka ledamöternas möjligheter till studier och vidareutbildning.

1988/89:K320 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen ger
JO-delegationen i uppdrag att företa personundersökning, innan man
föreslår en kandidat till posten som justitieombudsman eller chefejustitieombudsman.

1988/89:K322 av Maggi Mikaelsson (vpk) vari yrkas att riksdagen
uppmanar samtliga riksdagsledamöter att någon gång under varje mandatperiod
genomföra en månads praktik inom något av områdena
grundskola, hemtjänst, sjukvård, barnomsorg eller missbruksvård.

1988/89:K323 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen uttalar
att riksdagens lokaler inte under pågående sessioner får utnyttjas för
den typ av politiska utspel som påtalats i motionen.

1988/89:K325 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att riksdagens ledamöter först av alla
bör få ta del av budgetpropositionen.

1988/89:K326 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
uttalar sitt stöd till rekommendationen om en 40-procentig kvotering
mellan kvinnor och män till alla riksdagens utskott, styrelser och
utredningar.

1988/89:K328 av Birger Schlaug och Hans Leghammar (båda mp) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regeringens ansvar för att delta i arbetet med att
göra riksdagsarbetet mer intresseväckande,

2. att riksdagen beslutar tillsätta en utredning enligt motionens anda
som ett led i förnyelsearbetet.

1988/89:K406 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
riksdagsledamot har rätt att hos myndighet få information om gällande
tillämpning av svensk lagstiftning.

1988/89:K813 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar öppna 020-linje till riksdagen.

1989/90: KU 10

Utskottet

1989/90: KU 10

1. Motionstider—budgetpropositionens avlämnande
m.m.

Motionerna

Den allmänna motionstidens begränsning till 15 dagar från den dag då
budgetpropositionen anmäldes i kammaren (3 kap. 10 § riksdagsordningen)
tas upp i två motioner. I motion K314 av Inger Schörling m.fl.
(mp) sägs att i ett modernt samhälle är denna ordning inte rimlig. Det
vore enligt motionärerna vida bättre om riksdagsmännens initiativrätt
utsträcktes till hela den tid då riksmöte pågår. I motion K309 av Görel
Bohlin (m) påpekas att inte minst det alternativa budgetarbetet är
utomordentligt arbetskrävande. Ledamöter och kanslier skulle ges en
rimligare arbetssituation om enbart motioner med ekonomiska konsekvenser
i anledning av budgeten fick läggas fram inom en 14-dagarsperiod
efter avlämnandet av budgetpropositionen. En andra motionstid
för enskilda ledamöter kunde sedan enligt motionen förläggas till
hösten.

Enligt motion K316 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) är det ur allmän
politisk synpunkt otillfredsställande att riksdagsårets början inte också
innebär en mera substantiell upptakt i riksdagsarbetet. Det naturliga
borde vara att börja riksmötet med budgetbehandling och allmän
motionstid. Att införa allmän motionstid under hösten skulle inte,
enligt motionen, lösa några problem utan enbart medföra dubbelbehandling
av många ärenden under samma riksmöte. I motionen tas
också behovet av att anordna kvällsplena och svårigheten att utöka
antalet s.k. riksdagsfria perioder som exempel på brister i den nuvarande
ordningen. Enligt motionärerna skulle förutsättningarna för
planering av riksdagens arbete vara helt annorlunda om statsbudgeten
följde kalenderåret.

Formerna för offentliggörandet och överlämnandet av budgetpropositionen
berörs i tre motioner. I motion K304 av Flelge Hagberg och
Owe Andréasson (båda s) konstateras att med nuvarande ordning
överlämnas budgetpropositionen symboliskt till talmannen. Därefter
håller finansministern och biträdande finansministern presskonferenser.
Motionärerna föreslår ett särskilt förfarande i vilket finansministern
presenterar finansplan och budgetproposition inför kammaren
och att de partier som står utanför regeringen därefter får ge sina första
kommentarer.

Enligt motion K325 av Elver Jonsson (fp) är det en så självklar sak
att riksdagen först av alla bör få ta del av budgetpropositionen att det
inte behöver motiveras.

Även i motion K328 av Birger Schlaug och Hans Leghammar (båda
mp) hävdas att riksdagen borde vara stället där finansministern presenterar
finansplan och budgetförslag. Motionärerna föreslår också att en
särskild utredning tillsätts med ledamöter som suttit i riksdagen högst
en valperiod. Utredningens uppgift bör vara att lämna förslag på nya

arbetsformer för att förnya riksdagen och åter göra denna till ett
intresseväckande forum. Till utredningen bör, enligt motionen, kopplas
representanter från partier utanför riksdagen som nått upp till
minst 1 % i föregående val.

Utskottets bedömning

Det framgår av grundlagberedningens betänkande att beredningen
övervägde att avskaffa de tidsmässiga begränsningarna i rätten att väcka
s.k. fristående motioner. Beredningen betonade (SOU 1972:15 s. 262)
att initiativrätten för de enskilda ledamöterna var en omistlig beståndsdel
i svenskt riksdagsskick. Det framhölls också att principerna om att
varje ärende skulle utskottsberedas och leda till beslut i sak gav de
enskilda ledamöternas motionsrätt en, internationellt sett, ganska unik
kvalitet. Beredningen fann dock (s. 236) att liksom tidigare borde
motioner som inte anknöt till propositioner eller särskilda riksdagsinitiativ
få väckas endast under en begränsad tid av året. Detta skulle
enligt beredningen ses mot bakgrund av de betydande rättsverkningar
som anhängiggörandet av en motion utlöser. Utskottet förklarade sig
våren 1988 (KU 1987/88:43), vid behandlingen av en motion om fri
motionsrätt under hela riksmötet, dela grundlagberedningens uppfattning
i denna del.

Beredningen prövade flera olika lösningar för förläggningen av en
allmän motionstid inom ramen för sitt förslag till schema för det årliga
riksdagsarbetet och för budgetprövningen. En av dessa lösningar var att
förlägga den allmänna motionstiden till de första veckorna av det
under hösten inledda riksmötet. Beredningen fann emellertid att det
var utomordentligt svårt att lösgöra en allmän motionstid från rätten
att väcka följdmotioner med anledning av budgetpropositionen. Den
stannade för att föreslå endast en allmän motionstid om året. Denna
skulle infalla under tiden närmast efter det att budgetpropositionen
hade lagts fram.

Riksdagen beslöt våren 1988 (KU 1987/88:43) i enlighet med ett
förslag från folkstyrelsekommittén att inleda försök med en förändrad
budgetprocess i riksdagen under innevarande mandatperiod. Försöket
syftar till att åstadkomma en ökad koncentration av utskottens och
kammarens behandling av budgetpropositionen. Det förutsattes i förslaget
att motioner utan direkt samband med budgetförslaget inte
skulle behandlas tillsammans med detta i samma utsträckning som
tidigare. Riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag att dess arbetsgrupp
för riksdagsfrågor borde få i uppdrag att följa försöket och vid
behov ta initiativ till förändringar. Arbetsgruppen har gjort en utvärdering
(1989/90:KU19) av hur försöket utfallit under våren 1989. Riksdagen
har beslutat att försöket skall fortsätta under resten av innevarande
valperiod på ungefår samma sätt som hittills.

1 1988 års kompletteringsproposition (prop. 1987/88:150 bil. 1) redovisades
att budgetprocessen skall läggas om för i princip hela statsförvaltningen,
utom för försvarsutskottet som redan tillämpar en särskild
flerårsmodell. Det viktigaste inslaget i den nya budgetprocessen

1989/90: KU 10

1* Riksdagen 1989190. 4 sami Nr 10

är att hela verksamhetsområdet för en myndighet skall underkastas en
fördjupad redovisning och prövning vart tredje år. Finansutskottet
(FiU 1987/88:30, rskr. 394) hade inte något att erinra mot redogörelsen
i 1988 års kompletteringsproposition. En kommitté har tillkallats för
en översyn av budgetpropositionens innehåll och utformning, m.m.
Kommittén, som antagit namnet budgetpropositionsutredningen, förväntas
redovisa sina förslag senast den 30 juni 1990.

De förslag till förändring av riksdagens arbete som såväl försöksverksamheten
med en förändrad budgetprocess i riksdagen som arbetet
med en förändring av budgetpropositionens utformning kan tänkas
resultera i kan ge anledning till en översyn också av reglerna för
avgivande av motioner. Enligt utskottet bör det ingå i uppföljningsuppdraget
till dess arbetsgrupp för riksdagsfrågor att också överväga
denna fråga. Utskottet är dock inte berett att nu föreslå någon förändring
av riksdagsledamöternas initiativrätt. Motionerna K309 och K314
avstyrks.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motionsyrkanden om
en omläggning av budgetåret. Senast skedde det våren 1988 (KU
1987/88:43). Utskottet delade folkstyrelsekommitténs bedömning att en
flyttning av budgetarbetet till hösten skulle ha stora fördelar från
riksdagens synpunkt. Ett starkt argument mot förslaget var dock, enligt
utskottets mening, att valen då måste flytta till våren. En flyttning
skulle t.ex. innebära att riksdagsarbetet ett valår måste avslutas i
månadsskiftet mars-april, om man inte vill förkorta valrörelserna eller
bedriva dem parallellt med riksdagsarbetet. Utskottet erinrade också
om att val på hösten har en lång tradition i vårt land och att en
förändring därför är en åtgärd av rätt ingripande slag för väljare,
politiker och partiorganisationer. Med hänvisning till det anförda
avstyrktes motionerna. Utskottet gör samma bedömning nu. Motion
K316 avstyrks.

Enligt vad utskottet inhämtat innefattar det arbete med förändring
av arbetsformerna i riksdagen som initierats i talmanskonferensen
också förslag om en ny form för presentation av budgetpropositionen i
riksdagen. Syftet med motionerna K304 och K325 torde därmed i
huvudsak vara tillgodosett. Enligt utskottet är det inte befogat med
något uttalande av riksdagen i frågan. Motionerna K304 och K325
avstyrks.

Med tanke på det förändringsarbete rörande arbetsformerna i riksdagen
i övrigt som pågår är det enligt utskottet inte befogat att nu tillsätta
någon utredning av det slag som föreslås i motion K328. Motionen
avstyrks.

1989/90: KU 10

2. Inrättande av miljöutskott
Motionen

I motion K313 av Håkan Holmberg (fp) påpekas att jordbruksutskottet
i dag hör till de mest arbetsbelastade riksdagsutskotten. Ett huvudskäl
till detta är att antalet viktiga miljöfrågor vuxit mycket starkt under
senare år. Motionärens förslag är att miljöfrågorna bryts ut från
jordbruksutskottet och i framtiden handläggs av ett särskilt och nyinrättat
miljöutskott. Dit skulle eventuellt också vissa miljöärenden som
nu handläggs i andra utskott kunna föras. Jordbruksfrågorna skulle då
antingen, som nu, ligga kvar i ett särskilt jordbruksutskott eller föras
över till något annat utskott.

Utskottets bedömning

Folkstyrelsekommittén (SOU 1987:6 Folkstyrelsens villkor) ansåg att
riksdagen borde ta initiativ till en översyn av utskottsorganisationen.
Denna översyn skulle syfta till att fördela anslagsärendena jämnare
mellan utskotten. Utskottets arbetsgrupp gjorde vissa undersökningar
av de mest budgetbelastade utskottens arbetssituation. Några större
behov av förändringar framkom inte. Utskottet anförde i betänkande
KU 1987/88:43 att försöket med förändrad budgetprocess fick utvisa
behovet av ändringar i ärendefördelningen mellan utskotten.

Sedan arbetsgruppens utvärdering gjordes har en ytterligare kraftig
ökning skett i antalet avgivna motioner. Arbetsbelastningen på samtliga
utskott men framför allt de mest motionstyngda, bland dem jordbruksutskottet,
har därmed blivit än större. Av de motioner som avgavs
under allmänna motionstiden 1989 föll ungefär en tiondel (451 motioner)
inom jordbruksutskottets beredningsområde. 272, dvs. ca 60 %,
rörde miljö- och jaktfrågor. Enligt vad utskottet inhämtat ligger yrkandena
i miljömotionerna till stor del utanför det primära lagområdet.
Beredningen av dessa motioner blir särskilt tids- och arbetskrävande då
jordbruksutskottet ofta tvingas inhämta upplysningar från de förvaltningsmyndigheter
vars verksamhet de berör. En ytterligare komplikation
är att de frågor som tillhör jordbruksutskottets beredningsområde
handläggs av inte mindre än nio centrala verk och ett stort antal
mindre myndigheter.

Enligt utskottet finns goda skäl att i samband med utvärderingen av
försöksverksamheten med förändrad budgetverksamhet i riksdagen på
nytt överväga ärendefördelningen mellan utskotten och då särskilt
uppmärksamma de mest motionstyngda utskottens situation. I det
sammanhanget bör också frågan om inrättande av ett miljöutskott tas
upp. Enligt utskottet finns det skäl som talar såväl för som mot en
sådan förändring.

Som framhålls i motion K313 har antalet viktiga miljöfrågor vuxit
mycket starkt under senare år och kan väntas få stort utrymme i
svensk politik under kommande år. Miljöfrågorna behandlas nu i en
rad utskott. För inrättande av ett särskilt utskott för dessa frågor talar
att de då skulle kunna få en samlad behandling. Å andra sidan kan det

1989/90: KU 10

hävdas att det är väsentligt att miljöfrågorna får en framskjuten plats i
behandlingen av förslag till lagstiftning och förändring av den samhälleliga
verksamheten på alla områden. Det senare synsättet talar närmast
för att miljöaspekterna på de förslag riksdagen har att ta ställning
till bäst behandlas i de utskott där förslagen i övrigt bereds.

En eventuell utökning av antalet utskott hänger enligt utskottet
också samman med frågan om antalet ledamöter i utskott. Även detta
talar för att utskottsindelningen och ärendefördelningen mellan utskotten
behandlas i ett sammanhang inför nästa mandatperiod. Utskottet är
mot denna bakgrund inte berett att nu föreslå en förändring i utskottsindelningen.
Motion K313 avstyrks.

3. Jämställdhet i riksdagens valda organ
Motionen

Jämställdheten i politiken behandlas i motion K326 av Inger Schörling
m.fl. (mp). Enligt motionen är det viktigt att de politiska partierna
som alla driver jämställdhetsfrågor, eller åtminstone säger sig verka för
dem, föregår med gott exempel. I motionen yrkas att riksdagen uttalar
sitt stöd till en rekommendation om en 40-procentig kvotering mellan
kvinnor och män till alla riksdagens utskott, styrelser och utredningar.

Utskottets bedömning

Det bör ankomma på partierna att tillse att deras representanter i bl.a.
valberedningen verkar för jämställdhetsaspekten i valen till riksdagens
utskott, styrelser m.m. Något uttalande från riksdagen i denna fråga är
dock enligt utskottet inte påkallat. Motionen avstyrks.

4. Val av JO
Motionen

I motion K320 av Göthe Knutson (m) yrkas att riksdagen ger JOdelegationen
i uppdrag att företa en personundersökning, innan man
föreslår en kandidat till posten som justitieombudsman eller chefsjustitieombudsman.
Motionärens uppfattning är att det är rimligt att en
kandidat till JO-ämbetet underkastas en personundersökning av ungefär
samma slag som vid anställning av personal inom säkerhetstjänsten
i riket. Det måste, enligt motionen, anses rimligt att JO-delegationen
bl.a. undersöker om en kandidat blivit åtalad och fälld i brottmål.

Utskottets bedömning

Riksdagens JO-delegations sammansättning och uppgifter regleras i
tilläggsbestämmelserna 8.10.1 — 2 i riksdagsordningen. Delegationen utses
av konstitutionsutskottet och består av sex ledamöter. Val av
ombudsman bereds av delegationen, som därvid samråder med de av
partigrupperna utsedda ledamöterna i talmanskonferensen.

1989/90: KU 10

Under våren 1989 publicerades vissa uppgifter och påståenden om
en nyvald justitieombudsman. Bi a. uppmärksammades att han 13 år
tidigare, 1976, dömts till dagsböter. Kritik framfördes mot JO-delegationen
för att inte genom kontroll i polis- och kriminalregistren ha
underrättat sig om detta förhållande.

Riksdagen är enligt gällande ordning ej behörig att utfå uppgifter
vare sig ur kriminal- eller polisregistren. Även om så vore fallet hade
uppgifter om den aktuella domen ej stått att finna i någotdera registret.
Enligt lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister skall detta ej
innehålla uppgifter om brott för vilka påföljden är dagsböter. I polisregistret
skall sådana uppgifter enligt 7 § lagen (1965:94) om polisregister
m.m. ej föras om mer än fem år förflutit från dom, beslut eller
godkännande av strafföreläggande.

Vid beredningen av frågan om förslag till ny justitieombudsman
inhämtar JO-delegationen regelmässigt upplysningar från en rad håll,
bl.a. från kandidaternas chefer. Detta förfarande motsvarar enligt vad
utskottet inhämtat det som tillämpas vid beredningen i regeringskansliet
av ärendet som gäller tillsättning av högre domartjänster. Då
tänkbara kandidater till dessa tjänster liksom till uppdraget som justitieombudsman
återfinns i en förhållandevis liten krets av mycket
meriterade, vanligen offentliganställda personer är kännedomen om
dem som regel mycket god.

Det kan sålunda konstateras att JO-delegationen vid beredning av
frågan om förslag till ny justitieombudsman utför de kontroller av
kandidaternas person som det enligt gällande lagstiftning är möjligt att
göra, samt att förfarandet härvidlag inte avviker från vad som tillämpas
vid tillsättning av de högsta domartjänsterna. Motion K320 avstyrks.

5. Sanningsförsäkran vid utskottsutfrågningar
Motionen

Enligt motion K311 av Anders Björck (m) och Hans Leghammar (mp)
är det otillfredsställande att det är möjligt att vid utfrågning inför
riksdagsutskott lämna felaktiga eller vilseledande uppgifter liksom att
förtiga viktig information, utan att detta går att åtgärda juridiskt.
Motionärerna hemställer om en utredning i syfte att skyndsamt införa
en ordning med sanningsförsäkran inför riksdagsutskott.

Utskottets bedömning

Enligt 4 kap. 10 § riksdagsordningen skall en statlig myndighet lämna
upplysningar och avge yttrande, då ett utskott begär det. Skyldigheten
åligger alltså myndigheten, inte någon enskild tjänsteman. Regeringen
är den högsta förvaltningsmyndigheten. Den är emellertid enligt paragrafen
undantagen från denna skyldighet. En myndighet som lyder
under regeringen kan enligt paragrafen hänskjuta ett utskotts begäran
om att lämna upplysningar elier att avge yttrande till regeringens
avgörande. Det innebär att regeringen kan bestämma att upplysningarna
eller yttrandet inte skall lämnas. Någon skyldighet att lämna upp -

1989/90:KU 10

lysningar och att avge yttranden finns inte för kommunala eller
landstingskommunal organ. Inte heller enskilda fysiska eller juridiska
personer har någon sådan skyldighet.

De som inte är skyldiga att lämna upplysningar och att yttra sig kan
naturligtvis beredas tillfälle att göra det. De kan också inbjudas för att
svara på frågor vid utskottens sammanträden för inhämtande av upplysningar.
Beträffande konstitutionsutskottets utfrågningar i granskningsärenden
kan det i detta sammanhang erinras om att det i stor
utsträckning förekommer att icke statliga befattningshavare inbjuds till
utfrågning inför utskottet.

Enligt vår rättegångsordning är ett vittne skyldigt att vid straffansvar
inför domstol lämna upplysningar om fakta av betydelse ur bevissynpunkt.

Ett viktigt moment i vittnesplikten är skyldighet att närvara vid
förhandling inför domstolen. Den som skall höras som vittne skall
därför vid vite kallas att infinna sig (36 kap. 7 § rättegångsbalken).
Domstolen kan besluta att vittne som inte infunnit sig skall hämtas till
domstolen (36 kap. 20 § rättegångsbalken). Ett beslut om hämtning
verkställs av polismyndigheten.

I vittnesplikten ingår också skyldigheten att avlägga ed och att avge
vittnesmål. Om vittnet utan giltigt skäl vägrar att avlägga eden eller att
avge vittnesmål eller besvara en fråga kan domstolen utfärda vitesföreläggande
och ytterst besluta om häktning. Den som under ed lämnar
osann uppgift eller förtiger sanningen kan enligt 15 kap. 1 § brottsbalken
dömas för mened.

Skyldigheterna att närvara vid förhandlingen, att avlägga ed, att avge
vittnesmål och att tala sanning hänger nära samman. Så är t.ex. ett
vittnes plikt att avlägga ed och att tala sanning utan någon egentlig
betydelse om inte vittnet också är skyldigt att närvara vid förhandlingen
och att där avge vittnesberättelse.

Ed kan även avläggas i några andra fall än i samband med vittnesmål.
En domstol kan t.ex. enligt 40 kap. 1 § rättegångsbalken anlita
en sakkunnig i ett mål där det behövs särskild fackkunskap. Bestämmelser
om att inför domstol under ed bekräfta uppgifter i en bouppteckning
finns bl.a. i 17 kap. 5 § andra stycket äktenskapsbalken.

Enligt utskottet står det klart att en regel om någon form av edgång
eller sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning för att fa effekt måste
vara kopplad till bestämmelser om plikt att delta i sådan utfrågning
och att där lämna upplysningar. Utfrågningarna skulle då fa én helt
annan karaktär än att vara det led i utskottets inhämtande av sakupplysningar
som de enligt gällande ordning är avsedda att utgöra. Motionen
avstyrks.

1989/90: KU 10

6. Vissa frågor rörande lagstiftningens tillämpning
Motionerna

Enligt motion K236 yrkande 5 av Kent Lundgren (mp) hanterar
myndigheterna lagar och regler på ett sätt som ger Sverige rekordet i
antalet fällande domar i Europadomstolen. Enligt motionären är det
därför nödvändigt att alla lagar i fortsättningen har en grundlig text,
som handlar om "lagstiftarens intentioner".

I yrkande 6 föreslås att — förutsatt att yrkande 5 godkänns — tillämpningen
av lagstiftningen följs upp efter ett och tre år så att den
motsvarar intentionerna. Enligt motionären bör uppföljningen ankomma
på riksdagen och justitieutskottet vara lämpligt forum för detta
arbete.

I motion K406 av Hans Lindblad (fp) hemställs om ett tillkännagivande
till regeringen om att riksdagsledamot har rätt att hos myndighet
fa information om gällande tillämpning av svensk lagstiftning. Bakgrunden
är att rikspolisstyrelsen vägrat lämna ut uppgifter om hur
många personer som informerats om att de hindrats från anställning
genom personalkontroll.

Utskottets bedömning

Den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna hade vid
utgången av 1988 avkunnat ca 140 domar. Av dessa gällde tio Sverige.
I sex av domarna hade Sverige fällts för brott mot den europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna. I den av utrikesdepartementet
utgivna skriften Utrikesfrågor 1988 görs bedömningen att
svensk rätt inte i alla avseenden stått i överensstämmelse med de
åtaganden som Sverige har gjort genom att ansluta sig till konventionen.
Detta gäller i huvudsak tillämpningen av konventionens artikel 6
om rätten till domstolsprövning av administrativa beslut som angår
"civila rättigheter och skyldigheter", men också de svenska reglerna
om anhållande och häktning har i ett visst hänseende visat sig vara i
konflikt med konventionens artikel 5. I syfte att åstadkomma en
harmonisering till konventionen har nya regler om anhållande och
häktning antagits av riksdagen (SFS 1987:1211). Vidare antog riksdagen
den 14 april 1988 en lag om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
(SFS 1988:205).

Bestämmande för hur en lag skall tillämpas är själva lagtexten och
de motivuttalanden som gjordes då lagen antogs. Eftersom lagstiftningsmakten
uteslutande vilar på riksdagen kan ett utskott självfallet på eget
initiativ eller på grund av motioner göra olika uttalanden om lagens
tillämpning. Mot denna bakgrund avstyrks motion K236
yrkandena 5—6. Frågan om utskottens utvärdering av verkställigheten
av riksdagens beslut återkommer utskottet till i annat sammanhang.

Statliga myndigheters skyldighet att lämna upplysningar och avge
yttranden på begäran av riksdagsutskott regleras i 4 kap. 10 § riksdagsordningen.
En riksdagsledamot som begär upplysningar från en myndighet
har i förhållande till myndigheten ställning som enskild person.

1989/90: KU 10

I 4 § förvaltningslagen (1986:223) föreskrivs en serviceskyldighet för
myndigheterna. Varje myndighet skall lämna upplysningar vägledning,
råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens
verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är
lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och
myndighetens verksamhet. Enligt utskottet är något uttalande av riksdagen
om dess ledamöters rätt att få information av myndigheterna
inte påkallat. Motion K406 avstyrks.

7. Protokollets utformning m.m.

Motionen

Enligt motion K315 yrkande 1 av Birger Schlaug (mp) borde tilltalsordet
"du" kunna få användas i kammardebatterna i situationer där det
klart framgår till vem man riktar sig.

I motionen behandlas också utformningen av protokollet. Enligt
motionären censureras det som bedöms vara olämpliga ord, och ibland
hela meningar, i de protokoll som lämnas till eftervärlden och till
yttervärlden. Härigenom censureras och strömlinjeformas personligheterna
och anpassas till lagomnivå. I yrkande 2 hemställs att riksdagen
beslutar att varje riksdagsledamot som så önskar skall ha rätt till sina
egna ord också i kammaren och att censur inte skall ske i samband
med att protokollen skrivs. Även talarnas rätt att själva ändra i
protokollen behandlas i motionen. 1 yrkande 3 hemställs att riksdagen
beslutar att ledamöter och statsråd inte får ändra sakuppgifter och
ordval från det att anförandet sker till dess att protokollet är justerat.

Utskottets bedömning

Talmannen eller, vid förfall för honom, vice talmannen leder kammarens
sammanträden (2 kap. 1 och 2 §§ riksdagsordningen). Talmannen
svarar för att god ordning — såväl i ord som i handling — upprätthålls
vid sammanträde med kammaren (2 kap. 12 § riksdagsordningen).

Vissa ordningsfrågor i kammaren, bl.a. avseende ledamöternas uppträdande
i talarstolen, diskuterades vid talmanskonferensens sammanträde
den 19 oktober 1988, alltså vid en tidpunkt då den nuvarande
talmannen helt nyligen hade tillträtt. Talmanskonferensen var enig om
att gällande praxis skulle bibehållas, och talmannen förklarade att han
avsåg att tills vidare inte ändra praxis. Detta gällde bl.a. användandet
av tilltalsordet du. Som motionären själv framhåller kan ett flitigt
användande av tilltalsordet du medföra missförstånd eller oklarheter.
Talmännens och vice talmännens agerande i kammaren ger enligt
utskottet vid handen att de eftersträvar enhetlighet i nu berört hänseende
och sålunda kräver att ledamöter och statsråd undviker "duande".
Motionens yrkande 1 avstyrks.

Enligt bestämmelserna förs ett fullständigt protokoll vid sammanträde
med kammaren (2 kap. 16 § riksdagsordningen). När det gäller
återgivandet i riksdagens protokoll av kammardebatterna är målsätt -

1989/90: KU 10

ningen att anförandena skall redovisas i sin helhet. Emellertid är ett
exakt återgivande av anföranden, som inte ordagrant följer ett skrivet
koncept, i de allra flesta fell omöjligt. Även ett vårdat talspråk avviker
mycket ofta så markant från skriftspråkets mönster att det är nödvändigt
att före publiceringen av ett tal anpassa formuleringarna i någon
mån till det skrivna språkets regelsystem för att tillgodose läsarens krav
på klarhet och lätthet att läsas. För denna redigering, vilken görs av
riksdagsstenograferna, gäller av kammarsekreteraren angivna regler
innebärande att ändringar lar göras endast då det är uppenbart nödvändigt
och att en anpassning till någon sorts parlamentarisk normalprosa
inte får komma i fråga. Vidare gäller att överlämnade koncept
inte får frångås i andra fall än då talaren i sitt muntliga anförande
medvetet avvikit från konceptet eller då detta innehåller felaktiga
sakuppgifter.

En talare som anser att hans anförande har blivit felaktigt återgivet i
stenografernas utskrift har möjlighet att senast kl. 12 den femte vardagen
efter sammanträdet göra anmärkningar mot utskriften (2 kap. 16.1
riksdagsordningen). En felaktig utskrift kan senast påtalas vid justeringen
i kammaren. Det av kammaren justerade anförandet återges
ordagrant i det slutliga protokollet.

Av det föregående framgår att redaktionella eller andra ändringar av
de muntliga anförandena får göras vid tryckningen av protokollet
endast när de är nödvändiga. Praxis är att uppenbara felsägningar eller
uppenbart felaktiga sakuppgifter får rättas, om inte i den fortsatta
debatten felaktigheten berörts av annan talare, vars anförande skulle
bli obegripligt eller förbryllande, om rättelse medgavs i efterhand vid
redigeringen.

Enligt utskottet har den praxis som gäller för protokollsföringen en
riktig utformning. Motionens yrkanden 2 och 3 avstyrks.

8. Tillträde till riksdagens lokaler m.m.

Motionerna

PLO-ledaren Yassir Arafats besök i riksdagen den 7 december 1988
har gett anledning till två motioner. I motion K303 av Allan Ekström
(m) erinras om att polisen inför det utländska besöket företog omfattande
avspärrningar av riksdagsbyggnaderna. Enligt motionären innebar
detta dels att allmänheten betogs möjligheten att fritt besöka
riksdagshuset, dels att riksdagsledamöterna förorsakades olägenheter. I
motionen hemställs att riksdagen beslutar att allmänhetens rätt att
besöka riksdagshuset för att bevista kammarens sammanträden eller
eljest icke får inskränkas genom avspärrningar av riksdagshuset.

Enligt motion K323 av Margit Gennser inträffade det vid detta
tillfälle att utländska säkerhetsmän försökte hindra ledamöter att fritt
röra sig i riksdagshuset. På det sätt som Sveriges riksdag utnyttjades i
samband med Yassir Arafats besök skadades, enligt motionen, den
svenska riksdagens anseende inåt mot de egna medborgarna och utåt

1989/90: KU 10

mot andra länder. Motionären hemställer att riksdagen uttalar att dess
lokaler inte under pågående session får utnyttjas för den typ av
politiska utspel som Arafats besök utgjorde.

Utskottets bedömning

Sammanträde med kammaren är enligt 2 kap. 4 § riksdagsordningen
offentligt om det inte hålls inom stängda dörrar. För utskotten gäller
(4 kap. 12 §) att de skall sammanträda inom stängda dörrar. Utskott
kan dock besluta att sammanträde till den del det avser inhämtande av
upplysningar helt eller delvis skall vara offentligt.

I övrigt har allmänheten tillträde till riksdagens lokaler som besökare,
enskilt eller i grupp. 1 vilken utsträckning tillträde i sådana
sammanhang får äga rum och under vilka villkor det får ske framgår
av bestämmelser i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen. För
besöket ansvarar i första hand den som tar emot besökaren. Tillstånd
för att få ta i anspråk de allmänna sammanträdeslokalerna erhålls från
förvaltningskontoret. Förfrågningar om konferenser i de båda kammarsalarna
behandlas i förvaltningsstyrelsens direktion i tveksamma fall,
annars av intendenturenheten.

Förvaltningskontoret har framhållit att omständigheterna kring Arafats
besök i riksdagen var speciella. Besöket föregicks av en framställan
— med mycket kort varsel — från regeringen till talmannen. Vidare
krävdes osedvanligt omfattande säkerhetsarrangemang när väl besöket
skulle genomföras.

Förvaltningskontoret konstaterar att de yttre säkerhetsarrangemangen
i samband med besöket kom att få en otillfredsställande utformning,
främst beroende på den begränsade tid som stod till förfogande
för samordnade förberedelser.

Hithörande frågor har sedermera varit föremål för överläggningar
mellan företrädare för polisledningen i Stockholm och förvaltningskontoret.
Man har därvid varit överens om att polisåtgärder som vidtas
inom riksdagens område eller som kan påverka verksamheten i riksdagen
bör föregås av samråd med förvaltningskontoret. Det har vidare
överenskommits att erforderliga polisinsatser bör genomföras på ett
sätt som tar största möjliga hänsyn till riksdagens pågående verksamhet.

Yassir Arafats besök i Sveriges riksdag var en exceptionell händelse.
Den korta planläggningstiden och de särskilda kraven på säkerhetsåtgärder
åstadkom speciella problem som fick en inte i alla delar
tillfredsställande lösning. Utskottet utgår ifrån att de erfarenheter som
gjorts vid detta tillfälle leder till att störningar i riksdagsarbetet av det
slag som berörs i motionerna K303 och K323 inte inträffar i framtiden.
Motionerna avstyrks.

1989/90:KU10

9. Arrangemang i kammarsalen
Motionerna

Ledamöternas placering i kammaren behandlas i två motioner. I
motion K308 av Lars Tobisson (m) påpekas att i nästan alla demokratier
är parlamentsledamöterna placerade partivis. Sverige — liksom
Norge — avviker från det gängse mönstret genom att i stället gruppera
parlamentets ledamöter efter en geografisk princip. I motionen sägs att
detta sätt att ordna platsfördelningen närmast får ses som en historisk
kvarleva. Enligt motionären skulle en platsfördelning i riksdagens
plenisal efter partitillhörighet utan tvivel skänka debatten större livfullhet
och åskådlighet.

I motion K307 av Sven-Gösta Signell och Birger Rosqvist (båda s)
hävdas däremot att den nuvarande placeringen av ledamöterna ger en
fin bild av hur vårt demokratiska land är uppbyggt, att det oberoende
av partipolitiska åsikter är mer som förenar än som skiljer när det
gäller Sverige som nation. Enligt motionärerna finns det möjlighet att
ytterligare markera detta genom att slopa den nuvarande länsuppdelningen
av ledamöterna och i stället placera dem efter riksdagsår.

1 motion K310 av Görel Bohlin (m) yrkas att Sveriges flagga ges en
ständig plats i riksdagens plenisal. Enligt motion K302 av Gudrun
Norberg (fp) bör riksdagen besluta att låta Sveriges flagga pryda
plenisalen och eventuellt andra lämpliga lokaler i riksdagshuset under
hela riksmötet.

Utskottets bedömning

Utskottet avslog våren 1988 (KU 1987/88:43) ett motionsyrkande om
att ledamöterna skulle placeras partivis i riksdagens plenisal på det sätt
som sker i de flesta utländska parlament. Enligt utskottet skulle en
sådan placering av ledamöterna även hos oss vara en markering av den
framträdande roll som de politiska partierna numera spelar i riksdagen.
Den skulle troligen också ha vissa andra fördelar från kontaktoch
debattsynpunkt på sätt som motionären hade påpekat. Utskottet
ansåg emellertid inte att någon tillräckligt stark opinion fanns bland
ledamöterna för att bryta den svenska riksdagens tradition. Utskottet
gör samma bedömning nu. Enligt utskottet torde det heller inte finnas
en tillräckligt stark opinion för en ändring som innebär att länsuppdelningen
slopas och placeringen i kammaren sker endast efter antalet
riksdagsår. Motionerna K307 och K308 avstyrks.

I betänkande 1987/88:31 behandlade utskottet en motion av Görel
Bohlin (m) om en permanent plats för Sveriges flagga i riksdagens
plenisal. Utskottet hade inhämtat att det stora riksvapnet skulle placeras
i plenisalen samt att den svenska flaggan skulle komma att finnas i
plenisalen vid speciella högtider såsom vid riksmötets öppnande och
på nationaldagen. Utskottet fann de vidtagna åtgärderna vara till fyllest
och motionens huvudsyfte tillgodosett. Utskottet finner det naturligt att
ställningstagande till frågor om utsmyckning av kammarsalen i första
hand görs av talmannen. Motionerna K302 och K310 avstyrks.

1989/90: KU 10

10. Praktiktjänstgöring, studieresor och
vidareutbildning

1989/90: KU 10

Motionerna

I motion K319 av Kjell Nilsson och Lisbeth Staaf-Igelström (båda s)
erinras om den möjlighet som finns för riksdagens ledamöter att
erhålla stipendier för utrikes studieresor. Enligt motionärerna är denna
möjlighet av stort värde och som följd därav mycket uppskattad. De
anser emellertid att åtgärder också borde vidtas för att bereda riksdagens
ledamöter tillfälle att i ökad utsträckning delta i kurser och
konferenser i Sverige med utbildande och utvecklande syfte. Enligt
motionen vore en möjlighet att etablera en stipendieordning motsvarande
den som gäller för utrikes resor. Ett andra alternativ vore att
höja beloppet för kostnadsersättning så att däri också kan inrymmas
avgifter av den form av kurs- och konferensdeltagande som berörs i
motionen.

I motion K322 av Maggi Mikaelsson (vpk) hävdas att kvinnorna
utgör det nya proletariatet i samhället. Eftersom kvinnojobben till
största delen finns inom den offentliga sektorn, som är ett samhälleligt
ansvar, borde det enligt motionären vara enkelt att ändra på förhållandena.
För att eliminera risken att politiker inte har kännedom om den
offentliga sektorns kvinnodominerade områden, borde därför samtliga
riksdagsledamöter uppmanas att under varje mandatperiod göra en
månads praktik inom områdena grundskola, hemtjänst, sjukvård, barnomsorg
eller missbruksvård.

Enligt motion K301 av Karin Ahrland och Lars Sundin (båda fp) är
det av största vikt att riksdagens ledamöter hålls närmare informerade
än i dag om formerna för och innehållet i EG:s arbete och de nya
initiativ som kontinuerligt läggs fram för att fördjupa samarbetet
mellan EG-länderna. Motionärerna yrkar att särskilda medel anslås för
utskottsbesök vid EG och att förvaltningsstyrelsen får i uppdrag att
bereda frågan.

I motion K305 av Helge Hagberg och Lars Svensson (båda s) erinras
om det besök som riksdagen sommaren 1988 gjorde i Norrbotten. De
föreslår att riksdagen varje år låter genomföra en liknande resa.

Utskottets bedömning

Riksdagen beslöt hösten 1988 (1988/89:KU16) om en väsentlig höjning
av stödet till partigrupperna. Utrymmet bör därför vara större än
tidigare för att bekosta deltagande i angelägna konferenser, seminarier

o.d. inom ramen för detta anslag. Riksdagen har också nyligen beslutat
om en höjning av kostnadsersättningen till ledamöterna. Utskottet
erinrade (1988/89:KU39) vid behandlingen av denna fråga om vad
förvaltningsstyrelsen anfört om att riksdagsledamot borde ha rätt att
vit1 ''eskattningen tillgodoföra sig avdrag för kostnader bl.a. för fortbii
mg och för studieresor inom och utom landet. Utskottet finner

mot denna bakgrund att det inte är påkallat att begära förslag om
särskild form för stöd till studier och vidareutbildning av det slag som
begärs i motion K319.

Utskotten disponerar en viss summa pengar för utrikes resor under
varje valperiod. För närvarande är summan 714 000 kr. per utskott.
De utskott som finner behov av besök hos EG:s centrala institutioner
eller i något EG-land kan verkställa det inom ramen för detta anslag.
Enligt utskottet finns inte anledning att nu inrätta särskilt anslag för
EG-resor. Skulle det visa sig att svårigheter föreligger att inom anslaget
i konkurrens med andra angelägna behov inordna den typen av resor,
bör frågan om en höjning av reseanslaget tas upp i den ordinarie
budgetbehandlingen. Det kan i sammanhanget erinras om att riksdagen
nyligen beslutat om en höjning av anslaget för riksdagsmännens
internationella resor. Motion K301 avstyrks.

Enligt utskottet bör varje riksdagsledamot vara så fri som möjligt att
själv bestämma hur uppdraget skall utövas. Behovet av eventuell
praktiktjänstgöring inom olika verksamhetsområden bör bedömas av
ledamöterna själva. Något uttalande av riksdagen i frågan är enligt
utskottet inte påkallat. Motion K322 avstyrks.

Utskottet delar den i motion K305 framförda uppfattningen att den
s.k. Norrbottensresan var mycket värdefull och noterar med tillfredsställelse
att en liknande resa genomfördes i år till Värmland. Det finns
anledning anta att det framgent kan komma inbjudningar till motsvarande
besök i andra delar av landet. Enligt utskottet är det dock inte
påkallat med någon institutionaliserad ordning för denna typ av länsresor.
Motion K305 avstyrks.

11. Telefonsamtal till riksdagen
Motionen

1 motion K813 av Karl-Göran Biörsmark (fp) erinras om att det ibland
påstås att avståndet mellan väljarna och de politiskt förtroendevalda är
alltför stort. Ett sätt att nå kontakt med riksdagsledamöterna är via
telefonsamtal. Enligt motionen kan det befaras att personer som bor
långt från Stockholm av kostnadsskäl avstår från att utnyttja denna
möjlighet. Motionären yrkar därför att riksdagen öppnar s.k. 020-linje,
vilket skulle innebära att den uppringande aldrig skulle behöva betala
mer än en markering för samtalet.

Utskottets bedömning

Utskottet behandlade hösten 1988 ett motionsyrkande om öppnande av
s.k. 020-linje. För en redogörelse för frågans tidigare behandling hänvisas
till utskottets betänkande 1988/89:KU16. Utskottet delade då förvaltningsstyrelsens
uppfattning att frågan om hur en ökad telefonservice
i riksdagshuset skall fungera och vad den bör kosta bör bedömas i
ett sammanhang. Frågan om anslutning till det s.k. 020-systemet borde
enligt utskottet prövas i samband med ställningstagande till försöket
med textregistrerande personsökare.

1989/90:KU10

Utskottet gör samma bedömning nu. Motionen avstyrks.

1989/90:KU 10

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande motionstider

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K309 och 1987/89:K314,

2. beträffande budgetåret

att riksdagen avslår motion 1988/89:K316,

3. beträffande budgetpropositionens presentation m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K304 och 1988/89:K325,

4. beträffande utredning om riksdagens arbetsformer i övrigt
att riksdagen avslår motion 1988/89:K328,

5. beträffande inrättande av miljöutskott
att riksdagen avslår motion 1988/89:K313,

6. beträffande jämställdheten i riksdagens valda organ
att riksdagen avslår motion 1988/89:K326,

7. beträffande val av JO

att riksdagen avslår motion 1988/89:K320,

8. beträffande sanningsförsäkran

att riksdagen avslår motion 1988/89:K311,

9. beträffande lagstiftningens tillämpning

att riksdagen avslår motion 1988/89:K236 yrkandena 5 — 6,

10. beträffande information till riksdagsledamöter
att riksdagen avslår motion 1988/89:K406,

11. beträffande protokollets utformning m.m.
att riksdagen avslår motion 1988/89:K315,

12. beträffande tillträde till riksdagens lokaler

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K303 och 1988/89:K323,

13. beträffande ledamöternas placering i kammarsalen

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K307 och 1988/89:K308,

14. beträffande utsmyckning i kammarsalen

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K302 och 1988/89:K310,

15. beträffande studieresor m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K301, 1988/89:K305,
1988/89:K319 samt 1988/89:K322,

16. beträffande telefonsamtal till riksdagen
att riksdagen avslår motion 1988/89:K813.

Stockholm den 21 november 1989
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina Rönnung
(s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c),
Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Anita Modin (s), Torgny Larsson
(s), Ylva Annerstedt (fp). Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (vpk), Hans
Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s), Rosa-Lill Wåhlstedt (s) och Stig
Bertilsson (m).

Reservationer

1. Budgetåret (mom, 2)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet
har" och slutar med "K316 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet måste riksdagsledamöterna ha rimliga förutsättningar
att fullgöra såväl funktionen som lagstiftare som uppgiften att aktivt
delta i samhällsdebatter utanför riksdagen. Det måste också finnas
utrymme för ledamöterna att tillgodose partimedlemmars och väljares
berättigade krav på engagemang lokalt och regionalt.

Den nuvarande förläggningen av riksdagsåret försvårar på ett allvarligt
sätt en sådan planering av riksdagsarbetet att de olika ovan angivna
önskemålen kan tillgodoses. Det avgörande hindret mot en mera
rationell och effektiv planering av riksdagsarbetet är budgetårets förläggning
med alla de effekter detta har för allmän motionstid, propositionsavlämnande
och riksdagens beredning av sakfrågorna. Fortsatta
överväganden om riksdagens arbetsformer måste således också innefatta
en omläggning av budgetåret. Motion K316 tillstyrks.

dels att moment 2 i utskottet hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande budgetåret
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K316 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Utredning om riksdagens arbetsformer i övrigt
(mom. 4)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Med
tanke" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion K328 att
riksdagen som debattcentrum befinner sig i kris. För att komma till
rätta med problemen bör mångfald, personlighet, debattlusta och nya
partier välkomnas i riksdagen och inte motarbetas, strömlinjeformas
och med alla medel "anpassas" till gamla former. Även regeringen har
enligt utskottet ansvar för att göra riksdagsarbetet mera intressant
genom att oftare presentera nya förslag i kammaren. Statsråden bör

1989/90: KU 10

också i ökad utsträckning delta i kammardebatterna. En utredning bör
på det sätt som föreslås i motion K328 tillsättas med uppgift att lämna
förslag till nya arbetsformer.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande utredning om riksdagens arbetsformer i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K328 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Inrättande av miljöutskott (mom. 5)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Enligt
utskottet" och på s. 8 slutar med "Motion K313 avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottet finns goda skäl att som föreslås i motion K313 göra
en översyn av utskottsorganisationen. Miljöfrågorna behandlas nu i en
rad utskott. Detta innebär att inget utskott har det totala ansvaret för
miljöområdet som sin huvudsakliga uppgift, vilket försvårar möjligheterna
till överblick och till att driva en samlad politik på detta område.
Inrättandet av ett miljöutskott bör av denna anledning, och med tanke
på miljöfrågornas växande internationella betydelse och det utrymme
de måste få framöver i svensk politik, vara en utgångspunkt för
översynsarbetet. Som framhålls i motion K313 skulle till detta utskott,
utöver de från jordbruksutskottet utbrutna miljöfrågorna, även kunna
föras vissa av de miljöfrågor som i dag behandlas av andra utskott.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande inrättande av miljöutskott

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K313 uppdrar åt
talmanskonferensen att utreda arbetsfördelningen mellan utskotten
i enlighet med vad utskottet anfört.

4. Jämställdheten i riksdagens valda organ (mom. 6)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Det
bör" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet är det beklagligt att riksdagens utskott, med undantag
av social- och socialförsäkringsutskotten, har en tydlig mansdominans
bland de ordinarie ledamöterna. Kvinnor och män bör vara lika
representerade i alla politiska organ. Samtliga partier måste i nomineringsarbetet
verka för en jämnare fördelning mellan könen i riksdagens
valda organ. Ett sätt att påskynda en sådan utveckling är att
tillämpa kvotering så att inget kön får lägre representation än 40 %.

1989/90: KU 10

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande jämställdheten i riksdagens valda organ
att riksdagen med bifall till motion 1988/89.-K326 uttalar sitt stöd
till en rekommendation om att större vikt fästs vid jämställdhetsaspekten
vid val till alla riksdagens utskott, styrelser och utredningar.

5. Sanningsförsäkran (mom. 8)

Anders Björck (m), Hans Nyhage (m), Hans Leghammar (mp) och Stig
Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Enligt
utskottet" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse: Enligt

utskottet är det självfallet av största vikt att de informationer
som lämnas till utskotten är korrekta och fullständiga. Frånvaron av
regler om sanningsförsäkran i samband med utskottsutfrågningar kan
förmodligen förklaras av att sådana var sparsamt förekommande vid
tidpunkten för arbetet med nu gällande regeringsform och riksdagsordning.
Situationen i dag är emellertid en helt annan. Så har t.ex.
granskningen av regeringen vuxit i omfattning och blivit mer inträngande.
Det finns enligt utskottet starka skäl att införa någon form av
sanningsförsäkran för dem som utfrågas av riksdagsutskotten. Frågan
bör därför bli föremål för skyndsam utredning.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande sanningsförsäkran
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K311 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Protokollets utformning (mom. 11)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med
"Talmännens och" och på s. 13 slutar med "3 avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottet borde det dock vara möjligt att tillåta tilltalsordet du
i situationer där tveksamhet om vem som avses inte kan uppkomma,
exempelvis vid frågestunderna. Motionens yrkande 1 tillstyrks.

Det är enligt utskottet också väsentligt att utformningen av protokollet
i så hög grad som det är möjligt återger vad som faktiskt sagts vid
sammanträdena med kammaren. De ledamöter som så önskar bör ha
rätt till sina egna ord och inte fa dem utbytta eller redigerade i
efterhand. Enligt utskottet är det för att protokollet så sannfärdigt som
möjligt skall spegla vad som förekommit vid sammanträdena viktigt att
varken ledamöter eller statsråd får möjlighet att förändra sakuppgifter
och ordval från det anförandet skett till dess protokollet justerats.
Motionens yrkanden 2 och 3 tillstyrks.

1989/90: KU 10

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande protokollets utformning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K315 uppdrar åt
talmanskonferensen att utarbeta förslag till regler för protokollsföring
m.m. i enlighet med vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande
Val av JO (mom. 7)

Bo Hammar (vpk) och Hans Leghammar (mp) anför:

JO-delegationen hade inför det senaste JO-valet ett stort antal sammanträden.
Vpk och miljöpartiet, som är utestängda från delegationen,
hade ingen reell insyn i förberedelsearbetet för JO-valet. Det formella
samrådet i talmanskonferensen kan självfallet inte kompensera våra
partier för detta.

Det inträffade belyser vikten av att samtliga riksdagens partier omgående
bereds plats i JO-delegationen, så att justitieombudsmännen
kan bli hela riksdagens ombudsmän.

I avvaktan på detta kommer våra partier att avstå från att delta i
JO-valen.

1989/90: KU 10