Riksdagens revisorers förslag till följd av statens stöd till Saab-Scanias bilfabrik i Malmö
Betänkande 1994/95:AU1
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1994/95:AU01
Riksdagens revisorers förslag till följd av statens stöd till Saab-Scanias bilfabrik i Malmö
Innehåll
1994/95 AU1
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet Rikdagens revisorers förslag till riksdagen med anledning av genomförd granskning av statens stöd till Saab-Scanias bilfabrik i Malmö.
Revisorernas förslag går ut på tillkännagivanden till regeringen om konsekvensanalyser, hantering av lokaliseringsbidrag, avskrivnings- och återbetalningsregler samt tillfälliga krispaket.
Beträffande konsekvensanalyser menar revisorerna att sådana analyser regelmässigt bör ingå i alla regeringsförslag av en viss storleksordning till riksdagen. I samband med beslut om lokaliseringsbidrag bör regeringen och NUTEK redovisa om det funnits särskilda skäl att frångå vedertagen praxis eller en "normalprincip". Avskrivnings- och återbetalningsreglerna är oklara och bör ses över. Slutligen anser revisorerna att staten bör iaktta restriktivitet vid beslut om tillfälliga krispaket.
Utskottet konstaterar att frågan om konsekvensanalyser utförligt har behandlats av riksdagen, senast i våras i samband med konstitutionsutskottets granskningsbetänkande (1993/94:KU30). Revisorernas förslag bör i den delen inte påkalla någon riksdagens åtgärd.
Vad gäller hantering av lokaliseringsbidrag konstaterar utskottet till att börja med att regeringens handläggning av stödet till Saab-Scania närmast faller inom området för KU:s granskning. Däremot menar utskottet att det på ett mer principiellt plan kan finnas anledning för regeringen att se över bestämmelserna om lokaliseringsstöd. Regeringen eller i förekommande fall NUTEK bör i allmänhet kunna ange de skäl som ligger bakom avsteg från gällande bestämmelser. En regel härom bör övervägas i samband med utfärdande av en ny regionalpolitisk förordning om företagsstöd. Detta bör ges regeringen till känna. Bestämmelserna om återbetalning bör ges en utformning som bättre tillgodoser behovet av tydliga regler utan att för den skull möjligheten till skönsmässig bedömning går förlorad. Detta bör ges regeringen till känna.
Vad slutligen angår frågan om "tillfälliga krispaket" menar utskottet att den under senare år förda politiken visar att det redan förekommer restriktivitet i detta hänseende. Revisorernas förslag bör därför i denna del inte påkalla någon riksdagens åtgärd.
Till betänkandet har fogats en reservation från Moderata samlingspartiets representanter i utskottet.
Förslaget
I förslag 1992/93:RR7 hemställer Riksdagens revisorer
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört med anledning av den genomförda granskningen av statens stöd till Saab-Scanias bilfabrik i Malmö angående 1. konsekvensanalyser,
2. hantering av lokaliseringsbidrag,
3. avskrivnings- och återbetalningsregler och
4. tillfälliga krispaket.
Motioner
1993/94:A1 av Rolf L Nilson (v) vari yrkas
1. att riksdagen bifaller Riksdagens revisorers hemställan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användning av återbetalda medel.
1993/94:A2 av Ingela Thalén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår revisorernas förslag.
1993/94:A3 av Olle Schmidt och Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten bör ta initiativ till att uppta förhandlingar med Saab-Scania i syfte att Malmö stad får tillgång till det gamla varvsområdet Malmö.
1993/94:A4 av Robert Jousma och Arne Jansson (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvensanalyser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringsbidrag och regler om återbetalning,
3. att riksdagen som sin mening ger Riksdagens revisorer till känna vad i motionen anförts om fortsatt granskning av regionala åtgärdspaket.
1993/94:A5 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår revisorernas förslag.
1992/93:N286 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statliga kontrollorgans möjlighet att hos enskilda få tillgång till handlingar rörande statligt stöd.
Utskottet
Bakgrund
För att mildra effekterna för sysselsättningen av Svenska Varvs nedläggning i december 1985 av produktionen av handelsfartyg vid Kockums AB i Malmö ansåg regeringen att det behövdes särskilda insatser i regionen. Nedläggningen beräknades beröra mer än 2 000 personer i regionen som redan tidigare var hårt drabbad av arbetslöshet på grund av strukturkriser. Ett paket av åtgärder presenterades av regeringen i februari 1986. I detta ingick en principöverenskommelse med Saab-Scania AB om att bolaget skulle etablera en ny bilfabrik i Malmöområdet. Saab-Scania fick löfte dels om lokaliseringsbidrag på 200 000 kr för varje ny sysselsatt i Malmöregionen, dels om investeringsfondsfrisläpp på 12,5 miljarder kronor för investeringar i Malmö eller i övriga delar av landet.
I två propositioner, 1985/86:120 om vissa varvsfrågor m.m. och 1985/86:125 om sysselsättningsåtgärder i Malmöregionen, informerades riksdagen om situationen. I den förstnämnda propositionen lämnades en redovisning av de åtgärder som regeringen ämnade vidta. I proposition 1985/86:125 återkom regeringen med förslag om arbetsmarknads- och regionalpolitiska insatser.
Förslagen innebar att ett reservationsanslag på 414 miljoner kronor skulle anvisas på tilläggsbudget till lokaliseringsbidrag till Saab-Scania AB. Regeringen beräknade stödet till högst 200 000 kr per nytt arbetstillfälle hos bolaget i regionen.
För att inte minska möjligheterna att lämna lokaliseringsbidrag inom främst det regionalpolitiska stödområdet föreslogs att medlen anvisades över ett särskilt anslag. "I övrigt bör samma regler gälla som för lokaliseringsbidrag enligt förordningen (1982:677) om regionalpolitiskt stöd (ändrad senast 1985:648)", framhölls det i propositionen.
Ärendet om lokaliseringsbidrag bereddes av arbetsmarknadsutskottet (AU 1985/86:18). Med bred politisk majoritet tillstyrktes regeringens förslag. Utskottet anmärkte i betänkandet att den planerade utbyggnaden av Saab-Scania i regionen enligt utskottets bedömning var ett mycket väsentligt inslag i det åtgärdspaket som regeringen föreslagit för att lösa de sysselsättningsproblem som kunde förutses. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1985/86:316).
I principöverenskommelsen ingick vidare att Saab-Scania AB fick förköpsrätt till tomtmarken på Kockums AB. Villkor och pris skulle göras upp mellan Svenska Varv och Saab-Scania. Köpevillkoren har inte offentliggjorts.
Fabriken skulle byggas i etapper. Saab-Scania AB ansökte om och beviljades i juni 1987 lokaliseringsbidrag för bilfabriken med 154 miljoner kronor för den första etappen under förutsättning att 770 nya och varaktiga arbetstillfällen skapades. Endast den första etappen kom till stånd innan bolaget beslöt att lägga ned verksamheten. Monteringsdelen av fabriken togs visserligen i bruk under våren 1990. Men nedläggningen av fabriken i Malmö aviserades i februari 1991 och var ett faktum i juni samma år. Villkoret om 770 nya och varaktiga arbetstillfällen uppfylldes inte.
Revisorernas granskning av det statliga stödet till Saab-Scanias bilfabrik har initierats av näringsutskottet.
Revisorernas förslag
Revisorerna gör i förslaget gällande att Saab-Scania AB fått ovanligt stora finansiella förmåner för investeringen i bilfabriken. Revisorerna anser att propositionerna bl.a. saknar beräkningar av de totala kostnaderna för statens stöd till Saab-Scania. Under åberopande av vad riksdagen uttalat om konsekvensanalyser framhåller revisorerna vikten av att sådana analyser regelmässigt görs i alla regeringsförslag till riksdagen av en viss storleksordning. Revisorerna vill ha ett tillkännagivande härom.
Vidare menar revisorerna att Saab-Scania AB fått en mer gynnsam behandling än andra företag bl.a. i fråga om vad som är stödberättigad verksamhet, när stödet skall utbetalas och beträffande krävda säkerheter. Revisorerna hävdar att de i sammanhanget gjorda tidigareläggningarna av utbetalningar till Saab-Scania inneburit att avskrivningen av bidraget påskyndats. Några särskilda skäl att göra tidiga utbetalningar har inte funnits. Revisorerna anser därför att regeringen och NUTEK fortsättningsvis regelmässigt bör redovisa om det finns särskilda skäl att frångå praxis eller "normalprincipen" i beslut om lokaliseringsbidrag. De vill ha ett tillkännagivande härom.
Bestämmelserna om återbetalning av lokaliseringsbidrag finns i förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd. Revisorerna anser att det finns en oklarhet i reglerna och att regeringen bör se över bestämmelserna.
Slutligen tar revisorerna upp den principiella frågan om s.k. krispaket. Enligt revisorerna finns risk för att den regionalpolitiska åtgärdsarsenalens möjligheter att påverka landets regionala struktur urvattnas om en rad krispaket av tillfällig natur delas ut, t.ex. i storstadsregionerna. Även om det i vissa situationer kan finnas skäl för tillfälliga krispaket understryker revisorerna vikten av att iaktta restriktivitet vid sådana beslut. De vill ha ett tillkännagivande härom.
Motioner
I två likartade motioner, 1993/94:A2 av Ingela Thalén m.fl. (s) och 1993/94:A5 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s), yrkas avslag på revisorernas förslag. I huvudsak anförs följande. Det var riksdagen själv som med stor majoritet beslutade om insatserna i Malmöregionen. Det var den mycket svåra arbetsmarknadssituationen som var orsaken till att regeringen föreslog riksdagen att insatserna borde göras. Statens insatser för fortsatt handelsfartygsproduktion vid varvet skulle ha blivit mycket stora.
Vad härefter gäller frågan om konsekvensanalyser i regeringens förslag till riksdagen anser motionärerna att detta i det enskilda fallet är en fråga för resp. utskott, i detta fall arbetsmarknadsutskottet. Arbetsmarknadsutskottet godkände för sin del beslutsunderlaget. Allmänt sett faller frågan om konsekvensanalyser inom konstitutionsutskottets beredningsområde. Konstitutionsutskottet har nyligen uttalat sig i ämnet och kommer att följa frågan i det fortsatta granskningsarbetet. Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida är därför inte erforderlig enligt motionärerna.
Frågan om bestämmelserna i den aktuella förordningen har följts eller inte eller närmast om regeringen skulle ha frångått gällande praxis på området saknas det i rapporten underlag för att bedöma. Enligt motionärerna kan nämligen regeringen utan särskild föreskrift i den egna författningen dispensera från sina egna föreskrifter så länge dispensbeslutet inte kommer i konflikt med lag eller riksdagens utgiftsanslag. Revisorerna redovisar inte vad som är gällande praxis och vari avsteg från denna skulle ha bestått. NUTEK har för sin del ansett att de ifrågasatta avstegen från praxis bör bedömas som marginella. Revisorernas yrkande bör därför avslås, anser motionärerna.
Beträffande den påstådda oklarheten i reglerna i förordningen om regionalpolitiskt företagsstöd anser motionärerna att förordningen innehåller omfattande och detaljerade bestämmelser i vilka fall återbetalning av lokaliseringsbidrag kan krävas. Revisorerna har inte angett i vilket avseende bestämmelserna är oklara. Revisorernas yrkande bör därför enligt motionärerna avslås.
Vad slutligen gäller frågan om tillfälliga krispaket är motionärernas uppfattning den att riksdagen knappast kan göra något uttalande mot bakgrund av granskningen i denna del. Därtill är begreppet tillfälliga krispaket för bristfälligt definierat. Dessutom anser motionärerna att en regering som vill bekämpa avindustrialisering och arbetslöshet måste kunna sätta in regionala utvecklingsprogram. Till detta kommer enligt motionärerna att medel för den aktuella satsningen anvisades över ett särskilt anslag, varför möjligheterna att lämna lokaliseringsbidrag inom stödområdet inte påverkades. Revisorernas yrkande bör enligt motionärerna avslås.
Rolf L Nilson (v) hemställer i motion 1993/94:A1 att riksdagen bifaller revisorernas förslag. Motionären anser vidare att de 77 miljoner kronor som enligt gällande regler skall betalas tillbaka till staten bör användas i Malmö för att skaffa fram nya arbetstillfällen. Han vill ha ett tillkännagivande härom.
I motion 1993/94:A3 av Olle Schmidt och Margitta Edgren (fp) föreslås att Malmö stad får tillgång till det gamla varvsområdet i Malmö. Saab-Scania har totalt svikit sina löften till såväl staten som Malmö stad. Det finns sålunda förutsättningar att utverka bra villkor. Staten borde därför ta initiativ till trepartsförhandlingar mellan Malmö stad, Saab-Scania och staten, med det uttalade målet att till ett rimligt pris låta Malmö stad erhålla Saab-Scania-området. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
I motion 1993/94:A4 av Robert Jousma och Arne Jansson (nyd) anser motionärerna att -- utöver konsekvensanalyser -- objektiv, gärna internationell expertis alltid skall kopplas in vid större regionala satsningar av det slag det här är fråga om. Förordningen om regionalpolitiskt företagsstöd bör ses över för att det skall bli möjligt att på ett mer seriöst sätt handskas med de stora belopp som det ofta är fråga om i regionalpolitiska sammanhang. Motionärerna vill slutligen ha fortsatt granskning av regionala åtgärdspaket.
I detta sammanhang tar utskottet även upp den från näringsutskottet överlämnade motionen 1992/93:N286 av Bertil Fiskesjö (c). Motionen handlar om möjligheterna att i efterhand granska på vilka grunder företagsstöd beviljats. För närvarande är denna möjlighet begränsad eftersom företagen kan vägra lämna ut uppgifter som har betydelse för granskningen.
Regeringen bör därför i samband med att stöd beviljas se till att de statliga kontrollorganen hos enskilda kan få tillgång till bokföring och andra handlingar av betydelse i sammanhanget. Motionären vill ha ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
För egen del får utskottet anföra följande.
Riksdagens revisorer har granskat om regeringen och myndigheterna följt bestämmelserna om lokaliseringsstöd, vilken information riksdagen har fått, om Saab-Scania i olika sammanhang i detta ärende har behandlats gynnsammare än andra företag och om reglerna för återbetalning av lokaliseringsstöd är alltför oklara. Revisorernas ärende till riksdagen utmynnar i förslag om tillkännagivanden angående
1. konsekvensanalyser
2. hantering av lokaliseringsbidrag
3. avskrivnings- och återbetalningsregler
4. tillfälliga krispaket.
Vad först angår frågan om konsekvensanalyser gör utskottet följande bedömning.
Revisorerna anser, som ovan sagts, att det beslutsunderlag som presenterades för riksdagen inför det aktuella beslutet våren 1986 var bristfälligt. Mot denna bakgrund understryker de behovet av konsekvensanalyser. Sådana analyser bör regelmässigt ingå i alla regeringsförslag av viss storleksordning. Däri bör också ingå en grundlig undersökning vad gäller olika antaganden som väntade resultat och kostnader är beroende av.
Det är riktigt som sägs i de socialdemokratiska motionerna att det är det beredande utskottets sak att i varje enskilt ärende ta ställning till om beslutsunderlaget är tillräckligt. På ett mer principiellt plan är det, som också framhålls i motionerna, konstitutionsutskottet (KU) som har att behandla frågan om konsekvensanalyser i regeringens förslag. Så har också skett i granskningsärenden, påpekar motionärerna.
Frågan om vikten och betydelsen av att regeringsförslagen innehåller genomarbetade konsekvensanalyser har vid ett flertal tillfällen behandlats av riksdagen. Senast i våras gjordes i samband med behandlingen av betänkandet 1993/94:KU30, det s.k. granskningsbetänkandet, tydliga markeringar i detta hänseende.
Inför sitt granskningsärende hade KU i denna del berett samtliga utskott tillfälle att yttra sig över förekomsten och utformningen av konsekvensanalyser i propositioner avlämnade under 1993.
För egen del hade AU i sitt yttrande (1993/94:AU1y) anledning till kritiska anmärkningar mot beslutsunderlaget i flera propositioner. Utskottet anförde bl.a. följande.
Det råder enighet i utskottet om att beslutsunderlaget i propositionerna måste vara så heltäckande och fullständigt att resultatet av utskottsarbetet är otvetydigt. Vikten av konsekvensanalyser har påtalats av riksdagen flera gånger tidigare (1988/89:KU7, rskr. 14, 1990/91:KU7, rskr. 23), men utvecklingen har enligt utskottets uppfattning inte gått åt rätt håll.
-- -- --
Arbetsmarknadsutskottet ser det som särskilt viktigt att förslagens effekter för sysselsättningen och för belastningen på berörda anslag klart och tydligt redovisas. Lika väsentligt är det att lagförslagen är väl analyserade till sina administrativa och ekonomiska konsekvenser.
KU anförde för sin del följande.
Sammantaget har utskotten framhållit många aspekter på frågan om vilka krav som bör ställas på innehållet i en konsekvensanalys. Utskotten har inte begränsat perspektivet till enbart de statsfinansiella konsekvenserna, utan de områden där effekterna enligt utskotten bör belysas, sträcker sig betydligt längre. Utskotten pekar på att man bör visa på konsekvenserna för samhällsekonomin, för kommunerna, för näringsliv och för enskilda, såväl i grupp som för individen. Vidare bör de ekonomiska och administrativa konsekvenserna inom såväl den offentliga som den privata sektorn påvisas.
Den bild som utskottsyttrandena ger visar enligt konstitutionsutskottets mening att arbetet med konsekvensanalyser måste fortsätta och att en utveckling måste ske. Riktlinjer och metoder för analysernas utformning måste utvecklas. Härvid bör hänsyn tas bl.a. till att konsekvensanalyserna kan underlätta såväl riksdagens som regeringens efterföljande utvärderings- och uppföljningsarbete.
-- -- --
Av inhämtade uppgifter från Finansdepartementet framgår att regeringen för närvarande överväger och planerar ett antal åtgärder som skall resultera i både fler och bättre konsekvensanalyser. Utskottet utgår från att regeringen vid sina överväganden kommer att uppmärksamma det behov av förbättringar som påvisats genom utskottets granskning. Enligt utskottets mening bör regeringens överväganden även omfatta frågan om ett sådant utvecklingsarbete beträffande riktlinjer och metoder för analysernas utformning som utskottet enligt ovan ansett behövligt. Utskottet utgår från att regeringen i detta arbete beaktar de synpunkter som framförts i utskottsyttrandena.
Mot bakgrund av det anförda avser utskottet att återkomma till frågan om konsekvensanalyser i propositioner i kommande granskningsarbete.
Som framgått av den lämnade redovisningen av riksdagens behandling av frågan om konsekvensanalyser råder enighet om behovet av sådana analyser.
Det bör noteras att riksdagens senaste behandling av frågan om konsekvensanalyser i tiden ligger efter det nu aktuella ärendet från Riksdagens revisorer. Riksdagen har som framgått ovan utgått från att regeringen i sina överväganden kommer att uppmärksamma behovet av förbättringar. Därmed har riksdagen redan tagit ställning i frågan om behovet av konsekvensanalyser och även gett tydliga signaler härom till regeringen genom de nyss citerade uttalandena. Frågan kommer dessutom att följas i kommande granskningsarbete. Revisorernas förslag i denna del ligger således i linje med den av riksdagen redan förordade politiken. Yrkandet får därmed anses tillgodosett, och någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida är enligt utskottets uppfattning inte erforderlig.
Av det anförda följer att även motionerna 1993/94:A1 (v), 1993/94:A2 (s), 1993/94:A4 (nyd) och 1993/94:A5 (s) i berörda delar inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Vad härefter angår frågan om hantering av lokaliseringsbidrag och de slutsatser Riksdagens revisorer drar mot bakgrund av det granskade ärendet vill utskottet framhålla följande.
Bestämmelserna om lokaliseringsbidrag återfinns i förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt stöd, 20--47 §§. Motsvarande bestämmelser fanns i den tidigare förordningen (1982:677) om regionalpolitiskt stöd, 18--48 §§.
Som framhålls av revisorerna ger bestämmelserna om regionalpolitiskt företagsstöd utrymme för regering och myndigheter att anpassa villkoren för stödet efter den aktuella situationen i varje enskilt fall. Revisorerna framhåller dock att det efter hand har utbildats en viss praxis vid hanteringen av stödvillkoren m.m.
Det finns två alternativ för utbetalning av lokaliseringsstöd: i takt med att nya investeringar genomförs (investeringsmodellen) eller i takt med att nya personer anställs (sysselsättningsmodellen). I det aktuella fallet valdes sysselsättningsmodellen, som revisorerna bedömer blev ett dyrt alternativ för staten. I beslutsunderlaget fick nämligen inräknas även personer som anställts mer än ett år tidigare. Saab-Scania kom härigenom att få tillgång till lokaliseringsbidraget ganska omgående efter det att regeringen fattat sitt beslut i juni 1987. Regeringen godtog vidare, enligt revisorerna, lägre säkerhet än vad som är normalt enligt praxis samt utbetalade stödet innan säkerheten till fullo hade ställts.
De av revisorerna gjorda anmärkningarna mot regeringens handläggning av lokaliseringsstödet till Saab-Scania AB och i synnerhet frågan huruvida handläggningen ryms inom ramen för de riktlinjer som riksdagen kan ha beslutat för det statliga regionalpolitiska stödet faller enligt utskottets uppfattning närmast inom området för KU:s granskning.
Utskottet noterar att KU den 24 maj 1994 beslutat att bl.a. granska vilka kontakter nuvarande och tidigare regeringar har haft med bilindustrin. Vidare har KU den 27 oktober 1994 preciserat frågan om regeringens kontakter med bilindustrin i stort sedan år 1985 till att i varje fall inledningsvis avse bl.a. etableringen av Saab-Scania i Malmö 1986.
AU anser det mot en sådan bakgrund inte lämpligt att uttala sig om vad som förevarit vid hanteringen av lokaliseringsstödet i detta enskilda ärende.
Däremot kan det finnas skäl att på ett mera principiellt plan överväga behandlingen av ärenden om lokaliseringsstöd.
Utskottet behandlade i våras regeringens regionalpolitiska proposition 1993/94:140 Bygder och regioner i utveckling (1993/94:AU13). Då gjordes vissa ändringar i de regionalpolitiska stödformerna. Lokaliseringsstödet blev dock i sina huvuddrag oförändrat. Såväl den dåvarande regeringen som den socialdemokratiska oppositionen var i huvudsak överens om att den övervägande delen av besluten om företagsstöd skulle komma att fattas av länsstyrelserna. Vid stora investeringar kommer däremot besluten att fattas av NUTEK och i sista hand av regeringen. NUTEK skall svara för uppföljningen av företagsstöden.
I regeringskansliet pågår arbetet med att utfärda en ny förordning mot bakgrund av riksdagens beslut (rskr. 1993/94:366). Anledningen till att arbetet ännu inte har resulterat i någon ny förordning som skall ersätta 1990 års stödförordning beror på att man inom regeringskansliet väntar på besked om de regionalpolitiska stödformerna stämmer överens med EES-avtalets grundprinciper. EFTA:s övervakningsorgan ESA väntas besvara den svenska förfrågan härom under hösten, enligt vad som framgår av proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen. Det kan för övrigt enligt propositionen bli nödvändigt med vissa modifieringar i stödformerna.
I flera fall ger de nuvarande bestämmelserna om lokaliseringsstöd utrymme för att frångå huvudregeln i bestämmelserna när det föreligger "synnerliga skäl" eller "särskilda skäl".
Det finns anledning anta att sådana möjligheter även skall finnas i en kommande förordning om regionalpolitiskt stöd. Enligt utskottets mening bör regeringen eller NUTEK i de fall "synnerliga skäl" eller "särskilda skäl" bedöms föreligga i allmänhet kunna redovisa de omständigheter som föranleder avsteg från huvudregeln. En bestämmelse med denna innebörd bör därför övervägas i samband med det pågående arbetet med den nya förordningen.
Vad utskottet anfört med anledning av revisorernas förslag i aktuell del samt motionerna 1993/94:A1 och 1993/94:A4, likaledes i aktuella delar, bör ges regeringen till känna. Av detta ställningstagande följer att motionerna 1993/94:A2 och 1993/94:A5 avstyrks i motsvarande delar.
Utskottet övergår nu till frågan om avskrivnings- och återbetalningsregler.
Utskottet finner till att börja med inte anledning att göra något uttalande om det av regeringen avgjorda återbetalningsärendet, som innebar att Saab-Scania AB skall betala tillbaka 77 miljoner kronor utgörande återkrävbar del av lokaliseringsbidraget.
Däremot kan det finnas skäl att uppehålla sig vid den av revisorerna påtalade oklarheten i bestämmelserna om återbetalning.
Förordningen om regionalpolitiskt stöd innehåller -- något som också påpekas av de socialdemokratiska motionärerna -- omfattande och detaljerade bestämmelser om i vilka fall lokaliseringsbidrag kan krävas tillbaka. I 25 § regleras återbetalningsskyldigheten när bidragstagaren fått bidraget genom oriktiga eller ofullständiga uppgifter eller när bidraget använts för annat än avsett ändamål. I 26 § regleras övriga fall när återbetalning kan ske. Motsvarande bestämmelser fanns i 22 och 23 §§ i den tidigare förordningen.
Enligt 26 § nämnda förordning kan ett lokaliseringsbidrag eller del av detta av uppföljningsmyndigheten krävas åter under en tid av fem år (tidigare sju år) från den dag bidragets storlek slutligen har bestämts, om
1. syftet med bidraget, särskilt såvitt avser sysselsättningsutvecklingen, inte uppnås; detta gäller dock inte om bidragsmottagaren har gjort vad som skäligen kan begäras för att syftet skall uppnås,
2. någon väsentlig del av verksamheten läggs ned eller någon väsentlig ändring direkt eller indirekt sker i äganderätten eller förfoganderätten till rörelsen eller däri ingående tillgångar av betydelse för verksamheten,
3. bidragsmottagaren i annat fall bryter mot villkor eller föreskrift som gäller för bidraget,
4. ställd säkerhet väsentligt försämras eller
5. annat förhållande inträffar som föranleder att bidragsmottagaren med hänsyn till syftet med bidraget uppenbarligen inte längre bör få behålla detta.
Möjligheterna till återkrav minskar enligt 27 § successivt under femårsperioden. Uppföljningsmyndigheten kan dock i vissa fall innehålla minskningen av återkrävbara medel tills klarhet nåtts om avskrivning skall ske eller inte.
I fallet med återbetalningskravet på Saab-Scania AB var huvudskälet att verksamheten lagts ned.
Andra skäl som kan åberopas för krav på återbetalning är exempelvis att sysselsättningsutvecklingen inte varit tillfredsställande. Detta regleras i punkt 1 i den aktuella bestämmelsen.
Bakgrunden till riktlinjerna för och reglerna om avskrivnings- och återbetalningsskyldighet finns i proposition 1978/79:112 om regionalpolitik. Propositionen bygger bl.a. på förslag av sysselsättningsutredningen. Utredningen hade bl.a. lagt fram förslag till avskrivningsregler som innebar att avskrivning borde kunna ske även om planerade sysselsättningsmål inte har uppfyllts, t.ex. av orsaker som ligger utanför företagets kontroll. För egen del ansåg föredragande statsrådet att utredningens förslag tillgodosåg kraven på ökade möjligheter till kontroll av hur syftet med stödet uppfyllts, samtidigt som hänsyn kan tas till omständigheterna i det enskilda fallet, och anslöt sig därmed till utredningens förslag.
Revisorerna har inte närmare angett vari den påtalade oklarheten i bestämmelsen består. Utskottet har emellertid under hand inhämtat följande.
I sitt yttrande över revisorernas rapport påpekar NUTEK att återkravsreglerna inte är helt klara. Verket ser därför positivt på revisorernas förslag att reglerna bör göras tydligare.
Utskottet har från revisorerna och NUTEK inhämtat att det i första hand är punkt 1 i den nyss citerade bestämmelsen som avses i NUTEK:s yttrande. Innebörden av riktlinjerna och bestämmelsen ger enligt NUTEK upphov till besvärliga avvägningar mellan statens och det enskilda företagets intressen.
Den citerade bestämmelsen, 26 § 1 p., lämnar utrymme för att ta hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Enligt utskottets mening bör man behålla denna möjlighet. Samtidigt är det viktigt att uppföljningsmyndigheten gör en noggrann prövning av sådana återbetalningsärenden. Det är därvid angeläget att bestämmelsen är utformad på ett sådant sätt att den underlättar bedömningen av frågan om återbetalning.
Som framgått av den tidigare redogörelsen prövas frågan om de regionalpolitiska företagsstöden för närvarande av EFTA:s övervakningsorgan ESA.
Utskottet har erfarit att NUTEK i kommande överläggningar med regeringen om de regionalpolitiska stöden i samband med det väntade ESA-beslutet avser att ta upp bl.a. den här diskuterade bestämmelsen.
I det sammanhanget kan det vara lämpligt att ge bestämmelsen en utformning som bättre tillgodoser behovet av tydliga regler utan att för den skull möjligheten till skönsmässig bedömning går förlorad.
Vad utskottet anfört med anledning av revisorernas förslag i aktuell del samt motionerna 1993/94:A1 och 1993/94:A4 i aktuella delar bör ges regeringen till känna. Motionerna 1993/94:A2 och 1993/94:A5 avstyrks i motsvarande delar.
Vad slutligen angår frågan om tillfälliga krispaket gör utskottet följande bedömning.
Det var främst i början och mitten av 1980-talet som särskilda åtgärder eller "paket" med koncentrerade insatser sattes in i regioner med svåra akuta strukturproblem till följd av neddragningar eller nedläggningar av viktiga industrier och därav följande sysselsättningsproblem. Inom loppet av några år gjordes sådana koncentrerade satsningar i Norrbotten, i Bergslagen, i Uddevalla och i Malmöregionen.
Under senare tid har sådana lösningar av olika skäl inte valts, trots den mycket allvarliga sysselsättningssituationen i landet. Utvecklingen har med andra ord inneburit att det som revisorerna efterlyser, nämligen restriktivitet i detta avseende, redan har blivit ett inslag i den förda politiken.
Revisorerna synes inte heller mena att statsmakterna skall helt avstå från sådana lösningar när starka skäl talar härför.
I de socialdemokratiska motionerna understryks att en regering som vill bekämpa avindustrialisering och arbetslöshet måste kunna sätta in regionala utvecklingsprogram.
För egen del vill utskottet -- liksom vid flera tillfällen tidigare -- uttala att det kan finnas situationer som är så allvarliga och akuta att extraordinära åtgärder måste vidtas. Statsmakterna måste därför i sådana lägen kunna göra en samlad och bred insats med inslag av flera olika åtgärder vid sidan av den ordinarie arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärdsarsenalen.
Det är enligt utskottets mening viktigt att det i sådana lägen presenteras ett så fullödigt underlag som möjligt. Utskottet har i den föregående framställningen om konsekvensanalyser pekat på hur angelägen riksdagen anser att denna fråga är.
Mot bakgrund av en redan tilltagande restriktiv politik i detta avseende kan utskottet inte se något behov av ett särskilt tillkännagivande om tillfälliga krispaket.
Det sagda innebär att revisorernas förslag i denna del liksom förslagen i motionerna 1993/94:A1, 1993/94:A2 och 1993/94:A5 i berörda delar inte bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Förslaget i motion 1993/94:A4 (nyd) angående ett tillkännagivande om att revisorerna bör fortsätta granskningen av regionala åtgärdspaket bör avslås. Förslag om granskning framförs normalt i annan ordning.
Övriga frågor
Rolf L Nilson föreslår i motion 1993/94:A1 som nämnts att de återbetalda medlen skall användas i Malmö för sitt ursprungliga syfte, nämligen att skapa arbetstillfällen i Malmöregionen. Motionären pekar särskilt på satsningar i små- och medelstora företag.
Utskottet erinrar om att riksdagen i våras anslog 800 miljoner kronor för särskilda regionala åtgärder för regional utveckling och tillväxt under budgetåret 1994/95 i syfte att skapa arbetstillfällen på den ordinarie arbetsmarknaden. Länsstyrelsen i Malmöhus län har inom ramen för detta anslag av regeringen tilldelats 42 miljoner kronor. Medlen får användas till bl.a. småföretagsstöd och andra företagsinriktade åtgärder. Syftet med motionen får därmed i viss utsträckning anses tillgodosett. Den avstyrks därmed i aktuell del.
I motion 1993/94:A3 anser Olle Schmidt och Margitta Edgren (fp) att staten bör ta initiativ till att uppta förhandlingar med Saab-Scania AB i syfte att Malmö stad får tillgång till det gamla varvsområdet.
Det torde närmast vara en fråga för Malmö kommun att -- om så bedöms lämpligt -- ta upp sådana förhandlingar med de nuvarande ägarna till området, nämligen Saab Automobile AB och General Motors. Motionen avstyrks därmed.
Utskottet tar slutligen upp den från näringsutskottet överlämnade motionen 1992/93:N286 av Bertil Fiskesjö (c) om de statliga kontrollorganens möjligheter att få tillgång till handlingar om statligt stöd.
Utskottet begränsar sitt yttrande till att avse frågan om statligt stöd enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd. Denna stödform tillhör utskottets beredningsområde.
I den nyssnämnda förordningen finns bestämmelser (32 §) om informationsskyldighet för den som beviljats lokaliseringsbidrag. Så länge stödet kan återkrävas, helt eller till någon del, skall den som erhållit bidraget för varje stipulerad redovisningsperiod till vederbörande länsstyrelse lämna skriftlig redovisning för verksamheten. Även i andra frågor av betydelse för verksamheten skall länsstyrelsen skriftligen underrättas. NUTEK, länsstyrelsen eller annan som utses av någon av dessa skall beredas tillfälle att granska verksamheten och därvid lämna de uppgifter som begärs. Slutligen heter det: "I beslut om lokaliseringsbidrag skall upplysning lämnas om bestämmelserna i denna paragraf."
Enligt 33 § samma förordning skall redovisningen enligt 32 § innehålla uppgifter som visar företagets utveckling och att villkoren för lokaliseringsbidraget har uppfyllts. Uppgifterna skall granskas och bestyrkas av företagets revisor. Av redovisningen skall vidare framgå att de fackliga organisationerna vid företaget har beretts tillfälle att yttra sig.
Slutligen föreligger enligt 34 § en informationsskyldighet för länsstyrelsen om den inte är uppföljningsmyndighet att genast underrätta NUTEK om den får kännedom om något förhållande som medför att krav på återbetalningsskyldighet kommer att framställas.
Under hand har inhämtats uppgifter från regeringskansliet och NUTEK om utformningen av avtalen i samband med regionalpolitiskt stöd. Av de sålunda inhämtade uppgifterna framgår att avtalen regelmässigt innehåller uppgifter av det slag som nyss nämnts. Det torde därför -- i varje fall så länge någon del av stödet kan återkrävas -- inte vara några problem för uppföljningsmyndigheterna att ta del av material som har beröring med det lämnade bidraget.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om lagen (1974:585) om skyldighet att tillhandahålla Riksdagens revisorer vissa handlingar. Förutom statlig myndighet och kommun skall även annan, som tagit emot statsmedel som bistånd till viss verksamhet, på begäran tillhandahålla handlingar, uppgifter och yttranden som behövs för granskning av verksamheten. I det senare fallet kan revisorerna vid vite förelägga den som har tagit emot medlen att fullgöra sin skyldighet.
Enligt utskottets uppfattning finns sålunda redan ett regelverk som gör det möjligt för uppföljningsmyndigheterna att få insyn i stödärendet hos vederbörande företag.
Med anledning av det anförda bör motionen inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande konsekvensanalyser att riksdagen lämnar Riksdagens revisorers förslag 1992/93:RR7 yrkande 1 samt motionerna 1993/94:A1 yrkande 1 i motsvarande del, 1993/94:A2 i motsvarande del, 1993/94:A4 yrkande 1 och 1993/94:A5 i motsvarande del, utan vidare åtgärd, res. (m) - delvis
2. beträffande hantering av lokaliseringsbidrag att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1992/93:RR7 yrkande 2 och motionerna 1993/94:A1 yrkande 1 i motsvarande del och 1993/94:A4 yrkande 2 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1993/94:A2 och 1993/94:A5, båda i motsvarande delar, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. (m) - delvis - motiv.
3. beträffande avskrivnings- och återbetalningsregler att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1992/93:RR7 yrkande 3 och motionerna 1993/94:A1 yrkande 1 i motsvarande del och 1993/94:A4 yrkande 2 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1993/94:A2 och 1993/94:A5, båda i motsvarande delar, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. (m) - delvis - motiv.
4. beträffande tillfälliga krispaket att riksdagen med avslag på motion 1993/94:A4 yrkande 3 lämnar Riksdagens revisorers förslag 1992/93:RR7 yrkande 4 samt motionerna 1993/94:A1 yrkande 1 i motsvarande del, 1993/94:A2 och 1993/94:A5, båda i motsvarande delar, utan vidare åtgärd, res. (m) - delvis
5. beträffande användning av återbetalda medel att riksdagen avslår motion 1993/94:A1 yrkande 2,
6. beträffande tillgång till det gamla varvsområdet i Malmö att riksdagen avslår motion 1993/94:A3,
7. beträffande statliga kontrollorgans möjlighet att få tillgång till handlingar att riksdagen lämnar motion 1992/93:N286 utan vidare åtgärd.
Stockholm den 24 november 1994
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Berit Andnor (s), Martin Nilsson (s), Kent Olsson (m), Per Erik Granström (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Christina Zedell (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kds) och Anna Åkerhielm (m).
Reservation
Konsekvensanalyser m.m. (mom. 1 och 4, mom. 2 och 3, de senare såvitt avser motiveringarna)
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Det bör" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill först framhålla att det av principiella skäl måste kunna anföras mycket starka argument mot kritik framförd av Riksdagens revisorer om kritiken skall kunna avvisas. Några argument av en sådan styrka har inte utskottet kunnat finna.
Även om riksdagen tidigare har uppmärksammat regeringen på behovet av förbättringar i fråga om konsekvensanalyser anser utskottet att frågan har sådan vikt att riksdagen också med anledning av det nu aktuella ärendet bör understryka angelägenheten i att regeringens förslag till riksdagen innehåller sådana analyser. Utskottet delar därför revisorernas uppfattning att detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande konsekvensanalyser att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1992/93:RR7 yrkande 1 och motionerna 1993/94:A1 yrkande 1 i motsvarande del och 1993/94:A4 yrkande 1 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1993/94:A2 och 1993/94:A5, båda i motsvarande delar, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Det finns" och slutar med "nya förordningen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar revisorernas uppfattning att regeringen och NUTEK regelmässigt bör redovisa om särskilda skäl finns att frångå praxis eller "normalprincipen" i beslut om lokaliseringsbidrag. Då "synnerliga skäl" eller "särskilda skäl" skulle kunna föranleda avsteg från vad som normalt gäller skall dessa skäl redovisas. Utskottet anser att en bestämmelse med denna innebörd skall tas in i den nya förordningen.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "I det sammanhanget" och slutar med "går förlorad" bort ha följande lydelse:
I likhet med revisorerna anser utskottet att det är viktigt att det finns tydliga regler för avskrivning och återbetalning av lokaliseringsstöd. Enligt utskottets mening skall bestämmelserna ges en utformning som tillgodoser detta behov.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Utskottet utesluter inte att det i mycket speciella situationer kan finnas skäl för tillfälliga krispaket. Erfarenheterna hittills av sådana krispaket visar emellertid att analyserna ofta är bristfälliga, och att de tillfälliga insatserna förrycker de normala incitamenten för tillväxt och investeringar som en framgångsrik näringsutveckling måste bygga på. Liksom revisorerna anser utskottet därför att det är viktigt att iaktta restriktivitet med krispaket. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande tillfälliga krispaket att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1992/93:RR7 yrkande 4 och motion 1993/94:A1 yrkande 1 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1993/94:A2 i motsvarande del, 1993/94:A4 yrkande 3 och 1993/94:A5 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,