Riksdagens revisorers förslag angående arbetsmarknadsutbildning
Betänkande 1996/97:AU9
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1996/97:AU09
Riksdagens revisorers förslag angående arbetsmarknadsutbildning
Innehåll
1996/97 AU9
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet Riksdagens revisorers förslag (1996/97:RR3) om arbetsmarknadsutbildning jämte fyra motioner som har väckts med anledning av förslaget. Förslaget bygger på revisorernas rapport 1995/96:10 Effekter av arbetsmarknadsutbildningen. Revisorerna föreslår att riksdagen skall göra tillkännagivanden till regeringen i tre avseenden. Ett gäller behovet av ytterligare utvärderingar av arbetsmarknadsutbildning. Ett annat avser deltagarnas bakgrund och särskilt utvecklingen av de prioriterade gruppernas andel av arbetsmarknadsutbildningen. Det tredje omfattar en rad aspekter på arbetsmarknadsutbildningens inriktning och dimensionering. Utskottet erinrar om att ett nytt oberoende utvärderingsinstitut inrättades den 1 januari 1997. Vidare betonar utskottet vikten av att kvinnornas situation inom arbetsmarknadsutbildningen uppmärksammas liksom att undervisningen i svenska för invandrare förbättras. Utskottet föreslår att riksdagen lämnar revisorernas förslag utan vidare åtgärd. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Förslaget
I förslag 1996/97:RR3 har Riksdagens revisorer föreslagit att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört om
1. utvärderingar,
2. deltagarnas bakgrund,
3. planeringen av utbildningens inriktning och dimensionering.
Motioner
1996/97:A21 av Kenth Skårvik och Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innehållet i arbetsmarknadsutbildningen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärderingar och uppföljning.
1996/97:A22 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en oberoende utvärdering av den aktiva arbetsmarknadspolitikens effektivitet ur såväl mikro- som makroekonomiskt perspektiv i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om möjlighet för andra aktörer än den offentliga arbetsförmedlingen att anvisa arbetsmarknadsutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A23 av Hans Andersson och Ingrid Burman (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av utvärderingar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om synpunkter på utvärderingar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om synpunkter på arbetsmarknadsutbildningen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om könsperspektivet.
1996/97:A24 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors arbetsmarknadsutbildning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett oberoende utvärderingsinstitut till hjälp för AMS.
Utskottet
Bakgrund
Arbetsmarknadsutbildning är enligt förordningen (1987:406, omtryckt 1996:1103) om arbetsmarknadsutbildning en utbildning för enskilda personer som länsarbetsnämnden beslutar om och som berättigar till utbildningsbidrag. Ansökan om sådan utbildning görs hos länsarbetsnämnden. Arbetsmarknadsutbildning bedrivs genom antingen särskilt upphandlade utbildningar eller utnyttjande av platser i det reguljära utbildningsväsendet. Arbetsmarknadsutbildning skall vara yrkesinriktad och antas kunna leda till ett arbete. Den kan även vara sådan utbildning som innebär att arbetslösa invandrare får en kompetens av värde vid återinvandring. Fr.o.m. den 1 januari 1997 kan arbetsmarknadsutbildning också användas för att deltagarna skall få möjlighet att utveckla egna affärsidéer för att starta egna företag eller kooperativ. Som arbetsmarknadsutbildning räknas även bl.a. sådan kortare utbildning som är en nödvändig förberedelse för en yrkesutbildning liksom kurs i svenska för invandrare under vissa betingelser. Personer får beviljas arbetsmarknadsutbildning fr.o.m. den 1 juli det år de fyller 20 år under förutsättning att de är eller riskerar att bli arbetslösa och att de söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen. Vissa personer får under närmare angivna villkor beviljas arbetsmarknadsutbildning trots att de inte uppfyller kraven på arbetslöshet. Detta gäller flyktingar och intagna på kriminalvårdsanstalt. Ungdomar med funktionshinder får beviljas arbetsmarknadsutbildning trots att de inte fyllt 20 år. Utbildningsbidrag lämnas i form av dagpenning. Utgifterna för arbetsmarknadsutbildning uppgick under budgetåret 1994/95 till närmare 12 miljarder kronor, vilket motsvarade ca 14 % av de totala utgifterna för arbetsmarknadspolitiken under motsvarande period. I volym räknat har utbildningen varierat mellan ca 10 000 och ca 86 000 deltagare.
Arbetsmarknadsutbildning infördes år 1918 och har sedan slutet av 1950-talet spelat en central roll i den aktiva arbetsmarknadspolitiken. En viss ändrad inriktning genomförs under budgetåret 1997 genom att delar av arbetsmarknadsutbildningen förs över till det reguljära utbildningsväsendet. Härigenom tydliggörs inriktningen på den yrkesinriktade utbildningen. Av regleringsbrevet framgår att antalet arbetssökande väntas öka i den yrkesinriktade utbildningen respektive minska i den yrkesförberedande. Vidare förutsätts att en besparing om 300 miljoner kronor skall åstadkommas genom effektivare upphandling och därmed lägre kurskostnader.
Effekter av arbetsmarknadsutbildning
Allmänt
Riksdagens revisorer har granskat arbetsmarknadsutbildningen. Ämnet för granskningen var ett av dem som föreslogs av arbetsmarknadsutskottet vid sammanträde den 14 februari 1995 (dnr 1994/95:U17). I rapport 1995/96:10 Effekter av arbetsmarknadsutbildningen, redovisar revisorerna resultatet av granskningen. Rapporten har remissbehandlats. I revisorernas förslag till riksdagen (1996/97:RR3) angående arbetsmarknadsutbildning redovisas denna granskning. Deras överväganden förs fram under fyra rubriker, nämligen
1. utvärderingar,
2. regelsystem och incitament,
3. deltagarnas bakgrund samt 4. planeringen av utbildningens inriktning och dimensionering.
För tre av dessa punkter, nämligen 1, 3 och 4, begär revisorerna tillkännagivanden till regeringen. Dessa behandlas i det följande under särskilda rubriker. Såvitt avser punkten 2 analyseras i rapporten den s.k. utförsäkringsgarantin och dess eventuella effekter på de arbetssökandes och arbetsförmedlingarnas beteende. Enligt revisorerna kan man inte utesluta att arbetsmarknadsutbildning har utnyttjats i större utsträckning än andra åtgärder för att förhindra utförsäkring. Något förslag till riksdagen har revisorerna emellertid inte lagt fram med hänvisning till förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen. Revisorerna, som konstaterar att arbetsmarknadsutbildning är den dyraste av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, vill emellertid betona två aspekter. För det första bör arbetsmarknadsutbildning inte utnyttjas för att förhindra utförsäkring; endast rena utbildningsskäl bör motivera en sådan åtgärd. För det andra bör kontrollsystemet förstärkas.
Utvärderingar
Revisorernas förslag
Revisorerna anser att det fortfarande finns ett stort behov av utvärdering av arbetsmarknadsutbildning. Endast ett fåtal studier finns, vilkas resultat kan utnyttjas i den konkreta utformningen av arbetsmarknadspolitiken, konstaterar de. En viktig uppgift för Arbetsmarknadsdepartementet bör därför vara att initiera ytterligare studier inom området, anför de. Revisorerna noterar samtidigt att Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) fram till år 1995 inte har ansett sig ha till uppgift att utföra undersökningar av utvärderingstyp, och detta trots att myndigheten enligt sin instruktion (1988:1139) skall sätta upp mål och riktlinjer för verksamheten vid länsarbetsnämnderna samt följa upp och utvärdera resultatet av deras verksamhet. Vidare påpekas bl.a. att AMS har tilldelats särskilda medel för utvärderingsverksamhet - och det i betydande omfattning - fr.o.m. budgetåret 1993/94. Dessutom, anför revisorerna, anges motsvarande krav i den generella förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning Revisorerna föreslår sammanfattningsvis att utvärderingsverksamheten förstärks hos såväl Arbetsmarknadsdepartementet som AMS. De betonar att det bör ske inom ramen för befintliga resurser.
Motioner
Kenth Skårvik och Kerstin Heinemann (fp) säger sig i motion A21 ansluta sig till revisorernas förslag i de flesta avseenden. När det gäller deras krav på utvärderingar vill motionärerna understryka vikten av att något konkret också kommer till stånd; de anser därför att riksdagen bör uttala sig klart för att en uppföljning och utvärdering måste genomföras och för riksdagen redovisas så snart detta kan ske (yrk. 2).
Hans Andersson och Ingrid Burman (v) instämmer i motion A23 i uppfattningen att arbetsmarknadsutbildningen - liksom andra slags åtgärder - måste utvärderas noggrant, kontinuerligt och systematiskt. Revisorernas rapport slår emellertid in öppna dörrar, anser motionärerna; alla är överens om att behovet av utvärderingar är stort. I många fall upprepas väl kända synpunkter i den, i andra fall bygger slutsatserna på förhållanden som inte längre gäller. Vidare kritiserar motionärerna genomförda utvärderingar för att vara baserade på teoretiska spekulationer och förenklade modeller. Vikten av att sätta upp relevanta mål och kriterier för utvärderingarna diskuteras liksom en rad olika metodproblem. De förespråkar också en noggrann uppföljning på individnivå med avseende på studieresultat och utbildningens relevans för den enskilde. Motionärerna föreslår sålunda uttalanden av riksdagen om dels själva behovet av utvärderingar (yrk. 1), dels de i motionen framförda synpunkterna på hur sådana utvärderingar bör genomföras (yrk. 2),
Barbro Johansson (mp) anför i motion A24 inledningsvis att revisorernas rapport kunde ha varit klarare och mer strukturerad. Hon delar samtidigt revisorernas bekymrade inställning över Arbetsmarknadsverkets (AMV) och AMS ointresse fram till år 1995 att återkommande utvärdera arbetsmarknadsutbildningen. Det är inte bara det statsfinansiella läget som skulle ha motiverat sådana utvärderingar utan även - och framför allt - den uppenbarade bristen på kvalitetssäkring. Miljöpartiet anser att ett oberoende institut omgående måste ges tillfälle att hjälpa AMS med den saken. Vidare måste AMS ges lämpliga instrument för att kunna utvecklas i fråga om arbetsmarknadsutbildning, däribland återkommande utvärderingar genomförda av oberoende organ (yrk. 2).
Utskottets överväganden
Utskottet vill inledningsvis erinra om den skillnad mellan begreppen uppföljning och utvärdering som görs i revisorernas rapport (1996/97:RR3 s. 55 f). Uppföljning definieras som en enklare typ för mätning av effekterna av en viss åtgärd. Vid utvärdering, däremot, betraktas inte bara det faktiska förloppet utan även ett hypotetiskt - man sätter således upp en jämförelsenorm. Tillämpat på utvärdering av arbetsmarknadsutbildning söker man även få svar på vad som skulle ha hänt om personerna inte hade genomgått utbildningen i fråga. Vidare skiljer man mellan effekter på individens förhållanden (mikronivå), t.ex. med avseende på sysselsättnings- eller inkomstutveckling och sådana som påverkar arbetsmarknaden i dess helhet (makronivå).
Uppföljningar av arbetsmarknadsutbildningen på mikronivå utförs löpande av AMS. Sedan år 1979 är de inriktade på personer som har avslutat en yrkesinriktad utbildning under andra kvartalet under året. Syftet är att visa sysselsättningssituationen sex månader efter det att utbildningen avslutats. Resultaten av dessa - t.ex. vad avser skillnader mellan olika kurser eller olika län - beaktas i de diskussioner som förs med berörda myndigheter. En brist med dessa uppföljningar är - som nämnts - att tekniken med en jämförelsenorm saknas. En annan är att resultaten blir mindre vägledande genom samvariation med konjunkturutvecklingen; t.ex. är andelen som har fått arbete efter utbildningen beroende av arbetsmarknadsläget i stort.
Utskottet instämmer med revisorerna i att kunskapsläget i fråga om sådana effekter som mäts genom utvärderingar inte är tillfredsställande. Utskottet förespråkar - i likhet med revisorerna och remissorganen - att utvärderingsverksamheten förstärks. Såväl Arbetsmarknadsdepartementet som AMS bör därvid ta ett större ansvar. Arbetsmarknadsdepartementet bör sålunda ta initiativ till ytterligare studier av arbetsmarknadsutbildningens effekter. Såvitt gäller AMS påpekar revisorerna att myndigheten har tilldelats resurser för utvärdering. Enligt vad utskottet har kunnat utröna har emellertid användningen av dessa inte villkorats till att avse utvärdering av viss eller vissa angivna arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t.ex. just arbetsmarknadsutbildning. Utskottet finner inte att någon ytterligare precisering bör vara nödvändig heller i fortsättningen men utgår från att AMS vid sin egen prioritering av utvärderingsobjekt är observant på vilka särskilda behov som kan finnas, t.ex. till följd av en snabb volymökning. Utskottet har noterat att i regleringsbrevet för budgetåret 1997 åläggs AMS att till regeringen återrapportera resultatet av den effektivisering av arbetsmarknadsutbildningen som riksdagen har beslutat om och som består i effektivare upphandling och därmed lägre kurskostnad per utbildningsinriktning. En skärpning i kraven på AMS i fråga om uppföljning är också kravet på att redovisa volymutveckling och styckkostnader. Utskottet noterar vidare att AMS har utarbetat en uppföljnings- och utvärderingsplan. Denna bör möjliggöra en effektivare avvägning mellan olika åtgärder. Utvärderingsplanen bör följas upp av Arbetsmarknadsdepartementet och resultaten återrapporteras till riksdagen. I sin utvärderingsverksamhet bör AMS i stor utsträckning anlita utomstående organ, anser utskottet. Ett viktig skäl är kravet på objektivitet. Ett annat är att utvärderingar i många fall kräver speciell kompetens. Finansieringen bör - såsom revisorerna anger - kunna göras genom omdisponeringar inom den ordinarie verksamheten.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om det nya oberoende institutet för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken som inrättades den 1 januari 1997 efter beslut av riksdagen (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:AU1). Dess uppgift är att göra löpande utvärderingar av arbetsmarknadspolitiken. Det beräknas kunna träda i full funktion vid halvårsskiftet 1997. Medlen uppgår till drygt 8 miljoner kronor. Riksdagen godtog samtidigt förslaget om att Rådet för arbetslivsforskning skulle ges ett utvidgat uppdrag att stödja forskning inom arbetsmarknadspolitikens område. Riksrevisionsverket (RRV) beslutade hösten 1996 att genomföra en omfattande effektivitetsrevision inom arbetsmarknadsområdet. Arbetet skall bedrivas i två steg. Dess första del, som förutses vara färdigställd i slutet av år 1997, skall innefatta granskningar av dels olika typer av målgrupper (t.ex. arbetshandikappade), dels olika typer av åtgärder (t.ex. arbetsmarknadsutbildningen). Utskottet, som återkommer till nämnda revisionsprojekt i det följande, utgår från att resultatet av detta bör kunna lämna viktiga bidrag till utvärderingsverksamheten och även besluten om arbetsmarknadsutbildning och andra åtgärder.
Sammanfattningsvis vill utskottet sålunda instämma med revisorerna om vikten av utvärderingar. Utskottet utgår också från att sådana utvärderingar av arbetsmarknadsutbildningen genomförs i huvudsak enligt de riktlinjer som har stakats ut av revisorerna. Snabbhet, kontinuitet och hög tillförlitlighet bör prägla verksamheten för att resultaten på ett ändamålsenligt sätt skall kunna läggas till grund för framtida beslut om arbetsmarknadsutbildning. De i denna del behandlade motionsförslagen går i huvudsak ut på en utökad utvärderingsverksamhet, förenad med högre kvalitet och snabbhet. Genom vad utskottet nu har anfört bör de aktuella yrkandena - åtminstone delvis - bli tillgodosedda. Motionerna A21 (fp), A23 (v) och A24 (mp), alla i här berörda delar, bör mot denna bakgrund inte föranleda något uttalande av riksdagen. Med hänvisning till den utveckling som har ägt rum efter det att revisorernas granskning genomförts och presenterats, bl.a. genom tydligare riktlinjer till Arbetsmarknadsverket om utvärderingar och inrättandet av ett nytt oberoende utvärderingsinstitut, synes inte någon ytterligare riksdagens åtgärd vara påkallad med anledning av revisorernas förslag.
Deltagarnas bakgrund
Revisorernas förslag
Ett mål för arbetsmarknadsutbildningen är fördelningspolitiskt. I regeringens regleringsbrev för AMS preciseras vilka grupper som skall prioriteras till olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Under senare år har det varit t.ex. långtidsarbetslösa, utomnordiska medborgare, arbetshandikappade, kvinnor och ungdomar. Av rapporten framgår dels att de prioriterade gruppernas andel av utbildningen har börjat minska, dels att kurstiderna blivit kortare och intagningskraven hårdare. Även om den allmänna utbildningsnivån har höjts har de förändrade prioriteringarna lett till att t.ex. en arbetslös akademiker har större sannolikhet att placeras i utbildning än t.ex. en arbetslös med kortare utbildning än grundskola.
Enligt revisorernas mening finns en oroande tendens att de prioriterade grupperna börjat minska sin andel. De anser därför att AMS bör ges i uppdrag att närmare redovisa skälen till den ändrade inriktningen. Vidare bör AMS förbättra sin redovisning av vilka grupper som har deltagit i arbetsmarknadsutbildning samt löpande publicera denna redovisning, exempelvis i årsberättelsen avseende arbetsmarknadsutbildningen. Slutligen bör AMS förtydliga sina riktlinjer till länen, följa upp utfallet och redovisa resultatet till regeringen såvitt avser utbildningens ekonomisk-politiska mål.
Motioner
Två motioner tar särskilt sikte på kvinnornas andel av arbetsmarknadsutbildningen.
Hans Andersson och Ingrid Burman (v) framhåller i motion A23 att utbildningsinsatser i högre grad måste sättas in för att bl.a. bryta den könssegregerade arbetsmarknaden. AMV bör kontinuerligt ur ett könsperspektiv följa upp såväl volym- som kostnadsandelar av arbetsmarknadsutbildningen. Vidare bör kvinnor ges en positiv särbehandling för att de skall kunna hävda sin ställning på arbetsmarknaden med svåra strukturella problem (yrk. 4).
Barbro Johansson (mp) anför i motion A24 att det inte är acceptabelt att kvinnor ges en arbetsmarknadsutbildning som är kostnadsmässigt billigare än vad män i motsvarande grad erhåller. Hon anser att arbetsmarknadsutbildningens mål att vara kompetenshöjande och därmed leda till en ny anställning är otillräckligt (yrk. 1).
Utskottets överväganden
Såvitt gäller revisorernas granskning av deltagarnas bakgrund vill utskottet peka på de svårigheter som finns när det gäller att i vissa fall tolka resultaten så att man undviker missvisande slutsatser. Ett skäl kan vara att vissa studerade deltagare representerar två grupper, t.ex. invandrare och akademiker, varav bara den ena gruppen är prioriterad. Ett annat är den styreffekt som är resultatet av deltagarnas egna val. Den utbildning som erbjuds arbetssökande som arbetsmarknadsutbildning skall vara anpassad till den sökandes behov och förutsättningar samt till kraven på arbetsmarknaden. Det är en realitet att kvinnors deltagande i utbildning med teknisk inriktning är lägre än mäns. Frågan om orsakerna till fördelningen av grupper av personer med avseende på arbetsmarknadsutbildning är således av komplex natur. Givetvis bör arbetsmarknadsutbildning vara ett viktigt instrument för att undanröja de flaskhalsar inom bl.a. näringslivet som kan finnas; arbetsmarknadens efterfrågan på t.ex. akademiker med en viss inriktning måste kunna tillgodoses genom t.ex. satsning på arbetsmarknadsutbildning. Utskottet ser det mot denna bakgrund som värdefullt med en sådan redovisning från AMS som revisorerna efterlyser, i vilken en fördjupad analys görs av deltagarnas bakgrund och orsakerna till den uppkomna fördelningen såvitt gäller olika grupper. Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen i detta avseende. Något särskilt tillkännagivande med anledning av revisorernas förslag i fråga om deltagarnas bakgrund synes emellertid inte erforderligt.
Vad härefter särskilt gäller könsperspektivet i arbetsmarknadsutbildningen erinrar utskottet inledningsvis om att det i regleringsbrevet för AMV sägs att arbetsmarknadsmyndigheterna skall arbeta utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Som nyss har nämnts är kvinnor underrepresenterade i arbetsmarknadsutbildning med teknisk inriktning. För att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden, t.ex. genom att uppmuntra kvinnor och män att i ökad utsträckning välja för könet otraditionell utbildning och ett arbete med sådan inriktning, finns medel avsatta för s.k. brytprojekt. Enligt utskottets uppfattning kan sådana projekt vara värdefulla. Viktigt för att målet skall kunna nås, nämligen att kvinnorna fullföljer utbildningen och får arbete efter det att den är avslutad, är dock att andelen kvinnor som deltar i utbildningen är tillräckligt stor. Det räcker inte alltid med några få kvinnor, t.ex. tre eller fyra, i en grupp för att de skall kunna känna trygghet och motivation. Det är, menar utskottet, viktigt att könsperspektivet uppmärksammas särskilt inom arbetsmarknadsutbildningen. Detta gäller särskilt mot bakgrund av den delvis ändrade inriktning av verksamheten som genomförs under innevarande budgetår och som går ut på en större tonvikt på yrkesutbildning. Utskottet vill dock betona att en sådan inriktning inte får medföra att kvinnornas andel av arbetsmarknadsutbildningen minskar. Utskottet noterar att AMS genom regleringsbrevet åläggs att i årsredovisningen redovisa hur medel för brytprojekten har använts. Enligt utskottets mening bör jämställdhetsper spektivet även när det gäller arbetsmarknadsutbildningen följas upp av AMS genom kartläggning och analys; en könsuppdelad statistik bör härvid redovisas med avseende på volym och kostnader. Utskottet utgår från att resultatet härefter redovisas. Något särskilt uttalande till regeringen av denna innebörd är däremot inte påkallat, anser utskottet som därmed avstyrker motionerna A23 (v) och A24 (mp), båda i här behandlat avseende.
Planeringen av utbildningens inriktning och dimensionering
Revisorernas förslag
Revisorerna tar under denna rubrik upp en rad skilda frågor som rör inriktningen och dimensioneringen av arbetsmarknadsutbildningen, vilka kortfattat redovisas i det följande. Samtidigt konstateras i rapporten att delegerings- och decentraliseringsprocessen har nått mycket långt inom Arbetsmarknadsverket.
Inledningsvis berörs upphandlingskompetensen. Länsarbetsnämnderna uppges numera ha förvärvat en god sådan. Stödet i fråga om upphandling till de mindre arbetsförmedlingarna bör däremot utvecklas, anser revisorerna som utgår från att den upphandlingskompetens som byggts upp under senare år tas till vara så att samarbetet mellan arbetsförmedlingarna i länet kan stärkas när länsarbetsnämndens roll nu förändras. Vidare finner revisorerna att marknadsbedömningarna behöver utvecklas ytterligare liksom kopplingen mellan prognoser, förmedlingarnas önskemål och köpen. AMS utvecklingsarbete på området måste aktivt följas upp. Vidare bör processen "från prognos till upphandling" dokumenteras bättre inom varje län. En korrekt bild av samhällets kostnad för arbetsmarknadsutbildning för en arbetssökande i förhållande till andra arbetsmarknadspolitiska insatser är angelägen, anför revisorerna vidare. Bristerna i undervisningen i svenska för invandrare är ett kvarstående problem som särskilt påtalas av revisorerna. En analys av orsakerna till att så få i den förberedande yrkesutbildningen går vidare till själva yrkesutbildningen bör göras av AMS, anser de vidare och förespråkar en analys även av orsakerna till den mycket höga andelen akademiker, såväl utländska som svenska, i arbetsmarknadsutbildningen. Utvecklingsarbetet med kvalitetssäkring av arbetsmarknadsutbildningen bör fortsätta. Större krav bör ställas på utbildningsanordnarna att följa upp deltagarna efter utbildningen, anser revisorerna. Slutligen betonas vikten av att kunna bedöma utbildningens kvalitet; revisorerna förespråkar att regeringen överväger formerna härför.
Motioner
Hans Andersson och Ingrid Burman (v) anför i motion A23 att arbetsmarknadsutbildningen är det viktigaste av de arbetsmarknadspolitiska instrumenten i en modern, kompetensinriktad arbetsmarknadspolitik. I motionen lämnas förslag till definition och utformning av arbetsmarknadsutbildningen. Vikten av en individuell handlingsplan betonas. Utbildningen bör normalt kombineras med såväl praktik som jobbsökaraktiviteter. Prioriteringarna av vilka som skall få delta i utbildningen bör vara baserade på individens utbildningsbehov i förhållande till chansen att få fäste på arbetsmarknaden. Uppföljningen av utbildningen bör vidare göras på individnivå. Ett tillkännagivande begärs om de synpunkter som framförs i motionen om arbetsmarknadsutbildningen (yrk. 3).
Kenth Skårvik och Kerstin Heinemann (fp) anför i motion A21 att arbetsmarknadsutbildningen alltför länge varit anpassad efter gårdagens arbetsmarknad. Kritik riktas också mot att utbildningen mer syftat till att sysselsätta en stort antal arbetslösa snarare än att underlätta för arbetslösa att efter utbildningen få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden efter avslutad utbildning. Ett uttalande riktat till regeringen av denna innebörd förespråkas (yrk. 1).
Utskottets överväganden
Enligt utskottets mening har revisorerna på ett förtjänstfullt sätt gjort en genomgång av de många olika aspekter som kan läggas på arbetsmarknadsutbildningen. De synpunkter som därvid förs fram har också, som framgår av redovisningen, uppmärksammats av AMS som säger sig i stor utsträckning dela desamma. Även utskottet instämmer i allt väsentligt i vad revisorerna har anfört. Utskottet utgår från att många av synpunkterna kommer att beaktas inom ramen för den förstärkta utvärderingsverksamhet som utskottet förutsätter skall komma till stånd.
En av de frågor som revisorerna tar upp vill utskottet emellertid kommentera särskilt, nämligen den om undervisningen i svenska för invandrare. Revisorernas kritiska synpunkter delas också av AMS, enligt vad som sägs i styrelsens remissvar på rapporten. Revisorerna hänvisar till beredningen av Invandrarpolitiska kommitténs betänkande. AMS, i sin tur, utgår från att resultatet av Skolverkets utvärdering kommer att bli ett viktigt instrument för att man i fortsättningen skall kunna ta ett helhetsgrepp över svenskundervisningen för invandrare. Utskottet vill erinra om att problemet har diskuterats under en lång följd av år. Berättigad kritik har framförts, inte minst från riksdagens sida, mot att några märkbara resultat inte har presterats. Det är, menar utskottet, anmärkningsvärt att - som revisorerna nu redovisar - inga eller endast obetydliga förbättringar har uppnåtts i dessa avseenden. Utskottet, som noterar pågående beredning och kommande utvärdering på området, vill för sin del framhålla att åtgärder måste vidtas så snart som möjligt för att de uppsatta målen de facto nås. Av särskild vikt är att invandrare redan i början av sin vistelse i Sverige ges tillräckliga förutsättningar att lära sig svenska språket. Något uttalande av riksdagen med anledning av revisorernas förslag i dessa eller övriga avseenden föreslår utskottet dock inte. I två motioner lämnas förslag som gäller utformningen av arbetsmarknadsutbildningen. I motion A23 (v) föreslås en omdefiniering och omorientering av sådan utbildning. I motion A21 (fp) kritiseras arbetsmarknadsutbildningen för att vara föråldrad och alltför volyminriktad. Utskottet har i det föregående förespråkat en förstärkt utvärderingsverksamhet. I anslutning till en sådan bör en rad av de frågor komma att aktualiseras som motionärerna här har berört. Någon åtgärd från riksdagens sida är därför inte behövlig. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna A21 (fp) och A23 (v), båda i här aktuellt avseende.
Övrigt
Anvisande av arbetsmarknadsutbildning
Motion
Sten Tolgfors (m) kritiserar i motion A22 den offentliga arbetsförmedlingens monopol att anvisa arbetsmarknadsutbildning. Såväl privata arbetsförmedlingar och andra aktörer som den arbetslöse själv är förhindrade att söka en passande utbildning. Denna omständighet är en nackdel eftersom enskilda aktörer ofta vet exakt vilka kunskaper som efterfrågas i berörda arbeten och kan erbjuda arbete åt dem som efter utbildning motsvarar dessa krav. Motionären anser därför att regeringen bör lägga fram förslag för riksdagen med denna inriktning (yrk. 2).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutbildning skall bl.a. främja ekonomisk tillväxt genom att tillgodose behovet av yrkesutbildad arbetskraft och därmed motverka flaskhalsproblem. Deltagande i arbetsmarknadsutbildning beviljas av länsarbetsnämnd (arbetsförmedling eller arbetsmarknadsinstitut). I denna myndighetsuppgift ingår att överväga vilken av samtliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är lämpligast i det enskilda fallet. Som revisorerna framhåller är det angeläget att arbetsförmedlingen vid beslut om arbetsmarknadsutbildning - som är den dyraste åtgärden - har en korrekt bild av samhällets kostnad för denna åtgärd i relation till övriga åtgärder. Utskottet är inte berett att förorda någon ändring i den riktning som motionären begär. Utredningen om konsekvenser av avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet (A 1996:03) har enligt sina direktiv till uppgift att utvärdera och analysera effekter och konsekvenser av avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet. Utredningen beräknas lägga fram resultatet av sitt arbete under våren 1997. Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet motion A22 (m) i nu aktuellt avseende.
Utredning om arbetsmarknadspolitiken
Motion
Sten Tolgfors (m) anför i motion A22 att arbetslösheten i Sverige är resultatet av en rad faktorer såsom en föråldrad arbetsrätt, obalans mellan arbetsmarknadens parter och kollektivavtalens dominans. Andra faktorer anges vara bristerna i lönebildningssystemet och höga lönebikostnader. I motionen diskuteras vidare frågan om målkonflikter inom den aktiva arbetsmarknadspolitiken men också mellan den och andra politikområden, såsom näringspolitiken. Motionärens slutsats är att en oberoende utvärdering av arbetsmarknadspolitiken - såväl ur mikro- som makroekonomiskt perspektiv - behövs och att riksdagen hos regeringen bör begära en sådan (yrk. 1).
Utskottets överväganden
Den arbetsmarknadspolitiska kommittén avlämnade våren 1996 sitt betänkande (SOU 1996:34) Aktiv arbetsmarknadspolitik. Kommittén, bestående av bl.a. ett antal riksdagsledamöter, hade i uppdrag att utreda arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning. Som ett led i detta och för att utvärderingen av dagens arbetsmarknadspolitik skulle bli så fullständig som möjligt gav kommittén ett antal forskare i uppdrag att studera olika aspekter på arbetsmarknaden. Elva forskarrapporter återfinns i en bilaga till nämnda betänkande. I separat betänkande (SOU 1995:3) Tre utländska forskares syn på svensk arbetsmarknadspolitik återfinns ytterligare en rapport; i direktiven för dessa forskare betonades vikten av oberoende av svenska institutioner och tankegångar. Som har nämnts i det föregående har RRV inlett en omfattande effektivitetsrevision inom arbetsmarknadsområdet. Syftet är att bedöma i vad mån det statliga resursutnyttjandet på såväl det arbetsmarknadspolitiska området som angränsande politikområden totalt sett harmonierar med statsmakternas överordnade mål, t.ex. vad gäller arbetslinjen och ekonomisk tillväxt. Det steget, som omfattar en granskning av ett antal olika arbetsmarknadspolitiska insatser (med avseende på olika typer av åtgärder, målgrupper samt aktörer på det lokala planet), avses ligga till grund för det andra steget. Detta skall leda fram till en studie av integrationen mellan statliga verksamheter inom och mellan olika politikområden liksom samspel mellan olika aktörer inom olika samhällssektorer.
Utskottet erinrar således om att en parlamentariskt sammansatt kommitté för mindre än ett år sedan har slutfört sitt arbete om arbetsmarknadspolitiken; regeringens förslag sommaren 1996 i den s.k. sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222, bet. FiU15) var i stor utsträckning baserade på detta arbete. Vidare noterar utskottet att arbetsmarknadspolitiken är föremål för en omfattande effektivitetsrevision. Utskottet utgår, som nämnts, från att resultatet kommer att i någon form presenteras för riksdagen. För övrigt pågår ett kontinuerligt förnyelsearbete på det arbetsmarknadspolitiska fältet. Med hänvisning härtill och till den utökade utvärderingsverksamhet som förutsätts komma till stånd beträffande arbetsmarknadsutbildning och andra åtgärder anser utskottet att något initiativ från riksdagens sida inte behövs. Med det nu anförda avstyrks motion A22 (m) i nu behandlat avseende.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande utvärderingar att riksdagen lämnar Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR3 yrkande 1 samt motionerna 1996/97:A21 yrkande 2, 1996/97:A23 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:A24 yrkande 2 utan vidare åtgärd, res. 1 (m, fp, kd) res. 2 (v) res. 3 (mp)
2. beträffande deltagarnas bakgrund att riksdagen lämnar Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR3 yrkande 2 utan vidare åtgärd, res. 4 (m, fp, kd)
3. beträffande könsperspektivet i arbetsmarknadsutbildningen att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A23 yrkande 4 och 1996/97: A24 yrkande 1, res. 5 (v) res. 6 (mp)
4. beträffande planeringen av utbildningens inriktning och dimensionering att riksdagen lämnar Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR3 yrkande 3 samt motionerna 1996/97:A21 yrkande 1 och 1996/97:A23 yrkande 3 utan vidare åtgärd, res. 7 (m, fp, kd) res. 8 (v)
5. beträffande anvisande av arbetsmarknadsutbildning att riksdagen avslår motion 1996/97:A22 yrkande 2,
6. beträffande utredning om arbetsmarknadspolitiken att riksdagen avslår motion 1996/97:A22 yrkande 1.
Stockholm den 28 januari 1997
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Sten Östlund (s), Per Unckel (m), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kd), Paavo Vallius (s), Margareta Andersson (c), Siri Dannaeus (fp) och Per Lager (mp).
Per Lager (mp) har endast deltagit i besluten under mom. 1 och 3.
Reservationer
1. Utvärderingar (mom. 1)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kd) och Siri Dannaeus (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Utvärderingar som börjar med "Sammanfattningsvis vill" och slutar med "revisorernas förslag" bort ha följande lydelse: Utskottet välkomnar det förslag som Riksdagens revisorer nu har lagt fram beträffande arbetsmarknadsutbildning. Inledningsvis vill utskottet instämma med revisorerna i att kunskapsläget när det gäller effekter av arbetsmarknadsutbildning och övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder är otillfredsställande. Riksdagens revisorers granskning visar att det har gjorts relativt få utvärderingar av arbetsmarknadspolitiken, att de som finns inte alltid ger en entydig bild samt att de i många fall inte längre är aktuella och tillämpliga på nuvarande förhållanden. Resultaten från de få utvärderingar som finns synes därtill ha spelat en närmast obefintlig roll inför besluten om åtgärdernas inriktning och volym. Förslaget från revisorerna visar att mångas farhågor har besannats; arbetsmarknadspolitiken är ingalunda färdigutredd. Enligt utskottets mening är detta inte acceptabelt. Det är, menar utskottet, av största vikt att intentionerna denna gång inte stannar vid bara ord. Nu måste det komma fram konkreta resultat. Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen till regeringen bör rikta en uppmaning att fortlöpande låta genomföra utvärderingar av det slag och i den omfattning som föreslås av revisorerna. Utskottet vill understryka vikten av att utvärderingsverksamheten präglas av en hög ambitionsnivå och en hög kvalitet. Särskilt angeläget är att utvärderingsuppdragen läggs ut på olika fristående organ eller forskare. Det nyligen inrättade oberoende institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering kan - enligt utskottets mening - utgöra ett av flera alternativ för sådan verksamhet. Vad utskottet anfört om utvärderingar bör ges regeringen till känna. Genom en åtgärd av denna innebörd får motion A21 (fp) i berörd del anses bli i huvudsak tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande utvärderingar att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR3 yrkande 1 och motion 1996/97:A21 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1996/97:A23 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:A24 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Utvärderingar (mom. 1)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Utvärderingar som börjar med "Sammanfattningsvis vill" och slutar med "revisorernas förslag" bort ha följande lydelse: Utskottet beklagar att förslaget från Riksdagens revisorer förelades riksdagen vid en tidpunkt med så hög arbetsbelastning för ledamöterna att det inte var möjligt att göra en så noggrann analys som det studerade ämnet - effekter av arbetsmarknadsutbildning - förtjänar. Frågorna är av utomordentligt stor vikt och borde därför ha givits en omsorgsfull behandling av riksdagen. Såvitt gäller revisorernas presenterade förslag anser utskottet emellertid att de främst utgör några mycket allmänna och delvis okontroversiella rekommendationer; i många fall slår revisorerna in öppna dörrar. I flera fall bygger konstaterandena på förhållanden som inte längre gäller utan som var bundna till ett specifikt konjunkturskede. I det följande redovisar utskottet sin syn på dels behovet i sig av utvärderingar av arbetsmarknadsutbildning, dels vad sådana utvärderingar borde innehålla och hur de borde vara utformade.
Utskottet instämmer inledningsvis i revisorernas uppfattning att det finns ett stort behov av noggrann, systematisk och kontinuerlig utvärdering av arbetsmarknadsutbildningen - liksom av övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De hittillsvarande utvärderingarna har präglats av en alltför stor känslighet för skillnader i förutsättningarna. Därför nödgas man ofta konstatera att en betydande osäkerhet föreligger och att slutsatserna är mindre användbara som grund för den framtida politiken. Till denna insikt kom även den arbetsmarknadspolitiska kommittén efter sin omfattande genomgång av hittillsvarande forskningsresultat. Rent allmänt anser utskottet att den förda arbetsmarknadspolitiken har kännetecknats av bristande framsynthet, ryckighet och en i övrigt oerfaren hantering. Alltför stora volymer arbetsmarknadsutbildning har satts in, därtill alltför snabbt och i fel skede av konjunkturcykeln. Lättsinniga löften har getts om fri dragningsrätt avseende ekonomiska medel och om åtgärdsinriktning. Utbildningens relevans för arbetsmarknaden har inte prövats tillräckligt noggrant. Alltför sällan har en individuell bedömning gjorts. I några fall har åtgärden kanske t.o.m. använts som ett skydd mot utförsäkring. I korthet kan man konstatera att arbetsmarknadspolitiken kom att bli överlastad och det med ett mycket snabbt förlopp. Det politiska beslutsfattandet klarade inte av situationen. Beredskapen inom AMV var låg när det gäller allmän planering, upphandlingskompetens och personella resurser. Visserligen har AMV har numera tagit lärdom och skärpt rutinerna. Fortfarande finns dock en hel del att förbättra. Utskottet, som anser det angeläget att missgreppen inte upprepas, förordar en detaljerad granskning av deras uppkomst och omfattning och av frågan om vem eller vilka som bär ansvaret.
Utskottet övergår härefter till de synpunkter som bör läggas på utvärderingar. Normalt bör en tvärvetenskaplig ansats göras. Samtidigt är det viktigt att olika metoder och angreppssätt tillämpas De bör emellertid inte vara så primitiva - som t.ex. enkel regressionsanalys - att slutsatserna saknar allt förklaringsvärde. Inte heller bör kriterierna för effekter av utbildningen vara ytliga, t.ex. löneutveckling och sysselsättningsstatus en viss tid efter deltagandet i utbildningen. Forskarna bör ha god kunskap om det berörda forskningsområdet; det är nämligen viktigt att studierna görs med tillräcklig konkretion och nära verkligheten, så att inte teoretiska spekulationer och förenklade modeller förväxlas med välgrundad kunskap. Förutom till frågorna om mål och kriterier måste man ta ställning till datamaterialets representativitet. De studerade personernas förhållanden såsom ålder, yrke, kön, etnisk bakgrund, tid i arbetslöshet etc. är några få exempel på de många faktorer som behöver vägas in. Utbildningens innehåll och utformning är andra. De allmänna förutsättningarna - såsom konjunkturbetonade och strukturella fenomen - är också viktiga. Hit hör även de från tid till annan gällande regelverken och kombinationen av dem, t.ex. i fråga om arbetslöshetsersättning och studiemedel. Även regionala aspekter bör beaktas.
Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att revisorernas granskning knappast har lett till några avgörande nya rön eller fört diskussionen framåt när det gäller metodproblemen. Däremot har en hel del empiriska belägg från den aktuella tidsperioden tagits fram och kommenterats på ett sätt som har ett stort värde för den vidare utformningen av arbetsmarknadsutbildningen. Vad utskottet anfört om utvärderingar bör ges regeringen till känna. Motion A23 (v) får därmed anses i huvudsak tillgodosedd i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande utvärderingar att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR3 yrkande 1 och motion 1996/97:A23 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna 1996/97:A21 yrkande 2 och 1996/97:A24 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Utvärderingar (mom. 1)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Utvärderingar som börjar med "Sammanfattningsvis vill" och slutar med "revisorernas förslag" bort ha följande lydelse: Utskottet noterar att den beställning som arbetsmarknadsutskottet riktade till Riksdagens revisorer har resulterat i en rapport med tyngdpunkten lagd på frågorna om planering av utbildningen respektive den s.k. utförsäkringsgarantins incitamentseffekter. Dessvärre tvingas utskottet konstatera att revisorernas förslag, inkl. rapporten med underbilagor, är svåröverskådligt till struktur och innehåll. Inte heller är det lätt att följa analyserna eller vissa slutsatser.
Däremot ansluter sig utskottet till revisorernas uppfattning om att det behövs fler utvärderingar av arbetsmarknadsutbildningens effekter. Riksdagens revisorer har påvisat vissa missförhållanden. Med rätta är revisorerna bekymrade över t.ex. att AMS fram till år 1995 varit ointresserad av att utföra eller låta utföra återkommande utvärderingar av sin verksamhet på arbetsmarknadsutbildningsområdet. Att AMS under så lång tid varit obekymrad över det statsfinansiella läget är en sak. En annan - och värre - sak är att AMS i så begränsad utsträckning har ägnat intresse åt att kvalitetssäkra arbetsmarknadsutbildningen. Det är viktigt att utvecklingsarbetet som nu har påbörjats på detta område aktivt drivs vidare.
Mot bakgrund av vad som här har sagts och i övrigt har framkommit anser utskottet att oberoende utvärderingsorgan bör ges i uppdrag att utvärdera arbetsmarknadsutbildningen. AMS bör vidare ges erforderliga instrument för att kunna utveckla sig på arbetsmarknadsutbildningsområdet. Oberoende återkommande utvärderingar av verksamheten är, menar utskottet, ett sådant. Utskottet förutser en snabb utveckling på arbetsmarknaden under de närmast kommande åren, som bl.a. kommer att medföra höga krav på en arbetsmarknadsutbildning som är ändamålsenlig. Det är då avgörande att inte Arbetsmarknadsverket, inkl. AMS, står handfallet och utan beredskap i fråga om volym och inriktning. Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd blir motion A24 (mp) i huvudsak tillgodosedd i här berörd del.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande utvärderingar att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR3 yrkande 1 och motion 1996/97:A24 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1996/97:A21 yrkande 2, 1996/97:A23 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Deltagarnas bakgrund (mom. 2)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kd) och Siri Dannaeus (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Deltagarnas bakgrund som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "inte erforderligt" bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer med revisorerna såvitt gäller kravet på redovisning av hur de prioriterade gruppernas andel av den totala arbetsmarknadsutbildningen har fördelat sig. Statistikunderlaget och annat underlag bör förbättras liksom resultatanalysen. Det är angeläget att man på ett tidigt stadium får signaler om eventuella, icke avsedda förändringar i arbetsmarknadsutbildningen när det gäller deltagarnas bakgrund. Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen i detta avseende. Riksdagen bör göra ett uttalande till förmån för vad utskottet nu har anfört.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande deltagarnas bakgrund att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR3 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Könsperspektivet i arbetsmarknadsutbildningen (mom. 3)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Könsperspektivet i arbetsmarknadsutbildningen som börjar med "Det är" och slutar med "behandlat avseende" bort ha följande lydelse: För att man skall kunna bryta den könssegregerade arbetsmarknaden måste, enligt utskottets mening, arbetsmarknadsutbildningen komma till användning i ökad grad. Det är viktigt att AMV kontinuerligt följer upp både kvinnors och mäns andelar av arbetsmarknadsutbildningens volymer och kostnader. Vidare anser utskottet att s.k. positiv särbehandling av kvinnor är ett viktigt instrument för att deras ställning skall kunna stärkas på arbetsmarknaden med svåra strukturella problem. Utskottet vill erinra om den betydelse som utbildningsinsatserna har för den könsmässiga fördelningen på arbetsmarknaden. Utbildning kan bidra till kompetenshöjning på områden där kvinnor har dåligt fotfäste och den kan därmed leda till anställning. Kvinnor har normalt varit missgynnade när det gäller att delta i längre och dyrare utbildningar. Samtidigt kan man konstatera att detta faktum ofta har förbigåtts med tystnad i utvärderingarna. En granskning av hur hittillsvarande insatser har fördelats mellan kvinnor och män bör göras liksom av vilka incitament som förelegat. Regeringen bör anmodas att vidta åtgärder med denna inriktning. Härmed skulle motion A 23 (v) i berörd del väsentligen bli tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande könsperspektivet i arbetsmarknadsutbildningen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A23 yrkande 4 och med avslag på motion 1996/97:A24 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Könsperspektivet i arbetsmarknadsutbildningen (mom. 3)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Könsperspektivet i arbetsmarknadsutbildningen som börjar med "Det är" och slutar med "behandlat avseende" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning är det inte acceptabelt att kvinnor ges en arbetsmarknadsutbildning som drar lägre kostnader än vad män i motsvarande grad erhåller. Det har sålunda visat sig att kvinnor efter avslutad arbetsmarknadsutbildning har svårare än män att få ett arbete. Målet för arbetsmarknadsutbildningen, nämligen att bidra till kompetenshöjning hos deltagarna och i förlängningen leda till en ny anställning, förefaller vara svårt att nå. Allt fler kvinnor blir arbetslösa och genom införande av en bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen skulle kvinnorna på några få års sikt bli överrepresenterade när det gäller utförsäkring från a-kassan. Mot denna bakgrund bör regeringen ges i uppdrag att noga följa utvecklingen av arbetsmarknadsutbildningen med avseende på fördelningen mellan kvinnor och män. Genom ett uttalande av riksdagen med denna inriktning skulle motion A24 (mp) bli tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande könsperspektivet i arbetsmarknadsutbildningen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A24 yrkande 1 och med avslag på motion 1996/97:A23 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Planeringen av utbildningens inriktning och dimensionering (mom. 4)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kd) och Siri Dannaeus (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Planeringen av utbildningens inriktning och dimensionering som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "aktuellt avseende" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det har funnits och alltjämt finns vissa brister i fråga om arbetsmarknadsutbildningens inriktning och effektivitet. Resultaten har stundtals varit nedslående; avslutad utbildning har inte lett till arbete i den utsträckning som har satts upp som mål. En orsak kan vara att utbildningen alltför mycket har varit anpassad till gårdagens arbetsmarknad. Rapporter från flera arbetsförmedlingar har visat att sådan utbildning ofta tillgrips som åtgärd när det gäller att kunna sysselsätta en stor mängd arbetslösa personer. Att avslutad utbildning ofta inte leder till arbete uppmärksammas alltför sällan. Enligt utskottets mening borde arbetsmarknadsutbildningen i stället inriktas på sådana utbildningar som kan vara dyrare men är av hög kvalitet och som därmed lättare leder till arbete på den öppna arbetsmarknaden. En viss förändring i positiv riktning har emellertid noterats; riktlinjerna innebär numera att arbetsmarknadsutbildningen skall vara anpassad till den enskildes behov och till förutsättningarna och kraven på arbetsmarknaden. Utskottet vill betona nödvändigheten av att man nu fortsätter på den inslagna vägen; detta synsätt bör således prägla planeringen av arbetsmarknadsutbildningens inriktning och dimensionering. Genom ett uttalande av riksdagen av denna innebörd blir motion A21 (fp) i huvudsak tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande planeringen av utbildningens inriktning och dimensionering att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR3 yrkande 3 och motion 1996/97:A21 yrkande 1 samt med avslag på motion 1996/97:A23 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Planeringen av utbildningens inriktning och dimensionering (mom. 4)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Planeringen av utbildningens inriktning och dimensionering som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "aktuellt avseende" bort ha följande lydelse: I en modern, kompetensinriktad arbetsmarknadspolitik är arbetsmarknadsutbildningen, enligt utskottets mening, det viktigaste instrumentet. Med stor oro ser utskottet därför den pågående utvecklingen mot en minskad roll för arbetsmarknadsutbildningen till förmån för lågkvalitativa volymåtgärder. Utskottet instämmer i stor utsträckning med revisorerna i de skilda synpunkter som presenteras med avseende på utbildningens inriktning och dimensionering. I det följande gör utskottet en ansats till omdefinition och omorientering av arbetsmarknadsutbildningen.
Utskottet anser att en ändamålsenlig definition av arbetsmarknadsutbildning bör bygga på relevanta arbetsmarknadspolitiska kriterier. Med arbetsmarknadsutbildning bör sålunda avses sådan utbildning och kompetensutveckling som - inom ramen för en individuell handlingsplan - anvisas den arbetslöse som den lämpliga åtgärden och som finansieras med aktivitetsstödet. Faktorer som utbildningsnivå, huvudman för utbildningen etc. avgörs däremot genom fördelningspolitiska prioriteringar och av det ekonomiska utrymmet. Normalt bör arbetsmarknadsutbildning kombineras med praktik och jobbsökaraktiviteter. Vidare bör den kunna omfatta såväl förberedande och allmänt kompetenshöjande utbildningar som rent yrkesinriktade. En samordning med vuxenutbildningssystemet bör göras, både när det gäller institutionella frågor och studiefinansiering. Utbildningen bör också användas för att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden och för att bidra till att utsatta grupper, såsom invandrare och arbetshandikappade, kan ta sig in på den ordinarie arbetsmarknaden. Förbättringar måste göras när det gäller utbildningens dimensionering och inriktning. Enligt utskottets uppfattning bör staten även i fortsättningen ha en betydande egen utbildningskapacitet för att en kvalitetsmässigt god verksamhet skall kunna garanteras i hela landet. Grupper skall prioriteras med avseende på utbildningsbehov i förhållande till möjligheten att få fäste på arbetsmarknaden. Av vikt är också att utbildningsinsatserna kvalitetssäkras.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande planeringen av utbildningens inriktning och dimensionering att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR3 yrkande 3 och motion 1996/97:A23 yrkande 3 samt med avslag på motion 1996/97:A21 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden 1. Planeringen av utbildningens inriktning och dimensionering (mom. 4) Margareta Andersson (c) anför Bristerna i undervisningen för invandrare i svenska språket har, som utskottet framhåller, varit föremål för en fortlöpande och omfattande kritik, inte minst från riksdagens sida. Ämnet behandlas i en lång rad utredningar, senast av den invandrarpolitiska kommittén i betänkandet (SOU 1996:55) Sverige, framtiden och mångfalden, i Skolverkets snart färdigställda utvärdering och i en kommande utredning om introduktion för nyanlända invandrare samt en ny myndighetsstruktur för det integrationspolitiska området (dir. 1997:10). Som revisorerna med skärpa påpekar kvarstår emellertid problemen mer eller mindre oförändrade. De förändringar som har gjorts med avseende på kommunernas svenskundervisning för invandrare har hittills inte gett något godtagbart resultat eftersom invandrare i alltför stor utsträckning inte tillägnar sig kunskaper i den omfattning som krävs för att kunna gå ut på arbetsmarknaden eller tillgodogöra sig en arbetsmarknadsutbildning. Jag anser att handlingsförlamningen nu äntligen måste brytas. Det finns inte längre några ursäkter för fortsatta försummelser på detta område.
2. Arbetsmarknadsutbildningens utformning Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anför Erfarenheterna av den arbetsmarknadsutbildning som bedrivs idag är inte positiva. En rad kritiska studier av arbetsmarknadsutbildningens samhällsekonomiska effekter har nu kompletterats av Riksdagens revisorer, som efter en omfattande granskning av verksamheten funnit att det finns fog för den kritik som tidigare framförts. En felaktigt utformad och använd arbetsmarknadsutbildning blir emellertid en åtgärd vars kostnader vida överstiger dess bidrag till arbetsmarknadens funktionssätt. Tillsammans med övriga åtgärder som var för sig bidrar till skapandet av nya arbetstillfällen förordar Moderata Samlingspartiet därför en förändring av arbetsmarknadsutbildningen. Den arbetsmarknadsutbildning som erbjuds bör ges en mer fokuserad inriktning. Utbildningen bör styras av ett klart definierat arbetsmarknadsbehov och i allt väsentligt genomföras i samverkan med företagen. Långtidsarbetslösa över 25 år bör prioriteras vid anvisning. Utbildning bör också kunna ske i traineeform. En sådan kan finansieras med hjälp av s.k. utbildningscheckar, som efter prövning kan tilldelas arbetslösa med specifika utbildningsbehov. En objektiv och allsidig utvärdering av verksamheten är nödvändig för att säkra en god kvalitet i arbetsmarknadsutbildningen. Det är mot den bakgrunden inte acceptabelt att AMS själv ansvarar för huvuddelen av utvärderingen. En större andel av denna bör i stället utföras av fristående aktörer, som också i övrigt bör ges ökade möjligheter att bedriva forskning kring arbetsmarknadsrelaterade problem.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Förslaget 1 Motioner 1 Utskottet 2 Bakgrund 2 Effekter av arbetsmarknadsutbildning 3 Allmänt 3 Utvärderingar 4 Revisorernas förslag 4 Motioner 4 Utskottets överväganden 5 Deltagarnas bakgrund 7 Revisorernas förslag 7 Motioner 7 Utskottets överväganden 7 Planeringen av utbildningens inriktning och dimensionering 9 Revisorernas förslag 9 Motioner 9 Utskottets överväganden 10 Övrigt 11 Anvisande av arbetsmarknadsutbildning 11 Motion 11 Utskottets övervägande 11 Utredning om arbetsmarknadspolitiken 11 Motion 11 Utskottets överväganden 12 Hemställan 13 Reservationer 14 1. Utvärderingar (mom. 1), (m, fp, kd) 14 2. Utvärderingar (mom. 1), (v) 15 3. Utvärderingar (mom. 1), (mp) 16 4. Deltagarnas bakgrund (mom. 2), (m, fp, kd) 17 5. Könsperspektivet i arbetsmarknadsutbildningen (mom. 3), (v) 18 6. Könsperspektivet i arbetsmarknadsutbildningen (mom. 3), (mp) 18 7. Planeringen av utbildningens inriktning och dimensionering (mom. 4), (m, fp, kd) 19 8. Planeringen av utbildningens inriktning och dimensionering (mom. 4), (v) 20 Särskilda yttranden 21 1. Planeringen av utbildningens inriktning och dimensionering (mom. 4), (c) 21 2. Arbetsmarknadsutbildningens utformning, (m) 21