Riksdagens parlamentariska ledningsorganisation samt ny förvaltningsorganisation för riksdagen
Betänkande 1999/2000:KU19
Konstitutionsutskottets betänkande
1999/2000:KU19
Riksdagens parlamentariska ledningsorganisation samt ny förvaltningsorganisation för riksdagen
Innehåll
1999/2000
KU19
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet den av talmanskonferensen tillsatta Riksdagskommitténs förslag till dels ändrad parlamentarisk ledningsorganisation för riksdagen (1999/2000:TK1), dels instruktion för den samlade riksdagsförvaltningen jämte följdlagstiftning (1999/2000:TK2). Talmanskonferensen har ställt sig bakom förslagen. Utskottet tillstyrker, med vissa smärre förändringar, förslagen.
I betänkandet föreslår utskottet en ändring i 3 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn. Med den föreslagna ändringen tydliggörs att Justitiekanslern inte har tillsyn över riksdagens tjänstemän.
Förslagen
Talmanskonferensen föreslår i förslag 1999/2000:TK1 att riksdagen antar det av Riksdagskommittén framlagda förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen.
Talmanskonferensen föreslår i förslag 1999/2000:TK2 att riksdagen antar de av Riksdagskommittén framlagda förslagen till lag med instruktion för riksdagsförvaltningen, m.m.
Lagförslagen finns intagna i bilaga 1 och 2.
Utskottet
Talmanskonferensens förslag 1999/2000:TK1 Riksdagens parlamentariska ledningsorganisation
Bakgrund
Talmanskonferensen beslöt den 2 december 1998 att tillkalla en utredning med parlamentarisk sammansättning med uppdrag att se över och utvärdera vissa frågor som rör riksdagens arbetsformer. Utredningen antog namnet Riksdagskommittén. Utredningsverksamheten delades upp på fyra områden, nämligen riksdagens parlamentariska ledningsorganisation, budgetprocessen m.m., riksdagens arbete med uppföljning, utvärdering och revision samt riksdagens hantering av EU-frågor.
Bakgrunden till uppdraget när det gäller utredningen om riksdagens parlamentariska ledningsorganisation är ett tillkännagivande som riksdagen gjorde till talmanskonferensen våren 1998 vid behandlingen av förvaltningsstyrelsens förslag 1997/98:RFK4 Förstärkt samordning inom riksdagsförvaltningen. Riksdagen godkände då förslaget som i huvudsak innebar att riksdagsdirektören (kammarsekreteraren) fick ett överordnat ansvar för ledning och samordning av riksdagsförvaltningen och att han eller hon vid sin sida fick en samordningsgrupp i vilken kammarkansliet, förvaltningskontoret och utskottskanslierna blev representerade. Konstitutionsutskottet konstaterade i sitt betänkande 1997/98:KU34 att riksdagen sedan gammalt har en splittrad organisation som särskilt på ledningsnivå kan vålla problem i fråga om de administrativa funktionerna. Enligt utskottet innebar förslaget om ökad samordning inom riksdagsförvaltningen ett steg i rätt riktning. Utskottet ville emellertid ifrågasätta om förslaget var tillräckligt för att lösa lednings- och samordningsproblemen. Den största bristen var enligt utskottet att förslaget inte innebar någon förändring i den parlamentariska ledningsorganisationen. En konsekvens av det liggande förslaget var att någon samordnad ledning av riksdagsdirektörens arbete inte kunde komma till stånd eftersom han eller hon ansvarade för en del av sina uppgifter inför talmannen och talmanskonferensen och för en annan del inför förvaltningsstyrelsen. Det var enligt utskottets uppfattning angeläget att organisationen av den parlamentariska ledningen av riksdagens arbete och förvaltning snarast sågs över i en särskild utredning som borde tillsättas av talmanskonferensen. Riksdagen ställde sig, genom sitt tillkännagivande till talmanskonferensen, bakom detta ställningstagande.
Kommittén har när det gäller utredningsarbetet rörande riksdagens parlamentariska ledningsorganisation lämnat förslag till talmanskonferensen om ändringar i riksdagsordningen som föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Talmanskonferensen har ställt sig bakom det framlagda förslaget.
De nuvarande parlamentariska ledningsorganens sammansättning, kompetens och arbetsuppgifter regleras i lag. För talmanskonferensens del finns regleringen i riksdagsordningen. När det gäller förvaltningsstyrelsen innehåller riksdagsordningen endast bestämmelser om dess sammansättning och om dess ställning som ledningsorgan för riksdagens förvaltningskontor (RFK). De mer preciserade bestämmelserna finns i instruktionen för RFK.
Ny riksdagsstyrelse
Reformbehovet
Den nuvarande ordningen med skilda parlamentariska ledningsorgan för planeringen av riksdagsarbetet, ärendehanteringen och kammardebatterna å ena sidan och de mer renodlat administrativa funktionerna å den andra är enligt förslaget en frukt av förhållandena före enkammarriksdagens tillkomst. Systemet med skilda parlamentariska ledningsorgan har haft en del fördelar. Det har exempelvis möjliggjort en hög grad av parlamentarikerinflytande över förvaltningsverksamheten, utan att för den skull de ledande företrädarna för partierna behövt betungas av hanteringen av ärenden av mindre betydelse för den politiska verksamheten. Riksdagens förvaltningskontor har genom sin instruktion getts en ställning som förvaltningsmyndighet. Det har gjort det lättare att för dess verksamhet tillämpa det regelverk som gäller för övriga statsförvaltningen.
Samtidigt har den nuvarande ordningen med en uppsplittrad förvaltningsorganisation medfört en rad samordningsproblem. Det är mot den bakgrunden man enligt förslaget skall se den förändring i riksdagsdirektörens ställning och ansvarsområde som genomfördes 1998.
En samlad parlamentarisk ledning är dock önskvärd även av andra skäl än de som gäller ledningen av riksdagsförvaltningen. Ju aktivare man söker förändra och förbättra såväl villkoren för den parlamentariska verksamheten som formerna denna bedrivs i, desto oftare kommer beslut i det ena av ledningsorganen att ha direkt betydelse för verksamheten inom det andra organets kompetensområde. Behovet av samråd och information mellan förvaltningsstyrelsen och talmanskonferensen/gruppledarkretsen har därför ökat kraftigt under senare år. En gemensam riksdagsstyrelse skulle enligt förslaget ge bättre möjligheter att driva utvecklingsarbetet framåt.
Ett annat skäl som talar för en förändring av ledningsorganisationen är att de internationella frågorna kraftigt ökat i omfattning under framför allt det senaste decenniet. Frågor rörande utsändande av delegationer och besöksgrupper till andra länder och till internationella konferenser m.m. hör inte självklart hemma under något av de nuvarande ledningsorganen. De aktualiserar som regel resursfrågor, men ställningstagandet måste nästan alltid göras mot bakgrund av en politisk bedömning av önskvärdheten och angelägenheten av den föreslagna aktiviteten. En riksdagsstyrelse, med ett samlat ansvar för de frågor som nu ligger inom förvaltningsstyrelsens kompetensområde och de som behandlas i talmanskonferensen skulle, enligt förslaget, vara det naturliga organet för beslutsfattande i dessa internationella frågor.
Riksdagskommittén har mot denna bakgrund föreslagit att en ny riksdagsstyrelse inrättas. Styrelsen övertar beslutsuppgifter från såväl talmanskonferensen som förvaltningsstyrelsen. Kammarsekreteraren, med tjänstebenämningen riksdagsdirektör, blir inför styrelsen ansvarig för ledningen av hela riksdagens förvaltning.
Sammansättning
Talmannen skall enligt förslaget vara självskriven ordförande i den nya riksdagsstyrelsen. Vice talmännen skall vid förfall kunna överta talmannens uppgifter att leda såväl riksdagsarbetet i stort som kammarens verksamhet. För att de skall kunna ha beredskap att träda i talmannens ställe bör de ges möjlighet att delta i och följa styrelsens arbete.
För att styrelsen skall kunna arbeta effektivt bör den ha ett förhållandevis begränsat antal ledamöter. Styrelsen bör vidare med tanke på dess beslutsfunktioner ha en sammansättning som så vitt möjligt är proportionell mot partifördelningen i riksdagen. Samtidigt är det ett starkt önskemål att samtliga partier har möjlighet att delta i styrelsens arbete.
Enligt kommitténs mening bör antalet valda ledamöter i styrelsen inte sättas högre än vad som krävs för att dess sammansättning på ett rimligt sätt skall kunna återspegla styrkeförhållandena i riksdagen. Kommittén föreslår att den nya styrelsen får 10 valda ledamöter.
Partiernas representanter i valberedningen kan genom att lägga fram en gemensam lista för valet på frivillig väg åstadkomma att så många som möjligt av riksdagens partier är representerade i styrelsen även i en styrelse av denna begränsade storlek. Om inga stora förändringar inträffar i partistrukturen är det emellertid sannolikt, även i det fallet, att något eller några partier blir utan ordinarie styrelseplatser. Sker valet utan gemensam lista blir detta närmast med nödvändighet följden. Det är dock viktigt att samtliga partier ges möjlighet att följa styrelsearbetet och lägga fram sina synpunkter på styrelseärendena. Den närmast till hands liggande lösningen är att ge närvaro- och yttranderätt åt en företrädare för vartdera av de partier som saknar representation bland de valda ledamöterna. Kommittén förordar denna lösning.
Såväl de valda ledamöterna som eventuella företrädare för partier utan representation i styrelsen bör ha personliga suppleanter.
Även en styrelse sammansatt på det sätt som nu angetts riskerar att bli otympligt stor, särskilt om samtliga personer i de uppräknade kategorierna ges möjlighet att samtidigt närvara vid sammanträdena. Det närmast till hands liggande sättet att reducera antalet personer som deltar vid styrelsens sammanträden är att föreskriva att de personliga suppleanterna endast skall kallas till de sammanträden vid vilka de ordinarie representanterna har förhinder. Något eller några partier kommer till följd av sin storlek att vara representerade vid styrelsesammanträdena av såväl en vice talman som flera valda ledamöter. Det är naturligtvis möjligt för dessa partier att på frivillig väg bidra till en reduktion av styrelsens storlek genom att nominera vice talmännen till platser som valda ledamöter eller suppleanter.
Riksdagsdirektören (kammarsekreteraren) bör i sin egenskap av chef med ansvar för hela riksdagsförvaltningen ha närvaro- och yttranderätt i styrelsen. Riksdagsdirektören bör även ha det formella ansvaret för föredragningen av ärenden inför styrelsen. Det innebär självfallet inte att riksdagsdirektören själv måste föredra alla eller ens huvuddelen av styrelseärendena. De tjänstemän som inom förvaltningen skött beredningen av styrelseärendena, eller inom vars ansvarsområde ärendena faller, är givetvis de som är bäst lämpade att göra föredragningarna inför styrelsen.
Begränsning av styrelsens arbetsbelastning
Obligatoriska styrelseärenden
Det är nödvändigt att finna en ordning för organisation av arbetet och delegation av beslutsfattande så att styrelsen kan koncentrera sin verksamhet på de viktigaste och principiellt mest betydelsefulla ärendena.
En målsättning bör vara att åstadkomma en sådan begränsning av vilka ärenden som tas upp i styrelsen att det i förväg kan anges att styrelsesammanträdena kommer att hållas på fast tid, förslagsvis onsdag eftermiddag, en gång per månad när riksdagen är samlad, och att varje sammanträde varar som längst två timmar.
Vissa ärenden är av den karaktären att de bör vara obligatoriska styrelse-ärenden. Till denna kategori hör t.ex. att hantera frågor som gäller riksdagens arbetsformer och övergripande frågor om utvecklingen av riksdagens verksamhet, att tillsätta utredningar och att ta initiativ i riksdagsärenden. Vidare bör styrelsen i enlighet med vad som tidigare nämnts vara det organ som beslutar i vissa ärenden rörande riksdagens internationella kontaktverksamhet. Det gäller exempelvis deltagandet i och delegationer till internationella konferenser och kongresser. Även en del av de mer renodlade förvaltnings- ärendena bör vara obligatoriska styrelseärenden. Till denna kategori hör att besluta om anslagsframställning från riksdagen och om anställning på högre chefsnivå, att fastställa budget och bokslut samt att avge årsredovisning.
Samråd i ärenden rörande kammarens verksamhet m.m.
Om gruppledarna, som förutsatts, ingår bland styrelsens ledamöter, eller bland de personer som har närvaro- och yttranderätt i styrelsen, kan talmannen även fortsättningsvis samråda med dem och med vice talmännen i frågor som bl.a. gäller uppläggningen av kammararbetet, anordnandet av särskilda debatter, m.m. utan att man för den skull skapar ett med styrelsen konkurrerande ledningsorgan. Det kan vara en fördel att snabbt och på ett informellt sätt kunna anordna ett sådant samråd. I en del mindre komplicerade fall kan samråd ske under hand med var och en av gruppledarna. Gruppledarmötena kan givetvis också, som hittills, utnyttjas för samråd i ärenden av så brådskande natur att de inte hinner tas upp som styrelseärenden.
Råd för ledamotsnära frågor
Ansvaret för beslutsfattandet i de ärenden som inte är obligatoriska styrelse-ärenden bör åvila riksdagsdirektören. Dock bör det finnas en möjlighet för denne att, när så är befogat, till följd av ärendenas principiella och/eller ledamotsnära karaktär eller betydelse i övrigt, hänskjuta dem till styrelsen för avgörande. För ärenden av ledamotsnära karaktär borde dock kunna gälla att de först förelades ett rådgivande organ som inrättats för detta ändamål.
Rådet bör utses inom kretsen av ledamöter och övriga personer med närvaro- och yttranderätt i styrelsen och bestå av en företrädare för varje parti. När ärendena föredras för rådet skall de vara försedda med förslag till beslut från riksdagsdirektören. Om alla i rådet, eller alla utom en, instämmer med riksdagsdirektörens förslag är beslutet därmed fattat. I annat fall skall ärendet föras vidare till styrelsen för beslut.
Med en sådan beslutsordning erhåller man fördelen av ett starkt ledamotsinflytande över de ärenden som direkt berör ledamöternas egna arbetsvillkor och förhållanden i övrigt, men undviker samtidigt att mer än ett mycket litet antal sådana ärenden belastar arbetet i styrelsen.
Särskilda beredningsgrupper
För en del styrelseärenden kan det ibland finnas behov av en mera omfattande beredning. För dessa ärenden kan tillfälliga beredningsgrupper med tidsbegränsade mandat tillsättas.
Samråd med utskotten
Den nuvarande talmanskonferensens huvuduppgift är att vara samrådsorgan mellan talmännen, partigruppernas företrädare och utskottspresidierna i ärenden som gäller planeringen av riksdagsarbetet. Det detaljerade planeringsarbetet sköts visserligen på tjänstemannanivå vid överläggningar med kammarkansliets tjänstemän och företrädare för utskottskanslierna. Ändå har talmanskonferensen en roll att spela när det gäller att slutgiltigt fastställa ärendeplanerna och därmed markera att man gemensamt är beredd att verka för att de skall kunna följas. Talmanskonferensen är också ett viktigt kontaktorgan för överläggningar med utskottspresidierna om arbetsvillkoren för utskotten och om utskottsarbetets utformning.
Det kommer även i fortsättningen att finnas behov av ett forum för samråd i frågor av det här slaget. Vid sidan om styrelsen bör det därför inrättas ett organ för samråd mellan talmännen och utskottspresidierna. I ett sådant organ skulle det också ges möjlighet till erfarenhetsutbyte mellan utskotten om exempelvis arbetet med EU-frågorna och med uppföljning och utvärdering. För att markera att dess uppgifter inte sammanfaller med den tidigare talmanskonferensens bör detta organ ges ett annat namn, förslagsvis ordförandekonferens.
Utskottets bedömning
Enligt förslaget skall riksdagsstyrelsen, för att kunna arbeta effektivt, ha ett förhållandevis begränsat antal ledamöter. Styrelsen bör vidare med tanke på dess beslutsfunktioner ha en sammansättning som så vitt möjligt är proportionell mot partifördelningen i riksdagen. Antalet valda ledmöter i styrelsen bör enligt förslaget inte sättas högre än vad som krävs för att dess sammansättning på ett rimligt sätt skall kunna återspegla styrkeförhållandena i riksdagen. Enligt förslaget skall den nya styrelsen få tio valda ledamöter.
Utskottet instämmer i detta men vill, för att undvika tolkningsproblem, förtydliga att det är de tio valda ledamöterna i styrelsen som skall återspegla styrkeförhållandena i riksdagen och således inte hela styrelsen, dvs. talmannen och de tio valda ledamöterna.
Enligt förslaget skall såväl de valda ledamöterna som de särskilda företrädarna för partigrupper som skall samråda med talmannen om arbetet i kammaren ha personliga suppleanter. Enligt förslaget till tilläggsbestämmelse 1.7.2 första stycket riksdagsordningen utser riksdagen ersättare för de valda ledamöterna av riksdagsstyrelsen. Vidare skall partigrupperna utse ersättare för sina särskilda företrädare.
Enligt bestämmelser om val inom riksdag skall enligt 7 kap. 8 § riksdagsordningen, om två eller flera skall väljas, utses suppleanter till minst samma antal som de ordinarie ledamöterna. Är av riksdagen vald ledamot i ett organ frånvarande, intas hans plats enligt 7 kap. 9 § riksdagsordningen, om det kan ske av en suppleant som hör till samma partigrupp. I övrigt gäller att suppleanterna har företräde i den ordning i vilken de har valts eller, om valet har förrättats med gemensam lista, i den ordning i vilken de har förts upp på listan. Dessa bestämmelser skall tillämpas om inte riksdagen föreskriver annat. I det nu aktuella fallet skall suppleanterna vara personliga och därför bör den föreslagna tilläggsbestämmelsen 1.7.2 första stycket riksdagsordningen ändras enligt följande. Riksdagen utser en personlig ersättare för varje vald ledamot av riksdagsstyrelsen. Varje partigrupp utser en personlig ersättare för sin särskilda företrädare.
Med den föreslagna ändringen i tilläggsbestämmelsen 1.7.2 riksdagsordningen tillstyrker utskottet de föreslagna ändringarna i riksdagsordningen.
Talmanskonferensens förslag 1999/2000:TK2 Ny förvaltningsorganisation för riksdagen
Bakgrund
Riksdagsförvaltningen har sedan inrättandet av Riksdagens förvaltningskontor år 1966 haft samma grundläggande struktur som i dag. Förvaltningen består grovt räknat av tre relativt självständiga delar: kammarkansliet, utskottskanslierna samt förvaltningskontoret. Ledningsorganen är talmanskonferensen och förvaltningsstyrelsen med en direktion som ett arbetsutskott. Talmannen är ordförande i såväl talmanskonferensen som förvaltningsstyrelsen.
För att biträda Riksdagskommittén i översynsarbetet och arbetet med att utarbeta ett förslag till en ny instruktion för hela den samlade riksdagsförvaltningen samt för att närmare utreda frågorna om förvaltningens framtida organisation m.m. har Riksdagskommittén tillsatt en särskild organisationskommitté på tjänstemannanivå.
Utgångspunkterna för Riksdagskommitténs överväganden innebär i korthet att den nya politiska ledningsstrukturen och riksdagsdirektörens nya roll som chef för hela förvaltningen bör ligga till grund för översynen. Förvaltningens organisation och arbetssätt bör vara anpassade så att den på effektivast möjliga sätt skall kunna arbeta mot de politiska styrorganen, och dess resurser bör därvid tas till vara på ett ändamålsenligt sätt och med utvecklad samverkan för att nå de övergripande målen för verksamheten.
Arbetet har inledningsvis inriktats på att utarbeta en instruktion för den samlade riksdagsförvaltningen. Först därefter kommer arbetet att avse organisationsfrågor och en ny arbetsordning. Förslag härom läggs fram för den nya riksdagsstyrelsen.
Under arbetets gång har samråd ägt rum med företrädare för Riksdagens ombudsmän, Riksdagens revisorer och Riksbanken.
Riksdagskommitténs ambition är att arbetet skall bedrivas i dialog med personalen och personalens organisationer. Personalorganisationerna har därför löpande informerats om arbetets fortskridande och haft tillfälle att framföra synpunkter.
Riksdagskommitténs överväganden
Talmanskonferensen har uttalat att det kan finnas anledning att överväga såväl vilken organisationsstruktur som är den mest ändamålsenliga för den nya myndigheten som i vilken utsträckning denna skall vara reglerad i instruktionen.
En instruktion ger de övergripande bestämmelserna för en myndighets uppgifter, beslutsformer och arbetssätt m.m. Enligt Riksdagskommitténs uppfattning bör den nya riksdagsförvaltningens instruktion vara så enkel, klar och kort som möjligt och i första hand endast innehålla det som formellt sett måste finnas i en instruktion av aktuellt slag. De bestämmelser som i övrigt behövs för förvaltningens organisation och formerna för dess verksamhet bör meddelas i första hand i en arbetsordning.
Skälen för denna uppfattning är främst att även mindre viktiga frågor rörande organisation och arbetsformer måste undergå riksdagsbehandling om detta regleras i instruktionen eftersom denna ju har formen av lag. Med tanke på den nya styrelsens sammansättning och kompetens torde något behov för riksdagen att detaljstyra förvaltningen knappast föreligga. Ett annat skäl är det behov av möjligheter till snabba organisatoriska omdispositioner som är nödvändiga till följd av de krav på effektivitet och rationella rutiner m.m. som allmänt gäller i statsförvaltningen. Riksdagsstyrelsen bör således bl.a. i en arbetsordning fatta beslut om förvaltningens organisation, arbetsformer och administrativa verksamhet m.m. En följd av detta resonemang är att tjänstemannaorganisationen därför inte alls bör regleras i instruktionen.
En grundtanke vid utformningen av förslaget till ny instruktion för riksdagsförvaltningen är vidare att den politiska nivån - styrelsen - skall tillförsäkras ett fast grepp när det gäller att styra förvaltningen i stort medan riksdagsdirektören skall anförtros att självständigt leda den löpande verksamheten. Förvaltningens effektivitet bör främjas genom en medveten delegering, tydliga mål och riktlinjer samt genom en noggrann uppföljning.
Riksdagsförvaltningens arbetsuppgifter m.m.
De grundläggande bestämmelserna för riksdagsförvaltningens arbetsuppgifter ges i RO.
I den nu gällande instruktionen för Riksdagens förvaltningskontor sägs inledningsvis (1 §) att förvaltningskontoret är ett serviceorgan för riksdagen och att förvaltningskontoret i den omfattning som framgår av instruktionen skall tillhandahålla de resurser och den service som behövs för kammarens, utskottens och övriga riksdagsorgans verksamhet m.m.
I det förslag till ny instruktion som nu läggs fram är avsikten inte att föreslå några sakliga ändringar vad gäller huvuduppgifterna för den samlade riksdagsförvaltningen. För att markera att riksdagens förvaltning skall utgöra en integrerad organisation och omfatta samtliga delar av riksdagens egen förvaltning föreslås emellertid en bestämmelse som mera konkret lyfter fram de huvuduppgifter som åvilar den samlade förvaltningen.
Riksdagskommittén anser att det är av stor vikt att instruktionen ger tydligt stöd åt alla de olika verksamheter som skall bedrivas inom riksdagsförvaltningen. Samtidigt är förvaltningens uppgifter inte statiska. Riksdagens arbetsformer och utvecklingen av det parlamentariska arbetet ställer krav på en betydande flexibilitet hos förvaltningen. Bestämmelserna i instruktionen bör således inte vara så detaljerade eller utformade på sådant sätt att det hela tiden krävs ändringar i instruktionen för att förvaltningen skall kunna syssla med uppgifter som i framtiden kan komma att anses betydelsefulla.
I 1 § instruktionsförslaget anges den samlade förvaltningens huvuduppgifter. Den främsta uppgiften är att stödja den parlamentariska beslutsprocessen, dvs. att biträda vid behandlingen av riksdagens ärenden.
Riksdagsförvaltningens roll avseende riksdagens verk
En viktig fråga när riksdagsförvaltningens uppgifter skall bestämmas är vilken roll förvaltningen skall ha när det gäller prövningen av budgetunderlagen för riksdagens myndigheter utom Riksbanken. De myndigheter som främst tilldrar sig intresse härvidlag är Riksdagens ombudsmän (JO) och Riksdagens revisorer.
Enligt nuvarande ordning överför riksdagens förvaltningsstyrelse, i princip utan någon egentlig granskning, uppgifterna i JO:s respektive revisorernas budgetunderlag till ett underlag för anslaget i statsbudgeten som översänds till Regeringskansliet för att fogas in i budgetpropositionen under respektive utgiftsområde. Särskilt sedan den nya budgetprocessen med utgiftstak och utgiftsramar infördes har denna ordning inte varit tillfredsställande.
Förvaltningsstyrelsens avskaffande föranleder förändringar rörande vem som skall ansvara för prövningen innan budgetförslaget fogas in i statsbudgeten och hur denna prövning bör ske. Budgetpropositionens yrkanden beträffande JO och revisorerna skall däremot behandlas i riksdagen och beredas av respektive fackutskott (KU resp. FiU). En förändring i det första ledet kan dock påverka hur djupgående granskningen av KU och FiU måste vara i det senare ledet.
Vid bedömningen av hur handläggningen och prövningen av myndigheternas budgetunderlag skall utföras och vem som skall fullgöra uppgiften är det av avgörande betydelse att myndigheternas oberoende ställning inte träds för nära.
Inom förvaltningen bör därför i första hand göras endast en teknisk granskning utifrån generella krav på budgetunderlagen. Eventuella tekniska avvikelser från kraven noteras och bifogas som information till budgetpropositionen. Det kan t.ex. gälla påpekanden om att förslaget innehåller ofinansierade utökningar eller beräkningar som avviker från budgetanvisningarna.
Riksdagsstyrelsen bör också pröva anslagets storlek i förhållande till den utgiftsram som kan förväntas för utgiftsområdet. Riksdagsförvaltningen skall således utifrån de av riksdagen fastställda målen för verksamheten pröva vilka resurser som behövs.
I detta sammanhang kan styrelsen också uppmärksamma respektive fackutskott på områden där en särskilt ingående prövning av förutsättningarna för t.ex. besparingar bör göras.
Förslaget till instruktion innebär att riksdagsförvaltningen övertar den roll som Riksdagens förvaltningskontor haft när det gäller ansvaret för de centrala arbetsgivarfrågorna inom riksdagens förhandlingsområde. Den centrala arbetsgivarrollen är i stort sett begränsad till att träffa centrala ramavtal för området och att vid behov fungera som rådgivare. Utvecklingen under det senaste årtiondet har inneburit att utrymmet för lokala förhandlingar i frågor rörande löner och anställningsvillkor och personalpolitiska frågor i övrigt har ökat avsevärt. Den nya instruktion som nu föreslås ger också betydande möjligheter för riksdagsförvaltningen att överlåta avtalsfrågor till riksdagens myndigheter.
Vad gäller individuella frågor kommer styrelsen i den blivande riksdagsförvaltningen att överta förvaltningsstyrelsens uppgift att besluta om lönerna för de tjänster som tillhör den s.k. undantagskretsen. Det gäller för närvarande riksdagsdirektören, förvaltningschefen och personalchefen vid Riksdagens förvaltningskontor, justitieombudsmännen samt kanslichefen vid Riksdagens revisorers kansli. För Riksbankens del sköts motsvarande uppgift numera av riksbanksfullmäktige.
Riksdagsförvaltningens ledning
Ett system i vilket myndighetschefen har totalansvar för verksamheten samtidigt som styrelsen skall svara för ledningen av myndigheten kan lätt leda till oklara ansvarsförhållanden. En viktig fråga i detta sammanhang är därför ansvarsfördelningen mellan styrelsen och riksdagsdirektören. En tydlig fördelning av ansvar och befogenheter är av grundläggande betydelse härvidlag.
När det gäller regler för delegation och beslutsbefogenheter anser Riksdagskommittén, bl.a. på grund av styrelseledamöternas arbetsbelastning i övrigt, att det är nödvändigt att finna en ordning för organisation av arbetet och delegation av beslutsfattandet så att styrelsen kan koncentrera sin verksamhet på de viktigaste och principiellt mest betydelsefulla ärendena.
Beslutanderätten i löpande ärenden bör således i största möjliga omfattning ankomma på riksdagsdirektören medan endast de allra viktigaste och principiellt mest betydelsefulla avgörandena förbehålls styrelsen.
Styrelsen skall utgöra en samlad parlamentarisk ledning av riksdagsförvaltningen.
Huvuduppgiften är att tillse att förvaltningens verksamhetsinriktning stämmer överens med de av riksdagen angivna riktlinjerna och att tillfredsställande resultat uppnås inom givna ekonomiska ramar. Därtill kommer de övriga ärenden i vilka styrelsen är förvaltningens beslutsorgan, s.k. obligatoriska styrelseärenden.
Riksdagskommittén ser det som angeläget att de uppgifter som åligger styrelsen preciseras i den nya instruktionen. Preciseringen finns i 15 §.
Riksdagsdirektören skall vara chef för förvaltningen och leda samt ansvara för den löpande verksamheten enligt styrelsens direktiv och riktlinjer.
Om de fördelar för riksdagen som avses med den nu aktuella reformen skall vinnas är det av grundläggande betydelse att riksdagsdirektören ges de befogenheter och den auktoritet som behövs för att denne självständigt skall kunna leda förvaltningen och ta nödvändiga initiativ.
För det fall styrelsen vill försäkra sig om att den dagliga ledningen av verksamheten överensstämmer med riksdagens och styrelsens riktlinjer står möjligheten att ställa frågor till riksdagsdirektören eller begära särskild redovisning alltid öppen.
Revision
I den nu gällande instruktionen för Riksdagens förvaltningskontor anges att förvaltningskontoret svarar för att intern revision sker av riksdagsförvaltningen. I 1 § lagen (1988:46) om revision av riksdagsförvaltningen m.m. stadgas vidare att bl.a. riksdagens förvaltning själv skall svara för sin internrevision. Bestämmelsen härom bör överföras till den nya instruktionen.
När det gäller externrevisionen av riksdagsförvaltningen skall Riksdagens revisorer enligt 2 § lagen om revision av riksdagsförvaltningen m.m. för varje avslutat räkenskapsår granska bl.a. verksamheten vid riksdagens förvaltning.
Överklagande
När det gäller beslut av myndigheter som lyder under riksdagen föreligger en rätt att besvära sig. Enligt 1 § lagen (1989:186) om överklagande av administrativa beslut av Riksdagens förvaltningskontor och myndigheter gäller lagen överklagande av administrativa beslut av Riksdagens förvaltningskontor, Riksbanken, Riksdagens ombudsmän och Riksdagens revisorer. Ärenden enligt denna lag avgörs till stor del av Riksdagens besvärsnämnd.
Riksdagsdirektören, kammarkansliet och utskottskanslierna nämns inte i lagen. Administrativa beslut av riksdagsorgan som inte nämns i lagen kan i nuläget inte överklagas.
När samtliga riksdagens förvaltningsorgan nu smälter samman till en enhetlig förvaltning innebär det naturligen att lagen om överklagande av administrativa beslut av Riksdagens förvaltningskontor och myndigheter ändras så att administrativa beslut av samtliga organ ingående i den samlade riksdagsförvaltningen skall kunna överklagas, dvs. även beslut i administrativa ärenden av riksdagsdirektören, kammarkansliet, utskottskanslierna och EU-nämndens kansli.
Följande exempel belyser frågan. Om t.ex. ett utskott begärt in en handling med stöd av 4 kap. 10 § RO eller fått sig en handling tillsänd rörande ett ärende under beredning, torde handlingen finnas hos utskottet (riksdagen) och inte hos riksdagsförvaltningen. I ett sådant fall är det utskottet som har att pröva frågan om utlämnande av handlingen. Utskottets beslut kan inte överklagas.
Rör handlingen däremot exempelvis ett personalärende - men finns i ett utskottskansli - är det riksdagsförvaltningen som ansvarar för handlingen, och ett beslut av denna att inte lämna ut handlingen skall alltså kunna överklagas.
I båda fallen är det utskottskansliet som fysiskt hanterar handlingen. Avgörande för möjligheterna att överklaga ett beslut att inte lämna ut en handling är således vilket organ som enligt gällande lagstiftning och regelverk - RO, instruktion och arbetsordning för riksdagsförvaltningen - har att besluta i frågan.
Riksdagskommittén kommer i sitt fortsatta arbete med en arbetsordning för riksdagsförvaltningen i en beslutsordning närmare belysa och reglera beslutsbefogenheterna inom riksdagsförvaltningen.
När en tvist som rör beslut av en arbetsgivare med offentlig ställning skall handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, får arbetstagaren, när det gäller myndigheter under regeringen, enligt en nyligen företagen ändring i lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga (prop. 1998/99:138, bet. 1999/2000:AU3) inte överklaga beslut i frågor som enligt avtal skall avgöras av arbetsgivaren.
I samband med att lagen (1989:186) om överklagande av administrativa beslut av Riksdagens förvaltningskontor och myndigheter kom till ansågs det att klagomöjligheten beträffande beslut i här aktuella frågor borde kunna avskaffas på sikt. I avvaktan på detta borde de anställda hos riksdagen och dess myndigheter, enligt förslaget, inte ha sämre möjligheter att anföra besvär än anställda inom den övriga statsförvaltningen.
Som framgår ovan har en lagändring som berör arbetstagare vid regeringens myndigheter nyligen genomförts. Lagändringen motiverades av att parterna på det avtalsområdet enats om att begära att möjligheten till överklagande skulle upphöra. Eftersom motsvarande överenskommelse träffats på riksdagens avtalsområde bör - i linje med den bedömning som gjordes vid tillkomsten av 1989 års lag - möjligheten att överklaga skälighetsavgöranden tas bort. I detta sammanhang bör nämnas att överklaganden rörande denna typ av beslut är mycket sällsynta. Det anförda föranleder en ändring i 2 § 2 lagen (1989:186) om överklagande av administrativa beslut av Riksdagens förvaltningskontor och myndigheter.
Rättslig identitet, m.m.
Det arbete som nu bedrivs syftar till att slutföra den organisationsförändring som påbörjades under hösten 1998. Detta innebär inte att det därmed skapas något nytt förvaltningsorgan med en rättslig identitet som på något sätt skiljer sig från den nuvarande. Inte heller påverkas - utöver ett namnbyte - de förhållanden som för närvarande gäller för Riksdagens förvaltningskontor i redovisningshänseende.
Anställningar kommer i framtiden att ske i riksdagsförvaltningen med placering i aktuell del av organisationen.
Ikraftträdandebestämmelser och övergångsbestämmelser m.m.
Förslaget är avsett att genomföras med verkan fr.o.m. den 1 juli 2000. Samtidigt bör lagen (1983:1061) med instruktion för Riksdagens förvaltningskontor upphävas.
Konsekvensändringar
Bestämmelser rörande Riksdagens förvaltningskontor, riksdagens förvaltningsstyrelse och förvaltningsdirektören m.fl. organ samt hänsyftningar m.m. till dessa förekommer, förutom i RO och instruktionen för Riksdagens förvaltningskontor, i ett antal författningar. Konsekvensändringar är nödvändiga i dessa författningar:
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker den föreslagna lagen med instruktion för riksdagsförvaltningen med den ändringen att i förslagets 20 § bör ordet invändningen bytas mot anmärkningen. Utskottet tillstyrker övriga lagförslag.
Tillsyn över riksdagens tjänstemän
Bakgrund
Enligt 1 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn har Justitiekanslern, i den omfattning som anges i lagens 2 och 3 §§, tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden.
Enligt 2 § står statliga myndigheter samt anställda, uppdragstagare och andra som är knutna till sådana myndigheter under Justitiekanslerns tillsyn i den utsträckning som regeringen föreskriver det. Justitiekanslerns tillsyn skall dock ej kunna omfatta regeringen eller statsråd, ej heller riksdagens myndigheter eller anställda och uppdragstagare vid riksdagens myndigheter.
Under Justitiekanslerns tillsyn står, enligt 3 §, dessutom andra som, utan att vara knutna till statlig myndighet, innehar tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna deras verksamhet, dock ej t.ex. ledamöter av riksdagen.
I prop. 1975/76:52 med förslag till lag om Justitiekanslerns tillsyn m.m. uttalade departementschefen när det gällde JK:s tillsynsområde (s.15):
I ett hänseende vill jag emellertid förorda en avvikelse mellan JK:s och JO:s tillsynsområden. Jag syftar på tillsynen över riksdagsförvaltningen. JK är att se som en regeringens förtroendeman vid kontrollen av att den offentliga verksamheten utövas lagenligt och korrekt. Det är inte väl förenligt med annars tillämpade principer att en regeringen underställd ämbetsman övar tillsyn över riksdagens myndigheter och tjänstemän. Med hänsyn härtill och då det från saklig synpunkt får anses fullt tillräckligt att riksdagsförvaltningen är underkastad JO:s tillsyn föreslår jag att riksdagens organ och till dem knutna tjänstemän och uppdragstagare helt undantas från JK:s tillsyn.
- - - Med den begränsning som följer av det nyss sagda föreslår jag alltså att JK:s tillsyn fr.o.m. 1976 års ingång skall avse statliga och kommunala myndigheter - vari ingår de av utredningarna särskilt nämnda inrättningarna - tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter samt annan som innehar tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt angår denna hans verksamhet. Undantag bör göras - förutom för riksdagsförvaltningen - för regeringen, statsråd och ledamöter av beslutande statlig och kommunal församling.
Utskottets bedömning
Av lagen om Justitiekanslerns tillsyn framgår att riksdagens myndigheter samt anställda och uppdragstagare vid riksdagens myndigheter är undantagna från JK:s tillsyn. Något motsvarande undantag görs dock ej i lagen för anställda och uppdragstagare i riksdagen. Enligt utskottet bör 3 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn förtydligas på så sätt att det av paragrafens punkt 3 framgår att riksdagens anställda och uppdragstagare inte står under JK:s tillsyn.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riksdagsordningen
att riksdagen antar det av talmanskonferensen i förslag 1999/2000:TK1 framlagda förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen (bilaga 1) dock med den ändringen att tilläggsbestämmelsen 1.7.2 riksdagsordningen får den lydelse som i bilaga 3 betecknas Utskottets förslag,
2. beträffande instruktion för riksdagsförvaltningen
att riksdagen antar det av talmanskonfererensen i förslag 1999/2000:TK2 framlagda förslaget till lag (0000:00) med instruktion för riksdagsförvaltningen (bilaga 2) dock med den ändringen att i 20 § ordet invändningen byts ut mot ordet anmärkningen,
3. beträffande konsekvensändringar
att riksdagen antar de av talmanskonferensen i förslag 1999/2000:TK2 framlagda och i bilaga 2 intagna förslagen till
lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier,
lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar,
lag om ändring i lagen (1982:1255) om författningssamlingar för riksdagens förvaltningskontor och Riksbanken,
lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen,
lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän,
lag om ändring i lagen (1987:518) med instruktion för Riksdagens revisorer,
lag om ändring i lagen (1988:46) om revision av riksdagens förvaltning och riksdagens myndigheter m.m.,
lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
lag om ändring i lagen (1989:186) om överklagande av administrativa beslut av riksdagens förvaltningskontor och myndigheter,
lag om ändring i lagen (1993:825) om personregister i riksdagens informationssystem Rixlex,
lag om ändring i lagen (1993:1426) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd,
lag om ändring i lagen (1993:1427) med instruktion för Statsrådsarvodesnämnden,
lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter,
27 lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet, 28 29 lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627), 30 31 lag om ändring i lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen, 32 33 lag om ändring i lagen (1999:1209) om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen, 34 35 lag om ändring i lagen (1999:1286) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter, 36 4. beträffande Justitiekanslerns tillsyn
att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 3 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn.
Stockholm den 9 maj 2000
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Göran Magnusson (s), Pär Axel Sahlberg (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind (s), Inger René (m), Tommy Waidelich (s), Mats Einarsson (v), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp), Kenth Högström (s) och Per-Samuel Nisser (m).
Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen[1]1
dels att tilläggsbestämmelserna 1.7.3, 2.4.2 samt 9.1.3 skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 2 och 7 §§, 2 kap. 6, 10 och 13 §§, 9 kap. 1-4 §§ samt tilläggsbestämmelserna 1.7.1, 1.7.2, 2.14.2, 3.8.2, 6.1.1, 6.4.1, 9.1.2 samt 9.7.1 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 1 kap. 11 §, av följande lydelse.
1 kap.
2 § ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Riksdagen samlas efter Riksdagen samlas efter riksdagsval till riksmöte riksdagsval till riksmöte på tid som angives i 3 på tid som anges i 3 kap. kap. 5 § regeringsformen. 5 § regeringsformen. ----------------------------------------------------- Under år då ordinarie Under år då ordinarie riksdagsval icke hålles, riksdagsval inte hålls, inleds nytt riksmöte på inleds nytt riksmöte på dag i september som dag i september som riksdagen på förslag av riksdagen på förslag av talmanskonferensen riksdagsstyrelsen fastställt vid föregående fastställt vid föregående riksmöte. riksmöte. ----------------------------------------------------- Har tillkännagivande om extra val gjorts före den fastställda dagen, skall nytt riksmöte enligt andra stycket inledas endast om riksdagen med anledning av valet samlas före juni månads utgång.
Riksmöte pågår till dess nästa riksmöte börjar. -----------------------------------------------------
7 § ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Talmannen eller, i hans Talmannen eller, i hans ställe, vice talman leder eller hennes ställe, vice riksdagens arbete. talman leder riksdagens arbete. ----------------------------------------------------- Talmanskonferensen Riksdagsstyrelsen överlägger om åtgärder överlägger om planeringen som kan främja av riksdagsarbetet, leder planmässighet i riksdagsförvaltningen riksdagens arbete. samt beslutar i ärenden av större vikt rörande riksdagens internationella kontaktverksamhet.
----------------------------------------------------- Talmanskonferensen består Riksdagsstyrelsen består av talmannen, vice av talmannen som talmännen, en företrädare ordförande samt tio andra för varje partigrupp i ledamöter som riksdagen riksdagen som motsvarar utser inom sig för parti med minst fyra riksdagens valperiod. procent av rösterna i hela riket vid senaste De partigrupper i val till riksdagen, riksdagen som motsvarar utskottens ordförande partier med minst fyra samt vice ordföranden i procent av rösterna i riksdagens hela riket vid senaste förvaltningsstyrelse. val till riksdagen utser Partigruppernas vardera en särskild företrädare tillsätts vid företrädare som skall början av varje riksmöte samråda med talmannen om för tiden till dess nästa arbetet i kammaren i riksmöte börjar. De utses enlighet med bestämmelser med motsvarande i denna riksdagsordning. tillämpning av det förfarande som angives i 7 kap. 12 § första stycket. -----------------------------------------------------
1.7.1 ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Talmanskonferensen Riksdagsstyrelsen sammanträder på kallelse sammanträder på kallelse av talmannen. av talmannen. -----------------------------------------------------
1.7.2 ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Vid förfall för Riksdagen utser ordföranden i utskott ersättare för de valda inträder vice ordföranden ledamöterna av i hans ställe. riksdagsstyrelsen. Suppleanter för Partigrupperna utser partigruppernas ersättare för sina företrädare behöver ej särskilda företrädare. utses. Riksdagsstyrelsen Talmanskonferensen sammanträder inom stängda sammanträder inom stängda dörrar. Vill styrelsen dörrar. Vill konferensen inhämta upplysningar av inhämta upplysningar av någon som ej tillhör någon som ej tillhör styrelsen, får den kalla konferensen, får den honom till sammanträde. kalla honom till De vice talmännen, de av sammanträde. de särskilda företrädarna Kammarsekreteraren och för partigrupperna som chefen för inte är ledamöter av förvaltningskontoret får styrelsen samt deltaga i konferensens kammarsekreteraren får överläggningar. delta i styrelsens överläggningar. -----------------------------------------------------
1.7.3
utgår
11 § ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Ordförandekonferensen överlägger i frågor av gemensamt intresse för verksamheten i kammaren, utskotten och EU-nämnden.
Ordförandekonferensen består av talmannen som ordförande samt utskottens och EU- nämndens ordförande. -----------------------------------------------------
2 kap.
2.4.2
utgår
**FOOTNOTES**
[1]:1 Riksdagsordningen omtryckt 1998:1450 6 § ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Talmannen beslutar efter Talmannen beslutar efter samråd med samråd med talmanskonferensen vilka riksdagsstyrelsen vilka uppehåll i kammarens uppehåll i kammarens arbete om en vecka eller arbete om en vecka eller längre tid som skall längre tid som skall förekomma under pågående förekomma under pågående riksmöte. riksmöte. ----------------------------------------------------- Har regeringen förordnat om extra val, kan talmannen på begäran av regeringen besluta att uppehåll skall göras i kammarens arbete under återstoden av valperioden.
Talmannen kan besluta att avbryta uppehåll i kammarens arbete. Sådant beslut skall fattas om regeringen eller minst etthundrafemton av riksdagens ledamöter begär det.
Om uppehåll i kammarens arbete avbryts på begäran av regeringen eller etthundrafemton av riksdagens ledamöter skall talmannen, om begäran innehåller ett sådant önskemål, kalla kammaren till sammanträde inom tio dagar från det att begäran framställdes. -----------------------------------------------------
10 § ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Vid sammanträde får varje ledamot och varje statsråd, med de undantag denna riksdagsordning föreskriver, fritt yttra sig i alla frågor som är under behandling och om lagligheten av allt som tilldrager sig vid sammanträdet.
Statschefen kan avgiva ämbetsförklaring inför kammaren. ----------------------------------------------------- Talmannen kan efter Talmannen kan efter samråd med de av samråd med de särskilda partigrupperna utsedda företrädarna för ledamöterna i partigrupperna besluta talmanskonferensen att debatt utan samband besluta att debatt utan med annan handläggning samband med annan får äga rum vid handläggning får äga rum sammanträde med kammaren. vid sammanträde med Sådan debatt får kammaren. Sådan debatt begränsas till att avse får begränsas till att särskilt ämne eller delas avse särskilt ämne eller in i avsnitt efter ämne. delas in i avsnitt efter ämne. -----------------------------------------------------
13 § ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Talmannen skall samråda Talmannen skall samråda med de av partigrupperna med de särskilda utsedda ledamöterna i företrädarna för talmanskonferensen om partigrupperna om uppläggningen av upppläggningen av kammarens överläggningar. kammarens överläggningar. -----------------------------------------------------
2.14.2 ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Talmannen bestämmer efter Talmannen bestämmer samråd med de av efter samråd med de partigrupperna utsedda särskilda företrädarna ledamöterna i för partigrupperna om talmanskonferensen om tiden för anförande i tiden för anförande i särskilt anordnad debatt särskilt anordnad debatt utan samband med annan utan samband med annan handläggning. handläggning.
----------------------------------------------------- Partigrupp skall till talmannen anmäla företrädare som sägs i första stycket. -----------------------------------------------------
3 kap.
3.8.2 ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Talmanskonferensen får Riksdagsstyrelsen får väcka förslag hos väcka förslag hos riksdagen i fråga som riksdagen i fråga som gäller riksdagsarbetets gäller riksdagsarbetets bedrivande. bedrivande eller i annan Talmanskonferensen kan fråga om den faller under vidare i annat fall styrelsens handläggning. framlägga förslag för Styrelsen kan vidare i riksdagen i fråga som annat fall framlägga gäller riksdagen eller förslag för riksdagen i dess organ, om förslaget fråga som gäller grundar sig på utredning riksdagen eller dess som talmanskonferensen organ, om förslaget har tillsatt på grundar sig på utredning riksdagens uppdrag. som styrelsen har tillsatt på riksdagens Riksdagens uppdrag. förvaltningsstyrelse får väcka förslag hos riksdagen i fråga som faller under styrelsens handläggning. -----------------------------------------------------
6 kap.
6.1.1 ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Interpellation ingives Interpellation inges till kammarkansliet. Den till kammarkansliet. Den skall vara egenhändigt skall vara egenhändigt undertecknad av undertecknad av interpellanten. Talmannen interpellanten. Talmannen låter utan dröjsmål låter utan dröjsmål statsrådet få del av statsrådet få del av interpellationen och interpellationen och anmäler den vid närmast anmäler den vid närmast följande sammanträde med följande sammanträde med kammaren. kammaren.
Talmannen fastställer Talmannen fastställer efter samråd med de av efter samråd med de partigrupperna utsedda särskilda företrädarna ledamöterna i för partigrupperna den talmanskonferensen dag dag under riksmöte då under riksmöte då interpellation senast får interpellation senast får inges till ingivas till kammarkansliet. Om kammarkansliet. Om särskilda skäl föreligger särskilda skäl föreligger får dock talmannen medge får dock talmannen att interpellationen får medgiva att framställas även om den interpellationen får ingetts efter denna dag. framställas även om den ingivits efter denna dag. -----------------------------------------------------
6.4.1 ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Skriftlig fråga ingives Skriftlig fråga inges till kammarkansliet. Den till kammarkansliet. Den skall vara egenhändigt skall vara egenhändigt undertecknad av den undertecknad av den ledamot som framställer ledamot som framställer frågan. Talmannen låter frågan. Talmannen låter utan dröjsmål statsrådet utan dröjsmål statsrådet få del av frågan och få del av frågan och anmäler den vid närmast anmäler den vid närmast följande sammanträde med följande sammanträde med kammaren. kammaren. ----------------------------------------------------- Skriftligt svar inlämnas till kammarkansliet som överlämnar svaret till den ledamot som ställt frågan. ----------------------------------------------------- De skriftliga frågor som De skriftliga frågor som under en vecka ingivits under en vecka ingetts senast klockan 10 på senast klockan 10 på fredag besvaras senast fredag besvaras senast klockan 12 på onsdag i klockan 12 på onsdag i följande vecka. följande vecka.
Under längre uppehåll i Under längre uppehåll i kammarens arbete än en kammarens arbete än en månad får talmannen månad får talmannen besluta att svar lämnas besluta att svar lämnas inom fjorton dagar efter inom fjorton dagar efter det att frågan det att frågan framställts. Sådant framställts. Sådant beslut meddelas efter beslut meddelas efter samråd med de av samråd med de särskilda partigrupperna utsedda företrädarna för ledamöterna i partigrupperna. Om svar talmanskonferensen. Om inte lämnas inom denna svar inte lämnas inom tid skall statsrådet denna tid skall meddela kammarkansliet statsrådet meddela när frågan kommer att kammarkansliet när frågan besvaras eller att den kommer att besvaras eller inte kommer att besvaras. att den inte kommer att besvaras. -----------------------------------------------------
9 kap.
1 § ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Riksdagens förvaltning består av kammarkansliet, utskottens och EU- nämndens kanslier samt förvaltningskontoret. ----------------------------------------------------- Kammaren utser en kammarsekreterare. Val av kammarsekreterare äger rum vid början av riksmötet närmast efter ordinarie val till riksdagen och gäller för tiden till dess nytt val av kammarsekreterare förrättas. ----------------------------------------------------- Kammarsekreteraren låter Kammarsekreteraren låter föra protokollet vid föra protokollet vid sammanträde med kammaren. sammanträde med kammaren. Han expedierar riksdagens Han eller hon expedierar beslut och biträder i riksdagens beslut och övrigt talmannen i biträder i övrigt riksdagsarbetet. talmannen i riksdagsarbetet. -----------------------------------------------------
9.1.2 ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Kammarsekreteraren, med Kammarsekreteraren, med tjänstebenämningen tjänstebenämningen riksdagsdirektör, har ett riksdagsdirektör, är överordnat ansvar för chef för ledningen och riksdagsförvaltningen och samordningen av sekreterare i riksdagsförvaltningen. krigsdelegationen. Kammarsekreteraren förestår kammarkansliet och är sekreterare i krigsdelegationen. Han för protokoll vid sammanträde med talmanskonferensen. -----------------------------------------------------
9.1.3
utgår
2 § ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Utskotten och EU-nämnden Utskotten och EU-nämnden biträds av kanslier. biträds av kanslier som Chefen för ett sådant ingår i kansli skall vara svensk riksdagsförvaltningen. medborgare. Chefen för ett sådant kansli skall vara svensk medborgare. -----------------------------------------------------
3 § ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Riksdagens Riksdagen beslutar om förvaltningskontor ledes instruktion för av riksdagens riksdagsförvaltningen. förvaltningsstyrelse. Styrelsen består av talmannen som ordförande och åtta andra ledamöter, vilka riksdagen väljer inom sig för riksdagens valperiod. I styrelsen kan också ingå högst tre personalföreträdare enligt vad riksdagen närmare föreskriver. -----------------------------------------------------
4 § ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Riksdagens Riksdagsförvaltningen förvaltningskontor skall, skall, såvitt gäller såvitt gäller riksdagen riksdagen och riksdagens och riksdagens myndigheter, i den myndigheter, i den omfattning riksdagen omfattning riksdagen bestämmer bestämmer 1. handlägga frågor 1. handlägga frågor angående förhandlingar om angående förhandlingar om anställnings- och anställnings- och arbetsvillkor för arbetsvillkor för arbetstagare samt andra arbetstagare samt andra personalfrågor, personalfrågor, 2. göra upp förslag till 2. göra upp förslag till anslag på statsbudgeten, anslag på statsbudgeten, 3. i övrigt handlägga 3. i övrigt handlägga frågor om förvaltningen frågor om förvaltningen inom riksdagen och frågor inom riksdagen och frågor om förvaltning av om förvaltning av ekonomisk natur inom ekonomisk natur inom riksdagens myndigheter, riksdagens myndigheter, utom Riksbanken, utom Riksbanken, 4. meddela föreskrifter 4. meddela föreskrifter och råd i sådana frågor och råd i sådana frågor som avses i 1-3. som avses i 1-3. -----------------------------------------------------
9.7.1 ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Utskott får besluta, att Utskott får besluta, att företrädare för utskottet företrädare för utskottet skall företaga skall företa studieresor studieresor för att för att inhämta inhämta upplysningar i upplysningar i ämne inom ämne inom dess dess beredningsområde. beredningsområde. Utskott skall samråda Utskott skall samråda med riksdagsstyrelsen, med talmanskonferensen, innan det fattar beslut innan det fattar beslut om utrikes studieresa. om utrikes studieresa. Styrelsen skall uttala Talmanskonferensen skall sig om i vad mån resan uttala sig om i vad mån lämpligen bör genomföras. resan lämpligen bör Därvid skall hänsyn tas genomföras. Därvid skall till riksdagens hänsyn tagas till internationella riksdagens förbindelser, till internationella kostnaderna och till förbindelser, till omständigheterna i kostnaderna och till övrigt. omständigheterna i övrigt. Styrelsen kan meddela närmare bestämmelser om Talmanskonferensen kan utskottens studieresor. meddela närmare Ledamot av riksdagen kan bestämmelser om erhålla bidrag till utskottens studieresor. kostnaden för enskild Ledamot av riksdagen kan studieresa. Styrelsen kan erhålla stipendium för meddela närmare enskild studieresa. bestämmelser om sådana Talmanskonferensen kan resor. meddela närmare bestämmelser om sådana resor. -----------------------------------------------------
8 § ----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- Åtal mot här angiven Åtal mot här angiven befattningshavare för befattningshavare för brott, begånget i brott, begånget i utövningen av hans utövningen av hans uppdrag eller tjänst, får uppdrag eller tjänst får beslutas, beslutas,
1. åtal mot fullmäktig i 1. åtal mot fullmäktig i Riksbanken, ledamot av Riksbanken, ledamot av Riksbankens direktion Riksbankens direktion eller någon av Riksdagens eller någon av Riksdagens revisorer endast av revisorer endast av finansutskottet, finansutskottet,
2. åtal mot ledamot av 2. åtal mot ledamot av riksdagens riksdagsstyrelsen, av förvaltningsstyrelse, av riksdagens riksdagens valprövningsnämnd eller valprövningsnämnd eller av riksdagens av riksdagens besvärsnämnd eller mot besvärsnämnd eller mot Riksdagens ombudsman Riksdagens ombudsman eller kammarsekreteraren eller kammarsekreteraren endast av endast av konstitutionsutskottet. konstitutionsutskottet.
----------------------------------------------------- Vad som sägs i första stycket om åtal mot ledamot av Riksbankens direktion skall inte tillämpas i fråga om brott begånget i utövningen av Riksbankens beslutanderätt enligt lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering. -----------------------------------------------------
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. 1. Lag (0000:00) med instruktion för riksdagsförvaltningen
Uppgifter
1 § Riksdagsförvaltningens huvuduppgifter är att
1. biträda vid behandlingen av riksdagens ärenden,
2. svara för de myndighetsfunktioner och förvaltningsuppgifter som anges i 9 kap. 4 § riksdagsordningen,
3. informera om riksdagens arbete och frågor som rör EU,
4. handlägga ärenden rörande riksdagens internationella kontakter samt
5. tillhandahålla de resurser och den service m.m. som i övrigt behövs för kammarens, utskottens och övriga riksdagsorgans verksamhet.
2 § Riksdagsförvaltningen skall om annat inte är särskilt föreskrivet
1. upprätta förslag till anslag på statsbudgeten avseende riksdagen och dess myndigheter m.m.,
2. meddela för riksdagen och dess myndigheter utom Riksbanken gemensamma budget- och redovisningsföreskrifter samt föreskrifter för utnyttjande av medel som har anslagits för riksdagen och dess organ,
3. handlägga frågor dels om arvoden och ersättningar till riksdagens ledamöter och till Sveriges företrädare i Europaparlamentet, dels om pensioner och andra förmåner till ledamöterna och deras efterlevande samt till företrädarna och deras efterlevande,
4. svara för frågor om löner och ersättningar till arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter utom Riksbanken samt frågor angående pensioner och andra förmåner till dessa arbetstagare och deras efterlevande,
5. svara för frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare såvitt gäller riksdagen och dess myndigheter samt företräda riksdagen och dess myndigheter som arbetsgivare i arbetstvister rörande kollektivavtal som har slutits av riksdagsförvaltningen.
Riksdagsförvaltningen skall bereda riksdagens myndigheter tillfälle att framföra sina synpunkter på förhandlingsfrågor som direkt berör respektive myndighet.
Riksdagsförvaltningen får till envar av riksdagens myndigheter överlämna handläggningen av en avtalsfråga som är av betydelse för myndigheten.
3 § Riksdagsförvaltningen skall utöver vad som anges i 1 och 2 §§ utföra de uppgifter som riksdagen genom särskilt beslut ålägger förvaltningen.
4 § Riksdagsförvaltningen får, utom såvitt avser Riksbanken, föreskriva eller för särskilt fall besluta att endast den som är svensk medborgare får ha anställning vid riksdagen eller dess myndigheter.
5 § Utöver vad som följer av 2 och 4 §§ meddelar riksdagsförvaltningen föreskrifter och råd inom sitt verksamhetsområde.
6 § Inom sitt verksamhetsområde företräder riksdagsförvaltningen staten vid domstol. Förvaltningen får uppdra åt en annan myndighet eller åt ett ombud att föra förvaltningens talan.
7 § Varje år före den 1 mars skall riksdagsförvaltningen till riksdagen avge årsredovisning för riksdagens förvaltning för det senaste budgetåret.
8 § Riksdagsförvaltningen svarar för att intern revision sker av förvaltningen.
9 § Riksdagsförvaltningen får inom sitt verksamhetsområde utföra uppdrag och tillhandahålla varor och tjänster samt inom riksdagens fastigheter upplåta lägenheter och lokaler. Förvaltningen får ta ut avgifter för sådana varor och tjänster samt uppdrag och upplåtelser.
Riksdagsförvaltningen bestämmer avgifternas storlek.
10 § Riksdagsförvaltningen får delta i internationellt biståndsarbete inom det parlamentariska området.
Riksdagsförvaltningens ledning
11 § Riksdagsförvaltningen leds av en styrelse som ansvarar för verksamheten. Bestämmelser om val av ledamöter och om ordförande i riksdagsstyrelsen finns i riksdagsordningen.
12 § Riksdagsdirektören är chef för förvaltningen och ansvarar för och leder verksamheten enligt styrelsens direktiv och riktlinjer.
När riksdagsdirektören inte är i tjänst sköts uppgifterna som chef för riksdagsförvaltningen av tjänsteman som riksdagsdirektören efter samråd med talmannen utser.
Råd för ledamotsnära frågor
13 § Riksdagsstyrelsen utser inom sig för valperioden ett råd som tillsammans med riksdagsdirektören skall bereda ledamotsnära frågor. I rådet skall ingå en representant för varje partigrupp med närvaro- och yttranderätt i styrelsen.
Rådet sammanträder på kallelse av riksdagsdirektören.
14 § Innan riksdagsdirektören avgör ett ärende av särskild betydelse för riksdagens ledamöter skall dennes förslag till avgörande föreläggas rådet för ledamotsnära frågor.
Riksdagsdirektören får i övrigt förelägga rådet ärenden som är av betydelse för riksdagens ledamöter.
Om två eller flera ledamöter i rådet är emot riksdagsdirektörens förslag till avgörande av ett förelagt ärende skall detta hänskjutas till styrelsen för beslut.
Styrelsens ansvar och uppgifter
15 § Styrelsen skall pröva om förvaltningens verksamhet bedrivs effektivt och i överensstämmelse med syftet för verksamheten. Styrelsen beslutar om
1. förslag och framställningar till riksdagen,
2. målen för förvaltningens verksamhet,
3. förvaltningens årsredovisning, delårsrapport och förslag till budget för riksdagen,
4. åtgärder med anledning av Riksdagens revisorers rapporter över förvaltningens verksamhet och den redovisning som styrelsen skall lämna till riksdagen enligt 7 §,
5. åtgärder med anledning av internrevisionens redovisning samt revisionsplan,
6. föreskrifter som enligt denna lag eller andra författningar får meddelas av riksdagsförvaltningen,
7. riksdagsförvaltningens arbetsordning,
8. slutande av kollektivavtal med arbetstagarnas huvudorganisationer, avbrytande av annan förhandling än förhandling i tvist om avtal, lockout eller annan stridsåtgärd samt andra förhandlingsfrågor som är av principiell natur eller har större ekonomisk betydelse eller är gemensamma för riksdagen och dess myndigheter,
9. anställning på chefsnivå direkt under riksdagsdirektören samt av kanslichef i utskott och EU-nämnden,
10. frågor som avses i 4 §,
11. frågor som hänskjutits till styrelsen från rådet för ledamotsnära frågor,
12. frågor som är av större vikt eller principiell betydelse eller som riksdagsdirektören hänskjuter till styrelsen.
16 § Riksdagsstyrelsen är beslutför när ordföranden och därutöver minst sex av de av riksdagen valda ledamöterna är närvarande.
Vid omröstning tillämpas bestämmelserna i 18 § förvaltningslagen (1986:223).
17 § Riksdagsstyrelsen får överlåta till riksdagsdirektören att avgöra ärenden som avses i 15 § 4-6 och 8-10 i vilka styrelsens beslut inte utan olägenhet kan avvaktas.
Styrelsen får i övrigt överlåta till riksdagsdirektören att besluta om sådana föreskrifter som inte är av större vikt eller principiell betydelse.
Bemyndigande för riksdagsdirektören enligt första eller andra stycket skall framgå av arbetsordningen eller genom särskilt beslut av riksdagsstyrelsen.
Ett beslut som har fattats av riksdagsdirektören med stöd av första stycket skall anmälas för styrelsen vid dess nästkommande sammanträde.
Riksdagsdirektörens ansvar och uppgifter
18 § Riksdagsdirektören skall se till att verksamheten bedrivs författningsenligt och effektivt.
Det åligger riksdagsdirektören att
1. se till att riksdagsledamöternas, allmänhetens och andras kontakter med riksdagsförvaltningen underlättas genom en god service och tillgänglighet, genom information och genom ett klart och begripligt språk i förvaltningens skrivelser och beslut,
2. hushålla väl med de medel som ställs till förfogande för riksdagsförvaltningens verksamhet,
3. verka för att riksdagsförvaltningen genom samarbete med andra statliga myndigheter och på annat sätt tar till vara de fördelar som kan vinnas för staten som helhet,
4. fortlöpande följa upp och pröva förvaltningens verksamhet och konse-kvenserna av de författningsföreskrifter och särskilda beslut som rör verksamheten samt vidta de åtgärder som behövs,
5. beakta de krav som ställs på verksamheten när det gäller totalförsvaret, en ekologiskt hållbar utveckling, jämställdheten mellan kvinnor och män samt etnisk mångfald i arbetslivet,
6. verka för att förvaltningens organisation är utformad så att redovisningen, medelsförvaltningen och förvaltningen av övriga tillgångar samt förvaltningens verksamhet i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt.
19 § Riksdagsdirektören skall
1. se till att styrelsen får det underlag som den behöver för att ta ställning till omfattningen och inriktningen av verksamheten,
2. se till att de anställda är väl förtrogna med målen för verksamheten,
3. skapa goda arbetsförhållanden och ta till vara och utveckla de anställdas kompetens och erfarenhet.
Revisionsberättelse
20 § Om Riksdagens revisorers revisionsberättelse över förvaltningens årsredovisning innehåller någon anmärkning, skall förvaltningen, inom en månad efter berättelsens överlämnande, till riksdagen redovisa de åtgärder förvaltningen har vidtagit eller avser att vidta med anledning av invändningen.
Förvaltningens organisation
21 § Förvaltningen beslutar om sin organisation.
22 § I arbetsordningen eller i särskilda beslut skall meddelas de bestämmelser som behövs om förvaltningens organisation och formerna för dess verksamhet.
Personalansvarsnämnd
23 § Riksdagsförvaltningens personalansvarsnämnd prövar följande frågor för anställda i riksdagsförvaltningen:
1. skiljande från anställning på grund av personliga förhållanden,
dock inte i fråga om provanställning,
2. disciplinansvar,
3. åtalsanmälan,
4. avstängning.
Riksdagsdirektören är ordförande i personalansvarsnämnden. Bestämmelser om nämndens sammansättning i övrigt och om dess verksamhet meddelas i arbetsordningen.
24 § Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande.
Ärendenas handläggning
25 § Ärenden som inte skall avgöras av riksdagsstyrelsen eller personalansvarsnämnden avgörs av riksdagsdirektören. Om sådant ärende inte behöver prövas av riksdagsdirektören får det avgöras av en annan tjänsteman i den omfattning som framgår av arbetsordningen eller särskilda beslut.
26 § Ärendena avgörs efter föredragning.
27 § I arbetsordningen eller i särskilda beslut får det medges att ärenden som avgörs av någon annan tjänsteman än riksdagsdirektören inte behöver föredras.
28 § Riksdagsdirektören får utan föredragning fatta beslut som inte kan skjutas upp till dess att ärendet hunnit föredras.
29 § I arbetsordningen eller i särskilda beslut skall det bestämmas vem som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärendena.
30 § I fråga om varje beslut skall det finnas en handling varav framgår
- dagen för beslutet,
- beslutets innehåll,
- vem som har fattat beslutet,
- vem som har varit föredragande och
- vem som har varit med om den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet.
Protokoll skall föras när det förekommer skiljaktig mening eller när det behövs protokoll av någon annan orsak.
En skiljaktig mening skall alltid anges när underrättelse lämnas om innehållet i ett beslut av riksdagsförvaltningen varigenom förvaltningen avgjort ett ärende.
Överklagande
31 § Bestämmelser om överklagande av beslut av riksdagsförvaltningen finns i lagen (1989:186) om överklagande av administrativa beslut av riksdagsförvaltningen och riksdagens myndigheter.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2. Genom denna lag upphävs lagen (1983:1061) med instruktion för Riksdagens förvaltningskontor.
2. Lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier[2]
dels att i 13 § orden "riksdagens förvaltningsstyrelse" skall bytas ut mot "riksdagsstyrelsen",
dels att i 14 § orden "riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen".
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
**FOOTNOTES**
[2]: Lagen omtryckt 1987:876
Senaste lydelse av
13 § 1989:241
14 § 1989:241. 3. Lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar[3]1
dels att i 3 och 8 §§ orden "riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen",
dels att i 8 § ordet "förvaltningskontoret" skall bytas ut mot "riksdags-förvaltningen".
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
**FOOTNOTES**
[3]:1 Lagen omtryckt 1989:935
Senaste lydelse av 3 § 1999:938 4. Lag om ändring i lagen (1982:1255) om författningssamlingar för riksdagens förvaltningskontor och Riksbanken
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:1255) om författningssamlingar för riksdagens förvaltningskontor och Riksbanken[4]1
dels att i 1, 2, 10, 11 och 19 §§ orden "riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen",
dels att i 1 § ordet "förvaltningskontoret" skall bytas ut mot "riksdags-förvaltningen",
dels att rubriken till lagen skall lyda "Lag om författningssamlingar för riksdagsförvaltningen och Riksbanken",
dels att rubriken närmast före 1 § skall lyda "Författningssamling för riksdagsförvaltningen".
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
**FOOTNOTES**
[4]:1 Senaste lydelse av 11 § 1987:945 5. Lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen[5]1
dels att i 7, 14, 20, 21, 24-28 och 31 §§ orden "riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen",
dels att i 7, 17, 24, 34 och 40 §§ ordet "förvaltningskontoret" skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen",
dels att i 22 och 35 §§ ordet "förvaltningsdirektören" skall bytas ut mot "riksdagsdirektören",
dels att 3 och 39 §§ skall ha följande lydelse.
----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- 3 § ----------------------------------------------------- Hos riksdagen skall Hos riksdagen skall finnas en säkerhetschef, finnas en säkerhetschef, som är direkt underställd som är direkt underställd chefen för riksdagens förvaltningschefen. förvaltningskontor. Säkerhetschefen ansvarar Säkerhetschefen ansvarar för och leder för och leder säkerhetsskyddet enligt säkerhetsskyddet enligt en instruktion som en instruktion som beslutas av beslutas av riksdagsförvaltningen. förvaltningskontoret. För säkerhetschefen För säkerhetschefen skall finnas en skall finnas en ställföreträdare. ställföreträdare.
----------------------------------------------------- 39 §[6]2 ----------------------------------------------------- Närmare föreskrifter för Närmare föreskrifter för riksdagens myndigheter om riksdagens myndigheter om säkerhetsprövning enligt säkerhetsprövning enligt säkerhetsskyddslagen säkerhetsskyddslagen (1996:627) får meddelas (1996:627) får meddelas av respektive myndighet. av respektive myndighet. I 6 § första stycket I 5 § lagen (0000:00) med lagen (1983:1061) med instruktion för instruktion för riksdagsförvaltningen ges riksdagens riksdagsförvaltningen förvaltningskontor ges behörighet att meddela förvaltningskontoret föreskrifter och råd inom behörighet att meddela sitt verksamhetsområde. förvaltningsföreskrifter om de frågor som kontoret skall handlägga.
-----------------------------------------------------
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
**FOOTNOTES**
[5]:1 Senaste lydelse av
7 § 1992:1425
28 § 1992:829
[6]:2 Senaste lydelse 1996:629 6. Lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän[7]1
dels att i 2 § orden "riksdagens förvaltningsstyrelse" skall bytas ut mot "riksdagsstyrelsen",
dels att 29 § skall ha följande lydelse.
----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- 29 §[8]
----------------------------------------------------- Om överklagande av beslut Om överklagande av som gäller beslut som gäller tjänstetillsättning eller tjänstetillsättning eller eljest rör tjänsteman vid eljest rör tjänsteman vid expeditionen, föreskrivs expeditionen, föreskrivs i lagen (1989:186) om i lagen (1989:186) om överklagande av överklagande av administrativa beslut av administrativa beslut av riksdagens riksdagsförvaltningen och förvaltningskontor och riksdagens myndigheter. myndigheter.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
**FOOTNOTES**
[7]:1 Senaste lydelse av 2 § 1998:1408
[8]: Senaste lydelse 1989:190. 7. Lag om ändring i lagen (1987:518) med instruktion för Riksdagens revisorer
Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1987:518) med instruktion för Riksdagens revisorer skall ha följande lydelse.
----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- 20 §[9]1 -----------------------------------------------------
----------------------------------------------------- Om överklagande av Om överklagande av revisorernas beslut revisorernas beslut föreskrivs i lagen föreskrivs i lagen (1989:186) om (1989:186) om överklagande av överklagande av administrativa beslut av administrativa beslut av riksdagens riksdagsförvaltningen och förvaltningskontor och riksdagens myndigheter. myndigheter.
-----------------------------------------------------
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
**FOOTNOTES**
[9]:1 Senaste lydelse 1989:191 8. Lag om ändring i lagen (1988:46) om revision av riksdagens förvaltning och riksdagens myndigheter m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1988:46) om revision av riksdagens förvaltning och riksdagens myndigheter m.m.[10]1 skall ha följande lydelse.
----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- 4 §[11]2 -----------------------------------------------------
----------------------------------------------------- I 9 kap. 2 § lagen I 9 kap. 2 § lagen (1988:1385) om Sveriges (1988:1385) om Sveriges riksbank finns riksbank finns bestämmelser om det bestämmelser om det ansvar som fullmäktige i ansvar som fullmäktige i Riksbanken har för Riksbanken har för internrevisionen av den internrevisionen av den egna myndigheten. egna myndigheten. Motsvarande bestämmelser Motsvarande bestämmelser finns i vad gäller finns i vad gäller riksdagens förvaltning i riksdagens förvaltning i 3 § lagen (1983:1061) med 8 § lagen (0000:00) med instruktion för instruktion för Riksdagens riksdagsförvaltningen, i förvaltningskontor, i vad vad gäller Riksdagens gäller Riksdagens revisorer i 2 § lagen revisorer i 2 § lagen (1987:518) med (1987:518) med instruktion för instruktion för Riksdagens revisorer, i Riksdagens revisorer, i vad gäller Riksdagens vad gäller Riksdagens ombudsmän i 12 § lagen ombudsmän i 12 § lagen (1986:765) med (1986:765) med instruktion för instruktion för Riksdagens ombudsmän och Riksdagens ombudsmän och i vad gäller Stiftelsen i vad gäller Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond Riksbankens Jubileumsfond i 10 § stadgarna (RFS i 10 § stadgarna (RFS 1988:1) för Stiftelsen 1988:1) för Stiftelsen Riksbankens Riksbankens Jubileumsfond. Jubileumsfond.
-----------------------------------------------------
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
**FOOTNOTES**
[10]:1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1999:203
[11]:2 Senaste lydelse 1999:203 9. Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank[12]1
dels att i 9 kap. 4 § orden "Riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen",
dels att 11 kap. 5 § skall ha följande lydelse.
----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- 11 kap. ----------------------------------------------------- ----------------------------------------------------- 5 § -----------------------------------------------------
----------------------------------------------------- Riksbankens beslut enligt Riksbankens beslut denna lag får överklagas enligt denna lag får endast i den utsträckning överklagas endast i den och i den ordning som utsträckning och i den sägs i lagen (1989:186) ordning som sägs i lagen om överklagande av (1989:186) om administrativa beslut av överklagande av Riksdagens administrativa beslut av förvaltningskontor och riksdagsförvaltningen och myndigheter. Hur talan riksdagens myndigheter. förs mot fullmäktiges Hur talan förs mot beslut om skiljande av en fullmäktiges beslut om ledamot av direktionen skiljande av en ledamot från hans anställning av direktionen från hans regleras i 2 kap. 2 §. anställning regleras i 2 kap. 2 §.
-----------------------------------------------------
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
**FOOTNOTES**
[12]:1 Lagen omtryckt 1999:19 10. Lag om ändring i lagen (1989:186) om överklagande av administrativa beslut av riksdagens förvaltningskontor och myndigheter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:186) om överklagande av administrativa beslut av riksdagens förvaltningskontor och myndigheter[13]1
dels att i 1, 5 och 6 §§ orden "riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen",
dels att rubriken till lagen samt 2 och 3 §§ skall ha följande lydelse.
Lag om överklagande av administrativa beslut av riksdagsförvaltningen och riksdagens myndigheter
----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- 2 § -----------------------------------------------------
----------------------------------------------------- Ett beslut som gäller Ett beslut som gäller anställning hos riksdagen anställning hos riksdagen eller dess myndigheter eller dess myndigheter får överklagas i enlighet får överklagas i enlighet med vad som anges i denna med vad som anges i denna lag om beslutet lag om beslutet
1. gäller 1. gäller tjänstetillsättning med tjänstetillsättning med de undantag som framgår de undantag som framgår av 3 § och saken inte av 3 § och saken inte enbart avser tvist om enbart avser tvist om kollektivavtal, kollektivavtal,
2. gäller en fråga 2. gäller en fråga som enligt avtal skall som är reglerad i lag avgöras av arbetsgivaren, eller i annan författning och det i samma 3. gäller en fråga författning föreskrivs som är reglerad i lag att beslut i frågan får eller i annan författning överklagas. och det i samma författning föreskrivs att beslut i frågan får överklagas.
----------------------------------------------------- 3 §[14]2 ----------------------------------------------------- ----------------------------------------------------- Ett beslut om tjänstetillsättning får inte överklagas om det avser någon av följande tjänster
hos riksdagen - förvaltningsdirektör, förhandlingschef vid förvaltningskontoret, biträdande kammarsekreterare, chef för utskottskansli och chef för riksdagens internationella kansli,
hos Riksbanken - ledamöter av direktionen och chef för revisionsenhet,
hos Riksdagens ombudsmän - chef för ombudsmännens kansli,
hos Riksdagens revisorer - chef för revisorernas kansli.
----------------------------------------------------- Ett beslut om tjänstetillsättning får inte överklagas om det avser någon av följande tjänster
hos riksdagen - förvaltningschef, biträdande kammarsekreterare, chef för utskottskansli, chef för EU-nämndens kansli och chef för riksdagens internationella kansli.
hos Riksbanken - ledamöter av direktionen och chef för revisionsenhet,
hos Riksdagens ombudsmän - chef för ombudsmännens kansli,
hos Riksdagens revisorer - chef för revisorernas kansli.
----------------------------------------------------- ___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om överklagande av beslut som fattas före lagens ikraftträdande.
**FOOTNOTES**
[13]:1 Senaste lydelse av 1 § 1994:1068
[14]:2 Senaste lydelse 1998:1411 11. Lag om ändring i lagen (1993:825) om personregister i riksdagens informationssystem Rixlex
Härigenom föreskrivs att i 1 och 5 §§ lagen (1993:825) om personregister i riksdagens informationssystem Rixlex orden "Riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen".
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
12. Lag om ändring i lagen (1993:1426) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1426) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd
dels att i 6 och 10 §§ orden "riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen",
dels att i 7 § orden "riksdagens förvaltningsstyrelse" skall bytas ut mot "riksdagsstyrelsen".
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
13. Lag om ändring i lagen (1993:1427) med instruktion för Statsrådsarvodesnämnden
Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1993:1427) med instruktion för Statsrådsarvodesnämnden orden "riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen".
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
14. Lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter[15]1
dels att i 1 kap. 5 §, 2 kap. 3 §, 4 kap. 2 och 3 §§, 5 kap. 1 och 3 §§, 13 kap. 5, 6, 14 och 17 §§ orden "Riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen",
dels att i 5 kap. 5 § ordet "förvaltningskontoret" skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen",
dels att i 4 kap. 3 § ordet "talmanskonferensen" skall bytas ut mot "riksdagsstyrelsen".
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
**FOOTNOTES**
[15]:1 Senaste lydelse av
2 kap. 3 § 1997:1067 5 kap. 1 § 1996:296
4 kap. 2 § 1996:296 5 kap. 3 § 1996:296
4 kap. 3 § 1996:296 5 kap. 5 § 1996:296 15. Lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet
Härigenom föreskrivs att i 1 kap. 4 och 5 §§ samt 9 kap. 5, 6, 14 och 17 §§ lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet orden "riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen".
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
16. Lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627)
Härigenom föreskrivs att i 20 § säkerhetsskyddslagen (1996:627) orden "riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen".
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
17. Lag om ändring i lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen
Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen orden "Riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen".
----------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
18. Lag om ändring i lagen (1999:1209) om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen
Härigenom föreskrivs att i 14 § lagen (1999:1209) om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen orden "Riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen".
----------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
19. Lag om ändring i lagen (1999:1286) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter
Härigenom föreskrivs att i lagen (1999:1286) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter orden "riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen".
__________
Av utskottet framlagda lagförslag
Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen att tilläggsbestämmelsen 1.7.2 skall ha följande lydelse.
----------------------------------------------------- Talmanskonferensens Utskottets förslag förslag ----------------------------------------------------- 1.7.2 -----------------------------------------------------
----------------------------------------------------- Riksdagen utser ersättare Riksdagen utser en för de valda ledamöterna personlig ersättare för av riksdagsstyrelsen. varje vald ledamot av Partigrupperna utser riksdagsstyrelsen. Varje ersättare för sina partigrupp utser en särskilda företrädare. personlig ersättare för sin särskilda Riksdagsstyrelsen företrädare. sammanträder inom stängda dörrar. Vill styrelsen Riksdagsstyrelsen inhämta upplysningar av sammanträder inom stängda någon som ej tillhör dörrar. Vill styrelsen styrelsen, får den kalla inhämta upplysningar av honom till sammanträde. någon som ej tillhör De vice talmännen, de av styrelsen, får den kalla de särskilda företrädarna honom eller henne till för partigrupperna som sammanträde. De vice inte är ledamöter av talmännen, de av de styrelsen samt särskilda företrädarna kammarsekreteraren får för partigrupperna som delta i styrelsens inte är ledamöter av öveläggningar. styrelsen samt kammarsekreteraren får delta i styrelsens öveläggningar. -----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn skall ha följande lydelse.
----------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ----------------------------------------------------- 3 §[16]1 ----------------------------------------------------- Under Justitiekanslerns tillsyn står dessutom
1. kommunala myndigheter och andra myndigheter som ej är statliga,
2. tjänstemän och andra befattningshavare vid myndigheter som avses under 1, ----------------------------------------------------- 3. andra som, utan att 3. andra som, utan att vara knutna till statlig vara knutna till statlig myndighet, innehar tjänst myndighet, innehar tjänst eller uppdrag varmed eller uppdrag varmed följer följer myndighetsutövning, myndighetsutövning, såvitt avser denna deras såvitt avser denna deras verksamhet, dock ej verksamhet, dock ej ledamöter av riksdagen, ledamöter av riksdagen, kyrkomötet eller kyrkomötet eller beslutande kommunal beslutande kommunal församling, församling eller riksdagens anställda och uppdragstagare. ----------------------------------------------------- 4. tjänstemän och uppdragstagare i statliga affärsverk, när de för verkens räkning fullgör uppdrag i sådana aktiebolag där staten genom verken utövar ett bestämmande inflytande.
Vid tillsyn över kommunala myndigheter skall Justitiekanslern beakta de former i vilka den kommunala självstyrelsen utövas. ----------------------------------------------------- __________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
**FOOTNOTES**
[16]:1 Senaste lydelse 1987:996 Innehållsförteckning