<p>Bet&auml;nkanden inneh&aring;ller utskottens f&ouml;rslag till hur riksdagen ska besluta i olika &auml;renden.</p>

Betänkande

<p>Departementsserien, Ds, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen. Serien inneh&aring;ller utredningar som regeringens departement har gjort.</p>

Departementsserien

<p>EU-initiativ &auml;r dokument fr&aring;n EU-kommissionen, s&aring; kallade COM-dokument. COM-dokument kan till exempel vara f&ouml;rslag till ny eller &auml;ndrad lagstiftning, policydokument eller rapporter. Dokumenten kan ligga till grund f&ouml;r till exempel regeringens fakta-pm om EU-f&ouml;rslag eller utskottens utl&aring;tanden.&nbsp;</p>

EU-dokument

<p>Protokollen fr&aring;n utskottens och EU-n&auml;mndens sammantr&auml;den talar om vilka fr&aring;gor som togs upp.</p>

EU-nämndens protokoll

<p>Skriftligt samr&aring;d inneb&auml;r att regeringen samr&aring;der med EU-n&auml;mnden utan att n&auml;mnden samlas. Samr&aring;det genomf&ouml;rs via e-post.</p>

EU-nämndens skriftliga samråd

<p>I EU-n&auml;mndens uppteckningar st&aring;r det vad som sagts under n&auml;mndens sammantr&auml;den. Uppteckningarna publiceras ungef&auml;r tv&aring; veckor efter sammantr&auml;det.</p>

EU-nämndens uppteckningar

<p>En faktapromemoria, fakta-PM, &auml;r en redog&ouml;relse fr&aring;n regeringen till riksdagen om ett f&ouml;rslag fr&aring;n EU-kommissionen. D&auml;r framg&aring;r vad f&ouml;rslaget g&aring;r ut p&aring;, hur det kan p&aring;verka svenska regler och vad regeringen anser om f&ouml;rslaget.</p>

Fakta-pm om EU-förslag

<p>Framst&auml;llningar &auml;r f&ouml;rslag fr&aring;n organ som utsetts av riksdagen. Exempel p&aring; riksdagsorgan &auml;r Riksrevisionen, Justitieombudsmannen, riksdagsstyrelsen och Riksbanken. Framst&auml;llningar kallades under perioden 1975&ndash;2002/03 f&ouml;r f&ouml;rslag. Riksdagens organ l&auml;mnar ocks&aring; in redog&ouml;relser f&ouml;r &aring;rets verksamhet till riksdagen.</p>

Framställning

<p>Interpellationer &auml;r en typ av fr&aring;gor som debatteras i kammaren n&auml;stan varje vecka. Ledamoten st&auml;ller interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och f&aring;r svar b&aring;de skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.</p>

Interpellation

<p>I f&ouml;redragningslistorna st&aring;r det vilka &auml;renden som ska behandlas under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Kammarens föredragningslistor

<p>Kommitt&eacute;ber&auml;ttelser inneh&aring;ller information om de utredningar som regeringen har tillsatt, bland annat om vilka personer som arbetar i utredningarna.</p>

Kommittéberättelse

<p>Kommitt&eacute;direktiv &auml;r riktlinjer f&ouml;r de utredningar, eller kommitt&eacute;er, som regeringen tills&auml;tter.</p>

Kommittédirektiv

<p>Riksdagsledam&ouml;terna kan l&auml;mna in anm&auml;lningar till konstitutionsutskottet, KU, om att KU ska granska olika ministrar i regeringen. KU:s behandling av anm&auml;lningarna finns i KU:s granskningsbet&auml;nkande.</p>

KU-anmälan

<p>S&auml;rskilda kallelser och f&ouml;redragningslistor talar om n&auml;r konstitutionsutskottet, KU, sammantr&auml;der f&ouml;r att behandla de gransknings&auml;renden som initierats efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar. I dokumenten st&aring;r det &auml;ven vilka &auml;renden KU ska ta upp.</p>

KU:s särskilda kallelser och föredragningslistor

<p>Protokoll fr&aring;n KU:s s&auml;rskilda sammantr&auml;den d&auml;r konstitutionsutskottet, KU, behandlar de gransknings&auml;renden som inletts efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar.</p>

KU:s särskilda protokoll

<p>Motioner &auml;r f&ouml;rslag som riksdagens ledam&ouml;ter har l&auml;mnat till riksdagen.</p>

Motion

<p>N&auml;r kammarens ledam&ouml;ter tycker olika i en fr&aring;ga kan kammaren fatta beslut genom omr&ouml;stning, votering. H&auml;r syns det hur alla ledam&ouml;terna har r&ouml;stat i de omr&ouml;stningar d&auml;r r&ouml;sterna har r&auml;knats, det vill s&auml;ga n&auml;r ledam&ouml;terna har r&ouml;stat genom att trycka p&aring; knappar. Det &auml;r resultaten fr&aring;n huvudvoteringarna som visas. F&ouml;rberedande voteringar redovisas i kammarens protokoll.</p>

Omröstning

<p>Propositioner &auml;r f&ouml;rslag till nya lagar och lag&auml;ndringar som regeringen l&auml;mnar till riksdagen. Regeringen l&auml;mnar ocks&aring; skrivelser, som har en mer redog&ouml;rande karakt&auml;r och inte inneh&aring;ller f&ouml;rslag till riksdagsbeslut.</p>

Proposition

<p>I kammarens protokoll finns allt som s&auml;gs i kammaren nedskrivet. I protokollet st&aring;r det ocks&aring; hur partierna har r&ouml;stat. Ett snabbprotokoll publiceras ungef&auml;r sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren &auml;r slut. Det slutliga protokollet &auml;r f&auml;rdigt efter n&aring;gra veckor.</p>

Protokoll

<p>Utskotten skriver rapporter n&auml;r de arbetar med att f&ouml;lja upp och utv&auml;rdera de beslut som riksdagen har fattat.</p>

Rapport från riksdagen

Redogörelse

<p>Riksdagsf&ouml;rvaltningens f&ouml;rfattningssamling, RFS, inneh&aring;ller f&ouml;reskrifter beslutade av Riksdagsf&ouml;rvaltningen (riksdagsstyrelsen eller riksdagsdirekt&ouml;ren) eller andra myndigheter under riksdagen, f&ouml;rutom Riksbanken och Riksrevisionen.</p>

<p>Riksdagsskrivelser &auml;r meddelanden fr&aring;n riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.</p>

Riksdagsskrivelse

<p>Riksrevisionen &auml;r en myndighet som h&ouml;r till riksdagen och ansvarar f&ouml;r den ekonomiska granskningen av regeringen och de statliga myndigheterna. Riksrevisionen l&auml;mnar sina granskningsrapporter direkt till riksdagen.</p>

Riksrevisionens granskningsrapport

<p>Riksdagens ledam&ouml;ter kan kontrollera regeringen genom att st&auml;lla skriftliga fr&aring;gor till ministrarna. Ministrarna besvarar fr&aring;gorna skriftligt.</p>

Skriftlig fråga

Skrivelse

<p>Statens offentliga utredningar, SOU, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen.</p>

Statens offentliga utredningar

Svar på skriftlig fråga

<p>Svensk f&ouml;rfattningssamling (SFS) inneh&aring;ller g&auml;llande lagar och f&ouml;rordningar. Om en f&ouml;rfattning &auml;ndras ers&auml;tts den gamla texten med den nya.&nbsp;</p>

Svensk författningssamling

<p>I talarlistorna st&aring;r det vilka ledam&ouml;ter som p&aring; f&ouml;rhand har anm&auml;lt att de vill tala under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Talarlista

<p>Utskotten kan granska meddelanden fr&aring;n EU:s institutioner. Ofta handlar det om s&aring; kallade strategiska dokument fr&aring;n EU-kommissionen som kan vara id&eacute;dokument, diskussionsunderlag och l&aring;ngsiktiga planer f&ouml;r kommande lagstiftning. N&auml;r ett utskott har granskat ett s&aring;dant meddelande skriver det ett utl&aring;tande till kammaren om granskningen.</p>
<p>Utskotten g&ouml;r ocks&aring; subsidiaritetspr&ouml;vningar av EU-f&ouml;rslag. De ska d&aring; bed&ouml;ma om ett beslut b&ouml;r fattas p&aring; EU-niv&aring; eller av p&aring; nationell niv&aring;. Om utskottet anser att f&ouml;rslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utl&aring;tande.&nbsp;</p>

Utlåtande

<p>Viktigare utredningar som g&ouml;rs inom Riksdagsf&ouml;rvaltningen ing&aring;r i en serie som kallas f&ouml;r URF. URF st&aring;r f&ouml;r Utredningar fr&aring;n Riksdagsf&ouml;rvaltningen. Utredningarna tills&auml;tts av riksdagsdirekt&ouml;ren eller riksdagsstyrelsen.</p>

Utredning från Riksdagsförvaltningen

Utskottens protokoll

<p>Valpr&ouml;vningsn&auml;mnden, VPN, pr&ouml;var &ouml;verklaganden av val till riksdagen, region- och kommunfullm&auml;ktige samt Sametinget och Europaparlamentet. &Auml;ven &ouml;verklaganden av nationella folkomr&ouml;stningar pr&ouml;vas. N&auml;mndens beslut sedan 1975 finns tillg&auml;ngliga.</p>
<p>F&ouml;r varje beslut anges beslutets diarienummer och i f&ouml;rekommande fall &auml;ven r&auml;ttsfallsbeteckningen. En s&aring;dan fanns f&ouml;r besluten f&ouml;re 2015 d&aring; dessa gavs ut i en skriftlig r&auml;ttsfallssamling.</p>
<p><strong>Personuppgifter i Valpr&ouml;vningsn&auml;mndens beslut vid publicering p&aring; webbplatsen</strong></p>
<p>N&auml;r Valpr&ouml;vningsn&auml;mndens beslut publiceras p&aring; riksdagen.se avidentifieras enskildas personuppgifter. Namnuppgifter ers&auml;tts med A.A, B.B, och s&aring; vidare.&nbsp;</p>
<p>De personuppgifter som r&ouml;r kandidater, personer som samtyckt till kandidatur eller personer som f&ouml;retr&auml;der ett parti avidentifieras normalt sett inte.</p>

Valprövningsnämndens beslut

<p>Ett utskott som ansvarar f&ouml;r en viss fr&aring;ga kan be om synpunkter fr&aring;n ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det bet&auml;nkande som det ansvariga utskottet l&auml;mnar inf&ouml;r riksdagens beslut i fr&aring;gan.&nbsp;</p>

Yttrande

Riksdagens arbetsformer

<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 1 (mp)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">129</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">15</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">47</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">8</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">18</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">41</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">26</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">24</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">6</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">13</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">285</td><td class="summa_nej">13</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">51</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 3 (m, c, fp, kd)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">128</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">16</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">47</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">8</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">18</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">40</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">8</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">26</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">24</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">6</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">12</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">164</td><td class="summa_nej">131</td><td class="summa_avstar">1</td><td class="summa_franvarande">53</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 4 (fp)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">129</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">15</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">47</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">8</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">18</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">41</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">26</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">24</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">6</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">13</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">257</td><td class="summa_nej">41</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">51</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation  ()
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">129</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">15</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">47</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">8</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">18</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">41</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">26</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">14</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">10</td><td class="rost_franvarande">6</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">11</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">276</td><td class="summa_nej">11</td><td class="summa_avstar">11</td><td class="summa_franvarande">51</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


2003-12-03

Motioner om riksdagens arbetsformer (KU5)


Herr talman! Vi behandlar i detta betänkande en rad ämnen som rör riksdagens arbetsformer, från hur vi får använda datorer i riksdagsarbetet till vilken typ av flaggor som ska hänga i plenisalen och hur ungdomars besök i Riksdagshuset ska gå till. Det är inte betydelselösa frågor för dem som har skrivit motionerna, men riksdagens arbetsformer är ju egentligen viktigare än så.
Det handlar om riksdagens roll i den svenska demokratin och hur vi ska försöka inrikta arbetet i riksdagen för att se till att riksdagen blir den centrala politiska arena för debatt, beslutsfattande och dialog kring viktiga frågor som riksdagen bör vara i vår demokrati.
Det finns ett antal exempel på att den svenska riksdagen i dag inte är den centrala politiska arena som den borde vara.
Många politiska utspel sker inte i riksdagens kammare utan på Dagens Nyheters debattsida. Riksdagen tenderar att bli alltmer sidsteppad i EU-frågornas behandling. I många fackutskott sker det en väldigt summarisk behandling av EU-frågorna. Det är också ofta så att den viktiga kontrollen, granskningen och uppföljningen av det som fattas beslut om här i riksdagen sker någon annanstans.
Herr talman! Statens utgifter uppgår i år till ungefär 750 miljarder kronor. Vi fattar beslut här i riksdagen om hur skatterna till detta ska tas in och hur de här utgifterna ska fördelas men om vi lägger handen på hjärtat är det nog så att vi ägnar alltför lite tid åt att fundera på hur pengarna i realiteten används. Vi ägnar för lite tid åt att granska, kontrollera och följa upp hur resurserna används och hur det verkställs. 
Vi måste börja fundera på att också ägna denna uppgift som riksdagen har allt större uppmärksamhet. Det har diskuterats rätt mycket i olika typer av forskningsrapporter, bland annat i den rapport som Daniel Tarschys kom ut med förra året, 
"Huru skall statsvercket granskas?"
, och som just handlar om hur man ska granska statsverket. Daniel Tarschys gör en bred genomgång av hur kontrollmakten genom århundradena har förändrats i Sverige. Han konstaterar, precis som jag, att den svenska kontrollmakten är relativt lite utvecklad. Samma konstaterande gör också den förvaltningspolitiska kommissionen från 1997 som säger att den svenska kontroll- och granskningsmakten i ett internationellt perspektiv är väldigt svagt utvecklad.
Herr talman! Riksdagen har fyra centrala uppgifter enligt regeringsformen. Det handlar om att stifta lag, ta upp skatt och bestämma hur statens medel ska användas. För det fjärde handlar det om att granska rikets styrelse och förvaltning, som det heter i regeringsformen.
De tre första uppgifterna, att stifta lag, ta upp skatt och bestämma hur pengarna ska användas avsätter vi rätt mycket tid till, både i utskott och i kammaren. Om vi funderar riktigt noga på det, hur mycket tid ägnar vi egentligen åt att granska och följa upp hur de resurser vi beslutar om används?
Visst är det så att vi anordnar interpellationsdebatter där riksdagsledamöter kan ställa regeringen till svars. Visst är det så att det förekommer frågestunder. Visst är det så att det förekommer enstaka utskottsutfrågningar och utskottsförhör i olika utskott i riksdagen. Men i huvudsak intar den här uppgiften en väldigt undanskymd plats i riksdagens arbete.
Vad ska vi göra åt det? En sak som vi borde rikta uppmärksamheten mot är hur vi jobbar med budgetprocessen här i riksdagen. Man kan verkligen ifrågasätta om det är rimligt att vi ägnar så stor del av höstterminen i riksdagen åt att debattera en budget som vi redan på förhand vet är klappad och klar genom att det finns en bred samstämmighet om hur budgeten ska se ut och där de olika budgetförslagen i en första förberedande votering har fallit. Är det verkligen rimligt att vi använder så stor del av kammarens och utskottens tid till att debattera och diskutera varje enskilt detaljförslag? Jag ställer mig mycket tveksam till det.
Vi bör kanske också se över hur vi jobbar med motioner i riksdagen. Det kanske kan bli en förenklad behandling. Vi kanske kan låta utskott avgöra en del motionsförslag på egen hand. Vi kanske också ska låta olika utskott, precis som konstitutionsutskottet gör, lägga ett eget granskningsbetänkande varje år där man granskar verksamheten just inom sitt eget område: ett betänkande för utbildningsutskottet, ett för arbetsmarknadsutskottet, där man går igenom vad som händer inom respektive område. 
Från Folkpartiets sida har vi pekat på behovet av en stärkt granskning i en granskningsmotion som vi har lagt till konstitutionsutskottet för behandling. Vi markerar också kraftfullt genom att ha en reservation i utskottet för att peka på vikten av att göra en översyn av detta. Det kanske kommer att krävas översyn både av lagar och regler och bestämmelser som finns här i riksdagen. 
Herr talman! Jag står självfallet bakom samtliga Folkpartiets reservationer i det här betänkandet, men nöjer mig för tids vinnande med att yrka bifall till reservation 4.



Herr talman! Det här betänkandet är ett betänkande med förenklad motionshantering eftersom vi redan tidigare under våren diskuterade just de här problemen. Jag ska inte förlänga debatten så väldigt mycket. Jag ska bara peka på några frågeställningar som är viktiga att ta tag i framöver.
Vi har lagt ett förslag om att statsministern också måste regleras i riksdagsordningen när det gäller samråd med EU-nämnden vilket inte sker. Det finns en särskild beredningsgrupp för detta som Riksdagskommittén har tillsatt. Vi förväntar oss att man kommer att ta tag i den frågan på ett seriöst sätt i det sammanhanget.
När det gäller budgetprocessen, som även Tobias Krantz var inne på, har vi ett antal år från vår sida tjatat om att man måste fundera igenom ordentligt budgetprocessens andra steg. Vi hade en liten debatt om detta förra veckan när det gällde utgiftsområde 1. Det var inte alls tänkt så med det som Riksdagsutredningen en gång föreslog, att man skulle ha den här låsta rigida situationen som vi har i dag. Tanken var att man skulle få en vitalitet i riksdagen inom ramen när man väl har fastslagit ramarna. I dag kan man inte få det eftersom man fattar budgetbeslutet för ett utgiftsområde med ett enda klubbslag, både när det gäller anslagen och anslagsvillkoren. Om man vill avvika från regeringens budgetförslag måste man, om man vill förändra en liten punkt, i övriga delar instämma helt och hållet i regeringens förslag. Detta är ogörligt om man är oppositionsparti. Det är en orimlig beslutsordning. Det var inte alls så som Riksdagsutredningen hade tänkt sig budgetprocessen en gång i tiden när vi lade fram förslag om rambudgetprocessen.
Herr talman! Jag skulle också vilja notera att det har varit en del debatt i medierna om dubbelarbetande riksdagsledamöter. Vi har ett helt enigt utskott bakom ett uttalande där vi säger att det i första hand är någonting för den enskilda riksdagsledamoten att bedöma. 
Jag kan inte låta bli att undra om Miljöpartiet verkligen står bakom hela förslaget när det gäller arvodena för riksdagsledamöter. Man vill för det första ha en sänkning och i andra hand ett nytt system. Det är ganska intressant. Man skulle få den månadslön man hade taxeringsåret innan man kom in i riksdagen. Det kunde bli en oerhörd spännvidd. En hemarbetande pappa eller mamma eller en studerande som har 0 kr i inkomst skulle få 0 kr i arvode. Det kanske finns sådana som har miljoninkomster som skulle få enorma intäkter från riksdagen. Jag skulle gärna vilja få veta av Gustav Fridolin om det verkligen är hela Miljöpartiet som står bakom detta suspekta förslag.



Herr talman! Som tidigare sagts är det här ett betänkande som i mångt och mycket berör frågor, motioner och förslag som har kommit och behandlats tidigare under våren. Låt mig ändå i dessa dagar vara tydlig på den punkten att riksdagen de facto är det främsta statsorganet. Vi i den här kammaren har fått folkets mandat fullt ut enligt dagens regeringsform. Då är det viktigt att riksdagen får goda och har goda möjligheter att verka enligt det mandatet. Riksdagen blir inte annat än vad vi gör den till. Vi saknar knappast makt. Frågan är hur vi använder den och vilka resurser vi har att använda den.
Jag tycker att det finns alla skäl att arbeta för att förstärka riksdagens möjligheter att leva upp till folkets mandat. Man kan, som vi har, ha synpunkter när det gäller regeringsformen. Vi vill gärna dela makten på flera organ, men så som det ser ut i dag är det oerhört viktigt att riksdagen verkligen skapar förutsättningar att svara upp mot folkets mandat.
I det här sammanhanget finns det ett antal frågor som lyfts upp. Möjligheterna att granska har berörts tidigare av flera talare. Jag delar i stort bedömningen att det är viktigt att försöka utveckla arbetsformerna i den här delen för att kunna förstärka riksdagens förutsättningar att granska regeringsmakten. Detta gör vi på olika sätt.
När man diskuterar de här frågorna är det också viktigt att försöka hitta en samlad bild och fundera igenom vad man gör. Det är lätt hänt att man kastar ut barnet med badvattnet, och det bör man försöka undvika också i det här sammanhanget. Jag är öppen och vi är öppna för att resonera runt de här frågorna, och det framkommer också i betänkandet att många av dessa spörsmål är föremål för översyn i antingen det ena eller det andra av riksdagen tillsatta organet. Det är gott och väl. Låt oss göra detta med öppna ögon i syfte att förbättra och förstärka och också för att forma en riksdag anpassad till en ny tid.
Inte minst EU-arbetet är i det sammanhanget en viktig pusselbit - att riksdagen lever upp till folkets förväntningar, att inte makten går vår näsa förbi, så att säga, utan att vi skapar förutsättningar i vårt arbete för att även där kunna leva upp till det folkliga mandat som vi har.
Runt dessa spörsmål har vi haft synpunkter i en särskild motion. Vi väljer dock också i detta sammanhang att inte söka sak i det här skedet utan att verkligen jobba med öppna ögon och granska tillsammans i syfte att stärka riksdagens arbete.
Jag vill också kort beröra några av de andra frågor som finns med i betänkandet.
Jag tycker att det är viktigt att vi fortsätter och fullföljer arbetet med att utveckla genusperspektivet också i riksdagens arbete. Det är en viktig signal, precis på samma sätt som det är viktigt att riksdagen är tillgänglig för alla, att vi har en tillgänglighet som inte stänger ute utan öppnar upp. Den typen av frågor är i sammanhanget oerhört viktiga.
För övrigt vill jag bara avsluta med att instämma i det bifallsyrkande som har hörts från denna talarstol tidigare när det gäller reservation 3 under punkt 4, där vi har en gemensam uppfattning från de borgerliga partierna att en samlad forskningsbudget skulle underlätta riksdagens granskande arbete. Det är en liten, konkret fråga i ett mycket större perspektiv i syfte att skapa en mer transparent verksamhet och göra det lättare för oss och därmed också för medborgarna att granska och pröva.
I övriga delar, fru talman, har vi inga särmeningar, så där yrkar jag bifall till utskottets förslag.



Fru talman! Vissa saker uttrycker andra bättre än vad man själv skulle kunna göra. Tjeckiens förre president Václav Havel berättade i ett tal i Köpenhamn för ett par år sedan hur det var att gå från att vara förtryckt och intellektuell dissident i kamp mot makten till att bli en av landets mäktigaste män. Han berättade att han som president hade börjat leva i en värld av privilegier, undantag och extraförmåner, i en värld av mycket viktiga personer som gradvis höll på att förlora uppfattningen om hur mycket en spårvagnsbiljett kostar, hur man kokar kaffe, hur man kör bil eller hur man ringer i telefon.
Jag befinner mig med andra ord, sade han, där de kommunistiska pampar som jag kritiserat i hela mitt liv levde. Och det värsta av allt är att alltsammans har en egen oantastlig logik. En människa som glömmer hur man kör bil, hur man handlar, hur man kokar kaffe eller ringer i telefon är inte samma person som den som tidigare kunde allt detta. Politikern blir fånge i sin egen ställning, hos sina förmåner och i sitt ämbete. Det som uppenbarligen bekräftar hans identitet och därigenom hans existens håller i själva verket på att omärkligt ta hans liv ifrån honom.
Fru talman! Med Havels ord: Det bor en liten pamp i oss alla. Även om jag fullt ut tilltror mina utskotts- och kammarkamrater förmågan att köra bil, handla, koka kaffe eller för den delen ringa i telefon vore det naivt att inte förstå att också vi påverkas av vår ställning. Vi lever ett privilegierat liv. Vi som sitter i riksdagen är bland de mest högavlönade i hela samhället. Vi träffar på möten ofta människor som lever i samma situation. Alltför lätt hamnar vi i en krets där vi inte riktigt har förmågan att se vad som händer utanför. Perspektiven har förskjutits så att vi plötsligt lever ett helt annat liv än det vi en gång levde, känner annorlunda än vi en gång kände, förfäktar andra åsikter än dem vi en gång förfäktade och tänker andra tankar än dem vi en gång tänkte. Vi kliver in i detta hus i en sådan iver att förändra världen utifrån riksdagen att vi missar att se hur riksdagen förändrar oss själva.
Det är därför jag fortsätter att tjata om våra arvoden. De är så höga att vi lätt riskerar att hamna i fällan att inte förstå oss på samhället vi är satta att representera.
I Östersund träffade jag för ungefär ett år sedan, när jag som nybliven riksdagsledamot just hade krävt sänkta arvoden, en tjej som nyss hade varit här i riksdagen. Hon hade blivit guidad runt av en medelålders riksdagskvinna - kanske någon av er; det vet jag inte. Hur som helst hade jag hastat förbi gruppen där den stod och lyssnade i korridoren. När jag kommit utom hörhåll berättade guiden: Det där, det var han Fridolin, han som ville sänka våra löner. Ja, han förstår väl inte att när man kommit upp i min ålder så behöver man den här lönen.
Tjejen från Östersund, som hade huvudet på skaft, passade på att fråga guiden hur gammal hon var. 55, svarade hon. Och hur hög var lönen? Jo, 43 200 - det var ju ett år sedan. Tjejen sade då: 55, det är som min mamma. Hon är undersköterska. Hur mycket tror du att hon tjänar?
Kanske hade det inte bara med åldern att göra i alla fall.
Den här historien illustrerar vad frågan egentligen handlar om: perspektivförskjutning. Den guidande ledamoten förutsåg inte ens den mest naturliga reaktionen. Den fanns inte i hennes tankevärld. Hur kan vi då förutsätta att lågavlönades villkor plötsligt ska finnas med i hennes överväganden när hon vid voteringsklockans signal går från sin roll som guide i korridoren till rollen som makthavare här i kammaren?
Avfärda nu inte detta som ett enskilt exempel! Ni vet själva att det finns fler. Varje politisk skandal handlar om samma sak: att man inte förstår hur reaktionerna ute i samhället blir av det man gör, att man inte ser utanför.
Fru talman! De höga arvodena tillsammans med perspektivförskjutningen leder till två grundläggande problem.
För det första förstärker de politikerföraktet. Att just vi ska tjäna betydligt mer än den genomsnittlige väljaren är svårt för människor att förstå. I form av människors förakt och sviktande känsla för vårt värv betalar vi faktiskt ett väldigt högt pris för våra höga arvoden - för högt, skulle jag vilja säga. De kan med fog sänkas som en välvillig gest gentemot medborgare som sliter hårt för allas bästa för betydligt lägre ersättning. Vår löneutveckling har varit enorm, över 100 % på tio år, samtidigt som vi pratat om att hålla nere den allmänna löneutvecklingen.
För det andra är jag övertygad om att de höga arvodena förändrar den förda politiken. När vi inte längre förstår de sämst ställdas villkor är det svårt att förstå effekterna av nedskärningar i den offentliga sektorn. När vi inte längre lever som människor utanför Riksdagshuset är det svårt att förstå hur de beslut vi fattar kommer att drabba dem.
Arvodena bygger en mur mellan oss och de valda. Jag tror att vi ska riva den muren.
Fru talman! Förra året fick jag i debatten om arvodena ett argument emot mig. Man uttryckte en oro för att det skulle vara svårt att rekrytera människor från de allra högsta samhällsskikten till politiken om man sänkte arvodena. Jag har svårt att se det argumentet. Pengar ska aldrig bli drivkraften i politiken. För att möta mina motståndare har jag dock i år kompletterat det gröna kravet på arvodessänkning med en passus om att en utredning bör överväga ett system där man får samma månadsarvode som man före riksdagsinträdet hade i månadslön. Då faller hela risken med att några inte kan ge sig in i politiken av ekonomiska skäl.
Med detta tillägg borde alltså också mina motståndare vara beredda att rösta med mig i reservation 6, som jag nu yrkar bifall till.
Fru talman! Vidare innehåller betänkandet KU5 ett par andra frågor om riksdagens arbetsformer. Bland annat avhandlas riksdagens jämställdhetsarbete och tillgänglighetsarbete. Inom detta område finns inga reservationer.
Det betyder dock inte att vi, lika lite som någon annan, är nöjda. Häromdagen fick jag besök av min gode vän Adryan som sitter i permobil. Han kunde inte gå in till mig via Mynttorget som övriga gör, utan han fick åka runt huset ned på en bakgård, ta en promenad vid vattnet och sedan ta sig in genom en bakingång. När situationen i de folkvaldas hus ser sådan ut är det inte Adryan som har funktionshinder utan demokratin. Därför understryker utskottet särskilt vikten av att tillgänglighets- och också jämställdhetsarbetet intensifieras och börjar bära verklig frukt.
Fru talman! Det finns i betänkandet också en del frågor om EU-frågornas hantering i riksdagen. Miljöpartiets inställning är klar: Vi bör avskaffa EU-nämnden. Vi bör inse det i mina ögon trista faktum att Sverige faktiskt är medlemmar i den europeiska unionen och därmed inte låta EU-frågorna ligga i en särskild liten grupp utan låta dem belysas i varje utskott som de sakfrågor de faktiskt är. Detta är under beredning, och därför avlämnas inte heller här några reservationer.
Fru talman! Slutligen vill jag dra en lans för avskaffandet av den märkliga ordningen med en allmän motionstid. Ibland uppfattas det som om riksdagens stora problem är att det skrivs motioner. Så är givetvis inte fallet. Allmänna motionstiden däremot ger problem. För att vara säker på att en fråga finns i systemet väcks flera motioner. Hade det inte varit motionstid hade motionerna inte behövt återkomma så frekvent. Tid finns inte för att utveckla resonemangen tillräckligt alla gånger. Snabba och intetsägande texter får förtur framför mer utvecklande och resonerande. Därför borde vi pröva ett system med avvecklande av allmänna motionstiden och införande av en löpande motionstid.
Fru talman! Jag avslutar därför med att yrka bifall till reservation 1.



Fru talman! Gustav Fridolin svarar inte på min fråga. Tycker han att det är rimligt att hemarbetande och studerande som blir invalda i riksdagen har noll kronor i arvode? Är det verkligen rimligt?
Sedan undrar jag över logiken i Miljöpartiets resonemang. År 1991 bestämde sig Miljöpartiet för att begära frysning av arvodena. De låg då på ungefär 21 000 kr. Men nu accepterar man tydligen en nivå på 35 000 kr. Vad är det för inflation som har möjliggjort den kraftiga utökningen från 21 000 kr till 35 000 kr?
I fjol föreslog Gustav Fridolin en minskning med 10 000 kr av ett arvode på 43 200 kr. Varför föreslog han inte 11 700 kr i minskning i sin reservation, om han nu ska vara logisk i sitt resonemang?
Frågan är egentligen: Vad är ett rimligt arvode enligt Miljöpartiet? Det kan ju inte vara 0 kr eller 1 miljon. Det tror jag inte. Det måste finnas något däremellan som är ett rimligt arvode för en riksdagsledamot. Jag håller med om att vi är väl arvoderade. Jag har ingen anledning att klaga på den biten. Men vad är egentligen det rimliga för en riksdagsledamot att ha som arvode, Gustav Fridolin?



Fru talman! Jag förstår att Ingvar Svensson kanske inte ser logiken i det resonemang vi för, inte minst att det skulle innebära just en sänkning med 10 000 kr som vi också redovisat för alla ledamöter. Men det resonemang vi för fram är att arvodesfrågorna särskilt måste belysas utifrån den perspektivförskjutning som jag talade om och det politikerförakt som de föder. De bör belysas i en särskild utredning som tillsätts för att hitta en jämförelsegrupp. Men som en första tydlig gest för att visa vart vi vill ska vi sänka arvodena med 10 000 kr. Det är en tydlig gest. Den var tydlig vid förra behandlingen och den är tydlig nu, även om arvodena olycksaligen har höjts sedan dess. En sänkning med 10 000 kr och därefter kan man utreda frågan närmare.
Vid förra behandlingen fick jag dock kritik från flera riksdagsledamöter. Men hur ska det gå att locka personer med goda inkomster till politiken om riksdagsarvodet ligger något under? Som sagt förstår jag inte den kritiken. Pengarna får aldrig bli drivkraften för det politiska engagemanget. Men för att blidka de motståndarna vill jag i den här utredningen lyfta in en idé om att vi faktiskt ska kunna ha samma månadsarvode i riksdagen som vi hade under perioden innan, representera samma grupper som riksdagsledamöter som vi faktiskt kom från innan vi hamnade i riksdagen.
Ingvar Svensson ställde frågan om det skulle vara rimligt att det skulle skilja i arvode mellan olika ledamöter. Är det rimligt att det skiljer så mycket i löner i samhället utanför? Kanske, kanske inte. Kanske kan det vara vettigt att vi här ser de skillnader som finns i samhällets löner direkt genom våra arvodesbesked och hur våra partikamraters arvodesbesked varierar fram och tillbaka.
Frågan om rimlighet är för övrigt intressant. Jag kan ställa den tillbaka till Ingvar Svensson. Är det rimligt att det skiljer så oerhört mellan våra arvoden och den genomsnittslön som finns i samhället? Är det rimligt att vår löneutveckling har varit över 100 % på tio år samtidigt som vi under samma period har talat om att man ska hålla nere löneökningarna i övrigt? Är det rimligt, Ingvar Svensson?



Fru talman! Gustav Fridolin bara kastar tillbaka frågan i stället för att ge ett svar. Jag kan tycka att vi är väl avlönade här. Rimligheten kanske, som jag personligen ser det, ligger något under den nivå vi för närvarande har. Men det intressanta är att Gustav Fridolin över huvud taget inte vill ge sig in på den diskussionen. Han dementerar inte heller att han är beredd att ge någon ett arvode på 0 kr framöver.
Det Gustav Fridolin säger om politikerföraktet är förmodligen helt fel. Det visar alla undersökningar. De flesta medborgare säger vid de undersökningar som opinionsinstituten gör, med alla deras felmarginaler givetvis, att riksdagsledamöterna ska vara väl avlönade. Men vad är ett rimligt arvode, Gustav Fridolin?



Fru talman! Hade jag suttit inne med sanningen om vad som är ett rimligt arvode, om jag hade vetat hur man skulle kunna sy ihop idén om ett rimligt arvode för riksdagens 349 ledamöter hade jag givetvis inte krävt en utredning. Det jag däremot säger är, precis som Ingvar Svensson själv sade, att i dag är det inte rimligt. I dag är det för högt. I dag sticker det för mycket i ögonen på människor. I dag ökar det perspektivförskjutningen för mycket. 
Därför bör vi göra som Miljöpartiet föreslår, sänka arvodet med 10 000 kr som en gest, ha en utredning som noga utreder vilken jämförelsegrupp vi kan ha i samhället, så att vi inte fortsätter att sticka i väg och få en skyhög lönehöjning jämfört med övriga grupper. Det är det system vi föreslår och det är det jag argumenterar för. Sänk arvodet och tillsätt en utredning för att undersöka! Kanske borde i den utredningen finnas just den idé jag förde fram att man får samma arvode som riksdagsledamot som man fick i lön innan man hamnade i riksdagen. 
Sedan tycker jag att Ingvar Svensson kommer med ett revolutionerande påstående när han säger att det inte finns så mycket politikerförakt där ute. Många tycker nog att riksdagsledamöter ska vara väl avlönade. Javisst tycker människor att riksdagsledamöter ska vara väl avlönade. Men visst är 35 000 kr också en bra lön? Vi hamnar fortfarande bland de mest privilegierade. 
Låt oss gå på Miljöpartiets förslag. Rösta med oss vid voteringen kl. 9 i morgon, Ingvar. Rösta med oss för bifall till reservation 6. Då sänker vi arvodet med 10 000 kr. Det blir lite lägre, precis som Ingvar Svensson efterlyste i sin replik. Dessutom tillsätter vi en utredning för att hitta en jämförelsegrupp och kunna svara just på den fråga som Ingvar Svensson så enträget väntar svar på. Vad är ett rimligt arvode?



Fru talman! Jag inser att många inlägg i kvällens debatt blir lite upprepning av argument från i våras, eftersom det i stort sett är samma ärenden som debatteras. Men jag vill ta tillfället i akt, precis som Kerstin Lundgren gjorde i sitt anförande, och lyfta fram några andra områden som vi behandlar i det här betänkandet.
Även om utskottet avstyrker motionerna är vi samtidigt ense med motionärerna om att riksdagen måste hålla en hög profil och ha en tydlig policy. Riksdagen måste helt enkelt vara en förebild, leva upp till de lagar, proklamationer och handlingsprogram som vi förväntar oss att samhället i övrigt också ska leva efter. 
Det första jag då vill tala om handlar om riksdagslokalernas och riksdagens tillgänglighet i övrigt för personer med funktionshinder. Vi vet att arbete pågår för att få fram genomgripande planer. Det finns också här i huset en ökad medvetenhet om att både attitydförändringar och kulturförändringar krävs i det fortsatta arbetet för att riksdagen ska kunna anses som helt funktionellt anpassad för såväl besökare som anställda och ledamöter med handikapp och funktionshinder.
Den andra frågan rubriceras i betänkandet som genusperspektivet. Utskottet behandlar tre motioner - de är tillfälligtvis socialdemokratiska också - som sätter fokus på precis vad det handlar om, också här i riksdagen. Även i en riksdag som en gång fick utnämningen världens mest jämställda parlament ser vi invanda mönster, patriarkala maktstrukturer och en könsordning som det krävs kunskap och hög medvetenhet för att angripa.
I utskottets ställningstagande lyfter vi förstås fram det arbete som sker inom ramen för talmannens kvinnliga nätverk. Vi formulerar också förväntningar på riksdagsstyrelsens engagemang i jämställdhetsarbetet.
Men, fru talman, de senaste dagarna har mina förväntningar faktiskt tagit glädjeskutt framåt i den här frågan. Anledningen är min egen grupplednings initiativ. Britt Bohlin, som är Socialdemokraternas gruppledare, har i en skrivelse till riksdagsstyrelsen lagt fram sex konkreta förslag - de är också i hög överensstämmelse med motionärernas förslag - om att skärpa riksdagens jämställdhetsarbete. I skrivelsen markeras bland annat att jämställdhetsperspektivet behöver bli ett naturligt inslag i alla verksamhetsinsatser. Här pekas det också på att såväl de olika partigrupperna som utskotten har ett stort ansvar i det här arbetet.
Det tredje som jag vill lyfta fram handlar om frågan om att många av landets ungdomar aldrig har en möjlighet att göra ett Stockholmsbesök, ett studiebesök i riksdagen.
Utskottet har vid behandlingen av tre motioner i det här ämnet hänvisat till allt det som nu pågår inom riksdagens informationsarbete och projektet Vardagsdemokrati likaså till elevprojektet Ungdomens riksdag. Allt är jättebra för riksdagens öppenhet och för det demokratiarbete som vi alla tycker är så viktigt.
Men, fru talman, situationen är ändå den att många av landets skolungdomar kommer inte hit. Orsaken är givetvis att kostnaden för att resa och kanske också för uppehälle ökar med avståndet från Stockholm. En partikamrat till mig, Kenth Högström, har just fått siffror från riksdagens utredningstjänst, RUT, som verifierar att 70 % av de besökande från skolor kommer från Stockholmsområdet och Mellansverige. Från norra och södra Sverige, där ju avstånden är stora, är antalet besök ytterst, ytterst begränsat.
De ledamöter som bor inom långt men kanske rimligt reseavstånd, till exempel jag som bor i Dalarna på 25 mils avstånd från Stockholm, får ganska ofta ta emot studiebesök hemifrån här. Jag kan bara intyga att sådana besök ger fantastiska kontakter och möjligheter. Lärare och elever har berättat hur besöket väcker intresse för riksdagen och också för hur det politiska systemet fungerar.
För några timmar sedan lämnade jag tillsammans med min utskottsgrupp in en skrivelse till riksdagsstyrelsen för att fästa deras uppmärksamhet på den här demokrati- och rättvisefrågan. Vi menar också att man bör undersöka möjligheterna att underlätta för ungdomar från hela landet att besöka riksdagen. Som någon sade ska man ju inte enbart behöva förlita sig till att vinna en tävling där vinsten är att få besöka riksdagen. För oss är detta en rättvisefråga, en demokratifråga.
En kommentar bara, tiden medger det, till Miljöpartiets och Gustav Fridolins reservation om riksdagsledamöternas arvoden. Vi hade ju en så ordentlig genomgång av arvodesfrågans utveckling i april, också de politiska partiernas mening kom att ventileras ordentligt i debatten. Enligt min mening var Miljöpartiets förslag då illa genomtänkt, och det är faktiskt inte ett dugg bättre i år, tvärtom.
Förutom de gamla förslagen finns det ett tilläggsförslag i år. Det fick mig verkligen att reagera, precis som Ingvar Svensson som ju också påvisade det absurda i förslaget. Miljöpartiet förordar ett system som ger ledamöterna samma summa i arvode som månadsinkomsten innan man blev riksdagsledamot. Men hallå! Har inte Miljöpartiet varit med och beslutat här i riksdagen om jämställdhetslagen och om att förbjuda osakliga löneskillnader, att principen lika lön för kvinnor och män är bärande i allt jämställdhetsarbete och att annat är diskriminering? Konsekvenserna av Miljöpartiets förslag blir de osakliga löneskillnader som ju dessvärre finns och manifesteras ute i samhället.
En rad lönekartläggningar visar att som det ser ut nu, med stora löneskillnader mellan män och kvinnor och mellan yrkesgrupper, krävs det direkt kraftfulla åtgärder från vår sida. Med Miljöpartiets modell skulle det snarare konservera en modell. Den modell som Miljöpartiet och Gustav Fridolin nu har lanserat är djupt orättvis. Miljöpartiet trasslar med arvodesfrågan i olika variationer. Jag säger inte att frågan inte ska debatteras, väckas och ifrågasättas. Det är bra och viktigt att göra det i en demokrati, så det ska ni ha all heder av. Men det behövs något slags skärpning. Skulle en högavlönad person kunna arvoderas med hundratusentals kronor i månaden, samtidigt som en lågavlönad, arbetslös eller studerande person som blir riksdagsledamot skulle få en bråkdel så mycket för lika arbete eller likvärdigt arbete?
Kämpa på när det gäller arvodesfrågan och återkom i debatten! Men hittills har ni då inte lyckats något vidare med att föreslå något som är rimligare eller mer respektabelt än det system som vi tillämpar i dag.
Sist yrkar jag, fru talman, bifall till förslaget i betänkandet och därmed avslag på samtliga reservationer.



Fru talman! Det hade kanske gynnat debatten något om Barbro Hietala Nordlund hade hållit sig till sanningen. Sanningen är den att vi vill föreslå en sänkning av riksdagslönen med 10 000 kr och därefter en utredning som utreder vilka jämförelsegrupper vi kan använda. Efter den kritik som till exempel Barbro lämnade inför riksdagsdebatten, att det skulle göra det svårare att få in de besuttna i samhället i riksdagen därför att de redan har så höga arvoden, kom vi med ett förslag om att man ska ha samma månadsarvode efter riksdagsinträdet som man hade i månadslön innan riksdagsinträdet som en idé som bör utredas.
Vi har kämpat emot de osakliga löneskillnaderna. Som Barbro mycket väl vet har vi dessutom krävt en mycket hårdare lagstiftning än den som vi har kunnat enas om här, därför att det här arbetet går alldeles för sakta. Jag inbillar mig att arbetet kanske hade gått något fortare om vi här i kammaren hade sett de osakliga löneskillnader som tyvärr finns därute i samhället på något annat sätt än genom att läsa utredningar från riksdagens utredningstjänst. Vi hade kunnat se dem i våra egna lönekuvert om det här systemet, som vi inte förespråkar men som vi tycker ska utredas, hade praktiserats redan i dag.
Jag har faktiskt en fråga till Barbro utifrån det som det pratas om. Vi ser ute i samhället hur det just nu debatteras väldigt många olika skandaler. De är fruktansvärda, och de debatteras på olika sätt här i riksdagens kammare. Men jag tror att vi alla pustar ut lite grann, för just nu är det inte politiken som drabbas av skandaler, utan det är i det privata näringslivet och i statliga bolag som skandalerna har ägt rum. Det var inte så länge sedan som skandalerna duggade tätt också inom politiken. Samma fenomen finns hos oss som bland många andra, nämligen en perspektivförskjutning som gör att man inte riktigt ser samma perspektiv i sin egen verksamhet som därutanför i samhället.
Jag har kommit med ett förslag för att kunna bryta denna perspektivförskjutning, så att vi kan känna oss som ett med samhället igen, och det är att sänka våra arvoden, att vi ska få en arvodesnivå som lite bättre överensstämmer med de arvoden och de löner som människor i övrigt har. Det förslaget förfäktar Barbro och säger att det ska vi absolut inte ha, att vi är ute och traskar i den här frågan på ogjord mark. Måhända, men då vill jag ha ett förslag från Barbro Hietala Nordlund på vad vi ska göra för att bryta perspektivförskjutningen i politiken.



Fru talman! Jag tyckte nog att jag förklarade att konsekvenserna kunde bli ganska goda om vi kunde se vilka osakliga löneskillnader som faktiskt finns ute i samhället - mellan könen, mellan samhällsklasserna - och om vi faktiskt kunde få ett direkt initiativ för att bryta ned dem.
Jag tycker nog att vi ska läsa vad som står i betänkandet, som nu Barbro säger att hon har gjort. Det står att "utredningen i andra hand bör se över möjligheten att införa ett system som innebär att varje ledamot uppbär samma summa som han eller hon taxeringsåret före inträdet i riksdagen hade i månadsinkomst". En utredning bör se över det. Det är inget förslag. Det är inget vi kräver. Det är något som bör utredas i samband med att man utreder på andra sätt hur vi kan lösa arvodesfrågan i samband med att vi sänker arvodena till en rimligare nivå.
Jag ställde en fråga, och jag får fortfarande inte något svar på den. Jag tror att vi kan enas, jag och Barbro Hietala Nordlund, om att det finns problem med politiker som inte riktigt har fotfäste i verkligheten och som när de fattar vissa beslut inte riktigt kan se vad dessa beslut leder till. Vad ska vi göra åt det problemet om det nu är så farligt att sänka arvodena? 
I stället för att få svar på den frågan fick jag höra att jag hjälper politikerföraktet. Det där tycker jag är spännande varje gång. Den som säger saker som faktiskt många tänker, tar upp frågor som gäller om inte riksdagsarvodena är lite höga, försöker hålla ett intellektuellt inlägg om perspektivförskjutning och citerar en före detta tjeckisk president - skulle den hjälpa politikerföraktet? De som däremot alla gemensamt tycker att vi har en nämnd så att vi slipper prata om det här och så får den fixa lönehöjningar så att vi inte behöver försvara det - de skulle 
aldrig
 hjälpa politikerföraktet? Jag förstår inte den logiken.
Det är väl bra, precis som Barbro sade i sitt förra inlägg, att vi faktiskt pratar om de här frågorna och vädrar dem så att människor kan se att det här inte är en fråga som det finns total enighet om. Här finns det faktiskt olika åsikter, precis som det finns utanför riksdagens dörrar.



Fru talman! Visst, Gustav Fridolin, vi är överens om att det är bra att vi pratar om det. Vad jag påpekade är att det kanske också är bra om vi tänker på vilka ord vi använder och i vilket tonläge vi pratar om det. Gustav Fridolins inlägg handlade ju från början om politiker som var någonting i en värld av pampar, tror jag att det var. Det handlade om politiker som är fångna i sin egen värld och så vidare.
Det är klart att det också är intressant att diskutera. Det handlar om etik. Det handlar om förhållningssätt. Det handlar om moral. Det handlar om partigruppernas ansvar. Det handlar om mycket av det arbete som vi bedriver i mitt parti för att hitta ett förhållningssätt samt växa och utvecklas som människor och politiker. Det är visst ingenting som vi tar lättsamt på.
Det jag tycker var det allvarliga i det här var att Gustav Fridolin inte såg problemen i det förslag som han nu i och för sig tycker ska 
utredas
, alltså att riksdagsledamöternas löner ska vara samma som dem man hade när man gick in i riksdagsarbete. Jag tänker mig att Gustav Fridolin tycker att det är spännande att få utrett huruvida det är bra att han, som studerande som blir riksdagsledamot, ska ha ett studiebidrag eller ett studielån för sitt arbete i kammaren eller att min kollega som är undersköterska ska ha en undersköterskelön medan en kollega som är generaldirektör ska ha en generaldirektörslön för samma arbete. 
Att jag tog upp jämställdhetsaspekterna, detta med löneskillnader i samhället, var ju för att om man bejakar olika lön för lika arbete, vilket Gustav Fridolin faktiskt tyckte att det var intressant att utreda, har man ju bara konserverat ett gammalt system.



Fru talman! Jag ska försöka vara någorlunda kortfattad om jag kan. Konstitutionsutskottet ska på studiebesök i ett stort, fyrkantigt hus här intill ganska snart, så jag ska inte bli alltför långrandig.
Som redan har antytts diskuterar vi i dag de verkligt tunga frågorna. Då tänker jag kanske inte i första hand på flaggor i plenisalen och IT-policy utan på, ska vi säga, demokratins allra mest praktiska aspekter, i alla fall en del av demokratin, nämligen våra arbetsformer. Mot den bakgrunden kan man kanske tycka att det här betänkandet är något avslaget och att de motioner som har inkommit under den allmänna motionstiden inte innehåller så där väldigt många nya, djärva idéer från något parti, mitt eget inräknat.
Det kan man tolka på lite olika sätt. Man kan ju tolka det välvilligt, som att hälsan tiger still. Något ligger det väl i det. Man kan också tolka det mot bakgrund av att det faktiskt sker en hel del i utskotten, inte bara i konstitutionsutskottet utan i alla utskott, tror jag. Det sker också i riksdagsstyrelsen och säkert på en del andra platser som inte jag känner till. Det är en hel del diskussioner om hur vi ska utveckla, förbättra och effektivisera riksdagsarbetet på olika sätt. Men vi vet också att det inte finns några genialiska lösningar. Väldigt många förslag som kommer upp bemöts med att det här har vi försökt förut och det gick inte då heller eller med andra tungt vägande skäl för att inte ändra sig. Men diskussionen pågår, och jag tror att den är viktig.
Jag vill också passa på att instämma i vad Kerstin Lundgren och Barbro Hietala Nordlund sade om en del motioner. Jag tänker kanske speciellt på de motioner som tar upp genusperspektivet. Återigen säger jag då att vi enhälligt har avslagit dessa motioner, men inte för att vi är emot dem utan för att vi är för dem. Vi ger dem vårt fulla stöd och förutsätter att det här arbetet förs vidare med full kraft i olika former.
Sedan övergår jag till frågan om arvoden. Det är väl den fråga som det så att säga finns lite spänst i. Det är egentligen två frågor - ja, det är många frågor, men det finns två huvudfrågor. Den ena frågan är: Vem ska fatta besluten om våra arvoden? Den andra frågan är: Hur höga ska arvodena vara? 
När det gäller den första frågan beslutade riksdagen för ett antal år sedan att lägga över detta beslut i den här Arvodesnämnden, utom räckhåll, så att säga, för riksdagens ledamöter. Vänsterpartiet var kritiska mot det beslutet. Men vi har därefter inte väckt frågan om att återta dessa beslut till riksdagen. 
Jag tror personligen att det är klokt att trots allt ha en särskild arvodesnämnd. Det är för att jag menar att den här typen av beslut, om arvoden, förmåner och vad det kan vara, inte ska fattas av dem som får arvodena eller förmånerna. Det är en viktig princip. Det gäller oavsett nivå, oavsett befattning, oavsett privat eller offentligt. Man ska inte själv fatta beslut om sina egna förmåner. Det andra som jag tror är viktigt är att det här sker med full offentlig insyn. Vi har exempel nu som är aktuella, utan jämförelser i övrigt, där båda dessa förutsättningar saknades, där personerna som fick förmånerna själva fattade beslut om dem och där det skedde utan insyn, med förskräckande konsekvenser. I riksdagen har vi motsatsen. Vi fattar inte själva besluten och det sker med full insyn.
I och för sig kan man då hävda att vi frånträder ansvaret som riksdagsledamöter. När nivån på arvodena kritiseras kan vi så att säga skylla ifrån oss på Arvodesnämnden. Det är i och för sig ett giltigt argument. Det var också det som låg bakom vår kritik mot det här systemet från början. Men jag tror nog ändå att övervägande skäl talar för den här modellen.
Slutligen ska jag säga något kort om nivån på arvodena. Det är en omöjlig diskussion för väldigt många. Den som till äventyrs tycker att den nuvarande nivån är någorlunda rimlig eller till och med - jag tillhör inte dem - anser att arvodena är för låga kan inte med någon trovärdighet delta i debatten, för de talar i egen sak. Därför blir den här debatten alltid lite konstig.
Min talartid håller på att rinna ut, men jag vill ändå säga ytterligare något mycket kort. Gustav Fridolin 
har
 en poäng. Vi ska lyssna på vad han säger. Han överdriver våldsamt, men han har en poäng. Arvodena får inte vara så höga att riksdagsledamöter generellt sett, socialt och ekonomiskt, varaktigt avskiljer sig från sina väljare, om jag får använda en sådan formulering. Det talar för ett relativt lågt arvode, kanske lägre än det som vi har i dag. Å andra sidan kan man hävda att arvodet ska vara rimligt i förhållande till den betydelse som uppdraget som riksdagsledamot har, kanske också i jämförelse med andra högre poster i stat och näringsliv. Med den utgångspunkten är vårt arvode snarast orimligt lågt.
När man väger ihop dessa två aspekter och kanske tar med ytterligare aspekter som man kan ha på det blir den slutsats jag drar att det nuvarande arvodet - utan att säga att det är det allra bästa och att det inte kan sänkas - inte är fullständigt orimligt. Därför kan jag också acceptera att modellen med Arvodesnämnden får fortsätta. 



Fru talman! Som Barbro så förtjänstfullt nämnde i sitt anförande har de här frågorna redan diskuterats. De diskuterades i våras, och det finns säkert intresse av att läsa protokollet från den debatten om man vill få hela bilden. Sedan dess har en del saker hänt. Det har varit en del skandaler, och Mats Einarsson pekar på dem i sitt inlägg. 
Vi ser ett samhällsproblem här. Människor i en viss ställning har lätt att tappa fotfästet i verkligheten. Vi har inte samma problem som man uppenbarligen har haft i några av de stora fondbolagen och några av de statliga bolagen. Problemet är inte så stort, men det finns där. Om det är några partier som brukar påpeka det i det vanliga politiska arbetet är det kanske just Miljöpartiet och Mats Einarssons vänsterparti. När man har gjort nedskärningar i kommuner eller här i riksdagen brukar vi ibland fråga: Ser ni inte vad detta leder till? Ser ni inte vad man kommer att få för problem? Ibland får vi konstatera att man inte ser det, för man har hamnat i en annan verklighet än den man är satt att representera. Vi är kanske eniga om att problemet finns där.
Jag har ett förslag till en dellösning på problemet med att man hamnar i en annan verklighet än den man är satt att representera. Det är att vi får lite lägre arvoden, att vi får leva lite mer som andra människor lever och att vi faktiskt blir uppmärksammade på vår privilegierade ställning på ett annat sätt. Mats Einarsson säger att det inte är ett bra förslag. Måhända det är så, men vad har Mats Einarsson för alternativ då? Hur ska vi lösa problemet med perspektivförskjutningen i politiken? Hur ska vi lösa problemet med att politiker hamnar i en annan verklighet än den de är satta att representera? Vilken är Vänsterpartiets lösning? Finns den?



Fru talman! Huvudorsaken till att den här riksdagen ibland har fattat beslut som har inneburit nedskärningar eller försämringar för dem som inte borde drabbas av nedskärningar och försämringar och att vi har fattat beslut som kanske har lett ökade klyftor i samhället är, påstår jag, inte att riksdagsledamöterna inte vet vad besluten innebär eller inte lever i den verkligheten. Huvudorsaken är, om jag får uttrycka mig ytterst marxistiskt, vilka klassintressen man företräder, vilka ideologier man har, vilka politiska åsikter man har, vad det egna partiets medlemmar anser att man ska driva för politik och vad valutslaget har inneburit i form av mandatfördelning. Där finns orsakerna till att den här kammaren tidvis har fört en felaktig politik. Det möts med politisk kamp.
Det som vi diskuterar nu har betydelse, men jag vågar påstå att det inte har sådan direkt betydelse för den förda politiken.



Fru talman! Givetvis finns det andra skäl till att riksdagen och kommuner har fattat beslut om nedskärningar, som varken jag eller Mats Einarsson gillar. Det är inte det enda skälet, men jag tror att det finns med i bilden.
Både jag och Mats Einarsson var faktiskt inne på det i en debatt här i kammaren för inte alls särskilt länge sedan när vi diskuterade EU:s framtidsfrågor. Vi krävde en folkomröstning, och vi kommer att fortsätta kräva en folkomröstning, både jag och Mats Einarsson, därför att de som sitter här i riksdagen, våra folkvalda, faktiskt gör helt andra bedömningar och drar helt andra slutsatser än folk i övrigt i Sverige gör. Det visar opinionsmätningar, och det visade med all tydlighet EMU-omröstningen. 
Man lever i olika verkligheter, man ser olika saker och bedömer argumenten lite annorlunda. Då hamnar man i en lite annan ställning. Vi var inne på den problematiken då.
Mats Einarsson förnekade i sitt förra inlägg inte heller att problematiken finns, även om han vill bredda synen, och det har jag ingenting emot. Problematiken är att de som är satta att representera efter ett tag tappar kontakten med de intressen som de är satta att representera. Hur löser man det problemet när vi diskuterar riksdagens arbetsformer? Vad ska man göra, om det nu är så fel att sänka riksdagsarvodena? Inte ens det parti som brukar slå sig på bröstet för sina rättviseideal verkar tycka att man kan sänka arvodena, som i dag ligger på 45 000, och motarbeta löneutvecklingen som innebär en höjning med mer än 100 % på tio år. Om inte ens ni tycker det måste ni åtminstone ha ett alternativ. Snälla Mats Einarsson, presentera det för oss!



Fru talman! Jag har aldrig påstått att det skulle vara fel att sänka riksdagsarvodet. Om Arvodesnämnden fattar ett sådant beslut kommer jag inte att grymta ett endaste dugg. Men som jag sade tidigare tycker jag att det är rimligt att man har en modell där beslutet fattas i Arvodesnämnden. 
Vad är skälet till att en majoritet i den här kammaren förmodligen - vad vet jag - kommer att rösta ja till den så småningom framförhandlade nya konstitutionen för EU och säga nej till våra respektive partiers krav på folkomröstning? Kan det vara att riksdagsledamöterna tjänar 45 000 i månaden i stället för 35 000 i månaden? Kanske, men jag tror inte det. Jag tror att det är andra skäl. 
Som Fridolin själv säger är en sänkning en gest. Det kan vara bra med gester. Det kan till och med vara nödvändigt med gester, men i det här fallet tror jag inte att det är bra med den typen av gester. Men jag håller med om att det är viktigt med en diskussion, generellt sett, om valda företrädares allmänna arvoden, så kallade privilegier, perspektivförskjutningen och allt annat som vi har debatterat. Det är en viktig debatt, men Miljöpartiets lösning är egentligen ingen lösning.



Fru talman! "Läst men inte förstått." De orden fanns på en stämpel som min chef på 1980-talet ibland använde när han skulle läsa dagens post. Det kunde vara skrivelser eller protokoll från olika myndigheter eller någon lagtext. Min chef var akademiker, och han var utrustad med sunt förnuft. Ändå suckade han över all denna text som skulle ha kunnat utformas på ett mer tillgängligt sätt.
Ordet "tillgänglighet" är ett nyckelord för Riksdagens handikappforum, en tvärpolitisk grupp med medlemmar från alla partier. Min uppgift här i dag är att som gruppens representant lyfta fram några av de tankar som vi för fram i vår tillgänglighetsmotion, 
En tillgänglig riksdag
. 
Alla utskott producerar många och omfattande betänkanden. När angelägna saker ska beskrivas kan det lätt bli mångordigt och ibland en avancerad meningsbyggnad. Men det är rimligt att åtminstone sammanfattningen utformas så att den person som endast kan läsa lättläst text ändå kan förstå innehållet i betänkandet. Jag hoppas att utskotten tänker på det i fortsättningen.
Fru talman! I dag har vi trappdagen i Riksdagshuset. Flera av oss har gått omkring med stegmätare, och det känns bra att få röra på sig. Men vi vet alla att det inte är långt från normal rörlighet till funktionshinder. Skulle jag bryta benet på en träningsrunda och bli rullstolsbunden skulle jag inte längre kunna fungera i mitt riksdagsarbete. Den som är funktionshindrad och ska besöka maktens korridorer möter olika hinder, vilket vi tar upp i vår motion.
Det händer ibland att Riksdagens handikappforum har seminarier i lokalen L4-17, och där saknas handikapptoalett utanför. I denna kammare sägs förhoppningsvis många kloka ord, och ibland är det TV-sändningar härifrån. Det finns 30 000 döva i vårt land och ett antal gravt hörselskadade som är beroende av teckenspråk. Det är rimligt att åtminstone de viktigaste debatterna teckentolkas.
Riksdagens handikappforum noterar att utskottet anser att ett aktivt tillgänglighetsarbete är betydelsefullt i riksdagen och att detta bör intensifieras. Vår grupp ser fram emot en positiv dialog i tillgänglighetsfrågor och förmedlar gärna kontakt med föreningar för människor med olika funktionshinder.
Tillgänglighetsarbetet i riksdagen ska ha hög prioritet, och vi önskar att det ska genomsyra all framtida planering av verksamhet och lokaler. Vi hoppas att vår motion ska få stämpeln "Läst, förstådd och bör åtgärdas inom snar framtid".



Fru talman! Jag vet att KU har ett viktigt möte med rojalistiska inslag kl. 18. Jag ska därför hålla en snäll ton så att jag inte drar på mig några repliker. 
Jag vill på den lilla tid som jag har till mitt förfogande deklarera att jag självklart står bakom min motion K204 med förslaget att inget arvode bör utgå till ledamöterna i riksdagsstyrelsen. 
Redan när förslaget om införande av riksdagsstyrelsen kom hade jag väckt en motion precis med denna innebörd. Då kliade det i fingrarna att begära omröstning och se siffran 1 lysa uppe på ljustavlan, men jag gjorde inte det då, och jag tänker inte göra det i fortsättningen heller. Jag har därför inget yrkande beträffande detta. 
Jag bara konstaterar att arvodena till ledamöterna i riksdagsstyrelsen kostar 1,2 miljoner kronor per år. Det är uppgifter som jag har fått från riksdagens förvaltningskontor och som jag har tagit med i min motion. Vi skulle alltså genom ett enkelt klubbslag kunna spara 1,2 miljoner åt staten.
Riksdagsstyrelsens sammanträden genomförs på dagtid och oftast - möjligen med ett undantag - på en tid då även vi ledamöter som inte är ledamöter av riksdagsstyrelsen finns här. Jag ser faktiskt inte ett enda skäl - och då menar jag att jag inte ser ett enda skäl - till att det ska vara ett arvode och så högt som 6 480 kr per månad för detta, detta oavsett om ledamöterna befinner sig på styrelsens sammanträden eller inte. 
Jag tycker att riksdagsstyrelsen har blivit ett sätt att belöna personer i parti- och gruppledningarna. Och jag står för att det är på det sättet som nomineringarna har skett. Det handlar alltså om 6 480 kr per månad. Jag tror också att det är ett sätt att öka politikerföraktet när man smyghöjer vissas löner på detta sätt. Det står jag också för. Det har jag följt upp i min motion. Det stod också att läsa i Expressen för ett tag sedan. Expressen hade följt upp närvaron för riksdagsstyrelsens ledamöter. Och det fanns en hel del i övrigt att önska i fråga om detta. Jag tycker också att det är bra att radions Eko nu håller på att granska just riksdagsstyrelsens arbete och närvaron vid sammanträdena. 
Sett med dagens Skandiaglasögon är detta naturligtvis ett litet ärende som handlar om 1,2 miljoner, men jag lovar, eller "hotar", KU att jag kommer tillbaka i den här frågan. Jag tycker att det är en viktig fråga, en principfråga, att man ska belöna administrativt arbete i riksdagen men inte politiskt arbete. Jag lovar, eller "hotar" - KU får ta det som man vill - att återkomma när jag får en chans.
Jag har inget annat yrkande än det som Henrik S Järrel tidigare har framställt i debatten. 



Fru talman! Vi diskuterar i dag bland annat arvodena för riksdagsledamöter. Som alla vet fastställs de i dag, till skillnad från tidigare, i Riksdagens arvodesnämnd. Sedan 1998 har arvodet per månad höjts från 30 300 kr till 45 000 kr per månad. Det betyder att arvodet har höjts med nästan 15 000 kr eller annorlunda uttryckt med 50 % på fem år. Säg mig den vanliga arbetare som får ett sådant lönepåslag. 
Ett annat sätt att hantera den här frågan än att låta Riksdagens arvodesnämnd hantera den vore att man i stället fastställer arvodet till en procentsats av prisbasbeloppet. Det skulle ha den uppenbara fördelen att arvodet inte är föremål för ständig diskussion som här i kammaren och nya årliga beslut. Jag har därför tillsammans med mina partikamrater Sermin Özürküt och Rossana Dinamarca inlämnat en motion med bland annat den innebörden. 
Vi vet förstås att nivån på arvodet för de 349 riksdagsledamöterna alltid kan och alltid kommer att diskuteras, inte minst i medierna och bland allmänheten. Och det finns också argument, och de är redan framförda härifrån talarstolen, om att arvodet ska vara förhållandevis högt. 
Men det handlar faktiskt också om trovärdighet. Ledamöterna ska vara representativa för sina partier och deras ståndpunkter och inte minst representativa för folket. Jämfört med de flesta inom väljarkåren har ledamöterna höga månatliga ersättningar, vilket riskerar att skapa en förtroendeklyfta mellan de folkvalda ledamöterna och det folk de är satta att representera. Den som går från ett låglöneyrke in i riksdagen kan få stora problem att anpassa sig tillbaka till den vanliga tillvaron, om jag uttrycker det så, när riksdagsperioden är över. Risken är att förtroendeuppdraget förväxlas med vanligt lönearbete i stället för det förtroendeuppdrag som det faktiskt är.
Vi menar därför att arvodet är för högt satt för att underlätta ett gott förtroende mellan folk och folkvalda. Vi anser därför att nivån på arvodet till 100 % bör knytas till ett prisbasbelopp. När jag senast kontrollerade det var det 38 600 kr. 
Fru talman! Utöver arvodet erhåller varje riksdagsledamot en så kallad kostnadsersättning. För närvarande är den 3 667 kr per månad. Enligt riksdagens regler ska den användas för att täcka vissa kostnader som riksdagen inte står för. Men i allt väsentligt är det kostnader som man har möjlighet att göra vanliga avdrag för i sin självdeklaration. Därför måste man betrakta kostnadsersättningen som en del av lönen, och vi anser att kostnadsersättningen därför bör räknas in i de 38 600 kr som en ledamot ska få. 
Fru talman! Det finns också ett antal uppdrag, vilket inte minst den senaste talaren var inne på, knutna direkt till riksdagsarbetet för vilka det utbetalas extra ersättningar. Det handlar bland annat om ledamot i riksdagsstyrelsen som får ett årligt påslag utöver riksdagsarvodet på 81 000 kr, när jag senast kontrollerade det, vice talmän som får 162 000 kr, utskottsordförande som får 108 000 kr, vice utskottsordförande som får 81 000 kr, ledamöter i fullmäktige i Riksbanken som får 75 600 kr och ledamöter i stiftelsen för Riksbankens jubileumsfond får 27 000 kr extra per år. 
Vi menar att det enda rimliga vore att man inom partierna fördelade arbetet så att de ledamöter som innehar dessa viktigt uppdrag i motsvarande mån avlastas när det gäller andra delar av riksdagsledamotskapet. Därför anser vi att dessa extra ersättningar för uppdrag knutna till riksdagsarbetet ska avskaffas.
Jag yrkar bifall till motion K308.


Motion 2003/04:K204 av Rolf Gunnarsson (M) Arvodet till ledamot i  riksdagsstyrelsen

av Rolf Gunnarsson (M)

Arvodet till ledamot i  riksdagsstyrelsen

Motion 2003/04:K215 av Maud Olofsson m.fl. (C) Hantering av EU-ärenden i riksdagen

av Maud Olofsson m.fl. (C)

Hantering av EU-ärenden i riksdagen

Motion 2003/04:K218 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M) Avskaffande av EU-nämnden

av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)

Avskaffande av EU-nämnden

Motion 2003/04:K237 av Torsten Lindström (KD) Riksdagsledamöternas särskilda kostnadsersättning

av Torsten Lindström (KD)

Riksdagsledamöternas särskilda kostnadsersättning

Motion 2003/04:K238 av Tobias Billström (M) Införandet av elektroniska lås till kontorsutrymmen i riksdagen

av Tobias Billström (M)

Införandet av elektroniska lås till kontorsutrymmen i riksdagen

Motion 2003/04:K255 av Helena Bargholtz (FP) EU-flaggan i riksdagens plenisal

av Helena Bargholtz (FP)

EU-flaggan i riksdagens plenisal

Motion 2003/04:K260 av Cecilia Wikström (FP) EU-flaggan och FN-flaggan i riksdagens plenisal

av Cecilia Wikström (FP)

EU-flaggan och FN-flaggan i riksdagens plenisal

Motion 2003/04:K261 av Per Bill (M) Riksdagens IT-policy

av Per Bill (M)

Riksdagens IT-policy

Motion 2003/04:K262 av Per Bill (M) Användandet av datorer i riksdagsarbetet

Användandet av datorer i riksdagsarbetet

Motion 2003/04:K267 av Tobias Billström (M) Interpellationsinstitutet samt val av utskottsordförande

Interpellationsinstitutet samt val av utskottsordförande

Motion 2003/04:K268 av Hans Hoff (S) Möjligheter för skolelever att besöka riksdagen

av Hans Hoff (S)

Möjligheter för skolelever att besöka riksdagen

Motion 2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (M) En frihetens författning

av Bo Lundgren m.fl. (M)

En frihetens författning

Motion 2003/04:K279 av Lars Wegendal (S) Ungdomars besök i Stockholm

av Lars Wegendal (S)

Ungdomars besök i Stockholm

Motion 2003/04:K283 av Margareta Pålsson (M) Turordningen mellan utskotten i kammaren

av Margareta Pålsson (M)

Turordningen mellan utskotten i kammaren

Motion 2003/04:K286 av Inger Lundberg m.fl. (S) EU-perspektiv i propositioner och utskottsbetänkanden

av Inger Lundberg m.fl. (S)

EU-perspektiv i propositioner och utskottsbetänkanden

Motion 2003/04:K289 av Tobias Krantz m.fl. (FP) Skärpt granskning av den offentliga makten

av Tobias Krantz m.fl. (FP)

Skärpt granskning av den offentliga makten

Motion 2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (FP) En ny författning för Sverige

av Lars Leijonborg m.fl. (FP)

En ny författning för Sverige

Motion 2003/04:K291 av Nyamko Sabuni (FP) Dubbelarbetande riksdagsledamöter

av Nyamko Sabuni (FP)

Dubbelarbetande riksdagsledamöter

Motion 2003/04:K301 av Kjell Nordström (S) Europeiska unionens flagga

av Kjell Nordström (S)

Europeiska unionens flagga

Motion 2003/04:K308 av Kalle Larsson m.fl. (V) Arvodet för uppdraget som riksdagsledamot

av Kalle Larsson m.fl. (V)

Arvodet för uppdraget som riksdagsledamot

Motion 2003/04:K309 av Christer Winbäck (FP) EU-nämnden

av Christer Winbäck (FP)

EU-nämnden

Motion 2003/04:K312 av Peter Danielsson och Lars Lindblad (M) Motionstid

av Peter Danielsson och Lars Lindblad (M)

Motionstid

Motion 2003/04:K325 av Hillevi Larsson (S) Funktionshindrade och riksdagen

av Hillevi Larsson (S)

Funktionshindrade och riksdagen

Motion 2003/04:K328 av Gustav Fridolin (MP) Riksdagsledamöternas arvode

av Gustav Fridolin (MP)

Riksdagsledamöternas arvode

Motion 2003/04:K343 av Ingegerd Saarinen (MP) och Sven Bergström (C) Riksdagsledamöters motionsrätt

av Ingegerd Saarinen (MP) och Sven Bergström (C)

Riksdagsledamöters motionsrätt

Motion 2003/04:K350 av Tobias Krantz (FP) En sammanhållen forskningsbudget

av Tobias Krantz (FP)

En sammanhållen forskningsbudget

Motion 2003/04:K357 av Gustav Fridolin m.fl. (MP) Allmän motionstid

av Gustav Fridolin m.fl. (MP)

Allmän motionstid

Motion 2003/04:K367 av Eva Flyborg och Lennart Kollmats (FP) Avskaffad motionstid

av Eva Flyborg och Lennart Kollmats (FP)

Avskaffad motionstid

Motion 2003/04:K371 av Heli Berg (FP) Allmänhetens tillgång till riksdagen

av Heli Berg (FP)

Allmänhetens tillgång till riksdagen

Motion 2003/04:K378 av Tobias Krantz m.fl. (FP) Tryckfriheten och förslag till EU-reglering av vilket lands lag som skall tillämpas

Tryckfriheten och förslag till EU-reglering av vilket lands lag som skall tillämpas

Motion 2003/04:K389 av Peter Eriksson m.fl. (MP) Riksdagen och EU-arbetet

av Peter Eriksson m.fl. (MP)

Riksdagen och EU-arbetet

Motion 2003/04:K392 av Ingvar Svensson m.fl. (KD) Budgetprocessen

av Ingvar Svensson m.fl. (KD)

Budgetprocessen

Motion 2003/04:K393 av Ingvar Svensson m.fl. (KD) Statsministerns samråd med EU-nämnden 

Statsministerns samråd med EU-nämnden 

Motion 2003/04:K406 av Sonja Fransson m.fl. (S, M, FP, KD, V, C, MP) En tillgänglig riksdag

av Sonja Fransson m.fl. (S, M, FP, KD, V, C, MP)

En tillgänglig riksdag

Motion 2003/04:K407 av Anita Brodén och Anne-Marie Ekström (FP) Översyn av inkomstgarantin och visstidsförmånerna för riksdagsledamöter