Riksdagen och normgivningsprocessen med anledning av förslag från riksdagens revisorer, m.m.
Betänkande 1992/93:KU1
Konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU01
Riksdagen och normgivningsprocessen med anledning av förslag från riksdagens revisorer, m.m.
Innehåll
1992/93 KU1
Sammanfattning
I betänkandet behandlas ett förslag från riksdagens revisorer samt motioner som har väckts med anledning av förslaget. Förslaget utgår från en granskning som revisorerna har företagit beträffande riksdagen och normgivningsprocessen. Med anledning av förslaget föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen beträffande skyldighet för kommunerna och landstingen att publicera sina författningar. Utskottet föreslår också -- med anledning av förslaget och en motion -- ett tillkännagivande till talmanskonferensen om ett inom riksdagen utskottsvis fört register över riksdagens normgivningsbemyndiganden.
I betänkandet behandlas vidare ett antal motioner från den allmänna motionstiden innevarande år. Utskottet avstyrker samtliga dessa motioner.
Riksdagens revisorers förslag till riksdagen
I förslag 1991/92:19 yrkar riksdagens revisorer
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om ett nytt datorbaserat rättsinformationssystem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om skyldighet för kommuner att förteckna och publicera författningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om åtgärder mot brister i bemyndiganderegistret,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om ökad användning av förordningsmotiv,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om att utreda hur systemet med normgivningsbemyndiganden bör förändras vid ett närmande till EG.
Motionerna
Motioner som väckts med anledning av förslaget
1991/92:K28 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning om riksdagens framtida roll i lagstiftningen, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:K29 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en löpande rapportering till riksdagens utskott av de föreskrifter som utfärdats med stöd av riksdagens bemyndiganden,
2. att riksdagen ger förvaltningsstyrelsen i uppdrag att inom riksdagen lägga upp ett utskottsvis systematiserat informationssystem som skapar överblick över dels av riksdagen givna bemyndiganden, dels med stöd av dessa bemyndiganden utfärdade föreskrifter.
1991/92:K30 av Johan Lönnroth och Bengt Hurtig (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undersökning av betydelsen för normgivningssystemet att Sverige väljer ett utvidgat frihandelsavtal med EG/EU.
Motioner som väckts under allmänna motionstiden innevarande år
1991/92:K220 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av datalagen.
1991/92:K229 av Harriet Colliander och Lars Andersson (nyd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att göra en kartläggning och översyn av lagstiftning och andra företeelser som kränker den personliga friheten och integriteten i syfte att utmönstra sådant som inte kan accepteras av moderna fria människor, att ge en bättre överblick över begränsningarna, att ge nödvändiga regelförenklingar samt att skapa bättre förutsättningar för att skydda och stärka den personliga friheten och integriteten i vårt land.
1991/92:K801 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkdataterminaler.
1991/92:K811 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av lagar m.m.
1991/92:K824 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad översyn av villkoren vad avser i motionen berörda områden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information till svenskar som åtagit sig utlandstjänstgöring.
1991/92:K826 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om försöksverksamhet med publika, datorbaserade informationssystem.
1991/92:T218 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällets ansvar för att ge allmänheten möjligheter och kunskap till att kunna använda elektroniska kommunikationsslag bl.a. på så sätt att demokratin stärks.
Utskottet
Revisorernas förslag
Grundläggande bestämmelser om normgivningsmakten
Revisorernas förslag utgår från en granskning som revisorerna företagit beträffande riksdagen och normgivningsprocessen. Granskningen har aktualiserats av konstitutionsutskottet. Centrala frågor vid granskningen har varit om det är möjligt att skaffa sig en överblick över gällande normer inom skilda områden, om normgivningsbemyndiganden har använts på avsett sätt, om riksdagens normbeslut följs upp, vilket beslutsunderlag som finns vid normbeslut samt vilken återföring av information som sker till riksdagen om utfallet av normbesluten. I det följande lämnar utskottet därför först en redogörelse för några grundläggande bestämmelser om normgivningsmakten i regeringsformen.
Reglerna om normgivningsmakten, dvs. rätten att besluta lagar och andra föreskrifter, finns i främst 8 kap. regeringsformen. De centrala delarna av normgivningsmakten tillkommer riksdagen. I 8 kap. anges ett antal ämnen i vilka det i första hand ankommer på riksdagen att besluta, det s.k. primära lagområdet. Hit hör frågor av privaträttslig natur, dvs. föreskrifter om enskildas personliga ställning och om deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes (2 §). Till detta område hör vidare föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna som gäller åligganden för enskilda och i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, s.k. betungande offentligrättsliga föreskrifter (3§). Föreskrifter om kommunernas befogenheter och åligganden skall ha lagform (5 §). Dit hör bl.a. bestämmelser som tillåter kommunerna att själva meddela föreskrifter.
Inom delar av det primära lagområdet är delegation till regeringen från riksdagens normgivningsmakt inte möjlig. Denna del av det primära lagområdet brukar därför kallas det obligatoriska lagområdet. Det obligatoriska lagområdet innefattar huvuddelen av den civilrättsliga lagstiftningen och föreskrifter som begränsar de grundläggande fri- och rättigheterna.
Inom andra delar av det primära lagområdet kan riksdagen däremot genom lag delegera sin normgivningskompetens till regeringen. Så kan regeringen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om bl.a. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, utlännings vistelse i riket, in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, kreditgivning, näringsverksamhet, trafik, ordningen på allmän plats, undervisning och utbildning (7 §). När riksdagen bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett visst ämne kan riksdagen samtidigt medge att regeringen överlämnar åt en förvaltningsmyndighet eller en kommun att meddela föreskrifter i ämnet.
Regeringen har också en direkt på regeringsformen grundad behörighet att besluta normer. Hit hör dels föreskrifter som enligt regeringsformen inte skall meddelas av riksdagen, den s.k. restkompetensen, dels föreskrifter om verkställighet av lag (13§). Med föreskrifter om verkställighet av lag avses i första hand tillämpningsföreskrifter av rent administrativ karaktär. Enligt motiven till grundlagsbestämmelsen är det dock i viss mån ofrånkomligt att tillåta att regeringen med stöd av sin behörighet att besluta verkställighetsföreskrifter i materiellt hänseende "fyller ut" en lag. En förutsättning för detta anges emellertid vara att den lagbestämmelse som skall kompletteras är så detaljerad att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom den av regeringen beslutade föreskriften. I motiven uttalas uppfattningen att det i verkställighetsföreskriftens form inte får beslutas om något som kan upplevas som ett nytt åliggande för enskilda eller om något som kan betraktas som ett tidigare ej föreliggande ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden (prop.1973:90).
Regeringen får delegera restkompetensen och rätten att meddela verkställighetsföreskrifter till förvaltningsmyndighet. Någon möjlighet till vidaredelegation till kommun i dessa fall föreligger däremot inte.
Behörighet för regeringen att besluta föreskrifter i visst ämne utgör inte hinder för riksdagen att genom lag meddela föreskrifter i ämnet (14 § första stycket). Och lag får ej ändras eller upphävas annat än genom lag (17 §).
Informationssystem för föreskrifter
Bakgrund
Bestämmelser om kungörande av föreskrifter finns i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar. Författningar som beslutas av riksdagen, regeringen eller kyrkomötet eller av en myndighet under regeringen, riksdagen eller kyrkomötet skall kungöras (1 §).
Kungörandeskyldigheten gäller inte författningar som på grund av sekretesslagen (1980:100) inte får lämnas ut fritt. Den gäller inte heller författningar som endast reglerar statliga myndigheters inre förhållanden eller förhållandet mellan myndigheter inbördes, under förutsättning att föreskrifterna inte innehåller något som kan vara av väsentligt intresse för utomstående eller för berörda arbetstagares eller uppdragstagares rättsställning (2§).
För kungörande av författningar skall finnas Svensk författningssamling, Svenska kyrkans författningssamling, författningssamlingar för centrala myndigheter under regeringen, författningssamlingar för riksdagens förvaltningskontor och för förvaltningsmyndigheter under riksdagen samt en författningssamling för varje län (3§).
En författning som utfärdas av regeringen skall kungöras i Svensk författningssamling (SFS). Denna utges genom regeringens försorg. Om möjligheten att överblicka författningsmaterialet underlättas därav eller andra särskilda skäl föreligger, får regeringen bestämma att en viss av regeringen beslutad författning i stället skall kungöras i någon annan angiven författningssamling. Vissa andra undantag finns också föreskrivna (4§).
Författningar som beslutas av centrala myndigheter under regeringen skall kungöras i den författningssamling som myndigheten enligt regeringens beslut låter ge ut eller, om en sådan författningssamling saknas, i någon annan av regeringen bestämd författningssamling som ges ut genom en central myndighets försorg. Om författningen skall gälla endast inom ett eller några län, kan myndigheten besluta att författningen i stället skall kungöras i det berörda länets författningssamling. Om det inte finns någon författningssamling i vilket kungörandet skall ske, skall författningen kungöras i Svensk författningssamling (6§).
Författningar som beslutas av länsstyrelse eller av någon annan regional eller lokal statlig myndighet som är underordnad regeringen skall kungöras i författningssamlingen för det län inom vilken myndigheten har sitt säte. För författningar som beslutas av regionala och lokala myndigheter inom försvarsmakten gäller särskilda bestämmelser (9 §).
Om kungörandet av kommunala författningar gäller vad som är särskilt föreskrivet (10§). Som exempel på sådana föreskrifter kan här nämnas 152 § vägtrafikkungörelsen (1972:603). Av den paragrafen följer att lokala trafikföreskrifter meddelade av kommunen skall tas in i en för ändamålet avsedd liggare som förs av kommunen. Vidare föreskrivs att lokala trafikföreskrifter som inte skall utmärkas genom vägmärken kungörs i författningssamling. Föreskrifter som skall kungöras av kommunen tas enligt paragrafen in i författningssamlingen för det län inom vilken kommunen är belägen.
Enligt 15 § verksförordningen (1987:1100) skall myndigheterna fortlöpande se över sina föreskrifter och pröva om de behövs och om de är lämpligt utformade. Varje myndighet skall vidare enligt 18 c § författningssamlingsförordningen (1976:725) till regeringen lämna in en förteckning över sina föreskrifter i samband med sin anslagsframställning. Någon motsvarande regel finns inte beträffande kommunala föreskrifter. Alla kommunala föreskrifter publiceras inte heller.
För information till myndigheter och enskilda om innehållet i lagar och andra författningar, förarbeten till lagstiftning, rättsfallsreferat m.m. skall enligt förordningen (1980:628) om rättsdatasystemet finnas ett informationssystem grundat på automatisk databehandling (rättsdatasystemet). Informationssystemet består av flera register. Innehållet i registret skall kunna läsas med användande av terminal. Rättsdatasystemet omfattar bl.a. författningarna i Svensk författningssamling. Däremot omfattar det endast vissa myndighetsföreskrifter och inga kommunala regler.
Om myndigheterna under regeringen utnyttjar ADB för att föra register över författningar eller annat material i författningssamlingar, skall uppgifterna i myndigheternas register stämma överens med de tryckta texterna i författningssamlingarna och med författningssamlingarnas register. Uppgifterna skall registreras på ett sådant sätt att registren i möjligaste mån liknar rättsdatasystemets SFS-register. Bestämmelser om detta finns i 24 b § författningssamlingsförordningen (1976:725). I regeringens förordningsmotiv 1985:5 till bestämmelsen sägs att man bör sträva efter att myndigheternas författningar så långt det är praktiskt möjligt liknar varandra. Vidare sägs att det därvid är naturligt att utnyttja Svensk författningssamling som förebild hos myndigheterna. I statsrådsberedningens handbok för författningsskrivning (Ds 1989:77) Myndigheternas föreskrifter följer också framställningen om den formella utfomningen av författningar nära motsvarande framställning i statsrådsberedningens handbok för författningsskrivning i regeringskansliet, den s.k. Gröna boken.
Frågor som rör uppbyggnaden av rättsdatasystemet eller väsentliga förändringar av detta bereds av samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (SARI). Samarbetsorganet bereder även allmänna frågor om utvecklingen och underhållet av det tekniska systemet och den tekniska utrustning som används samt ansvarar för den samordning av registren som behövs. SARI har låtit en arbetsgrupp studera rättsliga och allmänna principiella frågor beträffande tillgången till vissa rättsdatabaser. SARI överlämnade arbetsgruppens rapport till riksdagens förvaltningskontor och statsrådsberedningen i oktober 1991 (intagen i Ds 1991:75). I samband därmed uttalade SARI att det är angeläget att myndigheterna beaktar allmänhetens intresse av att få rättslig information på maskinläsbart medium ur de lokala system som enligt SARI med all sannolikhet kommer att utvecklas inom statsförvaltningen under 1990-talet. SARI förklarade sig ämna belysa den frågan ytterligare innan SARI lägger fram ett förslag i frågan. En rapport i ämnet beräknas föreligga vid kommande årsskifte.
År 1973 föreslog utredningen för författningspublicering i betänkandet (SOU 1973:23) Bättre överblick över lagar och andra bestämmelser att det skulle vara en obligatorisk uppgift för kommunerna att ge ut kommunala författningssamlingar. Vid remissbehandlingen mötte förslaget kritik och i stället föreslogs att Svenska kommunförbundet skulle utfärda en rekommendation till kommunerna att ge ut egna författningssamlingar jämte riktlinjer för innehåll och utformning. Detta ansågs innefatta tillräckliga garantier för att tillfredsställande kommunala författningssamlingar kom till stånd (prop. 1975/76:112). Vid tillkomsten av 1977 års kommunallag hänvisade föredraganden i prop. 1975/76:25 till det tidigare ställningstagandet och framhöll att någon föreskrift om skyldighet för kommunstyrelsen att ge ut kommunala författningssamlingar inte tagits in i den föreslagna föreskriften om kommunstyrelsens uppgifter. Konstitutionsutskottet delade uppfattningen att det inte fanns anledning att meddela föreskrifter om en sådan skyldighet (KU 1976/77:25). En arbetsgrupp som tillsatts av stat-kommunberedningen överlämnade i april 1991 rapporten (Ds 1991:32) Regelreformering till Civildepartementet. I rapporten redovisas hur ett arbete med att reformera reglerna i kommuner och landsting kan bidra till att verksamheten blir effektivare och bättre anpassad till tidens krav och människornas behov. De modeller för regelreformering som arbetsgruppen presenterar grundar sig på erfarenheter och studier i Eskilstuna kommun och landstinget i Skaraborgs län. I Eskilstuna hade en kommunal författningssamling upprättats. I rapporten diskuteras också upprättandet av en databank med information om gällande regler i vid bemärkelse. Arbetsgruppen pekar på kostnadsaspekterna och att ekonomiska kalkyler måste göras innan man bestämmer sig för om man skall upprätta en författningssamling eller en informationsbank. Arbetsgruppen föreslår bl.a. att kommuner och landsting bör systematisera de egna reglerna. Härvid kan enligt arbetsgruppen modellerna från Eskilstuna kommun och landstinget i Skaraborgs län samt erfarenheterna från statlig regelreformering tjäna som vägledning.
Arbetsgruppens rapport är föremål för beredning i regeringskansliet.
Revisorernas förslag
Revisorerna anser att det behövs ett rättsinformationssystem som innefattar lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter. Det bör byggas upp med utgångspunkt från befintliga system. Enligt revisorerna är det härvid väsentligt att en viss standardisering sker av myndigheternas registrering av normgivningen. Revisorerna föreslår att regeringen utarbetar förslag angående ett sådant rättsinformationssystem (yrkande 1).
Revisorerna anför att Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet år 1977 rekommenderade sina medlemmar att förteckna och publicera sina författningar. Enligt revisorerna har rekommendationen följts endast i mycket begränsad utsträckning. Revisorerna anser att varje kommun bör ha en egen författningssamling där de regler som berör kommuninnevånarna publiceras. Detta bör enligt revisorerna dessutom gälla regler som i dag betraktas som interna föreskrifter, t.ex. instruktioner för olika personalkategorier. Revisorerna föreslår att regeringen skall utarbeta förslag angående skyldigheter för kommunerna att förteckna och publicera sina författningar (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening bör det allmänna sörja för en kontinuerlig grundservice på rättsinformationsområdet. Förordningen om rättsdatasystemet ger också uttryck för detta. Ett heltäckande informationssystem av det slag revisorerna förespråkar torde dock medföra ökade kostnader såväl hos myndigheterna som inom rättsdatasystemet. Behovet av ytterligare uppgifter i systemet måste därför vägas mot kostnaderna när en utbyggnad av systemet prövas. Som framgår av det föregående bereder SARI frågor som rör uppbyggnaden av rättsdatasystemet och den vidare utvecklingen av detta. Utskottet utgår från att regeringen uppmärksamt följer arbetet. Något initiativ från riksdagens sida är därför inte påkallat i frågan. Utskottet avstyrker således förslaget i denna del.
När det så gäller förslaget beträffande föreskrifter på det kommunala området får utskottet anföra följande. Att kommunala föreskrifter publiceras är givetvis av stort intresse för dem som berörs av föreskrifterna. Arbetet med att publicera föreskrifterna bör också kunna vara ett led i regelreformeringen på detta område. Som framgår av det föregående har tanken på en skyldighet för kommunerna att förteckna och publicera sina författningar tidigare avvisats med hänvisning till Svenska kommunförbundets rekommendation till kommunerna att ge ut egna författningssamlingar jämte riktlinjer för innehåll och utformning. Trots att sådana riktlinjer utfärdades år 1977 har, som revisorerna påpekar, författningar på området publicerats endast i mycket begränsad utsträckning. Utskottet anser att detta är otillfredsställande. Den bristande hörsamheten talar för att problemet bör lösas på ett annat sätt. Enligt utskottets mening bör därför regeringen låta frågan om publicering av kommunernas och landstingens författningar bli föremål för närmare överväganden i något lämpligt sammanhang. Vad utskottet nu har anfört bör ges regeringen till känna.
Redovisningen av riksdagens normgivningsbemyndiganden
Bakgrund
I konstitutionsutskottets granskningsbetänkande KU 1979/80:50 behandlades regeringens utövning av normgivningsmakten. Utskottet konstaterade att ett väsentligt led i kompetensregleringen för normgivningsområdet är riksdagens beslut att delegera normgivningsbefogenheter. För att underlätta möjligheterna till kontroll och överblick på detta område för både riksdagen och regeringen var det enligt utskottet önskvärt att samtliga bemyndiganden i normgivningshänseende som riksdagen dittills lämnat och i fortsättningen skulle komma att lämna samlas, systematiseras och hålls tillgängligt på lämpligt sätt. Utskottet ansåg att statsrådsberedningen var väl ägnad att svara för denna uppgift.
Utskottet aktualiserade åter frågan i samband med granskningarna vid riksmötena 1983/84 och 1985/86. Vid det senare tillfället bedömdes en sammanställning inom kort föreligga från statsrådsberedningen. Enligt utskottet borde detta arbete kunna öka överblickbarheten och utgöra ett första steg i ett arbete för att få fram grundmaterial med vars hjälp det skall vara möjligt att fortlöpande undersöka hur riksdagens normgivningsbemyndiganden tillämpas. Utskottet uttalade vidare att det var naturligt att även andra utskott undersöker om de kan använda materialet för uppföljningar av hur lämnade bemyndiganden tillämpas inom deras beredningsområden. Enligt utskottet borde det också kunna övervägas om riksdagens revisorer skall få ett ansvar för registerhållning och på vad sätt de kan engageras i uppföljningsarbetet (KU 1985/86:30).
Sedan år 1986 har statsrådsberedningen upprättat en förteckning över riksdagens normgivningsbemyndiganden. Bemyndigandena redovisas med hänvisning till aktuell paragraf under resp. lag såväl i kronologisk ordning som departementsvis. Till förteckningen hör ett sökordsregister med sökord hämtade från lagarnas rubiker. En redovisning efter vilka principer förteckningen har upprättats finns i årets granskningsbetänkande (1991/92:KU30 bilaga A 14).
Till förra årets granskningsbetänkande fogades en promemoria från statsrådsberedningen vari redovisades ett pågående arbete med att upprätta en förteckning över vissa av regeringens bemyndiganden. Förteckningen angavs komma att likna den som förs över vissa av riksdagens normgivningsbemyndiganden. Enligt promemorian kan uppskattningsvis 1 000 förordningar innehålla bemyndiganden (1990/91:KU30 bilaga A 11.2). I årets granskningsbetänkande uttalade utskottet att en sådan förteckning på ett fördelaktigt sätt skulle kunna komplettera förteckningen över riksdagens normgivningsbemyndiganden (1991/92:KU30).
Revisorernas förslag
Revisorernas granskning har enligt revisorerna visat på brister i statsrådsberedningens redogörelse över bemyndiganden som årligen lämnas till konstitutionsutskottet. Framför allt gäller detta enligt revisorerna redovisningen av hur regeringen och myndigheterna använder sina bemyndiganden. Revisorerna anser även att den information som lämnas om riksdagens bemyndiganden är knapphändig. Detta får enligt revisorerna till följd att redogörelsen har begränsat värde som uppföljningsinstrument för riksdagen och att den inte bidrar till bättre överblick över normgivningen. Revisorerna föreslår att åtgärder vidtas mot bristerna i redogörelsen (yrkande 3).
Motionen
Enligt motion 1991/92:K29 av Daniel Tarschys (fp) är revisorernas förslag otillräckligt. En ren systematisering av givna bemyndiganden har enligt motionären begränsat värde för riksdagen, om den inte kopplas till en återrapportering om hur dessa bemyndiganden har använts. Motionären anser att det nu finns skäl att införa en systematisk återrapportering av de föreskrifter som regeringen och dess myndigheter utfärdar med stöd av riksdagens bemyndiganden. Motionären konstaterar att statsrådsberedningens sammanställning är uppställd dels kronologiskt och dels departementsvis. Han anser att det för riksdagen skulle vara av större värde att få denna information samt rapportering om utfärdade föreskrifter disponerade utskottsvis så att varje utskott får underrättelse om vilka föreskrifter som utfärdas med stöd av de lagar som utskottet ansvarar för.
Enligt motionären bör uppgiften att föra register över givna bemyndiganden föras över till riksdagen. Han anser vidare att regeringen på lämpligt sätt bör rapportera till utskotten hur dessa bemyndiganden har utnyttjats. För att uppfylla denna rapporteringsskyldighet krävs enligt motionären självfallet en motsvarande redovisning från myndigheternas sida till regeringen.
Motionären menar att en utveckling av redovisningssystemet i denna riktning bör underlätta för utskotten att följa normgivningen inom resp. ansvarsområde, vilket ökar riksdagens möjligheter att utöva sin kontrollmakt.
Regeringens redovisningsplikt bör enligt motionären lämpligen regleras i lagform, t.ex. i 8 kap. regeringsformen, eller i form av en tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen. Eftersom det kan finnas skäl att samla erfarenheter av en utvidgad rapportering innan en sådan lagreglering sker, föreslår motionären dock att informationslämnandet tills vidare lämnas oreglerat och att riksdagen nu inskränker sig till att genom ett tillkännagivande begära löpande information från regeringen om hur givna bemyndiganden har utnyttjats (yrkande 1). Motionären anser vidare att statsrådsberedningen och riksdagens förvaltningskontor bör samråda om de praktiska formerna för redovisning och registrering.
Förvaltningskontoret bör enligt motionären få i uppdrag att inom riksdagen lägga upp ett utskottsvis systematiserat informationssystem som skapar överblick över riksdagens bemyndiganden och med stöd av dessa bemyndiganden utfärdade föreskrifter (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Efter initiativ av konstitutionsutskottet finns sedan år 1986 en förteckning över riksdagens normgivningsbemyndiganden. Förteckningen har upprättats av statsrådsberedningen efter kontakter med utskottets kansli. Bakom förteckningen ligger ett omfattande arbete inom statsrådsberedningen och de olika departementen i regeringskansliet. Förteckningen brukar redovisas i utskottets granskningsbetänkanden. I det sammanhanget brukar utskottet också lämna kommentarer om förteckningen. Förteckningen utgör en god grund för undersökningar av hur riksdagens normgivningsbemyndiganden tillämpas. Förteckningen kan dock förbättras, och revisorernas påpekanden är enligt utskottet väl värda att beakta. Som anförs i motion K29 kan en systematisering av normgivningsbemyndigandena få ett större värde om den kopplas till en återrapportering från regeringen om hur bemyndigandena har använts.
Frågor om förbättringar av nu nämnt slag bör enligt utskottets mening liksom hittills behandlas i utskottets granskningsbetänkanden. Något särskilt ställningstagande från riksdagens sida i dessa frågor är därför inte påkallat.
Utskottet delar uppfattningen att det för riksdagen skulle vara värdefullt att få uppgifter om riksdagens normgivningsbemyndiganden och om hur dessa används disponerade utskottsvis. Utskottet ser därför positivt på förslaget i motion K29 att riksdagens förvaltningskontor bör få i uppdrag att inom riksdagen lägga upp ett utskottsvis systematiserat informationssystem som skapar överblick över riksdagens normgivningsbemyndiganden och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bemyndiganden. Frågan har emellertid ett nära samband med hur uppföljningen och utvärderingen av riksdagens beslut i övrigt bör bedrivas. Detta spörsmål är för närvarande föremål för överväganden inom riksdagsutredningen. Utskottet anser därför att riksdagen med anledning av revisorernas förslag i denna del och motion K29 bör ge talmanskonferensen till känna vad utskottet har anfört om ett inom riksdagen utskottsvis fört register över riksdagens normgivningsbemyndiganden.
Frågan om ökad användning av förordningsmotiv
Bakgrund
Den särskilda skriftserien Regeringens förordningsmotiv är gemensam för hela regeringskansliet och består av utdrag av regeringsprotokoll. I dessa protokollsutdrag gör det föredragande statsrådet en kommenterande utläggning i anslutning till att regeringen beslutar att utfärda en förordning. Vid kungörandet av förordningen i Svensk författningssamling anges i en not när förordningsmotiv har publicerats. Statsrådsberedningen har i en promemoria den 20 juni 1987 (PM 1987:3) utfärdat vissa råd beträffande förordningsmotiv. I promemorian understryks att möjligheten att göra motivuttalanden till förordningar bör användas bara när det finns särskild anledning till det. Det anförs att författandet av förordningsmotiv inte får bli ett reguljärt inslag i förordningsarbetet. I de fall där det finns ett behov av förordningsmotiv bör statsrådsanförandet enligt promemorian vara så kortfattat och koncist som möjligt och gärna uppbyggt som en specialmotivering i en lagproposition. Det bör inte innehålla bakgrundsinformation av mera allmän karaktär. Endast sådana upplysningar och synpunkter som det finns ett klart behov av att förmedla, t.ex. för att ge tillämpande myndigheter tillräcklig vägledning, bör enligt promemorian ingå i anförandet.
Revisorernas förslag
För riksdagen som lagstiftare behövs enligt revisorerna särskilda uppföljnings- och informationsinsatser rörande normgivningen. I anslutning härtill konstaterar revisorerna att regeringen i vissa fall publicerar förordningsmotiv. Förordningsmotiven kan enligt revisorerna ses som ett alternativ till att regeringen i en proposition ger information om en planerad förordning. Revisorerna anför att förordningsmotiven dock inte presenteras för riksdagen. Revisorerna anser att förordningsmotiv kan vara ett sätt för regeringen att bidra till bättre överblick över normgivningsprocessen och användningen av bemyndiganden och föreslår därför att regeringen i ökad utsträckning skall utfärda förordningsmotiv och publicera dessa på ett mera lättillgängligt sätt än hittills (yrkande 4).
Utskottets bedömning
Förordningsmotiv kan användas såväl då en förordning helt eller delvis grundar sig på ett eller flera bemyndiganden från riksdagen som då en förordning grundar sig direkt på 8 kap. 13 § regeringsformen. Utskottet har ingen invändning mot den restriktivitet när det gäller användningen av förordningsmotiv som kommer till uttryck i statsrådsberedningens promemoria. Utskottet anser att det bör överlämnas åt regeringen att avgöra i vilken omfattning förordningar bör kompletteras med motiv. Utskottet avstyrker således förslaget i denna del.
Systemet med normgivningsbemyndiganden och ett svenskt närmande till EG
Bakgrund
Grundlagsutredningen inför EG har i uppdrag att utreda behovet av grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EG. En av de punkter där behovet av en grundlagsändring kan behöva övervägas gäller enligt direktiven gemenskapsrättens direkta effekt och då särskilt dess företräde framför nationella regler (dir. 1991:24).
Revisorernas förslag
Sveriges närmande till EG leder enligt revisorerna till ett behov av att klarlägga vissa frågor rörande normgivning, t.ex. huruvida reglerna om normgivning i 8 kap. regeringsformen och befintliga bemyndiganden behöver ses över, om statsmakterna skall engagera sig i prioritering av standardiseringsprojekt samt vem som skall bevaka nya EG-direktiv och standarder. I denna del föreslår revisorerna en utredning om hur systemet med normgivningsbemyndiganden bör förändras vid ett närmande till EG (yrkande 5).
Motionerna
I motion 1991/92:K28 av Birgitta Hambraeus (c) tar motionären upp riksdagens ställning vid ett svenskt närmande till EG. Motionären förklarar att hon har deltagit i revisorernas beslut om förslaget och att hon nu vill göra följande tillägg. Utredningen bör ha en bred parlamentarisk sammansättning. De lagar och förordningar som skall gälla i Sverige skall vara lättbegripliga och klara. Folket skall i allmänna val kunna utkräva ansvar av dem som beslutar lagar och förordningar. Byråkratin skall begränsas så mycket som möjligt och detaljreglering förhindras.
Enligt motionären bör riksdagen hos regeringen begära en parlamentarisk utredning om riksdagens framtida roll i lagstiftningen i enlighet med det anförda.
I motion 1991/92:K30 av Johan Lönnroth och Bengt Hurtig (v) förklarar motionärerna att de anser att den utredning som revisorerna föreslår också bör undersöka vad det skulle betyda för normgivningssystemet att Sverige väljer ett utvidgat frihandelsavtal med EG/EU.
Utskottets bedömning
Systemet med normgivningsbemyndiganden har sin grundläggande reglering i 8 kap. regeringsformen. Frågan i vilken mån bestämmelserna i kapitlet behöver ändras vid ett svenskt medlemskap i EG faller inom ramen för arbetet i Grundlagsutredningen inför EG. Utskottet utgår från att regeringen följer hur systemet med normgivningsbemyndiganden bör förändras vid ett närmande till EG. Utskottet avstyrker därför förslaget i denna del och motionerna K28 och K30.
Övriga frågor
Översyn av datalagen
Bakgrund
År 1989 tillkallades en särskild utredare för att göra en saklig och lagteknisk översyn av datalagen (1973:289). Till utredningen tillkallades år 1991 ledamöter med parlamentarisk förankring. Utredningen har lagt fram tre principbetänkanden som har varit föremål för en omfattande remissbehandling. En särskild fråga som utredningen har att beakta är ett kommande EG-direktiv angående skydd för enskilda i förhållande till automatisk databehandling. Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under första halvåret 1993.
Motionen
I motion 1991/92:K220 av Nic Grönvall (m) anför motionären att synen på datorregistrering och användning av datorregistrering likksom datorhjälpmedlet sett i ett större perspektiv snabbt har förändrats genom åren. Enligt motionären finns stor risk att datalagen förhindrar en sund utveckling av användningen av datorhjälpmedlet. Han ifrågasätter om lagen överensstämmer med vad som gäller inom EG och förordar att lagen blir föremål för en översyn.
Utskottets bedömning
Datalagen är sedan år 1989 föremål för en översyn. Motion K220 avstyrks.
Lagstiftningen och de utomlands bosatta svenskarna
Motionen
Enligt motion 1991/92:K824 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m, fp, c, kds) drabbas utomlands bosatta svenskar av åtskilliga problem när det gäller lagstiftningen på vissa områden. I motionen anförs att den svenska lagstiftningen är komplicerad och oklar för den enskilde individen och att det på ett flertal områden råder bristande ömsesidighet. Enligt motionärerna finns exempel på lagstiftning där behandlingen av i utlandet boende svenskar är inkonsekvent jämfört med behandlingen av svenskar som bor i Sverige. Det anförs att vissa regler är oklara och att andra är inkonsekventa och svåra att förstå. Till detta kommer enligt motionärerna att informationen till svenskar som står i begrepp att för kortare eller längre tid bosätta sig i ett annat land är synnerligen bristfällig. Motionärerna anser att det krävs en samlad översyn av villkoren vad avser bl.a. följande områden: skattevillkor, bosättningsbegrepp, sjukvård, koppling mellan skatter och sociala förmåner, konsekvenser för medföljande, barnbidrag och barns återanpassning i Sverige, bostads- och arbetsmarknadsfrågor, skolgång för medföljande barn, rösträttsförfarandet, medborgarskaps-, körkorts- och pensionsfrågor, internationell familjerätt och myndigheternas informationsskyldighet (yrkande 1).
Motionärerna anser vidare att en sådan översyn bör innefatta förslag till åtgärder för hur informationen om rättigheter och skyldigheter i samband med bosättningen utomlands och återflyttningen till Sverige skall förmedlas till berörda personer (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Vilka villkor som kommer att gälla för den som tillfälligt bosätter sig utomlands beror till stor del på vilket land han bosätter sig i och andra omständigheter som kan hänföras till honom och hans familj. Enligt utskottets mening torde redan på grund härav en samlad översyn av det slag som motionärerna begär vara förenad med stora svårigheter. Utskottet vill tillägga att den som bosätter sig utomlands eller återkommer till Sverige i allmänhet torde kunna få information om de regler som gäller via Utrikesdepartementet och berörda organisationer. Utskottet avstyrker motion K824.
Översyn av lagstiftning som begränsar den personliga friheten och integriteten
Motionen
Enligt motion 1991/92:K229 av Harriet Colliander och Lars Andersson (nyd) kränks den personliga friheten och integriteten i svensk rätt. Motionärerna anför att huvudregeln enligt avsikterna bakom regeringsformen tycks vara att den enskilda människans frihet och värdighet skall sättas i främsta rummet. Men i fråga om frihet och integritet finns det enligt motionärerna möjlighet att genom lagar och förordningar medge undantag som drabbar vanliga hederliga medborgare. De anför vidare att det dessutom finns områden där medborgaren i princip är oskyddad mot samhällets maktövergrepp.
Motionärerna anför följande som enligt motionärerna utgör exempel på sådana bestämmelser och företeelser: den s.k. piratradiolagen, förbud mot att inneha radarvarnare, omfattande kommunal parkeringsövervakning, omfattande TV-övervakning, automatisk hastighetskontroll, TV-avgiftskontrollsystemet, avgiftskontrollsystemet i kollektivtrafiken, legitimationstvång för att få sjukvård, förbud mot att tänka positivt om kärnkraft i vissa sammanhang, biograffilmcensuren, förbudet mot professionell boxning, förbudet mot s.k. bastuklubbar, förbudet mot kasinospel och spelautomater, en okontrollerad stor mängd personregister samt alkohollagstiftningen.
Motionärerna anför att exemplen är ägnade att inge oro. Det är enligt motionärerna nu hög tid att göra en kartläggning och översyn av lagar och andra företeelser som kränker den personliga friheten och integriteten i syfte att utmönstra sådant som inte kan accepteras av moderna fria människor, att ge en bättre överblick över begränsningarna, att ge nödvändiga regelförenklingar samt att skapa bättre förutsättningar för att skydda och stärka den personliga friheten och integriteten i vårt land.
Utskottets bedömning
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att den personliga friheten och integriteten kränks i svensk rätt. Grundlagen innehåller tvärtom regler som syftar till att förhindra att lagstiftningen får sådana följder. Utskottet vill i sammanhanget peka på bestämmelserna om de grundläggande fri- och rättigheterna i 2 kap. regeringsformen. Vissa av de fri- och rättigheter som behandlas i kapitlet är absoluta. De kan endast begränsas genom ändring i grundlag.
Andra fri- och rättigheter kan begränsas genom lag. Hit hör yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten, rörelsefriheten, skydd mot kroppsvisitation och andra påtvingade kroppsliga ingrepp, skydd mot husrannsakan, skydd mot undersökning av brev och mot andra intrång i förtroliga post- eller teleförbindelser, skydd mot hemlig avlyssning och rätt till offentlig rättegång. Begränsningar av dessa fri- och rättigheter får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan åskådning (12 §).
För yttrandefriheten och informationsfriheten ges ytterligare regler i 13 § och för mötesfriheten och demonstrationsfriheten i 14 §.
Utskottet vill också peka på att en av Lagrådets uppgifter är att granska hur ett lagförslag förhåller sig till grundlagarna.
I sammanhanget vill utskottet även nämna att en del av de friheter som motionen syftar på omfattas av arbetet i Fri- och rättighetsutredningen.
På grund av det anförda avstyrker utskottet motion K229.
Regelreformering
Bakgrund
Sedan några år pågår ett arbete med att begränsa reglerna i samhället och höja reglernas kvalitet. En utgångspunkt för arbetet har varit propositionen 1983/84:119 om förenkling av myndigheternas föreskrifter, anvisningar och råd och det beslut som riksdagen fattade med anledning av propositionen (KU 1983/84:25, rskr. 245).
Redogörelser för arbetet började år 1986 lämnas i bilaga 2 till budgetpropositionen. Den senaste redovisningen finns i proposition 1990/91:100 bil. 2 s. 47--55 och 61--78. Som exempel på hur arbetet bedrivs lämnas i det följande en redogörelse för två regeringsbeslut.
I det ena fallet beslutade regeringen i april 1984 genom en ändring i författningssamlingsförordningen (1976:725) att införa en "stupstock" för myndighetsregler per den 1 juli 1986. Hos varje myndighet skulle denna dag finnas en förteckning över de författningar och allmänna råd som myndigheten hade beslutat och som den vid förteckningstillfället ansåg behövas (18 c §). De regler som saknades i förteckningen upphörde samma dag att gälla. Förteckningarna skall enligt förordningen sedan varje år ges in till regeringen i samband med myndigheternas anslagsframställningar.
I det andra fallet användes den s.k. solnedgångstekniken. Regeringen beslutade i mars 1988 genom förordningar att upphäva närmare 1 500 av de föreskrifter som länsstyrelserna hade tagit upp i sina regelförteckningar. Föreskrifterna upphävdes med verkan först efter ett år och i vissa fall efter två år. Under tiden hade länsstyrelserna möjlighet att pröva om föreskrifterna behövdes. Fann länsstyrelsen att en föreskrift kunde avvaras, upphörde den automatiskt vid den i förordningen angivna tiden att gälla utan att ersättas av någon ny föreskrift. Om länsstyrelsen däremot fann att en föreskrift i frågan behövdes också i fortsättningen, hade länsstyrelsen att utfärda en ny sådan föreskrift med ikraftträdande t.ex. vid den tidpunkt då den upphävda föreskriften enligt förordningen skulle upphöra att gälla.
Motionen
I motion 1991/92:K811 av Lennart Fridén (m) anför motionären att det är nödvändigt att samhället byggs på en lagbunden ordning samtidigt som lagarna och förordningarna måste kunna förstås av allmänheten och myndigheterna. Enligt motionären skall lagarna vara till för att skydda och skapa rättvisa utan att hämma och hindra framåtskridande. Motionären anför att många i dag upplever det svenska regelverket som hämmande och att mängden bestämmelser är orimligt stor. Enligt motionären bör samtliga myndigheter åläggas att under en femårsperiod rensa bort onödiga regler. Han anser vidare att riksdagen efter en genomgång skall avveckla lagar i motsvarande grad.
Utskottets bedömning
Som framgår av det föregående pågår sedan några år ett omfattande arbete med regelreformering. Något initiativ härom från riksdagens sida är därför inte påkallat. Motion K811 avstyrks.
Folkdataterminaler m.m.
Bakgrund
I årets budgetproposition anförs att olika typer av medborgarkontor kan bidra till att förbättra medborgarnas kontakter med den offentliga förvaltningen och att sådana initiativ bör främjas (prop. 1991/92:100, bil. 14).
För att främja initiativ om medborgarkontor har efter regeringens bemyndigande den 25 juni 1992 civilministern tillkallat en arbetsgrupp om medborgarkontor. Arbetsgruppen skall analysera rättsliga frågor och utarbeta förslag till förändringar i lagstiftning i syfte att underlätta en samverkan mellan statliga och kommunala organ. Arbetsgruppen skall vidare följa och utvärdera de olika försök som startar med medborgarkontor, informationskontor, folkdataterminaler m.m. och dra generella slutsatser av dessa försök. En annan uppgift är att stimulera till försök med att utveckla offentliga databaser som kan användas i medborgarkontor.
Motionerna
I motion 1991/92:K801 av Bengt Harding Olson (fp) anför motionären att datasamhället ger ökade tillfällen för myndigheter, storföretag och starka intresseorganisationer att styra och kontrollera medborgarna. Denna utveckling behöver enligt motionären brytas. Han anför att datasamhällets maktpyramid behöver vändas upp och ner och att medborgarna behöver kontrollera myndigheter och organisationer i stället för tvärtom. Eftersom datatekniken ger oanade möjligheter bör enligt motionären någon form av folkdataterminaler få en nyckelroll.
För att öka möjligheterna för envar att ta del i debatt och meningsutbyte i samhällsfrågor föreslår motionären vissa åtgärder. Han anser att en försöksverksamhet med dataterminaler för offentlig dialog bör inledas och att en analys bör genomföras av hur bruk av detta medium kan ställas i folkbildningens tjänst. Vidare föreslår han att en analys genomförs av hur kostnaderna för användningen kan fördelas mellan medborgarna och institutionerna. Enligt motionären bör i detta sammanhang analyseras vilka typer av totala kostnadsbesparingar som kan uppnås genom att sådana tjänster tas i anspråk.
I motion 1991/92:K826 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) framförs liknande synpunkter. Också i den motionen förespråkas en försöksverksamhet med publika datorbaserade informationssystem.
I motion 1991/92:T218 yrkande 23 av Lars Werner m.fl. (v) anför motionärerna att samhället har ett ansvar för att ge allmänheten möjligheter och kunskap att kunna använda elektroniska kommunikationsslag bl.a. på så sätt att demokratin stärks. I det sammanhanget måste enligt motionärerna större uppmärksamhet ägnas åt risken att de nya kommunikationsmedlen används på ett sätt som kränker den personliga integriteten och används för storskalig centralstyrd manipulation av information.
Utskottets bedömning
Den arbetsgrupp som civilministern har tillkallat har bl.a. till uppgift att följa, utvärdera och stimulera sådan verksamhet som förespråkas i motionerna K801 och K826. Datalagens (1973:289) bestämmelser till skydd för den personliga integriteten syftar till att motverka de risker som motionärerna i motion T218 yrkande 23 pekar på. Några uttalanden från riksdagens sida med anledning av motionerna är således inte påkallade. Motionerna avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ett nytt datorbaserat rättsinformationssystem att riksdagen avslår riksdagens revisorers förslag 1991/92:19 i denna del (mom. 1),
2. beträffande skyldighet för kommuner och landsting att publicera sina författningar att riksdagen med anledning av riksdagens revisorers förslag i denna del (mom. 2) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
3. beträffande redovisningen av riksdagens normgivningsbemyndiganden att riksdagen med anledning av riksdagens revisorers förslag i denna del (mom. 3) och motion 1991/92:K29 som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad utskottet har anfört om ett inom riksdagen utskottsvis fört register över riksdagens normgivningsbemyndiganden,
4. beträffande frågan om ökad användning av förordningsmotiv att riksdagen avslår riksdagens revisorers förslag i denna del (mom. 4),
5. beträffande systemet med normgivningsbemyndiganden och ett svenskt närmande till EG att riksdagen avslår riksdagens revisorers förslag i denna del (mom. 5) och motionerna 1991/92:K28 och 1991/92:K30, men. (v)
6. beträffande översyn av datalagen att riksdagen avslår motion 1991/92:K220,
7. beträffande lagstiftningen och de utomlands bosatta svenskarna m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:K824,
8. beträffande översyn av lagstiftning som begränsar den personliga friheten m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:K229, res. (nyd)
9. beträffande regelreformering att riksdagen avslår motion 1991/92:K811,
10. beträffande folkdataterminaler m.m. att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K801, 1991/92:K826 och 1991/92:T218 yrkande 23.
Stockholm den 8 oktober 1992
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Sören Lekberg (s), Stig Bertilsson (m), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Ulla Pettersson (s), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Elvy Söderström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Harriet Colliander (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motion K229" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion K229 anser utskottet att utvecklingen i vårt land under en lång följd av år har inneburit att människors personliga frihet och integritet har begränsats genom lagstiftning och på annat sätt i en utsträckning som inger oro. Enligt utskottets mening är det därför hög tid att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att göra en kartläggning och översyn av lagstiftning och andra företeelser som kränker den personliga friheten och integriteten i syfte att utmönstra sådant som inte kan accepteras av moderna fria människor, att ge en bättre överblick över begränsningarna, att ge nödvändiga regelförenklingar samt att skapa bättre förutsättningar för att skydda och stärka den personliga friheten och integriteten i vårt land.
dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande översyn av lagstiftning som begränsar den personliga friheten m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K229 hos regeringen begär en utredning i enlighet med vad utskottet har anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Systemet med normgivningsbemyndiganden och ett svenskt närmande till EG
I enlighet med revisorernas förslag bör riksdagen hos regeringen begära en utredning om hur systemet med normgivningsbemyndiganden bör förändras vid ett närmande till EG. Som anförs i motion K30 bör utredningen också undersöka vad det skulle betyda för normgivningssystemet att Sverige väljer ett utvidgat frihandelsavtal med EG/EU. Utredningen bör i likhet med vad som sägs i motion K28 ha en bred parlamentarisk sammansättning.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 5 borde ha hemställt:
5. beträffande systemet med normgivningsbemyndiganden och ett svenskt närmande till EG
att riksdagen med bifall till revisorernas förslag i denna del (mom. 5) och motion 1991/92:K30 samt med anledning av motion 1991/92:K28 hos regeringen begär en utredning i enlighet med vad som anförts ovan.