Riksbankens förvaltning år 1989 (redog. 1989/90:15 och 19)
Betänkande 1989/90:FiU27
Finansutskottets betänkande
1989/90:FiU27
Riksbankens förvaltning år 1989
(redog. 1989/90:15 och 19)
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker i betänkandet att riksbanksfullmäktige beviljas
ansvarsfrihet för sin förvaltning under 1989. Utskottet biträder också
fullmäktiges förslag till disposition av riksbankens resultat och till
kompensation för statens inkomstbortfall i samband med ändrat huvudmannaskap
för mynttillverkningen. Utskottet föreslår att riksdagen
fastställer riksbankens balansräkning och resultaträkning.
I detta sammanhang behandlar utskottet också fyra under allmänna
motionstiden väckta motioner om utförsäljning av Sveriges guldreserv,
om avskaffande av 10-öresmynt, om nickelfri legering i 10-kronorsmynt
och om ökat oberoende för riksbanken. Motionerna avstyrks av
utskottet.
Moderata samlingspartiet och folkpartiet har i en gemensam reservation
ställt sig bakom förslagen i den sistnämnda motionen.
Redogörelserna
I detta betänkande behandlar utskottet två redogörelser rörande riksbankens
verksamhet under år 1989 samt fyra under allmänna motionstiden
väckta motioner.
Redogörelserna som avses är följande.
Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1989 (redog.
1989/90:15). I berättelsen lämnar fullmäktige en redogörelse för den
förda kredit- och valutapolitiken samt för bankens verksamhet i övrigt.
Vidare lämnar fullmäktige förslag om disposition av riksbankens resultat.
Fullmäktige hemställer
1. att riksdagen fastställer riksbankens i förvaltningsberättelsen återgivna
balans- och resultaträkningar för år 1989,
2. att riksdagen beslutar att av riksbankens resultat,
6 752 924 014 kr., skall
a) 6 000 000 000 kr. levereras in till statsverket,
b) 752 924 014 kr. överföras till dispositionsfbnden,
1989/90
FiU27
1 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 27
3. att riksdagen beslutar att från dispositionsfonden skall
1 000 000 000 kr. överföras till statsverket.
Riksdagens revisorers berättelse över granskningen av riksbankens verksamhet
under år 1989 (redog. 1989/90:19). Revisorerna tillstyrker att
fullmäktige i riksbanken beviljas ansvarsfrihet för sin förvaltning under
år 1989 och att riksdagen fastställer riksbankens balansräkning och
resultaträkning för år 1989.
Utskottet har som underlag för sin prövning dessutom haft tillgång till
fullmäktiges allmänna och särskilda protokoll från år 1989.
Motionerna
1989/90:Fi705 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att stärka riksbankens oberoende i enlighet med vad i motionen
anförts.
1989/90:Fi719 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
avskaffa 10-öringen som växelmynt.
1989/90:Fi724 av Nils T Svensson och Gunnar Nilsson (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att om ett
10-kronorsmynt införs skall detta bestå av en helt nickelfri legering.
1989/90:Fi729 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger riksbanksfullmäktige till känna vad i motionen anförts om
att en utförsäljning av den svenska guldreserven bör ske.
Utskottet
I motion Fi705 föreslår Lars Tobisson m.fl. (m) att riksdagen beslutar
att stärka riksbankens oberoende i enlighet med vad som anförs i
motionen. När finanspolitiken befinner sig i ett balansläge är det,
anser motionärerna, främst penningpolitiken som bör utnyttjas i stabiliseringssyfte.
Bl.a. med hänvisning till den ökade betydelse som tillmäts
penningpolitiken är det, enligt deras mening, nu angeläget att ta
ytterligare steg för att stärka riksbankens oberoende. 1 detta syfte
föreslår motionärerna att den nuvarande kretsen av personer som inte
är valbara till fullmäktige bör utökas från statsråd till samtliga anställda
i statsdepartement. Inte heller uppdraget som riksdagsledamot bör
vara förenligt med ledamotskap i riksbanksfullmäktige, anser motionärerna.
Den nuvarande treåriga mandatperioden för fullmäktige valda
av riksdagen bör dessutom utökas till sju år, varvid en plats skall
förnyas varje år. Det författningsmässigt reglerade ändamålet med
riksbankens verksamhet bör kompletteras med en föreskrift av innebörd
att riksbanken skall ha till uppgift att värna om kronans yttre
och inre värde. Slutligen bör samrådet med riksdagen säkerställas
1989/90:FiU27
2
genom att riksbankschefen åläggs att framträda inför finansutskottet
vid fyra tillfällen per år, nämligen i nära anslutning till riksdagens
högtidliga öppnande i oktober, vid överlämnandet av finansplanen i
januari, vid överlämnandet av riksbankens årsberättelse i februari samt
vid överlämnandet av den reviderade finansplanen i slutet av april.
Utskottet far med anledning härav anföra följande. Riksdagen antog
hösten 1988 nya lagar som reglerar riksbankens verksamhet. Grundläggande
bestämmelser om riksbanken och dess uppgifter finns i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank, som i allt väsentligt trädde i kraft
den 1 januari 1989. De nya föreskrifterna, som tillkom efter ett
omfattande utredningsarbete av statsskuldspolitiska kommittén
(SPOK), innebär bl.a. att fullmäktiges sammansättning och formerna
för val av fullmäktige ändrats. Vidare har i regeringsformen (RF 9 kap.
12 §) och riksbankslagen tagits in en föreskrift om riksbankens ändamål.
Av den framgår att riksbanken är ansvarig för valuta- och
kreditpolitiken samt för ett säkert och effektivt betalningsväsen.
Den typ av frågor som tas upp i motionen har således nyligen varit
föremål för överväganden (1988/89:FiU4). Så t.ex. avvisades i detta
sammanhang tanken på att i lag gå alltför långt med preciseringen av
riksbankens ändamål, eftersom målen för den ekonomiska politiken
och de medel som används för att uppnå dessa mål kan skifta över
tiden. Man stannade därför vid den valda lösningen med en övergripande
verksamhetsbeskrivning. Något skäl att nu ompröva detta ställningstagande
föreligger inte enligt utskottets mening.
I likhet med motionärerna ser utskottet det som angeläget att ett
samrådsförfarande kan upprätthållas mellan riksdagen och riksbanken.
En praxis har utvecklats som innebär att riksbankschefen kallas till
utskottet minst två gånger varje år i anslutning till utskottets behandling
av finansplanen och kompletteringspropositionen. Utskottet är
oförhindrat att besluta om ytterligare överläggningar med riksbankschefen,
och så har även skett under vissa år. Det framstår därför inte
som påkallat att i särskilda former institutionalisera detta samrådsförfarande.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker utskottet
motion Fi705 (m).
I motion Fi719 förordar Alf Wennerfors (m) att 1 O-öringen avskaffas
som växelmynt. Konsumenterna är, hävdar motionären, irriterade på
det lilla myntet av ringa värde vars tillverkningskostnader är stora. Om
man avskaffar detta, som motionären anser helt onödiga och opraktiska
växelmynt, gör man en betydande samhällsekonomisk besparing.
Såsom motionären uppger är utgivningen av 10-öresmynt förenad
med betydande kostnader. Av de olika myntvalörerna är 10-öringen
den mest kostsamma. Under 1989 beställdes 220 miljoner 10-öringar
till en kostnad av 50 milj. kr. Mätningar visar att ca 10 % av de
10-öringar som är i cirkulation försvinner varje år. Det stora svinnet
innebär att 80—100 miljoner 10-öringar måste tillverkas varje år
enbart för att bibehålla samma antal mynt i cirkulation. Flera skäl
talar således för att 10-öringen bör dras in.
1989/90:FiU27
3
1* Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 27
Sedan 1989 är riksbanken ensam ansvarig för utgivningen av mynt.
Det ankommer således på riksbanken att avgöra om och när en
eventuell indragning av 10-öresmyntet skall ske. Enligt vad utskottet
inhämtat prövas frågan för närvarande av riksbanken.
Eftersom det är riksbankens sak att pröva den av motionären
aktualiserade frågan och fullmäktige redan har sin uppmärksamhet
riktad på problemet bör motionen inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför motion Fi719 (m).
1 motion Fi724 av Nils T Svensson och Gunnar Nilsson (båda s) begärs
att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om att ett eventuellt nytt
10-kronorsmynt skall ges ut i en helt nickelfri legering.
Riksbanksfullmäktige har i slutet av mars 1990 beslutat att ge ut ett
10-kronorsmynt och en 20-kronorssedel. Det nya myntet som ersätter
10-kronorssedeln skall präglas i en gulmetall. För att utesluta allergiska
reaktioner kommer myntet att utföras i en helt nickelfri legering.
Det nya myntet kommer att ges ut inom de närmaste tre åren.
Eftersom motionärernas önskemål till fullo blivit tillgodosett genom
fullmäktiges beslut erfordras inget ytterligare initiativ från riksdagens
sida. Utskottet avstyrker därför motion Fi724 (s).
I motion Fi729 föreslår Ivar Virgin (m) att riksbankens innehav av
guld successivt säljs ut på den öppna marknaden. Enligt motionären
visar sig guld vid noggrannare analys vara en sämre tillgång i ett lands
valutareserv än andra placeringar. En successiv utförsäljning på den
öppna marknaden borde därför vara fördelaktig, hävdar motionären.
Utskottet får med anledning härav anföra följande. Riksbankens
guldinnehav är en del av den svenska valutareserven. Vid utgången av
1989 uppgick detta till 188 586,9 kg, vilket är 109,9 kg mindre än året
dessförinnan. Minskningen motsvarar den kvantitet guld som använts
för tillverkning av minnesmynt. På riksbankens balansräkning är guldinnehavet
upptaget med 1 167 milj. kr. Guldet har därvid värderats
till 6 190:08 krVkg fint guld. Räknat på marknadsvärdet motsvarar
riksbankens guldinnehav ca 15 miljarder kronor.
Utskottet har vid de tre senaste riksmötena behandlat motioner med
snarlika förslag av samme motionär. Dessa motioner har på förslag av
finansutskottet avslagits av riksdagen (senast 1988/89:FiU27, rskr. 232).
Utskottet har motiverat sitt ställningstagande med att guldinnehavet
kan ses som en säkerhet avsedd att utnyttjas i sådana kris- och
krigssituationer då andra handlingsalternativ inte står till buds för
centralbanken. Av intresse är också, har utskottet ansett, att guldtillgångar
i allmänhet har varit en mycket god placering sett över en
längre tidsperiod.
Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att riksbanken
ansvarar för valutapolitiken. Detta ansvar — som för övrigt numera är
grundlagsfäst (RF 9 kap. 12 §) — omfattar också förvaltningen av
valutareserven och dispositioner som påverkar dess sammansättning.
Det bör således inte ankomma på riksdagen att föreskriva hur valuta
-
1989/90:FiU27
4
reserven skall vara uppbyggd och i vilka valutor den skall placeras.
Riksdagen bör inte genom uttalanden begränsa fullmäktiges handlingsfrihet
i detta avseende.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi729 (m).
Från och med verksamhetsåret 1988 tillämpas nya principer för dispositionen
av riksbankens resultat. För att motverka stora variationer låter
man de fem senaste årens genomsnittliga resultat ligga till grund för
dispositionerna. Varje år skall av detta genomsnittsresultat 80 % levereras
in till statsverket och 10 % sättas av till dispositionsfonden.
Inleveransen till statsverket avrundas till jämnt hundratal miljoner
kronor.
Riksbankens resultat 1989 före bokslutsdispositioner är 7 574 milj.
kr. För perioden 1985—1989 är det genomsnittliga resultatet 7 527
milj. kr. I enlighet med de nya riktlinjerna föreslår fullmäktige att
6 000 milj. kr. levereras in till statsverket och att 753 milj. kr. överförs
till dispositionsfonden. Återstoden av 1989 års resultat före bokslutsdispositioner,
821 milj. kr., har satts av till resultatutjämningskonto.
1 enlighet med de nya principerna inlevereras därjämte till statsverket
en avkastning på medel som är innestående på s.k. särskilda
räkningar i riksbanken. Avkastningen på dessa medel beräknas därvid
som räntan på sex månaders statsskuldväxlar. Avkastningen, som redovisas
som en räntekostnad i riksbankens resultaträkning, uppgick under
1989 till 2 921 milj. kr. och har i januari 1990 överförts till
statsverket.
Riksbanken övertog från staten den 1 juli 1986 ansvaret för tillverkning
och utgivning av mynt. I ett av de riksdagsbeslut som ligger till
grund för förändringen (prop. 1985/86:108, FiU 25, rskr. 264) förutsattes
att nyordningen skulle vara neutral från statsbudgetsynpunkt. Det
uttalades att statsverket skulle kompenseras för bortfallet av
myntningen och att bytet av huvudman inte skulle påverka statsbudgeten
på ett ogynnsamt sätt. Regeringen och riksbanken förutsattes
samråda i denna fråga. Ett sådant samråd har nu ägt rum och utmynnat
i en överenskommelse om att riksbanken skall leverera in ett
engångsbelopp på 1 000 milj. kr. som kompensation för bytet av
huvudman.
Överföringarna till statsverket under budgetåret 1989/90 skulle därmed
uppgå till 9 921 milj. kr., varav 6 000 milj. kr. hänför sig 1989
års resultat, 2 921 milj. kr. till avkastningen på särskilda räkningar
och 1 000 milj. kr. till bytet av huvudman för mynttillverkningen.
Utskottet har inget att erinra mot den av fullmäktige föreslagna
dispositionen av 1989 års resultat, inte heller mot förslaget till kompensation
för ändrat huvudmannaskap för mynttillverkningen. Utskottet
har vid sin granskning av riksbankens förvaltning under 1989 inte
funnit något som föranleder särskilt uttalande. I likhet med riksdagens
revisorer tillstyrker utskottet därför att fullmäktige beviljas ansvarsfrihet
för sin förvaltning under 1989.
1989/90:FiU27
5
Utskottet biträder också revisorernas förslag att riksdagen skall fastställa
den balansräkning och resultaträkning för 1989 som finns intagen
i riksbankens förvaltningsberättelse. Balansräkningen och resultaträkningen
finns även fogad till detta betänkande sorn bilaga 1 resp. 2.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riksbankens oberoende
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi705,
res. (m,fp)
2. beträffande avskaffande av 10-öringen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi719,
3. beträffande nickelfritt 10-kronorsmynt
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi724,
4. beträffande riksbankens innehav av guld
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi729,
5. beträffande ansvarsfrihet för riksbankens förvaltning
att riksdagen beviljar fullmäktige i riksbanken ansvarsfrihet för
förvaltningen av riksbanken under år 1989,
6. beträffande riksbankens balans- och resultaträkning
att riksdagen fastställer riksbankens i bilagorna 1 och 2 återgivna
balansräkning och resultaträkning för år 1989,
7. beträffande disposition av riksbankens resultat
att riksdagen beslutar att av riksbankens resultat skall
dels 6 000 000 000 kr. levereras in till statsverket under budgetåret
1989/90,
dels 752 924 014 kr. överföras till dispositionsfonden,
8. beträffande kompensation för bortfall av myntning
att riksdagen beslutar att från dispositionsfonden skall
1 000 000 000 kr. överföras till statsverket.
Stockholm den 26 april 1990
På finansutskottets vägnar
Anne Wibble
Närvarande: Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson
(m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof
Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s),
Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar
Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Carl Frick (mp), Marianne
Carlström (s) och Sonia Karlsson (s).
1989/90:FiU27
6
Reservation
1989/90:FiU27
Riksbankens oberoende (mom. 1)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Utskottet
får" och slutar med "motion Fi705 (m)M bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i motionen finns det internationellt en tendens att
ge finanspolitiken en mer långsiktig inriktning mot strukturella mål,
medan stabiliseringspolitiken i växande utsträckning bedrivs med penningpolitiska
medel. Detta har lett till större effektivitet i kampen mot
inflationen och därmed också till en mer balanserad tillväxt. Internationella
jämförelser visar också att länder med oberoende centralbanker
haft större framgång med stabiliseringspolitiken än länder vars
centralbanker är mindre självständiga. I detta sammanhang intar Sveriges
riksbank en mittenposition bland industriländernas centralbanker.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att nu
vidta ytterligare åtgärder för att stärka riksbankens oberoende. Riksbankens
möjligheter att föra en kraftfull penningpolitik skulle därmed
förbättras vilket är angeläget i och med att penningpolitiken vuxit i
betydelse. Hittills har den höga svenska inflationstakten inte kunnat
nedbringas i nivå med vad som gäller i våra viktigaste konkurrentländer.
I motionen redovisas ett antal konkreta förslag som var för sig är
avsedda att stärka riksbankens ställning. Utskottet ser dessa förslag som
en lämplig fortsättning på det förändringsarbete som inleddes för några
år sedan med statsskuldspolitiska kommitténs (SPOK) översyn och
som utmynnade i ett antal nya lagar inom riksbankens verksamhetsområde.
I syfte att stärka riksbankens oberoende bör sålunda valbarhetsvillkoren
för ledamot i fullmäktige skärpas. Enligt nuvarande regler får
fullmäktig inte vara statsråd, ej heller ledamot eller suppleant i kreditinstituts
styrelse. Med tillkomsten av den nya riksbankslagen 1989
avskaffades regeringens rätt att utse ordförande i riksbanksfullmäktige.
Förändringen vidtogs för att markera riksbankens ställning som riksdagsorgan.
Såsom motionärerna påpekar får det därför anses strida mot
den nya lagstiftningens andemening när man via val i riksdagen lät en
statssekreterare i finansdepartementet sitta kvar som ordförande i riksbanksfullmäktige
fram till våren 1990. Förbudet för ett statsråd, exempelvis
finansministern, att ingå i fullmäktige borde i lika mån gälla
dennes närmaste politiska medarbetare. Av motsvarande skäl bör i
fortsättningen samtliga anställda i statsdepartementen uteslutas från
valbarhet till riksbanksfullmäktige.
Det kan övervägas om inte kretsen av valbara personer bör begränsas
ytterligare. Så t.ex. kan det sättas i fråga om uppdraget som
riksdagsledamot skall vara förenligt med ledamotskap i riksbanksfullmäktige.
Ett annat sätt att stärka riksbanksfullmäktiges självständighet är att
förlänga mandatperioden för ledamöterna till sju år och att införa ett
rullande valsystem där en plats förnyas varje år.
Andamålet för riksbankens verksamhet kan enligt utskottets mening
också behöva preciseras. I de lagar som reglerar riksbankens verksamhet
är föreskrivet att riksbanken är ansvarig för valuta- och kreditpolitiken
samt för ett säkert och effektivt betalningsväsende. Denna föreskrift
bör enligt utskottets mening kompletteras med en mer preciserad
målangivelse i enlighet med motionärernas förslag. Till de aktuella
ändamålsparagraferna bör sålunda fogas ett ekonomisk-politiskt mål av
innebörd att riksbanken skall ha till uppgift att värna om kronans
yttre och inre värde.
Aven om strävan skall vara att tillförsäkra riksbanken en mer
självständig ställning kan, som motionärerna påpekar, inte dess verksamhet
bedrivas frikopplad från den ekonomiska politiken i övrigt.
Redan vid den föregående översynen av lagstiftningen tillkom regler
om samrådsskyldighet med regeringen. Samrådet med riksdagen bör
säkerställas genom att riksbankschefen framträder inför finansutskottet
vid fyra tillfållen per år. Det bör ske i anslutning till riksmötets
öppnande i oktober, vid överlämnandet av finansplanen i januari, vid
framläggandet av riksbankens årsberättelse i februari samt vid överlämnandet
av den reviderade finansplanen i slutet av april.
Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till
lagreglering av vad utskottet här anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riksbankens oberoende
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi705 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om åtgärder
för att stärka riksbankens oberoende,
Särskilt yttrande
Riksbankens oberoende (mom. 1)
Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anför:
Enligt vår mening ter det sig motiverat att se över riksbankens ställning
för att finna former som ökar bankens självständighet och oberoende.
Liksom fallet var med statsskuldspolitiska kommittén bör en
sådan översyn göras inom ramen för en parlamentariskt sammansatt
utredning.
1989/90:FiU27
8
1989/90:FiU27
■
Riksbankens bokslut
Tillgångar, Mkr
Balans
1989
Guld och utländska tillgångar
Guld
Särskilda dragningsrätter i
Internationella valutafonden ....
Reservposition i Internationella
valutafonden
Utländska banker och värdepapper
m. m., nettobelopp
Guld och valutareserv
Sveriges andel i Internationella
återuppbyggnadsbankens grundfond,
inbetalt belopp
Övriga utländska tillgångar
Inhemska tillgångar
Skattkammarväxlar
Övriga statspapper m. m
Statspapper och obligationer
Utlåning, riksgäldskontoret
Utlåning, banker
Utlåning, allmänheten
Utlåning
Övriga inhemska tillgångar
Summa tillgångar
Inom linjen förda poster 1989: 1 655 mkr not 38
1988
1 167
1987
1 168
168
2 145 | 2 482 | 1 735 |
2 075 | 2 080 | 2 296 |
55 317 | 48 011 | 45 089 |
60 704 | 53 741 | 50 288 |
593 | 444 | 444 |
5 | 3 | 3 |
| 13 685 | 18 354 |
58 461 | 79 225 | 77 343 |
58 461 | 92 910 | 95 697 |
30 442 | - | - |
27 868 | 17 403 | 2 402 |
39 | 141 | 340 |
58 349 | 17 544 | 2 742 |
103 | 42 | 3 228 |
178 215 164 684 152 402
1989/90: FiU2 7
Bilaga 1
10
räkning Skulder och eget kapital, Mkr 1989/90:FiU27
1989 1988 1987 Bilaga 1
Utländska skulder Nettotilldelning av särskilda dragnings- | |||
rätter i Internationella valutafonden . . . | 2 017 | 2 035 | 2 047 |
Övriga utländska skulder | 90 | 1 | 35 |
Inhemska skulder | |||
Checkräkning, staten | - | 7 | 8 |
Checkräkning, banker | - | - | 19 |
Checkräkning, övriga | 5 381 | 3 641 | 2 585 |
Checkräkning | 5 381 | 3 648 | 2 612 |
Kassakravsmedel, banker | 12 107 | 11 518 | 7 556 |
Kassakravsmcdel, finansbolag | 3 759 | 4 238 | - |
Kassakravsmedel | 15 866 | 15 756 | 7 556 |
Konton för investering m. m | 17 335 | 14 765 | 12 982 |
Särskilda investeringskonton | 452 | 588 | 1 034 |
Förnyelsekonton | 1 019 | 1 375 | 2 088 |
Likviditetskonton. kommuner | - | - | 4 370 |
Likviditetskonton, företag | 7 724 | 6 791 | 7 538 |
Särskilda räkningar | 26 530 | 23 519 | 28 012 |
Övriga inhemska skulder | 3 012 | 2 175 | 327 |
Utelöpande sedlar och mynt | |||
Sedlar | 66 079 | 59 451 | 56 303 |
Mvnt | 2 229 | 2 063 | 1 922 |
Utelöpande sedlar och mynt | 68 308 | 61 514 | 58 225 |
Resultatutjämningskonto | 30 755 | 29 934 | 27 900 |
Eget kapital | 19 503 | 18 678 | 18 670 |
Årets resultat | 6 753 | 7 424 | 7 018 |
Summa skulder och egel kapital 178 215 164 684 152 402
11
Resultaträkning
Mkr
1989/90:FiU27
Bilaga 2
| 1989 | 1988 | 1987 |
Utländska rörelsen Ränteintäkter Räntekostnader Omvärdering av valutor | 4 049 | 3 023 - 135 - 164 | 4 202 |
Summa utländska rörelsen | 2 402 | 2 724 | 1 981 |
Inhemska rörelsen |
|
|
|
Ränteintäkter av statspapper m.m. . . . m. m Räntekostnader Omvärdering av värdepapper | 5 494 4 062 | 7 915 1 618 | 8 822 711 |
Summa inhemska rörelsen | S 673 | 6 675 | 21 659 |
Förvaltningsintäkter Förvaltningskostnader Övriga intäkter Övriga kostnader Extraordinära intäkter | 69 - 582 24 - 12 | 65 547 | 64 |
Resultat före bokslutsdispositioner | 7 574 | 9 458 | 23 218 |
Bokslutsdisposition Avsättning till resultat-utjämningskonto | - 821 | -2 034 | -16 200 |
Årets resultat | 6 753 | 7 424 | 7 018 |
gotab 96560, Stockholm 1990
12