Rennäringen
Betänkande 1994/95:BoU16
Bostadsutskottets betänkande
1994/95:BOU16
Rennäringen
Innehåll
1994/95 BoU16
Sammanfattning
I betänkandet behandlas vad i budgetpropositionen och i motioner föreslagits om anslag m.m. till rennäringen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna.
Reservationer har avgivits om systemet för ersättning för rovdjursrivna renar (fp, v, mp, kds), om kostnadsansvaret för cesiumanalyser (v) och om gränsvärdet för radioaktivitet i renkött (mp).
NIONDE HUVUDTITELN
Propositionen
Regeringen har i proposition 1994/95:100 bilaga 10 (Jordbruksdepartementet) föreslagit att riksdagen
1. med ändring av vad den tidigare beslutat bestämmer att ett nytt system för ersättning av rovdjursrivna renar skall tillämpas från den 1 januari 1996,
2. godkänner vad regeringen har förordat om friköp av viss statlig mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen,
3. till Främjande av rennäringen för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 18 025 000 kr,
4. till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 57 000 000 kr,
5. till Ersättningar för viltskador m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 38 300 000 kr,
6. till Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
7. till Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 2 307 000 kr.
Motionerna m.m.
I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1995 väckta motionerna
1994/95:Bo601 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsansvaret för cesiumanalyser.
1994/95:Bo603 av Ingvar Eriksson och Ola Sundell (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska rennäringen och EU,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om renbetesinventeringar,
1994/95:Bo604 av Sven Bergström (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad nationell lösning när det gäller cesiummätningar.
1994/95:Fö802 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomisk ersättning och fortsatt stödutfodring av ren.
1994/95:Jo261 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strukturstöd för rennäringen.
Företrädare för Jordbruksdepartementet har muntligen lämnat upplysningar om rennäringsfrågornas behandling i EU m.m.
Företrädare för Svenska Samernas Riksförbund/SSR har muntligen och skriftligen lämnat synpunkter på vissa förslag i budgetpropositionen och i motioner om anslag till rennäringen m.m.
Sametinget har överlämnat ett av tinget och Naturvårdsverket utarbetat förslag till utformning av det nya ersättningssystemet för rovdjursrivna renar.
Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden WWF har i skrivelser lämnat synpunkter på frågan om det nya ersättningssystemet för rovdjursrivna renar.
Utskottet
Främjande av rennäringen
I detta avsnitt behandlas vad i budgetpropositionen (bil. 10 s. 51--56) förordats om renbetesinventeringar. Redovisningen i budgetpropositionen är föranledd av att riksdagen år 1994 på förslag av bostadsutskottet (bet. 1993/94:BoU11 s. 4--5), gav regeringen till känna vad utskottet anfört om inventeringarna. Utskottet framhöll bl.a. vikten av att arbetet med inventeringarna fortsätter och att de utförs så att de kan tjäna sitt syfte dvs. utgöra underlag för fastställande av högsta renantal inom varje sameby. Metoden eller metoderna måste därför förankras hos rennäringen, skogsbruket och naturvården. Med hänsyn till angelägenheten av att inventeringarna av särskilt vinterbetesmarkerna fortsätter inom renskötselområdet borde enligt utskottets mening metodfrågan snarast lösas och en plan tas fram för inventeringsarbetet. Även andra åtgärder i syfte att skapa en bra balans mellan renantalet och betestillgången, t.ex. att basera renantalet efter renarnas slaktvikt, kunde behöva övervägas.
Efter att ha redovisat dagens situation beträffande inventeringarna, vilka krav som bör ställas på dem och hur de bör göras anför regeringen i budgetpropositionen att inventeringar även i fortsättningen bör ligga till grund för fastställande av högsta tillåtna renantal i en sameby som vegetationen kan tåla samt att inventeringarna bör kunna användas även i miljöövervakningen. Jordbruksverket bör fortsätta sitt utvecklingsarbete i samarbete med Naturvårdsverket, Sametinget och berörda länsstyrelser. För det fortsatta metodarbetet föreslår regeringen att Jordbruksverket tillförs ett engångsbelopp om 1,5 miljoner kronor.
I motion Bo603 (m) yrkande 4 framhålls vikten av att renbetesinventeringarna påskyndas. Ett riksdagens tillkännagivande till regeringen därom föreslås av motionärerna.
Som framgår av redovisningen i budgetpropositionen är det inte helt okomplicerat att finna en allmänt accepterad metod för hur inventeringarna skall göras. Det är naturligtvis viktigt att olika möjligheter prövas i syfte att skapa förutsättningar för att genomföra inventeringarna så att dessa blir tillförlitliga och relevanta för sitt ändamål. Denna uppfattning är enligt utskottets mening förenlig med vad i budgetpropositionen förordats om att inventeringarna även bör kunna användas i miljöövervakningen. Utskottet utgår från att det pågående utvecklingsarbetet sker utan onödig tidsutdräkt. Vid denna uppfattning finns inte tillräcklig anledning för riksdagen göra det i motion Bo603 (m) yrkande 4 föreslagna tillkännagivandet om renbetesinventeringarna.
Prisstöd till rennäringen
I motionerna Jo261 (v) yrkande 5 och Bo603 (m) yrkande 3 tas upp frågan om prisstöd till rennäringen från ett EU-perspektiv. I v-motionen anförs att EU:s strukturstöd bör kunna inrymma vissa ersättningar också till rennäringen. Regeringen föreslås återkomma till riksdagen i frågan. I m-motionen anges att ordningen med nationellt ekonomiskt stöd till rennäringen kräver godkännande av EU-kommissionen.
Med anledning av motionerna vill utskottet erinra om vad i propositionen om Sveriges medlemskap i EU anförts (prop. 1994/95:19, del 2 s. 101) om att fortsatt nationellt stöd kan ges under förutsättning att stödet inte leder till ökning av produktionsnivån. Vidare kan erinras om att Utredningen om ett strukturfondsprogram för den s.k. mål 6-regionen för perioden 1995--1999 nyligen överlämnat sitt förslag till regeringen. Regionen avgränsas geografiskt till ett sammanhängande område med högst 8 invånare per kvadratkilometer. I den svenska mål 6-regionen ingår 43 kommuner i sju län. I vissa av dessa bedrivs rennäring. Till mål 6-området har anvisats en medelsram från EU:s strukturfonder på ca 400 miljoner kronor per år under förutsättning av ett lika stort tillskott från svensk sida. I utredningen föreslås att vissa åtgärder vidtas för att stärka näringslivet i regionen. Av intresse i nu förevarande sammanhang är att utredaren föreslår att samisk utveckling skall vara ett programområde. Under detta finns ett delprogram för rennäringen. Av strukturfondsmedlen föreslås 3 % gå till det samiska programmet.
Av utredningens direktiv framgår att regeringen före den 1 april 1995 avser att överlämna ett samlat program till EU-kommissionen för hur strukturfondsmedlen tillsammans med den nationella medfinansiering som krävs bör användas för utvecklingsinsatser m.m.
I sammanhanget kan erinras om att det i budgetpropositionen (bil. 10 s. 28) anförs att det s.k. startstödet till yngre jordbrukare också bör kunna lämnas bl.a. till rennäringsföretag.
Enligt utskottets mening finns inte tillräcklig anledning för riksdagen att göra de i motionerna Bo603 (m) yrkande 3 och Jo261 (v) yrkande 5 förordade tillkännagivandena om EU och rennäringen. Som framgått av redovisningen ovan övervägs de i motionerna aktualiserade frågorna. Motionerna avstyrks.
Ersättning för viltskador
I propositionen 1992/93:32 om samerna och samisk kultur m.m. föreslog regeringen och godtog riksdagen i december 1992 ett nytt ersättningssystem för rovdjursrivna renar. Det nya systemet innebär i korthet, som framgår av budgetpropositionen (bil. 10 s. 58--59) att rennäringen årligen får disponera ett belopp motsvarande det skäliga värdet av de renar som rivits av rovdjur. Fördelningen av ersättningen baseras på rovdjursförekomst. Den ursprungliga avsikten var att det nya systemet skulle börja tillämpas den 1 juli 1995. Sametinget svarar för administrationen i samverkan med Statens naturvårdsverk.
Naturvårdsverket och Sametinget har gemensamt utarbetat ett förslag till den närmare utformningen av systemet för insamling, bearbetning och redovisning av de rapporterade rovdjursobservationerna. I avsikt att pröva systemet praktiskt under mer än en vinter begärde de båda myndigheterna att få redovisa uppdraget senast vid utgången av år 1994. Regeringen biföll denna begäran och uttalade att det nya ersättningssystemet, under förutsättning av riksdagens godkännande, borde införas först den 1 januari 1996, dvs. med ett halvt års fördröjning i jämförelse med vad ursprungligen avsetts.
Naturvårdsverket och Sametinget presenterade sitt förslag i februari 1995. Av detta framgår att mellan 25 000 och 35 000 renar borde omfattas av det nya ersättningssystemet.
Med utgångspunkt från de utbetalningar som gjorts under budgetåret 1993/94 avseende ersättning för rovdjursrivna renar beräknar regeringen ett fast belopp om 14 miljoner kronor för kalenderåret 1996. Detta motsvarar enligt budgetpropositionen de rivna renarnas slaktvärde.
Utskottet föreslår att riksdagen, med ändring av sitt tidigare beslut, godkänner att det nya systemet för ersättning för rovdjursrivna renar skall tillämpas från den 1 januari 1996.
Det får närmast anses givet att regeringen, om så anses erforderligt, återkommer till riksdagen i ärendet i 1995 års kompletteringsproposition eller i annat sammanhang om beredningen av Naturvårdsverkets och Sametingets förslag föranleder en omprövning av frågan.
Ersättning på grund av radioaktivt nedfall
Enligt förordningen (1994:246) om ersättning för vissa merkostnader och förluster med anledning av Tjernobylolyckan lämnas ersättning till jordbruksföretag, rennäringsföretag och i vissa fall också till fiskare. Ersättning lämnas för merkostnader och förluster till följd av åtgärder som företagits i syfte att förebygga hälsorisker från livsmedel, om åtgärden har ett direkt och påtagligt samband med Tjernobylolyckan. I princip lämnas ersättning för kasserat kött under förutsättning att åtgärder vidtagits för att nedbringa kostnaderna eller förlusterna.
I budgetpropositionen anges att djurens cesiumupptagningsförmåga varierar kraftigt från ett år till ett annat bl.a. beroende på nederbörd, temperatur och svampförekomst. Tidigareläggning av renslakt och utfodring av renar anges i propositionen från kostnadssynpunkt vara att föredra framför kassation. Under budgetåret 1993/94 kasserades ca 11 600 renar.
En fråga med anknytning till vad nu i korthet redovisats tas upp i partimotionen Fö802 (mp) om strålskydd. Motionärerna förordar bl.a. en sänkning av gränsvärdena för radioaktivitet i livsmedel. Motionen har i huvudsak hänvisats till försvarsutskottet. I yrkande 16 som hänvisats till bostadsutskottet förordas att rennäringen, om den drabbas ekonomiskt av sänkta gränsvärden i renkött, skall erhålla ekonomiskt stöd från staten. Fortsatt stödutfodring av ren skall i så fall också medges.
Försvarsutskottet behandlar sin del av motionen i betänkandet 1994/95:FöU3--Strålskydd. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionen i vad den behandlas av försvarsutskottet.
Motionen i den del den behandlats av försvarsutskottet kommer att tas upp till beslut av riksdagen torsdagen den 30 mars. Vid ett riksdagens bifall till försvarsutskottets förslag är den förutsättning som bär upp förslaget i motion Fö802 (mp) yrkande 16 inte längre för handen. Skulle riksdagen däremot bifalla motionen i vad den behandlats av försvarsutskottet utgår bostadsutskottet från att regeringen--om så anses erforderligt--återkommer med förslag i frågan. Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet om gränsvärden för radioaktivitet i renkött.
I två motioner tas upp frågan om kostnadsansvaret för cesiumanalyser. I motion Bo601 (s) föreslås att staten bör täcka kostnader för analyser avseende kött från älg och rådjur och då inom kommuner där mer än 25 % av de under 1994 analyserade proverna visar värden över 1 500 becquerel per kilo. Också i motion Bo604 (c) tas upp frågan om cesiumanalyserna. Motionären efterlyser en samlad nationell lösning och hävdar att frågan om vem som skall ta på sig kostnaderna för fortsatta cesiummätningar inte längre kan skjutas över på berörda kommuner.
Utskottet behandlade förra året (bet. 1993/94:BoU11 s. 7--8) motioner med liknande förslag. Utskottet anförde då att kostnaderna för analyserna -- uppskattningsvis enligt motion Bo601 (s) mellan 70 och 150 kr per prov -- borde kunna bäras av jägarna själva.
Utskottet vidhåller sin uppfattning. Motionerna Bo601 (s) och Bo604 (c) om kostnadsansvaret för cesiumanalyser m.m. avstyrks således.
Stöd till innehavare av fjällägenheter
Fjällägenheter
Vad i budgetpropositionen (bil. 10 s. 62--69) redovisats och föreslagits om fjällägenheterna kan i stark sammanfattning återges på följande sätt.
Fjällägenhet är en upplåtelseform som har sina grunder i lagstiftning ända från år 1915. Reglerna har ändrats vid flera tillfällen. Det finns tre huvudtyper av fjällägenheter, nämligen norrländska fjällägenheter, odlingslägenheter för samer och jämtländska arrendelägenheter. Staten äger i regel byggnaderna på de norrländska fjällägenheterna och de jämtländska arrendelägenheterna. Arrendatorerna till odlingslägenheterna anses i allmänhet vara ägare till byggnaderna där.
Det finns totalt 101 fjällägenheter, varav 29 i Norrbottens län, 15 i Västerbottens län och 57 i Jämtlands län. Antalet har minskat med 176 sedan Fjällägenhetsutredningen redovisade sin inventering år 1980.
Fjällägenheterna var ursprungligen avsedda för jordbruksdrift med jakt och fiske som komplement. De är till ytan mellan 5 och 60 ha. Det är vanligt att fjällägenheterna har mellan 10 och 20 ha ängs- och betesmark samt brukad åker. Närmare hälften av fjällägenhetsinnehavarna är över 65 år.
Ett villkor om bedrivande av jordbruk var tidigare intaget i alla arrendekontrakt. Detta villkor finns inte i kontrakten som avser fjällägenheter med övergångskontrakt eller som vid förnyat kontrakt gjorts om till bostadsarrenden. För närvarande används endast ett 30-tal fjällägenheter för jordbruksändamål. Turistnäringen har blivit allt mer viktig för fjällägenhetsarrendatorerna. Den bedrivs vid drygt 30 fjällägenheter i form av uthyrning av övernattningsbäddar. Flera har kompletterande inkomster från uppdrag som väderrapportör, transporter av turister med båt, uthyrning av båtar och husvagnsplatser. Vid ett 50-tal fjällägenheter bedriver lägenhetsinnehavaren ingen näringsverksamhet. Lägenheten fungerar då endast som permanent- eller fritidsbostad åt arrendatorn. Samtliga arrendatorer, även de som har enbart bostadsarrende, har rätt till jakt och fiske som komplement till försörjningen.
Arrendeavgifterna varierar mellan 10 kr och 12 000 kr. Det sammanlagda arrendebeloppet uppgår till ca 146 000 kr. En justering sker vanligen endast när staten har genomfört investeringar på lägenheten eller då en ny arrendator övertar lägenheten.
Jordbruksverket redovisade år 1993 ett regeringsuppdrag om viss disposition av statens mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen.
Regeringen anser att bl.a. statsfinansiella skäl talar för att systemet med fjällägenheter avvecklas. Den i början av 1980-talet presenterade Fjällägenhetsutredningen ansåg att en fast bosättning ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen var viktig. Detta motiv har enligt regeringen minskat i styrka genom utbyggnad av bilvägar, ökningen av antalet terrängfordon och utvecklingen inom mobiltelefonin. Även från jordbrukssynpunkt saknas skäl att behålla fjällägenheterna. Någon egentlig anledning för staten att behålla upplåtelseformen anses inte finnas.
Vid remissbehandlingen av Jordbruksverkets förslag har påpekats att vissa fjällägenheter har stora bevarandevärden från naturvårds- och kulturmiljösynpunkt. En försäljning bör i dessa fall föregås av lämpligt bevarandeskydd i form av byggnadsminnesförklaring, förordnande om naturreservat eller liknande. De mest värdefulla bör behållas i statlig ägo. En fördjupad dokumentation bör därför göras av fjällägenheternas natur- och kulturvärden innan slutlig ställning tas till eventuella försäljningar. Regeringen avser att uppdra åt Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och berörda länsstyrelser att göra en sådan dokumentation. Något förslag i frågan underställs nu inte riksdagen.
Ändrade principer för upplåtelse av viss statlig mark ovanför odlingsgränsen m.m.
Inom de områden där fjällägenheter upplåts har staten även upplåtit mark för bostadsändamål i andra former såsom tomträtt, bostadsarrende och för renskötarbostäder.
Tomträtter har upplåtits endast i Jämtlands och Norrbottens län. Totalt finns det ca 40 upplåtelser, de flesta för bostadsändamål. Det finns också tomträttsupplåtelser för en kombination av bostads- och annat ändamål. Avtalet kan t.ex. ha gett en rätt att uppföra uthyrningsstugor på fastigheten. Vissa tomträtter omfattar endast campingplats, sportanläggning eller slakteri.
Många renskötande samer bor utanför tätorterna på renbetesfjällen och ovanför odlingsgränsen. I vissa byar bor endast renskötande samer som har erhållit upplåtelser av mark för bostadsändamål (renskötarbostäder) på livstid och för efterlevande makes livstid. Upplåtelserna är avgiftsfria. Det finns också ett litet antal upplåtelser för bostadsändamål till samer som ägnar sig åt andra samiska näringar som fiske och slöjd. Deras nyttjanderätt kan vara tidsbegränsad. Antalet renskötarbostäder ovanför odlingsgränsen är ca 400. Det finns inga fullständiga förteckningar på bostadsupplåtelser till samer. För en mycket stor del av upplåtelserna saknas kontrakt eller annan skriftlig dokumentation. Den enskilde samen äger husen.
Slutligen finns det på den nu aktuella marken ca 100 bostadsarrenden för permanentbostadsbebyggelse som inte är renskötarbostäder. Arrendatorn äger husen. Arrendena kan vara kombinerade med upplåtelse för annat ändamål.
Den ovan refererade Fjällägenhetsutredningen lämnade åren 1979 och 1980 också förslag om den framtida dispositionen och förvaltningen av fjällägenheterna. Frågan behandlades därefter av riksdagen (prop. 1980/81:100 bil. 13, bet. 1980/81:JoU18). Den tas även upp i Jorbruksverkets ovan nämnda översyn. Jordbruksverket föreslår att det från fall till fall övervägs en lösning som minimerar statens kostnader för mark som upplåtits med tomträtt, till bostadsarrende för bebyggelse eller till renskötarbostad.
I budgetpropositionen anförs att viss återhållsamhet bör iakttas när det gäller ärenden om upplåtelse med tomträtt eller köp av statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Även om det fortfarande är angeläget med viss återhållsamhet anser regeringen att mark som redan är upplåten med nyttjanderätt i större utsträckning än hittills bör vara möjlig att köpa. Genom att friköpa fastigheten får ägaren möjlighet att använda den som belåningsunderlag, något som kan ge minskade boendekostnader. Dessutom ges, enligt budgetpropositionen, möjlighet att ta lån för näringsverksamhet till lägre kostnad. Liksom hittills bör dock köp medges endast för permanentboende och för näringsverksamhet på i första hand mark runt befintliga byggnader.
Sammanfattningsvis föreslås i budgetpropositionen följande i frågan.
Friköp skall kunna medges om den upplåtna marken används för permanent boende eller för näringsverksamhet om inte särskilda skäl talar mot en försäljning. Vid friköp av renskötarbostäder skall särskild hänsyn tas till den samiska kulturmiljön. Upplåtelse med tomträtt skall ske endast för näringsverksamhet med stort markbehov eller om den som marken upplåtits till inte önskar förvärva marken med äganderätt. Upplåtelse av mark skall även i fortsättningen ske restriktivt.
Riksdagen föreslås godkänna vad i budgetpropositionen förordats om friköp av viss statlig mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag, som inte mött invändning i motioner.
Anslag
Utskottet förordar att vad i budgetpropositionen föreslagits om anslag till Främjande av rennäringen, Prisstöd till rennäringen, Ersättning för viltskador m.m., Ersättningar på grund av radioaktivt avfall och Stöd till fjällägenheter m.m. tillstyrks av riksdagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande renbetesinventeringarna att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo603 yrkande 4,
2. beträffande EU och rennäringen att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo603 yrkande 3 och 1994/95:Jo261 yrkande 5,
3. beträffande det nya systemet för ersättning för rovdjursrivna renar att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 10 godkänner vad där förordats, res. 1 (fp, v, mp, kds)
4. beträffande gränsvärden för radioaktivitet i renkött att riksdagen avslår motion 1994/95:Fö802 yrkande 16, res. 2 (mp)
5. beträffande kostnadsansvaret för cesiumanalyser m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo601 och 1994/95:Bo604, res. 3 (v)
6. beträffande friköp att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 10 godkänner vad där förordats om friköp av viss statlig mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen,
7. beträffande anslag att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 10 för budgetåret 1995/96 anvisar till
a) Främjande av rennäringen ett reservationsanslag på 18 025 000 kr,
b) Prisstöd till rennäringen ett förslagsanslag på 57 000 000 kr,
c) Ersättningar för viltskador m.m. ett förslagsanslag på 38 300 000 kr,
d) Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall ett förslagsanslag på 1 000 kr,
e) Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. ett reservationsanslag på 2 307 000 kr.
Stockholm den 30 mars 1995
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Marianne Carlström (s), Lars Stjernkvist (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lena Larsson (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Carina Moberg (s), Inga Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kds), Anders Ygeman (s), Peter Weibull Bernström (m) och Magnus Johansson (s).
Reservationer
1. Det nya systemet för ersättning för rovdjursrivna renar (mom. 3)
Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med "av frågan" bort ha följande lydelse:
Det av Sametinget och Naturvårdsverket nyligen framlagda förslaget till utformning av det nya ersättningssystemet för rovdjursrivna renar har utarbetats efter uppdrag från regeringen. Det får anses minst sagt naturligt att avvakta den fortsatta beredningen av ärendet innan beslut fattas om hur ersättningen skall beräknas. Regeringen och de båda myndigheterna har uppenbarligen bl.a. helt olika uppfattning om det antal renar som bör omfattas av det nya ersättningssystemet. Detta i sin tur innebär att--om regeringens förslag accepteras -- ersättningen per riven ren kraftigt understiger vad som tidigare gällt. Dessutom verkar regeringen i sitt förslag över huvud taget inte ha räknat med de renar som trafikdödas.
Den enklaste ordningen och den som utskottet förordar är att något fast belopp avseende ersättningar för rovdjursrivna renar inte tillämpas så länge beredningen av det ovan angivna förslaget pågår och innan riksdagen fattat nytt beslut i ärendet. När beredningen avslutats finns ånyo anledning för riksdagen att överväga utformningen av ersättningssystemet.
Med den konstruktion som anslaget Ersättning för viltskador m.m. har är det inte nu nödvändigt för riksdagen att göra någon annan anslagsberäkning än den som gjorts i budgetpropositionen. För det fall att regeringen inte delar denna uppfattning utgår utskottet från att regeringen i kompletteringspropositionen återkommer med den alternativa anslagsberäkning som kan bli följden av riksdagens bifall till vad utskottet nu förordat.
Vad utskottet nu med anledning av budgetpropositionen anfört om det nya systemet för ersättning för rovdjursrivna renar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande det nya systemet för ersättning för rovdjursrivna renar att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 bilaga 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Gränsvärden för radioaktivitet i renkött (mom. 4)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Motionen i" och slutar med "i renkött" bort ha följande lydelse:
Som anförs i mp-reservationen till försvarsutskottets betänkande 1994/95:FöU3 -- Strålskydd ökar hela tiden den totala joniserande strålningen genom utsläpp från s.k. normaldrift av kärnkraften. Riskerna från lågdosstrålningen är större än vad man tidigare trott. Bl.a. har effekterna av Tjernobyl inneburit en ökad strålning.
Bostadsutskottet vill för sin del tillägga att dessa effekter är mera påtagliga i vissa delar av landet än i andra. Inte minst de delar i vilka rennäring bedrivs har drabbats hårt. Det finns därför grundad anledning att, såsom förordas i Miljöpartiet de grönas partimotion Fö802, överväga att införa nya och strängare gränsvärden för radioaktivitet i renkött. Om rennäringen blir drabbad ekonomiskt av att gränsvärdet sänks skall staten gå in med ekonomiskt stöd och stödutfordring av ren. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av yrkande 16 i motionen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande gränsvärden för radioaktivitet i renkött att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fö802 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Kostnadsansvaret för cesiumanalyser m.m. (mom. 5)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
I motion Bo601 (s) anförs att det inledningsvis efter Tjernobylolyckan var en självklarhet att cesiumanalyser av kött och fisk skulle vara kostnadsfria för kommuninnevånare i de drabbade komunerna. I tämligen många kommuner inom nedfallsområdet är, enligt motionen, analyserna av kött forfarande kostnadfsfria medan man inom andra tar ut avgifter för provtagningarna. Också i motion Bo604 (c) konstateras att kommunerna som berörs av problemet i varierande grad ställt upp och betalt cesiummätningar när ingen annan varit beredd att ta på sig ansvaret. Motionären anser att kostnaden för analyserna rimligen inte borde belasta de kommuner som hårt nog ändå drabbats av Tjernobylolyckan.
Utskottets uppfattning är att det får anses vara ett nationellt ansvar att bekosta cesiumanalyser inte bara till renskötselföretag utan också kostnader för analyser av älgkött och annat fallvilt. Kostnaderna för sådana analyser kan beräknas vara tämligen begränsade. De bör belasta det under Jordbruksdepartementet upptagna anslaget Ersättningar på grund av radioaktivt avfall. Med den anslagskonstruktion som tillämpas och mot bakgrund av den begränsade merkostnaden som ett bifall till motionsförslagen innebär kan det inte anses nödvändigt med någon annan anslagsberäkning än den som görs i budgetpropositionen.
Vad utskottet nu med anledning av de båda motionerna förordat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande kostnadsansvaret för cesiumanalyser m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo601 och 1994/95:Bo604 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,