Rekonstruktion av Nordbanken
Betänkande 1991/92:NU36
Näringsutskottets betänkande
1991/92:NU36
Rekonstruktion av Nordbanken
Innehåll
1991/92 NU36
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1991/92:153 om rekonstruktion av Nordbanken,
dels fyra motioner som har väckts med anledning av propositionen.
Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av statssekreterare Olle Wästberg, finansdepartementet.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till rekonstruktion av Nordbanken. Omstruktureringen, som är föranledd av fortsatt höga kreditförluster, innebär bl.a. att förlustbringande tillgångar i banken skall överföras till ett särskilt bolag -- Securum AB -- för att där avvecklas på så gynnsamma villkor för banken som möjligt. Regeringen skall inom en ram på 20 miljarder kronor bemyndigas att besluta om garantier, lån och kapitaltillskott eller vidta andra åtgärder för att stärka den finansiella basen i Nordbanken och i Securum AB. Staten skall köpa upp resterande aktier i Nordbanken. I enlighet med tidigare beslut av riksdagen skall dock dessa aktier enligt regeringens förslag senare kunna avyttras. En motion (s) med krav på att detta förslag skall avvisas följs upp i en reservation (s).
Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden (nyd; v; -) som går ut på att en kommission skall tillsättas för en granskning av utvecklingen inom bankväsendet. Yrkandena får stöd i en reservation (nyd). I en annan reservation (s) anförs att olika åtgärder -- enligt vad som sägs i en motion (s) -- bör vidtas för att krisen i finanssektorn skall mildras.
I en motion (nyd) har de s.k. fallskärmsavtalen för den tidigare ledningen av Nordbanken aktualiserats. Utskottet redovisar förståelse för den kritik som har riktats mot avtalen men framhåller att det inte ankommer på riksdagen att utforma riktlinjer för hur sådana avtal bör konstrueras.
Propositionen
I propositionen föreslås -- efter föredragning av finansminister Anne Wibble -- att riksdagen 1. godkänner de angivna riktlinjerna för omstrukturering av Nordbanken, 2. bemyndigar regeringen att bilda ett aktiebolag med uppgift att inneha aktier i Nordbanken, 3. bemyndigar regeringen att överföra statens aktier i Nordbanken till det bolag som avses i 2, genom överlåtelse eller genom att tillskjuta aktierna såsom apportegendom, 4. bemyndigar regeringen att intill ett belopp av 2050000000 kr. svara för finansieringen av det under 2 nämnda aktiebolagets förvärv av övriga aktier i Nordbanken, 5. bemyndigar regeringen att förvärva samtliga aktier i Securum AB, 6. bemyndigar regeringen att inom en ram på 20 miljarder kronor besluta om garantier, lån och kapitaltillskott eller vidta andra åtgärder i syfte att förstärka den finansiella basen i Nordbanken och Securum AB, 7. bemyndigar regeringen att uppdra åt riksgäldskontoret att utfärda sådana garantier och lämna sådana lån som beslutas med stöd av bemyndigande enligt 4 eller 6, 8. godkänner att det i proposition 1991/92:168 föreslagna förslagsanslaget under sjunde huvudtiteln Vissa räntekostnader m.m. belastas med de kostnader som uppkommer till följd av åtgärder som vidtas med stöd av bemyndigandena i 2--6, 9. bemyndigar regeringen att sälja aktierna i eller på annat sätt avveckla det bolag som avses i 2, 10. bemyndigar regeringen att besluta om försäljning av aktieinnehavet i Securum AB, 11. bemyndigar regeringen att sälja de aktier i Nordbanken som kan förvärvas med stöd av bemyndigandena i 4 och 6.
Motionerna
De motioner som har väckts med anledning av proposition 1991/92:153 är följande:
1991/92:N56 av Bengt Dalström m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär att en utredning, en bank- och finanskommission, tillsätts bestående av politiker, ekonomer och andra experter med uppgift att granska Nordbanken och bankväsendet i övrigt samt finansinspektionens verksamhet, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda ansvarsfrågorna i Nordbanken och se till att ansvar utverkas där det är lagligen möjligt, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten i egenskap av ägare till Nordbanken bör utreda möjligheterna att få avtal om avgångsvederlag, de s.k. fallskärmsavtalen, upphävda eller jämkade, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd för spararnas pengar, insättarskydd, efter amerikansk förebild.
1991/92:N57 av Sten Söderberg och Lars Andersson (båda -) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast tillsätta en bankkommission, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Nordbanken utan dröjsmål bör privatiseras.
1991/92:N58 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar om en utredning kring 80-talets ekonomiska turer enligt vad i motionen anförts, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om priset på aktierna i Nordbanken, 3. avslår hemställanspunkt 9 i propositionen där regeringen vill ha ett bemyndigande att sälja aktierna i det aktiebolag som bildas för att inneha aktier i Nordbanken, 4. avslår hemställanspunkt 10 i propositionen där regeringen vill ha bemyndigande att sälja aktierna i det nybildade aktiebolaget Securum AB, 5. avslår hemställanspunkt 11 i propositionen där regeringen vill ha bemyndigande att sälja de aktier i Nordbanken som kan förvärvas med stöd av bemyndiganden i hemställanspunkterna 4 och 6.
1991/92:N59 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att motverka en ytterligare fördjupning av finanskrisen och därmed också för Nordbanken, 2. avslår i propositionen begärt bemyndigande att utan riksdagens ytterligare hörande genomföra utförsäljning av aktier i Nordbanken.
Utskottet
Förslag om åtgärder till följd av de kraftigt ökade kreditförlusterna i banksektorn har förelagts riksdagen vid tre tidigare tillfällen under detta riksmöte.
I november 1991 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:21, bet. NU4) att staten skulle medverka vid en nyemission av aktier i Nordbanken. Av emissionsbeloppet på ca 5 miljarder kronor föll ca 3,6 miljarder kronor på staten med hänsyn till dess ägarandel. Vidare bemyndigades regeringen att senare sälja statens aktier i Nordbanken.
Riksdagen beslutade därefter i december 1991 (prop. 1991/92:63, bet. NU12) att staten med en lånegaranti skulle medverka i en rekonstruktion av nuvarande Sparbanken Första AB. Staten ställde mot en avgift garanti för ett räntefritt villkorslån på 3,8 miljarder kronor som Sparbankernas Bank lämnade till Sparbanken Första AB.
Till följd av att utvecklingen på kredit- och fastighetsmarknaden blev mer ogynnsam än som tidigare befarades har regeringen i april 1992 (prop. 1991/92:168) föreslagit statliga insatser för att ytterligare kapitaltillskott skall tillföras Sparbanken Första AB. Staten skall dels lämna ett lån med fördelaktiga räntevillkor på 3,8 miljarder kronor, dels gå i borgen för lån på sammanlagt 3,5 miljarder kronor. I båda fallen skall medlen lämnas vidare till Sparbanken Första AB som aktieägartillskott eller liknande. Det tidigare nämnda lånet från Sparbankernas Bank till Sparbanken Första AB skall samtidigt återbetalas, varvid den statliga garantin för detta lån skall upphöra. Utskottet har nyligen tillstyrkt regeringens förslag (bet. 1991/92:NU34).
Också i fråga om Nordbanken har kreditförlusterna fått en större omfattning än som tidigare uppskattades. De beräkningar som nu har gjorts visar på att banken är i behov av ett betydande kapitaltillskott för att kapitaltäckningskravet skall kunna uppfyllas.
Mot bakgrund av den uppkomna situationen föreslås i proposition 1991/92:153 en rekonstruktion av Nordbanken. I egenskap av huvudägare i banken och som yttersta garant för stabiliteten i betalningssystemet har staten, anförs det i propositionen, ett dubbelt ansvar för att de aktuella problemen åtgärdas. Regeringen betonar att det inte är ändamålsenligt med ett kapitaltillskott som inte kombineras med strukturella insatser.
Enligt regeringens förslag skall omstruktureringen av banken genomföras utifrån följande riktlinjer.
S.k. nödlidande krediter, lån med avtalade ränteeftergifter och andra tillgångar som belastar Nordbankens intjäningsförmåga eller som av andra skäl inte bör behållas av banken, skall föras över till ett av Nordbanken bildat dotterbolag, Securum AB. Detta bolag skall ha till syfte att förvalta och avveckla dessa engagemang, vilka kan beräknas uppgå till i storleksordningen 60 miljarder kronor.
Med hänsyn till att staten i realiteten kommer att få bära hela ägaransvaret för rekonstruktionen av Nordbanken anser regeringen att staten bör förvärva resterande aktier i banken; staten innehar för närvarande 77,3 % av aktiekapitalet i Nordbanken. Kursen för uppköpserbjudandet skall bestämmas till 21 kr. per aktie, vilket motsvarar den kurs som gällde vid emissionen hösten 1991 jämte ränta. Kostnaden för statens förvärv av aktierna beräknas till ca 2050 milj.kr. Eftersom staten inte kan påkalla inlösen av utestående aktier enligt aktiebolagslagen (1975:1385) skall ett särskilt aktiebolag bildas med uppgift att inneha aktierna i Nordbanken och vid behov påkalla tvångsinlösen.
Det framhålls i propositionen att det statliga åtagandets omfattning och formerna för åtagandet inte slutligt kan fastslås innan en genomgång och värdering av tillgångarna har skett. Detta kommer att vara avklarat till hösten 1992. Emellertid tyder preliminära bedömningar på, sägs det, att nuvärdet av den totala kostnaden för avvecklingen kan komma att uppgå till över 10 miljarder kronor. Enligt regeringen måste avvecklingen av tillgångarna i Securum tillåtas ta avsevärd tid. Både av statsfinansiella skäl och av hänsyn till rådande situation på fastighetsmarknaden och de finansiella marknaderna skulle en forcerad försäljning av tillgångarna vara olämplig.
För att trygga finansieringen av i första hand Securum bör, anförs det i propositionen, åtaganden kunna göras till ett nominellt belopp av 20 miljarder kronor. Bland de insatser som härvidlag kan komma i fråga ingår statliga lånegarantier, statliga lån som löper utan ränta eller med låg ränta liksom lån med efterställd betalningsrätt samt statliga kapitaltillskott. Riksdagen föreslås bemyndiga regeringen att inom en ram av denna storlek vidta olika åtgärder i syfte att förstärka den finansiella basen i Nordbanken och Securum AB.
Förutom ett godkännande av de angivna riktlinjerna för omstruktureringen av Nordbanken begärs i propositionen att regeringen skall bemyndigas dels att bilda ett aktiebolag med uppgift att inneha aktier i Nordbanken och till detta bolag överföra statens aktier i banken samt att senare avveckla bolaget, dels att intill ett belopp av 2050 milj.kr. svara för finansieringen av förvärven av utestående aktier i Nordbanken, dels att förvärva samtliga aktier i Securum AB, dels att uppdra åt riksgäldskontoret att utfärda garantier och lämna vissa lån. Det föreslås att det anslag som avses bli inrättat under sjunde huvudtiteln för att täcka kostnaderna för statens medverkan i rekonstruktionen av Sparbanken Första AB, skall kunna belastas även med de nu aktuella kostnaderna. Regeringen kommer i ett senare sammanhang att redovisa för riksdagen de åtgärder som har vidtagits med stöd av riksdagens bemyndiganden. Därutöver kommer en precisering att göras av de budgetmässiga effekterna av de statliga åtagandena.
Securum AB skall inledningsvis ägas av staten. I ett senare skede, sägs det i propositionen, bör dock regeringen kunna besluta om försäljning av aktierna i bolaget. Slutligen begär regeringen bemyndigande att avyttra de aktier i Nordbanken som staten nu skall förvärva; som tidigare nämnts har regeringen tidigare bemyndigats att sälja statens nuvarande innehav av aktier i Nordbanken.
Enligt regeringen bidrar den föreslagna omstruktureringen till att de uppkomna problemen i Nordbanken får en konstruktiv lösning. Genom överföringen av angivna tillgångar till Securum stärks Nordbanken på olika sätt. Banken ges därigenom möjlighet att av egen kraft bygga upp en erforderlig kapitalbas och uppvisa en tillräcklig vinstnivå, heter det i propositionen.
Med anledning av propositionen har fyra motioner väckts. I ingen av dessa avvisas regeringens förslag om statliga insatser för omstruktureringen av Nordbanken.
I samtliga motioner berörs bankväsendets allmänna utveckling med tilltagande kreditförluster. Problemen i Nordbanken, anförs det i motion 1991/92:N59 (s), utgör bara en del av den omfattande kris som för närvarande drabbar finansmarknaderna, både i Sverige och utomlands. Enligt motionärerna måste ett samlat grepp tas för att verkningarna av krisen skall mildras. De hänvisar härvid till vad som sägs i motion 1991/92:Fi73 (s), som har väckts med anledning av den s.k. kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150). I denna motion, som behandlas av finansutskottet (bet. 1991/92:FiU30), framläggs förslag till olika åtgärder i syfte att motverka en ytterligare fördjupning av finanskrisen. Vidare kritiseras från samma utgångspunkt vissa beslut som riksdagen har fattat under innevarande riksmöte på förslag av regeringen. De gäller bl.a. utförsäljning av statligt ägda kontorsfastigheter i anslutning till en ombildning av byggnadsstyrelsen (prop. 1991/92:44, bet. FiU8), begränsning i avdragsrätten för ränteutgifter från 30% till 25% (prop. 1991/92:60, bet. SkU10) och utförsäljning av statens aktier i 34 angivna företag (prop. 1991/92:69, bet. NU10). De nämnda besluten förvärrar de bakomliggande orsakerna till finanskrisen, anser motionärerna och föreslår ett uttalande av riksdagen i saken.
I motion 1991/92:N56 (nyd) föreslås att en bank- och finanskommission skall tillsättas med uppgift att granska Nordbanken och bankväsendet i övrigt samt finansinspektionens verksamhet. Med hänsyn till de krav som uppställs för bankerna i banklagstiftningen och till den tillsynsverksamhet som finansinspektionen skall fullgöra finner motionärerna det förvånande att bankkriserna har kunnat inträffa utan föregående varningssignaler. Misstagen får inte upprepas; därför borde en parlamentarisk utredning, i vilken också ekonomer och andra experter skulle ingå, tillsättas.
Även i motion 1991/92:N57 (-) krävs att en kommission i frågan skall tillsättas. Denna skulle lägga fram en s.k. vitbok i ärendet, i vilken också skulle ingå förslag till erforderliga ändringar i lagstiftningen för att en upprepning av det inträffade skall undvikas. Efter en genomgång av orsakerna till den uppkomna situationen inom banksektorn befarar motionärerna att staten inom kort kan tvingas ingripa med nya stödåtgärder för andra banker än de nu aktuella.
Ett av yrkandena i motion 1991/92:N58 (v) går också det ut på att en parlamentarisk utredning skall tillkallas. Denna skulle ges i uppdrag att analysera vad som hände med ekonomin under 1980-talet. Utredningen skulle ge svar på hur riksdagen, regeringarna, statens kontrollorgan, de ekonomiska institutionerna och företagen har agerat från nu aktuell utgångspunkt under detta decennium. Det svenska folket kommer inte att nöja sig med enbart svepande förklaringar till det inträffade, hävdar motionärerna.
I samband med riksdagens beslut hösten 1991 om statens medverkan vid nyemissionen av aktier i Nordbanken behandlades och avslogs motionsyrkanden av delvis liknande innebörd som de nu refererade. I en motion (nyd) krävdes dels att det då aktuella händelseförloppet i Nordbanken skulle utredas, dels att regeringen skulle låta pröva möjligheterna till en förbättrad kontroll av bankernas kreditgivning. I en annan motion (v) begärdes att finansinspektionens verksamhet skulle granskas. Den förstnämnda motionen avstyrktes av utskottet främst med hänvisning till finansinspektionens tillsyn; yrkandena i motionen följdes upp i reservationer (nyd). Utskottet avstyrkte den andra motionen mot bakgrund av de förändringar av finansinspektionens organisation och arbetssätt som hade genomförts eller som planerades.
Statsrådet Bo Lundgren har under våren 1992 besvarat dels en interpellation (1991/92:139) av Catarina Rönnung (s), dels en fråga (1991/92:681) av Sten Söderberg (-) om tillsättande av en kommission med anledning av utvecklingen inom bankväsendet. Vid båda tillfällena meddelade statsrådet att regeringen inte avsåg att tillsätta någon sådan kommission. Han framhöll vid det senare tillfället (RD 1991/92:102) att regeringen får fortlöpande information från finansinspektionen och riksbanken om läget på kapitalmarknaden.
Enligt utskottets mening har bankerna en betydelsefull roll i samhällsekonomin. Bankväsendet utgör det finansiella systemets kärna. Att bankerna har en viktig ställning kommer också till uttryck i lagstiftningen. Lagreglerna syftar bl.a. till att garantera att insättarnas medel är tryggade och att banksystemet förblir stabilt.
Under senare år har kreditförlusterna hos banker och andra finansinstitut i Sverige, liksom i vissa andra länder, nått en mycket hög nivå. Förlusterna har till betydande del sin grund i fallande fastighetspriser och börskurser. I efterhand förefaller det dock som om kreditgivningen i vissa avseenden inte har bedrivits med tillbörlig aktsamhet.
Utskottet vill med anledning av de nu aktuella motionsyrkandena hänvisa till finansinspektionens tillsynsverksamhet. Utskottet förutsätter att inspektionen i denna verksamhet prövar om missförhållanden kan ha bidragit till den uppkomna situationen och vidtar erforderliga åtgärder med anledning härav. Vidare utgår utskottet från att regeringen löpande följer utvecklingen på området. Med hänsyn härtill finner utskottet inte nu skäl att förorda att en utredning om bankväsendets utveckling skall tillkallas. Med den nuvarande ekonomiska politiken, som bl.a. är inriktad på att skapa en varaktigt låg inflation och ökat sparande, och genom skattereformen har många systemfel som bidrog till de uppkomna kreditförlusterna rättats till. Med det sagda avstyrks motionerna 1991/92:N56 (nyd), 1991/92:N57 (-) och 1991/92:N58 (v) i här berörda delar.
De förslag till åtgärder som framläggs i motion 1991/92:N59 (s) prövas, som tidigare nämnts, i finansutskottet i anslutning till behandlingen av kompletteringspropositionen. Näringsutskottet hänvisar till denna behandling och avstyrker det nu aktuella yrkandet i denna motion.
Som tidigare nämnts krävs inte i någon av de fyra motioner som har väckts med anledning av propositionen att regeringens förslag om statliga insatser för omstruktureringen av Nordbanken skall avslås. I motion 1991/92:N58 (v) yrkas emellertid avslag på vissa av hemställanspunkterna i propositionen. Motionärerna avvisar bl.a. regeringens begäran om bemyndigande att besluta om försäljning av aktierna i Securum AB. De anser vidare att den i propositionen angivna kursen för uppköp av resterande aktier i Nordbanken -- 21 kr. per aktie -- är för hög. Motionärerna är även kritiska till förslaget i propositionen om att regeringen skall bemyndigas att sälja de aktier i Nordbanken som nu skall köpas upp. Till den sistnämnda frågan återkommer utskottet i det följande.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att staten bör medverka till en rekonstruktion av Nordbanken. Den föreslagna omstruktureringen av banken finner utskottet ändamålsenlig. Utskottet har inget att erinra mot den angivna kursen för de utestående aktier i Nordbanken som nu skall förvärvas. Utskottet anser vidare, i likhet med regeringen, att det inte är säkert att ett statligt ägande av Securum AB är det bästa på lång sikt. Därför tillstyrks att regeringen bemyndigas att helt eller delvis avyttra aktierna i detta bolag. Med det sagda ansluter sig sålunda utskottet till de nu aktuella förslagen i propositionen rörande omstrukturering av Nordbanken. Här berörd del av motion 1991/92:N58 (v) avstyrks därmed. Utskottet vill härutöver erinra om vad som sägs i propositionen om att regeringen i ett senare sammanhang kommer att redovisa för riksdagen de åtgärder som har vidtagits med stöd av lämnade bemyndiganden samt de budgetmässiga effekterna av de statliga åtagandena.
Riksdagen beslutade, som redan nämnts, hösten 1991 att bemyndiga regeringen att senare sälja statens dåvarande innehav av aktier i Nordbanken. Enligt ett av förslagen i propositionen skall detta bemyndigande -- såsom angivits i det föregående -- utsträckas till att omfatta även de utestående aktier i banken som nu skall förvärvas. Regeringen begär också att aktierna i det bolag som avses bli bildat med uppgift att inneha aktier i Nordbanken skall kunna avyttras.
Som redan framgått avvisas dessa förslag i motion 1991/92:N58 (v). Enligt motionärerna bör större förändringar av statens ägande i företag beslutas av riksdagen.
Det vore fel att i stor hast sälja ut aktierna i Nordbanken, hävdas det i motion 1991/92:N59 (s). En sådan försäljning skulle enligt motionärerna komma att ske till underpris. Den kan vidare, menar de, leda till att konkurrensen inom bankväsendet ytterligare försvagas. I motionen föreslås därför att försäljning av aktier i Nordbanken inte skall kunna ske utan hörande av riksdagen.
En motsatt inställning kommer till uttryck i motion 1991/92:N57 (-). Där begärs att regeringen skall anmodas att utan dröjsmål privatisera Nordbanken.
I linje med riksdagens tidigare beslut om försäljning av statens aktier i Nordbanken bör också, anser utskottet, de aktier som nu skall förvärvas i anslutning till omstruktureringen av banken kunna avyttras. Utskottet ställer sig alltså positivt till att regeringen bemyndigas att sälja nu berörda aktier i Nordbanken samt aktierna i det bolag som skall bildas för att inneha statens aktier i banken. Såsom utskottet anförde i samband med nyssnämnda riksdagsbeslut hösten 1991 (bet. 1991/92:NU4) är det angeläget att den tillämnade breddningen av ägandet i Nordbanken genomförs på villkor som är fullt godtagbara för staten från affärsmässig synpunkt och som inte leder till att konkurrensen inom banksektorn minskar. Med det sagda avstyrks nu berörda yrkanden i motionerna 1991/92:N57 (-), 1991/92:N58 (v) och 1991/92:N59 (s).
I motion 1991/92:N56 (nyd) aktualiseras ansvarsfrågorna i Nordbanken med anledning av den uppkomna situationen. Det är statens uppgift, menar motionärerna, att i egenskap av majoritetsägare av Nordbanken utreda ansvarsfrågorna och utverka ansvar där det lagligen är möjligt. Motionärerna berör särskilt de avtal om avgångsvederlag -- de s.k. fallskärmsavtalen -- som har utlösts för den tidigare ledningen av Nordbanken. Staten borde söka få till stånd att avtalen hävs eller jämkas.
Enligt bankaktiebolagslagen (1987:618) åligger det styrelsen att förvalta bolagets angelägenheter. Avtalen om avgångsvederlag är civilrättsliga avtal. Den nuvarande styrelsen för Nordbanken har framhållit att avtalen skall hållas. Styrelsen har emellertid uppdragit åt juridisk expertis på området att studera avtalen och pröva om det finns anledning att kräva en jämkning av avtalen. En rapport till styrelsen har utlovats till i juni 1992.
Utskottet har förståelse för den kritik som har riktats mot de nu aktuella avtalen. Samtidigt finns det skäl att erinra om att personer i företagsledande ställning inte omfattas av lagen (1982:80) om anställningsskydd. Det har förutsatts att sådana personer är tillförsäkrade löneförmåner och andra anställningsvillkor så att det från sociala skyddssynpunkter inte finns något framträdande behov av att tillskapa anställningsskydd för dem genom lagstiftningen. Avtal om avgångsvederlag är sålunda vanligt förekommande för den här berörda personkretsen.
Det är styrelsen för resp. företag som har det fulla ansvaret för avtalen. Det kan finnas anledning att från närmast etiska utgångspunkter allmänt diskutera avtalens konstruktion. Storleken på avgångsvederlagen i det nu aktuella fallet upplevs som stötande. Det ankommer dock inte på riksdagen att utforma närmare riktlinjer för hur sådana avtal bör konstrueras.
Med hänvisning till det sagda föreslår utskottet att de nu berörda yrkandena i motion 1991/92:N56 (nyd) lämnas utan åtgärd av riksdagen.
Utskottet behandlar slutligen ett yrkande i motion 1991/92:N56 (nyd) om att ett s.k. insättarskydd skall införas. Med ett sådant skydd skulle sparare hållas skadeslösa i händelse av ett bankfallissemang.
Ett liknande motionsyrkande (nyd) avslogs på förslag av utskottet hösten 1991 i samband med behandlingen av regeringens förslag om nyemission av aktier i Nordbanken. Utskottet (bet. 1991/92:NU4) redovisade därvid att en arbetsgrupp inom finansdepartementet, med representanter för riksbanken och finansinspektionen, studerade förutsättningarna för införande av en inlåningsförsäkring i Sverige. En departementspromemoria med förslag i ämnet avsågs bli publicerad i början av år 1992.
Utskottet har inhämtat att arbetet med promemorian har försenats något. Arbetsgruppen har velat invänta pågående diskussioner inom EG; en gällande rekommendation i frågan inom EG avses bli ersatt av ett direktiv. Departementspromemorian planeras nu bli publicerad i början av hösten 1992.
Mot här angiven bakgrund avstyrks det berörda yrkandet i motion 1991/92:N56 (nyd).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande bankväsendets utveckling m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:N56 yrkande 1, motion 1991/92:N57 yrkande 1, motion 1991/92:N58 yrkande 1 och motion 1991/92:N59 yrkande 1, res. 1 (s) res. 2 (nyd) men. (v) - delvis
2. beträffande omstrukturering av Nordbanken att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:153 momenten 1--8 och 10 och med avslag på motion 1991/92:N58 yrkandena 2 och 4 a) godkänner de riktlinjer för omstrukturering av Nordbanken som anges i propositionen, b) bemyndigar regeringen att bilda ett aktiebolag med uppgift att inneha aktier i Nordbanken, c) bemyndigar regeringen att överföra statens aktier i Nordbanken till det bolag som avses i 2b), genom överlåtelse eller genom att tillskjuta aktierna såsom apportegendom, d) bemyndigar regeringen att intill ett belopp av 2050000000 kr. svara för finansieringen av det under 2b) nämnda aktiebolagets förvärv av övriga aktier i Nordbanken, e) bemyndigar regeringen att förvärva samtliga aktier i Securum AB, f) bemyndigar regeringen att inom en ram på 20 miljarder kronor besluta om garantier, lån och kapitaltillskott eller vidta andra åtgärder i syfte att förstärka den finansiella basen i Nordbanken och i Securum AB, g) bemyndigar regeringen att uppdra åt riksgäldskontoret att utfärda sådana garantier och lämna sådana lån som beslutas med stöd av bemyndigande enligt 2d) eller 2f), h) godkänner att det i proposition 1991/92:168 under sjunde huvudtiteln föreslagna förslagsanslaget Vissa räntekostnader m.m. får belastas med de kostnader som uppkommer till följd av åtgärder som vidtas med stöd av bemyndigandena i 2b)--2f), i) bemyndigar regeringen att besluta om försäljning av aktierna i Securum AB, men. (v) - delvis
3. beträffande försäljning av aktier i Nordbanken, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:153 momenten 9 och 11 och med avslag på motion 1991/92:N57 yrkande 2, motion 1991/92:N58 yrkandena 3 och 5 och motion 1991/92:N59 yrkande 2 a) bemyndigar regeringen att sälja aktierna i eller på annat sätt avveckla det bolag som avses i 2b), b) bemyndigar regeringen att sälja de aktier i Nordbanken som kan förvärvas med stöd av bemyndigandena i 2d) och 2f), res. 3 (s)
4. beträffande ansvarsfrågor i Nordbanken att riksdagen avslår motion 1991/92:N56 yrkandena 2 och 3,
5. beträffande insättarskydd att riksdagen avslår motion 1991/92:N56 yrkande 4. res. 4 (nyd)
Stockholm den 26 maj 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Hadar Cars (fp), Birgitta Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Bankväsendets utveckling m.m. (mom.1)
Axel Andersson, Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "denna motion" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N59 (s), att det nu krävs ett samlat grepp för att verkningarna av krisen i finanssektorn skall mildras. Många av de beslut som riksdagen på regeringens förslag har fattat under innevarande riksmöte bidrar till att finanskrisen fördjupas. I flera fall leder besluten till en sänkt aktivitet i näringslivet i ett läge när denna redan är alltför låg. Därigenom försvåras problemen för företagen med åtföljande kreditförluster för bankerna.
Med instämmande i vad som sägs i nyssnämnda motion finner utskottet det orimligt att staten samtidigt som den tvingas till omfattande insatser för att klara kreditförlusterna i banksektorn vidtar åtgärder som förvärrar de bakomliggande orsakerna till problemen. I motion 1991/92:Fi73 (s) framläggs ett stort antal förslag till åtgärder som skulle lindra finanskrisen och minska risken för en ytterligare fördjupning. De föreslagna åtgärderna syftar bl.a. till att skapa en bättre fungerande fastighetsmarknad och stimulera riskkapitalmarknaden. Som tidigare nämnts behandlas denna motion i finansutskottet. Näringsutskottet går därför inte vidare in på förslagen utan hänvisar till finansutskottets behandling. Enligt näringsutskottets mening bör dock riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Därigenom blir motion 1991/92:N59 (s) tillgodosedd i nu aktuell del.
De uppkomna problemen i Nordbanken utgör en del av den mer omfattande kris som för närvarande drabbar finansmarknaderna, såväl i Sverige som i många andra länder. Mot den bakgrunden kan utskottet inte finna anledning att förorda att en utredning i frågan skall tillsättas. Utskottet förutsätter att finansinspektionen löpande följer utvecklingen och därvid prövar om missförhållanden kan ha bidragit till den uppkomna situationen. Om så uppdagas utgår utskottet från att inspektionen vidtar erforderliga åtgärder. Med det sagda avstyrks de här berörda yrkandena i motionerna 1991/92:N56 (nyd), 1991/92:N57 (-) och 1991/92:N58 (v).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande bankväsendets utveckling m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N59 yrkande 1 och med avslag på motion 1991/92:N56 yrkande 1, motion 1991/92:N57 yrkande 1 och motion 1991/92:N58 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Bankväsendets utveckling m.m. (mom.1)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig mot den bakgrunden till kraven i motionerna 1991/92:N56 (nyd) och 1991/92:N57 (-) på att en utredning -- en kommission -- skall tillkallas med uppgift att granska bankväsendets utveckling och orsakerna till denna. De många nu obesvarade frågorna i sammanhanget kan leda till spekulationer och lösa antaganden och till att tilltron till bank- och finanssektorn kraftigt försvagas. Enligt utskottets mening ter det sig angeläget med en förbättrad kontroll av bankernas kreditgivning, inte minst för att minska riskerna såväl för insättarna som för skattebetalarna.
Utskottet menar vidare att det finns anledning att pröva finansinspektionens tillsynsverksamhet. Som anförs i motion 1991/92:N56 (nyd) är det med gällande lagstiftning och den tillsyn som inspektionen skall utföra förvånande att de akuta problemen i bl.a. Nordbanken och Sparbanken Första AB har kunnat inträffa utan föregående varningssignaler från finansinspektionens sida.
Utskottet anser sålunda att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med nu angivna syften. Riksdagen bör i ett uttalande anmoda regeringen härtill. Därigenom skulle de här aktuella yrkandena i motionerna 1991/92:N56 (nyd) och 1991/92:N57 (-) bli helt tillgodosedda. Ett sådant uttalande skulle också ligga i linje med vad som krävs i motion 1991/92:N58 (v).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande bankväsendets utveckling m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N56 yrkande 1 och motion 1991/92:N57 yrkande 1, med anledning av motion 1991/92:N58 yrkande 1 och med avslag på motion 1991/92:N59 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Försäljning av aktier i Nordbanken, m.m. (mom.3)
Axel Andersson, Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.8 med "I linje" och slutar på s.9 med "och 1991/92:N59 (s)" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det rimligt att ägandet i Nordbanken breddas. En breddning av ägandet måste dock genomföras på ett sådant sätt att bankens ställning stärks och konkurrensen på marknaden främjas. Som sägs i motion 1991/92:N59 (s) skulle en snar utförsäljning av aktierna i Nordbanken riskera att försvaga bankens förutsättningar. En sådan försäljning kan också leda till en ökad koncentration inom bankvärlden.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att regeringen inte bör bemyndigas att avyttra aktier i Nordbanken utan ytterligare hörande av riksdagen. Detsamma gäller i fråga om aktierna i det bolag som skall bildas för att inneha statens aktier i Nordbanken. Utskottet avstyrker alltså propositionen i här berörd del och tillstyrker motionerna 1991/92:N59 (s) och 1991/92:N58 (v) såvitt nu är i fråga. Av det sagda följer att det aktuella yrkandet i motion 1991/92:N57 (-) avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande försäljning av aktier i Nordbanken, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N58 yrkandena 3 och 5 och motion 1991/92:N59 yrkande 2 och med avslag på motion 1991/92:N57 yrkande 2 dels avslår proposition 1991/92:153 momenten 9 och 11, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Insättarskydd (mom.5)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som börjar med "Mot här" och slutar med "motion 1991/92:N56 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Staten har nu vid flera tillfällen påtagit sig rollen att garantera bankväsendet. Det innebär i princip att en bank inte kan gå i konkurs om inte staten vill det. Enligt utskottets mening strider det mot marknadsekonomins grunder. Det är också, menar utskottet, tvivelaktigt från konkurrenssynpunkt. Ägarintressena skyddas samtidigt som allmänheten i form av småsparare och skattebetalare drabbas.
Med hänsyn till det sagda instämmer utskottet i kravet i motion 1991/92:N56 (nyd) på att ett insättarskydd, efter amerikansk förebild, skall införas. Riksdagen bör därför i ett uttalande anmoda regeringen att snarast lägga fram förslag om ett sådant skydd. Därigenom skulle det nu aktuella yrkandet i nyssnämnda motion bli tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande insättarskydd att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N56 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Regeringen har nu för fjärde gången under innevarande riksmöte lagt fram förslag om statliga insatser till följd av de kraftigt ökade kreditförlusterna i banksektorn. Mycket tyder på att staten kan tvingas ingripa med ytterligare stödåtgärder för andra banker än de som hittills har varit aktuella.
I likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N58 (v) anser jag att en parlamentarisk utredning nu bör tillkallas med uppgift att analysera vad som har hänt med ekonomin under 1980-talet. Hur har riksdagen, regeringarna, statens kontrollorgan, de ekonomiska institutionerna och företagen agerat? I utredningen bör klarläggas orsakerna till de nu uppkomna problemen. Särskild uppmärksamhet bör riktas på frågan om finansinspektionens (tidigare bankinspektionens) tillsynsverksamhet har fungerat tillfredsställande. Utredningen bör även pröva behovet av att ge finansinspektionen utvidgade möjligheter till kontroll av banker och finansbolag.
Riksdagen bör i ett uttalande anmoda regeringen att dra försorg om att en sådan utredning tillkallas. Därigenom skulle det nu aktuella yrkandet i motion 1991/92:N58 (v) bli tillgodosett. Ett sådant uttalande skulle också ligga i linje med vad som sägs i motionerna 1991/92:N56 (nyd) och 1991/92:N57 (-).
Jag ansluter mig vidare i huvudsak till de förslag för en rekonstruktion av Nordbanken som framläggs i propositionen. Dock menar jag att större förändringar av statens ägande i företag skall beslutas av riksdagen. Jag avstyrker därför -- i enlighet med vad som anförs i reservation 3 -- förslagen i propositionen om att regeringen skall bemyndigas att kunna avyttra dels de aktier i Nordbanken som nu skall förvärvas, dels aktierna i det bolag som skall bildas med uppgift att inneha statens aktier i Nordbanken. Jag avstyrker även regeringens motsvarande förslag beträffande aktierna i Securum AB.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under momenten 1 och 2 bort ha följande lydelse:
1. beträffande bankväsendets utveckling m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N58 yrkande 1, med anledning av motion 1991/92:N56 yrkande 1 och motion 1991/92:N57 yrkande 1 och med avslag på motion 1991/92:N59 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som i det föregående anförts i denna del,
2. beträffande omstrukturering av Nordbanken att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:153 momenten 1--8 och motion 1991/92:N58 yrkande 4 och med avslag på motion 1991/92:N58 yrkande 2 a) (= utskottet), b) (= utskottet), c) (= utskottet), d) (= utskottet), e) (= utskottet), f) (= utskottet), g) (= utskottet), h) (= utskottet), i) avslår proposition 1991/92:153 moment 10.