Reglering av användningen av vattenskotrar
Betänkande 1992/93:JoU7
Jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JOU07
Reglering av användningen av vattenskotrar
Innehåll
1992/93 JoU7
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1992/93:97 om reglering av användningen av vattenskotrar samt fyra motioner som väckts med anledning av propositionen. Syftet med den föreslagna regleringen är att störningarna från användningen av vattenskotrar skall minskas genom att vattenskotrarna hänvisas till särskilt angivna vattenområden där det inte föreligger någon konflikt med boende, friluftsliv eller naturvård. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna.
Propositionen
Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) föreslår i proposition 1992/93:97 att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att det i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer (bemyndigandelagen) införs ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om användningen av vattenskoter eller annan liknande vattenfarkost. Syftet med regleringen är att minska störningarna från användningen av vattenskotrar genom att hänvisa vattenskotrarna till särskilt angivna vattenområden där det inte föreligger någon konflikt med boende, friluftsliv eller naturvård.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 april 1993.
Motioner
1992/93:Jo18 av Kenneth Attefors (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1992/93:97, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i stället för att avhysa vattenskotrar från områden där människor finns lagstifta om maximal ljudnivå från vattenskotrar på nivå med jämförbara utombordsmotorer.
1992/93:Jo19 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringens föreskrifter enligt föreslagen lydelse av 1§ första stycket 14 lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer skall utformas såsom en möjlighet för länsstyrelse att förbjuda användning av s.k. vattenskotrar inom särskilt känsliga vattenområden, 2. att riksdagen beslutar att lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer skall träda i kraft den 1juli 1993.
1992/93:Jo20 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om organiserad träning och tävlingsverksamhet med vattenskoter.
1992/93:Jo21 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en, gentemot propositionen, skärpt reglering vad gäller vattenskotrar och liknande vattenfarkoster.
Uppvaktning
Utskottet har uppvaktats av företrädare för Svenska racerbåtförbundet och Jetskiklubben i Stockholm.
Utskottet
Nuvarande reglering
Enligt 1 § lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer -- bemyndigandelagen -- kan regeringen meddela föreskrifter om bl.a. trafikregler, sjövägsmärken eller säkerhetsanordningar för svensk sjötrafik, för väg- eller terrängtrafik, registrering eller annan kontroll av fordon och tillstånd att använda svävare. Med stöd av sjötrafikförordningen (1986:300) föreskriver regeringen vad som skall gälla beträffande trafiken och säkerheten till sjöss. Länsstyrelsen får enligt 2kap. 2§ sjötrafikförordningen meddela föreskrifter om fartbegränsning, förbud mot ankring eller begränsning i rätten att utnyttja vattenområde för båttävling, vattenskidåkning eller liknande sport, liksom om andra begränsningar och förbud mot användningen av ett vattenområde för trafik med fartyg, om det behövs av hänsyn till miljön. Enligt naturvårdslagen (1964:822) kan länsstyrelsen dessutom i vissa fall förklara ett område som naturreservat, naturvårdsområde eller djurskyddsområde samt meddela föreskrifter om vad som skall iakttas inom strandskyddsområde. En kommun kan med stöd av hälsoskyddslagen (1982:1080) meddela föreskrifter mot sanitära olägenheter.
Propositionen
I propositionen framhålls att i en god livsmiljö bör ingå tillgång till boende- och rekreationsmöjligheter som inte är utsatta för störande buller. Frihet från störande buller är i insjöarna, skärgårdarna och längs havsstränderna av särskilt stor betydelse. Genom att vattenskotrar ofta körs fram och tillbaka i samma område under avsevärd tid utsätts omgivningen för bullerstörningar och andra olägenheter. Vid sidan av bullret uppstår olycksrisker i områden där vattenskotrar används. En ytterligare olägenhet är användningen av vattenskotrar i grunda och produktiva vattenområden som utgör häckningsplatser för fåglar och lokaler för reproduktion av fisk. Dessutom försvåras fisket. Genom lättheten med vilken skotern kan flyttas blir nya vattenområden mer lättillgängliga för motordrivna farkoster. Härigenom ökar risken för skador i naturen.
Dagens möjligheter att reglera störande vattenskotertrafik har enligt föredragande statsrådet inte visat sig vara tillräckliga. För att en reglering skall bli meningsfull behöver den syfta till att styra användningen till sådana områden där den inte medför några olägenheter för människor eller miljö. Användningen av vattenskotrar bör alltså stå tillbaka för mer väsentliga intressen som skyddet för människors och djurs liv och hälsa samt för miljön.
Föredragande statsrådet gör den bedömningen att en modell med områdesvisa förbud skulle medföra alltför höga kostnader och vara onödigt omständlig. Det arbete som skulle erfordras för att kartlägga, utreda och besluta om begränsningar av användningen av vattenskotrar i särskilt angivna områden skulle, för att uppnå den åsyftade styrningen, bli orimligt stort. Vidare skulle det uppkomma stora kostnader för information om och skyltning av förbudsområden. Det bör i stället ankomma på länsstyrelsen att besluta om var vattenskoteranvändning kan tillåtas. Eftersom staten bör ha möjlighet att bevaka intressen av övergripande natur, främst riksintressen och mellankommunala frågor, är det naturligt att länsstyrelsen blir den myndighet som svarar för beslut om att tillåta vattenskoteranvändning i ett visst område. Självfallet skall emellertid berörd kommun ha ett stort inflytande i frågan.
Avsikten är inte att införa ett totalförbud mot användningen av vattenskotrar utan endast att begränsa de olägenheter användningen medför genom att minska bullerstörningarna och stärka naturvårdens intressen. I de fall sådana konflikter inte förväntas uppstå bör användning av vattenskotrar tillåtas.
Den definition av vattenskoter som föreslås i betänkandet Angående vattenskotrar (SOU1992:41), nämligen "en motordriven planande vattenfarkost som föraren antingen står eller sitter på", bör enligt föredragande statsrådet i huvudsak kunna godtas. En definition bör emellertid inte fastläggas i detta sammanhang som avser införandet av ett bemyndigande för regeringen att utfärda föreskrifter för användningen av vattenskotrar. Föredraganden uttalar sin avsikt att återkomma till regeringen med förslag om hur den närmare regleringen av användningen bör ske. För att undvika onödiga gränsdragningsproblem föreslås dock att bemyndigandet skall avse användning av vattenskoter eller annan liknande vattenfarkost.
Eftersom regeringens föreskrifter på området kan ha handelshindrande effekter bör parterna inom GATT, EFTA och EG underrättas genom notificering.
Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att utvärdera resultatet av den föreslagna regleringen.
Motionerna
Motionären i motion Jo18 (nyd) yrkar avslag på propositionen eftersom förslaget att hänvisa vattenskotrar till områden där de inte stör andra människor inkräktar på den personliga friheten (yrkande1). I stället för att avhysa vattenskotrar från områden där människor finns, bör man lagstifta om maximal ljudnivå som bör vara densamma som för jämförbara utombordsmotorer (yrkande2). I motion Jo19(m) yrkande1 begärs att regeringens föreskrifter enligt förslaget utformas som en möjlighet för länsstyrelsen att förbjuda användning av s.k. vattenskotrar inom särskilt känsliga vattenområden. Enligt motionären kan regeringens föreskrifter utfärdas tidigast i mitten av april, vilket innebär att länsstyrelsen under mindre än två månader måste fatta beslut inför sommarens "skotersäsong". Lagändringen bör därför enligt yrkande2 träda i kraft först den 1juli 1993. Motionären i motion Jo20(c) framhåller att -- när det gäller organiserad träning och tävlingsverksamhet med vattenskoter -- länsstyrelsen, vid den kommande prövningen av vilka områden som kan upplåtas för vattenskotertrafik, måste ta hänsyn till och samarbeta med sportens utövare vad gäller områden för såväl träning som tävling. Genom att framföra ett antal krav för länsstyrelsernas bedömning i kommande dispensärenden vill motionärerna i motion Jo21(s) skärpa regleringen vad gäller vattenskotrar och liknande vattenfarkoster. Bedömningen bör vara mycket restriktiv, skyddet under häckningstid och i fågelskyddsområden bör beaktas särskilt, dispens bör ges i samråd med kommunerna och inte mot deras vilja, speciella områden bör vid behov anvisas för träning och tävling och uthyraren av vattenskotrar bör informera användaren om gällande regler. Slutligen bör regeringen efter tre år utvärdera verksamheten och återkomma till riksdagen med förslag.
Utskottets överväganden
Inledningsvis kan utskottet konstatera att den föreslagna regleringen av vattenskoterverksamheten stärker naturvårdens intressen och utgör ett led i arbetet med att begränsa störande buller i miljöer där tystnaden upplevs som en viktig kvalitet. Som anförs i propositionen bör användningen av vattenskotrar stå tillbaka för mer väsentliga intressen som skyddet för människors och djurs liv och hälsa samt för miljön. Regleringen syftar till att minska störningarna från användningen av vattenskotrar genom att hänvisa vattenskotrarna till särskilt angivna vattenområden där de inte medför några olägenheter för människor och miljö. Genom införande av en lagstiftning om sänkt bullernivå, vilket förordas i motion Jo18 yrkande2, skulle man emellertid komma till rätta med endast en av flera olägenheter förknippade med vattenskoterverksamheten. Förutom buller uppstår även olycksrisker där vattenskotrar används och, i grunda och produktiva vattenområden som utgör häckningsplatser för fåglar eller lokaler för reproduktion av fisk, dessutom störningar för djurlivet. Som Fiskeriverket framhåller i sitt remissyttrande är verksamheten till men för såväl fiskets bedrivande som för beståndsvården, eftersom skotrar används i sådana områden som är av särskild betydelse för fiskbestånden. Sammantaget innebär det anförda att utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motion Jo18 yrkande1 om avslag på propositionen och yrkande2 om införande av en högsta ljudnivå.
Som framgår av propositionen kommer notificering att ske med parterna inom GATT, EFTA och EG eftersom regeringens föreskrifter kan ha handelshindrande effekter. Först när detta förfarande är avslutat kan föreskrifterna utfärdas. Något datum för utfärdande kan därför i dag inte fastställas. Utskottet förutsätter att regeringen i sitt arbete med föreskrifterna beaktar länsstyrelsernas behov av förberedelser och tillser att någon osäkerhet om gällande regler inte uppstår. Syftet med motion Jo19 yrkande2 torde således komma att bli tillgodosett utan något särskilt riksdagens uttalande i frågan. Motionsyrkandet avstyrks.
Föredragande statsrådet hävdar att det inte är fråga om införande av ett totalt förbud mot vattenskoterverksamhet utan en begränsning av de olägenheter användningen medför. Ett införande av områdesvisa förbud i enlighet med motion Jo19 yrkande1 skulle, vilket också framgår av propositionen, innebära ett stort arbete med att kartlägga, utreda och besluta om begränsningar i särskilt angivna områden. Kostnaderna för information om och skyltning av förbudsområdena skulle bli höga. Utskottet delar regeringens bedömning. Utskottet vill även framhålla den enighet om förslagets utformning som kommit till uttryck i remissvaren från de länsstyrelser och kommuner som har inkommit med yttranden. Även flertalet andra myndigheter och organisationer har tillstyrkt förslaget. Som regeringen föreslår bör därför bestämmelserna utformas så att länsstyrelsen beslutar om var vattenskoteranvändning kan tillåtas. Med det anförda avstyrks motion Jo19 yrkande1.
Som ovan anförts är syftet med förslaget att styra användningen av vattenskotrar till områden där de inte medför någon konflikt med boende, friluftsliv eller naturvård. Skulle risk föreligga för skador av betydelse för djur- eller växtlivet får således användning av vattenskotrar inte förekomma. Detta innebär givetvis att verksamheten inte får tillåtas om den medför olägenheter för produktiva vattenområden som utgör häckningsplatser för fåglar eller lokaler för reproduktion av fisk. I sammanhanget vill utskottet erinra om den möjlighet länsstyrelsen redan i dag har att med stöd av naturvårdslagen (1964:822) i vissa fall förklara ett område som naturreservat, naturvårdsområde eller djurskyddsområde samt att meddela föreskrifter om vad som skall iakttas inom strandskyddsområde. Föreskrifterna kan enligt 15§ naturvårdsförordningen avse förbud att bl.a. färdas eller uppehålla sig inom området och landa med båt eller annan farkost. När det gäller kommunernas inflytande på tillståndsgivningen förutsätter utskottet att länsstyrelsen i sitt samarbete med berörda kommuner inhämtar samtycke innan beslut meddelas. Vad beträffar möjligheterna för träning och tävling med vattenskoter finns det ingenting som hindrar berörda klubbar och organisationer att i samarbete med länsstyrelserna finna områden där verksamheten kan bedrivas utan att oönskade konflikter uppstår. Utskottet utgår från att länsstyrelserna härvid beaktar bl.a. de möjligheter som i kustkommunerna kan erbjudas på öppna havet. I ett system med områdesvisa tillstånd blir det givetvis ett ansvar för såväl den som tillhandahåller som den som brukar en vattenskoter att känna till de områden som har upplåtits för verksamheten. Slutligen vill utskottet erinra om att föredragande statsrådet uttalar sin avsikt att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utvärdera resultatet av den föreslagna verksamheten. Med vad utskottet anfört finner utskottet att syftet med motionerna Jo20 och Jo21 i allt väsentligt kan tillgodoses utan något särskilt uttalande från riksdagens sida. Motionerna avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lagförslaget
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1992/93:Jo18 och 1992/93:Jo19 yrkande2 antar förslaget till lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer,
2. beträffande föreskrifternas utformning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo19 yrkande1, 1992/93:Jo20 och 1992/93:Jo21.
Stockholm den 23 februari 1992
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg(s), Ivar Virgin(m), Ingvar Eriksson(m), Åke Selberg(s), Lennart Brunander(c), Inge Carlsson(s), Mona Saint Cyr(m), Kaj Larsson(s), Dan Ericsson i Kolmården(kds), Christer Windén(nyd), Ulla Pettersson(s), Carl G Nilsson(m), Sinikka Bohlin(s), Lena Klevenås(s) och Lennart Fremling(fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag(v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Bilaga