Regler för överklagande m.m.
Betänkande 1993/94:JuU30
Justitieutskottets betänkande
1993/94:JUU30
Regler för överklagande m.m.
Innehåll
1993/94 JuU30
Sammanfattning
I detta ärende behandlar utskottet ett regeringsförslag rörande ett enhetligt system för överklagande av de allmänna domstolarnas avgöranden. Förslaget innefattar ändringar i bl.a. rättegångsbalken där en språklig modernisering också sker, särskilt avseende processen i hovrätt och Högsta domstolen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker en motion som väckts med anledning av proposition 1993/94:190.
Propositionerna
I proposition 1993/94:190 (Justitiedepartementet) har regeringen bl.a. föreslagit riksdagen att anta de av Lagrådet granskade förslagen till
1. lag om ändring i rättegångsbalken, 2. lag om ändring i äktenskapsbalken, 3. lag om ändring i jordabalken, 4. lag om ändring i brottsbalken, 5. lag om ändring i utsökningsbalken, 6. lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg, 7. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387), 8. lag om ändring i ackordslagen (1970:847), 9. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, 10. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, 11. lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd, 12. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 13. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd, 14. lag om ändring i vattenlagen (1983:291), 15. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 16. lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek och 17. lag om ändring i konkurslagen (1987:672).
I proposition 1993/94:133 har regeringen vidare bl.a. föreslagit riksdagen att anta det av Lagrådet granskade förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1298) om ändring i sekretesslagen (1980:100). Övriga delar av denna proposition behandlas i utskottets betänkande 1993/94:JuU24.
Lagförslagen har fogats till betänkandet, se bilaga 1.
Utskottet har överlämnat lagförslag nr 18 om ändring i sjölagen (1994:000) i proposition 1993/94:190 till lagutskottet för handläggning.
Det huvudsakliga innehållet i proposition 1993/94:190 redovisas nedan.
Motionen
1993/94:Ju35 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användning av telefax i rättegång,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en övergripande informationsteknologisk reform inom straff- och processrätten.
Utskottet
Inledning
Domstolsutredningen avlämnade i december 1991 betänkandet (1991:106) Domstolarna inför 2000-talet -- Arbetsuppgifter och förfaranderegler. Förslagen i betänkandet tar sikte på arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltning och mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utredningen tar också upp frågor angående omprövning, överklagande och instansordningen samt förfarandet i hovrätt och Högsta domstolen. Dessutom behandlas i betänkandet några frågor om användning av telefax i domstolsverksamheten.
Domstolsutredningens betänkande och remissbehandlingen därav ligger till grund för proposition 1993/94:190 som i utskottets betänkande nedan benämns "propositionen".
Därutöver behandlas i propositionen några frågor som tagits upp i skrivelser till Justitiedepartementet från Domstolsverket (Dnr 93-3651), Högsta domstolen (Dnr 93-4070) och Sveriges advokatsamfund (Dnr 92-357) samt i förekommande fall remissbehandlingen därav.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I proposition 1993/94:190 föreslås ett enhetligt system för överklagande av de allmänna domstolarnas avgöranden. Reformen innebär att rättsmedelsbeteckningarna "vad", "besvär" och "revision" utmönstras ur rättegångsbalken. I stället används genomgående uttrycket "överklagande", som också successivt ersätter uttrycket "fullföljd av talan". Genom reformen sker det en språklig modernisering av nästan samtliga bestämmelser i rättegångsbalken som särskilt avser processen i hovrätt eller Högsta domstolen. Därutöver föreslås ändringar bl.a. när det gäller användningen av telefax i rättegång, när det gäller minimiantalet ledamöter i Högsta domstolen och Regeringsrätten, när det gäller prövningstillstånd för överklagande angående enskilda anspråk och när det gäller advokaters rätt att driva sin verksamhet i aktiebolagsform.
Bakgrund
Nuvarande förfaranderegler
De allmänna domstolarna är tingsrätterna, hovrätterna och Högsta domstolen. Rättskipningen i allmän domstol regleras i första hand av rättegångsbalken (RB), som trädde i kraft år 1948.
För en närmare redogörelse för RB:s uppbyggnad och de nuvarande förfarandereglerna för det allmänna domstolsväsendet hänvisas till propositionen (s. 99--100). Här skall endast kort redogöras för de olika rättsmedlen.
Avgöranden enligt RB utgör domar eller beslut (se 17 kap. 1 § och 30 kap. 1 §). Som dom betecknas ett avgörande av själva saken. Ett beslut genom vilket en domstol på annat sätt än genom dom skiljer saken från sig (t.ex. genom avvisning eller avskrivning) utgör ett slutligt beslut. Även vissa fristående avgöranden av en högre domstol betecknas som slutliga beslut.
Ett överklagande av en tingsrätts dom till hovrätt sker genom ett fullföljdsinstitut som kallas "vad". "Vad" är ett s.k. devolutivt rättsmedel, eftersom den nya prövningen sker i en högre instans. Tingsrätts beslut skall i allmänhet överklagas genom rättsmedlet "besvär". I vissa fall är dock rättsmedlet mot ett beslut av tingsrätt "vad".
Överklagande av en hovrätts dom till Högsta domstolen sker genom rättsmedlet "revision". Mot ett beslut av hovrätt kan den som vill överklaga i allmänhet fullfölja talan genom rättsmedlet "besvär". I vissa fall skall dock ett hovrätts beslut överklagas genom "revision".
Rättsmedlen "vad", "besvär" och "revision" utgör tre av de fem allmänna rättsmedlen enligt RB. De övriga är "återvinning" och "återupptagande", vilka inte i sig leder till någon prövning i högre instans.
Vid sidan av de allmänna rättsmedlen finns det enligt RB några särskilda rättsmedel med vilka en part eller någon annan kan angripa ett avgörande som inte längre kan överklagas, dvs. ett lagakraftvunnet avgörande. De särskilda rättsmedlen är "resning", "återställande av försutten tid" och "besvär över domvilla".
Överväganden
Ett enhetligt system för överklagande
I propositionen föreslås att systemet för överklagande av tingsrätts- och hovrättsavgöranden görs enhetligt. Detta föreslås ske genom att rättsmedelsbeteckningarna "vad", "besvär" och "revision" utmönstras ur RB. I stället föreslås att uttrycket "överklagande" skall användas genomgående. Samtidigt föreslås en språklig modernisering av nästan samtliga bestämmelser i RB som särskilt avser processen i hovrätt eller Högsta domstolen.
Som framförs i propositionen har vårt rättsmedelssystem delvis uråldriga anor. Det nutida rättsmedlet mot tingsrättsdomar och vissa tingsrättsbeslut, "vad", utgjorde det ordinarie rättsmedlet redan på landskapslagarnas tid och innebar ursprungligen en vadslagning mellan klaganden och den som dömt i målet. Rättsmedlet "besvär" infördes under tysk påverkan först under 1600-talet. Besvärsinstitutet har under seklernas lopp haft ett skiftande tillämpningsområde. Numera utgör besvär det allmänna rättsmedlet mot flertalet beslut av de allmänna domstolarna. Härtill kommer att besvär utgör det allmänna rättsmedlet mot samtliga domar och beslut av förvaltningsdomstolarna. Även rättsmedlet mot hovrättsdomar, "revision", är en 1600-talsskapelse. När det gäller överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut har rättsmedlet numera i allmänhet ingen särskild beteckning utan man talar helt enkelt om att man "överklagar", ett ord som i RB närmast motsvaras av uttrycket att man "fullföljer talan".
Utskottet delar regeringens uppfattning att förslagen innebär en välbehövlig förenkling av reglerna för överklagande hos hovrätt och Högsta domstolen. Genom förslagen kommer man också till rätta med det förhållandet att det nuvarande systemet ger ett alltför ålderdomligt intryck inte minst i språkligt hänseende. Det moderna samhället ställer höga krav på lagstiftningens tillgänglighet och det är alltså inte bara nödvändigheten av förenklingar utan också behovet av att skapa en ökad förståelse som gör sig gällande. Detta gäller inte minst ett lagverk med den centrala roll som RB har. I åtskilliga delar har inga större förändringar gjorts under de mer än 50 år som balken funnits. Mot detta måste dock vägas önskemålet om stabilitet i lagstiftningen, inte minst med tanke på den praktiska rättstillämpningen. När i övrigt behovet av en mera genomgripande reform bedöms kan konstateras att det sakliga reformbehovet beträffande rättegångsförfarandet undan för undan till allra största delen har tillgodosetts genom partiella reformer, och det kan, som anförs i propositionen, vara värt att nämna att RB sedan år 1948 ändrats i bortåt 200 lagstiftningsärenden. Partiella reformer är sådana till sin natur att, när de blivit många, ett samlat grepp kan behöva tas på regelmassan.
Utifrån dessa utgångspunkter anser även utskottet det angeläget att förenkla reglerna för överklagande och att modernisera reglerna om överrättsprocessen. Utskottet delar också den i propositionen framförda uppfattningen att en modernisering av RB bör ske etappvis. Den nu föreslagna reformen omfattar en modernisering främst av 49--57 och 59 kap. RB.
Utskottet saknar, utöver vad strax anförs, anledning till erinran mot lagförslagen och godtar också den nya rättsmedelsbeteckningen "överklagande".
Ändringar i rättegångsbalken
I regeringens förslag till lag om ändring i RB föreslås bl.a. ändringar i 49 kap. 5 § punkten 8, 54 kap. 8 § och 55 kap. 3 och 9 §§. I dessa delar bör vidtas justeringar på sätt som framgår av utskottets hemställan nedan.
I nu aktuellt lagförslag har under ett flertal lagrum såsom gällande lydelse angetts den lydelse lagrummet har enligt förslag till lag om ändring i RB i proposition 1993/94:143. Utskottet behandlar den propositionen i betänkandet 1993/94:JuU25. Utskottet har därför i regeringens lagförslag, utan att vidta någon ändring i sak, angett den lydelse lagrummet har enligt utskottets betänkande.
Ändringar i andra lagar än rättegångsbalken
I propositionen föreslås en ändring i sjölagen (1994:000). På grund av nödvändig samordning med förslaget till ny sjölag i proposition 1993/94:195 har det nu aktuella ändringsförslaget överlämnats till lagutskottet för behandling.
I propositionen föreslås också en ändring i 15 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) med ikraftträdande den 1 oktober 1994. Här bör beaktas att lagrummet ändrats genom SFS 1993:1298. Den lagändringen träder i kraft den 1 januari 1995. Den nu föreslagna ändringen bör därför ske även i ändringslagen och samordnas med det förslag till lag om ändring i lagen (1993:1298) om ändring i sekretesslagen (1980:100) som framlagts i proposition 1993/94:133. Utskottets förslag framgår av bilaga 2.
Det föreslås vidare i propositionen en ändring i 39 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. Här bör vidtas en justering i andra stycket på sätt som framgår av utskottets hemställan nedan.
Användning av telefax i rättegång
Vissa inlagor till allmän domstol måste enligt nu gällande regler i RB vara egenhändigt undertecknade. Det gäller skriftliga fullmakter, stämningsansökningar, vadeinlagor, besvärsinlagor, revisionsinlagor, genmälen i högre rätt, förklaringar i högre rätt, ansökningar om resning samt ansökningar om återställande av försutten tid.
Domstolsutredningen föreslår att bestämmelserna om egenhändigt undertecknande av skrivelser med överklaganden och skrivelser med svar på överklaganden skall upphävas. För stämningsansökningar och andra inlagor som enligt RB skall vara egenhändigt undertecknade föreslår utredningen en bestämmelse i 33 kap. 3 § RB om att ett meddelande skall godtas som egenhändigt undertecknat trots att det kommit in genom telefax, om det har avsänts från en telefon med nummer som kan hänföras till någon som undertecknat meddelandet.
Att en inlaga till domstol skall vara egenhändigt undertecknad är i de allra flesta situationer en självklarhet för en avsändare. I propositionen anförs att det föreligger ett problem i att handlingar numera ofta överförs från t.ex. advokatkontor till domstolar genom telefax. Ett telefax har i praxis inte ansetts uppfylla RB:s krav på att handlingen skall vara egenhändigt undertecknad genom att det i kravet på ett egenhändigt undertecknande också har ansetts ligga ett krav på att det är just det undertecknade exemplaret som skall ges in till domstolen. Överföring genom telefax har därmed enligt RB blivit en i princip otillåten metod när det gäller t.ex. stämningsansökningar, överklaganden och genmälen i högre instans. Den som använder sig av telefax drabbas emellertid inte av någon rättsförlust, eftersom RB innehåller en bestämmelse om att rätten, när det brister i fråga om underskriften, skall ge ingivaren möjlighet att avhjälpa felet innan avvisning sker (se t.ex. 33 kap. 3 § tredje stycket, 42 kap. 4 § och 50 kap. 7 § RB).
I propositionen anförs att telefax enligt RB:s nu gällande regler är åtminstone formellt sett tillåtna när det gäller t.ex. en ansökan om kvarstad som görs före inledandet av en rättegång eller ett svaromål i tingsrätt. Ett telefax är formellt sett tillåtet också när det gäller t.ex. sådana inlagor som innebär att talan återkallas, efterges eller medges eller att återvinning eller återupptagande söks. Regeringen anser det tveksamt om man kan avstå från bestämmelser om egenhändigt undertecknande när det gäller så viktiga handlingar som stämningsansökningar. Detta krav bör därför, anser regeringen, åtminstone tills vidare, stå kvar.
När det gäller andra handlingar under en rättegång, t.ex. en inlaga genom vilken part överklagar eller besvarar ett överklagande, kan, anför regeringen, anläggas ett annat synsätt. Risken för att någon obehörig skulle okynnesöverklaga för någon annans räkning eller av okynne besvara ett överklagande får, anser regeringen, bedömas vara mycket liten. I de allra flesta fall torde vidare redan de omständigheter som föreligger i samband med ett överklagande klart utvisa om det rör sig om en skrivelse som härrör från den uppgivna parten. Utan att det skall behöva uppstå några nämnvärda problem bör enligt regeringens uppfattning det därför kunna tillåtas att nu berörda inlagor ges in genom telefax.
Regeringen föreslår mot den nu anförda bakgrunden att det i RB införs en bestämmelse som klargör att telefax kan godtas för sådana inlagor till domstol som inte behöver vara egenhändigt undertecknade. Stämningsansökningar skall även i fortsättningen vara egenhändigt undertecknade. Kravet på att skrivelser genom vilka någon överklagar eller besvarar ett överklagande skall vara egenhändigt undertecknade föreslås borttaget.
I motion Ju35 begärs, som motionen får förstås, avslag på propositionen såvitt gäller användandet av telefax i rättegång. I motionen begärs att det innan en sådan regel införs bör göras en ingående analys av de tekniska förutsättningarna för att skapa ett telefax som kan anses utgöra ett original med verifierad utställare. I motionen framställs vidare krav på ett riksdagsuttalande om behovet av en övergripande informationsteknologisk reform inom straff- och processrätten.
Utskottet delar såvitt gäller användandet av telefax i rättegång regeringens uppfattning, och utskottet avstyrker därför motion Ju35 såvitt avser yrkandet om avslag på propositionen i denna del. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att 33 kap. 3 § RB genom förslaget förtydligas så att det skall vara helt klart att domstolen -- i de fall tveksamhet råder i frågan om ett telefax kommer från den uppgivne avsändaren -- skall kunna förelägga denne att komplettera med en i original undertecknad handling. Här kan också anmärkas att det i finsk lagstiftning redan införts en lag om utnyttjande av elektronisk telekommunikation och automatisk databehandling vid domstolarna (lag nr 1993:594).
När det gäller yrkandet i motion Ju35 om en övergripande informationsteknologisk reform inom straff- och processrätten vill utskottet erinra om att Datastraffutredningen (dir. 1989:54) haft i uppdrag att göra en översyn av dels straff- och processrättsliga frågor med anknytning till data- och teleteknikens utveckling, dels motsvarande frågor när det gäller andra myndigheters utrednings- och kontrollverksamhet. Utredningens betänkande (SOU 1992:110) Information och den nya informationsteknologin -- Straff- och processrättsliga frågor m.m. har remissbehandlats och bereds nu i Justitiedepartementet. Här bör också nämnas att regeringen tillsatt en kommission med uppgift att främja en ökad användning av informationsteknologin. I kommissionen ingår, förutom statsministern, flera statsråd samt företrädare för universitet och näringsliv. Kommissionens arbete är inriktat på användningen av informationsteknologin inom olika sektorer av samhället. Ett centralt område är härvid att granska hur lagstiftningen i stort är anpassad till de nya villkoren för informationsförsörjning. Frågor med anknytning till den nya informationsteknologin behandlas också inom Europarådet där Sverige aktivt deltar i arbetet. Utskottet anser att resultatet av nu berörda arbeten bör avvaktas innan ställning tas till den i motionen berörda frågan om en övergripande informationsteknologisk reform inom straff- och processrätten. Motion Ju35 avstyrks även i nu behandlad del.
Övrigt
Utskottet har uppmärksammats på att en ändring bör ske i lagen (1994:264) om ändring i polislagen (1984:387). Ändringen bör ske på sätt som framgår av bilaga 3 till utskottets betänkande.
I övrigt föranleder motionen och propositionerna inte några uttalanden från utskottets sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande sekretesslagen att riksdagen med anledning av regeringens förslag antar av utskottet i bilaga 2 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1993:1298) om ändring i sekretesslagen (1980:100),
2. beträffande telefax att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ju35 yrkande 1 antar det i proposition 1993/94:190 framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 33 kap. 3 § tredje stycket,
3. beträffande informationsteknologisk reform att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju35 yrkande 2,
4. beträffande polislagen att riksdagen antar av utskottet i bilaga 3 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1994:264) om ändring i polislagen (1984:387),
5. beträffande förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken i övrigt att riksdagen antar det under moment 2 nämnda lagförslaget såvitt det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan, dock med följande ändringar; såvitt avser 49 kap. 5 § åttonde punkten att ordet "rättshjälp" byts ut mot orden "allmän rättshjälp", såvitt avser 54 kap. 8 § andra punkten att orden "första stycket" utgår, såvitt avser 55 kap. 3 § andra stycket att ordet "klagoskrivelsen" byts ut mot ordet "överklagandet" och såvitt avser 55 kap. 9 § andra stycket att ordet "överklagandet" byts ut mot ordet "svarsskrivelsen",
6. beträffande lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter att riksdagen antar det i proposition 1993/94:190 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, dock med den ändringen att i 39 § andra stycket ordet "andra" byts ut mot ordet "första",
7. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar följande i proposition 1993:94/190 framlagda förslag till
a) lag om ändring i äktenskapsbalken, b) lag om ändring i jordabalken, c) lag om ändring i brottsbalken, d) lag om ändring i utsökningsbalken, e) lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg, f) lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387), g) lag om ändring i ackordslagen (1970:847), h) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, i) lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, j) lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd, k) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), l) lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd, m) lag om ändring i vattenlagen (1983:291), n) lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek och o) lag om ändring i konkurslagen (1987:672).
Stockholm den 19 maj 1994
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Liisa Rulander (kds), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Alf Eriksson (s) och Ulf Eriksson (nyd).
Regeringens lagförslag i proposition 1993/94:190
Bilaga 1
43 Senaste lydelse 1984:131. 44 Lydelse enligt 1993/94:JuU25, rskr. 320.
46 Lydelse enligt 1993/94:JuU25, rskr. 320. 47 Införd genom 1993:514.
Med de påföljder som anges i första stycket 4 likställs utdömande av vite och, om det inte samtidigt är fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet från fängelsestraff, förordnande enligt 34 kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken.
Har i fall som avses i första stycket en part begärt huvudförhandling, skall sådan hållas, om det inte är uppenbart obehövligt.
Förs talan även om annat än ansvar, får målet avgöras utan huvudförhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 21 § får prövas utan huvudförhandling.
För prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling inte hållas.
84 Senaste lydelse 1984:131. 85 Lydelse enligt 1993/94:JuU25, rskr. 320.
87 Lydelse enligt 1993/94:JuU25, rskr. 320. 88 Senaste lydelse 1981:1088.
1 Lydelse enligt 1993/94:JuU24, rskr. 319.
Regeringens lagförslag i proposition 1993/94:133
Utskottets förslag till Lag om ändring i lagen (1993:1298) om ändring i sekretesslagen (1980:100). Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100)1 i paragrafens lydelse enligt lagen (1993:1298) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 kap.
7§
Beslut varigenom myndighet har Beslut varigenom myndighet har
avslagit enskilds begäran avslagit enskilds begäran
att få ta del av handling att få ta del av handling
eller lämnat ut allmän eller lämnat ut allmän
handling med förbehåll, handling med förbehåll,
som inskränker sökandens som inskränker sökandens
rätt att yppa dess rätt att yppa dess
innehåll eller annars innehåll eller annars
förfoga över den, får förfoga över den, får
överklagas av sökanden. överklagas av sökanden.
Om inte annat följer av Om inte annat följer av
andra--fjärde styckena, andra--fjärde styckena,
överklagas beslutet hos överklagas beslutet hos
kammarrätten eller, kammarrätten eller,
såvitt gäller såvitt gäller
kammarrätts beslut i där kammarrätts beslut i där
väckt ärende, hos väckt ärende, hos
Regeringsrätten. Har Regeringsrätten. Har
beslutet meddelats av organ beslutet meddelats av organ
som avses i 1 kap. 8 § som avses i 1 kap. 8 §
andra stycket eller 9 § andra stycket eller 9 §
tillämpas bestämmelserna tillämpas bestämmelserna
i 23--25 §§ och 30 § i 23--25 §§ och 30 §
första meningen första meningen
förvaltningslagen förvaltningslagen
(1986:223) om överklagande. (1986:223) om överklagande.
Att prövningstillstånd
inte behövs när Har beslut som avses i
kammarrätts beslut första stycket meddelats av
överklagas framgår av 35 tingsrätt och rör det
§ handling i domstols
förvaltningsprocesslagen rättskipande eller
(1971:291). rättsvårdande
verksamhet, överklagas det
Har beslut som avses i hos hovrätten. Motsvarande
första stycket meddelats av beslut av hovrätt i där
tingsrätt och rör det väckt eller dit
handling i domstols överklagat ärende
rättskipande eller överklagas hos Högsta
rättsvårdande domstolen. Vid överklagande
verksamhet, överklagas det av tingsrätts eller
hos hovrätten. Motsvarande hovrätts beslut
beslut av hovrätt i där tillämpas i övrigt
väckt eller dit bestämmelserna i
överklagat ärende rättegångsbalken om
överklagas hos Högsta överklagande av beslut.
domstolen. Vid överklagande
av tingsrätts eller
hovrätts beslut
tillämpas i övrigt
bestämmelserna i
rättegångsbalken om
besvär. Vid överklagande
av hovrätts beslut skall
dock reglerna om
prövningstillstånd inte
tillämpas.
Första och andra styckena gäller inte för beslut av riksdagen, regeringen, Högsta domstolen eller Regeringsrätten.
Att beslut av statsråd skall överklagas hos regeringen föreskrivs i 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen.
Angående rätt att överklaga beslut av myndighet som lyder under riksdagen är särskilt föreskrivet.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
Utskottets förslag till Lag om ändring i lagen (1994:264) om ändring i polislagen (1984:387) Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 7 a § polislagen (1984:387) i paragrafens lydelse enligt lagen (1994:264) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 a §
En arbetstagare som är anställd vid Rikspolisstyrelsen för arbete i polisverksamhet för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet får förflyttas till en annan statlig anställning enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. En arbetstagare som är polisman får därvid endast förflyttas till en annan anställning som polisman.
Förflyttning enligt Förflyttning enligt första stycket till en första stycket till en anställning hos en anställning hos en myndighet inom något annat myndighet inom något annat verksamhetsområde från verksamhetsområde får ske endast om ske endast om arbetsuppgifterna är arbetsuppgifterna är likartade eller arbetstagaren likartade eller arbetstagaren med hänsyn till sin med hänsyn till sin utbildning är lämpad utbildning är lämpad för anställningen. för anställningen.
I mål eller ärenden om förflyttning skall 36 § andra stycket, 37 och 39 §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning tillämpas.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionerna 1 Motionen 2 Utskottet 2 Inledning 2 Propositionens huvudsakliga innehåll 2 Bakgrund 3 Nuvarande förfaranderegler 3 Överväganden 4 Ett enhetligt system för överklagande 4 Ändringar i rättegångsbalken 5 Ändringar i andra lagar än rättegångsbalken 5 Användning av telefax i rättegång 5 Övrigt 7 Hemställan 8 Bilagor 1. Regeringens lagförslag 10 2. Utskottets lagförslag 105 3. Utskottets lagförslag 107