Reformerat förhandsbesked, m.m.
Betänkande 1997/98:SkU19
Skatteutskottets betänkande
1997/98:SKU19
Reformerat förhandsbesked, m.m.
Innehåll
1997/98 SkU19
Sammanfattning
I betänkandet tillstyrker utskottet proposition 1997/98:65 med dels förslag om en ny lag om förhandsbesked i skattefrågor som bl.a. innebär att förhandsbesked under vissa förutsättningar skall få initieras av Riksskatteverket, dels förslag rörande bl.a. vilken myndighet som skall företräda staten vid ackord och skuldsanering. Samtidigt avstyrker utskottet de motioner som väckts med anledning av propositionen. Utskottet avstyrker vidare några motioner från den allmänna motionstiden 1997 som behandlar olika taxerings- och uppbördsfrågor. Reservationer har avlämnats av m, fp och kd som yrkar avslag på propositionen och ett nytt förslag i vad avser förhandsbesked. Reservationer har vidare avgivits av dels (m) beträffande statens företrädare vid ackord, omprövning, uppgifter om skatter och avgifter på lönebesked samt motiveringen i fråga om skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar, dels (fp) beträffande uppgift om skatter och avgifter på lönebesked, dels (v) beträffande taxeringsperiod m.m. och kvarskatt och dels (kd) beträffande omprövning. Dessutom har (v) avgivit ett särskilt yttrande rörande statens företrädare vid ackord.
Propositionen
Regeringen (Finansdepartementet) föreslår i proposition 1997/98:65 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till 1. lag om förhandsbesked i skattefrågor, 2. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings- avgifter, 3. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327), 4. lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m., 5. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200), 6. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), 7. lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.
I propositionen föreslås en ny lag om förhandsbesked i skattefrågor. Lagen skall ersätta dels lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor, dels de bestämmelser om förhandsbesked som återfinns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter samt mervärdesskattelagen (1994: 200). Genom den nya lagen införs en möjlighet för Riksskatteverket att hos Skatterättsnämnden ansöka om förhandsbesked i skattefrågor. Avsikten är att påskynda prejudikatbildningen på skatteområdet. Ett förhandsbesked på ansökan av Riksskatteverket skall få lämnas i en fråga som angår en enskild och som gäller ett yrkande eller en ansökan som denne framställt hos skattemyndigheten. Frågan skall vara av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. Den enskilde föreslås få rätt till ersättning för sina kostnader i ett sådant förhandsbeskedsärende. Det föreslås en utvidgning av de nuvarande bestämmelserna om förutsättningarna för förhandsbesked i frågor om direkt skatt efter ansökan av en enskild. Förhandsbesked skall få lämnas om den prövade frågan är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. I propositionen föreslås dessutom att allmän förvaltningsdomstol skall få vilandeförklara ett mål, om en fråga i målet har samband med en fråga som samtidigt är föremål för förhandsbeskedsprövning. I propositionen föreslås också vissa ändringar vad gäller företrädare för staten vid ackord och skuldsanering m.m. Vid ackord som rör skatter och avgifter föreslås skattemyndigheten kunna uppdra åt kronofogdemyndigheten att pröva ackordsförslag. Uppgiften att företräda staten som borgenär avseende skatter och avgifter vid skuldsanering flyttas helt över till kronofogdemyndigheten. I det första, oreglerade steget av skuldsanering skall staten kunna sätta ned sin fordran även om det inte kan anses vara till fördel för det allmänna, om förutsättningarna för skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) är uppfyllda. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. Lagförslagen har följande lydelse.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen 1997/98:Sk30 av Ronny Korsberg (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar att den enskilde garanteras ersättning för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövs för att ta till vara den enskildes rätt då Riksskatteverket ansökt om förhandsbesked. 1997/98:Sk31 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att förhandsbesked även skall kunna sökas vad gäller arvsskatt, gåvoskatt och stämpelskatt i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar att skattemyndigheten inte skall avvika från den skattskyldiges aktuella yrkande om beslut måste fattas när förhandsbeskeds- prövning pågår i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen beslutar att den enskilde skall ersättas för styrkta kostnader i samband med förhandsbesked som ansökts av Riksskatteverket i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen beslutar att staten skall företrädas av Kronofogdemyn- digheten i frågor om skatteackord, i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Sk32 av Karin Pilsäter och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1997/98:65.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997 1997/98:Sk735 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statlig arbetsgivares skyldighet att redovisa samtliga skatter och sociala avgifter på de anställdas lönebesked. 1997/98:Sk801 av Jan Bergqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skärpt kontroll för att motverka skatteundandragande i samband med olika typer av kapitalförsäkringar. 1997/98:Sk817 av Christer Erlandsson och Eva Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förlängd taxeringsperiod beträffande förenklade deklarationer. 1997/98:Sk818 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen anförts om ändrad sista inlämningsdag för den förenklade deklarationen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen anförts om betalningstid för kvarskatt, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen anförts om arbetsgivarens skyldighet att medverka vid betalning av kvarstående skatt. 1997/98:Sk820 av Isa Halvarsson och Karl-Gösta Svenson (fp,m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att taxeringslagen bör ändras så att en skattemyndighet inte kan ompröva sitt eget beslut till nackdel för den skattskyldige. 1997/98:Sk821 av Kjell Ericsson m.fl. (c,m,fp,kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av möjligheten att efter viss tid ta ut dröjsmålsränta i skattemål.
Yttrande från annat utskott Lagutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandet (1997/98:LU3y) fogas som bilaga till detta betänkande.
Utskottet
Reformerat förhandsbesked i skattefrågor
Propositionen Förslaget i propositionen bygger på ett förslag som 1995 års skatteflykts- kommitté presenterat i sitt delbetänkande Översyn av skatteflyktslagen Reformerat förhandsbesked (SOU 1996:44) och innebär bl.a. att bestämmelserna om förhandsbesked i skattefrågor, som för närvarande är uppsplittrade på olika författningar, förs samman i en ny lag. En nyhet är att Riksskatteverket (RSV) skall få en möjlighet att initiera ett förhandsbesked för att påskynda prejudikatbildningen.
Motionerna I motion Sk32 av Karin Pilsäter och Isa Halvarsson (fp) yrkas avslag på propositionen i dess helhet, men yrkandet avser enligt utskottets mening endast förhandsbeskedsdelen. Motionärerna vill inte medverka till att prejudikatbildningen förskjuts till Skatterättsnämnden från de allmänna förvaltningsdomstolarna. De anser att regeringens förslag inte medför några fördelar för de skattskyldiga. I motion Sk31 (yrkande 2) av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att skattemyndigheten inte skall få avvika från den skattskyldiges yrkande om beslut i skattefrågan måste fattas medan prövning av frågan om förhandsbesked pågår. Motionärerna pekar på att Skatteflyktskommitténs förslag hade denna inriktning, och de menar att regeringens förslag äventyrar den enskildes rättssäkerhet.
Utskottets ställningstagande Utskottet har inte något att erinra mot att reglerna om förhandsbesked sammanförs i en ny lag. Utskottet delar vidare regeringens uppfattning att det finns ett behov av att påskynda prejudikatbildningen på skatteområdet för att stärka den enskildes rättssäkerhet och effektivisera beskattningsförfarandet. Detta är motivet bakom regeringens förslag att RSV under vissa förutsättningar skall kunna ansöka om förhandsbesked, och det är enligt utskottets uppfattning också den bästa metoden att uppnå detta syfte. Vad som anförts i motion Sk32 leder enligt utskottets uppfattning inte till en annan bedömning. Yrkandet i motion Sk31 har sin bakgrund i den konstruktion som valts tidigare i lagrådsremissen. Avsikten var då att RSV skulle kunna ansöka om förhandsbesked innan skattemyndigheten hade fattat beslut i skattefrågan, dvs. på ett tidigare stadium än vad regeringen nu föreslår. Som lagförslaget nu har utformats innebär det att RSV skall kunna ansöka om förhandsbesked endast om skattemyndigheten har fattat ett beslut som har gått den skattskyldige emot och att förhandsbesked skall kunna lämnas endast i frågor som är tvistiga mellan parterna. Därtill kommer dels att förutsättningarna för ett förhandsbeskedsärende på RSV:s ansökan bortfaller om skattemyndigheten i en omprövning eller högre rätt efter ett överklagande fattar beslut i enlighet med den skattskyldiges yrkande och tvisten undanröjs, dels att de nya reglerna innebär att RSV inte skall kunna ansöka om förhandsbesked om den skattskyldige redan dessförinnan har överklagat skattemyndighetens beslut och frågan blivit anhängiggjord i länsrätten. Enligt utskottets uppfattning är förslaget lämpligt utformat även i detta hänseende. Som regeringen själv framhåller finns det givetvis ett visst mått av osäkerhet i vad gäller effekterna av de nya bestämmelserna. Utskottet förutsätter därför att regeringen noggrant följer upp tillämpningen och återkommer i frågan när tillräckliga erfarenheter vunnits. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i nu aktuell del och avstyrker motion Sk32. Utskottet avstyrker även motion Sk31 yrkande 2, i den mån yrkandet inte redan är tillgodosett.
Skatter som bör omfattas av förhandsbeskedsinstitutet
Propositionen Förhandsbesked skall kunna lämnas beträffande samtliga skatter enligt 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen samt punktskatter och moms och beträffande fastighetstaxeringsfrågor. Detta gäller förhandsbesked som lämnas på ansökningar av såväl enskilda som det allmänna, och enligt regeringens bedömning innebär förslaget inte någon större skillnad mot vad som nu gäller i fråga om förhandsbeskedsärendenas karaktär. Utanför det förhandsbeskeds- prövningsbara området kommer således bl.a. arvsskatt, gåvoskatt och stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter att falla. Regeringen hänvisar till att frågor avseende dessa skatter i sista hand avgörs av Högsta domstolen och inte av Regeringsrätten - som är högsta instans i förhandsbeskedsfall - samt att arvs- och gåvoskatten för närvarande är föremål för utredning och översyn.
Motionen I motion Sk31 (yrkande 1) av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att förhandsbesked skall kunna sökas även beträffande arvsskatt, gåvoskatt och stämpelskatt. Motionärerna hänvisar bl.a. till de önskemål i detta hänseende som framkommit vid remissbehandlingen.
Utskottets ställningstagande Som anförs i propositionen bör arvs- och gåvoskatten och stämpelskatten liksom hittills lämnas utanför förfarandet med förhandsbesked. Skälet härtill är bl.a. den skillnad som gäller i fråga om instansordningen mellan dessa skatter och de skatter som bör omfattas av förhandsbeskedsinstitutet. Slutinstansen för arvs- och gåvoskatterna och stämpelskatten vid inskrivningsmyndigheter är Högsta domstolen medan Regeringsrätten är sista instans för förhandsbeskedsfrågor och de skatter som bör omfattas av förhandsbeskedsinstitutet. När det gäller arvsskatt och gåvoskatt tillkommer också att dessa skatter för närvarande är föremål för översyn inom Regeringskansliet. Utskottet tillstyrker alltså propositionen och avstyrker motion Sk31 även i denna del (yrkande 1).
Ersättning till den enskilde
Propositionen I normalfallet skall, enligt regeringens förslag, ersättning lämnas för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara den enskildes rätt då RSV ansökt om förhandsbesked. I propositionen föreslås därför att lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. utvidgas till att omfatta ärenden om förhandsbesked i de fall Riksskatteverket har ansökt om beskedet.
Motionerna I motion Sk31 (yrkande 3) av Bo Lundgren m.fl. (m) krävs att den enskilde skall ersättas för alla styrkta kostnader som hon eller han har haft i samband med ett förhandsbesked som RSV ansökt om. Den enskilde bör enligt motionärerna kunna anlita den bästa tillgängliga expertisen i ämnet i sådana fall, och motionärerna åberopar bl.a. ett remissyttrande av Näringslivets skattedelegation som haft denna inriktning. Även i motion Sk30 av Ronny Korsberg (mp) krävs av rättssäkerhetsskäl att den enskilde garanteras ersättning när hon eller han blir motpart vid förhandsbeskedsförfarande efter ansökan av RSV.
Utskottets ställningstagande Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att ersättning skall utgå för kostnader avseende ombud, biträde och olika åtgärder som skäligen har behövts för att ta till vara den enskildes rätt vid förfarandet i Skatterättsnämnden och i Regeringsrätten då Riksskatteverket har ansökt om förhandsbesked. En sådan ordning stärker den enskildes rättssäkerhet, och genom att processen för den enskildes del kan föras av ett kompetent biträde ökar också förutsättningarna för att alla relevanta omständigheter och argument kommer fram i målet och att förhandsbeskedet får en hög kvalitet. Däremot håller utskottet inte med de motionärer som anser att ersättningsrätten bör gå ännu längre än vad regeringen föreslagit, t.ex. genom att slopa skälighetsrekvisitet i nu avsedda fall. Meningen är trots allt inte att den enskilde skall få ersättning för helt orimliga kostnader eller för kostnader för åtgärder som framstår som helt meningslösa eller ovidkommande i sammanhanget. Den avvägning av ersättningsrätten som regeringen föreslagit finner utskottet således rimlig, och utskottet förutsätter att avsikten är att myndigheterna vid prövningen i ett ersättningsärende och vid bedömningen av skälighetsfrågan skall ta hänsyn till den speciella situation som uppkommer om RSV ansöker om förhandsbesked och mer eller mindre påtvingar den skattskyldige rollen av motpart i ärendet. Det bör understrykas att frågan huruvida den enskilde helt eller delvis vinner i Skatterättsnämnden eller i Regeringsrätten i princip skall sakna betydelse. Utskottet vill också betona vikten av att den enskilde får kännedom om sin rätt till ersättning, och utskottet finner liksom regeringen att en upplysning lämpligen bör kunna lämnas senast i samband med att Skatterättsnämnden kommunicerar RSV:s ansökan med den enskilde. Härigenom torde enligt utskottets uppfattning motionärernas syfte vara i allt väsentligt tillgodosett, och utskottet tillstyrker därför propositionen i nu behandlad del och avstyrker de här aktuella motionsyrkandena.
Statens företrädare vid ackord
Propositionen När det gäller frågor om skatteackord föreslås i propositionen ett delat ansvar. Denna delning av ansvaret skall enligt förslaget ges den utformningen att skattemyndigheten får det grundläggande ansvaret men också en möjlighet att uppdra åt kronofogdemyndigheten att svara för prövningen när det är lämpligt i det enskilda fallet.
Motionen I motion Sk31 (yrkande 4) av Bo Lundgren m.fl. (m) kritiseras regeringens förslag såvitt gäller skatteackord. I motionen yrkas därför att staten i frågor om skatteackord alltid skall företrädas av kronofogdemyndigheten som enligt motionärerna är den myndighet som är mest kunnig om gäldenärens förhållanden. Genom att anförtro företrädaransvaret åt kronofogdemyndigheten undviks, menar motionärerna, onödig tidsutdräkt.
Utskottets ställningstagande Lagutskottet har i ett yttrande till skatteutskottet - yttrandet 1997/98:LU3y är fogat som bilaga till detta betänkande - förklarat att lagutskottet inte vill motsätta sig att regeringens förslag genomförs, men lagutskottet anser samtidigt att det finns anledning att noga följa utvecklingen och vid behov återkomma till riksdagen i frågan. Skatteutskottet instämmer häri och tillstyrker propositionen och avstyrker motion Sk31 även i nu behandlad del.
Övriga frågor rörande ackord samt skuldsanering
Propositionen I propositionen föreslås att en uttrycklig bestämmelse skall införas i ackordslagen som innebär att ett ackordsförslag inte får antas, trots att det är ekonomiskt fördelaktigt för det allmänna, om det med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden eller av annan anledning framstår som olämpligt från allmän synpunkt. Av propositionen framgår att brottsligt eller annat mot samhället illojalt förfarande från företagsledningens sida är exempel på sådana omständigheter som kan föranleda att ett ackordsförslag inte antas, trots att det är till fördel för det allmänna i snäv ekonomisk mening. Beträffande skuldsanering föreslås i propositionen, för att möjliggöra för staten att medverka i skuldsanering på samma sätt som övriga borgenärer, att betalningsskyldigheten för skatter och avgifter m.m. skall kunna sättas ned i det första oreglerade steget om förutsättningarna för skuldsanering är uppfyllda och övriga borgenärer gör motsvarande eftergift, även om det inte kan anses till fördel för det allmänna. Vidare föreslås att uppgiften att företräda det allmänna som borgenär i fråga om skatter och avgifter m.m. skall flyttas från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten.
Utskottets ställningstagande Utskottet har i likhet med lagutskottet - vars yttrande 1997/98:LU3y som tidigare nämnts är fogat som bilaga till detta betänkande - inte heller i nu berörda avseenden funnit anledning till erinran mot regeringens förslag. Utskottet ansluter sig därför till lagutskottets uppfattning och tillstyrker propositionen i denna del.
Taxeringsperiod m.m.
Gällande bestämmelser m.m. Bestämmelser om när deklarationer skall lämnas återfinns i 2 kap. 28 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Enligt första stycket den paragrafen skall förenklad självdeklaration lämnas senast den 2 maj under taxeringsåret. Enligt andra stycket samma paragraf skall särskild självdeklaration normalt lämnas senast den 31 mars under taxeringsåret. När det gäller tidpunkten för när taxeringsbesked skall skickas ut till de skattskyldiga gäller för innevarande års taxering ännu bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272). Enligt 35 § första stycket den lagen skall slutskattsedel på grundval av förenklad självdeklaration översändas till den skattskyldige senast den 31 augusti under taxeringsåret om grundläggande beslut om årlig taxering fattats senast den 15 augusti. Vad gäller tiden från och med 1999 års taxering gäller däremot den nya skattebetalningslagen (1997:483), och i den finns endast en allmän föreskrift i 11 kap. 15 § om att ett besked om den slutliga skatten skall skickas till den skattskyldige senast den 15 december under taxeringsåret. Föreskrifterna om när detta utskick skall göras när det gäller taxeringar på grundval av förenklade självdeklarationer - den 15 september under taxeringsåret om grundläggande beslut fattats senast den 15 augusti -- finns inte i skattebetalningslagen utan i 31 § skattebetalningsförordningen (1997:750).
Motionerna I motion Sk817 av Christer Erlandsson och Eva Johansson (s) föreslås när det gäller förenklade deklarationer en förlängd taxeringsperiod till den 15 oktober eller åtminstone den 30 september redan från och med årets taxering. Enligt motionärerna har taxeringsperioden blivit så kort att granskningen av deklaranternas uppgifter har blivit eftersatt. Vidare har, anför de, personalen på skattemyndigheterna blivit hårt pressad och fått svårt att ta ut den semester den har rätt till. I motion Sk818 (yrkande 1) av Per Rosengren m.fl. (v) föreslås en annan lösning på problemet, nämligen att den sista inlämningsdagen för förenklade deklarationer skall tidigareläggas till den 31 mars under taxeringsåret. Motionärerna vill härigenom bidra till att eliminera flaskhalsproblemen under sommarmånaderna och skapa större utrymme för kontroller.
Utskottets ställningstagande Utskottet vill inledningsvis påpeka att ett av huvudsyftena med det förenklade deklarationsförfarandet är att resultatet av taxeringen i form av överskjutande eller kvarstående skatt skall kunna meddelas så snart som möjligt. I synnerhet när det gäller skatteåterbäring har de skattskyldiga ett legitimt krav på att det inte dröjer för länge med utbetalningen. Detta är ett viktigt motiv bakom den snäva tidsram som gäller enligt uppbördslagen och som mjukats upp något men inte mycket i den nya betalningslagen. Sedan detta sagts vill utskottet emellertid också med kraft framhålla att utskottet har stor förståelse för att det kan bli mycket problematiskt för personalen på skatteförvaltningen att klara av granskningsuppgifterna på ett tillfredsställande sätt under den korta tid som står till buds och som dessutom infaller när folk normalt har sin sommarsemester. Utskottet vill därför vitsorda att det av kontrollmässiga och personalpolitiska skäl finns ett behov av att göra något åt anhopningen av arbete i skatteförvaltningen i samband med granskningen av de förenklade deklarationerna, antingen det sker genom vidgade tidsramar eller på annat sätt. Utskottet vill därvid erinra om att Skattekontrollutredningen nyligen har lagt fram ett betänkande Självdeklaration och kontrolluppgifter - förenklade förfaranden (SOU 1998:12) med förslag som är ägnade att förenkla och effektivisera regelverket. Bl.a. föreslås att skattskyldiga fysiska personer med endast tjänste- och kapitalinkomster som på ett riktigt sätt förtryckts på deklarationsblanketten normalt inte skall behöva deklarera alls. Det bör dessutom erinras om att utskottet i samband med behandlingen av skattekontoreformen pekade på behovet av en noggrann uppföljning och att regeringen gör de ändringar som kan visa sig motiverade då tillräckliga erfarenheter vunnits av det nya systemet (se bet. 1996/97:SkU23 s. 230-231). Utskottet vidhåller detta uttalande som även tar sikte på frågan om förfarandet med de förenklade deklarationerna och tidsramarna för detta arbete. Regeringen har således redan sin uppmärksamhet riktad på frågan, och utskottet förutsätter att den ges hög prioritet. Motionerna får därigenom anses vara i väsentlig mån tillgodosedda, och någon åtgärd av riksdagen med anledning av motionerna finner utskottet inte påkallad. Utskottet avstyrker därför motionerna.
Omprövning
Gällande bestämmelser m.m. Enligt 4 kap. 7 § första stycket taxeringslagen (1990:324) skall skatte- myndigheten ompröva ett taxeringsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna, om den skattskyldige begär det eller det finns andra skäl. Huvudregeln är vidare att ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige inte får meddelas efter utgången av året efter taxeringsåret (4 kap. 14 § taxeringslagen). Enligt en refererad dom av Regeringsrätten (RÅ 1966:Ref 102) har en skattemyndighet som fattat taxeringsbeslut i visst ärende ansetts kunna under angiven tidsfrist på oförändrat utredningsmaterial fatta omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel. Beträffande dröjsmålsräntor och liknande pålagor vid sena betalningar av skatten fanns tidigare dröjsmålsavgift, respitränta och diverse andra ränteformer men dessa avskaffades i och med införandet av skattekontosystemet. I stället infördes en enhetlig kostnadsränta på tre olika nivåer beroende på dels det bristande beloppets storlek, dels hur lång tid det dröjt med betalningen (19 kap. 4-11 §§ skattebetalningslagen).
Motionerna I motion Sk820 av Isa Halvarsson och Karl-Gösta Svenson (fp och m) efterlyses ett förbud mot omprövning till den skattskyldiges nackdel efter taxeringsbeslutet, om inte nya omständigheter tillkommit i ärendet. I motion Sk821 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp och kd) begärs ett tillkännagivande av riksdagen om att skattemyndigheternas handläggningstid bör maximeras till ett halvår från det att deklarationen lämnades in samt att någon eventuell ränta på i efterhand påförd skatt inte skall få tas ut för mer än ett år. I båda motionerna åberopas rättssäkerhetsskäl.
Utskottets ställningstagande Utskottet vill erinra om att den nuvarande fristen för omprövning av ett taxeringsbeslut till nackdel för den skattskyldige är avvägd med hänsyn till å ena sidan det allmännas behov av tid och rådrum för att gå igenom, utreda och komplettera taxeringsbesluten, å andra sidan den skattskyldiges rätt att så snart som möjligt få ett definitivt taxeringsbeslut som innebär att han eller hon slipper riskera en höjd taxering. De inskränkningar i skattemyndigheternas möjligheter att begära omprövning som begärs i motionerna, både i vad gäller tidsfristen och i vad gäller omprövningsbeslutets sakliga innehåll, skulle enligt utskottets uppfattning äventyra syftet med omprövningsförfarandet som är att få till stånd korrekta och rättvisa taxeringar. Några sådana förändringar av reglerna vill utskottet inte medverka till. Beträffande dröjsmålsräntor och liknande vill utskottet hänvisa till vad som sägs ovan om att dessa ränteformer avskaffades i och med införandet av skattekontosystemet och att det i stället infördes en enhetlig kostnadsränta på tre olika nivåer beroende på dels det bristande beloppets storlek, dels hur länge det dröjt med betalningen. När det gäller den nu väckta frågan om att begränsa räntepåföringen bakåt i tiden vidhåller utskottet sin tidigare ståndpunkt att en sådan begränsning skulle strida mot själva syftet med räntepåföringen, som är att fungera som en påtryckning att betala skatten i rätt tid. Inte heller av kredit- och rättviseskäl bör en sådan begränsning som yrkas i motionen komma på fråga. Mot bakgrund av vad nu anförts avstyrker utskottet motionerna Sk820 och Sk821.
Kvarskatt
Gällande bestämmelser m.m. Enligt 16 kap. 6 § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) skall obetald slutlig skatt betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då ett grundläggande beslut om slutlig skatt fattades. Enligt andra stycket samma paragraf är motsvarande frist beträffande skatt som har bestämts genom omprövningsbeslut 30 dagar. Det ankommer på den skattskyldige själv att betala in obetald slutlig skatt. Arbetsgivarens tidigare medverkan i betalningen av kvarstående skatt slopades i och med införandet av den nya skattebetalningslagen (se prop. 1996/97:100 s. 358 f., bet. 1996/97:SkU23 s. 234-235).
Motionen I motion Sk818 (yrkandena 2 och 3) av Per Rosengren m.fl. (v) begärs förslag om ett återinförande av den tidigare betalningstiden för kvarskatten, liksom av skyldigheten för arbetsgivaren att betala in den anställdes kvarskatt. Den nuvarande ordningen ställer enligt motionärernas mening till problem för många, speciellt barnfamiljer, då slutet av året oftast innebär stora påfrestningar för familjeekonomin.
Utskottets ställningstagande Mot bakgrund av att kvarskatterna under 1990-talet fortlöpande har minskat och att de skattskyldiga med förenklad deklaration numera redan på den förtryckta deklarationsblanketten får tydligt besked om sina skatteförhållanden anser utskottet att det inte finns något skäl att ånyo pålägga arbetsgivarna skyldigheten att betala in de anställdas kvarskatter. Ett återinförande av denna skyldighet skulle dessutom passa dåligt in i skattekontosystemet och ge upphov till administrativt merarbete. Liksom tidigare anser utskottet också att betalningsfristen på 90 dagar i normalfallet är väl avvägd. Utskottet avstyrker följaktligen motionen i nu behandlade delar.
Uppgift om skatter och avgifter på lönebesked
Gällande bestämmelser m.m. För myndigheter infördes genom SFS 1994:82 en särskild bestämmelse i förordningen (1969:54) om beräkning och redovisning av lönekostnadspålägg, 3 a §, om att bl.a. sociala kostnader bestående av lönekostnadspålägg och avgift för kompletterande ålderspension skulle redovisas på lönebeskedet. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juni 1994, ändrades genom SFS 1995:901 och upphävdes den 1 april 1996 genom SFS 1996:40. För privata arbetsgivare fanns ingen direkt motsvarighet. Däremot fanns det i uppbördslagen en bestämmelse i 43 § som infördes genom SFS 1993:1444 (prop. 1993/94:80, bet. 1993/94:AU6) om att det på lönebeskedet skulle anges hur stor del som avsåg allmän sjukförsäkringsavgift och allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet. Sedermera ändrades bestämmelsen till allmänna egenavgifter. Bestämmelsen fördes inte över till skattebetalningslagen och har därför numera upphört att gälla.
Motionen I motion Sk735 (yrkande 13) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) förespråkas en bestämmelse om att statliga arbetsgivare skall redovisa både skatter och avgifter på anställdas lönebesked. Motionärerna syftar till att synliggöra hur stora belopp som betalas som skatter och avgifter för löntagarna.
Utskottets ställningstagande Utskottet vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning att det inte finns någon anledning att införa ett obligatoriskt uppgiftslämnande för arbetsgivarna, antingen de är offentliga eller privata, och belasta dem med det merarbete ett sådant uppgiftslämnande medför. Strävandena bör tvärtom vara att så långt som möjligt begränsa arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet. Givetvis står det arbetsgivarna fritt att lämna den begärda informationen på lönebeskeden till de anställda, men då rör det sig om en frivillig serviceåtgärd. Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar
Motionen I motion Sk801 av Jan Bergqvist (s) krävs skärpt kontroll för att motverka skatteundandragande i samband med kapitalförsäkringar. Motionären riktar också ett krav på större ansvar hos försäkringsgivaren. Motionären pekar på förekomsten av diverse osunda upplägg och försäkringskonstruktioner i syfte att undgå skatt.
Utskottets ställningstagande
Utskottet håller med motionären om att det på sina håll råder osunda förhållanden på detta område. Bl.a. bedrivs det av vissa försäkringsmäklare en osund verksamhet som knappast har annat syfte än att tillhandahålla skatteflyktsmöjligheter. En översyn av reglerna för försäkringsmäklarnas verksamhet har nyligen genomförts av Försäkringsmäklarutredningen som lagt fram sina förslag i betänkandet Försäkringsmäklare En lagöversyn av Försäkringsmäklarutredningen (SOU 1997:79). Förslagen i betänkandet syftar till att trygga en sund utveckling av försäkringsmäklarverksamheten och förstärka skyddet för de försäkringstagare som anlitar försäkringsmäklare. Förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet med sikte på att lägga fram en proposition år 1999. Utskottet utgår ifrån att vad som anförts i motionen beaktas i beredningsarbetet utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande reformerat förhandsbesked i skattefrågor att riksdagen godtar proposition 1997/98:65 i denna del samt avslår motionerna 1997/98:Sk31 yrkande 2 och 1997/98:Sk32, res. 1 (m, fp, kd) - delvis 2. beträffande skatter som bör omfattas av förhandsbeskeds- institutet att riksdagen godtar proposition 1997/98:65 i denna del och avslår motion 1997/98:Sk31 yrkande 1, res. 1 (m, fp, kd) - delvis 3. beträffande ersättning till den enskilde att riksdagen godtar proposition 1997/98:65 i denna del och avslår motionerna 1997/98:Sk30 och 1997/98:Sk31 yrkande 3, res. 1 (m, fp, kd) - delvis 4. beträffande statens företrädare vid ackord att riksdagen godtar proposition 1997/98:65 i denna del och avslår motion 1997/98:Sk31 yrkande 4, res. 2 (m) - delvis 5. beträffande övriga frågor rörande ackord samt skuldsanering att riksdagen godtar proposition 1997/98:65 i denna del, 6. beträffande taxeringsperiod m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sk817 och 1997/98:Sk818 yrkande 1, res. 3 (v) 7. beträffande omprövning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sk820 och 1997/98:Sk821, res. 4 (m, kd) 8. beträffande kvarskatt att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk818 yrkandena 2 och 3, res. 5 (v) 9. beträffande uppgift om skatter och avgifter på lönebesked att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk735 yrkande 13, res. 6 (m, fp) 10. beträffande skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk801, res. 7 (m) 11. beträffande lagförslagen att riksdagen till följd av vad ovan anförts och hemställts antar de vid proposition 1997/98:65 fogade förslagen till 1. lag om förhandsbesked i skattefrågor, 2. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter, 3. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327), 4. lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m., 5. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200), 6. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), 7. lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. res. 1 (m, fp, kd) - delvis res. 2 (m) - delvis
Stockholm den 24 mars 1998
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Karin Pilsäter (fp), Inger Lundberg (s), Per Rosengren (v), Ulla Wester (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp), Holger Gustafsson (kd), Lars U Granberg (s) och Carl Erik Hedlund (m).
Reservationer
1. Reformerat förhandsbesked i skattefrågor m.m. (mom. 1-3 och 11 i motsvarande del) Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Karin Pilsäter (fp), Jan-Olof Franzén (m), Holger Gustafsson (kd) och Carl Erik Hedlund (m) har
dels anfört följande: Enligt vår mening kan man inte jämställa det allmännas behov av vägledande prejudikat med en enskild skattebetalares behov av ett förhandsbesked för att kunna planera sitt ekonomiska handlande. En ordning som innebär att den centrala skattemyndigheten, Riksskatteverket, efter fritt skön utser en enskild skattebetalare och påtvingar denne rollen av motpart i ett förhands- beskedsärende för att skapa klarhet i lagstiftningen - när lagstiftningens upphovsmän själva inte förmått göra lagen tillräckligt tydlig - är enligt vår mening inte förenlig med rättssäkerhetens krav. Den enskilde vill kanske inte alls vara med på en förhandsbeskedsprövning men har inga möjligheter att dra sig undan eller inlägga sitt veto. Det finns också en uppenbar risk - som någon överrätt påpekat under remissbehandlingen - att prejudikatbildningen på det skatterättsliga området i fortsättningen sker på ett annat sätt än genom den ordinarie processordningen och förskjuts till Skatterättsnämnden från de allmänna förvaltningsdomstolarna. Detta vore enligt vår mening olyckligt. Vi anser således att förslaget inte leder till några förbättringar för de skattskyldiga och föreslår därför att riksdagen avslår propositionen i de delar som avser en ny lag om förhandsbesked i skattefrågor jämte följdändringar i övriga författningar. Härigenom bortfaller problemet med ersättning till enskilda som skulle utsättas för att bli utsedda till att agera som RSV:s motpart i ett förhandsbeskedsärende som initieras av verket självt. Regeringen bör återkomma till riksdagen så snart som möjligt med ett nytt förslag om reformerat förhandsbesked som även bör omfatta arvs- och gåvoskatt samt stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, eftersom det kan finnas legitima behov av att erhålla förhandsbesked även beträffande dessa skatter. Att instansordningen för dessa skatter är olika spelar ju ingen roll för enskilda som behöver ett förhandsbesked. Med det anförda anser utskottet att motion Sk31 yrkandena 1-3 och motion Sk32 är tillgodosedda. dels under momenten 1-3 och moment 11 i motsvarande del hemställt: 1. beträffande reformerat förhandsbesked i skattefrågor att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Sk31 yrkande 2 och 1997/98:Sk32 avslår proposition 1997/98:65 i denna del, 2. beträffande skatter som bör omfattas av förhandsbeskeds- institutet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Sk31 yrkande 1 avslår proposition 1997/98:65 i denna del, 3. beträffande ersättning till den enskilde att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Sk31 yrkande 3 avslår proposition 1997/98:65 i denna del och motion 1997/98:Sk30, 11. beträffande lagförslagen såvitt avser reformerat förhandsbesked i skattefrågor, skatter som bör omfattas av förhandsbeskedsinstitutet och ersättning till den enskilde att riksdagen avslår de vid proposition 1997/98:65 fogade förslagen till 1. lag om förhandsbesked i skattefrågor, 2. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 3. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327), 4. lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m., 5. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200), 6. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
2. Statens företrädare vid ackord (mom. 4 och 11 i motsvarande del) Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl Erik Hedlund (m) har dels anfört följande: Vi vill peka på att lagutskottets majoritet har ifrågasatt om inte borgenärsfunktionen vid ackord bör vara densamma som vid konkurs, företagsrekonstruktion och skuldsanering av det enkla skälet att statens företrädarroll då blir samlad hos en enda myndighet. Mot den bakgrunden har vi svårt att förstå att lagutskottets majoritet inte resolut motsätter sig regeringens förslag som dessutom - som framhålls i en avvikande mening av moderaterna i lagutskottet - medför osäkerhet för enskilda om vilken myndighet som i enskilda fall är behörig att pröva ackordsfrågan. Härigenom skapas bara behov av ytterligare regleringar om bl.a. underrättelseskyldighet från skattemyndigheternas sida och riktlinjer från Riksskatteverket. I likhet med motionärerna bakom motion Sk31 och Moderaternas företrädare i lagutskottet anser vi att kronofogdemyndigheten i allmänhet har bättre erfarenhet än skattemyndigheten av direktkontakt med gäldenären och dennes borgenärer och dessutom en bättre bild av gäldenärens ekonomiska ställning och borgenärernas anspråk. Kronofogdemyndigheten har därför bättre förutsättningar än skattemyndigheten att fatta snabba och korrekta beslut i ett ackordsläge och bör därför anförtros ansvaret att företräda staten. Mot den bakgrunden tillstyrker vi motion Sk31 yrkande 4. dels under moment 4 och moment 11 i motsvarande del hemställt: 4. beträffande statens företrädare vid ackord att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk31 yrkande 4 och med avslag på proposition 1997/98:65 i denna del beslutar att staten skall företrädas av kronofogdemyndigheten i frågor om skatteackord, 11. beträffande lagförslagen såvitt avser statens företrädare vid ackord att riksdagen i fråga om förslaget till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. gör den ändringen att 2 § erhåller följande lydelse:
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Reservanternas förslag | --------------------------------------------------------------------- | 2 § | | ------------------------------------------------------- |Beslut om att anta förslag | Beslut om att anta| |om ackord fattas av den |förslag om ackord fattas| |skattemyndighet som är |av kronofogdemyndigheten i| |behörig att fatta beslut |den region där gäldenärens| |enligt 2 kap. 1-3 eller 5 |hemortskommun är belägen.| |§ skattebetalningslagen |Om gäldenären saknar| |(1997:483). |hemortskommun i landet| | |fattas beslutet av| | Den skattemyndighet som |Kronofogdemyndigheten i| |anges i första stycket får |Stockholm. | |updra åt en | | |kronofogdemyndighet att | | |fatta beslut om att anta | | |förslag om ackord. | | ------------------------------------------------------- 3. Taxeringsperiod m.m. (mom. 6) Per Rosengren (v) har dels anfört följande:
Det datum som för närvarande gäller enligt lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter för avlämnande av självdeklaration - den 2 maj under taxeringsåret - har skapat flaskhalsproblem. Granskningstiden blir till stora delar förlagd till sommarmånaderna eftersom slutskattsedlarna skall vara distribuerade senast i månadsskiftet augusti/september. Den senareläggning av tiden för utskickning av slutskattsedlar med 15 dagar som den nya skattebetalningslagen innebär torde bara leda till en marginell lättnad, och tiden för granskning kommer även i fortsättningen att vara knapp. Det innebär att många avdragsyrkanden släpps igenom utan granskning även om de avser stora belopp. För att förlänga taxeringsperioden bör därför, som föreslås i motion Sk818, sista inlämningsdag för förenklade deklarationer ändras till den 31 mars, alltså samma dag som när de allmänna deklarationerna senast skall vara inlämnade. Att man då får en gemensam inlämningsdag för alla deklarationer är en fördel. Riksdagen bör, med bifall till motion Sk818 yrkande 1, begära förslag härom. dels under moment 6 hemställt: 6. beträffande taxeringsperiod m.m. att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk818 yrkande 1 och med avslag på motion 1997/98:Sk817 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
4. Omprövning (mom. 7) Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Jan-Olof Franzén (m), Holger Gustafsson (kd) och Carl Erik Hedlund (m) har dels anfört följande: Vi anser att de skattskyldiga av rättssäkerhetsskäl och på samma sätt som gäller i fråga om andra sorters förvaltningsbeslut bör kunna begära att ett grundläggande beslut om taxering inte skall kunna ändras till de skattskyldigas nackdel i ett omprövningsförfarande som initieras av den fiskala myndigheten, om inga nya omständigheter tillkommit. Vi stöder därför tanken i motion Sk820 att det bör krävas att nya omständigheter tillkommit för att skattemyndigheten skall kunna ompröva beslut till en skattskyldigs nackdel. En annan olägenhet för de skattskyldiga är den långa tid som skattemyndigheten har fått på sig att meddela beslut om omprövning. Det är inte rimligt att den skattskyldige skall behöva vänta i ett år efter utgången av taxeringsåret innan han eller hon vet om taxeringen kommer att stå sig. Som anförs i motion Sk821 bör därför ett beslut om omprövning till den skattskyldiges nackdel få meddelas endast om det kan ske inom sex månader efter utgången av taxeringsåret. Även när det gäller kostnadsräntan anser utskottet att staten fått alltför förmånliga villkor. Som anförs i motion Sk821 bör ränta på i efterhand påförd skatt inte få tas ut för mer än ett år, även om ärendet är komplicerat eller rättsläget oklart eller länsrätten av annan anledning arbetar långsamt. En sådan tidsgräns skulle även underlätta för den skattskyldige att, i stället för att tvingas hålla sig med likvida medel, satsa pengarna i produktiva investeringar, göra avbetalning på lån e.d. Vad nu anförts bör enligt vår uppfattning riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi tillstyrker följaktligen motionerna Sk820 och Sk821. dels under moment 7 hemställt: 7. beträffande omprövning att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sk820 och 1997/98:Sk821 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
5. Kvarskatt (mom. 8) Per Rosengren (v) har dels anfört följande: Den tidsfrist för inbetalning av kvarskatt på 90 dagar som införts i samband med skattekontoreformen innebär att en skattskyldig med förenklad deklaration, som får sin slutskattsedel i slutet av augusti, skall betala in den kvarstående skatten senast den sista november samma år. Som framhålls i motion Sk818 kan detta leda till stora problem för många, speciellt barnfamiljer, då slutet av året oftast innebär stora påfrestningar för familjeekonomin. De tidigare betalningstiderna för inbetalning av kvarskatt bör därför återinföras. Ett annat mindre lyckat inslag i skattekontoreformen är borttagandet av arbetsgivarens inbetalningsansvar i fråga om de anställdas kvarskatter. Det tidigare systemet var mera effektivt och gav en större garanti för att skatten verkligen betalades in. Arbetsgivarens skyldighet att medverka vid betalningen av kvarstående skatt bör därför också återinföras. Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att motion Sk818 tillstyrks. dels under moment 8 hemställt: 8. beträffande kvarskatt att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk818 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
6. Uppgift om skatter och avgifter på lönebesked (mom. 9) Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Karin Pilsäter (fp), Jan-Olof Franzén (m) och Carl Erik Hedlund (m) har dels anfört följande: Skatte- och avgiftsbetalarna i vårt land har ett berättigat krav på att få upplysning om hur mycket var och en betalar för den välfärd som finansieras genom socialavgiftssystemet och hur stor den totala lönekostnaden för den anställde är jämfört med vad han eller hon får i handen. Under de borgerliga regeringsåren beslutades att alla statliga arbetsgivare på lönebeskedet skulle redovisa samtliga skatter och avgifter som betalats in för den anställdes räkning, dvs. förutom preliminär inkomstskatt också alla sociala avgifter. Härigenom föregick de statliga arbetsgivarna med gott exempel för alla andra arbetsgivare att ge sina anställda denna service. Att bestämmelserna nu försvunnit kan lätt tolkas som att regeringen tycker det är bättre att människorna svävar i okunnighet om skatternas och avgifternas verkliga storlek. Med dagens ADB-teknik torde en sådan information på lönebeskeden inte vålla några nämnvärda tekniska eller praktiska svårigheter. Som begärs i motion Sk735 bör därför riksdagen uttala ett önskemål om att bestämmelserna återinförs. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels under moment 9 hemställt: 9. beträffande uppgift om skatter och avgifter på lönebesked att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk735 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
7. Skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar (mom. 10, motiveringen) Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl Erik Hedlund (m) har anfört följande: Vi noterar att motionären har avstått från att konkretisera vilka företeelser på kapitalförsäkringsområdet som han anser så förgripliga att de bör underkastas en skärpt kontroll. I stället talas det i svepande ordalag om ?tveksamma övertolkningar av domar i Regeringsrätten?, ?nya durkdrivna konstruktioner vilkas lagenlighet aldrig har fått någon rättslig prövning? samt ?kapitalförsäkringar med skatteundandragande som lockbete?. Vi vill erinra om att många transaktioner på försäkringsområdet som möjligen kan resultera i skattefördelar är helt legitima. Enligt vår uppfattning är det redan på grund av motionens bristande konkretion inte meningsfullt att ens pröva något uttalande av riksdagen med utgångspunkt i motionen. Vi vill emellertid inte bestrida att det på kapitalförsäkringsområdet finns problem med den svenska beskattningen, särskilt utifrån det internationella perspektivet. Problemen hänger samman med att beskattningen i Sverige på detta område är hårdare än i många andra jämförbara länder och att Sverige mot bakgrund av den nutida snabba rörligheten av pengar på det internationella fältet har mycket svårt att hävda sina beskattningsanspråk. Ett näraliggande exempel är den förmögenhetsskatteplikt och kontrolluppgiftsskyldighet för utländska kapitalförsäkringar som infördes häromåret och som Moderaterna motsatte sig av såväl principiella som praktiska och tekniska skäl. I ett vidare perspektiv hänger de svenska problemen samman med den hårda svenska beskattningen även på andra besläktade områden. Vi tänker bl.a. på den svenska beskattningen av kapital och kapitalinkomster, t.ex. den ekonomiska dubbelbeskattningen av aktievinster. Olika utredningar och rapporter under senare tid har vittnat om de ökade svårigheterna att upprätthålla en godtagbar nivå på kontrollen i fråga om olika transaktioner mellan personer i Sverige och försäkringsbolag, banker och andra penninginstitut i andra länder, men enligt vår mening är det fel väg att bygga ut kontrollen. I stället bör de svenska skatterna göras mera lika vad som är vanligt i andra länder. Härigenom tar man bort incitamentet för internationella transaktioner i syfte att undgå den svenska skatten. Av vad nu sagts framgår att vi anser att något uttalande i enlighet med vad motionären begär inte kan komma på fråga. Vi avstyrker därför motion Sk801.
Särskilt yttrande
Statens företrädare vid ackord (mom. 4) Per Rosengren (v) anför: Som framhålls av v-ledamoten i lagutskottet finns det många goda skäl för att kronofogdemyndigheten bör företräda staten också vid ackord. Jag utgår emellertid från att frågan kommer att behandlas av Förmånsrättskommittén (Ju 1996:02, dir. 1995:163, 1997:26 och 1997:82) som kommer att avsluta sitt arbete senare i år. I avvaktan härpå godtar jag regeringens nu framlagda förslag.
Lagutskottets yttrande
1997/98:LU3y
Till skatteutskottet Skatteutskottet har den 10 februari 1998 beslutat att bereda lagutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1997/98:65 Reformerat förhandsbesked i skattefrågor, m.m. jämte eventuella motioner. Lagutskottet har beslutat avge yttrande över dels propositionens förslag såvitt gäller ackord och skuldsanering samt statens företrädare vid sådana förfaranden (avsnitt 7), dels den med anledning av propositionen väckta motionen 1997/98:Sk31 yrkande 4. I motion 1997/98:Sk32 av Karin Pilsäter och Isa Halvarsson (båda fp) yrkas avslag på propositionen. Lagutskottet uppfattar motionsyrkandet så att det avser de delar av propositionen som inte berör lagutskottets beredningsområde.
Ackord Regler om offentligt ackord finns i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion och i konkurslagen (1987:672). Ackord utgör ett alternativ till konkurs och innebär en uppgörelse om att oprioriterade fordringar reduceras med en viss procent av det ursprungliga beloppet. Bestämmelserna innebär att en uppgörelse kommer till stånd genom ett beslut av domstol efter en offentlig ackordförhandling och kan genomföras mot en borgenärsminoritets bestridande. Vid sidan av offentligt ackord förekommer underhandsackord. Sådana ackord är formlösa överenskommelser som ingås frivilligt och kräver samtycke av alla berörda borgenärer. Lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. (skatte- ackordslagen) gäller i fråga om skatt, avgift, böter eller annan staten tillkommande fordran. Av 2 § och 3 § andra stycket framgår att skattemyndigheten får anta förslag om ackord om det kan anses fördelaktigt för det allmänna. Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt lagen om företagsrekonstruktion får enligt 3 § tredje stycket antas endast om övriga borgenärer som ackordet angår godkänt det. Prövningen av ett förslag om ackord förutsätts vara inriktad på en affärsmässig jämförelse, och det bör vara klarlagt att ett ackord skall ge minst så mycket som ett exekutivt förfarande för att förslaget skall förtjäna att prövas närmare. I propositionen konstateras att det i dag inte finns något uttryckligt stöd för skattemyndigheten att vägra anta ett ackordsförslag när jämförelsen visserligen rent ekonomiskt utfaller till ackordets fördel, men det finns andra omständigheter som talar mot ackord. Vad det närmast gäller är brottslighet eller illojalt förfarande från företagsledningens sida. Möjligheterna att beakta omständigheter av det slaget har inte heller berörts i förarbetena till gällande bestämmelser. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att en uttrycklig bestämmelse skall införas i skatteackordslagen som innebär att ett ackordsförslag inte får antas, trots att det är ekonomiskt fördelaktigt för det allmänna, om det med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden eller av annan anledning framstår som olämpligt från allmän synpunkt. Härigenom görs det tydligt att prövningen inte kan inskränka sig till enbart en ekonomisk jämförelse av utfallet mellan ackord och ett exekutivt förfarande. Av propositionen framgår att brottsligt eller annat mot samhället illojalt förfarande från företagsledningens sida är exempel på sådana omständigheter som kan föranleda att ett ackordsförslag inte antas, trots att det är till fördel för det allmänna i snäv ekonomisk mening. Vad som sålunda föreslås föranleder inga erinringar från lagutskottets sida. I likhet med regeringen anser utskottet att det bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt får anses vara en fördel om det framgår av en uttrycklig bestämmelse att hänsyn av det slag som det är fråga om skall vägas in i bedömningen.
Skuldsanering Genom skuldsaneringslagen (1994:334), som trädde i kraft den 1 juli 1994, infördes möjligheter för privatpersoner att under vissa förutsättningar helt eller delvis befrias från en övermäktig skuldbörda (prop. 1993/94:123, bet. LU26). Som allmänna villkor för skuldsanering gäller att gäldenären är insolvent och så skuldsatt att han inte inom överskådlig tid kan betala sina skulder. Vidare krävs att det vid en allmän bedömning framstår som skäligt att bevilja gäldenären skuldsanering. Skuldsaneringsförfarandet innehåller tre steg. I det första steget, som i huvudsak lämnats utanför det lagreglerade området, skall gäldenären själv försöka träffa en uppgörelse med samtliga borgenärer. Om detta inte lyckas, skall gäldenären hos kronofogemyndigheten i ett andra steg kunna ansöka om frivillig skuldsanering. Med sådana frivilliga skuldsaneringar avses att gäldenären tillsammans med kronofogdemyndigheten upprättar ett förslag till skuldsanering som godtas av samtliga borgenärer. Kronofogdemyndigheten skall fastställa ett sådant förslag. Om någon borgenär motsätter sig förslaget, skall kronofogdemyndigheten överlämna ärendet till tingsrätten som i ett tredje steg kan besluta om tvingande skuldsanering. En skuldsanering skall regelmässigt vara förenad med en betalningsplan för gäldenären. En sådana betalningsplan innebär att gäldenären under en period av som regel fem år skall leva på existensminimum och att betalningsförmågan därutöver skall komma borgenärerna till godo. Av 2 § och 3 § tredje stycket skatteackordlagen framgår att skattemyndigheten får godta förslag om frivillig skuldsanering om förutsättningarna för skuldsanering enligt skuldsaneringslagen är uppfyllda. Av detta följer att staten under vissa förutsättningar kan godta ett förslag även om det inte kan anses vara till fördel för det allmänna. Skattemyndighetens behörighet att under dessa förutsättningar godta förslag om frivillig skuldsanering gäller endast vid handläggningen hos kronofogdemyndigheten i det andra steget av skuldsaneringsförfarandet. I det första oreglerade steget gäller att skattemyndigheten kan sätta ned sin fordran endast om det är till fördel för det allmänna. I propositionen föreslås en ändring i skatteackordslagen så att det blir möjligt för staten att genom att sätta ned sin fordran medverka i skuldsaneringen i det första steget på samma villkor som i det andra steget. På motsvarande sätt som vid underhandsackord bör ett krav vara att även övriga borgenärer som skuldsaneringen angår bör göra motsvarande eftergift. Lagutskottet erinrar om att den nu aktuella frågan varit föremål för behandling av utskottet våren 1997 i betänkandet 1996/97:LU6 med anledning av dels en motion, dels Riksdagens revisorers förslag 1995/96:RR9 angående tillämpningen av skuldsaneringslagen. Utskottet uttalade därvid önskemål om att regeringen på lämpligt sätt bringar klarhet om lagstiftningens innebörd angående villkoren för att skattemyndigheten skall kunna godta en frivillig skuldsanering i steg ett. Uttalandet gjordes mot bakgrund av att det framkommit att staten genom skattemyndigheten i flera fall inte medverkat i skuldsanering i steg ett trots att övriga borgenärer varit beredda att medverka och förutsättningar funnits att genomföra skuldsanering i det andra steget. Lagutskottet ser med tillfredsställelse att regeringen nu framlagt förslag som på ett otvetydigt sätt möjliggör för staten att godta förslag om skuldsanering i steg ett under samma förutsättningar som i steg två.
Statens företrädare vid ackord och skuldsanering Mål om verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) kan vara av två slag - allmänna mål eller enskilda mål. Allmänna mål är i huvudsak mål om uttagande av böter, skatt, tull, avgift och liknande medel som tillkommer staten och som får utsökas utan föregående dom. Utsökningsmål som inte är allmänna är enskilda. Verkställighet enligt UB handhas av kronofogdemyndigheten. I allmänna mål har kronofogdemyndigheten dubbla funktioner; förutom att som exekutiv myndighet handlägga målet har myndigheten till uppgift att i egenskap av företrädare för den borgenär för vars fordran verkställighet skall ske tillvarata borgenärens rätt. Enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. (indrivningslagen) företräds staten vid indrivning av statens fordringar på skatter, avgifter m.m. av kronofogdemyndigheten. Detta innebär bl.a. att kronofogdemyndigheten får ansöka om att en gäldenär skall försättas i konkurs och att myndigheten skall bevaka den rätt i konkursen som med anledning av en fordran tillkommer det allmänna. Kronofogdemyndigheten får även ansöka om likvidation och företagsrekonstruktion. Myndigheten skall också företräda det allmänna som borgenär vid företagsrekonstruktion, om inte något annat följer av skatteackordslagen. Enligt 2 § skatteackordslagen fattas beslut om att anta förslag om ackord eller godta förslag om frivillig skuldsanering av skattemyndigheten i det län där gäldenärens hemortskommun är belägen. Detta innebär att skattemyndigheten fattar beslut å det allmännas vägnar om att anta förslag om ackord och skuldsanering som innefattar fordringar på skatter, avgifter m.m. Spörsmålet om vem som skall företräda staten vid ackord och skuldsanering m.m. har behandlats av lagutskottet vid ett fletal tillfällen (se yttr. 1992/93:LU6y och bet. 1993/94:LU26). Vid behandlingen av regeringens proposition 1995/96:5 om lag om företagsrekonstruktion hemställde lagutskottet våren 1996 i sitt av riksdagen godkända betänkande 1995/96:LU11 att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört om statens borgenärsfunktion vid ackord. Utskottet ansåg att starka skäl talade för att regeringen förutsättningslöst borde utreda frågan om vilken myndighet som skall företräda staten vid ackord som omfattar skatter och allmänna avgifter. Utskottet uttalade vidare att det torde vara lämpligt att i sammanhanget på nytt överväga frågan om statens borgenärsfunktion vid skuldsanering enligt skuldsaneringslagen. Det borde ankomma på regeringen att närmare bestämma formerna för utredningsarbetets bedrivande. Utskottet underströk vikten av att utredningen bedrevs skyndsamt. I november 1996 gav regeringen Riksskatteverket i uppdrag att i enlighet med riksdagens tillkännagivande utreda frågan om vilken myndighet som skall företräda staten som borgenär vid ackord och skuldsanering som omfattar skatter och allmänna avgifter. Riksskatteverket redovisade uppdraget i en rapport som överlämnades till regeringen sommaren 1997 (dnr 9448-96/920). Rapporten har remissbehandlats och ligger till grund för förslagen i förevarande proposition. I propositionen föreslår regeringen att uppgiften att företräda det allmänna som borgenär i fråga om skatter och avgifter m.m. vid skuldsanering skall flyttas från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten. När det gäller ansvaret för prövningen av frågor om skatteackord föreslås att detta skall vara delat på det sättet att skattemyndigheten har det grundläggande ansvaret, med möjlighet att uppdra åt kronofogemyndigheten att svara för prövningen när det är lämpligt i det enskilda fallet. I motion 1997/98:Sk31 kritiserar Bo Lundgren m.fl. (m) förslaget såvitt gäller skatteackord. I motionen anförs att staten normalt vid förhandlingar med gäldenären om betalning av restförd skatt företräds av kronofogdemyndigheten. Denna myndighet har härigenom erfarenhet av direktkontakt med gäldenären och vid ackord ofta även med dennes borgenärer. I samband med dessa kontakter inhämtar kronofogdemyndigheten information också om påförda skatter som ännu ej hunnit restföras och eventuella taxeringar. Med dessa kunskaper om gäldenärens förhållanden söker kronofogdemyndigheten driva in skatterna, varvid myndigheten analyserar gäldenärens ekonomiska ställning och informerar sig om övriga borgenärers anspråk. Vidare undersöker kronofogdemyndigheten gäldenärens framtida möjligheter att kunna betala sina skulder. I motionen anförs vidare att det vid ackordsförhandlingar alltid är tidsbrist varför staten bör företrädas av den som är mest kunnig om gäldenärens förhållanden. Skattemyndigheten har, enligt motionärernas mening, förtjänster när det gäller utredningar om vilka skatter som skall påföras och känner till hur den skattskyldiges förhållanden i detta hänseende ser ut. I övrigt är gäldenären inte känd för skattemyndigheten. Under dessa förhållanden ter det sig, enligt motionärernas mening, svårförståeligt att staten skall företrädas av någon annan än kronofogdemyndigheten. Vad först gäller frågan om statens företrädare vid skuldsanering vill lagutskottet erinra om att utskottet redan i samband med skuldsaneringslagens tillkomst ifrågasatte om inte statens borgenärsfunktion vid skuldsanering borde innehas av kronofogdemyndigheten i stället för av skattemyndigheten (bet. 1993/94:LU26). Utskottets betänkligheter har numera besannats. Av Konsumentverkets rapport (1995/96:34) om utvärdering av skuldsaneringslagen och Riksdagens revisorers förslag 1995/96:RR9 framgår att den nuvarande ordningen inte fungerar tillfredsställande. Vid den av lagutskottet hösten 1996 anordnade offentliga utfrågningen om tillämpningen av skuldsaneringslagen gjordes också från många håll gällande att skattemyndigheten har uppfattats som den som bromsar och säger nej till de flesta uppgörelser i det första och andra steget (bet. 1996/97:LU6). Av Riksskatteverkets rapport, som ligger till grund för föreliggande förslag, framgår dessutom att skattemyndigheterna, tvärtemot vad som förutsattes vid skuldsaneringslagens tillkomst, har ansett sig behöva avsätta inte obetydliga resurser för arbetet med skuldsanering. Detta kan, såsom regeringen också framhåller, inte förstås på annat sätt än att ordningen med kronofogdemyndigheten som skuldsaneringsmyndighet och skattemyndigheten som borgenärsföreträdare medför åtskilligt dubbelarbete. Lagutskottet anser mot bakgrund av vad som sålunda anförts att övervägande skäl talar för att borgenärsuppgiften vid skuldsanering flyttas till kronofogdemyndigheten. När det sedan gäller frågan om statens företrädare vid ackord kan enligt lagutskottets mening skäl anföras både för och emot den ordning som regeringen föreslår. Framför allt kan det enligt utskottets mening ifrågasättas om inte borgenärsfunktionen vid ackord bör vara densamma som vid konkurs, företagsrekonstruktion och skuldsanering av det enkla skälet att statens företrädarroll då blir samlad hos en enda myndighet. En särskild ordning när det gäller skatteackord där skattemyndigheten har den grundläggande behörigheten men med möjlighet att uppdra åt kronofogdemyndigheten att ta över ansvaret i enskilda fall kan dessutom innebära svårigheter för de berörda att veta vilken myndighet som i ett visst ärende är behörig att pröva en ackordsfråga. Som anförts i propositionen finns det emellertid betydande fördelar med förslaget som bl.a. innebär att respektive myndighets kompetens och kunskap kan tas till vara på ett ändamålsenligt sätt. Lagutskottet delar inte den uppfattning som förts fram i motion 1997/98:Sk31 om de negativa konsekvenserna av den av regeringen föreslagna ordningen. Utskottet vill för sin del inte motsätta sig att förslaget genomförs men anser samtidigt att det finns anledning för regeringen att noga följa utvecklingen och vid behov återkomma till riksdagen i frågan. Med det anförda förordar lagutskottet att skatteutskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker bifall till motion 1997/98:Sk31 yrkande 4.
Stockholm den 3 mars 1998
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Tomas Högström (m), Yvonne Ruwaida (mp), Eva Persson Sellin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Kerstin Heinemann (fp).
Avvikande mening
Statens företrädare vid ackord Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Statens företrädare vid ackord och skuldsanering som börjar med ?När det? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse: Beträffande frågan om statens företrädare för det allmänna vid ackord delar utskottet den uppfattning som förts fram i motion 1997/98:Sk31. Utskottet anser således att regeringens förslag i denna del inte bör genomföras utan förordar i stället en ordning som innebär att kronofogemyndigheten skall företräda det allmänna också vid ackord. Härigenom uppnås en enhetlighet på så sätt att borgenärsfunktionen blir densamma vid konkurs, företagsrekonstruktion, skuldsanering och ackord. Utöver vad som anförts i motionen vill utskottet peka på att regeringens förslag medför osäkerhet för enskilda att veta vilken myndighet som i ett visst fall är behörig att pröva ackorsfrågan. Regeringens förslag skapar också behov av ytterligare regleringar om en särskild underrättelseskyldighet från skattemyndighetens sida och särskilda riktlinjer från Riksskatteverket. Vad lagutskottet sålunda anfört innebär att utskottet anser att motion 1997/98:Sk31 yrkande 4 bör bifallas.
Särskilt yttrande
Statens företrädare vid ackord Tanja Linderborg (v) anför: Enligt min mening finns det många goda skäl för att kronofogdemyndigheten bör företräda staten också vid ackord. Jag utgår emellertid från att frågan kommer att behandlas av Förmånsrättskommittén. I avvaktan på att kommittén slutför sitt arbete anser jag att regeringens nu framlagda förslag tills vidare bör godtas.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Motionerna...........................................16 Motioner väckta med anledning av propositionen.....16 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997...16 Yttrande från annat utskott..........................17 Utskottet............................................17 Reformerat förhandsbesked i skattefrågor...........17 Skatter som bör omfattas av förhandsbeskedsinstitutet18 Ersättning till den enskilde.......................19 Statens företrädare vid ackord.....................20 Övriga frågor rörande ackord samt skuldsanering....21 Taxeringsperiod m.m................................21 Omprövning.........................................23 Kvarskatt..........................................24 Uppgift om skatter och avgifter på lönebesked......25 Skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar.25 Hemställan.........................................26 Reservationer........................................27 1. Reformerat förhandsbesked i skattefrågor m.m. (mom. 1 3 och 11 i motsvarande del m, fp, kd) 27 2. Statens företrädare vid ackord (mom. 4 och 11 i motsvarande del m) 29 3. Taxeringsperiod m.m. (mom. 6 v)...............30 4. Omprövning (mom. 7 m, kd).....................30 5. Kvarskatt (mom. 8 v)..........................31 6. Uppgift om skatter och avgifter på lönebesked (mom. 9 m, fp)32 7. Skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar (mom. 10, motiveringen m) 32 Särskilt yttrande ...................................33 Statens företrädare vid ackord (mom. 4 v)........33 Lagutskottets yttrande 1997/98:LU3y..................34