Reavinstbeskattning av andelar i handelsbolag, m.m.

Betänkande 1988/89:SkU16

Skatteutskottets betänkande
1988/89:SkU16

Reavinstbeskattning av andelar i handelsbolag,
m.m.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de förslag som har lagts fram i proposition 1988/89:55 om
ändringar i realisationsvinstbeskattningen av andelar i handelsbolag, m.m.
och avstyrker de motioner som har väckts i ärendet.

Till betänkandet har fogats reservationer från m, fp, c och vpk.

Regeringens skrivelse 1988/89:7

I skrivelsen 1988/89:7 har regeringen den 18 augusti 1988 lämnat riksdagen
ett meddelande om sin avsikt att lägga fram en proposition i enlighet med en
inom finansdepartementet upprättad promemoria (Ds 1988:44) angående
vissa ändringar i handelsbolagsbeskattningen.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1988/89:55 att
riksdagen antar vid propositionen fogade lagförslag.

Propositionen innehåller förslag till ändringar i skattereglerna för delägare i
handelsbolag. I första hand är det fråga om ändrade reavinstregler. Bl.a.
föreslås att möjligheten att utnyttja s.k. dubbla avdrag tas bort.

Slopandet av de dubbla avdragen innebär att en förlust skall reducera
ingångsvärdet för handelsbolagsandelen i samma utsträckning som en vinst
ökar ingångsvärdet. Med vinster och förluster avses skattemässiga överskott
och underskott. Arv, testamente, gåva och bodelning skall i vissa fall utlösa
en reavinstbeskattning. Vidare skall en reavinstberäkning göras om handelsbolaget
upplöses eller andelen inlöses.

Ett annat förslag innebär att rätten till avdrag för reaförluster på andelar i
handelsbolag begränsas till 40 % av förlusten redan från första innehavsdagen.
Ett förslag avseende den löpande beskattningen är att verksamhet i
handelsbolag aldrig skall kunna ingå i samma förvärvskälla som verksamhet
som den skattskyldige driver i egen regi.

I överensstämmelse med regeringens skrivelse till riksdagen (skr. 1988/
89:7) föreslås att de nya reavinstreglerna med några undantag skall gälla
överlåtelser m.m. som skett efter den 18 augusti 1988. För redan förvärvade
andelar föreslås särskilda övergångsregler.

I propositionen föreslås också en justering av de regler om avdrag för
räntekompensation som infördes förra året.

Lagförslagen har följande lydelse.

1988/89

SkU16

1 Riksdagen 1988/89. 6sami. Nr 16

1 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)

dels att nuvarande punkt 2 d av anvisningarna till 36 § skall betecknas
punkt 2 e,

dels att 18 §, 39 § 3 morn., punkterna 1, 3 och 4 av anvisningarna till 36 §
samt punkt 2 av anvisningarna till 39 § skall ha följande lydelse,

dels att i anvisningarna till 35 § skall införas en ny punkt, 5, och i
anvisningarna till 36 § en ny punkt, 2 d, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §l

Såsom särskild förvärvskälla anses i fråga om:

a) jordbruksfastighet: varje fastighet, fastighetsdel eller komplex av fastigheter,
som i ägarens eller brukarens hand är att anse såsom förvaltningsenhet; b)

annan fastighet: varje fastighet, fastighetsdel eller komplex av fastigheter,
som är att anse såsom förvaltningsenhet; dock att fastighet, till den del
densamma ingått uti av ägaren driven rörelse, skall anses tillhöra förvärvskällan
rörelse;

c) rörelse: varje förvärvsverksamhet, som är att anse såsom självständig
rörelse;

d) tjänst: all till tjänst hänförlig förvärvsverksamhet, som skattskyldig
utövat, ävensom alla honom tillkommande, till tjänst hänförliga inkomstgivande
rättigheter;

e) tillfällig förvärvsverksamhet:

1. icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom samt deltagande
i lotteri;

2. all övrig tillfällig förvärvsverksamhet, som skattskyldig utövat;

f) kapital:

1. all skattskyldig tillhörig egendom, därav intäkten skall hänföras till
intäkt av kapital, dock med undantag av fastighet och rörelse i
utlandet;

2. all fastighet och rörelse, som skattskyldig haft i utlandet.

För delägare i handelsbolag hänförs
inkomst frän handelsbolag och
annan inkomst till skilda förvärvskällor.

(Se vidare anvisningarna.)

39 §

3 mom. Fysisk person, som haft
intäkt som anges i 38 § 1 morn., har
rätt till extra avdrag med 1 600 kronor
om bruttointäkten överstiger
sammanlagda beloppet av de enligt 1
mom. avdragsgilla kostnaderna. Avdraget
får dock inte överstiga vad

3 morn.2 Fysisk person, som haft
intäkt som anges i 38 § 1 morn., har
rätt till extra avdrag med 1 600 kronor
om bruttointäkten överstiger
sammanlagda beloppet av de enligt 1
mom. avdragsgilla kostnaderna. Avdraget
får dock inte överstiga vad

1988/89:SkU16

1 Senaste lydelse 1986:1113.

2 Senaste lydelse 1985:405.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU16

som svarar mot skillnaden mellan
bruttointäkten och summan av de
enligt 1 mom. avdragsgilla kostnaderna.
Rätt till extra avdrag föreligger
inte i fråga om intäkter som
härrör från handelsbolag.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar
till 35 §

5. En delägare i ett handelsbolag
skall anses ha avyttrat sin andel i
bolaget om andelen inlöses eller bolaget
upplöses.

Har andelen övergått till någon
annan på annat sätt än genom köp,
byte eller därmed jämförligt fång och
är det justerade ingångsvärdet enligt
punkt 2 d av anvisningarna till 36 §
negativt, skall beskattning ske som
om andelen avyttrats.

till 36 §

l3. Vid beräkning av realisations- 1. Vid beräkning av realisationsvinst
skall såsom intäkt tas upp vad vinst skall såsom intäkt tas upp vad

som erhållits för den avyttrade egen- som erhållits för den avyttrade egendomen
med avdrag för försäljnings- domen med avdrag för försäljningsprovision
och liknande kostnader. provision och liknande kostnader.

Avdrag får - med iakttagande dock Avdrag får - med iakttagande dock

av de särskilda föreskrifter som gäl- av de särskilda föreskrifter som gäller
enligt punkterna 2 a - 2 c nedan - ler enligt punkterna 2 a - 2 d nedan -

ske för alla omkostnader för egendo- ske för alla omkostnader för egendomen
(omkostnadsbeloppet), således men (omkostnadsbeloppet), således

för erlagd köpeskilling jämte inköps- för erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision,
stämpelskatt o.d. (in- provision, stämpelskatt o.d. (ingångsvärdet)
och för vad som ned- gångsvärdet) och för vad som nedlagts
på förbättring av egendomen lagts på förbättring av egendomen

(förbättringskostnad) m.m. I om- (förbättringskostnad) m.m. I omkostnadsbeloppet
får inte inräknas kostnadsbeloppet får inte inräknas

kostnader som täckts genom bidrag kostnader som täckts genom bidrag

från stat eller kommun eller genom från stat eller kommun eller genom

näringsbidrag. näringsbidrag.

Vid vinstberäkningen får den skattskyldige göra avdrag för förvaltningskostnader
och räntor som har utbetalats under beskattningsåret, om dessa
inte bör hänföras till annan förvärvskälla.

2 d. Vid beräkning av realisationsvinst
på grund av avyttring av andel i
handelsbolag skall ingångsvärdet för
andelen ökas med tillskott till bolaget
och minskas med uttag från bolaget.
Ingångsvärdet skall vidare ökas med
de på delägaren belöpande skatte -

som svarar mot skillnaden mellan
bruttointäkten och summan av de
enligt 1 mom. avdragsgilla kostnaderna.

3 Senaste lydelse 1983:311.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

pliktiga inkomsterna enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och minskas med de på delägaren
belöpande avdragsgilla underskotten
enligt samma lag. Blir det justerade
ingångsvärdet negativt, skall omkostnadsbeloppet
anses vara noll. Vederlaget
vid avyttringen skall i detta fall
ökas med ett belopp som motsvarar
det negativa justerade ingångsvärdet.

1 fråga om andel som förvärvats
före utgången av det räkenskapsår
för handelsbolaget som avslutats närmast
före den 1 mars 1988 beräknas
först det justerade ingångsvärdet vid
utgången av nämnda räkenskapsår
(bokslutsdagen). Denna beräkning
görs med utgångspunkt i andelens
ingångsvärde och den ökning
eller minskning i delägarens kapitalbehållning
i bolaget som har inträffat
fram till bokslutsdagen. Blir saldot
negativt, anses det justerade ingångsvärdet
på bokslutsdagen vara noll.
Det justerade ingångsvärdet på bokslutsdagen
läggs sedan till grund för
justeringar enligt första stycket.

Vid bestämmande av kapitalbehållningen
på bokslutsdagen skall lager,
pågående arbeten samt fordrings-
och skuldposter tas upp till de
värden som gäller vid inkomsttaxeringen.
Sker den skattemässiga inkomstberäkningen
inte enligt bokföringsmässiga
grunder, bortses från
förutbetalda kostnader och intäkter
samt upplupna intäkter och kostnader.

Har handelsbolaget före utgången
av år 1989 avyttrat egendom pä vilken
35 § 2-4 mom. är tillämpliga skall,
om egendomen anskaffats före den
. 19 augusti 1988, ingångsvärdet för
andelen justeras på grundval av det
bokföringsmässiga resultatet av
avyttringen även om detta inte följer
av andra stycket. Från resultatet skall
dras ett belopp som svarar mot den
avskrivning eller nedskrivning av
egendomen som gjorts i räkenskaperna
efter bokslutsdagen. Sker beskattning
med anledning av avyttringen
senare än vid 1990 års taxering, skall

1988/89:SkU16

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU16

ingångsvärdet dock justeras på
grundval av det skattemässiga utfallet
av avyttringen.

Om den skattskyldige yrkar det,
skall vinstberäkningen grundas enbart
på bestämmelserna i första
stycket.

Har andel i ett handelsbolag förvärvats
på annat sätt än genom köp,
byte eller därmed jämförligt fång och
har den tidigare ägaren beskattats
enligt punkt 5 andra stycket av anvisningarna
till 35 §, skall det justerade
ingångsvärdet för andelen anses vara
noll.

3.4 Förlust genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsförlust) får dras
av i den omfattning som anges i punkt 4 nedan.

Realisationsförlust skall beräknas Realisationsförlust skall beräknas
på samma sätt som realisationsvinst på samma sätt som realisationsvinst

enligt punkterna 1-2 d. Vid förlustberäkningen
får en fastighets ingångsvärde
dock inte beräknas på
grundval av ett taxeringsvärde enligt
punkt 2 a sjätte eller sjunde stycket.
Inte heller får omräkning som avses i
punkt 2 a tionde stycket ske eller
tillägg enligt punkt 2 a tolfte stycket
göras. Har den med förlust avyttrade
egendomen innehafts under sådan
tid att, om vinst i stället hade uppstått
vid avyttringen, endast en del
av vinsten skulle ha räknats till skattepliktig
realisationsvinst, är endast
motsvarande del av förlusten avdragsgill.
Har förlusten uppkommit
vid fastighetsreglering i fall som avses
i punkt 4 av anvisningarna till 33
§, är endast så stor del av förlusten
avdragsgill som belöper på vad den
skattskyldige har erhållit i pengar.

4,s Avdrag för realisationsförlust,
beräknad enligt punkt 3 ovan, får

enligt punkterna 1 - 2 e. Realisationsförlust
på andel i handelsbolag
får dock inte beräknas med utgångspunkt
i ett justerat ingångsvärde som
bestämts enligt punkt 2 d andra -fjärde styckena. Vidare får vid förlustberäkningen
en fastighets ingångsvärde
inte beräknas på grundval
av ett taxeringsvärde enligt punkt
2 a sjätte eller sjunde stycket. Inte
heller får omräkning som avses i
punkt 2 a tionde stycket ske eller
tillägg enligt punkt 2 a tolfte stycket
göras. Har den med förlust avyttrade
egendomen innehafts under sådan
tid att, om vinst i stället hade uppstått
vid avyttringen, endast en del
av vinsten skulle ha räknats till skattepliktig
realisationsvinst, är endast
motsvarande del av förlusten avdragsgill.
Vid avyttring av andel i
handelsbolag är oavsett innehavstiden
endast 40 procent av förlusten
avdragsgill. Har förlusten uppkommit
vid fastighetsreglering i fall som
avses i punkt 4 av anvisningarna till
35 §, är endast så stor del av förlusten
avdragsgill som belöper på vad den
skattskyldige har erhållit i pengar.

4. Avdrag för realisationsförlust,
beräknad enligt punkt 3 ovan, får,

4 Senaste lydelse 1984:1060.

5 Senaste lydelse 1987:1203.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU16

göras från realisationsvinst eller lot- om inte annat följer av andra eller

terivinst, om inte annat föijer av fjärde stycket, göras från sådan reali iindra

eller fjärde stycket. sationsvinst eller lotterivinst som en ligt

18 § är hänförlig till samma
förvärvskälla som förlusten.

Avdrag för realisationsförlust på grund av avyttring av premieobligationer,
som har utfärdats här i riket, får göras endast från realisationsvinst som
har uppkommit vid avyttring av sådana premieobligationer. Har de med
förlust avyttrade premieobligationerna utfärdats år 1980 eller tidigare, får
dock avdrag för förlusten göras även från realisationsvinst vid avyttring av

a) sådan aktie i svenskt aktiebolag som vid tidpunkten för avyttringen av
aktien är inregistrerad vid Stockholms fondbörs och

b) andel i sådan svensk aktiefond som, vid ingången av det år då andelen
avyttras, till minst två tredjedelar består av vid Stockholms fondbörs
inregistrerade aktier i svenska aktiebolag.

Avdrag för realisationsförlust skall i första hand göras från den realisationsvinst
eller lotterivinst som är hänförlig till samma beskattningsår som
realisationsförlusten. Har en förlust inte kunnat utnyttjas för avdrag nämnda
beskattningsår, får avdrag för förlusten göras ett senare beskattningsår, dock
senast sjätte beskattningsåret efter det till vilket förlusten är hänförlig. En på
detta sätt förskjuten realisationsförlust får dras av endast mot den realisationsvinst
eller lotterivinst som det senare beskattningsåret återstår sedan
avdrag har gjorts för de realisationsförluster som är hänförliga till det året.

Avdrag för realisationsförlust på grund av avyttring av en fastighet till
sådan närstående som avses i 35 § 3 mom. sista stycket får göras endast i den
mån fastighetens marknadspris vid avyttringen visas understiga de omkostnader
för vilka avdrag medges vid beräkning av realisationsförlusten.

till 39 §

2.6 Avdrag för ränta får göras för det beskattningsår då räntan betalats.

1 fråga om räntekompensation I fråga om räntekompensation
som en förvärvare av ett skuldebrev som en förvärvare av ett skuldebrev

lämnar överlåtaren för upplupen lämnar överlåtaren för upplupen

men inte förfallen ränta får avdrag men inte förfallen ränta får avdrag

göras först för det beskattningsår då göras först för det beskattningsår då

räntan enligt skuldebrevet förfaller räntan enligt skuldebrevet förfaller

till betalning. Likaså skall vid för- till betalning. Likaså skall vid förvärv
av enbart rätten till avkastning- värv av enbart rätten till avkastningen
på skuldebrevet sådan räntekom- en på skuldebrevet sådan räntekompensation
vara avdragsgill först för pensation vara avdragsgill först för

det beskattningsår då räntan förfal- det beskattningsår då räntan förfaller
till betalning. På samma sätt är ler till betalning. På samma sätt är

räntekompensation vid förvärv av räntekompensation vid förvärv av

andel i sådan aktiefond som avses i andel i sådan aktiefond som avses i

punkt 10 av anvisningarna till 38 § punkt 10 av anvisningarna till 38 §

avdragsgill först då avkastningen på avdragsgill först då avkastningen på

andelen blivit tillgänglig för lyftning. andelen blivit tillgänglig för lyftning.

Har förvärvaren i sin tur, innan Har förvärvaren i sin tur, innan

räntan eller utdelningen förfallit till räntan eller utdelningen förfallit till

betalning, överlåtit skuldebrevet till- betalning, avyttrat skuldebrevet till -

6 Senaste lydelse 1987:1203.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU16

sammans med rätten till ränta, andelen
i aktiefonden tillsammans med
rätten till utdelning eller överlåtit
rätten till räntan skall dock utgiven
räntekompensation vara avdragsgill
för det beskattningsår överlåtelsen
ägde rum.

sammans med rätten till ränta, andelen
i aktiefonden tillsammans med
rätten till utdelning eller avyttrat
rätten till räntan skall dock utgiven
räntekompensation vara avdragsgill
redan för det beskattningsår under
vilket det avtalade vederlaget skall tas
upp till beskattning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

2. De nya bestämmelserna i 18 § och 39 § 3 mom. tillämpas i fråga om
beskattningsår som börjar efter den 31 december 1988.

3. De nya bestämmelserna i punkt 5 av anvisningarna till 35 § och
punkterna 1, 2 d och 3 av anvisningarna till 36 § tillämpas om andelen
överlåtits efter den 18 augusti 1988 eller om andelen inlösts eller bolaget
upplösts efter denna dag. Har andelen övergått till någon annan på annat sätt
än genom gåva eller köp, byte eller därmed jämförligt fång tillämpas de
nämnda bestämmelserna om äganderättsövergången skett efter den 31
december 1988.

4. De nya bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 36 § tillämpas på
realisationsförluster på grund av avyttringar efter den 31 december 1988. Har
egendom i handelsbolag avyttrats under tiden den 19 augusti - den 31
december 1988 gäller dock att realisationsförlust på grund av avyttringen får
dras av endast från realisationsvinst eller lotterivinst i handelsbolag.

5. De nya bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 39 § tillämpas om
överlåtelse har skett efter den 8 november 1988.

2 Förslag till
Lagom ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 25 § taxeringslagen (1956:623)' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §2

Allmän självdeklaration skall uppta

1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan
finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom
utfärdad skattsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret
ävensom beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk
person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig,
som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift
om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret
åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i
vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av
den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde
året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit
fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels
ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret
eller fastigheten ingått däri endast till viss del, huru lång tid eller till
vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla,
dock att ersättning, som enligt bestämmelserna i 37 § 1 mom. l.g) icke
behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklarationen
såsom intäkt,

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid
taxeringen,

5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret,
ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast
om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,

6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för
året näst före taxeringsåret,

7) om deklarationen avser fåmansföretag, delägares eller honom närstående
persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktieeller
andelsinnehav tillika med angivande av röstvärde, om olika röstvärden
förekomma, dock att uppgifter icke behöva lämnas för närstående person,
som ej uppburit ersättning från, träffat avtal eller haft annat därmed
jämförligt förhållande med företaget,

8) räntetillägg som skall beaktas
vid fastställande av underlag för tillläggsbelopp,

9) om den skattskyldige är delägare
i handelsbolag, de uppgifter som behövs
för att beräkna det justerade
ingångsvärdet för andelen i bolaget

1 Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1986:1284.

8) räntetillägg som skall beaktas
vid fastställande av underlag för tillläggsbelopp.

1988/89:SkU16

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89: SkU16

såsom andelens ursprungliga ingångsvärde,
tillskott och uttag.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för
särskilda fall föreskrivs i denna lag eller som erfordras för beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
eller för beräkning av skogsvårdsavgift enligt lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift
eller fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

Om skattskyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall
uppgift lämnas även om sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal så att
överskjutande öretal bortfalla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid
1989 års taxering.

Motionerna

Motion med anledning av skrivelsen 1988/89:7

1988/89:Skl av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lagstiftning, som undanröjer de olägenheter som anförts i
motionen.

Motioner med anledning av proposition 1988/89:55

1988/89:Sk29 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ge regeringen i uppdrag att tillsätta en parlamentarisk
arbetsgrupp i enlighet med vad som sägs i motionen,

2. att riksdagen i övrigt bifaller propositionen.

1988/89:Sk30 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen med avslag
på regeringens förslag om ny reavinstbeskattning av andelar i handelsbolag
begär nytt förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89:Sk31 av Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om villkoren för näringsverksamhet i handelsbolag,

2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att orealiserade
värdestegringar ej skall höja ingångsvärdet,

3. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om förändrad avdragsrätt
för realisationsförluster på handelsbolagsandelar yngre än två år,

4. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om förändrade förvärvskälleregler,

5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om slopat sparavdrag för
kapitalintäkter i handelsbolag.

1988/89: Sk32 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen med
avslag på regeringens proposition beslutar om sådan ändring i lag
(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag att möjligheten att omvandla
enkla bolag till handelsbolag begränsas.

1988/89:Sk33 av Rolf Clarkson (m) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar om
sådana förändringar att realisationsvinstskatten aldrig kan bli högre för en
säljare än den ersättning denne erhåller,

2. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att
realisationsvinstbeskattning inte sker för en förlust som säljaren inte kunnat
utnyttja vid inkomstbeskattningen,

3. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att arv
eller gåva av andel i handelsbolag inte skall kunna utlösa realisationsvinstbeskattning,

4. att riksdagen beslutar att förslagen i propositionen träder i kraft den 1
januari 1989,

5. att riksdagen avslår propositionen vad avser förslaget om att realisationsförlust
på andel i handelsbolag enbart skall vara avdragsgill till 40 % om
andelen innehafts kortare tid än två år.

1988/89:Sk34 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen med avslag på
regeringens proposition begär ett nytt förslag i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1988/89: SkU16

Offentlig utfrågning

Utskottet har haft en offentlig utfrågning med företrädare bl.a. för näringslivet,
se bilaga.

Utskottet

Realisationsvinst på andelar i handelsbolag

Handelsbolag används normalt som en samverkansform för seriös näringsverksamhet.
Regeringens skrivelse nr 7 den 18 augusti i år, förslaget i den
promemoria som åberopas i skrivelsen och den nu aktuella propositionen har
emellertid sin bakgrund i att handelsbolagen också kommit att användas i
skatteundandragande syfte, i första hand med hjälp av de s.k. dubbla
avdragen. Med dubbla avdrag avses att en förlust i bolaget utnyttjas av
delägaren dels som ett underskottsavdrag för förluståret och dels i samband
med att andelen avyttras, eftersom förlusten enligt gällande praxis inte
sänker ingångsvärdet och det redan medgivna avdraget alltså inte påverkar
reavinstberäkningen när andelen säljs. Verksamheten med att utnyttja detta
förhållande växte under förra året i omfattning och har bl. a. tagit sig uttryck i
att finansbolag och andra har konstruerat olika modeller som grundat sig på
köp och försäljning av andelar i handelsbolag, främst kommanditbolag.

I propositionen anförs att det i många fall är osäkert om de aktuella
konstruktionerna kommer att accepteras skattemässigt men att det tveklöst
är så att möjligheten till dubbla avdrag kan utnyttjas systematiskt. Nya
realisationsvinstregler föreslås nu av innebörd att de dubbla avdragen
försvinner i fråga om bolagsandelar som överlåtits efter den 18 augusti i år,
dvs. dagen efter den dag då regeringens skrivelse anlände till riksdagen.

Förslaget i promemorian innebär att en avdragsgill förlust och en
skattepliktig vinst i bolaget kommer att reducera resp. öka ingångsvärdet för
andelen, liksom också bolagsmannens egna uttag och tillskott. Detta medför
att ingångsvärdet i vissa fall kan bli negativt. Propositionen har samma
innebörd men övergångsvis föreslås mildare regler än i promemorian.
Negativa ingångsvärden som redan har uppkommit skall enligt propositionen
tas upp till noll, och om bolaget avyttrat fastigheter eller aktier före år 1990
får ingångsvärdet justeras med hänsyn till det bokföringsmässiga resultatet
av avyttringen. Utgångspunkten för beräkningarna skall vara andelens
ursprungliga ingångsvärde och ökningen eller minskningen av den skattskyldiges
kapitalbehållning i bolaget fram till utgången av det räkenskapsår som
avslutats närmast före den 1 mars 1988.

Här bör också nämnas att arv, testamente, gåva och bodelning kommer att
utlösa realisationsvinstbeskattning av negativa ingångsvärden som uppstår
efter övergångstiden och att en realisationsvinstberäkning skall göras även
när ett handelsbolag upplöses eller en andel inlöses.

Syftet med regeringens skrivelse till riksdagen var att göra det möjligt att
tillämpa den kommande lagstiftningen fr.o.m. dagen efter skrivelsens
avlämnande. I den motion - Skl - som väckts med anledning av skrivelsen

1988/89:

och alltså innan propositionen framlagts anför Ylva Annerstedt (fp) att
skatteundandraganden genom handelsbolag bör hindras men att regeringen
bör lägga fram ett förslag som undanröjer de olägenheter som enligt
motionen skulle uppstå med förslaget i promemorian.

Skrivelsen bör enligt utskottets uppfattning inte föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida. - Syftet med motionen har delvis tillgodosetts
genom att regeringen nu har redovisat sina ställningstaganden, varför
utskottet avstyrker densamma. Samtidigt bör nämnas att flertalet av de
frågor som motionären tagit upp återkommer i de motioner som har väckts
med anledning av propositionen.

I de motioner som har väckts med anledning av propositionen instämmer
motionärerna genomgående i uppfattningen att skatteundandraganden
genom handelsbolag bör hindras men uttalar samtidigt farhågor för att
handelsbolag som driver seriös näringsverksamhet oavsiktligt kan drabbas av
förslaget och att verksamhet i denna form kan komma att försvåras. Med
hänvisning härtill yrkas i motion Sk30 av Bo Lundgren m.fl. (m) och Sk34 av
Britta Bjelle m.fl. (fp) att riksdagen avslår propositionen och begär att
regeringen skall lägga fram ett nytt förslag utan olägenheter av detta slag.
Rolf Clarkson (m) har samma grundinställning men yrkar i motion Sk33-för
det fall att reglerna ändå kommer att ändras nu - att vissa detaljer utformas
på annat sätt. I motion Sk32 yrkar även Bengt Harding Olsson (fp) avslag på
propositionen. Hans yrkande går ut på att riksdagen i stället motverkar
skatteundandraganden genom att ändra de civilrättsliga reglerna så att
möjligheterna att bilda handelsbolag begränsas.

Görel Thurdin m.fl. (c) anser att propositionen bör godtas med vissa
detaljändringar och att riksdagen samtidigt bör uttala att ändringar i
lagstiftningen för att hindra otillbörligt utnyttjande av skattesystemet inte får
innebära att villkoren för näringsverksamhet i associationsformen som sådan
försämras (motion Sk31 yrkande 1). Lars Werner m.fl. (vpk) anser att
regeringens förslag har forcerats fram och att det därför kan visa sig
nödvändigt att inom kort justera lagstiftningen för att uppnå dess syften eller
undanröja eventuella brister. De godtar propositionen men yrkar i motion
Sk29 att en parlamentarisk arbetsgrupp tillsätts för att följa effekterna av den
antagna lagstiftningen.

För att få en ytterligare belysning av frågorna har utskottet genomfört en
offentlig utfrågning av företrädare för finansdepartementet, riksskatteverket
och länsskattemyndigheten i Stockholms län, löntagarorganisationerna,
auktoriserade revisorer och näringslivet. Som framgår av de synpunkter som
framkom vid utfrågningen (se bilaga) rådde bred enighet om vikten av att
upphäva den dubbla avdragsrätten. Från näringslivets sida framfördes dock
invändningar mot utformningen av de föreslagna reglerna och farhågor för
att näringsverksamhet i handelsbolag skulle försvåras.

Utskottet instämmer i departementschefens uppfattning att farhågorna för
att villkoren för näringsverksamhet i handelbolagsform kommer att försämras
är överdrivna. Den kritik i olika hänseenden som har riktats mot
promemorieförslaget bottnar - som framgår av propositionen - delvis i
missförstånd och har i övrigt i väsentliga delar tillgodosetts i propositionen

1988/89:SkU16

genom ändringar i detaljutformningen. Kritiken har till stor del bottnat i att
de negativa ingångsvärden som kan uppkomma i vissa fall har befarats
medföra svårigheter att avveckla förlustbringande företag och andra problem
i samband med konkurser. För delägare i handelsbolag som på vanligt
sätt driver en näring under seriösa former torde emellertid problem av detta
slag inte behöva uppstå i praktiken. Liksom tidigare gäller att ett underskott
av handelsbolagets verksamhet är avdragsgillt när det uppkommer. Det nya
är att sådana underskott sänker ingångsvärdet för bolagsandelen. Som
framgår av propositionen påverkar detta totalt sett inte ingångsvärdet om
den skattskyldige täcker förlusten med egna medel. Delägarnas tillskott till
bolaget och det personliga betalningsansvar för bolagets skulder som
aktualiseras i samband med en avveckling bör i princip kunna beaktas vid
realisationsvinstberäkningen genom en motsvarande höjning av ingångsvärdet.
Därtill kommer att övergångsreglerna nu har utformats med sikte på att
få en mjuk övergång till de nya reglerna.

I sammanhanget vill utskottet också framhålla att den realisationsvinstbeskattning
som enligt förslaget kan komma att aktualiseras i samband med
arv, gåva och andra benefika överlåtelser endast inträffar om andelens
ingångsvärde är negativt och att den beskattning som då sker kommer den
nye bolagsmannen till godo när han i sin tur avyttrar andelen.

Utskottet vill lika litet som departementschefen bestrida att vissa hanterings-
och tillämpningsproblem kan uppkomma till följd av de nya reglerna.
Som anförs i propositionen kommer emellertid reglerna också att innebära
förbättringar jämfört med dagens förhållanden. Med hänsyn härtill och då ett
ingripande mot den skatteplanering som förekommer är angeläget instämmer
utskottet i regeringens uppfattning att en lagstiftning av denna art nu bör
genomföras. Att ändra den civilrättsliga lagstiftningen rörande handelsbolag
på sätt som förslås i en av motionerna i syfte att hindra skatteflykt torde inte
kunna medföra annat än marginella förbättringar av situationen. Utskottet
vill samtidigt framhålla att frågan om handelsbolagsbegreppet för närvarande
uppmärksammas såväl inom utredningen om en reformerad företagsbeskattning
(URF) som inom justitiedepartementet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sk30, Sk34 och Sk32.

Med anledning av vad som anförs i motion Sk31 instämmer utskottet i att
tillämpningen av de nya reglerna inte får innebära att näringsverksamhet i
handelsbolagsform diskrimineras i förhållande till andra verksamhetsformer.
Av vad som nyss anförts framgår att det enligt utskottets bedömning
inte heller finns någon grundad anledning att anta att förslaget får sådana
effekter. Det ligger i sakens natur att en omprövning av reglerna får göras i
samband med kommande ställningstaganden till den framtida beskattningen
av handelsbolag. Något särskilt uttalande från riksdagens sida erfordras inte
enligt utskottets mening, varför utskottet avstyrker motionen i denna del
(Sk31 yrkande 1). Utskottet anser inte heller att det är motiverat att vid sidan
av URF nu tillsätta en särskild arbetsgrupp för dessa frågor. Utskottet
avstyrker således det yrkande i detta hänseende som framställs i motion
Sk29.

1988/89:SkU16

I två av motionerna framställs olika yrkanden rörande vissa detaljer i
lagstiftningen, bl.a. när det gäller vinstberäkningen. En del av dessa frågor
har utskottet redan berört i det föregående. Så yrkas i motion Sk33 av Rolf
Clarkson (m) att reavinstskatten aldrig skall kunna bli högre än den
ersättning som säljaren erhåller. Yrkandet sammanhänger med att ingångsvärdet
för bolagsandelen under vissa omständigheter som inträffar i framtiden
kan komma att tas upp till ett negativt belopp vid realisationsvinstberäkningen.
Av skäl som utskottet redan redovisat godtar utskottet den lösning
som regeringen föreslår i detta hänseende och avstyrker motionen i denna del
(yrkande 1).

I samma motion yrkas också att endast utnyttjade underskottsavdrag från
tidigare år skall beaktas vid realisationsvinstberäkningen.

I propositionen anförs att en regel av den innebörd som föreslås i motionen
skulle vara alltför komplicerad vid tillämpningen. Enligt departementschefens
mening finns det inte tillräckliga skäl att här utgå från annat än det
avdragsgilla underskottet, eftersom det sällan torde förekomma att ett
underskott inte kan utnyttjas mot andra inkomster ens under förlustutjämningsperioden.
Utskottet instämmer i denna uppfattning och avstyrker
således motionen i denna del (yrkande 2).

I motion Sk31 av Görel Thurdin m.fl. (c) framställs ett yrkande som syftar
till att värdestegringar på t.ex. en fastighet som ägs av bolaget skall kunna
beaktas på samma sätt som hittills i fråga om ingångsvärdet för en andel i
bolaget.

Att beräkningen av ingångsvärdet kopplas till de skattemässiga posterna
får särskild betydelse när handelsbolaget haft helt eller delvis skattefria
inkomster. Med hänvisning till vad som anförts i propositionen i denna fråga
(s. 17) instämmer utskottet i departementschefens uppfattning att principen
om justeringar för de skattemässiga posterna skall gälla generellt. Som
framgår av den redan lämnade redogörelsen föreslås dock särskilda övergångsregler
som ger handelsbolagen möjlighet att före år 1990 avyttra
reavinstbeskattad egendom på förmånliga villkor. Med hänvisning härtill och
till pågående utredningsarbeten rörande företagsbeskattningens och realisationsvinstbeskattningens
framtida utformning avstyrker utskottet motionen i
denna del (yrkande 2).

I motion Sk33 av Rolf Clarkson (m) yrkas vidare att arv eller gåva inte skall
kunna utlösa reavinstbeskattning.

Regeringens förslag i detta hänseende är - som framgår av den tidigare
redovisningen - en följd av att negativa ingångsvärden i vissa fall kan
uppkomma i framtiden. Med hänvisning till vad utskottet redan anfört i
denna fråga godtar utskottet regeringens förslag i detta hänseende och
avstyrker motionen i denna del (yrkande 3).

När det gäller realisationsförluster innebär propositionen i enlighet med
promemorieförslaget att avdrag skall medges med endast 40 % även om
andelen innehafts kortare tid än två år.

I motion Sk33 av Rolf Clarkson (m) - yrkande 5 - och motion Sk31 av
Görel Thurdin (c) - yrkande 3 - yrkas att realisationsförlust liksom hittills
skall vara helt avdragsgill efter korttidsinnehav.

1988/89:SkU16

Som anförs i propositionen kan nuvarande regler utnyttjas genom köp och 1988/89:
försäljningar efter mycket korta innehav. Departementschefen framhåller
att delägarskap i handelsbolag av mer traditionellt slag typiskt sett är av
långsiktig karaktär. Med hänsyn härtill och till att en allmän omprövning av
reavinstbeskattning m.m. sker i de pågående skatteutredningarna föreslår
han att avdragsrätten i dessa fall generellt begränsas till 40 %. Med
hänvisning till vad som anförts i propositionen i denna fråga tillstyrker
utskottet detta förslag och avstyrker således motionerna i denna del.

När det gäller övergångsbestämmelserna innebär propositionen att de nya
reglerna med vissa undantag skall tillämpas på äganderättsövergångar som
skett efter den 18 augusti 1988.

I motion Sk33 yrkar Rolf Clarkson (m) att reglerna inte till någon del skall
tillämpas före den 1 januari 1989 (yrkande 4).

Propositionen går i vissa delar något längre än som aviserats i regeringens
skrivelse men skall då tillämpas först fr.o.m. årsskiftet. Enligt utskottets
uppfattning skulle det vara olämpligt att i övrigt förskjuta ikraftträdande till
en senare tidpunkt än som ursprungligen planerats. Utskottet avstyrker
således motionen i denna del.

Ett annat förslag i propositionen berör den löpande inkomstbeskattningen av
delägarens inkomst från bolaget och innebär att en persons inkomst från
handelsbolag inte skall kunna ingå i samma förvärvskälla som hans andra
inkomster. Ett skäl för detta är att en sådan särredovisning gör det lättare att
löpande justera ingångsvärdet. En annan effekt är att underskott av fysiska
personers verksamhet i handelsbolag generellt kommer att återföras vid
beräkning av underlag för tilläggsbelopp. Samtidigt föreslås att sparavdrag
inte skall komma i fråga för intäkter som handelsbolaget redovisar i
inkomstslaget kapital.

I motion Sk31 yrkar Görel Thurdin m.fl. (c) avslag på propositionen i dessa
delar. Motionärerna anser att en förändring av förvärvskällereglerna av
denna omfattning först bör prövas av de pågående skatteutredningarna och
att det med hänsyn till det för närvarande låga sparandet är fel att ta bort
möjligheten till sparavdrag.

Redan enligt nuvarande praxis beskattas verksamhet i handelsbolag i vissa
fall skilt från den skattskyldiges inkomst av egen verksamhet. Enligt
utskottets uppfattning är det särskilt mot bakgrund av behovet att löpande
kunna justera ingångsvärdet rimligt att denna princip får gälla generellt. Det
innebär bl.a. att den skattskyldige kommer att beskattas i olika förvärvskällor
för egna kapitalinkomster resp. kapitalinkomster i handelsbolag. Att
tillåta sparavdrag i båda förvärvskällorna skulle kräva speciella samordningsregler.
Till bilden hör också att det - om man bortser från de ganska speciella
kapitalförvaltande kommanditbolag som kom till hösten 1987 - inte är
särskilt vanligt att handelsbolag har kapitalinkomster. Utskottet föreslår
därför att reglerna om sparavdrag ändras på det sätt som föreslås i
propositionen.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker
motion Sk31 i dessa delar (yrkandena 4 och 5).

Räntekompensation

I syfte att förhindra att förvärv av obligationer, andra skuldebrev eller
andelar i avkastningsfonder används för att skjuta upp beskattningen
infördes förra hösten en regel om att avdrag för räntekompensation medges
först för det beskattningsår under vilket den ränta som kompensationen
avser förfaller till betalning. Enligt ett undantag härifrån skall dock den
skattskyldige, om han i sin tur säljer skuldebrevet tillsammans med rätten till
räntan innan denna förfallit till betalning, få avdrag för räntekompensationen
för det beskattningsår då överlåtelsen sker. Om en person före ett
årsskifte köper och säljer t.ex. obligationer och avtalar att vederlag vid
försäljningen skall erläggas först efter årsskiftet, kommer alltså avdraget för
räntekompensationen det år då han överlåter obligationerna medan ränteinkomsterna
på obligationerna beskattas ett senare år. Reglerna kan därmed
utnyttjas på ett sätt som inte varit avsikten. I propositionen föreslås att hela
vederlaget skall ha betalats under överlåtelseåret för att avdragsrätten skall
inträda då.

Utskottet har inte något att erinra mot förslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens skrivelse m.m.

a) att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1988/89:7 till handlingarna,

b) att riksdagen avslår motion 1988/89:Skl,

2. beträffande frågan om omedelbar lagstiftning

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sk30, 1988/89:Sk32 och
1988/89:Sk34 och godtar proposition 1988/89:55 i denna del,

3. beträffande omprövning av lagstiftningen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sk29 och 1988/89:Sk31
yrkande 1,

4. beträffande begränsning av reavinstskatten

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk33 yrkande 1 och godtar
proposition 1988/89:55 i motsvarande del,

5. beträffande ej utnyttjade underskottsavdrag

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk33 yrkande 2 och godtar
proposition 1988/89:55 i motsvarande del,

6. beträffande värdestegring

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk31 yrkande 2 och godtar
proposition 1988/89:55 i motsvarande del,

7. beträffande arv och gåva

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk33 yrkande 3 och godtar
proposition 1988/89:55 i motsvarande del,

8. beträffande realisationsförlust efter korttidsinnehav

att riksdagen avslår motionerna 1988/98:Sk31 yrkande 3 och 1988/
89:Sk33 yrkande 5 och godtar proposition 1988/89:55 i motsvarande
del,

1988/89: SkU16

9. beträffande övergångsbestämmelserna

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk33 yrkande 4 och godtar
proposition 1988/89:55 i motsvarande delar,

10. beträffande förvärvskällereglerna och sparavdraget

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk31 yrkandena 4 och 5 och
godtar proposition 1988/89:55 i motsvarande delar,

11. beträffande räntekompensation

att riksdagen bifaller proposition 1988/89:55 i denna del,

12. beträffande lagförslagen

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:55 antar de vid
propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

Stockholm den 6 december 1988
På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Torsten
Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m),
Bruno Poromaa (s), Gerd Engman (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson
(m), Britta Bjelle (fp), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk), Gösta
Lyngå (mp), Kjell Nordström (s) och Sven-Erik Alkemark (s).

Reservationer

1. Frågan om omedelbar lagstiftning (mom. 2)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Britta Bjelle (fp) har

dels anfört följande:

Som anförs i motionerna Sk30 och Sk34 är det angeläget att den dubbla
avdragsrätten för delägare i handelsbolag begränsas. Stark kritik kan
emellertid riktas mot det sätt på vilket regeringen går till väga i propositionen.

I den promemoria som ligger till grund för propositionen anförs allvarlig
kritik mot vårt skattesystem. Där anförs bl.a. följande:

Skattesystemet i Sverige är numera i stora delar komplicerat, svåröverskådligt
och svårtillämpat. Skattesatserna är höga och progressionen är stark för
fysiska peroner. Dessa förhållanden kan vara en förklaring till att skatteplaneringen
har ökat i omfattning och komplexitet och dessutom bedrivs och
utnyttjas mer systematiskt än tidigare.

I stället för att angripa dessa grundläggande problem har den socialdemokratiska
regeringen gång på gång brådstörtat ingripit mot vissa typer av

1988/89:SkU16

2 Riksdagen 1988189.6 sami. Nr 16

transaktioner, men de åtgärder som har vidtagits har inte fått avsedd effekt.
Skatteplaneringen har i stället tagit andra vägar, och skattesystemet har blivit
än mera komplicerat, svåröverskådligt och svårtillämpat.

Den nu aktuella propositionen följer samma beklagliga mönster. Det
förslag som läggs fram innebär flera avsteg från viktiga skatterättsliga
principer. Regeringen har bortsett från det faktum att handelsbolag i de allra
flesta fall används av seriösa företagare som en väl fungerande associationsform.
Vad förslaget skulle innebära för dessa företagare har inte blivit
föremål för någon närmare analys.

Bristerna i beredningen av ärendet och förslagets utformning har föranlett
allvarlig kritik vid remissbehandlingen. Så t.ex. framhåller lagrådet i sitt
yttrande att lagrådet med hänsyn till de föreslagna reglernas komplexitet och
det begränsade utredningsunderlag som presenterats inte helt kan överblicka
förslagets konsekvenser. Lagrådet förutser dock att utrednings- och hanteringsfrågor
som uppkommer till följd av reglerna liksom tillämpningen av
dem kommer att föranleda svårigheter. Här kan också nämnas att förslagen
enligt riksskatteverkets mening tynger skattelagstiftningen ytterligare och
leder till krångel.

Dessa allmänna invändningar mot förslagen kvarstår fortfarande. Därtill
kommer att de lösningar som föreslås av skilda problem medför effekter som
inte är godtagbara.

I motionerna Sk30 och Sk34 kritiseras bl.a. den föreslagna metoden för att
beräkna ingångsvärden. Propositionen innebär här retroaktiva och svåröverskådliga
effekter och kan medföra en beskattning som vida överstiger
köpeskillingen. Vidare kommer värdestegringar och andra icke skattepliktiga
inkomster att bli föremål för en beskattning när andelen säljs, liksom
tidigare underskott som inte har dragits av.

I förening med de föreslagna reglerna om negativa ingångsvärden torde ej
acceptabla konsekvenser kunna uppstå om en andel inlöses eller bolaget
upplöses. Effekten får givetvis inte bli att en näringsidkare som bedriver
verksamhet i form av handelsbolag inte kan likvidera och upplösa bolaget,
om rörelsen visar sig olönsam, därför att en upplösning skulle kunna leda till
en privatekonomisk katastrof.

Förslaget innebär också att arv och gåva av andel i handelsbolag skall
kunna utlösa realisationsvinstbeskattning, vilket framstår som principfrämmande
i vårt skattesystem. Därtill kommer en olämplig begränsning av
avdragsrätten för förluster efter korttidsinnehav.

Vid utskottets behandling av propositionen begärde vi att den skulle
remitteras till näringsutskottet och till lagutskottet. Det är anmärkningsvärt
att utskottsmajoriteten avvisade denna begäran.

De angivna bristerna i propositionen är - som framhålls i motionerna Sk30
och Sk34 - så allvarliga att den bör avslås. Samtidigt bör riksdagen begära att
regeringen tar upp de här berörda frågorna till förnyade överväganden och
utarbetar ett nytt förslag som stämmer överens med grundläggande principer
i skattesystemet och som inte kan anses diskriminera handelsbolaget som
företagsform. Motionerna Sk30 och Sk34 bör således bifallas. Därmed
tillgodoses också syftet med avslagsyrkandet i motion Sk32. Att som föreslås
i denna motion föranstalta om ändringar i den civilrättsliga lagstiftningen bör

1988/89 :SkU16

emellertid inte komma i fråga utan närmare överväganden än vad som är
möjligt i detta sammanhang.

dels vid mom. 2 hemställt

2. beträffande frågan om omedelbar lagstiftning
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Sk30 och 1988/
89:Sk34, med anledning av motion 1988/89:Sk32 och med avslag på
proposition 1988/89:55 begär nytt förslag från regeringen i enlighet
med vad som här har anförts.

2. Omprövning av lagstiftningen m.m. (mom. 3)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Handelsbolagsformens flexibilitet, brister i lagstiftningen och ett asymmetriskt
skattesystem med bl.a. annorlunda skattesatser för inkomst av
tjänst och reavinstbeskattning har inneburit att handelsbolag, framför allt
kommanditbolag, de senaste åren blivit intressanta för skatteplanering och
skatteundandragande verksamhet. Främst handlar det om utnyttjandet av
s.k. dubbla avdrag, dvs. det förhållandet att delägarna kan utnyttja att ett
bolag går med förlust såväl vid den löpande taxeringen som i samband med
att bolagsandelen avyttras. Förluster påverkar alltså inte ingångsvärdet vid
reavinstbeskattningen. Det är också detta förhållande som propositionen
främst riktar in sig mot.

Vi instämmer i grundinställningen att dubbla avdrag ej bör kunna
förekomma. En lagändring som snarast kommer till rätta med den omfattande
skatteplaneringen på detta område bör därför genomföras utan avvaktan
på i övrigt pågående utredningsarbete. Vi godtar därför i huvudsak de förslag
som läggs fram i propositionen men återkommer i särskilda reservationer till
vissa detaljer.

Som framhålls i motion Sk31 är de flesta av de ca 65 000 handelsbolag som
finns registrerade småföretag utan eller med ett fåtal anställda. Genom
kombinationen av juridisk självständighet, personligt ansvar och många
kombinationsmöjligheter för delägarskap och ansvar utgör de olika varianterna
av handelsbolag sammantaget en utomordentligt viktig form för
näringsverksamhet, framför allt för småföretag. Som ett komplement till
enskild firma är handelsbolaget mycket viktigt för utveckling och spridning
av risktagande och för nyföretagande. Vi anser att lagstiftning som vidtas för
att hindra otillbörligt utnyttjande av skattesystemet såsom skatteplanering
och skattebrottslighet inte får innebära att villkoren för näringsverksamhet i
associationsformen som sådan försämras.

Det anförda innebär att regeringen noga bör följa effekterna av den nya
lagstiftningen och-om erfarenheterna visar att det behövs-skyndsam t lägga
fram förslag till justeringar av reglerna.

Som yrkas i motion Sk31 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna vad som här har anförts.

Enligt vår uppfattning kan det inte anses motiverat att - på sätt som yrkas i

1988/89:SkU16

vpk-motionen Sk29 - vid sidan av det utredningsarbete sorn nu pågår
beträffande företagsbeskattningens framtida utformning och som enligt
gällande planer kommer att avslutas inom kort tillsätta en särskild grupp med
parlamentariker för att följa effekterna av lagstiftningen. Syftet med motion
Sk29 får emellertid till viss del anses vara tillgodosett med vad vi nyss har
anfört. I den mån så inte är fallet avstyrker vi densamma.

dels vid mom. 3 hemställt

3. beträffande omprövning av lagstiftningen m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk31 yrkande 1 och med
avslag på motion 1988/89:Sk29 som sin mening ger regeringen till
känna vad som här har anförts om villkoren för näringsverksamhet i
handelsbolag.

3. Omprövning av lagstiftningen m.m. (mom. 3)

Lars Bäckström (vpk) har

dels anfört följande:

Vpk delar regeringens uppfattning att det är nödvändigt att snabbt göra
något åt det omfattande skatteundandragande som bedrivits och bedrivs med
hjälp av handels- och kommanditbolag. Vpk menar i likhet med regeringen
att möjligheterna till det s.k. dubbla avdraget i dessa företagsformer måste
undanröjas.

De problem med skatteundandragande som aktualiseras i propositionen
understryker behoven av en omfattande reformering av företagsbeskattningen.
Vi vill också betona det stötande i att möjligheten till s.k. dubbelt avdrag
varit bekant under längre tid och att riksdag och regering inte tidigare
åtgärdat detta förhållande. Under remissbehandlingen har man på vissa håll
inom skatteförvaltningen påtalat behovet av än hårdare lagregler än vad som
nu är aktuellt.

Propositionen leder dock inte till förenklingar, och förslagen kan också
kritiseras bl.a. för en bristande symmetri i skatteprincipema, t .ex. vad gäller
gåvor och arv. Inom vpk har vi därför övervägt alternativa lösningar men har
inte kommit fram till regler som fullt ut skulle tillgodose åsyftade ändamål.

Från flera håll - bl.a. lagrådet - har det påpekats att det är svårt att
överblicka vilka konsekvenser lagförslagen får. Vi vill framhålla att det kan
visa sig nödvändigt att inom kort justera lagstiftningen för att uppnå dess
syften eller undanröja eventuella olägenheter som kan uppstå i samband med
den nya lagstiftningen.

Vpk stöder regeringens förslag men begär att en parlamentarisk arbetsgrupp
tillsätts för att följa effekterna av lagstiftningen och vid behov föreslå
ytterligare lagstiftning.

Vpk är väl medvetet om att den sittande utredningen om reformerad
företagsbeskattning (URF) har till uppgift att se över skattelagstiftningen för
företagen. Vpk vill dock påpeka att URF:s uppdrag gäller en samlad översyn
av hela företagsbeskattningen och inte det särproblem som parlamentarikergruppen
skall följa.

1988/89:SkU16

Vidare är URF och andra skattepolitiska utredningar i ett skede sorn
närmar sig den förutsatta tiden för justering av deras betänkande. Det tycks
oss därför mindre lämpligt att i detta skede gå in med kompletterande
direktiv till URF.

Motion Sk29 bör alltså bifallas. I den mån motion Sk31 yrkande 1 inte
därmed är tillgodosett bör den avslås.

dels vid mom. 3 hemställt

3. beträffande omprövning av lagstiftningen m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk29 och med avslag på
motion 1988/89:Sk31 yrkande 1 begär att regeringen tillsätter en
parlamentarisk arbetsgrupp i enlighet med vad som anförts ovan.

4. Begränsning av reavinstskatten (moni. 4 och mom. 12 i
motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

I reservation 1 yrkar vi att propositionen avslås och att regeringen skall
lägga fram ett nytt förslag som tillgodoser de krav som bör ställas på en
lagstiftning av detta ingripande slag. För det fall att reservationen inte bifalls
och att en lagstiftning alltså skall genomföras nu, trots de allvarliga
invändningar som kan riktas mot det aktuella förslaget, bör reglerna i vart fall
ändras på vissa punkter för att undanröja en del uppenbart oskäliga effekter.

Som framhålls i motion Sk33 innebär regeringens förslag i fråga om
negativa ingångsvärden att den som säljer en andel i ett handelsbolag i vissa
fall kan tvingas erlägga högre skatt än den ersättning som han får av köparen.
En sådan helt orimlig effekt bör inte godtas. I motionen föreslås att
realisationsvinstskatten i vart fall aldrig skall kunna bli högre än den
ersättning som säljaren erhåller.

Vi instämmer i vad som anförts i motionen i denna fråga. Samtidigt vill vi
framhålla att en beskattning av negativa ingångsvärden över huvud taget
framstår som oskälig. En begränsning av förslagets alltför negativa effekter i
detta hänseende bör lämpligen uppnås genom att propositionen i denna del
avslås.

dels vid mom. 4 hemställt

4. beträffande begränsning av reavinstskatten

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk33 yrkande 1 och med
avslag på proposition 1988/89:55 i motsvarande del beslutar att det
föreslagna tillägget för negativa ingångsvärden utgår, till följd varav
sista meningen i punkt 2 d första stycket av anvisningarna till 36 § i
regeringens förslag till ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
utgår.

1988/89:SkU 16

5. Ej utnyttjade underskottsavdrag (mom. 5 och mom. 12 i
motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Regeringens förslag innebär bl.a. att underskott i bolaget under tidigare
år, som den skattskyldige är berättigad att dra av i sin deklaration, skall
återföras till beskattning i samband med en försäljning av bolagsandelen.
Förslaget har utformats på ett sådant sätt att hela underskottet återförs, även
om den skattskyldige helt eller delvis inte har kunnat utnyttja sin avdragsrätt.
Som anförs i motion Sk33 är förslaget inte heller i denna del godtagbart. Vi
tillstyrker alltså motionen i denna del.

dels vid mom. 5 hemställt

5. beträffande ej utnyttjade underskottsavdrag

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk33 yrkande 2 och med
avslag på proposition 1988/89:55 i motsvarande del beslutar att
underskott som inte har kunnat utnyttjas ej heller skall beaktas vid
beräkningen av anskaffningsvärdet för andelen, till följd varav andra
meningen i punkt 2 d första stycket av anvisningarna till 36 § i
regeringens förslag till ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
tillförs texten ”till den del de har kunnat utnyttas vid taxeringen”.

6. Värdestegring (mom. 6 och mom. 12 i motsvarande del)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Enligt de regler som tillämpas i dag skall en inkomst hos bolaget öka
ingångsvärdet på andelarna i bolaget. Om andelen säljs blir alltså realisationsvinsten
lägre än vad som annars skulle ha blivit fallet. Enligt propositionen
bör detta inte längre gälla i fråga om icke skattepliktiga inkomster.
Frågan har betydelse bl.a. om bolaget säljer en fastighet. Den vinst som då
framkommer beskattas enligt realisationsvinstreglerna, men endast den
skattepliktiga delen av vinsten kommer enligt förslaget att höja ingångsvärdet
på andelen. Detta innebär att en dubbelbeskattningseffekt uppkommer,
om en bolagsman sedan säljer sin andel i bolaget, och att icke skattepliktiga
vinster i bolaget trots allt kommer att beskattas vid försäljningen av andelen.
Neutraliteten i beskattning kommer också att rubbas mellan handelsbolag
och enskild firma. Som yrkas i motion Sk31 bör propositionen avslås i denna
del.

dels vid mom. 6 hemställt

6. beträffande värdestegring

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk31 yrkande 2 och avslag
på proposition 1988/89:55 i motsvarande del beslutar att det bokföringsmässiga
resultatet av avyttringar som beskattas enligt reglerna för
realisationsvinst skall beaktas utan tidsbegränsningar, till följd varav

1988/89:SkU16

punkt 2 d fjärde stycket av anvisningarna till 36 § i regeringens förslag
till ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tas in som ett andra
stycke i anvisningspunkten med de ändringar i övrigt att orden ”före
utgången av 1989”, ”om egendomen anskaffats före den 19 augusti
1988” och ”även om detta inte följer av andra stycket” och sista
meningen utgår.

7. Arv och gåva (mom. 7 och mom. 12 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Som anförs i reservation 1 och i motion Sk33 är det oförenligt med
principerna för vårt skattesystem att låta arv och gåvor utlösa en realisationsvinstbeskattning.
Denna invändning gäller givetvis generellt för de s.k.
benefika förvärven.

I reservation 4 har vi yrkat att beskattningen av negativa ingångsvärden
slopas. En följd härav är att den nu föreslagna beskattningen i samband med
benefika förvärv inte kommer att aktualiseras. Vad vi nyss anfört innebär
emellertid att propositionen i nu aktuella delar bör avslås, oavsett hur
riksdagen ställer sig till de negativa ingångsvärdena. Med det anförda
tillstyrker vi motion Sk33 och avstyrker propositionen i denna del.

dels vid mom. 7 hemställt

7. beträffande arv och gåva
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk33 yrkande 3 och med
avslag på proposition 1988/89:55 i motsvarande del beslutar att
beskattning av negativa ingångsvärden inte skall ske i samband med
benefika äganderättsövergångar såsom arv eller gåva, till följd varav
punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 35 § och punkt 2 d sista
stycket av anvisningarna till 36 § i regeringens förslag till ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) utgår.

8. Realisationsförlust efter korttidsinnehav (mom. 8 och mom.
12 i motsvarande del)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Realisationsförlust på andelar som innehafts kortare tid än två år får i dag i
sin helhet dras av från realisationsvinster. Denna avdragsrätt skall enligt
propositionen begränsas till 40 % av förlusten, på samma sätt som gäller vid
längre tids innehav.

Det faktum att skatteutredningarna arbetar med en omprövning av
realisationsvinstbeskattningen talar för att någon förändring av reglerna inte
nu bör göras. Reavinster beskattas i dag till 100 % om andelarna är yngre än
två år och 40 % om andelarna är äldre än två år. Realisationsförluster bör
fortfarande behandlas på samma sätt.

1988/89:SkU 16

Vi tillstyrker således motionerna Sk31 och Sk33 i denna del och avstyrker
det aktuella förslaget i propositionen.

dels vid mom. 8 hemställt

8. beträffande realisationsförlust efter korttidsinnehav

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/98:Sk31 yrkande 3 och
1988/89:Sk33 yrkande 5 och med avslag på proposition 1988/89:55 i
motsvarande del beslutar att oförändrade regler skall gälla i fråga om
avdrag för realisationsförlust efter korttidsinnehav, till följd varav
sjätte meningen i punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 36 § i
regeringens förslag till ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
utgår.

9. Övergångsbestämmelserna (mom. 9och mom. 12 i
motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Övergångsregleringen är komplicerad och medför-som anförs i reservation
1 - retroaktiva effekter. Därtill kommer att det förslag som regeringen
ursprungligen lade fram nu har ändrats på väsentliga punkter. Vi instämmer
därför i det yrkande som framställs i motion Sk33 om att ikraftträdandet i sin
helhet bör förskjutas till årsskiftet, vilket innebär att de nya reglerna skall
tillämpas först fr.o.m. 1990 års taxering.

dels vid mom. 9 hemställt

9. beträffande övergångsbestämmelserna

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk33 yrkande 4 och med
avslag på proposition 1988/89:55 i motsvarande del beslutar att de nya
reglerna i fråga om andelar i handelsbolag skall tillämpas första
gången vid 1990 års taxering, till följd varav punkterna 3 och 4 i
övergångsbestämmelserna i regeringens förslag till ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) utgår och att en ny sista punkt införs med
följande lydelse: ”1 övrigt tillämpas de nya reglerna första gången vid
1990 års taxering.”

10. Förvärvskällereglerna och sparavdraget (mom. 10 och
mom. 12 i motsvarande del)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Ett av förslagen i propositionen innebär att inkomst i handelsbolag inte
längre skall kunna ingå i samma förvärvskälla som annan inkomst. Förslaget
grundar sig på uppfattningen att en särredovisning kommer att göra det
lättare att löpande justera ingångsvärdet. Som anförs i motion Sk31 är detta
argument inte tillräckligt för att genomföra en förändring av denna omfattning.
Förslaget innebär en ändring av förvärvskällebegreppet bl.a. för

1988/89:SkU16

inkomst av kapital och inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Förändringar
av denna art bör anstå i avvaktan på resultatet av de pågående
skatteutredningarna.

De föreslagna förändringarna innefattar också en ändring i fråga om
sparavdraget. Enligt propositionen skall rätt till sådant avdrag inte föreligga i
fråga om intäkter som härrör från handelsbolag.

Departementschefen anför bl.a. att syftet med sparavdraget varit att
förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet. Vi delar inte denna historiebeskrivning.
Sparavdragets primära uppgift har hela tiden varit att utgöra
en sparstimulans. Med hänsyn till det för närvarande låga sparandet och att
ytterligare sparstimulanser behöver införas anser vi att det är fel att begränsa
möjligheten till sparavdrag.

Vi tillstyrker således motion Sk31 och avstyrker propositionen i dessa
delar.

dels vid mom. 10 hemställt

10. beträffande förvärvskällereglerna och sparavdraget
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk31 yrkandena 4 och 5
avslår proposition 1988/89:55 i vad avser ändring av reglerna om
förvärvskälla och om sparavdrag, till följd varav 18 och 39 §§ samt
punkt 2 av övergångsbestämmelserna i regeringens förslag till ändring
i kommunalskattelagen (1928:370) utgår.

Särskilt yttrande

Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) anför:

Som framgår av reservation 1 anser vi att regeringen bör lägga fram ett nytt
förslag i samtliga de frågor rörande handelsbolag som behandlas i detta
betänkande. Vid detta förhållande saknar vi anledning att nu gå in närmare
på de detaljfrågor som tagits upp i en del av motionerna.

1988/89:

Skatteutskottet

1988/89:SkU16

Bilaga

Offentlig utfrågning

den 29 november 1988 kl. 09.00
rörande skatteplanering och skatteflykt

Deltagarförteckning

Inbjudna:

Finansdepartementet: Kjell-Olof Feldt

Riksskatteverket: Lennart Grufberg, Bodil Huulgaard, Rune

Yregård och från länsskattemyndigheten i Stockholms län Lars

Johansson

Landsorganisationen i Sverige (LO): P-O Edin och Christer Persson
Tjänstemännens centralorganisation (TCO): Jaan Kolk och Kristina
Persson

Centralorganisationen SACO/SR: Jan Bröms
Finansbolagens förening: Gösta Fischer
Sveriges industriförbund: Eskil Qwerin

Familjeföretagens skatteberedning: Robert Alderin och Jörgen
Bengtsson

Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR): Björn Marklund, Göran
Tidström och Jan Johansson
Svenska bankföreningen: Claes-Göran Källner

Skatteutskottets ledamöter och suppleanter:

Lars Ffedfors (s), ordförande, Bo Lundgren (m), vice ordförande, Bo
Forslund (s), Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c),
Anita Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Gerd
Engman (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Britta Bjelle (fp),
Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå (mp), Kjell
Nordström (s), Sven-Erik Alkemark (s), Knut Wachtmeister (m), Karl
Hagström (s), Ingrid Hasselström Nyvall (fp), Håkan Hansson (c), Lisbeth
Staaf-Igelström (s) och Åsa Domeij (mp).

Anföranden

Ordföranden: Jag ber att få hälsa samtliga hjärtligt välkomna till denna
offentliga utfrågning som skatteutskottet anordnar. Skatteutskottet diskuterar
just nu en proposition om reavinstbeskattning av andelar i handelsbolag.
Skatteutskottet är naturligtvis intresserat av att få ett så bra beslutsunderlag
som det över huvud taget är möjligt. Det är därför som vi har bjudit in ett
antal organisationer och myndigheter för att få deras syn på de här frågorna.

Anledningen till propositionen är det skatteundandragande och den
skatteflykt som man har kunnat konstatera sker med hjälp av handelsbolag
och handel med andelar i handelsbolag. Vi vet också att det finns rätt många
andra sätt att undandra sig beskattning. Därför är skatteutskottet mycket
intresserat av att få upplysningar om skatteundandragande och skatteflykt i
största allmänhet. Det kommer därför också att ställas litet mera allmänt
hållna frågor på detta tema.

En representant för varje inbjuden myndighet och organisation skall få
göra en inledning, och skatteutskottets ledamöter och suppleanter får
därefter tillfälle att ställa frågor.

Lennart Grufberg: Herr ordförande! Utskottsledamöter! Det är med stor
tillfredsställelse som vi från skatteförvaltningen kommer till denna utfrågning
för att berätta vad vi vet om skatteplanering och skatteflykt och också
om vad vi har gjort för att stävja vissa typer av skatteflykt.

Jag vill till att börja med helt kort göra några definitioner. När vi talar om
skatteplanering menar vi något som är lagligt och som inte står i strid med
lagstiftarens intentioner. Också med skatteflykt menar vi något som är
lagligt, men som står i strid med lagstiftarens intentioner. När vi talar om
skattebrott är det fråga om något som är olagligt.

Vi har, som det har talats om under den senaste veckan, en olikformig
beskattning av olika typer av inkomster. Förvärvsinkomster beskattas
mycket hårdare än realisationsvinster, och det gör att det är mycket lönsamt
att skatteplanera, att omvandla en inkomst som är högbeskattad till
lågbeskattad inkomst.

Vi gjorde för något år sedan i riksskatteverket en undersökning av det
lågbeskattade inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet avseende 70 mycket
stora aktieförsäljningar. Det rörde sig om ett försäljningspris på sammanlagt
drygt 1 miljard kronor. Den verkliga vinsten av transaktionerna var
ungefär 900 milj. kr. Den skattepliktiga vinsten blev ungefär 300 milj. kr.
Nedbringandet av den skattepliktiga vinsten till denna nivå skedde utan hjälp
av skatteplanering. Det var helt i enlighet med de regler som gäller, nämligen
att tvåårsaktier skall beskattas på ett visst sätt. Men av denna skattepliktiga
vinst kvittades 285 milj. kr. bort. Det som blev kvar till beskattning var
ungefär 15 milj. kr. i slutskedet. Det kvittades mot förluster på korttidsinnehav
av aktier samt mot andelar i avkastningsfonder och i räntefonder.

Denna situation är inte ny, utan något som vi har levt med under en längre
tid. Något som har tillkommit på den senaste tiden är att vi har fått en
marknadsföring av hela transaktionskedjor där man konstruerar och saluför

1988/89:SkU16

Bilaga

ett visst skatteresultat. Detta görs i mycket stor omfattning, och i tillskapandet,
i rådgivningen, i beredningen och i finansieringen deltar banker,
finansbolag, advokater och revisorer.

I vissa fall är det fråga om rena konstruktioner utan någon reell innebörd.
Vi brukar i skatteförvaltningen benämna detta avdragsköp. I flera av dessa
fall har det varit fråga om att omvandla en reavinst till en kapitalinkomst och
att därefter skjuta den framför sig för att slutligen om möjligt eliminera den.
Ett annat sätt har varit att få dubbla avdrag genom innehav av andelar i
handelsbolag och kommanditbolag, som vi särskilt skall tala om i dag. Ett
tredje sätt har varit att omvandla inkomst av förvärvsverksamhet till
lågbeskattad realisationsvinst.

Jag skall av tidsskäl inte nu i inledningen gå närmare in på utformningen av
de här transaktionerna, men jag vill kort redovisa några typer. En grupp
utgörs av handeln med handelsbolag och kommanditbolag, där den skattskyldige
har kunnat tillgodogöra sig avdrag både för löpande underskott och
för realisationsförlust. Omfattningen av detta ligger vid 1988 års taxering i
storleksordningen 10 000-15 000 skattskyldiga, beloppsmässigt ungefär vid
10 miljarder kronor.

Vidare vill jag nämna handeln med andelar i utdelningsfonder, varvid en
person som haft en reavinst vill skaffa sig en realisationsförlust och Inkomst
av kapital. De belopp som har funnits i dessa utdelningsfonder har normalt
varit ungefär 3 miljarder kr., men strax före utdelningstillfället har dessa
fonder vuxit med ungefär 30 miljarder kronor. De pengar som har satts in i
dem har inte använts till något slags vinstskapande placeringar, utan de har i
mycket stor utsträckning förts tillbaka under beteckningen utdelning till dem
som har köpt andelarna, vilka därefter har skaffat sig en kapitalinkomst och
en realisationsförlust. Beskattningen av denna kapitalinkomst har sedan
uppskjutits genom inköp av andelar i bl.a. räntefonder och slutligen
förvandlats till vinster på premieobligationer, i vissa fall genom s.k.
premiepooler.

Ett annat område som jag vill nämna är handeln med vinst och skalbolag.
Den har ökat lavinartat under senare år. Syftet har därvid ofta inte bara varit
att omvandla förvärvsinkomster til lågbeskattade realisationsvinster utan
även att eliminera vinstbeskattning i bolagen eller ibland att åstadkomma att
bolaget när skatten påförs helt saknar medel. Denna verksamhet fortgår
öppet med annonser i dagspressen. Vi har uppskattat att det är fråga om ett
par tusen överlåtna bolag och flera miljarder i ackumulerade vinstmedel.

Vi gör just nu en landsomfattande kartläggning av de här vinst- och
skalbolagstransaktionerna. Samtidigt pågår utredningar av vissa rena härvor
av skalbolagstransaktioner. Här är det många gånger fråga om systematiska
bolagsplundringar, där bolagets egna medel används för själva aktieköpet.
Jag kan nämna att den kronofogde som säkerligen många av er har läst om i
pressen och som blev nedslagen utanför sin bostad arbetade med just denna
typ av transaktioner.

Vi i skatteförvaltningen har nu under några år vid inkomsttaxeringsgranskningen
prioriterat bl.a. kontroll av företagsöverlåtelser. I denna har ingått
överlåtelser av handelsbolagsandelar.

Jag skall avsluta denna korta inledning med att berätta litet om hur vi har

1988/89:SkU16

Bilaga

hanterat dessa frågor vid årets taxering. Det rör sig som bekant om
komplicerade transaktioner och om svårbedömda rättsfrågor. Vi har diskuterat
detta internt i riksskatteverket, med tjänstemän inom våra länsskattemyndigheter
i storstadslänen, som har gjort detta utredningsarbete, och med
alla våra länsskattechefer. Därefter har vi givit vår syn på rättsläget och
redovisat vår uppfattning om hur man bör hantera dessa frågor vid årets
taxering, både i förvaltningen och ute i nämnderna.

Vi ville naturligtvis också informera de skattskyldiga som tänkt ge sig in i
denna typ av transaktioner, men som ännu inte hade gjort det, om hur vi såg
på rättsläget, så att de skulle förstå att det inte var alldeles självklart att man
kunde göra på det här sättet.

Antalet svårbedömda och komplicerade transaktioner har, som jag sagt,
ökat i mycket stor utsträckning. Detta ger upphov till ett mycket stort och
mycket kvalificerat merarbete för oss på skattemyndigheterna och naturligtvis
också på skattedomstolarna, vilka kan beräknas få ett stort antal
skattemål med ökad svårighetsgrad. Detta måste vi klara av, och det ligger
inom ramen för den förändring som vi är i färd med att genomföra inom
skatteförvaltningen för att öka insatserna mot det kvalificerade skatteundandragandet.
Men det är många olika saker som vi måste prioritera. Skall vi
klara det, är det alldeles nödvändigt att vi kan behålla de kvalificerade
medarbetare som vi har i skatteförvaltningen liksom att vi kan rekrytera ett
antal nya från andra håll än den offentliga förvaltningen. Det är viktigt att vi
kan konkurrera lönemässigt och förmånsmässigt om duktiga handläggare.

För att vi skall kunna förverkliga dessa högt ställda ambitioner kommer det
också att krävas en del nya resurser.

Ordföranden: Jag vill ställa den första frågan till riksskatteverkets personal.
Som utomstående får man i detta sammanhang ofta intrycket att skattemyndigheterna
ligger steget efter skatteplanerarna. Skatteplanerarna hittar på
någon ny fiffig åtgärd och drar undan ett antal miljarder kronor från
beskattning, och då kommer skattemyndigheterna in i bilden. Min fråga är:
Är det något slags resurs- eller kompetensklyfta mellan skattemyndigheterna
och skatteplanerarna? Och om det är så: Hur har den kompetensklyftan
uppstått, och vad kan man göra åt den?

I inledningen nämndes att det krävs mer resurser. Jag har så sent som i dag
fått höra att skatteförvaltningen i Stockholms län under perioden januarinovember
i år har förlorat inte mindre än 166 handläggare. Under samma tid
skulle 130 assistenter ha lämnat sina tjänster.

Om det är sant, är det ju en ganska förödande utveckling. Frågan är om det
stämmer och hur den här situationen kan ha uppstått. Frågan är också om det
här är en situation som är allmängiltig eller om det är ett storstadsfenomen.

Lennart Grufberg: Jag skall svara på en del av frågorna och låta Lars
Johansson svara på vissa frågor som gäller Stockholm.

Låt mig först kommentera detta att skattemyndigheterna skulle vara steget
efter skatteplanerarna eller komma in i ett sent stadium. En naturlig följd av
det arbetssätt som vi har är att vi kommer in i bilden i efterhand, när vi går
igenom deklarationer och gör revisioner och liknande efter det att transaktionerna
har skett. Vi beskattar ju 1987 års inkomster 1988 osv. Det gör att vi

1988/89:SkU16

Bilaga

naturligen kommer in i efterhand. Vi har dock under senare år försökt att i
ökad utsträckning följa med, vara på alerten, se vilka transaktioner som
uppstår och hur man bör betrakta situationen. Jag tycker att vi under senare
år blivit bättre än vad vi varit tidigare. Men det här är naturligtvis svårt, för vi
har ont om kvalificerade resurser. Det finns en oerhört stor uppfinningsrikedom,
och det krävs mycket för att vi skall klara av det. Vi gör vårt bästa, och
vi kan som sagt säga att vi blivit något bättre under senare år.

De avgångar som Lars Hedfors pekade på får Lars Johansson kommentera.
Jag vill bara säga att situationen är allra värst i Stockholm. Den är
alarmerande också i vissa andra län, men i huvudsak är det ett Stockholmsproblem.

Lars Johansson: Herr ordförande! Avgångarna är faktiskt av den storleksordningen
som här nämndes, och de har ökat markant under de senaste åren.
Den här utvecklingen beror delvis på att uppfinningsrikedomen okar och
ställer större krav på att man också har tillgång till goda personella resurser
med goda insikter i dels skatteförvaltningens formella göranden och låtanden,
dels de materiella frågorna. Den personal som det i huvudsak rör sig om
i Stockholm är akademiskt utbildad, jurister och civilekonomer. Dessa
grupper av personer är en bristvara i Stockholmsområdet. Vi har i Stockholm
två rekryteringsomgångar, en i början av året och en i slutet av året. Vi hinner
faktiskt inte, saldomässigt sett, att rekrytera folk, utbilda dessa och ha nytta
av dem, utan de genomgår vår utbildning, och sedan tappar vi dem.

Orsakerna till detta är naturligtvis flera. En orsak som är påfallande och
som de anställda själva pekar på vid våra intervjuer när de skall sluta är att de
tycker att löneutvecklingen för dem i jämförelse med löneutvecklingen på
den privata sidan är på tok för dålig. Så vi bedömer det som varande den
springande punkten.

Jag tror att själva arbetsuppgifterna är mycket intressanta. Jag tror inte det
är där som skon klämmer. Det rör sig ju om unga människor som har behov
av pengar, och de går naturligtvis till den som betalar bäst.

Även på assistentsidan är det liknande tendens. Det är fråga om unga
människor som har gått den ekonomiska linjen på gymnasiet. De stannar hos
oss ett tag, och sedan går de dit där de får bättre ekonomiska villkor. Det är
inte så mycket att göra åt det helt enkelt. Men skall vi hålla på så här, att vi
rekryterar, utbildar och tappar folk, betyder det att vi inte får en kvalificerad
resurs för att ta itu med sådana frågor som är på tapeten här i dag. För att
klara sådana här frågor måste man ha en viss erfarenhet och framför allt ett
kunnande, ekonomiska och juridiska kunskaper om vad sådana här transaktioner
leder fram till.

Sedan vill jag kommentera vad som har sagts här om att skatteförvaltningen
skulle ligga efter. Vad beträffar 1988 års taxering har ju transaktionerna
skett under 1987. Skatteförvaltningen kommer aldrig in i bilden förrän 1988 i
samband med att deklarationerna är avlämnade. Det är först då vi sätter
igång med den riktiga kontrollen. Sådant är systemet, och det är bara att böja
sig för det. Det är litet skillnad med de indirekta skatterna, för där har man
korttidskontroller, så att man mera under löpande år kan sätta in de
kontroller som krävs av olika skäl.

1988/89:SkU16

Bilaga

Ordföranden: Jag tolkar dessa svar så att ni över huvud taget inte har några
personella resurser för att så att säga se in i framtiden och försöka avslöja
tänkbara möjligheter till skatteplanering. Jag tänker på handeln med andelar
i handelsbolag. Det borde enligt mitt förmenande inte vara så väldigt svårt att
förutse att här skulle det kunna finnas någon möjlighet till skatteplanering,
eftersom skattelagstiftningen är så pass vag som den är just när det gäller den
företagsformen och när det gäller reavinstbeskattningen av andelar i
handelsbolag.

Lennart Grufberg: Vi försöker göra vad vi kan. Vi har numera, som jag sade,
särskilda resurser avsatta för detta. Uppfinningsrikedomen är enorm, och att
hänga med på det här området är sannerligen inte enkelt.

Lars Johansson: Får jag tillägga att det av praktiska skäl, med hänsyn till
skattesystemets uppläggning och deklarationernas avlämnande, inte går att
göra kontroller förrän man har deklarationsblanketterna framför sig. Dem
får vi först under våren, och det är då vi sätter in våra kontroller. Det är så
taxeringsnämnderna arbetar.

Lennart Grufberg: Jag skulle vilja tillägga att på senare år har vi i ökad
utsträckning fått påpekanden från olika håll om vad som händer och sker och
vad som är på gång, vilka idéer som finns. Det är mer kontakter nu än vad det
var för några år sedan, där vi nu får tips om alla möjliga uppslag som är på
gång.

Bo Lundgren (m): Lennart Grufberg tog i sin inledning upp rena olagligheter.
Det är egentligen inte temat för dagens utfrågning, utan här gäller det
framför allt den inom lagens råmärken existerande skatteflykten och
skatteplaneringen. Det tänkte jag koncentrera mig på.

Vi har ju alla ett intresse av att minimera skatteflykt och icke normal
skatteplanering - man kan ju tolka begreppet som man vill. Regeringen har
sagt att man har lagt fram 22 förslag som syftar till att stoppa skatteplanering.
Ändå florerar diverse konstruktioner, och uppfinningsrikedomen ökar. Jag
skulle vilja fråga Lennart Grufberg: Vad är egentligen orsaken till en
skatteplanering av sådan omfattning som vi har i dag? Det är kanske där vi
borde söka lösningen.

Lennart Grufberg: Som jag sade inledningsvis har vi alltså en olikformig
beskattning. Olika inkomster beskattas olika. Det är oerhört lönsamt att
omvandla en högbeskattad inkomst till en lågbeskattad inkomst.

Bo Lundgren (m): Kan jag tolka svaret så att om man hade haft låga
skattesatser generellt och mindre komplexitet, hade det varit mindre intresse
för skatteplanering?

Lennart Grufberg: Mer likformiga skatter och färre avdragsmöjligheter
skulle naturligtvis göra att det blev mindre skatteplanering.

Bo Lundgren (m): I dag har vi en skillnad när det gäller beskattningen av
korta reavinster och kapitalinkomster, där det i högsta skiktet är 75 % och
kanske mer med tanke på genomsnittlig kommunalskatt, och långa reavinster
med skatt på 30 %. Det är klart att med 40 % skillnad i beskattningen

1988/89:

Bilaga

finns intresse för sådana här transaktioner. Det är alldeles uppenbart att om
man skulle få mindre spännvidd skulle man ha mindre intresse av att göra
sådana här omvandlingar, med den risk det innebär. Såvitt jag förstår
kommer en del av de transaktioner som redan har företagits - du antydde det
nästan - inte att godkännas. Är det de facto inte så att man inte lyckats då
med sin skatteplanering? Är det korrekt? Kan du utveckla det litet?

Lennart Grufberg: Bland de transaktioner som jag beskrev finns ett stort
antal som vi inte tror kommer att hålla av de skäl som jag redovisade
inledningsvis. Där är det egentligen inte fråga om sådana transaktioner som
har beskrivits, utan det är rena avdragsköp. Det har inte varit något
risktagande, pengarna har aldrig flyttat på sig osv. Det är skälet till att vi inte
tror att dessa transaktioner kommer att hålla.

Bodil Hulgaard: Här kommer in sådana saker som vilken betydelse höga
skattesatser har. Det framgår av de upplysningar som vi har att det här inte är
kostnadsfritt. Om man t.ex. vill omvandla kapitalvinster till inkomster av
kapital för att skjuta dem framför sig eller få dem på annat sätt att ingå i en
transaktionskedja, så tar ju arrangören, om jag får använda det uttrycket,
rätt bra betalt. En förutsättning för att man skall vara villig att betala är ju att
det annars skulle bli rätt hög beskattning.

Sedan kommer in i bilden en annan sak, nämligen skillnader i marginalskatter
som framför allt har betydelse för den, låt mig kalla det så, mindre
kvalificerade skatteplanering som gör att skatteplanering tränger in i det
allmänna medvetandet, alltså fördelning av inkomster inom familjen,
skillnader mellan olika skattesubjekt och skillnader i skatteuttag. Vi har i
vissa av dessa transaktioner observerat att när det slutligen oundvikligen
kommer fram en inkomst som skall beskattas, har man överlåtit handelsbolaget
på skattebefriade subjekt. Det är skillnader i skatteuttag, inte bara
mellan inkomster, utan även mellan olika personer och subjekt som ger
möjlighet till skatteplanering.

Bo Lundgren (m): I remissvaret på den promemoria som ligger till grund för
regeringens förslag i den här detaljen om handelsbolag säger riksskatteverket
att de ändrade regler som föreslås tynger skattelagstiftningen ytterligare och
leder till mera krångel. Man säger senare att man ändå ser de här reglerna
som ett provisorium. Då kan man diskutera huruvida vi skall ha provisoriska
skatteregler, men det är en sak som vi får avgöra i skatteutskottet.

Lagrådet säger i sitt yttrande över det förslag som presenterats för det att
lagrådet inte helt kan överblicka förslagets konsekvenser men att det torde
dock kunna förutsättas att utrednings- och hanteringsfrågor som uppkommer
till följd av de regler som föreslås liksom tillämpningen av dem kommer
att föranleda svårigheter.

Ni har talat så väldigt mycket om personalproblem här. Men ni säger själva
från riksskatteverket att reglerna blir krångliga och svårtillämpliga. Lagrådet
säger detsamma och säger att det kräver en hel del utredningskapacitet. Hur
bedömer ni att ni kommer att klara arbetet på ett rättssäkert sätt?

Lennart Grufberg: Jag vill bara säga att vi bedömde situationen med den
dubbla avdragsrätten som så allvarlig att vi tyckte att det var nödvändigt att

1988/89:SkU16

Bilaga

göra någonting. Vi har försökt att själva hitta ett system som är bättre än det
föreslagna men har inte kunnat komma på något. Det är krångligt redan som
det är i dag. Men vi tror att vi kan leva med detta krångel också.

Britta Bjelle (fp): Både Lennart Grufberg och Bo Lundgren har varit inne på
att bakgrunden till skatteplaneringen är det dåliga skattesystem som vi har i
Sverige. Det kanske inte är så uppseendeväckande att man försöker föra över
inkomster från hög beskattning till låg beskattning om det går att göra på ett
rimligt sätt. Under de senaste åren har vi i riksdagen antagit en mängd förslag
som går ut på att begränsa möjligheterna till skatteplanering, därför att vi har
sådant skattesystem som vi har.

I dag gäller det regeringens proposition om reavinstbeskattning av andelar
i handelsbolag. Vad som alltid är litet tråkigt i sådana här sammanhang är att
när man skall anta en skattelag, eller jag kanske skall kalla det för
skatteplaneringslag, drabbar det ofta många andra utöver dem som man
verkligen vill åt.

Mängder av seriösa handelsbolag kommer nu att få sina skatteregler
avsevärt förändrade med förslaget. Jag tänkte fråga representanten för
rikskatteverket om ni har någon uppfattning om hur många - jag förstår att ni
inte kan ange exakt antal - det egentligen är som utnyttjar de dubbla
avdragen resp. hur många som faktiskt bedriver seriös verksamhet.

Bodil Hulgaard: Det går inte att ange några exakta siffror. Men jag tror inte
att det är någon stor majoritet, även om antalet med tanke på den snabba
utvecklingen på området naturligtvis är ganska stort. Det rör sig om
tiotusentals fall. Man får också ställa detta i relation till att de här reglerna
inte i första hand kommer att beröra den som driver ett handelsbolag och
lever på det, för då ger handelsbolaget ett överskott. Det är i huvudsak för de
fall där handelsbolaget drivs fortlöpande med underskott som realisationsvinstbeskattningen
ändras.

Britta Bjelle (fp): Såvitt jag förstår förhåller det sig så att de handelsbolag
som t.ex. bedrivs med underskott men som man faktiskt vill avveckla
kommer att få en hel del problem.

I remissyttrandet från Malmö skatteförvaltning pekade man bl.a. på att det
var väldigt olyckligt att man skulle kunna reducera ingångsvärdet till mer än
noll, dvs. att man skulle få negativa ingångsvärden, samt på en del andra
saker som var olyckliga. Jag ställer då frågan: Ser ni inga nackdelar för de
seriösa handelsbolagen i det förslag som faktiskt lagts fram?

Bodil Hulgaard: Jag vill inte förneka att vi ser att reglerna i vissa fall innebär
en skärpning även för seriösa handelsbolag. Men vi har inte kunnat finna
något system som gör att man kommer till rätta med dessa enligt vår mening
oacceptabla förhållanden, utan att vissa olägenheter uppstår. Det blir
naturligtvis i första hand en politisk fråga att få väljarna att acceptera de
otillfredsställande förhållandena. När det gäller frågan om de negativa
ingångsvärdena är jag medveten om att vissa skattskyldiga kan ha svårt att
förstå det, men det är en principiellt riktig väg. Det är inte så lätt att här gå in i
alla de tekniska detaljerna för att beräkna ingångsvärdet, men det är faktiskt
ett konsekvent beräkningssätt.

1988/89:SkU16

Bilaga

3 Riksdagen 1988189. ösaml. Nr 16

Britta Bjelle (fp): Det kanske är ett konsekvent beräkningssätt, men
remissinstanserna har ju påtalat de negativa ingångsvärdena. Er egen
underorganisation, Malmö skatteförvaltning, har en ganska fiskal syn. Den
menar att det skulle räcka med att gå ner till noll för att nå den effekt man är
ute efter. Jag undrar om inte den här lagstiftningen faktiskt skjuter litet över
målet när det gäller att åstadkomma en begränsning av de dubbla avdragen.

Bodil Hulgaard: Detta är väldigt svårt att säga. Det kanske räcker för att
precis stävja de iakttagna fallen, men man har börjat inse att det behövs en
del regler för att inte skapa nya kryphål. Då är det svårt att tala om att skjuta
över målet. Man frestas ju alltid att täppa till bara de allra mest uppenbara
kryphålen när man stiftar lagar. Punktinsatser har dock sina begränsningar.

Lisbeth Staaf-Igelström (s): Det har nämnts siffror om vad skatteplaneringen
kostar. Jag skulle vilja ha reda på vad all skatteplanering kostar samhället i
dag. För vilken av oss är det mest lönsamt att skatteplanera? Finns det några
studier som visar på hur de pengar som man har skatteplanerat för används?

Lennart Grufberg: Jag börjar med att svara på frågan om för vem det är
lönsammast att skatteplanera. Det är lönsammast för dem som har de högsta
inkomsterna och för dem som arbetar med skatteplanering och försörjer sig
på skatteplaneringsåtgärder.

Vad gäller hur man använt pengarna vet vi väldigt litet, och det har vi inte
gjort några särskilda studier på.

Omfattningen av skatteplaneringen har vi också svårt att uppskatta. För
handelsbolag och kommenditbolag vid 1988 års taxering är det fråga om
ungefär 10 miljarder kronor. De belopp som satts in i utdelningsfondema är
ungefär 30 miljarder kronor. Beträffande vinst- och skalbolag rör det sig om
åtskilliga miljarder kronor, men några mer preciserade uppgifter tror jag inte
vi kan ange.

Görel Thurdin (c): Det sägs att det inte bör finnas asymmetriska regler i
skattesystemet. Jag vill fråga representanten för riksskatteverket: Anser ni
åtgärden att från första dagen begränsa förlustavdraget till 40 % medan
vinsten beskattas till 100 % vara nödvändig för att stävja skatteplanering?

Bodil Hulgaard: Det är riktigt att det är önskvärt att skattesystemet är
symmetriskt. Asymmetriska regler har, som jag sade inledningsvis, en
tendens att medföra olägenheter och även öppna möjligheter till skatteplanering.
Men man har gjort bedömningen att det här är angeläget för att stävja
vissa former av missbruk. Det är fruktansvärt svårt att svara på frågan om
åtgärden är nödvändig eller ej. Jag tror att det finns skäl som talar för att göra
den här begränsningen. Avvägningen mellan detta och önskemålet om
symmetriska regler kanske jag inte kan göra slutgiltigt, men jag tycker att det
finns skäl, och längre kan jag inte komma nu.

Görel Thurdin (c): Är en omfattande skatteplanering kopplad till att
handelsbolag inte är egna skattesubjekt och till att de kan ingå i samma
förvärvskälla som den verksamhet som skattskyldig driver i egen regi?

1988/89: SkU16

Bilaga

Bodil Hulgaard: Kring förvärvskälleindelningen tror jag inte det har observerats
någon större skatteplanering.

Görel Thurdin (c): Slutligen vill jag fråga angående handel med olika
andelar. Är handel med dödsboandelar någonting som är under uppsegling?

Bodil Hulgaard: Det är tveksamt. Även om sådant är omtalat har man inte
observerat någon omfattande handel. Det låter kanske litet drastiskt, men ett
dödsbo tillskapar man inte lika enkelt som handelsbolag. Jag tror alltså inte
det finns någon omfattande handel med dödsboandelar. Däremot vill jag inte
utesluta att det vid avveckling av dödsbo förekommer skatteplanering.

Lars Bäckström (vpk): Skattetrycket leder till omfattande skattefusk,
skatteflykt och skatteplanering. Det resonemanget låter förvisso bestickande.
Jag förutsätter att riksskatteverket har internationella kontakter och
tillgång till internationella data. Jag vill därför fråga: Finns det empiriska
studier, internationella undersökningar, data osv. som belägg för att så är
fallet? Kan man säga något om dessa fenomen i EG-länder som Västtyskland
och Italien? Finns det några internationella data om hur skatteomläggningarna
i t.ex. USA och England har påverkat skattefusk, skatteflykt och
skatteplanering?

Lennart Grufberg: Vi sade att det var olikformigheten i beskattning som
skapade grogrunden för skatteplanering.

Några empiriska undersökningar, som ni efterlyser, kan jag inte redovisa
på rak arm.

Lars Bäckström (vpk): Jag tackar för svaret. Vi vet alltså på nuvarande
stadium inte hur sakläget är.

Problem kring verkets personalförsörjning har diskuterats här. Är det
riktigt att det har ställts krav på effektivisering i storleksordningen 2 % under
de senaste åren? Vad får en kvalificerad handläggare hos er, och hur
påverkas en handläggares tjänsteförhållanden när han går över till den
privata sektorn?

Lennart Grufberg: När det gäller effektiviseringskrav på skatteförvaltningen
kan jag säga att delar av skatteförvaltningen centralt har varit utsatta för
besparingskrav. Det har inte varit fullt ut 2 % men bortemot 2 % under
många år för riksskatteverket centralt, medan förvaltningen i övrigt,
länsskattemyndigheterna och lokala skattemyndigheter, har inte behövt
spara direkt. Det har ställts krav på besparingar på mindre än 2 % något
enstaka år under den senaste tioårsperioden. Men samtidigt som vi inte fått
några nya resurser, eller väldigt litet nya resurser, har vi fått ökade
arbetsuppgifter. Så effektiviseringskrav har vi haft i alla fall inom förvaltningen
oberoende av om det har sparats på förvaltningen eller inte.

Vad gäller lönevillkoren för handläggare som går över till den privata
sektorn är det svårt att ge besked generellt. Man kan säga att de får mycket
högre lön, men det varierar. Vissa enskilda får oerhörda lönepåslag. Inom
skatteförvaltningen i Stockholm är det vid normal övergång fråga om ett
lönepåslag i storleksordningen 3 000 kr., men vissa nyckelgrupper får

1988/89:

Bilaga

avsevärt mer. Det förekommer att lönen nära nog fördubblas när man går
över till den privata sektorn.

Gösta Lyngä (mp): Vi har redan diskuterat tekniska detaljer ganska mycket.
Jag vill i stället föreslå en analys av vilka människor det rör sig om när det
gäller skatteflykt eller, enligt Lennart Grufbergs definition, de som följer
lagen i strid mot dess intentioner. Dessa människor handlar inte omoraliskt
för att få sylt och smör på brödet-det har de redan. Jag tror att de gör det för
att det finns en intellektuell utmaning i spelet mot staten. Stämmer detta?
Om det är så, hur skall vi komma från detta onaturliga förhållande och få det
till en hederssak att göra vad lagen egentligen avser?

Lennart Grufberg: Första delen av frågan har jag svårt att svara på. Men om
den senare delen av frågan, som gäller skattebetalarnas etik, pågår det en
debatt på många håll. Jag kan bara hänvisa till att man i banker och på andra
håll har skaffat sig etiska nämnder där man resonerar kring skatteplaneringens
räckvidd osv. Vi i skatteförvaltningen resonerar tillsammans med
revisorsorganisationerna kring dessa frågor. Det är utomordentligt välgörande
och bra diskussioner som vi för tillsammans.

Gösta Lyngä (mp): Det är glädjande att höra. Konsekvenserna av det
faktum att den här typen av skatteflykt finns - och att folk skryter med det -är att vanligen hederliga inkomsttagare frestas att begå skattebrott. De tror
att det är ”inne” att ta med litet större avdrag än vad som är korrekt o.d.
Detta är tråkigt, eftersom detta gör att människor kanske t.o.m. sjunker i sin
egen aktning. Har du någon kommentar om detta?

Bodil Hulgaard: Jag tror att det är alldeles riktigt att det innebär en stor
påfrestning på vanliga människors skattemoral, om de får intrycket att ett
stort antal personer genom olika åtgärder lyckas undgå att betala den skatt de
borde betala.

Låt oss gå tillbaka till den föregående frågan. Det är klart att det är
personer med höga inkomster och som har gjort vinster som skatteplanerar.
Men jag tror inte att det för dem alltid är en fråga om en intellektuell
utmaning. Snarare tror jag att det ofta är personer som har gjort en stor
realisationsvinst, t.ex. sålt ett företag eller en fastighet, som av den som har
förmedlat affären har blivit intalade att göra så. Den intellektuella utmaningen
uppnår bara den som konstruerar uppläggningen, inte den som utnyttjar
den. Jag tror nämligen att den som konstruerar uppläggningen ser det som en
intellektuell utmaning.

Ordföranden: Jag tackar riksskatteverkets representanter för att ni har velat
komma hit och svara på våra frågor. Därmed är det dags för de fackliga
organisationerna som skall svara på frågor när det gäller skatteflykt,
skatteplanering i allmänhet och propositionen om handeln med andelar i
handelsbolag i synnerhet. Jag hälsar välkommen till P-O Edin och Christer
Persson från LO, Jaan Kolk och Kristina Persson från TCO och Jan Bröms
från SACO/SR.

1988/89 :SkU16

Bilaga

P-O Edin: Vi skall göra vår inledning mycket kort. Vår inställning till
skatteflykt och skatteplanering är väl känd. Vi tycker att det är ekonomiskt
vansinne, orättvist och moralupplösande. Vi tycker i synnerhet illa om den
typ av skatteplanering som medges med nuvarande lagregler när det gäller
handelsbolag och kommanditbolag.

Jaan Kolk: TCO tillstyrkte i sitt remissvar över den promemoria som låg till
grund för den aktuella propositionen att man skulle genomföra ändringen.
Motivet är, precis som P-O Edin var inne på, att den dubbla avdragsrätten är
ett stötande avsteg från principerna i inkomstskattesystemet, dvs. rättvisa
och likformighet. Eftersom propositionen följer promemorian i allt väsentligt
är det naturligt att vi ställer oss positiva även till den. Både förslaget i
promemorian och de problem som tas upp i flera av motionerna sammanhänger
med bristerna i det nuvarande inkomstskattesystemet, dvs. olikheter i
beskattningen mellan olika inkomstslag. Det belystes även av representanterna
från riksskatteverket tidigare.

TCO fäster stor vikt vid att vi får en genomgripande skattereform som
innebär sänkta marginalskatter och balans i beskattningen mellan arbete och
kapital. Om vi får till stånd en skattereform innebär det att behovet av
åtgärder minskar i omfattning genom att det blir mindre lönsamt att göra
transaktioner av det här slaget. Vi kan kanske också komma ifrån säraktioner
där man först observerar att det finns ett omfattande skatteundandragande
och sedan vidtar åtgärder för att täppa till kryphålen. Hade man ett robustare
skattesystem skulle naturligtvis många av dessa problem minska i omfattning.

Jan Bröms: Låt mig först konstatera att det är en ganska skrämmande
proposition som avlämnats. En orsak är att vi nu har mycket oklara regler om
vad som faktiskt gäller för beskattning av handelsbolag. En andra orsak är att
de regler som man tror gäller i praktiken inte kan tillämpas speciellt effektivt
på grund av att skattemyndigheterna inte har realistiska möjligheter att följa
upp och kontrollera efterlevnaden. Som det står i propositionen tvingas man i
hög grad acceptera de deklarationer som lämnas in. Det är inte speciellt roligt
att i en proposition se att förslag motiveras med att det ändå inte kan bli
sämre än vad det redan är.

I en fråga som denna, som berör så många verksamheter av så olikartad
och skiftande karaktär, och där man bollar med effekter av sådan avgörande
storleksordning som när individer har 75 % eller mera i marginalskatt, måste
man kräva mycket klara tydliga spelregler. Som utgångspunkt måste man ha
att de skattskyldiga inte är något värnlöst gäng som inte kan hantera
systemen. De har t.ex. stora möjligheter att välja huruvida inkomster skall
tas fram som löpande inkomst eller som kapitalvinst. Jag tycker att många av
de frågor som dyker upp skall bedömas med denna utgångspunkt. Den
enskilde kan alltså styra skatteutfallet, och så kommer det även framgent att
vara.

Jag vill ta upp några andra aspekter. När man läser en sådan här
proposition ser man den i relation till vad man föreställer sig skall hända i den
stora skatteomläggning vi har framför oss. Det finns i princip tre olika
aspekter som kan läggas på den frågan.

1988/89:SkU16

Bilaga

En är att vi kanske kan ta det lugnt med lagstiftningen nu. Bara vi får ned
marginalskatterna från nuvarande 75 % till 50 % eller 45 %, blir effekterna
inte så stora och avbränningarna i systemet inte så betydande. Över huvud
taget blir det inte lika intressant att leka med handelsbolag om man har en
personlig marginalskatt på 50 %.

Den andra aspekten skulle kunna vara frågan om det här är ett bra förslag,
som går i rätt riktning i förhållande till vad som kan förväntas komma i en
större skatteomläggning. Personligen menar jag att under de år vi har
framför oss bör man hela tiden se till att skatteförändringarna går i rätt
riktning.

En tredje aspekt som kommer att dyka upp undan för undan i denna
process, är om vi måste vidta åtgärder för att förhindra olämpliga former av
sista-minuten-planering från skatteplanerare, dvs. man ordnar fram skattefria
pengar på något sätt under de år som är kvar innan vi får ett klarare och
tydligare system.

När man bedömer en proposition är det de två sista aspekterna som är de
viktiga. Man måste göra klart att i en skatteomläggning, marginalskattereform,
måste det finnas ett klart och principfast system i alla möjliga övriga
dimensioner. Man kan inte betrakta den kommande marginalskattesänkningen
som ett alibi för ökad principlöshet i systemet och slapphet i
tillämpningen av den.

En ytterligare aspekt inför en skatteomläggning är behovet av någon sorts
neutralitet, likställdhet, enhetlighet, mellan arbete och kapital i beskattningen.
Jag tror att det finns anledning att kraftigt skjuta fram denna aspekt i det
skattepolitiska tänkandet. Det är ändå mera uppenbart att det går att
omvandla inkomster genom transaktioner med löpande kapitalinkomster
och reavinster. Har man ett ekonomiskt betraktelsesätt inser man att detta är
två sidor av samma sak och att det finns oerhörda substitutionsmöjligheter
mellan dessa former.

Vår reaktion på det framlagda förslaget är mycket positivt. Förslaget är en
tillämpning av de tankar vi lade fram i vårt skatteförslag för ett par år sedan
om bolagsbeskattning, nämligen att nedplöjda sparade vinstmedel i verksamheten
skulle betraktas som tillfört kapital från aktieägarnas sida. Det var
en förutsättning för att vi skulle få neutralitet mellan utdelning och möjlighet
att behålla pengar i företaget när man avskaffar dubbelbeskattningen.

Skall man nu driva denna fråga vidare och säga att det skall finnas vissa
principer i systemet, menar jag att några av punkterna i propositionen är
ganska självklara, nämligen att man som en konsistensfråga i systemet - även
om den kan vara svår att förklara - får acceptera att det uppkommer negativt
tillfört kapital för att systemet skall bli vettigt och för att dödsbon skall kunna
skattas av.

En sista synpunkt, som kanske ligger utanför det vi skall diskutera i dag: Vi
måste ha insikt om att skall vi få ordning på kapitalbeskattningen måste vi
antagligen bygga upp systemet på reala principer. Jag är tacksam mot LO
som har tryckt på hos finansdepartementet att utreda de frågorna ordentligt.

Ordföranden: Jag tackar för inledningsanförandena, och landet är nu fritt för
frågor. Jag lämnar ordet till Torsten Karlsson från socialdemokraterna.

1988/89:SkU16

Bilaga

Torsten Karlsson (s): Herr ordförande! Jag skall med anledning av den
skarpa kritik som man har riktat mot skatteplanering med hjälp av
kommanditbolag till LO ställa något som i varje fall kan uppfattas som en
samvetsfråga. I ert remissvar säger ni att detta är svårt störande och helt
oacceptabelt. Ni har ju här t.o.m. talat om moralisk upplösning. Men trots
detta har LO i inte mindre än tre fall ombildat aktiebolag till kommanditbolag.
Det gäller A-pressen, det gäller Arbetet och det gäller Aftonbladet. Kan
man inte se det som något av en dubbelmoral, att man så hårt kritiserar ett
system samtidigt som man drar nytta av det?

P-O Edin: Vi drar inte nytta av det system som vi kritiserar. Vi har däremot i
ett flertal fall använt oss av kommanditbolag. Vore det inte så att
kommanditbolag har en viss funktion i vårt ekonomiska system skulle det
enklaste sättet helt enkelt vara att avskaffa dem. Bort med kommanditbolag;
det vore ett enkelt sätt att lösa problemet. Men kommanditbolaget har en
funktion i vårt ekonomiska system.

Vi brukar för vår del hävda att det skattemässigt inte skall spela någon som
helst roll om ett företag bedriver verksamhet i en viss bolagsform eller som en
del av en koncern. Det skall ekonomiskt sett bli likadana skatteeffekter
oavsett organisationsform. Organisationsformen skall i någon mening vara
neutral. Om LO bedriver en verksamhet för att hjälpa förbunden med
juridiska problem, eller det är fråga om en fastighet som förbunden äger, och
verksamheten går med underskott, får LO självfallet göra avdrag för detta i
deklarationen. Ibland genomför vi projekt gemensamt med förbunden, och
då måste vi på något sätt bilda någon form av gemensamt bolag.

De som driver verksamhet skall sj älvfallet få tillgodogöra sig de underskott
som uppkommer. För att åstadkomma detta är kommanditbolag en alldeles
utomordentlig form av juridisk person. Det är precis så kommanditbolaget är
tänkt att fungera. Om vi inom LO skulle använda oss av den andra delen, att
löpande sälja av de kommanditbolag vi har bildat och därmed utnyttja
realisationsförlusterna för att en andra gång kunna utnyttja de underskott
som uppkommit, skulle man med fog kunna kritisera oss. Detta har inte
inträffat, och det kommer inte att inträffa för LO:s del. Det är först då detta
sker som kommanditbolagen används på ett sätt som är omoraliskt.

Torsten Karlsson (s): Anser ni då att ni inte har gjort er skyldiga till någonting
liknande det som ni själva har kritiserat i anslutning till debatten om
kommanditbolag?

P-O Edin: Absolut. Vi har mig veterligen aldrig avyttrat något kommanditbolag.
Det är först när man utnyttjar den dubbla avdragsrätten för löpande
förluster och realisationsförluster som denna omoraliska, eller ekonomiskt
vansinniga, effekt uppstår.

Bo Lundgren (m): Jag tror att vi alla är överens om det som P-O Edin sade
om att handelsbolag och kommanditbolag är företagsformer som behövs.
Det är då rimligt att se till att de ändringar som jag tror att åtminstone de
flesta här i riksdagen är överens om, och som krävs för att vi skall kunna ta
bort den dubbla avdragsrätt som vi inte önskar, sker på ett sådant sätt att
företagsformen i sig kan fungera i andra avseenden.

1988/89:SkU16

Bilaga

Jag skulle i detta avseende vilja ställa en fråga till Jan Bröms, eftersom jag
tycker mig förstå att SACO/SR företräder ganska många jurister som har att
hantera lagstiftningen tolkningsmässigt. Lagrådet säger om det förslag som
nu behandlas följande: ”Med hänsyn till de föreslagna reglernas komplexitet
och det begränsade utredningsunderlag som presenterats till grund för
förslaget kan lagrådet inte helt överblicka förslagets konsekvenser.” Är det
enligt din mening rimligt att lägga sådana förslag till grund för lagstiftning?

Jan Bröms: Det första som man kan konstatera är att egentligen alla
remissinstanser, även de som man förväntar sig ha en utomordentligt stor
sakkunskap, konstaterar att vi inte kan överblicka alla konsekvenser inom
den omfattande verksamhet som bedrivs i form av handelsbolag och
kommanditbolag. Bo Lundgren har rätt i det han säger om att man behöver
den här bolagsformen. Men det är också ett stort förtroende som ges med
tanke på den stora frihet och de stora förmåner som ligger i att kunna bedriva
verksamhet i form av handelsbolag.

Den här frågan om komplexiteten bör Bo Lundgren egentligen ställa till
riksskatteverket och inte till mig, eftersom jag inte riktigt kan bedöma den.
Jag kan bara som ekonom säga att jag ser mycket små problem i fråga om
systemet som sådant. De personer som bedriver verksamhet i handelsbolagsform
har stor frihet att agera när det gäller att bestämma på vilket sätt man
vill ta ut saker och ting ur bolaget. Om jag har förstått propositionen rätt så
har de besvärliga retroaktiva effekterna försvunnit i det nya förslaget. Om
man får klara och tydliga regler ökar riksskatteverkets chanser att kunna
hantera olika ärenden sakligt och riktigt. Jag tycker inte att lagrådets
formuleringar tyder på något riktigt starkt ogillande på den här punkten.

Bo Lundgren (m): Ersättning för förlorad arbetsförtjänst är något som
betraktas som skattepliktig inkomst, eftersom det ersätter något som annars
skulle ha beskattats. Denna utfrågning gäller ju skatteplanering också i vid
bemärkelse: bakgrund, orsaker osv.

För ett par år sedan antog riksdagens majoritet en lagstiftning som bl.a.
innebar att s.k. fackliga stipendier som ersätter förlorad arbetsförtjänst inte
längre skulle vara skattepliktiga, trots att ersättning för förlorad arbetsförtjänst
i övrigt är skattepliktigt. Jag skulle vilja fråga LO om man anser att
detta är en systematiserad och legaliserad skatteplanering.

P-O Edin: Problemet därvidlag har att göra med stipendier över huvud taget.
Det finns i hela undervisningsväsendet, och då särskilt på universitetsnivå,
stipendier som är av skattefri karaktär.

Drar man en parallell mellan dem och de fackliga stipendierna finner man
att de i allt väsentligt har samma karaktär. Det skulle då vara mycket märkligt
att det bara för att man bedriver studier inom ramen för facklig verksamhet,
men av samma karaktär som universitetsstudier, skulle råda andra skatteregler.
Grundproblemet är egentligen att vi har skattefria stipendier. I ett riktigt
skattesystem så borde man inte ha skattefria stipendier av detta slag, utan de
borde beskattas på sedvanligt sätt. Men så länge det här systemet finns på
andra håll i samhället tycker jag det är orimligt att detta system inte skulle få
tillämpas inom den fackliga sfären. Därvidlag borde det råda likhet. Men

1988/89:SkU16

Bilaga

generellt sett anser jag att stipendier borde beskattas på i princip samma sätt
som andra former av ersättningar.

Bo Lundgren (m): Nu är det ju så att detta s.k. stipendium har ett syfte,
nämligen att ersätta den förlust av arbetsinkomst man får under den tid man
går en förhållandevis kort utbildning. Frågan är då om det i detta fall skall
råda skattefrihet för något som är avsett att ersätta en inkomst som annars
skulle ha beskattats. Det är det som är principfrågan. Stipendier är
egentligen en felaktig beteckning, och det var därför som de beskattades
förut. Eftersom skattekonsekvenserna var sådana som de blev införde man
en speciell lagstiftning. Frågan kvarstår om det är motiverat att ha en sådan
lagstiftning. Jag förstår saken så, att P-O Edin inte tycker att det är
motiverat. Det skulle då innebära att detta är en form av skatteplanering. En
för hög skatt ledde till att man fick införa en skattefrihet.

P-O Edin: Jag vill först säga att det inte är fråga om skatteplanering, det är
fråga om vilka regler som gäller. Det är inte fråga om att anpassa stipendier
eller ersättningar efter skattefriheten, utan det beror på vilka lagar riksdagen
stiftar. I detta fall var just avsikten att dessa typer av ersättningar inte skulle
bli skattepliktiga. Det var riksdagens mening att det skulle vara så. Då är det
inte fråga om skatteplanering eller skatteflykt att följa de intentioner som
riksdagen haft vid sin lagstiftning. Man kan sedan anse att riksdagen stiftar fel
lagar, men det är ett annat problem.

I det här fallet anser jag att alla stipendier är av den karaktären att de skall
ge möjlighet för dem som studerar att ändå leva på en dräglig nivå. Oavsett
om det är fackliga stipendier eller andra stipendier är det fråga om samma
syfte och samma form. Det är då orimligt att man skall beskatta stipendier
bara därför att de är fackliga, medan andra former av stipendier, t.ex. inom
universitetsväsendet, inte skall beskattas. De har precis samma karaktär: den
person som bedriver studier skall ersättas ekonomiskt med en summa
pengar. Den likheten gör att det är rimligt med samma regler. Allmänt sett
anser jag att man i ett riktigt skattesystem inte skall ha skattefria stipendier.

Bo Lundgren (m): Jag vill ställa en sista fråga till SACO och LO som inte
direkt kommenterade det man från TCO sade om att de höga skattesatserna
påverkar intresset för skatteplanering, dvs. intresset att flytta över inkomst,
vinst eller motsvarande för att erhålla en låg beskattning i stället för en hög
beskattning. Drar LO och SACO samma slutsats, att man genom minskad
spännvidd exempelvis i form av lägre marginalskatter skulle kunna uppnå ett
mindre intresse för skatteplanering och skatteflykt?

P-O Edin: Det finns en vanlig missuppfattning om att huvuddelen av
skatteplaneringen beror på höga marginalskatter. Vid huvuddelen av fallen
av skatteplanering och skatteflykt struntar man fullständigt i hur hög
marginalskatten är. Det intressanta är att det är olika marginalskatter. Om
det sedan är så att den ena skattesatsen är 95 % och den andra 80 %, eller
den ena är 25 % och den andra 10 %, är skillnaden i bägge fallen 15 %. Det
är ur skattearbitragesynpunkt totalt likgiltigt vilken nivå det gäller. Det går
lika bra att utföra skattearbitrage på nivån 95-80 % som på nivån 25-10 %.
Det blir precis samma effekt. Det är skillnaderna mellan skattesatserna som

1988/89:

Bilaga

är det intressanta när det gäller skattearbitrage och som ligger bakom de
flesta fallen av skatteplanering.

Man kan allmänt säga att det finns former av skatteplanering där den
skattemässiga vinsten i slutänden blir mindre på grund av att man har lägre
marginalskatter. Bland dessa former finns utnyttjandet av kommanditbolag.
Det är fullt klart att om vi skulle ha en marginalskatt under 50 % räcker det
inte med ett dubbelt avdrag för att täcka den förlust man har gjort. Då får
man göra andra konstruktioner där man använder sig av sex dubbla avdrag
eller åtta dubbla avdrag. Men det går alldeles utmärkt att göra det också. Det
fordras bara litet större fiffighet för att kompensera 40 % i stället för 70 %
marginalskatt.

När det gäller den här s.k. penningmaskinseffekten som finns i skattesystemet
blir det bara fråga om att köra igenom 20 milj. kr. i stället för 10 milj. kr.
för att göra samma skattevinst. Poängen med kapitalinkomster är att de är
mycket utbytbara, konverteringsbara. Man kan göra dem till kapitalvinster,
ränteinkomster, värdestegring och annat, och man kan göra dem negativa.
Det är det som gör att de skiljer sig från arbetsinkomster, och det är därför
som kapitalinkomster gör det så oerhört lätt att skatteplanera. Man kan göra
dem negativa och man kan konvertera dem. I stort sett är det bara att köra
igenom mer pengar även om man har lägre marginalskatter. Det gäller dock
inte effekten av skatteplanering när det gäller arbetsinkomster. Där får man
en lägre total effekt vid lägre marginalskatter.

Internationella studier tyder på att omfattningen av skatteplanering,
skatteundandraganden och skatteflykt faktiskt inte är särskilt mycket mindre
- i vissa fall är omfattningen t.o.m. större - i länder med lägre skattetryck.
Det är nog inte marginalskattens höjd som är avgörande för skatteplaneringens
volym. Det är de inkonsekvenser och felaktigheter som finns i skattesystemet
som i mycket stor utsträckning är avgörande.

Jan Bröms: För mig är det alldeles uppenbart att de höga marginalskatterna
har långtgående konsekvenser när det gäller människors vilja att söka olika
former av skatteplanering. Det är alldeles självklart att frågan om skatteplanering
med hjälp av handelsbolag, som vi talar om här i dag, blir speciellt
akut om man ställer den mot marginalskatter på 75 % för ägare av
handelsbolag. Höga marginalskatter påverkar det fackliga beteendet och
mycket annat. Men det hindrar naturligtvis inte att vi behöver både sänka
marginalskatterna och ett tydligare och klarare skattesystem med mindre
förutsättningar för att det blir helt olikartad beskattning beroende på hur
man låter inkomsterna passera genom systemet.

Britta Bjelle (fp): Ni sade från TCO i inledningen att lagstiftningen skulle vara
likformig och rättvis, och jag tror att man också använde ordet symmetrisk.
Ni har ju inte lämnat något remissyttrande över det förslag som vi nu
behandlar, men jag undrar ändå hur ni ser på det här förslaget. I lagförslaget i
propositionen står det att reaförluster på korta innehav är avdragsgilla till
40 % av förlusten, medan reavinster på korta innehav skall beskattas till
100 %. Anser ni att detta är den typ av lagstiftning som ni tycker är riktig,
eller har ni några andra synpunkter?

1988/89SkU16

Bilaga

Jaan Kolk, TCO: Jag har svårt att i detalj kommentera den frågan. Man har i
motioner tagit upp ett antal frågor av denna karaktär, och skatteutskottet får
bedöma vilka ändringar som man kan behöva göra i regeringens proposition.
Allmänt sett är det nödvändigt att man kommer till rätta med dessa dubbla
avdrag och med det skatteundandragnade som i dag sker i anslutning till
handelsbolagen. I övrigt vill jag överlåta till skatteutskottet att bedöma den
här typen av mer speciella synpunkter. Vi har inte gått in i frågan i vårt
remissvar, och vi har inte heller haft anledning att överväga just den här
detaljen när vi har sett på propositionen.

Britta Bjelle (fp): Vi i folkpartiet anser också att det är viktigt att man
försöker komma till rätta med de dubbla avdragen. Men det är ganska
angeläget att man när man stiftar en ny lag får den så korrekt som möjligt. Jag
drog den slutsatsen att ni ansåg att man i alla lägen skulle behålla den
symmetri som i dag finns i lagstiftningen när det gäller avdrag kontra de
förmåner man vill ha. I det här läget får man det intrycket att staten till varje
pris vill ta in litet extra skatt. Det är tveksamt om det förhåller sig på något
annat sätt. Men ni har tydligen ingen synpunkt på detta.

Jag skulle vilja ställa en fråga till SACO/SR. Jan Bröms sade att han hade
förståelse för, eller t.o.m. tyckte att det var bra, att man i en lagstiftning av
den typ som vi nu skall fatta beslut om även har negativa ingångsvärden,
eftersom detta är logiskt. Det har ju blivit ganska vanligt att bostadsrättsföreningar
bedrivs i handelsbolagsform och att alla andelsägare som bor i en
sådan fastighet äger också en andel i bolaget. Enligt de nya reglerna så skall
avdragsgilla underskott från fastigheten vid försäljningen av densamma
läggas till ingångsvärdet av andelen. Såvitt jag förstår kommer detta att
påverka prissättningen på bostadsrättsföreningar. Min fråga är då om Jan
Bröms har några synpunkter på det här. Tycker ni i detta fall att det är bra
med negativa ingångsvärden?

Jan Bröms: Jag har inga invändningar ens på denna punkt, om vi slipper
retroaktiva effekter. Så har jag uppfattat förslaget, men det är möjligt att jag
har missuppfattat det. Eftersom den här frågan om de 40 procenten kommit
upp så många gånger vill jag helt kort tillägga att testfrågan - som inte skall
ställas till mig - är i vilken utsträckning det här över huvud taget leder till
problem för seriösa företagare som behöver avveckla eller sälja ut sin
verksamhet, särskilt om man ställer det i relation till de möjligheter som finns
att omkostnadsföra underskott och på så sätt få ner realisationsskatten till
lämplig nivå. Jag kan inte svara på den frågan, men det måste så att säga vara
testfrågan. Att handelsbolag kan användas på ett olyckligt sätt i skatteplaneringssyfte
får vägas mot de här eventuella problemen.

P-O Edin: Jag vill något korrigera det som Britta Bjelle sade om att vi inte
har symmetri i skattesystemet. Vi har tyvärr i en lång rad fall asymmetri i
skattesystemet. På senare år har vi t.o.m. medvetet infört ett antal
asymmetrier för att motverka de värsta formerna av skatteplanering. Den
mest kända asymmetrin genomfördes med räntorna vid inkomstbeskattningen.
Räntorna kan på inkomstsidan tas upp till 75 % medan de på avdragssidan
aldrig kan tas upp till mer än 50 %. Syftet med den här lagstiftningen är,

1988/89:

Bilaga

såvitt jag kan förstå, precis detsamma. I och med det oblyga utnyttjandet av
realisationsförlusterna som uppstår får man lov att försöka täppa igen alla
hål. Att leva med den här asymmetrin, att reaförluster endast får tas upp till
40 % de två första åren, tror jag är mycket lätt, speciellt med tanke på att den
här typen av regel kommer att omprövas inom ett par år i samband med den
stora skattereformen. Vi bör då försöka ta bort den asymmetri som finns i och
med att reavinster beskattas på ett sätt under de två första åren och på ett
annat sätt vid längre innehav. Den asymmetrin är också ett skatteplaneringsinstrument,
och den hoppas vi få bort så fort som möjligt. Men jag kan inte se
några allvarligare ekonomiska problem i att de s.k. korta underskotten får tas
upp till 40 %.

Vi ser däremot oerhört stora problem när det gäller vår ekonomi. Vi
ekonomer brukar vara upprörda och störda över om skattesystemet går in
och förändrar avkastningen efter skatt i förhållande till avkastningen före
skatt med några procentenheter så att den ligger under kapitalavkastningskravet.
Skattesystemet förhindrar på så sätt en vettig investering eller styr en
investering fel. Men i det här fallet är det helt vansinnigt. Skattesystemet gör
det privatekonomiskt lönsamt att satsa på ekonomiska projekt som så snabbt
som möjligt leder till 100-procentiga förluster. Sådan verksamhet som
bokstavligen kastar ekonomiska resurser i sjön blir lönsamma på grund av
det här skatteplaneringsinstrumentet. Ur ekonomisk synpunkt styr det våra
samlade arbetskrafts- och kapitalresurser åt alldeles galet håll, till det mest
olönsamma som finns - att så snabbt som möjligt göra av med de pengar som
är satsade. Detta är en allvarlig ekonomisk invändning.

Man har gjort invändningar om att det kan störa normal och riktig
verksamhet att begränsa underskottsavdragen till 40 %. Jag kan inte se att
det i praktiken skulle spela någon större roll. Men det är under alla
omständigheter fråga om en utomordentligt liten störning av vårt ekonomiska
system jämfört med de nuvarande skatteregleringarna för handels- och
kommanditbolag, det kan jag lova.

Britta Bjelle (fp): Jag har redan tidigare sagt att vi i folkpartiet är för att man
kommer bort från skatteplanering med hjälp av dubbla avdrag. Vi anser att
om man antar en lagstiftning, där man exakt vet vilket område man vill
komma till rätta med, så behöver man för den skull inte ta med andra delar i
den lagstiftningen. Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka P-O Edins svar. Å
ena sidan går det bra att ha asymmetrier, å andra sidan skall vi arbeta för att
få bort dem. Jag trodde att det även om det finns vissa asymmetrier, ändå
fanns en ambition att inte åstadkomma asymmetrier om man kunde finna
bättre lösningar.

P-O Edin: Asymmetrier som innebär olika skattesatser för olika inkomster
medverkar allmänt sett till skatteplanering. Om man däremot inför en
asymmetri som innebär att underskottsavdrag eller utgiftsräntor får lägre
skattesats än vad motsvarigheten får på inkomstsidan, då motverkar man
skatteplanering. Det blir inte särskilt ekonomiskt slugt att göra det, men man
motverkar otvetydigt skatteplanering.

Hade propositionen innehållit ett förslag om att helt ta bort de särskilda
regler som finns när det gäller realisationsvinstbeskattning vid korta innehav

1988/89 :SkU 16

Bilaga

av aktier och andelar i handelsbolag skulle vi också varit positiva till detta. Då
hade man tagit bort hela den asymmetri som finns, och därmed sluppit
problemet. Men det går inte att genomföra detta enbart för andelar i
handelsbolag, eftersom man då inför en ny form av asymmetri och möjlighet
till skatteplanering. Men hade man redan nu, före den stora skatteomläggningen
som kommer år 1991, tagit bort de speciella regler som gäller för korta
innehav hade åtminstone jag, och jag tror även LO, ställt mig klart positiv till
en sådan reform.

Lars Bäckström (vpk): Jan Bröms från SACO/SR har redan harangerat LO
och hävdat att LO kunnat påverka finansdepartementet till att utreda en real
kapitalbeskattning. Det undandrar sig min bedömning om det är rätt eller fel,
men frågan har i alla fall förts fram vid denna utfrågning. Jag vill därför höra
något från LO om hur man ser på detta förslag. Jag förstår att ni anser det
värdefullt ur många aspekter. Jag skulle vilja ha frågan om skatteundandragande
belyst. Hur skulle förslaget påverka möjligheterna till väsentliga
skatteundandraganden, skatteflykt och skattefusk etc. Jag vill också ha en
kort kommentar om de problem som även enligt er kan finnas med en sådan
real kapitalbeskattning. Jag tänker då speciellt på fastighetsområdet.

P-O Edin: Det är en stor fråga, och jag antar att den tid som står till
förfogande inte är lång. Som här framförts vid flera tillfällen är likformigheten
och likheten av central betydelse vid beskattningen. Det är mycket viktigt
att det uppstår en likhet mellan beskattningen av arbete och beskattningen av
kapital. Den likheten behöver inte vara mer än ungefärlig, men det får inte
vara för stora skillnader däremellan. När vi sedan kommer in på frågan om
likhet inom kapitalbeskattningen, att olika typer av kapitalvinster skall
beskattas lika, måste den likheten var 100-procentig. Det får där inte finnas
1 procents skillnad för då uppstår de s.k. arbitrageeffekterna eller penningmaskinseffekterna.
Man kan köra runt några hundra miljoner, och man
vinner 1 % för varje gång man kör runt dem. Man vänder med det systemet
så att säga skatteströmmen åt andra hållet. Det är inte så att man får 0 kr. i
skatt, utan skatten blir så att säga negativ - skattepengarna går från samhället
till individen. Det är därför det måste vara en total homogenitet. Det finns,
som ekonomer och skattetekniker vet, tre modeller för att åstadkomma
detta. En modell är den s.k. cash-flow-skatten där man beskattar den ena
eller den andra formen av kapitalflöde. Den diskuterade utgiftsskatten är en
skatt av denna typ. Den kan göras mycket elegant ekonomiskt sett, och som
ekonom kan man rysa av njutning när man ser den. Men i andra avseenden,
inte minst administrativt och begriplighetsmässigt, blir de systemen fullständigt
obegripliga. De flesta har därför avskrivit cash-flow-skatten över huvud
taget. Den innebär exempelvis normalt sett att man måste betala skatt när
man tar upp ett lån. Om en person inte får sina inkomster att räcka till sina
utgifter och tar upp ett lån så får han betala skatt på det lånet. Jag tror att
svenska folket skulle få svårt att begripa att man måste göra detta. Modellen
är elegant ekonomiskt sett, däremot är den inte enkel att arbeta med.

Då återstår det två andra modeller. Den ena modellen är den ekonomiskt
riktiga. Alla är fullt överens om att den ur ekonomisk synpunkt riktiga
inkomsten är den reala kapitalinkomsten. Den nominella kapitalinkomsten

1988/89:SkU16

Bilaga

är galen. Den är normalt sett alldeles för stor, det är alla överens om. Det
vore då naturligt att skatten skall utgå på den verkliga inkomsten. En del
personer säger då att man aldrig i livet kan utgå från den verkliga inkomsten
vid beskattning av kapitalinkomster, utan man skall utgå från en alldeles
galen inkomst. Tänk om vi skulle ha samma betraktelsesätt när det är fråga
om arbetsinkomster. Man skulle inte få starta med den faktiska inkomst en
person har haft, utan man skall använda sig av en fiktiv inkomst som ligger
ungefär dubbelt så högt och sedan med hjälp av olika avdrag försöka komma
någorlunda rätt. Det är så man i någon mening uttrycker det.

En annan modell vore att faktiskt beskatta hela den galna inkomsten, den
nominella inkomsten. Men det blir på något sätt orättvist om vi beskattar
hela den stora nominella inkomsten med full skattesats. För att kompensera
att vi har en alldeles för stor inkomst till grund för beskattningen använder vi
en extra låg skattesats för kapitalinkomster. Då uppstår problemet att arbete
och kapital får olika skattesats. Därmed införs så att säga nya arbitragemöjligheter.
Fallet med konsulten som har arbetsinkomster och låter dem stå
kvar i bolaget samt sedan säljer bolaget och då får något som kallas för
kapitalvinst och likaså en halvering av skatten på sina inkomster är exempel
på en enkel form av skatteplanering. Man måste omgärda hela regelsystemet
med en mängd bestämmelser och försöka klyva inkomsterna och dela upp
dem i kapitalinkomst och i arbetsinkomst och sedan ha den uppdelningen
hela systemet igenom. Man får ett regelsystem som vi tror är omöjligt att
hantera. Det kommer att skapas nya svårigheter och nya problem med ett
sådant regelsystem, och de reglerna skulle bli långt mer besvärliga än de
regler man skulle behöva införa vid en real beskattning.

Real beskattning är naturligtvis ekonomiskt överlägsen. När det gäller
möjligheterna och strategin för att täppa till möjligheter till skatteplanering
är den också överlägsen, och administrativt sett är den i varje fall inte sämre
än andra system. Det problem den har tror jag ligger på det acceptensmässiga
planet. Människor är inte vana att se den typen av system. Människor har
mycket lätt att förstå när de får besked från banken om att de får 1 000 kr. i
ränta och att de skall ta upp 450 kr. av dessa i sin inkomstdeklaration. Man
har lätt att förstå att man inte skall ta upp hela räntan till deklaration. Men
när det gäller lånet på villan, där man betalar ränteutgifter på 10 000 kr. och
får göra ett avdrag på 4 500 kr. kommer man att ha svårt att förstå den reala
principen. Det är i någon mening fråga om att lära.

I det skatteförslag som vi från LO:s sida presenterade i fjol sade vi att det är
möjligt att man måste ta hänsyn till den här aspekten åtminstone under en
ganska lång övergångsperiod, tills folk i allmänhet tycker att det är rimligt
och rätt att se kapitalinkomster och kapitalutgifter som reala. Under tiden
borde man kanske ha någon schablonregel just för vanliga hushålls- och
utgiftsräntor, så att man exempelvis skulle tillåta avdrag på upp till 50 000 kr.
Då behandlar man utgiftsräntorna på ett schablonmässigt sätt, där t.ex. 30 %
av utgiftsräntorna blir minskad skatt. Det skulle vara ett sätt att undkomma
det psykologiska problemet, som jag tror är det stora problemet med real
beskattning. Det är alltså ett psykologiskt problem och egentligen ett
övergångsproblem. När man väl har infört ett system med real beskattning
och vant sig vid det kommer alla människor att tycka att det var konstigt att

1988/89 :SkU 16

Bilaga

man beskattade den där andra, den felaktiga, inkomsten under så lång tid.
Det största problemet, som jag ser det, är övergångsmässigt.

Rolf Kenneryd (c): Jag skall inskränka mig till en frågeställning. När man
talar om skatteplanering är det naturligt att man i första hand berör
skatteplanering i stor skala i betydelsen stor skala per individ. Gösta Lyngå
var tidigare inne på att det naturligtvis även finns en skatteplanering i stor
skala i betydelsen att många individer är inblandade. Vi har sett exempel i det
förgångna på hur förlorad arbetsförtjänst har rubricerats som traktamenten,
t.o.m. i organiserad form. Kvittning av tjänster förekommer också. Mot
bakgrund av att bl.a. P-O Edin talade om behovet av skatteregler som inte
leder till moralupplösning skulle jag vilja ställa frågan till samtliga här
representerade organisationer: Bedriver ni inom era organisationer någon
opinionsbildning i syfte att höja moralen bland era egna medlemmar, dvs.
vanligt folk?

P-O Edin: Din anmärkning om skatteregler som leder till moralupplösning
kan jag livligt instämma i. Det har jag sett i alla sammanhang, t.o.m. i
fackliga sammanhang. Det är lika obehagligt där som någon annanstans - det
kan jag garantera. Det är mycket svårt att få tag i det här.

Vår grundläggande inställning inom LO i skattefrågan är att vi är emot
skatteplanering. Det är fullt klart att det finns förbund inom LO som mer än
andra förbund älskar traktamenten och menar att det skall man inte göra
mycket åt. Det finns förbund som älskar rikskuponger och momsfrihet för
restaurangbesök och liknande. Vår uppgift gentemot våra närmaste medlemmar,
som är förbunden, är att försöka övertyga dem om det systematiskt
riktiga. Alla är överens om att vi skall genomföra en skattereform där vi tar
alla skattefria tuvor och slänger upp dem på ett stort lass. Sedan delar vi ut
dem i litet mer ordnade former till var och en. Alla är överens om en sådan
strategi. Men det är lätt för var och en att säga att det är mycket bra, men den
skattefria tuva som jag själv sitter på har sina speciella skäl, den måste vara
kvar, den skall ni inte röra. Då driver vi en opinionsbildning och säger att
detta gäller inte den här gången, utan nu skall alla tuvor upp på lasset. Vi har
väl också funderat på att gå ut i en bredare diskussion med våra primärmedlemmar,
dvs. löntagarna, och diskutera skattefrågan. Då är naturligtvis, som
alltid då vi är ute och diskuterar, moralfrågan och etikfrågan mycket viktiga.
Det är viktigt att upprätthålla moral på alla nivåer. Jag håller med om att man
gärna talar om de stora undantagen, men det är viktigt att också behålla
moralen på det lilla planet och säga att i princip är det samma sak om
skatteplaneringen sker i stort eller smått, även om man från ekonomisk
synpunkt blir mest upprörd av de stora grejorna.

Jan Bröms: Jag håller starkt med om utgångspunkten för frågan, att detta att
dagligdags utsätta människor för frestelser till olika former av skatteplanering
är den allvarliga sidan. Mitt svar på din fråga är likartat P-O Edins. När
man som organisation går ut och hårt argumenterar för ett snyggare
skattesystem har man att göra med en lång rad pusselbitar som uppfattas som
obekväma av enskilda medlemmar och av förbund. Det är ibland en ganska
jobbig pedagogisk uppgift att förklara för medlemmarna att olägenheterna

1988/89:

Bilaga

måste ses i ett helhetsperspektiv och att det finns ett totalintresse i landet av
ett bättre skattesystem som också gynnar oss.

Jaan Kolk: Utöver vad som redan sagts skulle jag vilja tillfoga ytterligare en
dimension som vi diskuterar litet inom TCO. Många av våra medlemmar,
exempelvis banktjänstemän, sysslar i sitt arbete med den här typen av frågor.
Vi har en diskussion som handlar om vilket ansvar våra medlemmar har och
hur våra medlemmar skall se på sina arbetsuppgifter, när den här typen av
frågor kommer upp. Det är också en intressant och viktig etikfråga.

Gösta Lyngå (mp): Det är glädjande att höra att P-O Edin, Rolf Kenneryd
och många andra är överens om att skatteflykt betraktas som något mycket
stötande. Frågan gäller väl: Vad skall vi göra i det här huset? Vi stiftar lagar.
Vi kan stifta fler och fler lagar och vi kan öka kontrollen. Finns det kanske
andra vägar att gå? Jag tänker på att tidningen Arbetet för någon tid sedan
publicerade namnen på de nolltaxerare som fanns bland dem som hade höga
inkomster. Det var en lång lista över Malmös förnäma personligheter.
Sådant är kanske litet indiskret. Det finns kanske andra möjligheter att
verkligen tala om för folk att det är allvar, att vi syftar till ett samarbete
mellan medborgarna och staten. Medborgarnas insats består delvis i att
betala skatt. Många medborgare som kan dra sig undan gör det med mer eller
mindre lagliga medel. Det är ett tråkigt moraliskt problem. Vad skall vi göra
åt det?

P-O Edin: Grunden måste vara ett bra skattesystem. Det är väldigt viktigt att
man nu sätter till alla klutar, inte minst i det här huset, för att få fram ett
riktigt bra och systematiskt riktigt skattesystem förhoppningsvis till 1991.
Personligen har jag ibland funderat över om inte riksdagen borde ha ett
intresse av att gå ut i något slags rikskampanj och försöka understryka att nu
är det väl dags att sopa rent från synsättet att det är rimligt att skatteplanera
och säga: Låt oss göra det till en hederssak att i princip följa de lagar som
skattesystemet vilar på! Om jag smiter undan är det någon annan som åker
dit. Vi bör alltså ha ett solidariskt synsätt på skatterna. Vore det inte rimligt
att riksdagen, som i sista hand är den som förvaltar skatteinkomsterna och är
beroende av dessa inkomster, också försökte påverka opinionen och tog
tillfället i akt vid en skatteomläggning att också försöka skapa en ny
utgångspunkt för skattemoralen här i landet? Det borde mycket väl kunna
övervägas.

Ordföranden: Därmed är utfrågningen av de tre stora löntagarorganisationernas
företrädare avklarad. Vi tackar dem för de värdefulla informationer
de har gett oss. Samtidigt hälsar jag Claes-Göran Källner från Svenska
bankföreningen och Gösta Fischer från Finansbolagens förening välkomna
till denna utfrågning, som gäller skatteplanering och skatteundandragande i
allmänhet men propositionen om reavinstbeskattning av andelar i handelsbolag
i synnerhet. Jag lämnar först ordet till Claes-Göran Källner, Svenska
bankföreningen, för en kort inledning.

1988/89 :SkU 16

Bilaga

Claes-Göran Källner: Jag skall be att få börja med samma sak som
riksskatteverkets överdirektör började med, nämligen definitionerna. Detta
är svår pedagogik, och jag skulle vilja börja med legal pedagogik.

Man rör sig med olika begrepp i den här debatten. Det första är skattefusk.
Det är ganska klart vad det är: bedrägeri, skattebedrägeri, bokföringsbrott
m.m. Det är självklart att det är oacceptabelt - det behöver vi inte diskutera.
Det är redan förbjudet och straffbart. Självfallet medverkar inte rådgivare,
kreditgivare, advokater och andra till skattefusk i den mening som jag här ger
begreppet, att skattefusk är brottsligt.

Nästa begrepp är skatteflykt. Där blev jag litet överraskad över riksskatteverkets
definition. Jag vill nämligen för min del använda ordet skatteflykt så
som riksdagen har använt det i lagstiftningen mot skatteflykt. Skatteflykt är
då visserligen inte något brott, men det är att handla i strid mot skattereglerna.
Man blir inte straffad med fängelse eller annat, utan ”straffet” är att den
transaktion man gjort för att minska skatten inte blir godtagen. Man får
betala den skatt som man i själva verket skulle ha betalat, och man kanske
även får betala ett visst tillägg. Det är alldeles klart att kreditgivarna, som jag
närmast vill försöka tala för, inte medverkar till transaktioner som rubriceras
som skatteflykt i den mening som jag här vill lägga in i begreppet.

Jag observerade att riksskatteverket tolkar skatteflykt på ett något annat
sätt, nämligen som någonting som är lagligt, alltså förenligt med skattelag,
men som strider mot lagstiftarens intentioner. Det är något helt annat än den
skatteflykt varom riksdagen har lagstiftat i den lagstiftning om skatteflykt
som jag nyss nämnde. Då är vi inne på annat, som jag strax skall återkomma
till. Jag vill alltså säga att skattefusk och skatteflykt i legal mening inte är
något som kreditgivare, banker och andra, medverkar till - det är alldeles
självklart. Det är inte förenligt med sund affärsverksamhet, sund bankverksamhet,
sund rådgivning till klienter och andra.

Det vore gott och väl om man kunde slå fast dessa skillnader, men vi har
flera gånger hört herr vice ordföranden citera t.o.m. en sådan auktoritet som
lagrådet, som förklarar hur svårt det är att placera in en viss transaktion i det
här mönstret. Är det skattefusk? Är det skatteflykt? Eller är det något som
inte faller under dessa begrepp? Skälen till att detta är så svårt har vi hört
utvecklas av lagrådet. Att det är svårt beror naturligtvis på den typ av
lagstiftning vi har haft och i ökad utsträckning har fått de senaste 25 åren,
nämligen dels i form av vad man ibland litet vårdslöst kallar kautschukparagrafer,
dels i form av kanske av brådska föranledd icke fullt genomtänkt
lagstiftning. Detta drabbar framför allt dem som i dessa frågor skall råda och
hjälpa medborgare, dvs. banktjänstemän, advokater, revisorer m.fl. Hur
skall man agera?

Antag att vi håller oss till bankfallet och att det blir aktuellt med en viss
transaktion eller en viss marknadsföringsåtgärd. Man frågar då skattejuristerna,
för sådana skaffar man sig - man betalar dem så bra som vi har hört här
för att verkligen få ordentliga och skickliga råd - och de svarar: Det här är
icke förenligt med skatteflykt. Det är mer sannolikt att det icke blir godkänt
av skattemyndigheterna på grund av skatteflyktslagen. Då avråder man
klienten och kollegorna i banken, som övervägar att ge krediter och man
säger: Låt bli detta - det håller inte.

1988/89:SkU16

Bilaga

4 Riksdagen 1988/89. 6 sami. Nr 16

Sedan har vi det andra fallet, där skattejuristen gör samma prövning efter
bästa förstånd och finner att det mesta talar för att transaktionen icke strider
mot någon straffregel och icke heller mot skatteflyktsreglerna. Transaktionen
är alltså icke förbjuden enligt skattelagstiftningen. Om skattejuristen
finner att övervägande skäl talar för att transaktionen är så att säga ren, då
måste han ju råda klienten att göra transaktionen, om klienten önskar det,
och - numera när det inte är några kreditrestriktioner - även tillstyrka att
man lånar ut pengar till den.

När det är tveksamt hur utgången blir, när det står och väger - det är då
problemet finns. Hur skall man då hantera situationen, när man står inför ett
tilltänkt affärsavtal, inför en affärshändelse, en rådgivning, en kreditgivning
eller vad det kan vara? Då är vi inne i en gråzon. Jag antar att det är denna
gråzon man diskuterar när man använder uttrycket ”laglig men i strid mot
intentioner” eller uttrycket ”skatteundandragande” och andra uttryckssätt
som är svåra att definiera.

Problemet är i det ekonomiska livet att om man i alla sådana här
tveksamma fall skulle säga ”låt oss vänta på skattedomstolarna”, så skulle
det inte bli så många affärer gjorda. Vi får inte glömma att näringslivet ändå
har krav på sig att transaktionerna skall göras - inte alla, det medges, men en
hel del. Inom denna gråzon varierar naturligtvis försiktigheten. Den har väl
inom bankväsendet ökat, bl.a. av det skäl som här nyss antyddes, att man fäst
mer och mer uppmärksamhet på etiken på detta område både genom
personalorganisationen, Bankmannaförbundet, i bankledningen och inte
minst på utbildningssidan. Man befinner sig i detta dilemma, men man får
inte glömma att så länge det inte är skattefusk eller skatteflykt, så är
skatteplanering definitionsmässigt inte någonting som man skall lägga
moraliska eller nedsättande synpunkter på. Man kan tvärtom säga att i den
mån skatteplanering sker inom skattelagstiftningens gränser, sådan denna
lagstiftning nu är, så är en företagsledare skyldig gentemot sin styrelse, sina
revisorer och sina aktieägare att tillämpa skatteplanering. Medborgarna har
ju också en viss rätt att inom lagens ram göra det. Man skall alltså akta sig för
att anlägga i och för sig nedsättande omdömen på skatteplanering.

Då är man tillbaka till moralen och frågan om vems fel allt detta är. Så sent
som i dagarna har vi ju konstaterat den concensus som numera råder om hur
orimligt för att inte säga bisarrt vårt skattesystem är, har varit och har blivit
under de senaste åren. Här talas ju mycket om etik och moral, och det är
viktigt och riktigt. Etiken och moralen ligger väl jämnt fördelad både hos de
praktiskt verksamma människorna och hos tillskyndarna av ett skattesystem,
som ställer dessa praktiskt verksamma människor inför de avvägningsproblem
som jag här har försökt beskriva. Lösningen är naturligtvis ett bättre
skattesystem. Näringslivet, som ju har haft detta ärende om handelsbolagen
på remiss, har sagt att man måste göra något åt förhållandena, de är inte bra,
lagstiftaren skall självfallet gå in. Här harvi en avart, men den skall man rätta
till, inte med brösttoner utan med lagstiftning. Och det är det man gör. Sedan
kan man diskutera hur lagstiftningen tekniskt skall utformas. Det är jag inte
någon expert på och skall avstå från att ta upp.

Jag vill stanna här efter dessa litet mer allmänna synpunkter. Jag kände ett
behov av att framföra dem och ställa den kyrkan mitt i byn.

1988/89 :SkU 16

Bilaga

Ordföranden: Vi tackar för denna information, och jag lämnar nu ordet till
Gösta Fischer, Finansbolagens förening.

Gösta Fischer: Först vill jag säga att jag helt instämmer i de synpunkter som
Claes-Göran Källner lagt fram här när det gäller den grundläggande analysen
av problemet och terminologispörsmålen. Jag tänker ge en snävare bild av
hur det här ter sig ur en branschorganisations synvinkel.

Vi har ju förstått att man från politikerhåll undrar hur det kan gå till - att
inte organisationer av skilda typer kan förhindra en utveckling som samhället
måhända inte gillar. Utgångspunkten är gråzonen. Jag vill hävda att den
absoluta uppfattningen inom näringslivet är den att bevisbördan för beskattning
ligger på staten. Det är inte näringslivet som skall bevisa att man inte är
skatteskyldig. Det finns med andra ord ett absolut behov av klara riktlinjer.
Finns det inte klara riktlinjer, då tror jag att det alltid kommer att vara så att
näringslivet, i den konkurrenssituation som råder på marknaden, tar de
möjligheter som finns att tjäna pengar, fortfarande så länge man rör sig på
det legala området.

Det finns möjligheter att sätta upp etiska regler. Det har också gjorts inom
kreditinstituten. Finansbolagens förening har nyligen antagit etiska regler för
kreditgivning. Jag tror att man har diskuterat detta även på bankhåll. Sådana
etiska regler kan inriktas på alla möjliga praktiska frågor av typen att man
skall följa lagar och förordningar. De kan inriktas på hur man skall hantera
sina kunder, hur man skall behandla reklamationer osv. Det är förhållanden
som det är någorlunda lätt att ha etiska uppfattningar om.

I linje med detta ligger också att man kan ingå överenskommelser med
bankinspektionen, med konsumentverket och andra om hur man skall bete
sig t.ex. i marknadsföring o.d. Men när man närmar sig kärnan av den
affärsmässiga verksamheten är det ofta inte möjligt att med hjälp av etiska
principer styra näringslivet. Då måste lagstiftaren sätta upp en del staket som
samhället vill ha.

Om man tar fallet med handelsbolagen är frågan: Hur hanterades det här
inom finansbolagen som jag närmast kan uttala mig om? Ett par tre bolag har
ägnat sig åt detta. Skulle föreningen eller någon annan i förväg ha kunnat
säga till dessa bolag att det här bör ni inte göra? Jag har redan sagt att det
nästan hade varit omöjligt. Det gick inte att av lagstiftningen eller av
kommentarerna få någon bestämd uppfattning om huruvida detta var lagligt
eller inte. Vad gjorde bolagen då? Jo, de konsulterade all den expertis som
fanns till hands - juridisk expertis och skatteexpertis - innan det här
konceptet sjösattes. Man fick då klartecken. Sedan blev det så småningom
ändå diskussioner om detta i massmedierna. Man gjorde då ytterligare
kontroller via rättsvetenskapsmän på våra universitetsorter och fick fortfarande
klartecken. Det hade nog varit knepigt för en branschorganisation att i
en sådan situation gå in och från början avfärda denna möjlighet. I grunden
är det, som många har sagt här, fråga om hur det grundläggande skattesystemet
ser ut. Jag tror att de regler som nu, som det förefaller, kommer att
föreslås av regeringen när det gäller revision av skattesystemet säkert kan
bidra till att åtminstone av samhället oönskade former av s.k. skatteplanering
försvinner eller i varje fall blir mindre attraktiva.

1988/89:SkU16

Bilaga

Många inlägg här skulle man vilja kommentera. Någon frågade om det
finns någon sorts intellektuell lust hos näringslivet att utmana staten. Jag tror
visst att det finns en sådan intellektuell lust, men den riktar sig inte mot staten
utan mot konkurrenterna. Det är så det skall vara i en marknadsekonomi.
Det får tillkomma staten att sätta upp gränserna för hur långt konkurrensfriheten
skall kunna sträcka sig.

Vi har haft en del invändningar av mer praktisk natur mot det förslag som
föreligger, men det hindrar inte att jag vågar säga att det ur finansbolagens
och kreditgivarnas synvinkel inte alls är ovälkommet att staten nu reglerar
denna möjlighet till dubbla avdrag. I den form detta har kommit att
marknadsföras har det kanske blivit väl utmanande - det är nog fullt klart.

Anita Johansson (s): Jag skulle vilja vända mig till Gösta Fischer från
Finansbolagens förening. Vi vet ju att finansbolagen bl.a. är behjälpliga vid
skatteplanering. Ungefär för ett år sedan beslöt riksdagen att sätta stopp för
skatteplanering via förskottsräntor. När detta stod klart inleddes en hastig
expansion av antalet kommanditbolag. Det föll sig naturligt att dra slutsatsen
att de som tidigare hade skatteplanerat med förskottsräntor nu såg sig om
efter andra möjligheter. Det har inte varit någon brist på upplägg - det har vi
kunnat höra i debatten här i dag. Utöver skatteplanering med förlustandelar i
kommanditbolag har vi sett nya varianter, t.ex. handel med skalbolag,
utdelningsfonder, handel med aktier, med beskattning av vinstmedel. Det
skulle vara intressant för oss i skatteutskottet att få reda på vad ni har för
skatteplanering som man kommer att flockas kring härnäst. Kan företrädaren
för Finansbolagens förening ge oss något besked i dag, så att vi kunde
vara litet före i den här debatten?

Gösta Fischer: Finansbolagens förening kan inte ge något som helst besked.
Utgångspunkten för frågan är ju att man anser att all denna verksamhet a
priori är förgriplig och bör stoppas. Frågan ställdes ju också till riksskatteverket,
om verket inte hade så stora resurser att det kunde titta in i framtiden och
i förväg stoppa skatteplaneringsåtgärder. Det kunde inte riksskatteverket.
Än mindre kan vi det från föreningen. Jag vill påstå att det inte ens är
önskvärt att organisationerna låser branschen i förväg i fall där det inte är
fullt klart från början att de är olagliga, och så är ju sällan fallet.

Anita Johansson (s): Skattepolitiken bör syfta till, tycker jag, att främja en
rimlig och bra fördelningspolitik. Skatteplanering av alla sorter innebär att
man upphäver lagstiftarens intentioner. Jag skulle vilja få veta om finansbolagen
kan se några produktiva inslag som kan förknippas med de här
affärerna.

Sedan tycker jag att det var ett mycket bra förslag som kom fram här i dag
från P-O Edin. Han föreslog en kampanj om skattemoralen. Skulle
finansbolagen vilja vara med på en sådan kampanj?

Gösta Fischer: Ja, jag kan visst tänka mig att vara med på en kampanj om
skattemoralen. Jag tror inte alls att man skall se kreditgivarna som några
förkämpar för dålig skattemoral.

1988/89:SkU16

Bilaga

Anita Johansson (s): Jag frågade också om ni kunde se några produktiva
inslag i den typ av skatteplanering som försiggår. Vi vet ju att det handlar om
mycket pengar. Ni måste ju ha någon liten vision om vad det är för typ av
produktivitet som detta med skatteplanering står för.

Gösta Fischer: Om man gör en konstruktion - det finns ju grader i helvetet -som helt saknar förankring i ett kommersiellt intresse vid sidan av skatteplanering,
är risken naturligtvis mycket stor för att skatteplaneringen är
någonting som man inte bör ägna sig åt. Det kanske har varit så i vissa av
kommanditbolagsfallen. Jag talar då inte om de bolag som hör hemma i
föreningen utan kanske i första hand om andra bolag.

Skatteplanering är inte någon nationell företeelse. Alla skatteplanerar ju
inom lagens råmärken även internationellt. En stor del av den finansiella
marknaden är präglad av ett visst skattetänkande utan att det därför anses
vara oetiskt. Man kan ju föra upp det på ett internationellt plan och säga att
om svenska företag skall bli konkurrenskraftiga, då måste de se till att hålla
sina kostnader under kontroll. Och detta är ett sätt att hålla kostnader under
kontroll.

Bo Lundgren (m): Jag tror att vi alla i den här salen är överens om att
skatteplanering av den omfattning och av den komplexitet som nu förekommer
är ganska improduktivt. Det skulle vara skönt att slippa skatteplanering
och i stället kunna satsa sina resurser och sin tid på andra saker som vore mer
nyttiga för både samhället och enskilda medborgare.

Utan att gå in på detaljerna i den här lagstiftningen - det finns andra som
senare kan ta upp dessa - vill jag fråga Claes-Göran Källner och Gösta
Fischer: Vad är det, enligt er uppfattning, som gör att banker och finansbolag
ägnar så mycket tid åt skatteplanering? Vad är det som gör att de enskilda
kunderna efterfrågar dessa tjänster?

Claes-Göran Källner: Med all önskvärd tydlighet har det väl framgått av
denna debatt att skattesystemet är så komplicerat att ingen transaktion av
någon betydelse kan genomföras utan att skatteproblemen kommer i
förgrunden, vilket alla som arbetar med detta i bankerna kan omvittna.
Detta förhållande ses som ett stort bekymmer, och man skulle inget hellre
vilja än att icke för dyra pengar behöva anställa dessa skickliga skattejurister
som finns inom riksskatteverket. Detta är ett nödvändigt ont, men eftersom
vi har att göra med företag som driver rörelse och som enligt aktiebolagslagen
har till uppgift att skapa vinst, så måste banker, finansbolag, advokater och
revisorer i egenskap av rådgivare till dessa företag spela på de villkor som
gäller. I annat fall skulle ju hela näringsverksamheten på något vis vara
förfelad. Det är den situation som råder, och alltså måste man i dag skaffa
den bästa sakkunskapen åt sina klienter och kunder. Visst är detta ett
nödvändigt ont, och visst har Bo Lundgren rätt i vad han säger, att dessa
resurser kunde användas mycket bättre. Återigen är vi då tillbaka till att det
kan bli bättre med ett enklare skattesystem.

Eftersom jag ändå har ordet vill jag i samband med vad jag nyss sade
tillägga att naturligtvis vill vi alla medverka till att förbättra skattemoralen.
Det har ju sina sidor för den stora grupp medborgare som i massmedia tar del

1988/89:SkU16

Bilaga

av det omvända förhållandet, nämligen hur vissa företagare och skattebetalare
råkar väldigt illa ut, samtidigt som det kanske råder en viss småaktighet
från statsmaktens sida när det gäller att gottgöra dem då misstag begåtts. I en
del fall har det förekommit bl.a. vad som tidigare kallades Pomperipossaeffekter.
Allt sådant får ett mycket stort genomslag till följd av en
skattelagstiftning om vars uselhet vi alla är överens. Därför är det inte så lätt
att ändra skattemoralen. Om man nu skall tala i termer av skuld, får vi nog
fördela den jämnt på olika grupper och beslutsfattare i samhället. Det här är
ett svårt problem.

Gösta Fischer: Bo Lundgren frågade varför banker och finansbolag ägnar sig
åt skatteplanering. Ja, helt enkelt därför att den tjänsten efterfrågas. Vår
uppgift är att tillgodose kundernas önskemål. Nästa fråga blir naturligtvis:
Varför efterfrågas den tjänsten? Då återkommer vi till resonemanget om
skattesystemet, vilket vi inte behöver gå in på igen, men det är där knuten
ligger.

Bo Lundgren (m): Tror ni att det är möjligt att genom fortsatta punktinsatser,
liknande de 22 som tidigare genomförts, undvika skatteplanering i
framtiden, om man inte vidtar några förändringar av det grundläggande
skattesystemet och av marginalskatterna?

Claes-Göran Källner: Vi nödgas konstatera att uppfinningsrikedomen är
sådan att lagstiftaren alltid ligger efter.

Det nu aktuella ärendet på utskottets bord visar med önskvärd tydlighet att
reglerna är oklara, när t.o.m. lagrådet har uttryckt sitt ogillande, men man
kan nog tolka lagrådets språkbruk på annat sätt än vad Jan Bröms här gjorde.
När lagrådet säger någonting negativt, betyder det - även om ordalagen är
försiktiga - att man gått väl långt. Jag påstår att den typ av lagstiftning som
här föreslås, som lagrådet kommenterar på det här sättet, anstår inte Sveriges
riksdag, eftersom det finns så många olösta problem, så mycken retroaktivitet
och så många förflyttningar av problem från en punkt till en annan. Därför
är svaret på frågan nej. Här måste stora grejor till.

Gösta Fischer: Jag har ingen annan uppfattning. Claes-Göran Källner har
helt rätt.

Bo Lundgren (m): I dag är skattesatsen på kapitalinkomster och utdelningar
- de är ju dubbelbeskattade - för den enskilde med högsta marginalskatt
75 %. Detsamma gäller för korta realisationsvinster. Om den skattesatsen
minskades med t.ex. 30 %, skulle det minska intresset för skatteplanering av
den här typen?

Claes-Göran Källner: Ingen är väl tillräckligt mycket expert för att svara på
den frågan. Detta är mer ett psykologiskt spörsmål. P-O Edin menade att om
man rör sig i intervallet 10-30 %, så är frestelserna eller möjligheterna
desamma som vid de intervaller vi nu diskuterar.

Om man talar om fysiska personer med inkomst av tjänst, tror jag att nivån
har stor psykologisk betydelse. När det gäller affärskonkurrens, affärsförhållanden
och konkurrens med utländska anbudsgivare är det nog snarare

1988/89 :SkU 16

Bilaga

skillnaderna - oavsett på vilken nivå de ligger - som är det avgörande. Man
kan inte ge ett generellt svar på den frågan.

Gösta Fischer: Jag är av samma åsikt. Jag känner mera för den ”brömska
tolkningen” av problemet. Det är skillnaderna som spelar större roll än
nivån.

Britta Bjelle (fp): Claes-Göran Källner sade att den lagstiftning som vi nu har
att besluta om inte anstår Sveriges riksdag, därför att den innehåller så många
olösta problem. Detta är ofta dilemmat när man kommer fram till dessa
frågeställningar. Inte heller vi i folkpartiet tycker att de dubbla avdragen är
bra, men hur skall man få en rimlig lagstiftning? Då vill jag återknyta till vad
du tidigare berört, nämligen att man t.ex. inom bankerna - om jag förstått
saken rätt - anser att man skall kunna använda lagstiftning ända fram till dess
att det blir stopp. Den här grå zonen skall man alltså kunna tänja ut ändå fram
till ett stopp. Vore det inte rimligt att man även inom bankerna förde en etisk
diskussion, eftersom utan bankernas medel skulle mycket av den skatteplanering
som förekommer inte kunna äga rum?

Även om jag har förståelse för att man försöker flytta inkomsterna dit där
man får den lägsta inkomstskatten, inser man som utomstående bakgrunden
till varför en viss lagstiftning kommer till stånd. Det är inte så svårt att
konstatera var riksdagen egentligen tänkt sig att gränserna skall gå. Alltså
borde man kunna hålla sig till en del av de intentionerna. Varför skulle man
då inte också inom Bankföreningen kunna föra en etisk diskussion och
bestämma sig för att man inte skall använda sådant som är mest utmanande?
Effekten av all den lagstiftning mot skatteplanering som kommit till stånd
under de senaste åren är att skatteplaneringen blivit så utmanande. Man
erbjuder t.o.m. paket för ren skatteplanering.

Claes-Göran Källner: Den första uppgiften är att försöka få gråzonen så liten
som möjligt. Det är en lagstiftningsuppgift som är mycket svår, vilket inte
bara gäller skatteområdet, utan även alla andra områden. Det finns exempel
på mycket vag lagstiftning av den här arten. Vi vet ju att det beror bl.a. på att
förhållandena ändrar sig snabbt, i andra fall på teknikens utveckling och
ibland kanske t.o.m. på politiskt betingad brådska. Vi får alltid kvar en liten
gråzon hur skickliga lagstiftare vi än har och hur mycket lagrådet och
utskottet än anstränger sig. Det får vi leva med.

Det är klart att inom denna gråzon bör man föra en diskussion, och den har
påbörjats. Gösta Fischer nämnde att den har börjat i finansbolagen och även
inom bankområdet. Jag vet att sparbankerna - som jag nu inte representerar
- har etikfrågor högt upp på listan. Också affärsbankerna har det, och då icke
minst i utbildningssammanhang.

Det finns en särskild utbildningsorganisation för affärsbankerna som har
producerat en skrift som heter Etik i bank. Den används när man undervisar
banktjänstemän. Man försöker få etiken att tränga igenom på det viset att
alla banktjänstemän skall bibringas förmåga att reagera om de stöter på
någonting som är konstigt och svårt, samtidigt som de skall fråga sig om
transaktionen verkligen är förenlig med vad de bör göra. Sök råd hos
bankens skatte jurist på hög nivå! Denna typ av verksamhet har på senare år

1988/89:

Bilaga

intensifierats. Det är just ett praktiskt, konkret sätt att få till stånd den här
etikdebatten, eftersom det ändå är banktjänstemän som konfronteras med
de kunder som vill göra transaktioner eller som skall erbjudas sådana paket
som tidigare nämndes.

Jag instämmer alltså i att det är befogat, viktigt och nyttigt att aktivera den
här verksamheten. Jag kan inte säga att man har gjort allt - det kan bli bättre
- men man har i alla fall börjat.

Britta Bjelle (fp): Man kan ju stifta lagar som går väldigt långt för att försäkra
sig om att gråzonen blir så smal som möjligt. Å andra sidan kan man stifta
lagar som inte hämmar en utveckling, i syfte att skapa ett spelrum i samhället,
vilket också näringslivet tjänar på.

Om man hade lagstiftning som inte gick så långt, skulle kanske utvecklingen
bli mer sådan att riksskatteverket processade om olika frågor, vilket skulle
medföra att man får prejudikat som i någon mening blir styrande men där
lagstiftningen så att säga inte tagit hela kakan och ”klippt till”.

Hur skall man komma till rätta med skatteplanering? Finns det inget annat
sätt än att - ungefär som vi gör nu - anta en proposition, där man vill komma
ifrån detta med dubbla avdrag och samtidigt ta med en mängd andra saker för
att helgardera sig? Kan finansbolagen och Bankföreningen, i kombination
med etiska diskussioner, tänka sig en utveckling - det är ju de som
tillhandahåller en del av dessa pengar - som innebär att man i stället har en
lagstiftning som mer utgår från ett förtroende att man själv kan bedöma vad
en process i en skattedomstol kan leda till och att man därför blir
försiktigare?

Gösta Fischer: Generellt skulle man nog inom näringslivet föredra normgivning
genom praxis snarare än lagstiftning. Det finns vissa gränser, men i
princip är det nog så. Den här normbildningen fortgår ju egentligen på alla
plan - jag nämnde överenskommelserna vi har gjort med konsumentverket
och bankinspektionen.

Riksskatteverket har möjligheten att genom förhandsbesked skapa en
form av praxis, men det förutsätter förstås att man får frågor att behandla.
Förhandsbeskeden är ju alltid intressanta och avpassade till de speciella fall
där frågorna ställs, vilket gör att beskeden är användbara.

Lagstiftning är mer trubbig, men fortfarande är kärnpunkten denna: Klara
spelregler. Om man inte kan åstadkomma det på det ena sättet, får man göra
det genom det andra. Vi har kommit att tycka att lagstiftning nästan är att
föredra framför generalklausuler och andra typer av diffusa riktlinjer, som
gör att man inte vet vad man har att rätta sig efter. Lagstiftningsprocessen är
jobbigare att komma igenom, och den kan slå litet fel. Som du säger kan det
bli en trubbig effekt, men lagstiftning är ändå att föredra framför ett flytande
läge, om följden blir att det flytande läget vänds emot kreditgivarna. Helst
skulle vi vilja se att den omständigheten att det flyter i stället bör vara en
fördel för näringslivet. Men med det synsätt som man nu kan börja skönja
hos staten, att bevisbördan flyttas över till oss i stället för att ligga hos den,
blir det ju en nackdel, och då är det kanske bättre att ha en lagstiftning.

1988/89: SkU16

Bilaga

Claes-Göran Källner: Jag känner behov av att gå in i den här debatten.

Som vi alla vet är problemet med att vänta på domstolsprejudikat att det
naturligtvis tar väldigt lång tid. Under den tiden kan verksamheten gå i stå,
kanske till nackdel för affärsverksamheten och initiativ. Dessutom finns det
alltid mindre nogräknade aktörer som tar större risker, därför att de inte bryr
sig om vad regeringsrätten säger om sju år. De kör på medan andra inte vågar
på grund av att de är måna om sitt anseende i banken. Med detta system får
man alltså så till vida en snedvriden konkurrens som de mindre nogräknade
tjänar på.

Om man har som ambition att göra lagstiftning så klar och tydlig som
möjligt - alltså icke generalklausuler - står det från början klart vad som
gäller och att den som överträder eller är mindre nogräknad genast åker dit
och får betala. Rättsbildningen genom prejudikat är väl egentligen i stor
utsträckning ett nödvändigt ont - inte fullt ut därför att spelrummet för
nyheter och innovationer vill vi ju inte bli av med. Det vore som att kasta ut
barnet med badvattnet.

Låt oss för ett ögonblick tänka oss att vi skulle omsätta resonemanget när
det gäller skatteplaneringsområdet till straffrättsområdet. Där kan man inte
ha definitionen att någonting visserligen är förenligt med lag, men det strider
mot lagstiftarens intentioner, och därför dömer man till två års fängelse. Så
kan man ju inte ha det.

Många uppfattar skattetillägg och annat som ett nog så kännbart ”straff’,
även om det inte är ett straff i strafflagstiftningens mening. Man får därför
vara något försiktigt också med det här synsättet. Det är svårt att vara
lagstiftare.

Britta Bjelle (fp): Betyder det att ni inte vill ha ett eget ansvar, utan att ni vill
att staten skall ta ansvaret?

Claes-Göran Källner: Ja, i varje fall i större utsträckning än staten gör genom
de kautchuklagar och generalklausuler som nu tillämpas.

Bruno Poromaa (s): Jag vill anknyta till den fråga som Anita Johansson
ställde till finansbolagen om den edinska kampanjen. Jag undrar om
Bankföreningen också är av samma uppfattning?

Bankföreningens representant Claes-Göran Källner klagar över att de
jurister som anställts är otroligt dyra. Kan man inte tänka sig att använda
dessa jurister på ett bättre sätt, t.ex. att de uppmärksammar lagstiftarna på
ev. kryphål som finns i lagstiftningen? Då kanske man kommer ifrån, och helt
enkelt på lång sikt eliminerar, den grå zonen.

Gösta Fischer: Om man formulerar frågan så, då har man ju fortfarande
grundinställningen att gråzonen tillhör staten, och att det är vi som skall
uppmärksamma staten på när det har blivit något läckage i gråzonen, och då
skall vi be staten vara snäll och täppa till läckaget. Det är inte näringslivets
uppgift. Detta är ett spel med näringslivet på en sida, konsumenterna på en
annan, staten på en tredje och myndigheterna på en fjärde - man kan få in
många aktörer i det här spelet. Vår roll kan väl inte vara att ständigt påpeka
för lagstiftaren var något hål måste täppas igen eller om det existerar någon
ofullkomlighet. Vi har ingenting emot att påtala missförhållanden i de fall där

1988/89SkU16

Bilaga

vi ser att det blir skadeverkningar för näringslivet, men i skatteplaneringsfallen
är det naturligtvis väldigt svårt att agera på det viset.

När det gäller moralkampanjen kan man naturligtvis ställa upp för en
sådan, men då vill man gärna veta vilken typ av konkreta åtgärder som man
skall stödja och vad som skall ligga i denna moral. Det hjälper ju inte med en
moralkampanj om innebörden av skatteväsendets regler är suddig.

Rolf Kenneryd (c): Claes-Göran Källner nämnde att man har utarbetat ett
utbildningspaket. Innehåller det paketet också ubildningsinsatser när det
gäller banktjänstemännens handläggande av, vad man skulle kunna kalla,
vardagsskatteflykt - ett begrepp som jag tidigare diskuterade med P-O Edin
m.fl.

Min andra fråga är föranledd av den diskussion som Bo Lundgren
initierade om skattesatsens höjd och skattesystemets komplexitet. Av era
svar kunde man få intrycket att det skulle vara möjligt att eliminera
skatteplanering och skatteflykt med ett nytt skattesystem. Tror ni verkligen
att det är möjligt?

Claes-Göran Källner: Jag känner inte till några detaljer kring utbildningspaketet
som är ganska nytt. Det har sagts mig att det är upplagt så, att eleverna
först läser denna bok som är mer allmänt hållen. Därefter arbetar man med
praktiska exempel, där handledaren, en äldre erfaren banktjänsteman, går
igenom med eleverna, i regel ungdomar, tänkbara uppkommande fall som de
kan möta ute på kontoret och hur de då skall reagera.

Jag har själv inte tagit del av materialet, men det rör sig om ett 50-tal fall
som ingår i detta. Jag har försökt verka för att materialet skall spänna över
allting som kan rymmas inom etikområdet, och därvid även skatteplaneringssidan,
särskilt som den ingår i den grundläggande skriften. Jag vågar inte
svara bestämt, men jag skulle tro att även skatteplaneringsfrågor kommer att
omfattas av denna utbildning.

Den andra frågan som Rolf Kenneryd ställde har vi tidigare varit inne på.
Såvitt gäller fysiska personer och inkomst av tjänst, kommer nog en väsentlig
sänkt marginalskattenivå att påverka skatteplaneringen. När det gäller
företag är det mera tveksamt, eftersom affärsmässiga och andra överväganden
måste göras. Det är skillnaderna mellan olika skattesatser, beroende på
olika lägen, som är mera avgörande än på vilken nivå man hittar dessa
skillnader. Svaret blir alltså litet både/och eller antingen/eller.

Lars Bäckström (vpk): Jag skulle vilja ställa frågor till Källner och Fischer
vad gäller att försöka kasta litet ljus över denna gråzon ni har talat så mycket
om. Anser ni att det över huvud taget finns en etisk gräns för det som inte är
skattefusk eller skatteflykt i den meningen ni har redogjort för, men väl en
sådan skatteplanering att den kan anses som oetisk - dvs. för ett seriöst
kreditinstitut oetiskt att vara behjälplig till - eller att den på annat sätt kan
strida mot sed och sundhet?

Om det inte finns en sådan etisk gräns, så har jag uppfattat er som att ni
menar att det bör vara lagstiftarens sak att minska denna gråzon, och vad ni
då kräver är ju så att säga en hårdare och snabbare skattelagstiftning. Det är
väl heller inte riktigt det ni egentligen önskar er. Om ni hade en sådan etisk

1988/89:SkU16

Bilaga

gräns, så kan man ju förutsätta att lagstiftaren kan tänka sig att inta en något
mjukare hållning. Man kunde också tänka sig att om man hade hårda etiska
regler, så blev det inte en konkurrensfördel för andra konkurrerande
kreditgivare, för då fick man inte vara med i era föreningar. Det skulle också
vara en konkurrensnackdel för ett oetiskt företag. Ni skulle så att säga kunna
tillgodose era egna syften med hårdare etiska regler. Ser ni denna möjlighet?

Gösta Fischer: Jo då, visst finns det en etisk gräns, men svårigheten ligger just
i att fastställa var den ligger någonstans. Man kommer inte så långt bara
genom att säga att det finns en gräns. I själva verket pågår hela tiden någon
form av etisk diskussion inom bolagen.

Nu har vi de här fallen med handelsbolag och kommanditbolag. Vissa
bolag utnyttjade möjligheten, andra gjorde det inte. Jag föreställer mig att de
som inte gjorde det säkert hade gjort någon form av etisk programbestämning.
Andra kanske ägnade sig åt utdelningsfonder, ytterligare andra ägnade
sig åt förskottsräntor, men vissa gjorde det inte. Jag menar att diskussionen
pågår ständigt.

Du frågade om det inte är möjligt att stänga föreningens gränser, sätta upp
en viss nivå. Jo då, och det gör vi också. Medlemskap i Finansbolagens
förening är inte automatiskt. Det har förekommit att vi har sagt nej, bl.a. av
etiska skäl. Vi har haft kännedom om att bolag har agerat på marknaden på
ett sätt som inte var riktigt och som vi inte gillade. Det finns sådana
möjligheter, men när det gäller de stora problemen där mycket pengar är
involverade och där man befinner sig i ett utsatt konkurrensläge, kan det vara
svårt att själv resa det etiska staketet.

Claes-Göran Källner: Dessa frågor är rätt ställda. De sätter fingret på den
ömma punkten. Visst finns det etiska gränser. När det gäller lagstiftningen
mot skatteflykt finns ännu inte tillräckligt många avgöranden i högre instans
för att ge oss någon ledning. Vi vet alltså inte riktigt var gränserna går.
Gränserna kan dessutom variera. Etiken kanske är en annan om vi har
kreditransonering - då skall man inte ge lån till onödiga eller improduktiva
angelägenheter, utan då skall man ge lån till industriinvesteringar och
bostadsbyggande. Så var det under en lång följd av år. Det var ganska
självklart att etiken, samhällsnyttan eller vad man vill kalla det, slog till. I ett
annat läge - som det vi har nu - måste man först fråga folk vad de skall
använda t.ex. en kredit till.

Dessutom har det diskuterats vad som skulle ske om man inom en
branschorganisation, en grupp företag, skulle enas om vissa gränser. Jag har
inte frågat näringsfrihetsombudsmannen om han skulle gilla den typen av
konkurrensbegränsning. Detta är för mig en öppen fråga. Även om
näringsfrihetsombudsmannen skulle gå med på detta, vore det ett mycket
svårt att i en grupp av tio företag - eller som i Finansbolagens förening 40 eller
50 företag - konkret sätta gränserna för de fall som kan tänkas komma upp.
Man skulle nog i den etiska diskussionen också komma fram till någon form
av generalklausul. Då vore man inte mycket hjälpt.

Det är lätt att tala om etik och etiska gränser. Problemen uppstår först i de
konkreta situationerna. Jag vill gärna hålla med frågeställaren att vi bör

1988/89:

Bilaga

sträva i denna riktning. Frågan är rätt ställd och träffar den ömma punkten.
Här ligger en svårighet.

Lars Bäckström (vpk): Hur bedömer Bankföreningen bankernas agerande i
fråga om utdelningsfonderna? Är detta ett etiskt försvarbart handlande, med
denna omsättning på runt 30 miljarder?

Claes-Göran Källner sade att ni på bankerna helst skulle slippa anställa
dessa dyra skattejurister. Men jag såg en rubrik i Veckans Affärer:
Skatteplanering mycket lönsamt för bankerna. Bestrider Claes-Göran
Källner denna rubrik i Veckans Affärer?

Claes-Göran Källner: Utdelningsfonderna kommer att prövas av skattemyndigheterna.
Jag är inte skatteexpert, men såsom utdelningsfonderna har
skildrats finns en viss sannolikhet för att de kommer att drabbas av
generalklausulen. Det tror jag våra vänner från riksskatteverket kan svara
på.

I det system vi har är skickliga skattejurister till gagn för, i detta fall,
bankerna såsom rådgivare åt kunderna. Det är alldeles självklart. Det
tillkommer inte mig att gå in på deras löneförhållanden. Vill man ha de
skickligaste, betalar man den lön de betingar. Men detta är inget självändamål,
utan det tillhör den service som ett affärsföretag, en bank, måste ge till
sina kunder.

Lars Bäckström (vpk): Claes-Göran Källner kanske inte uppfattade min
fråga. Det stod i Veckans Affärer nr 40: Skatteplanering mycket lönsamt för
bankerna. Vill herr Källner bestrida denna rubrik?

Claes-Göran Källner: Skatteplanering i den mening som här avses är en
tjänst. Bankerna tjänar pengar dels på räntemarginaler, dels på tjänster som
utförs - notariatstjänster, rådgivning m.m. Även dessa rådgivare i bankerna
har en viss taxa. Det hör till det affärsmässiga systemet. Ju svårare ärenden,
ju skickligare jurister och ju större affärer, desto mer intressant är denna del
av bankernas affärsverksamhet, dvs. att ge kvalificerad rådgivning och
kvalificerade tjänster. I den meningen är rubriken naturligtvis riktig.

Gösta Lynga (mp): Det Gösta Fischer sade om etiska regler gjorde mig
mycket nyfiken. Sedan har denna fråga utvidgats på ett sätt som gjort mig
litet mer betänksam. Etiska regler bör ju alltid innefatta en lojalitet. Man kan
vara lojal mot det företag man arbetar inom. Man kan vara lojal mot sin
klient. Man kan vara lojal mot medmänniskor, mot allmänheten och man
kan vara lojal mot staten. Vari ligger lojaliteten i de etiska regler ni tydligen
har accepterat?

Gösta Fischer: Denna fråga är komplicerad. En medlem som skrivit under de
etiska reglerna, och det måste alla våra medlemmar göra, är först och främst
lojal gentemot branschen, mot de andra medlemmarna i föreningen. Om
man avviker från de etiska reglerna och börjar agera på något annat vis är
man illojal mot sina konkurrenter. Det skall man inte få vara. Sedan är det
också fråga om en lojalitet mot våra kunder.

Jag förstår att Gösta Lyngå egentligen är ute efter om man också är lojal
mot, låt oss säga högre värden, såsom skattesystemet och tänkandet bakom

1988/89:SkU16

Bilaga

skattelagstiftningen. Det står i de etiska reglerna att finansbolagen skall följa
lagar och förordningar samt riktlinjer och diverse uttalanden från bankinspektionen
och riksskatteverket. Gör man inte det är man illojal mot
grundtanken i lagstiftningen. Men det gäller att veta vad i systemet som skall
följas, vad innebörden av den skatterättsliga lagstiftningen är. Man kan ju
inte avge en lojalitetsförklaring, om man inte vet vad den innebär. Vi
kommer alltid tillbaka till det: lagstiftningen måste tolkas. Vem tolkar den då
bäst? I vissa lägen kan man inom näringslivet göra det själv. I andra
situationer är det skattemyndigheterna som gör det bäst. Dessutom kan det
finnas situationer där lagstiftaren får skriva om lagen.

Lojaliteten finns på många plan mot olika aktörer. Jag kan inte svara mer
precist.

Gösta Lyngå (mp): Det är ju aktuellt just nu i riksdagen med lagen om
företagshemligheter, den s.k. lex Bratt. Man kan enligt mångas bedömning
se lojaliteten mot allmänheten som viktigare än lojaliteten mot det företag
där man arbetar. Detta är ett synsätt som har ändrats mycket under de senast
50 åren. Jag tycker därför att det skulle vara intressant att få belyst hur det
ligger till.

Ordföranden (s): Utskottsutfrågningen fortsätter. Den gäller propositionen
om handel med andelar i handelsbolag men kan utvidgas till att också gälla
skatteflykt och skatteundandragande i största allmänhet. Företrädare för
Sveriges industriförbund, Föreningen Auktoriserade revisorer och Familjeföretagens
skatteberedning har nu att svara på frågor. Jag ber att för korta
inledningar först få överlämna ordet till Eskil Qwerin, Sveriges industriförbund,
och därefter till Göran Tidström, Föreningen Auktoriserade revisorer.

Eskil Qwerin: Det har tidigare i dag klart framgått att vi inte menar riktigt
samma sak när vi talar om skatteplanering. Jag definierar skatteplanering
som ett sätt att förutse och beräkna skatteeffekterna vid ekonomiska
transaktioner. Skatteplanering i denna mening är en nödvändighet för de
flesta skattskyldiga, och dessutom är den samhällsekonomiskt nyttig. I
många situationer är det också nödvändigt med skatteplanering. Ett exempel
på detta är vid generationsskiften. Om en företagare skall överlåta ett företag
till sin son eller dotter och företaget är värderat till exempelvis 5 milj. kr.
utgår gåvoskatt på ungefär 2,3 milj. kr. Om pengarna till denna skatt skall tas
ur företaget, belastas företaget med en kostnad på 13-14 milj. kr. Det säger
sig självt att de flesta företag inte klarar en sådan belastning. Därför är
skatteplanering nödvändig i sådana fall.

Jag kan även ge exempel på nödvändig skatteplanering inom bolagssektorn.
Inom t.ex. koncerner gäller det att se till att resultatutjämningsmöjligheterna
mellan bolag är öppna eller att undvika dubbelbeskattning eller
tredubbel beskattning.

Denna typ av skatteplanering skall emellertid inte sammanblandas med
skatteflykt och skattefusk. Industriförbundet anser givitvis att skattefusk
aldrig kan försvaras. Vi är inte heller några vänner av skatteflykt som innebär
att skattelagstiftningen kringgås.

1988/89:

Bilaga

Jag kan emellertid gott tillstå att gränsdragningen mellan skatteflykt och
skatteplanering inte alltid är alldeles klar. Vad som däremot är alldeles klart
är att såväl skatteplanering som skatteflykt har ökat väsentligt under senare
år. Som vi ser det finns det åtminstone tre förklaringar till denna ökning.

Den första förklaringen är skattetrycket och de höga marginalskatterna.
De höga skattesatserna när det gäller såväl inkomstskatterna som arvs- och
gåvoskatterna bidrar starkt till ett ökat skattetänkande.

Den andra förklaringen är att systemet i dag inte är symmetriskt. Det är,
som vi hörde tidigare, mycket lönande att omvandla högbeskattade inkomster
till lågbeskattade realisationsvinster. På samma sätt är det med kostnaderna.
Det är fördelaktigt att försöka dra av kostnader mot så högbeskattade
inkomster som möjligt. Men denna asymmetri i nuvarande skattesystem är
ett generellt problem som inte går att lösa med speciallagstiftning, utan det
krävs en reformering av hela skattesystemet, och i första hand av kapitalbeskattningen.

Den tredje förklaringen är skattereglernas utformning. De är komplicerade
och svåröverskådliga och innehåller dessutom en rad blindskär och fällor.
Under årens lopp har det införts en mängd specialregler för att förhindra och
stoppa skatteflykt, bl.a. regler om interna aktieöverlåtelser, vinstbolag,
Lundintransaktioner och inte minst den särskilda fåmansföretagslagstiftningen.
Många av dessa regler är konstruerade på ett sådant sätt att de skulle
få helt orimliga effekter om de skulle tillämpas vid ekonomiska transaktioner.
I detta sammahang gäller det därför för de skattskyldiga att se upp.
Därför krävs det att de förutser och skatteplanerar för att undvika dessa
fällor i skattelagstiftningen.

Även den s.k. underbara natten 1981 bidrog till att skatteplaneringen och
skatteflykten ökade. När man införde den s.k. förvärvskällemetoden förstärktes
asymmetrin i skattesystemet. Den ledde till att skattskyldiga
försökte och försöker placera intäkter och kostnader i samma förvärvskälla.
Detta utvecklades så småningom till en hel vetenskap och födde en mängd
affärsidéer.

Vi inom Industriförbundet har också funderat på vilka åtgärder vi tror att
man kan vidta för att motverka, försvåra och dämpa skatteflykten. Vi tror att
om de förslag som har framförts i debatten om en sänkning av marginalskatterna
genomförs skulle det starkt bidra till att skatteflykten minskade. Vi tror
att även det systematiska utnyttjandet av luckor i lagstiftningen skulle bli
mindre attraktivt. Enligt vår uppfattning är det inte bara marginalskatterna
som behöver sänkas utan även arvs- och gåvoskatterna.

Vidare krävs det, som vi har hört här tidigare, att systemet blir symmetriskt.
Detta gäller framför allt kapitalbeskattningen. Vi anser även att de
förslag som har framförts i debatten om en enhetlig kapitalbeskattning skulle
kunna bidra till att minska skatteflykten.

När det gäller företagsbeskattningen tror vi att en radikal sänkning av
bolagsskattesatsen i kombination med basbreddningar skulle leda till att
utrymmet för tveksamma dispositioner minskade. Och inte minst tror vi att
en förenkling av skattesystemet skulle bidra gynnsamt till att minska
skatteflykten.

Bakgrunden till propositionen om handelsbolag är den dubbla avdragsrät -

1988/89:SkU16

Bilaga

ten. Men denna dubbla avdragsrätt har inte varit okänd, tvärtom. Redan
1983 påpekade ett regeringsråd i ett mål i regeringsrätten att gällande praxis
skulle kunna leda till icke önskvärda skattekonsekvenser. Det är alltså först
nu, åtskilliga år efter detta konstaterande, som det har lagts fram ett förslag.
Det har i sig lett till en olycklig situation.

Beträffande detaljerna i propositionen har Industriförbundet tillstyrkt att
den dubbla avdragsrätten tas bort. Industriförbundet anser däremot att
förslaget totalt sett är för långtgående, och det förefaller vara en överreaktion
på det systematiska utnyttjandet av den dubbla avdragsrätten som har
förekommit.

Det har tidigare talats om behandlingen av negativt kapital. Denna del av
förslaget tror vi kommer att leda till flest tillämpningsproblem. Även om man
teoretiskt sett kan försvara lagförslaget i denna del, så kan det uppstå
orimliga situationer när fiktiva inkomster tas upp till beskattning på det sätt
som har föreslagits.

Vi anser att även förslaget om förvärvskälla strider mot grundläggande
principer för handelsbolagens beskattning, där tanken är en enkel beskattning.

Tidigare har vi även hört talas om förslagen att begränsa avdragen för
realisationsvinster på yngre andelar till 40 %. Också detta bryter symmetrin i
beskattningen. Egentligen anser vi att de andra förslagen i propositionen
borde vara fullt tillräckliga för att förhindra skatteflykt med handelsbolag.

Vi har också varit kritiska mot övergångsbestämmelserna som vi anser har
klart retroaktiva effekter, även om en uppmjukning har skett i propositionen
i förhållande till förslagen i departementspromemorian. Men i praktiken
innebär övergångsbestämmelserna ändå att en gång avdragsgilla kostnader
återförs till beskattning när en andel avyttras.

Vi anser sammanfattningsvis att förslagen som gäller handelsbolagen är för
långtgående, och det finns en risk att villkoren för handelsbolag, som är en
mycket bra associationsform, kommer att försämras väl mycket.

Göran Tidström: Jag väljer att koncentrera mitt anförande till skatteplanering
och revisorsetik.

Revisorerna har en speciell ställning med insyn på mikronivå i företagen.
Dessutom agerar vi, som vi själva uppfattar det, som seriösa rådgivare till
företagen.

Jag kan bekräfta vad som har sagts tidigare, nämligen att vi upplever en
ökad aktivitet inom detta område. Nya tankar prövas, och nya civilrättsliga
upplägg introduceras. Parallellt med detta ser vi också en kraftig aktivitetsökning
på de finansiella marknaderna. Vi upplever det som att det är framför
allt de starka aktörerna inom dessa marknader som utvecklar nya idéer inom
skatteplaneringsområdet.

En stor del av landets skatteexperter finns bland landets revisorer och
bland skattejurister knutna till revisionsbyråerna. Vi kommer i kontakt med
skatteplaneringen hos våra klienter samt ibland även i samband med att
skattejuristerna tillfrågas av dem som skapar de nya instrumenten för
skatteplaneringen.

Vår uppfattning är att de auktoriserade revisorerna hanterar dessa frågor

1988/89:SkU16

Bilaga

med god etik och att de i skatteplaneringsfrågor håller en linje som har god
och betryggande marginal visavi vad som kan anses vara lagöverträdelser.

Det är också värt att nämna att de kvalificerade skattejurister som finns på
revisionsbyråerna ofta har en bakgrund i skatteförvaltningen, där de har
tillägnat sig en mycket god etik och förståelse för hur man resonerar inom
skatteförvaltningen. Vi inom revisorskåren känner ett starkt ansvar för att
gällande lagar följs i detta avseende. Samtidigt vore det fel att inte säga att vi
möter fler och fler situationer och propåer som innebär utnyttjande av
öfullkomligheter i skattesystemet inom den grå zonen eller där generalklausulen
kan befaras vara tillämplig. Vår uppfattning är att revisorerna i dylika
situationer följer en ordning som innebär att de, om något är oklart,
rekommenderar att förhandsbesked söks. Om detta av tidsmässiga skäl inte
är möjligt, rekommenderar revisorerna att klienten i sin deklaration gör en
helt öppen redovisning av omständigheterna i de aktuella fallen, så att
skattemyndigheterna får ett så gott underlag som möjligt för att bedöma
frågans karaktär. Om det är fråga om uppenbart oseriösa förslag är det en
självklarhet att en auktoriserad revisor avstyrker och avråder sin klient från
att genomföra det.

Vi kan samtidigt notera att benägenheten hos våra klienter att ta risker
ökar när det gäller hur pass säkra de är att en fråga skall få en för klienten
fördelaktig behandling. Detta gäller även i sådana situationer där sakomständigheter
har redovisats helt öppet. Vi upplever att detta är en följd av att
klienten ibland är påhejad av andra rådgivare. Vi kan konstatera en glidning
som innebär att det som man inte vågade göra för fem eller tio år sedan, det
kanske man vågar göra i dag.

Vad skatteplanering handlar om i seriösa företag är dock enligt vår
uppfattning helt inom ramen för lagens bokstav. Om det är i linje med
lagstiftarens intentioner, anser vi inte vara revisorernas primära uppgift att
kunna bedöma. Som jag sade tidigare, är det fråga om oseriösa förslag skall
de kvalificerade revisorerna över huvud taget inte befatta sig med dem. Men
självfallet hamnar även vi i svåra gränsdragningsfrågor som vi försöker
behandla på det sätt som jag tidigare redogjorde för, med förhandsbesked
och öppen redovisning i samband med deklarationen.

Vi har bedrivit ett arbete med att ge rekommendationer för god
revisionssed vid befattningar under lång tid med skatter och avgifter. Arbetet
påbörjades i början av 1980-talet på samnordisk bas. Vi har diskuterat
frågorna tillsammans med riksskatteverket, och vi har nyligen på den s.k.
FAR-dagen lagt fram förslag till rekommendationer som skall gälla för
Sveriges auktoriserade revisorer. Dessa ambitioner till trots, och så länge
vårt nuvarande skattesystem ser ut som det gör, tror jag att kreativiteten när
det gäller att hitta nya lösningar kommer att fortleva. Man tenderar alltid att
testa hur långt ett system håller, och vi revisorer har en arbetsam uppgift att
hålla emot på det sätt som är vår strävan. Vi skulle gärna se ett enklare och
rakare skattesystem. Rollen som rådgivare skulle bli betydligt enklare om
utvecklingen blev sådan.

När det gäller propositionen om handelsbolag har vi egentligen ingenting
att tillägga utöver det som framkommer i vårt remissvar. FAR uttalar sig, i
enlighet med sina principer, primärt när det gäller ny skattelagstiftning med

1988/89:SkU16

Bilaga

avseende på effekter beträffande enkelheten i skattesystemet. Dessutom är
FAR observant på att ickeretroaktiv lagstiftning införs. Vi tycker vidare inte
att vi har anledning att uttala oss om sådant som kan framstå som
fördelningspolitiska aspekter osv.

Robert Alderin: Jag tänkte dela min tid med min kollega Jörgen Bengtsson
som är skattejurist och har rik erfarenhet av den praktiska verkligheten.

Det är naurligtvis de höga skattesatserna och skatteprogressionen som är
bakgrunden till den utomordentligt utbredda skatteplanering vi har i dag.
Det har naturligtvis också att göra med skattesystemets utomordentligt höga
komplexitet, svåröverskådlighet, den asymmetri som har påtalats här och de
tillämpningssvårigheter som myndigheterna har. Allt detta är självfallet
starka incitament för skatteplanering.

Man har från olika håll från tid till annan ingripit, ofta brådstörtat från
lagstiftarens sida, för att stoppa olika förfaranden. Tyvärr har det väl många
gånger, för att inte säga genomgående, lett till att lagstiftningen ytterligare
har komplicerats och nya vägar har öppnats för skatteplanering. Det gäller då
skatteplanering som ofta tänjs långt ut i lagstiftningens gränsmarker - även
utanför.

Det förslag beträffande handelsbolag och kommanditbolag som vi har
diskuterat här har litet grand samma karaktär. Det framgår inte minst av
lagrådets yttrande, och även i en del av remissyttrandena, att man har helt
förbisett att utreda lagförslagets konsekvenser för den stora majoritet
handelsbolag som driver normal affärsmässig verksamhet som självfallet
syftar till vinst. Detta har över huvud taget inte belysts i betänkandet och inte
heller i propositionen. Lagrådet säger sig inte heller kunna överblicka
konsekvenserna.

De olika remissinstanserna har ändå påtalat en rad brister, orimligheter
och oformligheter när det gäller olika skattemässiga effekter. Man har pekat
på hur fiktiva vinster beskattas, och man har pekat på de nya asymmetrier
som skapas. Man har även pekat på de avsteg från viktiga skatterättsliga
principer som det blir tvunget att göra med ett sådant förslag. Man har pekat
på att den skattemässiga neutraliteten mellan olika typer av företagsformer
ytterligare minskar, när man i stället borde gå åt motsatt håll. Vidare har man
pekat på bl.a. det förhållandet att man i vissa fall vid arv och gåva går kan
utlösa reavinstbeskattning, på dubbelbeskattningseffekter och på det förhållandet
att förslaget ytterligare komplicerar ett redan från början för flertalet
företagare ganska obegripligt system.

Man måste kunna kräva bättre underlag för så pass ingripande lagstiftningsåtgärder,
även om det handlar om provisoriska ingrepp. Handelsbolagsformen
är för viktig som verksamhetsform för ett stort antal småföretag,
för att man skall våga sig på att sjösätta en så undermålig lagstiftningsprodukt.
Dessa frågor behöver, enligt min uppfattning, övervägas ytterligare.

Jörgen Bengtsson: Jag är skattejurist på en stor revisionsbyrå, och jag har en
långvarig statlig tjänst bakom mig. Jag är här för att ge några praktiska
synpunkter och eventuellt svara på frågor om vad en skattejurist egentligen
gör.

Bakgrunden till att folk anlitar oss skattejurister är att skatten är en
5 Riksdagen 1988189.6 sami. Nr 16

1988/89:SkU16

Bilaga

kostnad. En kostnad måste, som alla andra kostnader, hållas efter. Att man
då behöver hjälp med detta beror på dels att kostnaderna kan bli mycket
stora, dels att de omgärdas av ett regelsystem vilket, som Robert Alderin
sade, är komplext och mycket svårtolkat i vissa stycken. Vi kommer här i
kontakt med det som kallas för skatteplanering. Jag vill här säga att jag helt
håller med den utomordentliga redogörelse som gavs av Claes-Göran
Källner och den definition han gav av skatteplanering. Det framskymtar
ibland, och det har jag hört också i dag, att skatteplanering uteslutande är
något fult. Det är ett nedsättande uttryck.

Under 1970-talet satt jag i brottsförebyggande rådet. Det fanns hökar även
i den sammansättningen, och där hade man ibland den gamla tesen att varje
åtgärd som är ägnad att leda till lägre skatt är att anse som skatteflykt. Köper
man katt i stället för hund är man hundskatteflykting! Litet av detta går igen i
dag. Vi fick nyss höra att skatteplanering upphäver lagstiftarens intentioner.
Det är svårt med begreppet intentioner. Var hittar man dem? Hur kommer
de till uttryck? Kommer de till uttryck i lagtexten? Ja, förhoppningsvis.
Skattelagen skall ju tolkas efter bokstav. Låt oss ta den proposition vi
behandlar i dag och se hur lagstiftarens intentioner kan komma till uttryck i
en mycket liten delfråga, t.ex. sparavdraget. Ett handelsbolag kan ha
kapitalintäkter. Bolaget kan placera sin likviditet på bankräkning och få
ränteintäkter. Sådana intäkter beskattas direkt hos ägaren som inkomst av
kapital. Hittills har ägaren haft rätt till sparavdrag på den inkomsten, 1 600
kr. Denna rätt enligt lagtexten skall tas bort. I lagen om handelsbolag kan
man se hur resultatet i ett handelsbolag skall delas. Först skall bolagsmännen
ha dels ränta på insatt kapital, dels ett skäligt arvode för nedlagt arbete. Det
som återstår skall sedan fördelas i enlighet med bolagsavtalet. Av lagen
framgår det av 39 § 3 mom. att rätt till extra avdrag inte föreligger i fråga om
intäkter som härrör från handelsbolag, dvs. varken i fråga om ränteintäkt
som uppkommer i handelsbolag eller i fråga om sådan ränteintäkt som
uppkommer vid fördelning av resultat i handelsbolaget. Är det lagstiftarens
intentioner att båda dessa intäktstyper skall träffas? På s. 25 i propositionen,
andra stycket, anför finansministern: ”Det finns mot denna bakgrund inget
skäl att sparavdraget skall kunna utnyttjas i fråga om kapitalintäkter som
redovisas i handelsbolag.” Det är uppenbarligen lagstiftarens intention att
man skall mista sparavdraget enbart när det gäller intäkter som ingår i själva
handelsbolaget. Man skall däremot fortfarande ha rätt till sparavdrag för
ränteintäkter från handelsbolag. Det är en sparform som vilken annan som
helst, t.ex. utdelning på aktier eller ränta på insatt kapital i handelsbolag.

Vi kommer att få frågan hur vi skall komma till rätta med det skattefusk
och den skatteflykt som förekommer - jag håller fullständigt med om att
sådant är förkastligt. Jag anser att man skulle kunna inrätta en utökad
möjlighet till förhandsbesked. Det måste gå fortare att ge besked. Det tar för
lång tid i dag, över ett halvår till ett år och ibland längre. I vissa andra länder
tar det två till tre veckor. Det måste inrättas en möjlighet för det allmänna att
söka förhandsbesked.

Det borde stämma lagstiftaren något till eftertanke att de direkta skatterna
ger 75 miljarder kronor om året enligt den senaste finansplanen, och det är i
stort sett där skatteflykt förekommer. Mervärdeskatten ger 120 miljarder

1988/89 :SkU 16

Bilaga

kronor, och där hör man aldrig talas om någon skatteplanering - skatteflykt
och skattefusk ja, men aldrig skatteplanering.

Sverre Palm (s): Jag vill rikta min fråga till Industriförbundets företrädare.
Under de senaste åren har allt flera stora företag ägnat sig åt skatteplanering
med hjälp av kommanditbolag. En del av dessa affärer kan ge anledning till
att fundera över hur den allmänna normbildningen inom näringslivet är. Det
tycks numera vara så att företagen anser att skatteplanering är ett naturligt
inslag i verksamheten, och stora resurser avsätts för att hitta nya listiga
konstruktioner. Är det inte så att skatteplanering är till skada inte bara för
staten, kommunerna och de skattebetalare som inte har möjlighet att låta
andra betala deras skatter, utan även för näringslivet?

Sven-Olof Lodin, Industriförbundets skatteexpert, sade i ett TT-telegram
den 18 augusti i år att den storskaliga skatteplaneringen har försämrat
situationen för att genomföra riskprojekt. Delar Industriförbundet denna
åsikt? Har skatteplaneringen gått för långt?

Eskil Qwerin: Det beror på hur man definierar skatteplanering. Det är min
uppfattning att skatteflykten har gått för långt.

Sverre Palm (s): Herr ordförande! Jag tackar för svaret på frågan. Jag vill
knyta an till det Eskil Qwerin sade i inledningen om samhällsekonomisk
nytta av skatteplanering. Man kan fråga sig vad det kan finnas för eventuell
samhällsekonomisk nytta med avancerad skatteplanering - t.ex. med hjälp
av förlustandelar i kommanditbolag, utdelningsfonder och handel med
reaförluster. Leder dessa transaktioner till produktiva investeringar och till
att det skapas flera och bättre arbeten? Finns det några exempel på detta?

Eskil Qwerin: Många åtgärder som under senare år har vidtagits i något slags
gråzon medför ingen samhällsekonomisk nytta, enligt min mening. Nu
infördes emellertid ett nytt begrepp i debatten, nämligen avancerad skatteplanering.
Det kan kanske ligga på gränsen mot skatteflykt.

Mitt exempel gällde ett företag som vid generationsskifte skulle drabbas av
kostnader på 13-14 miljoner kronor som inte skulle klaras av. Den typ av
skatteplanering som innebär att företaget kan leva kvar och fortsätta sin
verksamhet leder till samhällsekonomisk nytta.

Ordföranden: Får jag bara ställa en liten följdfråga till det som Sverre Palm
frågade om inledningsvis, nämligen uttalandet av Sven-Olof Lodin. Är det så
att Eskil Qwerin inte delar hans uppfattning att den storskaliga skatteplaneringen
har försämrat situationen när det gäller att genomföra riskprojekt?

Eskil Qwerin: Det beror ju på vad man menar med storskalig skatteplanering
och skatteflykt. Om man med storskalig skatteplanering menar de affärer i
handels- eller kommanditbolag och kanske även med utdelningsfonder som
har förekommit de senaste åren, delar jag hans uppfattning.

Bo Lundgren (m): Jag har en fråga till FAR. Jag tror att den ligger inom ert
kompetensområde när det gäller lagstiftning över huvud taget. Är det förslag
som vi nu diskuterar, proposition 1988/89:55, enligt er uppfattning försett

1988/89 :SkU 16

Bilaga

med tillfredsställande utredning och underlag för att kunna ligga till grund för
lagstiftning?

Göran Tidström: Vi har bedömt huruvida detta lagförslag skulle leda till
starkt negativa effekter vid användning av handelsbolag som associationsform
och funnit att några allvarliga problem inte synes kunna uppkomma.

När det gäller lagförslaget i övrigt vill vi särskilt peka på att det är mycket
svårt att överblicka konsekvenserna av övergångsreglerna. I det avseendet
kan man dela frågeställarens farhågor.

Bo Lundgren (m): Min andra fråga riktas till Industriförbundet och
Familjeföretagens skatteberedning. Den är i och för sig svår, men den är inte
bindande för framtiden, det vill jag säga från min sida. Det finns anledning att
tro att denna proposition kommer att gå igenom i sina huvuddrag i utskottet
och riksdagen. Vilka förändringar i det nuvarande förslaget skulle man
kunna göra för att få det att fungera något bättre med hänsyn till
handelsbolagens framtid?

Eskil Qwerin: Som jag nämnde i inledningen tror jag att den del av förslaget
som kan leda till tillämpningssvårigheter och effekter som kanske inte är så
rimliga är behandlingen av bolag med negativt justerat ingångsvärde.

Jörgen Bengtsson: Med tanke på att den dubbla avdragsrätten har varit känd
sedan mitten av 1950-talet är det ett par saker som gör oss litet bestörta i
branschen, även om de kommer att ge oss mycket arbete. För det första gäller
det den övergångstid för försäljning av fastigheter och aktier som skall gälla
fram till nästa års slut. Den tiden kunde ha varit längre. För det andra gäller
det de regler som införs för avskattning vid arvfall när någon dör.

Läget är att propositionen avlämnades endast en och en halv månad före
årsskiftet. De dödsbon som uppstår efter dem som är ”lyckliga” nog att
avlida fram till årsskiftet och har negativa andelar, kommer att klara sig bra.
De andra kommer att få det mycket svårt. Om man behåller ett dödsbo blir
det i regel ett handelsbolag efter fyra år. Vad skall man råda dem att göra? Vi
är då inne på det som Bodil Hulgaard nämnde. Frågan uppkommer om man
skall sälja dödsboandelar. Detta förslag är i vissa stycken så komplicerat att
det kommer att ge upphov till ytterligare planering.

Det finns även en annan regel i lagtexten som inte är fullkomligt klar. Den
gäller handelsbolag. Ett handelsbolag utgör en förvärvskälla. Det är fullt
klart. Vad är då två handelsbolag? Är det två förvärvskällor, eller en? Det
framgår inte klart.

Kjell Johansson (fp): Jag vill gärna fylla i litet grand vad Bo Lundgren sade
med några praktiska exempel. Diskussionen spänner generellt över skatteflyktsdebatten.
Den spänner dessutom över mycken seriös näringsverksamhet.

Jag vill börja med några konkreta frågor. Vi kan tänka oss att trädgårdsmästare
Olsson bedriver handelsbolag tillsammans med sin hustru. När man
startar ett företag gör man många bedömningar. En sak som ofta verkar
återhållande är risken för fallissemang. Hur bedömer ni detta? Går det i dag
att överblicka konsekvenserna av ett fallissemang?

1988/89 :SkU 16

Bilaga

Jörgen Bengtsson: Det är mycket svårt att svara på den frågan med tanke på
att propositionen har fått en strikt skattemässig utformning. Lagen om
handelsbolag nämns endast ett fåtal gånger. Det finns ju civilrättsliga regler
för upphörande av handelsbolag. Det finns också civilrättsliga regler för vad
som gäller när en handelsbolagsman dör. Då skall handelsbolaget träda i
likvidation, om inte annat har avtalats. Jag kan tänka mig att avtalsfriheten
kommer att bli stor och utnyttjas enormt på det området.

Kjell Johansson (fp): Får jag fortsätta med samma handgripliga exempel?
Vad händer i det lilla företaget om trädgårdsmästare Olsson dör? Går det att i
dag över huvud taget överblicka konsekvenserna för dödsboet rent generellt? Jörgen

Bengtsson: Det beror ju som sagt på när han dör. Framöver går det
inte att överblicka. Det kommer att bli en latent skatteskuld i dödsboet, som
man måste räkna ut på något sätt med de här andelarna. Vem är skattskyldig
för detta? Jo, det är egentligen den avlidne. Skatteskulden överförs till
dödsboet. Jag lider med de stackarna som skall göra bouppteckningen.

Kjell Johansson (fp): Går det med den här lagstiftningen att överblicka
konsekvenserna vid generationsskiften?

Eskil Qwerin: Ja, jag tycker att det går i viss mån. Det finns dock fall där det
kommer att bli svårt. Jag tänker då på handelsbolag som har negativa värden.

I vårt remissyttrande har vi tagit upp några fall, där vi tycker att det blir helt
orimliga konsekvenser.

Ett sådant exempel gäller gåvor. Givaren kan bli beskattad som vid en
försäljning om bolaget har ett negativt kapital, samtidigt som mottagaren
gåvobeskattas. Vi tog upp detta, men problemet berördes inte i propositionen.
Jag tror dock att man missuppfattade vårt påpekande inför propositionsskrivningen.
Det kan i vissa fall bli såväl inkomstbeskattning som
gåvobeskattning.

Jörgen Bengtsson: Enligt förslaget skall man inte göra någon följdändring i
arvs- och gåvoskattelagstiftningen om värdering av andelar i handelsbolag.
Det kan finnas negativa värden. Det sägs ingenting om detta. Det kommer
att bli ett problem.

Kjell Johansson (fp): Efter att ha fått dessa tre svar, har jag en fjärde och
avslutande fråga. När trädgårdsmästare Olsson har hört dessa svar kanske
han skulle vilja byta företagsform. Jag föreställer mig att det skulle kunna
vara aktuellt i hans fall. Vad händer då?

Jörgen Bengtsson: Ja, det är klart att han kan byta företagsform. I det
avseendet ändras nog emellertid inte situationen så mycket. Om han har
negativt kapitalkonto i dag och t.ex. byter till aktiebolag, måste han lösa in
det negativa saldot med beskattade pengar, annars kommer han omedelbart
att bryta mot låneförbudet i aktiebolagslagen.

Gösta Lyngå (mp): Jag vänder mig särskilt till Robert Alderin som anammar
synsättet att dra en koppling mellan skatteflykt och höga marginalskatter. Vi
kan som exempel ta en person som genom skatteflykt kan få en extra inkomst

1988/89:

Bilaga

6 Riksdagen 1988189. 6sami. Nr 16

på 20 000 kr. Genom att marginalskatten sänks får han bara 15 000 kr.
Stoppar han skatteflykten då, eller är det en myt?

Robert Alderin: Vi talar om skatteplanering i stället för skatteflykt. Så länge
vi har skatter, kommer vi naturligtvis att ha skatteplanering. Det är väl
alldeles klart. Så länge man kan spara några kronor på skatteplanering,
kommer den att fortsätta. Om man får ner skattesatserna och progressionen
till lägre nivå, tror jag att intresset från många håll kommer att minska
väsentligt. Incitamentet kommer naturligtvis att bli mindre.

Gösta Lyngå (mp): Tack för det svaret. Jag har även en kort fråga till FAR,
Föreningen Auktoriserade revisorer. I ert remissvar till den här propositionen
tillstyrker ni en begränsning av den dubbla avdragsrätten. Ni avstyrker
emellertid metoden för begränsningen.

Får man tolka det som att FAR i stället vill ha begränsning av underskottsavdraget
i löpande taxering, eller har ni någon annan modell?

Göran Tidström: Vi har inte anvisat någon annan modell, och vi har inget
sådant förslag att komma med.

Håkan Hansson (c): Jag vill knyta an till Kjell Johanssons frågeställning. Min
fråga är dock kanske av litet mera generell karaktär. Jag vill ställa den till
Robert Alderin m.fl., inkl. till Industriförbundets representanter.

Vi säger här i olika sammanhang att handelsbolagsformen är viktig,
framför allt för de små och medelstora företagen. Bl.a. förvärvskällebegreppet
är en ganska viktig princip när det gäller associationsformen handelsbolag.
De reglerna ruckar man litet på eller åsidosätter i propositionsförslaget.

Jag har en generell fråga som jag tycker skulle vara intressant att höra er
spekulera kring. Vad kan detta innebära för småföretagen när det gäller
riskkapitalförsörjning? I olika sammanhang talar vi om behovet av att hitta
former för riskkapitalförsörjning för mindre företag. Kan detta innebära att
handelsbolagsformen är på väg ut som ett alternativ för de små företagen,
eller hur ser ni på detta?

Robert Alderin: Jag tror att det helt klart kommer att medföra ett minskat
intresse för handelsbolagsformen. Många rådgivare kommer att föreslå
mindre företagare att om möjligt välja andra företagsformer när de skall
etablera ett bolag.

Lars Bäckström (vpk): Jag vill minnas att det var en representant från
Familjeföretagens skatteberedning som hade någon kommentar angående
hundskatteflyktingar. Sådana kan man väl leva med. På sistone har hundarna
emellertid blivit så många och hungriga. Då är det värre.

Min egentliga fråga ställs mot bakgrund av de uppgifter från näringslivets
sida som säger att stora företag lär betala en företagsskatt som är hälften så
stor som den effektiva skatt som de mindre företagen erlägger. Jag bestrider
inte att det är så. Däremot har jag svårt att föreställa mig att det skulle vara en
avsedd effekt från lagstiftarens sida. Jag har också svårt att tänka mig att det
skulle finnas någon påtaglig skillnad i skattemoral och skattevilja mellan
större och mindre företag. Vad beror då denna skillnad på? Har större
företag större möjligheter till skatteplanering? Om så är fallet, vad bör då

1988/89:SkU16

Bilaga

enligt er mening göras för att man skall få en jämnare fördelning av
skattebelastningen mellan större och mindre företag? Jag tänker mig detta
inom ramen för i vart fall inte ett mindre skatteuttag från företagssektorn.
Det är ganska viktigt att vi får besked i denna fråga. Jag vänder mig både till
Industriförbundet och Familjeföretagens skatteberedning.

Robert Alderin: Detta är en mycket stor fråga. Det förhåller sig helt klart så,
att den effektiva bolagsskatten är högre i mindre företag än större, den är
högre i familjeägda företag än i icke familjeägda etc. Så är fallet trots att de
mindre företagen i högre utsträckning än de stora företagen utnyttjar de
öppna reserveringsmöjligheterna. Det låter kanske märkligt.

Man kan möjligen ha olika uppfattningar om hur stora skillnaderna är,
men de är påtagliga. De består bl.a. dels i att de stora företagen ofta är
koncernföretag, som har möjlighet att optimera skatteuttaget över tiden,
dels i att de stora företagen har betydande inkomster som är lågt beskattade.
Det kan vara fråga om utdelningar men ofta också om reavinster på
fastigheter, aktier i företaget osv.

Vi har i utredningen om reformerad företagsbeskattning fört fram förslag
om hur man skulle kunna råda bot på de här skillnaderna. Det skulle kanske
föra för långt att fördjupa sig i det här och nu.

Eskil Qwerin: Det pågår ett omfattande utredningsarbete inom utredningen
för reformerad företagsbeskattning. Den räknar bl.a. på hur nuvarande
skatteregler slår för stora och små företag. De riktlinjer för en ny
företagsskattereform som diskuterades i utredningen, inkluderande en
breddad bas och sänkt skattesats, skulle såvitt vi kan se i dag leda till en
utjämning mellan stora och små företag.

Karl Hagström (s): Jag vill vända mig till Föreningen Auktoriserade
revisorer. I mitt civila arbete som fackföreningsombudsman kommer jag
ganska ofta i kontakt med små och medelstora företag. Därigenom har jag
förstått att de auktoriserade revisorerna är en grupp som ofta ställs inför krav
på medverkan i skatteplanering av olika slag.

Hur ställer sig den enskilde revisorn till affärer vars huvudsakliga syfte är
skatteundandragande? Finns det tillfällen då revisorn vägrar att medverka,
även om transaktionen i fråga inte kan betecknas som direkt olaglig? Har de
auktoriserade revisorerna någon etisk nämnd, som ger vägledning till
revisorer i etiska frågor?

Göran Tidström: Jag nämnde i mitt inledningsanförande att vi har utarbetat
etiska regler för revisorernas befattning med skatter och avgifter. I de
reglerna är angivet hur revisorerna skall bete sig i situationer som kan framstå
som oklara vad beträffar tillämpning av gällande lag. Jag nämnde också att en
auktoriserad revisor, om han utsätts för oseriösa förslag, skall avböja
utförandet av arbetet i fråga.

Föreningen Auktoriserade revisorer har också en disciplinnämnd, till
vilken man kan anmäla överträdelser av regler för god revisorssed.

Ordföranden: Med detta är denna avdelning av utfrågningen avklarad. Vi
tackar representanterna för Sveriges industriförbund. Föreningen Auktori -

1988/89:SkU16

Bilaga

serade revisorer och Familjeföretagens skatteberedning för deras medverkan.
Samtidigt ber jag att få hälsa representanterna för finansdepartementet
med finansministern i spetsen hjärtligt välkomna till den här utfrågningen,
som gäller reavinstbeskattning av andelar i handelsbolag men också den
mera övergripande frågan om skatteplanering och skatteundandragande i
största allmänhet.

Kjell-Olof Feldt: Jag tänker bara ge regeringens allmänna syn på fenomenet
skatteplanering. Vi anser att man bör se allvarligt på den utveckling som äger
rum på detta område, både av samhällsekonomiska och av sociala skäl. Det
är framför allt två inslag i de senaste årens utveckling som väcker oro.

Det ena är att skatteplaneringen har fått en betydande omfattning. Den
har institutionaliserats, dvs. det har byggts in i marknaderna speciella
instrument och institutioner inriktade på att utnyttja skatteplanering som ett
affärsobjekt.

Det andra är, såvitt vi kan förstå, att skatteplanering i många olika former
är någonting som sysselsätter en växande del av befolkningen. På marknadsföringssidan
ökar nu ansträngningarna att bredda skatteplaneringsmarknaden
till nya grupper och att göra den till en ”allemansvara”.

Vi har inga ordentliga uppgifter om vad skatteplaneringen kostar samhället,
men förutom det direkta bortfallet av inkomstskatt och andra slag av
skatter och avgifter till kommunerna, staten och socialförsäkringssystemet,
som naturligtvis i sin tur leder till att skattetrycket måste sättas desto högre på
andra delar av ekonomin, har vi också anledning att tro att skatteplaneringen
i sig leder till ett antal irrationella beslut, där möjligheterna att åstadkomma
skattemässiga vinster av transaktioner, affärsuppgörelser osv. tar över
överväganden som skulle ha att göra med verksamhetens reella inriktning på
ökad produktion eller på andra fysiska effekter av affärsverksamhet och
annan ekonomisk aktivitet.

Detta gör att arbetet på det här området under de senaste åren har
intensifierats, som kanske har framgått av material som lagts fram från vårt
håll, men också att fenomenet skatteplanering har spelat en betydande roll i
de överväganden som vi anser bör ingå i arbetet på en reformering av det
svenska skattesystemet.

Jag har kommit fram till den slutsatsen att speciella lagstiftningsåtgärder
riktade mot konkreta skatteplaneringsområden trots allt har en begränsad
räckvidd, framför allt på grund av att nya idéer uppstår och att nya metoder
kommer att användas. Vi har en rad sekvenser av sådana händelser på senare
år, där vi har kunnat se att när viss typ av skatteplanering har försvårats eller
omöjliggjorts har nya konstruktioner ganska omedelbart uppstått. Betydande
summor omsätts i den verksamheten.

Detta gör att det för att vi på sikt skall kunna minska skatteplaneringen för
det första krävs att nuvarande asymmetrier i vårt skattesystem så långt
möjligt elimineras, för det andra att så långt möjligt också undantagsbestämmelser,
speciella anordningar och för skattesystemet ovidkommande syften
tas bort och för det tredje att skattesatser så långt möjligt sänks.

Detta betyder inte att vi gör oss en föreställning om att vi skulle kunna få
ett skattesystem där skatteplanering inte längre ter sig möjlig eller attraktiv,

1988/89:SkU16

Bilaga

men vi hoppas ändå på att en kommande reform skall kunna göra
verksamheten mindre lönsam och mindre omfattande.

När det slutligen gäller den proposition som skatteutskottet har att
behandla står jag till förfogande för frågor, men jag ser ingen anledning att
upprepa vad jag har sagt i propositionen.

Gerd Engman (s): Genom de riktlinjer som du, Kjell-Olof Feldt, och
socialdemokratiska partiet har förelagt s-ledamöterna i skatteutredningen
kommer förhoppningsvis jakten efter skatteavdrag och avancerad skatteplanering
att i stor utsträckning elimineras, något som också genomgående har
poängterats i dag.

Det är dess värre några år kvar till dess att en ny skattereform kan träda i
kraft, och man kan förmoda att många krafter kommer att sättas in på att
finna nya kryphål i skattelagstiftningen. Det är bl.a. därför som proposition
55 nu har framlagts.

Jag vill ta upp ett etiskt spörsmål, som inte är så enkelt som Jörgen
Bengtsson från Familjeföretagens skatteberedning ville framställa det, som
om det bara skulle handla om hund- eller kattskatt. Bankerna har under det
gångna året spelat en mindre smickrande roll, både när det gäller försäljning
av förlustandelar i kommanditbolag och när det gäller s.k. skalbolag och
utdelningsfonder.

Östgöta Enskilda Bank har stått för en av de mest uppmärksammade
affärerna. Enligt uppgifter i pressen har banken medverkat till att undanhålla
staten 120 milj. kr. i skatt, genom att sälja förlustandelar i kommanditbolag. I
det sammanhanget figurerade också ett statligt företag, nämligen Götaverken
Arendal. Bankens styrelseordförande blev mycket irriterad över den
kritik som riktades mot affären, och han sade bl.a. att det knappast kan vara
omoraliskt att följa lagen. Det är något som också har sagts många gånger i
dag. Är det enligt Kjell-Olof Feldts mening rimligt att kritisera folk som
ägnar sig åt avancerad skatteplanering, men som formellt sett följer lagen?

Kjell-Olof Feldt: Jag vill först säga något om den tid som förflyter innan ett
nytt skattesystem kan införas i Sverige. Jag tror nog inte att man kommer att
lägga ner så mycket ansträngningar på att hitta nya kryphål under den tiden.
Däremot kommer man att sätta in alla krafter för att utnyttja dem som finns,
så länge som de finns kvar. Sådana projekt har redan lanserats.

Vi har avstått från att utfärda allmänna förkastelsedomar över enskilda
medborgare som ägnar sig åt skatteplanering. När det emellertid gäller vissa
av våra institutioner har jag ansett att det finns anledning för regeringen att
ge till känna en uppfattning. Det gäller framför allt våra banker.

Enligt banklagen skall bankerna bedriva en sund bankverksamhet. Det
ankommer faktiskt på statsmakterna att uttolka vad man menar med sund
bankverksamhet. Det gör vi via bankinspektionen. Bankinspektionen har
utfärdat ett s.k. etikmeddelande, där det anges att utlåning i renodlat
skatteplaneringssyfte inte är förenlig med en sund bankverksamhet. Besked
har således getts på den punkten.

Om bankerna inte lyssnar på bankinspektionens förmaningar och definitioner
av vad sund bankverksamhet är, så är situationen naturligtvis ganska
allvarlig, enligt min mening. Bankerna driver sin verksamhet i hög grad

1988/89 :SkU16

Bilaga

omgärdade inte bara av reglerande lagstiftning, utan också av skyddande
bestämmelser. De har bl.a. möjlighet att låna mycket stora belopp från
allmänheten, utan att behöva ställa motsvarande säkerhet i samma utsträckning
som andra låntagare måste göra. Detta bygger naturligtvis i sista hand på
att det finns något slags samhällskontrakt mellan bankerna och staten, som
gör att landets insättare har förtroende för bankerna. Skulle staten också ha
förtroende för bankerna i deras verksamhet, anser jag att man borde inta en
mer restriktiv hållning.

Framför allt finner jag det pinsamt när bankerna går ut i en aktiv
marknadsföring för skatteplanering. Man vänder sig till hushåll i stor skala
och erbjuder s.k. skatteplaneringspaket. Den åsikten har jag framfört
offentligt tidigare, så det är inget nytt för bankerna. Bankinspektionens
ledning känner till regeringens uppfattning på den punkten. Jag vet att
bankinspektionen överväger vad som kan göras för att bankerna skall inse att
de på denna punkt faktiskt har ett ansvar som går utöver att enbart syssla med
deras egen ekonomi.

Bo Lundgren (m): Jag delar naturligtvis finansministerns uppfattning att man
måste försöka ta bort asymmetrier, t.ex. den nuvarande avdragsbegränsningen
i skattesystemet, och att man så långt möjligt måste sänka skattesatserna.
Måhända kommer våra uppfattningar att skilja sig i viss utsträckning, men
det har tagits en del lovvärda initiativ i detta avseende.

Ett problem är frågan om kapitalbeskattningen. Man syftar till en enhetlig
kapitalbeskattning. Vi har i förhållande till andra länder just nu en relativt
hög beskattning av kapitalvinster. Det gäller här skatteplanering i ett mera
internationellt perspektiv. Jag skulle vilja fråga finansministern: Är det inte
när man genomför denna skattereform viktigt att man försöker se till att
kapitalvinstsbeskattningen och kapitalbeskattningen i övrigt i Sverige inte
väsentligt avviker från internationella förhållanden, så att vi kan undvika
kapitalflykt ur landet?

Kjell-Olof Feldt: Jo, det är det nog.

Bo Lundgren (m): Det är alldeles utmärkt, eftersom det sätter vissa
restriktioner på den typ av skärpning av beskattningen av kapital som man
åtminstone i ord har bekänt sig till.

Låt mig gå vidare till den proposition som vi nu har att behandla. Den
kommer kanske att vara överspelad 1991, om vi får ett nytt system för
beskattning av både företag och fysiska personer. Man kan också hoppas att
det blir så, eftersom systemet har till syfte att förebygga skatteplanering och
en hel del andra saker. Även om vi från mitt partis sida har velat att
propositionen skall avslås, kan vi diskutera vilka förändringar som skulle
kunna företas i den för att göra den mera rimlig. Är finansministern, som ju
har kontakter med den socialdemokratiska utskottsgruppen, beredd att
medverka till några förändringar i propositionen, t.ex. i vad gäller negativt
ingångsvärde och en del andra detaljer som skulle göra den mer fungibel?

Kjell-Olof Feldt: Jag är smickrad över erbjudandet att ingå i skatteutskottets
förhandlingar, men jag tror att jag avstår från det. Jag har fullt förtroende för

1988/89:SkU16

Bilaga

1988/89:

Bilaga

Bo Lundgren (m): Är finansministern medveten om exempelvis att det
negativa ingångsvärdet kan få stötande effekter i seriösa fall liksom om att en
dubbel beskattning, såväl inkomstbeskattning som exempelvis gåvobeskattning,
kan uppkomma som en följd härav? Finansministern måste vara
medveten om dessa problem och i så fall rimligen, eftersom det är regeringen
som har lagt fram propositionen, också ha synpunkter på om denna skall
kunna förändras i dessa avseenden.

Kjell-Olof Feldt: Jag är medveten om att en lagstiftning av det här slaget i
enskilda fall kan få icke önskvärda effekter, men vi har inte sett några
möjligheter att totalt sett eliminera de effekterna. Jag måste dock säga att jag
finner kritiken mot de negativa ingångsvärdena mycket överdriven. I
samtliga fall där reella förluster har gjorts läggs de till ingångsvärdena, och
därmed blir dessa inte negativa. Det måste alltså vara under mycket speciella
förhållanden som en seriöst bedriven verksamhet som har gått med faktiska
förluster inte får kompensation för detta genom beräkning av ingångsvärdena.

Bo Lundgren (m): En sista detaljfråga, som också kommit upp redan
tidigare under utfrågningen men som jag tycker är viktig. Det föreslås i
propositionen förändringar beträffande det s.k. sparavdraget, dvs. det extra
avdraget för kapitalinkomster. På s. 25 i propositionen sägs det av föredraganden,
dvs. finansministern eller den som skrivit propositionen: ”Det finns
mot denna bakgrund inget skäl att sparavdraget skall kunna utnyttjas i fråga
om kapitalintäkter som redovisas i handelsbolag.”

Man kan ibland också få kapitalintäkter från ett handelsbolag i form av
avkastning på det insatta kapitalet. I det här fallet sägs det i motiveringarna
att det gäller kapitalintäkter som redovisas i handelsbolagen. I förslaget till
förändring av 39 § sägs i stället att rätt till extra avdrag inte föreligger i fråga
om intäkter som härrör från handelsbolag. Att döma av motiveringen
inskränker man i lagtexten alltså detta avdrag mer än vad som egentligen är
avsikten. Vilken version är den korrekta: motiveringens eller lagtextens?

Kjell-Olof Feldt: Jag måste säga att det var en fråga på en subtil juridisk nivå
som överstiger min. Innan jag kan svara på den frågan måste den bli föremål
för ytterligare texttolkning. Om ”i” eller ”från” skall gälla är något som jag i
så fall närmare måste studera.

Kjell Johansson (fp): Från folkpartiets sida är vi helt inne på linjen att man
inte på det sätt som nu sker skall kunna köpa skattekonstruktioner eller göra
avdragsköp. Det var också detta som låg bakom principerna vid utarbetandet
av folkpartiets skatteförslag. Vi gick då konsekvent in för en enhetlig
skattesats, vilket skulle förhindra skatteplanering. Tyvärr innehöll den en del
reala inslag, och jag håller med P-O Edin om att det är svårt att förklara

den socialdemokratiska gruppen både när det gäller att föra regeringens
talan och att komma fram till förnuftiga beslut.

Låt mig dock beträffande negativa ingångsvärden säga att det är alldeles
nödvändigt att sådana finns med om denna lagstiftning skall ge önskvärd
effekt.

dessa. Vi skall alltså inte ha några dubbla avdrag. Men på några ställen tar
man inte bort asymmetrin utan inför faktiskt i sitt förslag element som bidrar
till denna. Jag har ställt några frågor till finansministern, exempelvis om vad
som händer vid fallissemang eller vid naturlig avveckling av förlustbringande
företag, vid dödsfall och vid arvsskiften. Jag är ganska skrämd av de svar som
jag här har fått. Man kunde enligt min mening inte ge några ordentliga
besked. Därför är min första fråga: Har ni inom finansdepartementet
analyserat dessa olika effekter? Om ni har gjort det, skulle vi kunna få något
sådant material till skatteutskottet? Eller kan finansministern säga något om
detta?

Kjell-Olof Feldt: Efter att ha konsulterat de övriga inbjudna från finansdepartementet
huruvida det finns något material som vi kan överlämna till
skatteutskottet och som kastar ett ljus över de olika specialfallen kan jag
upplysa om att vi inte har något sådant material.

Kjell Johansson (fp): En naturlig följdfråga: Var det mot bakgrund av att ni
inte har något ytterligare material klokt att också lägga till arvs- och
testamentsfallen? Jag utgår från att det här handlar om en relativt provisorisk
lagstiftning, som skall gälla under en kort tid. Man går alltså från system till
system i flera omgångar. Var det klokt att lägga till det, med det oerhört korta
varsel som lämnades?

Kjell-Olof Feldt: Vi hade naturligtvis inte lagt fram förslaget, om vi inte
trodde att det var klokt. Som vi tidigare framhållit är detta inte en lagstiftning
som vi har planerat för och som vi har önskat förelägga riksdagen. Men när vi
framför allt under våren 1988 såg de oerhört stora belopp som i systematiska
skatteplaneringsaktioner sattes in i kommanditbolag, i det uppenbara syftet
att utnyttja möjligheten till dubbla förlustavdrag, i en omfattning som enligt
vissa uppskattningar uppgick till 6-10 miljarder kronor på mycket kort tid,
bedömde vi det som nödvändigt att mycket snabbt åstadkomma en lagstiftning
som kunde sätta spärrar för detta.

Vi har försökt analysera konsekvenserna i så många led som möjligt. En av
de konsekvenser som definitivt kunde uppstå var att förlustavdragsrätten
kunde föras vidare via arvs- och gåvosituationen. Därför ansåg jag att också
arvs- och gåvofallen måste inkluderas i lagstiftningen. Andra får bedöma
hurvida detta var klokt eller oklokt, men vår bedömning var att det var en
nödvändig åtgärd för att lagstiftningen inte på nytt skulle kunna missbrukas.
Gör man detta för gåva, får man nog göra det också för arv.

Kjell Johansson (fp): Jag har mycket svårt att inse att det skulle vara
nödvändigt att ta med arvs- och testamentsfallen för att nå syftet med denna
lagstiftning, dvs. att klämma åt dem som gör sig skyldiga till skatteflykt. Det
är svårt att skatteplanera med dödsfall som insats.

Med tanke på bristen på svar på mina frågor undrar jag: Har ni nu inom
finansdepartementet några som helst planer på att aktualisera det gamla
folkpartikravet på en omvänd generalklausul, så att vi har någon möjlighet
att skydda dem som jag förutser kommer att råka illa ut på grund av att
lagstiftarens syfte - som inte framgår speciellt klart i propositionen - inte
kommer att gälla för en del personer?

1988/89:SkU16

Bilaga

Kjell-Olof Feldt: Vi håller nu på att se över tillämpningen av generalklausulen
och dess verkningar i olika avseenden. Vi har inte något stort material,
eftersom den inte har haft verkningar i särskilt många fall. Hypotesen att den
skulle behöva ”omvändas” för att få verkningar av annat slag förefaller mig
inte särskilt välgrundad. Har den inte fungerat särskilt mycket hittills, lär den
inte fungera heller om vi vänder på den. Snarare har inställningen varit den
att dess nuvarande utformning tyder på att man borde ge den en något tyngre
och mera skärpt utformning för att kunna nå generalklausulens syfte,
nämligen att kunna komma till användning i uppenbara skatteplaneringsoch
skatteundandragandefall.

Kjell Nordström (s): Under dagens utfrågning har vi även kommit in på
frågan om skatteplanering med hjälp av utdelningsfonder. Min fråga är: När
avser du att lägga fram ett förslag till riksdagen för att stoppa även den typen
av skatteplanering?

Kjell-Olof Feldt: Det finns vissa frågor som det uppenbarligen är oklokt att
över huvud taget besvara. Kan det vara ett svar?

Kjell Nordström (s): Jag tackar för svaret. Under förmiddagen framförde
P-O Edin ett förslag där han uppmanade riksdagspartierna att starta en
rikskampanj mot skatteflykt och skatteplanering och för en bättre skattemoral.
Det har här i dag ställts frågor till olika organisationer, och Finansbolagens
förening har lovat att ställa upp i en sådan kampanj. Övriga tillfrågade
har inte svarat. Är det din uppfattning att det vore bra att starta en sådan
kampanj?

Kjell-Olof Feldt: Jag har inte hunnit tänka igenom vad en sådan kampanj
skulle kunna innebära, men förvisso behövs det - inte minst från de politiska
partiernas sida - en mycket klarare profil i denna fråga. Det gäller bl.a. med
tanke på att politiker ute i kommunerna har startat skatteplanering i rätt stor

skala.

Ordföranden: En följdfråga till Kjell Nordströms fråga. Vi har som mer eller
mindre utomstående fått intrycket att skattemyndigheterna ständigt kommer
på efterhand när det gäller förhållandet till skatteplanerare. Det är skatteplanerarna
som tar initiativen, och vi ställs inför fullbordat faktum. På den vägen
försvinner ett antal miljarder från statskassan. Finns det i finansdepartementet
någon slags beredskap eller framförhållning för att stämma i bäcken och
förhindra att sådant inträffar?

Kjell-Olof Feldt: Självfallet försöker vi med hjälp av skattemyndigheterna så
nära vi kan följa fenomen som dyker upp och som kan tolkas som inledningen
till en ny form av skatteplanering som kan få större utbredning. Men
problemet är ju det att dessa tendenser är svåra att förutse innan idén har
kläckts och har omsatts i praktiken.

Som jag sade i min inledning är det nya att en skatteplaneringsidé som
kommer fram sprids mycket hastigt och får genomslag på mycket bred front
genom att stora institutioner snabbt går in i verksamheten och är beredda att
ställa stora pengar till förfogande. De nyligen omnämnda utdelningsfonderna
är ett exempel på detta. De fanns knappast för ett år sedan, medan det

1988/89: SkU16

Bilaga

påstås att det i dag skulle finnas 20 miljarder kronor insatta i utdelningsfonder-
eller utlånade till dessa, om man vill formulera det så. Detta tyder på att
även om vi skulle vara mycket snabba på att upptäcka skatteplanering, har
det rent marknadsmässiga kommersiella system som ligger bakom den
enorma möjligheter att mycket snabbt ge den stor omfattning. Den blir då ett
mycket stort problem redan innan vi över huvud taget haft en chans att
agera.

Görel Thurdin (c): Vi har under lång tid diskuterat skattesystemet. Vi säger
alla att vi vill gynna arbete, sparande och investeringar och att vi vill skapa ett
skattesystem som styr inkomsterna så att arbetsinkomsten, sparandet osv.
gynnas. Vi ordnar t.ex. allemanskonton för att människor skall kunna spara
utan att behöva skatta för räntan. Naturaförmåner har tidigare varit lågt
beskattade, och det har lett till att fackliga företrädare har ägnat sig åt
skatteplanering för sina medlemmar; det finns uppskovsregler som kan
utnyttjas osv. Vill vi inte i själva verket styra med skattesystemet, och är det
inte egentligen så att vi vill att skatteplanering i viss utsträckning skall
finnas?

Kjell-Olof Feldt: Herr ordförande! Jag är inte säker på att jag helt har förstått
frågan. Styra, det skulle alltså vara det att man vill uppmuntra vissa
beteenden - skall vi kalla det så - eller avskräcka från andra beteenden. Det
är ju ett sätt att styra. Ja, förvisso har skattelagstiftarna i Sverige haft
utomordentligt långtgående ambitioner i det avseendet. Enligt min mening
har man överlastat vårt skattesystem med mängder av syften och motiv som
skattesystemet inte har orkat bära. Det skall inte bara klara av att bära
offentliga utgifter, det skall verka inom näringspolitiken, regionalpolitiken,
miljöpolitiken osv. Det är en del av förklaringen till att vi också har fått ett
utomordentligt komplicerat system, som till slut varken myndigheterna eller
de skattskyldiga förmår hantera på ett vettigt sätt. Om jag får avge en
personlig bekännelse vill jag säga att jag har blivit alltmer skeptisk till
möjligheterna att använda skattesystemet till särskilt mycket i uppmuntrande
och avskräckande syfte. Jag menar att man kan göra vissa grundläggande
saker med skatterna, men det vore nog en välgärning om den kommande
reformen begränsade sig till ett fåtal syften: låt oss säga att uppmuntra arbete
och sparande samt avskräcka från skatteflykt och skatteundandragande. Om
detta kunde vara huvudmålen för en kommande skattereform tror jag att det
vore utomordentligt välgörande för systemets möjlighet att fungera i
framtiden. Visst finns dessa ambitioner. Frågan är bara hur man skall sätta
dem i rimlig relation till de medel som vi har och hur komplext vi vill göra
skattesystemet.

Görel Thurdin (c): Jag vili bara framhålla att vi som lagstiftare har bidragit till
skatteplaneringen och att vi egentligen kommer att göra det också i
fortsättningen, även om det kanske blir i betydligt mindre omfattning.

Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga. Det är ju stötande att vi i svensk
lagstiftning har en generalklausul som säger att man, trots att man har
handlat enligt lagen, brutit mot den. Kommer finansministern att i samband
med införandet av den nya skattereformen verka för att generalklausulen
försvinner?

1988/89: SkU 16

Bilaga

Kjell-Olof Feldt: Herr ordförande! Jag kan över huvud taget för närvarande
inte bedöma vilka effekter ett förändrat skattesystem får när det gäller den
typ av frågor som vi diskuterar här i dag. På den punkten kan jag alltså inte ge
något svar.

Jag tror emellertid att Görel Thurdin och jag lägger litet olika innebörd i
begreppet skatteplanering. Menar man att det är skatteplanering även när en
person avstår från att arbeta heltid, därför att han tycker att det inte lönar sig,
har man vidgat betydelsen av begreppet skatteplanering oerhört mycket.
Menar man med skatteplanering också människors möjlighet att välja mellan
olika tillgångsslag, att spara på ett visst sätt i stället för på ett annat, går det
utöver vad jag menar med skatteplanering. Med skatteplanering avser jag
ekonomiska dispositioner som har till huvudsyfte att åstadkomma en
skattelättnad, allt annat är bisyften. Ett sparande som verkligen syftar till att
skapa trygghet på ålderdomen eller till att förse hushållet med en viss buffert,
och att man då väljer sparformer som är gynnsammare från skatt än andra,
tycker jag inte kan kallas skatteplanering.

Görel Thurdin (c): Jag tycker ändå att det är viktigt att peka på den här
saken, eftersom jag tror att begreppet skatteplanering ibland har olika
betydelser för olika människor. Många som inte har ägnat sig åt skatteplanering
känner sig kanske träffade. Därmed är inte sagt att jag tycker att man
skall ägna sig åt skatteflykt-det tycker jag absolut inte. Jag tänkte emellertid
spinna vidare på resonemanget om generalklausulen. Anser inte finansministern
ändå att det är stötande att vi måste ha en generalklausul?

Kjell-Olof Feldt: Nej, herr ordförande, det gör jag faktiskt inte. Med den
utformning som den har pekar den alldeles entydigt på att vissa beteenden
kan vara lagliga men ändå ha en innebörd som alls icke stämmer överens med
lagstiftarens avsikter med lagar som vederbörande försöker manipulera sig
bort ifrån.

Det talades tidigare här om en kampanj mot skatteplanering. Nu finns det
en moralisk dimension i det här. Man kan beklaga att väldigt få människor
kanske tycker att god skattemoral är någonting att eftersträva. Men det finns
en moralisk dimension i den här lagstiftningen som i all annan lagstiftning.

Slutligen vill jag säga att jag tyckte att det var Görel Thurdin som försökte
klistra skatteplanering på ganska oskyldiga beteenden. Det har inte jag
gjort.

Lars Bäckström (vpk): Herr ordförande! Vi har, finansministern, i utskottet
diskuterat mycket om etikfrågor och tror oss i de här styckena vara överens
med finansministern, dvs. angående synen på etiken. Vår förhoppning är att
få fram bättre instruktioner från bankinspektionen, m.m. Här har vi också
hört ledamoten Gerd Engman något beröra etikfrågor när det gäller de
statliga företagen, och finansministern har något talat om kommunerna. Med
anledning härav skulle jag vilja ställa några korta frågor.

Kan man förvänta sig att man från regeringens sida vidtar några åtgärder
för att på etiknivån begränsa sådant som skedde vid Götaverken, Oliven,
Östgötabanken och Sandö Bygg? Kommer departementet att göra något på
etiknivån och tala om för statens representanter i de statliga verken att man
måste anlägga etiska synpunkter på det hela? Det är den ena delen.

1988/89:SkU 16

Bilaga

Den andra delen gäller exempelvis vad som berördes i pressuppgifterna på
1970-talet om lex Kockum. Många var indignerade över att man sålde företag
med förlust, för att sedan få gottgörelse på annat sätt. Något liknande gjorde
sig faktiskt staten skyldig till när det gällde försäljningen av Uddevallavarvet.
Varvet hade förluster på omkring 900 milj. kr., förluster som då Volvo kunde
köpa. I det allmänna medvetandet upplevs detta som stötande: att staten så
att säga lurar staten på skatteintäkter. Kan man här tänka sig ingripanden på
lagnivå, ett slags lex Uddevalla? Det lär väl fortfarande finnas en del statliga
företag som har förluster. Kan man alltså tänka sig lex Uddevalla, eller i varje
fall någon form av etikinstruktion till statens representanter i företagen?

Sedan till den tredje delen. Finansministern tog själv upp kommunernas
mer avancerade skatteplanering. Det är ju helt klart att den har ökat. För
ungefär ett år sedan tog den förra civilministern upp den här saken, det var
väl Bo Holmberg. Han deklarerade att man avsåg att utreda kommunernas
skatteplanering. Har regeringen gjort en sådan kartläggning? Tänker man ha
någon typ av överläggningar med kommunförbunden för att ge till känna att
verksamheten bör ses över, så att lagstiftning inte behöver tillgripas?

Kjell-Olof Feldt: Jag anser att regeringen har givit en ganska klar signal till de
statliga företagen om hur de skall hantera problemet med s.k. skalbolag, dvs.
de fall då man säljer företag med inneliggande förluster eller andra från
skattesynpunkt intressanta egenskaper.

Uddevallavarvet gällde verkligen en affärsuppgörelse där man sålde
betydande tillgångar, i vilka även förlustavdrag ingick. Här tror jag inte att
man kan dra någon klar gräns och säga att statliga företag inte skall kunna
sälja bolag som de äger med tillgångar där även förlustavdrag ingår. Jag vill
inte nämna något enskilt företag vid namn, men i de fall då regeringen
reagerade gällde det uppenbarligen en ren skatteplaneringsoperation, byggd
enbart på skalbolagsidén. Så jag tycker att vi har gett signalerna relativt
klart.

Om jag inte är fel underrättad pågår det en utredning beträffande
kommunerna. Jag tror att den kallas leasing-utredningen. Den sysslar med
frågor som lease back-affärer, där tillgångar säljs ut på långa kontrakt för att
sedan återköpas. Här sker alltså en prövning om det genom lagstiftning
skulle gå att påverka den typen av affärer. Sedan är det väl möjligt att jag i
olika sammanhang vid mina överläggningar med kommunerna kommer att
diskutera det kloka i att kommunen gör affärer, vilkas huvudsyfte är att
åstadkomma skattemässiga favörer för köparen, innebärande att staten
förlorar pengar eller att skatteintäkterna minskar. Jag ifrågasätter klokheten
häri, eftersom kommunerna faktiskt är institutioner som lever på människors
vilja och förmåga att betala skatt. Att just de institutionerna skulle bli
skatteplanerare i stor skala ter sig inte klokt i längden - om man nu helt
bortser från det moraliska.

Lars Bäckström (vpk): Om jag förstod finansministerns svar rätt faller alltså
försäljningen av Uddevallavarvet till Volvo, med förluster på 900 milj.kr.,
inom den etiska ramen. Här kan man ha olika bedömningar.

En sista fråga. Finansministern sade att ett skattesystem inte kan uppfylla
alla önskemål, och det är naturligtvis riktigt. Han sade att han personligen

1988/89:SkU16

Bilaga

tycker att systemet bör stimulera arbete och sparande samt motverka
skatteplanering. Förvisso tycker jag att detta är riktiga utgångspunkter. Jag
undrar bara om finansministern medvetet utelämnade en fjärde punkt som
jag tycker är viktig: fördelningspolitiken.

Kjell-Olof Feldt: Ja, det var det, för den fråga som ställdes gällde ju i vilken
utsträckning skattesystemet skulle användas för att styra och påverka
människors beteende. På denna fråga svarade jag genom att ta upp arbete,
sparande och skatteplanering. Det finns naturligtvis ytterligare mål för en
skattereform. Däri ingår fördelningen och också skattesystemets förmåga att
åstadkomma de intäkter till stat och kommun som är oundgängligen
nödvändiga för att bedriva verksamheten. Så det finns fler mål än dem som
jag nämnde.

Gösta Lyngå (mp): Jag är i stort sett positiv till propositionen. Därför skall
jag hellre haka på diskussionen om det generella problemet med skatteundandragandet.
Genom den skatteplanering som helt klart förekommer kan
själva moralen urholkas, så att även vanliga löntagare frestas att undvika
skatt, ibland då med olagliga medel. Det där är mycket tråkigt. Kan
finansministern se någon väg ut ur det här beklagliga förhållandet, en
attitydförändring där man på ett mer positivt sätt betraktar skatten som en
del av samarbetet mellan individen och samhället?

Kjell-Olof Feldt: Herr ordförande! Jag tror att många medborgare i vårt land
fortfarande ser på skatterna på det sättet. Även om man kan gnöla över
enskilda inslag i vårt skattesystem - man kan tycka att det är orättvist eller att
det inrymmer vissa konstigheter - finns det en ganska stor uppslutning
bakom tanken att har vi bestämt oss för att gemensamt uträtta vissa ting, får
vi också ställa upp och betala. Jag skulle ändå allmänt vilja hävda - även om
jag inte har några bevis - att skattemoralen i Sverige är relativt hög.

Om vi återvänder till de olika partiernas ansvar, kan man framför allt peka
på det samband som finns. Vill vi ha ett fungerande försvar, vägar att åka på,
fungerande sjukvård, utbildning osv., måste skatter betalas. Vad vi därvid
kan åberopa som motiv för människor att faktiskt betala skatter är att
skattebördan är någorlunda rättvist fördelad och att inte just skatteplanering
för vissa grupper innebär att de helt undandrar sig att bidra till de
gemensamma insatserna. Så den opinionspåverkande uppgiften för oss
politiker är naturligtvis mycket stor. Men då måste vi hela tiden peka på det
här ofrånkomliga sambandet och inte försöka lura människorna att tro att
alla kan undgå att betala skatt och samtidigt få den service och de insatser
som samhället presterar i dag.

Gösta Lyngå (mp): Det är en utmärkt väg. Hur ser finansministern på
möjligheten att framhålla denna funktion, genom skolor, massmedia och
andra mycket starka opinionsbildare? Jag är inte lika optimistisk när det
gäller att bedöma allas positiva inställning till skatten.

Kjell-Olof Feldt: Jag vet inte riktigt vilket frågans syfte är. Det vore
naturligtvis utomordentligt fint, om vi nu i samband med arbetet på en
grundlig reformering av våra skatter kunde få enighet på ett tillräckligt antal

1988/89:SkU16

Bilaga

punkter, så att de politiska partierna tillsammans med andra organisationer
och grupperingar i vårt samhälle verkligen kunde gå ut och framhålla en god
skattemoral som en del av en god medborgarmoral. Det vore givetvis alldeles
utmärkt, om vi kunde kombinera en reform med en viss moralisk upprustning,
som vi då alla skulle försöka ställa upp på.

Ordföranden: Nu har den ordinarie talarlistan och frågelistan gåtts igenom.
Tiden är också slut för denna utfrågning. Klockan är 13.15, och det var då
utfrågningen skulle sluta. Vi kan alltså inte fortsätta, även om jag vet att
någon skulle vilja begära ordet.

Avslutningsvis vill jag tacka finansdepartementet och Kjell-Olof Feldt för
medverkan vid utfrågningen, liksom alla övriga som har varit med. Härmed
förklarar jag sammanträdet avslutat.

1988/89:SkU16

Bilaga