Rättsmedicinsk verksamhet m.m.
Betänkande 1990/91:SoU16
Socialutskottets betänkande
1990/91:SOU16
Rättsmedicinsk verksamhet m.m.
Innehåll
1990/91
SoU16
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1990/91:93 om rättsmedicinsk verksamhet, m.m. jämte de motioner som väckts med anledning av propositionen. Vidare behandlas några motioner från allmänna motionstiden 1990/91 och en motion från allmänna motionstiden 1989/90 om rättsmedicinsk verksamhet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att en ny självständig myndighet, rättsmedicinalverket, inrättas den 1 juli 1991 för de verksamheter som rättsläkarstationerna och statens rättskemiska laboratorium nu svarar för. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Två reservationer har avlämnats, den ena (c, v, mp) beträffande lokaliseringen av rättsmedicinalverket, den andra (c, v) beträffande den rättskemiska laboratorieverksamheten i Stockholm.
Propositionerna
Proposition 1990/91:93
Regeringen har i proposition 1990/91:93 föreslagit 1. att riksdagen godkänner att en ny myndighet inrättas den 1 juli 1991 med de uppgifter som i propositionen angetts i avsnitt 4.2, 2. att riksdagen godkänner att tjänsterna som professor i rättsmedicin inom högskolan förenas med överläkartjänster vid den nya myndigheten i enlighet med vad i propositionen anförts i avsnitt 6.2, 3. att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1991/92 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 59 554 000 kr.
Proposition 1990/91:100 bilaga 7
Regeringen har i proposition 1990/91:100 bilaga 7 under punkterna E 3 och E 4 (s. 96--97) föreslagit
E 3 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens rättskemiska laboratorium för budgetåret 1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 26 702 000 kr.
E 4 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens rättskemiska laboratorium för budegetåret 1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 43 149 000 kr.
Motioner
Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:93
1990/91:So48 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av det nya rättsmedicinalverket till Linköping.
1990/91:So49 av Lola Björkquist m.fl. (fp, m, c, v, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av det nya rättsmedicinalverket till Linköping.
1990/91:So50 av Göran Ericsson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att kostnaderna för det nya rättsmedicinalverket inryms i det anslag som tilldelats socialstyrelsen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en reglering av beredskapsfrågan för rättsläkarna i den nya organisationen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en reglering av rättsläkarstationernas utbildningsansvar och högskolans behov av rättsmedicinen i utbildningen och finansieringen av denna, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en inplacering och reglering av rättsodontologin i rättsmedicinsk verksamhet.
1990/91:So51 av Anita Stenberg (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den rättsodontologiska verksamheten innefattas i propositionen.
1990/91:So52 av Margitta Edgren och Lola Björkquist (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att socialutskottets uttalande om chefskap m.m. i betänkande 1989/90:SoU24 även bör beaktas i detta sammanhang.
1990/91:So53 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ledningsansvaret för den rättsmedicinska verksamheten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verksledningar och styrelser förläggs till Linköping, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lekmannamajoritet i styrelsen för den nya rättsmedicinska myndigheten, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avvaktan på konsekvensutredning beträffande nedläggning av SLRs Solnafilial.
1990/91:So54 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av rättsodontologi vid rättsmedicinalverket.
Motion väckt under allmänna motionstiden 1990
1989/90:So509 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slutgiltig lösning av frågan om huvudmannaskapet för den rättsmedicinska verksamheten.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991
1990/91:So402 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om underrättelseskyldighet vid rättsmedicinsk obduktion, fullständig dödsorsaksundersökning och enkel dödsorsaksundersökning motsvarande den skyldighet som gäller enligt 4 § obduktionslagen.
1990/91:So511 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bibehållande av den rättskemiska laboratorieverksamheten vid statens rättsläkarstation i Stockholm.
Utskottet
Bakgrund
Vid statens rättsläkarstationer utförs rättsmedicinska undersökningar av olika slag, t.ex. obduktioner, undersökningar av misshandlade eller för brott misstänkta personer samt laboratorieundersökningar. Rättsläkarstationer finns i Stockholm (Solna), Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå.
Statens rättskemiska laboratorium (SRL) har till uppgift att utföra undersökningar av rättskemisk och blodgruppsserologisk art. Inom SRL finns två från varandra fristående avdelningar, en kemisk och en blodgruppsserologisk avdelning. SRL är lokaliserat till Linköping med en filial i Solna i anslutning till rättsläkarstationen. Huvuduppgiften för SRLs kemiska avdelning är att utföra toxikologiska undersökningar åt rättsläkarstationerna samt undersökningar av blodprov från misstänkta rattfyllerister för alkoholbestämning. Vid avdelningen bedrivs också uppdragsverksamhet. SLRs blodgruppsserologiska avdelning är den centrala instansen för blodundersökningar i faderskapsärenden. Vid avdelningen bedrivs också viss uppdragsverksamhet åt sjukvården.
Socialstyrelsen är i dag chefsmyndighet för de nämnda verksamheterna.
Frågan om det rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltekniska utredningsväsendets organisation har utretts genom den s.k. RRK-utredningen, som år 1986 avlämnade sitt betänkande (Ds S 1986:3) Samordning av det rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltekniska undersökningsväsendet. I mars 1987 tillsattes en utredare att ytterligare bereda de frågor som behandlats i RRK-utredningens betänkande. Utredaren lade i april 1987 fram ett betänkande med förslag till lag om omhändertagande och undersökning av avlidna. Ytterligare ett antal utredningar har utrett eller utreder frågor som har viss anknytning till den rättsmedicinska verksamheten.
I samband med 1988/89 års budgetberedning ansåg riksdagen att den rättsmedicinska verksamheten var ett eftersatt område. Riksdagen gjorde ett tillkännagivande om behovet av åtgärder för den rättsmedicinska verksamheten och anvisade även ett i förhållande till regeringens budgetförslag förhöjt anslag (prop. 1988/89:100 bil. 7, 1988/89:SoU16, rskr. 214).
I proposition 1990/91:93 föreslås att en ny självständig myndighet, rättsmedicinalverket, skall inrättas den 1 juli 1991 för den verksamhet som rättsläkarstationerna och statens rättskemiska laboratorium nu svarar för. Inom den nya myndigheten skall enligt förslaget finnas en rättsserologisk avdelning med de uppgifter som den blodgruppsserologiska avdelningen inom statens rättskemiska laboratorium har i dag. Vidare skall inom den nya myndigheten finnas regionala rättsmedicinska avdelningar och en rättskemisk avdelning som bl.a. skall ge rättskemisk service åt de regionala avdelningarna. Dessa avdelningar skall enligt förslaget svara för de uppgifter som rättsläkarstationerna och den kemiska avdelningen vid statens rättskemiska laboratorium i dag har, dvs. främst utföra rättsmedicinska undersökningar på uppdrag av polisen och andra rättsvårdande myndigheter.
För verksamheten inom rättsmedicinalverket föreslås i propositionen ett förslagsanslag på 59 554 000 kr. för budgetåret 1991/92.
Den 8 oktober 1990 beslutade chefen för socialdepartementet, statsrådet Ingela Thalén, att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att ge förslag om den rättsmedicinska och rättskemiska verksamhetens framtida organisation och finansiering. Arbetet bedrivs i etapper. Arbetsgruppen arbetar för närvarande med att klargöra resursmässiga och andra konsekvenser av den utveckling som är nödvändig i samband med tillskapandet av det nya rättsmedicinalverket.
I propositionen aviseras att även en organisationskommitté skall tillsättas för att medverka i arbetet med att genomföra den nya organisationen.
Regeringen har den 21 mars 1991 beslutat att tillkalla en sådan kommitté.
I proposition 1990/91:120 om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten, m.m. har regeringen föreslagit att den nya myndigheten även bör ta över de uppgifter som rör rättspsykiatrin från socialstyrelsen. Denna proposition behandlas i utskottets betänkande 1990/91:SoU13 om psykiatrisk tvångsvård, m.m.
Den nya myndighetens arbetsuppgifter och organisation
I proposition 1990/91:93 anförs att den nya myndigheten bör bestå av en rättsserologisk avdelning samt regionala rättsmedicinska avdelningar och en rättskemisk avdelning. Myndighetens ledning föreslås biträdas av ett kansli som också avses svara för administrativ service åt de olika avdelningarna.
När det gäller den nya myndighetens allmänna uppgifter framhålls i propositionen att en viktig uppgift för rättsmedicinalverket är samarbetet med andra myndigheter och organ. Enligt propositionen bör ett ökat samarbete med sjukvårdshuvudmännen på de orter där de olika avdelningarna finns medföra vinster för båda parter. Enligt propositionen bör myndigheten kunna samarbeta med universitetet i Linköping i fråga om bl.a. forsknings- och utvecklingsarbete som berör rättsserologin och rättskemin. Även vikten av att lämpliga former utvecklas för samarbetet mellan myndighetens olika avdelningar framhålls.
Den nya myndigheten föreslås få regionala rättsmedicinska avdelningar och en central rättskemisk avdelning med ansvar för de uppgifter som statens rättsläkarstationer och den kemiska avdelningen vid statens rättskemiska laboratorium nu har. Dessa avdelningar föreslås tillsammans benämnas statens rättsmedicinska institut. En huvuduppgift blir att utföra rättsmedicinska undersökningar efter beslut av polismyndigheter och vissa andra myndigheter. I propositionen framhålls att en av utgångspunkterna bör vara att den rättsmedicinska verksamheten renodlas till sådana uppgifter som är av klart rättsvårdande karaktär. Propositionen hänvisar till att den särskilda arbetsgruppen inom socialdepartementet i sitt kommande arbete skall klargöra resursmässiga och andra konsekvenser av den utveckling som skett av de rättsmedicinska och rättskemiska verksamheterna. En viktig uppgift för den nya myndighetens ledning anses vara att se till att verksamhetens kvalitet kontrolleras och vid behov förbättras för att värna om rättssäkerheten. I propositionen understryks även det nära sambandet mellan en hög kvalitet och en aktiv forskning.
Rättsmedicinalverket föreslås vidare få en särskild avdelning med ansvar för de uppgifter som den nuvarande blodgruppsserologiska avdelningen vid statens rättskemiska laboratorium (SRL) har. Denna avdelning föreslås benämnas statens rättsserologiska institut och vara fristående från den avdelning som övertar uppgifterna från SRLs kemiska avdelning. Verksamheten avses vara produktionsinriktad och styras av efterfrågan. Även i fråga om verksamheten vid det rättsserologiska institutet framhåller propositionen att höga kvalitetskrav måste uppfyllas. För att fylla dessa krav är enligt propositionen ett aktivt forsknings- och utvecklingsarbete nödvändigt.
Riksdagen föreslås godkänna att en ny myndighet inrättas den 1 juli 1991 med de uppgifter som anges i propositionen.
Utskottet har ingen erinran mot att ett rättsmedicinalverk med de av regeringen föreslagna arbetsuppgifterna inrättas den 1 juli 1991. Utskottet behandlar dock i det följande vissa förslag om att riksdagen bör ge ytterligare synpunkter på den nya myndighetens uppgifter.
Rättsodontologi
Tre motioner tar upp den rättsodontologiska verksamheten. I motion 1990/91:So50 av Göran Ericsson (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs om behovet av en inplacering och reglering av rättsodontologin i rättsmedicinsk verksamhet (yrkande 4). Motionären konstaterar att rättsodontologin inte alls behandlas i propositionen. Enligt motionären är rättsodontologin oundgänglig inte minst när det gäller identifieringsproblem. I en ny och reformerad organisation av den rättsmedicinska verksamheten måste rättsodontologin inta en viktig plats, anförs det i motionen. Hur denna skall vara organiserad ankommer på regeringen att bestämma. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i denna del.
Liknande synpunkter framförs i motion 1990/91:So54 av Barbro Westerholm (fp). Motionären begär ett tillkännagivande till regeringen om behovet av rättsodontologi vid rättsmedicinalverket.
I motion 1990/91:So51 av Anita Stenberg (mp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att den rättsodontologiska verksamheten innefattas i propositionen. Även i denna motion konstateras att rättsodontologin inte nämns i propositionen.
Under beredningen av 1988/89 års budgetförslag för den rättsmedicinska verksamheten konstaterade utskottet (1988/89:SoU16) att det uppkommit omfattande problem och stora svårigheter för den rättsmedicinska verksamheten när det gäller att uppfylla de mål som uppställts för verksamheten. I samband därmed uppmärksammades även den rättsodontologiska verksamheten. Vid den tidpunkten fanns ett förslag att inte återbesätta en tjänst som rättsodontolog vid rättsläkarstationen i Stockholm i samband med den ordinarie tjänsteinnehavarens pensionering. Utskottet framhöll i betänkandet att den rättsodontologiska verksamheten är viktig. Utskottet framhöll också, i anslutning till uttalanden om nödvändigheten av en god personalpolitik för rättsmedicinen, att den framtida rekryteringen av kompetent personal till den rättsodontologiska verksamheten måste tryggas.
Som framgått tidigare tillsatte regeringen i oktober 1990 en arbetsgrupp med uppgift att ge förslag om den rättsmedicinska och rättskemiska verksamhetens framtida organisation och finansiering. Arbetsgruppen arbetar för närvarande med att klargöra resursmässiga och andra konsekvenser av den utveckling som är nödvändig i samband med tillskapandet av det nya rättsmedicinalverket. Frågan om rättsodontologin kommer sannolikt att behandlas i det sammanhanget. Från socialdepartementet har inhämtats att det inte föreligger några planer på att lägga ner eller avsevärt förändra den rättsodontologiska verksamheten.
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning om rättsodontologin. Det är enligt utskottets mening angeläget att rättsodontologin finns med också i den framtida organisationen för den rättsmedicinska verksamheten. Utskottet förutsätter att detta kommer att beaktas i det arbete som pågår för att klargöra det nya verkets organisation och resursmässiga behov. Något ytterligare tillkännagivande från riksdagens sida behövs därför inte. Utskottet avstyrker motionerna 1990/91:So50 (m) yrkande 4, 1990/91:So54 (fp) och 1990/891:So51 (mp).
Rättsläkarstationernas utbildningsansvar m.m.
I motion 1990/91:So50 av Göran Ericsson (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om behovet av en reglering av rättsläkarstationernas utbildningsansvar och högskolans behov av rättsmedicinen i utbildningen och finansieringen av denna (yrkande 3). Motionären framhåller rättsläkarstationernas betydelsefulla roll i utbildningen av läkare och sjuksköterskor. Rättsmedicinen konfronteras dagligen med frågor som har med livsstilar och livsmiljö att göra. Betydande dokumentation görs vid rättsläkarstationerna. Deras arkiv innehåller stora kunskapsmängder. Enligt motionären måste rättsläkarverksamhetens betydelsefulla roll och intima koppling till utbildningen läggas fast i en proposition som reglerar en kommande organisation av rättsmedicinsk verksamhet. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag om hur utbildningsverksamhetens koppling till rättsläkarstationerna skall vara organiserad.
I det nämnda betänkandet 1988/89:SoU16 framhöll utskottet också rättsmedicinens betydelse i utbildning och forskning.
Rättsmedicinen och utbildningsfrågorna berörs endast kortfattat i proposition 1990/91:93. Allmänt framhålls i propositionen nödvändigheten av ett nära samarbete med andra myndigheter och organ. Samarbetet med sjukvårdshuvudmännen nämns särskilt. Betydelsen av ett nära samarbete med forskningen framhålls också. Av propositionen framgår att den särskilda arbetsgruppen inom socialdepartementet i sitt kommande arbete skall analysera vilka resurser som behövs för att tillhandahålla resurser för läkarutbildning samt den forskning och forskarutbildning som bedrivs inom högskoleorganisationen. Enligt uppgift från socialdepartementet avses inte någon förändring av den rättsmedicinska verksamhetens relation till högskolan.
Utskottet behandlar i ett senare avsnitt frågan om förenande av tjänst som professor i rättsmedicin med överläkartjänst vid den nya myndigheten.
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet delar motionärens uppfattning att rättsläkarstationerna har en betydelsefull roll i utbildningen av läkare och sjuksköterskor. Utskottet vill också framhålla vikten av nära kontakter mellan rättsmedicinen och forskningen. Som framgått i det föregående skall den arbetsgrupp som regeringen tillsatt analysera vilka resurser som behövs för rättsmedicinens medverkan i läkarutbildningen och för den forskning och forskarutbildning som bedrivs inom högskoleorganisationen. Syftet med motion So50 (m) kan därmed förväntas bli tillgodosett utan något tillkännagivande från riksdagens sida. Motion 1990/91:So50 (m) yrkande 3 avstyrks.
Den rättskemiska laboratorieverksamheten i Stockholm
I motion 1990/91:So511 av Karin Israelsson (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att den rättskemiska laboratorieverksamheten vid statens rättsläkarstation i Stockholm bör bibehållas. När statens rättskemiska laboratorium i slutet av 1970-talet lokaliserades till Linköping startades en försöksverksamhet med en filial till laboratoriet i Solna i anslutning till rättsläkarstationen. Enligt motionären är det angeläget att denna filial bibehålls i en ny organisation. Närmare en tredjedel av alla rättsmedicinska förrättningar i landet utförs där. Kvaliteten på undersökningarna vid filialen i Stockholm har vid flera tillfällen varit högre än undersökningar gjorda i Linköping. Det är enligt motionären också viktigt att behålla nära kontakter mellan behandlande läkare och rättsläkarstationen.
Även motion 1990/91:So53 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 4 tar upp frågan om nedläggning av den rättskemiska verksamheten vid filialen i Solna. Motionärerna hänvisar till den utredning som för närvarande görs av socialstyrelsen.
Statens rättskemiska laboratorium (SRL) låg tidigare i Solna nära rättsläkarstationen. Sedan slutet av 1970-talet är SRL lokaliserat till Linköping. I samband med flyttningen dit startades en försöksverksamhet med en filial till SRL i Solna i anslutning till rättsläkarstationen. Denna filial finns alltjämt kvar.
RRK-utredningen behandlade ingående frågan om en decentralisering av rättskemiska analyser. Utredningen fann att övertygande skäl talade för att de rättskemiska analyserna borde förbli koncentrerade till ett centralt laboratorium. Enligt utredningen borde försöksverksamheten med filialen i Solna upphöra.
Socialstyrelsen har i sin anslagsframställning för nästa budgetår framhållit att filialen enligt SRLs och socialstyrelsens uppfattning bör avvecklas och verksamheten flyttas till Linköping. Enligt styrelsens mening skulle därigenom betydande besparingar kunna göras.
Föreståndaren för rättsläkarstationen i Stockholm har framfört farhågor för att en nedläggning av filialen i Solna skulle medföra risker för rättssäkerheten.
Av proposition 1990/91:93 framgår att regeringen den 24 januari 1991 uppdragit åt socialstyrelsen att senast den 15 maj 1991 utvärdera tillförlitligheten av de analyser som SRL utför vid sin huvudenhet i Linköping och vid filialen i Solna samt att därvid redovisa de förslag som utvärderingen leder till. Föredragande statsrådet nämner i propositionen också att den ovannämnda interdepartementala arbetsgruppen, som berett frågan om rättsmedicinalverkets framtida organisation, i sin rapport till regeringen redovisat att den tekniska och medicinska utvecklingen på sikt kan innebära att bättre förutsättningar uppstår att med tillfredsställande säkerhet och till rimlig kostnad utföra vissa analyser utanför den centrala rättskemiska enheten. Enligt arbetsgruppen kan en del analyser möjligen göras vid de regionala avdelningarna eller analysservice köpas från regionsjukhusen. Enligt föredraganden bör det arbete som arbetsgruppen under medverkan av socialstyrelsen inlett kunna ge ett bättre underlag för att bedöma dessa frågor.
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet konstaterar att socialstyrelsen fått i uppdrag att utvärdera tillförlitligheten i de analyser som SRL utför vid sin huvudenhet och vid filialen i Solna samt att därvid redovisa de förslag som utvärderingen leder till. Utvärderingen bör enligt utskottet avvaktas innan någon åtgärd från riksdagens sida övervägs. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion 1990/91:So511 (c). Motion 1990/91:So53 (v) yrkande 4 får anses tillgodosedd och avstyrks därför.
Lokaliseringen av rättsmedicinalverket
Flera motioner tar upp frågan om lokaliseringen av det nya rättsmedicinalverket. I motionerna 1990/91:So48 av Berit Löfstedt m.fl. (s), 1990/91:So49 av Lola Björkquist m.fl. (fp, m, c, v, mp) och 1990/91:So53 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 2 begärs sålunda tillkännagivanden till regeringen om att rättsmedicinalverket skall förläggas till Linköping. Motionärerna hänvisar bl.a. till att samtliga de verksamheter som föreslås ingå i det nya verket, om än inte alla enheter, redan finns representerade i Linköping. En lokalisering till Linköping skulle därigenom minska de administrativa kostnaderna. En annan fördel är närheten till statens kriminaltekniska laboratorium. Det hänvisas också till de goda möjligheterna för forskning i Linköping.
Frågan om lokalisering av det nya verket berörs inte i proposition 1990/91:93. Som framgått tidigare har en särskild organisationskommitté tillkallats för att medverka i arbetet att genomföra den nya organisationen. Frågan om lokalisering av den nya myndigheten avses enligt uppgift från socialdepartementet bli behandlad av kommittén.
Utskottet gör följande bedömning.
Frågor om lokalisering av ny statlig verksamhet eller om omlokalisering av statlig verksamhet bör i vissa fall prövas av riksdagen. Den nya myndighetens centrala verksamhet avses emellertid bli mycket begränsad -- 4--6 tjänster och, när den rättspsykiatriska verksamheten tillförs rättsmedicinalverket, totalt 7--9 tjänster. Med hänsyn härtill anser utskottet att det bör kunna ankomma på regeringen att, sedan organisationskommittén övervägt lokaliseringsfrågan och lämnat sitt förslag, besluta om lokaliseringen av det nya rättsmedicinalverket. Utskottet avstyrker därför motionerna 1990/91:So48 (s), 1990/91:So49 (fp, m, c, v, mp) och 1990/91:So53 (v) yrkande 2.
Ledningsfunktionen m.m.
Några motioner tar upp ledningsfunktionen för den nya myndigheten. I motion 1990/91:So52 av Margitta Edgren och Lola Björkquist (båda fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att socialutskottets uttalande om chefskap m.m. i betänkande 1989/90:SoU24 även bör beaktas i detta sammanhang. Motsvarande innebörd har yrkande 1 i motion 1990/91:So53 av Lars Werner m.fl. (v). I båda motionerna anförs att andra yrkeskategorier än läkare bör kunna anförtros chefskapet för en rättsmedicinsk enhet.
Riksdagen beslutade våren 1990 om nya bestämmelser om ledningsansvaret inom hälso- och sjukvården (prop. 1989/90:81, SoU24, rskr. 313). De nya bestämmelserna som återfinns i 14 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL) träder i kraft den 1 juli 1991.
Enligt 14 § HSL i dess nya lydelse skall inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården vid en enhet för diagnostik eller vård och behandling, om det behövs med hänsyn till patientsäkerheten, finnas en särskild läkare med specialistkompetens som svarar mot den samlade ledningen av verksamheten. En sådan läkare benämns chefsöverläkare. Vid utövande av ledningen skall han i frågor som avser annat än diagnostik eller vård och behandling av enskilda patienter eller utseende av patientansvariga läkare följa de föreskrifter som landstinget kan meddela. Chefsöverläkaren får uppdra åt andra befattningshavare vid enheten att fullgöra enskilda ledningsuppgifter, om de har tillräcklig kompetens och erfarenhet.
Enligt vad som framgår av proposition 1990/91:93 svarar de nuvarande föreståndarna vid rättsläkarstationerna för både den administrativa och den medicinska ledningen. I propositionen påtalas att ledningsfunktionen därmed redan är organiserad på det sätt som fr.o.m. den 1 juli 1991 kommer att gälla inom stora delar av den offentliga hälso- och sjukvården. Föredragande statsrådet anför vidare (s. 14):
Enligt min bedömning kommer arbetsfördelningen mellan chefen för myndigheten och cheferna för de olika avdelningarna att likna den som vanligen gäller mellan sjukhusdirektören och klinikcheferna vid ett sjukhus.
Det är angeläget att myndighetens ledning utvecklar lämpliga former för samarbetet mellan de olika avdelningarna och mellan dessa. Det bör ankomma på myndigheten att själv avgöra om ett chefsråd bör inrättas och om det skall finnas en chefsläkarfunktion liknande den som är vanlig inom hälso- och sjukvården.
I ett annat avsnitt i propositionen anförs (s. 20):
Som jag förut nämnt -- -- -- bör uppgiften att vara chef för en avdelning inom den nya myndigheten utgöra ett tidsbegränsat tilläggsuppdrag för en tjänsteman där. Vid de regionala rättsmedicinska avdelningarna bör även i fortsättningen finnas chefer med ett samlat ansvar för både den administrativa och den medicinska ledningen. Även i övrigt bör i allt väsentligt gälla detsamma som kommer att gälla fr.o.m. den 1 juli 1991 för chefsöverläkare inom den offentliga hälso- och sjukvården.
I fråga om kompetenskrav, uppgifter m.m. liksom delegering av ledningsuppgifter hänvisar föredraganden till proposition 1989/90:81 med regeringens förslag till reglering av det samlade ledningsansvaret inom hälso- och sjukvården.
Utskottet konstaterar att rättsmedicinsk verksamhet inte omfattas av hälso- och sjukvårdslagen och således inte heller av bestämmelserna om samlat ledningsansvar. Motionerna 1990/91:So52 (fp) och 1990/91:So53 (v) yrkande 1 avstyrks därför.
Förening av vissa tjänster
Riksdagen föreslås godkänna vad som anförs i proposition 1990/91:93 om att tjänsterna som professor i rättsmedicin förenas med överläkartjänster vid den nya myndigheten.
Uppgiften att vara chef för en avdelning inom den nya myndigheten föreslås enligt propositionen utgöra ett tidsbegränsat tilläggsuppdrag för en tjänsteman där. Fyra av rättsläkarstationerna har i dag som föreståndare innehavare av fullmaktstjänst som professor i rättsmedicin inom högskolan. I och med att uppgiften att vara chef för en regional rättsmedicinsk avdelning blir ett tidsbegränsat uppdrag upphör den automatiska kopplingen mellan tjänsterna. I propositionen påtalas att detta är i linje med riksdagens verksledningsbeslut. I propositionen anförs vidare att tjänster som professor i rättsmedicin inom högskolan i fortsättningen bör vara förenade med läkartjänster vid de rättsmedicinska avdelningarna. Nuvarande innehavare av de nämnda fullmaktstjänsterna anges vara införstådda med den nya ordningen som innebär att deras tjänster förenas med överläkartjänst. Förändringen torde enligt vad som anförs i propositionen ge oförändrad ersättning för personerna i fråga.
Utskottet har inget att erinra mot vad som anförs i propositionen om att tjänsterna som professor i rättsmedicin förenas med överläkartjänster vid den nya myndigheten. Förslaget har inte heller mött några invändningar i form av motioner.
Rättsmedicinalverkets styrelse
I motion 1990/90:So53 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförs om en lekmannamajoritet i styrelsen för den nya rättsmedicinska myndigheten (yrkande 3). Motionärerna anser att den nya myndighetens styrelse till mer än hälften skall bestå av lekmannarepresentanter. Detta är ett principiellt demokratiskt krav som bör gälla alla myndigheters styrelser.
För riksdagens information nämner föredragande statsrådet i proposition 1990/91:93 att hon anser att den nya myndigheten i enlighet med arbetsgruppens förslag och i linje med riksdagens verksledningsbeslut bör ha en lekmannastyrelse.
Arbetsgruppen anför i sin rapport till regeringen att utgångspunkter för en diskussion om styrelsens sammansättning bör vara myndighetens uppgifter och behovet av insyn i och kontakt med myndighetens verksamhet. Arbetsgruppen konstaterar att samhällets intressen väger tungt när det gäller den nya myndighetens uppgifter som serviceorgan åt de rättsvårdande myndigheterna. Samhällsintresset och medborgarintresset bör därför vara representerat i styrelsen. Detta kommer, anser arbetsgruppen, bäst till uttryck genom att riksdagsledamöter utses att ingå i styrelsen. Med hänsyn till myndighetens uppgifter finns det enligt arbetsgruppen skäl att till styrelsen också knyta professionell sakkunskap från forskarsamhället med biomedicinsk profil. Också juridisk kompetens bör finnas med. Arbetsgruppen anser att styrelsen totalt bör bestå av sex--sju personer och att myndighetens chef bör vara ordförande i styrelsen.
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet konstaterar att rättsmedicinalverket, enligt vad som framgår av proposition 1990/91:93, avses få en lekmannastyrelse. Syftet med motion So53 (v) får därmed anses tillgodosett. Yrkande 3 i motionen avstyrks.
Rättsläkarnas jourtjänstgöring
I motion 1990/91:So50 av Göran Ericsson (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om behovet av en reglering av beredskapsfrågan för rättsläkarna i den nya organisationen (yrkande 2). Motionären efterlyser ställningstaganden i propositionen när det gäller rättsläkarnas beredskapsplikt och ersättning för denna. Enligt motionären är rättsläkarens beredskapsplikt oklar. Organisationen bör kompletteras med en klar viljeyttring från statsmakternas sida när det gäller beredskapsplikten och vilka åligganden rättsläkaren har i sin tjänst. Motionären anser det otillfredsställande att rättsmedicinarens verksamhet under jourtid saknar organisatorisk grund. Även frågan om verksamhetens rikstäckning bör regleras. Regeringen bör återkomma i denna fråga. I annat fall bör utskottet formulera de regler som skall styra en beredskap som rättsläkarverksamheten måste ha i rättssamhället.
Rättsläkarnas jourtjänstgöring och andra beredskapsfrågor behandlas inte i proposition 1990/91:93. Enligt uppgift från socialdepartementet torde dessa frågor komma att behandlas av den särskilda arbetsgruppen i dess kommande arbete.
Utskottet förutsätter att frågan om rättsläkarnas jourtjänstgöring och andra beredskapsfrågor uppmärksammas av den nya myndigheten så att dessa frågor får en tillfredsställande lösning. Utskottet anser inte att någon åtgärd behövs från riksdagens sida och avstyrker därför motion 1990/91:So50 (m) yrkande 2.
Medelsanvisning m.m.
Regeringen har i proposition 1990/91:100 (bil. 7, anslagen E 3 och E 4) föreslagit att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition om de rättskemiska och rättsmedicinska verksamheterna, för dessa verksamheter och för nästa budgetår skall beräkna förslagsanslag på 26 702 000 kr. resp. 43 149 000 kr.
I proposition 1990/91:93 föreslås riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1991/92 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 59 554 000 kr. I propositionen hänvisas bl.a. till att den tidigare nämnda organisationskommittén, som skall medverka i arbetet att genomföra den nya organisationen, också skall få i uppdrag att närmare klargöra behovet av resurser för den nya myndighetens ledning och centrala kansli. När detta uppdrag fullgjorts avser regeringen att besluta om hur stor del av den samlade utgiftsramen som högst får disponeras för ändamålet.
I motion 1990/91:So50 av Göran Ericsson (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om behovet av att kostnaderna för det nya rättsmedicinalverket inryms i det anslag som tilldelats socialstyrelsen (yrkande 1). Motionären är kritisk till skapandet av ett nytt statligt verk. Regeringen bör, anser motionären, återkomma till riksdagen med ett förslag om en ny organisation för den rättsmedicinska verksamheten utan ny verksöverbyggnad. Om ett nytt verk anses oundgängligt för verksamhetens bedrivande bör medelsanvisningen till socialstyrelsen minska med kostnaden för generaldirektör, hans kansli, nämnden och nämndens kansli.
Utskottet konstaterar att tillskapandet av rättsmedicinalverket avses avlasta socialstyrelsen uppgiften att vara chefsmyndighet för den rättsmedicinska verksamheten. Detta innebär även en viss besparing på socialstyrelsens anslag. Utskottet har ingenting att erinra mot den medelsberäkning som gjorts i proposition 1990/91:93 för det nya rättsmedicinalverket. Motion 1990/91:So50 (m) yrkande 1 avstyrks.
Övriga frågor
I motion 1989/90:So509 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till slutgiltig lösning av frågan om huvudmannaskapet för den rättsmedicinska verksamheten (yrkande 2). (Motionen väcktes under allmänna motionstiden 1990, dvs. drygt ett år innan den nu aktuella propositionen lades fram.)
Motionen får enligt utskottet anses tillgodosedd genom de förslag som lagts fram i proposition 1990/91:93 om den rättsmedicinska verksamheten. Motion 1989/90:So509 (fp) yrkande 2 avstyrks därför.
I motion 1990/91:So402 av Siw Persson (fp) hemställs att riksdagen beslutar om underrättelseskyldighet vid rättsmedicinsk obduktion, fullständig dödsorsaksundersökning och enkel dödsorsaksundersökning motsvarande den skyldighet som gäller enligt 4 § obduktionslagen. Motionären hänvisar till ett fall där en rättsmedicinsk undersökning företagits på ett litet barn som avlidit hastigt, innan båda föräldrarna haft möjlighet att ta avsked av barnet. Motionären hänvisar också till att JO i visst sammanhang ifrågasatt om inte en underrättelseskyldighet motsvarande den som gäller enligt obduktionslagen bör införas även beträffande de rättsmedicinska undersökningarna.
Obduktioner utförs dels som rättsmedicinska undersökningar vid de rättsmedicinska stationerna, dels inom sjukvården. Den sistnämnda typen av obduktioner brukar benämnas kliniska obduktioner.
Obduktionslagen (1975:191) äger tillämpning på obduktion som inte innefattar rättsmedicinsk undersökning. Enligt obduktionslagens huvudregel (2 §) får en obduktion företas om den avlidne under sin livstid har medgett det. Om ett sådant medgivande saknas, får obduktion ändå göras (3 §) om det behövs för att orsaken till dödsfallet skall kunna fastställas eller viktig upplysning angående sjukdomens beskaffenhet erhållas. Om dödsorsaken är känd, får obduktion dock inte äga rum om den avlidne eller en nära anhörig till honom har uttalat sig emot det eller åtgärden eljest kan antas stå i strid med den avlidnes eller nära anhörigs uppfattning. I de fall då skriftligt medgivande inte föreligger skall, där det kan ske och inte särskilda skäl talar emot det, nära anhörig till den avlidne underrättas om obduktionen, innan den äger rum (4 §). Om dödsorsaken är känd, får obduktionen inte påbörjas förrän skälig tid förflutit efter underrättelsen.
Vid behandlingen av förslaget till obduktionslag framhöll socialutskottet att det i lagen medgivna undantaget från principen om hänsynstagande till den avlidne och hans anhöriga borde tillämpas restriktivt (prop. 1975:50, SoU 8 s. 16, rskr. 141).
Obduktionslagen äger bara tillämpning på obduktion som inte innefattar rättsmedicinsk undersökning. Förutsättningarna för rättsmedicinsk undersökning regleras i en särskild kungörelse (1973:710) om rättsmedicinsk obduktion. Beslut om en sådan obduktion meddelas av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller polisstyrelse. Till kungörelsen har socialstyrelsen utfärdat ett cirkulär (1975:12) med föreskrifter om förfarandet vid rättsmedicinsk obduktion m.m. Några regler motsvarande dem i 2--4 §§ obduktionslagen om medgivande av obduktion, underrättelse till anhörig m.m. finns inte.
Två utredningar överväger för närvarande regler som har betydelse för obduktionsverksamheten. Transplantationsutredningen (S 1987:02) skall enligt sina direktiv från mars 1987 (1987:17) bl.a. överväga reglerna om samtycke till kliniska obduktioner. Enligt tilläggsdirektiv i maj 1990 (dir. 1990:30) skall utredningen bl.a. överväga kriterier och regler för vilka olika förfaranden med döda kroppar som skall anses etiskt godtagbara. Utredningen skall också bedöma behovet av författningsreglering och etiska riktlinjer. Transplantationsutredningen skall enligt tilläggsdirektiven även se över reglerna om rättsmedicinska undersökningar. Enligt direktiven bör en författningsreglering av rättsmedicinska undersökningar ange under vilka förutsättningar de får göras. En utgångspunkt bör vara, anförs det i direktiven, att en rättsmedicinsk förrättning skall göras då särskilda rättssäkerhetsskäl motiverar det. Transplantationsutredningen skall slutredovisa sitt arbete under andra hälften av år 1991.
Tillsynsutredningen (S 1987:03), även den tillkallad i mars 1987 (dir. 1987:21), skall bl.a. överväga om den personkrets som omfattas av lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen (tillsynslagen) bör utvidgas till att omfatta t.ex. personal med vårdutbildning som är knuten till rättsmedicinsk eller rättskemisk verksamhet. Utredningen skall vidare överväga om tillsynslagen bör förtydligas såvitt rör personalens iakttagande av respekt och skyddande av integriteten, t.ex. vid omhändertagande av avlidna i avvaktan på bisättning och begravning. Utredningen avser att inom kort lägga fram sina förslag.
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet har förståelse för synpunkterna att hänsyn bör tas till de till anhöriga även i samband med rättsmedicinska undersökningar. Utskottet anser dock att riksdagen i avvaktan på resultatet av det pågående utredningsarbetet bör avstå från att göra uttalanden av den innebörd som efterlyses av motionären. Motion 1990/91:So402 (fp) avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande rättsodontologi att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So50 yrkande 4, 1990/91:So51 och 1990/91:So54, 2. beträffande rättsläkarstationernas utbildningsansvar m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:So50 yrkande 3, 3. beträffande den rättskemiska laboratorieverksamheten i Stockholm att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So53 yrkande 4 och 1990/91:So511, res. 1 (c, v) 4. beträffande lokaliseringen av rättsmedicinalverket att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So48, 1990/91:So49 och 1990/91:So53 yrkande 2, res. 2 (c, v, mp) 5. beträffande ledningsfunktionen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So52 och 1990/91:So53 yrkande 1, 6. beträffande förening av vissa tjänster att riksdagen godkänner att tjänsterna som professor i rättsmedicin inom högskolan förenas med överläkartjänster vid den nya myndigheten i enlighet med vad som anförts i proposition 1990/91:93 (avsnitt 6.2), 7. beträffande rättsmedicinalverkets styrelse att riksdagen avslår motion 1990/91:So53 yrkande 3, 8. beträffande rättsläkarnas jourtjänstgöring att riksdagen avslår motion 1990/91:So50 yrkande 2, 9. beträffande inrättandet av ett rättsmedicinalverk att riksdagen godkänner att en ny myndighet inrättas den l juli 1991 med de uppgifter som anges i proposition 1990/91:93, i den mån myndighetens uppgifter inte behandlas under föregående moment, 10. beträffande medelsanvisning till Rättsmedicinalverket att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:93, med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 7 (anslagen E 3 och E 4) och med avslag på motion 1990/91:So50 yrkande 1 till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1991/92 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 59 554 000 kr., 11. beträffande huvudmannaskapet för den rättsmedicinska verksamheten m.m. att riksdagen avslår motion 1989/90:So509 yrkande 2, 12. beträffande underrättelseskyldighet vid rättsmedicinsk undersökning m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:So402.
Stockholm den 14 maj 1991 På socialutskottets vägnar Daniel Tarschys
Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita Persson (s), Sten Svensson (m), Aina Westin (s), Ingrid Andersson (s), Per Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingegerd Anderlund (s), Ingrid Hemmingsson (m), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s), Barbro Westerholm (fp) och Göran Engström (c).
Reservationer
1. Den rättskemiska laboratorieverksamheten i Stockholm (mom. 3)
Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v) och Göran Engström (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utvärderingen bör" och på slutar med "avstyrks därför." bort ha följande lydelse:
Utskottet utgår från att förslagen redovisas för riksdagen och att någon förändring av verksamheten dessförinnan inte kommer till stånd. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning av motionerna 1990/91:So511 (c) och 1990/91:So53 (v) yrkande 4.
dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa
3. beträffande den rättskemiska laboratorieverksamheten i Stockholm att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So53 yrkande 4 och 1990/91:So511 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Lokaliseringen av rättsmedicinalverket (mom. 4)
Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp) och Göran Engström (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Frågor om" och på s. 10 slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att rättsmedicinalverket bör förläggas till Linköping. Utskottet tillstyrker sålunda motionerna So48 (s), So49 (fp, m, c, v, mp) och So53 (v) yrkande 2.
dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa
3. beträffande lokaliseringen av rättsmedicinalverket att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:So48, 1990/91:So49 och 1990/91:So53 yrkande 2 beslutar att rättsmedicinalverket skall förläggas till Linköping.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionerna 1 Proposition 1990/91:93 1 Proposition 1990/91:100 bilaga 7 1 Motioner 2 Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:93 2 Motion väckt under allmänna motionstiden 1990 3 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991 3 Utskottet 3 Bakgrund 3 Den nya myndighetens arbetsuppgifter och organisation 5 Rättsodontolgi 6 Rättsläkarstationernas utbildningsansvar m.m. 7 Den rättskemiska laboratorieverksamheten i Stockholm 8 Lokaliseringen av rättsmedicinalverket 9 Ledningsfunktionen m.m. 10 Förening av vissa tjänster 11 Rättsmedicinalverkets styrelse 11 Rättsläkarnas jourtjänstgöring 12 Medelsanvisning m.m. 13 Övriga frågor 13 Hemställan 15 Reservationer17