Rattfylleri
Betänkande 1997/98:JuU3
Justitieutskottets betänkande
1997/98:JUU03
Rattfylleri
Innehåll
1997/98 JuU3
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner om rattfylleri. Motionerna har väckts under den allmänna motionstiden år 1996. Samtliga motionsyrkanden avslås. I ärendet föreligger en reservation (c, fp och kd).
Motionerna
1996/97:Ju707 av Monica Widnemark (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en klar gräns vid bilkörning och användande av narkotiska preparat och lugnande medel, 1996/97:Ju713 av Sigge Godin och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot alkoholförtäring efter trafik- olycka, 1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nollgräns för narkotika i trafiken, 1996/97:So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om drograttfylleriet, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sållningsprov, 1996/97:So657 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett absolut förbud att framföra motorfordon med narkotiska preparat i kroppen, 1996/97:T214 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategiplan för bekämpning av alkohol, narkotika och farliga mediciner i trafiken.
Utskottet
I detta betänkande behandlar utskottet några motioner om rattfylleri. Med undantag för en motion rörande s.k. eftersupning avser samtliga motionsyrkanden s.k. drograttfylleri. Motionerna har väckts under den allmänna motionstiden år 1996.
Gällande rätt m.m. Enligt 4 § första stycket trafikbrottslagen (1951:649) skall den dömas för rattfylleri som fört ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i hans blod eller 0,10 milligram per liter i hans utandningsluft. Straffbara gränsvärden finns alltså endast uppställda för alkohol. Av andra stycket i samma paragraf framgår att även den som vid förandet av ett motordrivet fordon eller en spårvagn är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller något annat medel att det kan antas att han inte på betryggande sätt kan föra fordonet skall dömas för rattfylleri (s.k. kliniskt rattfylleri). Med annat medel avses i paragrafen samtliga medel som kan påverka förmågan att framföra ett fordon på ett betryggande sätt (prop. 1989/90:2 s. 35). Hit hör till en början sådana medel som juridiskt klassas som narkotika. Exempel på narkotika är opiater som morfin och heroin, centralstimulerande medel som amfetamin och kokain, olika cannabispreparat som marijuana och hasch samt hallucinogena droger som LSD. Under uttrycket annat medel i paragrafen faller också trafikfarliga läkemedel såsom bedövningsmedel, smärtstillande medel, medel mot epilepsi, olika psykofarmaka, medel mot allergier och vissa hostmediciner. Även organiska lösningsmedel som bensin och eter omfattas av uttrycket. Straffet för rattfylleri är böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, skall föraren enligt 4 a § trafikbrottslagen dömas för grovt rattfylleri till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i hans blod eller 0,50 milligram per liter i hans utandningsluft, om föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel eller framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. I sammanhanget kan nämnas att enligt 17 a § körkortslagen (1977:477) skall en läkare som vid undersökning av en körkortshavare finner att denne av medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha körkort anmäla det till den länsstyrelse som meddelat körkortstillståndet. En sådan anmälan kan få till följd att körkortet återkallas. Läkaren får dock underlåta att göra anmälan om det finns anledning anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens anvisning att avstå från att föra körkortspliktigt fordon. 1994 års körkortsutredning (dir. 1994:90) har i sitt betänkande En körkortsreform (SOU 1996:114) föreslagit att en läkare som vid undersökning av en körkortshavare finner att denne av medicinska skäl är olämplig att inneha körkort skall vara skyldig att anmäla förhållandet till länsstyrelsen. Anmälningsskyldigheten skulle således bli obligatorisk och kravet på att olämpligheten skall vara uppenbar tas bort. Utredningens förslag bereds för närvarande i Kommunikationsdepartementet.
Drograttfylleri I motionerna Ju707 (s), Ju903 (c), So656 (fp), So657 (kd) och T214 (fp) begärs att trafikbrottslagen skall uppta gränsvärden även för narkotika och liknande preparat eller fastställa en s.k. nollgräns för dessa medel. Flera av motionärerna efterfrågar dessutom rätt för polisen att, även när någon brottsmisstanke inte föreligger, kontrollera om en bilförare är drogpåverkad. Utskottet har flera gånger tidigare behandlat motionsyrkanden rörande s.k. drograttfylleri, dvs. sådant rattfylleri där föraren inte är påverkad av alkohol utan av något annat medel. Senast behandlade utskottet sådana yrkanden i betänkandet 1994/95:JuU24. Utskottet anförde den gången att det fanns starka skäl att se över rattfyllerilagstiftningen när det gällde narkotika och liknande preparat. Syftet med en sådan översyn borde vara att förbättra möjligheterna att upprätthålla trafiksäkerheten och en tillräcklig kontroll av trafikanternas körförmåga med avseende på sådana droger. En möjlig åtgärd kunde, enligt utskottets mening, vara att införa en reglering som angav tillåtna gränsvärden för narkotika m.m. på liknande sätt som gäller för alkohol. I det sammanhanget var det, anförde utskottet, en naturlig frågeställning om det vore lämpligt och möjligt att införa en s.k. nollgräns i trafiken för narkotika och liknande droger som påverkar körförmågan. Utskottet framhöll samtidigt att det var medvetet om att en rad olika överväganden behövdes innan en lagstiftning av angivet slag kunde införas. Utskottet konstaterade att justitieministern i ett anförande i kammaren den 12 januari 1995 angivit att hon avsåg att ta initiativ till att undersöka förutsättningarna för att komplettera lagstiftningen om rattfylleri med gränsvärden för olika narkotiska preparat och att ett arbete i frågan inletts inom Regeringskansliet. Med hänsyn härtill fann utskottet att något särskilt initiativ från riksdagens sida inte erfordrades. Utskottet förutsatte dock att arbetet bedrevs med den skyndsamhet som var möjlig och under beaktande av vad utskottet anfört (bet. s. 11 f). Inom Justitiedepartementet upprättades år 1995 promemorian Drograttfylleri (Ds 1995:65). I promemorian analyserades olika sätt att effektivisera bestämmelserna om drograttfylleri. Med hänsyn till de olika ställningstaganden av bl.a. medicinsk natur som måste göras för att åstadkomma en önskvärd effektivisering av lagen borde dock, enligt promemorian, det fortsatta reformarbetet ske inom ramen för en utredning. Regeringen beslöt den 9 november 1995 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över bestämmelserna i trafikbrottslagen om s.k. drograttfylleri (dir. 1995:138). Utredningen, som antog namnet Drograttfylleriutredningen, överlämnade i september 1996 betänkandet Droger i trafiken (SOU 1996:125). I sitt betänkande finner utredningen inte skäl att föreslå vare sig gränsvärden eller s.k. nollgräns för narkotika eller andra droger vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn. I fråga om gränsvärden motiverar utredningen sitt ställningstagande bl.a. med att det för närvarande inte är vetenskapligt möjligt att påvisa att en viss koncentration av droger i blodet ger en viss grad av påverkan. När det gäller nollgräns, menar utredningen att det inte är klart belagt att en nollgräns har sådan effekt på trafiksäkerheten att en straffrättslig reglering är motiverad. En sådan gräns skulle också träffa ett flertal läkemedel, och utredningen finner det svårt att motivera en reglering som skulle begränsa rörelsefriheten för sjuka personer även när någon trafikfara inte föreligger. Utredningen föreslår i stället förändringar i fråga om straffansvaret för s.k. kliniskt rattfylleri. Enligt utredningens förslag skall sålunda den dömas för rattfylleri som för ett motordrivet fordon eller spårvagn efter att ha intagit annat medel än alkoholhaltiga drycker, om medlet under eller efter färden förekommer i hans blod i sådan mängd att han typiskt sett kan antas vara påverkad därav eller av flera medel i förening. Vidare skall en sådan förare kunna dömas för rattfylleri, om han är påverkad av alkoholhaltiga drycker, annat medel eller av flera medel i förening. Det nuvarande kravet på att påverkan skall ha medfört att föraren kan antas inte på betryggande sätt ha kunnat föra fordonet tas alltså bort. Vad gäller polisens möjligheter att kontrollera om en förare är drogpåverkad, föreslår utredningen att polisen, under motsvarande förutsättningar som gäller för alkoholutandningsprov, skall få undersöka en persons ögon eller ögonrörelser i syfte att utröna om han är påverkad av annat medel än alkohol. När det gäller förare av motorfordon eller vissa spårbundna fordon skall sålunda undersökningen kunna äga rum även om någon brottsmisstanke inte föreligger. En sådan undersökning skall endast få utgöras av yttre iakttagelser av ögonens utseende och funktion. Vid undersökningen skall som hjälpmedel få användas bl.a. s.k. pupillometer. Drograttfylleriutredningens betänkande har remissbehandlats och bereds för närvarande i Justitiedepartementet.
Eftersupning I motion Ju713 (fp) begärs lagstiftning mot alkoholförtäring efter trafik- olycka. Motionärerna efterlyser en lagstiftning i Sverige efter mönster av vad som gäller i t.ex. Norge. Enligt den norska lagstiftningen får en förare av motorfordon inte inta alkohol eller annat berusande eller bedövande medel under de första sex timmarna efter en körning, om han förstår eller måste ha förstått att körningen kan leda till polisundersökning. Förbudet mot eftersupning gäller dock inte efter det att blodprov eller alkoholutandningsprov tagits eller efter det att polisen har beslutat att något sådant prov inte skall tas. Utskottet har vid flera tillfällen behandlat och avstyrkt motioner angående eftersupning, se t.ex. 1993/94:JuU11 och 1994/95:JuU24. I sistnämnda betänkande hänvisade utskottet till tidigare uttalanden, i vilka utskottet framhållit att problemet med påstådd eftersupning torde vara relativt litet sett i förhållande till samtliga trafiknykterhetsbrott och att tungt vägande invändningar av bl.a. rättssäkerhetsnatur kunde riktas mot att införa ett förbud mot eftersupning. Utskottet vidhöll denna uppfattning (1994/95:JuU24 s. 12 f).
Bedömning Vad först gäller drograttfylleri, vill utskottet på nytt understryka det angelägna i att rattfyllerilagstiftningen får en sådan utformning att den förbättrar möjligheterna att upprätthålla trafiksäkerheten och att kontrollera trafikanternas körförmåga efter användning av andra droger än alkohol. Som utskottet anfört ovan pågår beredningen av Drograttfylleriutredningens betänkande, och en lagrådsremiss kan, enligt vad utskottet erfar, förväntas under våren 1998. Utskottet anser att det pågående beredningarbetet bör avvaktas. Utskottet avstyrker därmed bifall till motionerna Ju707, Ju903, So656, So657 och T214. I fråga om s.k. eftersupning finner utskottet inte skäl att frångå den inställning utskottet tidigare vid åtskilliga tillfällen intagit och avstyrker bifall till motionen Ju713.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande drograttfylleri att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju707, 1996/97:Ju903 yrkande 10, 1996/97:So656 yrkandena 16 och 19, 1996/97:So657 yrkande 1 och 1996/97:T214 yrkande 8, res. 1 (c, fp, kd) 2. beträffande eftersupning att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju713.
Stockholm den 18 september 1997
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp), Helena Frisk (s), Jeppe Johnsson (m), Michael Stjernström (kd) och Cinnika Beiming (s).
Reservation
1. Drograttfylleri (mom. 1) Ingbritt Irhammar (c), Siw Persson (fp) och Michael Stjernström (kd) anför: Många trafikolyckor orsakas av bilförare som är påverkade av alkohol eller narkotika eller andra droger, och bilförare som är påverkade av narkotika eller andra droger utgör sannolikt en lika stor trafikfara som de förare som är påverkade av alkohol. Den nuvarande rattfyllerilagstiftningens utformning ger inte tillräckliga möjligheter att ingripa mot den förstnämnda kategorin av förare. Enligt vår mening innebär detta förhållande ett mycket allvarligt problem. Vi anser att lagstiftningen genast bör ändras så att det blir otillåtet att föra bil med narkotika eller andra droger i kroppen. Vidare bör polisen få möjlighet att rutinmässigt kontrollera förares drogpåverkan under motsvarande förutsättningar som i dag gäller för alkoholutandningsprov. Härvid kan undersökning med s.k. pupillometer komma till användning. Det får ankomma på regeringen att under hösten återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med vad vi nu anfört. Vad vi nu med anledning av motionerna Ju707, Ju903, So656, So657 och T214 anfört, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande drograttfylleri att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju707, 1996/97:Ju903 yrkande 10, 1996/97:So656 yrkandena 16 och 19, 1996/97:So657 yrkande 1 och 1996/97:T214 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 1.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................2 Gällande rätt m.m. 2 Drograttfylleri 3 Eftersupning 4 Bedömning 5 Hemställan 5 Reservation...........................................6 1. Drograttfylleri (mom. 1) 6