Rätten till folkpension m.m.
Betänkande 1992/93:SfU4
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1992/93:SFU04
Rätten till folkpension m.m.
Innehåll
1992/93
SfU4
FEMTE HUVUDTITELN
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens förslag till nytt system för beräkning av folkpension fr.o.m. den 1 januari 1993 samt tre motioner som väckts med anledning av propositionen. Förslaget skall ses mot bakgrunden av att riksdagen i samband med att EES-avtalet godkänts, antagit en lag om samordning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom EES-området. Denna lag inkorporerar EG-förordningen nr 1408/71 och rättsakter till denna i svensk rätt. De nya principer för samordning mellan EES-länderna som därvid blir gällande skulle medföra väsentliga problem om Sverige behåller nuvarande regler för rätt till folkpension.
Enligt det föreslagna nya systemet skall folkpension intjänas enligt två alternativa regler som skall gälla på samma villkor för svenska och utländska medborgare. Däremot får endast svenska medborgare rätt enligt den nationella lagstiftningen att uppbära folkpension vid bosättning utomlands. När EES-avtalet träder i kraft kommer medborgare i samtliga EES-länder att tillförsäkras samma rättigheter.
Den ena regeln för intjänande av folkpension innebär att folkpension skall beräknas i förhållande till den bosättningstid i Sverige som tillgodoräknas en försäkrad under tiden fr.o.m. det år då han fyller 16 år t.o.m. det år då han fyller 64 år. För rätt till oavkortad pension krävs att bosättningstid kan tillgodoräknas för minst 40 år. Är bosättningstiden kortare reduceras pensionen med 1/40 för varje år som fattas. Vid beräkning av bosättningstid föreslås särregler för missionärer och vissa biståndsarbetare samt deras familjer och för personer som erhållit asyl i Sverige.
Den andra regeln är ATP-anknuten. För rätt till oavkortad folkpension enligt denna regel krävs 30 år med ATP-poäng eller därmed jämställda år.
I propositionen föreslås vidare att särskilda folkpensionsförmåner i form av handikappersättning som tillägg till pension, barntillägg, pensionstillskott och särskilt pensionstillägg till folkpension skall utges med samma kvotdel som huvudförmånen. Hustrutillägg skall utges med samma kvotdel som mannens ålders- eller förtidspension. Handikappersättning i andra fall och vårdbidrag skall utges med oavkortade belopp och endast till försäkrad som är bosatt i Sverige.
Förslaget är försett med omfattande övergångsbestämmelser. Dessa innebär bl.a. att de nya reglerna skall vara tillämpliga på sådana pensionsförmåner som börjar utges efter ikraftträdandet. Den som är född år 1935 eller tidigare, och som vid ansökan om ålderspension är bosatt i Sverige sedan minst fem år och efter fyllda 16 år har varit bosatt i Sverige under sammanlagt minst tio år, får under vissa förutsättningar vid beräkning av bosättningstid i Sverige tillgodoräknas även bosättningstid i utlandet.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag, men föreslår särregler vid beräkning av bosättningstid för ytterligare några grupper. Detta gäller bl.a. familjemedlemmar till personer som tjänat in ATP under tid de varit utsända från Sverige och ungdomar som studerar några år utomlands. Utskottet föreslår också med anledning av motionsyrkanden dels gynnsammare övergångsbestämmelser för personer födda år 1937 eller tidigare som invandrar eller återvänder till Sverige, dels tillkännagivanden om fortsatt utredning om pensionsskyddet för unga invalider samt utredning om ekonomisk trygghet för barn som går miste om eller får reducerad barnpension och för invandrare som får reducerad pension.
I betänkandet behandlas också ett förslag i propositionen om godkännande av en ny nordisk konvention om social trygghet, och utskottet tillstyrker detta förslag.
Till betänkandet har avgetts en meningsyttring (v).
Propositionen
I proposition 1992/93:7 om rätten till folkpension m.m. har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit att riksdagen
dels antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott, 3. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, 4. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,
dels
5. godkänner en den 15 juni 1992 undertecknad nordisk konvention om social trygghet,
dels
6. till Riksförsäkringsverket på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 6500000 kr, 7. till Allmänna försäkringskassor på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 40000000 kr.
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.
Motioner
1992/93:Sf1 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för konventions- och de facto-flyktingars berättigande till folkpension i Sverige enligt vad i motionen anförts om ett rimligt och rättvist regelsystem, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som vidgar möjligheter till en ekonomiskt tryggad ålderdom för biståndsarbetare och deras familjer,
1992/93:Sf2 av Doris Håvik m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrare, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om efterlevandeskydd för barn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generösare övergångsbestämmelser.
1992/93:Sf3 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om äldre invandrares och återinvandrares ekonomiska försörjning.
Utskottet
Bakgrund
Gällande bestämmelser om folkpension
Inom socialförsäkringarna garanteras det grundläggande ekonomiska skyddet vid ålderdom, bestående arbetsoförmåga och makes/makas frånfälle genom folkpensioneringen i 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Folkpensionens huvudförmåner utgörs av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension. Förutom dessa förmåner kan utges särskilda folkpensionsförmåner i form av handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott, särskilt pensionstillägg och kommunalt bostadstillägg. Övergångsvis utges också som särskilda folkpensionsförmåner hustrutillägg och barntillägg.
Svenska medborgare som är bosatta i Sverige har rätt till de angivna folkpensionsförmånerna i den utsträckning som följer av AFL. Något krav på att viss försäkrings- eller bosättningstid har fullgjorts för att förmånerna skall utges till svenska medborgare som är bosatta i Sverige finns inte, till skillnad från vad som gäller för den allmänna tilläggspensioneringen (ATP), där en intjänandetid om 30 år krävs för oreducerad pension.
Svenska medborgare som bosätter sig utomlands har också rätt till folkpensionens huvudförmåner ålderspension, förtidspension och efterlevandepension liksom den särskilda folkpensionsförmånen handikappersättning när denna utges som tillägg till pension. Denna rätt är dock beroende av att ATP utges, genom att folkpensionsförmånerna i fråga endast utges i förhållande till det antal år varunder ATP tjänats in.
Den som ej är svensk medborgare, men är bosatt i Sverige, har samma rätt som svenska medborgare till folkpensionens huvudförmåner och särskilda tilläggsförmåner, om den försäkrade fullgjort vissa kvalifikationstider. För ålderspension krävs bosättning i Sverige sedan minst fem år och bosättning i Sverige minst tio år efter det att den försäkrade fyllt sexton år. För rätt till övriga förmåner krävs kortare bosättningstider som varierar för de olika förmånerna.
Några regler i den svenska lagstiftningen som ger utländska medborgare rätt till folkpension vid bosättning utomlands finns inte. Bestämmelser härom finns dock i socialförsäkringskonventioner som ingåtts mellan Sverige och andra länder.
Genom en särskild dipensregel kan den som en gång erhållit folkpension efter ansökan få fortsätta att uppbära pensionen om han behöver vistas utomlands för t.ex. vård av hälsan.
Rätten till ATP är oberoende av medborgarskap eller bosättning här i landet. För rätt till sådan pension krävs dock att pensionspoäng tillgodoräknats en person för minst tre år.
EES-avtalet
När EES-avtalet, som nyligen godkänts av riksdagen (prop. 1991/92:170, 1992/93:EU1, rskr. 18), och avtalets bestämmelser om social trygghet träder i kraft i Sverige och i övriga Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) kommer den fria rörligheten för personer inom EES att kompletteras med ett heltäckande regelsystem för de flyttande personernas sociala trygghet. Avtalets samordningsregler kommer att tillämpas på svensk lagstiftning om social trygghet. Antagandet av proposition 1991/92:170 innebär att riksdagen också antagit den i propositionen föreslagna lagen om samordning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Genom lagen inkorporeras EG-förordningen (EEG) nr 1408/71 och rättsakter till denna i svensk rätt.
En konsekvens av EES-avtalet och att förordning nr 1408/71 inkorporeras med svensk rätt är att regleringen i AFL inte kommer att vara heltäckande, utan att reglerna där alltid måste ses i relation till EG:s bestämmelser.
Förordningen nr 1408/71 vilar på följande fyra principer.
Likabehandlingsprincipen, som innebär att personer från ett EG-land som är bosatta inom en annan medlemsstats område och som omfattas av förordningen har samma rättigheter och skyldigheter i frågor om socialförsäkringsförmåner som den egna statens medborgare.
Sammanläggningsprincipen, som innebär att anställda och egenföretagare som flyttar till eller får arbete i en annan medlemsstat inte på grund härav skall gå miste om de rättigheter som de tidigare intjänat.
Exportabilitetsprincipen, som gäller i fråga om kontantförmåner vid invaliditet eller ålderdom eller till efterlevande, ersättning med anledning av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar samt förmåner som någon förvärvat skall kunna utbetalas oavsett var inom EG-området som den berättigade är bosatt.
Proratatemporis-principen, som gäller enbart på pensionsområdet, och som innebär att en pensionstagare som förvärvat rätt till pension i mer än ett medlemsland har rätt till en proportionellt beräknad pension från vart och ett av de länder som han intjänat pensionsrätt i.
Pensionsberedningen fann i betänkandet (SOU 1990:76) Allmän pension att ATP-systemet står väl i överensstämmelse med principerna i förordningen nr 1408/71 om bl.a. likabehandling och exportabilitet. Däremot fann beredningen att väsentliga problem skulle uppkomma vid en tillämpning av förordningens principer när det gällde folkpensioneringen. Utländska medborgare som omfattades av förordningen skulle få full rätt till folkpension vid bosättning i Sverige, och nuvarande begränsningar i fråga om export av folkpension skulle inom EES inte kunna upprätthållas för vare sig svenska eller utländska medborgare. Vidare skulle alla som är medborgare i något EES-land och bosatta inom EES vara berättigade till oreducerad svensk folkpension om de någon gång tidigare varit bosatta i Sverige. Regeringen tillkallade mot denna bakgrund en särskild utredare med uppdrag att utforma förslag till ny lagstiftning angående folkpension m.m., och utredningen har lagt fram förslag om nya folkpensionsregler i betänkandet (SOU 1992:26) Rätten till folkpension -- kvalifikationsregler i internationella förhållanden. Förslagen i den förevarande propositionen bygger i allt väsentligt på utredningens förslag.
Propositionen
Allmänna principer för ett nytt folkpensionssystem
I propositionen föreslås ett helt nytt system för beräkning av folkpension. Förslaget innebär att rätt till folkpension skall kunna intjänas enligt två alternativa regler. Enligt den ena regeln skall folkpension utges i förhållande till bosättningstid i landet och enligt den andra regeln i förhållande till antalet år för vilka tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel som ger det mest fördelaktiga resultatet skall tillämpas. För rätt till oavkortad folkpension krävs 40 bosättningsår mellan 16 och 64 års ålder resp. 30 år med ATP-poäng. Med år för vilka tillgodoräknats ATP-poäng skall jämställas vissa andra år. Om kravet på 40 resp. 30 år inte uppfyllts reduceras pensionen. Som bosättningstid anses enligt huvudregeln den tid under vilken en person varit folkbokförd här i landet. De föreslagna reglerna skall gälla på samma villkor för svenska och utländska medborgare. Endast svenska medborgare får dock rätt att enligt den nationella lagstiftningen uppbära folkpension vid bosättning utomlands. När EES-avtalet träder i kraft får medborgare inom EES en motsvarande rätt att uppbära pensionsförmåner som intjänats i Sverige enligt den nya lagstiftningen.
För vissa grupper som enligt nuvarande bestämmelser har rätt till omedelbar folkpension eller folkpension efter en kortare bosättningstid kan den föreslagna regeln om rätt till folkpension baserad på 40 års bosättningstid innebära att de endast erhåller rätt till en reducerad pension eller eventuellt ingen pension alls. Bland dessa grupper återfinns bland andra svenska medborgare som varit bosatta en längre tid utomlands och personer som invandrat till Sverige. För vissa personkategorier bland dessa grupper föreslås därför särskilda regler vid beräkning av bosättningstid.
Vid beräkningen av förtidspension måste, enligt propositionen, hänsyn kunna tas till tid efter det att pensionsfallet har inträffat. Beräkningen föreslås därför ske på grundval av dels den tid den berättigade varit bosatt i Sverige, dels en antagen framtida bosättningstid. I de fall pensionsfallet inträffar före 18 års ålder föreslås särskilda regler för beräkning av bosättningstid.
Med en regel varigenom rätt till pension grundas på tid av bosättning är det enligt propositionen mer naturligt än hittills att betrakta efterlevandepension som en från den avlidne härledd rätt. Enligt förslaget bör därför efterlevandepensionen beräknas enbart på grundval av den avlidnes bosättningstid i Sverige.
De särskilda folkpensionsförmånerna i form av handikappersättning som tillägg till pension, barntillägg, pensionstillskott och särskilt pensionstillägg till folkpension skall enligt förslaget utges med samma kvotdel som huvudförmånen. Handikappersättning i form av tillägg till pension skall kunna utges utomlands i samma mån som pensionen. Pensionstillskottet skall avräknas mot tilläggspension och utländsk pension. Först därefter skall reduktionen ske enligt 30- och 40-årsregeln. Hustrutillägg skall utges med samma kvotdel som mannens ålders- eller förtidspension. Pensionstillskott och hustrutillägg skall endast kunna uppbäras vid bosättning i Sverige. När EES-avtalet träder i kraft kommer förmånerna att kunna utges även inom EES.
Vårdbidrag och handikappersättning som utges som en fristående förmån skall utges med oavkortade belopp, men även dessa förmåner skall liksom hittills endast kunna utges vid bosättning i Sverige. De torde komma att hänföras till sådana pensionsförmåner som inte behöver utges vid bosättning i annat EES-land. Den särskilda kvalifikationstiden för rätt till dessa förmåner för utländska medborgare slopas.
De nya reglerna om rätt till folkpension föreslås träda i kraft den 1 januari 1993. Redan utgående folkpensionsförmåner kommer inte att minskas, men däremot kommer de att omräknas till fyrtiondedelar. Den som i dag har full folkpension kommer därför att få fyrtio fyrtiondedels pension. Även i övrigt föreslås omfattande övergångsbestämmelser.
Ny nordisk konvention
I propositionen begärs vidare ett godkännande av en ny nordisk konvention om social trygghet. Konventionens bestämmelser gäller huvudsakligen för personer som inte omfattas av förordning nr 1408/71. Konventionen avses träda i kraft samma dag som EES-avtalet träder i kraft för de nordiska länderna.
Närmare förutsättningar för rätt till folkpensionsförmåner
Folkpension enligt bosättningsregeln
I propositionen föreslås att för rätt till oreducerad folkpension skall krävas en bosättningstid av 40 år. Den tid under vilken pensionen kan intjänas genom bosättning i Sverige ävensom minsta bosättningstid för intjänande anknyter till reglerna inom ATP. Som bosättningstid skall sålunda kunna tillgodoräknas tiden fr.o.m. det år någon fyller 16 år t.o.m. det år han fyller 64 år. Tidsramen för intjänande av bosättningstid blir därmed 49 år, varav följer att den pensionsberättigade har möjlighet till högst nio års bortovaro från Sverige utan att pensionen reduceras. Vid en kortare bosättningstid än 40 år skall pensionen reduceras i motsvarande mån. Vid exempelvis 35 års bosättningstid kommer folkpension att utges med trettiofem fyrtiondedelar av hel pension. För rätt till folkpension krävs enligt förslaget en minsta bosättningstid om tre år. Bosättningstiden skall beräknas löpande och sättas ned till närmaste antal hela år.
Vidare föreslås i propositionen att som bosättningstid i Sverige också skall få räknas tid, under vilken någon uppburit inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete enligt reglerna i 11 kap. AFL. Denna regel ger möjlighet att lägga samman faktisk bosättningstid med annan tid med förvärvsarbete som grundar rätt till ATP. Regeln tillämpas även om inkomsten understiger ett basbelopp.
En förutsättning för att pension enligt bosättningsregeln skall utges är att den som är berättigad till pensionen är bosatt i Sverige. När EES-avtalet träder i kraft och förordningen nr 1408/71 blir tillämplig i Sverige kommer emellertid de som omfattas av förordningen att kunna exportera sina folkpensionsförmåner till länder inom EES-området. Till länder utanför detta område kommer inte export att kunna ske av folkpensionsförmåner på grundval av bosättningsregeln, såvida inte möjligheter härtill öppnas genom en socialförsäkringskonvention med ett annat land.
Den nu gällande dispensregeln, som ger svenska och utländska medborgare möjlighet att fortsätta att uppbära folkpension vid flyttning utomlands av hälsoskäl m.m., föreslås finnas kvar både i fråga om pension som beräknas enligt bosättningsregeln och enligt den ATP-anknutna beräkningsregeln.
Folkpension beräknad enligt ATP-regeln
Den alternativa ATP-anknutna beräkningsregeln för folkpension har utformats enligt mönster från de regler som för närvarande gäller för svenska medborgares rätt att uppbära folkpension vid bosättning utomlands. Rätt till folkpension skall således bestämmas med hänsyn till det antal år för vilka pensionspoäng för ATP beräknats. För rätt till oavkortad pension krävs att poäng tillgodoräknats för 30 år. Är antalet år färre reduceras pensionen med en trettiondedel för varje år som saknas.
Med år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng, varmed även avses s.k. vårdår, jämställs år för vilket pensionspoäng skulle ha tillgodoräknats om undantagande från ATP inte hade gällt resp. underlåtenhet att betala tilläggspensionsavgift inte hade förelegat. Vidare jämställs med ATP-år sådana år före 1960 för vilka har beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst samt, såvitt gäller svensk medborgare, år före 1960 eller, såvitt avser utländsk medborgare, år före 1974 för vilka erlagts sjömansskatt. Svensk medborgare som varit anställd vid ambassad eller konsulat och haft inkomst för vilken han varit frikallad från skattskyldighet i Sverige får räkna år före 1963 under förutsättning att till statlig inkomstskatt taxerad inkomst skulle ha beräknats om skattskyldighet hade förelegat för ersättningen.
För rätt till folkpension beräknad enligt ATP-regeln krävs minst tre år med ATP-poäng eller därmed jämställda år.
Utskottets bedömning
Utskottet har ingen erinran mot denna principiella utformning av rätten till folkpension, som enligt vad som framgår av det följande försetts med vissa undantags- och övergångsbestämmelser som mildrar effekterna för vissa personkategorier. Utskottet kommer för sin del också att föreslå ytterligare regler i detta syfte.
Särregler för vissa personkategorier
Utsända arbetstagare
Med en utsänd arbetstagare avses en person som sänds ut av sin arbetsgivare för att arbeta för hans räkning i ett annat land. Det förutsätts också att lönen utges av samme arbetsgivare. Om en arbetstagare sänds ut av ett moderbolag, men anställs och avlönas av ett dotterbolag i det andra landet, anses inte utsändning föreligga. Om utsändningstiden är avsedd att vara högst ett år kvarstår arbetstagaren och medföljande make och barn under 18 år som folkbokförda i Sverige, varför de fortfarande anses bosatta här.
Den som är utsänd av statlig arbetsgivare skall tillsammans med make eller den som i försäkringshänseende är likställd med make samt barn under 18 år anses som bosatt i Sverige under hela utsändningstiden, om regeringen inte föreskriver annat. Med statligt utsända avses diplomater, SIDA-anställda i bilaterala projekt samt övriga statligt utsända som sänds ut under statligt reglerade arbetsförhållanden. För dem som är arvodesanställda av SIDA för arbete inom biståndet i ett annat land har regeringen förordnat om undantag från de bestämmelser som gäller för övriga statligt utsända. Dessa biståndsarbetare intjänar dock, för såvitt de inte genom konventionsregler helt undantagits från svensk socialförsäkring, rätt till ATP under utsändningstiden och kan sålunda förvärva rätt till folkpension enligt den ATP-anknutna beräkningsregeln.
Enligt huvudregeln i förslaget skall som bosättningstid tillgodoräknas tid för vilken en person varit folkbokförd i Sverige. Den statligt utsände arbetstagaren och dennes familjemedlemmar kommer därför att tillgodoräknas bosättningstid i Sverige som om de faktiskt vistats här. Enligt propositionen saknas det därför anledning att föreslå några särregler för denna kategori. Reglerna om att statligt utsända arbetstagare ansågs bosatta i Sverige även om utsändningstiden var avsedd att vara längre än ett år infördes emellertid med verkan först fr.o.m. den 1 april 1985. Dessförinnan kvarstod de dock som kyrkobokförda i Sverige och sådan tid skall enligt propositionen jämställas med bosättningstid. Sistnämnda regel blir av betydelse i första hand för familjemedlemmar till den utsände, eftersom den anställde under utsändningstiden har kunnat tjäna in ATP och således kan vara berättigad till folkpension enligt den ATP-anknutna beräkningsregeln.
Som framgår ovan kommer make och barn under 18 år till SIDAS:s arvodesanställda utsända personal inte att kunna tillgodoräknas bosättnings- eller kyrkobokföringstid i Sverige under de år de följt med en utsänd i utlandet, för såvitt de inte också haft en ATP-grundande inkomst. Den utsände kan som ovan nämnts tjäna in ATP och berörs därmed inte på samma sätt. Bland övriga statligt utsända kan också finnas personer som intjänat statligt reglerad pension (s.k. SPV-pension) men däremot inte ATP. Både de och deras familjemedlemmar drabbas på samma sätt som de nyss nämnda. Utskottet förutsätter att dessa förhållanden kommer att åtgärdas av berörda myndigheter i fortsättningen, men föreslår särskilda regler i 5 kap. 6 § AFL som ger de berörda möjligheter att räkna tid före år 1993 som bosättningstid i Sverige. Vid beräkning av bosättningstiden skall avräknas sådan tid för vilken rätt till pension grundad på bosättning i annat land föreligger om pensionen kan utbetalas vid bosättning i Sverige.
Utskottet föreslår samtidigt ett förtydligande i förslaget till 5 kap. 6 § tredje stycket så att undantaget beträffande SIDA:s arvodesanställda fältpersonal enbart gäller bosättningstid enligt folkbokföringsregeln, vilket synes ha varit propositionens avsikt.
Som framgått ovan kvarstår en privat utsänd arbetstagare och dennes familjemedlemmar som folkbokförda i Sverige om utsändningstiden varar högst ett år. Om utsändningstiden är längre kommer de inte att tillgodoräknas bosättningstid enligt bosättningsregeln.
För utsända från Sverige av privata arbetsgivare föreslås endast särregler i begränsad omfattning. Dessa gäller svenska medborgare som är anställda av svenska trossamfund eller svenska biståndsorganisationer och som sänts ut för deras räkning. Enligt propositionen är missionärerna numera oftast anställda av ett trossamfund och uppbär från detta inkomster som överstiger ett basbelopp, vilket innebär att de under utlandsarbetet kan tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst inom ATP. I regel anställs också medföljande make av trossamfundet och får därigenom samma pensionsskydd inom ATP och folkpensioneringen. Även biståndsarbetare avlönas i regel av svenska biståndsorganisationer på sådant sätt att de under utlandsarbetet kan tjäna in pensionsrätt inom ATP och därmed även folkpension enligt de föreslagna reglerna. I propositionen framhålls att de nämnda gruppernas anställningsförhållanden tidigare kan ha varit osäkra. De kan ha gått med på att arbeta under dåliga ekonomiska förhållanden i förlitan på att de efter återkomsten till Sverige i vart fall var berättigade till folkpension. I propositionen föreslås därför vissa skyddsregler för dessa grupper som avgränsar dem i princip på samma sätt som skett när det gäller rätten att uppbära allmänt barnbidrag under längre tid än normalt vid vistelse utomlands. De föreslagna reglerna skall sålunda gälla för den som är utsänd av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet. Den skyddsregel som föreslås innebär att den tid under vilken dessa utsända varit anställda utomlands och som ligger före ikraftträdandet av förslaget, dvs. tid före den 1 januari 1993, får tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige. Denna regel skall också gälla för medföljande make eller den som likställs med sådan samt barn under 18 år.
Enligt vad som framhålls i propositionen kan det för de aktuella grupperna finnas behov av en skyddsregel också för framtiden. Även denna regel föreslås utformad efter mönster från bestämmelserna om deras rätt att uppbära barnbidrag under utsändningstiden. Enligt den föreslagna regeln skall som bosättningstid i Sverige efter den 31 december 1992 räknas tid i utlandet under förutsättning att denna varat längst tre år i följd. Denna regel gäller även för make eller den som likställs med make samt barn under 18 år.
De nu föreslagna reglerna avser endast svenska medborgare och deras familjemedlemmar.
I motion Sf1 (yrkande 2) anför Berith Eriksson m.fl. (v) att de föreslagna reglerna inskränker möjligheten för biståndsarbetare och deras familjer att erhålla pension efter längre utlandsvistelser och att förslaget ur rimlighets- och rättvisesynpunkt inte är godtagbart. Motionärerna framhåller att det bör vara möjligt att införa ett regelverk där biståndsarbetare, som nu inte kan få en ekonomiskt tryggad ålderspension efter hemkomsten, kan inordnas i pensionssystemet. Regeringen bör därför komma med förslag som vidgar möjligheterna till en ekonomiskt tryggad ålderdom för biståndsarbetare och deras familjer.
Som framgått ovan gäller för flertalet statligt anställda biståndsarbetare och deras familjemedlemmar att de kvarstår som folkbokförda i Sverige under hela utsändningstiden och att de därför kommer att tillgodoräknas denna tid som bosättningstid i Sverige. Vidare har utskottet föreslagit vissa särregler för familjemedlemmarna till SIDAS:s arvodesanställda personal. För privat utsända biståndsarbetare och deras familjer föreslås i propositionen långt gående skyddsregler. Vidare har framgått ovan att flertalet av biståndsarbetarna och medföljande makar är anställda under sådana förhållanden att de har möjlighet att intjäna pensionsrätt på grundval av den ATP-anknutna beräkningsregeln. I andra fall har de privata arbetsgivarna möjlighet att teckna ATP-förbindelse för sina anställda. En sådan förbindelse är ett avtal mellan arbetsgivaren och Riksförsäkringsverket, varigenom arbetsgivaren förbinder sig att svara för tilläggspensionsavgifter såvitt avser lön eller annan ersättning då sådan skyldighet inte föreligger enligt lag. Även på detta sätt kan den utsände intjäna rätt till pension enligt den ATP-anknutna beräkningsregeln. Utskottet anser på grund av det anförda att den av motionärerna åsyftade kategorin är väl tillgodosedd vad gäller deras folkpensionsskydd, och i den mån yrkande 2 i motion Sf1 inte redan kan anses tillgodosett avstyrker utskottet bifall till detsamma.
Utskottet finner emellertid att även make och barn under 18 år till andra privat utsända arbetstagare kan drabbas hårt av de nya reglerna. Möjligheterna för en medföljande make att arbeta utomlands har många gånger varit starkt begränsade av utsändningslandets bestämmelser och förhållanden, och den medföljande maken har då i allmänhet inte kunnat tjäna in någon egen pensionsrätt, även om familjemedlemmarna i vart fall när det gäller utsända från svenska storföretag har skyddats av andra försäkringar. Utskottet ser svårigheter att ge denna kategori en generell rätt att räkna bosättningstid i Sverige under utsändningstiden. En grupp av familjemedlemmar kan dock klart avgränsas, nämligen de vars make tjänat in ATP under utsändningstiden. Utskottet föreslår därför, i likhet med vad utskottet ovan föreslagit beträffande familjemedlemmar till bl.a. SIDA:s arvodesanställda personal, att även make och barn under 18 år till privat utsända arbetstagare omfattas av den föreslagna särregeln i 5 kap. 6 § som innebär att dessa för tid före år 1993 kan tillgodoräknas bosättningstid i förhållande till sådana år då maken eller föräldern tjänat in ATP. Även i dessa fall skall bortses från tid för vilken rätt till pension grundad på bosättning i annat land föreligger, om pensionen kan utbetalas vid bosättning i Sverige.
Sjömän
I propositionen framhålls att sjömännens arbetsförhållanden numera är sådana att de enligt de generella reglerna i folkbokföringslagen kan vara folkbokförda här i landet. Deras speciella arbetsförhållanden hindrar således inte att de tillgodoräknas bosättningstid för folkpension enligt den föreslagna huvudregeln. De kan även intjäna rätt till ATP och på så sätt bli berättigade till folkpension enligt den ATP-anknutna beräkningsregeln.
En utländsk sjöman som är bosatt utomlands och anställd på ett svenskt handelsfartyg omfattas av den svenska tilläggspensioneringen enligt en särskild regel i AFL som infördes med verkan fr.o.m. år 1974 och kan till följd härav ha rätt till folkpension enligt den föreslagna ATP-anknutna beräkningsregeln. För att denna regel skall gälla även för förfluten tid föreslås att även år före 1974, för vilket en utländsk sjöman erlagt sjömansskatt, skall likställas med år för vilket tillgodoräknats ATP-poäng.
Invandrare
Enligt gällande regler är utländska medborgare, efter fullgjord kvalifikationstid, på samma sätt som svenska medborgare berättigade till oreducerade folkpensionsförmåner. De föreslagna reglerna om tillgodoräknande av folkpension på grundval av bosättningstid alternativt förvärvsarbete kommer att få till följd att många utländska medborgare erhåller en reducerad pension, eftersom de inte varit bosatta eller förvärvat ATP-poäng här i landet det antal år som krävs för en oreducerad pension.
I propositionen erinras om att enligt utlänningslagens regler skall en utomnordisk medborgare i princip ha uppehållstillstånd redan vid inresan i Sverige. Undantag härifrån gäller bl.a. om utlänningen vid ankomsten har rätt till asyl. Med asyl avses i utlänningslagen (1989:529) uppehållstillstånd som beviljas en utlänning, därför att han är konventionsflykting eller krigsvägrare eller, utan att vara flykting, inte vill återvända till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena där och kan åberopa tungt vägande skäl härför (de facto-flykting). Definitionen av flyktingskap i utlänningslagen omfattar, förutom den som är medborgare i visst land, även statslösa.
I propositionen framhålls att vissa av de utländska medborgarna i Sverige som får en reducerad pension genom det nya förslaget har intjänat pensionsförmåner i sina hemländer och erhåller pension därifrån. Flyktingar och liknande grupper har däremot ofta fått lämna sina hemländer under sådana omständigheter att de går miste om sina eventuellt intjänade pensionsrättigheter. Enligt propositionen föreligger därför starka skäl att införa särregler för flyktingar. En förutsättning härför är dock att det inte skall krävas omfattande utredningar eller att nya ställningstaganden skall tas till varför flyktingen en gång lämnade sitt hemland.
I propositionen framhålls vidare att reglerna om uppehållstillstånd för krigsvägrare och de facto-flyktingar utvecklades i praxis och lagfästes år 1976 då bestämmelser om skydd för dessa grupper infördes i utlänningslagen. Ända fram till mitten av 1980-talet var det vidare vanligen förekommande att grunden för ett beslut om uppehållstillstånd inte angavs. Med hänsyn härtill bör enligt propositionen de föreslagna förmånligare reglerna vid beräkning av folkpension omfatta -- förutom konventionsflyktingar -- personer som efter år 1975, enligt vad som klart framgår av själva beslutet eller andra handlingar som förvaras hos Statens invandrarverk eller överprövningsinstans, beviljats uppehållstillstånd i Sverige som krigsvägrare eller de facto-flykting.
Propositionens förslag innebär att de som beviljats uppehållstillstånd på de angivna grunderna som bosättningstid skall få tillgodoräkna sig hela eller viss del av tiden i hemlandet eller annat land där de tillfälligt erhållit en fristad. Som sådan tid skall tillgodoräknas så stor andel av tiden i hemlandet eller det andra landet fr.o.m. det år då den pensionsberättigade fyllde 16 år t.o.m. året före den första ankomsten till Sverige som motsvarar förhållandet mellan den tid han varit bosatt här fr.o.m. det år han kom hit t.o.m. det år han fyller 64 år. Om någon, som får pension på grund av dessa särregler, också har rätt till pension från sitt hemland och även kan uppbära den här skall den intjänandetid på vilken den utländska pensionen grundas inte få tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige.
För övriga personer som fått uppehållstillstånd gäller att de som bosättningstid får tillgodoräkna sig tiden från ansökan om uppehållstillstånd, om de därefter oavbrutet vistas i Sverige och folkbokförs här.
I motion Sf1 (yrkande 1) av Berith Eriksson m.fl. (v) anförs att de facto-flyktingar och krigsvägrare måste omfattas av särregleringen, även i de fall grunden för uppehållstillståndet inte angetts i beslutet. I förekommande fall, framhåller motionärerna, får Invandrarverket i efterhand ange på vilken grund uppehållstillstånd meddelats, och detta skall även gälla dem som kommit till Sverige före år 1975. Vidare anförs att de som fått uppehållstillstånd på grund av politiskt humanitära skäl bör jämställas med konventions- och de facto-flyktingar. Motionärerna begär att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för konventions- och de facto-flyktingarnas rätt till folkpension i Sverige efter ett rimligt och rättvist regelsystem.
Utskottet kan i och för sig ha förståelse för motionärernas synpunkter, men vill erinra om att den krets invandrade personer som propositionen tagit särskild hänsyn till kraftigt utvidgats i förhållande till vad som föreslogs av utredningen. Utskottet anser att regeringen i sitt förslag tagit en rimlig hänsyn till de särskilda behov av pensionsförmåner som kan föreligga för dem som utan att vara konventionsflyktingar ändå har så starka skäl för att få skydd i Sverige att de i regel kan förutsättas gå miste om sina pensionsrättigheter i hemlandet. Utskottet ansluter sig därför till den avvägning som gjorts i propositionen för hur de föreslagna särreglerna skall tillämpas och avstyrker bifall till motion Sf1 yrkande 1.
Två motioner rör invandrares och återvändandes möjligheter till försörjning om de till följd av de föreslagna ändringarna av pensionssystemet får reducerad pension och följderna för kommunerna vad avser bistånd enligt socialtjänstlagen. I motion Sf2 (yrkandena 1 och 3) av Doris Håvik m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om generösare övergångsbestämmelser och om en utredning av invandrarnas situation och vilka ekonomiska konsekvenser förslaget kan få för landets kommuner. I motionen anges att många invandrare av olika skäl inte kommer att kunna uppfylla de föreslagna kvalifikationskraven för rätt till pension. Bl.a. är arbetslösheten hög bland flyktingar och invandrare, vilket bidrar till att den intjänade ATP-poängen är låg. Motionärerna hänvisar till en intern utredning vid ett av Stockholms socialdistrikt som visar att 21 % av distriktets socialbidragsbudget betalas ut till invandrarpensionärer.
Även i motion Sf3 av Daniel Tarschys (fp) begärs en utredning av frågan om äldre invandrares och återinvandrares ekonomiska försörjning. Motionären anför att med det föreslagna systemet bortfaller eller inskränks folkpensionen för en stor mängd äldre människor, såväl svenska som utländska medborgare. Förlorar dessa människor en statlig grundtrygghet kommer de att hänvisas till att leva på socialbidrag. Enligt motionären vore detta olyckligt först och främst för den enskilde. I andra hand får förslaget en kommunalekonomisk effekt genom en omfördelning av kostnader från stat till kommun. En ytterligare faktor att ta hänsyn till är enligt motionären att ökade kommunala kostnader för invandrare kan underblåsa utlänningsfientliga stämningar. Motionären menar att någon form av statligt grundstöd skulle kunna införas, exempelvis en bottengaranti, som faller ut när vissa villkor avseende vistelsetid i landet är uppfyllda, men rätt till pension ändå inte föreligger.
Genom en särskild övergångsregel till de nya reglerna om beräkning av pension skall den som är född år 1935 eller tidigare och som är bosatt i Sverige sedan minst fem år samt efter fyllda sexton år varit bosatt i Sverige under sammanlagt minst tio år kunna få som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas även bosättningstid i annat land. Detta skall dock inte gälla tid för vilken rätt till pension grundad på bosättning i det andra landet föreligger och sådan pension dessutom kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige. Kvalifikationstiderna i denna regel har utformats efter mönster från vad som i dag gäller för rätten till folkpension för utländska medborgare. Med en sådan regel upprätthålls hittillsvarande pensionsskydd för invandrare som nu bor i Sverige och fyller 58 år eller är äldre under år 1993 då de nya reglerna blir tillämpliga. Även hemvändande svenska medborgare och nya invandrare i motsvarande åldrar skyddas av dessa övergångsbestämmelser, men kan då få vänta längre tid för att erhålla oreducerad pension.
Utskottet har mot bakgrund av bl.a. de förenämnda motionerna prövat möjligheterna att ytterligare anpassa övergångsbestämmelserna till vad som kan anses skäligt med utgångspunkt från den enskildes situation inför förändringarna av folkpensionssystemet. Utskottet har därvid haft som utgångspunkt, dels att framför allt återvändande svenskar som närmar sig pensionsåldern inte skall behöva vänta fem år på att kunna få ut en oreducerad pension, dels att invandrare inte på motsvarande sätt skall få vänta tills efter den ordinarie pensionsåldern på att tidsgränsen tio år är uppfylld. Utskottet föreslår därför en avtrappning av femårsregeln för dem som är födda 1932 eller tidigare ner till lägst två år och att den som är född 1937 eller tidigare skall omfattas av övergångbestämmelserna. Utskottets förslag medför att äldre utländska medborgare som är bosatta i Sverige kan få folkpension något tidigare än med nuvarande regler, vilket till en del tillgodoser syftet med motionerna Sf2 och Sf3. De yngre utländska medborgare som inte kommer att omfattas av de utvidgade övergångsreglerna ges en rimlig tid att utan alltför betungande kostnader komplettera sitt pensionsskydd med privata försäkringar.
Utskottet anser emellertid att det, även med de vidgade möjligheterna till oreducerad pension för utländska medborgare som följer av utskottets förslag, finns anledning för regeringen att göra en närmare utredning av de problem som finns och som kan uppkomma i framtiden när det gäller försörjningen av invandrade ålderspensionärer som inte har rätt till folkpension eller endast kommer att kunna få en reducerad sådan pension. Utredningen bör också undersöka om det, utan att en sådan förmån kommer att falla under tillämpningsområdet för förordningen nr 1408/71, finns möjlighet att lösa eventuella problem med dessa gruppers försörjningsskydd på ålderdomen på annat sätt än genom socialbidrag. Det anförda bör med anledning av motionerna Sf2 och Sf3 i dessa delar ges regeringen till känna.
Närmare om beräkningen av olika pensionsförmåner
Ålderspension
Enligt gällande regler har en försäkrad som fyllt 60 år möjlighet att ta ut ålderspension i form av förtida uttag. Det förtida uttaget kan ske i form av helt, halvt eller en fjärdedels uttag. I propositionen föreslås att som bosättningstid också skall räknas den tid under vilken någon uppbär förtida uttag av pension och ny beräkning av bosättningstid göras först när han fyller 65 år.
I propositionen erinras om att ålderspension sedan några år tillbaka beviljas utan ansökan såvitt gäller personer som är inskrivna hos en försäkringskassa och som tar ut pensionen vid 65 års ålder. De föreslagna reglerna kommer att innebära att uppgifter kan behöva inhämtas om olika personers bosättningsförhållanden upp till närmare 45--50 år tillbaka i tiden. I de fall särregler gäller föranleder dessa också uppgiftslämnande av den pensionssökande och samarbete med andra myndigheter. I propositionen föreslås därför att den som önskar pension skall göra ansökan hos allmän försäkringskassa. I de fall som närmare anges av regeringen eller efter dess bemyndigande Riksförsäkringsverket skall dock försäkringskassan utan ansökan besluta om ålderspension för såvitt den berättigade inte skriftligen begärt annat.
Utskottet har inte någon erinran mot förslagen i dessa delar.
Förtidspension
I propositionen framhålls att -- vid införande av ett pensionssystem grundat på ett visst antal bosättningsår -- vid förtidspensionering hänsyn måste kunna tas till tid efter det att pensionsfallet inträffat. Förtidspension skall därför beräknas dels på grundval av en faktisk bosättningstid i Sverige t.o.m. året före pensionsfallet, dels en antagen framtida bosättningstid. Den antagna framtida bosättningstiden beräknas på så sätt att om den pensionsberättigade varit bosatt i Sverige minst fyra femtedelar av tiden fr.o.m. det år han fyller 16 år t.o.m. året före pensionsfallet får som bosättningstid tillgodoräknas hela tiden fr.o.m. året för pensionsfallet t.o.m. det år han fyller 64 år. Om den faktiska bosättningstiden under den angivna tiden är kortare, får han som framtida bosättningstid tillgodoräknas så stor del av tiden fr.o.m. året för pensionsfallet t.o.m. det år då han fyller 64 år som motsvarar förhållandet mellan den faktiska bosättningstiden i landet fr.o.m. det år han fyller 16 år t.o.m. året före pensionsfallet och fyra femtedelar av hela denna period. För att underlätta administrationen föreslås att beräkningen av framtida bosättningstid skall göras på grundval av hela månader.
För den som beviljats lägre förtidspension än hel sådan skall vid ytterligare nedsättning av arbetsförmågan ny beräkning av bosättningstid göras. Beräkningen skall ske efter samma principer som vid den ursprungliga beräkningen.
För den som månaden innan han fyller 65 år uppburit hel förtidspension får ålderspensionen beräknas efter samma antal fyrtiondedelar som förtidspensionen, om detta är förmånligare för honom.
I propositionen framhålls att de nu angivna reglerna inte kan tillämpas på den som före eller under det år han fyller 16 år fått sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt. I dessa fall kan någon faktisk bosättningstid inte beräknas, eftersom sådan tid enligt huvudregeln skall räknas fr.o.m. det år den försäkrade fyller 16 år. Från dessa utgångspunkter är det svårt att finna ett lämpligt regelsystem för tillgodoräknande av bosättningstid för den som invalidiseras i unga år. Med hänsyn till att de föreslagna ändringarna måste kunna träda i kraft samtidigt med EES-avtalet och till att förändringar i regelsystemet för EES snart kan komma att genomföras läggs i propositionen inte fram förslag om mer genomgripande förändringar. I ett senare sammanhang bör enligt propositionen mer ingående överväganden göras i syfte att finna en mer definitiv lösning för tillgodoräknande av bosättningstid när pensionsfall inträffar i unga år.
I propositionen föreslås mot den angivna bakgrunden att en svensk medborgare som fått sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt före ingången av det år han fyller 18 år får som bosättningstid tillgodoräknas tiden fr.o.m. det år han fyller 16 år t.o.m. det år han fyller 64 år. Motsvarande föreslås gälla för utländska medborgare under förutsättning att de varit bosatta i Sverige sedan minst fem år. Om svenska eller utländska medborgare efter fyllda 16 år varit bosatta i utlandet får tiden i utlandet inte tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige. Utskottet vill framhålla att kravet på fem års bosättning inte är knutet till någon ålder utan bosättningstiden kan både avse tid före 16 års ålder och tid därefter.
För de pensionsfall som inträffar under det år någon fyller 17 år kan även den föreslagna huvudregeln för beräkning av förtidspension bli tillämplig. I dessa fall skall den regel tillämpas som ger det mest förmånliga resultatet.
Förtidspension efter den ATP-anknutna beräkningsregeln sker i förhållande till faktiska poängår och år för vilka s.k. antagandepoäng kan beräknas.
För dem som är bosatta i Sverige under de år de fyller 16 och 17 år utgör de föreslagna särreglerna ett fullgott ekonomiskt skydd vid invaliditet. Utskottet finner däremot att de föreslagna reglerna i övrigt för beräkning av bosättningstid för rätt till förtidspension kan komma att hårt drabba dem som invalidiseras i unga år efter att ha tillbringat några år utomlands. Barn till statligt utsänd arbetskraft blir i regel inte folkbokförda i Sverige om de stannar kvar med föräldrarna utomlands efter fyllda 18 år. Barn till missionärer och biståndsarbetare utomlands är inte heller tillräckligt skyddade om de inte kommer hem när de fyllt 18 år. Svenska ungdomar som bedriver studier utomlands har efter de ändringar i folkbokföringsreglerna som trädde i kraft den 1 juli 1991 små möjligheter att vara folkbokförda i Sverige efter 18 års ålder, till skillnad från vad som tidigare gällde. Enligt den nya folkbokföringslagen skall en person avföras ur folkbokföringen vid flyttning till land utanför Sverige, om vistelsen är avsedd att vara längre än ett år. Oavsett om någon avregistrering från folkbokföringen skett eller ej skall enligt det föreliggande förslaget i sådana fall någon bosättningstid inte beräknas. En person som lämnar Sverige i 18-årsåldern för tre--fyra år och sedan invalidiseras i slutet av utlandsperioden eller strax efter hemkomsten riskerar därför att få en förtidspension som reduceras till så litet som hälften för resten av livet. Detta beror på att den faktiska bosättningstiden är mindre än fyra femtedelar av den teoretiskt möjliga bosättningstiden i Sverige, varför den framtida bosättningstiden skall proportioneras i motsvarande mån. Om han är berättigad till handikappersättning utgör denna tillägg till pension och reduceras i motsvarande mån.
Utskottet anser att de konsekvenser som de föreslagna reglerna kan få särskilt för ungdomar som är utomlands för några års studier inte kan accepteras. EES-avtalet ger dem möjlighet att studera vid universitet och högskolor inom EES-området i en omfattning som tidigare inte varit möjlig. Detta blir inför den ökade internationalisering som förestår för Sverige av stort värde inte bara för ungdomarna utan för landets framtida möjligheter att verka inom EES-området. EES-avtalet ger inget socialförsäkringsskydd för studerande, även om ett förslag härom utarbetats för senare förhandlingar. Utskottet anser därför att, så länge denna fråga inte fått en acceptabel lösning, socialförsäkringsskyddet och då i första hand förtidspensionsskyddet måste upprätthållas för ungdomar som studerar utomlands. Utskottet har därvid övervägt olika möjligheter, såsom att föreslå ändrade bestämmelser i folkbokföringslagen. Tiden är dock alltför knapp för att utreda möjligheterna till en sådan ändring. Utskottet ser emellertid en möjlighet att redan nu, inom ramen för AFL, ge de berörda ungdomarna ett provisoriskt skydd inom pensionsområdet i avvaktan på att problemen kan få en annan lösning. Utskottet föreslår därför ett bemyndigande för regeringen att bestämma att studerande ungdomar under 26 år som lämnat Sverige för en längre tids studier än ett år skall kunna få räkna bosättningstid i Sverige, även i de fall de faktiskt inte bott här. Regeringen eller berörd myndighet bör i samband härmed ge närmare regler om vilka former av studier och vilka studieperioder som kan grunda rätt att räkna bosättningstid. Eftersom utskottet ser ett sådant undantag som en temporär lösning bör regeringen fortsätta att utreda frågan om hur skyddet för dem som invalidiseras i unga år skall kunna utformas, så att en alltför kraftig reducering av förtidspensionsförmånerna inte behöver ske. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det är utomordentligt viktigt att information ges, i synnerhet till yngre personer, om de begränsningar i rätten till pension som kan bli följden av en längre tids vistelse utomlands. Denna fråga har inte närmare berörts i propositionen. Utskottet anser att inte bara försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket utan även de myndigheter som har det direkta ansvaret för folkbokföringen måste kunna ge dem som flyttar ur landet en utförlig information om vilka konsekvenser detta föranleder för deras folkpensionsskydd.
Efterlevandepension
Efterlevandepension utges enligt nu gällande regler till make eller barn som är svenska medborgare oavsett om den avlidne aldrig varit bosatt i Sverige. Svenska medborgare har även rätt till efterlevandepension i förhållande till antalet ATP-år vid bosättning utomlands. För utländska medborgare gäller att efterlevandepension utges om efterlevande make resp. barn är bosatta i Sverige sedan minst fem år resp. sex månader och att de var bosatta här vid dödsfallet.
I propositionen framhålls att det ter sig naturligt att i ett pensionssystem där rätten till pension utges på grundval av bosättning se efterlevandepensionen som en från den avlidne härledd rätt. Det bör därför enligt propositionen krävas att den avlidne någon tid varit bosatt här i landet och därigenom intjänat rätt till pension här. Vidare bör, som vid övriga pensionsförmåner, krävas att de berättigade är bosatta i Sverige. Vid bestämmande av efterlevandepensionens storlek måste även framtida bosättningstid kunna beräknas, och detta bör ske på motsvarande sätt som vid förtidspension, varvid året för dödsfallet jämställs med året för pensionsfallet.
Om den avlidne vid dödsfallet uppbar hel förtidspension föreslås i överensstämmelse med förslaget i fråga om övergång från hel förtidspension till ålderspension att efterlevandepension skall utges på grundval av samma bosättningstid om detta är förmånligare.
Särskild efterlevandepension kan i det enskilda fallet komma att utges med ett större antal trettiondedelar eller fyrtiondedelar än förtidspensionen, eftersom efterlevandepensionen grundas på den avlidnes bosättningstid eller år med ATP-poäng. I förhållande till vad som nu gäller föreslås därför att förtidspension inte skall utgöra hinder mot att särskild efterlevandepension beviljas för samma nedsättning av arbetsförmågan. Avräkning skall i stället ske krona för krona mot förtidspensionen. Reglerna för samordning skall även tillämpas i fall då den efterlevande uppbär motsvarande förmån enligt utländsk lagstiftning.
I motion Sf2 (yrkande 2) av Doris Håvik m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om ytterligare utredning av förslaget i den del som rör efterlevandeskyddet för barn. Motionärerna framhåller att ett barn i vissa fall kan ställas helt utan efterlevandeskydd, i vart fall om den avlidne föräldern varit bosatt utanför EES-området eller i land med vilket Sverige saknar konvention. Eftersom reglerna om barnpension är samordnade med reglerna i lagen om bidragsförskott kan i sådana fall inte heller utges bidragsförskott.
Såsom även framhållits i propositionen kan förslaget i det enskilda fallet innebära att ett barn ställs helt utan efterlevandeskydd. Utskottet anser ett en sådan konsekvens av förslaget är otillfredsställande. Riksdagen bör därför med bifall till motion Sf2 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna att en utredning bör ske av vilka andra möjligheter som kan finnas att kompensera ett barn, som inte kan få efterlevandepension när en förälder avlider, för bortfallet av detta stöd till försörjningen.
Övergångsbestämmelser
De föreslagna reglerna om rätt till folkpension innebär stora principiella förändringar av pensionssystemet. Utformningen av övergångsbestämmelserna blir därför, som framhålls i propositionen, av stor vikt. Detta är av särskilt stor betydelse för dem som vid övergången till det nya systemet redan uppbär pension eller kommer att beviljas sådan kort tid därefter. Det är samtidigt av vikt att reglerna får genomslagskraft inom en inte alltför avlägsen framtid. Detta kommer att innebära att många personer får en reducerad pension därför att de inte fullt ut kan tillgodoräknas bosättningstid eller år med ATP-poäng.
I propositionen framhålls att regler som rör folkpension av administrativa skäl bör träda i kraft vid ett årsskifte. De nya reglerna föreslås därför träda i kraft den 1 januari 1993 även om EES-avtalet träder i kraft först vid senare tidpunkt.
I fråga om förmåner som hänför sig till tiden före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser gälla. De pensioner som i december 1992 utges med oreducerat belopp skall räknas om till fyrtiondedelar och därvid anses grundade på en bosättningstid om 40 år. Även i de fall ansökan om pension gjorts efter det bestämmelserna trätt i kraft men pension utges för tid dessförinnan skall pensionen räknas om till fyrtio fyrtiondedelar. Detta gäller också i fråga om ålderspension till den som vid ikraftträdandet gjort ett förtida uttag.
För den som fyllt 65 år senast i december 1992 och då skulle ha rätt till oavkortad pension men väljer att skjuta upp uttaget av pension gäller att pensionen skall anses grundad på en bosättningstid av 40 år.
Som tidigare berörts föreslås i propositionen särskilda övergångsbestämmelser vid beräkningen av bosättningstid för den som är född år 1935 eller tidigare. Utskottet har ovan föreslagit vissa utvidgningar av dessa bestämmelser.
Om ett dödsfall inträffar i december 1992 utges efterlevandepension först i januari året därpå. För att undvika att efterlevandepensionens storlek blir beroende av om den avlidne vid dödsfallet uppbar pension eller inte föreslås att tidpunkten för dödsfallet skall bli avgörande för om efterlevandepensionen skall anses grundad på en bosättningstid om 40 år. Detta skall även gälla änkepension som utges med stöd av övergångsreglerna till efterlevandepensionsreformen.
För den som vid ikraftträdandet uppbär partiell förtidspension men därefter får sin arbetsförmåga ytterligare nedsatt och därmed ökad förtidspension skall någon ny beräkning av bosättningstid inte göras.
I de fall änkepension med stöd av övergångsreglerna till efterlevandepensionsreformen kommer att beviljas efter ikraftträdandet skall pensionen beräknas med tillämpning av bosättningsregeln eller den ATP-anknutna beräkningsregeln.
För de kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare föreslås att om de har rätt till tilläggspension i form av änkepension skall, om detta är förmånligare, denna grundas på den avlidne makens faktiska och antagna ATP-år.
För en kvinna född år 1944 eller tidigare och som omedelbart före den månad hon fyller 65 år uppburit änkepension med stöd av övergångsreglerna föreslås att hon, om detta är förmånligare, skall få ålderspension beräknad i förhållande till den avlidne makens bosättningstid. Detsamma skall gälla i fråga om ålderspension till efterlevande kvinna som är 65 år eller äldre när maken avlider och då uppburit änkepension eller haft rätt till sådan pension om hon inte fyllt 65 år vid dödsfallet.
Enligt regler som gällde t.o.m. 1989 års utgång kunde till ålders- och förtidspension utgå barntillägg för varje barn under 16 år till försäkrad förälder. Rätt att uppbära barntillägg vid bosättning utanför Sverige föreligger för svenska medborgare enligt de tidigare reglerna, vilka övergångsvis har fortsatt tillämpning för dem som hade rätt till barntillägg i december 1989. För utländska medborgare som bor i Sverige gäller numera samma kvalifikationsregler för barntillägg som för folkpensioneringens huvudförmåner. Vid bosättning utomlands är utländska medborgare inte berättigade till barntillägg på grundval av AFL.
Eftersom barntillägget är knutet till en huvudförmån kommer barntillägget enligt förslaget att utges på grundval av det antal bosättningsår eller år med ATP-poäng som ligger till grund för beräkningen av huvudförmånen. Om barntillägget skall utges med viss andel av oavkortad sådan, görs först avräkning av det oreducerade barntillägget mot tilläggspension och utländsk pension och därefter reduceras barntillägget.
Medelsanvisning
Genomförandekostnaderna för förslaget beräknas uppgå till knappt 50 miljoner kronor. Den största enskilda kostnaden -- ca 40 miljoner kronor -- avser försäkringskassornas omräkning av pensionerna. Resterande kostnader avser Riksförsäkringsverkets kostnader för information och för utarbetande av utbildningsmaterial m.m.
I propositionen föreslår regeringen att på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93 till Riksförsäkringsverket skall anvisas ett förslagsanslag på 6 500 000 kr och till Allmänna försäkringskassor ett förslagsanslag på 40 000 000 kr.
Utskottet biträder förslaget.
Ny nordisk konvention om social trygghet
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner en den 15 juni 1992 undertecknad nordisk konvention om social trygghet.
Den nu gällande konventionen av år 1981 reglerar rättigheter och skyldigheter för personer som bor och arbetar i Norden inom det sociala och det socialförsäkringsrättsliga området. Huvudprincipen bakom konventionen är att en medborgare i ett nordiskt land, som bor eller arbetar i ett annat nordiskt land än hemlandet, skall omfattas av det landets lagstiftning om social trygghet på samma villkor som det landets medborgare. En annan princip är att alla personer som bor i Norden skall omfattas av lagstiftningen i det land där de är bosatta, oavsett nationalitet. Alla avgifter erläggs där och förmånerna utges i princip av bosättningslandet. Undantag från bosättningsprincipen görs dock för bland andra s.k. gränsgångare.
Genom EES-avtalet förpliktar sig de nordiska länderna att tillämpa EG:s förordning nr 1408/71. Med den gällande konventionen skulle detta enligt propositionen bl.a. få till konsekvens att en pension som beviljats av ett nordiskt land fortsatt skulle utges från detta land även efter en senare flyttning till ett icke-nordiskt land inom EES-området. Detta skulle gälla även om den nordiska pensionen är beräknad i förhållande till bosättningstid i ett annat nordiskt land. Ytterligare en anledning till att den gällande konventionen inte bör bestå i oförändrad form, framhålls det i propositionen, är att olika samordningsregler skulle gälla på socialförsäkringsområdet beroende på om den försäkrade omfattas av förordningen eller inte. Förordningen nr 1408/71 omfattar endast medborgarna inom EES-området medan den nordiska konventionen i princip omfattar alla boende i Norden oavsett medborgarskap. Dessa konsekvenser är de nordiska länderna inte beredda att acceptera.
Den nya konventionens sakliga tillämpningsområde är detsamma som tillämpningsområdet för förordningen nr 1408/71. Den personkrets som omfattas av konventionen är i princip personer som inte omfattas av förordningen. Dessa personer är i huvudsak de som är medborgare i länder utanför EES och medborgare inom EES som inte faller in under definitionen av begreppen anställd resp. egenföretagare och inte heller är familjemedlemmar till en sådan person.
Förslaget till ny konvention omfattar inte regler om socialt bistånd, varför den nuvarande konventionens regler om sådant bistånd och bidragsförskott fortsätter att gälla. I propositionen anges att avsikten är att de nordiska länderna längre fram skall sluta en särskild konvention om socialt bistånd och sociala tjänster.
Enligt förslaget skall den som är bosatt i ett nordiskt land omfattas av lagstiftningen i bosättningslandet dock med det undantaget att för personer som förvärvsarbetar skall den tillämpliga lagstiftningen bestämmas enligt reglerna i förordning nr 1408/71. Därigenom utsträcker de nordiska länderna sinsemellan tillämpningen av förordning nr 1408/71 till personer som inte omfattas av EES-avtalet, vilket är ett av huvudsyftena med den nya konventionen.
I den nya konventionen föreslås vidare omräkningsregler för de nordiska medborgare som fått grundpension före EES-avtalets och konventionens ikraftträdande. Sådan utges för närvarande normalt endast från bosättningslandet. Vid ikraftträdandet skall pensionen räknas om för de personer som omfattas av förordning nr 1408/71 resp. den nordiska konventionen. Detta innebär att varje land i vilket en person arbetat eller varit bosatt fortsättningsvis står för sin del av den sammanlagda pensionen. Dessa pensioner kan därefter utges var som helst inom EES-området. Omräkningsregeln har kombinerats med en garantiregel som ser till att om de sammanlagda pensionsbeloppen efter omräkning blir mindre än det hittills utgivna beloppet skall ett tilläggsbelopp betalas av det land som enligt nu gällande regler svarar för grundpensionen, dvs. normalt bosättningslandet.
Den nya konventionen skall träda i kraft samma dag som EES-avtalet träder i kraft för de nordiska länderna.
Utskottet har ingen erinran mot att riksdagen godkänner den föreliggande konventionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande biståndsarbetare att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf1 yrkande 2,
2. beträffande pension vid uppehållstillstånd av humanitära skäl att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf1 yrkande 1, men. (v)
3. beträffande invandrares grundtrygghet att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sf2 yrkande 1 och 1992/93:Sf3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en utredning om problem med ekonomin för invandrade pensionärer,
4. beträffande rätt till förtidspension för unga personer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om unga invalider,
5. beträffande efterlevandeskyddet för barn att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf2 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande övergångsbestämmelser för äldre personer att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:7 och motion 1992/93:Sf2 yrkande 3 antar punkt 4 av övergångsbestämmelserna till propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i följande av utskottet föreslagna lydelse:
4. Vid tillämpning av de nya bestämmelserna i 5 kap. 5--9 och 13--15 §§ i fråga om folkpension i form av ålderspension till den som är född år 1937 eller tidigare och som är bosatt i Sverige sedan minst fem år, eller såvitt avser den som är född år 1932 fyra år, den som är född år 1931 tre år och den som är född år 1930 eller tidigare två år, samt efter fyllda 16 år varit bosatt i Sverige under sammanlagt minst tio år, skall som bosättningstid enligt de nya bestämmelserna i 5 kap. 6 § tillgodoräknas även tid varunder han varit bosatt i annat land. Vad nu sagts skall dock inte gälla tid för vilken rätt till pension grundad på bosättning i det andra landet föreligger och sådan pension dessutom kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige,
7. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen antar propositionens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, i den mån förslaget inte berörts under moment 6, med den ändringen att 5 kap. 6 § skall ha följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:
5 kap.
6 §
Regeringens förslag Utskottets förslag
Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas
a) tid under vilken en person varit folkbokförd i Sverige enligt folkbokföringslagen (1991:481); vid flyttning till utlandet skall hänsyn dock inte tas till tid efter utresan om personen enligt nämnda lag skall avregistreras som utflyttad,
b) tid under vilken en här folkbokförd person före tidpunkten för folkbokföringen oavbrutet vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd enligt 1 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) eller motsvarande föreskrift enligt äldre lag,
c) tid under vilken en svensk medborgare av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet varit sänd till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning;för tid efter år 1992 skall vad som nu sägs gälla endast om utlandsvistelsen varat längst tre år i följd,
d) tid under vilken en försäkrad haft inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap.,
e) tid före år 1993
under vilken en svensk
medborgare haft anställning
i ett annat land som grundat
rätt till svensk statligt
reglerad pension, dock inte
tid för vilken rätt till
pension grundad på
bosättning i det andra
landet föreligger om
sådan pension kan utbetalas
till den som är bosatt i
Sverige,
f) i den mån regeringen
så förordnar tid under
vilken en person som inte
fyllt 26 år bedriver
studier i annat land.
Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas även tid som avses i 7 och 9 §§.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Som bosättningstid i Som bosättningstid i
Sverige tillgodoräknas inte Sverige enligt första
tid då någon enligt stycket a) tillgodoräknas
förordnande av regeringen inte tid då någon enligt
med stöd av 1 kap. 3 § förordnande av regeringen
fjärde stycket inte skall med stöd av 1 kap. 3 §
anses bosatt i Sverige. fjärde stycket inte skall
anses bosatt i Sverige.
Vad som i första stycket sägs om folkbokföring enligt folkbokföringslagen skall gälla också i fråga om kyrkobokföring enligt lag som ersatts avfolkbokföringslagen eller enligt motsvarande äldre författning.
Bestämmelsen i första Bestämmelsen i första stycket c) gäller även stycket c) gäller även medföljande make samt barn medföljande make samt barn under 18 år till person som under 18 år till person som där avses. Med make där avses. likställs den som utan att vara gift med den utsände levt tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.
Bestämmelserna i första
stycket d), såvitt
gäller tid före år
1993 för vilken den
försäkrade
tillgodoräknats
pensionspoäng enligt 11
kap., och första stycket e)
gäller även
medföljande make samt barn
under 18 år till person som
där avses. Som
bosättningstid
tillgodoräknas dock inte
tid för vilken maken eller
barnet har rätt till
pension grundad på
bosättningstid i det andra
landet om sådan pension kan
utbetalas till den som är
bosatt i Sverige.
Vid tillämpningen av
bestämmelserna i femte och
sjätte styckena skall med
make likställas den som
utan att vara gift med den
person som avses i första
stycket c), d) eller e) levt
tillsammans med denne, om de
tidigare har varit gifta eller
gemensamt har eller har haft
barn.
2. lag om ändring i lagen
(1969:205) om
pensionstillskott,
3. lag om ändring i lagen
(1990:773) om särskilt
pensionstillägg till
folkpension för
långvarig vård av sjukt
eller handikappat barn,
4. lag om ändring i lagen
(1962:392) om hustrutillägg
och kommunalt
bostadstillägg till
folkpension,
8. beträffande ny nordisk konvention att riksdagen godkänner den nordiska konventionen om social trygghet som undertecknats den 15 juni 1992,
9. beträffande medelsanvisning att riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 dels till Riksförsäkringsverket anvisar ett förslagsanslag på 6500000 kr, dels till Allmänna försäkringskassor anvisar ett förslagsanslag på 40000000 kr.
Stockholm den 24 november 1992
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik (s), Margit Gennser (m), Birgitta Dahl (s), Sigge Godin (fp), Börje Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Hans Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Pontus Wiklund (kds), Leif Bergdahl (nyd), Margareta Israelsson (s), Gustaf von Essen (m) och Maud Björnemalm (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
I propositionen föreslås att den som beviljats uppehållstillstånd i Sverige som konventionsflykting och den som efter år 1975 beviljats uppehållstillstånd som krigsvägrare eller de facto-flykting, vid beräkning av pension enligt bosättningsregeln, skall få beräkna hela eller viss del av tiden i hemlandet eller annat land där de tillfälligt erhållit en fristad som bosättningstid i Sverige.
För krigsvägrare och de facto-flyktingar gällde fram till mitten av 1980-talet att grunden för uppehållstillstånd inte alltid angavs av Invandrarverket. Särregleringen bör även gälla för dessa grupper och i förekommande fall bör Invandrarverket i efterhand ange på vilken grund de beviljats uppehållstillstånd.
De som har fått uppehållstillstånd på grund av politiskt humanitära skäl omfattas inte av den föreslagna särregleringen. Bland dessa finns stora grupper som låtit sig nöja med att få ett uppehållstillstånd på sist nämnda grund, men som vid ett överklagningsförfarande kunnat erhålla flyktingstatus och på så sätt kommit att omfattas av de nu föreslagna reglerna. Nämnda förhållanden kan även gälla de som fått uppehållstillstånd på grund av den numera upphävda treterminersregeln. Även de nämda grupperna bör därför omfattas av särregleringen, och regeringen bör återkomma med förslag härom till riksdagen.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 2 borde ha hemställt: 2. beträffande pension vid uppehållstillstånd av humanitära skäl att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf1 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
I propositionen framlagt lagförslag