Radio och tv i allmänhetens tjänst 2010–2013

Herr talman! Jag står bakom alla de reservationer som de rödgröna partierna, det vill säga Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har avgivit i betänkandet men för att vinna tid yrkar jag bifall till reservationerna 4 och 5. Herr talman! I dag ska riksdagen besluta om en ny tillståndsperiod för radio och tv i allmänhetens tjänst. Vi ska också besluta om vilka villkor som ska gälla under denna period för Sveriges Radio, Utbildningsradion och Sveriges Television. I dagens betänkande framgår det att den moderatledda regeringen föreslår att de villkor som gäller under nuvarande tillstånd "i huvudsak ska gälla under nästa period". Visst minns vi vad som hände när nuvarande regering bestämde sig för att halvera tillståndsperioden. Det var ett beslut som kom som en blixt från en klar himmel. I alliansregeringens första budget presenterade man detta. Samtidigt måste man komma ihåg att när blixten presenterades hade drygt fyra månader tidigare samtliga borgerliga partier tillsammans med oss rödgröna partier röstat för att ha en sexårig tillståndsperiod. Beslutet hade i sin tur föregåtts av en parlamentarisk utredning där samtliga sju riksdagspartier deltog. Vi stod 2006 inför något som vi aldrig tidigare hade upplevt. Regeringspartierna var inte nöjda med vare sig det utredningsresultat som de själva medverkat till eller det riksdagsbeslut som de röstat för. Vän av ordning frågar sig naturligtvis: Varför genomförde regeringspartierna detta hugskott för radio och tv i allmänhetens tjänst? Var det ett sätt att hålla nageln i ögat på public service-bolagen, det vill säga: om ni behandlar den nya regeringen ofördelaktigt riskerar ni att bli bestraffade? Herr talman! Jag vill rikta den frågan till kulturministern. Varför genomförde regeringen allt detta arbete när resultatet blev att villkoren i sändningstillståndet i huvudsak är desamma som de nu gällande? Anser kulturministern att det är ett misslyckande för Moderaterna och Folkpartiet att ni inte kunde smala av public service till att enbart omfatta nyheter och sådana program som "inte har någon naturlig avsättning på marknaden"? I arbetet med beslutet föregående mandatperiod, alltså innan allianspartierna gjorde entré i Rosenbad, kunde vi utläsa två tydliga grupperingar. Det var de partier som ville ha en bred radio och tv i allmänhetens tjänst med ett utbud som gör att den som vill kan klara sig utan kommersiella kanaler och dyra extra abonnemang. De partier som ville detta var förutom vi på den rödgröna sidan även Centerpartiet och Kristdemokraterna. De två andra partierna ville, som jag redan nämnt, smala av public service till att enbart omfatta nyheter och sådana program som "inte har någon naturlig avsättning på marknaden"? Båda grupperingarna var dock överens om att programföretagen ska fortsätta att vidga och fördjupa sitt kulturansvar. Man var överens om att nyhetsförmedling och samhällsbevakning ska spegla skeenden från olika geografiska, sociala och andra utgångspunkter, att funktionshindrades behov och språkliga och etniska minoriteters intressen ska beaktas och att de olika kulturer som finns i Sverige ska synliggöras. Det utländska programutbudet ska spegla olika kulturkretsar. Jämställdhet mellan kvinnor och män ska ses som en självklar del av den demokratiska grundtanken om alla människors lika värde och rättigheter. Herr talman! Vänsterpartiet är inte alltid till alla delar tillfreds med utvecklingen inom public service. Men vi är övertygade om att politikernas enda styrinstrument ska vara sändningstillstånden, det vill säga att vi inte ska lägga oss i utformningen av programmen och att Granskningsnämnden är det organ som allmänheten ska ha till sin hjälp för att kontrollera att radio och tv i allmänhetens tjänst lever upp till avtal och lagar. Om vi har synpunkter på att marknadsmässiga synsätt håller på att tränga ut samhällsintresset får vi således vänta tills avtalet löper ut och, i mån av politisk styrka, i det nya tillståndet skärpa de formuleringar som vi menar att programföretagen misstolkat eller valt att bortse ifrån. Som vänsterpartister måste vi givetvis värna en radio och tv i allmänhetens tjänst. Vi måste också våga lita på att den är förmögen att fungera just som en sådan utan ständiga korrigeringar via nya sändningsvillkor. I stället måste det vara allmänheten som via Granskningsnämnden håller efter sina egna bolag så att de erbjuder det den har rätt att förvänta sig. Av det skälet är vi starkt kritiska till alliansregeringens sätt att hantera sändningstillståndet under innevarande mandatperiod. Det är olyckligt att man partipolitiserat public service på detta sätt. Det är viktigt att alla partier värnar public service-tanken eftersom vi behöver oberoende massmedier som kan granska maktutövare, ge oss en neutral nyhetsförmedling och en plattform för såväl folkbildning som kultur, idrott och fri debatt. Herr talman! Jag är ändå lite glad över att regeringen tagit till sig våra synpunkter om att radio och tv behöver mer resurser, även om det bara handlar om en höjning för ett år. Under nästa mandatperiod vill vi starta en diskussion om en permanent höjning av anslagen till Sveriges Radio, Utbildningsradion och Sveriges Television. En förstärkning av ekonomin är viktig för att säkerställa ett brett och högkvalitativt utbud. Uppräkningen måste kunna vara högre än 2 procent om kostnadsökningar motiverar det. Däremot är jag inte glad över regeringens förslag om att urholka ekonomin för public service. Det gör man dels genom att alla företag och myndigheter bara ska betala en radio- och tv-avgift, dels genom att begränsa sponsring av idrottsevenemang. Nya orättvisor väcks. Varför ska en kvarterspizzeria betala lika mycket som en stor hotellkedja? Det betyder också att det blir drygt 100 miljoner kronor mindre till att finansiera radio och tv. Vi tycker att pengarna behövs för att säkerställa en bred och folklig public service. Vi vill ge SVT möjligheter att köpa in stora evenemang. Regeringens förslag om att halvera SVT:s möjligheter till sponsring gör att SVT ges sämre möjligheter att konkurrera med kommersiella bolag om evenemangen. De som förlorar mest i detta sammanhang är de små idrotterna. De får sämre möjligheter att bli bevakade i radio och tv. Herr talman! I vår rödgröna reservation nr 4, Underhållning i programutbudet, punkt 8, säger vi att vi har noterat att regeringen inte anser att det är nödvändigt att i sändningstillståndet definiera underhållning som en del av programutbudet. Vi tolkar det som att den moderatledda regeringen vill begränsa programbolagens produktion, vilket enligt vårt förmenande strider mot själva begreppet "i allmänhetens tjänst". Låt oss i detta sammanhang påminna om att våra programföretag både nationellt och internationellt har vunnit erkännande och ett imponerande antal priser för produktion av underhållningsprogram. Vi menar att det är viktigt att värna programföretagen och att de har som uppgift att producera underhållning av god kvalitet. Vi menar därför att det tydligt också ska framgå av villkoren i sändningstillståndet. Herr talman! I vår rödgröna reservation nr 5, Ökad tydlighet gentemot externa producenter, punkt 9, vänder vi oss mot regeringens förslag om att införa en detaljreglering som innebär att det i Sveriges Radios och Utbildningsradions årliga budgetunderlag ska anges hur stor den externa produktionen beräknas bli. Vi tycker att det räcker med att programföretagen i efterhand redovisar hur stor den externa produktionen har varit. Här anser jag att regeringen visar på stor klåfingrighet och går emot det som den borgerliga utskottsmajoriteten säger sig värna, det vill säga programbolagens självständighet och principen om armlängds avstånd mellan å ena sidan riksdag och regering, å andra sidan public service-verksamheten.

Herr talman! Vi har i dag en viktig debatt om public service. Public service är otroligt viktigt i Sverige med tanke på den samhällsordning som vi har byggt upp här. Den har en speciell och central ställning. Samtidigt som debatten är viktig är den också helt onödig. Det är den därför att vi i dag har gällande regler för sändningstillstånd. Det finns ett avtal mellan partierna om ett stabilt regelverk för hela perioden 2007 till utgången av 2012. Det var en enig riksdag som bestämde att dessa regler skulle gälla under sex års tid just för att samtliga riksdagens ledamöter tyckte att den här stabiliteten och långsiktigheten krävdes för att minska risken för politisering, för att öka bolagens oberoende och för att bolagen skulle kunna koncentrera sig på sin viktiga uppgift - att göra program, utveckla företagen, möta den nya tekniken och möta konkurrensen. Det var alltså en enig riksdag som röstade på det sättet och en nästan enig riksdag som dessutom stod bakom innehållet i detalj i det regelverk som man då beslutade om. Ingenting har åberopats som har motiverat varför det ställningstagande man gjorde då skulle ändras. Under bara några månader från den sista dagen i maj 2006 till den första dagen av den nya regeringens arbete samma år hade något hänt som gjorde att denna enhet var kullkastad. Min åsikt är därför att dagens debatt är onödig. De regler som finns är stabilt förankrade i denna riksdag och mellan partierna. Något behov av den stora sak som nu ligger på bordet är inte utvecklat. Jag hoppas att dagens debatt kommer att hjälpa oss att se vad det är som har hänt som gör att debatten behövs. Resultatet av förändringen - det förtida avbrytandet av avtalet och brottet mot det kontrakt mellan partierna som vi hade skrivit under och gentemot bolaget i det sexåriga sändningstillståndet - är att en lång tradition i svensk politik, i svensk mediepolitik och kanske också i svensk demokrati har brutits. Det tycker jag är mycket viktigt. Med dagens beslut sätter vi nu en slutpunkt för den långa period i svensk politik när public service ansågs vara en viktig del av den typ av frågor som ska stå över den kortsiktiga partipolitiken och i stället styras av långsiktiga breda uppgörelser. Det har gällt frågor som yttrandefriheten, Riksbanken, grundlagarna och annat. Nu är det i stället en fråga som är skiljande mellan blocken, som kommer att variera från mandatperiod till mandatperiod och som kommer att skapa osäkerhet och kortsiktighet i de viktiga public service-bolagen. Nu är den perioden skiftad. Jag beklagar det. Jag tycker att det är trist för Sverige. En annan effekt av upprivandet är att de tre public service-bolagen nu har fått ägna flera års arbete åt spring i kanslihusets trappor, politisk verksamhet, remissvar och nya utredningar i stället för det som var riksdagens avsikt förra gången - att ägna all kraft åt programverksamhet, konkurrens och sin viktiga roll i samhället. De förslag som regeringen har lagt fram till riksdagen innebär att de mest extrema inslagen i den borgerliga politiken inte genomförs. Förslagen innebär inte att man går vidare med Folkpartiets krav på börsnotering och försäljning av Sveriges Television och Sveriges Radio. Regeringens förslag innebär inte att det blir som Moderaterna hade krävt - att SVT bara ska få sända sådant som de privata bolagen inte kan sända. Förslagen innebär inte heller en politisk finansiering av public service genom årliga regeringsbeslut och årlig budgetförhandling. Vi som inte är med i processen vet inte hur det är med detta. Det har ju inte varit några partiöverläggningar och ingen parlamentarisk utredning, vilket har varit tradition tidigare. Vi vet inte om detta är resultatet av en förhandling - en byteshandel - eller om det är resultatet av en omprövning av och en ny övertygelse om vad som är klok politik för Sverige. Därmed vet vi inte heller, och inte heller bolagen och andra, om detta är en långsiktigt stabil ny inriktning där vi nu är överens till exempel om frågor om finansiering och att börsnotering av Sveriges Television inte längre är aktuell. Det har dock också blivit ett par stycken försämringar i det förslag som föreligger jämfört med det regelverk som än så länge är beslutat om. Innan riksdagen har ändrat sig, vilket den kanske gör i nästa vecka eller när det nu blir om olyckan är framme, är det detta regelverk som gäller fram till början av år 2013. Det blir en försvagad ekonomi för public service redan genom förändringen av licenskraven för företagen, som Siv Holma beskrev, där den lilla pizzerian kommer att få betala samma licens som den stora hotellkedjan och genom den klåfingriga och detaljinriktade ytterligare begränsning av sponsringen som ni föreslår. Bara genom dessa två åtgärder försvagas ekonomin för public service med 100 miljoner kronor per år. Detta ackumuleras så att rundradiokontot blir 100, 200, 300 och så vidare miljoner färre. Det blir alltså mindre pengar de kommande åren. Förr eller senare kommer det att leda till bekymmer. Vi säger nej till detta från vår sida. Det kommer att bli en försvagad konkurrenskraft för public service om viktiga sportevenemang. På grund av detta snedvrider man och ändrar konkurrensförhållandena så att public service kommer att kunna sända färre evenemang. Färre världsmästerskap och olympiska spel kommer att bli tillgängliga för hela Sveriges folk utan extra avgifter och utan extra betalkanaler. Det tycker vi är fel väg att gå. Men det stämmer med den väg vi har sett från en del partier under många år som säger att sådant som andra kan göra ska Sveriges Television hålla sig borta från. Kanske är det där man ska söka förklaringen. Jag vet inte, men vi får hoppas att dagens debatt ger svar på det. Det blir också en ökad detaljreglering och en ökad politisering av bolaget. Det är ett antal inslag i det framlagda förslaget som innebär en klåfingrighet som vi trodde att vi var på väg bort ifrån. Det nya sättet att utse styrelser innebär att hela makten över alla bolagen läggs i regeringens händer och att riksdagen inte ska precisera några riktlinjer för hur regeringen ska utöva denna makt. I dag är det spritt på ett antal olika händer som har lett till andra konstigheter, till exempel att tre av fyra bolagsstyrelser oavsett valresultat har letts av borgerliga ordförande sedan den nuvarande ordningen infördes av Birgit Friggebo i början av 90-talet. Vi i Socialdemokraterna vill tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet ge bolagen ökad frihet och mindre detaljstyrning. Vi vill också ge bolagen bättre möjligheter att arbeta med kulturen på ett speciellt sätt. I det förra beslutet, som vi hade så bred enighet om, begränsade vi möjligheterna till sponsring mycket kraftigt. Vi tog sikte på att skillnaden mellan reklam-tv och public service måste vara väldigt tydlig. Jag, som då lade fram det förslaget, blev vederbörligen hånad och avhyvlad av tv:s representanter i medierna för att förslaget var så strängt. Jag tyckte att det var viktigt att ta den striden. Jag tycker fortfarande att det läge som vi då fastnade för är en bra avvägning, och inget har anförts om att det har blivit en överdrift av sponsring sedan dess. Men det finns en detaljreglering i detta som jag ogillar. I princip kan man bara ha sponsring för sport. Jag konstaterar att ett antal partier gick till val på att öka möjligheten för näringslivet att sponsra kulturen. Man ville öppna fler kanaler för företagen att hjälpa till och dra fördel av det som kulturen kan ge och själva vara med och bidra med pengar. Det är inte möjligt när det gäller public service. Jag tycker att det är fel, och jag tycker att vi ska likställa kultur och idrott i detta hänseende också när det gäller sponsring i public service. Det skulle öppna möjligheter för Sveriges Radio att ha sponsring på ett öppet sätt och inte som nu förtäckt lite bakom kulisserna. Vi vill ge bolagen arbetsro att gripa sig an de viktiga framtidsuppgifterna, det vill säga konkurrensen, programutvecklingen och den nya tekniken. Det är olyckligt att dagens besked i stället är att public service från och med nu är en fråga om partipolitisk pingpong som spelas den första arbetsdagen när nya regeringar tillträder i nya konstellationer om ett eller annat parti åker ur riksdagen och de övriga är kvar och gör upp med en ny mittpunkt eller om vi får ett regeringsskifte. Det beklagar jag, men jag hoppas att de som har ansvar för detta känner det ansvaret på sina axlar. Under dagens debatt hoppas jag få besked om vad det var som hände mellan den sista dagen i maj 2006 och den nya regeringens första arbetsdag som gjorde att det som var klokt i maj var den sämsta tänkbara visdom i oktober. I detta anförande instämde Gunilla Carlsson i Hisings Backa, Nikos Papadopoulos, Leif Pettersson, Anneli Särnblad och Lars Wegendal (alla s).

Herr talman! För oss gröna är public service-medier ett viktigt och omistligt stöd för demokratin. Svenska folket behöver verkligen ett alternativt bolag som står fritt från beroende av reklam. Den typen av mångfald på medieområdet vill vi behålla och värna om. Tidigare har det funnits en samsyn över blockgränserna om de här frågorna, men nu har det hänt någonting: Laborerandet med längden på tillståndsperioden, momsens vara eller inte vara, finansieringssätt, diskussion om sponsring och budget och frågan om hur brett bolagets uppdrag ska vara. Det börjar bli en allt längre lista på frågor där den enda samlade avsikten från den moderatledda regeringen verkar vara att ställa till problem och undergräva för public service-bolagen. Public service har varit föremål för diskussion sedan den dagen 2006 då jag klev in i riksdagen. Turerna har varit många. En utredning utan oppositionens medverkan har gjorts. Till sist kommer en proposition där det verkligen är svårt att hitta någon entusiasm från regeringens sida. Att hitta något som uttrycker vilja till bred samstämmighet är som att leta efter en nål i en höstack. Taktiken verkar i stället vara att svälta ut företagen genom att minska intäkterna och smala av uppdraget. Herr talman! Jag kan inte förstå på vilket sätt denna proposition stärker public service att ge tv-tittare och radiolyssnare bättre program. Jag vill fråga ministern om en så enkel sak som sponsringsmöjligheterna. Om jag har förstått det hela rätt anser Moderaterna att sponsringsverksamhet rent principiellt är ett alldeles utmärkt sätt att finansiera olika verksamheter, exempelvis medier, på. Varför vill ni då begränsa möjligheterna för just public service att utnyttja den möjligheten? Syftet med public service är ju inte att utröna huruvida man kan göra tv och radio utan några pengar utan att vara ett medieföretag som inte är beroende av reklam för sin verksamhet och som har kvalitet som mål. Det är skillnad mellan sponsring och reklaminslag. Det finns en idé om vad som ska sponsras och i vilken omfattning det ska ske som vi rödgröna känner oss alldeles bekväma med. Vi rödgröna kan för vår del se att det inte finns några skäl att ändra nuvarande sponsringsregler. Erfarenheterna från de senaste åren har visats sig vara goda. Dessutom har priset på rättigheterna stigit kraftigt, vilket ytterligare talar emot att SVT:s möjligheter att konkurrera om attraktiva evenemang ska försvåras. Vi menar att regeringens förslag skulle missgynna små och medelstora evenemang och ge alltför stora konkurrensfördelar till de kommersiella kanalerna. Enligt vår mening borde man snarare överväga att vidga sponsringsmöjligheterna så att kulturevenemang i fortsättningen likställs med sportevenemang i sponsringshänseende. Bättre kulturutbud i radio och tv ger kulturinstitutionerna och kulturellt yrkesverksamma nya möjligheter att utvecklas. Med de begränsningar som regeringen föreslår kommer public service att mista 20 miljoner kronor. Vad är syftet med att driva en hårdare linje för sponsring, kulturministern? Herr talman! Idéerna är många för hur man urholkar den ekonomiska grunden för public service-verksamheten. Regeringspartierna gick som bekant till val på regelförenklingar som ger mindre byråkrati och krångel för företagen. Vi rödgröna tycker att det är väldigt positivt om det också blir så i verkligheten, men vi menar att man inte kan göra det på ett sätt som ger dåliga effekter på annat håll. Jag menar att det är tveksamt att kalla det här förslaget bra med tanke på de negativa effekter det har. Regeringens förslag att ändra så att endast en radio- och tv-avgift ska betalas för samtliga tv-mottagare om mottagaren innehas av en statlig myndighet, en kommun eller ett företag är inte helt oproblematiskt eftersom det innebär att mycket stora företag med många apparater ska betala en avgift liksom ett mycket litet familjeföretag med en apparat. Vi kan inte se att denna regelförenkling verkligen gynnar småföretagen, utan den gynnar enbart de stora företagen. Vi kan bara konstatera att förslaget urholkar den ekonomiska grunden för public service-verksamheten. Av propositionen framgår att det handlar om intäktsbortfall på 80 miljoner kronor per år. Herr talman! Hur kan vi summera denna proposition? Jo, summan blir att public service-bolagen i ett svep går miste om 100 miljoner kronor per år. Så värnar den borgerliga regeringen ett av vårt samhälles grundfundament för det fria ordet. Miljöpartiet har åtta gemensamma reservationer med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som jag naturligtvis står bakom, men jag yrkar bifall till reservation 1 och 7.

Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Jag får gratulera herr Pagrotsky till hans framträdande. Det är skickligt att begära ordet för ett anförande och sedan hålla två, varav jag inte har några synpunkter på det senare. Men jag vill säga allmänt om oppositionens beskrivning av vår politik att jag inte delar den. För att vinna tid avstår jag dock från polemik. Utveckling för oberoende och kvalitet är en del av rubriken för den proposition som regeringen överlämnade till riksdagen i juni och som vi i dag tar ställning till och voterar om på onsdag. Till skillnad från oppositionen vill jag gärna lyfta fram detta med enigheten. Att döma av kulturutskottets betänkande råder en bred enighet om ramarna för verksamheten i de bolag som vi talar om. Det ligger i sin tur i linje med den rubrik som Public service-utredningen förra året valde som sammanfattning på sitt betänkande, nämligen Kontinuitet och förändring . Jag håller helt med herr Pagrotsky om att den här enigheten är av värde för de centrala samhällsfunktioner som det gäller. Men det innebär inte att allt måste förbli vid det gamla, särskilt inte i en medievärld präglad av hård konkurrens om tid och pengar, förändrade konsumentbeteenden och teknisk utveckling. Några steg ytterligare på vägen just till oberoende och kvalitet tas nu med alliansens förslag, men ytterst är det förstås inte regelverket i sig utan i bolagens egen förmåga att leva upp till de här kraven som de viktiga värdena oberoende och kvalitet omsätts, nämligen i programproduktionen för tittare och lyssnare, alltså bolagens egentliga finansiärer. För att förstå de reformförslag som föreligger vill jag erinra om bakgrunden för utvecklingen på radio- och tv-området. I dag tar vi det rika utbudet som en självklarhet. Men dagens mångfald har inte tillkommit av sig själv utan genom hård politisk kamp under decennier. Ett av mina första politiska engagemang i slutet av 60-talet - vi talar alltså om förra årtusendet - gällde avskaffandet av radio- och tv-monopolet. Som gymnasist demonstrerade jag handgripligen på Sundsvalls torg hur detta monopol skulle avskaffas genom att krossa en tv-apparat, vilket väckte stor uppståndelse i lokalpressen. Nu behöver vi inte göra så, för vi har inget monopol kvar. Men vi ska komma ihåg att fri radio och tv var en stark symbolfråga i en tid då svenskar faktiskt hade fängslats för att ha sänt reklamradio från internationellt vatten. Vi minns, herr Pagrotsky, vilket parti som satt vid makten på den tiden. Så kom den första borgerliga regeringen på 70-talet med närradioreformen som öppnade ett fönster till den friare medievärld som snart skulle bli verklighet på flera områden. Tack vare den teknologiska utvecklingen bröts också televisionsmonopolet på 80-talet när det inte längre var möjligt att stänga ute konkurrensen från den privata reklam-tv:n, inte ens med parabolförbud som då förespråkades från vänsterhåll. Under regeringen Bildt på 90-talet - den moderatledda regeringen Bildt - fick den kommersiella radion chansen att etablera nya format och nya röster i etern till glädje framför allt för en musiktörstande ungdomsgeneration. Min poäng med denna lilla tillbakablick är att denna mångfald till övervägande del har varit till nytta också för public service. Den motsättning som odlades på den tiden mellan public service och de privata alternativen av motståndarna till de privata alternativen existerar inte. Man får ofta besked, när man talar med företrädare för Sveriges Television och Sveriges Radio, om vilken nytta de har haft av konkurrensen. Konkurrens är bra. På det här området har det breddat utbudet och skärpt kraven på kvalitet och förnyelse i det före detta monopolets olika delar. Tillsammans har de tre sektorerna public service, kommersiell och ideell radio och tv kunnat expandera och tillsammans lockat en större publik än vad det gamla monopolet någonsin hade kunnat i dag. Detta sker i en tid när konkurrensen om vår vakna tid blivit så mycket starkare genom Internets erövring av vår vardag. Herr talman! Det är mot denna lilla bakgrund av utbudsrikedom i stort och enighet i stort som vi nu granskar detaljer i regelverken för public service. Vad gäller en del av den ofullbordade agendan på den kommersiella sidan återkommer vi nästa år med en proposition som bland annat påverkar förhållanden som berör digitaliseringen av radion och dess utbud. Låt mig när det gäller dagens frågor lyfta fram tre saker som jag tycker är särskilt viktiga. Den första är att det för oss moderater är en särskild glädje att notera att Sveriges Radios särart bevaras i och med att den befintliga bolagsstrukturen bibehålls. Radiomediets snabbhet, direkthet och flexibilitet är en tillgång för en kunskapsnation i en tid när bildfixerad underhållning riskerar att ta över det offentliga samtalet. Att vi dessutom har kunnat stärka Sveriges Radios kulturuppdrag med extra pengar till den klassiska musiken är extra glädjande. Det ligger väl i linje med alliansens formulering i propositionen att Sveriges Radio och Sveriges Television ska fördjupa, utveckla och vidga sitt kulturutbud. För det andra vill alliansen som ett led i den fortsatta avpolitiseringen och professionaliseringen av styrelsearbetet överföra utnämningsmakten när det gäller styrelseordförandena från regeringen till den stiftelse som äger de tre bolagen. Det tycker vi är en rimligare ordning för just medieföretag, och den tillämpas redan när det gäller övriga styrelseledamöter. Hur sedan ägarstiftelsen väljer att använda detta ökade ansvar är inte vår fråga, utan det återstår att se resultatet vid vårens bolagsstämma. För det tredje vill alliansen gärna betona att vi vill stärka de externa producenternas ställning som programleverantörer. Vi tror att det är bra för alla bolagen att genom ökade utläggningar, samarbetsprojekt och inköp öka variationen och bredda underlaget för en fri producentmarknad vid sidan av bolagens egen produktion. Det ställer samtidigt ökade krav på regelverket att upphandlingen blir genomskinlig och tydlig för alla inblandade, om man så vill enligt brittisk förebild från BBC:s genomförandekod, deras så kallade code of practice. För egen del kan jag säga att jag tidigare har haft anledning att i medierna påtala exempel på bruk och missbruk av produktplacering, indirekt sponsring och förfinansiering. Det tror jag har varit en debatt som har skärpt bolagens uppmärksamhet på att den redaktionella integriteten inte får äventyras av kommersiella skäl. Däremot avstår vi från ytterligare regleringar av den typ som BBC har infört med olika kvoter för produktion. Herr talman! Jag skulle kunna fortsätta genomgången av de förändringar och förbättringar som ligger i färdens riktning på det här området, men jag väljer i stället att avsluta med att erinra om själva grunden för det vi talar om i dag, nämligen yttrandefriheten. Jag hade för en tid sedan glädjen att tillsammans med min socialdemokratiske kollega Luciano Astudillo känna starkt stöd från ledamöter från alla partier här i huset när det gällde att försvara den svenske dokumentärfilmaren Fredrik Gerttens yttrandefrihet gentemot en stämning från ett amerikanskt fruktbolag. Det var en strid som avlöpte lyckligt just för att enigheten över partigränserna var stor. I dag genomförs i 91 svenska dagstidningar en manifestation i form av en artikel skriven av akademiledamoten Peter Englund för Dawit Isaaks yttrandefrihet och med krav på hans frigivning riktat till regimen i Eritrea. Som ledamot av riksdagens parlamentariska stödkommitté tror jag att jag kan tala för alla här i huset vad gäller stödet för det kravet. Låt oss på åttonde året hålla hoppets ljus tänt, även om lågan flämtar allt svagare. Frige Dawit Isaak! (Applåder) I detta anförande instämde Anne Marie Brodén, Olof Lavesson, Cecilia Magnusson, Göran Montan och Hans Wallmark (alla m) samt Anders Åkesson (c), Camilla Lindberg (fp) och Dan Kihlström (kd).

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till propositionen Utveckling för oberoende och kvalitet: Radio och tv i allmänhetens tjänst 2010-2013 , som vi har att debattera och snart ska fatta beslut om. Samtidigt vill jag yrka avslag på motionerna relaterade till betänkandet. Propositionen grundar sig i allt väsentligt på den utredning, Kontinuitet och förändring , som regeringens utredare Rose-Marie Frebran presenterade i juni 2008. Propositionen innebär i korthet att de villkor som har gällt för public service-bolagen i vårt land och som det varit en bred parlamentarisk uppslutning kring i stora drag behålls oförändrade, men det sker också förbättringar på några punkter. Det sker en regelförenkling i relationen mellan public service-bolag och företag och allmänhet. De långsiktiga och stabila villkoren för public service-bolagen består. Public service-bolagen har ett tydligt uttalat fortsatt ansvar för att spegla och återge det som sker i hela landet och som alla människor och grupperingar i vårt land håller på med. Det ska alltså vara hela Sveriges Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradio. Det tydliggörs att bolagen har ett ansvar för att utveckla, fördjupa och vidga sitt kulturutbud. Det kommer att finnas tydligt inskrivet i villkoren. Vidare kommer allas tillgänglighet till public service-bolagens produktion att framgå med än större skärpa. Allas möjlighet att tillgodogöra sig programmen stärks exempelvis i kraven på textning. Vi skärper kraven och regelverken i fråga om sponsring av programmen. Det är mycket bra för oss som fortsatt värnar om ett ekonomiskt oberoende public service-bolag, alltså ekonomiskt oberoende till företagsintressen utanför bolagen. Vi tydliggör public service-bolagens oberoende av riksdag och regering - armlängds avstånd till politiken, om vi vill uttrycka det på det viset - genom att det nu blir Förvaltningsstiftelsen som utser ordförande och styrelser för de tre produktionsbolagen. Samtidigt säkerställer vi bolagens ekonomiska oberoende genom en fortsatt stabil avgiftsfinansiering. Herr talman! Debatten och det beslut som kommer att fattas angående public service-bolagen är i mångt och mycket en demokratifråga, vilket Mats Johansson också tog upp. Fria massmedier samt mångfald i nyhetsförmedling och opinionsbildning är själva grunden i ett demokratiskt samhälle och ett demokratiskt styrelseskick. Oberoende massmedier - oberoende av utomstående ekonomiska och politiska intressen - är själva fundamentet för vår tilltro och vårt förtroende för det som produceras av och publiceras via massmedierna. Jag vill hävda att med denna proposition hävdas public service-bolagens fortsatta frihet och oberoende ställning i samhället, och det är jag som centerpartist och företrädare för allianspartierna mycket nöjd och glad över. Det finns, herr talman, ytterligare några saker värda att lyfta fram. I syfte att öka produktionen av program utanför public service-bolagen och i syfte att få en konkurrensneutralitet mellan det som public service-bolagen själva producerar inom sina bolag och det som skulle kunna produceras av företag utanför, det vill säga externa leverantörer, har regeringen gett Ekonomistyrningsverket i uppdrag att ta fram ett system som möjliggör ekonomisk neutralitet, oberoende av om det är producerat inom eller utanför bolaget. Det kommer att vara bra för programutvecklingen i vårt land, det kommer att vara bra för public service-bolagen, och det kommer att vara bra och rättvist för externa leverantörer. Det har varit en del diskussioner och viss debatt om tillståndsperiodens längd. Den av Vänsterpartiet anförda oppositionen har särskilt hängt upp sig på den frågan. Ja, det är viktigt med långa tillståndsperioder; där håller jag med oppositionen. Det ger stabilitet och förutsägbarhet. Bolagen kan därmed ägna sig åt det som de är satta att göra, nämligen producera bra public service. Samtidigt är det rimligt, som regeringen föreslår, att den första tillståndsperioden i tid sammanfaller med den tillståndsperiod som Radio- och tv-verket medger för sändning av tv. Det är högst rimligt, och det framfördes med stor tydlighet också i den remissomgång som följde på utredningen. Uppdraget att spegla hela landet har ingen lyft fram i debatten tidigare, men det finns skäl att belysa det. Det är en central del i public service-bolagens uppdrag. Det som produceras via SVT, SR och UR ska vara en tjänst för alla, i hela landet. Villkoren för bolagen är sådana att de ska ha både en decentraliserad organisation och ett decentraliserat beslutsfattande som möjliggör detta. Därför finns 55-procentsregeln kvar i propositionen. Sedan får vi stämma av måluppfyllelsen i samband med den halvtidsavstämning som kommer att ske för att se om det finns anledning att ändra, skärpa eller lätta på något. Kravet att spegla det som sker i hela landet, att vara hela landets public service-bolag, kvarstår. Herr talman! Jag vill avslutningsvis säga att jag är nöjd med den proposition vi i dag behandlar och yrkar återigen bifall till densamma. I detta anförande instämde Anne Marie Brodén och Cecilia Magnusson (båda m) samt Stefan Tornberg (c).

Herr talman! Jag vill börja med att fråga Anders Åkesson om Centerpartiet är nöjt med hanteringen av public services sändningstillstånd. Centerpartiet stod ju på samma sida som vi i den rödgröna partikonstellationen, höll jag på att säga, och Kristdemokraterna. Tycker inte Anders Åkesson att Centerpartiet blev överkört av Moderaterna när man ville halvera sändningstillståndet? Anders Åkesson har sagt att han tycker att det är viktigt att ha sexåriga tillståndsperioder, och ändå gick Centerpartiet med på att halvera dem. Anders Åkesson tar också upp de externa producenterna och den kritik vi för fram. Vi har, i likhet med regeringen, tyckt att man vid sidan av betydande egen produktion även ska sända produktioner som framställs av externa producenter. Därom råder ingen oenighet. Det besvärande tycker jag är att alliansen vill detaljreglera samtidigt som man säger sig vilja slå vakt om självständigheten och att det ska vara armlängds avstånd mellan riksdag och regering och public service-företagen. Det rimmar illa, eller hur Anders Åkesson?

Herr talman! Tack för frågorna, Siv Holma! Jag och Centerpartiet är mycket nöjda med propositionen och det sändningstillstånd som nu ges. Centerpartiet blev på intet sätt överkört i fråga om sändningstillståndets längd, utan i likhet med andra demokratiska partier lyssnade vi mycket noga på remissvaren till utredningen. Det var med stor tydlighet man pekade på rimligheten i att det är samma tillståndsperiod som gäller för villkoren som vi utformar här i riksdagen och för de sändningstider som Radio- och tv-verket medger. Det är liksom inget konstigt med det. När det gäller den externa produktionen och detaljregleringen kan jag säga, herr talman, att det var mycket viktigt för Centerpartiet - och det var inga problem att få gehör för det bland allianskamraterna - att med kraft få in tankarna på att öppna upp och öka möjligheterna för extern produktion. Ett problem i sammanhanget var att skapa en konkurrensneutralitet i prissättning och beskattning av det som producerades inom respektive utanför public service-bolagen. Det kommer rimligen att lösas genom den utredning som Ekonomistyrningsverket gör. Därmed kommer konkurrensneutralitet att uppstå, enligt min bedömning, och vi kommer att se en ökad produktion gjord hos externa bolag. Det tror vi är väldigt bra för public service-bolagen, programmen och även de externa bolagen. Det bidrar till mångfald och rikedom. Avslutningsvis har vi begreppet armlängds avstånd. Jag tycker att det är väldigt viktigt, herr talman, att hävda armlängds avstånd mellan oss som utverkar villkoren och dem som har att förverkliga dem. Därför är det väldigt viktigt att med tydlighet i villkoren man ger bolagen tala om vad som gäller innan man har gjort det i stället för att i efterhand försöka vara revisor och se i vad mån man har gjort det.

Herr talman! Det är intressant att lyssna på hur Anders Åkesson blandar ihop korten och försöker låtsas som om min fråga gällde remissvaren till dagens ärende. Frågan gällde ju att Centerpartiet faktiskt var enigt med oss 2006 när vi tog fram underlag till beslut. Fyra månader efter att Centerpartiet hade varit överens med oss lät man sig köras över. Jag vet inte om det var den nya, kortvariga kulturministern som hade det tyngsta ordet med i laget, men faktum kvarstår: Centerpartiet blev överkört, och det blev också Kristdemokraterna, eftersom ni gick emot det som ni hade ställt er bakom. Sedan förstår inte jag resonemanget om Riksrevisionsverket. Jag trodde att det var Granskningsnämnden som var den viktigaste granskningsinstitutionen för att se att avtalen eller sändningstillståndet fullföljs på det sätt som det ska göras. Det är klart att Ekonomistyrningsverket ska få komma in i det hela, men jag tycker ju att Granskningsnämnden är A och O i sammanhanget. Det blir lite klåfingrighet, det kan jag inte låta bli att tycka, när man inte vågar lita på att programbolagen uppfyller de villkor som står i sändningstillståndet utan man måste liksom hitta på saker och ting vid sidan av. Varför gör man det?

Herr talman! Möjligen var jag inte tydlig, utan det föreligger ett missförstånd. Jag uttryckte mig så här: Det är bättre att vara tydlig i de villkor riksdagen meddelar public service-bolagen vad gäller extern upphandling, extern produktionsmedverkan, i stället för att "likt revisorer" i efterhand försöka kolla i vad mån man har levt upp till detta. Självklart, herr talman, är det som Siv Holma säger Granskningsnämnden som har kontrollfunktionen. Riksrevisionen har ingenting med detta att göra. Ekonomistyrningsverket har fått i uppdrag av regeringen, vilket också framgår av propositionen, att utröna på vilket sätt man skapar konkurrensneutralitet vid upphandling av extern produktion så att inte extern produktion missgynnas av den momslagstiftning som vi också är helt överens om. Avslutningsvis, herr talman, känner jag inte riktigt igen mig i den massaker i form av överkörda partier som Siv Holma försöker framställa det hela som. Tvärtom har vi varit fyra partier som med öppna ögon har lagt fram en proposition vars innehåll alla uttrycker sin stora tillfredsställelse över och som jag noterar att också oppositionen i huvudsak ställer sig bakom. Man har synpunkter på några detaljer. Ej heller på den kanten synes massakern ha varit särskilt stor. (Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att reparera ett misstag. Jag glömde att yrka bifall till reservation nr 2 och reservation nr 7. Jag hoppas att det inte blir fler misstag från min sida under den här debatten. Anders Åkesson! Jag ställde en fråga till centerpartister och kristdemokrater i mitt anförande. Den sista maj röstade hundra procent av riksdagens ledamöter för det förslag som ditt parti och mitt parti och ett par partier till hade skakat hand på, sexårig avtalsperiod för att ge långsiktighet och frihet från politisering. Fyra månader senare gör du och ditt parti tvärtom, precis tvärtom, utan att ta kontakt och säga att någonting har hänt som gör att det vi gjorde upp om har mist sin aktualitet och vi måste göra något annat. Det nådde oss via tidningarna. Jag dementerade först och sade att det inte var möjligt. Så går det inte till i Sverige. Vi har en annan politisk kultur. Det var min reaktion till dem som hörde av sig till mig. Nu ställer jag frågan: Vad var det som hände häremellan som gjorde att det som var högsta visdom den sista dagen i maj plötsligt var så självklart fel den nya regeringens allra första arbetsdag i början av oktober? Vad är Centerpartiets förklaring till det totala skifte som Centerpartiet gjorde i förhållande till sina avtalspartner i en så viktig fråga som public service i Sverige? Jag trodde att vi skulle få ett svar i ditt anförande och i bemötandet av Siv Holmas replik. Nu ställer jag inga andra frågor för att få höra just det här och inte några andra kommentarer. Vad är skälet till att ni vände på klacken och spottade oss andra avtalskamrater i synen på det sätt som ni gjorde, till nackdel för Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion?

Herr talman! Det är hårda ord. I det ena replikskiftet är det massaker och överkörning och i det andra replikskiftet spottad i synen. Det är möjligen inte en vokabulär vi brukar använda när vi tar ansvar för någonting gemensamt, vilket jag anser att vi gör i och med att den här propositionen läggs fram. Vi bytte regering i landet i september 2006. Det är naturligt, vill jag påstå, herr talman, att en regering ser över de ansvarsområden man har. I fråga om detta fanns det skäl att göra en utredning av public service-bolagen och deras situation. Det ställde vi från Centerpartiet oss bakom. Vi hade inga som helst problem med det. Vi gav direktiv till en utredare som lämnade en utomordentligt bra utredning. Vi ställde oss bakom den proposition som vi strax ska fatta beslut om och som vi nu diskuterar. Så går det till i parlamentarism: utredning, remissomgång, debatt i kammaren och beslut. Jag anser inte det, herr talman, vara att spotta någon i synen eller att man kör över någon. Avslutningsvis vill jag säga att tanken bakom den sexåriga avtalsperioden gäller. Nu ser vi till att de olika tidsutdräkter som gäller också kommer i takt med varandra för att just säkerställa det som både en majoritet och oppositionen i riksdagen säger sig eftersträva, långsiktighet och stabilitet.

Herr talman! Snälla Anders Åkesson, hur kan man säga att man när man skiftar regering måste byta om allt det här och samtidigt säga att man ska ha sexåriga stabila avtalsperioder? Det är väl någonting som borde ge kortslutning i Anders Åkessons huvud när han säger två sådana saker i samma anförande. Det var ändå bara två minuter. Så långt minne behöver man ju inte för att komma ihåg skillnaden mellan fyra års mandatperioder och sex års avtalsperioder. Jag säger att jag kände mig spottad i synen av kamrater som jag har uppfattat att jag har förhandlat med och gjort upp med, träffat bindande avtal och överenskommelser med, när jag får läsa i tidningen att de säger att det inte spelar någon roll. Nu säger dessutom Anders Åkesson: Vi hade inga problem med det. Det tycker jag var ett intressant besked. Det var ett bra besked, men ett negativt besked. Centerpartister anser inte att det finns några problem med att bryta överenskommelser med andra partier. Nu är det vi som har upplevt detta. Det sitter representanter för tre andra partier här och hör vad Anders Åkesson säger, nämligen att han inte har problem med att bryta avtal. Det här devalverar naturligtvis Centerpartiet som aktör och avtalspart i svensk politik. Centern har genom hela sin historia varit ett resultatparti som har gjort upp mot olika håll när det har gynnat Centerpartiets väljare, när det har kunnat ge 5 öre mer för mjölken. Nu har partiet plötsligt en annan åsikt, nämligen att avtal inte har någon betydelse. Det är bra att veta inför framtida förhandlingar i olika politiska frågor att avtal räcker så länge bläcket är vått på papperet. Men om läskpapper läggs på så att bläcket torkar snabbare har de kortare livslängd. Det är ett tragiskt besked, och det är ett besked med en stor politisk räckvidd. Jag besväras mest av att Anders Åkesson säger att han inte har några problem med detta. Jag hade hoppats att han skulle säga något i stil med att det var en hård politisk förhandling, att de kämpade in i det sista men inte lyckades. Men det var inte ens det. Det var ett bra besked.

Herr talman! Det är hårda omdömen, men jag upprepar att jag som företrädare för Centerpartiet i en alliansregering alltid är beredd att föra hårda förhandlingar för att hävda en linje för att uppnå ett resultat. Jag har inget problem med att ständigt se över det som ankommer på regerandet oavsett om det handlar om nationell, regional eller lokal nivå. Det fanns mycket som talade för, herr talman, att man också gjorde en översyn av innehållet i villkoren för public service-bolagen. Det är nu gjort och publicerat i en proposition som vi har att ta ställning till alldeles strax. Jag vill inte kalla det kortslutning. Det är ett hårt omdöme, herr talman. Jag svarar för det, och jag har inga problem att företräda en politik vi gemensamt står bakom.

Herr talman! Behövs verkligen public service? Om ni hade frågat mig för 20 år sedan hade svaret varit nej. Jag växte upp i en tid när det fanns bara två kanaler. Monopolet var totalt. Jag ska erkänna att det inte bara är positiva minnen från den tiden. Ni kanske själva var med på den tiden. I början av 80-talet drömde jag mig bort från monopolets totalitarism. Jag drömde om amerikanska dokusåpor, Disneyfilmer och häftig reklamfilm. När 4:an kom och strax därefter 5:an och 3:an tyckte jag att det var så fascinerande. Reklam var underbart. Vem behövde tråkig public service när det fanns kommersiella fantastiska kanaler? Låt mig, herr talman, säga att tiderna förändras och också vi människor. I dag anser jag att vi har det ultimata systemet. Vi har såväl kvalitativ, bra som självständig public service, och vi har fascinerande kommersiella kanaler. Första gången jag verkligen lärde mig att uppskatta public service var när jag började som lärare. Aldrig förr hade jag insett vilken enorm skattkista av kunskap och vilken otrolig service för såväl privatpersoner som för framför allt oss lärare som Utbildningsradion stod för. UR har räddat många lektioner. Jag kan i dag med gott samvete och rak rygg säga att jag hade fel för 20 år sedan. Jag kan försvara både Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion. I dag, när jag dessutom representerar Sveriges landsbygd, vi som bor utanför Stockholms tullar, är jag också stolt över att 55-procentsmålet är kvar. Det har stor betydelse för hela Sveriges landsbygd, men självklart är det inte bara kvantitet utan kvalitet som ska representeras - vilket också kommer att utvärderas i kontrollstationen 2011. Kontrollstationen är viktig även ur ett annat perspektiv, nämligen det tekniska. I dag är det svårt att förutspå hur tekniken ser ut om två år. Därför är det bra att kontrollstationen 2011 kan stämma av hur den tekniska utvecklingen har påverkat tillgängligheten för public service. En annan fråga som ofta kommer på tal, inte minst i dag i Växjö där Folkpartiet har landsmöte, är finansieringen av public service. Vore det inte enklare att ta ut avgiften direkt från skattsedeln? Visst vore det kanske enklare, men vi politiker vet att det inte alltid är det enkla som är det rätta. Om public service ska finansieras via skattsedeln finns det alltid en risk för politisk styrning. Vi vill alla att public service ska stå för opartiskhet och saklighet utan misstanke om politisk styrning. Jag vill också poängtera att jag har viss förståelse för oppositionens syn på tillståndsperioderna. Långa, säkra perioder är att föredra för planering och annat, men i det här läget med en fyraårsperiod kan det finnas skäl till det eftersom de kommersiella kanalernas tillstånd löper ut samma år. Herr talman! Jag vill instämma med tidigare talare, och jag yrkar därmed avslag på motionen och bifall till förslaget i betänkandet. I detta anförande instämde Anne Marie Brodén (m) samt Stefan Tornberg och Anders Åkesson (båda c).

Herr talman! Jag vill börja med att överraska med att säga att jag blev glad över detta inlägg. Det var en överraskning för mig att från en folkpartist få höra så uppskattande och positiva beskrivningar av public service. Det känns som att ett utkantsparti i denna fråga kanske är på väg in i den mainstream-fåra som många andra partier i Sverige tidigare har gått i. Är det här ett uttryck för ett ställningstagande från Folkpartiet att inte längre driva frågor om privatisering av Sveriges Television? Finns frågor om börsnotering av SVT och Sveriges Radio kvar i Folkpartiet, eller är de borta? Kan vi räkna med att vi i dessa frågor har en någorlunda gemensam syn på grunderna för public service i Sverige? Inför förra valet och i den debatt som föregick det beslut som Åkesson och jag just har diskuterat var Folkpartiets linje att det skulle vara ett helt annat public service-företag utan likhet med det vi känner i dag. Det var till och med så att Sveriges Television som ett vinstmaximerande börsnoterat företag inte skulle ha rätt att göra program utan skulle bara ha studiofaciliteter och annat. Dessutom skulle finansieringen inte ske via licens. Det var självklart att licensen skulle bort, var ordvalet om jag minns rätt. Därför skulle det vara roligt att få bekräftat om Folkpartiet nu på ett auktoritativt sätt är med i den mer normala svenska synen på public service, ungefär så som vi fick höra från talarstolen.

Herr talman! Det finns olika falanger i partiet, och det pågår en debatt just nu i Växjö om kulturfrågorna. Visst har du rätt. Det finns, och det har funnits under lång tid, en stor falang som verkligen vill ha en finansiering via skattsedeln och privatisera Sveriges Television och Sveriges Radio. Vi har landsmöte nu i dagarna, och jag kan inte säga vad utfallet kommer att bli. Men frågar du mig personligen, och även min kollega Christer Nylander, kan jag säga att vi är lite mer mainstream.

Herr talman! Jag respekterar att partier har ett inre liv och att det kan ta tid innan man får auktoritativa besked av partikongresser, partistyrelser och annat. Jag är ändå glad att Camilla Lindberg på det här sättet gör en tydlig personlig markering och bekräftar att detta fortfarande är en levande diskussion i Folkpartiet. Vi som inte gillar strid i frågan utan tycker att det är bättre om partierna kan komma samman får hålla tummarna. Det här är en fråga av samma typ som frågor om till exempel Riksbanken. Sveriges folk, yttrandefrihet, pluralism, kultur och annat tjänar på ett public service-företag som inte är partipolitiskt omtvistat. Folkpartiet har tidigare varit det allra extremaste partiet. Det som Camilla Lindberg beskriver som en falang var partilinjen under förra mandatperioden, och den skrämde en del av oss andra. Det var en linje som förde allvarliga risker med sig. Sedan vet vi hur det kan bli i en koalitionsförhandling. Någon får ansvar för det ena, och någon får ansvar för det andra. Rätt var det är går det lite snabbt, och så vet man inte var det hamnar. Jag vet inte om jag förolämpar Camilla Lindberg om jag säger att jag håller tummarna för din falang på Folkpartiets oförutsägbara landsmöte.

Herr talman! Det är ganska skönt att höra att folkpartister är extremister. Vi är ju kända för att vara ganska snälla och mesiga annars, så det är kul att vi är lite radikala för en gångs skull. Nej, Pagrotsky, du behöver inte oroa dig. Jag tror absolut att min falang är den vinnande sidan. Dessutom ingår vi i alliansen, där det finns tre andra partier, så vi har inte en större majoritet i den frågan. Jag tror därför att både du och jag kan sova gott efter helgen också.

Herr talman! För att inte missa detta vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer. Sveriges Radio, Sveriges Television och utbildningsradion UR har en mycket viktig uppgift att fylla. En del menar att en radio och tv i allmänhetens tjänst mist sin roll i ett modernt mediesamhälle, men det är snarare tvärtom. Radio och tv i allmänhetens tjänst spelar i verkligheten en viktigare roll i dagens mediebrus än någonsin tidigare. I ett demokratiskt samhälle måste det fria ordet värnas och vårdas, som vi har hört förut i inlägg. I den stora förändringsprocess som pågår inom medieområdet är det viktigt att det finns kanaler med ett mångsidigt programutbud av kvalitetsprogram inom alla genrer, alltifrån nyheter och dokumentärer till kultur och underhållning. Radio och tv i allmänhetens tjänst ska också vara en röst för de grupper, till exempel språkliga och etniska minoritetsgrupper eller funktionshindrade, som inte är tillräckligt intressanta för en kommersiell marknad. Dessa kanaler ska också vara en garant för att det finns sändningar som alla har möjlighet att ta del av och som människor oavsett var de bor i landet kan identifiera sig med. För att SR, SVT och UR ska kunna fullgöra sitt uppdrag anser vi kristdemokrater att organisationen ska vara decentraliserad och utformad på ett sådant sätt att programverksamhet och produktion finns i hela landet. Det är viktigt att både Sveriges Radio och Sveriges Television tar kravet på decentraliserad organisation på allvar. Vi anser också att det är av stor vikt att programbolagen lever upp till de krav som ställs på dem om produktion och sändning av lokala program. För att garantera att en centralisering av produktionen inte sker kvarstår kravet om att minst 55 procent av allmänproduktionen ska ske utanför Stockholm. Medielandskapet förändras i en snabbare takt än kanske någonsin tidigare. Den faktor som är mest avgörande i denna förändring är den nya tekniken. Den digitala tekniken håller på att driva fram en revolution inom medieområdet, inte enbart genom att gamla medier byter till ny teknik utan även genom att medier smälter samman och bildar nya storheter. Tv, radio och Internet är inte längre självständiga enheter, utan alla är på väg att förvandlas till en större helhet. Detta tror jag också kommer att påverka SR:s, SVT:s och UR:s framtid. Mediernas förändring driver också fram förändringar i människors medievanor. Ny teknik skapar nya möjligheter att ta till sig mediernas budskap på många olika sätt. För vissa grupper, till exempel funktionshindrade, kan detta innebära möjligheter att på samma villkor som andra få ta del av mediernas innehåll. För att garantera den fria åsiktsbildningen krävs en mångfald av oberoende medieföretag. Mångfald i medierna är ett medel för att främja demokratin och därmed den fria åsiktsbildningen snarare än ett mål i sig. När jag nu något berört den tekniska utvecklingen och det förändrade medielandskapet måste jag säga några ord om digitalradion. Det vore högst märkligt om snart sagt allting digitaliseras utom just radiosändningar. Jodå, jag är medveten om att FM-nätet är stabilt och kommer att vara i drift under många år framöver. Och i sanningens namn ska det erkännas att det finns stora utmaningar i att övergå till digitala sändningar av radio. Frågan om digital radio är också ganska komplicerad. Detta får dock inte hindra en fortsatt seriös behandling av digitalradiofrågan. Radion har redan nu många fördelar, men för min del är jag helt övertygad om att radion skulle ta ytterligare ett rejält steg i positiv riktning genom digitala sändningar. Det skulle innebära ett ökat utbud och en ökad mångfald. Det skulle helt enkelt finnas plats för fler i etern. Kontrollstationen efter halva tillståndsperioden blir viktig i detta sammanhang, och för min del förväntar jag mig om inte förr så en ordentlig genomlysning av just digitalradiofrågan vid den kontrollstationen. Herr talman! I dag fattar vi beslut om en ny fyraårig tillståndsperiod för public service. Att vi beslutat oss för att perioden ska sträcka sig över fyra år och inte sex år, som bland annat oppositionen krävt, beror på att avtalsperioden ska sammanfalla med tillstånden för övrig marksänd tv. Det är viktigt eftersom vissa frågor rörande teknisk samordning omfattar både public service och övriga tillståndshavare. Vid utgången av nästa tillståndsperiod den sista december 2013 anser dock regeringen att kommande perioder bör vara sex år. Det är viktigt att poängtera att de villkor som gäller under nuvarande tillståndsperiod i huvudsak fortsätter att gälla även nästa period. För att programföretagen under tiden ska kunna komma med förslag till förändringar bland annat med anledning av den tekniska utvecklingen på radioområdet ska kontrollstationen införas efter halva tillståndsperioden. Eventuella förändringar som föreslås ska det fattas beslut om av riksdagen i samband med budgetpropositionen år 2012. Till slut vill jag bara säga någonting om bolagens kulturuppdrag. En radio och tv i allmänhetens tjänst har sedan tidigare ett viktigt kulturuppdrag. I och med kommande tillståndsperiod förstärks också detta uppdrag. Bolagen ska nämligen fortsätta att fördjupa, utveckla och också vidga sitt kulturutbud. Bolagen spelar en viktig roll som kulturskapare och kulturförmedlare, och kulturansvaret är en av grunderna och en av de viktigaste delarna i företagens uppdrag i allmänhetens tjänst. Jag förväntar mig ännu mer av bevakning av händelser på kulturlivets olika områden i Sverige, och för den delen också från andra länder, mer skapande av kulturprogram och produktioner, till exempel dramaproduktioner, och sändningar från föreställningar, konserter med mera från olika delar av vårt avlånga land. För oss i alliansen och för oss kristdemokrater är detta en radio och tv i allmänhetens tjänst. I detta anförande instämde Anne Marie Brodén, Mats Johansson, Cecilia Magnusson, Göran Montan och Hans Wallmark (alla m) samt Stefan Tornberg och Anders Åkesson (båda c)

Herr talman! Dan Kihlström talar sig varm för den digitala radion. Den har många fördelar. Den kan avlyssnas på olika sätt, och det finns mer plats i etern. Dan Kihlström tycker att det är viktigt. Då har jag bara en enkel och kort fråga: Vilken dag ska vi kasta ut våra 30 miljoner FM-apparater? Sedan har jag en fråga till. Den sista dagen i maj 2006 enades vi om långsiktiga spelregler för public service. Det var kristdemokrater, vi socialdemokrater och ytterligare ett antal partier - Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Just den långsiktigheten var så viktig. Du var själv med i den debatten, Dan Kihlström. Du stod här i debatten och klagade på att det var en sak du inte hade fått gehör för. Du var med om kompromissen, men du menade att vi inte hade skrivit in tillräckligt tydliga statliga ålägganden från politikerna om mängden kristna sångprogram i tv. Vi hade inte heller tillräckligt uppmärksammat behovet av att ge tittarna en arkitektonisk och kulturell upplevelse genom att programmen sänds från kyrkor från olika tidsepoker. Det var en detalj-reglering som du ville ha från politikernas sida som vi andra partier i överenskommelsen inte hade gått med på. I övrigt var du helt nöjd. Strax efter river du upp alltsammans. Du var ju med både före och efter. Kan du på ett bättre sätt än din kollega Åkesson berätta för oss: Vad hände däremellan som gjorde att du så totalt bytte fot?

Herr talman! Får jag först säga - det är väldigt personligt - att jag tycker att det är ganska märkligt när vi står här och ska diskutera den nya tillståndsperioden att vi fortfarande håller på att diskutera den här frågan från 2005/06, som vi har berört flera gånger. Jag tycker att det är lite tunt att gång på gång komma tillbaka till det: Varför blev det si och så 2006? Jag tror att vi har utrett det ett antal gånger i debatter både utanför kammaren och i kammaren. Men jag ska försöka ge ett svar på den frågan. Jag tror att det här är ganska naturligt när en ny regering tillträder, med fyra partier som dessutom haft, som ni själva har framfört här, lite olika synpunkter på public service. Jag tror inte att det är så märkvärdigt, utan jag tror att vi kan avdramatisera den frågan ganska betydligt. Jag tror att det är ganska rimligt att en ny regering när den tillträder går igenom alla politikområden och sätter sig ned och tittar: Vad är det vi vill titta på tillsammans som vi inte har haft möjlighet att göra förut i regeringsställning? Till det hör kulturfrågorna, inklusive public service. Märkvärdigare än så är det inte. För det andra tog Leif Pagrotsky upp digitalradion. Jag är glad för att vi nu har lite samtal om digitalradion. Den är viktig. Det finns 25-30 miljoner radioapparater i landet. Jag tror på en ganska lång övergångstid. Men det jag värnar om är att vi ska få lite signaler också från oss politiker om att vi tycker att digitalradion är viktig, inte minst för mångfalden. Det är väldigt trångt för nya att komma till i FM-nätet i dag. Jag ser det mest som en demokratifråga att fler ska få möjlighet att sända lokalradio. (Applåder)

Herr talman! Dan Kihlström säger att politikerna behöver ge besked. Jag bad ju om ett enkelt besked: När? Det enda marknaden behöver är ett besked om vilket datum man ska ställa in sig på. Vilket datum ska man börja berätta för kunderna att det är dags att köpa digitalradio? Men Dan Kihlström kunde inte ge det beskedet. Han efterlyser att politikerna ska ge besked. Här står han på en plats som de flesta människor i Sverige anser är politisk och företräder något som de flesta i Sverige anser är politiskt, nämligen landets regering och landets riksdagsmajoritet, och vad säger han? Jo, att politikerna behöver ge besked! Det handlar bara om en enda sak: Vilken dag ska vi släcka FM-nätet? Lika tomt är det med svar på den centrala frågan. Vi höll på i åratal med den här kompromissen. Inte föresvävade det oss andra när du tittade mig i ögonen att du menade att överenskommelsen skulle gälla i bara fyra månader. Det hela hade inte ens trätt i kraft på valdagen. Så säger Dan Kihlström att det väl är självklart att man måste börja om från början när det är val! Varför ska vi då sitta i maj med något som ska träda i kraft den 1 januari om vi samtidigt har val i september? Hör du inte hur konstigt det låter? Du säger att vi har klarat ut detta många gånger. Det har aldrig klarats ut för riksdagens protokoll. Där kommer det inte att finnas något för framtiden om den viktiga vattendelare i svensk politik som jag menar att detta är - att avtal upphör att gälla på valdagen och bara blir kortsiktiga. Det var uppenbarligen teater som du bedrev med oss andra. Din syn var redan i maj månad att överenskommelsen bara gäller fram till val-dagen. Så låtsas du att vi tillsammans har ett avtal om saker som ska träda i kraft den 1 januari, flera månader efter valdagen. Du företräder ett parti som mer än de flesta pratar om etik och moral. Jag tillåter mig att häpna! Du tycker kanske att detta är en naturlig attityd till handslag, avtal och kontrakt i ditt parti, men jag tycker inte att detta är business as usual.

Herr talman! Vi kan säkert fortsätta träta om det som hände 2006 i många år framöver. Den stora frågan för mig, som kristdemokrat och vad jag nu blir kallad här, är egentligen: Vad har i grunden förändrats när det gäller public service och radio och tv i allmänhetens tjänst? Det är bara små marginella skillnader. De stora dragen gäller fortfarande. Det har också regeringen kommit fram till. Sedan fick jag frågan om digitalradion. Det gick väldigt bra när tv:n skulle digitaliseras. Där satte också politiker upp en sista dag för när det skulle genomföras. Tillsammans med myndigheter, radio- och tv-bolag och andra gick det väldigt bra att genomföra detta. Jag tror att det kommer att ta längre tid med radion. Vi har många radioapparater, och jag tror att den utvecklingen ska drivas också av marknaden. Man jag tror att också vi behöver ge signaler. Det var en annan viktig sak som jag inte hann ta upp i förra replikskiftet, nämligen mina tidigare förslag som gällde kyrkan och kyrkans möjligheter att också delta i kulturlivet. I Kulturrådets utvärderingar av vad folk ägnar sig åt inom kulturområdet visar det sig att det är fler människor som besöker kyrkliga aktiviteter på ett år än som besöker idrottsaktiviteter. Samtidigt står det i tillstånden för radio- och tv-bolagen att de ska spegla det samhälle som vi lever i. Man kan fundera på hur mycket tid som ägnas åt dessa olika områden. Det var det jag försökte lyfta fram för ett antal år sedan. Jag är alldeles övertygad om att det som vi nu diskuterar om villkoren för public service-bolagen i framtiden kommer att leda till att de utvecklas bra.

Herr talman! Det är viktigt att blocköverskridande överenskommelser hålls. Det är ju därför de finns. Det är för att ge långsiktiga hållbara villkor för till exempel en så viktig verksamhet som public service. Jag vill samtidigt säga att jag har förstått att Kristdemokraterna har tyckt att det har varit jobbigt att överenskommelsen inte har hållits, och jag vill också säga att jag tycker att Kristdemokraterna som jag ser det kanske har varit de som sett till att dagens beslutsunderlag ser ut som det gör och att vi inte ser de stora förändringar som man hade kunnat befara när man halverade anslaget. En liten eloge ska Dan Kihlström ändå få från Vänsterpartiets Siv Holma. Jag förstår att du vill prata lite om framtiden och detta med digitaliseringen. Den kommer ju att kosta en massa pengar. Hur ser du på att ni faktiskt nu försämrar ekonomin för public service med 100 miljoner? Skulle inte de pengarna ha varit bra för att få till stånd det som du önskar? En blocköverskridande överenskommelse om digitaliseringen är också viktig. Hur ser du på det?

Herr talman! Jag får tacka utskottsordföranden för de erkännande orden om insatsen i radio- och tv-arbetet. Jag har haft förmånen att få jobba med mediefrågor ganska länge sedan jag kom in i riksdagen 1998. Det har hela tiden varit klart och tydligt för mig att vi fortsättningsvis ska ha en stark och fri radio och tv i allmänhetens tjänst. Det har jag arbetat för under alla år. Sedan tar Siv Holma upp digitaliseringsfrågan igen. Jag är glad över att den kommer upp på agendan, för jag tycker att den är viktig. Det är väldigt trångt i FM-bandet i dag, vilket gör att det är ganska svårt att skapa konkurrens med Sveriges Radio, som ju faktiskt vill ha en seriös konkurrens för att man också ska utvecklas. Vi har sett hur nyttigt det har varit på tv-området att Sveriges Television har konkurrenter som kan sända olika typer av program, vilket utvecklar Sveriges Television. Jag är alldeles övertygad om att det också behövs på radiosidan. Det är något som Sveriges Radio själv uttalat. Digitaliseringen är förenad med kostnader, men i slutändan blir det mycket effektivare med digitala sändningar. Man får ut mycket mer. Det är själva poängen för mig. Jag vet att det finns fler intressenter som vill sända kommersiell radio och också göra seriösa program som ett alternativ, men det finns inte utrymme. Det är därför vi har det auktionsförfarande som vi har i dag. Vi skulle slippa det om vi hade en digital miljö där det finns utrymme för alla som vill sända. Det handlar mest om demokrati och mångfald.

Herr talman! Det finns också en oerhört viktig fråga som Dan Kihlström inte har besvarat, nämligen Leif Pagrotskys fråga om datumet. Jag kan instämma i att det finns fördelar. Jag har ju också fått ta del av de i branschen verksammas syn på vikten av att digitalisera. Men det är en sak att tala om vad man vill och en annan att säga konkret hur man ska gå till väga. Vad finns det för tidsplaner? Man måste kunna formulera sig mer konkret än att bara säga att man vill. Sedan undrar jag, som sagt var, om Kristdemokraterna har någon form av tänk när det gäller blocköverskridande överenskommelser i det här sammanhanget. Då vill jag också säga så här: Har ni tänkt på hur det blir om man gör blocköverskridande överenskommelser och ni själva inte till fullo fullföljer dem? Hur kommer vi då som en annan part att kunna göra en sådan sak i framtiden?

Herr talman! Trots allt är kanske inte den viktigaste frågan: När? Jag har sagt att jag tror att det tar lång tid. Det kommer säkert att ta många år. När det gäller digitalradiofrågan tycker jag att den viktigaste frågan är: Varför ska vi gå över till detta? Jag säger precis som jag sade i mitt anförande. Jag tycker att det skulle vara väldigt konstigt om nästan allt annat i världen, skulle jag vilja säga, digitaliseras utom just radiosändningar. Sedan finns det digitala radiosändningar. Det finns olika sätt också, inte minst via Internet, att använda till exempel tv-nätet. Jag tycker att de viktigaste frågorna - det antydde också Siv Holma lite grann - är följande: Varför ska vi ha digitala sändningar? Det försökte jag svara på. Hur? Då menar jag att det är viktigt att vi också härifrån uttalar att vi tycker att det är viktigt att man utvecklar det området av demokratiska skäl och av mångfaldsskäl och för att fler ska få komma intill. Sedan kanske det inte är allra viktigast om det handlar om 10 år eller 20 år. Det här tror jag att man kan göra. Regeringen kan säkert ta ett initiativ. Det handlar om branschen och om andra sätt. Men låt oss samverka! Siv Holma får också gärna komma med förslag på när och hur.

Herr talman! Kära vänner! Det här är ett bra tillfälle att diskutera och reflektera över den centrala roll som radio och tv i allmänhetens tjänst spelar i vår demokrati och för det öppna samhället. Den här debatten är inte alls onödig, som jag tyckte att jag hörde någon säga tidigare här. Kvalitet, bredd och djup i nyhetsförmedling, program för barn, kulturbevakning och drama är viktiga delar i uppdraget. Det blir då också värdefullt med en bred och levande debatt om uppdraget och bolagens roll i samhället. Det finns ett aktivt och, skulle jag vilja säga, brett stöd från alla partier för bolagens särställning där finansieringen tryggas och regleras i lag och där också den övergripande inriktningen på verksamheten är föremål för politiska beslut. Utgångspunkten är att vi ska ha ett starkt public service i tittarnas och lyssnarnas tjänst. Därför behöver också uppdraget vara tydligt samtidigt som företagen måste ha tillräckligt fria tyglar för att kunna genomföra det här uppdraget på ett professionellt och ett rationellt sätt. Den proposition som vi nu har lagt fram innebär att vi ger förutsättningar för bättre kvalitet i Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion. Bolagen får ett vassare kulturuppdrag och mer pengar. För att bolagen ska kunna fördjupa, utveckla och vidga kulturutbudet sker en extra hög uppräkning under 2010. Uppräkningen med 3 procent innebär, totalt under tillståndsperioden, 266 miljoner kronor mer till bolagen än om uppräkningen hade förblivit 2 procent under 2010. Det här är ett rejält tillskott för att fullgöra kulturuppdraget som kommer att göra skillnad - det är jag övertygad om - i programutbudet. Vi föreslår också en särskild satsning om ytterligare 5 miljoner kronor per år för att säkerställa kvaliteten i den verksamhet som är knuten till Berwaldhallen, Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören. Totalt kommer de tre public service-bolagen att få drygt 6,7 miljarder kronor under 2010. Utgångsläget för de tre bolagen är därmed gott, för att inte säga mycket gott. Företagen står på en stabil plattform. De har en unik ställning på mediemarknaden, höga förtroendesiffror och inte minst en, om man jämför med konkurrenterna, unikt förutsägbar finansiering på en hög nivå. Vi tar också flera steg för att stärka bolagens oberoende från politiskt inflytande. Det är viktigt för tilltron till radio och tv i allmänhetens tjänst att verksamheten är oberoende av direkt politisk styrning. Vi föreslår därför att regeringen inte längre ska utse ordförande och en suppleant i styrelserna för Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion. I stället ska förvaltningsstiftelsen, som äger företagen, utse ordförande och samtliga valda ledamöter i styrelserna. Det här ökar oberoendet, menar vi. Vi skärper också bestämmelserna för direkt sponsring i Sveriges Television och föreslår att maximalt 20 evenemang per år ska få sponsras. Det här undantaget - för det är vad det är fråga om - från reklamfriheten gör att Sveriges Television får ekonomisk möjlighet att sända till exempel stora sportevenemang. I övrigt är det mycket viktigt för programbolagens trovärdighet att programmen är fria från reklam och att produktionernas oberoende därmed inte kan ifrågasättas. I dag är radio- och tv-avgiften 2 076 kronor per år. När vi nu lägger fram förslag om hur stor avgiften ska vara framöver är det resultatet av dels en bedömning av hur mycket mer pengar bolagen ska få, dels hur vi ser på utvecklingen av antalet betalda avgifter. Därtill behövs en buffert, så att det finns pengar för att säkra en stabil finansiering även om antalet inbetalda avgifter skulle gå ned. Vi anser att bufferten på rundradiokontot är lite för hög och att avgiften därför ska hållas oförändrad under åren 2010 och 2011. Vi föreslår också att alla program på svenska i Sveriges Television - SVT1, SVT2, Kunskapskanalen och SVT24 - ska textas. SVT ska också höja ambitionsnivån när det gäller programverksamhet på teckenspråk. Herr talman! För radio och tv i allmänhetens tjänst väntar flera svåra frågor. Den ena stora utmaningen består i att behålla intresset från lyssnare och från tittare. Tittar- och lyssnarmönstret förändras i takt med att fler radio- och tv-kanaler kommer till, att alternativen blir bättre och att den tekniska utvecklingen skapar fler medieformer. Konkurrensen om vår uppmärksamhet ökar rejält. Den andra stora utmaningen består i att rationalisera verksamheterna och använda resurserna så effektivt som möjligt, så att de också hamnar i programverksamheten, som ska komma lyssnarna och tittarna till del. Jag anser att den här propositionen ger de tre bolagen goda möjligheter att möta dessa utmaningar. I detta anförande instämde Anne Marie Brodén, Mats Johansson, Cecilia Magnusson, Göran Montan och Hans Wallmark (alla m) samt Anders Åkesson (c) och Camilla Lindberg (fp).

Herr talman! Kulturministern pratar varmt om att stärka public service. Mer pengar, säger hon. Hon talar om en extra uppräkning 2010. Då är frågan: Vad händer sedan? Vad händer efter 2010? Man kan titta på det som vi rödgröna har pekat på. Nu när sponsringsmöjligheterna begränsas blir det 80 miljoner kronor mindre. De 80 miljonerna mindre kommer ju att kvarstå, så att säga, efter 2010. Jag ställde en fråga till kulturministern i mitt inlägg. Moderaterna tycker principiellt att det är bra med sponsring. Varför vill då ministern och alliansen begränsa den här möjligheten för SVT?

Herr talman! Vad händer efter 2010? Talar vi om licensavgiften kommer den att vara oförändrad 2011. I propositionen finns också ett förslag - märkligt att ingen har kommenterat det - om en kontrollstation. Det var ju så upprörande att vi skapade möjligheten att se över villkoren för de tre bolagen efter den här treårsperioden. Varför har ni inte reagerat på att det finns förslag om en kontrollstation även efter två år? Det finns en hel del som kan behöva ses över då. Det är riktigt att vi från borgerlig sida många gånger tycker att det är bra med flera finansiärer till olika medieformer. När det handlar om Sveriges Television är situationen annorlunda. Det finns ett starkt stöd för att det ska vara en oberoende reklamfri kanal. Tidigare har det funnits ett maxtal på 50 sponsrade evenemang. Det har inneburit inte bara 50 program utan över 400 program. Det tycker vi inte är en restriktiv hantering av sponsringen.

Herr talman! Reklamfri. Jag pratar inte om reklam. Jag pratar om sponsring, och det är en väldigt stor skillnad. Vi är inte heller för reklam i public service. Jag pratar om sponsring. Ministern talar om trovärdighet. Det handlar inte om programbolagens oberoende utan om möjligheten att få sända evenemang som de annars inte kan sända på grund av att de är så dyra. Mig förefaller det snarare som att det handlar om att ge de kommersiella bolagen större möjlighet att få sända de här evenemangen som då inte public service och SVT kommer att kunna sända. Vad säger ministern om det?

Herr talman! Jag tycker nog att gränsen med 20 sponsrade evenemang räcker väl för det uppdrag som vi kan se att Sveriges Television har när det gäller idrott. Man konstaterar från ledningens sida att framöver kommer man aldrig att kunna konkurrera med de stora evenemangen. Då kan vi tala om fotbolls-VM, för det är så otroligt mycket pengar inblandade i detta. Jag tycker inte att det är ett självändamål att just detta ska sändas i SVT. Däremot tycker vi att det är mycket bra - det är därför vi har lyssnat extra på programbolagen - när man säger att man vill ha kvar möjligheten att kunna sända de mindre sporterna som kanske andra programbolag inte är så intresserade av. Det tycker vi ligger i Sveriges Radios och SVT:s uppdrag i allmänhetens tjänst.

Herr talman! Även när jag hör den moderata kulturministern tala skulle jag vilja säga ungefär samma sak som jag gjorde när jag började min replik med Folkpartiet. Det är välkommet att höra varma ord om public service på ett sätt som inte gick under tidigare mandatperioder. Jag tycker att det är bra att skillnaderna mellan partierna tycks ha krympt. Men vad gäller Moderaterna är förändringen så stor att jag skulle vilja ställa frågan om förändringen är att det är kulturministern i en alliansregering som talar och om hon samtidigt talar för partiet Moderaterna. Jag undrar för jag vill höra hur det kan tänkas bli efter valdagen, för en bedömning om det här blir långsiktigt hållbart eller inte. Jag tänker på fyra områden. Kulturministern beskriver skrytsamt, och rättvist så, att man nu får loss mer pengar till verksamheten i public service. Det handlar om 266 miljoner kronor för resten av sändningsperioden - eller jag kommer inte riktigt ihåg vilken tidsperiod det var. Det tycker jag är bra. Det beror ju på att fler människor har börjat betala tv-licens sedan det avslöjades hur de unga moderaterna hade betett sig under ett par generationer. Det är den så kallade Stegö Chilò-effekten som ger mer pengar till rundradiokontot. Jag tycker att det är bra att den fördelas mellan att man inte tar ut lika mycket nya avgifter och att man ger mer pengar till bolagen under en period. Detta är 266 miljoner kronor mer. Men i omröstningen den sista maj 2006, som vi har diskuterat här, röstade du Lena Adelsohn för 0 kronor mer i förhållande till 2006 års nivå i sex år framåt. Det innebar 1 miljard mindre än vad den dåvarande fempartimajoriteten beslutade om. Du har gått från att säga, som det stod i din motion, att de behöver ett omvandlingstryck, att de har för mycket pengar, till att nu säga att det är bra att vi kan ge dem mer pengar. Jag undrar: Är det en övertygelse eller är det en kompromiss?

Herr talman! Vad kommer att hända efter valet? Det beror väl på vad det blir för regering då. Om alliansen väljs om ligger mediepolitiken fast. Jag vet inte om det är något som gläder eller inte gläder Leif Pagrotsky. Det får vi väl kanske återkomma till. För att ta upp en helt annan fråga noterade jag att ingen här från oppositionen, vad jag har hört, har talat om tillgängligheten, vare sig det handlar om möjligheterna för dem som behöver teckentolkning eller för dem som behöver kunna läsa programmen. Det har över huvud taget inte nämnts. När vi hade en debatt under den förra perioden hade man satt upp en måttfull ambition om 60 eller 65 procent. Vi tyckte redan då att det var lite lågt och är nu glada över att kunna säga att 100 procent av programmen ska vara textade i direktsändning under den här tillståndsperioden. Det har man över huvud taget inte nämnt. Jag vet inte om man inte tycker att det är intressant, trots att närmare 1 miljon svenskar har problem att höra och därmed också svårt ibland att följa programmen i Sveriges Television.

Herr talman! Jag noterar att kulturministern har använt halva sin repliktid för att inte svara på min fråga. I stället håller hon ett anförande i ett helt annat ämne än vad replikskiftet gäller. Tillgänglighetsfrågorna är centrala för mig. Vi höjde trycket radikalt. Jag konstaterar att i den debatt som vi hade då ville Lena Adelsohn Liljeroth att man skulle ställa hårda krav på textning för public service men att public service skulle göra mindre och mindre. Det som de hörselskadade vill titta på ska de titta på i privatkanaler där det inte textas. Däremot ska de få se smalare program i de andra. Det var min andra fråga. I den förra debatten den förra mandatperioden, och såvitt jag förstår har Moderaterna inte ändrat uppfattning, skulle public service inte sända sådant som andra kan sända. Det står i protokollet från den förra debatten. Jag kan läsa på s. 17: Däremot tycker vi inte att public service ska visa program som Robinson eller dyra sportsändningar. Underhållning, fotbolls-VM och OS ska över till privatstationerna. Nu är det en annan politik. Det tycker jag är bra. Men min fråga kvarstår. Är detta en tuff kompromiss som är tillfällig? Om Centerpartiet, som låg på 4 ½ procent i opinionsundersökningarna före Maud Olofsson-skandalen med Vattenfall, försvinner och det blir ett nytt läggspel i regeringen, kommer du då att driva att den politik du driver nu ska stå kvar, eller kommer kompromissen att börja om? Vi har fått lära oss att dagen efter valet börjar man på ny kula. De kompromisser man träffar, de överenskommelser man gör gäller fram till valdagen. Sedan är det nytt spel. Vad vet vi om det här? Lena Adelsohn stod just och utlovade 266 miljoner för resten av en period som går bortom ett val. Vad hjälper det? Dessutom: Vill Moderaterna att Sveriges Television och Sveriges Radio inte ska få finnas på nätet, att sidoverksamheter som inte hänger ihop med programverksamheten ska bort? Är det en temporär paus i det motståndet på grund av en kompromiss med bröderna i Centern och kd? Eller är detta nu Moderaternas åsikt i den här frågan?

Herr talman! Jag ska bara kort kommentera tillgängligheten som Leif Pagrotsky säger sig brinna så starkt för att han över huvud taget inte nämnde det under sitt anförande eller i någon av de repliker han tidigare haft. Den radikala framflyttningen som jag vill minnas handlade om från 50 till 65 procent under en sexårsperiod imponerar inte på mig. När det handlar om vad som ska sändas har jag hela tiden haft uppfattningen - det är också en tydlig hållning i den här propositionen - att public service har ett annat uppdrag än de kommersiella bolagen har. Man kompletterar varandra utmärkt, precis som Camilla Lindberg alldeles nyligen var inne på, men det är olika uppdrag. Det är också därför som vi kräver att det ska vara reklamfritt och finansierat på ett annat sätt än via reklam. Jag tycker inte att det är brist på underhållning i medierna i dag. Det är också därför som vi vill skärpa kravet på kultur eftersom det är där som vi behöver satsa extra. Jag är övertygad om att Sveriges Radio, Utbildningsradion och Sveriges Television kommer att göra det på ett ypperligt sätt.

Fru talman! Jag ställde en fråga i mitt huvudanförande. Innan jag ställer den igen vill jag rekommendera kulturministern att läsa mitt anförande i snabbprotokollet. Där har jag faktiskt berört de frågor som kulturministern sade att ingen har tagit upp, nämligen tillgänglighetsfrågorna och de funktionshindrades situation. Det som jag har funderat på är följande: Varför genomförde regeringen allt detta arbete med tillståndsperioden när resultatet i fråga om sändningstillståndet sägs vara i huvudsak detsamma som det gällande? Anser kulturministern att det är ett misslyckande för Moderaterna att ni inte kunde smala av public service till att omfatta enbart nyheter och sådana program som inte har någon naturlig avsättning på marknaden? Jag vill också ta upp detta med att kulturministern gör ett nummer av att det finns en kontrollstation i nuvarande tillståndsavtal. Det fanns en kontrollstation i det gamla också. Kan inte kulturministern så här efteråt medge att det hade varit bättre att använda sig av det ursprungliga förslaget i fråga om kontrollstation än att göra det som alliansregeringen har gjort genom att skapa den tråkiga situation som ändå har funnits när man har haft tvivel när det gäller värnandet om public service och det viktiga som det ändå står för när det gäller demokrati och yttrandefrihet?

Fru talman! Siv Holma frågar om jag ser det som ett misslyckande. Nej, absolut inte. Jag har aldrig någonsin sagt, inte heller mitt parti, att det enda som public service egentligen ska ägna sig åt är något smalt nyhetsuppdrag. Det har vi aldrig sagt. När det handlar om det övriga, som jag vet att den rödgröna oppositionen är inne på, nämligen att man ska vidga det mer breda i form av underhållning, vad det nu må vara, tycker jag inte att det är en uppgift. Det tog jag också upp i mitt replikskifte med Leif Pagrotsky. Jag tycker att det är en bättre proposition som vi har nu. Det är bättre villkor för Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion än under den förra perioden. Jag är snarare väldigt glad över att vi tog denna chans att se över uppdraget och också kunna förbättra förutsättningarna för de tre bolagen.

Fru talman! Det är svårt att diskutera med kulturministern eftersom hon inte medger att hon faktiskt har haft en annan uppfattning under den förra mandatperioden. Hon vill bara tala om det fantastiska i den situation som hon befinner sig i just nu. Det är klart att vi tycker att det har skett en förändring. Camilla Lindberg från Folkpartiet gjorde en sådan beskrivning av positionsförändringen när det gäller public service. Kulturministern verkar vilja framställa det hela som att Moderaterna alltid har haft denna uppfattning. Men vi har svart på vitt att så icke är fallet. Det vore oerhört intressant att få veta vad det är som har gjort att det har blivit på detta sätt. Det är någon form av intellektuell hederlighet att redovisa varför man har ändrat ett ställningstagande, vilket man kan få göra i olika partier. Det är ingenting nytt i och för sig. Men man kan i alla fall erkänna det. Man har faktiskt från moderat håll sagt, vilket Leif Pagrotsky redovisade, att public service inte ska visa program som Robinson och dyra sportsändningar. Nu låter det annorlunda. Men det är klart att detta med att man har halverat sponsringen hos SVT kan finnas kvar så att man inte har de ekonomiska möjligheterna att sända stora evenemang. Jag får en känsla av att det ibland finns personer som tycker att historien börjar när man själv kommer i regeringsställning och att allt det andra inte har funnits.

Fru talman! Jag kan glädjas åt att hela medieutbudet är mycket rikare i dag än vad det var för 15, 20 eller 25 år sedan. Det vet jag eftersom jag har upplevt hela denna tid. Jag vet också var Siv Holma och hennes parti stod under hela denna period. Inte var de några vänner av ökat utbud, av valfrihet och av teknisk utveckling. Jag tycker att det är rätt signifikativt att såväl Siv Holma som de övriga kamraterna i den rödgröna oppositionen envisas med att hålla sig fast vid hur situationen var hösten 2006. Trots att vi alla här har talat om detta och svarat på detta har de över huvud taget inte lyssnat. Det är en ny regering, det är nya förutsättningar, och det är en ny mediesituation. Självklart måste man kunna förändra. Det är möjligt att förändring inte är någonting som förekommer i Siv Holmas värld, men det gör det hos oss. Vi anser nämligen inte att förändring är förnedring. Jag kommer inte mycket längre i detta samtal med Siv Holma. Men jag kan konstatera att när bland andra Siv Holma säger att man måste öka de ekonomiska ramarna för public service tycker hon att tittarna och lyssnarna ska betala en högre tv-licens än de gör i dag. Det tycker jag att ni ska vara väldigt tydliga med under den tid som återstår fram till valdagen den 19 september.

Fru talman! Vi är nu i den absolut avslutande delen av de olika inläggen kring public service-propositionen. Därför vill jag fästa uppmärksamheten på en liten men i mitt tycke rätt viktig detalj. Som man ändå kan notera, framför allt när man läser texterna men inte så mycket när man har lyssnat på debatten hittills, är det ändå en rätt stor enighet kring huvuddragen om public service i Sverige. Det uttrycks också i att det ska vara självständiga aktiebolag som ägs av en stiftelse. Det handlar också om att man med detta förslag kommer att fastslå ytterligare en armlängds avstånd mellan å ena sidan riksdag och regering och å andra sidan public service-verksamheten. Allt detta är gott och väl. Men då finns det all anledning att här i riksdagen ibland reflektera över vem som granskar granskarna. Otvivelaktigt är det så att public service-företagen är en av de stora nyhetsrapportörerna i vårt land. Det tycker jag är väldigt bra. Vi vet också att de ibland är väldigt intresserade av att det ska finnas öppenhet eller, som det heter på modern svenska, transparens. Då är det också väsentligt, menar jag, att dessa aktiebolag som ägs av en stiftelse och därmed egentligen är utanför det offentligas kontroll - de är privaträttsliga - ändå själva lever upp till högt ställda förväntningar. Granskandet av granskarna måste nämligen i än större utsträckning utföras av medborgarna själva och av andra medieaktörer. Dessa aktiebolag har till exempel rätt att efterforska källa, vilket alla privaträttsliga företag har. Där finns inte den reglering som finns när det gäller offentligrättslig verksamhet. Detta kan man själv efterleva som man önskar. Men vi ska vara medvetna om att när medborgare och andra medier vill granska dessa aktiebolag har man där faktiskt rätten att efterforska källa. Jag tycker också att man från riksdagens sida kan ha som önskemål, nu när man ytterligare ökar denna armlängds avstånd, att bolagen från sin sida visar stor generositet vad gäller öppenhet till exempel i fråga om redovisning av löner, förmåner och andra sådana saker som är av stort intresse för andra aktörer att granska, det vill säga andra medier och medborgarna. Därför, fru talman, är det bra att vi så att säga ökar armlängds avstånd. Men det innebär också ett ökat ansvar för de här aktiebolagen att leva upp till detta med öppenhet och transparens.