Radio- och TV-frågor

Herr talman! Det är inte alltid jag delar Lars We- gendals åsikter, men jag vill ändå tacka Lars Wegen- dal för inledningen och beskrivningen av betänkandet och majoritetens ställningstaganden. Detta skapar större förståelse för betänkandet än att jag börjar med att hacka på några punkter utan att den fulltaliga läktarpubliken vet vad det handlar om. Det ska bli spännande att se hur replikerna kommer att fungera från de smärre talarstolarna. Herr talman! Från Folkpartiets sida har vi i fram- för allt en stor fråga en avvikande uppfattning i för- hållande till majoriteten. Jag ska återkomma till den. Men först vill jag ge en grundläggande liberal de- klaration beträffande public service-verksamhet. Folkpartiet anser att medierna i Sverige ska vara självständiga i förhållande till den politiska makten, och vi slår verkligen vakt om public service- verksamhet. Det behövs ett rejält nytänkande inom radio- och TV-politiken. Folkpartiet har tidigare genom årtion- dena varit pionjärer i arbetet med att skapa en fri radio och TV i vårt land. Det har inte minst handlat om synen på en friare etableringsrätt och synen på reklam. Det är landvinningar som var omstridda när de genomfördes. Det fanns motståndare, och ni vet mycket väl var de fanns någonstans. Detta är land- vinningar som i dag framstår som självklara och som få vill riva upp. Nu gäller det att i takt med den snabba tekniska utvecklingen också förnya och utveckla synen på public service-TV. Det behövs offentliga satsningar på så kallade smalare produktioner inom radio och TV. Det är produktioner som på kort sikt inte alltid är kommersiellt gångbara. Det behövs satsningar på oberoende nyhetsförmedling. Men det nuvarande sättet att finansiera public ser- vice-TV framstår som väldigt gammalmodigt. Att betala för att man äger en TV-apparat är knappast relevant längre eftersom det går att se TV via dator eller mobiltelefon. Det finns egentligen inget skäl till att behålla den apparatskatt som dagens TV-licens utgör. Vi måste ha ett regelverk som är teknikneutralt. Jag är medveten om att detta inte genomförs på ett år, men det borde åtminstone finnas en påtaglig avisering om en önskvärd förändring. Men det finns det inte. Det är inte heller önskvärt att finansiera public service-program via skatten eller reklam eftersom vi tycker att public service-verksamhet måste vara opar- tisk och därmed oberoende av både staten och kom- mersiella krafter. Dessutom tror jag att begreppet "kanal" kommer att urholkas i takt med att alltfler konsumenter i den digitala miljö vi lever i i dag sätter ihop och komponerar sin egen TV- eller radiotablå. Därför vill vi i Folkpartiet, herr talman, skapa fri- stående stiftelser som finansierar public service- program. Det innebär att vilket slags kanalbolag som helst ska kunna ansöka om medel från stiftelserna - också kommersiella aktörer. Stiftelserna ska vara självständiga och kunna finansiera kvalitetsprogram inom olika kategorier och få sina resurser från fonder som får ett stort eget kapital dels genom att staten gör en engångsöverföring, dels genom årliga tillskott. Således är en viktig slutsats att ta bort TV-licensen och att använda de medel som läggs på kontroller av avgifterna och för att ta in avgifterna till public ser- vice-verksamhet. En annan viktig sak är tillgängligheten i TV och radio för funktionshindrade. Lars Wegendal tog upp en del frågor om detta. Vi har samlat våra synpunkter i ett särskilt yttrande. Inte minst viktigt är textning av förstagångssända program med svenskt ursprung. Målet är, som Lars sade, att vid 2005 års utgång ska 50 % av programmen vara textade. Men för att få en bild av hur det ser ut är det viktigt att få relevant statistik. Först fick utskottskansliet från SVT en tabell som skulle in i public service-rapporten. Där framgick att man hade nått upp till 43 %. Men då hade SVT un- dantagit SVT Morgon och SVT 24 i grundberäkning- en. I den public service-rapport som sedan lades fram fanns det en ny tabell - den gamla försvann - där det framgick att målet redan var nått med 53 %, men då handlade det om procent av svensk allmänproduktion. Då fick man leta upp vad det betydde, och det var ganska komplicerat att få fram. Man får inte dribbla med statistik. Därför tog jag upp denna sak med kulturministern i en frågestund för ett par veckor sedan, men hon hänvisade till Granskningsnämnden. Därför har jag skrivit till nämnden och bett nämnden att reda ut situationen. Det är bra att antalet timmar med textade program ökar, men vi måste kunna få tabeller som visar en överensstämmelse med tillståndsvillkoren. Det är oerhört viktigt att hörselskadade och andra funktions- hindrade ska kunna se TV tillsammans med övriga familjen. Det är självklart att man måste räkna med den utökning som SVT gör i sina sändningar. Till- ståndsvillkoret måste hela tiden finnas med när nya kanaler och tider tas i anspråk. Vi tar i vårt yttrande också upp problemet med störande bakgrundsljud, som ibland medför att hör- selskadade varken kan höra på radio eller höra kom- mentarer i TV. Herr talman! En tredje stor fråga beträffande radio och TV handlar om den digitala utvecklingen, men det är ett område som vi återkommer till eftersom vi har fått två propositioner i ämnet. Vi står givetvis bakom vår reservation i betänkandet, men vi avstår från både debatt och yrkande i det avseendet nu. Slutligen har vi en markering angående Vålds- skildringsrådet. Regeringen har lovat att en översyn ska komma till stånd. Det har man gjort två gånger. Därför känns det angeläget att riksdagen skulle kunna uttala att översynen ska komma i gång, men majori- teten tyckte inte att det var nödvändigt. Jag inte bara hoppas utan utgår från, förutsätter, använd vilka ord ni vill, att vi inte ska behöva diskutera det här i höst igen utan att översynen verkligen kommer i gång. Löften är till för att hållas, även om regeringen för närvarande visar att det inte alltid är så nödvändigt! Fru talman! För att snabba upp voteringen yrkar jag bifall bara till reservation 3, men jag sympatiserar naturligtvis mycket starkt med övriga folkpartireser- vationer.

Herr talman! Det är inte alltid jag delar Lars We- gendals åsikter, men jag vill ändå tacka Lars Wegen- dal för inledningen och beskrivningen av betänkandet och majoritetens ställningstaganden. Detta skapar större förståelse för betänkandet än att jag börjar med att hacka på några punkter utan att den fulltaliga läktarpubliken vet vad det handlar om. Det ska bli spännande att se hur replikerna kommer att fungera från de smärre talarstolarna. Herr talman! Från Folkpartiets sida har vi i fram- för allt en stor fråga en avvikande uppfattning i för- hållande till majoriteten. Jag ska återkomma till den. Men först vill jag ge en grundläggande liberal de- klaration beträffande public service-verksamhet. Folkpartiet anser att medierna i Sverige ska vara självständiga i förhållande till den politiska makten, och vi slår verkligen vakt om public service- verksamhet. Det behövs ett rejält nytänkande inom radio- och TV-politiken. Folkpartiet har tidigare genom årtion- dena varit pionjärer i arbetet med att skapa en fri radio och TV i vårt land. Det har inte minst handlat om synen på en friare etableringsrätt och synen på reklam. Det är landvinningar som var omstridda när de genomfördes. Det fanns motståndare, och ni vet mycket väl var de fanns någonstans. Detta är land- vinningar som i dag framstår som självklara och som få vill riva upp. Nu gäller det att i takt med den snabba tekniska utvecklingen också förnya och utveckla synen på public service-TV. Det behövs offentliga satsningar på så kallade smalare produktioner inom radio och TV. Det är produktioner som på kort sikt inte alltid är kommersiellt gångbara. Det behövs satsningar på oberoende nyhetsförmedling. Men det nuvarande sättet att finansiera public ser- vice-TV framstår som väldigt gammalmodigt. Att betala för att man äger en TV-apparat är knappast relevant längre eftersom det går att se TV via dator eller mobiltelefon. Det finns egentligen inget skäl till att behålla den apparatskatt som dagens TV-licens utgör. Vi måste ha ett regelverk som är teknikneutralt. Jag är medveten om att detta inte genomförs på ett år, men det borde åtminstone finnas en påtaglig avisering om en önskvärd förändring. Men det finns det inte. Det är inte heller önskvärt att finansiera public service-program via skatten eller reklam eftersom vi tycker att public service-verksamhet måste vara opar- tisk och därmed oberoende av både staten och kom- mersiella krafter. Dessutom tror jag att begreppet "kanal" kommer att urholkas i takt med att alltfler konsumenter i den digitala miljö vi lever i i dag sätter ihop och komponerar sin egen TV- eller radiotablå. Därför vill vi i Folkpartiet, herr talman, skapa fri- stående stiftelser som finansierar public service- program. Det innebär att vilket slags kanalbolag som helst ska kunna ansöka om medel från stiftelserna - också kommersiella aktörer. Stiftelserna ska vara självständiga och kunna finansiera kvalitetsprogram inom olika kategorier och få sina resurser från fonder som får ett stort eget kapital dels genom att staten gör en engångsöverföring, dels genom årliga tillskott. Således är en viktig slutsats att ta bort TV-licensen och att använda de medel som läggs på kontroller av avgifterna och för att ta in avgifterna till public ser- vice-verksamhet. En annan viktig sak är tillgängligheten i TV och radio för funktionshindrade. Lars Wegendal tog upp en del frågor om detta. Vi har samlat våra synpunkter i ett särskilt yttrande. Inte minst viktigt är textning av förstagångssända program med svenskt ursprung. Målet är, som Lars sade, att vid 2005 års utgång ska 50 % av programmen vara textade. Men för att få en bild av hur det ser ut är det viktigt att få relevant statistik. Först fick utskottskansliet från SVT en tabell som skulle in i public service-rapporten. Där framgick att man hade nått upp till 43 %. Men då hade SVT un- dantagit SVT Morgon och SVT 24 i grundberäkning- en. I den public service-rapport som sedan lades fram fanns det en ny tabell - den gamla försvann - där det framgick att målet redan var nått med 53 %, men då handlade det om procent av svensk allmänproduktion. Då fick man leta upp vad det betydde, och det var ganska komplicerat att få fram. Man får inte dribbla med statistik. Därför tog jag upp denna sak med kulturministern i en frågestund för ett par veckor sedan, men hon hänvisade till Granskningsnämnden. Därför har jag skrivit till nämnden och bett nämnden att reda ut situationen. Det är bra att antalet timmar med textade program ökar, men vi måste kunna få tabeller som visar en överensstämmelse med tillståndsvillkoren. Det är oerhört viktigt att hörselskadade och andra funktions- hindrade ska kunna se TV tillsammans med övriga familjen. Det är självklart att man måste räkna med den utökning som SVT gör i sina sändningar. Till- ståndsvillkoret måste hela tiden finnas med när nya kanaler och tider tas i anspråk. Vi tar i vårt yttrande också upp problemet med störande bakgrundsljud, som ibland medför att hör- selskadade varken kan höra på radio eller höra kom- mentarer i TV. Herr talman! En tredje stor fråga beträffande radio och TV handlar om den digitala utvecklingen, men det är ett område som vi återkommer till eftersom vi har fått två propositioner i ämnet. Vi står givetvis bakom vår reservation i betänkandet, men vi avstår från både debatt och yrkande i det avseendet nu. Slutligen har vi en markering angående Vålds- skildringsrådet. Regeringen har lovat att en översyn ska komma till stånd. Det har man gjort två gånger. Därför känns det angeläget att riksdagen skulle kunna uttala att översynen ska komma i gång, men majori- teten tyckte inte att det var nödvändigt. Jag inte bara hoppas utan utgår från, förutsätter, använd vilka ord ni vill, att vi inte ska behöva diskutera det här i höst igen utan att översynen verkligen kommer i gång. Löften är till för att hållas, även om regeringen för närvarande visar att det inte alltid är så nödvändigt! Fru talman! För att snabba upp voteringen yrkar jag bifall bara till reservation 3, men jag sympatiserar naturligtvis mycket starkt med övriga folkpartireser- vationer.

Fru talman! Den här debatten handlar om radio och TV. Man kan säga att det känns lite underligt att debattera ett motionsbetänkande när vi just i dagarna har fått två propositioner som vi inte ska debattera i dag, nämligen propositionen om digital-TV och pro- positionen om kapitaltillskott till Teracom. Det må vara mig förlåtet att jag senare ändå återkommer till dem. Vi har tre reservationer i detta motionsbetänkan- de. Jag står givetvis bakom alla tre, men jag nöjer mig för att vinna tid med att yrka bifall till vår reservation nr 1. I våra reservationer tar vi upp mål för mediepoli- tiken och dessutom public service-verksamheten. Jag kan säga, även om Lars Wegendal sade att man i vanlig ordning avstyrker de moderata reserva- tionerna på det här området, att jag inte är direkt hoppfull om att kammaren denna gång ska bifalla reservationerna. Men som moderat vet jag att när vi predikar med idog envishet brukar det så småningom bli resultat. Därför ska jag ändå för majoriteten ta fram en del av de saker som de kan fundera på inför den framtida uppgörelsen om mediepolitiken, så att de kanske kan ta till sig en del av det jag säger nu. Vi tycker att staten ska ha tre huvuduppgifter på medieområdet. Det är att skapa regelverk och tydliga spelregler. Det är att garantera tillgången till kvali- tetsprogram, det så kallade public service-uppdraget, så att man därmed i public service får tillgång till de program som man kanske inte alltid har nu. Det är också att hantera de statliga radio- och TV-bolagen, Sveriges Radio, SVT, UR och Teracom. Målet för mediepolitiken ska vara att säkerställa yttrandefrihet och upphovsrätt samt mediernas obero- ende och tillgänglighet. Vi tycker inte heller att man genom skattemedel ska uttaxera medel som motverkar konkurrens och mångfald. Staten ska inte utöva sin makt så att den styr och dominerar medieutbudet. Medierna ska stå oberoende från stat och kom- mun. Vi tycker också att medierna ska ha rätt att söka sin finansiering genom reklam eller avgifter från publiken. Begränsningar av mediernas ägandeförhållanden ska inte förekomma. Det är för oss ganska självklara och, tycker vi, ganska naturliga utgångspunkter för en bra mediepo- litik. Tyvärr har vi inte fått med oss majoriteten på detta, men vi fortsätter, som sagt var, att envetet pre- dika detta. Så småningom lär man väl komma med och ta någonting av detta. I den nya mediebransch som vi har där man, som utskottets ordförande tidigare sade, snart kan se på TV i en vanlig dator om man har TV-kort, Internet och webb-TV eller via bredband, finns det knappast längre något motiv för att ha en TV-avgift. Vi tycker att avgiftsfinansieringen bör avskaffas och public service-verksamheten finansieras genom skattemedel. Det är för oss en utgångspunkt i det betänkande som vi nu behandlar. Så vill jag säga några ord om digital-TV. När vi nu talar om nya medier kan den frågan inte uteslutas. Vi tycker att den låsning som vi har fått vid marksänd digital-TV enbart kan beskrivas med ett ord på sex bokstäver, det vill säga fiasko. Den här låsningen vid marksänd digital-TV fördy- rar marknaden, leder till dubbla sändningskostnader och har inneburit att vi har fått betala oerhört mycket pengar och får oerhört lite. Man kan konstatera att det tyvärr inte har givit någonting vare sig för konsu- menterna eller för den breda allmänheten, utan enbart har blivit en oerhört dyr satsning. Det har nu sålts ca 140 000 boxar, och vi ligger uppe på miljardkostna- der för detta. Det går, som sagt var, inte att beskriva det annat än som en stor katastrof. Här är det viktigt att man från regeringen sida ser över detta och inte enbart försöker försvara ministern genom att lägga mer och mer pengar på något som har en uråldrig teknik, som är alldeles för dyrt och som man kan se på betydligt billigare sätt. Slutligen, fru talman, skulle jag vilja ta upp nå- gonting om det som står i betänkandet om nordiskt TV-samarbete. Det är en folkpartimotion - men kan vara bra ändå - och jag vill ansluta mig till vad som tas upp i den. Det är viktigt att vi får möjlighet att se nordiska TV-kanaler i svensk TV. När man befinner sig i Köpenhamn, i Oslo och i Helsingfors kan man titta på svensk TV i respektive länder. Som medlem i Nordiska rådet tycker jag att det är en viktig fråga att driva detta. Det talas också om en utredning som är tillsatt och att den ska vara klar den 30 juni i år. Men det är vik- tigt att vi när utredningen lägger sitt förslag kommer fram till att man gör någonting efter detta. Jag tycker att det är oerhört viktigt, både för de nordiska med- borgare som bor i Sverige och för andra, att vi här i Sverige kan ha samma villkor när det gäller TV som man har i andra länder. Med det, fru talman, yrkar jag ytterligare en gång bifall till vår första reservation.

Fru talman! Vi är ju eniga med er i Moderaterna, och ni med oss, om att TV-avgiften ska bort. Men jag är lite överraskad över alternativet, att det ska finan- sieras med skattemedel. Det innebär ju att staten har en möjlighet att styra över det här som åtminstone vi inte tycker att den över huvud taget ska ha. Jag skulle vilja höra en kommentar till det. Beträffande de nordiska TV-sändningarna vill jag säga att det här har dragit ut väldigt på tiden. Så länge det har funnits TV i de nordiska länderna tror jag att man har diskuterat att försöka få till stånd att vi ska kunna se varandras program, bortsett från dem som bor i gränsland. Jag hoppas nu, med de företrädare som finns inom Nordiska rådet, att det här ska kom- ma till ett bra slut, det vill säga att vi ska kunna se varandras public service-kanaler.

Fru talman! Den sista delen behöver vi kanske inte diskutera så mycket, eftersom vi är överens i fråga om vikten av att kunna se nordisk TV. Dock vill jag säga en liten sak. Tyvärr är det inte parlamentarikerna som bestämmer, utan det är rege- ringarna. Och regeringar följer inte alltid parlamenta- rikernas rekommendationer. Men med tanke på att både utskottets ordförande och jag nu framför detta här i kammaren hoppas jag att regeringarna kommer att följa de rekommendationer som vi från denna talarstol tycker att de ska följa. Så går jag över till public service. Ja, det finns ett par olika sätt att betala. Det ena är att uttaxera medel. Det andra är att finansiera genom privata medel eller stiftelsemedel. Det tredje är att betala det genom skattemedel. Jag tycker att public service-verksamheten bör kunna vara en sådan verksamhet som betalas via statliga medel, för public service är så viktigt. Public service, som vi har till olika TV-program och olika saker som vi absolut måste få fram, ska bedrivas i en kanal utan andra intressen. Därmed ska detta kunna betalas via de offentliga delarna. Jag är medveten om att det också kan finnas andra vägar. Jag tror inte att det blir några större problem för oss och Folkpartiet att i en framtid utreda detta, men för mig är det viktigt att det här inte ska betalas via licenspengar. Pengarna ska komma så att man har en oberoende kanal som sänder public service- program. Man ska veta att detta är en kanal där det inte finns några intressepengar, utan det är helt statli- ga pengar. Det trodde jag också att Lennart Kollmats skulle tycka var bra.

Fru talman! När det gäller att det är helt statliga pengar har jag ändå en viss oro i fråga om de risker som finns. Jag trodde att spåren förskräckte med de regeringskonstellationer som har varit som genom årtionden har försökt stoppa fri etablering av TV, försökt stoppa reklammöjligheter i TV och nu med emfas driver hur distribution av TV ska gå till. Jag trodde att detta förskräckte Moderaterna. Det för- skräcker liberaler.

Fru talman! Visst förskräcker det som Lennart Kollmats räknar upp. Genom att läsa våra reservatio- ner vet jag vad vi tycker i den här frågan. Är det någ- ra som på ett tydligt sätt gör klart detta så är det väl vi i våra reservationer där vi verkligen talar om hur vi vill ha en fri radio och TV. Men - och det är väsent- ligt - vi vill också ha en public service-verksamhet som står helt fri. Det är viktigt. Står public service- verksamheten helt fri tycker vi att den lilla delen ska kunna betalas via skattemedel. Både Lennart Kollmats och jag tycker faktiskt att en viss del av kulturen ska betalas via statliga pengar, även om vi inte alltid tycker att den regering som sköter de här statliga pengarna sköter det på det bästa sättet. Och vi framför våra åsikter om hur radio och TV ska vara, hur fritt det ska vara. Likväl tycker vi att det är viktigt att vi har någon helt oberoende som står för public service-verksamheten. Men vi ska säkert kunna komma överens om detta om vi år 2006 bildar en borgerlig regering. Det viktiga tycker jag är att vi har en fri radio och TV som är uppbyggd på ett helt annat sätt än nu.

Fru talman! Debatten om radio och TV är viktig, och vi i riksdagen har ett särskilt ansvar för public service-kanalerna. Av erfarenhet vet jag att frågor omkring radio och TV engagerar ledamöterna i kul- turutskottet, som redan är sagt här. Därför har vi, tror jag i alla fall, ett årligen återkommande betänkande i det här ämnet. Vi kristdemokrater står bakom fem reservationer i det här betänkandet, men jag begränsar mig till att yrka bifall till reservation nr 12. Fru talman! I en demokrati har den fria åsiktsbild- ningen en avgörande betydelse. Den politiska kom- munikationen och åsiktsbildningen kan ske på olika sätt, till exempel genom personliga samtal och genom organisationer och föreningsliv. Det är dock genom medierna som skilda åsikter och opinioner når den stora allmänheten. Det övergripande målet för stats- makternas agerande gentemot medierna måste vara att demokratin stärks och fördjupas. Tillsammans kan medierna genom debatt, nyhetsförmedling och annan information ge underlag för medborgarnas fria och självständiga ställningstaganden. I det här samman- hanget är det viktigt att ta särskild hänsyn till radions respektive televisionens särskilda genomslagskraft. Vi kristdemokrater anser att public service, radio och TV i allmänhetens tjänst, som vi säger på svens- ka, inte bara har haft utan också inför framtiden har en mycket viktig uppgift att fylla. I ett demokratiskt samhälle måste det fria ordet värnas och vårdas. Fler än en röst måste få höras, och respekten för allas rätt att uttrycka sina åsikter måste upprätthållas. I den stora förändringsprocess som pågår inom medieom- rådet är det också viktigt att det finns kanaler med ett brett utbud av kvalitetsprogram inom alla genrer, inklusive underhållning, ett utbud som även språkliga och etniska minoriteter och funktionshindrade har möjlighet att ta del av och som människor oavsett var de bor i landet kan identifiera sig med. Public service ska vara en garant för allt detta. Om det ska vara möjligt krävs att bolagen ligger långt framme också när det gäller den digitala tekniken, så att sändningar av hög teknisk kvalitet kan garanteras till alla hushåll, och det krävs att organisationen är decentraliserad och utformad på ett sådant sätt att programverksam- het och produktion finns i hela vårt avlånga land. Fru talman! Vi kristdemokrater har även detta riksdagsår motionerat om att en ny public service- utredning ska tillsättas för att lägga upp de långsiktiga riktlinjerna för svensk public service. Jag har avstått från att reservera mig av den anledningen att jag vet att arbetet med direktiven till en sådan utredning pågår. Precis som det uttalas i betänkandet är det mycket angeläget att utredningsarbetet kan påbörjas snart - jag skulle vilja säga omgående. Det är angelä- get med tanke på att den nuvarande tillståndsperioden för programföretagen upphör vid utgången av år 2005 och att riksdagen ska fatta beslut i ärendet i god tid innan det nya tillståndet. Majoriteten tycker att vi lägger oss i sådant som är reglerat i nuvarande tillstånd, och därför borde vi inte komma med diverse förslag och synpunkter. Eventu- ella förslag ska samlas till nästa tillståndsperiod, och eventuella synpunkter om att tillståndet inte följs ska anmälas till Granskningsnämnden, som vi hörde här i inledningen. Jag kan till viss del hålla med om detta, men samtidigt är det viktigt att vi engagerar oss och diskuterar radio och TV även under tillståndsperio- den, inte bara inför ett nytt sändningstillstånd. Jag vill påminna om att när vi diskuterade nu gällande till- stånd så uttalade alla - och då menar jag både bered- ningsgruppen och ledningen för till exempel public service-bolagen - att vi riksdagsledamöter skulle intressera oss för public service-bolagen och kontinu- erligt följa deras verksamhet. Ett sätt är just åter- kommande riksdagsdebatter. Fru talman! Jag vill kort nämna något om några av de kristdemokratiska reservationerna. En av våra reservationer berör ljudsignal före program i Sveriges Television med våldsinslag. Det kan tyckas lite petigt att ha synpunkter på en sådan sak, men jag tycker att vi kristdemokrater faktiskt har en poäng, särskilt med tanke på televisionens särskilda genomslagskraft, som jag talade om här, och med tanke på att vi vill sätta barnens situation i centrum. Jag vill först säga att när det gäller antalet våldsin- slag i TV-sändningar står public service-kanalerna i en klass för sig. Jämförelser visar att det förekommer betydligt mindre våldsinslag i Sveriges Television än i övriga kanaler. Nu har vi ett särskilt ansvar för pub- lic service varför det är befogat att ha särskilda krav på just dem. Sveriges Television har också, tycker jag, en bra policy på området. Nu är det dock så att det visas allt grövre våldsskildringar i andra kanaler, och risken finns att tröskeln för vad som kan anses vara motiverat våld hela tiden sänks, även inom Sve- riges Television. Vi vuxna har ett stort ansvar när det gäller att sov- ra i TV-utbudet, särskilt ihop med våra barn. Ett antal beslut har därför fattats för att underlätta för oss att ta vårt ansvar. Radio- och TV-lagen säger att det i ljud ska förvarnas om det är program som innehåller våld. Sveriges Television har valt att göra detta i tal vid påannonsering av programmet. En ljudsignal skulle vara betydligt effektivare. En talad varning förutsätter att man sitter framför TV:n tillsammans med barnen. Så är det ju inte. En ljudsig- nal kan däremot dra uppmärksamheten till sig även om föräldern inte befinner sig alldeles i närheten. Vi föreslår därför en ändring av radio- och TV-lagen på denna punkt för just barnens skull. En annan reservation handlar om en översyn av Våldsskildringsrådet. Detta tror jag att vi kristdemo- krater har tagit upp åtminstone de senaste fyra åren, men ingenting händer. Detta viktiga råd har ett antal uppgifter som har legat kvar alltsedan det bildades 1990. På eget initiativ har rådet utarbetat en rapport om sin verksamhet, och denna rapport överlämnades i december 1998 till kulturministern. I rapporten begär rådet självt att en översyn av rådets uppdrag ska göras samt en översyn av rådets sammansättning. I budget- propositionen för 2002 lovade regeringen att göra denna efterfrågade översyn. Ingenting hände. I budgetpropositionen för 2003 utlovades återigen en översyn. Nu anser jag att majoriteten är skyldig både Våldsskildringsrådet och oss reservanter ett rimligt svar varför inget har hänt. Mediesituationen har sedan 1990 drastiskt förändrats, och därför anser vi att det är angeläget att regeringen äntligen gör något åt rådets begäran. Det finns därför mycket starka skäl för riksdagen att göra ett uttalande om att översynen omedelbart ska komma till stånd.

Fru talman! I går kväll satt jag och jobbade på mitt arbetsrum och tittade ut genom fönstret, och då såg jag att det snöade. Samtidigt var TV:n på, men utan ljud eftersom jag skulle koncentrera mig på att förbereda mig inför dagens debatt. Det blev väder- rapport, och jag blev intresserad av att se om snöan- det skulle fortsätta. Det kunde jag se eftersom väder- kartan talade sitt tydliga språk. Men efter ett tag bör- jade meteorologen att vifta med armen, upp och ned längs kartan. Vad var det? Jag förstod ingenting. Genast flög tankarna till de drygt 500 000 medbor- garna i landet som är hörselskadade. Det är så de ser svenskspråkiga TV-program. Jag fortsatte att låta ljudet vara avslaget och för- sökte att lista ut vad nyhetsprogrammet handlade om. Det mesta fick jag gissa mig till. Inte förrän man intervjuade irakier om kriget kunde jag förstå, för då fanns det en textremsa. Nu valde jag själv att inte höra vad som sades och kunde sätta på ljudet när jag ville. Men hur känns det för alla hörselskadade som inte har den möjligheten? De kan inte diskutera i dag det som sändes på TV i går. De har bara bilderna på näthinnan men inga ord att komplettera dem med. Hur känns det att bli diskriminerad och ställd utanför? Okej, jag vet att väldigt många svenskspråkiga program sänds i repris en annan dag. Men jag skulle verkligen inte känna mig tillfreds med att inte kunna diskutera ett program förrän några dagar efter det att det ordinarie programmet har sänts, när den textade reprisen har visats. Vi har diskuterat detta tidigare i denna kammare. Vi kom fram till att SVT innan avtalstidens slut ska texta minst 50 % av svenskspråkiga förstagångssänd- ningar, precis som vår ordförande talade om i sitt inledningsanförande. Hur ser det då ut? Jo, 2001 textades 24,5 % av programmen. 2002 textades 43 %. Wow, vilket lyft! Men säg den glädje som varar be- ständigt. När SVT säger att man textar 43 % exklude- rar man morgonsändningarna och SVT 24. Majoritetspartierna säger att vi inte ska gå in un- der den tid som sändningstillståndet löper och kräva att det ska bli bättre. Till en del kan jag förstå det resonemanget, men jag kan inte ställa upp på det. Vi i Centerpartiet anser att man bör följa upp det som händer under avtalsperioden och göra Gransknings- nämnden uppmärksam på problemen. Det gäller att öka successivt och att räkna in alla program när man redovisar hur många program som textas. Det finns länder som klarar detta betydligt bättre. BBC, till exempel, textade redan för ett par år sedan 65 % av det totala utbudet, och då kan man väl kon- statera att BBC säkerligen har betydligt fler program att texta än vad vi har i Sverige. I USA ska alla TV- inslag vara textade senast 2006. Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 5 un- der punkt 6. Fru talman! Det finns även andra saker som vi vill förbättra för att göra public service-programmen bättre tillgängliga för hörselskadade. Det är inte ovanligt att SVT och Sveriges Radio lägger på bak- grundsljud för att förstärka handlingen i programmen. Ibland kan det finns skäl för det, men alltför ofta gör man det för att skapa mer effekter och göra det hela lite mer konstnärligt utformat. Vi i Centerpartiet är beredda att fortsätta att tjata om vikten av att visa hänsyn mot alla människor så att även de hörselskadade kan känna att de har hög prioritet när program sänds i SVT och Sveriges Ra- dio. Förhoppningsvis är detta ett problem som löser sig av sig självt när de digitala sändningarna är ge- nomförda, men det dröjer många år till dess, inte minst när det gäller Sveriges Radio. En del hörsel- skadade kan ju faktiskt lyssna till radio, men bak- grundsljuden gör det svårt. Det är ungefär som i den här kammaren när vi surrar och talmannen ska försö- ka att göra sig hörd. Då är det inte speciellt lätt att höra vad talmannen säger. Vi tänker också fortsätta att tjata om uppläsning av textremsa för de synskadade. I SVT:s sändnings- tillstånd står det: Målet under tillståndsperioden är att uppläst textremsa ska kunna erbjudas. Centerpartiet vill mer än erbjuda, vi vill säkerställa en uppläsning av textremsan. Fru talman! Det finns oändligt mycket mer som kan diskuteras när det gäller radio- och TV- sändningar, men eftersom det kommer många fler tillfällen senare i vår när det blir dags att diskutera digital-TV och Teracom avstår jag från att ta upp sådana frågor i dag. Flera här har pratat om Våldsskildringsrådet. Vi stöder den motionen, även om vi inte yrkar bifall till den i dag. Det sägs att man ska modernisera Vålds- skildringsrådets uppgifter och att man ska få en större roll när digital-TV kommer. Men nu gäller det att se till att det händer någonting med Våldsskildringsrå- det. För hur blir det när vi får digital-TV? Då blir det väldigt svårt att stoppa våldsprogram, och där kan Våldsskildringsrådet ha en stor uppgift när det gäller hur man ska åtgärda det hela. Vi har ytterligare en reservation som vi yrkar bi- fall till, nämligen reservation nr 10 under punkt 12, men den motionen kommer Lars-Ivar Ericson att tala om senare.

Fru talman! Jag tycker att det är intressant att dis- kutera mediefrågorna. Det är viktigt att vi gör det återkommande, inte bara när vi ska fatta beslut om nytt sändningstillstånd. Sedan är jag av den uppfatt- ningen att vi ska vara mycket försiktiga med att lägga oss i detaljer under sändningstillståndets gång. Men det är viktigt att vi i den här kammaren har återkom- mande debatter om mediepolitiken. För oss socialdemokrater är grunden för ett väl fungerande demokratiskt mediesamhälle en väl ut- vecklad public service. Genom public service kan vi garantera mångfald och kvalitet. Vi lever med en i många delar konkurrensutsatt mediemarknad. Då är det viktigt att värna om en public service som står för en geografisk spridning, mångfald, redaktionellt oberoende och som har mino- ritetsansvar. För mig är public service inte ett begrepp som man kan sätta på enskilda program, utan för mig är det en kombination av bredd och djup. Det är viktigt att public service speglar samhällets alla yttringar såsom till exempel kultur, politik, sport och under- hållning. Jag är övertygad om att det är just denna bredd och detta djup som ger vår public service dess styrka och den medborgerliga förankring som man i dag har. Public service regleras genom ett sändningstill- stånd som meddelades här i riksdagen 2001. Det nuvarande tillståndet gäller till utgången av 2005. Som jag sade inledningsvis tycker jag att det är vik- tigt att vi inte går in och ändrar gällande tillstånd under denna period. Däremot bör vi ha en levande debatt om det. Vi kan ha synpunkter på än det ena och än det andra, men det är min övertygelse att ska vi värna en oberoende public service måste vi låta arbetet löpa under tillståndsperioden. Eftersom detta är ett motionsbetänkande vill jag kommentera några av reservationerna. I Moderaternas första reservation vill man lägga grunden till en ny mediepolitik. Även om man kan vara överens om delar - som att säkerställa yttrandefriheten och medi- ernas oberoende - är det ändå en mycket stor skillnad på den mediepolitik som vi socialdemokrater vill värna om och den som Moderaterna framför. Något jag vänder mig mot är synen på vad som är public service. I Moderaternas mediepolitik är det en form av program och inte, som jag ser det, bredden och djupet - helheten. För mig är public service ett sätt att garantera en mångfald, men jag är övertygad om att det med den moderata definitionen av public service lär bli tvärtom. Kent Olsson säger att det är just att man kan sätta en etikett på ett program. Då måste jag fråga: Vad är då public service - är det Björnes magasin? Är det Mat med Tina Nordström? Är det Antikrundan? Det är väldigt lätt att säga att det ska handla om kvalitetsprogram, men vad är det i så fall som är public service enligt Moderaterna? I två reservationer, en från Moderaterna och en från Folkpartiet, tas frågan om finansieringsformen för public service upp. Bägge menar att dagens sys- tem med TV-licens är föråldrat och bör förändras. Från Folkpartiet förs ett förslag om fem fonder fram, och från Moderaterna föreslår man finansiering ge- nom statsbudgeten. För mig är det viktigt att public service finansiering ligger på en armslängds avstånd från det årliga budgetarbete som vi här i riksdagen har. Jag är orolig att en sådan konstruktion inte leder till det oberoende som jag anser att public service ska ha. I den proposition som ligger till grund för gällan- de sändningstillstånd var vi överens om att en parla- mentarisk public service-utredning skulle tillsättas. Jag vet att den är på gång, och jag utgår från att den framtida finansieringen kommer att diskuteras där. Fru talman! I ett antal reservationer lyfts frågor fram som rör det gällande sändningstillståndet. Som jag sade inledningsvis tycker jag att det är positivt att vi har en ständig diskussion om public service, dess uppdrag, dess arbete och dess roll. Men det är lika viktigt att vi har respekt för den arbetsfördelning som vi har bestämt att vi ska ha. I den arbetsfördelningen gäller att det är vi i riksdagen som beslutar om sänd- ningstillståndet och vilken period det ska gälla under. Under den tiden är det Granskningsnämnden som avgör om bolagen följer gällande tillstånd eller inte. Jag vill absolut inte att vi ska gå in och agera domare under tillståndsperioden. Jag väljer därför att se mo- tionerna och reservationerna som inlägg inför det kommande arbetet med utredningen och det nya sändningstillståndet. När det gäller textning av program i SVT står det ganska tydligt i gällande sändningstillstånd att minst 50 % av sändningstiden för förstagångssändningar med svenskt ursprung bör vara textad vid utgången av tillståndsperioden. Detta var en skärpning i förhållan- de till tidigare tillstånd, och vi var alla överens om att det är mycket bra att vi gjorde den skärpningen. Jag utgår från att man i den utredning som nu ska tillsät- tas kommer att analysera hur bolaget har efterlevt detta krav och också titta på om det finns skäl för en ytterligare specificering eller ytterligare krav. För det är viktigt att alla får ta del av SVT:s program. Det gäller naturligtvis också dem med olika typer av funktionshinder. Jag tycker att public service har ett särskilt ansvar att vara föredöme på detta område. Jag vet att flera i utskottet har reagerat på hur SVT väljer att redovisa hur stor del av programmen som är textade. Det kan jag väl också ha mina synpunkter på. Men jag vill säga att jag tycker att det är viktigt att det inte är vi i riksdagen som beslutar om exakt hur SVT vill göra sina beräkningar eller hur man väljer att redovisa. Men jag utgår från att när man i den utredning som ska tillsättas utvärderar tillståndet plockar fram rätt siffror. Och jag utgår från att public service-bolagen också lyssnar på den här debatten och att SVT i framtiden kanske ser till att redovisad statistik är i förhållande till de krav och villkor som finns i gällan- de sändningstillstånd. När det gäller uppläsning av textremsa sade riks- dagen att det skulle vara ett mål under tillståndsperio- den. Vi får se hur detta mål uppfylls när vi utvärderar tillståndet. Avslutningsvis vill jag bara nämna översynen av Våldsskildringsrådet, som kommenteras i reservation 12. Rådet har självt önskat en översyn av rådets sammansättning och dess uppgifter. Jag kan bara informera kammaren om att regeringen enligt de uppgifter jag har inom den närmaste tiden kommer att ge rådet ändrade arbetsuppgifter. Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till för- slagen i betänkandet i dess helhet.

Fru talman! Annika Nilsson sade inledningsvis att vi bör undvika att lägga oss i innan sändningsperio- den har gått ut. Men om vi inte lägger oss i under den perioden, vad händer då? Då är det ju stor risk att SVT tror att vi är nöjda. Jämför med de hemdatorer som vi fick i höstas, som har vållat så oerhört många problem. Om vi skulle ha suttit hemma och väntat och tänkt att det löser sig och att de kommer att fixa problemen själva, vad hade hänt då? Nu höll HP Service på att bli van- sinniga på oss och tyckte att vi inte skulle ringa mer. Men tack vare att vi har klagat har de fixat till det mesta. Därför finns det all anledning att vi också under perioden påpekar att vi inte är nöjda. När vi dessutom ser att de publicerar missvisande siffror ger det signaler om att man vill slippa från målet om minst 50 %. Om de inte har levt upp till målet om 50 %, och om vi bara stillatigande väntar - vad gör regeringen då? Om vi inte bryr oss om hur SVT redovisar blir allting väldigt konstigt. Vi måste ha ett krav på att de gör det på ett sätt som verkligen talar om alla sändningar. Man brukar visserligen säga att man kan läsa sta- tistik precis som man vill, men den måste vara tro- värdig så att vi kan se att de skärper sig och att det kommer att vara minst 50 %, som vi har sagt.

Fru talman! Jag har aldrig sagt att jag tycker att vi inte ska debattera de här frågorna. Jag tycker att det är väldigt positivt att vi gör det, och jag tycker också att det är oerhört positivt att vi går in och tittar och är aktiva när det handlar om hur public service-bolagen väljer att arbeta. Men jag tycker inte att vi ska gå in som några domare under tillståndsperiodens gång. Där är skillnaden. Tycker Birgitta Sellén att vi om det i tillståndet står att man vid tillståndsperiodens slut ska ha textat 50 % ska gå in och göra ändringar i tillståndet under tillståndsperiodens gång eller gå in och säga att de inte gör det de ska? Då borde vi i tillståndet ha ut- tryckt oss annorlunda. Jag tycker inte att jag är tillfredsställd med de siff- ror och den statistik som SVT har valt att redovisa, och det sade jag tydligt. Jag utgår från att SVT i fort- sättningen ser till att plocka fram statistik i förhållan- de till de krav och de villkor som finns i tillståndet. Det är naturligtvis det som är det intressanta. Men jag vill inte agera domare under tillståndsperiodens gång. Där finns skillnaden mellan mig och Birgitta Sellén.

Fru talman! Vi får alltså gärna debattera, men inte lägga oss i. Men om vi inte har olika uppfattningar finns det ju inget att debattera. I mitt fall lägger jag mig i för att jag tycker att det är viktigt att man når upp till målet. Jag har med det inte sagt att vi ska vara domare. Nej, det har jag inte sagt. Men jag tycker att vi ska vara lagledare som leder framåt och påpekar hur det ska göras för att det ska bli bäst för alla. Jag har i mitt anförande inte sagt att vi ska ändra under tillståndsperiodens gång. Det ska vara en kontroll av att man når målet. Det är ungefär som i skolan. Det gäller att nå målet och känna att när man är framme vid nionde klass i grundskolan har man nått målet. Alltså: När SVT är framme vid slutet av perioden för sändningstillståndet har man nått målet.

Fru talman! Jag har ingen annan uppfattning än att jag utgår från att SVT ser till att man har uppfyllt de krav som står i sändningstillståndet när perioden är slut. Men vi är inte där nu. Det är viktigt att säga. Vi är i mitten av perioden. Vi ska inte vara domare utan lagledare. Vi påpe- kar i sändningstillståndet vilka krav vi ställer på pub- lic service-bolagen. Och om public service-bolagen inte väljer att följa tillståndet är det Gransknings- nämnden som ska göra det. Jag välkomnar och tycker att det är positivt med den diskussion och den debatt som förs. Men för mig är det en skillnad att gå in och påpeka i detalj när det handlar om frågor som vi har bestämt ska tas upp vid tillståndsperiodens slut. Det är faktiskt det som vi har fattat beslut om här i riksdagen.

Fru talman! Jag delar Annika Nilssons formella syn på inhoppen i det pågående avtalet. Det är därför som vi har ett särskilt yttrande och inte en reserva- tion. Jag har också gått till Granskningsnämnden med denna numera berömda tab. 9 i public service- rapporten för att få reda på hur det ser ut. När de publiceras efter avtalstidens utgång är det ju för sent. Då har vi redan skrivit ett nytt avtal. Det är därför som det är bra att ligga lite före. De får skriva vilka tabeller de vill i sig. Men det är väldigt bra att se till att de överensstämmer med de tillstånd som finns i sammanhanget. Annika Nilssons uttalande om att man ska hålla sig på armlängds avstånd när det gäller skattefinansi- erad public service gladde mig. Det gläder mig att hon också ser risker i fråga om oberoende med en skattefinansiering. Det är möjligt att vi så småningom kan träffas på den andra sidan. När det gäller TV-licensen vet vi att det är ganska många som inte betalar TV-avgiften. I public service- rapporten framgår det att antalet licenser har ökat med 3 % sedan 1990 och fram till 2002. Jag kontrol- lerade hur mycket befolkningen har ökat. Den har ökat med 4,2 %, och jag tror att antalet hushåll har ökat ännu mer. Det innebär att det finns en hel del som inte bryr sig om att betala TV-avgift. Tycker inte Annika Nilsson, med den tekniska ut- veckling som sker, att TV-licensen som den ser ut i dag är gammalmodig?

Fru talman! Jag noterar naturligtvis att Folkpartiet har valt att framföra detta i ett särskilt yttrande. Personligen tycker jag att det ska bli väldigt in- tressant att se vad Granskningsnämnden kommer fram till. Naturligtvis är det viktigt vad det är man väljer att redovisa och hur man väljer att redovisa det. Jag skulle gissa att med tanke på de texter som vi har skrivit i betänkandet och den debatt som vi har här i dag kommer tabellerna att se något annorlunda ut i nästa public service-rapport. Vem vet. Vi får se om ett år. Jag tycker egentligen att TV-licensen i sig är ett smart sätt att hålla en armlängds avstånd från det direkta politiska inflytandet och säkra public service- bolagens oberoende. Bland de förslag, bland annat från Folkpartiet, som jag har sett har jag inte attrahe- rats av något av förslagen till finansiering. Men nu ska vi tillsätta en utredning om public service i framtiden. Där får vi lyfta fram olika alter- nativ och diskutera igenom de förslag som kan kom- ma när det handlar om den framtida finansieringen. Men hittills kan jag inte säga att jag har sett något alternativ som jag tycker är bättre än det licenssystem som vi har i dag.

Fru talman! Jag rekommenderar Annika Nilsson att läsa noggrant så löser det sig nog. Det är väl ändå så att om Annika Nilsson vill följa med i vad som händer regionalt i Skåne tar hon in regionalradion på webben och lyssnar på vad som har hänt i Helsingborg med omnejd. Det går alldeles utmärkt i dag. Och om man kommer hem sent en kväll går det också att se den senaste Rapportsänd- ningen via webben. Då undrar jag: Hur ska man då ta ut TV-avgiften eftersom man egentligen inte behöver någon TV? Det som är så egendomligt i dag är att man betalar licensen för apparatinnehavet, inte vad man tittar på. Om jag struntar i att titta på SVT i TV- apparaten får jag ändå betala. Men om jag tittar på SVT via webben behöver jag inte betala. Det är detta som är problematiken. När det gäller inhoppen, SVT:s tabeller, textning och liknande hade vi i stort sett samma texter i ut- skottet i fjol, och tabellerna har ju inte blivit bättre i år.

Fru talman! Jag tycker inte att det finns anledning att nu diskutera framtida finansiering. Låt oss göra det i den utredning som ska tillsättas och titta på olika alternativ. Men jag står nog ändå fast vid att jag inte tycker att jag har sett några enligt min uppfattning bättre lösningar än det system som vi har i dag. Men vi får väl se vad som händer i framtiden.

Fru talman! Det är lite intressant att vi har en de- batt om debatten, att det är en levande debatt om vad som händer i public service-företagen. En fundering som man kan ha är om Annika Nils- son tror att våra debatter, våra reservationer och våra särskilda yttranden möjligtvis kan ha något signalvär- de för de inblandade, att de kanske läser och ser att vi följer med i debatten och kanske på grund av det också gör justeringar under tillståndsperioden. Jag begärde egentligen replik med anledning av Våldsskildringsrådet som vi tar upp gång på gång med Socialdemokraterna. För oss kristdemokrater är det väldigt viktigt att vi har våra barn i centrum. Det talas ju på andra områden om hur viktigt det är att vi har barnen i centrum och tänker på konsekvenserna av de beslut som vi tar och hur de drabbar våra barn. Vi vet också att våra barn och våra ungdomar är väl- digt utsatta. Dessutom har, precis som jag sade i mitt anförande, väldigt mycket hänt på medieområdet sedan 1990 då detta råd bildades. Medievåldet är väldigt brett. Det handlar om film, video, data, TV-spel och även TV-program, till viss del även i public service. Min stora fråga är: Varför har ingenting hänt? Nu säger Annika Nilsson att hon har fått ett budskap om att det kommer att ske. Då är frågan: När? Det här svaret har vi nämligen hört i fyra år.

Fru talman! När det handlar om debatten om de- batten och om man bryr sig om och lyssnar på debat- ten tror jag att det är lika viktigt för oss som står här att vi har debatten därför att vi får lyssna på varandras argument, och det är väl därför som vi ägnar ett antal dagar och timmar åt att stå i talarstolen här i kamma- ren? Jag utgår naturligtvis från att Sveriges Television och de andra public service-bolagen lyssnar på den här debatten eller läser protokollet från den och även läser vad vi har skrivit i utskottets betänkande. Men för mig är det en skillnad om man vill gå in och ändra i gällande sändningstillstånd, om man vill att vi från riksdagens sida ska gå in och direkt ha synpunkter. Jag tycker att vi ska vara försiktiga med det. När det gäller Våldskildringsrådet och varför re- geringen inte gjort som man har sagt får Dan Kihlström ställa frågan till regeringen. Det enda jag kan säga är att det under de närmaste veckorna kom- mer förslag om förändrade arbetsuppgifter. Det är det besked som jag har fått och det besked som jag kan ge Dan Kihlström.

Fru talman! Det var intressant att höra att våra re- servationer och yttranden i ärendet ändå har viss nytta. Jag återkommer till frågan om Våldsskildringsrå- det. Under de senaste fyra åren har vi fått precis samma svar. Någon gång har jag skickat med en begäran om att föra frågan vidare till regeringen. Jag vet ju att Annika Nilsson har viss kontakt med rege- ringen på det här området. Vi kristdemokrater har påmint om detta i fyra år, så det har funnits gott om tid för regeringen att be- handla den här viktiga frågan. Utgångspunkten är faktiskt barnens situation. Det har skett otroligt mycket på området sedan år 1990 då rådet bildades. Redan år 1998 bad Våldsskildringsrådet självt om att rådet skulle bli föremål för en översyn när det gäller både direktiv och sammansättning men ingenting har hänt. Jag kan bara konstatera att regeringen inte tar de här viktiga frågorna på allvar, för om regeringen hade gjort det hade man nog prioriterat frågan om Vålds- skildringsrådet och sett till att en ändring kom till stånd.

Fru talman! Jag kan bara upprepa vad jag tidigare sagt: Jag utgår från att regeringen under de närmaste veckorna återkommer i frågan om Våldsskildringsrå- dets arbetsuppgifter.

Fru talman! Jag ska börja med att svara på frågan: Hur ser Moderaterna på public service-uppdraget? Jo, vi säger att public service-uppdraget ska ge tillgång till kvalitetsprogram. Vi säger också att public service bör ses som ett komplement, inte som någonting konkurrerande - som det ju är i dag. Vidare anser vi att det som ska omfattas av public service är omfattande kulturprogram, program för minoriteter, nyhetsrapportering i den mån delar av landet inte täcks in samt värnandet av svenska språ- ket, som är en huvuduppgift. Kärnuppdraget bör även omfatta speglingen av hela landet och dess kulturliv. Kanske får man också kontinuerligt se över vad som erbjuds på mediemarknaden. Detta tycker jag är en klar definition. Sedan är frågan, Annika Nilsson: Är Robinson ett public service-program? Och är det ett public service-uppdrag att Sveriges Television betalar dyra pengar för att man ska få se VM-kval i fotboll när det finns andra medier som täcker in detta? Tycker Annika Nilsson, apropå mångfald, att man med tanke på de dyra pengar som vi i dag lägger på licensavgifter till TV speglar public service-delen när det finns andra kanaler? För vår del är det självklart att public service ska spegla det som inte finns i andra program. Det vore intressant att få svar i det avseen- det. Slutligen om detta med oberoende och det som betalas med skattepengar. Det är intressant att höra att Annika Nilsson är med och påverkar Operan. Efter- som vi ger statliga pengar till Operan är vi därmed med och påverkar. Det låg ju i den tidigare delen att tar man ut det här via skattepengar har man inte det oberoende som annars behövs. Men vi vet ju att Soci- aldemokraterna är särskilt klåfingriga - mer klåfing- riga än vi - när det gäller att ge förutsättningar för olika delar där man ger pengar.

Fru talman! Det är precis det här - vilka program som är public service och vilka som inte är det - som skiljer Kent Olsson och mig åt. Jag anser att varken Kent Olsson eller jag ska avgöra vilka program som ska ha public service-stämpel på sig och vilka som inte ska ha det. Jag tycker nämligen inte att det är en sak för oss politiker att avgöra huruvida Antikrundan är public service eller inte. Det är upp till det public service-bolag vi har att se till att det finns både bredd och djup och att de som ett oberoende medieföretag gör den här avvägningen. Däri ligger den stora skillnaden. Jag anser inte att man - enligt Kent Olssons upp- fattning - kan sätta en stämpel och säga: Det är public service, och det är inte public service. Det är möjligt att Kent Olsson kan sätta stämpel på Antikrundan och Robinson. Men jag tycker inte att Kent Olsson ska göra det, och inte heller jag ska göra det.

Fru talman! Det är intressant att höra att Robinson är public service. Annika Nilsson vill dock inte sätta någon stämpel på programmet, utan det är public service. Dyra licenspengar som går ut till program är public service trots att det är program som lika gärna kan sändas av andra kanaler. Dyra idrottsprogram via TV-kanalerna är public service. I stället för att värna om det som i dag finns och som vi säger att vi ska värna i public service och saker som inga andra gör säger alltså Annika Nilsson: Konkurrera väldigt mycket, och gör det dyrare och dyrare genom att ha alltfler kanaler som kan konkur- rera - detta i stället för att värna om de program som inte finns i andra kanaler och som för oss självklart är public service. Där har staten ett ansvar. Staten har ett ansvar gentemot minoriteter och för att vi får se kulturprogram i olika delar av landet genom publice service-kanaler i TV. Det är för oss viktiga delar i det hela. Där gör vi en avgränsning, medan allting i Annika Nilssons må vara public ser- vice. Men glöm inte att det faktiskt betalas genom en avgift, medan andra kanaler inte betalas genom en avgift. Man ska alltså konkurrera och använda dyra licenspengar till detta i stället för att göra en avgräns- ning. Skillnaden mellan våra åsikter är helt uppenbar. Såvitt jag förstår är Annika Nilsson inte helt säker på vad public servcice är eftersom hon vill tillsätta en public service-utredning. Men det är kanske ett litet missförstånd.

Fru talman! Jag hoppas verkligen att en public service-utredning inte exakt ska definiera vilka pro- gram som är public service och vilka som inte är det. Det är intressant att höra Kent Olsson säga att public service-bolag inte ska göra det som andra bolag kan göra därför att då konkurrerar man med det som andra mediebolag kan göra och det då blir dyra- re. Men Kent Olsson och Moderaterna menar väl oftast att konkurrens innebär billigare program. Återigen: Skillnaden mellan Kent Olsson och mig är att Kent Olsson vill sätta en stämpel på vad som är public service-program och vad som inte är det. För mig är public service en kombination av bredd och djup, att faktiskt syssla med både underhållning och kulturprogram. Däri ligger den avgrundsdjupa skill- naden mellan Kent Olssons syn på public service och min syn på public service. (forts. 13 §) Ajournering Kammaren beslutade kl. 16.57 på förslag av tredje vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 17.00 då votering skulle äga rum. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

Fru talman! Idén om public service, en radio och television i allmänhetens tjänst, bygger på mål och synsätt för det gemensammas bästa. Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion är eterme- dier som vi politiker har ett visst inflytande över. Av de här bolagen kan vi kräva sådant som vi inte kan kräva av kommersiella kanaler. Här finns folkbild- ningsmålet; de ska ha en viss andel samhällsinforme- rande program; de ska spegla såväl kvinnors som mäns vardag; det ska finnas program med intresse för alla grupper i samhället; programmen ska geografiskt vara tillgängliga för alla och opartiskt spegla sam- hälls- och kulturlivet i hela landet. Public service ska också erbjuda program på in- vandrar- och minoritetsspråken och serva olika grup- per av funktionshindrade, exempelvis genom att texta programmen. Vänsterpartiet vill här också driva på för en ökad omfattning av teckentolkade och även syntolkade TV-program. Uppläst textremsa kan för- utom synskadade även vara till hjälp för personer med andra handikapp. I det sammanhanget kommer digitaliseringen att i hög grad underlätta, vilket även Moderaterna borde se som någonting positivt och inte som ett fiasko. Vi är dock eniga med majoriteten i utskottet om att villkoren för sändningstillstånd vad gäller programtextning ska diskuteras och eventuellt förändras inför nästa sändningsperiod. Under pågåen- de är det granskningsnämndens uppgift att se till att gällande villkor följs. Public service-tanken är än viktigare i dag när så många kommersiella kanaler på radio- och TV- området tillkommit. Oberoendet och friheten från ekonomiska och politiska maktsfärer samt höga kva- litetskrav kan endast garanteras av en radio och TV i allmänhetens tjänst. Detta kan vi göra utan att public service blir någon maktens megafon. Det grundar sig på systemet med fristående bolag som har ett ram- avtal med staten att jobba efter. Avtalet innehållet krav av den typ som jag inledningsvis nämnde, men de reglerar inte själva innehållet. Viktigt för bolagens fristående ställning är också att de inte reklamfinan- sieras utan står fria från marknadskrafterna. Därför ska inte heller reklam få bli en finansieringskälla. Vänsterpartiet anser därför att Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion även i framtiden bör finansieras med licensmedel. Jag är liksom Lennart Kollmats förvånad över Moderaternas vilja att återinföra stats-TV. Det är någonting som bara finns i ett fåtal länder. Dessutom är dessa länder inte förknippade med demokrati. Men det Moderater- na egentligen vill är att underlätta utförsäljning av Sveriges Television, typisk moderat politik. Moderaterna menar att detta finansieringssystem skulle hämma utvecklingen. Jag skulle vilja hävda motsatsen. Vi kan i dag jämföra de kommersiella kanalernas utveckling jämte public service och se att public service satsar på kvalitet därför att det är deras uppdrag och ansvar gentemot tittarna, medan de kommersiella kanalernas ansvar är gentemot finansiä- rerna. Mediepolitikens viktigaste uppgift är att ge röst åt de annars maktlösa. Det gör man bland annat ge- nom att begränsa makten för de stora koncernerna och fördela makten till många. Fru talman! Härmed yrkar jag bifall till kulturut- skottets förslag i betänkandet i sin helhet.

Fru talman! Idén om public service, en radio och television i allmänhetens tjänst, bygger på mål och synsätt för det gemensammas bästa. Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion är eterme- dier som vi politiker har ett visst inflytande över. Av de här bolagen kan vi kräva sådant som vi inte kan kräva av kommersiella kanaler. Här finns folkbild- ningsmålet; de ska ha en viss andel samhällsinforme- rande program; de ska spegla såväl kvinnors som mäns vardag; det ska finnas program med intresse för alla grupper i samhället; programmen ska geografiskt vara tillgängliga för alla och opartiskt spegla sam- hälls- och kulturlivet i hela landet. Public service ska också erbjuda program på in- vandrar- och minoritetsspråken och serva olika grup- per av funktionshindrade, exempelvis genom att texta programmen. Vänsterpartiet vill här också driva på för en ökad omfattning av teckentolkade och även syntolkade TV-program. Uppläst textremsa kan för- utom synskadade även vara till hjälp för personer med andra handikapp. I det sammanhanget kommer digitaliseringen att i hög grad underlätta, vilket även Moderaterna borde se som någonting positivt och inte som ett fiasko. Vi är dock eniga med majoriteten i utskottet om att villkoren för sändningstillstånd vad gäller programtextning ska diskuteras och eventuellt förändras inför nästa sändningsperiod. Under pågåen- de är det granskningsnämndens uppgift att se till att gällande villkor följs. Public service-tanken är än viktigare i dag när så många kommersiella kanaler på radio- och TV- området tillkommit. Oberoendet och friheten från ekonomiska och politiska maktsfärer samt höga kva- litetskrav kan endast garanteras av en radio och TV i allmänhetens tjänst. Detta kan vi göra utan att public service blir någon maktens megafon. Det grundar sig på systemet med fristående bolag som har ett ram- avtal med staten att jobba efter. Avtalet innehållet krav av den typ som jag inledningsvis nämnde, men de reglerar inte själva innehållet. Viktigt för bolagens fristående ställning är också att de inte reklamfinan- sieras utan står fria från marknadskrafterna. Därför ska inte heller reklam få bli en finansieringskälla. Vänsterpartiet anser därför att Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion även i framtiden bör finansieras med licensmedel. Jag är liksom Lennart Kollmats förvånad över Moderaternas vilja att återinföra stats-TV. Det är någonting som bara finns i ett fåtal länder. Dessutom är dessa länder inte förknippade med demokrati. Men det Moderater- na egentligen vill är att underlätta utförsäljning av Sveriges Television, typisk moderat politik. Moderaterna menar att detta finansieringssystem skulle hämma utvecklingen. Jag skulle vilja hävda motsatsen. Vi kan i dag jämföra de kommersiella kanalernas utveckling jämte public service och se att public service satsar på kvalitet därför att det är deras uppdrag och ansvar gentemot tittarna, medan de kommersiella kanalernas ansvar är gentemot finansiä- rerna. Mediepolitikens viktigaste uppgift är att ge röst åt de annars maktlösa. Det gör man bland annat ge- nom att begränsa makten för de stora koncernerna och fördela makten till många. Fru talman! Härmed yrkar jag bifall till kulturut- skottets förslag i betänkandet i sin helhet.

Fru talman! Idén om public service, en radio och television i allmänhetens tjänst, bygger på mål och synsätt för det gemensammas bästa. Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion är eterme- dier som vi politiker har ett visst inflytande över. Av de här bolagen kan vi kräva sådant som vi inte kan kräva av kommersiella kanaler. Här finns folkbild- ningsmålet; de ska ha en viss andel samhällsinforme- rande program; de ska spegla såväl kvinnors som mäns vardag; det ska finnas program med intresse för alla grupper i samhället; programmen ska geografiskt vara tillgängliga för alla och opartiskt spegla sam- hälls- och kulturlivet i hela landet. Public service ska också erbjuda program på in- vandrar- och minoritetsspråken och serva olika grup- per av funktionshindrade, exempelvis genom att texta programmen. Vänsterpartiet vill här också driva på för en ökad omfattning av teckentolkade och även syntolkade TV-program. Uppläst textremsa kan för- utom synskadade även vara till hjälp för personer med andra handikapp. I det sammanhanget kommer digitaliseringen att i hög grad underlätta, vilket även Moderaterna borde se som någonting positivt och inte som ett fiasko. Vi är dock eniga med majoriteten i utskottet om att villkoren för sändningstillstånd vad gäller programtextning ska diskuteras och eventuellt förändras inför nästa sändningsperiod. Under pågåen- de är det granskningsnämndens uppgift att se till att gällande villkor följs. Public service-tanken är än viktigare i dag när så många kommersiella kanaler på radio- och TV- området tillkommit. Oberoendet och friheten från ekonomiska och politiska maktsfärer samt höga kva- litetskrav kan endast garanteras av en radio och TV i allmänhetens tjänst. Detta kan vi göra utan att public service blir någon maktens megafon. Det grundar sig på systemet med fristående bolag som har ett ram- avtal med staten att jobba efter. Avtalet innehållet krav av den typ som jag inledningsvis nämnde, men de reglerar inte själva innehållet. Viktigt för bolagens fristående ställning är också att de inte reklamfinan- sieras utan står fria från marknadskrafterna. Därför ska inte heller reklam få bli en finansieringskälla. Vänsterpartiet anser därför att Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion även i framtiden bör finansieras med licensmedel. Jag är liksom Lennart Kollmats förvånad över Moderaternas vilja att återinföra stats-TV. Det är någonting som bara finns i ett fåtal länder. Dessutom är dessa länder inte förknippade med demokrati. Men det Moderater- na egentligen vill är att underlätta utförsäljning av Sveriges Television, typisk moderat politik. Moderaterna menar att detta finansieringssystem skulle hämma utvecklingen. Jag skulle vilja hävda motsatsen. Vi kan i dag jämföra de kommersiella kanalernas utveckling jämte public service och se att public service satsar på kvalitet därför att det är deras uppdrag och ansvar gentemot tittarna, medan de kommersiella kanalernas ansvar är gentemot finansiä- rerna. Mediepolitikens viktigaste uppgift är att ge röst åt de annars maktlösa. Det gör man bland annat ge- nom att begränsa makten för de stora koncernerna och fördela makten till många. Fru talman! Härmed yrkar jag bifall till kulturut- skottets förslag i betänkandet i sin helhet.

Fru talman! Idén om public service, en radio och television i allmänhetens tjänst, bygger på mål och synsätt för det gemensammas bästa. Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion är eterme- dier som vi politiker har ett visst inflytande över. Av de här bolagen kan vi kräva sådant som vi inte kan kräva av kommersiella kanaler. Här finns folkbild- ningsmålet; de ska ha en viss andel samhällsinforme- rande program; de ska spegla såväl kvinnors som mäns vardag; det ska finnas program med intresse för alla grupper i samhället; programmen ska geografiskt vara tillgängliga för alla och opartiskt spegla sam- hälls- och kulturlivet i hela landet. Public service ska också erbjuda program på in- vandrar- och minoritetsspråken och serva olika grup- per av funktionshindrade, exempelvis genom att texta programmen. Vänsterpartiet vill här också driva på för en ökad omfattning av teckentolkade och även syntolkade TV-program. Uppläst textremsa kan för- utom synskadade även vara till hjälp för personer med andra handikapp. I det sammanhanget kommer digitaliseringen att i hög grad underlätta, vilket även Moderaterna borde se som någonting positivt och inte som ett fiasko. Vi är dock eniga med majoriteten i utskottet om att villkoren för sändningstillstånd vad gäller programtextning ska diskuteras och eventuellt förändras inför nästa sändningsperiod. Under pågåen- de är det granskningsnämndens uppgift att se till att gällande villkor följs. Public service-tanken är än viktigare i dag när så många kommersiella kanaler på radio- och TV- området tillkommit. Oberoendet och friheten från ekonomiska och politiska maktsfärer samt höga kva- litetskrav kan endast garanteras av en radio och TV i allmänhetens tjänst. Detta kan vi göra utan att public service blir någon maktens megafon. Det grundar sig på systemet med fristående bolag som har ett ram- avtal med staten att jobba efter. Avtalet innehållet krav av den typ som jag inledningsvis nämnde, men de reglerar inte själva innehållet. Viktigt för bolagens fristående ställning är också att de inte reklamfinan- sieras utan står fria från marknadskrafterna. Därför ska inte heller reklam få bli en finansieringskälla. Vänsterpartiet anser därför att Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion även i framtiden bör finansieras med licensmedel. Jag är liksom Lennart Kollmats förvånad över Moderaternas vilja att återinföra stats-TV. Det är någonting som bara finns i ett fåtal länder. Dessutom är dessa länder inte förknippade med demokrati. Men det Moderater- na egentligen vill är att underlätta utförsäljning av Sveriges Television, typisk moderat politik. Moderaterna menar att detta finansieringssystem skulle hämma utvecklingen. Jag skulle vilja hävda motsatsen. Vi kan i dag jämföra de kommersiella kanalernas utveckling jämte public service och se att public service satsar på kvalitet därför att det är deras uppdrag och ansvar gentemot tittarna, medan de kommersiella kanalernas ansvar är gentemot finansiä- rerna. Mediepolitikens viktigaste uppgift är att ge röst åt de annars maktlösa. Det gör man bland annat ge- nom att begränsa makten för de stora koncernerna och fördela makten till många. Fru talman! Härmed yrkar jag bifall till kulturut- skottets förslag i betänkandet i sin helhet.

Fru talman! Idén om public service, en radio och television i allmänhetens tjänst, bygger på mål och synsätt för det gemensammas bästa. Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion är eterme- dier som vi politiker har ett visst inflytande över. Av de här bolagen kan vi kräva sådant som vi inte kan kräva av kommersiella kanaler. Här finns folkbild- ningsmålet; de ska ha en viss andel samhällsinforme- rande program; de ska spegla såväl kvinnors som mäns vardag; det ska finnas program med intresse för alla grupper i samhället; programmen ska geografiskt vara tillgängliga för alla och opartiskt spegla sam- hälls- och kulturlivet i hela landet. Public service ska också erbjuda program på in- vandrar- och minoritetsspråken och serva olika grup- per av funktionshindrade, exempelvis genom att texta programmen. Vänsterpartiet vill här också driva på för en ökad omfattning av teckentolkade och även syntolkade TV-program. Uppläst textremsa kan för- utom synskadade även vara till hjälp för personer med andra handikapp. I det sammanhanget kommer digitaliseringen att i hög grad underlätta, vilket även Moderaterna borde se som någonting positivt och inte som ett fiasko. Vi är dock eniga med majoriteten i utskottet om att villkoren för sändningstillstånd vad gäller programtextning ska diskuteras och eventuellt förändras inför nästa sändningsperiod. Under pågåen- de är det granskningsnämndens uppgift att se till att gällande villkor följs. Public service-tanken är än viktigare i dag när så många kommersiella kanaler på radio- och TV- området tillkommit. Oberoendet och friheten från ekonomiska och politiska maktsfärer samt höga kva- litetskrav kan endast garanteras av en radio och TV i allmänhetens tjänst. Detta kan vi göra utan att public service blir någon maktens megafon. Det grundar sig på systemet med fristående bolag som har ett ram- avtal med staten att jobba efter. Avtalet innehållet krav av den typ som jag inledningsvis nämnde, men de reglerar inte själva innehållet. Viktigt för bolagens fristående ställning är också att de inte reklamfinan- sieras utan står fria från marknadskrafterna. Därför ska inte heller reklam få bli en finansieringskälla. Vänsterpartiet anser därför att Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion även i framtiden bör finansieras med licensmedel. Jag är liksom Lennart Kollmats förvånad över Moderaternas vilja att återinföra stats-TV. Det är någonting som bara finns i ett fåtal länder. Dessutom är dessa länder inte förknippade med demokrati. Men det Moderater- na egentligen vill är att underlätta utförsäljning av Sveriges Television, typisk moderat politik. Moderaterna menar att detta finansieringssystem skulle hämma utvecklingen. Jag skulle vilja hävda motsatsen. Vi kan i dag jämföra de kommersiella kanalernas utveckling jämte public service och se att public service satsar på kvalitet därför att det är deras uppdrag och ansvar gentemot tittarna, medan de kommersiella kanalernas ansvar är gentemot finansiä- rerna. Mediepolitikens viktigaste uppgift är att ge röst åt de annars maktlösa. Det gör man bland annat ge- nom att begränsa makten för de stora koncernerna och fördela makten till många. Fru talman! Härmed yrkar jag bifall till kulturut- skottets förslag i betänkandet i sin helhet.

Fru talman! Idén om public service, en radio och television i allmänhetens tjänst, bygger på mål och synsätt för det gemensammas bästa. Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion är eterme- dier som vi politiker har ett visst inflytande över. Av de här bolagen kan vi kräva sådant som vi inte kan kräva av kommersiella kanaler. Här finns folkbild- ningsmålet; de ska ha en viss andel samhällsinforme- rande program; de ska spegla såväl kvinnors som mäns vardag; det ska finnas program med intresse för alla grupper i samhället; programmen ska geografiskt vara tillgängliga för alla och opartiskt spegla sam- hälls- och kulturlivet i hela landet. Public service ska också erbjuda program på in- vandrar- och minoritetsspråken och serva olika grup- per av funktionshindrade, exempelvis genom att texta programmen. Vänsterpartiet vill här också driva på för en ökad omfattning av teckentolkade och även syntolkade TV-program. Uppläst textremsa kan för- utom synskadade även vara till hjälp för personer med andra handikapp. I det sammanhanget kommer digitaliseringen att i hög grad underlätta, vilket även Moderaterna borde se som någonting positivt och inte som ett fiasko. Vi är dock eniga med majoriteten i utskottet om att villkoren för sändningstillstånd vad gäller programtextning ska diskuteras och eventuellt förändras inför nästa sändningsperiod. Under pågåen- de är det granskningsnämndens uppgift att se till att gällande villkor följs. Public service-tanken är än viktigare i dag när så många kommersiella kanaler på radio- och TV- området tillkommit. Oberoendet och friheten från ekonomiska och politiska maktsfärer samt höga kva- litetskrav kan endast garanteras av en radio och TV i allmänhetens tjänst. Detta kan vi göra utan att public service blir någon maktens megafon. Det grundar sig på systemet med fristående bolag som har ett ram- avtal med staten att jobba efter. Avtalet innehållet krav av den typ som jag inledningsvis nämnde, men de reglerar inte själva innehållet. Viktigt för bolagens fristående ställning är också att de inte reklamfinan- sieras utan står fria från marknadskrafterna. Därför ska inte heller reklam få bli en finansieringskälla. Vänsterpartiet anser därför att Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion även i framtiden bör finansieras med licensmedel. Jag är liksom Lennart Kollmats förvånad över Moderaternas vilja att återinföra stats-TV. Det är någonting som bara finns i ett fåtal länder. Dessutom är dessa länder inte förknippade med demokrati. Men det Moderater- na egentligen vill är att underlätta utförsäljning av Sveriges Television, typisk moderat politik. Moderaterna menar att detta finansieringssystem skulle hämma utvecklingen. Jag skulle vilja hävda motsatsen. Vi kan i dag jämföra de kommersiella kanalernas utveckling jämte public service och se att public service satsar på kvalitet därför att det är deras uppdrag och ansvar gentemot tittarna, medan de kommersiella kanalernas ansvar är gentemot finansiä- rerna. Mediepolitikens viktigaste uppgift är att ge röst åt de annars maktlösa. Det gör man bland annat ge- nom att begränsa makten för de stora koncernerna och fördela makten till många. Fru talman! Härmed yrkar jag bifall till kulturut- skottets förslag i betänkandet i sin helhet.

Fru talman! Min allra första kontakt med TV var VM-fotbollen 1958. En granne hade satt ut sin TV i trädgården och tog entréavgift, och så fick vi se mat- cherna. Inte kunde vi då ana att TV så småningom skulle finnas i nästan alla svenska hem. Men så är det i dag, och då är det viktigt att så många som möjligt får tillgång till det som TV erbjuder och att innehålet i så hög grad som möjligt motsvarar det som efterfrå- gas. För Centerpartiet är det självklart att värna om programtextning, uppläsning av textremsa och att påtala de besvär som störande bakgrundsljud orsakar. Människor med olika funktionshinder ska ha tillgång till TV-programmen. Jag ska säga några ord om TV-gudstjänsterna. Som präst ser jag naturligtvis helst att folk söker sig till kyrkorna för att fira gudstjänst, och jag vet att mina kolleger inom frikyrkorna tycker likadant. Men det är ett faktum att gudstjänstutbudet i de olika sam- funden av olika anledningar fortsätter att minska. Detta gäller särskilt på landsbygden, där det kan vara långt till närmaste gudstjänstställe. Då kan söndagens TV-gudstjänst vara ett bra alternativ. Därför är det oroande att TV i allt större utsträck- ning väljer att sända studiogudstjänster i stället för att genomföra sändningar på plats i en kyrka. TV- gudstjänsterna ses även av många äldre, sjuka, funk- tionshindrade och människor som av olika anledning- ar inte kan besöka hembygdens kyrka. För det äldre par som tidigare åkt bil till gudstjänsten känns det nu lugnare att låta bilen stå och i stället följa TV- gudstjänsten. Då vill de se gudstjänsten från en kyrka någonstans i Sverige och inte från en TV-studio. För människors andliga upplevelse spelar kyrko- rummet en stor roll, och en TV-studio kan aldrig ge samma atmosfär. De TV-sända gudstjänsterna ger också tittarna kulturella upplevelser genom att kyrko- byggnader från olika tidsepoker visas och att hela landet får tillgång till sändningskyrkans yttre och inre miljö. Ena söndagen får vi se gudstjänst från bönhu- set i Västerbotten och den andra söndagen från kate- dralen S:t Johannes i Malmö. Jag kan förstå att TV i besparingstiden söker olika alternativ, men jag anser ändå att våra TV- gudstjänster från de olika samfunden bör sändas från olika håll i landet. Jag gläder mig åt att Kristdemo- kraterna sympatiserar med denna åsikt. Jag tror också att det finnas enskilda i de andra partierna som tycker likadant. Fru talman! Givetvis står jag bakom Centerparti- ets reservationer och de bifallsyrkanden som Birgitta Sellén har framfört.