Rådgivningen i lantbruket (Betänkande 1989/90:JoU12 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1989/90:JoU12

Rådgivningen i lantbruket

1989/90

JoU12

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet en motion (m) med förslag om
samordning och effektivisering av lantbrukets rådgivning. Utskottet
delar motionärernas mening att rådgivningsverksamheten behöver ses
över och utgår från att regeringen kommer att låta verkställa en
översyn sedan beslut fattats om den nya inriktningen av jordbrukspolitiken.
I avvaktan härpå avstyrks motionen.

Motionen

I motion 1988/89:Jo255 av Sven Eric Lorentzon och Ingrid Hemmingsson
(båda m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
samordning och effektivisering av lantbrukets rådgivning.

Motionärerna framhåller att fa näringar är utsatta för så stora krav
på förändring och anpassning som lantbruksnäringen. Produktionsinriktningen
måste förändras för att minimera kostnaderna för överproduktion.
Miljökraven ökar. Konsumenterna blir alltmer kvalitetsmedvetna.
Bondens ekonomi har försvagats. Under sådana förhållanden är
det nödvändigt med en effektiv och väl anpassad rådgivning och
forskning som kan ge lantbrukaren hjälp att klara alla omställningar
och även de ekonomiska problem som uppstår. Den rådgivning som i
dag ges till lantbrukarna är splittrad mellan olika intressenter, framhåller
motionärerna. Det finns behov av samordnad rådgivning. I samarbete
med stat, landsting och näring borde resurserna kunna samlas till
lantbrukscentra, eventuellt koncentrerade kring länens lantbruksskolor.
Hushållningssällskapen utgör enligt motionen också en resurs som
har stor betydelse.

1 Riksdagen 1989190. 16 sami. Nr 12

Utskottet

Bakgrund

Förslag till en ny livsmedelspolitik har nyligen framlagts av en parlamentarisk
arbetsgrupp för livsmedelspolitiken (Ds 1989:63). Regeringen
har meddelat sin avsikt att lägga fram proposition i frågan under
innevarande riksmöte.

Rådgivning till lantbruket meddelas i dag av företrädare för en rad
olika instanser — såväl statliga som privata. En viktig roll spelar
lantbruksverket — lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. Lantbruksnämnderna
skall svara för en rådgivning som tar sikte på att
behålla en tillräcklig livsmedelsproduktion inom landet. De har vidare
att vaka över att livsmedelspolitikens miljö- och naturresursmål genomförs
och att lagarna om kontroll av husdjur, fodermedelskvalitet,
naturvårdshänsyn etc. följs. I samband med denna myndighetsutövning
meddelas en omfattande rådgivning. Lantbruksnämnderna förfogar
även över ett antal rådgivare till trädgårdsnäringen.

Vid sidan härav meddelas rådgivning av olika institutioner och organisationer.
Hushållningssällskapen har under de senaste tio åren utvecklat
och expanderat sin rådgivning. Husdjursorganisationen (Svensk Husdjursskötsel,
SHS) bedriver rådgivning nära kopplad till semin-, kontroll-
och djurhälsoverksamheten. Lantbrukskooperationens olika organ,
lantmännenföreningarna och Svenska lantmännens riksförbund,
slakteriorganisationen, mejeriorganisationen och DB (tidigare driftsbyrån)
m.fl. svarar för en omfattande rådgivningsverksamhet. Vid sidan
därav tillhandahålls tjänster av rådgivningskaraktär av banker, privata
firmor och privata konsultföretag.

Länsförvaltningens omorganisation, vissa utredningar
m.m.

Riksdagen behandlar för närvarande frågan om samordnad länsförvaltning
(prop. 1988/89:154, 1989/90:JoUly, BoU4, BoU9). Enligt förslaget
skall lantbruksnämndernas nuvarande uppgifter fr.o.m. den 1 juli 1991
ingå i den nya länsstyrelsen. Civilministern anför i propositionen, med
instämmande i lantbruksstyrelsen remissyttrande, att det inom lantbruksverket
har gjorts stora insatser, inte minst inom ramen för
rådgivningen, för att bredda möjligheterna till en utkomst i glesbygden
och att hålla landsbygden levande. Som lantbruksstyrelsen påpekar
finns det starka samband mellan lantbruksnämndernas myndighetsutövning
och den rådgivning nämnderna bedriver. Det är därför inte
möjligt att skilja rådgivningen från den övriga verksamheten. Lantbruksnämnden
bör i sin helhet ingå i den nya länsstyrelsen. Enligt
propositionen är det vidare troligt att en ny livsmedelspolitik får
konsekvenser för fördelningen i riket av de personella resurser som
skall användas för dess genomförande. Möjlighet måste finnas för att
omfördela dessa. En sådan omfördelning bör behandlas efter det att
propositionen om ändrad livsmedelspolitik lagts fram.

1989/90:JoU12

Jordbruksutskottet har i sitt yttrande över propositionen tillstyrkt
regeringens förslag och överväganden i avsnitten om bl.a. lantbruket.
Utskottet understryker det angelägna i att den nya länsstyrelsen får en
hög kompetens i frågor som berör de areella näringarna. Mot den
bakgrunden har utskottet avstyrkt en motion (m) där det bl.a. föreslås
att den rena rådgivningsverksamheten överfors till andra huvudmän.
Bostadsutskottet har i allt väsentligt instämt i jordbruksutskottets bedömning.

Konsulentverksamheten vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, bedriver
viss rådgivning inom ramen för fortbildningen av rådgivare till
lantbruket. Regeringen har nyligen tillkallat en särskild utredare för
att se över verksamhetens inriktning och styrning vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Enligt direktiven (Dir. 1989:31) bör utredaren granska
hur SLU:s konsulentverksamhet fyller sitt syfte och föreslå förbättringar.
En utgångspunkt bör därvid vara att SLU:s ansvarsområde inte
skall vidgas till den rådgivning och information som i första hand
ankommer på sektorsmyndigheterna.

Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, KSLA, har nyligen behandlat
frågor om samverkan inom lantbrukssektorn i ett par arbetsgrupper.
I rapporten Rådgivning inom jordbruk och trädgård (Rapport nr
38 från KSLA) föreslås en integrering av utbildningen vid lantbruksskolorna
med den obundna rådgivningen från olika organ. Rapporten
har överlämnats av akademien till jordbruksutskottet med skrivelse
den 2 oktober 1989. Enligt skrivelsen bör samverkan mellan olika
landsting kunna ske beträffande utbudet, så att skolorna i olika län
kan utveckla olika specialistkompetens och att ersättningar mellan
länen löses i positiv anda med sikte på bästa möjliga totala lösning.
Vidare bör samverkan mellan sektorerna jord och skog ökas. Tjänsteutbytet
mellan olika organisationer som lantbruksnämnd, hushållningssällskap,
skogsvårdsstyrelse, lantbruksskolor bör underlättas.
Lämpligen kan en försöksverksamhet startas i någon region, framhåller
akademien.

I några län är enligt vad utskottet erfarit frågan om samordning av
utbildning och fortbildning samt rådgivning till yrkesutövarna inom
lantbruksnäringarna aktuell. Bl.a. har i de skånska länen en arbetsgrupp
föreslagit en principmodell innebärande en samverkansstruktur
för utbildning, information och rådgivning. Diskussioner i samma
riktning har förts i Skaraborgs län. I Jämtlands län fungerar sedan
någon tid en ledningsgrupp kallad Rådgivning Z, inom vilken samordning
sker av lantbruksnämndens, hushållningssällskapets och Nedre
Norrlands producentförenings (NNP) rådgivningsverksamhet.

Utskottets överväganden

Utskottet framhöll i sitt yttrande över förslaget till samordnad länsförvaltning
att lantbruket för närvarande befinner sig i en situation där
viktiga förändringar kan väntas inom en snar framtid och där behovet
av samordnade och enhetliga lösningar är stort när det gäller t.ex.

1989/90:JoU12

frågor om lantbruk och landsbygdsutveckling, omställning av jordbruksmark,
landskapsvård samt miljö- och regionalpolitiska insatser
(prop. 1988/89:154, 1989/90:JoUly).

Som framgår av den redovisning som lämnats i det föregående har
berörda utskott under behandlingen av propositionen om samordnad
länsförvaltning anslutit sig till regeringens mening att det med hänsyn
till det starka samband som finns mellan lantbruksnämndernas myndighetsutövning
och den rådgivning nämnderna bedriver inte är möjligt
att skilja rådgivningen från nämndernas övriga verksamhet.

Som likaledes framgår av redovisningen meddelas rådgivning till
lantbruket av en rad olika organ. Utskottet delar motionärernas mening
att en översyn och samordning av rådgivningen ter sig särskilt
angelägen med hänsyn till de krav som kommer att ställas på näringens
förmåga att utforma ett uthålligt lantbruk även i framtiden.

Utskottet finner således liksom motionärerna att den rådgivningsverksamhet
som från olika håll ges till lantbruket bör så långt möjligt
samordnas. Utskottet utgår från att regeringen, så snart det lämpligen
kan ske sedan beslut fattats om den nya livsmedelspolitiken, låter
utreda hur en sådan samordning bäst kan åstadkommas. Om en sådan
prövning ej kommer till stånd har utskottet för avsikt att ta upp frågan
på nytt. Med det anförda synes syftet med motionen till väsentlig del
tillgodosett. Denna påkallar därför icke någon ytterligare riksdagens
åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo255.

Stockholm den 5 december 1989
På jordbruksutskottets vägnar

Hans Gustafsson

Närvarande: Hans Gustafsson (s), Sven Eric Lorentzon (m), Grethe
Lundblad (s), Martin Segerstedt (s). Jens Eriksson (m), Jan Fransson
(s), Margareta Winberg (s), Ingvar Eriksson (m), Bengt Rosén (fp),
Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp),
Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Karin Starrin (c), Anders Castberger
(fp) och Sylvia Pettersson (s).

1989/90:JoU12

gotab 99358, Stockholm 1989