Pyrotekniska varor
Betänkande 1997/98:NU11
Näringsutskottets betänkande
1997/98:NU11
Pyrotekniska varor
Innehåll
1997/98 NU11 Ärendet I detta betänkande behandlas nio motioner från allmänna motionstiden om pyrotekniska varor. På inbjudan av utskottet har 15 remissinstanser yttrat sig över motionerna. Vidare har upplysningar och synpunkter i ärendet lämnats inför utskottet av företrädare för Sprängämnesinspektionen, Svenska Kennelklubben och Antismällarprojektet samt Sveriges Järnhandlareförbund och Linders Pyrotekniska AB. Från det sistnämnda företaget har även en skrivelse inkommit. Härutöver har utskottet mottagit två skrivelser från Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund med synpunkter på förvaring, hantering och försäljning av pyrotekniska varor. Ett stort antal skrivelser och vykort från privatpersoner med synpunkter på användningen av pyrotekniska varor har också inkommit.
Sammanfattning
Utskottet föreslår, med anledning av nio motioner, att frågan om pyrotekniska varor skall bli föremål för en samlad översyn. Den senaste genomgripande översynen av bestämmelserna om pyrotekniska varor genomfördes år 1975. Enligt utskottets mening gör utvecklingen när det gäller hanteringen av pyrotekniska varor att en förnyad översyn nu är motiverad. En sådan översyn bör omfatta såväl det gällande regelverket som frågor rörande kontroll, tillsyn och information. Också erfarenheterna från andra länder, t.ex. Danmark, Norge, Finland och Tyskland, bör inhämtas. Utskottet pekar också på att det finns oklarheter när det gäller reglerna för hanteringen av pyrotekniska varor, bl.a. i fråga om möjligheter att ta fyrverkerier i beslag och beträffande förvaringen av fyrverkeriartiklar.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande: 1997/98:N228 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fyrverkerier. 1997/98:N229 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att smällare förbjuds i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:N230 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av hanteringen av fyrverkeriartiklar. 1997/98:N231 av Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstiftning mot fyrverkerier och smällare. 1997/98:N232 av Bengt Silfverstrand och Marianne Jönsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot vissa pyrotekniska varor (smällare). 1997/98:N233 av Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot användning av pyrotekniska artiklar, framför allt de som avger knalleffekt. 1997/98:N234 av Berit Oscarsson och Eva Johansson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fyrverkerier och smällare. 1997/98:N278 av Anna Åkerhielm (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av ordningslagen. 1997/98:N295 av Michael Stjernström (kd) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontroll av åldersgränser och butiksägarnas ansvar, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolans och fritidsverksamhetens roll som informationsgivare, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldrarnas ansvar.
Utskottet
Inledning Under den allmänna motionstiden 1997 väcktes nio motioner om pyrotekniska varor - 1997/98:N232 (s), 1997/98:N233 (s), 1997/98:N234 (s), 1997/98: N229 (m), 1997/98:N231 (m), 1997/98:N278 (m), 1997/98:N230 (c), 1997/98:N228 (fp) och 1997/98:N295 (kd). Gemensamt för motionerna är att krav framställs på åtgärder för att komma till rätta med de problem som hanteringen av pyrotekniska varor kan ge upphov till. Utskottet behandlade våren 1996 motioner med likartade krav. Då genomfördes ett remissförfarande med berörda myndigheter, organisationer och företag. Inför den nu aktuella behandlingen har utskottet genomfört en ny remissomgång, varvid kretsen av remissinstanser har utökats.
Gällande lagstiftning
Lagen om brandfarliga och explosiva varor Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor reglerar hantering och import av sådana varor. Syftet med lagen är att förhindra att dessa varor orsakar brand eller explosion som inte är avsedd samt att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av varorna (1 §). I proposition 1997/98:90 om följdlagstiftning till miljöbalken m.m. föreslås att lagens syfte skall utvidgas till att omfatta även förebyggande och begränsande av skador på miljön, genom att ordet ?miljö? tillförs i 1 och 7 §§. Riksdagen behandlar denna fråga i början av juni 1998 (bet. 1997/98:JoU25). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har genom lagen bemyndigats att närmare ange området för lagens tillämplighet när det gäller att bestämma och närmare definiera de varor som skall inrymmas under benämningen explosiva varor (2 §). Den som hanterar explosiva varor skall vidta de åtgärder och försiktighetsmått som behövs för att förhindra brand eller explosion som inte är avsedd och för att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explosion (7 §). Begreppet hantering enligt lagen har en vid innebörd (3 §) ( även t.ex. användning omfattas av begreppet. Den som hanterar eller importerar explosiva varor skall ha tillstånd till det (11 §). Polisen eller Sprängämnesinspektionen prövar, enligt vad regeringen närmare föreskriver, frågor om tillstånd. I lagen finns vissa bestämmelser om straffansvar. Den som med uppsåt eller grov oaktsamhet bryter mot kravet på försiktighetsmått eller med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot bl.a. kravet på tillstånd eller mot föreskrifter som regeringen eller tillsynsmyndigheten har meddelat i olika hänseenden kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år (21 §). I förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor har regeringen meddelat bl.a. följande föreskrifter. Sprängämnesinspektionen får föreskriva om undantag från tillämpningen av lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen i fråga om vissa explosiva varor eller i fråga om viss hantering eller import (3 §). Till explosiva varor hänförs varor som består eller innehåller explosivämnen. Explosiva varor klassificeras enligt de närmare föreskrifter som Sprängämnesinspektionen utfärdar, och inspektionen meddelar beslut om ett ämne är att anse som explosivämne. Explosiva varor får hanteras eller importeras endast av den som har fyllt 18 år (9 §). För att en explosiv vara skall få hanteras eller importeras krävs att den är godkänd av Sprängämnesinspektionen (10 §). Beslut om godkännande skall innehålla uppgifter om bl.a. de villkor som skall gälla för varan (11 §). Frågor om tillstånd för allmänheten att hantera explosiva varor prövas av polisen (23 §). Den som har tillstånd att överlåta explosiva varor skall förvissa sig om att förvärvaren har rätt att inneha explosiva varor av det slag och den mängd som överlåtelsen avser (33 §). Pyrotekniska varor utgör enligt Sprängämnesinspektionens föreskrifter explosiva varor (SÄIFS 1989:8). Inspektionen har meddelat föreskrifter om godkännande av fyrverkeripjäser och pyrotekniska sceneffekter samt allmänna råd om godkännande av nöjesfyrverkerier (SÄIFS 1992:2). Av föreskrifterna följer bl.a. att godkännande av en pyroteknisk vara kan förenas med villkor. Antalet godkända fyrverkeripjäser uppgår för närvarande, enligt Sprängämnesinspektionen, till ca 3 000. En del av dessa pjäser räknas som s.k. mindre pyrotekniska artiklar, medan återstoden hör till den typ som klassificeras som s.k. större pyrotekniska varor. Denna uppdelning avspeglar sig i villkoret vid varans godkännande, nämligen att tillstånd för förvärv och innehav av respektive vara inte krävs av den som fyllt 15 respektive 18 år. Till de artiklar som fritt får förvärvas och innehas av den som har fyllt 15 år hör ett antal mindre fyrverkeripjäser med laddning av lägre vikt. De s.k. större pyrotekniska varorna utgörs dels av sådana som har en åldersgräns på 18 år, dels sådana som - förutom att ha en åldersgräns på 18 år - kräver polistillstånd.
Ordningslagen Ingripande mot störningar från fyrverkeripjäser kan ske med stöd av ordningslagen (1993:1617), som trädde i kraft den 1 april 1994 (prop. 1992/93: 210, bet. 1993/94:JuU1). I ordningslagen stadgas att pyrotekniska varor inte får användas utan tillstånd av polismyndigheten, om användningen med hänsyn till tidpunkten, platsens belägenhet och övriga omständigheter innebär risk för skada på eller någon beaktansvärd olägenhet för person eller egendom (3 kap. 7 §). I allmänmotiveringen i den aktuella propositionen anfördes (s. 119) att det inte finns skäl att motverka användningen i sig av pyrotekniska varor för nöjesändamål. Vid utformningen av en begränsning från ordningssynpunkt av användningen av pyrotekniska varor måste en avvägning göras av olika motstående intressen och hänsyn, sades det. En reglering i syfte att motverka ordningsstörningar bör självfallet utformas så att detta syfte blir tillgodosett i så hög grad som möjligt. Samtidigt är det angeläget att regleringen inte sträcker sig så långt att detta syfte i själva verket riskerar att motverkas genom att t.ex. ungdomar i ökad omfattning använder hemtillverkade ?bomber? av olika slag, hette det vidare. Den begränsning på området som regleringen innebär bör naturligtvis också vara så klart avgränsad som möjligt, anfördes det. Inte minst viktigt är härvid att regleringen är utformad så att den leder till efterlevnad utan att skapa onödig byråkrati för allmänheten och admi-nistrativt krångel för myndigheterna. I propositionen framhölls vidare att det inte är någon lämplig ordning att generellt kräva tillstånd av polisen beträffande de nöjesfyrverkerier i tätorter som av tradition anordnas hos en stor del av allmänheten vid nyår och vissa andra helger. I stället har regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, en kommun givits möjlighet att meddela de ytterligare föreskrifter för kommunen eller del av denna som behövs för att förhindra att människors hälsa eller egendom skadas till följd av användningen av pyrotekniska varor (3 kap. 9 §). Avsikten med den nämnda bestämmelsen är enligt specialmotiveringen (s. 284) att det skall kunna införas krav på tillstånd för eller förbud mot användningen av pyrotekniska varor inom ett visst begränsat område eller beträffande varor av visst slag. Behov av sådana åtgärder angavs kunna föreligga i fråga om särskilt känsliga platser, t.ex. vid sjukhus eller vårdhem eller på s.k. innetorg, där risken för att människors hälsa eller egendom (t.ex. husdjur) skadas till följd av användningen av pyrotekniska varor är mera påtaglig. Enligt ordningslagen (3 kap. 8 §) har vidare regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en kommun möjlighet att meddela de ytterligare föreskrifter för kommunen eller del av denna som behövs för att upprätthålla den allmänna ordningen på offentlig plats. I specialmotiveringen i propositionen (s. 284) påpekades att bestämmelsen ger uttryckligt stöd för lokala föreskrifter om användning av pyrotekniska varor i syfte att motverka ordningsstörningar på en offentlig plats.
Motionerna Det bör införas ett förbud mot vissa pyrotekniska varor - smällare - anförs det i motion 1997/98:N232 (s). Motionärerna anser att det inte råder några som helst tvivel om att lagändringar behövs för att stävja det starkt tilltagande missbruket av pyrotekniska varor, som i synnerhet kring nyårshelgerna anses ha kommit att bli ett allt svårare gissel för både människor och djur. Som utgångspunkt för en skärpning av lagstiftningen kan andra europeiska länder, vilka begränsat försäljningen av fyrverkerivaror, tjäna som exempel, sägs det. Av särskilt intresse är därvid Danmark, där smällare enligt motionärerna förbjudits och enbart försäljning av raketer tillåts. Motionärerna föreslår att Sverige följer det danska exemplet och inför ett förbud mot användning av smällare. I motion 1997/98:N233 (s) föreslås att det skall vidtas åtgärder mot användning av pyrotekniska artiklar - framför allt de som avger knalleffekt. Motivtexten i motionen överensstämmer i huvudsak med den i den nyssnämnda motionen. Regeringen bör överväga att införa en särskild lagparagraf som reglerar rätten att sälja pyrotekniskt material, i syfte att minimera försäljningen av större och tyngre pjäser till allmänheten, anförs det i motion 1997/98:N234 (s). En begränsning till mindre pyrotekniska föremål bör införas för allmänheten, medan större avskjutningar bör få utföras endast av kompetenta personer vid särskilda ramper, anser motionärerna. De hävdar att bruket av smällare har tenderat att öka alltmer under senare år, vilket medför olägenheter av olika slag. Det bör införas ett förbud mot smällare, anförs det också i motion 1997/98: N229 (m). Fyrverkerier på nyårsafton eller vid andra festliga tillfällen upplevs av många som höjdpunkter, säger motionären. Hon anser dock att användningen av smällare är ytterst plågsam för många människor och djur, såväl fysiskt som psykiskt. Smällare har varit upphov till många bränder, sägs det vidare. I motion 1997/98:N231 (m) begärs en skärpt lagstiftning mot fyrverkerier och smällare. Fyrverkerier har, från att ha varit ett festligt sätt att salutera det nya årets inträde, blivit en lång, utdragen pina för många människor och djur, hävdar motionären. Han redovisar att Landskronas kommun för flera år sedan tog beslut om att begränsa smällandet i områden vid sjukhus och ålderdomshem, vilket dock har visat sig vara verkningslöst. I Danmark finns en lagstiftning som skiljer mellan fyrverkerier med och utan ljudeffekt, varvid användandet av de sistnämnda kräver tillstånd, hävdar motionären. Han menar att det inte tycks finnas någon annan utväg än lagstiftning för att komma till rätta med det aktuella problemet i Sverige. Det bör göras en ändring av ordningslagen, anförs det i motion 1997/98: N278 (m). Mellan jul och nyår - och även under vissa andra tider - terroriseras omgivningen av vårdslösa ungdomar som i hänsynslös leklystnad bränner av sina smällare, säger motionären. Hon uppger att kommunstyrelsen i Helsingborg i september 1997 behandlade en motion angående förbud mot smällare och därvid bl.a. angav att 1995 års försök att stävja okynnessmällandet hade gett visst, om än otillräckligt, resultat. Kommunstyrelsen ansåg att en lösning på problemen med okynnessmällandet är att riksdagen skärper ordningslagen (3 kap. 7 §). I motion 1997/98:N230 (c) begärs en översyn av hanteringen av fyrverkeriartiklar. Vid varje nyårsfirande och kring de andra stora helgerna rapporteras om nya olyckor och tillbud i samband med hantering av fyrverkeriartiklar, anför motionären. Han hänvisar till att olyckorna ofta torde hänga samman med felaktig hantering av fyrverkeriartiklarna och menar att det därför inte räcker med insatser för att förbättra den tekniska kvaliteten eller laddningarnas storlek, utan att det också krävs begränsningar i hanteringen. Den omfattande användningen av fyrverkerier medför stora olägenheter för äldre människor, ljud- och ljuskänsliga djur samt flyktingar med krigsupplevelser m.fl., sägs det. Även i motion 1997/98:N228 (fp) begärs en översyn av lagstiftningen om fyrverkerier. I den aktuella lagen bör det göras en åtskillnad mellan fyrverkerier med och utan knalleffekt, anser motionären. Han föreslår, med hänvisning till gällande lagstiftning i Danmark och Norge, att det skall bli förbjudet att använda exempelvis s.k. bomber utan tillstånd. I motion 1997/98:N295 (kd), med rubriken Fyrverkeri, föreslås att riksdagen skall göra uttalanden om kontroll av åldersgränser och butiksägarnas ansvar, om skolans och fritidshemsverksamhetens roll som informationsgivare samt om föräldrarnas ansvar. Okynnesanvändningen av smällare och raketer har för länge sedan vuxit polisen över huvudet, säger motionären och menar att polisen, på grund av resursbrist, inte har någon möjlighet att kontrollera att gällande regler efterlevs. Han anser att totalförbud bör undvikas och att följande åtgärder i stället bör vidtas för att dämpa utbudet: (i) större ansvar bör kunna läggas på de försäljningsställen som saluför fyrverkerier, (ii) de farligaste bomberna bör tas ur marknaden genast, (iii) försäljning av fyrverkerier i icke-specialaffärer bör endast få ske inför de stora helgerna, (iv) kontrollen av åldersgränser bör intensifieras, (v) butiksägaren bör kunna hållas ansvarig om försäljning skett till minderårig, (vi) föräldrarnas ansvar bör poängteras samt (vii) skolan och fritidshemsverksamheten bör tydligare informera barn och ungdomar om farorna med raketer och smällare och om respekt och tolerans för andra människor.
Tidigare riksdagsbehandling m.m. Riksdagen avslog våren 1996 och våren 1997 motioner med krav dels på översyn av regelverket för hantering av fyrverkeriartiklar, dels på införande av vissa begränsningar i produktsortiment och i rätten att sälja pyrotekniska varor. Våren 1996 genomförde utskottet ett remissförfarande med anledning av de då aktuella motionerna. Utskottet fann efter en prövning att den gällande lagstiftningen var tillräcklig men ansåg det dock inte uteslutet att en viss uppstramning av tillsynen och kontrollen var erforderlig (bet. 1995/96: NU16). Våren 1997 hänvisade utskottet till den nyssnämnda remissbehandlingen och underströk att kommunerna genom ordningslagen har stöd för att ingripa mot avarter när det gäller hantering av pyrotekniska varor (bet. 1996/97:NU10 s. 58). Justitieminister Laila Freivalds besvarade i februari 1998 en interpellation (1997/98:107) av Sten Andersson (m) om åtgärder mot avlossande av s.k. nyårssmällare och i januari 1998 en fråga (1997/98:285) av Margitta Edgren (fp) om begränsningar mot smällare/raketer. I sina svar hänvisade justitieministern till gällande lagstiftning. Om det visar sig att denna inte tillfredsställande reglerar användningen av smällare och fyrverkerier måste den ändras, uppgav justitieministern. Frågan är emellertid inte okomplicerad och den berör flera departement, varför en arbetsgrupp har bildats för att se över frågan, sades det vidare. Statsrådet Leif Pagrotsky besvarade nyligen en fråga (1997/98:500) av Birgitta Wichne (m) - föranledd av den olycka orsakad av fyrverkeripjäser som inträffade i Borås i februari 1998 - om han är beredd att låta göra en översyn av reglerna för hantering av fyrverkeripjäser. I sitt svar redovisade statsrådet gällande lagstiftning. Han uppgav att sedan slutet av 1970-talet har reglerna för godkännande av nöjesfyrverkerier successivt skärpts och förtydligats. Detta arbete pågår fortlöpande hos Sprängämnesinspektionen. Med anledning av olyckan har inspektionen haft en medarbetare på platsen för att bistå polisen i den tekniska utredningen. Vidare har Statens haverikommission beslutat att undersöka olyckan i Borås. Kommissionens arbete, som bl.a. kommer att innefatta rutiner för förvaring av pyrotekniska produkter, går ut på att förhindra liknande olyckor i framtiden. Statsrådet anförde avslutningsvis att det är viktigt att de regler som finns också efterlevs. Om det visar sig att det med gällande lagstiftning inte är möjligt att ordna en tillfredsställande reglering av hanteringen av smällare och fyrverkerier måste lagstiftningen ändras, sade han. Den arbetsgrupp som justitieministern hänvisade till i sina svar är en tjänstemannagrupp med representanter för Jordbruks-, Justitie-, Närings- och handels-, Utrikes-, Försvars-, Social-, Inrikes- och Miljödepartementen och med Jordbruksdepartementet som sammankallande. Inom ramen för gruppens arbete har bl.a. undersökts vilka möjligheter till agerande som gällande lagstiftning ger.
Vissa uppgifter om fyrverkeribranschen Industriell framställning av nöjesfyrverkerier förekommer endast i ringa omfattning i Sverige. För närvarande finns det ett tiotal importörer, med en sammanlagd omsättning på ca 230 miljoner kronor. Huvuddelen av handeln sker vid nyår (ca 80 %), påsk och valborg. Den handel som förekommer vid andra tidpunkter omfattar jubileums- och födelsedagsfyrverkerier och inte smällare. Evenemangsföretag, vars verksamhet helt eller delvis består av uppskjutande av arrangerade fyrverkerier, bedöms uppgå till knappt 20 stycken. Omsättningen uppskattas till ca 15 miljoner kronor exklusive mervärdesskatt. Kunderna är huvudsakligen företag och institutioner. Antalet sysselsatta i fyrverkeribranschen uppskattas till ca 100. Dessutom tillkommer ett stort antal extra fyrverkeriarbetare i evenemangsföretagen. Antalet handelstillstånd beräknas vara ca 5 000, varav ca 4 000 handlare bedöms bedriva en aktiv försäljning.
Remissyttranden
Inledning Utskottet genomförde, som nämnts, inför behandlingen av motioner om pyrotekniska varor våren 1996 ett remissförfarande. En förnyad remiss med 15 remissinstanser har genomförts med anledning av de nu aktuella motionerna. De inkomna remissvaren finns att tillgå hos utskottet. I det följande redovisas bl.a. de olika remissinstansernas inställning till behovet av åtgärder rörande pyrotekniska varor. Företrädare för Sprängämnesinspektionen, Svenska Kennelklubben och Antismällarprojektet samt Sveriges Järnhandlareförbund och Linders Pyrotekniska AB har vidare inför utskottet framfört kompletterande upplysningar och synpunkter i ärendet.
Sprängämnesinspektionen Sprängämnesinspektionen är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör brandfarliga och explosiva varor. Det övergripande målet för verksamheten är att förebygga att personer och egendom kommer till skada vid hantering av sådana varor. Inspektionen redovisar i sitt svar de åtgärder rörande pyrotekniska varor som vidtagits under de senaste åren. Informationsspridningen har intensifierats genom bl.a. informationsblad, vilka främst har varit avsedda som hjälpmedel åt de lokala polismyndigheterna, men som även spritts till räddningstjänster, importörer, försäljningsställen, skolor och privatpersoner. Ett informationsblad (SÄI-INFO 1995:3) avser kontroll av försäljningsställen för pyrotekniska varor och innehåller en checklista över de kontrollpunkter som polisen bör följa vid tillsyn av försäljningsställen. Ett annat informationsblad (SÄI-INFO 1996:1), med rubriken Varning för triacetoncykloperoxid (TACP) livsfara! och som främst är riktat till polis, skolor och räddningstjänster, innehåller en varning för ett recept på internet på ett ämne med explosiva egenskaper. Ett tredje informationsblad (SÄI-INFO 1997:3) om försäljning av fyrverkerier ger upplysningar om de krav som ställs på ett försäljningsställe och vilken kompetens som personalen bör besitta. Polisen har använt de först- och sistnämnda informationsbladen i en intensifierad tillsynsverksamhet. Inspektionen har också medverkat i framtagningen och distributionen av en video som är avsedd att visas i gymnasie- och högstadieklasser. Videon, som visar vad som kan bli konsekvenserna om man försöker ?göra om? en fyrverkeriartikel, har spritts till ca 1 000 skolor. Inspektionen pekar på den förändring som gjordes hösten 1994 av den aktuella förordningen (33 §) och som innebär att en återförsäljare kan åtalas vid försäljning av pyrotekniska varor till en person som inte får inneha dem. Inspektionen redovisar vidare att den efter nyårshelgen 1996/97, då problem med s.k. flygande skott (?Thunder King?) förekom, beslöt om att den aktuella typen av varor fr.o.m. den 1 februari 1997 enbart får säljas som del i en fyrverkeriförpackning och att de efter valborgsmässoaftonen 1998 inte längre får säljas till allmänheten. När det gäller frågan om förbud mot smällare säger inspektionen att erfarenheterna tydligt visar att förekomsten av olagliga artiklar, såväl hemtillverkade som insmugglade, kommer att öka med ett förbud. En jämförelse med Danmark visar, enligt inspektionen, att de olagliga pjäser som där förekommer är betydligt kraftigare än de som finns på den svenska marknaden. En fördel med att tillåta smällare anges vidare vara att dessa då förses med svenska bruksanvisningar och att de kontrolleras regelbundet mot gällande svenska krav. Inspektionen nämner i sitt remissvar att det i massmedierna har förekommit vissa uppgifter om skadeomfattning, som enligt inspektionens uppfattning är överdrivna och inte vilar på en saklig grund. Även om problemen med användning av pyrotekniska artiklar dock inte skulle ha så stor omfattning som hävdats från några håll, får självfallet de skador och olägenheter som faktiskt uppkommer inte förringas, betonar inspektionen. De åtgärder som enligt inspektionens mening i första hand bör övervägas är följande: - Försäljningstiderna bör begränsas enligt finsk modell, dvs. försäljning bör vara förbjuden under perioden 1(26 december samt motsvarande perioder före påsk och valborg. - En utökning bör ske av kontroll och tillsyn av försäljningsställen och importörer, vilket kräver ytterligare resurser till berörda myndigheter. - Tillgången på smällare bör begränsas, genom att smällare enbart skall få säljas i fyrverkerisatser. Förbud mot smällare anses dock olämpligt. - I det fall att ordningslagens 3 kap. 7 § skulle förändras så att ett generellt krav på tillstånd för avskjutning av fyrverkerier införs, bör tiderna kring nyår, påsk och valborg vara tillståndsfria. - Tydligare riktlinjer för polismyndigheterna bör utformas, så att det klarläggs att dessa har rätt att beslagta fyrverkerier från minderåriga. Detta bör göras med stöd av ordningslagen eller lagen om brandfarliga och explosiva varor. - En förnyad informationskampanj bör riktas till ungdomar via skolan, och information till föräldrar om att langning av fyrverkerier till minderåriga är olaglig bör lämnas.
Rikspolisstyrelsen Rikspolisstyrelsen hänvisar inledningsvis till det svar styrelsen lämnade vid utskottets föregående remissförfarande. Den uppfattning som styrelsen då redovisade kvarstår, nämligen att hanteringen av pyrotekniska varor bör bli föremål för en översyn i skärpande riktning. Styrelsen är tveksam till ett förbud mot försäljning av smällare, med hänvisning till risken för illegal hemtillverkning. Ett eventuellt förbud bör, enligt styrelsen, inte införas innan erfarenheter har inhämtats från sådana länder som har infört liknande åtgärder, bl.a. Finland och Danmark. En begränsning av försäljningstiden, gärna i kombination med en höjd åldersgräns från 15 till 18 år, anses kunna vara en verkningsfull åtgärd för att stävja förekommande ofog. Styrelsen anser att förvärv och innehav av fyrverkeripjäser med stor sprängverkan (t.ex. jubileumsbomber och bombraketer) alltid bör kräva polismyndighetens tillstånd. Andra nöjesfyrverkerier, dvs. sådana med lägre sprängkraft och effekt än de nyssnämnda, bör kunna inköpas utan tillstånd av polismyndighet under en begränsad tid under året, t.ex. några dagar före nyår och påsk, medan det under övrig tid bör fordras tillstånd av polismyndighet. Styrelsen framhåller också skolans och fritidsverksamhetens roll som informationsgivare och föräldrars ansvar när det gäller smällare. Sammantaget skulle Rikspolisstyrelsen med tillfredsställelse se att en översyn av bestämmelserna om pyrotekniska varor genomförs.
Konsumentverket Verket står kvar vid den ståndpunkt som framfördes vid utskottets tidigare remissförfarande, nämligen att en skärpning av bestämmelserna för såväl försäljning som hantering av fyrverkeripjäser erfordras. Enligt verkets uppfattning har försäljningen och hanteringen av fyrverkerier och smällare snarast ökat i omfattning, vilket gör det mer angeläget att lagstiftningen på området skärps.
Socialstyrelsen Socialstyrelsen anser att samhället bör vara restriktivt med tillstånd att använda framför allt smällare, som vid felaktig användning kan orsaka både hörselskador och andra kroppsliga skador. Styrelsen påpekar att det redan finns flera olika lagar för att reglera användningen av explosiva varor. Ytterligare förbud mot användning av smällare måste ställas mot riskerna att framför allt barn och ungdomar börjar tillverka egna smällare, sägs det.
Folkhälsoinstitutet Institutet stöder kravet på en svensk lagstiftning som mer överensstämmer med motsvarande lagstiftning i övriga nordiska länder; ett generellt förbud mot smällare bör alltså införas. Även lagändringar som syftar till att begränsa tiden och det geografiska området vid användning av pyrotekniska varor håller sannolikt tillbaka ett skadligt bruk av dem, anser institutet.
Sahlgrenska universitetssjukhuset I remissvaret sägs att smällare och raketer inte innebär bara glädje och fest utan också kroppsskador, t.ex. hörselnedsättning och/eller öronljud (tinnitus). Det anses som ett rimligt krav att fabrikanter av hörselskadliga raketer och smällare på produkten skall lämna sådan information till kunden att denne skall kunna ta ställning till om man vill utsätta sig själv eller andra för de hörselrisker som produkten innebär. Det bör också övervägas att introducera begreppet bullerskyddsfaktor, att jämföras med solskyddsfaktor, sägs det.
Centrum för barn- och ungdomshälsa vid Stockholms läns landsting Docent Sven Bremberg lämnar i sitt remissvar följande iakttagelser beträffande personskador orsakade av pyrotekniska varor: de flesta skador drabbar barn - dvs. personer under 18 år, skadorna berör vanligen huvud eller hand, 10 % av skadorna leder till permanent funktionsnedsättning. Sverige har åtagit sig att följa FN:s barnkonvention, konstateras det. Enligt denna gäller bl.a. att samhället till det yttersta av sin förmåga skall säkerställa barnens överlevnad och utveckling (artikel 6) och att konventionsstaterna erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa (artikel 12). Skador orsakade av pyrotekniska varor är ett av de hälsoproblem som barn drabbas av. Att förbjuda all försäljning av pyrotekniska varor till allmänheten är en rimlig åtgärd att införa om Sverige skall fullfölja sitt åtagande att iaktta FN:s barnkonvention, sägs det.
Svenska Kommunförbundet Kommunförbundet har under senare år erfarit att flera kommuner upplever handhavandet av pyrotekniska varor, främst smällare o.d., som ett problem. Förbundet har inte någon total överblick över kommunernas lokala ordningsföreskrifter, men uppfattningen är att många kommuner har utnyttjat möjligheten att enligt ordningslagen reglera användningen av pyrotekniska varor i en lokal ordningsföreskrift. I några fall har det framkommit att kommuner anser att lokala ordningsföreskrifter inte har någon större effekt och att problemet ibland beror på att polisen inte utövar tillsynen över efterlevnaden av föreskrifterna tillräckligt effektivt. Ordningslagen ger enligt Kommunförbundet alltför begränsade möjligheter för kommunerna att reglera de ordningsproblem som kommunerna upplever att de har beträffande hanteringen av pyrotekniska varor. Vad gäller lagen om brandfarliga och explosiva varor föreligger, enligt Kommunförbundet, viss osäkerhet om hur den skall tillämpas. Av det anförda drar Kommunförbundet slutsatsen att regeringen bör se över möjligheterna att komma till rätta med problem rörande saluförande och handhavande av pyrotekniska varor. Förbundet anser att följande olika lösningar bör övervägas: - Sprängämnesinspektionen bör ges utökade befogenheter att förbjuda saluförande av farliga produkter, t.ex. smällare med alltför hög ljudvolym. - En utredning bör göras avseende möjligheten till en ändring i lagen om brandfarliga och explosiva varor, så att polisen kan föreskriva villkor om hantering av pyrotekniska varor även av ordningsskäl. - Även ordningslagen bör ses över i syfte att ge kommunerna möjlighet att mer generellt reglera användningen av pyrotekniska varor, t.ex. att förbjuda sådana varor inom stora geografiska områden och inte som för närvarande endast på särskilt känsliga ställen.
Svensk Handel Organisationen anser att det system med tillsyn och försäljningsregler som tillämpas i Sverige är att föredra framför ett system med säljförbud som tillämpas i några andra länder. Information om de pyrotekniska varornas farlighet och riskerna vid vårdslös hantering anses vara ett viktigt komplement. I Danmark, där det sägs gälla totalförbud mot smällare, har uppstått problem med bl.a. smuggling och riskabel egentillverkning av kraftiga och instabila smällare, sägs det. De i Sverige gällande reglerna bör dock tillämpas mer strikt, anförs det. Tillståndsgivande myndigheter måste kontrollera att ansökande säljställen uppfyller regelkraven och tillse att försäljningen sker på ett riktigt sätt. En följd av detta kommer troligen att bli att antalet säljställen minskar. Handeln måste tillse att uppenbart farliga pjäser som är avsedda för försäljning till konsument inte kommer ut på marknaden. Butikspersonalen måste ha erforderlig kompetens och tillhandahålla klara och tydliga användningsregler. Det bör också vara möjligt för komsumenten att när som helst under året reklamera felaktiga pyrotekniska varor. Organisationen framhåller slutligen föräldrarnas ansvar.
Företagen Linders Pyrotekniska AB, Hammargren Pyroteknik AB och Hansson PyroTech AB Företagen anser att den befintliga lagstiftningen är tillräcklig, men att en förbättrad tillsyn och kontroll kan vara nödvändig. Företagen hänvisar också till att kommunerna har möjlighet att, med stöd av ordningslagen, vid behov begränsa användningen av nöjesfyrverkerier. I remissvaret sägs att bruket av fyrverkerier är en gammal tradition och att flera miljoner människor i Sverige roas av fyrverkerier varje år. Företagen anser att förbudsregler som inte har stöd hos allmänheten och i dess rättsuppfattning inte kan införas utan att negativa samhällseffekter uppkommer. Dessa består dels av att allmänheten förser sig med fyrverkerier på annat sätt, bl.a. genom hemtillverkning av ?bomber?, dels att överträdelser uppkommer, vilket får till följd att staten måste utdöma straff som inte anses stå i proportion till den företeelse som man önskar begränsa. Om åtgärder mot smällare skulle bedömas nödvändiga, anser företagen att en begränsning av försäljningstiderna bör övervägas. I andra hand bör en begränsning som innebär att smällare endast får säljas i s.k. fyrverkerisatser övervägas. Vidare sägs att det eventuellt vore lämpligt med ett förfarande enligt vilket polisen generellt skulle kräva intyg från leverantör som styrker att återförsäljaren fått nödvändig information om regelverk och produkter samt delgivits Sprängämnesinspektionens föreskrifter om försäljning och förvaring.
Sveriges Fyrverkeribranschförbund Förbundet anser inte att lösningen på de problem som tas upp i de aktuella motionerna är ökad lagstiftning. I stället bör polisen ges ökade resurser för övervakning av att gällande lagstiftning efterlevs. Lagstiftningen i Danmark med förbud mot smällare fungerar inte, hävdar förbundet och uppger att under år 1996 upptäckte den danska tullen 120 ton smällare som smugglats in från Tyskland. Ett förbud mot smällare kan leda till en ökning av hemtillverkning, sägs det vidare, under hänvisning till att recept är åtkomliga på t.ex. internet och att de erforderliga kemikalierna lätt kan anskaffas eller tillverkas. Sprängämnesinspektionens verksamhet består för närvarande av för mycket detaljstyrning och för litet övergripande målstyrning, hävdar förbundet. Inspektionen bör fungera mer som rådgivande och utbildande organ för polisen och andra myndigheter, anser förbundet och menar att fyrverkeribranschen bör bli representerad i Sprängämnesinspektionens styrelse.
Hörselskadades Riksförbund Det är svårt att bevisa att hörselskador uppstår på grund av buller, men många människor störs eller får sin dåliga hörsel försämrad genom att de utsätts för skadliga ljudmiljöer i arbetslivet eller på fritiden, typ smällare, anför förbundet. Mot denna bakgrund anser förbundet att smällare och andra pyrotekniska varor med knalleffekt inte längre bör godkännas.
Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund Enligt förbundets uppfattning är gällande lagstiftning inte till fyllest för att stävja missbruket av pyrotekniska varor. Detta missbruk medför problem för människors och djurs hälsa och medborgarnas egendom, sägs det. Förbundet hävdar att användning av pyrotekniska varor som avger knalleffekt står i strid med 2 § djurskyddslagen (1988:534). Sammanfattningsvis anser förbundet att en motsvarighet till dansk lagstiftning bör införas i Sverige, dvs. förbud mot användning av smällare bör införas.
Svenska Kennelklubben Kennelklubben hänvisar i sitt remissvar till en uppvaktning för jordbruksminister Annika Åhnberg våren 1996, då klubben redovisade sin uppfattning att användning av pyrotekniska varor ofta innebär djurplågeri för sällskapsdjur och för vilda djur. Kennelklubben har, genom medverkan i Antismällarprojektet (se nedan), verkat för att ett förbud mot smällare skall införas i Sverige. Remissvaret sammanfattas i följande punkter: - Nuvarande omfattning av skador och störningar orsakade av pyrotekniska produkter är oacceptabel. - Samhället måste fastställa en nivå på de skador och störningar av pyrotekniska produkter som är acceptabla och lägga ansvaret för att detta följs upp på en myndighet. - All försäljning av smällare bör förbjudas. - Den försäljning av raketer som bör tillåtas skall utgöras av produkter som är säkra och som inte innehåller onödiga, giftiga tungmetaller och där försäljningen endast äger rum under en starkt begränsad period före aktuella helger, dvs. en till tre dagar. - Kommuner bör ges rätt att i större utsträckning anvisa platser, där ett säkert uppskjutande är möjligt. - Tillstånd för pjäser med stor sprängverkan bör krävas under hela året. - En väsentlig uppstramning bör ske av rätten att sälja pyrotekniska varor, och en sådan rätt skall gälla endast handlare som kan handha dessa varor på ett betryggande sätt. Försäljningsställena skall årligen kontrolleras av kompetent personal, t.ex. av brandmän.
Antismällarprojektet Antismällarprojektet initierades år 1993 av Hundägarnas intresseförening. Bakom projektet står också Svenska Kennelklubben. I remissvaret framlägger projektledaren Gunnar Löfberg följande förslag till regeländringar: 1. En absolut åldersgräns på 18 år bör gälla för köp, innehav och handhavande av pyrotekniska varor. Vid överträdelse bör böter utgå med 10 000 kr. 2. Pyrotekniska produkter bör bedömas av Sprängämnesinspektionen och märkas av importören efter deras funktion i tre grupper. 3. En ny metod för godkännande av import bör införas. 4. Funktionsfel bör inte få förekomma på pyrotekniska pjäser. För att uppnå detta bör importören/tillverkaren åläggas att ställa säkerhet för fel som kan ge upphov till skador, varvid säkerheten skall stå i proportion till skadevolymen, men uppgå till minst 1 miljon kronor. 5. Handeln med pyrotekniska varor bör skärpas med stöd av lagen om brandfarliga och explosiva varor, enligt följande: (i) skärpta krav på avskildhet och kontinuitet i försäljning, (ii) utan särskilt tillstånd skall endast försäljning två dagar före nyårs-, påsk- respektive valborgsmässoafton tillåtas, (iii) införande av krav på minst ett inspektionstillfälle per försäljningstidpunkt, dvs. tre inspektioner per år, vilket skall finansieras genom högre avgifter (25 000 kr per år) för tillstånd, (iv) införande av krav på samordnad försäljning av skyddsutrustning, hörselskydd, skyddsglasögon och första förband, (v) införande av krav på obligatorisk utdelning av regler i form av lokala ordningsstadgor och handhavandeanvisningar samt (vi) omedelbart indragande av tillstånd vid obehörig försäljning, med ett bötesbelopp på 100 000 kr. 6. I lokala ordningsstadgor skall finnas kartor med angivande av platser från vilka skjutning kan tillåtas. Vid överträdelse skall böter på 10 000 kr utgå. 7. Ordningslagen bör ändras så att ett bestämt tillståndskrav införs. För nyårsafton, påskafton och valborgsmässoafton skall tillstånd inte krävas mellan kl. 20.00 och kl. 02.00 på de platser från vilka skjutning kan tillåtas (se punkt 6). Tillstånd skall ges av polis utan avgift och kunna avse vardagar mellan kl. 18.00 och kl. 22.00 och lördagar fram till kl. 24.00. Vid överträdelse skall böter på 10 000 kr utgå. 8. Försäkringsbolagen bör införa en regel att försäkringsskydd endast gäller om ovanstående regler iakttagits. 9. En myndighet, förslagsvis Konsumentverket, bör tilldelas ansvar för den totala tillsynen. Tillsynsmyndigheten bör inte få ha volymbaserade avgifter som intäkter.
Förhållandena i Danmark, Finland och Norge I såväl motioner som remissyttranden hänvisas till förhållandena i de nordiska grannländerna. För att skapa sig en bild av vad som gäller i dessa länder har utskottet dels tillfrågat de svenska ambassaderna i Danmark, Finland och Norge om gällande regelverk avseende pyrotekniska varor, dels inhämtat upplysningar om dessa förhållanden via Sprängämnesinspektionen. För en systematisk och heltäckande redovisning av förhållandena krävs dock ett mer omfattande arbete. När det gäller frågan om huruvida smällare tillåts gäller att Norge har förbud mot smällare. I Danmark och Finland tillåts smällare i princip, dock med olika villkor och begränsningar. I Danmark krävs tillstånd för köp och användning, vilket i praktiken upplevs som ett förbud mot smällare. Att kravet på tillstånd i Danmark uppfattas som ett förbud framgår av vissa av motionerna, i vilka krav framställs på införande av förbud mot smällare i Sverige, med hänvisning till förhållandet i Danmark. I Finland tillåts smällare, med en begränsning till 0,05 g svartkrut och med en åldersgräns på 12 år. I Sverige tillåts också smällare, med en begränsning till 0,8 g svartkrut och med en åldersgräns på 15 år. Beträffande begränsning av försäljningstider kan noteras att så sker i Finland och Norge. I Finland gäller att försäljning är tillåten under perioden den 1(26 december endast till dem som har särskilt tillstånd och i övrigt är försäljning tillåten. I Norge får försäljning utan särskilt tillstånd ske endast under perioden den 27(31 december. I Danmark, liksom i Sverige, finns inga begränsningar i försäljningstider. I sammanhanget bör noteras att de traditionella fyrverkeritiderna skiljer sig åt mellan länderna. I Danmark, Finland och Norge är nyår traditionell fyrverkeritid, medan i Sverige nyår, påsk och valborg är traditionella fyrverkeritider. De åldersgränser som tillämpas varierar något mellan länderna. I Danmark tillämpas endast en åldersgräns - 18 år. I Finland finns det två åldersgränser - 12 och 18 år - varvid den lägre åldersgränsen avser mindre pyrotekniska varor. Även Norge och Sverige har två åldersgränser; I Norge gäller 16 och 18 år och i Sverige 15 och 18 år.
Utskottets ställningstagande Utskottet noterar inledningsvis att användning av fyrverkerier är en gammal tradition i Sverige och ett nöje för många människor. Samtidigt innebär användningen problem, dels i form av direkta skador på människor och djur, dels genom de olägenheter i övrigt som framför allt okynnessmällandet innebär. Någon entydig och tillförlitlig statistik över hur många som skadas finns emellertid inte tillgänglig. Till de angivna problemen kommer de miljöeffek-ter som följer med användningen av pyrotekniska varor. Den lagstiftning som reglerar verksamheten med pyrotekniska varor består, som tidigare beskrivits, dels av lagen om brandfarliga och explosiva varor, dels av ordningslagen. Av de femton remissinstanser som utskottet inhämtat yttranden ifrån anser sju - bl.a. Konsumentverket, Folkhälsoinstitutet, Hörselskadades Riksförbund, Djurskyddsföreningars Riksförbund och Kennelklubben - att förbud mot smällare bör införas. Rikspolisstyrelsen ställer sig tveksam till ett sådant förbud men anser att en översyn av bestämmelserna om pyrotekniska varor bör genomföras. Även Kommunförbundet och Sprängämnesinspektionen anser att en översyn bör göras. Företrädarna för branschen menar att den gällande lagstiftningen är tillräcklig, men att en skärpt kontroll och tillsyn samt ökad information behövs. Sprängämnesinspektionen har, som framgått av den tidigare redovisningen, under de senaste åren vidtagit olika åtgärder rörande pyrotekniska varor. Informationsspridningen har intensifierats och förbud mot s.k. flygande skott har införts. Vidare pågår inom inspektionen en översyn av förvaringsbestämmelserna avseende pyrotekniska varor. Den senaste genomgripande översynen av bestämmelserna om pyrotekniska varor genomfördes år 1975 (Ds I 1975:2). Enligt utskottets mening gör utvecklingen när det gäller hanteringen av pyrotekniska varor att en förnyad översyn nu är motiverad. En sådan översyn bör omfatta såväl det gällande regelverket som frågor rörande kontroll, tillsyn och information. Också erfarenheterna från andra länder, t.ex. Danmark, Norge, Finland och Tyskland, bör inhämtas. Till det sagda kommer att det finns oklarheter när det gäller reglerna för hanteringen av pyrotekniska varor, bl.a. i fråga om möjligheter att ta fyrverkerier i beslag och beträffande förvaringen av fyrverkeriartiklar. Den senare frågan har framhållits i skrivelser till utskottet från Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund med anledning av en olycka i Borås i februari 1998. Utskottet gör sammantaget bedömningen att frågan om pyrotekniska varor av skilda skäl bör bli föremål för en samlad översyn. Frågan berör, som tidigare nämnts, flera olika departement inom regeringen, vilket ytterligare understryker behovet av en samlad översyn. Riksdagen bör mot bakgrund av det anförda och med anledning av de aktuella motionerna anmoda regeringen att tillse att en översyn kommer till stånd.
Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:N228, 1997/98: N229, 1997/98:N230, 1997/98:N231, 1997/98:N232, 1997/98:N233, 1997/98:N234, 1997/98:N278 och 1997/98:N295 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 15 april 1998
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Mikael Odenberg (m), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Dag Ericson (s), Lennart Beijer (v), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Laila Bäck (s), Hans Hoff (s), Sten Tolgfors (m), Alf Eriksson (s), Kerstin Warnerbring (c) och Eva Flyborg (fp).
Innehållsförteckning
Ärendet.............................................1 Sammanfattning......................................1 Motionerna..........................................1 Utskottet...........................................2 Inledning.........................................2 Gällande lagstiftning.............................3 Lagen om brandfarliga och explosiva varor.......3 Ordningslagen...................................4 Motionerna........................................5 Tidigare riksdagsbehandling m.m...................7 Vissa uppgifter om fyrverkeribranschen............8 Remissyttranden...................................8 Inledning.......................................8 Sprängämnesinspektionen.........................8 Rikspolisstyrelsen.............................10 Konsumentverket................................10 Socialstyrelsen................................10 Folkhälsoinstitutet............................10 Sahlgrenska universitetssjukhuset..............11 Centrum för barn- och ungdomshälsa vid Stockholms läns landsting11 Svenska Kommunförbundet........................11 Svensk Handel..................................12 Företagen Linders Pyrotekniska AB, Hammargren Pyroteknik AB och Hansson PyroTech AB 12 Sveriges Fyrverkeribranschförbund..............13 Hörselskadades Riksförbund.....................13 Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund.....13 Svenska Kennelklubben..........................13 Antismällarprojektet...........................14 Förhållandena i Danmark, Finland och Norge.......15 Utskottets ställningstagande.....................16 Hemställan.......................................17