Pyrotekniska varor
Betänkande 1995/96:NU16
Näringsutskottets betänkande
1995/96:NU16
Pyrotekniska varor
Innehåll
1995/96 NU16 Ärendet
I detta betänkande behandlas fyra motioner från allmänna motionstiden 1995 om pyrotekniska varor.
Remissyttranden i ärendet har inkommit från Konsumentverket, Rikspolisstyrelsen, Sprängämnesinspektionen, Svenska Kommunförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, gemensamt från de tre företagen Hammargren Pyroteknik AB, Norabel Hansson AB och Linders Pyrotekniska AB samt från Sveriges Fyrverkeribranschförbund.
Sammanfattning
Utskottet avstyrker tre motioner med krav på översyn av regelverket för hantering av fyrverkeriartiklar och på införande av vissa begränsningar i nuvarande produktsortiment och i rätten att sälja pyrotekniska varor. Ett remissförfarande har genomförts, och utskottet har efter en prövning funnit att den gällande lagstiftningen är tillräcklig. Det kan dock inte uteslutas att en viss uppstramning av tillsynen och kontrollen är erforderlig, och utskottet förutsätter att frågan uppmärksammas.
En motion med krav på införande av förbud mot ämnena barium och strontium i fyrverkeriartiklar avstyrks också av utskottet men följs upp i en reservation (mp).
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1994/95:N205 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av hanteringen av fyrverkeriartiklar.
1994/95:N214 av Bengt Silfverstrand och Marianne Jönsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hanteringen av pyrotekniska varor.
1994/95:N215 av Ingegerd Sahlström och Berit Oscarsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående en lagändring då det gäller kontrollerade försäljningsformer och handhavande av pyrotekniska material.
1994/95:N239 av Kia Andreasson och Ragnhild Pohanka (båda mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fyrverkerier och raketer ej får innehålla ämnena barium och strontium.
Utskottet
Inledning
Under den allmänna motionstiden 1995 väcktes fyra motioner om pyrotekniska varor - 1994/95:N214 (s), 1994/95:N215 (s), 1994/95:N205 (c) och 1994/95:N239 (mp). I motionerna framställs krav bl.a. beträffande hanteringen och försäljningen av pyrotekniska varor.
För att få ett allsidigt underlag för utskottets behandling har berörda myndigheter, organisationer och företag getts möjlighet att lämna synpunkter på motionerna. Yttranden har inkommit från Sprängämnesinspektionen, Rikspolisstyrelsen, Konsumentverket, Svenska Kommunförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, gemensamt från de tre företagen Hammargren Pyroteknik AB, Norabel Hansson AB och Linders Pyrotekniska AB samt från Sveriges Fyrverkeribranschförbund.
Två typer av frågor behandlas i de aktuella motionerna. Den ena är av mer generell karaktär och gäller krav på översyn av regelverket för hantering av fyrverkeriartiklar och på införande av vissa begränsningar i nuvarande produktsortiment och i rätten att sälja pyrotekniska varor. Den andra frågan, som tas upp i en av motionerna, är mer specifik och avser krav på förbud mot ämnena barium och strontium i fyrverkerier och raketer.
Gällande lagstiftning
Lagen om brandfarliga och explosiva varor
Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor reglerar hantering och import av sådana varor. Syftet med lagen är att förhindra att dessa varor orsakar brand eller explosion som inte är avsedd samt att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av varorna (1 §).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har genom lagen bemyndigats att närmare ange området för lagens tillämplighet när det gäller att bestämma och närmare definiera de varor som skall inrymmas under benämningen explosiva varor (2 §). Den som hanterar explosiva varor skall vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att förhindra brand eller explosion som inte är avsedd och för att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explosion (7 §). Begreppet hantering enligt lagen har en vid innebörd (3 §) - även t.ex. användning omfattas av begreppet. Den som hanterar eller importerar explosiva varor skall ha tillstånd till det (11 §). Polisen eller Sprängämnesinspektionen prövar, enligt vad regeringen närmare föreskriver, frågor om tillstånd.
I lagen finns vissa bestämmelser om straffansvar. Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot kravet på försiktighetsmått eller med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot bl.a. kravet på tillstånd eller mot föreskrifter som regeringen eller tillsynsmyndigheten har meddelat i olika hänseenden kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år (21 §).
I förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor har regeringen meddelat bl.a. följande föreskrifter. Sprängämnesinspektionen får föreskriva om undantag från tillämpningen av lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen i fråga om vissa explosiva varor eller i fråga om viss hantering eller import (3 §). Till explosiva varor hänförs varor som består av eller innehåller explosivämnen. Explosiva varor klassificeras enligt de närmare föreskrifter som Sprängämnesinspektionen meddelar, och inspektionen meddelar beslut om ett ämne är att anse som explosivämne.
Explosiva varor får hanteras eller importeras endast av den som har fyllt 18 år (9 §). För att en explosiv vara skall få hanteras eller importeras krävs att den är godkänd av Sprängämnesinspektionen (10 §). Beslut om godkännande skall innehålla uppgifter om bl.a. de villkor som skall gälla för varan (11 §). Frågor om tillstånd för allmänheten att hantera explosiva varor prövas av polisen (23 §). Den som har tillstånd att överlåta explosiva varor skall förvissa sig om att förvärvaren har rätt att inneha explosiva varor av det slag och den mängd som överlåtelsen avser (33 §) .
Pyrotekniska varor utgör enligt Sprängämnesinspektionens föreskrifter explosiva varor (SÄIFS 1989:8). Inspektionen har meddelat föreskrifter om godkännande av fyrverkeripjäser och pyrotekniska sceneffekter samt allmänna råd om godkännande av nöjesfyrverkerier (SÄIFS 1992:2). Av föreskrifterna följer bl.a. att godkännande av en pyroteknisk vara kan förenas med villkor.Vissa pyrotekniska varor har inte godkänts av inspektionen.
Antalet godkända fyrverkeripjäser uppgår för närvarande, enligt Sprängämnesinspektionen, till 2 500-3 000. En del av dessa pjäser räknas som s.k. mindre pyrotekniska artiklar, medan återstoden hör till den typ som klassificeras som s.k. större pyrotekniska varor. Denna uppdelning avspeglar sig i villkoret vid varans godkännande, nämligen att tillstånd för förvärv och innehav av resp. vara inte krävs av den som fyllt 15 resp. 18 år. Till de artiklar som fritt får förvärvas och innehas av den som har fyllt 15 år hör ett antal mindre fyrverkeripjäser med laddning av lägre vikt.
Ordningslagen
Ingripande mot störningar från fyrverkeripjäser kan ske med stöd av ordningslagen (1993:1617), som trädde i kraft den 1 april 1994 (prop. 1992/93:210, bet. 1993/94:JuU1). I ordningslagen stadgas att pyrotekniska varor inte får användas utan tillstånd av polismyndigheten, om användningen med hänsyn till tidpunkten, platsens belägenhet och övriga omständigheter innebär risk för skada på eller någon beaktansvärd olägenhet för person eller egendom (3 kap. 7 §).
I allmänmotiveringen i den aktuella propositionen anfördes (s. 119) att det inte finns skäl att motverka användningen i sig av pyrotekniska varor för nöjesändamål. Vid utformningen av en begränsning från ordningssynpunkt av användningen av pyrotekniska varor måste en avvägning göras mellan olika motstående intressen och hänsyn, sades det. En reglering i syfte att motverka ordningsstörningar bör självfallet utformas så att detta syfte blir tillgodosett i så hög grad som möjligt. Samtidigt är det angeläget att regleringen inte sträcker sig så långt att detta syfte i själva verket riskerar att motverkas genom att t.ex. ungdomar i ökad omfattning använder hemtillverkade bomber av olika slag, hette det vidare. Den begränsning på området som regleringen innebär bör naturligtvis också vara så klart avgränsad som möjligt, anfördes det. Inte minst viktigt är härvid att regleringen är utformad så att den leder till efterlevnad utan att skapa onödig byråkrati för allmänheten och administrativt krångel för myndigheterna.
I propositionen framhölls vidare att det inte är någon lämplig ordning att generellt kräva tillstånd av polisen beträffande de nöjesfyrverkerier i tätorter som av tradition anordnas hos en stor del av allmänheten vid nyår och vissa andra helger. I stället har regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en kommun givits möjlighet att meddela de ytterligare föreskrifter för kommunen eller del av denna som behövs för att förhindra att människors hälsa eller egendom skadas till följd av användningen av pyrotekniska varor (3 kap. 9 §).
Avsikten med den nämnda bestämmelsen är enligt specialmotiveringen (s. 284) att det skall kunna införas krav på tillstånd för eller förbud mot användningen av pyrotekniska varor inom ett visst begränsat område eller beträffande varor av visst slag. Behov av sådana åtgärder angavs kunna föreligga i fråga om särskilt känsliga platser, t.ex. vid sjukhus eller vårdhem eller på s.k. innetorg, där risken för att människors hälsa eller egendom (t.ex. husdjur) skadas till följd av användningen av pyrotekniska varor är mera påtaglig.
Enligt ordningslagen (3 kap. 8 §) har vidare regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en kommun möjlighet att meddela de ytterligare föreskrifter för kommunen eller del av denna som behövs för att upprätthålla den allmänna ordningen på offentlig plats. I specialmotiveringen i propositionen (s. 284) påpekades att bestämmelsen ger uttryckligt stöd för lokala föreskrifter om användning av pyrotekniska varor i syfte att motverka ordningsstörningar på en offentlig plats.
Den 1 januari 1996 upphörde att gälla alla lokala ordningsföreskrifter som hade utfärdats före den 1 april 1994 (dagen för ordningslagens ikraftträdande). För att bistå kommunerna i deras arbete med att anta nya lokala föreskrifter utarbetade Svenska Kommunförbundet våren 1995 ett underlag till allmänna lokala ordningsföreskrifter (cirkulär 1995:41).Vidare anordnade Kommunförbundet konferenser i Stockholm, Malmö och Umeå om ordningslagen och lokala ordningsföreskrifter. Det är kommunfullmäktige som beslutar om lokala föreskrifter. Besluten skall anmälas till länsstyrelsen.
I Kommunförbundets underlag till lokala ordningsföreskrifter har föreskrifterna om pyrotekniska varor delats upp i två olika paragrafer. Den ena (20 §), som stöder sig på bestämmelsen i 3 kap. 8 § ordningslagen, har följande förslag till lydelse: Tillstånd av polismyndighet krävs för att använda följande pyrotekniska varor inom områden med sammanhållen bebyggelse: ........... Förslaget till den andra paragrafen (21 §), som stöder sig på 3 kap. 9 §, har följande lydelse: Tillstånd av polismyndigheten krävs för att få använda pyrotekniska varor på följande platser: .......... Det är förbjudet att använda pyrotekniska varor närmare än ..... meter från Xsjukhuset och ...........
Krav på översyn, m.m.
Motionerna
Det krävs såväl lagändringar som begränsningsregler vad gäller tillgänglighet till och rätten att saluföra pyrotekniska varor för att komma till rätta med det starkt tilltagande missbruket av dessa varor, anförs det i motion 1994/95:N214 (s). Motionärerna hänvisar till att flera länder i Europa har begränsat försäljningen av fyrverkerier. I Danmark får inga smällare säljas över huvud taget, bara raketer, sägs det. I Tyskland är försäljningen av fyrverkeripjäser begränsad till vissa tidsperioder. Följande åtgärder föreslås i motionen:
- genomförande av en översyn av gällande regelverk,
- införande av en begränsning av rätten att saluföra pyrotekniska varor till företag med dokumenterad förmåga att på ett ansvarsfullt sätt hantera en sådan verksamhet,
- införande av en begränsning av rätten att sälja pyrotekniska varor enligt regler liknande dem som gäller i Danmark och Tyskland,
- införande av absolut skyldighet för handlare att kräva legitimation vid försäljning av pyrotekniska varor,
- införande av särskilt tillstånd för innehav av fyrverkeripjäser med stor sprängverkan (t.ex. jubileumsbomber) och den typ av smällare som enligt motionärerna i stor utsträckning används för rena okynnesändamål.
Riksdagen bör överväga om det inte bör införas en särskild lagparagraf när det gäller rätten att sälja pyrotekniskt material med syfte att minimera försäljningen av större och tyngre pjäser till allmänheten, anförs det i motion 1994/95:N215 (s). Bruket av fyrverkerier tenderar att öka alltmer i Sverige, vilket medför olägenheter av olika slag, säger motionärerna. De anser att det bör införas en begränsning, så att allmänheten endast får hantera s.k. mindre pyrotekniska artiklar, medan avskjutningar av större pjäser endast bör få utföras av kompetenta personer vid särskilda ramper.
Även i den tredje här aktuella motionen - 1994/95:N205 (c) - hävdas att det behövs en översyn av hanteringen av fyrverkeriartiklar. Trenden tycks vara att denna hantering inte bara ökar i kvantitet, utan också att den går ned i åldrarna och att det blir allt vanligare med fyrverkerier med relativt stora laddningar, säger motionären. Han anser att den omfattande användningen av fyrverkerier vid t.ex. nyårshelgen medför stora olägenheter för bl.a. äldre människor, ljud- och ljuskänsliga djur och flyktingar med krigsupplevelser, och att hänsynen till dessa grupper kräver en grundlig översyn av hanteringen av fyrverkeriartiklar.
Remissyttranden
Sprängämnesinspektionen
Sprängämnesinspektionen är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör brandfarliga och explosiva varor. Det övergripande målet för verksamheten är att förebygga att personer och egendom kommer till skada vid hantering av sådana varor.
Inspektionen redogör i sitt remissyttrande för gällande lagar samt pågående översyner och arbete inom myndigheten. Det utförs löpande en översyn av regelverket kring hanteringen av explosiva varor. När det gäller fyrverkeriartiklar deltar Sprängämnesinspektionen i ett europeiskt standardiseringsprojekt (CEN/TC212), vilket har som syfte att fastställa nya produktkrav. Inspektionen erinrar vidare om att användningen av explosiva varor har beröring med ordningslagen, och att kommunerna, som redovisats, har möjlighet att utfärda lokala regler enligt denna lag.
Vad gäller produktsortimentet genomför inspektionen löpande översyner av godkända fyrverkeriartiklar. Dessa översyner kan resultera i att vissa produkter försvinner från marknaden, medan andra kan komma att förändras såväl vad avser villkor för godkännande (inköpsålder) som konstruktionsprinciper.
Inspektionen påminner om att det enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor erfordras tillstånd för att få hantera explosiva varor. I begreppet hantering ingår även handel, och tillstånd utfärdas av lokal polismyndighet. Inspektionen påpekar att det inte föreligger något hinder för den enskilda polismydigheten att som ett särskilt villkor i tillståndet begränsa försäljningstiden till viss del i tillståndsperioden, under förutsättning att en sådan begränsning sker med hänvisning till brand- eller explosionsrisker. Vidare betonar inspektionen att den enskilde handlaren är skyldig enligt gällande förordning att begära legitimation av kunden, om det är skäligt att tro att denne inte har rätt att förvärva varan. Inspektionen redovisar också att den har tagit fram en checklista att användas vid tillsynen av försäljningsställen för fyrverkeriartiklar.
Inför senaste nyårshelgen skickade Sprängämnesinspektionen ut ett pressmeddelande med information om vad som kan göras för att förhindra olyckor i samband med fyrverkerier. Där angavs vad som gäller vid försäljning av fyrverkerier och vad man bör tänka på vid avfyring av raketer och smällare. Vidare deltog inspektionen tillsammans med Rikspolisstyrelsen, Räddningsverket, Svenska Brandförsvarsföreningen och de tre företagen Hammargren Pyroteknik AB, Norabel Hansson AB och Linders Pyrotekniska AB i en informationskampanj i den s.k. Anslagstavlan i TV 1 och TV 2 under nyårsveckan.
Rikspolisstyrelsen
Rikspolisstyrelsen ser med tillfredsställelse på om hanteringen av fyrverkerier m.m. blir föremål för en översyn i skärpande riktning. Styrelsen instämmer i allt väsentligt i de beskrivningar om handhavandet av pyrotekniska varor som ges i motionerna. Vissa av de förändringar som motionärerna föreslår, framför allt en översyn av gällande regelverk, innebär förändringar på lång sikt, medan andra förslag till åtgärder anses kunna genomföras relativt snabbt.
Förslaget i motion 1994/95:N214 (s) om att begränsa rätten att saluföra pyrotekniska varor till företag med dokumenterad förmåga att på ett ansvarsfullt sätt hantera en sådan verksamhet ser Rikspolisstyrelsen positivt på. Det krävs dock en ordentlig genomlysning av hur förmågan att hantera verksamheten skall dokumenteras. Beträffande förslaget i nyssnämnda motion om att rätten att sälja pyrotekniska varor skall begränsas enligt regler liknande dem som gäller i Danmark och Tyskland nämner styrelsen att den på olika sätt aktivt försöker verka för införande av en begränsad försäljningsperiod, liknande det system som finns i Tyskland.
Styrelsen har vidare i princip inte något att erinra mot förslaget i motionen om att en handlare skall ha skyldighet att avkräva legitimation av en kund. Detta bör dock ske enligt de regler som gäller vid Systembolagets alkoholförsäljning, sägs det. Styrelsen ser positivt på förslaget om införande av särskilda tillstånd för vissa typer av fyrverkeripjäser med stor sprängverkan, t.ex. jubileumsbomber. Vad gäller smällare anses ett tillståndskrav böra gälla dem som är kraftigare än s.k. kinapuffar.
Konsumentverket
Konsumentverket stöder motionärernas krav på en översyn av bestämmelserna för hantering av pyrotekniska varor. En skärpning av bestämmelserna för såväl försäljning som hantering av fyrverkeripjäser anses vara väl motiverad. Verkets uppfattning grundar sig framför allt på erfarenheter från de senaste årens olyckshändelser i samband med hanteringen av fyrverkeripjäser. Vidare hänvisas till att flera länder i Europa har regler som är strängare än de svenska.
Svenska Kommunförbundet
Kommunförbundet stöder bedömningen att det behövs en översyn av försäljningsformer och handhavande av pyrotekniska varor. Utvecklingen har gått mot ett ökat användande av sådana varor och mot större och tyngre pjäser, sägs det.
Sveriges Köpmannaförbund
Köpmannaförbundet har inhämtat synpunkter från bl.a. Sveriges Färghandlares Riksförbund och Cykel- och Sporthandlarnas Riksförbund och instämmer i vad dessa båda organisationer framför.
Färghandlarförbundet anför att användningen av fyrverkeripjäser är så djupt rotad och till glädje för så många människor att det vore ett oacceptabelt ingrepp i den enskildes frihet att avlägsna eller väsentligt beskära möjligheten till denna aktivitet. Även om saluförandet och hanteringen av pyrotekniska varor regleras väl genom lagar och förordningar finns behov av viss uppstramning, menar förbundet. Under senare år anses tillståndsgivningen ha varit mindre noggrann. En lämplig ordning är, enligt förbundets uppfattning, att fackhandel med inom området utbildad personal ombesörjer den aktuella verksamheten.
En ytterligare begränsning av saluförda produkter är klart olämplig, anser Färghandlarförbundet med hänvisning till att det med stor sannolikhet skulle leda till en kraftig ökning av egentillverkning och därmed ökad risk för svåra personskador. En generell möjlighet till användning av fyrverkerier bör gälla under nyårs- och påskhelgerna samt på Valborgsmässoafton, menar förbundet; därutöver anses användning av fyrverkerier kunna tillåtas efter en kostnadsfri anmälan hos polismydighet.
Cykel- och Sporthandlarnas Riksförbund påpekar att situationen beträffande försäljningen av pyrotekniska varor skulle bli avsevärt bättre om nuvarande regler efterlevdes. Detta anses kunna uppnås genom skärpt kontroll. Förbundet förordar att försäljningen skall ske över disk och inte från tillfälliga säljbord, bemannade med omyndig personal. Beträffande försäljning i samband med nyårshelgen föreslås en begränsning till mellandagarna.
Köpmannaförbundet instämmer, som nämnts, i vad de båda branschförbunden anför men tillägger att även självbetjäningsbutiker bör kunna erhålla försäljningstillstånd under förutsättning av manuell försäljning som handhas av kunnig personal. Härvid anses det vara särskilt viktigt med kontroll av tillämpningen av reglerna om handelstillstånd.
Grossistförbundet Svensk Handel
Svensk Handel hänvisar till den lagstiftning som finns och ifrågasätter om man kan nå så mycket längre genom förebyggande skyddsåtgärder. I stället anses ökad säkerhet kunna uppnås genom opinionsbildning, tydliga instruktioner och eventuellt genom branschvisa överenskommelser om en striktare kontroll av försäljningen. Förbundet har inga invändningar mot skärpta regler för innehav av tyngre och krutstarka fyrverkerier, bl.a. s.k. jubileumsbomber, om Sprängämnesinspektionen skulle finna det motiverat.
Förbundet anför att det efter inträffade olyckor finns en tendens att kräva nya lagstiftningsåtgärder, nya förbud, höjda åldersgränser osv., utan att det finns något belägg för att de föreslagna åtgärderna kommer att få avsedd effekt. En förbudslagstiftning kan ofta motverka sitt syfte, genom att den förbjudna hanteringen blir mera spännande, hävdar förbundet. En alltför rigorös lagstiftning anses i det här aktuella fallet dessutom kunna leda till att omfattningen av hemmagjorda bomber ökar.
Företagen Hammargren Pyroteknik AB, Norabel Hansson AB och Linders Pyrotekniska AB
De tre rubricerade företagen svarar tillsammans för mer än hälften av marknaden för s.k. nöjesfyrverkerier i Sverige - enligt egen uppgift är marknadsandelen ca 65 %.
I sitt remissyttrande hänvisar företagen till gällande regelsystem och tillsyn och anser att utskottet bör avstyrka motionerna. Som skäl för sitt ställningstagande att det inte bör införas ytterligare begränsningar i hanteringen av pyrotekniska varor anförs att skjutandet av smällare är en mycket gammal tradition i Sverige. Ett annat skäl för att tillåta fyrverkeriprodukter i nuvarande omfattning är, enligt företagen, att förhindra tillverkning av hemmagjorda fyrverkeriartiklar.
Sveriges Fyrverkeribranschförbund
Förbundet anser sammanfattningsvis att gällande lagstiftning beträffande handel och hantering av fyrverkerier är tillräcklig. Dock anförs att en ökning av polisens resurser för kontroll av efterlevnad skulle vara önskvärd. Förbundet menar att en begränsning av möjligheten att använda godkända artiklar direkt leder till en större användning av hemmagjorda (inte godkända) pjäser. De flesta allvarliga olyckor åstadkoms, enligt förbundet, av hemmagjorda pjäser eller genom felaktig hantering.
Förbundet ställer sig emellertid positivt till en översyn av gällande regelverk och till en begränsning av rätten att saluföra pyrotekniska varor till företag med dokumenterad förmåga att på ett ansvarsfullt sätt kunna hantera en sådan verksamhet. Man avvisar förslaget om att införa begränsningar liknande dem som gäller i Danmark och Tyskland; det finns enligt förbundet inget belägg för att detta skulle minska omfattningen av olyckor.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen har vid skilda tillfällen behandlat - och avslagit - motioner med krav på skärpta regler för inköp och innehav av pyrotekniska varor (se t.ex. bet. NU 1977/78:2, NU 1981/82:33, NU 1987/88:39, 1993/94:JuU1 och 1993/94:NU15). Vid det senaste tillfället, våren 1994, redogjorde utskottet kort för gällande lagstiftning och hänvisade till bedömningar från Sprängämnesinspektionen och Näringsdepartementet om att denna lagstiftning tillsammans med ökad information och effektivare kontroll skapar förutsättningar för att ytterligare begränsa risken för skador och andra olägenheter vid användningen av nöjesfyrverkerier (bet. 1993/94:NU15 s. 58).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas bedömning att användningen av fyrverkerier kan innebära olägenheter för olika grupper av människor och djur. Varje år rapporteras också om olyckor och tillbud i samband med hanteringen av pyrotekniska varor.
Den lagstiftning som reglerar verksamheten med pyrotekniska varor är, som redovisats, av två slag. Det ena omfattar bestämmelser på grundval av lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor, och det andra utgörs av ordningslagen. Av de åtta remissinstanser som utskottet inhämtat yttranden ifrån, anser fem - däribland Sprängämnesinspektionen - att den gällande lagstiftningen är tillräcklig.
I det föregående har också erinrats om de möjligheter som kommunerna har att enligt ordningslagen utfärda lokala ordningsföreskrifter rörande pyrotekniska varor. Som tidigare nämnts har Kommunförbundet i ett cirkulär redovisat ett underlag för utarbetandet av ordningsföreskrifter i kommunerna. Kommunförbundet har inte någon samlad bild av i vilken utsträckning kommunerna har använt sig av möjligheten att utfärda lokala ordningsföreskrifter beträffande pyrotekniska varor. Den allmänna uppfattningen är dock att flera kommuner har särskilda avsnitt om pyrotekniska varor i sina ordningsföreskrifter. (Som exempel nämns Göteborg, Malmö, Gävle, Kalmar och Vindeln.) Vissa kommuner har utnyttjat möjligheten att förbjuda användandet av pyrotekniska varor inom ett visst avstånd från t.ex. ett sjukhus.
När det gäller frågan om vilka begränsningar som skall gälla beträffande hanteringen av fyrverkerier måste enligt utskottets mening en avvägning göras mellan önskemålet om att förhindra vissa företeelser och risken för att skärpta bestämmelser medför att oreglerad hemtillverkning ökar. Utskottet finner efter en prövning att den nuvarande ordningen utgör en rimlig avvägning och att den gällande lagstiftningen är tillräcklig. Det kan dock inte uteslutas att en viss uppstramning av tillsynen och kontrollen är erforderlig, och utskottet förutsätter att frågan uppmärksammas.
Utskottet vill också framhålla att avgörande för de risker som kan uppstå vid användning av pyrotekniska varor är det egna ansvarstagandet. Härvid är en god säkerhetsinformation av stor vikt. Som tidigare redovisats genomförde Sprängämnesinspektionen inför den senaste nyårshelgen olika informationsinsatser tillsammans med andra myndigheter och intressenter.
Vidare vill utskottet understryka de möjligheter som ordningslagen ger kommunerna att utfärda lokala ordningsföreskrifter rörande pyrotekniska varor. Härigenom skapas förutsättningar för att komma till rätta med vissa olägenheter till följd av användningen av dessa varor.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1994/95:N214 (s), 1994/95:N215 (s) och 1994/95:N205 (c).
Krav på förbud mot ämnena barium och strontium
Motionen
Den andra mer specifika frågan som utskottet behandlar i detta betänkande gäller krav på förbud mot ämnena barium och strontium i fyrverkeriartiklar. Ett sådant krav har framställts i motion 1994/95:N239 (mp).
Det röda ljuset i fyrverkerier kommer från strontiumjoner och det gröna ljuset från bariumjoner, konstateras det i motionen. Dessa joner går genom födan in i kroppen, där de konkurrerar med bl.a. kalciumjoner och därigenom stör skelettuppbyggnaden, anför motionärerna. De hävdar vidare att bariumjoner sannolikt också ersätter selenidjoner, vilka fungerar som aktiv grupp på enzymer som reglerar celldelningen. För att utan risker kunna tillåta fyrverkeriuppskjutningar bör ämnena barium och strontium förbjudas, anser motionärerna och anför att ett utbyte till ofarliga ämnen bör ske.
Remissyttranden
Av de åtta remissinstanser som gavs möjlighet att yttra sig över motionerna har fem avstått från att närmare kommentera den här berörda motionen. Rikspolisstyrelsen, Kommunförbundet och Svensk Handel konstaterar att den aktuella frågan ligger utanför deras kompetens. Kommunförbundet framhåller sin allmänna uppfattning att man i alla sammanhang så långt möjligt skall undvika miljö- och hälsofarliga ämnen. Konsumentverket och Köpmannaförbundet berör inte frågan över huvud taget i sina yttranden.
Sprängämnesinspektionen konstaterar att ämnena barium och strontium ingår i flertalet av godkända fyrverkeriartiklar. Ett förbud mot barium- och strontiumföreningar skulle sålunda få till följd att nästan enbart produkter med knalleffekter skulle komma att återstå, säger inspektionen.
Vidare redovisar inspektionen, som tidigare nämnts, att den deltar i ett europeiskt standardiseringsprojekt avseende fyrverkeriartiklar. Inom ramen för detta projekt har förslag tagits fram på olika ämnen som inte är önskvärda i fyrverkeriartiklar. Barium- och strontiumföreningar ingår inte bland dessa ämnen, konstaterar inspektionen.
Företagen Hammargren Pyroteknik AB, Norabel Hansson AB och Linders Pyrotekniska AB anser att utskottet bör avstyrka den aktuella motionen. Företagen hänvisar till det nyss nämnda europeiska standardiseringsprojektet och anser att det faktum att de aktuella ämnena inte ingår i förslaget till förteckning över icke önskvärda ämnen torde betyda att barium- och strontiumföreningar - i de koncentrationer och i den mängd som de förekommer i fyrverkerier - inte är så farliga för miljö och hälsa att de bör förbjudas. Det är dock självfallet önskvärt att giftiga ämnen innehållande barium och strontium ersätts med andra i den utsträckning det är möjligt, säger företagen.
Sveriges Fyrverkeribranschförbund anför i sitt yttrande att det för närvarande inte finns några bra ersättare för ämnena barium och strontium inom pyrotekniken. Inga andra kända ämnen ger de röda och gröna färgerna på motsvarande sätt, och utan färger skulle ett fyrverkeri nästan enbart bestå av smällar, konstaterar förbundet. Vidare sägs att den röda färgen utnyttjas för signaler i nödsituationer, framför allt till sjöss (t.ex. varningsbloss och nödraketer). Den mängd strontium resp. barium som släpps ut via raketer är inte så stor att det över huvud taget torde märkas vid sidan om övriga utsläpp, hävdar förbundet avslutningsvis.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill i den här aktuella frågan hänvisa till det europeiska standardiseringsprojekt som Sprängämnesinspektionen deltar i. I det förslag över icke önskvärda ämnen i fyrverkeriartiklar som har tagits fram inom projektet ingår, som redovisats, inte ämnena barium och strontium. Det förtjänar också erinras om att det röda strontiumljuset utnyttjas för olika typer av nödsignaler.
Utskottet anser att åtgärder för att minska förekomsten av giftiga ämnen inom olika områden har hög prioritet. I det här aktuella fallet förhåller det sig dock så, vilket framgår av remissyttrandena, att det inte finns några ämnen som kan ersätta barium och strontium. Om dessa ämnen skulle förbjudas i fyrverkeriartiklar skulle de avsedda ljuseffekterna inte kunna uppnås. Den mängd utsläpp som de aktuella ämnena i fyrverkeriartiklar ger upphov till är också som nämnts relativt begränsad.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1994/95:N239 (mp).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande krav på översyn, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N205, 1994/95:N214 och 1994/95:N215,
2. beträffande krav på förbud mot ämnena barium och strontium
att riksdagen avslår motion 1994/95:N239.
res. (mp)
Stockholm den 6 februari 1996
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Laila Bäck (s), Sten Tolgfors (m), Michael Stjernström (kds) och Frank Lassen (s).
Reservation
Krav på förbud mot ämnena barium och strontium (mom. 2)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med Utskottet vill och slutar på s. 12 med motion 1994/95:N239 (mp) bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör inte EU:s normer avseende vilka ämnen som anses önskvärda eller inte utgöra riktmärke för Sveriges agerande. I stället bör det vara så att Sverige går före när det gäller frågan om att förbjuda ämnen som är farliga för miljö och hälsa. Utskottet anser sålunda - i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N239 (mp) - att frågan om att tillåta ämnena barium och strontium i fyrverkeriartiklar bör övervägas. Risken för skador på miljö och hälsa får inte negligeras. Möjligheterna att finna andra ämnen än barium och strontium som kan ge liknande ljuseffekter i fyrverkerier måste undersökas.
Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att tillse att frågan om förbud mot ämnena barium och strontium i fyrverkerier utreds på lämpligt sätt. Den aktuella motionen tillstyrks härmed.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande krav på förbud mot ämnena barium och strontium
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N239 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Gotab, Stockholm 1996