Provning och kontroll
Betänkande 1993/94:NU21
Näringsutskottets betänkande
1993/94:NU21
Provning och kontroll
Innehåll
1993/94 NU21
Ärendet
I detta betänkande behandlas dels proposition 1993/94:100 bilaga 13 (Näringsdepartementet) littera C (teknologisk infrastruktur m.m.) punkterna 4--8, dels proposition 1993/94:161 om marknadskontroll för produktsäkerhet, m.m., dels en motion som väckts med anledning av proposition 1993/94:161, dels en motion från allmänna motionstiden.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker de i proposition 1993/94:161 föreslagna riktlinjerna för organisationen av en marknadskontroll av produkter. Med hänsyn till att denna kontroll är under uppbyggnad i alla länder anslutna till EES-avtalet är det, enligt utskottets mening, en fördel att ha ett flexibelt system där förändringar relativt enkelt kan göras. I en reservation (s), med instämmande i en meningsyttring (v), förordas att regeringen skall anmodas att tillse att åtgärder vidtas så att det i särskilda fall blir möjligt för det berörda provningsorganet att även svara för typgodkännandeuppgifter.
Vidare tillstyrker utskottet förslag i budgetpropositionen om anslag till Styrelsen för teknisk ackreditering, provnings- och mätteknisk forskning och utveckling, m.m. samt Elsäkerhetsverket. Beträffande den sistnämnda myndigheten argumenteras i en reservation (s), som får stöd i meningsyttringen (v), för ett högre anslag än vad regeringen har föreslagit.
Proposition 1993/94:100
I proposition 1993/94:100 bilaga 13 (Näringsdepartementet) framlägger regeringen förslag om anslag m.m. under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1994/95. Under här angivna rubriker föreslås följande:
C 4. Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet (s. 57) att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 13 566 000 kr.
C 5. Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet (s. 60) att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
C 6. Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet (s. 62) att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 8 400 000 kr.
C 7. Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU, m.m. (s. 63) att riksdagen till Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 48 950 000 kr.
C 8. Elsäkerhetsverket (s. 65) att riksdagen till Elsäkerhetsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 39 651 000 kr.
Proposition 1993/94:161
I proposition 1993/94:161 föreslås att riksdagen
1. godkänner de föreslagna riktlinjerna för organisationen av en marknadskontroll av produkter (avsnitt 5.1),
2. bemyndigar regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att besluta om avgifter för tillsynen inom den legala mättekniken och av färdigförpackade varor (avsnitt 6).
Motionerna
Den motion som väckts med anledning av proposition 1993/94:161 är
1993/94:N29 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektiv provningsverksamhet.
Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är
1993/94:N419 av Bo Finnkvist och Sylvia Lindgren (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en effektiv och fungerande marknadskontroll av elmateriel.
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlas frågor rörande provning och kontroll. Inledningsvis redogörs för olika termer och begrepp.
Riksdagen beslöt hösten 1992 (prop. 1991/92:170 bil. 11, bet. 1992/93:EU1) om en lag om teknisk kontroll (SFS 1992:1119), som vid EES-avtalets ikraftträdande skulle ersätta lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning. Enligt den nya lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1994, utförs bedömning av överensstämmelse och annan teknisk kontroll av anmälda organ, riksprovplatser eller ackrediterade organ (2 §). Termen bedömning av överensstämmelse används inom EU för att beteckna vad som tidigare kallades certifiering och provning. Med termen avses en granskning av om en produkt uppfyller ställda krav.
Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) har enligt lagen i uppgift att i samråd med berörda myndigheter bedöma de organ som önskar bli anmälda för att fullgöra uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse enligt de bestämmelser som gäller inom EES. Enligt lagen skall de organ anmälas som begär det och som uppfyller gällande krav (4 §). Innan organet anmäls skall SWEDAC i samråd med berörda myndigheter ha gjort en bedömning av om organet uppfyller dessa krav. För närvarande finns det ett tiotal svenska anmälda organ.
Med ackreditering menas en förklaring att ett organ är kompetent att utföra den verksamhet som ackrediteringen avser (14 §). SWEDAC handhar ackreditering av laboratorier för provning eller mätning, certifieringsorgan för certifiering av produkter, kvalitetssystem eller personal samt besiktningsorgan för besiktning eller liknande kontroll. Vid ackreditering skall tillämpliga europeiska eller internationella standarder iakttas. Antalet ackrediterade organ uppgick i april 1994 till ca 1 600.
Det tidigare svenska kontrollsystemet innebar att en myndighet skulle utfärda ett godkännande innan produkten fick introduceras på marknaden. Den institutionella uppbyggnaden för kontrollverksamheten har varit det s.k. riksprovplatssystemet. Detta system innebär att för ett särskilt kontrollområde kan utses ett offentligt organ -- en riksprovplats -- som därvid har monopol på den obligatoriska kontrollen inom det berörda området. Riksdagen beslöt hösten 1992 att godkänna de riktlinjer regeringen hade angett för avveckling av riksprovplatssystemet (prop. 1991/92:170, bil. 11, bet. 1992/93:EU1). Bestämmelser om riksprovplatser finns intagna i den nya lagen om teknisk kontroll (6--10 §§). Efter det att SEMKO AB upphört som riksprovplats finns det för närvarande sex riksprovplatser -- AB Svensk Anläggningsprovning, Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB, Apoteksbolaget, AB Svensk Bilprovning, Väg- och trafikforskningsinstitutet och Statens maskinprovningar.
Med riksmätplats avses ett organ som enligt nyssnämnda lag har utsetts att för viss storhet officiellt svara för sådan mätning som i förhållande till nationella mätnormaler eller vetenskapligt definierade måttenheter säkerställer riktigheten av mätningar som utförs inom landet och att se till att dessa mätnormaler och måttenheter är anknutna till internationellt antagna enheter (11 §). Riksmätplatser är Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB, Flygtekniska försöksanstalten, Telia Research AB, Statens strålskyddsinstitut och FFV Aerotech AB.
Med begreppet marknadskontroll, som är föremål för förslag i den nu aktuella propositionen 1993/94:161, avser EU en bestämd form av kontroll av produkters säkerhet. Marknadskontrollen tar sikte på produkten när den finns på marknaden. Det är en statlig efterkontroll av att tillverkare eller importörer har fullgjort sina förpliktelser. Det grundläggande syftet med den s.k. CE-märkningen är att den skall underlätta marknadskontrollen. (CE-märkningen sker enligt lagen (1992:1534) om EG-märket.) Från marknadskontroll skall särskiljas sådan s.k. återkommande kontroll som kan förekomma under en produkts användning och som syftar till att kontrollera att produkten inte på grund av förslitning eller bristande underhåll orsakar skador.
Några samlade bestämmelser om hur marknadskontrollen skall organiseras och bedrivas finns inte inom EU. Från legal synpunkt vilar EU:s krav på marknadskontroll framför allt på produktdirektiv enligt den s.k. nya metoden och på direktivet (92/59/EEG) om allmän produktsäkerhet. Direktiv enligt den nya metoden förutsätter att medlemsländerna utför marknadskontroll, men direktiven innehåller i stort sett inga regler för hur den skall bedrivas. Marknadskontrollen kan delas in i två stadier. Ett första skede innefattar övervakning av marknaden, direkt genom inspektion eller indirekt med hjälp av olika informationskällor och klagomål (marknadsövervakning). I ett senare skede skall upptäckta problem lösas frivilligt eller genom tvångsförfaranden.
Marknadskontroll för produktsäkerhet, m.m.
Riktlinjer för marknadskontrollen
I propositionen redovisar regeringen de allmänna riktlinjer som bör gälla för marknadskontrollen av produkter. Med hänvisning till frågans vikt vill regeringen ha riksdagens godkännande av dessa riktlinjer.
Marknadskontrollen är en viktig del i den ordning som gäller för det fria varuutbytet på EU:s inre marknad, sägs det i propositionen. Genom EES-avtalet förpliktar sig Sverige att bedriva en marknadskontroll av produkter, som omfattas av säkerhetskrav till skydd för liv, hälsa och miljö, i samma utsträckning som görs inom EU-länderna. Det ankommer på varje enskild stat, som omfattas av EES-avtalet, att själv utforma och finansiera sin marknadskontroll. Skyldigheten att bedriva marknadskontroll grundas, som tidigare nämnts, framför allt på EU:s produktdirektiv enligt den nya metoden och på det allmänna produktsäkerhetsdirektivet som träder i kraft den 29 juni 1994.
Eftersom marknadskontrollen i alla berörda länder är under uppbyggnad bör, enligt regeringens mening, en svensk marknadskontroll i detta skede organiseras med minsta möjliga ingrepp i nuvarande myndighetsstruktur och med god beredskap för förändringar. Regeringen föreslår att riksdagen fastställer följande riktlinjer för hur marknadskontrollen skall organiseras: För att fullgöra Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet skall marknadskontroll utföras genom särskilt utsedda myndigheter med ändamålsenliga befogenheter för uppgiften. Regeringen fördelar ansvaret för marknadskontrollen områdesvis på redan befintliga sektorsmyndigheter med utgångspunkt i deras nuvarande verksamheter. Regeringen utser en särskild myndighet till samordnings- och kontaktorgan för de marknadskontrollerande myndigheterna. Finansieringen av marknadskontrollen skall utformas sektor för sektor med hänsyn till rådande förhållanden. Så långt som möjligt skall finansieringen ske genom avgifter. Organisationen skall i princip vara genomförd den 1 juli 1994.
Om det inte visar sig att det behövs ytterligare beslut av riksdagen, t.ex. beträffande lagändringar eller särskilda bemyndiganden, anser regeringen att det bör vara en uppgift för den att besluta om marknadskontrollen i enlighet med de föreslagna riktlinjerna. För riksdagens information ges dock i propositionen en närmare redovisning av de olika frågor som omfattas av riktlinjerna.
Beträffande marknadskontrollansvaret föreslås, som nämnts, att detta skall fördelas på redan befintliga sektorsmyndigheter. Detta innebär en bekräftelse på eller en naturlig utökning av det ansvar de redan har. Ansvarsgränserna kommer att fastställas för varje myndighet i författningar som styr deras verksamhet. Den föreslagna organisatoriska lösningen går ut på att minsta möjliga ingrepp i myndigheternas nuvarande ansvars- och uppgiftsfördelning skall göras. Denna organisation har fördelen att den snabbt går att genomföra, den medför låga kostnader och den är lätt att förändra, sägs det i propositionen. För att bibehålla flexibiliteten anser regeringen att de berörda myndigheterna -- särskilt i inledningsskedet -- bör överväga att vid behov hellre köpa tjänster än att bygga upp kompletta egna resurser för marknadskontrollen.
Som samordnings- och kontaktorgan för främst tekniska frågor rörande marknadskontrollen föreslår regeringen att SWEDAC skall utses. I myndighetens uppgifter bör ingå bl.a. att främja effektivitet och balans i kontrollinsatserna på olika områden genom informations- och erfarenhetsutbyte såväl nationellt som internationellt. SWEDAC bör överväga att inrätta ett särskilt råd med representanter för sektorsmyndigheterna, sägs det i propositionen. Det föreligger en stor samhörighet mellan kontrolltekniska och handelspolitiska aspekter av marknadskontrollen, konstateras det. Därför bör det vara nära kontakter och samarbete mellan SWEDAC och Kommerskollegium i det fortsatta EES-arbetet vad gäller marknadskontrollens förutsättningar och effekter, anser regeringen.
Vidare sägs i propositionen att myndigheternas befogenheter i marknadskontrollen och sanktionerna för överträdelser bör vara ändamålsenliga och anpassade till varje produktområde. Regeringen aviserar att det kommer att göras en översyn, sektor för sektor, av de författningar som reglerar verksamheten i dessa avseenden.
Beträffande marknadskontrollens finansiering föreslår regeringen att SWEDAC:s verksamhet som samordnings- och kontaktorgan skall bekostas genom anslag. Sektorsmyndigheternas marknadskontroll föreslås bli finansierad i första hand med generella avgifter och i andra hand genom omdisponering av befintliga anslag. Det förändrade sättet att bedriva produktsäkerhetsarbete kan innebära besparingar som i stället kan användas för den nya marknadskontrollen, sägs det i propositionen. SWEDAC har beräknat årskostnaden för verksamheten med marknadskontroll till 2,3 miljoner kronor. Regeringen har inkluderat detta redan i sitt förslag i budgetpropositionen 1994 om anslag till SWEDAC för nästa budgetår (se vidare i det följande).
Slutligen redovisas i propositionen regeringens bedömning av behovet av informationsutbyte. Nationella system för informationsutbyte bör, enligt regeringens mening, etableras som ett led i marknadskontrollen och ges en sådan utformning att även ett internationellt informationsutbyte kan ske snabbt och effektivt. Sektorsorganen och SWEDAC bör ges i ansvar att utforma dessa system.
Med anledning av propositionen har det väckts en motion -- 1993/94:N29 (s). Där begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om hur en effektiv provningsverksamhet bör vara utformad. Motionärerna befarar att det beträffande de äldre produktdirektiven -- enligt vilka det ofta krävs typgodkännanden -- kan komma att uppstå jävsproblem i det fall att en och samma myndighet får ansvar både för typgodkännandet och för marknadskontrollen, t.ex. beträffande motorfordon. De menar att detta problem inte uppstår med det nuvarande systemet med riksprovplatser.
I produktdirektiv enligt den gamla modellen krävs, som sägs i motionen, ofta typgodkännanden. Enligt Cassis de Dijon-principen räcker det dock med typgodkännande i ett land. Cassis de Dijon-principen innebär att nationella regler som inte samtidigt uppfyller tre angivna villkor -- skydd av ett inom EU (enligt Romfördraget) erkänt intresse, nödvändigt för att uppnå det avsedda skyddet resp. proportionalitet mellan det skydd som uppnås och det hinder för den fria varurörligheten som regleringen medför -- inte får åberopas för att stoppa en vara som har importerats.
Riksdagen beslöt hösten 1992, som tidigare redovisats, att riksprovplatssystemet skall avvecklas. Vad gäller AB Svensk Bilprovning har regeringen nyligen i proposition 1993/94:167 om en effektivare fordonskontroll, som behandlas av trafikutskottet (bet. 1993/94:TU35) senare under våren 1994, lagt fram förslag om att bolagets monopol bl.a. på viss registreringsbesiktning och periodisk kontroll av motorfordon skall upphöra den 1 januari 1995. Vidare har regeringen föreslagit att ansvaret för beslut om typgodkännande av fordon liksom om godkännande av bl.a. registreringsbesiktning skall överföras från bolaget till Vägverket vid nämnda tidpunkt. Vägverket får enligt förslaget i proposition 1993/94:161 ansvaret för marknadskontrollen på bilområdet.
Utskottet har tidigare vid återkommande tillfällen uttalat sin uppfattning att det är av stor betydelse att det svenska systemet för provning och kontroll anpassas till det system som gäller inom EU. Det nu aktuella förslaget om marknadskontroll är en följd av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet.
Utskottet delar regeringens syn på lämpligheten av att marknadskontrollen organiseras med så små ingrepp i existerande myndighetsstrukturer som möjligt. Med hänsyn till att marknadskontrollen är under uppbyggnad i övriga länder inom EES är det en fördel att ha ett flexibelt system där förändringar relativt enkelt kan göras.
Utskottet tillstyrker de i propositionen föreslagna riktlinjerna för organisationen av en marknadskontroll av produkter.
Den fråga som aktualiseras i motion 1993/94:N29 (s) och som rör risken för jäv, om en och samma myndighet ges ansvar för såväl typgodkännande som marknadskontroll inom ett produktområde, bör inte enligt utskottets uppfattning bli föremål för ställningstagande av riksdagen i anslutning till den här aktuella propositionen. Regeringens förslag avser organisationen av marknadskontrollen. Frågan om jävsproblem i anknytning till produktdirektiv enligt den äldre modellen bör diskuteras när ställningstaganden till ansvarsfrågor om typgodkännande är aktuella. Detta gäller t.ex. beträffande regeringens förslag i proposition 1993/94:167 om en effektivare fordonskontroll. Som tidigare nämnts kommer trafikutskottet att behandla denna fråga senare under våren 1994.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1993/94:N29 (s).
Finansiering inom området legal mätteknik, m.m.
Regeringen begär vidare i propositionen riksdagens bemyndigande att själv eller via den myndighet regeringen bestämmer besluta om avgifter för tillsynen inom den legala mättekniken och för tillsynen av färdigförpackade varor.
Tillsynsuppgifterna för SWEDAC på området för legal mätteknik och beträffande färdigförpackade varor regleras i förordningen (1993:1066) om måttenheter, mätningar och mätdon. Tillsynen på marknaden kommer, enligt SWEDAC:s bedömning, huvudsakligen att omfatta följande: kontroll av mätdon som omfattas av krav på återkommande besiktning utförd av ackrediterade kontrollorgan (t.ex. vågar i butiker och bränslemätare vid bensinstationer) samt kontroll av förpackningsstorlek och mängduppgifter för färdigförpackade varor utom livsmedel.
SWEDAC har beräknat de årliga kostnaderna för sin tillsyn till 4,5 miljoner kronor. Därtill kommer kostnader om 750 000 kr i inledningsskedet och 500 000 kr vart femte år för kartläggningsarbete.
Regeringens uppfattning är att marknadskontrollen -- liksom tillsynen i övrigt -- så långt möjligt bör finansieras genom avgifter. Därvid bör följande förutsättningar vara uppfyllda: avgifterna skall direkt kunna kopplas till de produkter eller den verksamhet som omfattas av tillsynen; avgifterna skall vara konkurrensneutrala; de administrativa kostnaderna skall vara rimliga. Eftersom avgifterna riktas mot en stor mängd företag i dagligvaruhandeln avser regeringen att följa frågan så att det säkerställs att avgifterna motsvarar SWEDAC:s kostnader.
Utskottet tillstyrker det föreslagna bemyndigandet.
Vissa anslag i budgetpropositionen
Styrelsen för teknisk ackreditering
Styrelsen för teknisk ackreditering -- SWEDAC -- är central förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik. Det övergripande målet för SWEDAC är att verka för att den omställning som det svenska systemet för teknisk kontroll står inför, genomförs så kostnadseffektivt som möjligt utan att det görs avkall på eftersträvade säkerhetsnivåer. Samtidigt skall de krav som Europaintegrationen ställer tillgodoses.
Regeringens bedömning är att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 13) bör gälla även för budgetåret 1994/95. SWEDAC bör, med hävisning till att konsekvenserna av Europaintegrationen på verksamheten ännu ej är helt klarlagda, ges en förnyad ettårig budgetram. Regeringen föreslår ett anslag på 13,6 miljoner kronor för SWEDAC:s myndighetsverksamhet för nästa budgetår. I dessa medel har 2,3 miljoner kronor inberäknats för de föreslagna nya uppgifterna inom marknadskontrollen m.m.
Uppdragsverksamheten omfattar områdena ackreditering av laboratorier, av certifieringsorgan och av kontrollorgan samt tillsynsverksamhet. Självfinansieringsgraden uppgår till 92 %. Orsaken till att full kostnadstäckning inte uppnåtts beror, enligt vad som sägs i propositionen, på svårigheter avseende laboratorieverksamheten. SWEDAC har getts i uppdrag att göra en jämförande studie av hur andra europeiska ackrediteringsorgan finansierar sin verksamhet. Därefter kommer regeringen att ta ställning till om full kostnadstäckning skall vara ett krav. För uppdragsverksamheten föreslås ett formellt anslag på 1 000 kr.
Regeringen föreslår slutligen ett anslag på 8,4 miljoner kronor som bidrag till riksmätplatsverksamheten. Anslaget har beräknats med ett produktivitets- och effektivitetskrav om ca 3 %, i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets budgetförslag.
Utskottet tillstyrker alla de tre här redovisade förslagen.
Provnings- och mätteknisk forskning och utveckling, m.m.
Rubricerat anslag disponeras för bidrag till teknisk forskning och utveckling avseende mät- och provningsteknik, normaliehållning samt därtill anknuten standardisering och rådgivning. Uppgifterna fullgörs av det sedan den 1 juli 1993 statligt helägda bolaget Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB (SP), tidigare Statens provningsanstalt.
Regeringen anger att de övergripande målen för SP skall vara att genom effektiv projekthantering och internationellt samarbete utveckla tvärtekniska projekt över branschgränser, forskningsdiscipliner och teknikområden. SP skall vidare aktivt medverka till att resultat från forskning och utveckling (FoU) överförs i industriella tillämpningar med särskild inriktning på små och medelstora företag samt stärka mät- och provteknikens betydelse för FoU-processen genom samverkan med Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), andra forskningsråd och sektorsorgan samt industri och högskola.
Anslaget föreslås till 49 miljoner kronor för nästa budgetår och har -- utöver pris- och löneuppräkning -- beräknats med ett produktivitets- och effektivitetskrav om ca 3 %.
Utskottet tillstyrker regeringens anslagsförslag.
Elsäkerhetsverket
Elsäkerhetsverket, som inrättades den 1 januari 1993, är förvaltningsmyndighet för tekniska säkerhetsfrågor på elområdet. Det övergripande målet för elsäkerhetsarbetet är att förebygga skada på person och egendom, orsakad av elektricitet.
Den 1 juli 1993 infördes en avgiftsfinansiering av verksamheten i form av en elabonnentavgift. Intäkterna från dessa avgifter tillförs inkomsttitel på statsbudgeten. EES-avtalet medför att Sverige frångår obligatorisk förhandskontroll som utförs av tredjepartsorgan. Avtalet medför vidare att Sverige kommer att avskaffa registreringssystemet för elektrisk materiel. Mot bl.a. denna bakgrund har regeringen beräknat vissa besparingar under anslaget. För nästa budgetår föreslås ett anslag på 39,7 miljoner kronor. Därvid har utöver pris- och löneomräkning ett produktivitets- och effektivitetskrav om ca 3 % tillämpats.
Anslaget till Elsäkerhetsverket bör vara oförändrat på ca 45 miljoner kronor, anförs det i motion 1993/94:N419 (s). Regeringens förslag att minska anslaget med ca 5 miljoner kronor motiveras främst av att den obligatoriska förhandsregistreringen av elektrisk materiel upphör till följd av EES-avtalet och att det i fortsättningen endast skall ske kontroll i efterhand -- marknadskontroll, konstaterar motionärerna. De refererar till Elsäkerhetsverkets bedömning att den inbesparing av medel som görs genom slopandet av förhandsregistreringen kommer att behövas för att säkerställa en effektiv och fungerande marknadskontroll. Den statsbudgetmässiga nettoeffekten av ett högre anslag till Elsäkerhetsverket skulle vara noll, hävdar motionärerna med hänvisning till att verksamheten är helt avgiftsfinansierad.
Riksdagen beslöt våren 1988 om en ny kontrollordning för elektrisk materiel, m.m. (prop. 1987/88:82, bet. NU30). Beslutet innebar bl.a. att registreringen av elektrisk materiel lades hos Statens energiverk, därefter NUTEK och senare Elsäkerhetsverket. Totalkostnaden för registreringsuppgifterna uppskattades till ca 5 miljoner kronor per år. För det senaste budgetåret 1992/93 beräknade NUTEK motsvarande kostnad till 4,5 miljoner kronor.
I det föreslagna anslaget på 39,7 miljoner kronor har, enligt uppgift från Näringsdepartementet, medel beräknats för marknadskontroll av elmateriel. Elsäkerhetsverket disponerar vidare enligt regleringsbrevet en anslagskredit på ca 2 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag till Elsäkerhetsverket. Det får närmast betraktas som en självklarhet att det sker en neddragning av anslaget till en myndighet om en av dess uppgifter upphör. I det här fallet avskaffas det tidigare registreringssystemet för elektrisk materiel. Att -- som motionärerna gör -- hävda att detta automatiskt skulle resultera i ett behov av en ökad marknadskontroll i motsvarande omfattning finns det, enligt utskottets mening, inget fog för. Som tidigare nämnts har beräknade kostnader för marknadskontroll inkluderats i anslagsförslaget.
Argumentet i motionen att den föreslagna ökningen av anslaget inte skulle ha någon effekt på statsbudgeten, eftersom verksamheten är avgiftsfinansierad, anser utskottet ovidkommande. Riksdagens ansvar för den samhällsekonomiska utvecklingen är inte begränsat till omedelbara effekter på statsbudgetens saldo. En ökning av den statliga konsumtionen har likartad samhällsekonomisk effekt, oberoende av om den finansieras via avgifter eller skatter.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1993/94:N419 (s).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för marknadskontrollen att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:161 moment 1 och med avslag på motion 1993/94:N29 godkänner de riktlinjer för organisationen av en marknadskontroll av produkter som anges i propositionen, res. 1 (s)
2. beträffande finansiering inom området legal mätteknik, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:161 moment 2 bemyndigar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att besluta om avgifter för tillsynen inom den legala mättekniken och för tillsynen av färdigförpackade varor i enlighet med vad som anges i propositionen,
3. beträffande Styrelsen för teknisk ackreditering att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 13 punkterna C 4--C 6 för budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar a) till Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet ett ramanslag på 13 566 000 kr, b) till Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet ett anslag på 1 000 kr, c) till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet ett reservationsanslag på 8 400 000 kr,
4. beträffande provnings- och mätteknisk forskning och utveckling, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 13 punkt C 7 till Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU, m.m. för budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 48 950 000 kr,
5. beträffande Elsäkerhetsverket att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 13 punkt C 8 och med avslag på motion 1993/94:N419 till Elsäkerhetsverket för budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 39 651 000 kr. res. 2 (s)
Stockholm den 26 april 1994
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta Johansson (s), Hans Gustafsson (s), Gudrun Norberg (fp), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Roland Lében (kds) och Ola Karlsson (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Riktlinjer för marknadskontrollen (mom. 1)
Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Bo Finnkvist, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Den fråga" och slutar med "motion 1993/94:N29 (s)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1993/94:N29 (s) om att det beträffande produktdirektiv enligt den äldre modellen kan uppstå jävsproblem i det fall att en och samma myndighet ges ansvar för såväl typgodkännande som marknadskontroll. För att komma till rätta med detta bör det ges möjlighet att i särskilda fall låta provningsorganet även svara för typgodkännandeuppgifter. Om inte en sådan möjlighet ges uppstår risk för ökade kostnader och för att kompetenta organ därmed förlorar uppdrag. På sikt kan detta leda till att Sverige förlorar egna certifierings- och provningsresurser, vilket är olyckligt ur näringspolitisk synpunkt.
Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att tillse att åtgärder vidtas så att det i särskilda fall blir möjligt för provningsorganet att även svara för typgodkännandeuppgifter. Därmed blir motion 1993/94:N29 (s) helt tillgodosedd -- den tillstyrks sålunda.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för marknadskontrollen att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:161 moment 1 och motion 1993/94:N29 dels godkänner de riktlinjer för organisationen av en marknadskontroll av produkter som anges i propositionen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i övrigt anfört.
2. Elsäkerhetsverket (mom. 5)
Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Bo Finnkvist, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "motion 1993/94:N419 (s)" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till den rådande osäkerheten beträffande omfattningen av den framtida marknadskontrollen anser utskottet, att Elsäkerhetsverket för nästa budgetår bör anvisas ett med innevarande budgetår ungefär oförändrat anslag, eller 45 miljoner kronor.
Genom att det nuvarande registreringssystemet för elektrisk materiel avskaffas är det, som anförs i motion 1993/94:N419 (s), rimligt att anta att marknadskontrollen kommer att få en ökad omfattning. Det är troligt att vissa tillverkare som enligt tidigare kontrollsystem tvingats att i förhand prova säkerheten hos sina produkter i framtiden kommer att avstå från sådan provning. Det bör också noteras att effekten på budgetsaldot av det föreslagna ökade anslaget blir noll, eftersom verksamheten är helt avgiftsfinansierad.
Riksdagen bör således besluta om ett anslag på 45 miljoner kronor till Elsäkerhetsverket för nästa budgetår och därigenom alltså bifalla motion 1993/94:N419 (s).
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande Elsäkerhetsverket att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga 13 punkt C 8 och med bifall till motion 1993/94:N419 till Elsäkerhetsverket för budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 45 000 000 kr.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Jag instämmer i allt väsentligt i de synpunkter som företrädarna för Socialdemokraterna för fram i de båda reservationerna till detta betänkande.