Prövning av verkställighetshinder iutlänningsärenden

Anf. 86 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Vi behandlar i detta betänkande 2004/05:SfU3 prövning av verkställighetshinder i utlänningsärenden. Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 1 och avslag på övriga reservationer. Förslaget om prövning av verkställighet i utlänningsärenden är bland annat en del i den process som riksdagen beställt för att lägga ned Utlänningsnämnden och överföra prövningen av asylärenden till domstol. Jag konstaterar också att det är en uppföljning av det beslut som riksdagen antog i samband med inrättandet av möjligheten till ny ansökan. Utskottet anförde följande: Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen av formerna för ny ansökan och lägger förslag om åtgärder, om sådana visar sig erforderliga. Dagens system med en möjlighet till ny ansökan efter beslut i Utlänningsnämnden har skapat en ärendebalans i nämnden som trycker undan möjligheten att snabbare behandla de överklaganden i asylärenden som inrättandet av nämnden byggde på. Det förslag som nu behandlas är en beställning från socialförsäkringsutskottet och riksdagen. Redan vid inrättandet av Utlänningsnämnden konstaterades att nämnden erhöll ett stort antal ärenden i balans, vilket innebar att man ej på ett tillfredsställande sätt kunde ta sig an de nya överklagandeärenden som kom efter beslut i Migrationsverket. Det var en stor ryggsäck som riksdagen varit medveten om, men som likväl medfört stark kritik mot långa handläggningstider från vissa partier här i kammaren. Möjligheten till ny ansökan skulle, när den tillskapades, utgöra en ventil i vissa ärenden då situationer uppkom efter beslut som gjorde att verkställighet av avvisning inte kunde genomföras. Ny ansökan har härefter för många blivit en naturlig del i processen, vilket gjort att handläggningstiden för asylärenden markant förlängts. Instrumentet kan härigenom, såsom bland annat ansvarig minister framfört, innebära ett systemfel i asylprocessen som får inhumana konsekvenser. Att uppleva en situation av otydlighet i systemet, där man inte ser ett slut på handläggningen av ett asylärende, är inte till gagn för de asylsökande. Detta framfördes till utskottet under föregående vecka i samband med att den av regeringen tillsatta nationella samordnaren Marie Hessle besökte socialförsäkringsutskottet. Otydligheten i asylprocessen är inte bra och innebär att många människor invaggas i en tro att nästa nya ansökan kan innebära ett annat ställningstagande från Utlänningsnämnden - detta trots att antalet positiva utfall på nya ansökningar är ytterst begränsat. Denna hantering av möjligheten till ny ansökan var inte riksdagens mening när denna ventil tillskapades. Den dåvarande utskottsmajoriteten uttryckte redan då oro över det ökande antalet nya ansökningar och dess negativa konsekvenser för systemet. Utöver att förhållningssättet till ny ansökan skapar problem av otydlighet, uppstår även problem i handläggningen av asylärenden. Antalet nya ansökningar beräknas för innevarande år kunna gå upp till 6 000, vilket innebär en extra stor belastning på övrig hantering inom i dag Utlänningsnämnden. Fru talman! Att inte vidta några åtgärder inför införandet av en domstolsprövning i asylärenden den 1 januari 2006 innebär att den nya instans- och processordningen får samma dåliga start för sin verksamhet som Utlänningsnämnden erhöll vid inrättandet och som så starkt har kritiserats av vissa i denna kammare. Utskottet har informerats av ansvarig statssekreterare om förhållandet och tycks vara väl medvetet om de problem som kan uppstå. Undanträngningseffekterna blir markanta då ärenden i balansen ska ges förtur i det nya systemet och dessutom måste behandlas inom ramen för övergångsbestämmelser. Utskottets ledamöter tycks erkänna problematiken men är inte beredda att vidta åtgärder. En större grupp undertecknare av en enskild moderatmotion tycks dock vara beredda att gå långt i att finna en majoritet för att nå regeringens ambition, att minska den ryggsäck som domstolen ska hantera efter ett ikraftträdande av NIPU. Att, som framkom i kammardebatten föregående vecka, ge permanent uppehållstillstånd för allt ifrån 20 till 70 000 personer som i dag befinner sig i Sverige som asylsökande, gömda eller illegalt närvarande i landet, kan inte vara ett reellt förslag även om detta, såsom det uttrycktes, ska utgöra en engångsföreteelse i samband med införandet av vad som beskrivs som en rättssäkrare hantering. Att genomföra en form av generell amnesti skulle innebära en stor rättsosäkerhet, helt i strid med vad som tidigare beslutats i denna kammare. Låt mig ge fyra punkter för att klargöra den socialdemokratiska gruppens skäl för att på ett ansvarsfullt sätt införa den av riksdagen begärda nya instans- och processordningen. Problematiken om ny ansökan finns kvar i systemet fram till ikraftträdandet av domstolsprövningen. Fler asylärenden kommer att finns i balansen vid införandet av en ny instans- och processordning, ärende som då kommer att avgöras i nytt, mera kostnadskrävande system. Alla får vänta längre tid i mottagningssystemet på grund av att färre överklagade asylärenden kan avgöras av Utlänningsnämnden. Oavslutade NUT-ärenden måste vid ikraftträdande av ny ordning hanteras av domstol, och det kommer att krävas övergångsbestämmelser. Dimensioneringen av det nya systemet blir problematiskt. Domstolarna kommer att behöva väsentligt större resurser, såväl ekonomiskt som personellt. Det kommer att behövas betydligt fler domare och tolkar för hantering av de nya ansökningarna. Fru talman! Som jag tidigare uttryckt det tycks samtliga partier bekräfta den bild som beskrivs kring effekterna av det nuvarande systemet med ny ansökan och de problem som systemet skapar. Tyvärr tvingas jag konstatera att en majoritet i utskottet inte tycks vara beredd att vidta de åtgärder som behövs för att en av riksdagen beställd åtgärd, införandet av en ny domstolsprövning av asylärenden, ska få den start som alla tycks vara överens om behövs. Även om det tycks finnas en skiljelinje i fråga om införandet av förslaget om verkställighetshinder i utlänningsärenden och borttagande av NUT vill jag, som migrationsministern uttryckte det föregående vecka, sträcka ut en öppen hand för att finna breda majoriteter i frågor som berör ett så känsligt område som den svenska asylpolitiken.

Anf. 87 Per Westerberg (M)

Fru talman! Det betänkande som vi nu har att ta ställning till berör en liten del av asylprocessen. Den är inte ointressant, men den är ryckt ur sitt sammanhang. Sverige har sedan lång tid tillbaka en positiv historia när det gäller invandring. Många av de tekniska innovationerna och införandet av ny teknologi har varit förenade med arbetskraftsinvandring, teknikinvandring till Sverige. Det är först under senare årtionden som invandringen delvis blivit ett problem - kanske beroende på den här kammarens arbete och beslut. Det är ingen tvekan om att svenska folket och svenska politiker har velat mycket väl med den invandringspolitik som förts och förs i dag. Man vill humanitet, man har stor välvilja, men det har ändå blivit mycket fel i själva invandringen. Av dem som i dag får permanent uppehållstillstånd i Sverige är det mindre än 10 % som har flyktingstatus. 40 % är sådana som får det av humanitära skäl. Man skulle kunna tro att de humanitära skälen härrör från deras hemländer eller från det de flydde ifrån, men ungefär 80 % har så att säga förvärvats i Sverige under en grym asylprocess, som jag tycker har utvecklats till något av en humanitär katastrof. Resterande delen av permanenta uppehållstillstånd gäller familjeåterföreningar, som det finns mycket starka skäl för. Vi moderater har kritiserat asylprocessen. Vi tycker att det är en dålig rättssäkerhet i nuvarande tingens ordning. Den inger falska förhoppningar för många av de människor som söker asyl, och den uppmuntrar till en mycket grym människosmuggling som närmast blivit en industri och delvis är förenad med organiserad brottslighet. Vi tycker därför i likhet med vad en enhällig riksdag ansåg redan 2001 att asylprocessen måste förändras och en ny instansordning införas. Det förslag i regeringens proposition som behandlas i detta betänkande löser inga av dessa grundläggande problem. Propositionen har en lång resa bakom sig i denna kammare. Den togs upp redan under våren och har bordlagts, bordlagts och åter bordlagts i utskottet. Nu förefaller det som om vi ska komma fram till beslut i morgon bitti med anledning av denna proposition. Enligt min uppfattning borde propositionen ha behandlats i ett sammanhang tillsammans med en ny instansordning, det vill säga hur man prövar asylsökande. I det läget hade vi fått en bättre tingens ordning, och vi hade fått en större helhet i hela asylprocessen. Nu har regeringen och socialdemokraterna i riksdagen i stället valt att rycka ut denna fråga ur sitt sammanhang. Fru talman! Det är nog så att det finns en genuin misstro mot den sittande regeringen i denna fråga liksom mot det statsråd som nu sitter och även alla hennes företrädare beroende på att den nya instansordningen inte har kommit till stånd efter riksdagens begäran 2001. Min uppfattning är att kammaren inte litar på att det verkligen kommer ett förslag i vår om en ny instansordning som uppfyller de krav som riksdagen har ställt på denna instansordning. Jag tror att det delvis är därför som vi hamnar i den debatt som nu förs om nya ansökningar i asylprocessen. Jag vill säga att det är ytterst angeläget att få en ny instansordning beroende på att den nuvarande inte uppfyller kravet på en god rättssäkerhet. Så är inte heller fallet bara i Sverige. Vi har ju funnit att i ett stort antal länder har alltifrån författningsdomstolar till jurister dömt ut liknande system. Det finns med andra ord ganska starka krav på att prövning av människors asylansökningar ska kunna ske i domstol. Det ställer krav på att det ska finnas ett tvåpartsförhållande och även möjlighet till muntlighet, det vill säga en rätt att kunna titta sin domare i ögonen och framföra egna åsikter och fakta i processen. Det är därför som de nya ansökningarna mycket väl hänger samman med den nya instansordningen. Vi är mycket väl medvetna om att de nya ansökningar som nu finns såsom det fungerar är ett problem, men vi menar att detta måste tas i hela sitt sammanhang. Asylprocessen är i sitt sammanhang en humanitär katastrof. Vi kan inte se det som korrekt att bara avskaffa de nya ansökningarna nu och därmed försämra rättssäkerheten för dem som nu råkar vara inne i processen om det kommer ett förslag från regeringen i vår till en ny instansordning och därmed en bättre rättssäkerhet längre fram. Vi vill inte få ett sämre förhållande och än sämre rättssäkerhet i de ärenden som nu behandlas eller ligger under ansökning. Vi vill inte vara delaktiga i ett sådant förfarande. Vi ställer krav på att vi ska ha en humanitär och rättssäker invandrings- och asylprocess. Vi är lite ledsna över att den nu rycks undan i ett antal olika delbeslut. För det handlar inte bara om god vilja och välmenande politiker utan det gäller också att ställa krav och att få ett samlat beslutsfattande i hela beslutsprocessen. Vi tycker att man när det gäller instansordningen måste komma till ett beslut och ett genomförande så snart det kan göras. Det måste skapas en instansordning för bedömning av asylansökningar med möjlighet att överklaga till allmän domstol. Men inom den allmänna domstolen måste det naturligtvis finnas någon form av spår eftersom asylärenden är förtursärenden och annars kan förorsaka en del problem med anhopning av ärenden. En del av rättssäkerheten är inte bara möjligheten att få sin sak prövad i domstolen. Asylprocessen måste också vara tämligen snabb med tanke på att så många far så illa under så lång tid som asylprocessen i dag pågår. Vi ställer också krav på reformering av Migrationsverket. Vi har tittat på Riksrevisionens genomgång av Migrationsverket, de synpunkter och den kritik som har framkommit om alltför långsam hantering men även mot brister i ekonomiska resurser för att snabbare kunna hantera ärenden både rättssäkrare och humanare än en långvarig process innebär med lång väntan. Därmed kan man säga att en snabbare hantering blir billigare för skattebetalarna och humanare för dem som söker asyl. Vi är väl medvetna om att det verkar komma att dröja ytterligare med att vid sidan av flyktingkvoten öppna för en arbetskraftsinvandring som är värd namnet. Det ska inte vara så att man ska behöva få psykiska problem av väntan i en asylprocess och bara på grund av detta ska kunna få stanna i Sverige. Vi vill värna om människor som vill arbeta och bygga sin framtid i Sverige. De ska inte behöva drivas till gränsen för självmord eller till allvarliga psykiska problem, få apatiska barn eller liknande utan det måste finnas ett spår genom vilket man kan komma till Sverige för att arbeta, driva företg, göra en insats i samhället och bygga sin framtid i Sverige. Jag beklagar att utredningen om arbetskraftsinvandringen kommer långt efter det att den nya instansordningen förhoppningsvis har kommit på plats. För oss är flyktingstatusen, arbete och företagande de främsta kriterierna för invandring. Vi anser med andra ord att regeringens förslag inte håller måttet utan bara är ett fragment av det som behöver beslutas och att det dessutom försämrar rättssäkerheten på kort sikt, även om det kan förbättra den på lång sikt. Fru talman! Med detta yrkar vi moderater avslag på propositionen, bifall till reservation 2 och i övrigt bifall till utskottets förslag.

Anf. 88 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Dagens ärende har bordlagts och åter bordlagts, säger Per Westerberg. Frågan om ny instans- och processordning har förhalats, säger Per Westerberg. Men han är ju en pragmatiker som är mycket väl medveten om att processen fram till den här debatten har inneburit att vi har haft överläggningar och diskussioner och har försökt hitta gemensamma lösningar just för att värna det som vi slåss för här i kammaren: en generös och bra asylpolitik, som är väl förankrad i den svenska riksdagen och riksdagens partier. Men det ärende som i dag debatteras, alltså borttagandet av NUT, är ett behov som vi alla gemensamt har framhållit eftersom vi har sett problematiken när Utlänningsnämnden startade sitt arbete och den ryggsäck som då kom in i processen och som har kritiserats härifrån. När vi nu ska gå in i en domstolsprövning är det fråga om ett försök att inte ge den nya domstolsprövningen den ryggsäck som vi från kammaren har kritiserat. Har Per Westerberg något förslag till hur vi skulle kunna underlätta för domstolarna att inte få denna belastning och ytterligare förlängning av hanteringen av asylärendena?

Anf. 89 Per Westerberg (M)

Fru talman! Först tycker jag att det är oacceptabelt när en enig riksdag 2001 begär en ny instansordning och det kommer att dröja till 2006 innan vi i bästa fall har en sådan på plats. Under dessa fem år har vi därmed levt med en situation som har varit oacceptabel. Den har i många stycken lett till något av en humanitär katastrof. Många av dem som sökt asyl i Sverige har under tiden psykiskt mått fruktansvärt dåligt. Vi har också kunnat konstatera att de förvärvat sina humanitära problem just i Sverige, inte på de platser som de kommer ifrån. När det gäller de nya ansökningarna har det funnits diskussioner, men jag tror att även Göte Wahlström kunde se redan i våras att det var ganska uppenbart att en riksdagsmajoritet inte skulle släppa igenom denna proposition med mindre än att det kom ett förslag om en ny instansordning kopplat till detta. För oss ligger instansordningen väldigt nära här. Göte Wahlström berör vad vi har för förslag och pratar om problemen för den nya instansordningen. Då vill jag säga till Göte Wahlström att vi moderater faktiskt ser människorna, de som ska behandlas av instansordningen, och deras rättssäkerhet och situation före de administrativa problemen. Hur skulle man då ha agerat? Jo, det är väl alldeles uppenbart. Förslaget om en ny instansordning borde ha lagts fram betydligt tidigare. Kunde man då ha lagt fram det tillsammans med en förändring av nya ansökningar till en mera restriktiv ordning så hade det blivit ett bra beslut. Nu verkar det dröja ytterligare med instansordningen till någon gång i mars eller april. Låt oss hoppas att det kommer ett beslut i vår. Då bör vi kunna ta beslut om NUT också.

Anf. 90 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Jag har viss förståelse för otåligheten från Per Westerbergs sida när det gäller införandet av ny instans- och processordning. Vi har ju båda varit delaktiga i denna process på olika sätt, även om det har varit en annan talesman från Moderaterna i frågan tidigare. Men vi har ju varit väl införstådda med den problematik och den komplexitet som råder på det här området. Vi har suttit ned gemensamt. Vi har haft utredningar för att se över utlänningslagstiftningen, och vi känner till tidsaxeln för ett ärendes handläggning här i kammaren. Nu har vi fått ett beslut. Vi hade en debatt så sent som föregående vecka där vi konstaterade att medel nu har avsatts för att komma i gång och kunna få en ny instans- och processordning på plats från 1 januari 2006. Det är ju inför inrättandet av det här som vi nu vill skapa förutsättningar för att positivt kunna komma i gång med den här processen. Beslutet kan vi säga redan finns på plats. Det är datumsatt, och det är ju för att det arbetet ska kunna komma i gång på ett bra och riktigt sätt som vi nu vill ta bort ny ansökan som instrument. Jag beklagar då att Moderaterna inte vill hänga med hela vägen ut. Man bejakar problematiken, men man är inte beredd att se till att verkställa de beslut som behöver verkställas inför genomförandet.

Anf. 91 Per Westerberg (M)

Fru talman! Det har tagit tid med den nya instansordningen. Ja, vi moderater och, vågar jag säga, hela den borgerliga alliansen har nog väsentligt högre ambitioner än Göte Wahlström i den delen. Det ska inte behöva ta fem år från ett enhälligt yttrande i riksdagen till att man får en sådan på plats. Trots allt är det faktiskt Göte Wahlströms socialdemokratiska regering och hans vänsterallians som bär ansvaret och förfogar över riksdagsmajoriteten, och det är väl snarast splittringen i denna vänsterallians som har orsakat den röra vi nu sitter i. För oss moderater är det alldeles oacceptabelt att offra människors rättssäkerhet för ett problem i införandet av en ny instansordning - vi vet heller inte till fullo hur den kommer att se ut. Rättssäkerheten för tusentals människor som finns i processen är för oss ett starkt argument för att inte rusa åstad, dessutom med ett lagtekniskt arbete i den proposition som föreligger som vi inte tycker är bra skriven. Vi har dessutom en ganska stark lagteknisk kritik mot det lagstiftningsarbete som ligger på riksdagens bord och som vi också yrkar avslag på. Vi offrar inte människorna för processernas skull. Vi står på människornas sida.

Anf. 92 Bo Könberg (Fp)

Fru talman! För den optimistiskt lagde skulle man kanske kunna säga att vi nu verkar befinna oss i slutet av lång natts färd mot dag. Det förefaller, om man läser de olika partiernas yttranden i utskottsbetänkandet, som om vi inom en inte alltför avlägsen framtid skulle kunna få en ny, mera rättssäker instansordning för att hantera asylärenden. Det förefaller också finnas möjlighet att relativt snart få en ny ordning för det här med nya ansökningar och de problem som finns med detta. Vi i Folkpartiet liberalerna har mycket länge arbetat för att vi skulle kunna få denna nya, mera rättssäkra instansordning. Vi har velat ha ett system där domstolar ska avgöra det hela, där människor får möjlighet att ha en muntlig förhandling och där rättssäkerheten blir avsevärt större än i den nuvarande ordningen. Men vi har också sett problemen med de nya ansökningarna och utvecklingen av dem. Som redan har nämnts i dagens debatt, och många debatter i denna kammare, har regeringen ju inte varit speciellt engagerad - om jag uttrycker mig försiktigt - i att skaffa fram denna nya instansordning. Det är många år som har gått sedan det fanns ett utredningsbetänkande där partierna var relativt eniga, och det är flera år som har gått sedan en enig riksdag beställde denna ordning, men det har inte hänt någonting, utan ärendet har i olika omgångar förhalats. I stället har det kommit som är den formella anledningen till dagens debatt: en proposition om att inskränka möjligheterna till nya ansökningar. När vi diskuterade den här frågan inom Folkpartiet liberalerna i början av det här året sade vi oss att trots den mångåriga och hårda politiska striden om detta är det viktigaste att få en bättre tingens ordning för de människor som berörs. I vår motion med anledning av propositionen inledde vi med att säga att vi var beredda att göra detta med de nya ansökningarna om vi samtidigt fick en ny instansordning. Detta förde vi fram. Vi fick en hel del kritik, kan jag väl säga, från partier i denna kammare som vi i vanliga fall brukar tycka ungefär likadant som i den här typen av frågor, men vi var beredda att ta den diskussionen om man skulle kunna komma fram till att vi skulle rätta till bägge de här två stora felen i svensk asylhantering. Som majoritetsförhållandena ser ut i denna kammare innebar det ju att regeringen under våren hade möjlighet att få majoritet för bägge dessa saker, bara man accepterade att de skulle ske samtidigt. Vi hade en hel del samtal. De var i och för sig angenäma, kan jag säga till ministern, som jag är glad att se här i kammaren, men i substans hände det ju ingenting på området eftersom det inte var möjligt att nå en uppgörelse om just det som vi hade föreslagit. Göte Wahlström nämnde tidigare något om en nu utsträckt hand från Socialdemokraterna sedan förra veckan. Den utsträckta handen från Folkpartiets sida har funnits åtminstone sedan motionen väcktes i februari. Det hände som sagt var inget. Det som hände var i stället att i de budgetförhandlingar som ägde rum mellan Socialdemokraterna och de två stödpartierna har uppenbarligen regeringen bestämt sig för att man ska kunna ställa upp på en ny instansordning, men detta har man gjort med pistolen mot pannan. Det var tydligen det som var nödvändigt för att få ett instämmande från den socialdemokratiska sidan. Som det nu blir i utskottets behandling av den här frågan blir det kanske en ny instansordning från och med januari 2006, även om det som vi nu på senare tid har hört snarare tyder på att det kommer att ta längre tid än så. Nu finns det eventuellt möjlighet att bägge de här tingen ordnas samtidigt, alltså det som vi krävde från Folkpartiets sida i början av året: att man både ser till att man får en ny instansordning och att man kraftigt inskränker möjligheterna till ny ansökning. Och det är väl bra så långt. Det vi då inte är överens om, vilket framgår av reservationerna, är att Socialdemokraterna fortfarande vill införa inskränkningen i möjligheten till nya ansökningar innan det nya och rättssäkra förfarandet har införts. Det är den avvägningen som vi från Folkpartiets sida är förbryllade över, det vill säga hur man ser på detta från Socialdemokraternas håll. Om man delar - det gör man väl numera - uppfattningen att den nuvarande instansordningen inte är tillräckligt rättssäker, vad är det då som gör att man i ett antal månader vill ha en situation då man behåller denna från rättssäkerhetssynpunkt mindre tillfredsställande ordning och samtidigt inskränker möjligheterna till nya ansökningar? I avvägningen mellan de praktiska problemen, som i sista hand förstås är departementets och ministerns sak att hantera, tillsammans med de instrument som regeringen har, har man uppenbarligen från Socialdemokraternas sida sagt att det är bättre att ha denna blandning av systemen. Det ena är rättssäkert otillfredsställande och också det andra är en inskränkning i rättssäkerheten under ett antal månader. Min fråga till Socialdemokraterna är förstås: Hur kommer det sig att man är beredd att göra denna avvägning? Fru talman! Jag yrkar från Folkpartiets sida bifall till reservation nr 3.

Anf. 93 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Bo Könberg gladdes över den utsträckta handen, och jag vill påstå att den utsträckta handen funnits under lång tid. Jag har tidigare i debatter uttalat min glädje över att vi i kammaren har den uppfattning som vi har och slipper de krafter som andra parlament i Europa har när de diskuterar asylpolitiken. Det här är upprepningarnas debatt. Bo Könberg säger nu att ärendet förhalats och förhalats av NIPU. Jag vill påstå att vi i så fall varit ganska överens om den förhalningen då vi tillsammans försökt hitta lösningar. Vi har också varit ganska väl införstådda med den problematik som finns med ärendet. Jag upplever att de uppriktiga, öppna och konstruktiva diskussioner som vi tillsammans haft gjort att vi sett problematiken. Vi har varit införstådda med problematiken och borde därigenom också vara införstådda med att det tar sin tid att finna denna lösning. Vi står på människornas sida, sade Per Westerberg tidigare, och det upplever jag att vi gör allesammans. Men Bo Könbergs resonemang kring frågan om rättssäkerheten gör att jag undrar hur han ser på situationen att den sökande gång på gång får komma in med ny ansökan och vi gång på gång får signaler om de negativa effekterna, inte minst för barnen, som just förhållandet att det inte finns ett slut på processen medför. Jag upplever att vi står på människornas sida, men när vi i dag debatterar frågan ser vi den kanske lite olika när det gäller lagen. I grund och botten tror jag att vi har människornas bästa för ögonen. För vår del handlar det alltså om de mycket negativa signaler som vi får om effekterna av ny ansökan som instrument när ärendet inte handläggs på rätt sätt, alltså så som vi i riksdagen tidigare varit överens om att det borde handläggas.

Anf. 94 Bo Könberg (Fp)

Fru talman! Jag ställde en fråga till Socialdemokraterna och fick en fråga tillbaka. Jag ska börja med att svara på den. Jag trodde att jag hade gjort klart att vi tycker att den nuvarande ordningen vad gäller nya ansökningar är otillfredsställande. Det var skälet till att vi i motionen i början av året yrkade på att den skulle avskaffas och i huvudsak instämde med regeringen på den punkten och beträffande det materiella innehållet. Den enda skillnaden var att vi begärde att det skulle ske samtidigt. Detta hade ni under hela våren och sommaren möjlighet att tacka ja till - och skulle egentligen fortfarande haft så sent som i dag - men nu avvisar ni det. Den fråga jag ställde var, tycker jag, värd att besvaras. Den gällde hur Socialdemokraterna, i det här fallet Göte Wahlström, ser på situationen att ni under ett antal månader behåller ett system som ni själva numera betraktar som otillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt samtidigt som möjligheterna till nya ansökningar kraftigt inskränks. Det var min fråga.

Anf. 95 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Det är ju så att vi efter den 1 januari 2006 egentligen inte längre har någon möjlighet till ny ansökan. Inför den processen har vi kanske olika uppfattningar. Jag upplever nämligen inte att det system som vi har i dag - och som är en produkt av ett folkpartistiskt initiativ, det vill säga att ha en utlänningsnämnd - bedriver en verksamhet som är rättsosäker på det sätt som Bo Könberg kanske försöker göra gällande i debatten. Jag har i dagens debatt inte heller hört någonting från Folkpartiets sida om föregående veckas diskussion som gällde hur man skulle ta sig in i den nya instans- och processordningen genom att i princip ge generell amnesti till de i Sverige befintliga asylsökande som inte kan få verkställighet inom en viss tid - gömda människor, de som i dag finns här illegalt och av andra skäl. Det inlägget har jag i dag inte hört från Folkpartiet. Är det en ny ingång i dag i förhållande till föregående vecka?

Anf. 96 Bo Könberg (Fp)

Fru talman! Den senare frågan var nog retorisk. Självklart är det inte någon ny ingång från vår sida. Vi har samma uppfattning; på den punkten har vår uppfattning utvecklats väl i denna kammare. Det gläder mig om Göte Wahlström vill höra argumenten en gång till, men jag hade hellre sett att dagens debatt handlade om hur vi skulle göra med å ena sidan den nya instansordningen och å andra sidan de nya ansökningarna. Nu får jag svaret att Göte Wahlström uppenbarligen tycker att den gamla ordningen inte är så illa, alltså den ordning som det förefaller att en helt enig riksdag vill avskaffa och som utskottet gång på gång anfört inte är tillräckligt rättssäker. Det är kanske det enda möjliga svaret från Göte Wahlström i en situation då han, av olika skäl antar jag, vill klara av de tekniska problemen inför en övergång till ett nytt system genom att acceptera det system som han i övrigt anser vara mindre rättssäkert.

Anf. 97 Sven Brus (Kd)

Fru talman! Vi kristdemokrater säger nej till regeringens förslag om att avskaffa nuvarande system med i princip obegränsad möjlighet att lämna in nya ansökningar till Utlänningsnämnden. Jag är glad att också utskottet föreslår att propositionen avslås. För att förstå varför vi kristdemokrater säger nej till att avskaffa möjligheten till ny ansökan krävs det att regeringens förslag sätts in i sitt sammanhang. Man behöver också göra en viss historisk tillbakablick. Låt mig först vara väldigt tydlig för vår del. Nuvarande system är inte humant och knappast heller rättssäkert. Det är inte rimligt att ett ärende kan omprövas gång på gång, år efter år. Det är inte heller bra att vi har en asylprocess där det finns anledning till omprövning i den utsträckning som nu sker. Vi är i dag inte nöjda med sakernas tillstånd, och vi ser förfärande exempel på hur människor drabbas i asylprocessen. Det gäller inte minst barnen. De många apatiska barnen är en följd av dagens utdragna och osäkra asylprocess. Nuvarande process riskerar också att förlora den trovärdighet och den folkliga förankring som trots allt är mycket viktig på det här politikområdet. Det ansvariga statsrådet, Barbro Holmberg, säger ofta att asylprocessen ska ha en början och ett slut. Jag instämmer i det. En asylprocess som är rättssäker och human från början till slut är det önskvärda tillståndet. Om och när vi uppnår det tillståndet är jag säker på att processen också accepteras av den sökande. Om den sökande känner trygghet i att ha fått sin sak prövad på ett både rättssäkert och humant sätt tror jag att han eller hon kan acceptera beslutet även när det går honom eller henne emot. Jag är säker på att en sådan asylprocess dessutom skulle minska det ifrågasättande - ofta berättigat - som man i dag möter hos många människor. Fru talman! Kristdemokraternas nej till dagens förslag grundar sig alltså inte på att vi är nöjda med hur det är i dag, men vi vill att de uppenbara bristerna i asylprocessen åtgärdas i rätt ordning. Det är på den punkten regeringen visat prov på både tröghet i hanteringen och en uppseendeväckande nonchalans mot riksdagen. Här krävs, som sagt, en kort historisk tillbakablick. Det blir en ganska sorglig sådan. En parlamentarisk utredning föreslog redan 1999 att Utlänningsnämnden skulle läggas ned och asylprövningen överföras till förvaltningsdomstolar. Två år senare uttalade en enig riksdag samma inriktning, men sedan gick allt i stå. Jag ska inte tynga kammaren med alla detaljer om möten, samtal och kontakter, men under dessa år har regeringen lyckats uppbåda den ena ursäkten efter den andra för sin passivitet. Viljan att verkställa utredningens och riksdagens beslut har helt enkelt saknats. Fru talman! Obstruktionen mot ett fattat riksdagsbeslut och utfästelser i svar från statsrådet till kammaren fick till och med konstitutionsutskottet att kalla den ansvariga ministern till utfrågning om den organisationskommitté som hade utlovats för att gå vidare med processen, men som aldrig ens blev tillsatt. En av invändningarna har handlat om kostnaderna, som i regeringens beräkningar vid ett tillfälle förmerades med 1 000 % i förhållande till vad NIPU hade beräknat. Det har i argumenteringen handlat om tillgången på domare och tolkar, som om det skulle vara en ny upptäckt att det behövs sådana. Så småningom försökte regeringen förgäves få stöd för en genväg i form av en särskild utredningsdomstol. Till den sade samtliga riksdagens partier utom Socialdemokraterna nej. Där hade vi förmodligen befunnit oss om inte de båda samarbetspartierna ställt ultimatum under höstens budgetförhandlingar. Jag har inte så stor insyn i den processen. Men uppenbarligen ställdes det mycket tuffa krav från de båda partierna. Det tackar vi för, även om inte det finns så mycket annat i budgetprocessen som det finns anledning att vara tacksam över. I det här sammanhanget får man glädja sig åt det lilla. Nu blir det hittills omöjliga plötsligt möjligt. De tidigare oöverstigliga kostnaderna ska hanteras inom budgeten. En särskild utredare har snabbt tillkallats för att lösa de tidigare oöverstigliga problemen med domare och tolkar. En organisationskommitté för just de uppgifterna utlovades av det dåvarande statsrådet redan i december 2002. Det är bra att vi nu har ett fastställt datum för inrättande av en ny instans- och processordning. Bättre sent än aldrig. Den 1 januari 2006 verkställs det som en enig riksdag beslutade år 2001, i bästa fall, kanske det trots allt är tryggast att säga. Vi är tyvärr luttrade och en aning skeptiska. Leveranstiden på eniga riksdagsbeslut kan vara lång. Tidsmarginalen för genomförandet är snäv. Men nu kan vi ändå se fram emot slutet på en lång resa. Nu införs en tvåpartsprocess med väsentligt ökad möjlighet till muntlig förhandling. Därmed förstärks rättssäkerheten. Den nya ordningen stärker också tilltron till hela asylprocessen. Ett problem är naturligtvis den ryggsäck av ärenden från det gamla systemet som vi måste släpa med oss in i det nya. Nu vill regeringen att möjligheten till ny ansökan ska avskaffas. Regeringen presenterar också en beräkning av vilka effekter det skulle få om riksdagen i morgon säger nej till propositionen. Fru talman! Jag ska inte här gå in i en detaljerad argumentering kring regeringens beräkning om ärendebalansen. Det är naturligtvis inte ett helt ogrundat antagande att ryggsäcken kommer att kännas betungande i den här övergången. När utskottets majoritet ändå säger nej till förslaget sker det utifrån en principiell uppfattning att beslut och reformer måste ske och tas i rätt ordning, detta för att upprätthålla rättssäkerhet och tilltro till processen. Fru talman! Det är inte otänkbart att regeringen har rätt på en punkt. Det har en prislapp att säga nej till propositionen. Rättssäkerheten har ett pris. Det är dock otillständigt att skuldbelägga oss kristdemokrater och andra partier för att vi befinner oss där vi nu gör. Ansatsen till skuldbeläggning har framkommit i den här debatten och under hela resans gång. Det är i själva verket regeringen själv som har bäddat för den här situationen. Trots allt tal om utsträckta händer är det ändå regeringen som har ansvaret för att vi är där vi är i dag. Bakgrunden har jag redogjort för. Därför är det också regeringen som måste ta det politiska ansvaret för den ryggsäck som vi nu har med oss, kostnaderna för den och hanteringen av detta. Självklart ska vi på ett konstruktivt sätt delta i samtalen om hur vi ska hantera det. Det är vi kristdemokrater beredda att göra. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet under punkt 1 och avslag på reservation 1 samt bifall till reservation 4.

Anf. 98 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Sven Brus brukar vara en rättskaffens man när det gäller att föra diskussionen och ge klargörande information. Jag förstår att han under åtta minuter inte kan ge en hel bild av den process som har lett fram till där vi i dag står när det gäller ny instans- och processordning. Det finns naturligtvis saker som vi borde lyfta fram i debatten som vi annars brukar vara väldigt lyhörda för i kammaren. Det gäller exempelvis kostnadsutvecklingen på saker och ting. Initialt fick vi en prislapp av den så kallade NIPU-utredning som sedan steg med 1 000 %, precis som Sven Brus säger. Det gör att vi givetvis måste fundera en gång extra. Det tycker jag att vi alla ska vara stolta över att vi verkligen gör. Alla politikområden klarar inte den utvecklingen om vi ska hantera det på det viset. Rättsosäkerheten har åberopats av ett antal talare, inklusive Sven Brus. Vi ska ha en större rättssäkerhet i den process vi kommer in i. Men att utifrån det säga att vi har ett helt rättsosäkert system tycker jag är fel. Vi har tillsammans varit med utskottet på Utlänningsnämnden. Vi har lyssnat till de domare och jurister som är verksamma där. Vi har fått en förståelse och gett en acceptans för den hantering som finns. Vi är kritiska i delar, men vi har inte varit så kritiska som vi ibland upplever att det förs fram från talarstolen. Det har också funnits en förståelse för processen. Vi har en hel del att fundera över. Det är därför den uträckta handen är så viktig i det fortsatta arbetet. Det är bra för oss tillsammans om vi verkligen hittar en bred förankring här i kammaren kring ett så känsligt politikområde som just asylpolitiken är. Vi är alla upprörda över situationen vi möter i diskussionen. Vi ser problematiska situationer ute i kommunerna. Men vi ser det också som en effekt av att människor gång på gång kommer med en ny ansökan. Det är ett av skälen till att vi har tagit ställning som vi har gjort.

Anf. 99 Sven Brus (Kd)

Fru talman! Dessa 1 000 % finns anledning att kommentera lite närmare. NIPU gjorde en beräkning på grundval av den asylinströmning som var i slutet på 90-talet och kom fram till en prislapp för reformen. När vi sedan i utskottet blev presenterade en beräkning från Regeringskansliet - odaterad och osignerad, men enligt uppgift något slags underlag i de då förda budgetförhandlingarna med samarbetspartierna - visade det sig att man hade kommit fram till en summa som översteg NIPU:s beräkningar med 1 000 %. Jag tror att både Göte Wahlström och kammaren förstår att det fanns anledning att känna djup skepsis mot det dokumentet. Jag tar det som ytterligare ett exempel på de undanflykter och det förhalande som hela processen har kännetecknats av under de här åren. Sedan till frågan om rättssäkerheten. Jag och vi kristdemokrater har aldrig någonsin sagt att vi har en helt rättsosäker asylprocess. Det vore inte seriöst att säga det. Vad vi säger är att det finns väldigt stora brister i processen. Det är inte så svårt att konstatera det. Den verklighet vi ser runtomkring oss är talande exempel på de brister som finns. Jag behöver inte här räkna upp dem. Vi kan bara tala om barnens utsatta situation till exempel. Den utsträckta handen, Göte Wahlström, tar vi gärna. Vi har under hela processen visat beredvillighet att samtala. Vi är beredda att göra det också i fortsättningen för att nu hantera de stora problem som finns i övergången till en ny instans- och processordning inte minst när det gäller det ärendeberg som vi nu tar med oss.

Anf. 100 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Jag gläds över att Sven Brus intar den hållning han gör. Det är viktigt. Jag upplever att Sven Brus har gjort det när vi är i debatter och diskussioner utanför kammaren. Det är ett viktigt politikområde. Slagorden gagnar inte de enskilda individerna som finns i processen. Det är viktigt. När det gäller det underlag som har funnits i debatten har regeringen kommit med ett antal också daterade papper till utskottet som vi har fått ta del av och läsa in oss på. Vi har också fått muntlig information. Därutöver har Domstolsverket och också andra funnits med som kanske inte var med i den initiala diskussionen när NIPU lade fram sitt första utkast till ekonomisk beräkning. Jag vill påstå att kunskapsinhämtandet har varit till gagn för utskottet. Men det har också fått till effekt att vi kunnat se att det ekonomiska omfånget på området har vuxit. Jag tror inte att vi riktig ser slutet på det än när vi ser de medel som är anslagna i budgeten för kommande år.

Anf. 101 Sven Brus (Kd)

Fru talman! Det är riktigt som Göte Wahlström säger att vi har fått en hel den dokument till utskottet. Vi har också haft bilaterala samtal och samtal mellan flera partier med den ansvariga ministern. Jag sätter värde på de processerna. Jag tycker att de är viktiga. De dokument som vi har fått har i hög grad präglats av något slags strävan från ministerns och regeringens sida att hitta en genväg i form av till exempel en specialdomstol. Det borde ha stått ganska klart både för Barbro Holmberg och för regeringen att intresset för en sådan genväg har varit väldigt svalt från oss kristdemokrater och så långt jag förstår också från övriga partier. Jag vill avslutningsvis knyta an till den debatt vi hade här för ungefär en vecka sedan. Jag sade då från den här talarstolen att jag tror att det är oerhört viktigt att vi på detta politikområde strävar efter att hitta breda partiövergripande lösningar på problemen. Detta politikområde är extremt känsligt för den allmänna opinionen. För tilltron till asylprocessen och till en generös och human flyktingpolitik som jag tror att vi alla här vill ha är det oerhört viktigt att vi hittar lösningar som vi kan stå för gemensamt. Jag hoppas att vi är inne i en sådan process. Vi kristdemokrater är beredda att bidra till det.

Anf. 102 Birgitta Carlsson (C)

Fru talman! I dag när vi debatterar betänkande SfU 3 kan jag med tillfredsställelse konstatera att de flesta partier här i riksdagen inte vill genomföra de förslag som regeringen lägger fram i proposition 59, Prövning av verkställighetshinder i utlänningsärenden . Här är socialdemokraterna ensamma om att vilja genomföra försämringar för våra asylsökande. I Centerpartiets motion yrkade vi på avslag på propositionen med anledning av att riksdagens beslut om att lägga ned Utlänningsnämnden inte har verkställts. Riksdagen har lämnat ett tydligt uppdrag till regeringen att lägga ned Utlänningsnämnden och inrätta ett asylprövningsförfarande baserat på tvåpartsförhandlingar i domstol. Detta uppdrag måste vara en utgångspunkt för regeringens reformförslag inom asylpolitiken. Om möjligheten till en andra ansökan tas bort riskerar vi att få en situation där Sverige avvisar människor som faktiskt har rätt att stanna här. Vi ser också en stor risk att fler människor än i dag kommer att "gå under jorden" om de får ett avvisningsbeslut som de inte kan överklaga. Antalet människor som gömmer sig har ökat de senaste åren. Under 2003 ökade antalet gömda flyktingar, och fördubblades jämfört med året innan. Det vore förödande om fler människor tvingas gömma sig för att de inte får en rättssäker asylutredning där de har marginella möjligheter att lämna in en ny ansökan. Naturligtvis är det inte bra med dagens system där människor regelmässigt ser möjligheten till ny ansökan som ett naturligt inslag i asylprocessen. Men eftersom Utlänningsnämnden inte är nedlagd är det nödvändigt att ha kvar möjligheten till ny ansökan. Vi ser flera beslut som fattats både av Migrationsverket och Utlänningsnämnden där människor skickats tillbaka till länder där de riskerar till exempel tortyr. Och som vi vet, och skäms för, har Sverige flera gånger blivit fällt av FN:s tortyrkommitté. Regeringens förhalningstaktik när det gäller verkställandet av Utlänningsnämndens nedläggning är anmärkningsvärd. Med tanke på instansordningens centrala betydelse för hela asylprocessen kan vi inte bifalla regeringens förslag om att ta bort möjligheten till en andra ansökan . Med prövning i förvaltningsdomstol kommer med automatik antalet nya ansökningar att minska avsevärt. Vi är övertygade om att muntliga prövningar i domstol är mer rättssäkra. Att ersätta Utlänningsnämnden med förvaltningsdomstolar där komplicerade processrättsliga, ekonomiska och organisatoriska frågor måste hanteras är naturligtvis en komplicerad och omfattande reform. Centerpartiet anser att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett samlat förslag vad gäller reformer inom asylprocessen. Förutom att Utlänningsnämnden måste ersättas med prövningar i domstol så är det viktigt att det förändringsarbete som pågår inom Migrationsverket med fokus på kompetensutveckling inom psykologi och samtalsmetodik fortsätter. Vi menar att översynen av Utlänningslagen måste göras innan regeringen presenterar ett förslag om att stoppa möjligheten till ny ansökan. Fru talman! Centerpartiet instämmer med regeringen om att den långa väntetiden i asylprocessen är ett problem. Väntetiden kan i sämsta fall sträcka sig över flera år och är mycket passiv och psykiskt nedbrytande för de drabbade. Vi anser att väntetiderna måste kortas avsevärt utan att asylutredningarnas kvalitet försämras. Under tiden som människor väntar på besked bör också möjligheten till sysselsättning och arbete uppmuntras i betydligt större omfattning än vad som sker i dag. Möjligheten att arbeta under asyltiden måste förbättras . I dag ser vi hur asylsökande överklagar och lämnar in en ny ansökan efter avslagsbeslut, men långt ifrån alla lämnar in flera asylansökningar. Vi måste vara medvetna om att ett flertal människor som har asylskäl inte får uppehållstillstånd grundat på den första asylansökan. Det är alltså inte ovanligt att människors asylskäl inte uppdagas i den första, och inte heller i den andra, asylutredningen. Detta beror inte bara på Utlänningsnämndens bristande prövningar utan är också ett resultat av de brister som finns hos Migrationsverket gällande asylprocessen och utredningarna i dag. Flera av de brister som förekommer i asylutredningarna beror säkert på den ökning av asylsökande som vi har sett de senaste åren. Migrationsverket har inte hunnit anställa personal i samma takt som antalet asylsökande ökat och detta har medfört en stressande situation både för Migrationsverkets handläggare och för de asylsökande. I vissa fall stressas beslut fram - något som är oacceptabelt när det handlar om människors liv! Fru talman! Alltför ofta bemöts de asylsökande av misstro under asylutredningarna. Även om många sökande får ett bra bemötande och utreds av kompetenta handläggare så finns det brister. Eva Norström belyser i sin avhandling om asylprocessen I väntan på asyl att det finns en viss misstroendekultur i asylutredningarna. Hon menar att handläggarna fokuserar mycket på kontrollfrågor och att flera avslag på asylansökningarna motiveras med att den sökandes berättelse inte är trovärdig. Dessutom visar hennes avhandling att förhållandevis lite utrymme ges till frågor som handlar om de förhållanden som har orsakat flykten för den asylsökande. Dessa resultat är oroande även om hennes analys naturligtvis inte stämmer in på alla asylhandläggare. Centerpartiet verkar för en human flyktingpolitik och anser att asylprocessen är till för att bedöma vilka individer som inte kan återvända hem. I dag pågår ett stort förändringsarbete på Migrationsverket, vilket vi ser mycket positivt på. Oavsett om det är få eller flera människor som bemöts av misstro i asylhandläggningen så är vår förhoppning att det helt ska undvikas. Att mötas av misstro är inte någon bra förutsättning för den asylsökande för att kunna berätta om varför denne inte kan återvända hem. Att det ofta tar lång tid för människor att berätta om orsaken till att de söker asyl beror på att de bär på så svåra trauman som de helst av allt vill glömma och lämna bakom sig. Därför är det viktigt att asylutredningarna präglas av förståelse och att det finns tillgång till psykologisk expertis. Får vi en gedigen och rättssäker asylhandläggning där rätt förutsättningar ges åt de asylsökande för att återge sin berättelse kan vi också minska behovet av att ansöka på nytt. Det är en helhetsförändring som måste till. Till sist, fru talman, måste jag även i den här debatten lyfta fram de asylsökande barnens situation i vårt land i dag. De apatiska barnen och de ensamkommande barnen som finns i vårt land får vi inte negligera. Enligt uppgift finns mer än 150 apatiska barn registrerade i dag, och hur många barn som kan finnas i farozonen för att hamna i detta svårbehandlade tillstånd vet vi inte. Det är oerhört viktigt att barnen sätts i centrum i allt utredningsarbete. De måste få hjälp från början i asylprocessen, först och främst med en hälsoundersökning men också med psykologhjälp för att bearbeta sin livssituation. De familjer vars barn drabbas av apati bör få förtur i asylprocessen så att man skyndar på deras beslut . Större hänsyn måste tas till barnens asylskäl. De ensamkommande barnens situation har uppmärksammats de senaste åren. Det har förekommit att ensamkommande barn har försvunnit spårlöst från förläggningar och det finns stora brister vad gäller mottagandet och asylutredningarna som gäller dessa barn. Arbetet med att förbättra dessa barns situation måste bli bättre och fördjupas hos berörda myndigheter. De barn som kommer till Sverige måste få ett humant och rättssäkert mottagande samt en trygg vistelsetid här i vårt land. Fru talman! Jag vill sluta mitt anförande med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet under punkt 1 och bifall till reservation nr 5 under punkt 2.

Anf. 103 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Jag har full förståelse för de argument Birgitta Carlsson har och för den bild som hon ger av situationen. Den bilden får vi ju alla på olika sätt. Utskottet har fått en bred beskrivning av just situationen för de så kallade apatiska barnen av regeringens särskilt tillsatta utredare, Marie Hessle. Hon visade den komplexitet som finns i diskussionen och i bilden av de så kallade apatiska barnen. När man lyssnar till Birgitta Carlssons inlägg här rörande situationen måste man likväl ställa en fråga till henne. Den gäller det här med ny ansökan. Birgitta Carlsson säger att det är kanske först vid den andra eller den tredje ansökan som den rätta bilden kommer fram. Av Per Westerbergs tidigare inlägg kunde vi konstatera att det är väldigt få som får uppehållstillstånd, och då det sker är det oftast av humanitära skäl som har tillkommit under vistelsen i Sverige. Då stämmer inte Birgitta Carlssons och Per Westerbergs bilder riktigt överens. Vi får också bilder från centerpartistiska kommunalråd ute i landet. De nämner den långa tidsaxeln i asylprocessen och hur den bryter ned människor. Även centerpolitiker ute i kommunerna beskriver ny ansökan som ett problem. Ser inte Birgitta Carlsson detta problem? Eller ser hon det men vill inte vara med om att aktivt arbeta för att ta bort ny ansökan för att tillmötesgå även centerpolitiker som har insikt i problemet ute i kommunerna?

Anf. 104 Birgitta Carlsson (C)

Fru talman! Jo, Göte Wahlström, jag ser problemet. Men det finns många fel som man kan rätta till när det gäller det sätt som vi hanterar de människor på som kommer hit och söker asyl. Det handlar om att från början göra den hälsoundersökning som många behöver. Det handlar om att från början få människor att förstå att har de en ambition och vilja att stanna i Sverige, måste de också anstränga sig till det yttersta för att lära sig det svenska språket och delta i arbetspraktik. Det handlar om att så snart som det bara är möjligt skaffa sig egen försörjning. Dessutom pratade också Per Westerberg om möjligheten att göra förändringar inom det här området, och då pratar vi om arbetskraftsinvandring. Det är också någonting som Centerpartiet har förordat. Många av de människor som finns i systemet borde inte finnas där. Om det fanns en kvot för arbetskraftsinvandring att söka på skulle de göra det i stället. Vi har bevis från ett otal kommuner, även med centerpartistiska kommunalråd, där man har skött detta på ett annorlunda sätt. Man har verkligen sett till att de människor som kommer hit får en möjlighet att ta sig in i det svenska samhället mycket snabbare än vad som sker i andra kommuner. De har fått möjlighet att lära sig det svenska språket och få ett arbete. Genom det har de också blivit en del av det svenska samhället där de finns. Sedan har de ändå inte fått uppehållstillstånd, vilket jag djupt beklagar. Många med mig, även centerpartistiska kommunalråd, har inte kunnat förstå varför just deras invandrare inte har fått stanna.

Anf. 105 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Jag gläds över att vi ser på problemen på ungefär samma sätt. Sedan är vi lite oense om hur vi ska gå till väga för att nå det resultat som vi tillsammans ser behövs på det här området. Det tycker jag är viktigt. Birgitta Carlsson efterlyser en bredare och mer heltäckande lösning samtidigt som hon säger att det är viktigt att vi hittar lösningar på områden där vi ser problem. Det är just så jag upplever att vi nu hanterar frågeställningen. Vi har det långa perspektivet, men vi letar oss fram och fattar beslut för att justera på de områden där det behövs. Jag vet att det förs en diskussionen på Migrationsverket och Utlänningsnämnden trots det angrepp som de utsätts för även från det politiska systemet. De arbetar med humanitära synsätt och försöker att finna lösningar för individerna. De försöker göra det bästa möjliga. Det blir inte hundraprocentigt i alla detaljer, men i den process som pågår inom de här organisationerna letar man sig fram till precis de resultat som Birgitta Carlsson efterlyser. Det gläder mig att vi är överens om den saken och kan fortsätta processen på det här viktiga politikområdet.

Anf. 106 Birgitta Carlsson (C)

Fru talman! Jag håller med Göte Wahlström om att det är oerhört viktigt att vi försöker hitta lösningar på de här problemen och att det är breda lösningar som håller över tiden. Det finns en hel del att göra. Vi vet ju till exempel att Migrationsverket på några ställen har prövat ett annorlunda sätt där man får större möjlighet att föra sin egen talan. Man har vidtagit åtgärder redan på den nivån. De kommer nu att användas på fler ställen. Det är väldigt bra att man på gräsrotsnivå kommer fram till lösningar på hur man kan arbeta för att hantera problem som sedan kommer längre fram i processen. Jag tror att det är viktigt att man från början hanterar de här frågorna på ett sådant sätt att den som kommer hit och söker asyl känner sig delaktig i processen. Jag har förhoppningar om att Migrationsverket, under den tid som är kvar tills de här besluten kommer att fattas, kommer att nå en bra bit på väg med att få ett bättre arbete från början. Det kommer att innebära att fler människor kommer att vara villiga att återvända snabbare när de förstår att de inte har en chans att få stanna i vårt land. Genom det slipper vi den stora ärendebalans som en del är rädda för att vi ska få. Den kommer att finnas, men jag tror inte att den kommer att bli så stor som många befarar och tror.

Gustav Fridolin (Mp)

Anf. 107 Gustav Fridolin (Mp)

Fru talman! Det sitter ganska få gröna i Sveriges riksdag. Detta är väl dock ett övergående fenomen, får man hoppas. Resultatet av det blir att vi som sitter i riksdagen får dela upp oss lite och arbeta i olika utskott. Förutom att till viss del ansvara för flyktingfrågorna sitter jag som Miljöpartiets representant i konstitutionsutskottet. Som fru talman känner till, eftersom hon var med på resan, var vi i Norge för ett tag sedan och tittade på hur Norge lägger upp sitt arbete mellan regering och riksdag. Vi fick veta att den norska minoritetsregeringen väljer att lägga fram propositioner till sitt parlament och låter dem sedan sköta förhandlingarna på parlamentsnivå. Regeringen lägger alltså fram ett förslag utan att veta om det har stöd i parlamentet eller inte. Sedan får parlamentet se om det finns stöd eller inte. Fru talman! Så gör vi inte i Sverige. I Sverige är den konstitutionella ordningen sådan att regeringen brukar se till att de förslag man lämnar till riksdagen har ett stöd av en majoritet av riksdagen. I Sverige är den konstitutionella ordningen sådan att regeringen brukar vara övertygad om att de förslag som tas upp till beslut i Sveriges riksdag har full backning. De kommer att gå igenom. Om inte så sker, och det händer ju någon gång, brukar regeringen vanligtvis välja att dra tillbaka sina förslag och inte föra upp dem till behandling för att slippa den lite pinsamma behandlingen att få ett av sina förslag avslagna. När så inte sker brukar det ibland i tidningsrubriker så där lite smaskigt pratas om att har en konstitutionell kris. Statsvetarna börjar prata om det här inte går riktigt rätt till. Statsministern brukar ibland prata om regeringsombildning. Historikerna börjar anteckna. Så brukar det gå till på alla politiska områden utom på migrationsområdet de senaste åren. Inom migrationsområdet har det på något sätt blivit acceptabelt för regeringen att lägga fram förslag utan att veta om de går igenom, utan att ha dem förankrade hos riksdagens partier och nästan i vetskap om de faktiskt kommer att falla till sist. Jag tycker att det är lite intressant att se på detta. Jag funderar på hur man ska tolka att regeringen, som någon TV-kommentator sade för ett tag sedan, med en dåres envishet presenterar förslag till riksdagen som man vet kommer att falla. Jag kan inte tolka det på ett annat sätt än att den socialdemokratiska regeringen har gjort förslag om en mer inhuman flyktingpolitik till en paradfråga. Varför väljer man annars att ta strid just i den frågan? Varför är det just i den frågan man väljer att inte förankra sina förslag, att inte lyssna på riksdagen, att inte gå riksdagens väg utan lägger fram förslag som man får avslagna, om det inte är för att man vill föra upp debatten och på något sätt göra det till en av sina paradfrågor? Fru talman! I dag kommer riksdagen, tack och lov vill jag säga, att avslå regeringens förslag om ett avskaffande av ny ansökan. Det finns många skäl till att riksdagen gör detta. Den är en bred enighet från Vänsterpartiet till Moderaterna över det gröna nya partiet. Man gör det av ett huvudskäl och ett par mindre skäl. Huvudskälet är att den ordning vi har för asylprövning i dag är en rättsosäker ordning. Det finns brister i rättssäkerheten inom Utlänningsnämnden. Undersökningar har visat att beroende på vilken domare du lottas att få kan ditt fall behandlas olika. Rättssäkerhetens grundläggande princip om att lika behandlas lika är till vissa delar satt ur spel. När riksdagen förstod detta fattade man beslut om att Utlänningsnämnden skulle avskaffas. Det var i november 2001. Man skrev att införandet av en tvåpartsprocess med ökade möjligheter till muntlig förhandling är av avgörande betydelse för tilltron till asylprövningssystemet, och en sådan förändring leder också till ökad rättssäkerhet. Man skrev alltså att rättssäkerheten i dag inte var tillfyllest. Att i en sådan situation, när asylprövningar enligt en enig riksdag inte behandlas fullständigt rättssäkert, ta bort säkerhetsventilen, som det faktiskt innebär att lämna in en ny ansökan när man har fått ett avslag, är ju ganska absurt. Vi har här en rättsordning. Vi tycker alla att den inte är helt säker. Då ska det inte finnas en möjlighet att lämna in en ny ansökan om man får ett avslag. Det ska inte finnas en möjlighet att få sitt fall prövat igen. Vi kan inte förstå logiken bakom den politiken. Därför väljer vi att tillsammans med flera av riksdagens partier avslå förslaget i dag. Fru talman! Det finns som sagt fler anledningar till att man avslår förslaget. Vi riskerar att få en situation där fler människor tvingas gömma sig och ser det som ett bättre alternativ att leva under jord i Sverige än att återvända till länder där de kanske är förföljda, har dödsstraff som hotar eller lider av etnisk förföljelse. Jag tror inte att någon i den här kammaren vill att vi ska ha fler människor som tvingas gömma sig i Sverige. Men det skulle kunna bli resultatet om regeringens proposition hade fått bifall. En annan anledning är att man måste ställa sig frågan varför så många lämnar in ny ansökan. Birgitta Carlsson var inne på det. Varför väljer många av dem som fått ett avslag att inte acceptera det utan lämnar in en ny ansökan? Grundproblemet är ju att det asylsystem vi har i dag saknar tilltro hos de individer som kommer hit och söker asyl. Migrationsverkets uppseendeväckande låga bifallsgrad på 8 % innebär att många känner att här ska man minsann först få ett avslag och sedan kanske ett till innan man har möjlighet att få bifall. I ett sådant system kommer det nya ansökningar. Om man skulle rätta till asylsystemet, om man skulle bättra på Migrationsverket så att det fungerar, om man skulle införa en ny instans- och processordning - vilket vi är på väg att göra - då kommer också färre att lämna in ny ansökan. Det finns då en större tilltro till det asylsystem vi har, precis på samma sätt som om det skulle finnas mindre misstro mot den enskilda asylsökanden skulle man ha större anledning att acceptera det beslut som kommer. Fru talman! Det förs också fram ett antal argument för den här reformen av dem som fortfarande griper tag i ett halmstrå för att få igenom det. När förslaget om att avslå ny ansökan kommer upp låter det nästan som om det är någon sorts socialdemokratisk universalmedicin. Man ska ta bort ny ansökan, eftersom vi då får kortare handläggningstider. Vi har flera förslag på hur vi ska få kortare handläggningstider. Inför en bortre gräns i asylsystemet! Se till att ingen behöver vänta för länge på ett besked. Om man får göra det får man automatiskt uppehållstillstånd. Vi ska ta bort ny ansökan, säger man, eftersom barn far illa i asylsystemet. Självklart far barn illa i asylsystemet i dag. Vi ser hur barn faller ihop och blir apatiska. Men det rättar vi till genom en bättre asylhantering, genom en mer rättssäker prövning, genom att höra barns asylskäl, genom att se barn som individer som har asylskäl, inte genom att ta bort den säkerhetsventil de barn har som fått avslag. Lågvattenmärket i argumenten för det här förslaget kom i går. I en diskussion om integration väljer statsministern att säga att integrationspolitiken inte är helt lyckad och att det till exempel beror på att riksdagen avslår regeringens förslag om ny ansökan. Jag trodde att det rådde en total enighet i Sveriges riksdag om att problemen i integrationspolitiken inte beror på att vi har för många flyktingar här, att problemen i integrationspolitiken berodde på något helt annat som vi gemensamt ska rätta till, inte på att det kommer för många hjälpbehövande hit. Jag tycker att det är ett farligt synsätt som statsministern gav uttryck för i går. Fru talman! Nu plockar man upp ett delvis nytt argument för att ta bort ny ansökan. Det skulle vara att man är rädd för att ärendebalansen i den nya instans- och processordningen blir för stor. I och för sig lade man fram en proposition om avskaffande av ny ansökan redan på den tiden man såg att den nya instans- och processordningen låg väldigt långt fram i tiden, men jag förstår ändå det argumentet. Jag vill i sammanhanget tacka de borgerliga företrädare som har kommit med ett tack till oss som var med och såg till att det i budgetöverenskommelsen finns med att den nya instans- och processordningen ska vara på plats den 1 januari 2006. Det finns andra alternativ för att se till att övergången sker på ett bra sätt. Ett alternativ som vi har fört fram är att införa en engångsamnesti, att se till att de människor som finns kvar i systemet när den nya instansordningen kommer på plats faktiskt får en möjlighet att få stanna. Då ser man till att det nya systemet inte behöver ta på sig en tung ryggsäck. Man ser till att den nya instans- och processordningen kan börja på ett bra sätt. Det är ett bättre alternativ än att ta bort den säkerhetsventil som finns i dagens rättsosäkra system. Det är inte bara vi som förespråkar ett sådant system. I ett remissvar från Sveriges advokatsamfund på en departementsskrivelse som regeringen har skickat ut skriver Advokatsamfundet angående det förslag som vi nu diskuterar: "Ett syfte var att den nya instansordningen inte skall behöva ta ställning till äldre ärenden eftersom det inte kan uteslutas att detta skulle kunna innebära en allt för stor belastning på det nya systemet. Samfundet framhöll att en konstruktiv lösning skulle kunna vara, även om vissa principiella invändningar skulle kunna riktas däremot, att regeringen meddelar föreskrift att uppehållstillstånd skall beviljas av humanitära skäl för vissa utlänningar. Samfundet avsåg här främst sådana utlänningar som ansökt om asyl och/eller uppehållstillstånd av anknytningsskäl och humanitära skäl, oavsett om lagakraftvunnet beslut finns eller ej. Ytterligare rekvisit skulle kunna ställas upp som t.ex. att viss tid förflutit sedan vederbörande lämnat in ansökan och att han/hon inte gjort sig skyldiga till brott (av närmare specificerat slag). Liknande s.k. väntetidsförordningar har utfärdats tidigare av organisatoriska och/eller humanitära skäl." Det är alltså inte bara Miljöpartiet och några andra som driver på kravet om en amnesti. Sveriges advokatsamfund gör det också. Fru talman! Jag gör en sammanfattning. Självklart behöver det göras saker för att den nya instans- och processordningen ska börja på ett bra sätt. En amnesti vore ett sådant sätt. Andra förslag tas upp i vår reservation 6 som jag härmed yrkar bifall till. Men att avskaffa den säkerhetsventil som finns i dag är inte rätt sätt. Därför yrkar vi bifall till förslaget i betänkandet.

Kalle Larsson (V)

Anf. 108 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Så var det dags igen. Regeringen blir med största säkerhet ännu en gång överkörd av en majoritet i riksdagen som önskar en mer human och rättssäker asyl- och migrationspolitik. Det är inte första gången. Jag undrar, liksom talare tidigare har gjort, när regeringen kommer att dra några slutsatser av detta. Eller är det, som det också har antytts, precis vad man har gjort? Den här gången handlar det om att försvara rätten till ny ansökan som regeringen vill inskränka. Vi vet att en av konsekvenserna av den föreslagna lagändringen skulle vara att hänsyn till självmordsrisker och psykiatriska kristillstånd inte längre ska tas i samband med verkställighet. Det handlar om så kallad transportabilitet. Ska man vara flyttbar eller inte flyttbar? Vid vilket tillstånd man sedan anländer till det land man utvisats till är i förslaget irrelevant. Vi menar att det här är ett förslag som måste avslås. Vi delar inte bedömningen. Det här förslaget skulle inte lösa några som helst problem för de människor som vi talar om. Regeringen påstår att antalet nya ansökningar har ökat kraftigt de senaste åren, men man gör inte något seriöst försök att förklara varför så har skett. I stället ger man sig in på ganska, låt oss säga, luftiga spekulationer om att det framstår som oklart för den enskilde huruvida ett beslut om avvisning eller utvisning är slutgiltigt. Det framstår som om det inte finns något slut i asylprocessen. Allt är luddigt och svårbegripligt för den asylsökande. Vår uppfattning är att en viktig orsak till många av de nya ansökningarna är att Migrationsverket och Utlänningsnämnden på grund av bristande rättssäkerhet i handläggningen vägrar asyl åt dem som faktiskt har rätt till det. Att det skulle kunna vara en förklaring har inte föresvävat regeringen. Vi menar att många som trots välgrundad fruktan för politisk förföljelse nekas skydd bryter samman av just den orsaken. Man har skyddsskäl. Man får inte politisk asyl. Man förvägras rätten till en fristad. Då bryter man samman. Det är den vanliga förklaringen till varför det regeringen kallar humanitära skäl uppstår i Sverige. Att sådana ansökningar också ibland bifalls är egentligen inte särskilt konstigt om man ser till hur bristande rättssäkerheten i asylprocessen faktiskt är. Den som inte blir lyssnad till, den som inte blir trodd, den som flyr undan förföljelse till ett annat land och får sin historia underkänd av myndigheter som inte lyssnar mår inte särskilt bra. Posttraumatiska stressyndrom har ju bland annat den nackdelen att de återkommer långt senare, långt efter det att själva händelsen som framkallat syndromet inträffade. Som vi ser det är möjligheten till ny ansökan en oumbärlig säkerhetsventil så länge vi har en i grunden rättsosäker asylprocess. Regeringen påstår visserligen att det också finns rent semantiska skäl till att detta skulle användas väldigt ofta. Det heter ju "ny ansökan", och byter man ut det mot "verkställighetshinder" kanske färre personer bara av den semantiska förändringen skulle använda den här möjligheten. Då tror jag att man ska påminna sig om att detta är en process som handlar om rationella beslut av människor som befinner sig i en svår situation. Det handlar om politik och om människor som flyr undan förföljelse, inte om metafysik. Vi är helt överens med de partier som i reservationer vill skynda på och intensifiera arbetet med att skapa en ny instans- och processordning. Från Vänsterpartiets sida har vi under många år gjort vad vi har kunnat för att den ordning vi i dag har med Utlänningsnämnden som överklagandeinstans ska ersättas med överklagan i förvaltningsdomstolar. Vi tackar för det öppna beröm vi fått från andra av riksdagens partier för våra insatser i budgetförhandlingarna. Vänsterpartiet och Miljöpartiet lyckades - efter, låt oss uttrycka det milt, visst motstånd från regeringspartiet - trots allt få till stånd ett beslut om att den nya instans- och processordningen och överförandet av överklagandeärendena till förvaltningsdomstolar ska vara genomförda den 1 januari 2006. De reservationer som nu föreligger blir av den anledningen också i allt väsentligt slag i luften. Det är inte så att vi missunnar någon att slå ett ordentligt slag i luften emellanåt, men skillnaden mellan att bifalla reservation 2 och efterföljande reservationer och att inte göra det är egentligen inte särskilt stor. Det tror jag att samtliga i kammaren närvarande ledamöter inser. Det är väsentligt att i det här läget också inse att vi som nu avslår förslaget om att begränsa ny ansökan åtar oss ett ansvar. Vi åtar oss ansvaret att presentera hur vi tycker att den nya instans- och processordningen ska kunna träda i kraft utan att bära på en stor ärendebalans från den tidigare rättsosäkra ordningen. Man kan inte bara kritisera. Man kan inte bara klaga och säga att andra gör fel. Man måste också själv presentera alternativ. Låt oss söka sådana alternativ i fullt ut bred bemärkelse. Samtliga riksdagens partier bör ingå i de samtalen. Det vi för till denna debatt är tanken på ett så kallat nollställningsbeslut. Det finns ibland i debatten ett begrepp som heter amnesti. Vi är inte så säkra på just den benämningen. Den antyder att man har begått ett brott som man sedan ska få absolution från, att man blir befriad från straffansvar för något olagligt man har genomfört. Det antyder också att det gäller alla. Vår uppfattning är att den som har väntat länge, som har haft anledning att gömma sig och som inte själv har begått någon brottslig handling i övrigt avseende bör kunna omfattas av ett nollställningsbeslut. Vi välkomnar en sådan diskussion med samtliga partier. Vi kommer nämligen inte att låta detta vara en fråga där vi bara reagerar på förslag från regeringen. Det som nu måste till är samarbete, konstruktivt samarbete mellan partierna i denna kammare, för att se till att vi inte den 1 januari 2006 hamnar i en situation där vi har en stor ryggsäck, som någon har uttryckt det, av gamla ärenden - i grund och botten människor som har blivit lidande i ett rättsosäkert asylsystem - att ta hand om. Låt mig också säga, fru talman, att en modell för hur det ska gå till att inte ha med några ärenden att bearbeta som vi inte accepterar genomförs redan i dag. Nu håller man ett högt tempo på Migrationsverket, och det är bra. Man ska avgöra, så länge det sker någorlunda rättssäkert, ärenden i den hastighet man kan. Men när det gäller bifallsfrekvensen begår man nog ett misstag. Få människor beviljas asyl. Siffrorna har varit fallande. Låt oss ta lite statistik. År 1999 var andelen som fick bifall hos Migrationsverket 45 %. Sedan har den sjunkit varje år - 41 %, 28 %, 20 % och 15 % år 2003. Första halvåret 2004 har 8 % av de sökande beviljats uppehållstillstånd av Migrationsverket. Det är förstås inte alldeles lämpligt att en sådan liten andel beviljas detta när talen för andra länder jämförelsevis är avsevärt högre. Vi kommer i stället att erbjuda samtalsmöjligheter med andra partier runt nollställningsbeslut och andra konstruktiva förslag. Låt mig avslutningsvis, fru talman, återge exakt vad statsministern sade i den debatt om integration varifrån TT citerade honom häromdagen. Statsministern sade: Mycket av de problem vi har i integrationsfrågan är ju att vi haft ett mottagande av asylsökande som varit väldigt stort. Vi har försökt få ordning på det här men har hela tiden mötts av motstånd i riksdagen. Det är halsbrytande, det är oförsvarligt och det är ohederligt av en företrädare för arbetarrörelsen att skylla integrationsproblem, som han kallar det, på att för många människor har kommit till Sverige! Det vi företräder är i stället en fungerande välfärdspolitik som omfattar alla, en kraftsamling mot diskriminering och en migrationspolitik som är människovärdig. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 109 Bo Könberg (Fp)

Fru talman! Det finns ju ett antal reservationer i betänkandet, från nr 2 och uppåt, som rör den nya instans- och processordningen. Dem karakteriserade Kalle Larsson som slag i luften. Han unnade i och för sig sina medmänniskor att få göra sådana då och då, och det var ju generöst av honom. Bakgrunden till dessa ställningstagandereservationer - och jag tror att jag talar för alla partier som lagt fram dem - är att vi vill vara väldigt tydliga på den punkten att vi vill ha en ny instans- och processordning. Jag är bara lite nyfiken på hur det kan komma sig att Kalle Larsson, som har en så oerhört negativ bild av den nuvarande regeringen, åtminstone dess statsminister, känner sig så väldigt trygg i uppgörelserna med dem i övrigt.

Kalle Larsson (V)

Anf. 110 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Det är visserligen både Bo Könbergs och Folkpartiets uttryckliga möjlighet och grundlagsstadgade rättighet att lägga fram reservationer om det man önskar, men jag förstår inte vad det är i majoritetens text, den som vi i övrigt gemensamt har kommit överens om, som gör Bo Könberg osäker på just den här punkten. Skulle det vara så att vi inte kan lita på regeringen, skulle det visa sig ske något förhalande eller finnas någon anledning till misstro från vår, Bo Könbergs, min eller någon annans sida, får vi självfallet helt enkelt ta över processen i våra egna händer. Riksdagen har ju möjligheten - det ska vi komma ihåg - att själva fatta beslut i de frågor som behövs. Jag har självfallet läst den folkpartistiska reservationen med vederbörligt intresse. Jag kan dock inte riktigt se vad den stora skillnaden i sak skulle bli om man biföll den. Det är möjligt att Bo Könberg kan redogöra för det för kammaren och för mig. För min del uppfattar jag det som att man en gång till säger att det är viktigt att Utlänningsnämnden läggs ned, men det uttalandet har ju passerat. När vi har budgeten framme och den är antagen är det beslutet fattat. När vi har gjort det tidigare har vi varit överens om det. Nu är det vårt gemensamma ansvar att se till att det också verkställs.

Anf. 111 Bo Könberg (Fp)

Fru talman! Jag valde att i mitt anförande inte polemisera mot Vänsterpartiet för att man på den här punkten hade valt en hanteringsordning som gjorde att det blev en majoritet för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i stället för tvärtom. I och med att Kalle Larsson själv tydligen ville ha en debatt om detta tycker jag dock att det vore synd om han inte fick det. Det är inte så att det bara är de fyra borgerliga partierna som har landat på den hanteringen utan även det andra stödpartiet har tydligen gjort en annan bedömning än Kalle Larsson på den punkten. Jag skulle inte ha begärt den här repliken om det inte var för att Kalle Larsson avslutade sitt anförande med en sådan total utskåpning av statsministern, det vill säga ledaren av den regering som han förlitar sig så mycket på. Det var bara det som föranledde mina reflexioner.

Kalle Larsson (V)

Anf. 112 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Jag tackar Bo Könberg för att han förklarar varför han begärt replik. Vanligtvis brukar replikerna handla om att man ställer en fråga, måhända har en invändning. Nu fick vi en förklaring till varför Bo Könberg kände sig föranledd att begära en replik. Det är väl välkommet att riksdagens protokoll också antecknar detta. Nu är det visserligen inte sant att det skulle bli en majoritet om Vänsterpartiet anslöt sig med en egen reservation som skulle bli en av de sju som i så fall skulle föreligga, eftersom man inte ens har besvärat sig med att skriva sig samman om en gemensam reservation. Det hade varit skillnad det. Då hade det ju funnits, just det, majoritet för den uppfattningen. Det tror jag att även Bo Könberg är matematiskt kunnig nog att räkna ut. Jag tror att vi är överens om, för att bli seriös i avslutningen, att vi behöver fortsätta att driva nedläggningen och alternativet gemensamt: Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet, Vänsterpartiet. Den socialdemokratiska regeringen är också välkommen. Ja, alla partier i denna kammare behöver ta ett gemensamt ansvar för det beslut vi gemensamt fattade redan 2001. Det är inga reservationer eller avslag på reservationer i det här avsnittet som avgör den frågan. Vi kommer att återkomma till diskussionen. Det är jag övertygad om. Det viktiga vi i dag gör är ändå att vi sex partier gemensamt bestämmer oss för att rätten till ny ansökan ska finnas kvar. Den ska inte begränsas. Vi är dessutom på det klara med att vi kommer att få återkomma till diskussionen.

Anf. 113 Barbro Holmberg (S)

Fru talman! I dag har vi en asylprocess utan slut. Människor som söker asyl i Sverige kan lämna in hur många nya ansökningar som helst. Jag tror att var och en förstår att det inte är rimligt. Det får också väldigt orimliga konsekvenser för de människor som söker asyl här och som blir kvar i landet år ut och år in i hopp om att kanske nästa ansökan beviljas. Det som var tänkt som ett undantag har blivit en del av processen, och människor mår sämre och sämre ju längre tiden går. Till slut kanske hälsotillståndet har försämrats så till den grad att man får stanna av det skälet, det vill säga man får stanna av humanitära skäl som har uppstått i Sverige. Man får stanna på grund av psykiskt lidande som delvis har framkallats av en otydlig asylprocess utan slut. Fru talman! Det är inte humant. Det är en inhuman process som skadar människor varje dag. Framför allt skadas de asylsökande barnen. Eftersom barn har en särställning i den svenska asylprocessen, till skillnad från andra länders, får ofta barnens situation och hälsotillstånd en huvudroll. Jag skulle vilja läsa upp ett brev som en rad företrädare för barn- och ungdomspsykiatrin har skickat till mig: Beslutspraxis och överklagandeprocedurer är i dag utformade så att en psykisk sjukdom ofta blir eller förväntas bli skälet att få stanna av humanitära skäl. Möjligheten till förnyade ansökningar till Utlänningsnämnden på grundval av att nya psykiatriska symtom tillkommit och sjukdomsbilden blivit än allvarligare förlänger asylprocessen till den punkt där barnens hälsa hamnar i fara. Vi har alltså en asylprocess som driver in vuxna och barn i en sjukdomsprocess. När asylskälen är prövade och avslagna går man vidare i processen genom att åberopa nya skäl som oftast är läkarintyg och sedan nya läkarintyg. Konsekvensen av det här blir allvarligare för varje dag som går. Antalet vårddagar ökar för både barn och vuxna. Förra året lämnades inte mindre än 4 800 nya ansökningar in. Av dessa var det flera som lämnade in sin ansökan för andra, tredje och fjärde gången. I år beräknas antalet nya ansökningar komma upp i 6 000. De flesta som lämnar in nya ansökningar får avslag. 11 % av de nya ansökningar som lämnas in beviljas. Och då har många vistats i Sverige under flera år. Jag menar att det är ett svek mot dessa människor, som ofta har svikits redan innan de kom till Sverige. Många som kommer till Sverige har lurats av människosmugglare att för väldigt dyra pengar köpa en resa till Sverige. När de väl är här möts de av ett asylsystem som fortsätter att invagga dem i falska förhoppningar. Fru talman! Jag menar att det här inte är rättssäkert. Därför föreslår regeringen att möjligheten att lämna in hur många nya ansökningar som helst ska avskaffas. Men, säger många här, tänk om nya asylskäl uppstår. Tänk om människor skickas tillbaka till en situation där de riskerar sina liv. Eller, som ännu fler har sagt, tänk om Migrationsverket och Utlänningsnämnden missar någonting eller har missat någonting i sin utredning och att man därmed inte har tagit hänsyn till alla omständigheter i asylärendet. Jag skulle då kort vilja presentera det verkliga innehållet i regeringens förslag. Det här handlar för det första inte om att avskaffa möjligheten att överklaga. Människor ska kunna överklaga ett första beslut. Vad som inskränks är möjligheterna att lämna in ett obegränsat antal ansökningar. Men en säkerhetsventil bibehålls. Det är ju precis som väldigt många talare före mig har betonat att ett återvändande till hemlandet för en asylsökande kan bli omöjligt från en dag till en annan. Det kan hända att en auktoritär regim plötsligt tar makten med våld. Det kan hända att en konflikt blossar upp och sprider sig i ett land. Plötsligt kan situationen vara livsfarlig för en minoritetsgrupp, för en politisk aktivist eller för en religiös företrädare. Rättssäkerheten för dem som har nya asylskäl stärks i regeringens förslag. Om nya asylskäl uppstår efter ett slutligt beslut ska de nya skälen prövas. Den prövningen ska, till skillnad från dagens system, också kunna överprövas. Men vad det här förslaget innehåller det är att prövningarna av humanitära skäl med läkarintyg inte ska kunna pågå i det oändliga. Regeringens proposition innehåller också en andra del. I dag är det så att om en asylsökande som har gått igenom hela asylprocessen sedan lämnar landet under en tid, åker till Norge en eller två dagar till exempel, och sedan kommer tillbaka till Sverige börjar hela processen om igen från början. Det betyder att efter utredning, efter första prövning, efter överklagande, slutligt beslut och ett antal nya ansökningar åker man till Norge en dag och kommer tillbaka, och så börjar hela processen om igen. Det är också, menar jag, en väldigt olycklig otydlighet i hela systemet som bara förvärrar situationen för dem som är inblandade. I propositionen föreslås därför att en person som bara efter någon dag återvänder till landet och som har fått sin sak prövad ett antal gånger inte ska kunna börja om hela processen igen. Fru talman! Jag kan konstatera att de flesta talare håller med om att möjligheten till ny ansökan ska avskaffas, men inte just nu utan senare. Först måste Utlänningsnämnden läggas ned. Enligt min mening är det ingenting annat än svepskäl. Att bibehålla möjligheten för människor att om och om igen få sina läkarintyg prövade har ingenting med rättssäkerhet i asylärenden att göra. Det bara förlänger lidandet hos de människor som oftast ändå får ett avslag i slutändan. Samtliga här närvarande är medvetna om att rättssäkerheten i asylärenden har stärkts. Regeringen har under lång tid arbetat med att öka öppenheten och muntligheten i asylprocessen i både första och andra instans. Regeringen har fattat beslut om att Utlänningsnämnden ska läggas ned och att asylsökande ska överklaga till domstol. Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare att göra det som krävs för att ersätta Utlänningsnämnden med en ny instans- och processordning som ska träda i kraft den 1 januari 2006. Fru talman! Utskottet har avstyrkt regeringens proposition, vilket med stor sannolikhet betyder att förslaget kommer att fällas av riksdagen. För mig och för regeringen är det här inte en fråga om att vinna eller förlora i riksdagen. Det allvarliga med att riksdagen fäller förslaget är att en reform som skulle kunna göra asylprocessen tydlig och human inte kommer att kunna genomföras. Jag menar att de största förlorarna är alla de redan utsatta människorna som väntar år ut och år in på att få ett besked.

Anf. 114 Sven Brus (Kd)

Fru talman! Det är en ganska uppseendeväckande process som vi har bakom oss. Det är också uppseendeväckande att regeringen kommer till riksdagen med förslag som man på goda grunder kan anta att riksdagen inte kommer att bifalla. Nu talar Barbro Holmberg fortfarande, i de sista skälvande minuterna av processen, för de argument som vi under lång tid har avvisat. Det uppstår en fråga här: Vad finns det för underliggande strategi från regeringens sida att med berått mod gå till riksdagen med förslag som man vet riksdagen kommer att säga nej till, som egentligen får till konsekvens att hela processen med att införa ny instans- och processordning på något sätt störs av sidospåret - som Barbro Holmberg är medveten om att riksdagen kommer att säga nej till? Vad är det för underliggande strategi som ligger bakom detta? Ett mera rimligt förhållningssätt borde ha varit att nu inse att det finns en majoritet för en ny instans- och processordning, det finns inte majoritet för sidospåret att avskaffa möjlighet till ny ansökan, utan i stället sätta all kraft på att genomföra det som riksdagen ändå är överens om. Hur resonerar regeringen? Vad finns det för underliggande strategi att gå denna omväg?

Anf. 115 Barbro Holmberg (S)

Fru talman! Jag kan inte riktigt se att regeringens argument på något sätt har avvisats. Inte minst Sven Brus sade i sitt långa inledningsanförande att det nuvarande systemet faktiskt skadar människor. Det nuvarande systemet är inte humant, sade Sven Brus. Jag vill ställa en fråga till Sven Brus. Om man inser att det system vi har nu inte är humant, det skadar människor varje dag, hur kommer det sig då att man är beredd att låta människor fortsätta att lida? Om man säger nej till det här förslaget betyder det att man är beredd att låta människor fortsätta att lida i minst ett år till. Hur stämmer det överens med kristdemokratiska grundläggande värderingar?

Anf. 116 Sven Brus (Kd)

Fru talman! Vi är helt överens i beskrivningen av ett asylsystem som inte är humant och rättssäkert. Det som statsrådet borde ha varit medveten om under lång tid är att vi inte är överens om att det här förslaget är en bra lösning. Vi vill gå betydligt radikalare fram, och vi har velat göra det länge genom att ersätta detta asylsystem som har så stora brister med ett rättssäkert, effektivt och humant asylsystem. Då kvarstår min fråga. Detta kan varken Barbro Holmberg eller regeringen ha varit omedveten om. Varför skuldbelägger man oss som under lång tid har varit tydliga och säger att det nu är vårt fel att människor kommer att lida under ett år till? Positionen från partiernas sida har regeringen känt till under lång tid. Jag vill på det bestämdaste avvisa att det skulle vara oppositionens fel att vi befinner oss i det läge vi nu gör.

Anf. 117 Barbro Holmberg (S)

Fru talman! Jag skuldbelägger ingen i det här fallet, men jag konstaterar att vi gör olika bedömningar. Jag kan inte, regeringen kan inte, det socialdemokratiska partiet kan inte, acceptera att vi ser att vi har ett system som faktiskt skadar människor. Vi kan inte acceptera att det systemet faktiskt får fortgå. Jag ser detta som en akut situation. Vi måste göra någonting åt systemet så att vi räddar människor som far illa. Sven Brus sade i det förra inlägget att det finns något slags underliggande motiv till detta. Det här är motiven. Jag och regeringen upplever att situationen är akut. Även om regeringen inte har stöd i kammaren har regeringen starkt stöd för förslaget. Jag hänvisade i mitt inledningsanförande till en rad företrädare för barn- och ungdomspsykiatrin. Vi har stöd av alla de människor som arbetar med flyktingmottagande, det vill säga personal inom skola, hälso- och sjukvård, läkare, psykologer - alla som ser vad det här får för konsekvenser för människor i systemet. Jag är helt övertygad om att regeringen har stöd.

Anf. 118 Birgitta Carlsson (C)

Fru talman! Jag sade i mitt anförande att jag uppskattade att Barbro Holmberg är här trots att det kanske är lite tuffare att vara med nu när det uttalas så pass hård kritik mot förslaget. Anledningen till att vi inte kan acceptera förslaget beror bland annat på det Kalle Larsson visade på i rena siffror, nämligen att tumskruvarna har dragits åt kring dessa människor. Det är färre och färre människor som kommer till vårt land som får stanna. Vi vet att trots att de kan berätta om att de har suttit i fängelse för att de har "fel" politisk uppfattning i det land de kommer från och känner stor oro för att behöva åka tillbaka dit får de ändå inte stanna här. Vi vet att det finns människor som har konverterat till kristendomen, och de kommer från länder där det är absolut förbjudet att bekänna sig till den religionen. Vilka faror innebär inte det att komma tillbaka till sitt land? De får inte heller stanna här. Vi har blivit betydligt mycket tuffare vad gäller att låta människor stanna. Jag berättade i mitt anförande om forskaren som hade visat på att man inte blir trodd. Bara detta gör att många människor mår dåligt i systemet. De har kanske svårt att få fram de sakliga skälen. De blir hela tiden ifrågasatta som personer, det vill säga de som handhar ärendet tror inte på vad de framför. Det har visat sig att man hos Migrationsverket i Malmö har gjort förändringar. Där har man lyckats bättre. Det finns åtgärder att vidta som gör att det blir tydligare för dem som söker asyl. Det skulle vara intressant om statsrådet kunde berätta mer om det.

Anf. 119 Barbro Holmberg (S)

Fru talman! Jag är inte alls överens med Birgitta Carlsson när hon säger att vi har blivit betydligt tuffare. Verkligheten har förändrats. Det måste man se när det gäller dessa frågor. För tio år sedan fick i stort sett alla människor från Balkanområdet stanna i Sverige. Då var det krig i Balkan. I dag kommer vår största grupp asylsökande fortfarande från Balkan, och i dag är det inte krig i Balkan. I dag är situationen helt annorlunda. Det betyder att människor får avslag. Birgitta Carlsson gör det stora misstaget att bedöma politikens generositet respektive restriktivitet utifrån antalet uppehållstillstånd. Så kan man inte göra, utan man måste se hur världen ser ut. Det bästa vore - det är väl det vi alla önskar - om bifallsfrekvensen var i stort sett noll. En värld där ingen människa förföljs är väl det vi alla strävar efter. Det är inte en hög bifallsfrekvens som säger någonting om generositeten. Det är väldigt viktigt att säga det: Sverige är inte mer restriktivt än något annat land. Sverige har inte en högre eller lägre bifallsfrekvens än något annat land i Europa, utan den ligger på ungefär samma nivå. Det beror på vilka grupper av människor som söker asyl. Så ser det ut.

Anf. 120 Birgitta Carlsson (C)

Fru talman! Jag är medveten om att det inte pågår något krig i Balkan. Men vi vet också att många människor som blev fråntagna allt de ägde och hade egentligen inte har ett hem att återvända till. Många av de människor som har varit här ganska länge har hunnit acklimatisera sig så mycket i vårt land att deras hem är här. Det som en gång var deras hem och deras land finns inte kvar på det sätt som de skulle önska för att återvända dit. Frågan om att det finns så många barnfamiljer och att barn far illa hade vi uppe även förra veckan. Jag skulle verkligen önska att statsrådet gav uppdraget att vara mer generös vad gäller humanitära skäl och bevilja uppehållstillstånd för alla de barnfamiljer där vi vet att barnen far illa. Också föräldrarna far i regel illa när de ser sina barn vara apatiska. Det är 150 barn, och det är förmodligen minst lika många familjer. Många fler barn kanske är på väg in i detta tillstånd. I stället för att bara låta det gå så långt att de hamnar i det tillståndet borde vi låta dessa människor få en chans, så att det inte behöver gå så långt som det nu har gjort. Många barn är i riskzonen för att hamna i just detta tillstånd, som är mycket svårt att behandla. Vilka möjligheter finns det att vara generös mot dessa barnfamiljer?

Anf. 121 Barbro Holmberg (S)

Fru talman! Vad gäller Bosnien säger Birgitta Carlsson att de som kommer hit kanske inte är förföljda men har inte något hem att återvända till. Där tycker jag att Birgitta Carlsson lyfter upp ett de svåraste dilemman som finns inom den här politiken. Ofta kommer man hit till Sverige och söker asyl, men man kanske inte har asylskäl. Det betyder inte att man inte har starka skäl. Det kan vara precis som Birgitta Carlsson säger, att man inte har något hem eller något arbete att återvända till. Man kanske har sålt allt man äger och har för att ge människosmugglare pengar, vilket gör att man befinner sig i en oerhört utsatt situation. Men det är inte asylskäl. Enligt vår lagstiftning ska våra myndigheter bedöma huruvida en människa är förföljd eller riskerar sitt liv vid ett återvändande. När det sedan gäller den sociala, ekonomiska och kulturella utvecklingen i Bosnien måste det vara andra politikområden och andra metoder som vi använder för att stimulera den ekonomiska utvecklingen i Bosnien. Det är inte asylpolitik som vi kan använda när det gäller den delen. Som jag sade i förra veckan, när vi också hade ett replikskifte om de apatiska barnen, är det någonting som oroar mig väldigt mycket. Det som också oroar mig, som jag också nämnde då, är att det här är ett symtom som bara finns i Sverige. Vi vet en del om detta, men vi vet inte tillräckligt. Av precis det skälet har regeringen tillsatt en samordnare, som ska skaffa mer kunskap om vad det här beror på, hur vi ska komma till rätta med det och kraftsamla kring de här barnen, så att vi förebygger att barn hamnar i så svåra situationer.

Anf. 122 Bo Könberg (Fp)

Fru talman! Statsrådet har använt huvuddelen av sitt inlägg till att utveckla argumenten för den proposition som riksdagen sannolikt kommer att avslå i morgon. När förslaget väcktes var reaktionen från vår sida i Folkpartiet, som jag har nämnt i ett tidigare inlägg, att säga att det ligger mycket i det, att något liknande bör äga rum men att det bör ske samtidigt med att vi får den instans- och processordning som en majoritet av denna riksdag sedan många år har efterlyst. Då fanns förstås möjligheten att få en uppgörelse mellan regeringen och Folkpartiet. I den nuvarande parlamentariska situationen hade det inneburit en majoritet, och man hade alltså kunnat få ett beslut under våren som innebar dessa två saker. Vi i Folkpartiet eftersträvar båda sakerna. Vad gäller regeringen är jag mera säker på att den eftersträvar det som finns i dagens proposition om avskaffande av nya ansökningar om uppehållstillstånd. Jag är inte lika säker på vad regeringen egentligen tycker om instans- och processordningen. Det blir ju inte någon uppgörelse fast den möjligheten fanns. Jag tror att flera andra partier också hade kunnat vara intresserade av detta. Det krävdes en pistol mot pannan under budgetförhandlingarna, har vi som står utanför dem förstått, för att detta skulle äga rum. Sedan fortsatte regeringen under hösten att driva ärendet trots att man borde ha varit ganska säker på att man inte skulle kunna få igenom det. Nu vill man ha en situation för att, som man säger, klara ärendebalansen. Man har under tio månader avskaffat den här möjligheten utan att få den bättre och mer rättvisa instans- och processordningen. Jag ska inte, som Sven Brus, fråga om någon underliggande strategi, för jag har svårt att tro att det finns någon strategi bakom detta. Jag är mera förbryllad över att regeringen har låtit frågan hanteras på det här viset i stället för att avgöra den tidigare.

Anf. 123 Barbro Holmberg (S)

Fru talman! Jag tyckte att jag svarade på den frågan i mitt replikskifte med Sven Brus. Jag menar att det förslag som i dag ligger stärker asylrätten för människor som har nya asylskäl. Vad vi vill med förslaget är att sätta stopp för de oändliga prövningarna av de humanitära skälen, som oftast enbart handlar om läkarintyg. Jag måste säga att jag inte riktigt har förstått varför vi ska vänta med det i ett helt år. Varför ska vi låta människor lida ett helt år till? Det här handlar inte om asylskäl, utan vi stärker snarare rättssäkerheten när det gäller asylskäl. Jag menar, som jag sade i mitt tidigare inlägg, att det är akut. Vi har en situation i asylprocessen i dag där människor kan lämna in hur många nya ansökningar som helst. Det gör att vi har en väldigt otydlig process. Människor upplever inte att det finns något slut på processen. Det måste vi våga stå för: Det finns en början, och det finns ett slut. Jag menar att det är väldigt viktigt att det sätts i sjön så snart som möjligt. Det måste vi göra för att också värna de utsatta människor som far väldigt illa i det här systemet.

Anf. 124 Bo Könberg (Fp)

Fru talman! Det har väl framgått nu, och möjligen tidigare, att statsrådet och jag har lite olika bedömningar på den här punkten. Statsrådet anser att det är enbart nackdelar för de sökande med möjligheten till nya ansökningar. Vi delar inte den uppfattningen. Vi menar att det är övervägande brister, och därför har vi landat på att man ska avskaffa det i samband med att man får en ny instans- och processordning. Även om man skulle ha statsrådets bedömning - jag har den inte - förvånar det mig att man har låtit frågan hanteras på det viset. Det är rimligen så i ett land att en regering har större ansvar än andra för vad som händer och sker, inte minst i kontakterna med parlamentet. Nu hade man möjligheten att vid ett och samma tillfälle, tidigare än vad som nu sker, få det hela på plats. Man har inte tagit den möjligheten, utan man har låtit det rulla på tills man har tvingats - i ordets bokstavliga bemärkelse - gå med på att få en ny instans- och processordning. Jag tror att alla i den här kammaren känner grundproblemet, nämligen att ni i regeringen egentligen inte har varit speciellt intresserade av att få den på plats. Det är därför det har tagit så oerhört lång tid.

Anf. 125 Barbro Holmberg (S)

Fru talman! Jag noterar att jag inte fick något riktigt svar på frågan jag ställde till Bo Könberg om varför det är så viktigt att vänta ett år med att genomföra en reform, men vi får ta upp frågan i nästa debatt. Jag menar återigen att det här är en process som skadar människor varje dag. Det är därför viktigt att lägga fram det här förslaget. Det är naturligtvis riksdagen som fattar beslut, men regeringen har ansvaret för den här politiken. Regeringen har ansvaret för att se till att vi har ett system som faktiskt fungerar och som inte skadar människor. Därför har regeringen lagt fram den här propositionen. Regeringen har inte dragit tillbaka propositionen därför att det skulle vara ett svek, som jag ser det, mot alla de utsatta människor som far oerhört illa i vårt asylsystem i dag.

Gustav Fridolin (Mp)

Anf. 126 Gustav Fridolin (Mp)

Fru talman! Jag vet inte hur borgerliga förhandlingar går till, men jag vet att när vi och Socialdemokraterna förhandlar brukar det vara ord snarare än pistoler som används. Det kan ändå gå ganska hårt till. Budgetförhandlingarna slutade med ett klart löfte om att Utlänningsnämnden ska vara borta den 1 januari 2006 och att vi då i stället har en ny instans- och processordning. Jag är övertygad om att det blir gemensamma ansträngningar för att vi ska nå dit. En av dem som sitter i Utlänningsnämnden i dag, som är frustrerad över dess rättsosäkerhet och försöker rädda människor ur en process som verkar ha hämtat sitt namn från Frans Kafkas roman med samma namn, är Ann-Margret Mossberg, miljöpartist. Hon brukar vara väldigt duktig i diskussioner som den här på att lyfta ned saker till den lilla nivån, till en själv. Jag är säker på att om hon hade stått här i stället för mig i dag hade hon efter att ha hört Barbro Holmbergs inledningsanförande ställt en fråga ungefär så här. Du är flykting och kommer med din familj till Sverige på flykt från etnisk förföljelse. Du har blivit utsatt för förföljelse på grund av din etniska bakgrund. Du kanske är ingusjier och gift med en ossetier i Tjetjenienområdet, där vi vet hur farligt det kan vara. Du har ett barn som har fallit ihop och som slår vilt omkring sig och kanske har tvingats bevittna våldtäkter inom familjen. Du hoppas på att få en fristad här och söker asyl. Skulle då det verkliga sveket mot dig vara att om du får ett avslag och om nämnden inte tror på dig, inte ser dina asylskäl, så har du en möjlighet att lämna in en ny ansökan? Eller skulle det verkliga sveket vara, när vi nu konstaterar att det finns en rättsosäker prövning, att det finns en risk att nämnden inte ser dina skäl, att du blir utkastad ur landet? Det var hårda ord i Barbro Holmbergs inledningsanförande. Det pratades om svek och att vi som vill avslå regeringens proposition och ge flyktingar möjlighet att lämna in en ny ansökan så länge det rättsosäkra systemet finns där möjligen är svikare. Jag tycker att vi ska skärskåda vad som är det verkliga sveket.

Anf. 127 Barbro Holmberg (S)

Fru talman! Om jag var flykting, precis som Gustav Fridolin sade, och kom med ett barn på armen från Tjetjenien skulle jag få uppehållstillstånd i två år. Det är ett praxisbeslut vad gäller Tjetjenien som regeringen har fattat. Är man flykting och är förföljd har man rätt att få skydd i Sverige i dag. Det som jag måste ta upp i mitt replikskifte med Gustav Fridolin är detta med nollställningsbeslut och amnesti. Det talas så oerhört mycket i kammaren i dag om hur viktigt det är med rättssäkerhet, inte minst av Gustav Fridolin. Hur kan man då lägga fram ett förslag som är allt annat än rättssäkert, nämligen att det inte längre är skälen som ska bedömas, att det inte längre är huruvida du är flykting eller ej som ska bedömas, utan det är tiden som ska avgöra om du får ett uppehållstillstånd eller inte? Kommer du fem i tolv kanske du får ett uppehållstillstånd. Kommer du fem över tolv får du inte uppehållstillstånd. Det, menar jag, är så långt ifrån rättssäkerhet som man över huvud taget kan komma.

Gustav Fridolin (Mp)

Anf. 128 Gustav Fridolin (Mp)

Fru talman! Nu blev det riktigt intressant. Nu ser jag vad det handlar om. Det handlar om att jag och Barbro Holmberg gör olika verklighetsbeskrivningar av hur den svenska flyktingpolitiken faktiskt ser ut. Jag kan berätta för Barbro Holmberg att trots regeringens vägledande beslut om Tjetjenien avvisas familjer som den jag berättade om där den ena parten är ossetier och den andra är ingusjier. Man snävar in regeringens vägledande beslut på ett sådant sätt att det bara är etniska tjetjenier och den typen av familjer som får stanna, oavsett om vissa vittnar om etnisk förföljelse. Jag ser en annan flyktingpolitik än den Barbro Holmberg ser, och kanske är det det som föranleder mitt beslut. Den flyktingpolitik som jag ser vittnar många fler än jag om. Om den vittnar frivilligrörelsen, Röda Korset, Rädda Barnen, Caritas, FN:s flyktingorgan. Den vittnar också väldigt många barnpsykologer om, inte bara de barnpsykologer som du har fått brev från i dag. Du har också fått andra brev. Det vet du, och det vet jag. För att svara på din fråga är en av rättssäkerhetens grundläggande principer att hellre fria än fälla. Har man det för ögonen när man ska gå in i ett nytt system och försöka få en ny instans- och processordning att fungera, borde man kunna tänka sig ett nollställningsbeslut, en amnesti, att avskriva fall enligt principen hellre fria än fälla, så att de här människorna får en möjlighet att starta sina liv, bearbeta sina trauman och leva i Sverige. Man kan förstå den tankegången, även om jag också förstår invändningen. Men om det nu är så, och det är rätt intressant, att Socialdemokraterna och regeringen helt avvisar det här förslaget och riksdagen helt avvisar idén om ny ansökan, då är det ju regeringen som har bollen. Vilka förslag har regeringen då för att det nya systemet ska börja på ett bra sätt? Regeringen föreslår en ny ansökan. Vi har gemensamt radat upp problemen med förslaget och kommer att avslå det i morgon vid omröstningen. Vi har i stället föreslagit en amnesti, ett avskrivningsbeslut. Regeringen säger att det inte är okej, att man aldrig kommer att ställa upp på det. Jag förstår argumentationen även om jag inte delar den. Men vad har regeringen då för förslag? Hur ser vi till att den nya instansordningen införs utan att ha ryggsäcken av trasiga människor hängande på sig?

Anf. 129 Barbro Holmberg (S)

Fru talman! En av de grundläggande rättssäkerhetsprinciperna är att lika fall behandlas lika. Inför man en så kallad amnesti, ett nollställningsbeslut eller vad man föredrar att kalla det, har man helt frångått den principen. Då är det något helt annat som gäller. När vi ska genomföra en av de största rättssäkerhetsreformerna i svensk migrationspolitiks område, ska vi då börja med att göra något som ligger helt utanför allt vad rättssäkerhet heter? När det sedan gäller hur man ska komma till rätta med den så kallade ryggsäcken ska man naturligtvis göra det genom att arbeta av de ärenden som finns. Regeringen har anslagit extra pengar till Migrationsverket för att arbeta av ärenden. Vi har också arbetat oerhört intensivt de senaste ett och ett halvt åren med att effektivisera handläggningen hos Migrationsverket. Vi kommer att göra allt vad vi kan för att se till att ge Migrationsverket och Utlänningsnämnden de förutsättningar som behövs för att pröva de ärenden som ligger på ett rättssäkert sätt.

Anf. 130 Per Westerberg (M)

Fru talman! Sveket i den här delen är snarast att regeringen, det vill säga Barbro Holmberg och hennes företrädare, inte presterat en ny instansordning sedan 2001, då riksdagen beställde en sådan. Det är det som har gjort asylprocessen till, som jag vill beteckna den, en humanitär katastrof. Det är av misstroende mot att regeringen verkligen värper en ny instansordning och därmed en rättssäkrare asylprocess som flera partier säger nej till att avskaffa de nya ansökningarna vid den här tidpunkten. Det är först när vi har sett detta komma, i mars-april, om det kommer, som vi verkligen får en bekräftelse på att vi byter system för att behandla asylansökningar. Jag vill betona att även om man kan se att det finns vissa fördelar i Utlänningsnämndens arbete, har samma system dömts ut i ett stort antal länder av mycket höga jurister, författningsdomstolar med mera för att inte ha klara, goda rättsprinciper om muntlighet och tvåpartsförhållande. Vi har tidigare här från övriga socialdemokrater fått höra att avskaffandet av NUT egentligen bara är en fråga om att få en bättre ordning i samband med övergången till en ny processordning. Vi tycker inte att vi ska hålla på och pilla i det nuvarande systemet förrän vi har fått ett beslut om den nya instansordningen. Vi tycker att det borde ha kunnat ske tidigare än vad som sker. Vi är fortsatt mycket irriterade över att vi inte får beslut om en möjlighet till arbetskraftsinvandring för dem som vill bygga sin framtid i Sverige med arbete och företagande. Om den möjligheten hade funnits tror jag att vi skulle ha fått ett mycket kraftigt minskat antal ansökningar om asyl. Vi efterlyser också fortsatta reformer när det gäller Migrationsverket, även om vi har sett att dessa påbörjats.

Anf. 131 Barbro Holmberg (S)

Fru talman! Per Westerberg tycker att vi borde ha lagt fram ett förslag långt tidigare. Då vill jag påminna kammaren om att regeringen lade fram ett förslag, en lagrådsremiss, om en ny instans- och processordning våren 2002. Lagrådet avstyrkte detta förslag och menade att lagstiftningen måste förtydligas innan den kan användas i ett domstolsförfarande. Under den tiden har det pågått en process med att förändra lagstiftningen. Min fråga tillbaka till Per Westerberg är: På vilket sätt hade den processen kunnat göras snabbare? Skulle vi helt ha bortsett från de synpunkter som Lagrådet faktiskt hade på den lagrådsremiss som helt följde riksdagens uppmaning om att föra över ärendena till läns- och kammarrätt?

Anf. 132 Per Westerberg (M)

Fru talman! När det gäller den här instansordningen vill jag först säga att jag inte tycker att det är acceptabelt att det tar fem år. Så sent som i våras kunde vi inte få ett klart besked om att det skulle bli en ny instansordning. Det är först i samband med budgetförhandlingarna inom den, som vi upplever det, mycket splittrade regeringskonstellationen som det äntligen kommit fram pengar som möjligen kan se till att vi får en ny instansordning. Jag tycker att detta hade kunnat gå fortare. Det hade varit humant, och det hade minskat de humanitära problem som vi ser i Sverige. Samma sak gäller Migrationsverket. Vi har i ett antal år föreslagit ökade medel för att möjliggöra snabbare hantering. Vi har delvis fått rätt av Riksrevisionens ganska bistra synpunkter på Migrationsverket. Jag tycker faktiskt att det finns mer att göra där av humanitära skäl och även besparingsskäl. Naturligtvis handlar det även om snabbheten i att få en bra migrationsprocess i Sverige. Sedan gäller det den sista punkten, nämligen arbetskraftsinvandringen. Hade Sverige, som vi traditionellt har haft genom tidigare århundraden, en större öppenhet för människor som vill komma till Sverige för att kunna bygga sin framtid med arbete och företagande, då tror jag att vi hade undgått en mycket stor del av de problem som vi i dag ser inom asylprocessen. Det finns människor som kanske aldrig borde ha sökt asyl utan som borde ha sökt för att få arbetskraftsinvandra eller för att driva företag i Sverige. Den utredningen och det förslaget till Sveriges riksdag verkar ligga väldigt många år framåt i tiden.

Anf. 133 Barbro Holmberg (S)

Fru talman! Jag noterar att Per Westerberg faktiskt inte svarar på frågan. Skulle regeringen inte ha tagit hänsyn till vad Lagrådet sade? Den här processen hade inte gått att göra snabbare, vill jag faktiskt hävda. Sedan kan jag också konstatera att Per Westerberg tar upp arbetskraftsinvandring som en lösning på ett antal problem. Det är inte det vi diskuterar i dag. Vad vi i dag diskuterar är ett sätt att få ordning och reda i asylsystemet så att man inte har ett system som gör att läkarintyg prövas om och om igen hur många gånger som helst. Det är inte humant. Det är inte rättssäkert som jag ser det.

Anne-Marie Ekström (Fp)

Anf. 134 Anne-Marie Ekström (Fp)

Fru talman! Mycket har sagts i debatten, och mycket har det talats om rättssäkerhet i asylprocessen. Men, fru talman, jag vill ändå säga några ord om vad jag menar med en rättssäker och human asylpolitik och varför jag anser att möjligheten att göra ny ansökan måste finnas kvar tills vi får en mer rättssäker och human asylpolitik. Fru talman! Med rättssäker asylpolitik menar jag då inte bara att vi lägger ned Utlänningsnämnden och får en asylprocess där man får göra sin röst hörd. Med rättssäker asylpolitik menar jag också att de asylsökande tas på allvar, att individuella skäl verkligen beaktas, att även barn hörs av personal som är duktig på att höra barn och att även barnens skäl tas på allvar. Med rättssäker asylpolitik menar jag också att man tar hänsyn till att kvinnor kan ha andra skäl än män till att få asyl. Fru talman! Rättssäker asylpolitik är inte när alla från ett land behandlas på exakt samma sätt. Var finns då den individuella prövningen? Amnesty skriver i en artikel i det senaste numret av sin tidskrift att pressen på handläggarna på Migrationsverket är tuff när det gäller att handlägga ärenden. Handläggarna tilldelas en pinne för varje avslutad utredning, och de förväntas uppnå ett visst antal pinnar per månad. Pinnarna påverkar också lönen. För att hinna med betingen går man till praxis, som ju leder till 85 % avslag, i stället för att se just till det enskilda fallets förutsättningar. Att ge avslag går också fortare än att besluta om uppehållstillstånd. Om förhållandena verkligen är på det här sättet är det synnerligen oroande. Är det så här man betar av ryggsäcken? Det talas mycket om balanser, och man glömmer bort att det är enskilda människors liv det gäller. Fru talman! Rättssäker asylpolitik är inte när kvinnor som riskerar hedersmord avvisas för att Migrationsverket byter personal. I fredags hade jag en interpellationsdebatt med migrationsministern, som nu tyvärr har lämnat kammaren, om Migrationsverkets riktlinjer för att utreda och bedöma kvinnor. Då sade ministern att riktlinjerna aldrig kommer att genomföras helt och hållet eftersom Migrationsverket ständigt får nya handläggare och beslutsfattare. Det är ett fullständigt hårresande yttrande! Jag fick inget svar från migrationsministern om vad hon gör åt det förhållandet att Migrationsverket byter personal. Och jag undrar hur många fler kvinnor som ska offras för att Migrationsverket har stor personalomsättning och att de som avgör ärendena inte har fullständig kompetens. Tala om rättssäkerhet i asylpolitiken! Fru talman! Human flyktingpolitik är inte när man avvisar ett apatiskt barn och låter det sova i en park. Det är inte heller när man fejkar poliskontroller för att hämta en försvarslös 15-åring som tidigare försökt ta sitt liv när hon skulle avvisas med sin familj. Trots efterforskningar från en tillfällig fostermamma har man inte kunnat ta reda på vad som hänt med flickan och hennes familj. Fru talman! Migrationsverket har fått svidande kritik från Riksrevisionen för att man inte följer upp vad som händer med dem som avvisas. De här två exemplen visar att det är sant. Och listan på exempel på avsaknad av en rättssäker och human asylpolitik kan göras lång. Utlänningsnämnden har som sagt ännu inte lagts ned. Långa handläggningstider beror till mycket stor del på problem hos Migrationsverket. Det har också Migrationsverket fått svår kritik från Riksrevisionen för. Fru talman! Vi har ingen rättssäker och human asylpolitik i dag, något som Folkpartiet kräver. Så länge den lyser med sin frånvaro, och så länge som vi inte har ersatt Utlänningsnämnden med ett tvåpartsförfarande, måste vi ha kvar möjligheten för de asylsökande att kunna lämna in nya ansökningar. Jag håller med om att det inte är ett bra förhållande, men så länge som de asylsökande upplever att deras redogörelser inte tas på allvar och att behandlingen av ärenden är godtycklig måste möjligheten finnas kvar.

Anf. 135 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Jag hade i och för sig inte tänkt begära replik på Anne-Marie Ekström. Jag hör vad hon säger och argumenterar för. Jag känner också till de bilder som Anne-Marie Ekström målar upp. Vi har ett antal gånger fått höra om dem. Ibland är det samma ärende som målas upp ett antal gånger i kammaren. Vi får bilderna och vi känner igen dem. Vi vet om bilderna. Men jag blir lite konfunderad över Anne-Marie Ekströms mycket hårda angrepp på Migrationsverkets handläggare. Jag har förståelse för att det i en personalgrupp på mer än 2 500 personer naturligtvis finns en omsättning av personal som gör att folk också måste skolas in i den process som man ska jobba med. Den kritik som Anne-Marie Ekström framför tycker jag är något magstark. Jag har ingen anledning att ställa mig och försvara Migrationsverket bara för att jag är styrelseledamot där. Men jag vet av erfarenhet vilken känsla personalen har inför sitt arbete. Det gör mig lite oroad. Det gör mig oroad därför att också Folkpartiet har representation i Migrationsverkets styrelse. Och det är sällan man hör den typen av kritik framföras av partiet i den position där man sitter och kan påverka det inre arbetet i Migrationsverket. Det gör mig lite bekymrad därför att det visar att man skickar olika signaler, och det visar att Folkpartiet kanske inte bara är splittrat utan kanske också strimlat i en fråga som vi egentligen borde samla oss kring.

Anne-Marie Ekström (Fp)

Anf. 136 Anne-Marie Ekström (Fp)

Fru talman! Jag kritiserar inte Migrationsverkets personal, utan jag kritiserar migrationsministern och regeringen för att de inte ger Migrationsverket tillräckligt med resurser så att man kan utbilda personalen så att den får full kompetens. Det som jag hänvisade till var ett uttalande från migrationsministern i fredags här i kammaren då hon sade: Tyvärr kommer vi aldrig att kunna uppfylla dessa riktlinjer fullständigt därför att vi ständigt byter personal. Detta finns i protokollet så Göte Wahlström kan läsa det. Jag har funderat väldigt mycket över detta under helgen, om det är därför som man inte följer de regler och riktlinjer som man har utformat på Migrationsverket. Det är ingen kritik mot Migrationsverkets personal.