Konstitutionsutskottets betänkande 1999/2000:KU23

Prövning av fråga om tillämpligheten av 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen i visst fall (bet. 1999/2000:KU15)

Innehåll

Utskottet
Hemställan

1999/2000

KU23

Bakgrund

Enligt 3 kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen får rätten att sända
radioprogram på annat sätt än genom tråd regleras genom lag som innehåller
föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Det allmänna skall efter-
sträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste
möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.  Av samma kapitel 3 § framgår
att i fråga om sådana begränsningar i sändningsrätten gäller vad som före-
skrivs om begränsningar i 2 kap. 12 § andra-femte styckena regeringsfor-
men.

Enligt 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen skall förslag till lag som
begränsar vissa friheter eller förslag till lag om ändring eller upphävande av
sådan lag, om den ej förkastas av riksdagen, på yrkande av lägst tio ledamö-
ter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över
förslaget anmäldes i riksdagens kammare. Utan hinder härav kan enligt
samma stycke riksdagen anta förslaget, om minst fem sjättedelar av de rös-
tande förenar sig om beslutet.

Konstitutionsutskottet prövar enligt 2 kap. 12 § femte stycket regerings-
formen för riksdagens vidkommande om tredje stycket i samma paragraf  är
tillämplig i fråga om visst lagförslag.

Lagförslagen

Konstitutionsutskottet har i betänkandet 1999/2000:KU15 Kommersiell
lokalradio och andra mediefrågor föreslagit att riksdagen antar i proposition
1999/2000:55 Kommersiell lokalradio framlagda förslag till  lag om ändring
i förfogandelagen (1978:262), lag om ändring i lagen (1991:1559) med före-
skrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områ-
den, lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens
område, lag om ändring i lotterilagen (1994:1000), lag om ändring i mark-
nadsföringslagen (1995:450) och lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844). Betänkandet anmäldes i kammaren den 7 april 2000.

Lagförslagen har fogats till detta betänkande som bilaga.

Regeringens lagförslag innebär att det uppställs nya villkor för den kom-
mersiella lokalradion, bl.a. i form av nya förutsättningar för att få tillstånd,
ändrade koncessionsavgifter och ändrade tillståndsperioder.  Fyra av lagför-
slagen  innehåller endast följdändringar till de två övriga lagförslagen.

Yrkandet

I en skrivelse som kom in den 12 april 2000 har tio ledamöter begärt att de i
konstitutionsutskottets betänkande 1999/2000:KU15 framlagda förslagen
med anledning av proposition 1999/2000:55 jämlikt 2 kap. 12 § tredje styck-
et regeringsformen skall vila i minst tolv månader. Kammaren har samma
dag beslutat att hänvisa lagförslagen till konstitutionsutskottet för sådan
prövning som avses i 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen.

Utskottet

Utskottets bedömning

I de lagförslag som har lagts fram i  proposition 1999/2000:55 finns en rad
föreskrifter som rör begränsningar av rätten att sända radio, såsom villkor
och tillstånd för att sända. Det gäller främst förslaget till lag om ändring i
lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område, där  samtliga
bestämmelser utom 6 § kan anses utgöra sådana begränsningar som kan
omfattas av det särskilda förfarandet. När det gäller förslaget till lag om
ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) kan 1 kap. 5 §,  2 kap. 1-2 §§, 3
kap.  1 §, 5 kap. 4-11, 13-20 §§, 6 kap. 7 a-7 b §§, 10 kap. 9 § första stycket
1, 11 kap. 1 och 5 §§  samt ikraftträdandebestämmelsen och punkterna 2 och
3 a-d och 4 i övergångsbestämmelserna anses utgöra sådana begränsningar.
Detta gäller också förslagen till lag om ändring i förfogandelagen
(1978:262), förslaget till lag om ändring i lotterilagen (1994:1000) och
förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450). Lagförsla-
gen i proposition 1999/2000:55 innehåller därtill bestämmelser om  förfaran-
de inklusive överklagandebestämmelser vilka i princip är sådana att de i sig
faller utanför det särskilda förfarandet. Det gäller förslaget  till lag om änd
ring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden samt  när det gäller förslaget till lag om
ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) 1 kap. 6 §,  2 kap. 4 §, 5 kap. 1-3,
12 §§ och 9 kap. 7, 10-11 §§, 10 kap. 9 § första stycket 7-10 och andra
stycket samt 13 kap. 1 a  och 3 §§ samt punkten  3 e i övergångsbestämmel-
serna.

I förarbetena till regeringsformens bestämmelser om det särskilda förfa-
randet (SOU 1978:34) redovisas bl.a. vilka slag av bestämmelser som bör
anses vara rättighetsbegränsande. I detta sammanhang tillfogas följande
praktiska förbehåll.

Det kommer naturligtvis att inträffa att en lagändring berör både stadganden
som omfattas av det särskilda förfarandet och annat stadgande, varvid alla
ändringar hänger samman med varandra. Om då yrkande om det särskilda
förfarandet förs fram i riksdagen får det i praktiken den effekten att också de
andra stadgandena kommer att omfattas av det särskilda förfarandet. Det blir
ju ingen mening med att besluta om dem för sig, eftersom beslutet då måste
förses med villkoret att också de övriga bestämmelserna sedermera antas.
Med de gränsdragningsprinciper som skisserats i det föregående kommer
emellertid många ändringar i rättighetsbegränsande lagar att kunna ske med
tillämpning av vanligt lagstiftningsförfarande.

Som framgår av vad tidigare sagts är det enligt utskottets mening uppenbart
att vissa av bestämmelserna i de aktuella lagförslagen är sådana att de tagna
för sig inte faller inom ramen för det särskilda förfarandet enligt 2 kap. 12 §
regeringsformen. Emellertid är bestämmelserna av sådan karaktär att de är
helt avhängiga av att lagarnas övriga bestämmelser träder i kraft. Enligt
utskottets mening saknas mot denna bakgrund skäl att i detta sammanhang
särbehandla dem.  Om utskottet skulle överväga att förklara att dessa be-
stämmelser saknar rättighetsbegränsande karaktär skulle detta dessutom
innebära ett förfarande som kräver att Lagrådets yttrande inhämtas, samtidigt
som dess ställningstagande skulle sakna praktisk betydelse eftersom be-
stämmelserna inte kan tillämpas utan att övriga bestämmelser trätt i kraft.

Enligt utskottets mening är 2 kap. 12 §  tredje stycket regeringsformen
således tillämpligt på lagförslagen i proposition 1999/2000:55 i sin helhet,
vilka lagts fram i betänkandet 1999/2000:KU15.

Hemställan

Resultatet av prövningen får utskottet för riksdagen anmäla.
Stockholm den 27 april 2000

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth
Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind (s), Inger René (m), Kerstin
Kristiansson Karlstedt (s), Tommy Waidelich (s), Mats Einarsson (v), Nils
Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c),  Helena Barg-
holtz (fp), Kenth Högström (s), Per-Samuel Nisser (m) och Britt-Marie
Lindkvist (s).


Propositionens lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)


2. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande-
frihetsgrundlagens områden


3. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område


Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

under det första kalenderåret. Av-
giften skall betalas så snart Radio-
och TV-verket meddelat beslut om
avgiften.

Radio- och TV-verket skall senast
den 31 december varje år fastställa
det belopp som skall betalas under
det följande kalenderåret. Avgiften
skall betalas före utgången av janua-
ri månad det kalenderår som avgiften
avser.


7 §1

Ränta skall betalas på koncessionsavgift från förfallodagen. Räntesatsen
bestäms enligt 6 § räntelagen (1975:635).
Om Radio- och TV-verket har
fattat beslut om den rörliga kon-
cessionsavgiften efter utgången av
mars månad, skall ränta ändå betalas
från den 31 mars.
Om Radio- och TV-verket har
fattat beslut om den rörliga kon-
cessionsavgiften för television efter
utgången av mars månad, skall ränta
ändå betalas från den 31 mars.
Radio- och TV-verket beslutar om ränta.


8 a  §

Återkallas ett tillstånd att sända
lokalradio gäller skyldigheten att
betala avgiften till och med nittio
dagar från den dag tillståndet enligt
5 kap. 18 § radio- och TV-lagen skall
anses ha upphört att gälla.

En tillståndshavares skyldighet att
betala avgift gäller inte för tid efter
det att någon annan övertagit till-
ståndet.


8 b  §

Den som får medgivande enligt
5 kap. 15 § radio- och TV-lagen
(1996:844) skall betala en avgift som
motsvarar vad denne skulle ha beta-
lat om tillståndet förlängts.


4. Förslag till lag om ändring i lotterilagen (1994:1000)


5. Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen
(1995:450)


6. Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

Elanders Gotab, Stockholm  2000


1 Senaste lydelse 1994:402.