Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet
Betänkande 1995/96:LU21
Lagutskottets betänkande
1995/96:LU21
Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet
Innehåll
1995/96 LU21
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet ett i proposition 1995/96:123 framlagt förslag till ändring i produktsäkerhetslagen. Förslaget innebär att lagens tillämpningsområde utvidgas, så att ingripande kan ske även mot varor som tillhandahålls i offentlig verksamhet. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.
I fyra med anledning av propositionen väckta motioner föreslås bl.a. att lagens tillämpningsområde skall utvidgas ytterligare, så att även tjänster som tillhandahålls i offentlig verksamhet omfattas av lagen.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker bifall till motionerna.
Till betänkandet har fogats två reservationer.
Propositionen
I proposition 1995/96:123 föreslår regeringen (Civildepartementet) - efter hörande av Lagrådet - att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604).
Lagförslaget har intagits som bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
1995/96:L24 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar anta lag om ändring i förslaget produktsäkerhetslagen med tillägget att lagen skall omfatta även tjänster som tillhandahålls i offentlig verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:L25 av Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas att riksdagen, i stället för förslaget i proposition 1995/96:123, antar följande förslag till lydelse av 1 § i förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604):
Propositionens Föreslagen lydelse lagförslag
1 §
Lagen tillämpas i Lagen tillämpas i fråga om varor och fråga om varor och tjänster som tjänster som tillhandahålls i tillhandahålls i näringsverksamhet näringsverksamhet och i fråga om och som konsumenter varor som i inte obetydlig tillhandahålls i omfattning offentlig utnyttjar eller kan verksamhet. En komma att utnyttja förutsättning är för enskilt bruk. att varan eller tjänsten i inte obetydlig omfattning Vad som i första utnyttjas eller kan stycket sägs gäller komma att utnyttjas också varor och av konsumenter för tjänster som enskilt bruk. tillhandahålls i offentlig Vad som i lagen näringsverksamhet. sägs om näringsidkare tillämpas också beträffande den som i offentlig verksamhet tillhandahåller varor enligt andra stycket.
1995/96:L26 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till kdnna behovet av en komplettering av produktsdkerhetslagen som omfattar offentligt producerade tjdnster som tillhandahells inom ramen fvr offentlig service och inte dr en direkt fvljd av myndighetsutvvning.
1995/96:L27 av Ingemar Josefsson och Inga-Britt Johansson (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att produktsdkerhetslagen i bervrd del fer fvljande lydelse: "i frega om varor och icke speciallagreglerade tjdnster som tillhandahells i offentlig verksamhet V V V",
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en studie av behovet av förstärkt konfliktlösning beträffande statliga, kommunala och privatiserade tjänster av offentliga bolag samt offentliga tjänster av icke speciallagreglerad karaktär.
Utskottet
Produktsäkerhetslagen (1988:1604), som trädde i kraft den 1 juli 1989, syftar till att motverka att farliga varor och tjänster orsakar person- eller egendomsskador. Med farliga varor eller tjänster avses framför allt sådana som är förenade med risker, vilka antingen framstår som onödiga med hänsyn till möjliga skyddsåtgärder eller som är svåra att förutse för brukarna. Lagen tillämpas i fråga om sådana varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. Produktsäkerhetslagen utgår från att varje näringsidkare - oavsett vilket led i en kedja av näringsidkare som det är fråga om - har ett ansvar för att lagens syfte uppfylls. Det är alltså näringsidkaren som självmant skall se till att de varor och tjänster som tillhandahålls är säkra. Först sedan det visat sig att näringsidkaren har brustit i sina skyldigheter kan ett myndighetsingripande enligt lagen bli aktuellt.
För att motverka att varor och tjänster orsakar skada på person eller egendom får en näringsidkare åläggas att lämna säkerhetsinformation eller förbjudas att tillhandahålla varor eller tjänster. En näringsidkare kan också åläggas att lämna varningsinformation eller att återkalla varan. Genom en ändring som trädde i kraft den 1 juli 1991 kan en näringsidkare också förbjudas att exportera farliga varor. I 3 § produktsäkerhetslagen föreskrivs att ålägganden eller förbud inte får meddelas om det i en annan författning eller i beslut av en myndighet har meddelats särskilda bestämmelser om varan eller tjänsten med samma ändamål som ett åläggande eller ett förbud enligt lagen skulle fylla.
Konsumentverket är tillsynsmyndighet, om inte enligt speciallagstiftning någon annan myndighet är tillsynsmyndighet för vissa varor eller tjänster. Frågor om ålägganden och förbud enligt lagen prövas av Marknadsdomstolen efter ansökan av Konsumentombudsmannen. Denne har också möjlighet att i vissa fall själv utfärda förelägganden som, om de godkänns, gäller som åläggande eller förbud av Marknadsdomstolen. Organisationer av konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare har en subsidiär talerätt i Marknadsdomstolen.
År 1992 fattade EU:s ministerråd beslut om ett generellt produktsäkerhetsdirektiv (92/59/EEG). Direktivet trädde i kraft den 29 juni 1994 och uppvisar stora likheter med den svenska produktsäkerhetslagen. Det finns dock vissa skillnader, bl.a. när det gäller tillämpningsområdet. Sålunda tar direktivet enbart sikte på varor, medan tjänster har lämnats utanför. Detta förhållande har emellertid inte ansetts medföra att den svenska produktsäkerhetslagens tillämpningsområde behövt inskränkas. Däremot har EG-direktivet föranlett en ändring som innebär att möjligheten att återkalla farliga varor och tjänster utvidgades till att gälla samtliga led i distributionskedjan (prop. 1993/94:203, bet. UU23).
Produktsäkerhetslagens tillämpningsområde är begränsat bl.a. på så sätt att en vara eller tjänst, för att omfattas av lagen, skall tillhandahållas i näringsverksamhet . Genom denna avgränsning faller sådana produkter bort som uteslutande eller till helt övervägande del tillhandahålls i offentlig verksamhet, t.ex. i den offentliga hälso- och sjukvården, i allmänna skolor, daghem och fritidshem samt i den allmänna äldreomsorgen. Lagen är alltså inte tillämplig på exempelvis utrustning som bara förekommer inom den offentliga sjukvården eller på leksaker eller redskap som är specialgjorda för kommunala daghem eller kommunala lekplatser. Åtskilliga produkter som allmänheten kommer i kontakt med i offentlig verksamhet omfattas emellertid av produktsäkerhetslagen, eftersom samma produkter används också i privat verksamhet.
Vid behandlingen av förslaget till produktsäkerhetslag hösten 1988 (prop. 1988/89:23) begärdes i flera motioner en utvidgning av lagens tillämpningsområde, så att den skulle omfatta även den offentliga sektorn. Lagutskottet anförde (bet. 1988/89:LU13) att även om den föreslagna lagstiftningen skulle höja säkerhetsmedvetandet också på det offentliga området framstod det som befogat att enskilda människor ges ett skydd mot förekomsten av farliga varor och tjänster som tillhandahölls dem i andra sammanhang än när varan eller tjänsten tillhandahölls av en näringsidkare för enskilt bruk. Det saknades emellertid underlag för en bedömning av hur en sådan lagstiftning närmare borde utformas, och lagutskottet var därför inte för tillfället berett att förorda en utvidgning av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde. Utskottet ansåg att frågan snarast borde bli föremål för utredning. Riksdagen anslöt sig till utskottets uttalanden och gav regeringen till känna vad utskottet hade anfört (rskr. 61).
I förevarande proposition tar regeringen upp de frågor som omfattas av riksdagens tillkännagivande hösten 1988. Propositionen grundar sig på Produktsäkerhetsutredningens slutbetänkande från december 1994, Produktsäkerhet i offentlig verksamhet (SOU 1994:150). Betänkandet har remissbehandlats.
I propositionen föreslås att produktsäkerhetslagens tillämpningsområde utvidgas så att även varor som tillhandahålls i offentlig verksamhet kommer att omfattas av lagen. Förslaget innebär att verksamheter som bedrivs av staten, kommuner eller landsting blir underkastade samma tillsyn och kan bli föremål för samma ingripanden som privata näringsidkare. Som exempel på områden där den föreslagna utvidgningen av produktsäkerhetslagens till lämpningsområde kan få betydelse nämns i propositionen bl.a. hälso- och sjukvården, barn- och äldreomsorgen samt sport- och fritidsområdet. Varor i offentlig verksamhet som därmed kommer att omfattas av lagen är exempelvis vissa sjukhussängar, leksaker och möbler som finns i väntrum eller dagrum, rutschkanor, gungor, klätterställningar och andra lekredskap som tillhandahålls på kommunala lekplatser, redskap som används i terapiverksamhet och vissa typer av trygghetslarm inom äldreomsorgen samt olika typer av redskap som finns i kommunala motionsanläggningar. Lagändringen, som föreslås träda i kraft den 1 juli 1996, bör enligt propositionen inte ges retroaktiv verkan. En vara som har tillhandahållits i offentlig verksamhet före lagens ikraftträdande skall således inte omfattas av lagändringen. Om det offentliga organet efter ikraftträdandet fortsätter att tillhandahålla varan gäller emellertid lagens bestämmelser.
Propositionen innehåller inget förslag om att tjänster som tillhandahålls i offentlig verksamhet skall omfattas av lagen. Inte heller Produktsäkerhetsutredningen har framlagt något sådant förslag.
Samtliga motioner som väckts med anledning av propositionen innehåller yrkanden om att lagens tillämpningsområde skall utvidgas till att omfatta inte endast varor utan även tjänster som tillhandahålls i offentlig verksamhet. Rolf Dahlberg m.fl. (m) begär i motion L24 att produktsäkerhetslagen ändras så att lagen görs tillämplig såväl på varor som tillhandahålls i offentlig verksamhet som på tjänster som tillhandahålls i sådan verksamhet och som inte omfattas av myndighetsutövning. Motionärerna anser att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning rörande offentliga tjänster. Ett motsvarande yrkande finns i motion L26 av Yvonne Ruwaida (mp). Motionären anser att produktsäkerhetslagen bör omfatta offentligt producerade tjänster som tillhandahålls inom ramen för offentlig service och som inte är en direkt följd av myndighetsutövning.
Ingemar Josefsson och Inga-Britt Johansson (s) yrkar i motion L27 att riksdagen beslutar att produktsäkerhetslagen skall omfatta, förutom varor, också tjänster som tillhandahålls i offentlig verksamhet (yrkande 1).
I motion L25 av Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (fp) hemställs att riksdagen, i stället för regeringens förslag, antar ett förslag till ändring i produktsäkerhetslagen som innebär att lagen skall omfatta varor och tjänster som tillhandahålls i offentlig näringsverksamhet. Med sådan verksamhet avser motionärerna ekonomisk eller kommersiell verksamhet som drivs av en offentlig huvudman i förvaltningsrättslig eller privaträttslig form, dock inte normgivning, myndighetsutövning, upphandling och det allmännas övergripande ansvar för centrala samhällsfunktioner och planering.
Utskottet noterar att propositionens förslag innebär att produktsäkerhetslagen kommer att gälla fullt ut på varuområdet i offentlig verksamhet. Något närmare underlag för ett ställningstagande till det i motion L25 framlagda förslaget om införande av begreppet offentlig näringsverksamhet i produktsäkerhetslagen finns inte. I likhet med regeringen förutsätter utskottet att åtgärder i första hand kommer att aktualiseras beträffande varor som tillhandahålls i sådana kundliknande förhållanden där den enskilde intar en ställning gentemot det allmänna motsvarande förhållandet mellan en näringsidkare och en konsument. Utskottet ser det emellertid som en fördel att lagen kommer att gälla också utanför sådana förhållanden som kan betecknas som kundliknande. Som regeringen anför skapas därigenom garantier för att enskilda personer inte i något sammanhang behöver utsättas för farliga varor.
Utskottet tillstyrker således att produktsäkerhetslagen utvidgas på varuområdet i enlighet med vad som föreslås i propositionen.
Beträffande tjänster har utskottet givetvis ingen annan uppfattning än motionärerna om vikten av att konsumenterna inte i något sammanhang utsätts för faror, oavsett om tjänsterna tillhandahålls i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet. Vad frågan gäller är om det kan anses befogat och ändamålsenligt att låta offentliga tjänster som inte har karaktär av myndighetsutövning bli underkastade produktsäkerhetslagens kontrollsystem. Beträffande tjänster som tillhandahålls av statliga eller kommunala bolag som driver ekonomisk verksamhet samt affärsdrivande verk omfattas sådana tjänster redan i dag av produktsäkerhetslagen. När det sedan gäller tjänster som tillhandahålls av andra offentliga organ vill utskottet erinra om den tidigare berörda undantagsbestämmelsen i 3 §. Av bestämmelsen framgår att ålägganden eller förbud inte får meddelas om det i en annan författning eller i beslut av en myndighet har meddelats särskilda bestämmelser om varan eller tjänsten med samma ändamål som ett åläggande eller ett förbud enligt lagen skulle fylla. Undantagsbestämmelsen medför att produktsäkerhetslagen på vissa områden i stor utsträckning sätts ur spel. Flera speciallagar ger nämligen i allt väsentligt möjlighet till myndighetsingripanden motsvarande dem som regleras i produktsäkerhetslagen. Några invändningar mot produktsäkerhetslagens utformning i detta avseende har inte framförts i motionerna. Med dessa utgångspunkter uppkommer fråga om vilka offentliga tjänster som i praktiken skulle kunna bli föremål för prövning enligt produktsäkerhetslagen. Produktsäkerhetsutredningen har därvid uttalat att sådana offentliga tjänster som det nu är fråga om i hög grad är föremål för specialreglering, både genom lagar och genom författningar och myndighetsbeslut på lägre nivå. Som exempel nämner utredningen hälso- och sjukvårdsområdet, där det finns en rad föreskrifter som i detalj reglerar olika åtgärder. Vid de kontakter som utredningen haft med bl.a. Konsumentverket har det inte framkommit att det skulle finnas något behov av att låta lagen bli tillämplig på tjänster som tillhandahålls inom den offentliga sektorn. Utredningen har därför kommit fram till att offentliga tjänster liksom hittills bör falla utanför produktsäkerhetslagen. Inte heller remissinstanserna eller regeringen har kunnat peka på någon relevant situation där lagen skulle kunna bli tillämplig på en tjänst som tillhandahålls i offentlig verksamhet. Utskottet finner inte skäl att ifrågasätta dessa bedömningar.
Mot att lämna tjänster på det offentliga området utanför lagregleringen invänds i motionerna att det i framtiden kan inträffa att likartade tjänster blir underkastade olika slags kontroll beroende på vem som är huvudman i det särskilda fallet. Lagstiftningen blir alltså inte konkurrensneutral. Problemet förstärks, enligt motionärernas mening, genom att gränsdragningen mellan offentlig och privat verksamhet inte är oföränderlig. Inom offentlig verksamhet pågår en utveckling som innebär att tjänster allt oftare tillhandahålls i privaträttsliga former. I samma mån som detta blir fallet blir tjänsterna i princip underkastade produktsäkerhetslagens kontrollsystem om de inte är föremål för specialreglering.
I propositionen anförs att det i och för sig skulle kunna diskuteras att ändra produktsäkerhetslagen på så sätt att vissa tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och som nu har direkta motsvarigheter inom den offentliga sektorn skall falla utanför lagens tillämpningsområde. Regeringen anser emellertid att en sådan åtgärd skulle försämra konsumentskyddet och är därför inte beredd att lägga fram ett sådant förslag. Att helt föra bort tjänster från produktsäkerhetslagens tillämpningsområde skulle i än högre grad försämra konsumentskyddet eftersom regleringen här verkar preventivt. En sådan åtgärd är enligt regeringens mening utesluten.
Utskottet gör för sin del samma bedömning och vill inte förorda en ordning som innebär att vissa tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet skall falla utanför produktsäkerhetslagens tillämpningsområde enbart av den anledningen att motsvarande tjänster tillhandahålls i offentlig verksamhet.
Sammanfattningsvis anser utskottet att utvidgningen av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde när det gäller offentlig verksamhet för närvarande bör begränsas till varor. Om det i framtiden skulle visa sig att det uppkommer ett behov av att utvidga produktsäkerhetslagen till att gälla även offentliga tjänster förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med erforderliga förslag. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens lagförslag och avstyrker bifall till motionerna L24, L25, L26 och L27 yrkande 1.
Utskottet övergår därmed till att behandla yrkande 2 i motion L27 som också gäller offentliga tjänster. I motionen efterlyser Ingemar Josefsson och Inga-Britt Johansson (s) en studie av behovet av förstärkt konfliktlösning såvitt avser offentliga tjänster som inte regleras i speciallagar. Enligt motionärerna behöver konsumentskyddet stärkas när det gäller offentligt producerade tjänster. Den politiska styrningen innebär inte längre ett tillräckligt stöd för konsumenterna när det gäller de kommunala verksamheterna. Vid köp av värme, el och sophämtning behöver konsumentintresset beaktas i högre grad. Konsumentombudsmannens och Konsumentverkets roller bör, enligt motionärerna, analyseras i sammanhanget. I motionen yrkas tillkännagivande om vad som sålunda anförts.
Frågan om brukarnas ställning till följd av de förändringar som har skett i offentlig verksamhet behandlades av utskottet förra våren i samband med behandlingen av regeringens proposition 1994/95:140 Aktiv konsumentpolitik. I sammanhanget behandlades ett liknande motionsyrkande. Utskottet utgick då från att frågeställningarna skulle bli föremål för överväganden inom ramen för det analysarbete som regeringen aviserade i den då aktuella propositionen och avstyrkte motionen (bet. 1994/95:LU32).
Utskottet vill vidare erinra om att Kommunala förnyelsekommittén (Fi 1995:02) har tillsatts för att göra en samlad uppföljning och utvärdering av de reformer och omfattande förändringar som har genomförts inom den kommunala verksamheten. Kommittén skall utarbeta förslag till åtgärder som utvecklar och stärker medborgarnas möjligheter till inflytande över det fortsatta förnyelsearbetet (dir. 1994:151 och 1995:113). Därtill kommer att regeringen tillkallat en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till åtgärder för att stärka konsumentskyddet vid leverans av el. Utredaren skall analysera i vilken utsträckning konsumenten har ett svagare skydd på elmarknaden än på andra konsumentmarknader och föreslå sådana åtgärder som kan behövas för att stärka konsumentskyddet (dir. 1995:148).
Därutöver kan nämnas att Europeiska kommissionen, i sitt konsumentpolitiska handlingsprogram för perioden 1996-1998, bestämt att skyddet av konsumenternas intressen vid tillhandahållande av grundläggande allmännyttiga tjänster skall vara ett prioriterat område. I regeringens skrivelse till riksdagen om konsumentpolitiken i EU - mål och inriktning för det svenska arbetet (skr. 1995/96:181) anför regeringen bl.a. att Sverige skall verka för att Europeiska kommissionen utreder vilka problem konsumenterna möter på områden där tidigare monopoliserade marknader avreglerats samt redovisar vilka skyddsbehov som bör tillgodoses. Regeringen anser vidare att det är av största vikt att konsumenternas behov av information, kvalitetskontroll, juridiskt stöd m.m. kan tillgodoses när det gäller tjänster som tillhandahålls inom dessa områden. Regeringens skrivelse kommer att behandlas av riksdagen senare i vår.
Utskottet ser med tillfredsställelse på att de frågeställningar som tas upp i motionen nu är föremål för överväganden i olika sammanhang och utgår från att regeringen kommer att ta de initiativ som resultatet härav kan ge anledning till. Något initiativ från riksdagens sida är enligt utskottets mening inte påkallat. Utskottet avstyrker med det anförda bifall till yrkande 2 i motion L27.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ändring i produktsäkerhetslagen
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:L24, 1995/96:L25, 1995/96:L26 och 1995/96:L27 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604),
res. 1 (m)
res. 2 (fp)
2. beträffande brukarkrav vid avregleringar
att riksdagen avslår motion 1995/96:L27 yrkande 2.
Stockholm den 26 mars 1996
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s), Tomas Högström (m), Anders Ygeman (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Rigmor Ahlstedt (c).
Reservationer
1. Ändring i produktsäkerhetslagen (mom. 1)
Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med Beträffande tjänster och på s. 6 slutar med yrkande 1 bort ha följande lydelse:
Utskottet vill för sin del även understryka vikten av att konsumenter inte i något sammanhang utsätts för farliga tjänster. Produktsäkerhetslagen har därvid ett stort värde, inte minst genom den preventiva verkan som lagen har. Som utskottet tidigare påpekat framstår det därför som befogat att enskilda människor ges ett skydd mot förekomsten av farliga tjänster som tillhandahålls dem även i andra sammanhang än när de tillhandahålls av en näringsidkare. Lagen kommer därigenom att utgöra en garanti för att inga tjänster faller utanför produktsäkerhetsskyddet.
Propositionens förslag att varor som tillhandahålls i offentlig verksamhet skall omfattas av lagen uppfyller sålunda endast delvis det av utskottet tidigare framförda kravet om en utvidgning av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde. Att utesluta offentliga tjänster från lagens tillämpningsområde innebär, enligt utskottets mening, avsevärda nackdelar för konsumenterna. De tjänster som tillhandahålls konsumenterna innebär nämligen samma risker oavsett om huvudmannen för verksamheten är enskild eller offentlig. Den av regeringen föreslagna lagstiftningen blir heller inte konkurrensneutral, vilket förstärks av att gränsdragningen mellan offentlig och privat verksamhet inte är oföränderlig.
Mot denna bakgrund anser utskottet att även offentliga tjänster som inte omfattas av myndighetsutövning bör vara underkastade samma kontroll och ansvarsregler som motsvarande tjänster i enskild näringsverksamhet. Utskottet ställer sig nu bakom regeringens förslag till lagändring men anser att regeringen snarast bör återkomma med erforderliga förslag såvitt avser offentliga tjänster.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med bifall till motion L24 samt med anledning av motionerna L25, L26 och L27 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande ändring i produktsäkerhetslagen
att riksdagen dels med bifall till motion 1995/96:L24 samt med anledning av motionerna 1995/96:L25, 1995/96:L26 och 1995/96:L27 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels antar regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604).
2. Ändring i produktsäkerhetslagen (mom. 1)
Bengt Harding Olson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med Utskottet noterar och på s. 6 slutar med yrkande 1 bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det av stor vikt att konsumenter inte i något sammanhang utsätts för farliga varor eller tjänster. Utskottet välkomnar sålunda den av regeringen föreslagna utvidgningen av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde men anser att denna är otillräcklig. Sålunda har regeringen, enligt utskottets mening, inte redovisat tillräckliga skäl för att - i strid med LO:s och Industriförbundets uppfattning - utesluta offentliga tjänster från lagens tillämpningsområde. De tjänster som tillhandahålls konsumenterna innebär nämligen samma risker oavsett om huvudmannen för verksamheten är enskild eller offentlig. Detta gäller inte minst sådana tjänster som kan produceras alternativt i privat eller offentlig regi. Av denna anledning och för att lagen skall vara konkurrensneutral bör lagens tillämpningsområde utvidgas mer än vad regeringen föreslagit. Visserligen är sådana offentliga tjänster som det nu är fråga om i hög grad föremål för specialreglering som i allt väsentligt ger möjlighet till myndighetsingripanden motsvarande dem som regleras i produktsäkerhetslagen. Enligt den information som utskottet erhållit i samband med ett studiebesök hos Konsumentverket kan det dock inte helt uteslutas att vissa tjänster faller utanför en sådan reglering.
I likhet med vad som anförts i motion L25 anser utskottet att det är angeläget att produktsäkerhetslagens tillämpningområde åtminstone innefattar sådan verksamhet som kännetecknas av att medborgaren har ett kundliknande förhållande till det offentliga organet, vilket är fallet inom t.ex. hälso- och sjukvården, utbildningsväsendet, barn- och äldreomsorgen samt sport- och fritidsområdet. Det sagda innebär att såväl varor som tjänster som tillhandahålls i offentlig näringsverksamhet bör vara underkastade samma kontroll och ansvarsregler som varor och tjänster i enskild näringsverksamhet. Med offentlig näringsverksamhet avses ekonomisk eller kommersiell verksamhet som drivs av en offentlig huvudman i förvaltningsrättslig eller privaträttslig form, dock inte verksamhet som utgörs av normgivning, myndighetsutövning, upphandling och det allmännas övergripande ansvar för centrala samhällsfunktioner och planering.
Mot denna bakgrund förordar utskottet att 1 § produktsäkerhetslagen, med bifall till motion L25 samt med anledning av motionerna L24, L26 och L27 yrkande 1, utformas i enlighet med vad utskottet nu anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande ändring i produktsäkerhetslagen
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:L25 samt med anledning av motionerna 1995/96:L24, 1995/96:L26 och 1995/96:L27 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604) med den ändringen att 1 § samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen erhåller i bilaga 2 som Reservantens förslag betecknade lydelser.
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604)
Reservantens förslag till ändring i propositionens lagförslag
Regeringens förslag Reservantens förslag
1 §
Denna lag har till ändamål att motverka att varor och tjänster orsakar skada på person eller egendom. För detta ändamål får en näringsidkare
1. åläggas att lämna säkerhetsinformation,
2. förbjudas att tillhandahålla varor och tjänster (säljförbud),
3. åläggas att lämna varningsinformation,
4. åläggas att återkalla varor och tjänster (återkallelse),
5. förbjudas att exportera varor (exportförbud).
Lagen tillämpas i Lagen tillämpas i fråga om varor och fråga om varor och tjänster som tjänster som tillhandahålls i tillhandahålls i näringsverksamhet näringsverksamhet och i fråga om och som konsumenter varor som i inte obetydlig tillhandahålls i omfattning offentlig utnyttjar eller kan verksamhet. En komma att utnyttja förutsättning är för enskilt bruk. att varan eller tjänsten i inte obetydlig omfattning utnyttjas eller kan komma att utnyttjas av konsumenter för enskilt bruk.
Vad som i lagen Vad som i andra sägs om stycket sägs gäller näringsidkare också varor och tillämpas också tjänster som beträffande den som tillhandahålls i i offentlig offentlig verksamhet näringsverksamhet. tillhandahåller varor enligt andra stycket.
____________ ____________
Denna lag träder i Denna lag träder i kraft den 1 juli kraft den 1 juli 1996. Lagen gäller 1996. Lagen gäller inte i fråga om inte i fråga om varor som har varor och tjänster tillhandahållits i som har offentlig tillhandahållits i verksamhet före offentlig ikraftträdandet. näringsverksamhet före ikraftträdandet.
Gotab, Stockholm 1996