Privat lokalradio m.m.
Betänkande 1992/93:KU15
Konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU15
Privat lokalradio m.m.
Innehåll
1992/93 KU15
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1992/93:70 Privat lokalradio och motioner som har väckts med anledning av propositionen. Också vissa motioner som har väckts under den allmänna motionstiden år 1992 behandlas.
Utskottet lägger fram förslag till en lokalradiolag som innebär att privata reklamfinansierade ljudradiosändningar tillåts fr.o.m. den 1 april 1993. Reglerna är utformade så att självständiga, lokalt förankrade radiostationer främjas.
Varje sändningstillstånd skall ge tillståndshavaren rätt att bedriva sändningar inom ett angivet sändningsområde. Antalet sändningstillstånd bör anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter. Sändningstillstånd skall ges inte bara i de större städerna utan också på andra håll där det finns en önskan att sända och är tekniskt möjligt. Konstitutionsutskottet förutsätter att fler tillstånd än de 60 som nämns i propositionen kan fördelas redan på ett tidigt stadium.
Sändningstillstånd skall kunna ges till såväl fysiska som juridiska personer. Den som redan har ett tillstånd att sända lokalradio skall inte kunna få ännu ett tillstånd. Vissa ytterligare begränsningar föreslås i syfte att motverka nätverksbildningar och andra former av dominans.
Den första tillståndsperioden gäller till utgången av år 2000. Om det finns flera sökande till ett ledigförklarat tillstånd och de ej har kunnat samordna sina ansökningar, skall den sökande få tillståndet som vid en auktion åtar sig att betala den högsta årliga avgiften till staten. Den lägsta avgiften skall vara 20000 kr per år.
Frågor om tillstånd att sända lokalradio skall handhas av en ny myndighet, Styrelsen för lokalradiotillstånd.
Betänkandet innehåller också vissa förslag i fråga om närradion. Sammanslutningar med tillstånd att sända närradio får rätt att sända reklam och sponsrade program enligt i stort sett samma regler som gäller för lokalradion.
Vid dom för allvarliga yttrandefrihetsbrott skall tillstånd att sända närradio kunna återkallas i upp till fem år, om synnerliga skäl föreligger. Därmed blir det möjligt att motverka att närradion används till propaganda för organiserad rasism och annan främlingsfientlig verksamhet.
Till betänkandet är fogat en reservation, två särskilda yttranden och en meningsyttring från suppleant.
Propositionen
I proposition 1992/93:70 har regeringen
1. dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till
1. lokalradiolag
2. lag om ändring i radiolagen (1966:755)
3. lag om ändring i närradiolagen (1982:459)
4. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
2. dels föreslagit riksdagen att till Närradionämnden på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 500 000 kr.
Lagförslagen har lagts fram efter hörande av Lagrådet. Regeringens förslag till lokalradiolag framgår av det i bilaga 1 framlagda lagförslaget. Lagförslagen 2--4 har tagits in i bilaga 2.
Motionerna
Motioner med anledning av proposition 1992/93:70
1992/93:K5 av Björn von der Esch (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om harmonisering med EG-rätten av lag för privat lokalradio.
1992/93:K6 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget till lokalradiolag,
2. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755),
3. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i närradiolagen (1982:459) med de ändringar som följer dels av ett avslag på förslaget till lokalradiolag, dels av att även närradioföreningar bör få rätt att sända reklam,
4. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetens och yttrandefrihetens områden,
5. att riksdagen begär att regeringen skyndsamt tillsätter en parlamentarisk utredning om reklamradio (lokalradio enligt propositionen) i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår förslaget om ytterligare medelsanvisning till Närradionämnden på 500 000 kr.
1992/93:K7 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1992/93:70 om auktionsförfarande för att fördela sändningsrätter,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om urvalsregler för fördelning av sändningstillstånd i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en opartisk instans bör fördela sändningstillstånden,
4. att riksdagen beslutar att tillstånd att sända lokalradio skall gälla för högst fem år,
5. att riksdagen beslutar att åtgärderna mot rasism i närradion även skall gälla den privata lokalradion,
6. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag om vem som kan få sändningstillstånd för privat lokalradio i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar om förbud i lokalradion och närradion för reklam som riktar sig till barn under tolv år,
8. att riksdagen beslutar om förbud för åsiktsreklam i reklamradio,
9. att riksdagen hos regeringen begär förnyat förslag om sändningarnas innehåll i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:K8 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1992/93:70 och begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning med alla riksdagens partier representerade, vilken får i uppdrag att skyndsamt utarbeta ett nytt lagförslag,
2. att riksdagen snarast beslutar sådan ändring i närradiolagen att reklam och sponsring blir tillåtna i närradion i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att den som sänder närradio vid den tidpunkt då ändringen i fråga om reklam eller sponsring träder i kraft i närradiolagen skall få behålla sin sändningstid eller sändningsrätt.
1992/93:K9 av Leo Persson och Monica Widnemark (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i listan med orter som i en första omgång skall få sändningstillstånd för privat lokalradio även uppta Ludvika, Borlänge och Kalmar.
1992/93:K10 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av myndigheten.
1992/93:K11 av Sigge Godin m.fl. (fp, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Närradiomyndighetens framtida organisation samt dess lokalisering.
1992/93:K12 av Lotta Edholm (fp) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1992/93:70 i den del som stadgar förbud mot att dagstidningsföretag ges sändningstillstånd för privat lokalradio.
1992/93:K13 av Birger Andersson och Rose-Marie Frebran (c, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om befrielse från avgift till staten för de sammanslutningar, som ej sänder reklam i närradion.
1992/93:K14 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att utnyttja fler frekvenser vid införandet av den privata lokalradion.
Motioner från allmänna motionstiden 1992
1991/92:K422 av Thage G Peterson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för den framtida radiopolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för den framtida frekvensplaneringen för ljudradiosändningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om urvalskriterier vid tillståndsgivning för start av kommersiella radiostationer,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på programinnehållet i kommersiella radiostationer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud för åsiktsreklam i radio,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud för reklam som vänder sig till barn i radio,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att belysa effekterna för dagspressen av reklam i radio.
1991/92:K423 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de restriktioner för reklam i televisionen som riktar sig till barn måste vara giltiga i fråga om reklam i radio som riktar sig till barn,
1991/92:K425 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillåta reklam även i närradion.
1991/92:K431 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om radionämnden, kabelnämnden och närradionämnden.
1991/92:K432 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett rättssäkert radiokoncessionsförfarande.
1991/92:Kr238 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ansvaret för administration och inkassering av koncessionsavgifter från den nya TV-kanalen bör anförtros Radiotjänst i Kiruna AB.
Utskottet
Ärendets beredning
På konstitutionsutskottets begäran har kulturutskottet avgivit yttrande i ärendet. Yttrandet har fogats som bilaga 3 till betänkandet. Inom konstitutionsutskottets kansli har upprättats en promemoria som behandlar de lagtextändringar som föranleds av kulturutskottets yttrande. Promemorian har fogats till betänkandet som bilaga 4. På konstitutionsutskottets begäran har Lagrådet yttrat sig över vissa av de lagförslag som läggs fram i promemorian. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande är intaget i ett protokollsutdrag som har fogats till betänkandet som bilaga 5. Av protokollsutdraget framgår också vilka lagförslag i promemorian som konstitutionsutskottet remitterade till Lagrådet.
Företrädare för Telestyrelsen, Närradionämnden och Radionämnden har inför konstitutionsutskottet lämnat upplysningar och synpunkter i ärendet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att privata reklamfinansierade ljudradiosändningar tillåts fr.o.m. den 1 januari 1993. Regelverket utformas så att självständiga, lokalt förankrade radiostationer främjas. Den nya formen av radio bör benämnas lokalradio.
Varje sändningstillstånd skall ge tillståndshavaren rätt att bedriva sändningar inom ett angivet sändningsområde. Antalet sändningstillstånd bör successivt anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter. I en första omgång bör bl.a. ett 60-tal sändningstillstånd beviljas i områden med ett befolkningsunderlag som omfattar ca 100 000 personer eller mer.
Sändningstillstånd skall kunna ges till såväl fysiska som juridiska personer. Den som redan har ett tillstånd att sända lokalradio skall inte kunna få ännu ett sådant tillstånd. Vissa begränsningar föreslås i fråga om stat och kommun, andra radio- och TV-företag samt dagstidningsföretag.
Tillstånd att sända lokalradio skall gälla för högst åtta år.
Om det finns flera behöriga sökande till ett ledigförklarat sändningsområde skall den sökande erhålla tillståndet som vid en auktion åtar sig att erlägga den högsta årliga avgiften till staten. Den lägsta avgiften skall vara 40 000 kr per år.
Under minst en tredjedel av sändningstiden per dygn skall tillståndshavaren sända program som har framställts särskilt för den egna verksamheten. Några andra regler för det allmänna programinnehållet föreslås inte.
I fråga om reklam och sponsring skall samma regler gälla som för egensändningar av ljudradio i kabel.
Propositionen innehåller också vissa förslag om närradion. Närradion skall även i fortsättningen vara en föreningsradio på ideell grund. Sammanslutningar med tillstånd att sända närradio får rätt att sända reklam och sponsrade program enligt i stort sett samma regler som för lokalradion. Närradioföreningar, som är sammanslutningar av flera tillståndshavare för gemensamma närradioändamål, får emellertid inte rätt att sända reklam. Möjligheten att återkalla sändningstillståndet vid överträdelser av bl.a. reglerna om reklam och det s.k. riksförbudet upphör och ersätts med möjlighet till vitesföreläggande.
Om föreningslivet så önskar skall en sändningsmöjlighet för närradio kunna finnas i varje kommun där det är tekniskt möjligt. Flera sändningsmöjligheter skall kunna finnas om det finns särskilda skäl. Utanför storstadsområdena bör eftersträvas att sändningarna kan tas emot i hela kommunen, om en majoritet av de berörda sändningsberättigade sammanslutningarna önskar det.
För att möjligheten att använda närradion till propaganda för organiserad rasism och annan främlingsfientlighet skall motverkas skall sändningstillståndet, om det föreligger synnerliga skäl, kunna återkallas i upp till fem år vid dom för allvarliga yttrandefrihetsbrott.
Närradionämnden bör tills vidare handha myndighetsuppgifter i fråga om lokalradion.
I god tid före den första tillståndsperiodens slut bör enligt propositionen en översyn göras av reglerna för lokalradion.
Frågan om avslag på propositionen
Propositionen
I propositionen föreslås att privata reklamfinansierade ljudradiosändningar skall tillåtas fr.o.m. den 1 januari 1993. Regelverket för verksamheten anges vara utformat så att självständiga, lokalt förankrade radiostationer främjas. Den nya formen av radio föreslås bli benämnd lokalradio.
I propositionen anförs att förslagen innebär att den grundlagsstadgade yttrandefriheten förverkligas inom ännu ett viktigt område och att det för en sådan åtgärd i och för sig inte behövs någon motivering. Den principiella utgångspunkten för förslaget anges vara att skapa förutsättningar för en fri radio så långt det är tekniskt möjligt. Därigenom kommer enligt regeringen radiomediet att kunna utvecklas enligt sina egna förutsättningar. På samma sätt som inom andra delar av massmedieområdet blir det de olika aktörernas sak att, utan en långtgående myndighetsreglering, bestämma hur verksamheten skall läggas upp. Genom att de nya radiostationerna får tillgång till reklamfinansiering kommer framgångarna hos publiken att avgöra vilka företag som lyckas. Regeringens förslag till regler för den nya radioverksamheten innehåller emellertid vissa begränsningar av aktörernas handlingsfrihet. Begränsningarna har alla på ett eller annat sätt samband med att radion utnyttjar sändningsfrekvenserna som tills vidare är en begränsad resurs. Ett grundläggande villkor för radiokommunikation är nämligen att sändare och mottagare måste använda samma frekvens. Om en mottagare nås av olika signaler på samma frekvens, uppkommer störningar som hindrar kommunikationen. Sändare som använder samma frekvens måste därför placeras så långt från varandra att störningar normalt inte uppstår. Även om frekvensutrymmet kan disponeras på flera olika sätt medför enligt regeringen hänsynen till befintlig verksamhet ofta att frekvenstillgången på kort sikt kan betraktas som given. Det innebär att endast ett begränsat antal radioprogram vid en viss tidpunkt kan sändas ut i ett visst område. Om ett radioföretag har tillgång till sändare på många orter minskar därför enligt regeringen möjligheten för andra radioföretag på dessa orter.
Regeringen anför att utländska erfarenheter visar att det finns en stark tendens till kedjebildning inom den privata radion. Lokala radioföretag köps upp av starkare konkurrenter som på så sätt får tillgång till ett stort antal sändare där de sänder ut i huvudsak samma program. Enligt regeringens mening är det angeläget att möjligheten att starta nya radiostationer får till följd att antalet självständiga röster ökar väsentligt. Detta kan enligt regeringen ske om varje radiostation får en oberoende ställning, med inriktning mot sitt lokala spridningsområde. Regeringen anför att en utveckling som skulle leda till att den privata radion kom att domineras av ett fåtal kedjeföretag inte nämnvärt skulle öka mångfalden i radion och att den därför bör motverkas på olika sätt.
De bestämmelser som föreslås anges syfta till att underlätta tillkomsten av självständiga, lokalt förankrade radioföretag. Regeringen anför att det är oklart hur förutsättningarna för kommersiell radio kommer att utvecklas i framtiden och förklarar att den därför inte föreslår något omfattande och detaljerat regelverk. Ett sådant skulle enligt regeringen nämligen kunna leda till onödig stelhet och till en alltför omfattande statlig styrning, samtidigt som möjligheten att förutse de framtida regleringsbehoven under alla förhållanden är begränsad.
Motionerna
Enligt motion K6 av Åke Gustavsson m.fl. (s) har propositionen så stora brister att den inte kan ligga till grund för ett riksdagsbeslut. Orsaken anges vara regeringens ovilja att i tid effektuera riksdagens beställning från sommaren 1991 av en parlamentarisk beredning. Som exempel på brister anförs att internationella erfarenheter av reklamradio inte redovisas, att principresonemang och analyser av målkonflikter förekommer sparsamt och att de frekvenstekniska frågorna behandlas lättvindigt.
Enligt motionärerna har inget massmediebeslut i modern tid fattats på grundval av ett så knapphändigt och bristfälligt faktaunderlag. De menar att detta är förvånande med tanke på att det gäller ett beslut av betydelse för yttrandefrihetens villkor.
Motionärerna anser mot denna bakgrund att propositionen bör avslås, såvitt avser förslaget om lokalradio (yrkandena 1, 2, 4 och 6) och att riksdagen bör uppdra åt regeringen att skyndsamt tillsätta en parlamentarisk utredning om reklamradio (yrkande 5). I en sådan utredning ges riksdagen enligt motionärerna rimliga möjligheter att inhämta synpunkter och förslag liksom att i övrigt skaffa sig ett acceptabelt beslutsunderlag.
En liknande inställning redovisas i motion K8 yrkande 1 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd). Motionärerna anför att regeringens förslag inte kan accepteras från yttrandefrihets- och opinionsbildande synpunkt. De anser därför att propositionen bör avslås. Motionärerna förespråkar att ett nytt förslag utarbetas av en parlamentarisk utredning där alla riksdagens partier är representerade.
I motion K7 av Elisabeth Persson m.fl. (v) förklarar motionärerna att förslaget till urvalsförfarande måste förkastas (yrkande 1) och att regeringen i stället bör återkomma med ett förslag till fördelning av sändningsrätterna där det görs en bedömning av de sökandes avsikter med verksamheten och där det tas hänsyn till de olika intressenternas planerade programkoncept och profil (yrkande 2). Först då skapas enligt motionärerna de möjligheter till mångfald som det så ofta hänvisas till i propositionen.
I den socialdemokratiska motionen K6 redovisar motionärerna sin uppfattning om den framtida radiopolitiken enligt följande.
Radiopolitiken befinner sig i en övergångsperiod. Frekvenstillgången sätter fortfarande en gräns för hur många radiostationer som kan starta. Om ett tiotal år kommer dock, genom introduktionen av digital teknik, frekvensbristen att minska påtagligt. Tekniskt sett kommer det att bli möjligt att låta ett mycket stort antal aktörer starta radiostationer. Övergången till digital teknik är inte okomplicerad. Förutsättningar måste skapas för att infasning av nya digitala sändningar kan ske utan att trängseln i etern ökar och för att lyssnarna inte skall tvingas att skaffa sig dubbla mottagarutrustningar. Av dessa skäl behöver planeringen av det framtida frekvensutnyttjandet ske med omsorg. Beslut som kan innebära att man överutnyttjar frekvenserna eller försvårar för framtida nödvändig koordination skall inte fattas nu.
Regeringen tar enligt motionärerna föga hänsyn till detta. De anför att regeringen också har underlåtit att inhämta ett nödvändigt kompletterande faktaunderlag om olika frekvenstekniska lösningar från Telestyrelsen. Genom förslaget att låta tillstånden för reklamradion löpa i åtta år finns enligt motionärerna en risk att den nya digitala teknikens fördelar inte utnyttjas på bästa sätt.
Motionärerna anser att följande krav bör ställas på frekvensplaneringen.
Övergången till digital teknik bör underlättas. Lyssnarna skall garanteras en fortsatt hög mottagningskvalité. Frekvenserna får därför inte överutnyttjas.
Närradion skall, utom i storstäderna där särskilda lösningar kan behövas, garanteras tillgång till en kommuntäckande frekvens.
Sveriges Radio skall ha förtur till digital teknik.
Tillgängliga frekvenser i övrigt upplåts för reklamradio. Varje reklamradiofrekvens får i princip kommuntäckning.
Regeringens proposition innebär enligt motionärerna att bara kravet beträffande närradion delvis är tillgodosett. De anser att förslaget till nya myndighetsuppgifter är konstruerat så att det i realiteten blir myndigheten som kommer att ta ställning till hur olika intressenters önskemål på frekvenserna skall tillgodoses. Enligt motionärerna bör riktlinjerna för detta dock i Sverige, liksom i andra länder, fastställas av regering och riksdag.
I motion 1991/92:K422 yrkande 2 av Thage G Peterson m.fl. (s) tar motionärerna också upp riktlinjerna för den framtida radiopolitiken. Enligt motionen bör riktlinjerna vara att garantera lyssnarna samma höga tekniska mottagningskvalitet som hittills, att ge lyssnarna tillgång till ett varierat programutbud, att öka yttrandemöjligheterna i radiomediet genom att nya aktörer får plats och att motverka uppkomsten av lokala åsikts- och mediemonopol. I motionen berörs också principerna för den framtida frekvensplaneringen (yrkande 3). I den frågan förs samma uppfattningar fram som i motion K6.
Kulturutskottets yttrande
Om beslut inte nu fattas rörande införandet av en lokalradiolag med utgångspunkt i de förslag som lagts fram i propositionen finns enligt kulturutskottet uppenbara risker för att den ökade frihet på ljudradioområdet som propositionen syftar till inte kommer att kunna åstadkommas förrän efter avsevärd tid. Kulturutskottet anser att det är så angeläget att vidga yttrandefriheten på etermedieområdet att en lagstiftning bör komma till stånd redan nu. De förslag som framförts motionsvägen ger enligt kulturutskottets mening dock anledning till vissa jämkningar i regeringsförslagen.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet delar uppfattningen att det är av stor vikt att yttrandefriheten på etermedieområdet kan vidgas utan ytterligare dröjsmål. Detta bör ske genom införande av en lokalradiolagstiftning som grundar sig på de förslag som regeringen har lagt fram. Som framgår av det följande anser konstitutionsutskottet dock att regeringens förslag bör underkastas vissa ändringar och jämkningar. Med det anförda avstyrker konstitutionsutskottet motionerna K6 yrkandena 1, 2, 4, 5 och 6, K7 yrkandena 1 och 2, K8 yrkande 1 och 1991/92:K422 yrkandena 2 och 3.
Sändningsområden
Propositionen
Regeringen föreslår att varje sändningstillstånd skall ge tillståndshavaren rätt att bedriva sändningar som skall kunna tas emot med god hörbarhet inom ett angivet sändningsområde. Sändningsområdenas utsträckning skall bestämmas med beaktande av vad som är tekniskt möjligt att nå från sändaren med lämpligt läge, hur möjligheterna att ta emot sändningar påverkas på andra håll samt vad som är naturliga lokala intresseområden. Alla delar av det frekvensområde som är tillgängligt för rundradiosändningar av ljudradio -- såväl inom FM- som AM-området -- bör enligt regeringens förslag kunna utnyttjas för lokalradion. Antalet sändningstillstånd bör enligt förslaget successivt anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter. I en första omgång bör bl.a. ett 60-tal sändningstillstånd beviljas i områden med ett befolkningsunderlag som omfattar ca 100 000 personer eller mer. I propositionen redovisas en uppställning med 24 olika områden, där i första omgången Storstockholmsområdet anges få 10 tillstånd, Göteborgsområdet 5, Malmöområdet 3 och övriga områden 2 vardera.
Som skäl till förslaget att lokalradiosändningar bör bedrivas av självständiga företag med inriktning mot ett lokalt avgränsat område, anför regeringen att tendenser att bilda omfattande nätverk bör motverkas. Enligt regeringen bör det eftersträvas att sändningsområdena överensstämmer med naturliga lokala intresseområden. Det som kännetecknar ett sådant område anges vara att det i ekonomiskt eller kulturellt avseende uppfattas som en enhet av invånarna. Som exempel på sådana områden nämner regeringen en större tätort med omland. I vissa fall kan två eller flera tätorter anses ingå i samma lokala intresseområde. Inte annat än i undantagsfall skall emellertid enligt regeringen ett sändningsområde utgöras av annat än ett sammanhängande område.
Regeringen anför att vad som är ett naturligt lokalt intresseområde självfallet inte kan fastställas en gång för alla via en administrativ process. Systemet bör enligt regeringen vara så flexibelt att det medger att hänsyn tas till sociala, regionala och ekonomiska förändringar. Det bör samtidigt ge en viss stabilitet åt dem som innehar sändningstillstånd. Ett sätt att förena dessa mål anges vara att sändningsområdena kan justeras efter medgivande av berörda tillståndshavare. Därmed blir det enligt regeringen möjligt för tillståndshavaren att mot ersättning förvärva större områden, eller för nya företag att skaffa sig utrymme genom att komma överens med dem som redan har tillstånd.
Regeringen anför att konflikter kan uppkomma mellan olika företags anspråk, eftersom sändningsområdets omfattning kommer att vara en viktig förutsättning för det enskilda radioföretagets lönsamhet. Om det i samband med planeringen av sändningsområdena uppkommer en konflikt mellan önskemål om mycket omfattande sändningsområden för enskilda tillståndshavare och möjligheten att bereda flera tillståndshavare sändningsmöjligheter bör enligt regeringen det förstnämnda intresset vika.
Motionerna
I motion K6 (s) anförs att flera invändningar kan riktas mot att sändningstillstånd skall lämnas etappvis och att utgångspunkten skall vara ett befolkningsunderlag på 100 000 personer. Enligt motionärerna kan man fråga sig vilka skäl det finns till att just ha befolkningstalet som utgångspunkt vid en etappvis fördelning av frekvenser. Och om man skall ha befolkningstal som utgångspunkt, varför just 100 000 och inte 70000 ? Hänsyn har inte tagits till att det finns flera områden där det är tekniskt möjligt att gå in vid den första etappen och där intressenter för detta finns. Som exempel pekar motionärerna på Ludvika och Kalmar. En fråga man enligt motionärerna också kan ställa sig är om det verkligen finns ett kommersiellt underlag för tio reklamradiostationer i Stockholm. Den avgörande frågan är dock om det över huvud taget är nödvändigt med en etappvis tillståndsgivning. På dessa frågor lämnar propositionen enligt motionärerna inga svar.
Motionärerna anför vidare att regeringens förslag om en etappvis fördelning skapar orättvisa och ger en osund start för branschen och att inga som helst försök till bedömningar har gjorts av effekterna för dagspressens del vid etablering av reklamradiostationer. Också i motion 1991/92:K422 yrkande 9 av Thage G Peterson m.fl. (s) förespråkas att effekterna för dagspressen av reklam i radio närmare belyses.
I motion K9 av Leo Persson och Monica Widnemark (s) uttalar sig motionärerna för att Ludvika, Borlänge och Kalmar bör höra till de orter som i en först omgång bör komma i fråga för sändningstillstånd.
Även i motion K14 av Lennart Fridén (m) riktas kritik mot regeringens förslag om sändningsområden. Motionärerna menar att det leder till alltför få sändningstillstånd som kan medföra politisk styrning och att man i första omgången utesluter områden med befolkningsunderlag på under 100 000 personer. Motionären menar att fler frekvenser bör utnyttjas än vad regeringen föreslår.
I motion K8 (nyd) anför motionärerna att alla som vill sända lokalradio så långt möjligt skall beredas tillfälle till detta. Det enda som i dagsläget kan lägga hinder i vägen är enligt motionärerna bristen på frekvenser. Men med en god frekvensplanering blir denna eventuella brist enligt motionärernas mening endast ett eventuellt storstadsproblem. De anser att de sökandes önskemål om sändningsområde och frekvens skall uppfyllas av Telestyrelsen så långt tekniken medger. En flexibel och serviceinriktad frekvensplanering ställer dock enligt motionärerna andra krav på myndigheten än i dag, men är genomförbar om den politiska viljan finns. De anför att tekniska skäl inte behöver föranleda att alla frekvenstillstånd måste beviljas och upphöra vid samma tidpunkt. Om inga frekvenser finns lediga, får enligt motionärerna den sökande vänta, och skulle det vid ett tillfälle finnas fler sökande än frekvenser får man finna en metod för tilldelning.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet delar regeringens uppfattning att antalet sändningstillstånd bör anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter och understryker vikten av att det redan vid den första tillståndsgivningen ges sändningstillstånd inte bara i de större städerna utan också för sändningsområden som omfattar mindre orter där efterfrågan på tillstånd finns och där tekniska möjligheter finns att ge tillstånd. Enligt kulturutskottets bedömning finns förutsättningar för att det vid den första fördelningen av sändningstillstånd fördelas fler tillstånd än de 60 som enligt vissa i propositionen angivna principer då skulle kunna fördelas (s. 13). Kulturutskottet anser det angeläget att denna möjlighet till fler sändningstillstånd utnyttjas. Enligt kulturutskottets mening är det också angeläget att anpassningen till behovet av sändningsmöjligheter sker fortlöpande, så att det inte uppstår en konstlad monopolställning för de tillståndshavare som får sina tillstånd vid den första fördelningen. Kulturutskottet framhåller angelägenheten av att den tillståndsbeviljande myndigheten tar stor hänsyn till önskemål från intresserade när sändningsområdena utformas. Det är däremot enligt kulturutskottets mening inte nödvändigt att samråd sker med länsstyrelserna i sådana frågor. Regeringen bör varje år rapportera antalet sändningstillstånd till riksdagen samt redovisa hur många sökande som inte fått sändningstillstånd liksom hur många ansökningar som inte hunnit behandlas.
För att tillgängliga frekvensresurser skall kunna utnyttjas så effektivt som möjligt kan befintliga tillståndshavare behöva ändra frekvens under tillståndsperioden. Med hänsyn till att en sändningsfrekvens kan vara inarbetad bör frekvensbytena -- i såväl privat lokalradio som i närradio -- dock begränsas till de fall då det är nödvändigt att byta för att nya användare skall ha möjlighet att bedriva radiosändning. Kulturutskottet anför att detta bör beaktas vid den kommande lagstiftningen om innehav och användning av radioanläggningar.
Konstitutionsutskottets bedömning
Liksom kulturutskottet instämmer konstitutionsutskottet i regeringens bedömning att antalet sändningstillstånd bör anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter. Också konstitutionsutskottet vill framhålla betydelsen av att det redan från början ges sändningstillstånd inte bara i de större städerna utan också på andra håll där det finns en önskan att sända och är tekniskt möjligt. Konstitutionsutskottet förutsätter att fler tillstånd än de 60 som exemplifieras i propositionen kan fördelas redan på ett tidigt stadium. Som kulturutskottet anför är det också angeläget att anpassningen till behovet av sändningsmöjligheter sker fortlöpande, så att det inte uppstår en konstlad monopolställning för de tillståndshavare som får sina tillstånd först. Konstitutionsutskottet vill liksom kulturutskottet betona att tillståndsmyndigheten bör ta stor hänsyn till önskemål från intresserade när sändningsområdena skall utformas. Konstitutionsutskottet delar kulturutskottets bedömning att samråd med länsstyrelsen inte är nödvändigt. Som kulturutskottet anfört bör regeringen varje år rapportera antalet sändningstillstånd till riksdagen samt det antal ansökningar som eventuellt inte resulterat i tillstånd eller inte kunnat behandlas.
För att tillgängliga frekvensresurser skall kunna utnyttjas så effektivt som möjligt kan, som kulturutskottet har anfört, befintliga tillståndshavare behöva ändra frekvens under tillståndsperioden. Med hänsyn till att en sändningsfrekvens kan vara inarbetad bör frekvensbytena -- i såväl privat lokalradio som närradio -- dock begränsas till de fall då det är nödvändigt för att nya användare skall ha möjlighet att bedriva radiosändning.
Vad konstitutionsutskottet har anfört om sändningsområden och rapportering från regeringen till riksdagen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Konstitutionsutskottets ställningstagande innebär att syftet med motion K14 får anses tillgodosett. Det innebär också att motionerna 1991/92:K422 yrkande 9 och K9 avstyrks.
Innebörden av ett sändningstillstånd m.m.
Propositionen
Enligt regeringens förslag innebär ett tillstånd att sända lokalradio att tillståndshavaren har rätt att själv sända under 24 timmar per dygn i ett sändningsområde. Tillståndshavaren skall utse utgivare för programverksamheten och godkänna ställföreträdare för utgivaren. Enligt regeringen bör inget hindra att en tillståndshavare låter någon annan sända under en del av sändningstiden -- även mot vederlag -- men tillståndshavaren bör i sådana fall behålla ansvaret för att utgivare utses och för att de regler som i övrigt gäller för verksamheten följs. Regeringen anför att den föreslagna konstruktionen bör leda till klara ansvarsförhållanden samtidigt som olika former av lokalt samarbete inte förhindras.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet understryker vad som anförs i propositionen om att en tillståndshavare kan låta någon annan sända under en del av sändningstiden, även mot vederlag, men att tillståndshavaren i sådana fall behåller ansvaret för att utgivare utses och för att övriga regler för verksamheten följs.
Konstitutionsutskottets bedömning
I 25 § i regeringens förslag till lokalradiolag föreskrivs att reklam mot vederlag och program mot betalning endast får sändas under annonstid. Bestämmelser med motsvarande innebörd finns i 7 § radiolagen (1966:755) och 9 § lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten, liksom i 19 § lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten. Vid tillkomsten av bestämmelsen i radiolagen motiverades dess avfattning med att radiolagens reklambegrepp endast omfattar näringsidkares avsättningsfrämjande meddelanden (prop. 1990/91:149 s. 81 f.). För att även t.ex. åsiktsreklam eller näringsidkares anskaffningsfrämjande meddelanden skulle träffas formulerades bestämmelsen på angivet sätt. Enligt konstitutionsutskottets mening finns det en risk att bestämmelsen i 25 § lokalradiolagen kan ges en tolkning som är vidare än den avsedda. Med hänsyn till att motsvarande bestämmelse finns i annan radiolagstiftning framstår det emellertid som mindre lämpligt att nu föreslå en ändring. I stället bör frågan tas upp vid en kommande samlad översyn av den radiorättsliga lagstiftningen. Vad konstitutionsutskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vem som kan få sändningstillstånd
Propositionen
Regeringen föreslår att tillstånd att sända lokalradio skall innebära rätt att själv sända under 24 timmar per dygn i ett sändningsområde. Enligt förslaget skall innehavaren av ett tillstånd utse utgivare för programverksamheten. Om sändningar inte har inletts inom sex månader efter det att tillståndet har meddelats, kan tillståndet återkallas. Tillståndet skall enligt förslaget också kunna återkallas om tillståndshavaren inte alls, eller endast i obetydlig omfattning, har bedrivit sändningar under en sammanhängande tid av fyra veckor.
Som skäl för förslaget anför regeringen bl.a. det inte bör förekomma att sändningstiden delas upp mellan olika företag vid tillståndsgivningen. Inget bör dock enligt regeringen hindra att en tillståndshavare låter någon annan sända under en del av sändningstiden -- även mot vederlag. Regeringen anser att tillståndshavaren i sådana fall bör behålla ansvaret för att utgivare utses och för att de regler som i övrigt gäller för verksamheten följs. Möjligheten att återkalla tillstånd motverkar enligt regeringen att konkurrensen hämmas genom att meddelade sändningstillstånd inte utnyttjas.
Regeringen föreslår att sändningstillstånd skall kunna ges till såväl fysiska som juridiska personer. Staten, kommuner, landsting och den som har tillstånd att bedriva rundradiosändning enligt 5 § radiolagen skall dock inte kunna få tillstånd att sända lokalradio. Den som redan har tillstånd att sända lokalradio skall inte kunna få ytterligare ett tillstånd. Regeringen föreslår vidare att tillstånd inte skall kunna ges till den som ger ut en dagstidning eller till den som har ett bestämmande inflytande i ett företag som ger ut en dagstidning eller till ett företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande inflytande.
Regeringen anför att det är dess strävan att utforma reglerna för den nya lokalradion på ett sådant sätt att antalet självständiga röster kommer att öka väsentligt. Tillkomsten av självständiga, lokalt förankrade radioföretag bör enligt regeringen underlättas samtidigt som en utveckling i riktning mot ett fåtal centralt kontrollerade kedjeföretag bör motverkas. Regeringen anför att de föreslagna begränsningarna skall ses mot denna bakgrund.
Genom att tillstånd måste innehas av en särskild fysisk eller juridisk person, som är ansvarig för att det utses ansvarig utgivare och för att programreglerna följs, skapas enligt regeringen goda förutsättningar för att programföretagen får en självständig ställning och lokal inriktning. Staten, kommuner och landsting bör enligt regeringen inte kunna få tillstånd eftersom lokalradion inte skall fungera som språkrör för myndigheterna. Skälet för att utesluta den som har tillstånd enligt 5 § radiolagen, dvs. för närvarande Sveriges Radio-företagen och Nordisk Television AB, är enligt regeringen att mångfalden bör främjas.
Även när det gäller begränsningarna för dagspressen anförs intresset att ta till vara möjligheterna till mångfald. Om dagstidningsföretag skulle kunna erhålla tillstånd att sända lokalradio, skulle dessa företag enligt regeringen kunna öka sitt inflytande över nyhetsförmedling och opinionsbildning i stället för att antalet självständiga röster skulle bli flera. Mot denna bakgrund anser regeringen att dagstidningsföretag bör vara uteslutna från möjligheten att erhålla tillstånd att sända lokalradio.
I lagstiftningsärendet har frågan om en sådan begränsning för dagstidningsföretagen är förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen varit föremål diskussion.
Enligt 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen får rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. I paragrafen sägs vidare att det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Enligt 3 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen gäller för föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända trådlösa radioprogram vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 § andra--femte styckena och 13 § regeringsformen. I 2 kap. 12 § andra stycket regeringsformen anges att en begränsning endast får göras för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle samt att begränsningen aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. En begränsning får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. I 2 kap. 13 § första stycket anges att yttrandefriheten och informationsfriheten -- med vissa angivna, här ej aktuella undantag -- endast får begränsas, om särskilt viktiga skäl föranleder det. I paragrafens andra stycke föreskrivs att det vid bedömande av vilka begränsningar som får ske med stöd av första stycket särskilt skall beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.
Förslag till begränsningar för dagstidningsföretagen fanns också i den lagrådsremiss som föregick propositionen. Regeringen anförde där att intresset att motverka dominans över nyhetsförmedling och opinionsbildning är ett sådant särskilt viktigt skäl som avses i 2 kap. 13 § regeringsformen. Regeringen ansåg att förslagen inte heller i övrigt överskred de gränser för lagstiftaren som ställs upp i samma kapitel 12e>§ andra stycket. Regeringen ansåg därför att förslagen var förenliga med yttrandefrihetsgrundlagen.
I sin lagrådsremiss anförde regeringen vidare att enligt tryckfrihetsförordningen fri etableringsrätt gäller för tidningar och att endast de begränsningar som framgår av tryckfrihetsförordningen är tillåtna. Det kunde enligt regeringen därför diskuteras om det förhållandet att dagstidningsföretag inte avsågs få tillstånd att sända privatradio skulle kunna ses som en begränsning av etableringsfriheten och därför borde framgå av tryckfrihetsförordningen. Eftersom de föreslagna reglerna dock inte hindrade någon, inte heller en radiostation, från att starta en tidning ansåg regeringen att förslaget torde vara förenligt med tryckfrihetsförordningen.
I sitt yttrande över regeringens lagrådsremiss konstaterar Lagrådet att den föreslagna begränsningen har gjorts just med tanke på yttrandefriheten och informationsfriheten och med syfte att utrymmet att sända lokalradio skall utnyttjas så att dominans över nyhetsförmedling och opinionsbildning motverkas och i stället möjligheterna till mångfald tas till vara. Lagrådet anför att en sådan begränsning enligt Lagrådets mening -- mot bakgrund av det begränsade utrymme som finns för lokalradiosändningar -- anses ligga väl i linje med grundlagsbestämmelserna om vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Lagrådet anför vidare att begränsningen inte kan anses utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Lagrådet godtar vidare regeringens uppfattning att begränsningen får anses vara föranledd av ett sådant viktigt skäl som avses i 2 kap. 13 § regeringsformen och anför att begränsningen även i övrigt får anses förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen.
Lagrådet tar i yttrandet även upp frågan om begränsningen för dagstidningsföretagen är förenlig med bestämmelserna om etableringsfrihet i tryckfrihetsförordningen. Lagrådet konstaterar att begränsningen inte hindrar någon, inte heller en radiostation, från att starta en tidning. Enligt Lagrådet gäller emellertid frågan om den omständigheten att ett dagstidningsföretag inte kan få tillstånd att sända lokalradio skall betraktas som en begränsning av etableringsfriheten. Lagrådet anför att det förhållandet att man begränsar tidningsföretagens möjligheter att bedriva viss annan verksamhet än tidningsutgivning enligt Lagrådets mening inte kan ses som en begränsning av etableringsfriheten under förutsättning att begränsningsåtgärden inte framstår som riktad mot just denna frihet. Lagrådet framhåller att det tidigare har funnit att begränsningen får anses vara föranledd av ett särskilt viktigt skäl med avseende just på yttrandefriheten och informationsfriheten. Lagrådets slutsats blir därför att begränsningen inte kan anses strida mot tryckfrihetsförordningen.
I propositionen hänvisar regeringen till vad Lagrådet anfört och uttalar uppfattningen att förslaget är förenligt med yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen.
Motionerna
I motion K6 (s) förklarar motionärerna att ägarbegränsningar kan ha fog för sig för att motverka makt- och ägarkoncentration inom mediebranschen. Det är därför också rimligt att lagen motverkar att en och samma finansiär skaffar sig ett dominerande inflytande över flera radiostationer. I kombination med de föreslagna urvalskriterierna vid tillståndsgivningen torde dock reglerna enligt motionärernas mening vara otillräckliga för att effektivt motverka mediekoncentration och motverka uppkomsten av nätverk.
I motion K12 av Lotta Edholm (fp) anför motionären att förslaget strider mot näringsfriheten och att det är ett hot mot yttrandefriheten. Enligt motionären är den svenska pressen ansvarsfull. Hon anser att den inte bör hindras från att driva radiostationer.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet tar i sitt yttrande upp frågan om konkurrenslagstiftningen skulle vara tillräcklig för att reglera koncentrationsproblem inom radioområdet. Efter att ha redogjort för vad som sägs i propositionen i denna fråga anför kulturutskottet att det är angeläget att tendenser till bristande innehållsmässig mångfald eller till informations- eller åsiktsmonopol motverkas. De föreslagna begränsningarna av möjligheten att få tillstånd enligt lokalradiolagen har enligt kulturutskottet detta syfte. Kulturutskottet pekar på att dessa bestämmelser inte hindrar att t.ex. dagstidningsföretagens journalistiska kompetens tas till vara i verksamheten. Delägande från ett dagstidningsföretag är möjligt så länge inte ett sådant företag ensamt har ett bestämmande inflytande (7 §).
Konstitutionsutskottets bedömning
Åtgärder som syftar till att motverka att koncentrationen inom massmedieområdet leder till bristande innehållsmässig mångfald eller lokala informations- eller åsiktsmonopol ligger enligt konstitutionsutskottets mening utanför konkurrenslagstiftningen. Som kulturutskottet anfört har de föreslagna begränsningarna att få tillstånd att sända lokalradio också detta syfte. Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag till begränsningar och avstyrker därmed yrkandet i motion K12.
Förändrade ägarförhållanden under tillståndstiden
Propositionen
Som redan anförts skall enligt regeringens förslag den som redan har ett tillstånd att sända lokalradio inte kunna få ännu ett sådant tillstånd (5§). Vidare skall staten, landsting och kommun inte kunna få tillstånd att sända lokalradio. Detsamma gäller programföretag med tillstånd att bedriva rundradiosändning enligt 5 § radiolagen (6 §). Begränsningarna gäller såväl för de nämnda rättssubjekten direkt som för företag i vilka de på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamma har ett bestämmande inflytande. Tillstånd föreslås inte heller kunna ges till den som ger ut en dagstidning eller till den som har ett bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller till företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande inflytande (7 §). De föreslagna behörighetsreglerna skall också gälla om någon vill överlåta ett tillstånd (18 §).
I 29 § anges i tre olika punkter vissa förutsättningar då ett tillstånd att sända lokalradio kan återkallas. Det gäller främst fall då tillståndet inte utnyttjas eller då utgivare för programverksamheten saknas. Propositionen innehåller dock inte något förslag som gör det möjligt att återkalla tillstånd då sådan behörighetsbrist som anges i 5--7 §§ har uppkommit efter det att tillstånd har meddelats eller överlåtits.
Motionen
I motion K7 yrkande 6 (v) anför motionärerna att de föreslagna reglerna inte räcker för att garantera de privata lokalradiostationerna en självständig ställning. De förordar därför en skärpning av restriktionerna.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet pekar på att regeringens förslag inte hindrar att någon som t.ex. redan har ett tillstånd förvärvar ett annat företag som har tillstånd och att syftet med bestämmelsen därmed lätt skulle kunna kringgås. I sitt yttrande anför kulturutskottet vidare följande:
Enligt kulturutskottets mening är det angeläget att möjligheten att motverka nätverksbildningar och andra former av dominans finns inte bara vid tillståndstillfället utan under hela tillståndstiden. Därför bör det införas en möjlighet för tillståndsmyndigheten att återkalla tillståndet om en tillståndshavare enligt 5 § eller 6 § lokalradiolagen inte skulle vara behörig att erhålla tillstånd om det utlystes på nytt. Om behörighetsbristen beror på att den som direkt eller indirekt har tillstånd har förvärvat ännu ett eller flera företag med tillstånd eller skaffar sig det dominerande inflytandet i ännu ett eller flera företag med tillstånd, bör de sist meddelade tillstånden återkallas. Detsamma bör gälla om bristen i behörighet förelegat redan vid tillståndsgivningen men då inte observerats.
Om förutsättningar för att återkalla tillståndet finns bör enligt kulturutskottet förlängning av tillståndet vid tillståndsperiodens slut självfallet inte ske. Kulturutskottet anser att beslut om återkallelse eller om att inte förlänga tillstånd bör kunna överklagas enligt vanliga regler.
Som tidigare nämnts skall enligt bestämmelserna i 7 § i regeringens förslag till lokalradiolag tillstånd inte kunna ges till den som ger ut en dagstidning eller till den som har ett bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller till företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande inflytande. I sitt yttrande tar kulturutskottet upp frågan om återkallelse av tillstånd om tillståndshavaren enligt 7 § inte skulle vara behörig att erhålla tillstånd, om det utlystes på nytt. Kulturutskottet anser att någon möjlighet att återkalla sändningstillståndet inte bör införas i dessa fall. Som skäl för denna ståndpunkt hänvisar utskottet till vad Lagrådet har uttalat om det av regeringen remitterade förslaget till 7 §.
Konstitutionsutskottets bedömning
I likhet med kulturutskottet anser konstitutionsutskottet att det är angeläget att motverka nätverksbildningar och andra former av dominans inte bara vid tillståndstillfället utan också under hela tillståndstiden.
Som kulturutskottet har anfört skulle en sådan dominans kunna motverkas om tillståndsmyndigheten kunde återkalla tillståndet i fall då en tillståndshavare enligt 5 eller 6 § lokalradiolagen inte skulle vara behörig att erhålla tillstånd, om det utlystes på nytt. Om behörighetsbristen beror på att den som direkt eller indirekt har tillstånd har förvärvat ett eller flera företag med tillstånd eller skaffar sig det dominerande inflytandet i ett eller flera företag med tillstånd, borde därvid de sist meddelade tillstånden återkallas.
När det gäller frågan om de konstitutionella förutsättningarna för en sådan reglering och hur den bör utformas får konstitutionsutskottet anföra följande.
Den som genom ett tillstånd har fått rätt att bedriva en verksamhet bör också i allmänhet kunna lita på att han får använda sig av denna rätt under hela tillståndstiden. I viss utsträckning måste det dock vara tillåtet att återkalla ett tillstånd då förutsättningarna för tillståndet har ändrats. Exempel på sådana ingrepp i rätt som grundar sig på tillstånd finns i 23 och 24 §§ miljöskyddslagen (1969:387) och 18§ fjärde stycket naturvårdslagen (1964:822). Vidare kan nämnas 29 § i regeringens nu aktuella förslag till lokalradiolag. Den återkallelsemöjlighet som det nu är fråga om tar också främst sikte på omständigheter som har inträffat efter det att tillståndet meddelades.
Föreskrifterna i 5 och 6 §§ om begränsningar av behörigheten att få tillstånd att sända lokalradio i regeringens förslag till lokalradiolag har ett konstitutionellt stöd i 3 kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Där föreskrivs nämligen att rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Som förutsättning för att en sådan begränsning i sändningsrätten kan införas gäller dock enligt 3kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen att begränsningen står i överensstämmelse med föreskrifterna i 2 kap. 12 § andra--femte styckena och 13 § regeringsformen. Begränsningen får således bara göras för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Endast om särskilt viktiga skäl föranleder det, får yttrandefriheten och informationsfriheten begränsas.
Behörighetsbegränsningarna syftar främst till att tillgodose intresset att motverka dominans över nyhetsförmedling och opinionsbildning. Detta intresse har angetts vara ett sådant särskilt viktigt skäl som enligt 2 kap. 13 § regeringsformen kan föranleda begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten. Enligt regeringen överensstämmer förslaget också med övriga nämnda bestämmelser i 2 kap. regeringsformen. Lagrådet har godtagit dessa uppfattningar och har uttalat att begränsningarna får anses vara förenliga med yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt Lagrådet får begränsningarna anses ligga väl i linje med bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen om att det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Konstitutionsutskottet har, som tidigare framgått, inga erinringar mot dessa slutsatser.
Den återkallelsereglering som konstitutionsutskottet uttalat sig för i det föregående syftar till att hindra nätverksbildningar och andra former av dominans. Ett sändningstillstånd skall således kunna återkallas, om tillståndshavaren skulle brista i behörighet enligt 5 eller 6 §, om tillståndet lystes ut på nytt. För att tillgodose nämnda syfte måste det även vara möjligt att återkalla tillstånd, om någon, som själv inte är tillståndshavare, ensam skaffar sig det dominerande inflytandet över två eller flera företag med tillstånd att sända och därigenom kommer att förfoga över två eller flera tillstånd. Också om något av de organ som nämns i 6§ ensamt skaffar sig det dominerande inflytandet över ett företag med sändningstillstånd, bör det i konsekvens med detta vara möjligt att återkalla sändningstillståndet.
Den föreslagna återkallelseregleringen innebär en avsevärd skärpning i förhållande till propositionen. Behörighetsbegränsningarna i regeringens förslag har enbart betydelse vid själva tillståndstillfället. Återkallelsereglerna innebär att de får betydelse för hela tillståndstiden. Om sändningverksamheten fortsätter efter det att tillståndet har återkallats, kan straffansvar enligt 21 § 4 radiolagen bli aktuellt. En annan omständighet att uppmärksamma är att en eller flera radiostationers rätt att sända kan upphöra på grund av omständigheter som de för sändningsverksamheten direkt ansvariga inte råder över. Om någon med eller utan eget sändningstillstånd förvärvar ett eller flera företag med sändningstillstånd eller skaffar sig det dominerande inflytandet över ett eller flera företag med sändningstillstånd, kan tillståndsmyndigheten nämligen återkalla tillstånden från företagen, även om de som verkar i företagen själva inte har kunnat påverka de förhållanden som utgör grunden för återkallelsen. Den enda begränsningen är att det först meddelade tillståndet inte får återkallas.
Skälet för återkallelsereglerna är att förhindra att syftet med behörighetsreglerna kringgås. De motiveras sålunda av intresset att motverka dominans över nyhetsförmedling och opinionsbildning. Detta intresse är, som tidigare nämnts, ett sådant särskilt viktigt skäl som enligt 2 kap. 13 § regeringsformen kan föranleda begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten. Återkallelseregler med den angivna innebörden får enligt konstitutionsutskottets mening anses vara förenliga med yttrandefrihetsgrundlagen.
Bestämmelser som ger staten möjlighet att vidta åtgärder så att en radiostation måste upphöra med en i och för sig lovlig verksamhet är emellertid från yttrandefrihetsrättslig synpunkt av ingripande natur, även när syftet är att främja mångfald i nyhetsförmedling och opinionsbildning. Som förutsättning för lagstiftning av detta slag gäller, som tidigare har nämnts, att den inte går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och att den inte heller sträcker sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Man kan inte utesluta att det någon gång kan förekomma fall där en återkallelse som grundas på behörighetsbrist som anges i 5 § inte står i rimlig proportion till det som återkallelseregleringen avser att hindra (jfr 1 kap. 5 § yttrandefrihetsgrundlagen). Konstitutionsutskottet anser därför att regleringen inte bör vara helt undantagslös. Med hänsyn härtill bör bestämmelserna utformas så att tillståndsmyndigheten skall kunna underlåta återkallelse av tillstånd på grund av behörighetsbrist som anges i 5 §, om återkallelsen framstår som en alltför ingripande åtgärd. Några skäl för en sådan undantagsregel anser konstitutionsutskottet dock inte föreligga i fall då staten, kommun eller annat i 6 § angivet organ har kommit att förfoga över sändningstillstånd.
I sitt yttrande tar kulturutskottet även upp frågan om det bör införas någon regel om återkallelse av tillstånd för de fall av behörighetsbrist som avses i 7 § lokalradiolagen (dagstidningsfallen). En möjlighet att återkalla tillstånd att sända i sådana fall kan enligt konstitutionsutskottets mening ses som en åtgärd som riktar sig mot tidningsföretagens etableringsfrihet. Regeringens förslag till begränsning hindrar ju inte en tillståndshavare att starta en dagstidning. Om han gör det och därmed skulle riskera att få sitt sändningstillstånd återkallat, skulle återkallelsen kunna uppfattas som en åtgärd som riktar sig mot tidningsutgivningen. Regler med sådan innebörd kommer därmed i konflikt med de principer som ligger till grund för tryckfrihetsförordningens bestämmelser om etableringsrätten för tidningar. På grund härav bör, som kulturutskottet funnit, någon möjlighet att återkalla ett sändningstillstånd inte införas, om behörighetsbristen skulle föreligga enligt 7 §.
Dagstidningsföretag kan emellertid förekomma även i fall där de behörighetsbrister som anges i 5 och 6 §§ uppkommer. Ett företag som ger ut en eller flera dagstidningar skulle t.ex. kunna skaffa sig det dominerande inflytandet över flera företag med sändningstillstånd. Detta väcker frågan om en återkallelse av sändningstillstånd i sådana fall kan framstå som riktad mot tidningsutgivningen och därmed kan komma i konflikt med nyssnämnda tryckfrihetsrättsliga principer. I så fall skulle det vara nödvändigt att komplettera bestämmelserna om återkallelse av sändningstillstånd med en undantagsregel av innebörd att återkallelse på grund av att någon ensam har ett bestämmande inflytande i företag som avses i 5 och 6 §§ inte får ske, om företaget ger ut en dagstidning. Detta skulle i vissa fall förta effekten av bestämmelserna om återkallelse av sändningstillstånd. Mot tanken att återkallelser i dessa fall skulle vara riktade mot tidningsutgivningen kan dock enligt konstitutionsutskottets mening anföras att 5 och 6 §§ till skillnad från 7 § inte särbehandlar dagstidningsföretagen. Dagstidningsföretagen kommer således inte i ett sämre läge än andra företag vid tillämpning av en återkallelseregel som grundar sig på 5 och 6 §§. Inte heller i dessa fall får det först meddelade tillståndet återkallas. Konstitutionsutskottet finner därför att någon undantagsregel av nyss nämnt slag inte erfordras.
På grund av det anförda förordar konstitutionsutskottet att det i lokalradiolagen införs en bestämmelse av innebörd att tillståndsmyndigheten skall återkalla tillstånd som meddelats efter det första tillståndet, om någon förfogar över mer än ett tillstånd direkt eller genom företag där han på grund av aktie- eller andelsinnehav ensam har ett bestämmande inflytande, under förutsättning att återkallelsen inte framstår som en alltför ingripande åtgärd.
Som framgår av det föregående bör det vara tillåtet att återkalla tillstånd, om förutsättningarna för tillståndet har ändrats. Det skulle dock strida mot principerna för rättsordningen, om ett tillstånd kunde återkallas när nya omständigheter inte har inträffat och den som har sökt och fått tillståndet inte har vilselett tillståndsmyndigheten. Konstitutionsutskottet anser därför att återkallelsereglerna bör utformas så att de inte ger utrymme för återkallelse i fall där tillståndsmyndigheten har ändrat sig och vill återkalla tillståndet men där varken vilseledande eller nya omständigheter har förekommit. Detsamma bör gälla då ett tillstånd har överlåtits och tillståndsmyndigheten har godkänt överlåtelsen.
För att de sålunda förordade återkallelsereglerna skall kunna tillämpas effektivt fordras att tillståndsmyndigheten kan skaffa sig kunskap om sådana omständigheter som utgör grund för återkallelse. Konstitutionsutskottet anser därför att det i lagen bör föras in en bestämmelse om skyldighet för tillståndshavaren att på begäran lämna tillståndsmyndigheten uppgifter om sitt innehav av aktier eller andelar i företag som har tillstånd att sända lokalradio och om avtal som innebär att han ensam har ett bestämmande inflytande i företaget. Ett företag som är tillståndshavare bör också vara skyldigt att lämna uppgifter om sådana innehav av aktier eller andelar i företaget och avtal som innebär att någon ensam har ett bestämmande inflytande i företaget. Uppgiftsskyldigheten bör vara vitessanktionerad.
Föreskrifter om en sådan uppgiftsskyldighet kan grundas på 3kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Som tidigare nämnts får rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd enligt denna grundlagsregel regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända.
I 8 § i regeringens förslag till lokalradiolag finns bestämmelser om rätt för en tillståndshavare att få sitt tillstånd förlängt med ytterligare en tillståndsperiod. Paragrafen bör enligt konstitutionsutskottets mening kompletteras med en föreskrift om att tillståndet inte skall förlängas, om det finns grund för återkallelse av tillståndet.
Konstitutionsutskottet förordar således att regeringens förslag till lokalradiolag kompletteras med föreskrifter i fråga om återkallelse av sändningstillstånd, uppgiftsskyldighet och förlängning av tillstånd i enlighet med vad nu har anförts. Föreskrifterna bör få samma utformning som i kanslipromemorian (bilaga 4).
Som konstitutionsutskottet har anfört i det föregående innebär föreskrifterna om återkallelse av sändningstillstånd en avsevärd skärpning i förhållande till regeringens förslag. De får därför i allt väsentligt anses tillgodose de krav som förs fram i motion K7 yrkande 6.
Tillståndstid
Propositionen
Regeringen föreslår att tillstånd att sända lokalradio skall gälla för högst åtta år. Med hänsyn till behovet att justera indelningen i sändningsområden m.m. föreslås att alla tillstånd skall löpa ut vid samma tidpunkt. De tillstånd som meddelas under den första tillståndsperioden skall gälla intill utgången av år 2000.
Motionerna
I motion K6 (s) anför motionärerna att motivtext och lagförslag är oklara i fråga om tillståndstiden. Motionärerna pekar på att Lagrådet framhållit att lagförslaget inte står i samklang med den i motivtexten uttalade ambitionen att en förutsättningslös prövning av regler och villkor för reklamradion skall ske när praktiska erfarenheter vunnits. De pekar vidare på att Lagrådet har konstaterat att, såsom propositionen i övrigt utformats, det är klart att ingen tillståndsinnehavare kan räkna med att få en automatisk förlängning. Enligt motionärernas mening är det därför onödigt att lagtexten innehåller formuleringar som kan ge ett falskt sken av att så är fallet.
Motionärerna anser även att det är olämpligt att tillståndsperioden blir så lång som åtta år. Eftersom både frekvenstekniska och mediepolitiska skäl kan leda till att reglerna för reklamradion kan behöva omprövas tidigare, bör tillståndsperioden enligt motionärerna begränsas till sex år.
Enligt motion K7 yrkande 4 (v) bör ett tillstånd att sända lokalradio gälla i högst fem år för att man snabbare skall kunna ta till vara erfarenheter och inte låsa marknaden. Enligt den motionen bör det vidare för lokalradion på samma sätt som föreslås beträffande närradion införas en regel om återkallande av sändningstillstånd upp till fem år då rasistiska inslag och annan främlingsfientlighet förekommer i sändningarna (yrkande5).
Konstitutionsutskottets bedömning
Av regeringens förslag framgår att alla tillstånd under den första tillståndstiden enligt lagen löper ut vid samma tidpunkt, dvs. den 31 december 2000. Den som får ett tillstånd senare under tillståndsperioden får alltså ett tillstånd som blir kortare än åtta år. Konstitutionsutskottet kan inte finna att förslaget i denna del kan ge anledning till tvekan om vad som skall gälla. Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om tillståndsperiodens längd och avstyrker därmed motion K7 yrkande 4.
Som framgår av det följande föreslår konstitutionsutskottet att lagen träder i kraft den 1 april 1993. Att ikraftträdandet förskjuts med tre månader i förhållande till regeringens förslag bör dock inte föranleda någon ändring i fråga om tidpunkter för den första tillståndsperiodens början och slut.
Konstitutionsutskottet kan inte förorda regler om återkallelse av tillstånd att sända lokalradio på grund av sändningarnas innehåll och avstyrker därmed motion K7 yrkande 5.
Urval bland dem som söker tillstånd
Propositionen
Den som får tillstånd skall enligt regeringens förslag betala en årlig avgift på minst 40 000 kr. Om det finns flera behöriga sökande till ett ledigförklarat sändningsområde, skall den sökande som åtar sig att erlägga den högsta årliga avgiften till staten erhålla tillståndet. Förfarandet skall ha formen av en öppen och offentlig auktion där alla sökande är medvetna om vad övriga sökande bjuder. Den som får tillstånd skall erlägga en viss del av första årets avgift i förskott. Om en tillståndshavare vill överlåta tillståndet, krävs att den ansvariga myndigheten godkänner förvärvaren. Enligt förslaget skall godkännande lämnas, om förvärvaren är behörig att erhålla tillstånd. Om förvärvaren inte godkänns, är överlåtelsen utan verkan.
I propositionen diskuterar regeringen ett alternativ till urvalsförfarande som innebär att det i stället skall ske en bedömning av den sökandes avsikter med verksamheten. De som förespråkar detta alternativ har hävdat att en sådan urvalsmetod kommer att leda till innehållsmässig mångfald medan auktionsmetoden förutsätts få till följd att olika radiostationer kommer att få ett likartat programutbud.
Regeringen förklarar att den inte finner denna argumentation övertygande. På de platser där det finns marknadsmässigt utrymme för mer än en lokalradiostation är det enligt regeringen sannolikt att de olika stationerna kommer att sträva efter att hålla olika programprofil, som ett sätt att attrahera olika delar av publiken och därmed framstå som mer effektiva reklammedier. Regeringen anser att det också är troligt att stationerna successivt kommer att justera sin programinriktning för att anpassa den till publikens önskemål. En urvalsmetod som innebär att den sökande måste förbinda sig att hålla en viss programprofil skulle enligt regeringen hindra en sådan anpassning och därmed få till följd att stationer med höga programambitioner tvingades bort från marknaden. Det verkliga resultatet skulle bli att mångfalden minskade i jämförelse med en situation då olika radiostationer fritt får bestämma sitt programinnehåll. Regeringen anför vidare att ett urval utifrån de sökandes planer och ambitioner skulle medföra ett oacceptabelt inslag av godtycke i tillståndsgivningen. Det avgörande för om en viss sökande skulle kunna få tillstånd skulle vara om han lyckades formulera sin ansökan på ett sätt som tilltalar en myndighet. Regeringen menar att det i ett system av detta slag skulle var nödvändigt att kontrollera att åtagandena efterlevs och att detta medför behov av en kontrollapparat med sanktioner mot den som inte uppfyllde sina löften. Inte heller detta skulle enligt regeringen vara acceptabelt. Mot denna bakgrund avvisar regeringen tankar på ett urvalssystem där hänsyn till de sökandes planer och ambitioner får avgöra vem som skall erhålla ett sändningstillstånd.
Regeringens förslag går i stället ut på att urvalet av tillståndshavare sker utifrån kandidaternas betalningsvilja. Detta anges innebära följande. Om det finns flera behöriga sökande till ett sändningstillstånd skall den ansvariga myndigheten kalla dessa till en auktion. De sökande skall få ange vilket årligt belopp de är beredda att erlägga i avgift till staten. Den sökande som erbjuder sig att betala det högsta beloppet erhåller tillståndet.
För att marknadsmekanismerna skall kunna verka bör enligt regeringen den som äger en radiostation kunna sälja denna till någon annan. Av den anledningen bör sändningstillståndet kunna överlåtas.
Motionerna
Enligt motion K6 (s) är det olyckligt att möjligheten att erhålla tillstånd görs beroende av den sökandes ekonomiska styrka. På många orter i landet kommer antalet tillgängliga frekvenser för reklamradio att vara begränsat till en eller två, och det är då inte rimligt att de sökande skall tvingas till dyrbara åtaganden bara för att kunna komma i fråga. Ett urvalsförfarande som ensidigt betonar betalningsförmågan kan enligt motionärerna också locka fram investerare som inte vill ge radiostationerna en lokal förankring, utan syftar till att samordna flera radiostationer i nätverk.
För att framhäva att reklamradion skall vara lokalt förankrad, anser motionärerna också, att länsstyrelsen bör vara den myndighet som fördelar tillstånden. Länsstyrelsen bör också ha i uppdrag att i aktuella fall kunna undersöka om de sökande är villiga att samverka kring ett tillstånd. Eftersom flera sändningsområden kommer att ha ett litet befolkningsunderlag, kan enligt motionärerna en samverkan kring tillstånd vara realistiskt med hänsyn till möjliga reklaminkomster.
Motionärerna anser att ett urval av de sökande bör kunna ske i enlighet med följande principer.
Alla sökande som har en godtagbar finansiering skall betraktas som likvärdiga. Med godtagbar finansiering menas att varje sökande skall disponera minst 500 000 kr. vid sändningsstarten.
Om det finns flera sökande till ett och samma tillstånd skall länsstyrelsen undersöka förutsättningarna för ett samgående. Sökande som är villiga att samverka skall ha förtur.
Om samgående inte är aktuellt, skall tillståndet ges till den som bedöms ge mest utrymme åt lokal rapportering och bevakning. Om flera tillstånd delas ut på en ort skall länsstyrelsen eftersträva ett samlat radioutbud på sändningsorten, som kan förväntas tillgodose olika smakriktningar.
I motion K7 (v) vänder sig motionärerna mot påståendet i propositionen att ett urvalsförfarande som fokuserar kvalitet i stället för ekonomisk styrka skulle medföra ett oacceptabelt inslag av godtycke i tillståndsgivningen. Motionärerna menar att en opartisk instans, t.ex. länsstyrelsen, mycket väl skulle klara att fördela sändningstillstånden i de olika kommunerna i sitt län (yrkande 3).
Också i motion 1991/92:K422 yrkande 5 av Thage G Peterson m.fl. (s) avvisas tanken på att koncessioner skall ges till högstbjudande efter anbudsförfarande. Enligt motionärerna skall yttrandefriheten inte vara till salu.
Enligt motion 1991/92:K432 yrkande 6 av Bengt Harding Olson (fp) bör koncessionsförfarandet bygga på upphandlingsförordningens (1986:366) principer. Inför koncessionsgivningen på radioområdet bör enligt motionären fastställas programreglemente, reklamregler, lokaliseringskrav, avgiftsnivå och sanktionssystem vid brott mot reglerna. Gällande förutsättningar måste redovisas öppet medan ansökningar till koncessionen skall ske i slutna bud.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet delar regeringens uppfattning att metoden med auktion är den som bör tillämpas i de fall då det finns flera sökande till ett sändningsområde. Kulturutskottet föreslår dock att urvalsproceduren kompletteras med möjlighet för sökande att överväga om de vill gå samman om ett tillstånd. När tiden för ansökan har gått ut bör myndigheten informera de sökande om vilka övriga sökande är. De bör också underrättas om att de har möjlighet att inom viss kort tid, förslagsvis fyra veckor, komma in med samordnade ansökningar. Därmed skapas möjlighet för intressenterna att genom samgående reducera antalet sökande. Skulle det efter den nya ansökningsfristens slut fortfarande finnas flera sökande bör enligt kulturutskottet auktion äga rum enligt de i propositionen föreslagna reglerna.
Kulturutskottet anser vidare att en så hög avgift som 40 000 kr kan fungera som hinder för radiosändningar på små och medelstora orter. En sänkning av minimiavgiften kan leda till att det blir fler tillstånd och därmed till att de samlade avgiftsintäkterna hålls uppe. Eftersom kulturutskottet föreslår att vissa av innehållsreglerna i regeringsförslaget skall utgå minskar behovet av kontroll. Mot denna bakgrund föreslår kulturutskottet att den lägsta årliga avgiften fastställs till 20 000 kr.
Konstitutionsutskottets bedömning
Liksom kulturutskottet anser konstitutionsutskottet att metoden med auktion bör tillämpas då det finns flera sökande till ett ledigt tillstånd.
Konstitutionsutskottet delar också kulturutskottets mening att det i lagen bör föras in en bestämmelse av innebörd att tillståndsmyndigheten bör bereda sökandena tillfälle att före en viss dag samordna ansökningarna, om två eller fler ansökningar finns när ansökningstiden har gått ut. Om det efter den dagen alltjämt finns två eller fler ansökningar, bör myndigheten kalla sökandena till en auktion. Bestämmelsen bör utformas i enlighet med förslaget i kanslipromemorian. Bestämmelserna om auktion i 12 och 13 §§ i regeringens förslag bör vidare efter redaktionella ändringar få den utformning som föreslås i kanslipromemorian.
Som kulturutskottet har anfört bör minimiavgiften anges till 20000 kr.
Med det anförda avstyrker konstitutionsutskottet motionerna K7 yrkande 3, 1991/92:K422 yrkande 5 och 1991/92:K432 yrkande 6.
Regler för innehållet i allmänhet
Propositionen
Regeringen föreslår att de sändningar som en viss tillståndshavare svarar för skall ha en beteckning som skiljer sig från andra tillståndshavares sändningar. Denna skall enligt förslaget anges minst en gång varje sändningstimme. Under minst en tredjedel av sändningstiden per dygn skall tillståndshavaren enligt förslaget sända program som har framställts särskilt för den egna verksamheten. I nödsituationer skall en tillståndshavare vara skyldig att på begäran av myndighet utan särskild ersättning sända meddelanden som är av vikt för allmänheten.
Regeringen anför att de föreslagna reglerna syftar till att slå vakt om programverksamhetens självständighet och lokala karaktär och att det inte bör vara möjligt att använda en lokalradiostation till att enbart sända ut ett centralt producerat programutbud. Om utvecklingen skulle gå i den riktningen skulle enligt regeringen tillgången till en ny form av radio inte leda till att yttrandemöjligheterna förbättrades nämnvärt. Regeringen anser emellertid att det skulle vara mindre lämpligt att ställa upp krav på att vissa ämnesområden skall behandlas eller att programinnehållet på något annat sätt skall ha en lokal anknytning. Regler av detta slag skulle enligt regeringen bli svåra att tillämpa och skulle kunna låsa programverksamheten på ett mindre önskvärt sätt.
Regeringen pekar på att krav på opartiskhet och saklighet för närvarande gäller för Sveriges Radio-företagen och TV 4. De kan enligt regeringen motiveras med att de rikstäckande marksända radio- och TV-sändningarna har mycket stor betydelse för nyhetsförmedling och opinionsbildning. Det regelverk som föreslås för lokalradion syftar till att motverka att det uppstår monopolsituationer i dessa hänseenden. Det finns därför enligt regeringen inget skäl att föreslå att det skall gälla krav på opartiskhet eller saklighet för lokalradion. Regeringen anser att det heller inte finns något behov av att staten, vid sidan av lagstiftningen om yttrandefrihetsbrott, sätter upp regler som gäller etiska frågor i lokalradion. I stället bör man enligt regeringen kunna räkna med att lokalradioföretagen -- på samma sätt som har skett inom bl.a. tidningsområdet -- gemensamt kommer överens om etiska normer och om former för att upprätthålla normerna.
Motionerna
I motion K6 (s) förklarar motionärerna att de anser att kravet att minst en tredjedel av sändningstiden skall vara egenproduktion är skäligen meningslöst. Nivån är så låg att en reklamradiostation som utnyttjar en självspelande CD-automat under natten klarar villkoret. Motionärerna anser att det i stället är rimligt att, liksom man gjort i Finland, kräva att minst 70 % av programmen bör produceras vid reklamradiostationen. En sådan regel innebär enligt motionärerna inte någon spärr mot visst nätverkssamarbete. Det kommer att finnas goda möjligheter att komplettera sändningarna med inköpta riksnyheter, frågesporter, underhållningsprogram och andra program, som kan förväntas locka lyssnare.
Den viktigaste funktionen med en 70-procentsregel är enligt motionärerna att den hindrar att reklamradion blir en underordnad distributör av centralt producerade program. Varje radiostation måste skaffa sig egen personal för att klara den egna programproduktionen. Motionärerna menar att regeln gynnar uppkomsten av självständiga reklamradioredaktioner som tar ansvar för det egna programurvalet. De anser att garantier därmed skapas för att reklamradion verkligen kommer att bidra till att öka mångfalden i radioutbudet.
I motion K7 yrkande 9 (v) pekar motionärerna på risken för likriktning av programinnehållet och liten lokal förankring av produktionen. Motionärerna anser att sökandenas intentioner vad gäller musikinnehållet i lokalradion skall tas med i bedömningen vid fördelning av sändningstillstånd. De anser att urvalsmyndigheten bör åläggas att eftersträva ett allmänt sett brett musikutbud inom och mellan lokalradiostationer. Enligt motionärerna bör det vara en uppgift för regeringen att utforma de närmare detaljerna i detta avseende. Motionärerna uttalar vidare att de inte tror att den privata lokalradion skulle hämmas av ett krav på saklighet. Enligt motionärernas mening är det tvärtom väsentligt att lokala radiostationer i "monopolställning" inte blir språkrör för en enda åsiktsriktning eller samhällsuppfattning. De menar därför att ett krav på saklighet bör ingå i reglerna för lokalradions innehåll i allmänhet.
I motion 1991/92:K422 yrkande 6 av Thage G Peterson m.fl. (s) anförs att försiktighet bör iakttas när det gäller krav på programinnehållet i kommersiella radiostationer. Vissa minimikrav på mångfald, variation och lokal nyhetsrapportering bör dock kunna ingå.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet delar regeringens uppfattning att det finns behov av en bestämmelse i lokalradiolagen om skyldighet att sända viss andel lokal produktion. Det får ankomma på konstitutionsutskottet att närmare överväga hur bestämmelsen bör vara utformad.
Konstitutionsutskottets bedömning
Som kulturutskottet anfört behövs en bestämmelse om viss andel lokal produktion. Syftet med den privata lokalradion är inte att möjliggöra radiostationer som endast återutsänder centralt producerade program. Å andra sidan har hävdats att en regel om minst en tredjedel lokalt producerat material, åtminstone periodvis, kan bli betungande för vissa lokalradiostationer, som ändå fyller en viktig funktion. Inte minst på mindre orter kan detta problem tänkas uppkomma. Vid Radionämndens tillämpning av sanktionsbestämmelsen måste yttrande- och informationsfriheten alltid vägas in. En sådan möjlighet finns med den föreslagna utformningen av bestämmelsen.
Konstitutionsutskottet anser att det inte bör föras in regler om programinnehållet utöver dem som regeringen föreslår. Konstitutionsutskottet avstyrker därför motionerna K7 yrkande 9 och 1991/92:K422 yrkande 6.
Regler för reklam och sponsring
Propositionen
I fråga om reklam och sponsring föreslår regeringen att samma regler skall gälla som för egensändningar av ljudradio i kabel. Det betyder följande.
Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas under särskilt markerad annonstid. Under den övriga programtiden är det inte tillåtet att mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse.
Av en annons som sänds under annonstid skall framgå i vems intresse sändningen sker.
I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.
Högst 10 % av sändningstiden per dygn får avse annonser under annonstid. Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter. Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda signaturen har frånräknats.
Om ett program helt eller delvis har bekostats av någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i början och slutet av programmet.
Den ansvariga myndigheten skall kunna förelägga en tillståndshavare att vid vite följa reglerna.
I sin motivering till förslaget hänvisar regeringen till riksdagens beslut i december 1991 om regler för reklam och sponsring i egensändningar av ljudradio i kabel och anför att samma regler bör gälla även för reklam och sponsring i lokalradion.
Motionerna
I motion K6 (s) förklarar motionärerna att de delar regeringens uppfattning att det är önskvärt att det klart och tydligt framgår vad som är annonser och att det skall framgå i vems intresse reklamsändningen sker. Däremot anser de att det inte behövs en särskild övervakning av annonsernas omfattning i tid.
Skälet till detta anges vara att reklammängden i radio till skillnad från i TV är självreglerande. Om reklamen förekommer för frekvent stöter den bort lyssnare. Erfarenheter från utlandet pekar enligt motionärerna dessutom på att det är svårt att sälja reklam för mer än 5--7 % av sändningstiden. I ett inledningsskede förefaller det därför vara möjligt att avstå från en reglering av reklamens omfattning i tid under dygnet. Därmed befrias myndigheten från en tämligen tungrodd bevakningsuppgift. Om erfarenheterna ger vid handen att striktare regler för reklamens omfattning kan behövas, kan riksdagen enligt motionärerna ompröva regelverket i denna del.
Motionärerna konstaterar att åsiktsreklam för närvarande är förbjuden i marksänd TV. De anser att reglerna för radio och TV på denna punkt skall vara likartade och att det inte är möjligt att i längden motivera skillnaderna mellan de två medierna. De anser att ett förbud mot åsiktsreklam är principiellt motiverat. Åsiktsreklam i etermedierna leder enligt motionärerna till ett förytligande av det politiska samtalet, vilket inte är till gagn för den demokratiska processen. Till detta kommer att etermediereklam är dyrbar. Motionärerna anser vidare att åsiktsreklam gynnar partier och organisationer som är ekonomiskt starka och missgynnar åsiktsriktningar som förfogar över mindre resurser. Också i motion K7 yrkande 8 (v) vänder sig motionärerna mot att åsiktsreklam skall vara tillåtet i lokalradion. Detsamma gör motionärerna i motion 1991/92:K422 yrkande 7 av Thage G Peterson m.fl. (s).
I motion K7 yrkande 7, såvitt nu är i fråga, förklarar motionärerna att de anser det vara helt uteslutet att tillåta sådan reklam i lokalradio som vänder sig till barn. De förespråkar därför en regel som förbjuder sådan reklam. Samma inställning har motionärerna i motionerna 1991/92:K422 yrkande 8 av Thage G Peterson m.fl. (s) och 1991/92:K423 yrkande 2 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s).
Kulturutskottets yttrande
I sitt yttrande i denna del redogör kulturutskottet först för regeringens förslag i fråga om regler för reklam och sponsring.
Kulturutskottet konstaterar att reglerna har olika syfte. Reglerna som bör gälla för lokalradion bör enligt kulturutskottet syfta till att lyssnaren klart skall kunna urskilja program som tillståndshavaren sänder på uppdrag av andra och program där någon annan än tillståndshavaren har medverkat i finansieringen.
Vissa av de regler som regeringen föreslår syftar till att på olika sätt reglera reklamens mängd. Kulturutskottet hänvisar till motion K6 (s) vari anförs att regler av detta slag är onödiga, eftersom en radiostation som sänder för mycket reklam skulle svikas av publiken. Enligt motionen skulle reklammängden därför vara självreglerande. Kulturutskottet finner att detta resonemang i princip har fog för sig och anser att det i lokalradiolagen inte bör tas in regler som föreskriver vilken andel av sändningstiden per dygn som får avse annonser under annonstid (27 § andra stycket) eller som föreskriver hur lång annonstiden vid ett givet tillfälle skall vara (28 §). Däremot anser kulturutskottet att det finns anledning att särskilt reglera hur stor del av sändningstiden som varje timme får utgöras av annonser (27 § första stycket).
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet delar kulturutskottets mening och förordar därför att bestämmelserna i 27 § första stycket och 28§ i regeringens förslag till lokalradiolag utgår.
När det gäller reglerna för reklam och sponsring i övrigt finner konstitutionsutskottet i likhet med regeringen att samma regler skall gälla som för egensändningar av ljudradio i kabel. Det innebär att det inte skall finnas förbud mot annonser som syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller för åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden. Vidare innebär denna lösning att några särskilda regler inte kommer att gälla i fråga om reklam för barn. Med det anförda avstyrks motionerna K7 yrkandena 7 såvitt nu är i fråga och 8, 1991/92:K422 yrkandena 7 och 8 samt 1991/92:K423 yrkande 2.
Närradions ställning
Propositionen
Regeringen föreslår att närradion även i fortsättningen skall vara en föreningsradio på ideell grund. Sammanslutningar med tillstånd att sända närradio föreslås få rätt att sända reklam och sponsrade program enligt i stort sett samma regler som gäller för lokalradion. Närradioföreningar får emellertid ingen rätt att sända reklam eller sponsrade program. Regeringen föreslår vidare att möjligheten att återkalla sändningstillstånden slopas vid överträdelser av bl.a. reglerna om reklam och förbudet att låta programutbudet innehålla material som inte framställts enbart för den egna verksamheten. Regeringen föreslår att det i stället skall vara möjligt att förelägga vid vite i sådana fall.
Regeringen anför att det sedan närradioverksamhetens start har varit förbjudet att sända kommersiell reklam i närradion och att det har ansetts att närradion inte kan fungera som åsiktsradio och språkrör för olika opinioner, om den också skall uppfylla de krav som ställs på radio som reklammedium.
Regeringen anför vidare att närradioverksamheten på många håll bedrivs enligt de ursprungliga intentionerna men att det under de senaste åren har skett förändringar som har samband med att vissa personer och företag har börjat att utnyttja närradion för andra syften än att sända föreningsradio. Regeringen beskriver utvecklingen på följande sätt.
Innehållsmässigt kännetecknas förändringen av att sändningarna utgörs av allmän underhållningsradio utan föreningskaraktär, där musiken dominerar. I den mån föreningsmaterial över huvud taget förekommer har det formen av korta "reklaminslag". Vissa organisationer som bedriver sändningar av detta slag respekterar förbudet mot kommersiell reklam. I många fall bryter man emellertid systematiskt mot reklamförbudet. För att verksamheten skall kunna fortsätta trots ingripande från Närradionämnden låter de som bär det verkliga ansvaret för sändningarna ett stort antal föreningar fungera som bulvaner för det sändande företaget. Så snart en förening mister sändningstillståndet anmäler en ny förening intresse att sända under den ledigblivna tiden. Denna taktik har hittills visat sig framgångsrik. De organisationer som bedriver sändningar av här åsyftat slag strävar efter så långa sammanhängande sändningstidsblock som möjligt. I många fall dominerar en tillståndshavare helt sändningarna från en viss sändare.
Enligt regeringen innebär den beskrivna utvecklingen ett klart brott mot närradions idé. Önskan att utforma sändningarna utifrån intresset att erhålla reklamintäkter medför att det innehåll som är specifikt för föreningssändningar försvinner. Regeringen anför att föreningarna i många fall inte synes ha något att göra med själva verksamheten, utan att denna bedrivs av företag som endast använder föreningen som skylt vid sina mellanhavanden med Närradionämnden. Tendensen att bilda långa sammanhängande sändningstidsblock kan enligt regeringen också försvåra för de föreningar som verkligen vill sända föreningsradio att få tillgång till lämpliga sändningstider. Regeringen anför att det också finns en risk att en allmän kommersialisering av närradion kommer att driva upp nivån på upphovsrättsersättningar till nackdel för alla som sänder närradio.
Enligt regeringen är det angeläget att föreningslivet även i fortsättningen garanteras möjlighet att föra fram sina åsikter och meningar i radion. Denna möjlighet bör inte kunna inskränkas genom att föreningarna tvingas konkurrera med kommersiella krafter om sändningstiden. Närradion bör därför enligt regeringen även i fortsättningen endast vara tillgänglig för det lokala ideella föreningslivet.
Regeringen anför att tillgången till närradion inte bara bör innebära en formell rätt för föreningslivet att använda radiomediet för sina budskap utan också en praktisk möjlighet för föreningarna att bedriva en fortlöpande sändningsverksamhet. Därför bör föreningsradion enligt regeringen kunna få tillgång till den ytterligare finansieringsmöjlighet som reklamfinansiering innebär. Regeringen anser att förutsättningarna för närradion bör vara sådana att det inte skall vara lockande för den som önskar bedriva kommersiella radiosändningar att försöka utnyttja närradion för sina syften. Han bör i stället söka sig till den föreslagna lokalradion. Regeringen anför att de villkor som föreslås för närradion har utformats mot denna bakgrund.
För närvarande kan även närradioföreningar, dvs. sammanslutningar av flera tillståndshavare för gemensamma närradioändamål, erhålla tillstånd att sända i begränsad utsträckning. Regeringen anser att de även i fortsättningen skall kunna få sändningstillstånd och att deras sändningsrätt liksom för närvarande bör var begränsad till att avse uppgifter om program och programtider samt andra upplysningar om närradioverksamheten på orten, sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillståndshavarna på orten, information i begränsad omfattning om kommunal verksamhet samt provsändningar av program som sammanställts av sammanslutningar som saknar sändningstillstånd. Med hänsyn till att närradioföreningarna även i fortsättningen kommer att spela en begränsad roll bör det enligt regeringen inte vara tillåtet att sända reklam i de sändningar som de svarar för.
Motionerna
Enligt motion 1991/92:K425 av Gudrun Norberg (fp) bör reklam tillåtas i närradion.
Enligt motion K6 yrkande 3 (s) finns det goda skäl att låta regelverket för närradion och reklamradion bli så likartat som möjligt. Den enda grundläggande skillnaden, som motionärerna anser behöver upprätthållas, är att alla föreningar skall ha rätt att sända på samma villkor i närradion. Detta förutsätter att Närradionämnden i sista hand skall kunna avgöra sändningstidens fördelning, om man i en närradioförening inte själv kan enas.
I övrigt bör Närradionämnden enligt motionärerna inte ha andra övervakande och granskande funktioner visavi närradion än dem som den också har för reklamradion. Om flera föreningar vill samordna sin reklamförsäljning, skall detta vara möjligt. Om en förening vill sälja reklam i egen regi skall detta vara tillåtet. Om en förening inte vill ha reklam i sina program, skall detta enligt motionärerna givetvis också vara möjligt.
I de fall föreningar överenskommit om samordnad försäljning och tvister uppstår om reklamintäkternas fördelning, får dessa i sista hand enligt motionärerna lösas i en civilrättslig process. Närradionämnden skall inte ha rätt att fälla avgörande i sådana tvister. Närradionämnden bör dock kunna ge de sändande föreningarna råd och rekommendationer om hur avtal om reklamförsäljning kan utformas samt sprida kunskap om de erfarenheter som görs i olika närradioföreningar. Därmed kan Närradionämnden mer fungera som ett serviceorgan åt närradioföreningarna.
Motionärerna anför att nuvarande förbud i närradiolagen, som innebär att föreningarna bara i begränsad omfattning får sända program som inte exklusivt producerats för den egna verksamheten, bör utgå. För närradion bör enligt motionärerna gälla regeln att minst 70% av sändningstiden bör bestå av material som är producerat för den egna verksamheten. I övrigt bör för närradion, liksom för reklamradion, gälla att sändningarna får innehålla utifrån inköpta program.
I motion K7 yrkande 7 såvitt nu är i fråga (v) förklarar motionärerna att de anser det helt uteslutet att tillåta sådan reklam i närradio som vänder sig till barn. De förespråkar därför en regel som förbjuder sådan reklam.
Enligt motion K8 (nyd) bör några särskilda regler för reklamens omfattning och innehåll i närradion inte förekomma. Motionärerna föreslår därför att närradiolagen ändras så att reklam och sponsring blir tillåtna i närradion (yrkande 2). De anser också att den som sänder närradio när lagändringen träder i kraft skall ha rätt att behålla sin sändningstid (yrkande 3).
I motion K13 av Birger Andersson (c) och Rose-Marie Frebran (kds) förespråkar motionärerna avgiftsbefrielse för de sammanslutningar som inte finansierar sin verksamhet med reklamsändningar.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet delar den i propositionen redovisade uppfattningen om samstämmighet -- med undantag av åttaminutersregeln -- mellan lokalradions och närradions regler. I enlighet med den bedömning utskottet gjort i fråga om lokalradion föreslår dock utskottet att regeringens förslag till närradiolag bör ändras så att de lagbestämmelser, som svarar mot 27 § första stycket och 28 § i regeringens förslag till lokalradiolag utgår.
Enligt kulturutskottets bedömning kommer många enskilda föreningar att avstå från möjligheten att sända reklam. Dessa föreningar bör bli avgiftsbefriade till staten i ärenden om närradio.
För att nödvändiga anpassningsåtgärder skall möjliggöras bör enligt kulturutskottet den föreslagna ändringen av 6 § närradiolagen, där principen om en sändningsmöjlighet för närradio per kommun slås fast, träda i kraft först den 1 januari 1994.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag att verksamheten i närradion får finansieras med reklamsändningar där. Därmed tillgodoses motion 1991/92:K425. Konstitutionsutskottet delar regeringens bedömning att det dock inte bör vara tillåtet med reklam i de sändningar som närradioföreningarna svarar för. Konstitutionsutskottet avstyrker därmed motion K6 yrkande 3. I likhet med regeringen finner konstitutionsutskottet att en särreglering för reklam som riktar sig till barn inte är nödvändig. Motion K7 yrkande 7 i denna del avstyrks följaktligen. Som kulturutskottet har anfört bör närradiolagen inte innehålla bestämmelser om hur stor del av sändningstiden som får avse annonser under annonstid och om annonstidens längd vid ett givet tillfälle. Detta innebär att 10 c § och 10 d § i regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen bör utgå. Konstitutionsutskottet ansluter sig också till förslaget att bestämmelsen om en sändningsmöjlighet för närradio per kommun skall träda i kraft ett år senare än övriga bestämmelser. Konstitutionsutskottets nu redovisade ställningstaganden innebär att motion K8 yrkandena 2 och 3 avstyrks.
I detta sammanhang konstaterar konstitutionsutskottet att 10 §, 10a§ och 10 b § i regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen innehåller bestämmelser där uttrycket "annonstid" används. Förslaget innehåller dock ingen definition av detta begrepp. Efter mönster av 2§ förslaget till lokalradiolag bör därför i närradiolagen föras in en bestämmelse där begreppet annonstid definieras.
De ändringar i regeringens förslag till ändring i närradiolagen som föranleds av vad konstitutionsutskottet nu har förordat bör utformas i enlighet med förslagen i kanslipromemorian. Vidare bör en mindre redaktionell ändring göras i 13 a § i regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen.
Som kulturutskottet har anfört bör sammanslutningar som inte sänder reklam i närradion vara befriade från avgifter till staten. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Konstitutionsutskottet tillstyrker således motion K13.
Åtgärder mot rasism i närradion
Propositionen
Regeringen föreslår åtgärder mot att närradion används till bl.a. propaganda för organiserad rasism och annan främlingsfientlighet. Vid dom för allvarliga yttrandefrihetsbrott skall sändningstillståndet enligt förslaget kunna återkallas i högst fem år, om det föreligger synnerliga skäl. I övriga fall föreslås återkallelsen vara ett år liksom fallet är för närvarande. Beslut om återkallelse fattas av domstol med jury.
Regeringen anför att vissa organisationer har använt närradion för att sprida främlingsfientliga och rasistiska budskap och att uppmärksamheten under de senaste åren har riktat sig särskilt mot en sammanslutning. I samband med att utgivaren för sändningarna dömdes till fängelse för hets mot folkgrupp återkallades sändningstillståndet interimistiskt för en tid av ett år. Sammanslutningen återfick tillståndet kort efter det att domen mot utgivaren fastställdes av hovrätten. Sändningarna kunde därför pågå medan utgivaren avtjänade sitt straff. Även de fortsatta sändningarna hade rasistiskt innehåll.
Regeringen anför att uppfattningen om alla människors lika värde är en av förutsättningarna för demokratin och att organiserad rasism därför utgör ett angrepp på grundläggande principer i vårt samhälle. Enligt regeringen ger lagstiftningen om hets mot folkgrupp staten en möjlighet att försvara sig mot sådana angrepp. Regeringen anser att det också finns behov av en åtgärd som på ett effektivt sätt kan stoppa rasistiska och liknande sändningar i de -- i och för sig sällsynta -- fall då hot om straff inte har tillräckligt avhållande effekt.
En förutsättning för att sändningstillståndet skall kunna återkallas för en längre tid än ett år skall enligt förslaget vara att det finns synnerliga skäl. Regeringen anför att ett sådant skäl kan vara att brottet utgör en särskilt allvarlig överträdelse eller att det rör sig om upprepad brottslighet. Upprepad brottslighet skall enligt regeringen anses föreligga inte bara när en viss utgivare har blivit dömd flera gånger för likartade brott, utan även när sammanslutningens sändningar har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott vid flera tillfällen. Vidare anför regeringen att sändningar av olika sammanslutningar som består av i huvudsak samma krets av personer skulle kunna innebära upprepning, nämligen om sammanslutningarna har sådan karaktär och sammansättning att de utåt framstår som samma sammanslutning eller grenar av samma organisation.
Regeringen anför att förslaget i första hand föranleds av intresset att motverka organiserad rasism. Det kan emellertid enligt regeringen inte uteslutas att även andra brott än hets mot folkgrupp skulle kunna vara av sådan karaktär att en längre återkallelsetid skulle vara befogad. Regeringen anser därför att den längre återkallelsetiden bör kunna tillämpas även vid andra yttrandefrihetsbrott än hets mot folkgrupp.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.
Frågan om rätt att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning
Propositionen
Enligt regeringens förslag får beslut om sändningsområdenas omfattning inte överklagas. Det anges sammanhänga med att en förändring av ett sändningsområde kan påverka befintliga eller planerade områden så att tillståndsmyndighetens planering helt skulle kunna omintetgöras. Lagrådet har i sitt yttrande över regeringens lagrådsremiss anfört följande i denna del.
Närradionämnden får besluta om förändrad indelning av sändningsområden vid utgången av varje tillståndsperiod. Ett sådant beslut kan leda till att tillståndshavare inte får behålla sitt tillstånd (9 §). Med hänsyn till den stora betydelse ett tillstånd har för tillståndshavaren kan det starkt ifrågasättas om svårigheten med planeringen av sändningsområden är ett tillräckligt skäl att avskära en tillståndshavare från rätten att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning. Det är svårt att på det till Lagrådet redovisade materialet bilda sig en säker uppfattning om tyngden av de skäl som åberopas för det föreslagna fullföljdsförbudet. Lagrådet anser dock att övervägande skäl talar för att förbudet att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning får utgå.
I propositionen anförs att regeringen i och för sig delar Lagrådets uppfattning att det vore önskvärt med en rätt till överklagande av beslut som innebär att ett sändningsområde försvinner eller begränsas när en tillståndsperiod går till ända. Enligt regeringen skulle emellertid ett beslut om förändrad sändningsområdestilldelning på en ort kunna ha sådan betydelse för sändningsmöjligheterna på andra orter att en rätt till överklagande av den förändrade indelningen måste tillerkännas även tillståndshavare på dessa orter. Ett bifall till deras talan skulle enligt regeringen leda till nya överklaganden etc., vilket skulle innebära att ett stort antal tillståndshavare under lång tid kan sväva i osäkerhet om huruvida de kan fortsätta sin verksamhet. Regeringen anför att den anser att det därför är olämpligt att beslut om sändningsområdenas indelning skall få överklagas. Det är enligt regeringen visserligen olyckligt att det, åtminstone teoretiskt, kan förekomma att en tillståndshavare får sina utkomstmöjligheter försämrade utan att han har en möjlighet att få saken prövad i ytterligare en instans. Regeringen anser emellertid att detta måste accepteras då alternativet till de föreslagna reglerna om förlängning av tillstånden, nämligen att inte tillåta förlängning alls, måste anses vara en för tillståndshavarna väsentligt sämre lösning.
Motionen
I motion K5 av Björn von der Esch (m) pekar motionären på att Lagrådet i sitt yttrande över det av regeringen remitterade förslaget har anfört att övervägande skäl talar för att förbudet att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning får utgå. Motionären pekar på artikel 6 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och anför att Lagrådets uppmaning bör följas. Motionären erinrar i sammanhanget om den strävan till harmonisering med EG-rätten som kommer till uttryck i regeringens direktiv 1988:43 till de statliga kommittéerna. Enligt motionären är lagförslaget inte harmoniserat till EG-rätten och han anser att riksdagen bör ge detta till känna för regeringen.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del och avstyrker följaktligen motion K5.
Frågan om rätt att överklaga vitesförelägganden
Propositionen m.m.
Regeringens förslag till lokalradiolag innehåller bestämmelser om vitesföreläggande i 30 och 31 §§. Om en tillståndshavare bryter mot bestämmelser om sändningarnas innehåll och om reklam och sponsring i lokalradiolagen, får Närradionämnden förelägga honom att följa bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med vite (30 §). En tillståndshavare skall på uppmaning av Närradionämnden lämna nämnden en sådan inspelning som avses i 5kap. 3§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Om tillståndshavaren inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite (31 §). Vidare bör här nämnas att konstitutionsutskottet förordar en vitessanktionerad uppgiftsskyldighet (29 § i bilaga 1). Närradionämndens beslut får enligt 39 § i regeringens förslag överklagas hos kammarrätten. Beslut om sändningsområdenas omfattning och om vitesförelägganden får dock inte överklagas. Som motiv för förbudet att överklaga beslut om vitesföreläggande anför regeringen att ett vitesföreläggande enligt lokalradiolagen inte kan innehålla något annat än ett föreläggande att följa lagens bestämmelser. Något skäl att detta skulle gå att överklaga finns inte enligt regeringen. Regeringen erinrar om att ett vitesföreläggande inte innebär att vitet också döms ut. Ett sådant beslut fattas av domstol enligt reglerna i lagen (1985:206) om viten. Regeringen pekar på att den prövningen innefattar frågan om huruvida förutsättningarna för föreläggandet har förelegat.
Genom 13 a § i regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen ges Närradionämnden befogenhet att meddela förelägganden mot en sammanslutning med rätt att sända närradio. Förelägganden får enligt paragrafen meddelas om sammanslutningen bryter mot beslut om sändningstid eller låter någon annan i dess ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sammanslutningen eller bryter mot föreskrifter i närradiolagen om reklam och sammanslutningens programutbud. Ett föreläggande får förenas med vite. I 14 § närradiolagen finns en bestämmelse som motsvarar 31 § lokalradiolagen. Något förslag i fråga om överklagande läggs inte fram i propositionen. Det innebär att bestämmelsen om överklagande i 15 § blir tillämplig på vitesförelägganden enligt 13 a § och 14 §. Av 15 § följer att beslut om vitesförelägganden inte får överklagas.
I 17 § radiolagen (1966:755) föreskrivs att Radionämnden genom granskning i efterhand övervakar om ett programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 § radiolagen utövas i enlighet med radiolagen och avtal mellan regeringen och företaget. Enligt 17a § radiolagen får Radionämnden förelägga ett programföretag att följa vissa regler i radiolagen och vissa regler i ett avtal mellan staten och programföretaget som har ingåtts med stöd av radiolagen. Reglerna i radiolagen gäller sändningstid för annonser, annonstidens längd, annonsernas placering, reklam till barn under tolv år, åsiktsreklam, reklamidentifiering och vilka personer som får uppträda i annonser. Reglerna gäller också skyldighet för programföretag att redovisa hur stor del av programtjänsten som varit av europeiskt ursprung. Avtalsbestämmelserna gäller skyldighet för programföretag att inte sända reklam mot vederlag eller program som någon annan har bekostat helt eller delvis, skyldighet att endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag eller program mot betalning, skyldighet att lämna uppgift om vem bidragsgivaren är, om någon annan har bekostat ett program helt eller delvis, samt högsta tillåtna sändningstid för annonser. Radionämnden får förena föreläggandet med vite. I 18 § radiolagen finns en bestämmelse som motsvarar 31 § lokalradiolagen.
Radiolagen innehåller inte några regler om överklagande av Radionämndens beslut. Sådana bestämmelser finns i stället i 29 § förordningen (1988:339) med instruktion för Radionämnden. Där föreskrivs att Radionämndens beslut i granskningsärenden inte får överklagas. Beslut i andra ärenden får enligt paragrafen överklagas, om något annat inte följer av lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga eller andra föreskrifter.
Bestämmelser om vitesförelägganden finns också i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten. Kabelnämnden får ålägga ett satellitprogramföretag att på lämpligt sätt offentliggöra ett beslut av nämnden enligt vilket företaget har brutit mot bestämmelsen i 12 § om beriktigande. Föreläggandet får förenas med vite. Om ett satellitprogramföretag bryter mot någon av vissa angivna bestämmelser i lagen, bl.a. i fråga om programverksamhet och annonser, får Kabelnämnden förelägga företaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite (28 §). I 9 § finns en bestämmelse om skyldighet för en satellitentreprenör att lämna upplysningar till Kabelnämnden. Bestämmelsen är vitessanktionerad genom 29 §. Av 30 § följer att Kabelnämndens beslut enligt lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten inte får överklagas.
I specialmotiveringen till 30 § i proposition 1992/93:75 anförs att de beslut som kan komma i fråga att överklaga endast är sådana beslut om förelägganden som har förenats med vite. En rätt att överklaga sådana beslut skulle enligt vad som vidare sägs kunna hindra en snabb och effektiv tillämpning av bestämmelsen.
Kulturutskottets yttrande
För att stärka rättssäkerheten bör det enligt kulturutskottet i lokalradiolagen införas en möjlighet att överklaga vitesförelägganden av Radionämnden till kammarrätten. Motsvarande möjlighet bör införas i närradiolagen i fråga om vitesföreläggande enligt den lagen. Kulturutskottet anför vidare att det också kan finnas skäl för konstitutionsutskottet att i detta sammanhang överväga lämpligheten av att, då det gäller beslut om vitesföreläggande som fattas av Radionämnden med stöd av radiolagen, införa besvärsrätt till kammarrätten. Även då det gäller lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten finns det enligt kulturutskottets mening skäl att överväga lämpligheten av att besvärsrätt införs till kammarrätten i fråga om vitesförelägganden.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet delar kulturutskottets uppfattning att rättssäkerheten bör stärkas genom att det införs en möjlighet att överklaga vitesförelägganden som har meddelats enligt radiolagen, lokalradiolagen, närradiolagen och lagen om satellitsändningar till allmänheten. Regler härom bör enligt konstitutionsutskottets mening införas i de nämnda lagarna med den utformning som föreslås i kanslipromemorian efter några redaktionella ändringar.
Radiolagsutredningen har till uppgift att lägga fram förslag till en ny radiolagstiftning. På vilket sätt olika bestämmelser om skyldigheter i den lagstiftningen skall sanktioneras är frågor som utredningen har att ta ställning till. I samband därmed får övervägas vilka rättssäkerhetsintressen som gör sig gällande och hur de bör tillgodoses.
Myndighetsuppgifter m.m.
Propositionen
I propositionen anförs att det inom regeringskansliet pågår en beredning av ett utredningsförslag till en sammanhållen central myndighet som skall ersätta Radionämnden, Kabelnämnden och Närradionämnden. Regeringen föreslår att Närradionämnden skall svara för planering och tillståndsgivning för lokalradion i avvaktan på att en eventuell sammanhållen myndighet kan träda i funktion. Nämnden föreslås också få tillsyn över lokalradioverksamheten och befogenhet att pröva frågor om återkallelse av rätt att sända samt om föreläggande att följa programreglerna.
Regeringen föreslår att till Närradionämnden anvisas ett anslag på 500 000 kr på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93 för merkostnader med anledning av lokalradion. Regeringen anför att de tillkommande myndighetsuppgifterna i viss mån torde kunna genomföras genom att resurser omfördelas inom det för Kabelnämnden och Närradionämnden gemensamma kansliet. Enligt regeringens bedömning behöver emellertid resurserna förstärkas med medel motsvarande tre tjänster. Av det föreslagna beloppet beräknas 65 000 kr avse engångsutgifter.
Motionerna
I motion K10 av Hans Stenberg m.fl. (s) förespråkas Sundsvall som lokalisering för den nya myndigheten. Samma uppfattning förs fram i motion K11 av Sigge Godin (fp).
Enligt motion 1991/92:K431 yrkande 4 av Henrik S Järrel (m) bör behovet av Radionämnden, Kabelnämnden och Närradionämnden prövas med sikte på en koncentration och renodling. Kabelnämnden torde enligt motionären redan ha spelat ut sin roll.
Enligt motion 1991/92:Kr238 yrkande 1 av Bruno Poromaa m.fl. (s) bör ansvaret för administration och inkassering av koncessionsavgifter från den nya TV-kanalen anförtros Radiotjänst i Kiruna AB.
Kulturutskottets yttrande
Enligt kulturutskottets mening är det mindre lämpligt att lägga myndighetsuppgifter för lokalradioverksamheten på ett organ som är starkt förknippat med närradions intressen. Det framstår enligt kulturutskottet inte heller som välbetänkt att den myndighet som prövar frågor om tillstånd och sändningsområden även skall granska efterlevnaden av regler för sändningarnas innehåll. Utskottet förordar därför en annan lösning av frågan om vilken eller vilka myndigheter som skall svara för de angivna uppgifterna enligt lokalradiolagstiftningen. Utskottet förordar dels att tillståndsgivning och granskningsverksamhet inte skall handhas av samma organ, dels att Närradionämnden inte skall svara för någon av dessa uppgifter.
Kulturutskottet har övervägt det i ärendet framförda förslaget att uppgiften att meddela tillstånd att sända lokalradio skall läggas hos Telestyrelsen. Utskottet vill emellertid inte för närvarande föreslå en sådan ordning. Orsaken härtill är att utskottet inte vill föregripa beredningen av förslaget om förändrad myndighetsorganisation inom radio- och TV-området.
I avvaktan på förslag från regeringen om hur myndighetsfrågorna skall lösas på längre sikt bör därför, enligt kulturutskottets mening, inrättas en tillfällig myndighet för planering och beslut om tillstånd. Utskottet anser att den nya myndigheten bör benämnas Styrelsen för lokalradiotillstånd. Vid utseendet av ledamöterna i myndighetens styrelse bör regeringen ta hänsyn till personlig kompetens och integritet. Utskottet anser vidare att det är viktigt att i styrelsen ingår personer med kunskaper och erfarenheter från olika sektorer av det svenska samhället så att styrelsen sammantaget representerar den kunskap och erfarenhet som är betydelsefull för uppgiften. Enligt utskottets mening bör kravet på egna kansliresurser för styrelsen kunna hållas lågt genom att styrelsen samarbetar med Telestyrelsen i tekniska frågor. Tillsynen över efterlevnaden av reglerna om lokalradiosändningarnas innehåll bör enligt utskottet vara en uppgift för Radionämnden.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet ansluter sig till kulturutskottets bedömning. Konstitutionsutskottet förordar således inrättandet av en tillfällig myndighet för planering och beslut om tillstånd att sända lokalradio. Myndigheten bör, som kulturutskottet har föreslagit, kallas Styrelsen för lokalradiotillstånd.
Vad konstitutionsutskottet har anfört om inrättande av Styrelsen för lokalradiotillstånd bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Konstitutionsutskottets ställningstagande medför redaktionella ändringar i regeringens förslag till lokalradiolag och lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Ändringarna innebär att Närradionämnden ersätts med Styrelsen för lokalradiotillstånd i de bestämmelser som rör Närradionämnden i dess egenskap av tillståndsmyndighet och med Radionämnden i de bestämmelser som rör Närradionämnden i dess egenskap av tillsynsmyndighet. Ändringarna bör utformas i enlighet med vad som föreslås i kanslipromemorian.
Hur myndighetsfrågorna skall lösas på sikt är som framgår av propositionen föremål för beredning i regeringskansliet. Det arbetet bör inte föregripas genom något uttalande från riksdagens sida. Konstitutionsutskottet avstyrker därför motionerna K10, K11, 1991/92:K431 yrkande 4 och 1991/92:Kr238 yrkande 1.
Ikraftträdande m.m.
Propositionen
Regeringen föreslår att lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1993. För att Närradionämnden skall kunna meddela tillstånd omedelbart efter lokalradiolagens ikraftträdande föreslås en föreskrift av innebörd att nämnden får vidta de förberedande åtgärder som behövs såsom planering av sändningsområdenas utformning, kungörelse av lediga sändningsområden etc. Vidare föreslås en föreskrift som innebär att nämnden under år 1993 får besluta att tillståndstidens början får förskjutas, om tillståndshavaren begär det. Detta innebär dock inte att tillståndstiden förlängs. Tillståndet löper ändå ut den 31 december 2000. Föreskriften har däremot betydelse för avgiften.
Konstitutionsutskottets bedömning
Lagstiftningen bör enligt konstitutionsutskottet träda i kraft den 1 april 1993. Dock bör, som redan tidigare nämnts, bestämmelsen i närradiolagen om en sändningsmöjlighet för närradio per kommun träda i kraft ett år senare, dvs. den 1 april 1994.
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om förberedande åtgärder och beslut om att tillståndstiden får förskjutas. De förberedande åtgärderna bör enligt konstitutionsutskottet kunna vidtas av den myndighet som regeringen bestämmer.
Anslagsfrågor
Propositionen
Regeringen föreslår att såväl tillståndsgivning som granskning i fråga om lokalradion skall skötas av Närradionämnden. För merkostnader med anledning av lokalradion föreslås att anslaget Närradionämnden anvisas 500 000 kr på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93.
Konstitutionsutskottets bedömning
Som framgår av det föregående förordar konstitutionsutskottet att frågorna om tillstånd att sända lokalradio skall handläggas av en särskild, nyinrättad myndighet, Styrelsen för lokalradiotillstånd, medan granskningsuppgifterna skall tillföras Radionämnden.
Ställningstagandet leder till följdändringar i fråga om medelstilldelning m.m.
Konstitutionsutskottet utgår från att den nya myndigheten skall ledas av en styrelse, som biträds av ett mindre kansli. Vid medelsberäkningen räknar konstitutionsutskottet med att styrelsen kommer att bestå av högst fem personer och att kansliet omfattar en chef och ytterligare två tjänstemän. Det förutsätts vidare att administrativa tjänster av rutinkaraktär kan köpas från någon befintlig organisation.
Konstitutionsutskottet uppskattar medelsbehovet för den nya myndigheten till 1 000 000 kr för första halvåret 1993. Medlen bör anvisas på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln på ett nytt förslagsanslag Styrelsen för lokalradiotillstånd.
Konstitutionsutskottet räknar med att Radionämnden kan utföra de tillkommande granskningsuppgifterna inom ramen för tillgängliga resurser.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande frågan om avslag på proposition 1992/93:70 att riksdagen avslår motionerna 1992/93:K6 yrkandena 1, 2, 4, 5 och 6, 1992/93:K7 yrkandena 1 och 2, 1992/93:K8 yrkande 1 samt 1991/92:K422 yrkandena 2 och 3,
res. (s)
2. beträffande regeringens förslag till lokalradiolag att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1992/93:K7 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1992/93:K5, 1992/93:K7 yrkandena 3, 4, 5, 7 i denna del samt 8 och 9, 1992/93:K12, 1991/92:K422 yrkandena 5--8, 1991/92:K423 yrkande 2 samt 1991/92:K432 yrkande 6 antar det i bilaga 1 framlagda förslaget till lokalradiolag med som Utskottets förslag betecknad lydelse,
3. beträffande sändningsområden att riksdagen med anledning av motion 1992/93:K14 och med avslag på motionerna 1992/93:K9 och 1991/92:K422 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om sändningsområden och rapportering från regeringen till riksdagen,
4. beträffande innebörden av sändningstillstånd att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om sändning av reklam mot vederlag och program mot betalning,
5. beträffande regeringens förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755) att riksdagen med anledning av propositionen antar regeringens förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755) med den ändringen att 5a§ och ikraftträdandebestämmelsen erhåller i bilaga 6 som Utskottets förslag betecknade lydelser, dels beslutar att det i lagen förs in en ny paragraf, 24 §, med i bilaga 6 som Utskottets förslag betecknad lydelse, dels ock beslutar sådan ändring i ingressen till det i propositionen framlagda förslaget som föranleds härav,
6. beträffande 10 c § och 10 d § i regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982:459) att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982:459) såvitt avser 10 c § och 10 d §,
7. beträffande övriga delar av regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982:459) att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1991/92:K425 och med avslag på motionerna 1992/93:K6 yrkande 3, 1992/93:K7 yrkande 7 i denna del och 1992/93:K8 yrkandena 2 och 3 antar regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982:459) med den ändringen att 1 och 3 §§, 13 a §, 15 § och övergångsbestämmelserna erhåller i bilaga 7 som Utskottets förslag betecknade lydelser,
8. beträffande avgifter för närradiosändningar att riksdagen med bifall till motion 1992/93:K13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om befrielse från avgift till staten vid reklamfri närradioverksamhet,
9. beträffande regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden med den ändringen att 3 kap. 6 a § och 6 b §, 5 kap. 7 § samt ikraftträdandebestämmelsen erhåller i bilaga 8 som Utskottets förslag betecknade lydelser,
10. beträffande lagen (1992:1358) om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 9 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1358) om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
11. beträffande lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 10 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten,
12. beträffande ny tillståndsmyndighet att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:K10, 1992/93:K11, 1991/92:K431 yrkande 4 och 1991/92:Kr238 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om inrättande av Styrelsen för lokalradiotillstånd,
13. beträffande anslagsfrågor att riksdagen dels avslår regeringens förslag om anslag till Närradionämnden, dels till ett nytt förslagsanslag Styrelsen för lokalradiotillstånd på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln anvisar 1000000 kr.
Stockholm den 9 februari 1993
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Hans Göran Franck (s), Stig Bertilsson (m), Torgny Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Henrik S Järrel (m), Elvy Söderström (s), Björn von der Esch (m) och Ingela Mårtensson (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Fråga om avslag på propositionen (mom. 1)
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Hans Göran Franck, Torgny Larsson, Lisbeth Staaf-Igelström och Elvy Söderström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Konstitutionsutskottet delar" och slutar med "yrkandena 2 och 3" bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet anser att det är angeläget att yttrandefriheten vidgas på etermedieområdet. I propositionen föreslår regeringen en lagstiftning om en helt ny form av lokal privatradio som skall finansieras med reklamsändningar. Den första tillståndstiden löper enligt förslaget ut den 31 december år 2000.
En reform med denna inriktning har stor betydelse för yttrandefrihetens villkor och måste därför grundas på ett fullgott underlag. Konstitutionsutskottet har vid olika tillfällen framhållit vikten av att lagpropositioner innehåller ordentliga konsekvensanalyser av lagförslagen (1988/89:KU7, 1990/91:KU7 och 1990/91:KU30).
Konstitutionsutskottet konstaterar att propositionen inte uppfyller nu angivna krav. Sålunda saknas en redovisning av erfarenheterna av reklamradiolagstiftning i andra länder. Principresonemang och analyser av konflikter mellan olika mål förekommer sparsamt. De frekvenstekniska frågorna behandlas lättvindigt. Hur kvaliteten på all radiomottagning, dvs. även mottagning av Sveriges Radios program, kommer att påverkas är inte närmare redovisat.
En svår och för opinionsbildningen viktig fråga är vilka följder etableringen av reklamradiostationer i stor skala får för dagspressens möjligheter att finansiera sin verksamhet. Propositionen innehåller inga överväganden i denna fråga.
Av de frågor som behandlas i propositionen har särskilt följande fått en otillfredsställande lösning.
Frågan om sändningstillstånden skall lämnas etappvis Tillståndstiden Urvalsförfarandet Kravet på egenproduktion i sändningstiden Frågorna om åsiktsreklam och reklam som riktar sig till barn Närradioföreningarnas rätt att sända reklam
Enligt konstitutionsutskottets mening lider propositionen av sådana allvarliga brister att den är otjänlig som grund för ett riksdagsbeslut. Konstitutionsutskottet avstyrker därför propositionen i dess helhet. Regeringen bör enligt konstitutionsutskottets mening besluta om tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppgift att skyndsamt lägga fram ett nytt förslag till reklamradiolagstiftning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda tillgodoses motionerna K6 yrkandena 1, 2, 4, 5 och 6, K7 yrkandena 1 och 2, K8 yrkande 1 och 1991/92:K422 yrkandena 2 och 3.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande frågan om avslag på proposition 1992/93:70 att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:K6 yrkandena 1, 2, 4, 5 och 6, 1992/93:K7 yrkandena 1 och 2, 1992/93:K8 yrkande 1 samt 1991/92:K422 yrkandena 2 och 3 dels avslår proposition 1992/93:70, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en parlamentarisk utredning med uppgift att skyndsamt lägga fram ett nytt förslag till reklamradiolagstiftning.
Särskilda yttranden
1. Ärendets handläggning
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Hans Göran Franck, Torgny Larsson, Lisbeth Staaf-Igelström och Elvy Söderström (alla s) anför:
En gemensam strävan har länge varit att lösa vissa för vår demokrati viktiga frågor i bred enighet. Såväl yttrandefrihetsgrundlagen som beslutet om den reklamfinansierade marksända TV-kanalen är exempel från senare tid hur sådan enighet har kunnat uppnås. Det är därför förvånande och oroande att regeringen inte har gjort några allvarliga försök att nå en bred enighet kring lokalradiofrågan. Propositionen har inte ens kunnat samla en erforderlig majoritet i riksdagen. En uppgörelse har därför träffats mellan de fyra regeringspartierna och Ny demokrati på grundval av kulturutskottets yttrande. Den innebär genomgripande förändringar i propositionens lagförslag. Dessutom medför uppgörelsen ingrepp i andra regler som inte berörs i propositionen. Någon närmare analys av dessa i utskottet framlagda förslag förekommer inte. En ansvarsfull hantering av frågan borde i stället ha resulterat i att regeringen fick återkomma med ett nytt genomarbetat förslag. Mot denna bakgrund har vi från socialdemokratisk sida inte ansett oss böra delta i den sakliga beredningen av ärendet.
2. Rätten att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning Björn von der Esch (m) anför:
Förslaget till lokalradio 39 § stadgar att "Styrelsens beslut om sändningsområdenas omfattning får dock inte överklagas."
Beslut om sändningsområdenas omfattning skall enligt 5 § avgöras av Styrelsen med beaktande av bl.a. "vad som är naturliga lokala intresseområden."
"Naturliga lokala intresseområden" finns ej definierat i lagtext eller förarbeten. Att styrelsens bedömning därför ej alltid kommer att överensstämma med sökandens uppfattning är uppenbart. Vad är "naturligt lokalt intresseområde" i Stockholm resp. Åmål, i Norrland resp. Göteborg osv.?
Beslut om sändningsområdets omfattning är lika avgörande för en radiostation som beslut om frekvens.
Mot denna bakgrund framstår förbudet att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning som oförenligt med rättsstatens principer.
Lagrådet har ansett att nämnda förbud skall utgå.
I Kommittédirektiv 1988:43 framhåller regeringen att kommittéerna vid utarbetande av lagförslag beaktar gällande regler inom EG och redovisar huruvida lagar och regler överensstämmer med lagar och regler inom EG. Så har ej skett i förevarande fall.
Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna artikel 6 föreskriver att envar skall ha möjlighet att få sin sak prövad inför domstol. Sverige har av domstolen i Strasbourg fällts upprepade gånger under senare tid för brott mot artikel 6.
Som motivering för förbudet att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning anförs administrativa komplikationer av eventuella överklaganden.
Den enskildes rättssäkerhet får icke sättas ur spel med åberopande av myndigheters bristande administrativa kapacitet. Förbudet att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning är därför rättsstridigt och måste följaktligen utgå.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
Jag ansluter mig till den socialdemokratiska reservationen. Utöver vad som sägs där vill jag särskilt peka på följande.
Enligt 3 kap. 2 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen skall det allmänna eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Regeringens förslag om auktionsförfarande uppfyller inte detta krav. Enligt min mening fordras i stället särskilda regler för fördelningen av sändningstillstånden som tar hänsyn till de sökandes avsikter med verksamheten.
Regeringen har inte tillräckligt uppmärksammat att en etablering av många sändare inom samma område kan var svår att genomföra utan att sändarna negativt påverkar varandras täckningsområden eller orsakar andra typer av störningar. Detta problem kan minskas om sändarna placeras i en centralt belägen men avgränsad mast. För att så skall kunna ske fordras regler om skyldighet att samlokalisera sändarna. Regeringen förbigår emellertid denna fråga.
Möjligheten att återkalla tillstånd att sända på grund av rasistiska inslag i programmen bör inte enbart gälla närradion. Den bör även gälla lokalradion.
Regeringens förslag till lokalradiolag med av utskottet föreslagna ändringar Förslag till Lokalradiolag
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs följande.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Inledande bestämmelser
1 §
Denna lag innehåller föreskrifter om lokala rundradiosändningar av radioprogram i ljudradio (lokalradio). Lagen gäller inte sådana sändningar som bedrivs med stöd av närradiolagen (1982:459) eller 5 § radiolagen (1966:755).
2 §
I lagen förstås med rundradiosändning, radioprogram och reklam detsamma som i radiolagen (1966:755). Med annonstid förstås sändningstid som inleds och avslutas av en särskild signatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra.
3 §
För sändningar enligt denna lag gäller inte 6, 7 och 17--18 §§ radiolagen (1966:755).
Innebörden av tillstånd
4 § För rätt att sända För rätt att sända lokalradio krävs lokalradio krävs tillstånd av tillstånd av Styrelsen Närradionämnden. för lokalradiotillstånd.
Ett tillstånd innebär rätt att bedriva sådana sändningar som kan tas emot med god hörbarhet inom ett sändningsområde som anges i tillståndet.
5 §
Tillstånd att sända lokalradio lämnas till en fysisk eller juridisk person och omfattar endast ett sändningsområde. Ingen kan, vare sig direkt eller genom företag i vilket han på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, få mer än ett tillstånd. Flera tillstånd kan lämnas för samma sändningsområde.
När Närradionämnden När Styrelsen för
bestämmer lokalradiotillstånd
sändningsområdenas bestämmer
omfattning skall den beakta sändningsområdenas
omfattning skall den beakta
1. vad som är tekniskt möjligt att nå från sändare med lämpligt läge,
2. hur möjligheterna att ta emot sändningar påverkas på andra håll och
3. vad som är naturliga lokala intresseområden.
Sändningsområdena skall utformas så att ett stort antal tillstånd kan lämnas.
Regeringens förslag Utskottets förslag
6 §
Staten, landsting, kommun eller programföretag med tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) kan inte, vare sig direkt eller genom företag i vilket ett sådant organ på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett bestämmande inflytande, få tillstånd att sända lokalradio.
7 §
Tillstånd får inte ges till 1. någon som ger ut en dagstidning, 2. någon som på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller 3. företag i vilket någon som avses i 1 eller 2 ensam har ett bestämmande inflytande. Med dagstidning avses en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.
8 §
Varje tillståndsperiod skall vara åtta år. Den första perioden skall räknas från och med den 1 januari 1993. Ett tillstånd gäller till utgången av den tillståndsperiod under vilken tillståndet meddelats.
Om tillståndshavaren Om tillståndshavaren
begär det före en begär det före en
tillståndsperiods slut, tillståndsperiods slut,
skall Närradionämnden skall Styrelsen för
vid utgången av lokalradiotillstånd vid
tillståndsperioden utgången av
förlänga tillståndet tillståndsperioden
med ytterligare en förlänga tillståndet
tillståndsperiod. Som med ytterligare en
tillståndshavare skall tillståndsperiod. Som
anses också den vars tillståndshavare skall
sändningsområde efter anses också den vars
ändrad indelning enligt 9 sändningsområde efter
§ genomgått endast ändrad indelning enligt 9
sådana förändringar § genomgått endast
att sändningsområdet sådana förändringar
framstår som väsentligen att sändningsområdet
detsamma som före den framstår som väsentligen
ändrade indelningen. detsamma som före den
ändrade indelningen.
Tillståndet skall dock inte
förlängas, om det finns
grund för återkallelse
av tillståndet enligt 28
§.
9 §
Vid utgången av varje Vid utgången av varje
tillståndsperiod får tillståndsperiod får
Närradionämnden besluta Styrelsen för
om en förändrad lokalradiotillstånd besluta
indelning av om en förändrad
sändningsområden. Om en indelning av
berörd tillståndshavare sändningsområden. Om en
motsätter sig en viss berörd tillståndshavare
förändring, får den motsätter sig en viss
dock vidtas endast om förändring, får den
ändrade tekniska dock vidtas endast om
förhållanden ändrade tekniska
föranleder det eller den förhållanden
befintliga indelningen annars föranleder det eller den
framstår som olämplig. befintliga indelningen annars
framstår som olämplig.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Närradionämnden skall Beslut om ändrad indelning besluta om ändrad indelning av sändningsområden av sändningsområden får inte fattas senare senast två månader än två månader före tillståndsperiodens före tillståndsperiodens utgång. utgång.
Närradionämnden skall Styrelsen för
för varje lokalradiotillstånd skall
sändningsområde som för varje
ingår i den nya indelningen sändningsområde som
senast två månader ingår i den nya indelningen
före utgången av den senast två månader
löpande före utgången av den
tillståndsperioden meddela löpande
särskilt beslut om vem som tillståndsperioden meddela
skall anses som särskilt beslut om vem som
tillståndshavare. Om ingen skall anses som
kan anses som tillståndshavare. Om ingen
tillståndshavare skall kan anses som
sändningsområdet tillståndshavare skall
kungöras ledigt enligt 11 tillstånd för
§. Kungörelse får ske sändningsområdet
först sedan beslutet vunnit kungöras ledigt enligt 11
laga kraft. §. Kungörelse får ske
först sedan beslutet vunnit
laga kraft.
10 §
Har Närradionämnden Har Styrelsen för
beslutat om ändrad lokalradiotillstånd
indelning av beslutat om ändrad
sändningsområden, får indelning av
nämnden medge en sändningsområden, får
tillståndshavare att styrelsen medge en
sända efter tillståndshavare att
tillståndsperiodens slut i sända efter
avvaktan på att nämndens tillståndsperiodens slut i
beslut enligt 9 § tredje avvaktan på att styrelsens
stycket vinner laga kraft. beslut enligt 9 § tredje
Sådant medgivande skall stycket vinner laga kraft.
lämnas för ett visst Sådant medgivande skall
sändningsområde under lämnas för ett visst
viss tid. Den som får sändningsområde under
medgivandet skall betala en viss tid. Den som får
avgift som motsvarar vad han medgivandet skall betala en
skulle ha betalat om avgift som motsvarar vad han
tillståndet skulle ha betalat om
förlängts. tillståndet
förlängts.
Ansökan om tillstånd
11 §
När ett När ett tillstånd för
sändningsområde blir ett sändningsområde blir
ledigt till ansökan skall ledigt till ansökan skall
Närradionämnden Styrelsen för
kungöra detta. I lokalradiotillstånd
kungörelsen skall anges kungöra detta. I
sändningsområdets kungörelsen skall anges
omfattning, sista dag för sändningsområdets
ansökan och första dag omfattning, sista dag för
då sändningar får ansökan och första dag
bedrivas med stöd av då sändningar får
tillståndet. Vidare skall bedrivas med stöd av
det i kungörelsen upplysas tillståndet. Vidare skall
om att den som ansöker om det i kungörelsen upplysas
tillstånd anses ha om att den som ansöker om
förklarat sig beredd att tillstånd anses ha
betala en årlig avgift som förklarat sig beredd att
motsvarar gällande betala en årlig avgift som
minimiavgift. motsvarar gällande
minimiavgift.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Finner Styrelsen för
lokalradiotillstånd att en
sökande inte är
behörig skall styrelsen
avvisa ansökan.
Auktion
12 §
Finner Närradionämnden
att en sökande inte är
behörig skall nämnden
avvisa ansökan.
Om det när Om två eller flera
ansökningstiden gått ut ansökningar finns när
finns mer än en behörig ansökningstiden har gått
sökande, skall ut, skall Styrelsen för
Närradionämnden kalla lokalradiotillstånd bereda
till en auktion. I kallelsen sökandena tillfälle att
skall anges sista dag för före en viss dag samordna
anmälan till auktionen. ansökningarna. Om det efter
den dagen alltjämt finns
två eller flera
ansökningar, skall
styrelsen kalla sökandena
till en auktion. I kallelsen
skall anges sista dag för
anmälan om deltagande i
auktionen.
Om Styrelsen för
lokalradiotillstånd har
meddelat beslut om avvisning
av en ansökan, får
auktionen inte hållas
förrän beslutet har
vunnit laga kraft.
Om endast en sökande är behörig eller endast en behörig sökande anmält sig till en auktion, skall han underrättas om att han får tillståndet om han inom två veckor från det att underrättelsen sändes ut betalar in ett belopp som motsvarar minimiavgiften enligt 15 §. Sker ingen sådan betalning förfaller hans ansökan.
Auktion
13 §
Auktionen skall vara offentlig. Endast sådana sökande som anmält sig till auktionen och som är behöriga får lämna bud. Budgivningen skall avse det högsta belopp som sökandena är villiga att betala i årsavgift.
Om Närradionämnden meddelat beslut om avvisning av en ansökan får auktionen inte hållas förrän beslutet vunnit laga kraft. Sedan budgivningen avslutats Sedan budgivningen avslutats skall den som lämnat det skall den som lämnat det högsta budet genast betala högsta budet genast betala tio procent av beloppet, dock tio procent av beloppet, dock lägst ett belopp lägst ett belopp motsvarande minimiavgiften motsvarande minimiavgiften enligt 15 §. enligt 15 §. Styrelsen Närradionämnden kan dock för lokalradiotillstånd på begäran göra ett kan dock på begäran kort uppehåll i göra ett kort uppehåll i handläggningen för att handlägg- ge
Regeringens förslag Utskottets förslag
honom tillfälle att ningen för att ge honom
anskaffa medel för tillfälle att anskaffa
betalningen, om uppehållet medel för betalningen, om
inte kan antas medföra uppehållet inte kan antas
beaktansvärd olägenhet. medföra beaktansvärd
Om betalning inte sker, skall olägenhet. Om betalning
auktionen fortsätta. inte sker, skall auktionen
fortsätta.
Meddelande av tillstånd
14 §
Tillstånd enligt denna lag Tillstånd enligt denna lag
skall meddelas sedan betalning skall meddelas sedan betalning
gjorts enligt 12 § tredje gjorts enligt 12 § tredje
stycket eller 13§ tredje stycket eller 13§ andra
stycket. stycket.
Avgift
15 §
Den som får tillstånd Den som får tillstånd
enligt denna lag skall betala enligt denna lag skall betala
en årlig avgift till staten en årlig avgift till staten
på minst 40000 kronor på minst 20000 kronor
(minimiavgiften). (minimiavgiften).
Minimiavgiften och annan enligt denna lag fastställd avgift skall för varje kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex för oktober månad året före det år som avgiften avser och konsumentprisindex för oktober månad 1992. Beloppet avrundas sedan nedåt till närmaste hundratal kronor.
16 §
När tillstånd meddelas efter budgivning vid auktion, skall avgiften fastställas till det högsta godtagna budet. I annat fall skall avgiften fastställas till ett belopp motsvarande minimiavgiften.
17 §
I ett beslut om tillstånd I ett beslut om tillstånd
skall Närradionämnden skall Styrelsen för
ange den årliga avgift som lokalradiotillstånd ange
tillståndshavaren skall den årliga avgift som
betala samt det belopp som tillståndshavaren skall
skall betalas vid varje i 32 betala samt det belopp som
§ angiven förfallodag skall betalas vid varje i 32
under det första § angiven förfallodag
kalenderåret. under det första
kalenderåret.
Nämnden skall senast den 31 Styrelsen för
december varje år lokalradiotillstånd skall
fastställa det belopp som senast den 31 december varje
skall betalas varje år fastställa det belopp
förfallodag under det som skall betalas varje
följande kalenderåret. förfallodag under det
följande kalenderåret.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Överlåtelse av tillstånd m.m.
18 §
Ett tillstånd får Ett tillstånd får överlåtas till någon överlåtas till någon annan om Närradionämnden annan om Styrelsen för medger det. Sådant lokalradiotillstånd medger medgivande skall lämnas om det. Sådant medgivande förvärvaren är skall lämnas om behörig att få förvärvaren är tillstånd. Om behörig att få Närradionämnden inte tillstånd. Om styrelsen medger överlåtelsen, inte medger är den utan verkan enligt överlåtelsen, är den denna lag. utan verkan enligt denna lag.
Den som förvärvar ett Den som förvärvar ett tillstånd övertar tillstånd övertar överlåtarens överlåtarens rättigheter och rättigheter och skyldigheter enligt denna lag skyldigheter enligt denna lag som belöper på tiden som belöper på tiden efter Närradionämndens efter beslutet om medgivande. beslut om medgivande.
Om ett föreläggande Om ett föreläggande
enligt 30§ har meddelats enligt 30§ har meddelats
mot den tidigare innehavaren, mot den tidigare innehavaren,
gäller föreläggandet gäller föreläggandet
även mot den nye även mot den nye
innehavaren. Nämnden skall innehavaren. Styrelsen för
i samband med att den medger lokalradiotillstånd skall i
överlåtelsen samband med att den medger
underrätta honom om det. överlåtelsen
Sker inte det är underrätta honom om det.
föreläggandet inte Sker inte det är
gällande mot den nye föreläggandet inte
innehavaren. gällande mot den nye
innehavaren.
19 §
Den som vill frånträda Den som vill frånträda
ett tillstånd skall ett tillstånd skall
skriftligen anmäla det till skriftligen anmäla det till
Närradionämnden. Styrelsen för
Tillståndet skall anses lokalradiotillstånd.
frånträtt när Tillståndet skall anses
anmälan kommit in till frånträtt när
nämnden eller den senare anmälan kommit in till
dag som anges i anmälan. styrelsen eller den senare dag
som anges i anmälan.
20 §
Om tillståndshavaren försätts i konkurs eller träder i likvidation upphör tillståndet att gälla.
21 §
Om tillståndshavaren Om tillståndshavaren
avlider upphör avlider upphör
tillståndet att gälla tillståndet att gälla
tre månader efter tre månader efter
dödsfallet. Har en dödsfallet. Har en
ansökan om medgivande till ansökan om medgivande till
överlåtelse enligt överlåtelse enligt
18§ kommit in till 18§ kommit in till
Närradionämnden innan Styrelsen för
tillståndet förfallit lokalradiotillstånd innan
skall den dock alltid tillståndet har
prövas. förfallit skall den dock
alltid prövas.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Sändningarnas innehåll
22 §
Under minst en tredjedel av sändningstiden varje dygn skall sådana program sändas som framställts särskilt för den egna verksamheten.
De sändningar som tillståndshavaren svarar för skall ha en egen beteckning. Denna skall anges minst en gång varje sändningstimme.
23 §
I nödsituationer skall sådana meddelanden som är av vikt för allmänheten sändas utan särskild ersättning om en myndighet begär det.
Reklam och sponsring
24 §
Den som sänder lokalradio enligt denna lag får inte i en sändning mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Om ett program helt eller delvis bekostats av någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i början och i slutet av programmet.
Föreskrifterna i första stycket gäller inte vad som sänds under annonstid.
25 §
Reklam mot vederlag och program mot betalning får sändas endast under annonstid.
26 §
Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems intresse sändningen sker.
I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.
27 §
Högst tio procent av sändningstiden per dygn får avse annonser under annonstid. Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma under högst åtta eller, i rena undantagsfall, tio minuter.
28 §
Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda signaturen frånräknats.
Sanktioner m.m.
29 § 28 §
Närradionämnden får Styrelsen för
återkalla tillstånd att lokalradiotillstånd får
sända lokalradio, om återkalla tillstånd att
tillståndshavaren sända lokalradio, om
tillståndshavaren
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. inte inlett sändningsverksamheten inom sex månder efter tillståndstidens
början,
2. annars inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig
omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor, eller
3. sänder eller låter sända program trots att det inte finns utgivare för
programverksamheten enligt 3 kap. 6 a och b §§ lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden eller trots att anmälan om utgivare eller ställföreträdare inte har
gjorts enligt vad som föreskrivs där.
Förfogar någon direkt
eller genom företag, i
vilket han på grund av
aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ensam har ett
bestämmande inflytande,
över mer än ett
tillstånd att sända
lokalradio, skall Styrelsen
för lokalradiotillstånd
återkalla det eller de
tillstånd som har meddelats
efter det första
tillståndet, om inte
återkallelsen framstår
som en alltför ingripande
åtgärd. Förfogar
staten, landsting, kommun
eller ett programföretag
med tillstånd enligt 5 §
radiolagen (1966:755) direkt
eller genom företag, i
vilket ett sådant organ
på grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal
ensamt har ett bestämmande
inflytande, över ett
tillstånd att sända
lokalradio, skall styrelsen
återkalla detta
tillstånd.
Om Styrelsen för
lokalradiotillstånd har
meddelat ett tillstånd att
sända lokalradio eller
medgivit en överlåtelse
av ett sådant tillstånd
trots att det förelåg en
behörighetsbrist enligt 5
eller 6§, får
tillståndet återkallas
med stöd av andra stycket,
bara om beslutet om
tillståndet eller
medgivandet påverkats av
felaktiga eller
ofullständiga uppgifter
från tillståndshavaren.
29 §
En tillståndshavare skall
på uppmaning av Styrelsen
för lokalradiotillstånd
lämna uppgifter om sitt
innehav av aktier eller
andelar i företag som har
tillstånd att sända
lokalradio och om avtal som
han har träffat med ett
sådant företag. Ett
företag som är
tillståndshavare skall
också på uppmaning av
styrelsen lämna uppgifter
om sådana innehav av aktier
eller andelar i företaget
och avtal som innebär att
nå-
Regeringens förslag Utskottets förslag
gon ensam har ett
bestämmande inflytande i
företaget.
Om tillståndshavaren inte
rättar sig efter en
uppmaning enligt första
stycket, får Styrelsen
för lokalradiotillstånd
förelägga vite.
30 §
Om en tillståndshavare Om en tillståndshavare bryter mot bestämmelserna i bryter mot en bestämmelse i 22 eller 24--28 §§, 22 eller 24--27 §§, får Närradionämnden får Radionämnden förelägga honom att förelägga honom att följa bestämmelserna. följa bestämmelserna. Föreläggandet får Föreläggandet får förenas med vite. förenas med vite.
31 §
En tillståndshavare skall En tillståndshavare skall på uppmaning av på uppmaning av Närradionämnden lämna Radionämnden lämna nämnden en sådan nämnden en sådan inspelning som avses i 5kap. inspelning som avses i 5kap. 3§ lagen (1991:1559) med 3§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på föreskrifter på tryckfrihetsförordningens tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Om områden. Om tillståndshavaren inte tillståndshavaren inte rättar sig efter en rättar sig efter en sådan uppmaning, får sådan uppmaning, får nämnden förelägga nämnden förelägga vite. vite.
Betalning av avgift
32 §
Skyldighet att betala avgift gäller från och med den dag då sändningar får bedrivas med stöd av tillståndet. Att viss del av avgiften skall betalas dessförinnan framgår av 12 och 13 §§.
Avgiften skall, med avdrag för vad som betalats enligt 12 eller 13 §, betalas med lika stora delar under kalenderåret senast den första dagen i januari, april, juli och oktober månad.
33 §
Frånträds eller återkallas ett tillstånd gäller skyldigheten att betala avgiften till och med nittio dagar efter det att tillståndet frånträtts eller återkallats.
Skyldighet att betala avgift gäller dock aldrig för tid efter det att någon annan övertagit tillståndet.
34 §
Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till
Närradionämnden. Styrelsen för
lokalradiotillstånd.
35 §
Avgift som inte betalats i rätt tid får omedelbart drivas in. I fråga om indrivning gäller 5kap. 16--18§§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga delar.
Regeringens förslag Utskottets förslag
36 §
I fråga om avgift enligt denna lag tillämpas bestämmelserna om anstånd och om befrielse från avgift i 5kap. 3§ och 9kap. 4§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
37 §
Om den inbetalade avgiften Om den inbetalade avgiften överstiger vad överstiger vad tillståndshavaren enligt tillståndshavaren enligt beslut av beslut av Styrelsen för Närradionämnden eller lokalradiotillstånd eller domstol skall betala, skall domstol skall betala, skall det överskjutande beloppet det överskjutande beloppet återbetalas till honom. återbetalas till honom. Avgift som betalats enligt 12 Avgift som betalats enligt 12 eller 13§ skall dock inte eller 13§ skall dock inte återbetalas. återbetalas.
Överklagande m.m.
38 §
Andra beslut om tillstånd än sådana som avses i 9§ tredje stycket gäller omedelbart om inte något annat förordnas. Sådant förordnande får meddelas endast om det är uppenbart att beslutet är felaktigt.
39 §
Närradionämndens beslut Beslut som Styrelsen för
får överklagas hos lokalradiotillstånd har
kammarrätten. Beslut om meddelat får överklagas
sändningsområdenas hos kammarrätten.
omfattning och om Styrelsens beslut om
vitesföreläggande får sändningsområdenas
dock inte överklagas. omfattning får dock inte
överklagas.
Radionämndens beslut om
föreläggande som har
förenats med vite får
överklagas hos
kammarrätten.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft den 1januari 1993. den 1april 1993.
Närradionämnden får Den myndighet som regeringen
dock dessförinnan vidta de bestämmer får dock
åtgärder som behövs dessförinnan vidta de
för att beslut om åtgärder som behövs
tillstånd skall kunna för att beslut om
meddelas omedelbart sedan tillstånd skall kunna
lagen trätt i kraft. meddelas omedelbart sedan
lagen trätt i kraft.
Intill utgången av år Intill utgången av mars 1993 får 1994 får Styrelsen för Närradionämnden, på lokalradiotillstånd, på tillståndshavarens tillståndshavarens begäran, besluta att ett begäran, besluta att ett tillstånd skall börja tillstånd skall börja löpa vid en senare tidpunkt löpa vid en senare tidpunkt än vad som angivits i än vad som angivits i kungörelse av kungörelse av sändningstillståndet, sändningstillståndet, dock högst tre månader dock högst tre månader senare. senare.
Regeringens övriga lagförslag Bilaga 2 1 Förslag till Lag om ändring i radiolagen (1966:755)
2 Förslag till Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)
3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
Kulturutskottets yttrande
1992/93:KrU3y
Bilaga 3
Privat lokalradio
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 3 november 1992 beslutat bereda kulturutskottet tillfälle att avge yttrande över dels proposition 1992/93:70 Privat lokalradio jämte de motioner som kunde komma att väckas med anledning av propositionen, dels följande motioner som väckts under allmänna motionstiden i år, nämligen motionerna 1991/92:K413, K416, K418, K419, K420, K422 yrkandena 2, 3 och 5--9, K423 yrkandena 1--4, K425, K426, K428, K429, K430 yrkande 1, K431 yrkandena 1, 3 och 4, K432 yrkandena 1, 2, 4 och 6, Kr238 yrkande 1 och Kr299 yrkandena 14, 15 och 17, allt såvitt propositionen och motionerna rör kulturutskottets beredningsområde.
Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1992/93:K5, K6, K7, K8, K9, K10, K11, K12, K13 och K14.
Kulturutskottet har i ärendet uppvaktats av Sveriges Närradioförbund och Radioutgivareföreningen. En skrivelse har inkommit från Radioakademin.
Propositionens huvudsakliga innehåll, m.m.
I propositionen föreslås att privata reklamfinansierade ljudradiosändningar tillåts fr.o.m. den 1 januari 1993. Regelverket utformas så att självständiga, lokalt förankrade radiostationer främjas. Den nya formen av radio bör benämnas lokalradio.
Varje sändningstillstånd skall ge tillståndshavaren rätt att bedriva sändningar inom ett angivet sändningsområde. Antalet sändningstillstånd bör successivt anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter. I en första omgång bör bl.a. ett sextiotal sändningstillstånd beviljas i områden med ett befolkningsunderlag som omfattar ca 100 000 personer eller mer.
Sändningstillstånd skall kunna ges till såväl fysiska som juridiska personer. Den som redan har ett tillstånd att sända lokalradio skall inte kunna få ännu ett sådant tillstånd. Vissa begränsningar föreslås i fråga om stat och kommun, andra radio- och TV-företag samt dagstidningsföretag.
Tillstånd att sända lokalradio skall gälla för högst åtta år.
Om det finns flera behöriga sökande till ett ledigförklarat sändningsområde skall den sökande erhålla tillståndet som vid en auktion åtar sig att erlägga den högsta årliga avgiften till staten. Den lägsta avgiften skall vara 40 000 kr per år.
Under minst en tredjedel av sändningstiden per dygn skall tillståndshavaren sända program som har framställts särskilt för den egna verksamheten. Några andra regler för det allmänna programinnehållet föreslås inte.
I fråga om reklam och sponsring skall samma regler gälla som för egensändningar av ljudradio i kabel.
Propositionen innehåller också vissa förslag om närradion. Närradion skall även i fortsättningen vara en föreningsradio på ideell grund. Sammanslutningar med tillstånd att sända närradio får rätt att sända reklam och sponsrade program enligt i stort sett samma regler som för lokalradion. Närradioföreningar får emellertid inte rätt att sända reklam. Möjligheten att återkalla sändningstillståndet vid överträdelser av bl.a. reglerna om reklam och det s.k. riksförbudet upphör och ersätts med möjlighet till vitesföreläggande.
Om föreningslivet så önskar skall en sändningsmöjlighet för närradio kunna finnas i varje kommun där det är tekniskt möjligt. Flera sändningsmöjligheter skall kunna finnas om det finns särskilda skäl. Utanför storstadsområdena bör eftersträvas att sändningarna kan tas emot i hela kommunen, om en majoritet av de berörda sändningsberättigade sammanslutningarna önskar det.
För att möjligheten att använda närradion till propaganda för organiserad rasism och annan främlingsfientlighet skall motverkas skall sändningstillståndet, om det föreligger synnerliga skäl, kunna återkallas i upp till fem år vid dom för allvarliga yttrandefrihetsbrott.
Närradionämnden bör tills vidare handha myndighetsuppgifter i fråga om lokalradion.
I god tid före den första tillståndsperiodens slut bör en översyn göras av reglerna för lokalradion.
Utskottet
Inledning
I formellt avseende lägger regeringen i propositionen fram förslag till lokalradiolag, lag om ändring i radiolagen (1966:755), lag om ändring i närradiolagen (1982:459) samt lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Vidare föreslår regeringen att riksdagen till Närradionämnden på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 500 000 kr.
Kulturutskottet har med anledning av remissen från konstitutionsutskottet funnit skäl yttra sig över främst centrala frågor rörande förslagen till lokalradiolag och till lag om ändring i närradiolagen (1982:459).
Frågan om avslag på förslag i propositionen
I Sverige har under en följd av år önskemål om ökad frihet i etern förts fram. Införandet av närradion i slutet av 1970-talet har inneburit en viktig förstärkning av möjligheterna att utnyttja yttrandefriheten. Som närmare utvecklas i propositionen (s. 6) har dock närradions konstruktion medfört vissa begränsningar, bl.a. genom att endast lokala ideella föreningar och liknande sammanslutningar kan erhålla sändningsrätt.
I propositionen framhålls att ett genomförande av regeringens förslag till lokalradiolag innebär att etableringsrätten i princip kommer att vara fri. De enda inskränkningar som föreslås i etableringsrätten, anförs det i propositionen, har sin grund i behovet att ta hänsyn till tekniska förutsättningar samt önskemålet att motverka de risker för koncentration som följer av det begränsade sändningsutrymmet.
I flera motioner som väckts med anledning av propositionen yrkas avslag på den i propositionen föreslagna lokalradiolagstiftningen eller delar av denna. Motionärerna vill ha ny utredning av lagstiftningen i hela dess vidd eller, i en av motionerna, i vissa delar. Genomgående vill motionärerna att riksdagen skall besluta om reklam i närradion redan nu. Beträffande det närmare innehållet i kraven hänvisar utskottet till vad som anförs i motionerna K6 (s), K7 (v) och K8 (nyd).
Utskottet gör följande bedömning. Om beslut inte nu fattas rörande införandet av en lokalradiolag med utgångspunkt i de förslag som lagts fram i propositionen finns uppenbara risker för att den ökade frihet på ljudradioområdet som propositionen syftar till inte kommer att kunna åstadkommas förrän efter avsevärd tid. Utskottet anser att det är så angeläget att vidga yttrandefriheten på etermedieområdet att en lagstiftning bör komma till stånd redan nu. De förslag som framförts motionsvägen ger enligt utskottets mening dock anledning till vissa jämkningar i regeringsförslagen.
Sändningsområden
Utskottet delar regeringens uppfattning att antalet sändningstillstånd bör anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter. Utskottet vill med anledning av motionskrav understryka vikten av att det redan vid den första tillståndsgivningen ges sändningstillstånd inte bara i de större städerna utan också för sändningsområden som omfattar mindre orter där efterfrågan på tillstånd finns och där tekniska möjligheter finns att ge tillstånd. Enligt utskottets bedömning finns förutsättningar för att det vid den första fördelningen av sändningstillstånd fördelas fler tillstånd än de 60 som enligt vissa i propositionen angivna principer då skulle kunna fördelas (s. 13). Utskottet anser det angeläget att denna möjlighet till fler sändningstillstånd utnyttjas. Enligt utskottets mening är det också angeläget att anpassningen till behovet av sändningsmöjligheter sker fortlöpande, så att det inte uppstår en konstlad monopolställning för de tillståndshavare som får sina tillstånd vid den första fördelningen. Utskottet vill framhålla angelägenheten av att den tillståndsbeviljande myndigheten tar stor hänsyn till önskemål från intresserade när sändningsområdena utformas. Det är däremot enligt utskottets mening inte nödvändigt att samråd sker med länsstyrelserna i sådana frågor. Regeringen bör varje år rapportera antalet sändningstillstånd till riksdagen samt redovisa hur många sökande som inte fått sändningstillstånd liksom hur många ansökningar som inte hunnit behandlas.
För att tillgängliga frekvensresurser skall kunna utnyttjas så effektivt som möjligt kan befintliga tillståndshavare behöva ändra frekvens under tillståndsperioden. Med hänsyn till att en sändningsfrekvens kan vara inarbetad bör frekvensbytena -- såväl i privat lokalradio som i närradio -- dock begränsas till de fall då det är nödvändigt att byta för att nya användare skall ha möjlighet att bedriva radiosändning. Vad utskottet sålunda anfört bör beaktas vid den kommande lagstiftningen om innehav och användning av radioanläggningar (se betänkandet SOU 1991:107 av Frekvensrättsutredningen).
Innebörden av ett sändningstillstånd m.m.
Utskottet understryker vad som anförs i propositionen om att en tillståndshavare kan låta någon annan sända under en del av sändningstiden, även mot vederlag, men att tillståndshavaren i sådana fall behåller ansvaret för att utgivare utses och för att övriga regler för verksamheten följs.
Vem kan få sändningstillstånd?
Behovet att begränsa möjligheterna att få tillstånd
I motion K8 (nyd) framförs synpunkter av innehåll att konkurrenslagstiftningen skulle vara tillräcklig för att reglera koncentrationsproblem inom radioområdet. I propositionen anförs följande i denna fråga (s. 8).
Regeringen fattade den 22 oktober 1992 beslut om en proposition om ny konkurrenslagstiftning (prop. 1992/93:56). Den föreslagna konkurrenslagen har till ändamål att motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. Enligt den föreslagna lagen kan Konkurrensverket ingripa vid konkurrensbegränsande samarbete mellan företag eller om ett eller flera företag missbrukar sin dominerande ställning. Det blir också möjligt att i vissa fall förbjuda företagsförvärv. De skadliga företeelser som kan föranleda ingripanden avser t.ex. över- eller underprissättning, produktionsbegränsningar eller marknadsuppdelning. Konkurrenslagen kan därför användas om radioföretag begränsar konkurrensen genom samverkan eller missbrukar en dominerande ställning genom att påverka priserna på t.ex. annonsmarknaden.
Det ligger däremot utanför konkurrenslagens ändamål att motverka sådana följder av koncentration inom massmedieområdet som bristande innehållsmässig mångfald eller lokala informations- eller åsiktsmonopol. Om det finns behov att motverka sådant krävs därför särskilda regler.
Enligt utskottets mening är det angeläget att tendenser till bristande innehållsmässig mångfald eller till informations- eller åsiktsmonopol motverkas. De föreslagna begränsningarna av möjligheten att få tillstånd enligt lokalradiolagen har detta syfte. Utskottet vill påpeka att dessa bestämmelser inte hindrar att t.ex. dagstidningsföretagens journalistiska kompetens tas till vara i verksamheten. Delägande från ett dagstidningsföretag är möjligt så länge inte ett sådant företag ensamt har ett bestämmande inflytande (7 §).
Förändrade ägarförhållanden under tillståndstiden
Enligt regeringens förslag skall den som redan har ett tillstånd att sända lokalradio inte kunna få ännu ett sådant tillstånd (5 §). Vidare skall staten, landsting och kommun inte kunna få tillstånd att sända lokalradio. Detsamma gäller programföretag med tillstånd att bedriva rundradiosändning enligt 5 § radiolagen (6 §). Begränsningarna gäller såväl för de nämnda rättssubjekten direkt som för företag i vilka de på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamma har ett bestämmande inflytande. Tillstånd föreslås inte heller kunna ges till den som ger ut en dagstidning eller till den som har ett bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller till företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande inflytande (7 §).
De föreslagna behörighetsreglerna skall gälla om någon vill överlåta ett tillstånd (18 §). Utskottet vill påpeka att regeringens förslag däremot inte hindrar att någon som t.ex. redan har ett tillstånd förvärvar ett annat företag som har tillstånd. Syftet med bestämmelsen skulle därmed lätt kunna kringgås.
Enligt utskottets mening är det angeläget att möjligheten att motverka nätverksbildningar och andra former av dominans finns inte bara vid tillståndstillfället utan under hela tillståndstiden. Därför bör det införas en möjlighet för tillståndsmyndigheten att återkalla tillståndet om en tillståndshavare enligt 5 § eller 6 § lokalradiolagen inte skulle vara behörig att erhålla tillstånd om det utlystes på nytt. Om behörighetsbristen beror på att den som direkt eller indirekt har tillstånd har förvärvat ännu ett eller flera företag med tillstånd eller skaffar sig det dominerande inflytandet i ännu ett eller flera företag med tillstånd, bör de sist meddelade tillstånden återkallas. Detsamma bör gälla om bristen i behörighet förelegat redan vid tillståndsgivningen men då inte observerats.
Om förutsättningar för att återkalla tillståndet finns bör förlängning av tillståndet vid tillståndsperiodens slut självfallet inte ske.
Beslut om återkallelse eller om att inte förlänga tillstånd bör kunna överklagas enligt vanliga regler.
I fråga om begränsningen av dagstidningsföretagens möjlighet att erhålla tillstånd uttalade Lagrådet bl.a. följande (prop. s. 19 och 165):
När det sedan gäller frågan om begränsningen för dagstidningsföretagen är förenlig med tryckfrihetsförordningen kan konstateras att beträffande etableringsrätten för tidningar endast sådana begränsningar som framgår av förordningen är tillåtna. Den föreslagna begränsningen hindrar inte någon, inte heller en radiostation, från att starta en tidning. Frågan är emellertid om det förhållandet att ett dagstidningsföretag inte kan få tillstånd att sända lokalradio skall betraktas som en begränsning av etableringsfriheten.
Det förhållandet att man begränsar tidningsföretagens möjligheter att bedriva viss annan verksamhet än tidningsutgivning kan enligt lagrådets mening inte ses som en begränsning av etableringsfriheten under förutsättning att begränsningsåtgärden inte framstår som riktad just mot denna frihet. I förevarande fall har lagrådet i det föregående funnit att begränsningen får anses vara föranledd av ett särskilt viktigt skäl med avseende just på yttrandefriheten och informationsfriheten. Vid sådant förhållande kan begränsningen inte anses strida mot tryckfrihetsförordningen.
Med hänsyn till Lagrådets yttrande anser utskottet att någon motsvarande möjlighet att återkalla sändningstillståndet inte bör införas om behörighetsbristen skulle föreligga enligt 7 § lokalradiolagen.
I den tidigare nämnda årliga rapporteringen till riksdagen från regeringen bör också översiktligt redovisas ägarförhållanden och eventuella koncentrationstendenser på lokalradioområdet.
Urval bland sökande
Utskottet delar regeringens uppfattning att metoden med auktion är den som bör tillämpas i de fall då det finns flera sökande till ett sändningsområde. För att andra metoder, exempelvis urval grundat på redovisade programambitioner, skulle fungera väl skulle det behövas en omfattande kontroll av att ambitionerna verkligen uppfylldes.
Med anledning av vad som anförs i motion K6 (s) föreslår utskottet att den föreslagna urvalsproceduren skall kompletteras med möjlighet för sökande att överväga om de vill gå samman om ett tillstånd. När tiden för ansökan har gått ut bör myndigheten informera de sökande om vilka övriga sökande är. De bör också underrättas om att de har möjlighet att inom viss kort tid, förslagsvis fyra veckor, komma in med samordnade ansökningar. Därmed skapas möjlighet för intressenterna att genom samgående reducera antalet sökande. Skulle det efter den nya ansökningsfristens slut fortfarande finnas flera sökande bör auktion äga rum enligt de i propositionen föreslagna reglerna.
Enligt regeringens förslag skall den årliga minimiavgiften vara 40000 kr. Utskottet anser att en så hög avgift kan fungera som hinder för radiosändningar på små och medelstora orter. En sänkning av minimiavgiften kan leda till att det blir fler tillstånd och därmed till att de samlade avgiftsintäkterna hålls uppe. I det följande föreslår utskottet vidare att vissa av innehållsreglerna i regeringsförslaget skall utgå. Behovet av kontroll minskar därmed. Mot den redovisade bakgrunden föreslår utskottet att den lägsta årliga avgiften fastställs till 20000 kr. Avgiften bör indexanknytas i enlighet med propositionens förslag.
Regler för innehållet i allmänhet
Utskottet delar regeringens uppfattning att det finns behov av en bestämmelse i lokalradiolagen om skyldighet att sända viss andel lokal produktion. Det får ankomma på konstitutionsutskottet att närmare överväga hur bestämmelsen bör vara utformad.
Regler för reklam och sponsring
Regeringen föreslår att följande regler i fråga om reklam och sponsring skall gälla för lokalradion (prop. s. 29 och 64). 1. Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas under särskilt markerad annonstid. 2. Under den övriga programtiden är det inte tillåtet att mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. 3. Av en annons som sänds under annonstid skall framgå i vems intresse sändningen sker. 4. I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer. 5. Om ett program helt eller delvis har bekostats av annan än den som bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i början och i slutet av programmet. 6. Högst tio procent av sändningstiden per dygn får avse annonser under annonstid. 7. Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter. 8. Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda signaturen har frånräknats.
De föreslagna reglerna har olika syfte. Reglerna i punkterna 1--5 syftar till att lyssnaren skall kunna klart urskilja program som tillståndshavaren sänder på uppdrag av andra, eller program där någon annan än tillståndshavaren har medverkat i finansieringen.
I motion K8 (nyd) anförs att befintlig lagstiftning om innehållet i reklam skulle vara tillräcklig för dessa ändamål. Marknadsföringslagens (1975:1418) regel om otillbörlig marknadsföring gäller emellertid endast i fråga om näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster och andra nyttigheter. Annonser som har andra syften, t.ex. att propagera för olika uppfattningar i samhällsfrågor eller att påverka allmänhetens beteende i någon riktning, omfattas inte av marknadsföringslagen.
Enligt utskottets mening är det viktigt att det för lyssnaren klart framstår vad som är radioföretagets egna program och vad som sänds på uppdrag av andra eller på andras bekostnad. Denna skillnad kan inte helt och hållet upprätthållas med hjälp av marknadsföringslagen. Därför anser utskottet att regler av det innehåll som anges i punkterna 1--5 skall gälla för lokalradion.
Reglerna i punkterna 6--8 syftar till att på olika sätt reglera reklamens mängd. I motion K6 (s) anförs att regler av detta slag är onödiga, eftersom en radiostation som sänder för mycket reklam skulle svikas av publiken. Därför skulle reklammängden vara självreglerande. Utskottet finner att detta resonemang i princip har fog för sig. De regler som anges i punkterna 6 och 8 bör därför inte tas in i lokalradiolagen. Däremot anser utskottet att det finns anledning att särskilt reglera hur stor del av sändningstiden som varje timme får utgöras av annonser. En bestämmelse av det innehåll som upptagits i regel 7 bör således tas in i lokalradiolagen.
Närradions ställning
Enligt förslagen i propositionen bör i fråga om reklam och sponsring i närradion gälla i stort sett samma regler som för lokalradion. Någon motsvarighet till den i föregående avsnitt upptagna regeln under punkt 7 föreslås inte (se prop. s. 58 under 10--10 d §§).
Utskottet delar den i propositionen redovisade uppfattningen om samstämmighet -- med undantag av punkten 7 -- mellan lokalradions och närradions regler. I enlighet med den bedömning utskottet gjort i föregående avsnitt bör således regeringens förslag till närradiolag ändras så att de lagbestämmelser, vari reglerna 6 och 8 upptagits, utgår.
I motion K6 (s) anförs att om regeringens förslag genomförs skulle detta innebära att sammanslutningar med tillstånd att sända närradio inte skulle få samordna försäljning av reklamtid genom närradioföreningens försorg. Med anledning härav vill utskottet påpeka att vad som föreslås i propositionen är att endast andra sammanslutningar än närradioföreningar skall ha rätt att sända reklam. Något hinder för dessa sammanslutningar att -- i den form de önskar -- samverka när det gäller t.ex. annonsackvisition föreslås inte.
I motion K13 (c, kds) föreslås att sammanslutningar som inte sänder reklam i närradion skall vara befriade från avgift till staten. Enligt utskottets bedömning kommer många enskilda föreningar att avstå från möjligheten att sända reklam. Dessa föreningar bör bli avgiftsbefriade till staten i ärenden om närradio.
För att nödvändiga anpassningsåtgärder skall möjliggöras bör den föreslagna ändringen av 6 § närradiolagen, där principen om en sändningsmöjlighet för närradio per kommun fastslås, träda i kraft först den 1 januari 1994.
Myndighetsuppgifter
Regeringen föreslår att Närradionämnden tills vidare skall svara för myndighetsuppgifterna för lokalradion. Enligt förslaget skall nämnden ha hand om planering och tillståndsgivning, öva tillsyn över lokalradioverksamheten, pröva frågor om återkallelse av rätten att sända samt besluta om förelägganden att följa programreglerna. I propositionen hänvisas till förslaget i betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i ett om att en sammanhållen central myndighet skall inrättas som skall ersätta Radionämnden, Kabelnämnden och Närradionämnden. Beredningen av utredningens förslag pågår inom regeringskansliet.
Enligt utskottets mening är det mindre lämpligt att lägga myndighetsuppgifter för lokalradioverksamheten på ett organ som är starkt förknippat med närradions intressen. Det framstår inte heller som välbetänkt att den myndighet som prövar frågor om tillstånd och sändningsområden även skall granska efterlevnaden av regler för sändningarnas innehåll. Utskottet förordar därför en annan lösning av frågan om vilken eller vilka myndigheter som skall svara för de angivna uppgifterna enligt lokalradiolagstiftningen. Utskottet förordar dels att tillståndsgivning och granskningsverksamhet inte skall handhas av samma organ, dels att Närradionämnden inte skall svara för någon av dessa uppgifter.
Utskottet har övervägt det i ärendet framförda förslaget att uppgiften att meddela tillstånd att sända lokalradio skall läggas hos Telestyrelsen. Utskottet vill emellertid inte för närvarande föreslå en sådan ordning. Orsaken härtill är att utskottet inte vill föregripa beredningen av förslaget om förändrad myndighetsorganisation inom radio- och TV-området.
I avvaktan på förslag från regeringen om hur myndighetsfrågorna skall lösas på längre sikt bör därför, enligt utskottets mening, inrättas en tillfällig myndighet för planering och beslut om tillstånd. Den nya myndigheten bör benämnas Styrelsen för lokalradiotillstånd. Vid utseendet av ledamöterna i myndighetens styrelse bör regeringen ta hänsyn till personlig kompetens och integritet. Det är viktigt att det i styrelsen ingår personer med kunskaper och erfarenheter från olika sektorer av det svenska samhället så att styrelsen sammantaget representerar den kunskap och erfarenhet som är betydelsefull för uppgiften. Enligt utskottets mening bör kravet på egna kansliresurser för styrelsen kunna hållas lågt genom att styrelsen samarbetar med Telestyrelsen i tekniska frågor.
Tillsynen över efterlevnaden av reglerna om sändningarnas innehåll bör åvila Radionämnden. Nämnden har erfarenhet av liknande uppgifter i fråga om Sveriges Radio-företagen och TV 4. För att stärka rättssäkerheten bör det i lokalradiolagen införas en möjlighet att överklaga vitesförelägganden av Radionämnden till kammarrätten. Motsvarande möjlighet bör införas i närradiolagen i fråga om vitesföreläggande enligt den lagen. Det kan också finnas skäl för konstitutionsutskottet att i detta sammanhang överväga lämpligheten av att, då det gäller beslut om vitesföreläggande som fattas av Radionämnden med stöd av radiolagen, införa besvärsrätt till kammarrätten. Enligt radiolagen har Radionämnden tillgång till vitessanktioner om ett programföretag bryter mot vissa av radiolagens regler om annonser som sänds under annonstid i televisionen eller mot avtalsbestämmelser om sändning av sponsrade program. Även då det gäller den i proposition 1992/93:75 föreslagna lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten finns det enligt kulturutskottets mening skäl att överväga lämpligheten av att besvärsrätt införs till kammarrätten i fråga om vitesförelägganden.
Stockholm den 3 december 1992
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte Branting (fp), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Ingegerd Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Birgitta Wistrand (m), Birger Andersson (c) och Simon Liliedahl (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla s) anser att kulturutskottets yttrande bort ha följande lydelse:
Lokalradiolagstiftningen
Utskottet anser i enlighet med vad som anförs i den socialdemokratiska motionen K6 att regeringens förslag till lokalradiolagstiftning -- namnet reklamradiolagstiftning vore mera adekvat -- har stora brister. Enligt utskottets mening är bristerna så allvarliga att regeringsförslaget inte bör ligga till grund för lagstiftning.
Det är inte förvånande att förslaget är så bristfälligt, eftersom beredningsarbetet inte skötts av regeringen på ett godtagbart sätt. Som närmare utvecklas i motionen bestod arbetet i att en knapphändig diskussionspromemoria utarbetades inom Kulturdepartementet, varefter -- efter remissbehandling -- företrädare för de politiska partierna fick lämna synpunkter i ärendet. Tre sammanträden hölls under två veckor i september. Under den tidspress som rådde fanns inte utrymme för mer inträngande diskussioner eller möjligheter att inhämta kompletterande faktamaterial. Samrådet med oppositionspartierna blev närmast av proformakaraktär. Utskottet beklagar att regeringens sätt att förbereda propositionen haft den konsekvensen att förutsättningar för ett konstruktivt samarbete mellan det största oppositionspartiet, å ena sidan, och regeringspartierna, å andra sidan, inte funnits.
I det läge som uppstått har utskottet gjort bedömningen att det är nödvändigt föreslå att konstitutionsutskottet avstyrker förslaget till lokalradiolagstiftning. Riksdagen bör hos regeringen begära att det skyndsamt tillsätts en parlamentarisk utredning med uppdrag att lägga fram ett nytt förslag till sådan lagstiftning. Utredningsuppdraget bör bedrivas med utgångspunkt i de synpunkter utskottet anför i det följande.
Bristerna i regeringsförslaget är i första hand att internationella erfarenheter av reklamradio inte redovisas, att en bedömning av den tänkbara reklammarknaden inte görs, att principresonemang och analys av målkonflikter förekommer sparsamt och att de frekvenstekniska frågorna behandlas lättvindigt.
I det följande redovisar utskottet i korthet sin syn på de frekvenstekniska frågorna och på vissa av de konkreta förslag i övrigt som läggs fram i propositionen.
Regeringens förslag om en etappvis fördelning av sändningstillstånd skapar onödigtvis problem för branschen, eftersom de sökande som först får tillstånd får en klar konkurrensfördel. Utskottet anser att med en god planering det bör vara möjligt att redan i första fördelningsomgången fördela avsevärt fler tillstånd än 60.
Då det gäller frekvensplaneringen är det nödvändigt att redan i detta sammanhang ställa upp principer för planeringen inte minst för att övergången till digital teknik skall underlättas och för att public service-företaget på ljudradioområdet i första hand skall få goda möjligheter att gå över till digitala sändningar. Utskottet erinrar om att regeringen föreslår att tillståndsperioden för lokalradio skall vara åtta år.
Utskottet anser att, för att motverka nätverksbildningar, minst 70 % av programmen bör produceras vid reklamradiostationen. Propositionens förslag om en egenproduktion på en tredjedel av sändningstiden varje dygn kan lätt kringgås exempelvis genom utnyttjande under natten av en självspelande CD-apparat.
Av propositionen framgår att inte någon tillståndshavare kan räkna med att få en automatisk förlängning av sitt tillstånd. Utformningen av regeringsförslaget ger en felaktig bild av vad som är avsett enligt propositionen.
Mediepolitiska och frekvenstekniska skäl talar för att tillståndsperiodens längd skall vara sex år i stället för åtta år.
Regeringens förslag till ägarbegränsning är otillräckligt för att effektivt motverka den ägarkoncentration varom i andra sammanhang enighet råder.
I ett inledande skede bör det vara möjligt att avstå från en lagreglerad begränsning av reklamens omfattning under dygnet. Reklammängden är självreglerande, eftersom lyssnare stöts bort om det förekommer alltför mycket reklam i sändningarna från en radiostation.
I likhet med vad som gäller i den marksända televisionen bör åsiktsreklam vara förbjuden i lokalradion.
Regeringens förslag till urvalskriterier vid tillståndsgivning och till tillståndsmyndighet kan inte godtas. Det är inte godtagbart att möjligheten att få tillstånd skall bli beroende av den sökandes ekonomiska styrka. Vidare anser utskottet att det inte bör vara en central myndighet som fördelar tillstånden. Lokalradion skall vara lokalt förankrad. Utskottet anser därför att länsstyrelsen bör vara tillståndsmyndighet.
Ett urval sökande bör kunna ske efter de principer som anges i motion K6. Principerna är följande.
1. Alla sökande som har en godtagbar finansiering skall betraktas som likvärdiga. Med godtagbar finansiering menas att varje sökande skall disponera minst 500 000 kr vid sändningsstarten.
2. Om det finns flera sökande till ett och samma tillstånd skall länsstyrelsen undersöka förutsättningarna för ett samgående. Sökande som är villiga att samverka skall ha förtur.
3. Om samgående inte är aktuellt, skall tillståndet ges till den sökande som bedöms ge mest utrymme åt lokal rapportering och bevakning. Om flera tillstånd delas ut på en ort skall länsstyrelsen eftersträva ett samlat radioutbud på sändningsorten, som kan förväntas tillgodose olika smakriktningar.
Närradiolagstiftningen
Det är tillfredsställande att regeringen i propositionen går ifrån inställningen att närradion skall vara reklamfri. Självfallet måste föreningslivet få samma möjlighet att sända reklam som lokalradion.
Goda skäl finns för att låta regelverken för närradion och reklamradion bli så likartade som möjligt. För närradions del bör med vissa jämkningar reklamreglerna i propositionen godtas. När regeringen efter förnyad utredning lägger fram nytt förslag till lokalradiolagstiftning kan det finnas skäl att jämka reklamreglerna för närradion så att så långt möjligt samstämmighet med lokalradions motsvarande regler uppnås.
Den stora bristen i regeringsförslaget då det gäller regler för reklam i närradion är att närradioföreningarna inte skall få sända reklam. Den roll som närradioföreningarna bör spela då det gäller reklam utvecklas närmare i motion K6.
I övrigt bör reklamreglerna för närradion jämkas i enlighet med de synpunkter som angetts för lokalradion. Således bör bestämmelsen i 10c § förslaget till lag om ändring i närradiolagen -- att högst tio procent av en sammanslutnings sändningstid per dygn får avse annonser under annonstid -- utgå.
De ändringar i närradiolagstiftningen som skall göra det möjligt för föreningslivet att sända reklam i närradion bör träda i kraft den 1 januari 1993. Detta stämmer överens med vad som föreslagits i propositionen.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Elisabeth Persson (v) anför:
Som anförs i motion K7 av företrädare för Vänsterpartiet är det svårt att i dag avgöra hur stort intresse det kommer att finnas för att förvärva tillstånd att sända privat lokalradio och hur en sådan radio kommer att utformas. Detta bör dock inte hindra att riksdag och regering tar ansvar för att utforma en lag på området som både, så långt det är möjligt, tillgodoser yttrandefriheten i vid mening och tillgodoser mottagarnas önskemål om bredd och variation i programutbudet. Dessa synpunkter stämmer överens med vad som anförs i propositionen.
Härutöver vill jag inledningsvis anföra att utskottsbehandlingen inte i något väsentligt avseende gett mig anledning till omprövning av de ståndpunkter som angetts i motion K7.
Jag tar i det följande upp vissa av de centrala frågor som behandlas i propositionen och motionerna. Detta gäller främst lokalradion men i vissa avseenden även närradion. I övrigt hänvisar jag till motion K7.
Det är uppenbart att man måste sträva efter att redan i första fördelningsomgången fördela fler tillstånd än de 60 som anges i propositionen. Målet måste vara att söka tillgodose önskemål om tillstånd inom alla de områden där ett intresse finns.
Självfallet får strävan efter att tillgodose önskemålen dock inte leda till att omsorgen om en god frekvensplanering eftersätts. Stor hänsyn måste tas till att Sveriges Radios verksamhet inte skall behöva försämras som en följd av att en teknisk anpassning måste ske till den nya lokalradioverksamheten. Det måste i sammanhanget beaktas att frekvenser inte får utdelas om de ligger så nära varandra att personer med äldre radioapparater har svårt att kunna ta in de olika stationerna störningsfritt.
Regeringens förslag till lokalradiolagstiftning är enligt min mening inte tillräckligt långtgående för att motverka ägarkoncentration och massmediehegemoni. En mera långtgående lagstiftning behövs, eftersom regeringens förslag ger alltför stort utrymme för ett kringgående av de bestämmelser som syftar till att förebygga eller motverka ägarkoncentration.
Regeringens förslag till urval bland sökande till lokalradiotillstånd kan inte godtas. Det föreslagna auktionsförfarandet för att fördela sändningstillstånden mellan flera behöriga sökande till ett ledigförklarat sändningsområde gynnar varken den lokala anknytningen, mångfalden eller yttrandefriheten. Det är inte heller försvarligt att den årliga avgiften, som kommer att ligga fast så länge sändningstillståndet gäller, blir olika för tillståndshavarna och beroende av den ekonomiska kapaciteten hos de olika intressenterna just vid budgivningen. I enlighet med vad som anförs i motion K7 bör regeringen snarast återkomma med förslag till fördelning av sändningsrätterna där det görs en bedömning av de sökandes avsikter med verksamheten och där det tas hänsyn till de olika intressenternas planerade programkoncept och profilering. En opartisk instans, exempelvis länsstyrelsen i varje län, bör få i uppgift att fördela sändningstillstånden.
För att erfarenheterna från den första tidens lokalradioverksamhet snabbt skall kunna tas till vara bör tillståndstiden vara högst fem år. I propositionen har föreslagits åtta år.
För att undvika likriktning och monopolisering av programinnehållet är det berättigat att ställa kravet på lokalradiostationerna att en betydande del av innehållet skall vara lokalt producerat och överensstämma med de intentioner som legat till grund för tillståndsgivningen. Minst 50 % av programproduktionen skall enligt min mening vara lokalt producerad. Allvarliga och upprepade överträdelser av en sådan regel bör kunna leda till indragning av sändningstillstånd.
Liksom i fråga om närradion bör möjlighet att återkalla sändningstillstånd finnas om ett tillstånd används för organiserad rasism eller annan främlingsfientlig aktivitet.
Såväl för lokalradion som för närradion måste regler som förbjuder reklam som specifikt vänder sig till barn finnas. Sådana regler finns redan på televisionsområdet.
På televisionsområdet finns också regler som förbjuder åsiktsreklam. Sådana regler bör också införas för lokalradion.
Av det föregående framgår att jag har väsentliga invändningar mot lokalradioförslaget i propositionen. Detta kan därför inte läggas till grund för lagstiftning. Efter förnyad utredning bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med förslag till sådan lagstiftning.
Mina anmärkningar mot regeringens förslag till närradiolagstiftning är, som framgår av det föregående, inte omfattande rent lagtekniskt. Det bör därför vara möjligt att nu genomföra närradiolagstiftningen, sedan de jämkningar vidtagits i förslaget som jag förordat i det föregående. Reklam i närradion bör således bli tillåten från det kommande årsskiftet. Därigenom ökas föreningslivets möjligheter att finansiera sin verksamhet.
KONSTITUTIONSUTSKOTTET 75>PM 00>KANSLIET 75>1993-01-14 Bilaga 4
Lagtextändringar som föranleds av kulturutskottets yttrande över proposition 1992/93:70 Privat lokalradio
Bakgrund till promemorian
Kulturutskottet har den 3 december 1992 yttrat sig till konstitutionsutskottet över proposition 1992/93:70 Privat lokalradio jämte vissa motioner.
I sitt yttrande anför kulturutskottet att förslag som framförts motionsvägen ger anledning till vissa jämkningar i regeringsförslagen. Kulturutskottet förordar vissa ändringar såvitt gäller 1. antalet sändningstillstånd, 2. tillståndsgivande myndighet, 3. urval bland sökande, 4. regler för reklam och sponsring, 5. förändrade ägarförhållanden under tillståndstiden, 6. närradions ställning, 7. rätt att överklaga vitesförelägganden.
Vad först gäller punkten 1 skall här erinras om att ärendet till riksdagen inte omfattar det förslag i fråga om antalet sändningstillstånd och hur de bör fördelas som regeringen lägger fram i avsnittet 3.2 om sändningsområden i propositionen (s. 9--14).
När det gäller punkterna 2--7 rör vad kulturutskottet förordat olika föreskrifter i propositionens lagförslag. Denna promemoria har på konstitutionsutskottets uppdrag utarbetats inom konstitutionsutskottets kansli. I promemorian behandlas det behov av ändringar i lagförslagen som föranleds av kulturutskottets yttrande. Vidare läggs förslag till lagtextändringar fram. I några fall har ändringarna inget samband med kulturutskottets förslag utan är främst av redaktionell natur.
Tillståndsgivande myndighet
Regeringens förslag
Regeringen föreslår att Närradionämnden tills vidare skall svara för myndighetsuppgifterna för lokalradion. Enligt förslaget skall nämnden ha hand om planering och tillståndsgivning, öva tillsyn över lokalradioverksamheten, pröva frågor om återkallelse av rätten att sända samt besluta om förelägganden att följa programreglerna. I propositionen hänvisas till förslaget i betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i ett om att en sammanhållen central myndighet skall inrättas som skall ersätta Radionämnden, Kabelnämnden och Närradionämnden. Beredningen av utredningens förslag pågår inom regeringskansliet.
Kulturutskottets yttrande
Enligt kulturutskottets mening är det mindre lämpligt att lägga myndighetsuppgifter för lokalradioverksamheten på ett organ som är starkt förknippat med närradions intressen. Det framstår enligt kulturutskottet inte heller som välbetänkt att den myndighet som prövar frågor om tillstånd och sändningsområden även skall granska efterlevnaden av regler för sändningarnas innehåll. Utskottet förordar därför en annan lösning av frågan om vilken eller vilka myndigheter som skall svara för de angivna uppgifterna enligt lokalradiolagstiftningen. Utskottet förordar dels att tillståndsgivning och granskningsverksamhet inte skall handhas av samma organ, dels att Närradionämnden inte skall svara för någon av dessa uppgifter.
Kulturutskottet har övervägt det i ärendet framförda förslaget att uppgiften att meddela tillstånd att sända lokalradio skall läggas hos Telestyrelsen. Utskottet vill emellertid inte för närvarande föreslå en sådan ordning. Orsaken härtill är att utskottet inte vill föregripa beredningen av förslaget om förändrad myndighetsorganisation inom radio- och TV-området.
I avvaktan på förslag från regeringen om hur myndighetsfrågorna skall lösas på längre sikt bör därför, enligt kulturutskottets mening, inrättas en tillfällig myndighet för planering och beslut om tillstånd. Utskottet anser att den nya myndigheten bör benämnas Styrelsen för lokalradiotillstånd. Vid utseendet av ledamöterna i myndighetens styrelse bör regeringen ta hänsyn till personlig kompetens och integritet. Utskottet anser vidare att det är viktigt att i styrelsen ingår personer med kunskaper och erfarenheter från olika sektorer av det svenska samhället så att styrelsen sammantaget representerar den kunskap och erfarenhet som är betydelsefull för uppgiften. Enligt utskottets mening bör kravet på egna kansliresurser för styrelsen kunna hållas lågt genom att styrelsen samarbetar med Telestyrelsen i tekniska frågor. Tillsynen över efterlevnaden av reglerna om lokalradiosändningarnas innehåll bör enligt utskottet vara en uppgift för Radionämnden.
Behov av ändringar i lagförslagen
Kulturutskottets förslag innebär redaktionella ändringar i regeringens förslag till lokalradiolag (4, 5, 8--13, 17--19, 21, 29--31, 34, 37 och 39 §§ samt övergångsbestämmelserna) och lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden (6 a § och 6 b §). Ändringarna innebär att Närradionämnden ersätts med Styrelsen för lokalradiotillstånd i de bestämmelser som rör Närradionämnden i dess egenskap av tillståndsmyndighet och med Radionämnden i de bestämmelser som rör Närradionämnden i dess egenskap av tillsynsmyndighet.
Urval bland sökande
Regeringens förslag
Den som får tillstånd skall enligt regeringens förslag betala en årlig avgift på minst 40 000 kr. Om det finns flera behöriga sökande till ett ledigförklarat sändningsområde skall den sökande som åtar sig att erlägga den högsta årliga avgiften till staten erhålla tillståndet. Förfarandet skall ha formen av en öppen och offentlig auktion där alla sökande är medvetna om vad övriga sökande bjuder. Sökandena skall få ange vilket årligt belopp de är beredda att erlägga i avgift till staten. Den sökande som erbjuder sig att betala det högsta beloppet erhåller tillståndet.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet delar regeringens uppfattning att metoden med auktion är den som bör tillämpas i de fall då det finns flera sökande till ett sändningsområde. Utskottet föreslår dock att urvalsproceduren kompletteras med möjlighet för sökande att överväga om de vill gå samman om ett tillstånd. När tiden för ansökan har gått ut bör myndigheten informera de sökande om vilka övriga sökande är. De bör också underrättas om att de har möjlighet att inom viss kort tid, förslagsvis fyra veckor, komma in med samordnade ansökningar. Därmed skapas möjlighet för intressenterna att genom samgående reducera antalet sökande. Skulle det efter den nya ansökningsfristens slut fortfarande finnas flera sökande bör enligt utskottet auktion äga rum enligt de i propositionen föreslagna reglerna.
Kulturutskottet anser vidare att en så hög avgift som 40000 kr kan fungera som hinder för radiosändningar på små och medelstora orter. En sänkning av minimiavgiften kan leda till att det blir fler tillstånd och därmed till att de samlade avgiftsintäkterna hålls uppe. Eftersom utskottet föreslår att vissa av innehållsreglerna i regeringsförslaget skall utgå minskar behovet av kontroll. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att den lägsta årliga avgiften fastställs till 20 000 kr.
Behov av ändringar i lagförslagen
Reglerna om auktion i regeringens förslag till lokalradiolag finns i både 12 och 13 §§. Rubriken "Auktion" närmast före 13 § bör därför sättas närmast före 12 §. Bestämmelsen i 12 § första stycket om avvisande av ansökan får då en naturligare plats i 11§ och bör föras in där som ett andra stycke. Kulturutskottets förslag om samordning av ansökningarna föranleder en ny lydelse av bestämmelsen i andra stycket i 12 § i regeringens förslag. Bestämmelsen bör utgöra paragrafens första stycke och få följande lydelse:
"Om två eller fler ansökningar finns när ansökningstiden har gått ut, skall Styrelsen för lokalradiotillstånd bereda sökandena tillfälle att före en viss dag samordna ansökningarna. Om det efter den dagen alltjämt finns två eller fler ansökningar, skall styrelsen kalla sökandena till en auktion. I kallelsen skall anges sista dag för anmälan om deltagande i auktionen."
Om tillståndsmyndigheten har meddelat beslut om avvisning av en ansökan får enligt 13 § andra stycket auktionen inte hållas förrän beslutet har vunnit laga kraft. Denna föreskrift har en naturligare plats i 12 § och bör föras in där som ett andra stycke.
Bestämmelsen om en minimiavgift om 40000 kr finns i 15 § första stycket i regeringens förslag till lokalradiolag. Kulturutskottets förslag innebär att avgiften i stället bör anges till 20000 kr.
Regler för reklam och sponsring
Regeringens förslag
Regeringen föreslår att följande regler i fråga om reklam och sponsring skall gälla för lokalradion.
1. Den som sänder lokalradio får inte i en sändning mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse (24 § första stycket första meningen). 2. Om ett program helt eller delvis har bekostats av annan än den som bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i början och i slutet av programmet (24 § första stycket andra meningen). 3. Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas under särskilt markerad annonstid (25 §). 4. Av en annons som sänds under annonstid skall framgå i vems intresse sändningen sker (26 § första stycket). 5. I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer (26 § andra stycket). 6. Högst tio procent av sändningstiden per dygn får avse annonser under annonstid (27 § första stycket). 7. Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter (27 § andra stycket). 8. Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda signaturen har frånräknats (28§).
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet konstaterar att de föreslagna reglerna har olika syfte. Reglerna i punkterna 1--5 syftar till att lyssnaren skall kunna klart urskilja program som tillståndshavaren sänder på uppdrag av andra, eller program där någon annan än tillståndshavaren har medverkat i finansieringen. Utskottet anser att dessa regler bör gälla för lokalradion.
Reglerna i punkterna 6--8 syftar till att på olika sätt reglera reklamens mängd. Kulturutskottet hänvisar till motion K6 (s) vari anförs att regler av detta slag är onödiga, eftersom en radiostation som sänder för mycket reklam skulle svikas av publiken. Enligt motionen skulle reklammängden därför vara självreglerande. Utskottet finner att detta resonemang i princip har fog för sig och anser att de regler som anges i punkterna 6 och 8 därför inte bör tas in i lokalradiolagen. Däremot anser utskottet att det finns anledning att särskilt reglera hur stor del av sändningstiden som varje timme får utgöras av annonser. En bestämmelse av det innehåll som upptagits i punkten 7 bör således tas in i lokalradiolagen.
Behov av ändringar i lagförslagen
Kulturutskottets förslag innebär att bestämmelserna i 27 § första stycket och 28 § i regeringens förslag till lokalradiolag utgår.
Förändrade ägarförhållanden under tillståndstiden
Regeringens förslag
Enligt regeringens förslag skall den som redan har ett tillstånd att sända lokalradio inte kunna få ännu ett sådant tillstånd (5§). Vidare skall staten, landsting och kommun inte kunna få tillstånd att sända lokalradio. Detsamma gäller programföretag med tillstånd att bedriva rundradiosändning enligt 5 § radiolagen (6 §). Begränsningarna gäller såväl för de nämnda rättssubjekten direkt som för företag i vilka de på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamma har ett bestämmande inflytande. Tillstånd föreslås inte heller kunna ges till den som ger ut en dagstidning eller till den som har ett bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller till företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande inflytande (7 §). De föreslagna behörighetsreglerna skall också gälla om någon vill överlåta ett tillstånd (18 §).
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet pekar på att regeringens förslag inte hindrar att någon som t.ex. redan har ett tillstånd förvärvar ett annat företag som har tillstånd och att syftet med bestämmelsen därmed lätt skulle kunna kringgås. I sitt yttrande anför utskottet vidare följande:
Enligt utskottets mening är det angeläget att möjligheten att motverka nätverksbildningar och andra former av dominans finns inte bara vid tillståndstillfället utan under hela tillståndstiden. Därför bör det införas en möjlighet för tillståndsmyndigheten att återkalla tillståndet om en tillståndshavare enligt 5 § eller 6 § lokalradiolagen inte skulle vara behörig att erhålla tillstånd om det utlystes på nytt. Om behörighetsbristen beror på att den som direkt eller indirekt har tillstånd har förvärvat ännu ett eller flera företag med tillstånd eller skaffar sig det dominerande inflytandet i ännu ett eller flera företag med tillstånd, bör de sist meddelade tillstånden återkallas. Detsamma bör gälla om bristen i behörighet förelegat redan vid tillståndsgivningen men då inte observerats.
Om förutsättningar för att återkalla tillståndet finns bör förlängning av tillståndet vid tillståndsperiodens slut självfallet inte ske.
Beslut om återkallelse eller om att inte förlänga tillstånd bör kunna överklagas enligt vanliga regler.
Som tidigare nämnts kan enligt bestämmelserna i 7 § i regeringens förslag till lokalradiolag tillstånd inte ges till den som ger ut en dagstidning eller till den som har ett bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller till företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande inflytande. I sitt yttrande tar kulturutskottet upp frågan om återkallelse av tillstånd om tillståndshavaren enligt 7 § inte skulle vara behörig att erhålla tillstånd, om det utlystes på nytt. Utskottet anser att någon möjlighet att återkalla sändningstillståndet inte bör införas i dessa fall. Som skäl för denna ståndpunkt hänvisar utskottet till följande uttalande av Lagrådet: När det sedan gäller frågan om begränsningen för dagstidningsföretagen är förenlig med tryckfrihetsförordningen kan konstateras att beträffande etableringsrätten för tidningar endast sådana begränsningar som framgår av förordningen är tillåtna. Den föreslagna begränsningen hindrar inte någon, inte heller en radiostation, från att starta en tidning. Frågan är emellertid om det förhållandet att ett dagstidningsföretag inte kan få tillstånd att sända lokalradio skall betraktas som en begränsning av etableringsfriheten.
Det förhållandet att man begränsar tidningsföretagens möjligheter att bedriva viss annan verksamhet än tidningsutgivning kan enligt lagrådets mening inte ses som en begränsning av etableringsfriheten under förutsättning att begränsningsåtgärden inte framstår som riktad just mot denna frihet. I förevarande fall har lagrådet i det föregående funnit att begränsningen får anses vara föranledd av ett särskilt viktigt skäl med avseende just på yttrandefriheten och informationsfriheten. Vid sådant förhållande kan begränsningen inte anses strida mot tryckfrihetsförordningen.
Behov av ändringar i lagförslagen
Den som genom ett tillstånd har fått rätt att bedriva en verksamhet bör också i allmänhet kunna lita på att han får använda sig av denna rätt under hela tillståndstiden. I viss utsträckning måste det dock vara tillåtet att återkalla ett tillstånd då förutsättningarna för tillståndet har ändrats. Exempel på sådana ingrepp i rätt som grundar sig på tillstånd finns i 23 och 24 §§ miljöskyddslagen (1969:387) och 18§ fjärde stycket naturvårdslagen (1964:822). Vidare kan nämnas 29§ i regeringens nu aktuella förslag till lokalradiolag. Kulturutskottets förslag i fråga om återkallelse av sändningstillstånd tar också främst sikte på omständigheter som har inträffat efter det att tillståndet meddelades.
Föreskrifterna i 5 och 6 §§ om begränsningar av behörigheten att få tillstånd att sända lokalradio i propositionens förslag till lokalradiolag har ett konstitutionellt stöd i 3 kap. 2§ första stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Där föreskrivs nämligen att rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Som förutsättning för att en sådan begränsning i sändningsrätten kan införas gäller dock enligt 3kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen att begränsningen står i överensstämmelse med föreskrifterna i 2 kap. 12 § andra--femte styckena och 13 § regeringsformen. Begränsningen får således bara göras för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Endast om särskilt viktiga skäl föranleder det, får yttrandefriheten och informationsfriheten begränsas.
Behörighetsbegränsningarna syftar främst till att tillgodose intresset att motverka dominans över nyhetsförmedling och opinionsbildning. Detta intresse har angetts vara ett sådant särskilt viktigt skäl som enligt 2 kap. 13 § regeringsformen kan föranleda begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten. Enligt regeringen överensstämmer förslaget också med övriga nämnda bestämmelser i 2 kap. regeringsformen. Lagrådet har godtagit dessa uppfattningar och har uttalat att begränsningarna får anses vara förenliga med yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt Lagrådet får begränsningarna anses ligga väl i linje med bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen om att det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.
Kulturutskottets förslag syftar till att hindra nätverksbildningar och andra former av dominans. Ett sändningstillstånd skall således kunna återkallas, om tillståndshavaren skulle brista i behörighet enligt 5 eller 6 §, om tillståndet lystes ut på nytt. För att tillgodose nämnda syfte måste det även vara möjligt att återkalla tillstånd, om någon, som själv inte är tillståndshavare, ensam skaffar sig det dominerande inflytandet över två eller flera företag med tillstånd att sända och därigenom kommer att förfoga över två eller flera tillstånd. Vad utskottet har anfört om vad som skall gälla om behörighetsbristen beror på att den som direkt eller indirekt har tillstånd har förvärvat ännu ett eller flera företag med tillstånd eller skaffar sig det dominerande inflytandet i ännu ett eller flera företag med tillstånd, tyder på att förslaget har denna innebörd. Också om något av de organ som nämns i 6 § ensamt skaffar sig det dominerande inflytandet över ett företag med sändningstillstånd, bör det i konsekvens med detta vara möjligt att återkalla sändningstillståndet.
Kulturutskottets förslag innebär en avsevärd skärpning i förhållande till propositionen. Behörighetsbegränsningarna i regeringens förslag har enbart betydelse vid själva tillståndstillfället. Genom utskottets förslag får de betydelse för hela tillståndstiden. Om sändningsverksamheten fortsätter efter det att tillståndet har återkallats, kan straffansvar enligt 21 § 4 radiolagen bli aktuellt. En annan omständighet att uppmärksamma är att en eller flera radiostationers rätt att sända kan upphöra på grund av omständigheter som de för sändningsverksamheten direkt ansvariga inte råder över. Om någon med eller utan eget sändningstillstånd förvärvar ett eller flera företag med sändningstillstånd eller skaffar sig det dominerande inflytandet över ett eller flera företag med sändningstillstånd, kan myndigheten nämligen återkalla tillstånden från företagen, även om de som verkar i företagen själva inte har kunnat påverka de förhållanden som utgör grunden för återkallelsen. Den enda begränsningen är att det först meddelade tillståndet inte får återkallas.
Skälet för de av kulturutskottet förordade återkallelsereglerna är att förhindra att syftet med behörighetsreglerna kringgås. Även återkallelsereglerna motiveras sålunda av intresset att motverka dominans över nyhetsförmedling och opinionsbildning. Som nämnts har detta intresse bedömts vara ett sådant särskilt viktigt skäl som enligt 2 kap. 13 § regeringsformen kan föranleda begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten. Återkallelseregler med den nämnda innebörden får anses vara förenliga med yttrandefrihetsgrundlagen. Bestämmelser som ger staten möjlighet att vidta åtgärder så att en radiostation måste upphöra med en i och för sig lovlig verksamhet är emellertid från yttrandefrihetsrättslig synpunkt av ingripande natur, även när syftet är att främja mångfald i nyhetsförmedling och opinionsbildning. Som förutsättning för lagstiftning av detta slag gäller, som tidigare har nämnts, att den inte går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och att den inte heller sträcker sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Man kan inte utesluta att det någon gång kan förekomma fall där en återkallelse som grundas på behörighetsbrist som anges i 5 § inte står i rimlig proportion till det som återkallelseregleringen avser att hindra (jfr 1kap. 5§ yttrandefrihetsgrundlagen). Regleringen bör därför inte vara helt undantagslös. Med hänsyn härtill bör bestämmelserna utformas så att tillståndsmyndigheten skall kunna underlåta återkallelse av tillstånd på grund av behörighetsbrist som anges i 5§, om återkallelsen framstår som en alltför ingripande åtgärd. Några skäl för en sådan undantagsregel torde dock inte föreligga om staten, kommun eller annat i 6§ angivet organ har kommit att förfoga över sändningstillstånd.
Som motiv till att inte föreslå någon regel om återkallelse av tillstånd för de fall av behörighetsbrist som avses i 7 § lokalradiolagen (dagstidningsfallen) hänvisar kulturutskottet till vad Lagrådet anfört i frågan om huruvida bestämmelserna om begränsningar för dagstidningsföretagen i nämnda paragraf är förenliga med tryckfrihetsförordningens regler om etableringsfrihet för tidningar. Enligt Lagrådets mening kan det förhållandet att man begränsar tidningsföretagens möjligheter att bedriva viss annan verksamhet än tidningsutgivning inte ses som en begränsning av etableringsfriheten under förutsättning att begränsningsåtgärden inte framstår som riktad just mot denna frihet. Hänvisningen till lagrådsuttalandet bör förstås så att en möjlighet att återkalla tillstånd att sända i dessa fall kan uppfattas som en åtgärd som riktar sig mot tidningsutgivningen. Regeringens förslag till begränsning hindrar ju inte en tillståndshavare att starta en dagstidning. Om han gör det och därmed skulle riskera att få sitt sändningstillstånd återkallat, skulle återkallelsen kunna uppfattas som en åtgärd som riktar sig mot tidningsutgivningen. Regler med sådan innebörd kommer därmed i konflikt med de principer som ligger till grund för tryckfrihetsförordningens bestämmelser om etableringsrätten för tidningar.
Dagstidningsföretag kan emellertid förekomma även i fall där de behörighetsbrister som anges i 5 och 6 §§ uppkommer. Ett företag som ger ut en eller flera dagstidningar skulle t.ex. kunna skaffa sig det dominerande inflytandet över flera företag med sändningstillstånd. Detta väcker frågan om en återkallelse av sändningstillstånd i sådana fall kan framstå som riktad mot tidningsutgivningen och därmed kan komma i konflikt med nyssnämnda tryckfrihetsrättsliga principer. I så fall skulle det vara nödvändigt att komplettera bestämmelserna om återkallelse av sändningstillstånd med en undantagsregel av innebörd att återkallelse på grund av att någon ensam har ett bestämmande inflytande i företag som avses i 5 och 6 §§ inte får ske, om företaget ger ut en dagstidning. Detta skulle i vissa fall förta effekten av bestämmelserna om återkallelse av sändningstillstånd. Mot tanken att återkallelser i dessa fall skulle vara riktade mot tidningsutgivningen kan anföras att 5 och 6 §§ till skillnad från 7 § inte särbehandlar dagstidningsföretagen. Dagstidningsföretagen kommer således inte i ett sämre läge än andra företag vid tillämpning av en återkallelseregel som grundar sig på 5 och 6 §§. Inte heller i dessa fall får det först meddelade tillståndet återkallas. Med ett sådant betraktelsesätt erfordras inte någon undantagsregel av nyss nämnt slag.
Som framgår av det föregående bör det vara tillåtet att återkalla tillstånd, om förutsättningarna för tillståndet har ändrats. Det skulle dock strida mot principerna för rättsordningen, om ett tillstånd kunde återkallas när nya omständigheter inte har inträffat och den som har sökt och fått tillståndet inte har vilselett tillståndsmyndigheten. Återkallelsereglerna bör därför utformas så att de inte ger utrymme för återkallelse i fall där tillståndsmyndigheten har ändrat sig och vill återkalla tillståndet men där varken vilseledande eller nya omständigheter har förekommit. Detsamma bör gälla då ett tillstånd har överlåtits och tillståndsmyndigheten har godkänt överlåtelsen.
I 29 § i propositionens förslag till lokalradiolag anges i tre olika punkter vissa förutsättningar då ett tillstånd att sända lokalradio kan återkallas. Det gäller främst fall då tillståndet inte utnyttjas eller då utgivare för programverksamheten saknas. De regler om återkallelse av sändningstillstånd som föranleds av kulturutskottets förslag bör föras in i den paragrafen och där utgöra andra och tredje styckena. Som framgått av det föregående föreslås att 28 § i regeringens förslag till lokalradiolag skall utgå. Förevarande paragraf bör därför erhålla beteckningen "28§".
Andra och tredje styckena i den sålunda som 28 § betecknade paragrafen bör få följande lydelse:
"Förfogar någon direkt eller genom företag, i vilket han på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, över mer än ett tillstånd att sända lokalradio, skall Styrelsen för lokalradiotillstånd återkalla det eller de tillstånd som har meddelats efter det första tillståndet, om inte återkallelsen framstår som en alltför ingripande åtgärd. Förfogar staten, landsting, kommun eller ett programföretag med tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) direkt eller genom företag, i vilket ett sådant organ på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett bestämmande inflytande, över ett tillstånd att sända lokalradio, skall styrelsen återkalla detta tillstånd.
Om Styrelsen för lokalradiotillstånd har meddelat ett tillstånd att sända lokalradio eller har medgivit en överlåtelse av ett sådant tillstånd trots att det förelåg en behörighetsbrist enligt 5 eller 6§, får tillståndet återkallas med stöd av andra stycket, bara om beslutet om tillståndet eller medgivandet påverkats av felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren."
För att återkallelsereglerna skall kunna tillämpas effektivt fordras att tillståndsmyndigheten kan skaffa sig kunskap om sådana omständigheter som utgör grund för återkallelse. I lagen bör därför föras in en bestämmelse om skyldighet för tillståndshavaren att på begäran lämna tillståndsmyndigheten uppgifter om sitt innehav av aktier eller andelar i företag som har tillstånd att sända lokalradio och om avtal som innebär att han ensam har ett bestämmande inflytande i företaget. Ett företag som är tillståndshavare bör också vara skyldigt att lämna uppgifter om sådana innehav av aktier eller andelar i företaget och avtal som innebär att någon ensam har ett bestämmande inflytande i företaget. Uppgiftsskyldigheten bör vara vitessanktionerad.
Föreskrifter om en sådan uppgiftsskyldighet kan grundas på 3 kap. 2§ första stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Som tidigare nämnts får rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd enligt denna grundlagsregel regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända.
Bestämmelsen om uppgiftsskyldighet bör betecknas "29 §" och få följande lydelse:
"En tillståndshavare skall på uppmaning av Styrelsen för lokalradiotillstånd lämna uppgifter om sitt innehav av aktier eller andelar i företag som har tillstånd att sända lokalradio och om avtal som han har träffat med ett sådant företag. Ett företag som är tillståndshavare skall också på uppmaning av styrelsen lämna uppgifter om sådana innehav av aktier eller andelar i företaget och avtal som innebär att någon ensam har ett bestämmande inflytande i företaget.
Om tillståndshavaren inte rättar sig efter en uppmaning enligt första stycket, får Styrelsen för lokalradiotillstånd förelägga vite."
I 8 § i regeringens förslag till lokalradiolag finns bestämmelser om rätt för en tillståndshavare att få sitt tillstånd förlängt med ytterligare en tillståndsperiod. Kulturutskottets förslag innebär att paragrafen bör kompletteras med en föreskrift om att tillståndet inte skall förlängas, om det finns grund för återkallelse av tillståndet.
Närradions ställning
Regeringens förslag
Enligt förslagen i propositionen bör i fråga om reklam och sponsring i närradion gälla i stort sett samma regler som för lokalradion. Som framgått av det föregående föreslås för lokalradions del en regel som innebär att inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter. Någon sådan regel föreslås dock inte för närradion.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet delar den i propositionen redovisade uppfattningen om samstämmighet -- med undantag av åttaminutersregeln -- mellan lokalradions och närradions regler. I enlighet med den bedömning utskottet gjort i fråga om lokalradion föreslår dock utskottet att regeringens förslag till närradiolag bör ändras så att de lagbestämmelser som svarar mot 27 § första stycket och 28 § i regeringens förslag till lokalradiolag utgår.
För att nödvändiga anpassningsåtgärder skall möjliggöras bör enligt kulturutskottet den föreslagna ändringen av 6 § närradiolagen, där principen om en sändningsmöjlighet för närradio per kommun fastslås, träda i kraft först den 1 januari 1994.
Behov av ändringar i lagförslagen
Kulturutskottets förslag innebär att 10 c § och 10 d § i regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen utgår och att ikraftträdandebestämmelsen till lagen bör få följande lydelse, om ikraftträdandet förskjuts med tre månader:
"Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 § den 1 april 1994, och i övrigt den 1 april 1993. I fråga om radioprogram som sänts före den 1 april 1993 tillämpas äldre bestämmelser."
I detta sammanhang bör nämnas att 10 §, 10 a § och 10 b § i regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen innehåller bestämmelser där uttrycket "annonstid" används. Förslaget innehåller dock ingen definition av detta begrepp. Efter mönster av 2 § förslaget till lokalradiolag bör därför i 1 § närradiolagen som ett tredje stycke föras in en bestämmelse av följande lydelse:
"Med annonstid förstås sändningstid som inleds och avslutas av en särskild signatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra."
Rätt att överklaga vitesförelägganden
Regeringens förslag
Regeringens förslag till lokalradiolag innehåller bestämmelser om vitesföreläggande i 30 och 31 §§. Om en tillståndshavare bryter mot bestämmelser om sändningarnas innehåll och om reklam och sponsring i lokalradiolagen får Närradionämnden enligt den paragrafen förelägga honom att följa bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med vite (30 §). En tillståndshavare skall på uppmaning av Närradionämnden lämna nämnden en sådan inspelning som avses i 5kap. 3§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Om tillståndshavaren inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite (31 §). Närradionämndens beslut får enligt 39 § i lagförslaget överklagas hos kammarrätten. Beslut om sändningsområdenas omfattning och om vitesförelägganden får dock inte överklagas.
Genom 13 a § i regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen ges Närradionämnden befogenhet att meddela förelägganden mot en sammanslutning med rätt att sända närradio. Förelägganden får enligt paragrafen meddelas om sammanslutningen bryter mot beslut om sändningstid eller låter någon annan i dess ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sammanslutningen eller bryter mot föreskrifter i närradiolagen om reklam och sammanslutningens programutbud. Ett föreläggande får förenas med vite. Något förslag i fråga om överklagande läggs inte fram. Det innebär att bestämmelsen om överklagande i 15 § blir tillämplig på vitesförelägganden enligt 13 a §. Av 15 § följer att beslut om vitesförelägganden inte får överklagas.
Kulturutskottets yttrande
För att stärka rättssäkerheten bör det enligt kulturutskottet i lokalradiolagen införas en möjlighet att överklaga vitesförelägganden av Radionämnden till kammarrätten. Motsvarande möjlighet bör införas i närradiolagen i fråga om vitesföreläggande enligt den lagen. Kulturutskottet anför vidare att det också kan finnas skäl för konstitutionsutskottet att i detta sammanhang överväga lämpligheten av att, då det gäller beslut om vitesföreläggande som fattas av Radionämnden med stöd av radiolagen, införa besvärsrätt till kammarrätten. Enligt radiolagen har Radionämnden tillgång till vitessanktioner om ett programföretag bryter mot vissa av radiolagens regler om annonser som sänds under annonstid i televisionen eller mot avtalsbestämmelser om sändning av sponsrade program. Även då det gäller den i proposition 1992/93:75 föreslagna lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten finns det enligt kulturutskottets mening skäl att överväga lämpligheten av att besvärsrätt införs till kammarrätten i fråga om vitesförelägganden.
Behov av ändringar i lagförslagen
Kulturutskottets förslag innebär ändringar i 39 § i regeringens förslag till lokalradiolag. Paragrafen bör kunna erhålla följande lydelse:
"Beslut som Styrelsen för lokalradiotillstånd har meddelat får överklagas hos kammarrätten. Styrelsens beslut om sändningsområdenas omfattning får dock inte överklagas.
Radionämndens beslut om föreläggande som har förenats med vite får överklagas hos kammarrätten."
Kulturutskottets förslag innebär även ändringar i 15 § närradiolagen. Paragrafen bör få följande lydelse:
"Närradionämndens beslut i frågor om tillstånd enligt 4 och 13§§, beslut om fördelning av sändningstid enligt 7 och 8 §§ eller beslut om föreläggande enligt 13 a § vilket förenats med vite får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas."
Kulturutskottet har även tagit upp frågan om det bör införas en rätt att överklaga Radionämndens beslut om vitesförelägganden enligt radiolagen. Något förslag i fråga om dessa förelägganden förekommer inte i propositionen. Här skall därför först lämnas en redogörelse för bestämmelser som är aktuella i sammanhanget.
I 17 § radiolagen föreskrivs att Radionämnden genom granskning i efterhand övervakar om ett programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 § radiolagen utövas i enlighet med radiolagen och avtal mellan regeringen och företaget. Enligt 17 a § radiolagen får Radionämnden förelägga ett programföretag att följa vissa regler i radiolagen och vissa regler i ett avtal mellan staten och programföretaget som har ingåtts med stöd av radiolagen. Reglerna i radiolagen gäller sändningstid för annonser, annonstidens längd, annonsernas placering, reklam till barn under tolv år, åsiktsreklam, reklamidentifiering och vilka personer som får uppträda i annonser. Reglerna gäller också skyldighet för programföretag att redovisa hur stor del av programtjänsten som utgjorts av program av europeiskt ursprung. Avtalsbestämmelserna gäller skyldighet för programföretag att inte sända reklam mot vederlag eller program som någon annan har bekostat helt eller delvis, skyldighet att endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag eller program mot betalning, skyldighet att lämna uppgift om vem bidragsgivaren är om någon annan har bekostat ett program helt eller delvis samt högsta tillåtna sändningstid för annonser. Radionämnden får förena föreläggandet med vite.
Radiolagen innehåller inte några regler om överklagande av Radionämndens beslut. Sådana bestämmelser finns i stället i 29 § förordningen (1988:339) med instruktion för Radionämnden. Där föreskrivs att Radionämndens beslut i granskningsärenden inte får överklagas. Beslut i andra ärenden får enligt paragrafen överklagas, om något annat inte följer av lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga eller andra föreskrifter.
Föreskrifter om domstolarnas rättskipningsuppgifter, om huvuddragen av deras organisation och om rättegången ges enligt 11 kap. 4 § regeringsformen i lag. En bestämmelse om överklagande hos kammarrätten bör därför tas in i radiolagen. Kulturutskottets förslag i denna del innebär således att det i slutet av radiolagen bör tas in en ny paragraf, betecknad "23§", som bör få följande lydelse:
"Radionämndens föreläggande enligt 17 a § som har förenats med vite får överklagas hos kammarrätten."
Även när det gäller den nyligen beslutade lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten finns det enligt kulturutskottets mening skäl att överväga lämpligheten av att införa en rätt att hos kammarrätten överklaga beslut om vitesförelägganden.
Vad kulturutskottet har anfört i denna del rör följande bestämmelser i lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten. Kabelnämnden får ålägga ett satellitprogramföretag att på lämpligt sätt offentliggöra ett beslut av nämnden enligt vilket företaget har brutit mot bestämmelsen i 12 § om beriktigande. Föreläggandet får förenas med vite. Om ett satellitprogramföretag bryter mot någon av vissa angivna bestämmelser i lagen, bl.a. i fråga om programverksamhet och annonser, får Kabelnämnden förelägga företaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite (28 §). I 9 § finns en bestämmelse om skyldighet för en satellitentreprenör att lämna upplysningar till Kabelnämnden. Bestämmelsen är vitessanktionerad genom 29 §. Av 30 § följer att Kabelnämndens beslut enligt lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten inte får överklagas.
I specialmotiveringen till 30 § i proposition 1992/93:75 anförs att de beslut som kan komma i fråga att överklaga endast är sådana beslut om förelägganden som har förenats med vite. En rätt att överklaga sådana beslut skulle enligt vad som vidare sägs kunna hindra en snabb och effektiv tillämpning av bestämmelsen.
Ett införande av en rätt att överklaga Kabelnämndens beslut om vitesföreläggande hos kammarrätten föranleder ändringar i 30 § lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten. Paragrafen skulle då få följande lydelse:
"Beslut av kabelnämnden som har förenats med vite får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut som nämnden har meddelat enligt denna lag får inte överklagas."
Förslag till lagtextändringar 1 Förslag till ändringar i regeringens förslag till Lokalradiolag
Härigenom föreskrivs följande.
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
Inledande bestämmelser
1 §
Denna lag innehåller föreskrifter om lokala rundradiosändningar av radioprogram i ljudradio (lokalradio). Lagen gäller inte sådana sändningar som bedrivs med stöd av närradiolagen (1982:459) eller 5 § radiolagen (1966:755).
2 §
I lagen förstås med rundradiosändning, radioprogram och reklam detsamma som i radiolagen (1966:755). Med annonstid förstås sändningstid som inleds och avslutas av en särskild signatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra.
3 §
För sändningar enligt denna lag gäller inte 6, 7 och 17--18 §§ radiolagen (1966:755).
Innebörden av tillstånd
4 § För rätt att sända För rätt att sända lokalradio krävs lokalradio krävs tillstånd av tillstånd av Styrelsen Närradionämnden. för lokalradiotillstånd.
Ett tillstånd innebär rätt att bedriva sådana sändningar som kan tas emot med god hörbarhet inom ett sändningsområde som anges i tillståndet.
5 §
Tillstånd att sända lokalradio lämnas till en fysisk eller juridisk person och omfattar endast ett sändningsområde. Ingen kan, vare sig direkt eller genom företag i vilket han på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, få mer än ett tillstånd. Flera tillstånd kan lämnas för samma sändningsområde.
När Närradionämnden När Styrelsen för
bestämmer lokalradiotillstånd
sändningsområdenas bestämmer
omfattning skall den beakta sändningsområdenas
omfattning skall den beakta
1. vad som är tekniskt möjligt att nå från sändare med lämpligt läge,
2. hur möjligheterna att ta emot sändningar påverkas på andra håll och
3. vad som är naturliga lokala intresseområden.
Sändningsområdena skall utformas så att ett stort antal tillstånd kan lämnas.
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
6 §
Staten, landsting, kommun eller programföretag med tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) kan inte, vare sig direkt eller genom företag i vilket ett sådant organ på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett bestämmande inflytande, få tillstånd att sända lokalradio.
7 §
Tillstånd får inte ges till 1. någon som ger ut en dagstidning, 2. någon som på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller 3. företag i vilket någon som avses i 1 eller 2 ensam har ett bestämmande inflytande. Med dagstidning avses en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.
8 §
Varje tillståndsperiod skall vara åtta år. Den första perioden skall räknas från och med den 1 januari 1993. Ett tillstånd gäller till utgången av den tillståndsperiod under vilken tillståndet meddelats.
Om tillståndshavaren Om tillståndshavaren
begär det före en begär det före en
tillståndsperiods slut, tillståndsperiods slut,
skall Närradionämnden skall Styrelsen för
vid utgången av lokalradiotillstånd vid
tillståndsperioden utgången av
förlänga tillståndet tillståndsperioden
med ytterligare en förlänga tillståndet
tillståndsperiod. Som med ytterligare en
tillståndshavare skall tillståndsperiod. Som
anses också den vars tillståndshavare skall
sändningsområde efter anses också den vars
ändrad indelning enligt 9 sändningsområde efter
§ genomgått endast ändrad indelning enligt 9
sådana förändringar § genomgått endast
att sändningsområdet sådana förändringar
framstår som väsentligen att sändningsområdet
detsamma som före den framstår som väsentligen
ändrade indelningen. detsamma som före den
ändrade indelningen.
Tillståndet skall dock inte
förlängas, om det finns
grund för återkallelse
av tillståndet enligt 28
§.
9 §
Vid utgången av varje Vid utgången av varje
tillståndsperiod får tillståndsperiod får
Närradionämnden besluta Styrelsen för
om en förändrad lokalradiotillstånd besluta
indelning av om en förändrad
sändningsområden. Om en indelning av
berörd tillståndshavare sändningsområden. Om en
motsätter sig en viss berörd tillståndshavare
förändring, får den motsätter sig en viss
dock vidtas endast om förändring, får den
ändrade tekniska dock vidtas endast om
förhållanden ändrade tekniska
föranleder det eller den förhållanden
befintliga indelningen annars föranleder det eller den
framstår som olämplig. befintliga indelningen annars
framstår som olämplig.
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
Närradionämnden skall Beslut om ändrad indelning besluta om ändrad indelning av sändningsområden av sändningsområden får inte fattas senare senast två månader än två månader före tillståndsperiodens före tillståndsperiodens utgång. utgång.
Närradionämnden skall Styrelsen för
för varje lokalradiotillstånd skall
sändningsområde som för varje
ingår i den nya indelningen sändningsområde som
senast två månader ingår i den nya indelningen
före utgången av den senast två månader
löpande före utgången av den
tillståndsperioden meddela löpande
särskilt beslut om vem som tillståndsperioden meddela
skall anses som särskilt beslut om vem som
tillståndshavare. Om ingen skall anses som
kan anses som tillståndshavare. Om ingen
tillståndshavare skall kan anses som
sändningsområdet tillståndshavare skall
kungöras ledigt enligt 11 tillstånd för
§. Kungörelse får ske sändningsområdet
först sedan beslutet vunnit kungöras ledigt enligt 11
laga kraft. §. Kungörelse får ske
först sedan beslutet vunnit
laga kraft.
10 §
Har Närradionämnden Har Styrelsen för
beslutat om ändrad lokalradiotillstånd
indelning av beslutat om ändrad
sändningsområden, får indelning av
nämnden medge en sändningsområden, får
tillståndshavare att nämnden medge en
sända efter tillståndshavare att
tillståndsperiodens slut i sända efter
avvaktan på att nämndens tillståndsperiodens slut i
beslut enligt 9 § tredje avvaktan på att nämndens
stycket vinner laga kraft. beslut enligt 9 § tredje
Sådant medgivande skall stycket vinner laga kraft.
lämnas för ett visst Sådant medgivande skall
sändningsområde under lämnas för ett visst
viss tid. Den som får sändningsområde under
medgivandet skall betala en viss tid. Den som får
avgift som motsvarar vad han medgivandet skall betala en
skulle ha betalat om avgift som motsvarar vad han
tillståndet skulle ha betalat om
förlängts. tillståndet
förlängts.
Ansökan om tillstånd
11 §
När ett När ett tillstånd för
sändningsområde blir ett sändningsområde blir
ledigt till ansökan skall ledigt till ansökan skall
Närradionämnden Styrelsen för
kungöra detta. I lokalradiotillstånd
kungörelsen skall anges kungöra detta. I
sändningsområdets kungörelsen skall anges
omfattning, sista dag för sändningsområdets
ansökan och första dag omfattning, sista dag för
då sändningar får ansökan och första dag
bedrivas med stöd av då sändningar får
tillståndet. Vidare skall bedrivas med stöd av
det i kungörelsen upplysas tillståndet. Vidare skall
om att den som ansöker om det i kungörelsen upplysas
tillstånd anses ha om att den som ansöker om
förklarat sig beredd att tillstånd anses ha
betala en årlig avgift som förklarat sig beredd att
motsvarar gällande betala en årlig avgift som
minimiavgift. motsvarar gällande
minimiavgift.
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
Finner Styrelsen för
lokalradiotillstånd att en
sökande inte är
behörig skall styrelsen
avvisa ansökan.
Auktion
12 §
Finner Närradionämnden
att en sökande inte är
behörig skall nämnden
avvisa ansökan.
Om det när Om två eller flera
ansökningstiden gått ut ansökningar finns när
finns mer än en behörig ansökningstiden har gått
sökande, skall ut, skall Styrelsen för
Närradionämnden kalla lokalradiotillstånd bereda
till en auktion. I kallelsen sökandena tillfälle att
skall anges sista dag för före en viss dag samordna
anmälan till auktionen. ansökningarna. Om det efter
den dagen alltjämt finns
två eller flera
ansökningar, skall
styrelsen kalla sökandena
till en auktion. I kallelsen
skall anges sista dag för
anmälan om deltagande i
auktionen.
Om Styrelsen för
lokalradiotillstånd har
meddelat beslut om avvisning
av en ansökan, får
auktionen inte hållas
förrän beslutet har
vunnit laga kraft.
Om endast en sökande är behörig eller endast en behörig sökande anmält sig till en auktion, skall han underrättas om att han får tillståndet om han inom två veckor från det att underrättelsen sändes ut betalar in ett belopp som motsvarar minimiavgiften enligt 15 §. Sker ingen sådan betalning förfaller hans ansökan.
Auktion
13 §
Auktionen skall vara offentlig. Endast sådana sökande som anmält sig till auktionen och som är behöriga får lämna bud. Budgivningen skall avse det högsta belopp som sökandena är villiga att betala i årsavgift.
Om Närradionämnden meddelat beslut om avvisning av en ansökan får auktionen inte hållas förrän beslutet vunnit laga kraft. Sedan budgivningen avslutats Sedan budgivningen avslutats skall den som lämnat det skall den som lämnat det högsta budet genast betala högsta budet genast betala tio procent av beloppet, dock tio procent av beloppet, dock lägst ett belopp lägst ett belopp motsvarande minimiavgiften motsvarande minimiavgiften enligt 15 §. enligt 15 §. Styrelsen Närradionämnden kan dock för lokalradiotillstånd på begäran göra ett kan dock på begäran kort uppehåll i göra ett kort uppehåll i handläggningen för att handlägg- ge
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
honom tillfälle att ningen för att ge honom
anskaffa medel för tillfälle att anskaffa
betalningen, om uppehållet medel för betalningen, om
inte kan antas medföra uppehållet inte kan antas
beaktansvärd olägenhet. medföra beaktansvärd
Om betalning inte sker, skall olägenhet. Om betalning
auktionen fortsätta. inte sker, skall auktionen
fortsätta.
Meddelande av tillstånd
14 §
Tillstånd enligt denna lag Tillstånd enligt denna lag
skall meddelas sedan betalning skall meddelas sedan betalning
gjorts enligt 12 § tredje gjorts enligt 12 § tredje
stycket eller 13 § tredje stycket eller 13 § andra
stycket. stycket.
Avgift
15 §
Den som får tillstånd Den som får tillstånd
enligt denna lag skall betala enligt denna lag skall betala
en årlig avgift till staten en årlig avgift till staten
på minst 40000 kronor på minst 20000 kronor
(minimiavgiften). (minimiavgiften).
Minimiavgiften och annan enligt denna lag fastställd avgift skall för varje kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex för oktober månad året före det år som avgiften avser och konsumentprisindex för oktober månad 1992. Beloppet avrundas sedan nedåt till närmaste hundratal kronor.
16 §
När tillstånd meddelas efter budgivning vid auktion, skall avgiften fastställas till det högsta godtagna budet. I annat fall skall avgiften fastställas till ett belopp motsvarande minimiavgiften.
17 §
I ett beslut om tillstånd I ett beslut om tillstånd
skall Närradionämnden skall Styrelsen för
ange den årliga avgift som lokalradiotillstånd ange
tillståndshavaren skall den årliga avgift som
betala samt det belopp som tillståndshavaren skall
skall betalas vid varje i 32 betala samt det belopp som
§ angiven förfallodag skall betalas vid varje i 32
under det första § angiven förfallodag
kalenderåret. under det första
kalenderåret.
Nämnden skall senast den 31 Styrelsen för
december varje år lokalradiotillstånd skall
fastställa det belopp som senast den 31 december varje
skall betalas varje år fastställa det belopp
förfallodag under det som skall betalas varje
följande kalenderåret. förfallodag under det
följande kalenderåret.
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
Överlåtelse av tillstånd m.m.
18 §
Ett tillstånd får Ett tillstånd får överlåtas till någon överlåtas till någon annan om Närradionämnden annan om Styrelsen för medger det. Sådant lokalradiotillstånd medger medgivande skall lämnas om det. Sådant medgivande förvärvaren är skall lämnas om behörig att få förvärvaren är tillstånd. Om behörig att få Närradionämnden inte tillstånd. Om styrelsen medger överlåtelsen, inte medger är den utan verkan enligt överlåtelsen, är den denna lag. utan verkan enligt denna lag.
Den som förvärvar ett Den som förvärvar ett tillstånd övertar tillstånd övertar överlåtarens överlåtarens rättigheter och rättigheter och skyldigheter enligt denna lag skyldigheter enligt denna lag som belöper på tiden som belöper på tiden efter Närradionämndens efter beslutet om medgivande. beslut om medgivande.
Om ett föreläggande Om ett föreläggande
enligt 30§ har meddelats enligt 30§ har meddelats
mot den tidigare innehavaren, mot den tidigare innehavaren,
gäller föreläggandet gäller föreläggandet
även mot den nye även mot den nye
innehavaren. Nämnden skall innehavaren. Styrelsen för
i samband med att den medger lokalradiotillstånd skall i
överlåtelsen samband med att den medger
underrätta honom om det. överlåtelsen
Sker inte det är underrätta honom om det.
föreläggandet inte Sker inte det är
gällande mot den nye föreläggandet inte
innehavaren. gällande mot den nye
innehavaren.
19 §
Den som vill frånträda Den som vill frånträda
ett tillstånd skall ett tillstånd skall
skriftligen anmäla det till skriftligen anmäla det till
Närradionämnden. Styrelsen för
Tillståndet skall anses lokalradiotillstånd.
frånträtt när Tillståndet skall anses
anmälan kommit in till frånträtt när
nämnden eller den senare anmälan kommit in till
dag som anges i anmälan. styrelsen eller den senare dag
som anges i anmälan.
20 §
Om tillståndshavaren försätts i konkurs eller träder i likvidation upphör tillståndet att gälla.
21 §
Om tillståndshavaren Om tillståndshavaren
avlider upphör avlider upphör
tillståndet att gälla tillståndet att gälla
tre månader efter tre månader efter
dödsfallet. Har en dödsfallet. Har en
ansökan om medgivande till ansökan om medgivande till
överlåtelse enligt överlåtelse enligt
18§ kommit in till 18§ kommit in till
Närradionämnden innan Styrelsen för
tillståndet förfallit lokalradiotillstånd innan
skall den dock alltid tillståndet har
prövas. förfallit skall den dock
alltid prövas.
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
Sändningarnas innehåll
22 §
Under minst en tredjedel av sändningstiden varje dygn skall sådana program sändas som framställts särskilt för den egna verksamheten.
De sändningar som tillståndshavaren svarar för skall ha en egen beteckning. Denna skall anges minst en gång varje sändningstimme.
23 §
I nödsituationer skall sådana meddelanden som är av vikt för allmänheten sändas utan särskild ersättning om en myndighet begär det.
Reklam och sponsring
24 §
Den som sänder lokalradio enligt denna lag får inte i en sändning mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Om ett program helt eller delvis bekostats av någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i början och i slutet av programmet.
Föreskrifterna i första stycket gäller inte vad som sänds under annonstid.
25 §
Reklam mot vederlag och program mot betalning får sändas endast under annonstid.
26 §
Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems intresse sändningen sker.
I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.
27 §
Högst tio procent av sändningstiden per dygn får avse annonser under annonstid. Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma under högst åtta eller, i rena undantagsfall, tio minuter.
28 §
Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda signaturen frånräknats.
Sanktioner m.m.
29 § 28 §
Närradionämnden får Styrelsen för
återkalla tillstånd att lokalradiotillstånd får
sända lokalradio, om återkalla tillstånd att
tillståndshavaren sända lokalradio, om
tillståndshavaren
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
1. inte inlett sändningsverksamheten inom sex månder efter tillståndstidens
början,
2. annars inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig
omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor, eller
3. sänder eller låter sända program trots att det inte finns utgivare för
programverksamheten enligt 3 kap. 6 a och b §§ lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden eller trots att anmälan om utgivare eller ställföreträdare inte har
gjorts enligt vad som föreskrivs där.
Förfogar någon direkt
eller genom företag, i
vilket han på grund av
aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ensam har ett
bestämmande inflytande,
över mer än ett
tillstånd att sända
lokalradio, skall Styrelsen
för lokalradiotillstånd
återkalla det eller de
tillstånd som har meddelats
efter det första
tillståndet, om inte
återkallelsen framstår
som en alltför ingripande
åtgärd. Förfogar
staten, landsting, kommun
eller ett programföretag
med tillstånd enligt 5 §
radiolagen (1966:755) direkt
eller genom företag, i
vilket ett sådant organ
på grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal
ensamt har ett bestämmande
inflytande, över ett
tillstånd att sända
lokalradio, skall styrelsen
återkalla detta
tillstånd.
Om Styrelsen för
lokalradiotillstånd har
meddelat ett tillstånd att
sända lokalradio eller
medgivit en överlåtelse
av ett sådant tillstånd
trots att det förelåg en
behörighetsbrist enligt 5
eller 6§, får
tillståndet återkallas
med stöd av andra stycket,
bara om beslutet om
tillståndet eller
medgivandet påverkats av
felaktiga eller
ofullständiga uppgifter
från tillståndshavaren.
29 §
En tillståndshavare skall
på uppmaning av Styrelsen
för lokalradiotillstånd
lämna uppgifter om sitt
innehav av aktier eller
andelar i företag som har
tillstånd att sända
lokalradio och om avtal som
han har träffat med ett
sådant företag. Ett
företag som är
tillståndshavare skall
också på uppmaning av
styrelsen lämna uppgifter
om sådana innehav av aktier
eller andelar i företaget
och avtal som innebär att
nå-
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
gon ensam har ett
bestämmande inflytande i
företaget.
Om tillståndshavaren inte
rättar sig efter en
uppmaning enligt första
stycket, får Styrelsen
för lokalradiotillstånd
förelägga vite.
30 §
Om en tillståndshavare Om en tillståndshavare bryter mot bestämmelserna i bryter mot en bestämmelse i 22 eller 24--28 §§, 22 eller 24--27 §§, får Närradionämnden får Radionämnden förelägga honom att förelägga honom att följa bestämmelserna. följa bestämmelserna. Föreläggandet får Föreläggandet får förenas med vite. förenas med vite.
31 §
En tillståndshavare skall En tillståndshavare skall på uppmaning av på uppmaning av Närradionämnden lämna Radionämnden lämna nämnden en sådan nämnden en sådan inspelning som avses i 5kap. inspelning som avses i 5kap. 3§ lagen (1991:1559) med 3§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på föreskrifter på tryckfrihetsförordningens tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Om områden. Om tillståndshavaren inte tillståndshavaren inte rättar sig efter en rättar sig efter en sådan uppmaning, får sådan uppmaning, får nämnden förelägga nämnden förelägga vite. vite.
Betalning av avgift
32 §
Skyldighet att betala avgift gäller från och med den dag då sändningar får bedrivas med stöd av tillståndet. Att viss del av avgiften skall betalas dessförinnan framgår av 12 och 13 §§.
Avgiften skall, med avdrag för vad som betalats enligt 12 eller 13 §, betalas med lika stora delar under kalenderåret senast den första dagen i januari, april, juli och oktober månad.
33 §
Frånträds eller återkallas ett tillstånd gäller skyldigheten att betala avgiften till och med nittio dagar efter det att tillståndet frånträtts eller återkallats.
Skyldighet att betala avgift gäller dock aldrig för tid efter det att någon annan övertagit tillståndet.
34 §
Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till
Närradionämnden. Styrelsen för
lokalradiotillstånd.
35 §
Avgift som inte betalats i rätt tid får omedelbart drivas in. I fråga om indrivning gäller 5kap. 16--18§§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga delar.
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
36 §
I fråga om avgift enligt denna lag tillämpas bestämmelserna om anstånd och om befrielse från avgift i 5kap. 3§ och 9kap. 4§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
37 §
Om den inbetalade avgiften Om den inbetalade avgiften överstiger vad överstiger vad tillståndshavaren enligt tillståndshavaren enligt beslut av beslut av Styrelsen för Närradionämnden eller lokalradiotillstånd eller domstol skall betala, skall domstol skall betala, skall det överskjutande beloppet det överskjutande beloppet återbetalas till honom. återbetalas till honom. Avgift som betalats enligt 12 Avgift som betalats enligt 12 eller 13§ skall dock inte eller 13§ skall dock inte återbetalas. återbetalas.
Överklagande m.m.
38 §
Andra beslut om tillstånd än sådana som avses i 9§ tredje stycket gäller omedelbart om inte något annat förordnas. Sådant förordnande får meddelas endast om det är uppenbart att beslutet är felaktigt.
39 §
Närradionämndens beslut Beslut som Styrelsen för
får överklagas hos lokalradiotillstånd har
kammarrätten. Beslut om meddelat får överklagas
sändningsområdenas hos kammarrätten.
omfattning och om Styrelsens beslut om
vitesföreläggande får sändningsområdenas
dock inte överklagas. omfattning får dock inte
överklagas.
Radionämndens beslut om
föreläggande som har
förenats med vite får
överklagas hos
kammarrätten.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft den 1januari 1993. den 1april 1993.
Närradionämnden får Styrelsen för
dock dessförinnan vidta de lokalradiotillstånd får
åtgärder som behövs dock dessförinnan vidta de
för att beslut om åtgärder som behövs
tillstånd skall kunna för att beslut om
meddelas omedelbart sedan tillstånd skall kunna
lagen trätt i kraft. meddelas omedelbart sedan
lagen trätt i kraft.
Intill utgången av år Intill utgången av mars 1993 får 1994 får Styrelsen för Närradionämnden, på lokalradiotillstånd, på tillståndshavarens tillståndshavarens begäran, besluta att ett begäran, besluta att ett tillstånd skall börja tillstånd skall börja löpa vid en senare tidpunkt löpa vid en senare tidpunkt än vad som angivits i än vad som angivits i kungörelse av kungörelse av sändningstillståndet, sändningstillståndet, dock högst tre månader dock högst tre månader senare. senare.
2 Förslag till ändringar i regeringens förslag till Lag om ändring i radiolagen (1966:755)
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
5 a §
Om rätt att sända Om rätt att sända radioprogram i vissa lokala radioprogram i vissa lokala rundradiosändningar finns rundradiosändningar finns särskilda föreskrifter i särskilda föreskrifter i närradiolagen (1982:459) närradiolagen (1982:459) och i lokalradiolagen och i lokalradiolagen (1992:000). (1993:000).
Om rätt att sända radiotidningar i rundradiosändning finns föreskrifter i lagen (1981:508) om radiotidningar.
Om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i radio- eller trådsändning från Finland finns särskilda föreskrifter i lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram.
23 §
Radionämndens beslut om
föreläggande enligt 17 a
§ som har förenats med
vite får överklagas hos
kammarrätten.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft den 1januari 1993. den 1april 1993.
3 Förslag till ändringar i regeringens förslag till Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag finns föreskrifter om rätt för vissa sammanslutningar att sända närradio. Med närradio avses rundradiosändningar med begränsad räckvidd av ljudradioprogram.
I lagen förstås med rundradiosändning, radioprogram och reklam detsamma som i radiolagen (1966:755).
Med annonstid förstås
sändningstid som inleds och
avslutas av en särskild
signatur som markerar att den
som sänder under den
angivna tiden i huvudsak
gör detta på uppdrag av
andra.
3 §
Närradio får inte sändas utan tillstånd av närradionämnden.
Tillstånd får inte ges Tillstånd får inte ges till en sammanslutning som har till en sammanslutning som har tillstånd att sända tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradio enligt lokalradiolagen (1992:000). lokalradiolagen (1993:000).
Om en sammanslutning med tillstånd att sända närradio får tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradiolagen, upphör tillståndet att sända närradio att gälla, med verkan från och med den första dag då sändningar får bedrivas med stöd av det andra tillståndet.
10 c §
Högst tio procent av en sammanslutnings sändningstid per dygn får avse annonser under annonstid.
10 d §
Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda signaturen frånräknats.
15 §
Närradionämndens beslut Närradionämndens beslut
i frågor om tillstånd i frågor om tillstånd
enligt 4 och 13§§ eller enligt 4 och 13§§,
fördelning av beslut om fördelning av
sändningstid enligt 7 och 8 sändningstid enligt 7 och 8
§§ får överklagas §§ eller beslut om
hos kammarrätten genom föreläggande enligt 13 a
besvär. Andra beslut enligt § vilket har förenats
denna lag får inte med vite får överklagas
överklagas. hos kammarrätten. Andra
beslut enligt denna lag får
inte överklagas.
Regeringens förslag Föreslagen lydelse Beslut
enligt denna lag gäller
omedelbart, om inte annat
förordnas.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft, i
den 1januari 1993. I fråga fråga om 6 § den 1april
om radioprogram som sänts 1994, och i övrigt den 1
före ikraftträdandet april 1993. I fråga om
tillämpas äldre radioprogram som sänts
bestämmelser. före den 1 april 1993
tillämpas äldre
bestämmelser.
4 Förslag till ändringar i regeringens förslag till Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
3 kap.
Sändningar i lokalradio
6 a §
Innehavare av tillstånd Innehavare av tillstånd
enligt lokalradiolagen enligt lokalradiolagen
(1992:000) som avser att (1993:000) som avser att
sända ljudradio skall utse sända ljudradio skall utse
en utgivare för en utgivare för
programverksamheten. programverksamheten.
Tillståndshavare skall till Tillståndshavare skall till
Närradionämnden Styrelsen för
anmäla vem som är lokalradiotillstånd
utgivare. anmäla vem som är
utgivare.
Om den som utses till utgivare inte längre är behörig eller hans uppdrag upphör, skall tillståndshavaren omedelbart utse en ny utgivare. Denne skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.
6 b §
En ställföreträdare En ställföreträdare för utgivaren skall vara för utgivaren skall vara godkänd av den som innehar godkänd av den som innehar tillståndet. Utgivaren tillståndet. Utgivaren skall till skall till Styrelsen för Närradionämnden lokalradiotillstånd anmäla vem som är anmäla vem som är ställföreträdare. ställföreträdare.
5 kap.
7 §
I närradiolagen (1982:459), I närradiolagen (1982:459),
lagen (1991:2027) om lagen (1991:2027) om
kabelsändningar till kabelsändningar till
allmänheten och allmänheten, lagen
lokalradiolagen (1992:000) (1992:1356) om
finns ytterligare satellitsändningar av
bestämmelser om skyldighet televisionsprogram till
att tillhandahålla allmänheten och i
inspelningar av radioprogram. lokalradiolagen (1993:000)
finns ytterligare
bestämmelser om skyldighet
att tillhandahålla
inspelningar av radioprogram.
I lagen (1978:487) om pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar finns bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek eller till arkivet för ljud och bild.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft den 1januari 1993. den 1april 1993.
5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten
Härigenom föreskrivs att 30 § lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 §
Kabelnämndens beslut enligt Beslut av Kabelnämnden som
denna lag får inte har förenats med vite
överklagas. får överklagas hos
kammarrätten. Andra beslut
som nämnden har meddelat
enligt denna lag får inte
överklagas.
Lagrådet Bilaga 5
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-01-22
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr, justitierådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid sammanträde den 20 januari 1993 har riksdagens konstitutionsutskott beslutat inhämta lagrådets yttrande över
1. förslag till ändringar i regeringens förslag till lokalradiolag: 8 § andra stycket tredje meningen, 12 § första stycket, 28 § andra och tredje styckena, 29 och 39 §§, 2. förslag till ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755): 23 §, 3. förslag till ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982:459): 15 §, 4. Lag (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten: 3 §.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ingvar Åkesson.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till Lag om ändring i radiolagen (1966:755) Bilaga 6
Regeringens förslag Utskottets förslag
5 a §
Om rätt att sända Om rätt att sända radioprogram i vissa lokala radioprogram i vissa lokala rundradiosändningar finns rundradiosändningar finns särskilda föreskrifter i särskilda föreskrifter i närradiolagen (1982:459) närradiolagen (1982:459) och i lokalradiolagen och i lokalradiolagen (1992:000). (1993:000).
Om rätt att sända radiotidningar i rundradiosändning finns föreskrifter i lagen (1981:508) om radiotidningar.
Om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i radio- eller trådsändning från Finland finns särskilda föreskrifter i lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram.
24 §
Radionämndens beslut om
föreläggande enligt 17 a
§ eller 18 § som har
förenats med vite får
överklagas hos
kammarrätten.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft den 1januari 1993. den 1april 1993.
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till Lag om ändring i närradiolagen (1982:459) Bilaga 7
Regeringens förslag Utskottets förslag
1 §
I denna lag finns föreskrifter om rätt för vissa sammanslutningar att sända närradio. Med närradio avses rundradiosändningar med begränsad räckvidd av ljudradioprogram.
I lagen förstås med rundradiosändning, radioprogram och reklam detsamma som i radiolagen (1966:755).
Med annonstid förstås
sändningstid som inleds och
avslutas av en särskild
signatur som markerar att den
som sänder under den
angivna tiden i huvudsak
gör detta på uppdrag av
andra.
3 §
Närradio får inte sändas utan tillstånd av närradionämnden.
Tillstånd får inte ges Tillstånd får inte ges till en sammanslutning som har till en sammanslutning som har tillstånd att sända tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradio enligt lokalradiolagen (1992:000). lokalradiolagen (1993:000).
Om en sammanslutning med tillstånd att sända närradio får tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradiolagen, upphör tillståndet att sända närradio att gälla, med verkan från och med den första dag då sändningar får bedrivas med stöd av det andra tillståndet.
10 c §
Högst tio procent av en sammanslutnings sändningstid per dygn får avse annonser under annonstid.
10 d §
Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda signaturen frånräknats.
13 a §
Om sammanslutningen Om sammanslutningen 1. bryter mot beslut om 1. bryter mot beslut om sändningstid eller låter sändningstid eller låter någon annan i dess någon annan i dess ställe utnyttja ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sändningstid som tilldelats sammanslutningen, eller sammanslutningen, eller 2. bryter mot 2. bryter mot en föreskrift föreskrifterna i 10--11 i 10--11 §§, §, får Närradionämnden får Närradionämnden förelägga den att förelägga den att följa bestämmelserna. följa bestämmelserna. Föreläggandet får Föreläggandet får förenas med vite. förenas med vite.
Regeringens förslag Utskottets förslag
15 §
Närradionämndens beslut Närradionämndens beslut
i frågor om tillstånd i frågor om tillstånd
enligt 4 och 13§§ eller enligt 4 och 13§§,
fördelning av beslut om fördelning av
sändningstid enligt 7 och 8 sändningstid enligt 7 och 8
§§ får överklagas §§ eller beslut om
hos kammarrätten genom föreläggande enligt 13 a
besvär. Andra beslut enligt § eller 14 § vilket har
denna lag får inte förenats med vite får
överklagas. överklagas hos
kammarrätten. Andra beslut
enligt denna lag får inte
överklagas.
Beslut enligt denna lag
gäller omedelbart, om inte
annat förordnas.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft, i
den 1januari 1993. I fråga fråga om 6 § den 1april
om radioprogram som sänts 1994, och i övrigt den 1
före ikraftträdandet april 1993. I fråga om
tillämpas äldre radioprogram som sänts
bestämmelser. före den 1 april 1993
tillämpas äldre
bestämmelser.
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden Bilaga 8
Regeringens förslag Utskottets förslag
3 kap.
Sändningar i lokalradio
6 a §
Innehavare av tillstånd Innehavare av tillstånd
enligt lokalradiolagen enligt lokalradiolagen
(1992:000) som avser att (1993:000) som avser att
sända ljudradio skall utse sända ljudradio skall utse
en utgivare för en utgivare för
programverksamheten. programverksamheten.
Tillståndshavare skall till Tillståndshavare skall till
Närradionämnden Styrelsen för
anmäla vem som är lokalradiotillstånd
utgivare. anmäla vem som är
utgivare.
Om den som utses till utgivare inte längre är behörig eller hans uppdrag upphör, skall tillståndshavaren omedelbart utse en ny utgivare. Denne skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.
6 b §
En ställföreträdare En ställföreträdare för utgivaren skall vara för utgivaren skall vara godkänd av den som innehar godkänd av den som innehar tillståndet. Utgivaren tillståndet. Utgivaren skall till skall till Styrelsen för Närradionämnden lokalradiotillstånd anmäla vem som är anmäla vem som är ställföreträdare. ställföreträdare.
5 kap.
7 §
I närradiolagen (1982:459), I närradiolagen (1982:459), lagen (1991:2027) om lagen (1991:2027) om kabelsändningar till kabelsändningar till allmänheten och allmänheten och i lokalradiolagen (1992:000) lokalradiolagen (1993:000) finns ytterligare finns ytterligare bestämmelser om skyldighet bestämmelser om skyldighet att tillhandahålla att tillhandahålla inspelningar av radioprogram. inspelningar av radioprogram.
I lagen (1978:487) om pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar finns bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek eller till arkivet för ljud och bild.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft den 1januari 1993. den 1april 1993.
Av utskottet framlagt förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1358) om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden Bilaga 9
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 § lagen (1992:1358) om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
7 §
I närradiolagen (1982:459), I närradiolagen (1982:459),
lagen (1991:2027) om lagen (1991:2027) om
kabelsändningar till kabelsändningar till
allmänheten och i lagen allmänheten, lagen
(1992:1356) om (1992:1356) om
satellitsändningar av satellitsändningar av
televisionsprogram till televisionsprogram till
allmänheten finns allmänheten och i
ytterligare bestämmelser om lokalradiolagen (1993:000)
skyldighet att finns ytterligare
tillhandahålla inspelningar bestämmelser om skyldighet
av radioprogram. att tillhandahålla
inspelningar av radioprogram.
I lagen (1978:487) om pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar finns bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek eller till arkivet för ljud och bild.
Av utskottet framlagt förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten Bilaga 10
Härigenom föreskrivs att 30 § lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 §
Kabelnämndens beslut enligt Beslut av Kabelnämnden som
denna lag får inte har förenats med vite
överklagas. får överklagas hos
kammarrätten. Andra beslut
som nämnden har meddelat
enligt denna lag får inte
överklagas.