Prisinformation
Betänkande 1991/92:LU15
Lagutskottets betänkande
1991/92:LU15
Prisinformation
Innehåll
1991/92 LU15
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag till ändring i prisinformationslagen (prop. 1991/92:55). Förslaget innebär att den särskilda bestämmelsen om artikelprismärkning av dagligvaror som tillhandahålls genom självbetjäning (11 §) slopas. Den föreslagna ändringen avses träda i kraft samtidigt som prisinformationslagen, dvs. den 1 januari 1992.
Vidare behandlas sex med anledning av propositionen väckta motioner (fp, s, v, nyd, c).
I samband med behandlingen har företrädare för Sveriges livsmedelshandlareförbund och Synskadades riksförbund inför utskottet redovisat synpunkter på regeringens förslag. I ärendet har inkommit tre skrivelser, en från Sveriges köpmannaförbund, en från konsumentberedningen och en från Sveriges livsmedelshandlareförbund, Kooperativa förbundet, ICA-förbundet, Axel Johnson AB och D-gruppen.
Utskottet avstyrker bifall till regeringens förslag och tillstyrker därmed fem av motionerna (s, v, nyd, c). Den sjätte motionen (fp) avstyrks. I fråga om ikraftträdandet av prisinformationslagen föreslår utskottet den ändringen att lagen skall träda i kraft den 1 april 1992.
Till betänkandet har fogats två reservationer (m, fp, c, kds resp. nyd).
Propositionen
I proposition (1991/92:55) föreslår regeringen (civildepartementet) att riksdagen antar ett i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601).
Lagförslaget återfinns i bilaga till betänkandet.
Motionerna
1991/92:L5 av andre vice talmannen Christer Eirefelt (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar upphäva prisinformationslagen.
1991/92:L6 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att proposition 1991/92:55 avslås.
1991/92:L7 av Lars Werner m.fl. (v) vari hemställs att riksdagen avslår proposition 1991/92:55 i dess helhet.
1991/92:L8 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå proposition 1991/92:55.
1991/92:L9 av Ian Wachtmeister och Lars Andersson (nyd) vari hemställs att riksdagen avslår förslaget i proposition 1991/92:55 om ändring i prisinformationslagen.
1991/92:L10 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari hemställs att riksdagen i avvaktan på en översyn av marknadsföringslagen avslår propositionens krav att upphäva 11 § prisinformationslagen.
Utskottet
Riksdagen beslutade den 30 maj 1991 att anta den dåvarande regeringens förslag om en prisinformationslag (prop. 1990/91:171, LU36, rskr. 333, SFS 1991:601). Lagen träder i kraft den 1 januari 1992.
Enligt prisinformationslagen är näringsidkare i detaljistledet skyldiga att lämna information om priset på de varor och tjänster som de tillhandahåller konsumenterna. Prisinformationen skall i regel lämnas när näringsidkare marknadsför bestämda varor och tjänster. Priset på varor och tjänster skall anges korrekt och tydligt. Jämförpriser skall anges beträffande sådana varuslag för vilka konsumentverket har fastställt särskilda beräkningsgrunder. Om det slutliga priset för en tjänst inte kan uppges, skall i stället för priset anges grunderna för beräkningen av priset. Priset för en vara skall anges antingen på själva varan eller i dess omedelbara närhet.
I 11 § prisinformationslagen föreskrivs att i butiker som tillhandahåller dagligvaror genom sjävbetjäning priset i regel skall anges på varan eller dess förpackning (artikelprismärkning). Priset får dock anges på hyllkantsetikett eller skylt om det finns praktiska hinder mot prismärkning på varan eller dess förpackning. Prismärkning med hyllkantsetikett eller med skylt är också tillåten om prisinformationssystemet i butiken gör det möjligt för konsumenten att på ett enkelt sätt beräkna den sammanlagda kostnaden för varorna före betalningen och kontrollera att det pris som betalas stämmer överens med prisangivelsen i butiken, om inte detta redan är tekniskt säkerställt. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vad som skall anses utgöra praktiska hinder mot att priset anges på varan eller dess förpackning och om kraven för att kontroll skall vara obehövlig (12 §).
Vid underlåtenhet att följa prisinformationslagens bestämmelser skall regelsystemet i marknadföringslagen (1975:1418) tillämpas.
I augusti 1991 tillkallade den dåvarande regeringen en utredare för att göra en översyn av marknadsföringslagen (dir 1991:70). Utredaren skall därvid undersöka om marknadföringslagens syften tillgodoses på bästa sätt inom ramen för dess nuvarande bestämmelser och vid behov föreslå förändringar samt i övrigt lämna sådana förslag till förändringar av marknadsföringslagstiftningen som behövs för att tillgodose konsumenternas och näringsidkarnas intressen av väl fungerande spelregler på marknaden. Vidare skall utredaren lämna de förslag som behövs för att den svenska marknadsföringslagstiftningen skall stå i överensstämmelse med EGs regler. Utredaren bör enligt direktiven redovisa sina överväganden och förslag som rör EG-harmoniseringen av de svenska marknadsföringsreglerna senast den 1 mars 1992 samt uppdraget i övrigt senast den 31 december 1992.
I propositionen föreslås att den särskilda bestämmelsen i 11 § prisinformationslagen om artikelprismärkning av dagligvaror som tillhandahålls genom självbetjäning slopas. Förslaget föranleder också följdändringar i 12 §. Avsikten är att lagändringen skall träda i kraft samtidigt som prisinformationslagen, dvs. den 1 januari 1992.
I ärendet har väckts sex motioner. I motion L5 anser andre vice talmannen Christer Eirefelt (fp) att de argument som redovisas i propositionen för att slopa bestämmelsen om artikelprismärkning i flera avseenden också kan användas för att upphäva lagen i dess helhet. Motionären menar att prisinformationslagen är en detaljreglering som medför betydande kostnader för konsumenten. Den pågående översynen av marknadsföringslagen, som för närvarande styr prisinformationen, är enligt motionären en tillräcklig åtgärd. I motionen yrkas att prisinformationslagen skall upphävas.
I de övriga fem motionerna som väckts i ärendet yrkas att propositionen skall avslås. Maj-Lis Lööw m.fl. (s) anser i motion L6 att prisinformationslagen skall träda i kraft i sin helhet den 1 januari 1992. Motionärerna anför att konsumenterna och deras organisationer i många år krävt ett bättre prisinformationssystem med bl.a. prislappar på varorna.
Lars Werner m.fl. (v) kan i motion L7 inte se att det under sommaren eller hösten 1991 framkommit några skäl att ändra riksdagens beslut från i våras om prisinformationslagen.
I motion L8 anför Marianne Carlström m.fl. (s) att en god prismärkning är nödvändig för att konsumenterna skall kunna välja den vara som har det bästa priset i förhållande till kvaliteten samt att priset som konkurrensmedel förutsätter prismärkning.
Ian Wachtmeister och Lars Andersson (båda nyd) menar i motion L9 att en verklig priskonkurrens förutsätter prismärkning, i vart fall så länge kommunernas planmonopol på dagligvaruhandeln kvarstår. Enligt motionärernas mening kan en omprövning av frågan bli aktuell när verklig konkurrens råder i branschen. I avvaktan härpå skall folk på ett betryggande sätt kunna jämföra priser.
I motion L10 anför Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (båda c) att kravet på prislappar skall finnas kvar i avvaktan på den pågående översynen av marknadsföringslagen.
Vad först gäller motion L5 anser utskottet att en god prisinformation har stor betydelse för konkurrensen på marknaden. Prisinformationen är också ett konkurrensmedel. För företagen är det därför en naturlig åtgärd att så tydligt och effektivt som möjligt informera konsumenterna om priset på de varor och tjänster som de tillhandahåller. Mot denna bakgrund kan utskottet i och för sig ha förståelse för syftet med motionen. Enligt utskottets mening är det dock befogat att det i lag uppställs vissa grundläggande krav på prisinformation. Av denna anledning anser utskottet att det inte finns skäl att upphäva prisinformationslagen i dess helhet i avvaktan på resultatet av den pågående översynen av marknadsföringslagen. Denna översyn har också ett annat syfte än att förbättra prisinformationen. Utskottet kan alltså inte dela motionärens uppfattning att prisinformationslagen nu bör upphävas. Något förslag med en sådan inriktning har regeringen inte heller lagt fram.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L5.
Vad härefter angår förslaget i propositionen och övriga motioner vill utskottet erinra om att konsumentverket och envar av de största intressenterna inom dagligvaruhandeln år 1986 träffade likalydande överenskommelser om prisinformationen för dagligvaror i butiker med datakassor. Överenskommelserna gick ut på att dagligvaror i normalfallet borde artikelprismärkas. Undantag gjordes för vissa varor som traditionellt prismärks på annat sätt. Överenskommelserna innebar vidare att ett antal s.k. testbutiker kunde få minska omfattningen av artikelprismärkningen för att pröva alternativa system för prisinformation. År 1988 sade några av handelns företrädare upp sina överenskommelser.
Marknadsdomstolen har därefter i ett år 1991 meddelat beslut (MD 1991:3) prövat frågan om prismärkning av dagligvaror i självbetjäningsbutiker. Domstolen har därvid slagit fast att marknadsföringslagen inte innefattar en skyldighet att prismärka varje sådan vara i butik med självbetjäning om butiken använder hyllkantsmärkning som uppfyller vissa krav.
I propositionen 1990/91:171 om en prisinformationslag framhölls att -- trots omfattande insatser för att förbättra prisinformationen i detaljhandeln -- informationen inom vissa områden uppvisade stora brister. Förhållandena hade kritiserats av bl.a. konsumentverket. Kritiken avsåg särskilt att ordningen med förhandlingar mellan verket och näringslivet var trög samt att man, trots att marknadsföringslagen varit i kraft under en lång tid, inte hade fått en fast och täckande praxis på prisinformationsområdet. Svårigheterna att dra mer generella slutsatser av marknadsdomstolens avgöranden framhölls också.
Mot bakgrund av vad som sålunda anfördes i propositionen ansåg utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1990/91:LU36) att det var angeläget att åtgärder vidtogs i syfte att tillförsäkra konsumenterna en fullgod prisinformation. Särskilt betydelsefullt var enligt utskottets mening att prisinformationen om dagligvaror i självbetjäningsbutiker förbättrades. Den standard på informationen som enligt marknadsdomstolens ovan redovisade beslut kunde krävas i butiker som övergått från artikelprismärkning till hyllkantsmärkning kunde enligt utskottets mening inte till fullo anses motsvara vad som behövdes för att konsumenternas intresse på området skulle kunna tillgodoses. Utskottet delade således den dåvarande regeringens uppfattning att marknadsföringslagens regelsystem borde kompletteras med lagbestämmelser som klarlägger vilka grundläggande krav som ställs på prisinformationen till konsumenterna. En lagstiftning om prisinformation borde dock inte enligt utskottet göras mer långtgående och detaljerad än som oundgängligen erfordrades med hänsyn till konsumenternas behov av skydd. En avvägning måste även göras gentemot handelns behov av rationell hantering och ökad effektivitet. Viktigt var också, framhöll utskottet, att en lagreglering inte utformades så att framtagandet av nya tekniska lösningar för prisinformation motarbetades liksom att de anställdas arbetsmiljö beaktades.
Beträffande kostnadsaspekterna framhöll utskottet att det otvivelaktigt förhöll sig så att artikelprismärkningen kommer att medföra kostnadsökningar för de självbetjäningsbutiker som upphört med sådan prismärkning. Det kunde emellertid enligt utskottets mening inte med någon större säkerhet beräknas hur stora dessa kostnader blir. I betydande utsträckning är kostnaderna, framhöll utskottet, beroende av sådana faktorer som hur ofta varorna måste märkas om, exempelvis i samband med extrapriserbjudanden. Mot den nackdel som vissa kostnadsökningar kan medföra måste ställas de fördelar för konsumenterna som en bättre prisinformation ger. Om prisinformationen förbättras ökar konsumenternas prismedvetenhet och därmed deras möjlighet att göra väl avvägda val. Vidare framhöll utskottet att en lättillgänglig prisinformation sparar tid för konsumenterna.
Sammantaget ansåg utskottet att övervägande skäl talade för att en prisinformationslag borde genomföras. Utskottet konstaterade också att det då aktuella lagförslaget låg väl i linje med de synpunkter utskottet anfört och även med de önskemål som framförts i flera motioner.
Vad utskottet sålunda uttalade våren 1991 äger fortfarande giltighet. Några skäl till antagande att man inom handeln frivilligt skulle vidta åtgärder för att radikalt förbättra prisinformationen har inte framkommit. Bestämmelsen om artikelprismärkning behövs således i syfte att tillförsäkra konsumenterna en fullgod prisinformation. I propositionen anförs att bestämmelsen leder till en hämmad konkurrens och s.k. prisstelhet. Liknande synpunkter har i ärendet framförts av företrädare för dagligvaruhandeln. Enligt utskottets mening är dessa farhågor, som för övrigt också framfördes vid behandlingen av förslaget till prisinformationslagen våren 1991, överdrivna. Under alla förhållanden medför en förbättrad prisinformation att konsumenternas prismedvetenhet ökar och därmed deras möjligheter att göra väl avvägda köp, vilket i sin tur är konkurrensbefrämjande. Inte heller kan utskottet se att kravet på artikelprismärkning, såsom anförs i propositionen, skulle leda till att den tekniska utvecklingen inom dagligvaruhandeln låses fast vid nuvarande lösningar. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till att konkurrenskommittén i sitt betänkande (SOU 1990:106), Prisinformation till konsumenter, ansett att det borde vara möjligt för handeln att utveckla metoder för en mer rationell prislappsmärkning eller system som gör det möjligt för den kund som så önskar att i anslutning till den plats där varan exponeras på ett enkelt sätt själv prismärka sina varor. Vad som anförs i propositionen som skäl för att avskaffa kravet på artikelprismärkning inom dagligvaruhandeln var dessutom väl känt för utskottet redan när prisinformationslagen antogs. Enligt utskottets mening har det således sedan lagen antogs våren 1991 inte framkommit några omständigheter som innebär att riksdagen bör frångå sitt tidigare ställningstagande.
Med hänvisning till vad sålunda anförts anser utskottet att regeringens förslag om slopandet av bestämmelsen i prisinformationslagen om artikelprismärkning av dagligvaror som tillhandahålls genom självbetjäning inte kan godtas. Ställningstagandet innebär att utskottet tillstyrker bifall till motionerna L6, L7, L8, L9 och L10.
Som tidigare sagts är avsikten att prisinformationslagen skall träda i kraft den 1 januari 1992. Av 12 § följer att vissa tillämpningsföreskrifter skall utfärdas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Enligt vad utskottet inhämtat kommer detta författningsarbete inte att hinna slutföras före årsskiftet. Med hänsyn härtill bör ikraftträdandet skjutas upp något, och utskottet föreslår att ikraftträdandedagen bestäms till den 1 april 1992.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande upphävande av prisinformationslagen att riksdagen avslår motion 1991/92:L5,
2. beträffande prismärkning i dagligvaruhandeln att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:L6, 1991/92:L7, 1991/92:L8, 1991/92:L9 och 1991/92:L10 avslår regeringens förslag till lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601), res. 1 (m, fp, c, kds) res. 2 (nyd) - motiv.
3. beträffande prisinformationslagens ikraftträdande att riksdagen antar följande
Förslag till Lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601)
Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1991:601) om prisinformation skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1992.
Denna lag träder i kraft
den 1 april 1992.
Stockholm den 28 november 1991
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Lena Boström (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s) och Stina Eliasson (c).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Prismärkning i dagligvaruhandeln (mom. 2)
Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m) Margareta Gard (m), Bengt Harding Olson (fp), Bertil Persson (m), Stig Rindborg (m) och Stina Eliasson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Vad härefter" och på s. 6 slutar med "och L10" bort ha följande lydelse:
En lagstiftning om prisinformation bör inte vara mer ingående och detaljerad än vad som är erforderligt med hänsyn till lagens ändamål. En avvägning måste också göras gentemot handelns behov av rationell hantering och ökad effektivitet. Viktigt är också att en lagreglering inte utformas så att framtagandet av nya tekniska lösningar för prisinformation motarbetas. Vid bestämmande av kraven på prisinformationen måste också kostnadsaspekterna ställas i relation till informationsbehovet. Kraven får inte utformas så att de leder till att konsumenterna drabbas av negativa effekter i form av prisökningar samt utslagna närbutiker och nedlagda glesbygdsbutiker.
Som redovisas i propositionen ingår redan nu prisinformation till konsumenterna som en mycket viktig del i dagligvaruhandelns marknadsföring. Det är en naturlig och rationell åtgärd för dagligvaruhandeln att så tydligt och effektivt som möjligt informera konsumenterna om priset på de varor som den tillhandahåller. Prisinformationen i sig utgör också ett konkurrensmedel. Om konsumenterna finner prisinformationen bristfällig torde de självfallet vända sig till ett annat dagligvaruföretag.
Med hänsyn till det sagda anser utskottet att utgångspunkten skall vara att det med förtroende kan överlämnas åt företagen själva att utifrån kundernas önskemål och behov avgöra hur prisinformationen skall vara utformad i detalj. Endast vissa grundläggande krav behöver således läggas fast i lagstiftningen.
Enligt utskottets mening finns det en påtaglig risk att kravet på artikelprismärkning inom dagligvaruhandeln kommer att få effekter som lagen är avsedd att motverka. Som framhålls i propositionen låser man fast den tekniska utvecklingen vid nuvarande lösningar. Kravet på artikelprismärkning leder också till att konkurrensen hämmas och att det uppkommer s.k. prisstelhet, vilket i sin tur leder till en högre prisnivå för konsumenterna. Det är inte bara företrädare för handeln och näringslivet i övrigt utan också de konkurrensvårdande myndigheterna -- näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens pris- och konkurrensverk (SPK) -- som uttalat att en detaljerad reglering hämmar konkurrensen och leder till prisstelhet med risk för höjda priser för konsumenterna. I sammanhanget måste också beaktas de ökade kostnaderna för handeln, vilka i sista hand även drabbar konsumenterna. För att uppfylla prisinformationslagens krav i dessa hänseenden krävs således att personal avdelas för att prismärka varje enskild vara.
Utskottet anser också att det är angeläget att den personal som är sysselsatt med prismärkning inte drabbas av arbetsskador.
I sammanhanget måste också beaktas att propositionens förslag om slopande av bestämmelsen om artikelprismärkning inte innebär att skyldigheten att ge prisinformation på dagligvaruområdet upphör. De krav som i övrigt ställs upp i prisinformationslagen blir nämligen tillämpliga också i fråga om dagligvaror som säljs i självbetjäningsbutiker. Priset på sådana varor skall således få anges, förutom på varan eller dess förpackning, på hyllkantsetikett eller skylt, så att risk inte föreligger för förväxling med pris på andra varor. Om det finns praktiska hinder mot att priset anges på sådant sätt får det anges i prislista, prisfrågeterminal eller liknande. Härtill kommer att marknadsdomstolens avgörande år 1991 (MD 1991:3) om prismärkning av dagligvaror i butiker med självbetjäning blir vägledande för prisinformationen. Domstolen slog i beslutet fast att hyllkantsmärkning kan godkännas under vissa förutsättningar, nämligen att prisuppgifterna anges med stora och tydliga siffror, att det klart framgår vilken vara som en etikett avser, att etiketterna är väl synliga och inte placerade vid den nedre kanten på en golvhylla, att det i butiken finns en pristerminal eller annat hjälpmedel som gör det möjligt för konsumenten att lätt kontrollera vilket pris som kassan kommer att registrera för olika varor samt att prismärkningen på ett tillförlitligt sätt är samordnad med priserna i datakassan, så att risken för att kassan registrerar ett högre pris är liten.
Utskottet konstaterar således att ett slopande av kravet på artikelprismärkning i många fall kan leda till en tydligare prisinformation än vad som är möjligt att ge med en prislapp på varje enskild vara. Vidare vill utskottet understryka att det inom prisinformationslagens och marknadsföringslagens ramar är möjligt för marknadsdomstolen att ytterligare precisera kraven på prisinformation.
Enligt utskottets mening är det därvid viktigt att beakta att prisinformationen utformas så att speciell hänsyn tas till personer med olika typer av handikapp eller personer som av någon anledning har särskilda behov på prisinformationsområdet.
Som framgår av det anförda har utskottet den inställningen att det varken är lämpligt eller nödvändigt med en sådan detaljreglering rörande prisinformationen att dagligvaror i självbetjäningsbutiker skall artikelprismärkas. Det finns inte heller något som tyder på att konsumenter skulle efterfråga en sådan bestämmelse. Av den sammanfattning som var bifogad till proposition 1990/91:171 om prisinformationslag framgår att 86 % av konsumenterna är nöjda med prisinformationen i sin butik. Beträffande butiker med datakassor som saknar prislappar är antalet nöjda konsumenter något mindre men skillnaden är liten.
Vad särskilt gäller motion L9 vill utskottet peka på att regeringen i proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik föreslagit kompletteringar i plan- och bygglagen (1987:10) i syfte att främja näringsfrihet och effektivitet i kommunernas planering. Som skäl för förslaget anförs att den lokala konkurrensen bör stimuleras genom friare etableringsrätt för handeln, i synnerhet livsmedelshandeln. Den föreslagna lagändringen är avsedd att träda i kraft den 1 februari 1992. Vad som anförts i motionen till stöd för ett bibehållande av kravet på artikelprismärkning saknar således numera enligt utskottets mening all relevans.
Med hänsyn till det anförda finner utskottet att övervägande skäl talar för att bestämmelsen i prisinformationslagen om obligatorisk artikelprismärkning inom dagligvaruhandeln slopas. Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen. Ställningstagandet innebär att utskottet avstyrker bifall till motionerna L6, L7, L8, L9 och L10.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande prismärkning i dagligvaruhandeln att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:L6, 1991/92:L7, 1991/92:L8, 1991/92:L9 och 1991/92:L10 antar regeringens förslag till lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601).
2. Prismärkning i dagligvaruhandeln (mom. 2, motiveringen)
Lars Andersson (nyd) anser att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Vad härefter" och på s. 6 slutar med "tidigare ställningstagande" bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslår regeringen, som tidigare sagts, att den särskilda bestämmelsen om artikelprismärkning av dagligvaror i självbetjäningsbutiker slopas.
Utskottet konstaterar att syftet med den bestämmelse som föreslås upphävd är att ge konsumenten upplysningar om hur mycket en vara kostar, att möjliggöra försummering samt att medge efterkontroll. Kostnaderna för artikelprismärkningen, som angetts uppgå till 0,7 % av varornas värde, måste för den enskilde konsumenten anses vara rimliga och kan enligt utskottets mening inte anses utgöra tillräckliga skäl för att nu slopa kravet på prismärkning inom dagligvaruhandeln. Inte heller i övrigt anser utskottet att det i propositionen anförts sådana omständigheter att den från konsumentsynpunkt viktiga bestämmelsen om artikelprismärkning bör slopas. I sammanhanget vill utskottet särskilt erinra om att prislappen medger att efterkontroller och prisjämförelser på ett enkelt sätt kan göras i hemmet.
Som framhålls i motion L9 förutsätter en verklig priskonkurrens att kommunernas planmonopol på dagligvaruhandeln avskaffas. Regeringen har nyligen i proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik föreslagit kompletteringar i plan- och bygglagen (1987:10) i syfte att främja näringsfrihet och effektivitet i kommunernas planering. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 1992. Enligt utskottets mening är emellertid dessa förslag inte tillräckligt långtgående för att man skall kunna slopa kravet på artikelprismärkning i prisinformationslagen.
I proposition 1991/92:55 framlagt lagförslag
Bilaga