Polisfrågor
Betänkande 1997/98:JuU18
Justitieutskottets betänkande
1997/98:JUU18
Polisfrågor
Innehåll
1997/98 JuU18
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner från den allmänna motionstiden som rör olika frågor med anknytning till polisväsendet. Med anledning av motionsyrkanden rörande tårgas- och pepparspray föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen om att en utvärdering av försöksverksamheten med användandet av sådana skyddssprayer bör presenteras snarast. Vidare föreslår utskottet ett tillkännagivande rörande innehållet i det maskinläsbara fältet i passets personsida. Övriga motionsyrkanden avslås. I ärendet föreligger sju reservationer.
Motionerna
1997/98:Ju209 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till passhantering i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Ju210 av Eva Goës och Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall vara helt gratis att anordna offentliga möten, hålla torgtal, anordna demonstrationer o d. 1997/98:Ju213 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Rikspolisstyrelsen bör få i uppgift att tillse att alla polisdistrikt upprättar en handlingsplan/samarbetsplan för försvunna personer, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Rikspolisstyrelsen bör få i uppgift att bygga upp en erfarenhetsbank på datorn som alla polisdistrikt kan ta del av. 1997/98:Ju215 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredningen av brott begångna av poliser i tjänsten. 1997/98:Ju217 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommitté med uppdrag att utreda polisvåldet och komma med förslag till åtgärder. 1997/98:Ju221 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentariskt tillsatt utredning om samordning av Säpos och den öppna polisens verksamhet. 1997/98:Ju225 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av aktiv uppföljning av det internationella standardarbetet för pass, med särskild bevakning av speciellt svenska krav vad gäller de för namnskrivning behövliga bokstäverna. 1997/98:Ju228 av Elving Andersson och Anders Svärd (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om parlamentarisk utredning om styrningen av framtidens polisarbete, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommunalisering av väsentliga delar av polisväsendet främst för att bekämpa vardagsbrottsligheten. 1997/98:Ju706 av Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att innehav av pepparspray blir tillåtet i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Ju715 av Ulla Löfgren (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vapenlagen. 1997/98:Ju717 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skärpning av reglerna för vapeninnehav m.m. 1997/98:Ju719 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framkomligheten för synskadade. 1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vapenlagen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot att medföra skjutvapen på de platser som anges i knivlagen. 1997/98:Ju917 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari yrkas 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försöksverksamheten med möjlighet att inneha tårgassprej måste utökas och utvärderas liksom frågan om ett enklare licensförfarande för att få inneha tårgassprej. 1997/98:Ju925 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i polislagen att det klart framgår att ledamöter från samtliga av de till kommunen valda partierna skall finnas representerade i polisstyrelser och polisnämnder. 1997/98:So653 av Chatrine Pålsson och Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det ökade antalet brott mot vapenlagen och antalet olaga innehav av vapen. 1997/98:Ub255 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett anpassat polisförhör.
Utskottet
Inledning I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner från den allmänna motionstiden som rör olika frågor med anknytning till polisväsendet.
Översyn av Säkerhetspolisens organisation och verksamhet I motion Ju221 (v) begär motionärerna att den översyn om samordning av Säkerhetspolisens och den öppna polisens verksamhet som aviseras i årets budgetproposition skall göras av en parlamentariskt sammansatt utredning. I denna del anförs i budgetpropositionen (prop. 1997/98:1 utg.omr. 4 avsnitt 3.4.6) att Säkerhetspolisen i vissa fall har anledning att samarbeta med den öppna polisen, särskilt med Rikskriminalpolisen. Det gäller bl.a. utredning av terroristverksamhet och brott med anknytning till våldsbenägna extremistorganisationer. Denna del av verksamheten har blivit förhållandevis mera framträdande efter det kalla krigets slut. Rikskriminalpolisen å sin sida har fått anledning att utveckla arbetsmetoder som har viss beröring med säkerhetspolisiära arbetssätt, särskilt kriminalunderrättelseverksamhet. Detta beror på att den internationella brottsligheten under senare år har blivit alltmera kvalificerad och i många fall bedrivs av välorganiserade kriminella strukturer som kräver ett mycket kvalificerat polisarbete för att kunna bekämpas med framgång. Regeringen aviserar alltså i propositionen att den har för avsikt att undersöka om ett behov av en ökad samordning mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen föreligger och vilka åtgärder som i så fall är motiverade. I motion Ju221 (v) anser motionärerna som framgått att en parlamentarisk utredning bör få till uppgift att se över denna samordning. Enligt vad utskottet inhämtat bereds frågan om formerna för ett uppdrag inom Justitiedepartementet. Enligt utskottets mening finns det skäl att överväga på vilket sätt och i vilka former en översyn bör göras. Utskottet ser därför inte anledning att föregripa den pågående beredningen. Bifall till motion Ju221 avstyrks.
Polisväsendets ledningsorganisation I budgetpropositionen för innevarande år aviserade regeringen att den hade för avsikt att under hösten 1997 tillsätta en utredning med uppgift att se över polisväsendets styrsystem och skapa en enkel, entydig och därmed effektivare och mer ändamålsenlig beslutsstruktur (prop. 1997/98:1 utg.omr. 4 avsnitt 3.4.5). Utredningen skulle enligt propositionen i sitt organisationsförslag ange vilken roll och vilket ansvar de förtroendevalda skall ha på olika nivåer samt lämna förslag på hur ledamöterna i dessa organ bör utses. I motion Ju228 (c) anförs att utredningen om polisväsendets ledningsorganisation bör vara parlamentarisk och få sådana resurser och en sådan tidtabell att den kan göra ett genomgripande och brett förankrat arbete. Vidare yrkas i motion Ju925 (mp) att polislagen skall ändras så att det klart framgår att ledamöter från samtliga av de till kommunen valda partierna skall finnas representerade i polisstyrelser och polisnämnder. Regeringen har efter det att motionerna väcktes tillsatt kommittén om översyn av polisväsendets ledningsorganisation (dir. 1997:121) med det uppdrag som aviserades i budgetpropositionen. Kommittén är parlamentarisk och uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 2 juni i år. Genom att ovannämnda kommitté nu tillsatts får motion Ju228 i denna del enligt utskottets mening anses vara tillgodosedd. Bifall till motionen avstyrks. Såvitt gäller representationen i styrelser och nämnder anser utskottet att utredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till motion Ju925 i nu aktuell del. I motion Ju228 yrkas även att det i direktiven till utredningen bör anges att en kommunalisering av ordningspolisen skall belysas. Frågan om en kommunalisering av polisen omfattas inte av utredningens uppdrag. I sitt betänkande 1994/95:JuU14 behandlade utskottet en motion med förslag till lagändringar för att möjliggöra införandet av en kommunal gatupolis. Utskottet förklarade att det inte var berett att frångå principen att polisverksamheten är en statlig angelägenhet (bet. s. 7). Utskottet har inte någon annan ståndpunkt i dag och avstyrker bifall till motion Ju228 i denna del.
Interna utredningar inom polisväsendet I motion Ju215 (s) anförs att någon annan instans än polisen bör utreda de brott som poliser misstänks för; frågan om det krävs en ny myndighet eller om sådana utredningar kan utföras av någon befintlig myndighet bör ses över. Enligt motion Ju217 (mp) bör en parlamentariskt sammansatt kommitté tillsättas för att utreda de våldsbrott poliser anmäls för och komma med förslag till åtgärder; bl.a. nämns att all misstanke om polisvåld måste utredas av en från polisen fristående instans. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen gav den 30 oktober 1996 en särskilt förordnad utredare i uppdrag att leda en utredning för en översyn av det interna kontrollsystemet inom åklagar- och polisverksamheten. I översynen ingick att göra en kartläggning och utvärdering av det nuvarande systemet för att förebygga och upptäcka brott och andra förhållanden som utan att direkt utgöra brott kan vara ägnade att rubba förtroendet för integriteten i den brottsutredande verksamheten. I uppdraget ingick också att granska formerna för handläggningen av interna brottsutredningar och lägga fram förslag till de förbättringar som kan anses påkallade (RÅ dnr 1996/1649, RPS dnr VKL-793- 4681/96). Utredaren avlämnade i april 1997 sin rapport Internkontroll till Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen. Inledningsvis kan sägas att utredaren inte funnit annat än att den nuvarande internkontrollen hos polis och åklagare hittills fungerat i stort sett väl, men att det ändå finns anledning att stärka den interna kontrollen. Utredaren har i rapporten tagit upp frågor om en författningsmässigt reglerad internkontroll, chefsansvar, utbildning, ett ökat säkerhetsmedvetande, bisysslor samt tillsyn och inspektion. Frågan om interna brottsutredningar har behandlats särskilt. Utifrån de möjligheter som finns att granska och bedöma den gällande utredningsordningen har utredaren antecknat, att objektivt sett håller verksamheten hög, eller rent av mycket hög, kvalitet och uppfyller väl de krav som kan ställas. Efter en genomgång av olika möjligheter till att förändra och förbättra det nuvarande systemet för interna brottsutredningar har utredningen - som inte funnit skäl för en genomgripande förändring - stannat för att föreslå ett visst centraliserat samordningsansvar samt att förorda att arbetet vid de länsvisa utredningsenheterna inom polisen koncentreras inom de sju åklagarregionerna. Med förslaget pekar utredningen på möjligheten att genom i första hand administrativa förändringar nå en ökad samordning och effektivitet i arbetet. Detta innebär att utredningen funnit att den organisation som nu finns för interna brottsutredningar i huvudsak bör bestå. Rapporten har sänts på remiss till bl.a. samtliga åklagarmyndigheter och ett antal polismyndigheter och bereds nu vidare inom Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen. Utskottet konstaterar att frågan om att lägga utredningar om anmälningar mot poliser på något annat organ än polis och åklagare nyligen varit föremål för översyn och att beredningsarbete pågår. Resultatet av det pågående arbetet bör enligt utskottets mening avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju215 och Ju217.
Efterforskning av försvunna personer I motion Ju213 (mp) anförs att Rikspolisstyrelsen bör få i uppgift dels att se till att samtliga polisdistrikt upprättar en handlings- och samarbetsplan för efterforskning av försvunna personer, dels att det byggs upp en datoriserad erfarenhetsbank som samtliga polisdistrikt kan ta del av. Rikspolisstyrelsen beslutade den 2 november 1994 att genomföra en utredning avseende efterforskningsmetoder m.m. I utredningen, som antog namnet Uppdragsgruppen för personefterforskning, har ingått representanter för Rikspolisstyrelsen, den lokala polisorganisationen, Räddningsverket och Civilförsvarsförbundet. I sin rapport Efterforskning enligt räddningstjänstlagen av försvunna personer som presenterades i februari 1997 (RPS Rapport 1997:1) redovisas förslag hur polisens efterforskning av försvunna personer skall kunna effektiviseras. Särskild tonvikt läggs på planering - bl.a. upprättande av en s.k. efterforskningsplan - och utnyttjande av samhällets totala resurser, inklusive frivilliga. Uppföljning av insatser och förebyggande arbete berörs också. Avslutningsvis rekommenderas i rapporten att Rikspolisstyrelsen vidtar ett antal åtgärder i syfte att höja polisens kompetens vid personefterforskning. Häribland nämns bl.a. att Rikspolisstyrelsen i egenskap av nationell samordnare bör bevaka utvecklingen inom och utom landet när det gäller teknik, taktik och övriga erfarenheter som görs inom området för personefterforskning samt följa upp och bearbeta efterforskningsfall statistiskt. Rikspolisstyrelsen har funnit att rapporten innehåller flera intressanta förslag och påpekanden som bör vidare bearbetas; i avvaktan på Rikspolisstyrel- sens vidare åtgärder bör rapporten enligt styrelsen kunna utgöra en del av det material som ingår i polismyndigheternas planering av insatser för personefterforskning. I april 1997 tillsattes en särskild grupp för genomförande av förslagen och rekommendationerna i den ovannämnda rapporten samt i rapporten Översyn av polisens fjällräddningsverksamhet. Genomförandegruppen skall initialt presentera en handlingsplan för arbetet och därefter för varje förslag och rekommendation föreslå hur genomförandet skall ske. Arbetet skall vara slutfört senast den 30 april i år (RPS dnr POB-232-5692/94). Utskottet konstaterar att ett omfattande arbete lagts ned på att förbättra kunskapen och rutinerna kring efterforskning av försvunna personer. De förslag till förbättringar som lagts fram håller nu också på att genomföras. Härigenom anser utskottet att motion Ju213 får anses vara tillgodosedd.
Förhör med barn I motion Ub255 (kd) om mobbning framförs att det krävs särskilt anpassade polisförhör för de elever som skall höras som vittnen. Dessa elever måste kunna känna sig trygga och polisen bör ha möjlighet att behandla deras uppgifter med största diskretion. Vidare anförs att de elever som hotas före eller efter ett förhör skall kunna få stöd. I förundersökningskungörelsen (1947:948) finns särskilda bestämmelser om förhör med barn. Förhör med någon som är under 18 år och som skall höras som vittne, skall planeras och verkställas så att det inte uppkommer fara för att den som förhörs tar skada. Det bör noga tillses att uppseende inte väcks kring förhöret. Vidare får inte förhöret göras mera ingående än omständigheterna kräver, och det bör äga rum endast en gång, såvida det inte främst med hänsyn till den som förhörs är lämpligare att hålla flera förhör (17 §). Förhör med barn skall enligt kungörelsen hållas av person med särskild fallenhet för uppgiften (18 §). Är den som hörs under 15 år, bör den som har vårdnaden om honom vara närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för utredningen (23 kap. 10 § rättegångsbalken). Rikspolisstyrelsen har utfärdat allmänna råd om utredning av brott av barn under 15 år m.m. (FAP 403-1). De avsnitt som rör frågor om förhör bör enligt de allmänna råden i tillämpliga delar iakttas även vid förhör med barn som varit vittne till brott. I sammanhanget bör nämnas att brottsbalkens bestämmelse angående övergrepp i rättssak blir tillämpliga om någon som avgett en utsaga vid ett polisförhör hotas eller på annat sätt utsätts för lidande, skada eller olägenhet eller hot härom (17 kap. 10 § brottsbalken). Genom vad som anförts ovan om bestämmelserna om förhör med barn och de allmänna råd som utarbetats härom anser utskottet att motion Ub255 i här aktuell del får anses vara tillgodosedd. I sammanhanget kan avslutningsvis nämnas att det ingår i Brottsofferutredningens uppdrag att se över frågor om åtgärder med anledning av hot mot vittnen (dir. 1995:94).
Vapenbrott
Skärpning av vapenlagstiftningen I ett antal motioner förekommer yrkanden om åtgärder mot illegal hantering av vapen. I motion So653 (kd) anförs att det bör utredas varför vapenbrotten ökat så att nödvändiga åtgärder kan vidtas mot denna typ av brottslighet. I motion Ju717 (s) anförs att det redan nu finns underlag för att skärpa reglerna för innehav m.m., varför vapenlagstiftningen bör bli föremål för en skyndsam översyn och i motion Ju910 (c) begärs en noggrann och kontinuerlig uppföljning av licensinnehav. Vidare anförs i sistnämnda motion att det bör förbjudas att medföra skjutvapen på de platser som anges i knivlagen. Enligt Rikspolisstyrelsens rapport Illegala vapen (RPS Rapport 1995:2) har antalet illegala vapen ökat under 1990-talet. Grovt uppskattat fanns det då rapporten presenterades i mars 1995 omkring 30 000 illegala skjutvapen i Sverige. Åtgärder mot olovligt innehav av vapen är av central betydelse inom ramen för en bred satsning mot våldet i samhället. 1995 års vapenutredning (dir. 1995:39) har därför i uppdrag att göra en genomgripande översyn av vapenlagstiftningen med inriktning på att förebygga våldsbrott. I uppdraget ingår således bl.a. att se över reglerna om handel med och innehav av skjutvapen. Utredningen har avgett ett delbetänkande - Förbud mot vapen på allmän plats m.m. (SOU 1996:50) - där utredningen bl.a. föreslår att det i knivförbudslagen (1988:254) upptagna förbudet mot innehav av knivar m.m. skall omfatta även skjutvapen. Vapenutredningens slutbetänkande väntas inom kort och delbetänkandet bereds i Justitiedepartementet. Utskottet hade i februari förra året att ta ställning till ett antal motionsyrkanden angående vapenbrott, vilka delvis rörde samma frågeställningar som nu är aktuella. I sitt betänkande anförde utskottet att Vapenutredningens pågående arbete borde avvaktas (bet. 1996/97:JuU9). Vad gällde frågan om knivlagens tillämplighet i rummet - dvs. om lagen gäller t.ex. på sjukhus och socialkontor - ansåg utskottet att regeringen borde vidta åtgärder för att den frågan får en särskild belysning vid beredningen av Vapenutredningens betänkande. Riksdagen gav regeringen detta till känna. Liksom tidigare anser utskottet att Vapenutredningens pågående arbete - liksom beredningen av de båda betänkandena - bör avvaktas och avstyrker bifall till motionerna So653, Ju717 och Ju910.
Vapenhandlartillstånd Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 1992 skärptes bl.a. kraven för att kunna få tillstånd att bedriva handel med vapen (prop. 1990/91:130, bet. JuU33, rskr. 300, SFS 1991:1181). Vid sidan av de förutsättningar som tidigare gällde för vapenhandlare att vara allmänt berättigad att driva handel och känd för ordentlighet och pålitlighet infördes dessutom krav på såväl behövliga kunskaper som att verksamheten skall bedrivas yrkesmässigt. Ett tungt vägande skäl för att skärpa kriterierna för att bevilja vapenhandlartillstånd var att det inte ansågs rimligt med mindre ingående prövning i dessa ärenden än i ärenden om vapentillstånd för eget behov. Den aktuella bestämmelsen återfinns nu i 2 kap. 10 § vapenlagen (1996:67). Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen får återkallas om tillståndshavaren inte längre driver yrkesmässig handel (6 kap. 3 § b vapenlagen). Ett krav på att en verksamhet skall vara yrkesmässig innebär ett krav på en viss omfattning av en rörelse. Några tiotal transaktioner per år bör enligt förarbetena kunna tjäna som lämplig riktlinje för kravet på yrkesmässighet vid handel med vapen (prop. s. 39). I Rikspolisstyrelsens allmänna råd (RPS FS 1996:6 FAP 551-3) sägs angående kravet på yrkesmässighet att detta innebär att verksamheten skall vara vinstinriktad och ha en viss varaktighet eller åtminstone vara inriktad på en serie affärshändelser. Enligt de allmänna råden skall polismyndigheten göra en prognos beträffande den tilltänka verksamheten och avgöra om det är fråga om en seriös och yrkesmässig handelsverksamhet. Vid denna bedömning bör vägas in omfattningen av verksamheten varvid några tiotal transaktioner per år torde kunna vara ett nedre riktmärke. Den beräknade årsomsättningen bör också, enligt de allmänna råden, stå i rimlig proportion till lagerhållningen. Uppgifter om tilltänkt kundkrets, vilket utbud som planeras, i vilken affärslokal verksamheten skall bedrivas, öppettider och finansiering är omständigheter som bör beaktas. Enligt motionären i Ju715 (m) innebär de nuvarande bestämmelserna att även seriösa vapenhandlare - med färre transaktioner är 20 per år - får sina tillstånd indragna. Enligt motionären är detta inte rimligt och kräver en översyn av lagstiftningen. Som nämnts i föregående avsnitt har Vapenutredningen i uppdrag att göra en översyn av vapenlagen (dir. 1995:39). I uppdraget ingår sålunda även att överväga frågor om tillstånd till handel med vapen. I likhet med vad utskottet funnit beträffande frågor om skärpning av vapenlagstiftningen bör utredningens arbete avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju715.
Tårgas- och pepparspray I motion Ju706 (m) yrkas att innehav av pepparspray bör tillåtas. I motion Ju917 (c) anförs att försöksverksamheten med att förse hotade kvinnor med skyddsspray bör utökas och utvärderas. Vidare bör frågan om ett enkelt licensförfarande utredas. Tårgasanordningar har sedan lång tid tillbaka omfattats av vapenlagen (1996:67) och varit underkastade samma krav på tillstånd m.m. som skjutvapen. I förarbetena till den nya vapenlagen, som trädde i kraft år 1996, ansåg regeringen det saknas skäl att i det sammanhanget överväga att ändra denna ordning. Även om risken är liten att någon skall tillfogas allvarliga skador av tårgas, har tårgasanordningarna enligt regeringen karaktären av vapen. Syftet är att under en begränsad tid fysiskt sätta en person ur spel. Utöver de polisiära användningsområdena är tårgasanordningarna avsedda att användas i självförsvar. Enligt regeringen är de emellertid lika effektiva som angreppsvapen. Det har bl.a. visat sig att tårgassprayer ofta kommer till användning vid rån och liknande överfall. - I det aktuella lagstiftningsärendet gjordes ett förtydligande i lagtexten för att klargöra att vapenlagen omfattar även olika skyddssprayer som de s.k. pepparsprayerna vars aktiva substans har en liknande verkan som tårgas (prop. 1995/96:52 s. 69 f). Utskottet hade inte några invändningar häremot (bet. 1995/96:JuU12 s. 7 f). Vid införandet av den nya vapenlagen fann regeringen inte skäl att ta upp frågan om i vilken utsträckning tillstånd bör beviljas för tårgasanordningar eller andra tillståndspliktiga sprayer (a. prop. s. 70). I Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen (RPS FS 1992:2 FAP 551- 3) anges att tillståndsgivningen beträffande gaspistoler och eller andra likartade vapen - t.ex. spray - bör vara mycket restriktiv och att tillstånd endast bör beviljas undantagsvis, när ett synnerligen starkt behov föreligger. Vid behandlingen av förslaget till ny vapenlag konstaterade utskottet att frågor om tillståndsgivningens omfattning fått ökad aktualitet genom att Rikspolisstyrelsen inlett en försöksverksamhet där hotade kvinnor som komplement till s.k. trygghetspaket, som innehåller olika larmanordningar, efter vederbörlig tillståndsprövning i varje enskilt fall också utrustats med peppar- eller tårgasspray. Utskottet ställde sig positivt till denna försöksverksamhet (bet. 1995/96:JuU12 s. 9). Regeringen gav genom ett beslut den 18 november 1993 Rikspolisstyrelsen i uppdrag att utvärdera försöksverksamheten. Utvärderingen bör enligt beslutet omfatta bl.a. frågorna om tårgas- eller pepparspray kan utgöra ett effektivt skydd för hotade kvinnor och om innehavet av ett sådant försvarsmedel upplevs som en trygghet för den hotade. Därutöver är utvärderingen avsedd att belysa riskerna för att försvarsmedlet missbrukas eller på annat sätt föranleder skada. Utvärderingen skulle enligt beslutet ha getts in till Justitiedepartementet senast den 1 januari 1995. Enligt vad som framgår av propositionen om ny vapenlag (1995/96:52 s. 70) hade Rikspolisstyrelsen emellertid i juni 1995 förklarat att underlaget var för litet för en meningsfull utvärdering samt att man med hänsyn härtill beslutat förlänga försöksperioden till den 1 juli 1996. Utvärderingen kunde därför beräknas vara färdig först i början av september 1996. I november 1996 förklarade Rikspolisstyrelsen på nytt i en skrivelse till Justitiedepartementet att underlaget var för litet för en meningsfull utvärdering av försöksverksamheten och att man därför beslutat förlänga den till sommaren 1997. Utvärderingen skulle redovisas till departementet senast den 1 oktober 1997. Enligt vad utskottet inhämtat från Justitiedepartementet har utvärderingen blivit ytterligare försenad hos Rikspolisstyrelsen bl.a. beroende på svårigheter att få fram ett tillräckligt stort underlag för att utvärderingen skall bli meningsfull. Rikspolisstyrelsens försöksverksamhet har nu pågått under en längre tid. Enligt utskottets mening är en utvärdering av verksamheten av avgörande betydelse för att frågor om t.ex. en utvidgning av verksamheten eller tillåtande av skyddsspray skall kunna övervägas. En utvärdering av försöksverksamheten bör därför presenteras snarast. Dessutom kan även utländska erfarenheter vägas in. Den omständigheten att underlaget för en utvärdering är begränsat bör enligt utskottets mening inte hindra att erfarenheterna av försöket redovisas. Det får ankomma på regeringen att se till att så sker. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju917 i denna del anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I konsekvens med vad som sagts ovan är utskottet inte berett att ta ställning till frågan om tillåtande av pepparspray varför bifall till motion Ju706 avstyrks.
Ordningslagen
Användningen av offentlig plats I motion Ju719 (s) begärs en ändring i ordningslagen så att kommunerna ges möjlighet att ta i beslag skyltar och varor som placerats på offentlig plats utan tillstånd samt rätt för kommunerna att, i likhet med vad som gäller vid felparkeringar, ta ut avgifter. Bakgrunden är att motionären anser att polisen inte prioriterar denna typ av ärenden. Enligt ordningslagen (1993:1617) kan polismyndigheten förelägga den som placerat ut t.ex. en skylt på en offentlig plats utan nödvändigt tillstånd att ta bort skylten. I ett föreläggande kan vite sättas ut och rättelse kan ske på den försumliges bekostnad genom polismyndighetens försorg (3 kap. 19-21 §§). Har en offentlig plats tagits i anspråk för varor eller någon annan egendom i strid med bestämmelserna i ordningslagen får egendomen förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga fortsatt överträdelse och förverkandet inte är oskäligt (3 kap. 25 §). Den som bryter mot bestämmelsen om användning av offentlig plats kan dömas till böter (3 kap. 22 §). Utskottet finner inte anledning att förespråka någon annan ordning än den nu gällande och avstyrker bifall till motion Ju719.
Allmänna sammankomster I motion Ju210 (mp) begärs att det skall vara avgiftsfritt att anordna en allmän sammankomst; avgiftsbeläggningen innebär enligt motionärerna en inskränkning av mötes- och demonstrationsfriheten. Enligt 2 kap. 6 § ordningslagen prövas en ansökan om tillstånd att anordna en allmän sammankomst av polismyndigheten. Enligt förordningen (1993:1631) om avgifter för vissa ärenden enligt ordningslagen (1993:1617) tas avgift ut för prövning av en sådan ansökan (1 §). För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller enligt 2 § särskilt angivna bestämmelser i avgiftsförordningen (1992:191). För tillstånd till allmän sammankomst uppgår ansökningsavgiften till 175 kr (10 § avgiftsförordningen). Utskottet konstaterar att ansökningsavgift tas ut för en rad olika tillstånd m.m. inom den statliga verksamheten. Utskottet finner inte skäl att föreslå någon annan ordning än den nu gällande vad avser det här aktuella tillståndet och avstyrker bifall till motion Ju210.
Passfrågor
Ansökan om pass I motion Ju209 (m) anförs att ansökningsförfarandet för pass bör kunna utföras av Posten eller av kommunalt medborgarkontor. Enligt passlagen (1978:302) utfärdas pass av passmyndighet. Polismyndighet är passmyndighet inom riket (2 §). Passansökan görs hos passmyndighet, och den som ansöker om pass skall inställa sig personligen. Sökanden är skyldig att i samband med passansökan ge in fotografier samt styrka sina personuppgifter, sitt svenska medborgarskap och sin identitet (6 §). Passmyndigheten skall pröva om hinder enligt passlagen föreligger mot att pass utfärdas för sökanden. En passansökan skall enligt 7-11 §§ passlagen avslås bl.a. om sökanden är underkastad vissa tvångsmedel (t.ex. anhållen, häktad eller belagd med reseförbud), efterlyst eller dömd till frihetsberövande påföljd och särskilt angivna förutsättningar föreligger eller om sökanden enligt konkurslagen (1987:672) är ålagd att lämna ifrån sig sitt pass eller förbud att utfärda pass för sökanden har meddelats enligt den lagen. Om passansökan inte skall avslås men sökanden är skäligen misstänkt för vissa allvarligare brott skall passmyndigheten underrätta förundersökningsledaren. Pass får då inte utfärdas innan en vecka förflutit från underrättelsen, med mindre förundersökningsledaren medger det. Vid framställan av ansökan om pass hos polismyndigheten framkommer om sökanden förekommer i personefterlysningsregistret (EP), person- och belastningsregistret (PBR) eller om annat passhinder förekommer. Försöksverksamheten med medborgarkontor inleddes den 1 juli 1994. Kommunerna gavs härigenom befogenhet att sluta samverkansavtal med statliga myndigheter m.fl. om att åt dessa utföra sådana förvaltningsuppgifter som inte innebär myndighetsutövning. Genom proposition 1996/97:90 om bättre möjligheter att samverka vid medborgarkontor har den pågående försöksverksamheten utvidgats med syfte att få ytterligare kunskaper om och erfarenheter av hur ett organiserat samarbete över kommunala och statliga myndighetsgränser kan utformas. Utvidgningen innebär att statliga myndigheter, en allmän försäkringskassa, ett landsting eller en kommun inom ramen för ett samtjänstavtal skall få använda varandras personal till att utföra enklare förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning eller som kräver tillgång till personregister. Polisuppgifter omfattas inte av den utvidgade försöksverksamheten. Vid behandlingen i konstitutionsutskottet av ovannämnda proposition framställdes ett motionsyrkande om att det i försöksverksamheten också borde ingå att analysera på vilket sätt administrativa tjänster inom polisområdet, t.ex. passärenden, kan komma att ingå i ett integrerat medborgarkontors service. I ett yttrande till konstitutionsutskottet instämde justitieutskottet i regeringens bedömning att polisärenden inte bör omfattas av den möjlighet till samtjänstavtal som föreslogs i propositionen. I stället ville justitieutskottet peka på möjligheten att samlokalisera närpoliskontor med medborgarkontor för att härigenom ändå uppnå målet med en god service till medborgarna. Konstitutionsutskottet hade inte någon annan uppfattning och avstyrkte bifall till motionsyrkandet. Utskottet har inte någon annan uppfattning i dag än den som uttrycktes i ovannämnda yttrande. Inte heller anser utskottet att polisärenden bör handläggas av Posten. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju210.
Maskinläsning av svenska pass EG:s ministerråd antog den 23 juni 1981 en resolution om ett enhetligt utformat pass. Resolutionen följdes av tilläggsresolutioner dels den 30 juni 1982, dels den 14 juli 1986. Härefter har EU:s ministerråd den 19 juni 1995 antagit ytterligare en tilläggsresolution om införandet av ett enhetligt utformat pass. Resolutionen ålade bl.a. Sverige att senast fr.o.m. den 1 januari 1998 utfärda pass i överensstämmelse med den utformning som anges i de nämnda resolutionerna. Ett nytt EU-anpassat pass har också införts i Sverige fr.o.m. årsskiftet. Internationella luftfartsorganisationen, ICAO, utfärdar riktlinjer för hur ett resedokument skall se ut. I EU-resolutionerna hänvisas till ICAO:s rekommendation när det gäller formatet på och innehållet i den s.k. personsidan. Enligt rekommendationen skall personsidan innehålla - förutom fotografi - uppgift om bl.a. efternamn, förnamn, nationalitet, födelsetid, kön, födelseort, utfärdandedatum, giltighetstid, utfärdandemyndighet och innehavarens namnteckning. Förutom dessa uppgifter föreslås att personsidan dessutom förses med passnummer, personnummer och uppgift om innehavarens kroppslängd. På personsidan skall vidare finnas ett maskinläsbart fält. Det system man arbetar med är uppbyggt enligt en amerikansk standard och innehåller bokstäverna A-Z. Inom ICAO finns en översättningsmall för ett visst antal tecken, bl.a. Å, Ä och Ö, vilka ges beteckningarna AA, AE och OE. I det maskinläsbara fältet - men inte i övrigt i passet - kommer namn som innehåller Å, Ä och Ö att stavas AA etc. I motion Ju225 (s) anförs att Sverige bör bevaka det internationella arbetet på området i syfte att bokstäverna Å, Ä och Ö skall kunna användas även i det maskinläsbara fältet. Enligt motionärerna är frågan av principiell betydelse: detta är ytterligare ett fall där standarder främst är anpassade till det engelska språket varför de svenska nationella intressena behöver hävdas. Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att det vore en fördel om de svenska bokstäverna kunde behållas även i det maskinläsbara fältet i passets personsida. Enligt vad utskottet inhämtat deltar Sverige genom Rikspolisstyrelsen i arbetet inom ICAO samt i den undergrupp som behandlar den här aktuella frågan. Det får ankomma på regeringen att ge direktiv om att även de särskilda svenska intressena skall bevakas vid de överväganden av teknisk och annan natur som krävs för att systemet skall fungera i en internationell miljö. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Ju225 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande översyn av Säkerhetspolisens organisation och verksamhet att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju221 yrkande 2, res. 1 (v, mp) 2. beträffande utredningen om polisväsendets ledningsorganisation att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju228 yrkande 1, 3. beträffande politiska partiers representation i polisstyrelser och polisnämnder att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju925 yrkande 6, res. 2 ( mp) 4. beträffande kommunalisering av ordningspolisen att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju228 yrkande 2, 5. beträffande interna utredningar inom polisväsendet att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju215 och 1997/98:Ju217, res. 3 (v, mp, kd) 6. beträffande efterforskning av försvunna personer att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju213, res. 4 (mp) 7. beträffande förhör med barn att riksdagen avslår motion 1997/98:Ub255 yrkande 9, 8. beträffande skärpning av vapenlagstiftningen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju717, 1997/98:Ju910 yrkandena 7 och 8 samt 1997/98:So653 yrkande 6, res. 5 (c) 9. beträffande vapenhandlartillstånd att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju715, res. 6 (m) 10. beträffande tårgas- och pepparspray att riksdagen dels med anledning av motion 1997/98:Ju917 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels avslår motion 1997/98:Ju706, 11. beträffande användningen av offentlig plats att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju719, 12. beträffande allmänna sammankomster att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju210, res. 7 (mp) 13. beträffande ansökan om pass att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju209, 14. beträffande maskinläsning av svenska pass att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju225 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 12 februari 1998
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s) och Jeppe Johnsson (m).
Reservationer
1. Översyn av Säkerhetspolisens organisation och verksamhet (mom. 1) Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför: Omfattningen av Säkerhetspolisens nuvarande organisation kan enligt vår mening ifrågasättas. Förändringar i vår omvärld och det kalla krigets slut torde rimligen ha medfört ett minskat behov av vissa säkerhetstjänster, även om en stor del av de uppgifter som åvilar Säkerhetspolisen sannolikt är nödvändiga inom överskådlig framtid i det svenska samhället. Vi vet att omfattningen av t.ex. vissa internationella terrororganisationer inte har minskat. Däremot är det enligt vår mening inte nödvändigt att all verksamhet måste skötas inom Säkerhetspolisen. Mycket borde i stället kunna utföras inom ramen för andra delar av polisväsendet. Regeringen avser att utreda en ökad samordning mellan den öppna polisens verksamhet och Säkerhetspolisen, bl.a. om utredningar av terroristverksamhet och våldsbenägna extremistorganisationer kan samordnas. Vi anser att denna översyn skall göras av en parlamentariskt sammansatt utredning. Det ankommer på regeringen att tillsätta en sådan. Vad vi nu anfört med anledning av motion Ju221 i här aktuell del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande översyn av Säkerhetspolisens organisation och verksamhet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju221 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 1.
2. Politiska partiers representation i polisstyrelser och polisnämnder (mom. 3) Kia Andreasson (mp) anför: Den av regeringen tillsatta utredningen skall i sitt organisationsförslag ange vilken roll och vilket ansvar de förtroendevalda skall ha på olika nivåer samt lämna förslag på hur ledamöterna i dessa organ bör utses. Enligt min mening bör utredningen få direktiv om att i detta sammanhang beakta att samtliga av de till kommunen valda partierna skall finnas representerade i polisstyrelser och polisnämnder samt lämna förslag till ändring i polislagen så att detta kan genomföras. Det får ankomma på regeringen att utforma sådana direktiv. Vad jag anfört med anledning av motion Ju925 i nu aktuell del bör riksdagen som sin meningen ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande politiska partiers representation i polisstyrelser och polisnämnder att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju925 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 2.
3. Interna utredningar inom polisväsendet (mom. 5) Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför: Vi anser att en ny ordning bör införas för interna utredningar inom polisväsendet. En parlamentariskt sammansatt kommitté bör därför tillsättas för att studera de anmälningar som gjorts mot poliser under de senaste åren, följa upp och redovisa hur anmälningarna hanterats samt komma med förslag till hur sådana utredningar bör hanteras i framtiden. Utgångspunkten skall här vara att brottsmisstankar mot poliser inte skall utredas av polis eller åklagare. Det ankommer på regeringen att vidta nödvändiga åtgärder så att detta kommer till utförande. Vad vi med anledning av motionerna Ju215 och Ju217 nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande interna utredningar inom polisväsendet att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju215 och 1997/98:Ju217 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 3.
4. Efterforskning av försvunna personer (mom. 6) Kia Andreasson (mp) anför: Det är självfallet mycket tillfredsställande att rutinerna kring efterforskning av försvunna personer har varit föremål för en ordentlig genomlysning och också att en särskild grupp tillsatts för att genomföra de förslag som lagts fram. Mot bakgrund av vad som framkommit genom bl.a. Rikspolisstyrelsens rapport om efterforskning av försvunna personer föreligger det enligt min mening emellertid starka skäl för att redan nu införa såväl handlings- och samarbetsplaner i polisdistrikten som en datoriserad erfarenhetsbank hos Rikspolisstyrelsen. Det får ankomma på regeringen att ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att snarast vidta åtgärder för att genomföra detta. Vad jag nu anfört med anledning av motion Ju213 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande efterforskning av försvunna personer att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju213 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 4.
5. Skärpning av vapenlagstiftningen (mom. 8) Ingbritt Irhammar (c) anför: Jag instämmer i huvudsak i utskottsmajoritetens uppfattning att Vapenutredningens arbete bör avvaktas. Frågan om ett förbud mot vapen på allmän plats är emellertid så viktig att den bör brytas ut och behandlas redan nu. Jag anser alltså att riksdagen med anledning av yrkandet i motion Ju910 som sin mening bör ge regeringen till känna att den snarast bör lägga fram ett lagförslag i här aktuell fråga. I övrigt bör det pågående arbetet avvaktas. Jag anser att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande skärpning av vapenlagstiftningen att riksdagen dels med anledning av motion 1997/98:Ju910 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 5, dels avslår motionerna 1997/98:Ju717, 1997/98:Ju910 yrkande 7 och 1997/98:So653 yrkande 6.
6. Vapenhandlartillstånd (mom. 9) Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför: Enligt vår mening innebär tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna om vapenhandlartillstånd att seriösa näringsidkare får sina tillstånd indragna. Detta är inte rimligt. Som utskottsmajoriteten anför har Vapenutredningen i uppdrag att göra en översyn av vapenlagen och sålunda även att överväga frågor om tillstånd till handel med vapen. Enligt vår mening talar emellertid direktiven i en skärpande riktning, och de beaktar inte konsekvenserna för den seriösa vapenhandeln. Vapenutredningen kommer att avlämna sitt betänkande inom kort. Det får därför enligt vår mening ankomma på regeringen att närmare utreda frågan om hur de seriösa vapenhandlarna skall kunna fortsätta att bedriva sin näring. Vad vi nu anfört med anledning av motion Ju715 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande vapenhandlartillstånd att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju715 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 6.
7. Allmänna sammankomster (mom. 12) Kia Andreasson (mp) anför: Mötesfriheten och demonstrationsfriheten är bland de mest grundläggande rättigheterna i ett demokratiskt land. Enligt min mening finns det risk för att vissa grupper avhåller sig från att söka tillstånd till att hålla allmänna sammankomster eftersom polisen tar ut en ansökningsavgift. Oavsett avgiftens storlek utgör denna en inskränkning av mötes- och demonstrationsfriheten. Det ankommer på regeringen att vidta åtgärder för att avskaffa ansökningsavgiften. Vad jag nu anfört med anledning av motion Ju210 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande allmänna sammankomster att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju210 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 7.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1 Motionerna..........................................1 Utskottet...........................................3 Inledning 3 Översyn av Säkerhetspolisens organisation och verksamhet 3 Polisväsendets ledningsorganisation 3 Interna utredningar inom polisväsendet 4 Efterforskning av försvunna personer 5 Förhör med barn 6 Vapenbrott 7 Skärpning av vapenlagstiftningen 7 Vapenhandlartillstånd 7 Tårgas- och pepparspray 8 Ordningslagen 10 Användningen av offentlig plats 10 Allmänna sammankomster 10 Passfrågor 11 Ansökan om pass 11 Maskinläsning av svenska pass 12 Hemställan 13 Reservationer......................................15 1. Översyn av Säkerhetspolisens organisation och verksamhet (mom. 1) 15 2. Politiska partiers representation i polisstyrelser och polisnämnder (mom. 3) 15 3. Interna utredningar inom polisväsendet (mom. 5) 16 4. Efterforskning av försvunna personer (mom. 6) 16 5. Skärpning av vapenlagstiftningen (mom. 8) 16 6. Vapenhandlartillstånd (mom. 9) 17 7. Allmänna sammankomster (mom. 12) 17