Polisens register
Betänkande 1997/98:JuU20
Justitieutskottets betänkande
1997/98:JUU20
Polisens register
Innehåll
1997/98 JuU20
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag till ny lagstiftning om polisens register. Enligt förslaget införs tre nya lagar: en lag om belastningsregister, en lag om misstankeregister och en polisdatalag. I belastningsregistret skall införas de uppgifter om bl.a. påföljder som i dag finns i person- och belastningsregistret. Misstankeregistret skall innehålla uppgifter om dem som är skäligen misstänkta för brott. Polisdatalagen skall ersätta polisregisterlagen och innehålla de bestämmelser som, utöver personuppgiftslagen, behövs för behandlingen av personuppgifter i polisens verksamhet. Lagarna om belastningsregister och misstankeregister samt polisdatalagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Flertalet register som omfattas av lagförslagen förs redan i dag med automatisk databehandling. En viktig nyhet är att, enligt polisdatalagen, även den öppna polisen får möjlighet till automatisk databehandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. Härigenom får polisen samma möjligheter som tullen att behandla personuppgifter i underrättelseverksamhet. Polisdatalagen innehåller också bestämmelser om registrering av resultat av DNA-analyser i vissa fall. Med anledning av motionsyrkanden föreslår utskottet ett tillkännagivande. Det gäller innebörden av det i lagstiftningen använda begreppet sexuell läggning. Utskottet föreslår att regeringen får i uppdrag att låta utreda ett enhetligt begrepp i svensk lagstiftning för vad som i dag betecknas som sexuell läggning. Övriga motionsyrkanden avstyrks. I ärendet föreligger tjugofyra reservationer från samtliga partier utom Socialdemokraterna och Kristdemokraterna samt ett särskilt yttrande från (m) och ett från (v).
Propositionen
I proposition 1997/98:97 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om belastningsregister, 2. lag om misstankeregister, 3. polisdatalag, 4. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister, 5. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291), 6. lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, 7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 8. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), 9. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), 10. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827), 11. lag om ändring i arkivlagen (1990:782), 12. lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, 13. lag om ändring i insiderlagen (1990:1342), 14. lag om ändring i lagen (1991:876) om register för betalningsföreläggande och handräckning, 15. lag om ändring i lagen (1992:889) om den officiella statistiken, 16. lag om ändring i telelagen (1993:597), 17. lag om ändring i postlagen (1993:1684), 18. lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister, 19. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738), 20. lag om ändring i lagen (1995:606) om vissa personregister för officiell statistik, 21. lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627), 22. lag om ändring i lagen (1996:1156) om receptregister och 23. lag om ändring i lagen (1997:158) om röstlängdsregister. I samband med propositionen behandlar utskottet dels nio motioner som väckts med anledning av propositionen, dels två motioner från den allmänna motionstiden år 1997. Lagförslaget, som har granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se bilaga 1. I ärendet har inhämtats yttrande från konstitutionsutskottet, se bilaga 4.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen 1997/98:Ju42 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud för polisen att registrera integritetskänsliga personuppgifter rörande brottsoffer och vittnen. 1997/98:Ju43 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen avslår propositionen om polisens register, 2. att riksdagen - vid bifall till propositionen - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medborgerlig insyn i polisregistren. 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1997/98:97 Polisens register, 2. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår förslaget till 5 kap. 1 § fjärde stycket sekretesslagen, 3. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår förslaget till 5 kap. 1 § andra stycket sekretesslagen, 4. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 11 § i förslaget till lag om belastningsregister, 5. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 9 § i förslaget till lag om misstankeregister, 6. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 5 § i förslaget till polisdatalag, 7. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att polisen inte bör få upprätta register vid sidan av de särskilda bestämmelserna om register, 8. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 14 § första stycket 2 i förslaget till polisdatalag, 9. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 17 § i förslaget till polisdatalag, 10. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelser som reglerar Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter, 11. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 33 § i förslaget till polisdatalag samt hos regeringen begär förslag till ny lydelse av samma lagrum i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Ju45 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att 5 § polislagen skall ha följande lydelse: ?5 § Uppgifter om en person får inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening eller hälsa. Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får uppgifterna kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket, om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.? 1997/98:Ju46 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som möjliggör registrering av personer under 15 år som skäligen kan misstänkas för brott i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en självständig polisdatalag i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till gallringsbestämmelse vid registrering av kvarstående brottsmisstanke i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen beslutar ändra regeringens förslag till automatiserad behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseregister i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om brott som skall föranleda registrering i DNA-registret. 1997/98:Ju47 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att följande stycke i 14 § polisdatalagen utgår: ?Uppgifter om en enskild person som det inte finns någon misstanke mot skall förses med en upplysning om detta förhållande.? 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ärendets hantering m.m., 2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i sekretesslagen att sekretessen för uppgifter i polisregister och andra register med uppgifter om brott tidsbegränsas i 50 år, 3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i sekretesslagen att den s.k. förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet skall gälla i 50 år, 4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till lag om belastningsregister att uppgifter om näringsförbud skall rapporteras till belastningsregistret, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vissa grundläggande krav för registrering av personuppgifter, 6. att riksdagen avslår regeringens förslag till polisdatalag, 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i polisdatalagen att hela regleringen av personuppgifter på polisområdet samlas i en lag, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behandling av känsliga personuppgifter, 9. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 8 § polisdatalagen skall meddelas genom lag, 10. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till polisdatalag att uppgifter om brottsmisstanke enligt 10 § skall meddelas till den registrerade personen, 11. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till polisdatalag att uppgifter om kvarstående brottsmisstankar enligt 11 § skall underrättas till den registrerade personen, 12. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till polisdatalag att uppgifter enligt 10 och 11 §§ skall gallras sex månader efter nedlagt åtal eller lagakraftvunnen dom, 13. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 13 § andra stycket polisdatalagen skall meddelas genom lag, 14. att riksdagen, om yrkande 6 avslås , beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till 14 § polisdatalagen att det införs en begränsning över den personkrets som får registreras, 15. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 16 § andra stycket polisdatalagen meddelas genom lag, 16. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till 18 § polisdatalagen att Rikspolisstyrelsen blir person-uppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i register hos polismyndighet, 17. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 21 § polisdatalagen skall meddelas genom lag, 18. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att även Registernämnden skall utöva tillsyn över kriminalunderrättelseregistren, 19. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 35 § andra stycket polisdatalagen skall meddelas genom lag. 1997/98:Ju49 av Siw Persson och Ola Ström (fp) vari yrkas 1. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag till en samlad polisregisterlagstiftning, 2. att riksdagen beslutar att s.k. omvänt skaderekvisit genomgående används i polisregisterlagstiftningen för uppgifter om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkt kontroll för medborgarna över personuppgiftshanteringen, 4. att riksdagen beslutar att ordet ras skall utgå ur 5 § förslaget till polisdatalag, 5. att riksdagen beslutar att orden sexuell läggning ersätts med sexuellt beteende, 6. att riksdagen beslutar att lagrummet kompletteras med en bestämmelse som förhindrar att listor tas ut ur registret om en särskild kategori människor, 7. att riksdagen beslutar om sådana ändringar av polisdatalagen att misstankegraden måste gälla i polisens kriminalunderrättelseverksamhet och kriminalunderrättelseregistret, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gallringsbestämmelser, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagform för vissa föreskrifter. 1997/98:Ju50 av Jerry Martinger (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samtliga personer som dömts för brott för vilka registrering i DNA-registret får göras, skall införas i registret, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att obligatorisk provtagning för DNA-analys skall ske beträffande den som är anhållen eller häktad för brott som kan föranleda registrering i DNA-registret, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att prover skall få sparas för dem som införts i DNA-registret.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997/98 1997/98:Ju206 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den absoluta sekretessen i 7 kap. 17 § upphävs och att de sekretessbrytande reglerna i 14 kap. sekretesslagen blir tillämpliga på uppgifter som ingår i SÄPO-registret, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande de uppgifter som i dag omfattas av absolut sekretess att sekretessen tidsbegränsas till tjugofem år, 3. att riksdagen, om yrkande 2 inte bifalls, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sekretessen tidsbegränsas till femtio år, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringens hemliga föreskrifter beträffande SÄPO-registret bör upphöra. 1997/98:Ju221 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentariskt tillsatt utredning om utökad demokratisk insyn i Registernämndens verksamhet.
Utskottet
Inledning
Ärendet och dess beredning I proposition 1994/95:144 Riktlinjer för registrering av påföljder m.m. föreslog regeringen riktlinjer för uppbyggnaden av en ny struktur avseende de brottsregister m.m. som i dag förs hos Rikspolisstyrelsen. Förslaget innebar att person- och belastningsregistret skulle ersättas av ett belastningsregister och ett misstankeregister. Riksdagen har godkänt de föreslagna riktlinjerna (1994/95:JuU21, rskr. 1994/95:378). Den 30 mars 1995 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppdrag att utarbeta förslag till rättslig reglering av belastningsregistret och misstankeregistret samt överväga vilka ändringar som behövdes i polisregisterlagen (1965:94). Arbetet skulle bedrivas i enlighet med de riktlinjer som regeringen hade lagt fram i proposition 1994/95:144. I uppdraget ingick också att utarbeta förslag till en rättslig reglering av polisunderrättelseregister och DNA-register. Uppdraget omfattade ursprungligen inte Säkerhetspolisen. Utredningen antog namnet Registerutredningen. Genom tilläggsdirektiv den 14 mars 1996 beslutade regeringen att Registerutredningens uppdrag även skulle omfatta Säkerhetspolisen. Utredningen överlämnade i mars 1996 delbetänkandet Kriminalunderrättelseregister - DNA-register (SOU 1996:35). Betänkandet har remissbehandlats. Utredningens förslag i delbetänkandet var utformade mot bakgrund av datalagen (1973:289). I april 1997 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande Polisens register (SOU 1997:65). Förslagen i slutbetänkandet bygger på Datalagskommitténs förslag till persondatalag (SOU 1997:39). Förslagen från delbetänkandet har därför flyttats över till den nya lag om polisens behandling av personuppgifter som föreslås i slutbetänkandet. Slutbetänkandet har remissbehandlats. I propositionen tar regeringen ställning till utredningens förslag. Därutöver föreslår regeringen en ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser sekretess som hänför sig till vapenregister. Ändringen är föranledd av en tidigare beslutad omläggning av systemet för avisering av folkbokföringsuppgifter (prop. 1994/95:201, 1994/95:SkU26, rskr. 1994/95:372). Regeringen föreslår vidare att det i vissa lagar görs rent redaktionella följdändringar till den av riksdagen den 16 april 1998 antagna personuppgiftslagen (prop. 1997/98:44, 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180).
Propositionens huvudsakliga innehåll Propositionen innehåller förslag till en polisdatalag, en lag om belastningsregister och en lag om misstankeregister. Belastningsregistret skall ersätta den registrering av påföljder etc. som för närvarande sker i person- och belastningsregistret. Misstankeregistret skall innehålla uppgifter om skäliga brottsmisstankar. Polisdatalagen skall ersätta polisregisterlagen (1965:94) och innehålla de bestämmelser som, utöver personuppgiftslagen, behövs för polisens verksamhet. Polisdatalagen kommer bl.a. att innehålla bestämmelser om SÄPO-registret, kriminalunderrättelseregister och DNA-register. Propositionen innehåller vidare vissa följdändringar i förhållande till personuppgiftslagen.
Allmänt om förslagen Utan att göra några anspråk på fullständighet lämnar utskottet i det följande en sammanfattning av förslagen i propositionen. Propositionen rör automatiserad behandling av personuppgifter i polisregister. Enligt förslagen skall det inrättas ett belastningsregister och ett misstankeregister. I denna del innebär förslaget att de uppgifter som i dag behandlas i person- och belastningsregistret delas upp på två register. I belastningsregistret behandlas de uppgifter om ådömda påföljder m.m. som i dag registreras i kriminalregistret. Körkortsregistrets belastningsdel kommer också att ingå i det nya belastningsregistret. Misstankeregistret skall innehålla uppgifter om personer som är skäligen misstänkta för brott, dvs. där brottsmisstankarna är så konkretiserade att förutsättningar för förundersökning föreligger. De personuppgifter som skall förekomma i belastnings- och misstankeregistren är sådana som redan enligt gällande rätt behandlas med automatisk databehandling. Vidare innehåller propositionen förslag till en polisdatalag. Den skall reglera behandlingen av personuppgifter i polisens verksamhet utöver vad som följer av personuppgiftslagen. I polisdatalagen meddelas bestämmelser om olika slag av polisregister. Hit hör SÄPO-registret samt fingeravtrycks- och signalementsregistret. Lagen anger förutsättningar för behandling av per- sonuppgifter i dessa register. Även dessa register förs i dag med automatisk databehandling. En nyhet i förslaget till polisdatalag är regleringen av DNA- register. Uppgifter om resultat av DNA-analyser skall få registreras för att underlätta identifiering av personer i samband med brott. Den viktigaste nyheten i förslaget till polisdatalag gäller automatisk behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. Härmed förstås den polisverksamhet som består i att samla, bearbeta och analysera information för att klarlägga om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. Syftet är dels att förebygga brott, dels att få underlag för inledande av förundersökning. Automatisk databehandling av personuppgifter skall för det första få förekomma i s.k. särskilda undersökningar, som får inledas efter särskilt beslut om det finns anledning anta att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas. I sådana undersökningar skall även uppgifter om icke misstänkta få behandlas, men uppgifterna måste förses med upplysning att personen inte är misstänkt. Vidare skall det få föras ett kriminalunderrättelseregister för att ge underlag för beslut om särskilda undersökningar och för att underlätta tillgången till allmänna uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet. Ett kriminalunderrättelseregister får endast innehålla uppgifter som kan hänföras till en enskild person om uppgifterna ger anledning att anta att allvarlig brottslig verksamhet har ut- övats eller kan komma att utövas. Det krävs vidare att den person som avses med uppgifterna skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller komma att utöva den allvarliga brottsliga verksamheten. Polisen får i dag inte behandla personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet med datorstöd, utan detta måste ske manuellt. Den nyligen antagna personuppgiftslagen gör det emellertid i princip möjligt för polisen att föra också sådana register enligt den lagens bestämmelser, om inte annat föreskrivs i lag. Det sagda gäller för övrigt också övriga polisregister. Propositionens lagförslag syftar till att begränsa användningen av automatiserade register i förhållande till vad som gäller enligt personuppgiftslagen. Det finns också andra polisregister i vilka personuppgifter behandlas med datorstöd, t.ex. register avseende mera omfattande förundersökningar. För dessa gäller enligt förslaget polisdatalagens allmänna bestämmelser samt personuppgiftslagen. Förslaget innehåller också ändringar av gällande sekretessbestämmelser. Den viktigaste förändringen innebär att den absoluta sekretessen avskaffas för alla polisregister utom belastningsregistret. I princip innebär förslaget att den enskilde alltid kan få ut uppgifter om sig själv om det kan ske utan skada för polisens verksamhet.
Gällande lagstiftning om polisens register m.m. I det allmänna kriminalregistret införs uppgifter om personer som dömts till andra påföljder än böter. Registret, som förs av Rikspolisstyrelsen, regleras av lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister (kriminalregisterlagen) och kriminalregisterkungörelsen (1973:58). Registret innehåller t.ex. uppgifter som behövs för att domstolarna skall kunna tillämpa brottsbalkens regler om sammanträffande av brott och ändring av påföljder. Kriminalregistret fördes år 1971 över från kriminalvårdsstyrelsen till Rikspolisstyrelsen. Åtgärden utgjorde ett led i uppbyggnaden av rättsväsendets informationssystem (RI- systemet). För detta system gäller förordningen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem (RI-förordningen). Enligt förordningen skall det finnas ett informationssystem grundat på automatisk databehandling för att insamla, lagra, bearbeta och lämna uppgifter som har samband med verksamheten inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården. Informationssystemet skall bestå av olika delsystem. Frågor om uppbyggnad eller om standarder i systemet skall beredas av den registeransvariga myndigheten i samråd med övriga berörda centrala myndigheter. Bestämmelser om polisens register finns i lagen (1965:94) om polisregister m.m. och i polisregisterkungörelsen (1969:38). Med polisregister förstås enligt 1 § polisregisterlagen register som förs hos Rikspolisstyrelsen eller någon annan polismyndighet för att tjäna till upplysning om brott, för vilka någon har misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons personliga förhållanden i övrigt. Enligt 2 § första stycket polisregisterlagen skall innehållet i polisregister begränsas till uppgifter som är nödvändiga för att polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt. Av samma paragrafs andra stycke framgår att närmare föreskrifter om innehållet i polisregister och om uppgifter till sådant register meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Rikspolisstyrelsen. Närmare föreskrifter om innehållet i polisens register har meddelats i 2-7 §§ polisregisterkungörelsen. Dessa regler innebär bl.a. att det i polisregister, förutom sådana uppgifter som skall antecknas i kriminalregistret skall tas in uppgifter om vissa bötesdomar och godkända strafförelägganden, åtalsunderlåtelser i vissa fall, beslut om utvisning enligt 4 kap. 7 § ut- länningslagen (1989:529), beslut om utlämning och beslut om besöksförbud. Som framgår av 1 § polisregisterlagen är innehållet i polisregister inte begränsat till anteckningar om påföljder. Rikspolisstyrelsen får enligt 6 § polisregisterkungörelsen i polisregister föra in uppgifter om den som är misstänkt för brott och uppgifter om någon annans personliga förhållanden, under förutsättning att det är nödvändigt för att polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sina uppgifter i övrigt och att det är av särskild betydelse för brottsspaning. I polisregister får vidare tas in bl.a. uppgifter som har kommit in från annat nordiskt land eller från en stat som är ansluten till Interpol eller från denna organisation. Det förutsätts dock att uppgiftens innehåll motsvarar en sådan uppgift som enligt det föregående får antecknas i polisregister. Det största polisregistret är det s.k. person- och belastningsregistret. Det är i första hand ett belastningsregister och innehåller uppgifter om påföljder och därmed sammanhängande beslut som skall antecknas enligt kriminalregister- eller polisregisterförfattningarna. Med stöd av 6 § polisregisterkungörelsen införs dock också uppgifter om för brott misstänkta personer i registret enligt den s.k. personbladsrutinen. Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för personbladsrutinen (FAP 441-2) skall lokal polismyndighet, och i vissa fall tull- och åklagarmyndighet, upprätta ett personblad, personblad 1, om någon som har fyllt 15 år är skäligen misstänkt för brott mot brottsbalken, trafikbrottslagen (1951:649), narkotikastrafflagen (1968:64), valutaförordningen (1959:264) eller brott mot andra lagar och förordningar om det för brottet är föreskrivet svårare straff än böter eller disciplinstraff. I föreskrifterna görs undantag för registrering för bl.a. vissa brott mot brottsbalken och trafikbrottslagen. Sedan åklagaren fattat beslut i åtalsfrågan upprättas personblad 2. Personbladen sänds till Rikspolisstyrelsen som registrerar uppgifterna i person- och belastningsregistret. Uppgifter enligt personbladsrutinen är de enda uppgifter om misstankar som förs in i det registret. Övriga uppgifter om misstankar registreras i andra slag av polisregister. Person- och belastningsregistret förs med hjälp av automatisk databehandling. Varken kriminal- eller polisregisterförfattningarna är emellertid skrivna med utgångspunkt i att registren skall vara datoriserade. Det formella stödet för att föra registren med automatisk databehandling finns i stället i RI- förordningen. Hos Rikspolisstyrelsen förs med stöd av polisregisterlagen även flera andra register, vilka framför allt används för brottsspaning. Hit hör bl.a. brottsanmälansregistret, det allmänna spaningsregistret, signalements- och känneteckensregistret, fingeravtrycksregistret, den s.k. U-boken (som innehåller uppgifter om utvisningar) en del av Interpolregistret samt beslags- och analysregistret. Till polisregistren räknas också Finanspolisens analys- och spaningsregister. De nu nämnda registren förs med hjälp av automatisk databehandling. Även Säkerhetspolisens register regleras av polisregisterlagen. Särskilda föreskrifter för detta register finns i 5 a § förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen. Rikspolisstyrelsen för dessutom andra register som inte är polisregister i polisregisterlagens mening, t.ex. godsregistret och registret för efterlysta fordon samt passregistret. Förutom de register som förs av Rikspolisstyrelsen förs vid olika polismyndigheter vissa lokala register. Det gäller bl.a. lokala spaningsregister av typen ?tillhållsregister? samt register för intern samordning av pågående utredningar. Även dessa register omfattas av polisregisterlagen. Vidare får, enligt regeringens beslut, förundersökningsregister föras med automatisk databehandling av de lokala polismyndigheterna. Datainspektionen har meddelat föreskrifter för registren, vilka skall utgöra hjälpmedel i förundersökningar med omfattande eller komplicerat utredningsmaterial. I ett förundersökningsregister får registreras bl.a. namn på uppgiftslämnare, uppgifter om personer som kan sättas i samband med brottet, beskrivning av förekommande fordon och personer, uppgifter ur förhör och uppgifter om kända ?tillhåll? och ?kvartar?. Uppgifterna skall överföras på papper då dom eller beslut i ärendet vunnit laga kraft eller då förundersökningen lagts ned.
Personuppgiftslagen Riksdagen antog den 16 april 1998 regeringens förslag till personuppgiftslag. Personuppgiftslagen ersätter den nuvarande datalagen (1973:289) och genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av per-sonuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. I sammanfattning innebär lagen följande. Lagen omfattar all automatiserad behandling av personuppgifter och manuell behandling av personregister. Rent privat användning av personuppgifter är undantagen från lagens tillämpningsområde; därjämte gäller vissa undantag med hänsyn till offentlighetsprincipen och tryck- och yttrandefriheten. Automatiserad behandling av personuppgifter är tillåten endast i de fall och på de villkor lagen anger. I andra fall skall behandling av personuppgifter inte få förekomma. Om en behandling av personuppgifter är tillåten enligt personuppgiftslagen, skall behandlingen anmälas till en tillsynsmyndighet. Den som behandlar personuppgifter är personuppgiftsansvarig och ansvarar för att behandlingen sker korrekt och enligt god sed. Förekommer brister eller missförhållanden skall tillsynsmyndigheten i första hand försöka åstadkomma rättelse genom påpekanden och liknande förfaranden. Tillsynsmyndigheten kan också vid vite förbjuda en behandling. I lagen anges vissa grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter. Sådana uppgifter får endast samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och får sedan inte användas för något ändamål som är oförenligt med det ursprungliga. Behandling av personuppgifter för historiska, vetenskapliga eller statistiska ändamål skall dock aldrig anses oförenlig med det ursprungliga ändamålet. De personuppgifter som används skall vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålet. Uppgifter som skall behandlas skall vara riktiga och aktuella. Personuppgifter som behandlas får inte bevaras längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. De kan dock få behandlas under längre tid för historiska, vetenskapliga eller statistiska ändamål. Personuppgiftslagen innehåller vidare begränsningar såvitt avser behandling av känsliga uppgifter, t.ex. om sexuell läggning eller politisk tillhörighet. Enligt lagen skall det vara förbjudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden. Föreskrifter om undantag från förbudet kan dock meddelas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. Personuppgiftslagen innehåller i övrigt inga särskilda bestämmelser om behandling av uppgifter som visar att någon har misstänkts för eller dömts för brott. Personuppgiftslagen gäller inte i den mån avvikande bestämmelser har meddelats i andra lagar eller författningar. Personuppgiftslagen skall träda i kraft den 24 oktober 1998.
Internationellt polissamarbete
Europarådets rekommendation om användning av personuppgifter inom polissektorn Inom Europarådet antogs år 1987 en rekommendation, No. R (87) 15, om användningen av personuppgifter inom polissektorn. Rekommendationen innehåller speciella dataskyddsregler för personuppgifter som polisen samlar in, lagrar, använder eller överför med hjälp av automatisk databehandling i syfte att förhindra eller bekämpa brott eller upprätthålla allmän ordning. Endast sådana personuppgifter som är nödvändiga för att förhindra en verklig fara eller bekämpa ett visst brott får samlas in, om inte den nationella lagstiftningen tillåter ett mera omfattande insamlande av uppgifter. Skilda kategorier av lagrade uppgifter skall så långt som möjligt kunna skiljas från varandra efter graden av tillförlitlighet och riktighet. I synnerhet skall uppgifter som grundar sig på fakta kunna skiljas från uppgifter som grundar sig på omdömen eller personliga värderingar.
Europol Europeiska unionens medlemsstater har genom Europolkonventionen beslutat att upprätta en europeisk polisbyrå, Europol. Sverige har nyligen tillträtt konventionen (prop. 1996/97:164, 1997/98:JuU2, rskr. 1997/98:22). Målsättningen för Europol är att förbättra effektiviteten hos behöriga myndigheter i medlemsstaterna och deras samarbete vad gäller förebyggande av och kampen mot viss definierad brottslighet, t.ex. grova narkotikabrott, gränsöverskridande handel med barn som utnyttjas sexuellt, olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen eller den brottslighet som är förknippad med illegala immigrationsnätverk. Europols arbetsuppgifter skall i första hand bestå av att underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna, inhämta, sammanställa och analysera information och underrättelser samt delge de nationella enheterna de underrättelser som berör deras länder. Europol skall ha ett informationssystem bestående av ett informationsregister med begränsat tydligt innehåll som tillåter snabb sökning av de uppgifter som finns hos medlemsstaterna och Europol, ett analysregister för arbetet i olika undersökningar och ett indexregister som innehåller vissa uppgifter från analysregistren.
Schengensamarbetet Riksdagen har nyligen beslutat att Sverige skall ansluta sig till Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42, 1997/98:JuU15, rskr. 1997/98:181). Schengensamarbetet bygger på två grundtankar. Den första är den fria rörligheten för personer, i den betydelsen att personkontrollerna vid nationsgränserna mellan de till Schengensamarbetet anslutna staterna skall upphöra. Den andra är att kampen mot internationell kriminalitet och illegal invandring skall stärkas. Ett hjälpmedel i detta sammanhang är dataregistret Schengens informationssystem (SIS). Registret är uppbyggt som ett spanings- och efterlysningshjälpmedel och skiljer sig således helt från Europols register. I SIS kan varje Schengenstat föra in uppgifter om personer eller föremål som är efterlysta eller på annat sätt eftersökta med en begäran om att någon åtgärd skall vidtas när den efterlysta personen anträffas. I SIS förekommer endast identifieringsuppgifter avseende sådana personer. De kompletterande uppgifter som behövs för att ett land skall kunna verkställa åtgärden överlämnas först när det blir aktuellt i det enskilda fallet genom direkt kontakt mellan länderna.
Konstitutionsutskottets yttrande Konstitutionsutskottet har på justitieutskottets begäran yttrat sig över propositionen och i ärendet aktuella motioner. Konstitutionsutskottet har begränsat sitt yttrande till frågor om reformbehovet, sekretess, innehållet i belastnings- och misstankeregistren, utlämnande av uppgifter ur nämnda register, allmänna bestämmelser i polisdatalagen, kvarstående brottsmisstankar, andra register, kriminalunderrättelseverksamhet, DNA-register, behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet samt vissa gemensamma frågor. När det gäller regeringens förslag till en bestämmelse i polisdatalagen om behandling av känsliga personuppgifter lämnar konstitutionsutskottet frågan om användningen av begreppet sexuell läggning, som aktualiserats i flera motioner, till justitieutskottet för närmare behandling. I övrigt tillstyrker konstitutionsutskottet förslagen i propositionen och föreslår avslag på motionerna. Justitieutskottet behandlar i det följande konstitutionsutskottets yttrande i tillämpliga avsnitt.
Överväganden
Avslag på propositionen I motionerna Ju43 (fp) och Ju44 (v) yrkas att riksdagen skall avslå propositionen. I motion Ju48 (mp) begärs ett tillkännagivande av innebörd, bl.a. att Registerutredningen borde ha varit parlamentariskt sammansatt. Till stöd för yrkandet i motion Ju43 anförs att en generell lagstiftning i syfte att stärka den personliga integriteten bör införas och en detaljreglering avseende polisens arbete först därefter övervägas. I motionen Ju44 anförs att hänsyn till effektiviteten i polisarbetet och samarbetet inom Schengen och Europol fått väga alltför tungt i förhållande till hänsynen till den enskildes integritet. I fråga om det allmänna behovet av den föreslagna lagstiftningen anför regeringen i propositionen i huvudsak följande. Datorkapaciteten och tekniken för informationsöverföring utvecklas i snabb takt inom polisväsendet. Den nu gällande lagstiftningen hindrar dock polisen från att på ett effektivt sätt använda sig av de fördelar som den moderna informationstekniken innebär. Det kan förutses att praktiskt taget allt skrivarbete inom polisen i framtiden kommer att utföras med hjälp av någon form av informationsteknik. Brottsanmälningar, protokoll över förhör och tvångsmedelsanvändning, liksom förundersökningsprotokoll och promemorior kommer i ökad utsträckning att lagras på datamedier. På sikt kommer den s.k. scanningtekniken att leda till att polisen helt och hållet arbetar med elektroniska akter inom ramen för bl.a. förundersökningsförfarandet. Enligt regeringen gör den tekniska utvecklingen att det är angeläget att det så snart som möjligt tas fram en lagstiftning som ger den rättsliga ramen för myndigheternas utvecklingsarbete. Lagstiftningen bör inte hindra polisen från att på ett effektivt sätt använda informationsteknik. Samtidigt måste sådana viktiga samhällsintressen som upprätthållandet av offentlighetsprincipen och skyddet för den personliga integriteten noga beaktas. Det är, framhåller regeringen, uppenbart att den nuvarande polisregisterlagstiftningen inte uppfyller de krav som bör ställas i dagens samhälle. En reformering av registerlagstiftningen är därför nödvändig. Regeringen understryker vidare att det självfallet är angeläget att lagstiftningen uppfyller de krav som uppställs i de internationella överenskommelser som Sverige har ingått. I det internationella brottsbekämpande samarbetet har utvecklingen av informationstekniken stor betydelse. Visserligen innebär varken Europolkonventionen eller Schengenkonventionen att Sverige måste införa någon ny registerlagstiftning. Sverige kan uppfylla sina konventionsåtaganden också med gällande reglering av polisregisterfrågorna. Däremot påverkas, framhåller regeringen, effektiviteten i polissamarbetet av registerlagstiftningens utformning, eftersom de ifrågavarande konventionerna bygger på att upplysningar kan utväxlas mellan konventionsstaterna med hjälp av modern informationsteknik. En utgångspunkt för en reform bör, enligt regeringen, vara att hinder för ett rationellt utnyttjande av datorstöd inte bör ställas upp i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till skyddet för den personliga integriteten (prop. s. 62 f). Konstitutionsutskottet delar regeringens bedömning i fråga om behovet av ny lagstiftning om polisens register. Konstitutionsutskottet konstaterar vidare i sitt yttrande att avvägningar gjorts i propositionen i syfte att uppställa garantier mot otillbörliga kränkningar av den personliga integriteten och utskottet anser att propositionen inte bör avslås. Justitieutskottet delar för sin del regeringens uppfattning att lagstiftningen inte bör hindra polisen från att på ett effektivt sätt utnyttja informationsteknik och att det är uppenbart att den nuvarande polisregisterlagstiftningen inte uppfyller de krav som bör ställas i dagens samhälle. Härtill kommer att det är angeläget att registerlagstiftningen gör det möjligt för Sverige att på ett effektivt sätt uppfylla sina åtaganden enligt Europol- och Schengenkonventionerna. En utgångspunkt för den nya lagstiftningen är att hinder för ett rationellt utnyttjande av datorstöd inte bör ställas upp i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till intresset av skydd för den personliga integriteten. Som konstitutionsutskottet funnit innebär detta att avvägningar gjorts i lagstiftningsarbetet i syfte att uppställa garantier mot otillbörliga kränkningar av den personliga integriteten. Enligt justitieutskottets uppfattning innebär regeringens förslag till ny lagstiftning om polisens register en välbehövlig effektivisering och modernisering samtidigt som integritetshänsyn beaktas i erforderlig omfattning. Utskottet vill vidare understryka att ett avslag på propositionen skulle medföra att polisens behandling av person-uppgifter i stället skulle komma att regleras av personuppgiftslagen. Konsekvensen härav skulle bli att polisen i flertalet fall fick större möjligheter att behandla personuppgifter än enligt förslagen i propositionen. Dessa innebär nämligen i allmänhet inskränkningar i förhållande till personuppgiftslagen. Några brister i beredningen av lagstiftningsärendet har utskottet inte funnit. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Ju43 (yrkande 1), Ju44 (yrkande 1) och Ju48 (yrkande 1) i nu ifrågavarande delar. Det anförda innebär att utskottet i princip ställer sig bakom regeringens förslag. Till enskildheter i detta återkommer utskottet i det följande.
Förslaget till polisdatalag I motion Ju48 (mp) yrkas att riksdagen skall avslå förslaget till polisdatalag. Motionärerna anser sammanfattningsvis att regeringen i alltför hög grad vill prioritera registerverksamheten framför skyddet av den enskildes integritet. I motionen och i motion Ju49 (fp) yrkas vidare att hela regleringen av person- uppgifter på polisområdet bör samlas i en lag. I motion Ju46 (m) begärs förslag i syfte att utforma polisdatalagen till en självständig lag i samband med en framtida generell lagstiftning om integritetsskydd. Vad gäller motiven för den föreslagna polisdatalagen anför regeringen i huvudsak följande i propositionen. Polisdatalagen ersätter polisregisterlagen. Polisdatalagen skall bygga på personuppgiftslagen och endast innehålla de särbestämmelser som är nödvändiga för polisens verksamhet. Med anledning av synpunkter från vissa remissinstanser påpekar regeringen att det naturligtvis skulle vara möjligt att upprepa personuppgiftslagens bestämmelser i den nya lagen och i de övriga registerförfattningar som måste anpassas till personuppgiftslagens bestämmelser. Ett sådant system skulle dock bli mycket tungrott. Regeringen anser därför att man bör undvika en dubbelreglering. Däremot finner regeringen att det är viktigt att behovet av en särreglering noga övervägs och att registerlagstiftningen görs så tydlig att det inte råder någon tvekan om vilka regler i personuppgiftslagen som gäller trots särre- gleringen. Regeringen anför att den nya lagen främst kommer att gälla för automatiserad behandling av personuppgifter. Vissa av lagens regler kommer dock att gälla också för manuell behandling av sådana uppgifter. Den nya lagen skall tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som företas för att polisen skall kunna 1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten, 2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när sådana inträffat eller 3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal. När det gäller själva insamlingen av personuppgifter innehåller den föreslagna lagen inga bestämmelser. Regeringen framhåller att detta innebär att insamlingen av uppgifter kommer att regleras av personuppgiftslagen (prop. s. 97 f). Konstitutionsutskottet anser att regeringens förslag innebär en ändamålsenlig reglering av polisens hantering av personuppgifter och tillstyrker detta. Justitieutskottet har i det föregående funnit att regeringens förslag synes innebära en lämplig avvägning mellan behovet av effektivitet i polisarbetet och hänsynen till den enskildes integritet. Denna utskottets övergripande bedömning gäller även beträffande polisdatalagen. Motion Ju48 avstyrks såvitt den avser yrkandena om avslag på förslaget till polisdatalag (yrkandena 5 och 6). När det härefter gäller den lagtekniska utformningen vill utskottet framhålla att det i 2 § personuppgiftslagen föreskrivs att, om det i en annan lag eller förordning finns bestämmelser som avviker från personuppgiftslagen, skall de bestämmelserna gälla. Enligt vad regeringen anförde i propositionen med förslag till personuppgiftslag är det traditionella systemet med särregler i särskilda författningar att föredra framför generella undantag från person-uppgiftslagen. Genom att det krävs en särskild författning för att avvika från det integritetsskydd som den nya lagen ger garanteras att behovet av särregler alltid noga övervägs i den ordning som gäller för författningsgivning. Det fanns inte anledning att avvika från målet att myndighetsregister med ett stort antal registrerade eller känsligt innehåll skall regleras i lag (prop. 1997/98:44 s. 41). Uttalandet mötte inga invändningar under riksdagsbehandlingen. Utskottet konstaterar att förslaget till polisdatalag utgår från den lagstiftningsteknik som riksdagen nyligen godtagit i fråga om förhållandet mellan personuppgiftslagen och annan lagstiftning om behandling av personuppgifter. Något skäl att nu förorda en annan lagstiftningsteknik kan utskottet inte finna. Utskottet avstyrker motionerna Ju46 (yrkande 2), Ju48 (yrkande 7) och Ju49 (yrkande 1).
Andra register I motion Ju44 (v) yrkas att polisen inte skall få inrätta andra register än sådana som definieras i lag. I propositionen anför regeringen att några särskilda bestämmelser om inrättande av andra register än de som uttryckligen regleras i förslaget till polisdatalag inte bör införas. Regeringen påpekar att det med stöd av personuppgiftslagen blir möjligt för polisen att behandla uppgifter automatiserat. Av personuppgiftslagen framgår att uppgifter endast får samlas in för uttryckligt angivna ändamål och sedan inte behandlas för något annat ändamål samt att uppgifterna inte får bevaras längre än nödvändigt. Med hänsyn härtill och till att det kan vara svårt att avgöra när ett nytt register inrättas, anser regeringen att det inte finns något behov av särskilda bestämmelser om register. Polisen kommer således att ha möjlighet att med stöd av personuppgiftslagen inrätta register för uttryckligt angivna ändamål. Regeringen framhåller också att den föreslagit bestämmelser om gallring som innebär att uppgifter som behandlas i regel skall gallras när de inte längre behövs. Att härutöver införa bestämmelser om register anser regeringen inte nödvändigt. I sammanhanget erinrar regeringen om att införandet av personuppgiftslagen inte innebär någon avvikelse från målsättningen att myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras i lag (jfr prop. 1997/98:44 s. 41). Konstitutionsutskottet delar regeringens bedömning att det utöver person- uppgiftslagens bestämmelser och polisdatalagens gallringsbestämmelser inte är nödvändigt att införa ytterligare bestämmelser om inrättande av register. I likhet med regeringen vill dock utskottet - under hänvisning till 1990/91:KU11 - erinra om att målsättningen ändock står fast att myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett känsligt innehåll skall regleras i lag. Vidare vill utskottet framhålla att personuppgiftslagen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om att sådana automatiserade behandlingar som innebär särskilda risker för otillbörligt intrång i den personliga integriteten skall förhandsanmälas till tillsynsmyndigheten. Justitieutskottet instämmer i vad konstitutionsutskottet anfört och avstyrker alltså motion Ju44 (yrkande 7).
Insyn och kontroll I motion Ju221 (v) begärs en parlamentarisk utredning om ökad insyn i Registernämndens verksamhet. Att Registernämnden ges en bred parlamentarisk sammansättning och bereds insyn i de nu aktuella polisregistren begärs i motion Ju43 (fp). Enligt vad som yrkas i motion Ju48 (mp) bör Registernämnden utöva tillsyn över kriminalunderrättelseregistren. Enligt förordningen (1996:730) med instruktion för Registernämnden har nämnden bl.a. till uppgift att i ärenden om registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627) pröva frågor om utlämnande av uppgifter i polisregister. Nämnden skall vidare följa Säkerhetspolisens registrering av uppgifter i polisregister. Av 11 § säkerhetsskyddslagen framgår att säkerhetsprövning skall göras innan en person genom anställning eller på något annat sätt deltar i verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet eller anlitas för sysslor som är viktiga för skyddet mot terrorism. Säkerhetsprövningen omfattar bl.a. registerkontroll. Med registerkontroll avses enligt 12 § nämnda lag att uppgifter hämtas från polisregister. Enligt 2 § förordningen med instruktion för Registernämnden skall nämnden bestå av högst åtta ledamöter, varav en ordförande och en vice ordförande. Ledamöterna utses av regeringen på bestämd tid. Regeringen utser ordförande och vice ordförande, se 11 § förordningen. Regeringen uttalade i propositionen med förslag till säkerhetsskyddslag att en fristående registernämnd i hög grad kunde stärka den parlamentariska och medborgerliga insynen i Säkerhetspolisens verksamhet. Detta var av största betydelse när det gällde rättssäkerheten och skyddet för den personliga integriteten i ärenden av detta slag (prop. 1995/96:129 s. 63). Utskottet delade regeringens uppfattning. Utskottet framhöll samtidigt att det var av stor vikt att regeringen till ledamöter av nämnden utsåg personer som inte bara hade gott omdöme, utan även stark personlig integritet och allmänhetens respekt (1995/96:JuU19 s. 15). Den parlamentariska representationen i Registernämnden utgörs för närvarande av en ledamot från (s) och en från (m). Övriga ledamöter är en domare, en advokat och en pensionerad domare som tillika är nämndens ordförande. I propositionen behandlar regeringen frågan om insyn såvitt den gäller kriminalunderrättelseregistren och särskilda undersökningar i kriminalunderrättelseverksamhet. Regeringen erinrar om att personuppgiftslagen bl.a. innehåller bestämmelser om vilka tekniska och organisatoriska åtgärder den personuppgiftsansvarige skall vidta för att skydda personuppgifterna. Dessa regler gäller även för här nämnda register. Regeringen framhåller vidare att de kontrollmöjligheter som finns genom den tillsyn Datainspektionen, Justitieombudsmannen och Justitiekanslern utövar bör vara en fullgod garanti för att någon registrering av personuppgifter inte förekommer annat än när det är nödvändigt och ändamålsenligt. Regeringen förklarar vidare att den har övervägt att låta Registernämnden utöva tillsyn även över kriminalunderrättelseregistren. Frågan om Registernämndens uppgifter bör dock utredas i ett större sammanhang anser regeringen, som inte lägger fram något förslag (prop. s. 130). Konstitutionsutskottet delar regeringens bedömning. Vad först gäller Registernämndens sammansättning konstaterar justitieutskottet att det ingår parlamentariska ledamöter i nämnden. Enligt utskottets uppfattning innebär inte det förhållandet att endast två partier är företrädda i nämnden att behovet av parlamentarisk insyn inte skulle vara tillgodosett. I frågan om Registernämnden bör utöva tillsyn över kriminalunderrättelseregistren eller andra polisregister delar utskottet regeringens mening att Registernämndens uppgifter bör utredas i ett större sammanhang. Utskottet avstyrker motionerna Ju221 (yrkande 1), Ju43 (yrkande 2) och Ju48 (yrkande 18).
Normgivningsdelegation Flera motioner berör frågan om bemyndiganden åt regeringen. I motion Ju48 (mp) yrkas att förutsättningarna för utlämnande av personuppgifter som behandlas enligt polisdatalagen alltid skall anges i lag. I samma motion yrkas avslag på de lagrum i förslaget till polisdatalag som innebär att regeringen får meddela föreskrifter om bevarande av vissa uppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål. Det rör sig om uppgifter om kvarstående misstankar samt personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet, kriminalunderrättelseregister och Säkerhetspolisens register (13 § andra stycket, 16 § andra stycket, 21 § andra stycket och 35 § andra stycket förslaget till polisdatalag). Enligt motionärernas mening bör bestämmelserna i samtliga dessa fall meddelas genom lag. I motion Ju49 (fp) anförs att de bemyndiganden som lämnas regeringen i de föreslagna lagarna är alltför långtgående och oprecisa. De bestämmelser som avses är 5, 13 och 15 §§ förslaget till lag om belastningsregister, 4, 5, 11 och 12 §§ förslaget till lag om misstankeregister samt 7, 8, 13, 16, 21, 31, 33 och 35 §§ förslaget till polisdatalag. Med hänsyn till att det rör sig om reglering av uppgifter som rör den personliga integriteten bör föreskrifterna enligt motionärerna meddelas i lag. I regeringsformen (RF) meddelas de grundläggande bestämmelserna till skydd för den enskildes integritet. Av 1 kap. 2 § tredje stycket RF framgår att det allmänna skall värna den enskildes privatliv och familjeliv. Enligt 2 kap. 3 § andra stycket RF skall varje medborgare i den utsträckning som närmare anges i lag skyddas mot att hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling. Bestämmelsen har inte ansetts hindra att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges behörighet att närmare precisera och konkretisera en sådan skyddsreglering. Enligt 8 kap. 3 § RF meddelas föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas ekonomiska och personliga förhållanden, genom lag. Av 8 kap. 7 § punkt 8 RF framgår att regeringen utan hinder av 3 § kan, efter bemyndigande i lag genom förordning, meddela föreskrifter om skydd för personlig integritet vid registrering av uppgifter med hjälp av automatisk databehandling. Riksdagen har i samband med behandlingen av personuppgiftslagen beslutat att sistnämnda delegationsgrund skall utsträckas till att avse skydd för personlig integritet vid all behandling av personuppgifter (prop. 1997/98:44, 1997/98:KU18, rskr.1997/98:180). I propositionen redovisar regeringen inga principiella överväganden angående användningen av delegationsbestämmelser. Lagrådet behandlade emellertid de bemyndiganden för regeringen som finns i förslaget till lag om belastningsregister. Enligt Lagrådets uppfattning kunde möjligen utrymme för olika uppfattningar finnas beträffande i vilken omfattning 2 kap. 3 § andra stycket och 8 kap. 3 § första stycket RF krävde att de föreskrifter som avsågs med bemyndigandena gavs lagform. Övervägande skäl talade dock för att de föreslagna föreskrifterna som ju gällde ett register hos en myndighet inte avsåg ämnen som enligt RF måste regleras i lag. Från konstitutionell synpunkt torde det alltså ha varit möjligt att ta in föreskrifterna i en regeringsförordning. Det innebar givetvis inget hinder mot att lagform ändå valdes. Om Lagrådets bedömning var riktig, innebar det emellertid att bestämmelserna i 8 kap. RF om riksdagens rätt att delegera normgivning inte var direkt tillämpliga på de föreslagna bemyndigandena. Något krav på att dessa skulle vara förenliga med t.ex. 8 kap. 7 § RF kunde därför inte uppställas. Lagrådet kunde mot denna bakgrund godta bemyndigandena. Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande att bemyndiganden för regeringen som föreslås i såväl lagarna om belastningsregister och misstankeregister som polisdatalagen inte är sådana föreskrifter som enligt normgivningsbestämmelserna i 8 kap. RF skall meddelas genom lag. Konstitutionsutskottet anser inte heller att bestämmelsen i 2 kap. 3 § andra stycket RF eller målsättningen att myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras i lag utgör något hinder mot att bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter på det aktuella området. Konstitutionsutskottet finner det i stället lämpligt att viss normgivningskompetens delegeras, bl.a. med tanke på de nu aktuella lagarnas överskådlighet. Konstitutionsutskottet föreslår att regeringens förslag tillstyrks och att motionerna Ju48 och Ju49 i berörda delar avstyrks. Justitieutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och avstyrker motionerna Ju48 ( yrkandena 9, 13, 15, 17 och 19) och Ju49 (yrkande 9).
Utlämnande av registeruppgifter till utländska myndigheter
Propositionen Enligt 11 § förslaget till lag om belastningsregister får uppgifter ur registret lämnas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt. En likalydande bestämmelse finns i 9 § förslaget till lag om misstankeregister.
Överväganden I motion Ju44 (v) yrkas avslag på bestämmelserna i 11 § förslaget till lagen om belastningsregister och 9 § förslaget till lagen om misstankeregister. Motionärerna anför bl.a. att integritetsskyddet inom Europol och Schengensamarbetet är undermåligt. Enligt vad regeringen anför i propositionen bör det i lagarna om belastningsregister och misstankeregister införas bestämmelser om utlämnande av uppgifter till utlandet som i huvudsak motsvarar de nuvarande. Uppgifter från misstankeregistret bör dock inte få lämnas till utländsk domstol. Regeringen framhåller att bestämmelserna motsvarar den ändring i 4 § polisregisterlagen som gjordes med anledning av att Sverige godkände Europolkonventionen. Bestämmelsen gör det möjligt att utan begäran lämna ut uppgifter till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om utlämnandet följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt. I samband med riksdagens behandling av Sveriges tillträde till Europolkonventionen anförde justitieutskottet med anledning av vissa motionsyrkanden att konventionen innehåller en rad regler som tar sikte på enskildas integritetsskydd, skydd för känsliga personuppgifter, ansvar för registrering, kontroll samt regler om användning av data och om sekretess. När det gäller skyddsnivån för datalagrade uppgifter, och även sådana icke ADB- baserade uppgifter som finns i registren, gäller vidare att principerna i Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk behandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen från år 1981 och 1987 års Europarådsrekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektorn, skall iakttas också för Europols dataregister. Innan något utbyte av personuppgifter mellan Europol och medlemsländerna kan ske måste, enligt konventionen, medlemsländerna ha en nivå på sitt integritetsskydd som minst motsvarar de nyss nämnda Europarådsdokumenten. Utskottet avstyrkte bl.a. ett motionsyrkande att vissa känsliga personuppgifter inte skulle få utlämnas till Europol (1997/98:JuU2 s.7 f). Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt yttrande, under hänvisning till justitieutskottets nyssnämnda betänkande, att riksdagen nyligen tagit ställning till farhågor av det slag som framförs i motion Ju44. Utskottet konstaterar också att Sverige nyligen anslutit sig till Schengensamarbetet. Mot denna bakgrund förklarar konstitutionsutskottet sig sakna anledning att avstyrka regeringens förslag i denna del. Konstitutionsutskottet tillstyrker förslaget och föreslår att motion Ju44 i denna del avstyrks. Justitieutskottet, som understryker att förslagen motsvarar gällande rätt, instämmer i konstitutionsutskottets bedömning. Motion Ju44 (yrkandena 4 och 5) avstyrks.
Registrering av minderåriga i misstankeregistret I motion Ju46 (m) begärs att personer under 15 år som är skäligen misstänkta för brott skall kunna registreras i misstankeregistret. Enligt 3 § förslaget till lag om misstankeregister skall registret innehålla uppgifter om den som har fyllt 15 år och som, enligt förundersökningsledarens bedömning, är skäligen misstänkt för brott mot bl.a. brottsbalken. Regeringen anför i propositionen att det allmänt sett åligger polisen att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd av dem. Socialtjänsten skall alltså underrättas om en polisutredning mot ett barn. Den brottslighet som ett enskilt barn misstänks för kommer därför som regel att registreras i barnets akt hos socialtjänsten. Med anledning härav anser regeringen att det är tveksamt om det finns något behov av att registrera minderåriga. Mot detta talar också hänsynen till den unges integritet. Regeringen anser således inte att det finns tillräckligt starka skäl för att motivera att barn som inte är straffmyndiga registreras på samma sätt som vuxna personer. Någon registrering av ungdomar under 15 år bör därför inte ske (prop. s. 93). Konstitutionsutskottet instämmer i regeringens bedömning. Justitieutskottet har senast vid riksmötet 1996/97 avstyrkt motionsyrkanden av motsvarande innebörd. Utskottet konstaterade då att frågor om regi-strering av minderåriga lagöverträdare skulle övervägas inom ramen för Brottsförebyggande rådets program Tidiga åtgärder och avstyrkte motionsyrkandena (1996/97:JuU12 s. 8). Utskottet finner för närvarande inte skäl att inta en annan inställning till frågan än regeringen gör i propositionen. Motion Ju46 (yrkande 1) avstyrks. - Det kan nämnas att utskottet i dag avstyrkt ett liknande yrkande i ett ärende om bl.a. påföljder för unga lagöverträdare (bet. 1997/98:JuU21).
Uppgifter om näringsförbud i belastningsregistret I motion Ju48 (mp) begärs att uppgifter om näringsförbud skall tas in i belastningsregistret. Näringsförbudsregistret förs av Patent- och registreringsverket och används för samordnad registerföring av näringsförbud och tillfälliga näringsförbud m.m., se 23 § lagen (1986:436) om näringsförbud. I propositionen anför regeringen att dubbelregistrering bör undvikas. Dubbelregistrering medför såväl ökad spridning av uppgifterna som ökade kostnader för registrering. Mot denna bakgrund anser regeringen inte att det finns någon anledning att dubbelregistrera uppgifter om näringsförbud. Det skulle visserligen kunna övervägas att överföra uppgifterna i näringsförbudsregistret till belastningsregistret. Näringsförbudsregistret förs emellertid för ett annat ändamål än belastningsregistret och är dessutom offentligt. Förutsättningarna för en sådan överföring är inte belysta i lagstiftningsärendet och regeringen föreslår mot denna bakgrund ingen förändring avseende belastningsregistret (prop. s. 80 f). Konstitutionsutskottet instämmer i regeringens bedömning och anser att riksdagen nu inte bör vidta någon åtgärd med anledning av motionen. Inte heller justitieutskottet finner skäl till annan bedömning än den regeringen gjort. Motion Ju48 (yrkande 4) avstyrks och propositionen i motsvarande del tillstyrks.
Känsliga personuppgifter
Personuppgiftslagen Enligt 13 § personuppgiftslagen är det förbjudet att behandla personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening. Det är också förbjudet att behandla sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv. Uppgifter av nu angivet slag betecknas i personuppgiftslagen som känsliga personuppgifter. Från förbudet finns ett flertal undantag uppställda. Känsliga personuppgifter får sålunda bl.a. behandlas med den registrerades samtycke eller om de är nödvändiga inom hälso- och sjukvården, se närmare 14-19 §§ personuppgiftslagen. I 20 § personuppgiftslagen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att i fråga om automatiserad behandling av personuppgifter meddela föreskrifter om ytterligare undantag från förbudet, om det behövs med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse.
Propositionen Enligt förslaget till 5 § polisdatalagen skall denna innehålla en särreglering i förhållande till personuppgiftslagen beträffande behandling av känsliga personuppgifter. Enligt paragrafen får uppgifter om en person inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fack- förening, hälsa eller sexuella läggning. Om uppgifter om en person behandlas på annan grund, får dock uppgifterna kompletteras med sådana känsliga personuppgifter, om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.
Överväganden I motionerna Ju44 (v) och Ju48 (mp) yrkas avslag på förslaget till 5 § polisdatalagen. I motion Ju45 (c) yrkas att rekvisitet sexuell läggning skall strykas ur paragrafen. Orden ?sexuell läggning? bör ersättas med ?sexuellt beteende? enligt vad som yrkas i motion Ju49 (fp). I samma motion begärs att ordet ?ras? skall strykas ur paragrafen samt att det skall vara förbjudet att ta ut listor över särskilda kategorier av personer, t.ex. homosexuella eller kommunister, från de känsliga uppgifterna. I sina motiv till den nu förevarande bestämmelsen erinrar regeringen om det principiella förbudet i personuppgiftslagen mot behandling av känsliga personuppgifter. Regeringen framhåller vidare att i Europarådets rekommendation om användning av personuppgifter inom polisen anges att sådana känsliga uppgifter om en person inte får föras in i polisregister om det inte är oundgängligen nödvändigt. Vidare anför regeringen att polisen undantagsvis kan ha ett befogat intresse av att i en utredning eller en särskild undersökning i underrättelseverksamhet kunna anteckna känsliga uppgifter av ifrågavarande slag. Om andra uppgifter gör att det finns anledning att behandla uppgifter om en person bör polisen därför undantagsvis få behandla också sådana uppgifter. I enlighet med Europarådets rekommendation bör det dock krävas att behandlingen är oundgängligen nödvändig (prop. s. 101). Regeringen anför i författningskommentaren som exempel att under en förundersökning får t.ex. uppgifter om den misstänktes ras eller etniska ursprung behandlas endast om det är av avgörande betydelse för spaningen. Under en utredning om sexualbrott kan vara befogat att anteckna den misstänktes sexuella läggning. Det kan enligt regeringen också vara fallet i samband med en särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet rörande barnpornografibrott (prop. s. 169). Konstitutionsutskottet har utförligt behandlat förslaget till 5 § polisdata- lagen i sitt yttrande. Utskottet erinrar om att i det EG-direktiv (95/46/EG) om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter som ligger till grund för person- uppgiftslagen används i artikel 8, som behandlar känsliga uppgifter, begreppet ?sexualliv?. I Europarådets konvention från 1980 till skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen, används i artikel 6, som rör särskilda kategorier av uppgifter, begreppet ?sexual life? eller ?la vie sexuelle?. I Europarådets rekommendation om användning av personuppgifter inom polissektorn används i artikel 2.4, som rör behandling av personuppgifter, begreppet ?sexual behaviour?. Konstitutionsutskottet har inhämtat att det inte finns någon auktoriserad svensk översättning av rekommendationen. Konstitutionsutskottet redovisar vidare vissa överväganden som gjordes av Utredningen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning i dess betänkande Förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning (SOU 1997:175). Enligt vad utskottet anför avsåg utredningen i betänkandet med sexuell läggning hetero-, homo- och bisexuell läggning. Utredningen drog en avgörande skiljelinje mellan den sexuella läggningen som sådan och sexuella beteenden eller handlingsmönster som återfinns hos såväl hetero-, homo- som bisexuella personer. I fråga om utformningen av 5 § förslaget till polisdatalag har konstitutionsutskottet ingen invändning mot att denna utformas med utgångspunkt i artikel 2.4 i Europarådets rekommendation. När det gäller användningen av ordet ?ras? i paragrafen hänvisar konstitutionsutskottet till sitt betänkande 1997/98:KU29. Utskottet konstaterade där att ordet ras förekommer i svensk lagstiftning så gott som uteslutande när det handlar om författningar som grundar sig på internationella konventioner eller som genomför EG-direktiv. Det var därför inte möjligt att utmönstra ordet ras ur all lagstiftning. Regeringen borde dock göra en genomgång av i vilken utsträckning ordet ras förekommer i svenska författningar som inte grundas på internationella texter och där så är möjligt föreslå en annan definition. Vad gäller det i paragrafen använda begreppet sexuell läggning ifrågasätter konstitutionsutskottet om begreppet ?sexual behaviour? i Europarådsrekommendationen skall översättas med sexuell läggning. Utskottet anser vidare att lämpligheten av begreppet sexuell läggning i paragrafen borde övervägas ytterligare. Härför talar inte bara vad som anförts av Utredningen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning och i motionerna utan även de exempel regeringen lämnat i författningskommentaren. Konstitutionsutskottet anser sig emellertid av tidsskäl inte kunna ta ställning till förslaget utan lämnar detta till justitieutskottet för närmare behandling. Justitieutskottet får för sin del anföra följande. Utskottet delar regeringens bedömning att det måste vara möjligt att i polisens arbete behandla känsliga personuppgifter i större utsträckning än vad som tillåts enligt personuppgiftslagen. Utskottet konstaterar att den föreslagna paragraf som anger förutsättningarna för sådan behandling erhållit en utformning som motsvarar vad som föreskrivs i artikel 2.4. i Europarådets rekommendation. Med den föreslagna utformningen av paragrafen har frågan om behandling av känsliga personuppgifter hos polisen fått en lösning som utskottet i princip kan ställa sig bakom. Utskottet avstyrker motionerna Ju44 (yrkande 6) och Ju48 (yrkande 8). Eftersom paragrafen inte lämnar utrymme för att självständigt behandla känsliga uppgifter, kan utskottet inte finna att det är möjligt att med stöd av bestämmelsen ta fram listor över särskilda kategorier av personer. Motion Ju49 (yrkande 6) avstyrks. När det sedan gäller den närmare utformningen av paragrafen kan utskottet instämma i vad konstitutionsutskottet anfört rörande begreppet ras. Utskottet konstaterar emellertid att begreppet används i artikel 2.4 i Europarådets
rekommendation och anser sig inte ha underlag för att nu förorda att begreppet utmönstras ur paragrafen. Utskottet avstyrker motion Ju49 (yrkande 4). Vad slutligen gäller begreppet sexuell läggning anmärker utskottet att detta uttryckssätt redan förekommer i svensk lagstiftning, så t.ex. i 16 kap. 9 § fjärde stycket brottsbalken vari stadgas straff för den som diskriminerar annan på grund av dennes homosexuella läggning. När det gäller begreppets användning i förevarande paragraf anser utskottet att det kan råda visst tvivel om dess lämplighet. Rent språkligt torde det i Europarådets rekommendation använda begreppet ?sexual behaviour? snarare vara att översätta med sexuellt beteende. Som motionärerna framhåller torde det väl också oftast vara en persons sexuella beteende som är av intresse i en polisundersökning, låt vara att beteendet inte sällan är en manifestation av läggningen. Att på förevarande beredningsunderlag förorda att begreppet sexuell läggning skall ersättas av begreppet sexuellt beteende finner emellertid utskottet tveksamt. Utskottet vill här som exempel peka på det fall att polisen under en utredning av sexuella övergrepp mot barn anträffar barnpornografiska bilder hos en misstänkt person. Att en sådan omständighet är av betydelse för utredningen är tydligt. Här kan det dock hävdas att innehavet av bilderna snarare är en fråga om personens sexuella läggning än om hans sexuella beteende. Utan att ta ställning i frågan vill utskottet ändå framhålla att exemplet pekar på risken för att en användning av begreppet sexuellt beteende i stället för sexuell läggning riskerar att bli alltför snävt och få till följd att känsliga uppgifter som är av betydelse för en utredning inte kan behandlas. Utskottet är därför inte nu berett att förorda en sådan ändrad avfattning av paragrafen som motionärerna begärt. Utskottet anser däremot att förslagsvis den sexualbrottsutredning som regeringen aviserat i proposition 1997/98:55 Kvinnofrid (s. 95 f) bör få i uppdrag att överväga ett enhetligt begrepp i svensk lagstiftning för vad som i dag betecknas som sexuell läggning. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju45 och Ju49 (yrkande 5) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kvarstående brottsmisstankar
Propositionen Enligt förslaget får, om en förundersökning mot en person har lagts ned på grund av bristande bevisning, uppgifter om brottsmisstanken behandlas för annat ändamål än arkivering endast under förutsättning att den misstänkte enligt förundersökningsledarens bedömning fortfarande är skäligen misstänkt för brottet och uppgifterna behövs för att förundersökningen skall kunna tas upp på nytt (10 § förslaget till polisdatalag). Om åtal mot en person har lagts ned eller om denne genom lagakraftvunnen dom har frikänts får uppgifter om brottsmisstanken behandlas för annat ändamål än för arkivering endast om förundersökningen tas upp på nytt eller för prövning av särskilt rättsmedel enligt 58 kap. rättegångsbalken (11 § förslaget). Bestämmelserna skall dock inte gälla för Säkerhetspolisen (12 §). Någon särskild gallringsbestämmelse upptas inte i förslaget. Enligt dess 13 §, första stycket, skall emellertid uppgifter som inte längre behövs gallras om inte annat anges i lagen. Uppgifter som ingår i en förundersökning skall emellertid arkiveras enligt arkivlagens (1990:782) bestämmelser.
Överväganden I motion Ju46 (m) begärs att uppgifter om kvarstående brottsmisstankar skall gallras efter ett år om grund för misstanke inte längre föreligger. I motion Ju48 (mp) begärs att sådana uppgifter skall gallras sex månader efter nedlagt åtal eller lagakraftvunnen dom. Vidare begärs i motionen att den som är föremål för kvarstående misstankar skall underrättas om detta. I motion Ju49 (fp) yrkas att gallringsbestämmelserna skall vara tidsbestämda och att reglernas innehåll skall anges i lag. I propositionen anför regeringen att polisen, om en förundersökning läggs ned på grund av bristande bevisning, kan ha ett berättigat intresse av att fortsätta att behandla uppgifter om den misstänkte. Dessa uppgifter kan så småningom, om det kommer fram nya uppgifter, leda till att det blir möjligt att på nytt inleda förundersökning. Det bör därför finnas bestämmelser om att uppgifter om kvarstående misstankar får behandlas. Någon särskild gallringsbestämmelse anser regeringen inte vara erforderlig. Regeringen framhåller att det närmast ligger i sakens natur att den enskilde normalt inte bör få kännedom om att kvarstående misstankar fortfarande behandlas. Uppgiften torde i regel kunna sekretessbeläggas enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen. I sådant fall följer av 27 § personuppgiftslagen att någon information till den registrerade inte behöver lämnas ut. Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del och föreslår att motionerna Ju46 och Ju48 i aktuella delar avslås. Konstitutionsutskottet delar regeringens uppfattning att den allmänna gallringsbestämmelsen i förslaget till polisdatalag är tillräcklig för att garantera att kvarstående brottsmisstankar inte behandlas längre än befogat. Utskottet erinrar om att regeringen med stöd av 50 § personuppgiftslagen har möjlighet att meddela tillämpningsföreskrifter om vilka krav som ställs på den personuppgiftsansvarige vid behandling av uppgifter. Utskottet utgår från att regeringen, för att ytterligare tillgodose rättssäkerheten, kommer att meddela sådana föreskrifter som innebär att t.ex. tillgången till uppgifterna begränsas. Justitieutskottet ansluter sig till vad konstitutionsutskottet anfört i fråga om förslaget i förevarande del och tillstyrker detta. Motion Ju48 (yrkandena 10 och 11) avstyrks. Detsamma gäller motionerna Ju46 (yrkande 3), Ju48 (yrkande12) och Ju49 (yrkande 8).
Kriminalunderrättelseverksamhet
Propositionen Regeringen föreslår att polisen får möjlighet att under vissa förutsättningar i kriminalunderrättelseverksamhet utföra automatiserad behandling av person- uppgifter i särskilda undersökningar samt föra kriminalunderrättelseregister. Enligt 3 § förslaget till polisdatalag förstås med underrättelseverksamhet polisverksamhet som består i att samla, bearbeta och analysera information för att klarlägga om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. Med kriminalunderrättelseverksamhet förstås annan underrättelseverksamhet än den som bedrivs av Säkerhetspolisen. I 14 § förslaget stadgas att i kriminalunderrättelseverksamhet får personuppgifter behandlas endast om en särskild undersökning har inletts under ledning av Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet och det finns anledning anta att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas. Enligt förslaget förstås med särskild undersökning en undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet som innebär insamling, bearbetning och analys av uppgifter i syfte att ge underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda åtgärder för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott. I förslaget betecknas som allvarlig brottslig verksamhet sådan verksamhet som innefattar brott, för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver (3 §). När uppgifter om en enskild person som det inte finns någon misstanke mot behandlas i en särskild undersökning skall uppgifterna förses med en upplysning att personen inte är misstänkt (14 §). Polismyndighetens eller Rikspolisstyrelsens beslut om behandling av personuppgifter i särskilda undersökningar skall innehålla uppgifter om ändamålet med behandlingen och de villkor i övrigt som behövs för att förebygga otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet. Rikspolisstyrelsen skall föra en förteckning över samtliga beslut om behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet (15 §). Enligt förslaget skall personuppgifter också få behandlas i kriminalunderrättelseregister. Kriminalunderrättelseregister skall få föras endast för att ge underlag för beslut om särskilda undersökningar avseende allvarlig brottslig verksamhet eller för att underlätta tillgången till allmänna uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet (17 §). Kriminalunderrättelseregister får föras av Rikspolisstyrelsen eller av polismyndighet. Den myndighet som för registret är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret (18 §). Ett kriminalunderrättelseregister får enligt förslaget innehålla uppgifter som kan hänföras till en enskild person endast om uppgifterna ger anledning anta att allvarlig brottslig verksamhet utövats eller kan komma att utövas och den som avses med uppgifterna skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller komma att utöva den allvarliga brottsliga verksamheten. Uppgifter om transportmedel eller varor som kan antas ha samband med allvarlig brottslig verksamhet eller om hjälpmedel som kan antas ha använts i samband med sådan verksamhet får registreras, även om uppgifterna kan hänföras till en person som det inte finns någon misstanke mot. Uppgifterna skall därvid förses med upplysning om att det inte finns någon misstanke mot denne (19 §).
Överväganden I motion Ju46 (m) yrkas att endast personuppgifter avseende misstänkta skall få registreras i kriminalunderrättelseregister. I motion Ju49 (fp) yrkas en sådan begränsning avseende såväl kriminalunderrättelseverksamhet som kriminalunderrättelseregister. I motionerna Ju47 (c) och Ju48 (mp) begärs - som motionerna får förstås - att personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet endast skall få avse misstänkta. I motion Ju42 (c) anförs att det aldrig bör vara tillåtet för polisen att registrera integritetskänsliga uppgifter om brottsoffer och vittnen på ett sådant sätt att de kan spridas till andra länder genom Europol eller Schengensamarbetet. När det gäller förslaget rörande kriminalunderrättelseverksamhet anför regeringen att polisens verksamhet för att förebygga, upptäcka och beivra brott kan bedrivas inom ramen för en förundersökning enligt rättegångsbalkens bestämmelser men att den också kan utgöra verksamhet som faller utanför en förundersökning. Den verksamhet som förekommer hos polisen innan förundersökningen inleds brukar benämnas kriminalunderrättelseverksamhet eller förspaning. Det innebär i korthet att polisen samlar in och bearbetar uppgifter om personer som kan antas ägna sig åt brottslig verksamhet utan att det finns misstanke om något konkret brott. Kriminalunderrättelseverksamheten bedrivs med stöd av de allmänna bestämmelserna i 2 § polislagen (1984:387). Några närmare bestämmelser om verksamheten finns inte. Regeringen konstaterar att underrättelseverksamhet i dag bara kan bedrivas i manuella register. Det är bara Säkerhetspolisen och Rikspolisstyrelsens finanspolis som givits tillstånd att utnyttja datorstöd i underrättelsearbetet. Regeringen framhåller att den alltmer välorganiserade och gränsöverskridande brottsligheten gör det angeläget att polisen har tillgång till effektiva hjälpmedel för att brott skall kunna upptäckas och förhindras. En utbyggd underrättelseverksamhet och användning av modern informationsteknik är därför grundläggande för att verksamheten skall fungera. Vid utformandet av de regler som skall gälla för automatiserad behandling av personuppgifter måste integritetsfrågorna ställas i förgrunden. En utgångspunkt är härvid bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra stycket RF att en person i den utsträckning som föreskrivs i lag skall skyddas mot att den personliga integriteten kränks genom att uppgifter om honom eller henne registreras med automatisk databehandling. Regeringen konstaterar härvid att personuppgiftslagens bestämmelser innebär - så länge de allmänna bestämmelserna för behandling av uppgifter är uppfyllda - att det skulle vara möjligt för polisen att behandla personuppgifter av underrättelsekaraktär automatiserat såväl i särskilda undersökningar som i datoriserade register. Enligt regeringen innebär detta ofrånkomligen ett ökat intrång i den personliga integriteten i förhållande till vad som gäller i dag. Behovet av datorstöd måste därför vägas noga mot integritetsskyddsintresset. Det är därför regeringens uppfattning att det behövs särskilda bestämmelser om automatiserad behandling av uppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. För att minska risken för kränkningar av den personliga integriteten bör underrättelseverksamheten bedrivas på en viss nivå. Användningen av datorstöd i underrättelseverksamhet bör vidare förbehållas den allvarliga brottsligheten (prop. s. 115 f). När det gäller frågan om vilka personuppgifter som skall få behandlas i en särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet framhåller regeringen att syftet härmed är att polisen skall få ett verktyg för att bearbeta och insamla analyserat material för att få fram ett underlag som är tillräckligt för ett beslut om att inleda en förundersökning eller som underlag för operativa insatser för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott. Det medför att det kan bli frågan om att behandla även uppgifter om personer som det i och för sig inte finns någon misstanke mot, t.ex. anhöriga eller arbetskamrater. Det innebär ofrånkomligen ett stort intrång i den personliga integriteten. Genom att uppgifter om personer som inte själva är misstänkta för brott förses med en anteckning härom, kan det integritetsintrång som den automatiserade behandlingen medför för en icke misstänkt person begränsas utan att ändamålet med registret går förlorat. I princip är det, framhåller regeringen, bara de tjänstemän som arbetar med den särskilda undersökningen som bör ha tillgång till uppgifterna. En uppgift bör emellertid också kunna lämnas till en annan polisman, om den har betydelse för någon annan utredning eller undersökning. Regeringen kommer att utfärda föreskrifter om vem som skall ha tillgång till uppgifter som behandlas inom polismyndigheten (prop. s. 124 f). Vad härefter gäller personuppgifter i kriminalunderrättelseregister anför regeringen följande. Kriminalunderrättelseverksamhet bedrivs inte enbart i särskilda undersökningar. Genom iakttagelser, tips eller upplysningar samlar polisen oavbrutet in information som ger anledning att misstänka att brottslig verksamhet förekommer, även om något konkret brott inte är känt och någon grund för att inleda förundersökning således inte föreligger. Det internationella samarbetet på brottsbekämpningens område leder också till att polisen får uppgifter från utländska myndigheter som tyder på att svenska medborgare ägnar sig åt brottslig verksamhet. Sådan information kan komma att få betydelse längre fram när andra uppgifter tillkommit. Uppgifterna kan då tillsammans göra att det finns skäl att inleda en särskild undersökning. Det är därför viktigt att sådan information kan tas till vara, inte bara manuellt, utan också med datorstöd. Polisen bör därför, på samma sätt som tullen, få spara och lagra den information som inhämtas i underrättelseverksamhet i datoriserade underrättelseregister. Vid bedömningen av vilka personuppgifter ett kriminalunderrättelseregister bör få innehålla måste man, anför regeringen vidare, beakta att det är frågan om uppgifter som är integritetskänsliga för den enskilde. För att syftet med registret inte skall bli alltför begränsat kommer de poliser som har behov av uppgifterna i sitt arbete att få tillgång till dem. Det rör sig här om en betydligt vidare personkrets än den som bör få rätt att ta del av de uppgifter som behandlas i en särskild undersökning. Regeringen anser därför att det med hänsyn till den personliga integriteten bör uppställas ett krav på skälig misstanke om att en person har utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig verksamhet. Regeringen anför vidare att den delar den uppfattning som framförts av vissa remissinstanser att det även bör vara möjligt att i vissa situationer registrera s.k. indirekta personuppgifter, trots att det inte finns någon misstanke om brottslighet mot den person uppgifterna hänför sig till. Det rör sig om uppgifter om transportmedel eller varor som har samband med allvarlig brottslig verksamhet eller om hjäpmedel som kan ha använts i sådan verksamhet. En förutsättning för registrering är dock att uppgiften förses med en anteckning att personen i fråga inte är misstänkt och att uppgiften är nödvändig för registrets ändamål (prop. s. 127 f). Konstitutionsutskottet förklarar i sitt yttrande att det inte har något att invända mot regeringens förslag i nu berörda delar samt att det föreslår att de ifrågavarande motionsyrkandena avslås. Under ärendets handläggning har justitieutskottet haft en utfrågning med företrädare för Justitiedepartementet och Rikspolisstyrelsen. Därvid framkom bl.a. följande. Ett register i en särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet kommer inte att ha formen av ett traditionellt register dit t.ex. kriminalunderrättelseregistret kan räknas. Ett register i en särskild undersökning kommer att bestå av löpande anteckningar om iakttagelser som görs i spaningsarbetet, t.ex. om en viss persons resor och kontakter med andra. Som exempel nämndes av Rikspolisstyrelsen att insatserna mot en i narkotikasammanhang känd person som nyligen greps för narkotikabrott hade inletts som en (med lagförslagets terminologi) särskild undersökning flera år tidigare. Ett annat exempel som framhölls var återkommande brott där det finns anledning att tro att det handlar om systematisk brottslighet och man därför inlett en särskild undersökning. Här skulle man med automatiserad behandling av uppgifter lättare kunna urskilja mönster, som gjorde det möjligt att ingripa. Aktuella fall var rån mot gamla i deras bostäder och serier av bostadsinbrott. Justitieutskottet vill till en början anföra följande. Vad först gäller motionsyrkandena att endast misstänkta personer skall få registreras i kriminalunderrättelseregister framgår av förslaget att sådana register i princip endast får innehålla uppgifter om personer som är skäligen misstänkta för att ha utövat eller kunna komma att utöva allvarlig brottslig verksamhet. Motionerna Ju46 (yrkande 4) och Ju49 (yrkande 7, delvis) får härigenom anses tillgodosedda och de avstyrks. Såvitt gäller behandling av personuppgifter i särskilda undersökningar i kriminalunderrättelseverksamhet talar, enligt utskottets mening, starka sakliga skäl för regeringens förslag. Utskottet vill erinra om att tullen sedan den 1 januari 1998 har motsvarande bestämmelser för underrättelseverksamhet och underrättelseregister som i förevarande proposition föreslås för polisen, se 4-13 §§ lagen (1997:1058) om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Också Finanspolisen har en automatiserad underrättelseverksamhet, men med stöd av ett regeringsbeslut. Här vill utskottet anmärka att denna knappast kan fortsätta om aktuella motionsförslag vinner bifall. Utskottet anser sig till fullo kunna instämma i att kriminalunderrättelseverksamhet är av den utomordentliga betydelse för polisens arbete som regeringen gör gällande. Sådan verksamhet kan i dag inte bedrivas med utnyttjande av modern informationsteknik, utan endast genom manuella metoder. Det ligger i öppen dag att denna omständighet försätter polisen i ett påtagligt underläge i brottsbekämpningen, inte minst i kampen mot organiserad och gränsöverskridande brottslighet. Utskottet är samtidigt medvetet om att datoriserad behandling av personuppgifter alltid är känslig från integritetssynpunkt. Som regeringen framhåller är det emellertid ofrånkomligt att kriminalunderrättelseverksamhet omfattar även uppgifter om personer som inte är misstänkta, t.ex. anhöriga eller uppgiftslämnare. Förslaget innebär enligt utskottets uppfattning att skyddet för dessa personers integritet beaktas i erforderlig omfattning. Det bör vidare framhållas att polisen, om förslaget inte genomförs, har möjlighet att behandla personuppgifter av ifrågavarande slag enligt personuppgiftslagen. I förhållande till denna innebär förslaget en inskränkning i polisens möjligheter att behandla personuppgifter, och förslaget innebär alltså en förstärkning av skyddet för den enskildes integritet i förhållande till vad som eljest skulle gälla. När det gäller utlämnande av uppgifter till Europol eller Schengen med stöd av 7 § förslaget till polisdatalag torde, som konstitutionsutskottet funnit, det endast bli aktuellt beträffande Europols analysregister. Sammanfattningsvis finner utskottet regeringens förslag väl avvägt i förevarande del och avstyrker motionerna Ju42, Ju47, Ju48 (yrkande 14) och Ju49 (yrkande 7 delvis). I motion Ju44 (v) anförs, såsom motionen får förstås, att förutsättningarna för att behandla personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet är alltför generösa. Enligt motionärerna omfattar rekvisitet allvarlig brottslighet alltför många brott och rekvisitet anledning anta (båda i 14 §) ger polisen närmast obegränsade möjligheter till registrering. Utskottet konstaterar att med allvarlig brottslig verksamhet förstås verksamhet som innefattar brott, för vilket är förskrivet fängelse i två år eller däröver (3 § förslaget till polisdatalag). Bestämningen motsvarar den som används i 4 § lagen om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Utskottet, som anmärker att definitionen torde omfatta flertalet i brottsbalken upptagna brott, anser att bestämmelsen behövs med hänsyn till intresset av en effektiv kriminalunderrättelseverksamhet. När det sedan gäller rekvisitet anledning anta vill utskottet framhålla att detta motsvarar den misstanke om att ett brott har begåtts som skall föreligga för att en förundersökning skall få inledas. Enligt 23 kap. 1 § RB gäller således att förundersökning skall inledas så snart det på grund av angivelse eller annat skäl finns anledning anta att ett brott som hör under allmänt åtal förövats. Utskottet kan mot denna bakgrund inte finna att användning av rekvisitet anledning anta skulle leda till några risker för att särskilda undersökningar inleddes utan skäl. Utskottet avstyrker motion Ju44 i denna del (yrkande 8). I motion Ju44 yrkas vidare avslag på bestämmelsen om kriminalregistrets ändamål (17 § förslaget till polisdatalag). Motionärerna menar att bestämmelsen är innehållslös och måste preciseras. Regeringen anför i propositionen att ett ändamål med kriminalunderrättelseregistren bör vara att utgöra underlag för beslut om inledande av särskilda undersökningar rörande allvarlig brottslig verksamhet. Registren skall dock även få användas för att underlätta tillgången till allmänna uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet. Det motsvarar de bestämmelser som gäller för tullen. Regeringen påpekar vidare att det ligger i sakens natur att ändamålsbestämmelser ofta måste formuleras tämligen generellt. En allmänt hållen ändamålsbestämmelse förutsätter emellertid närmare bestämmelser om vilka uppgifter ett register skall få innehålla (prop. s. 126 f). Utskottet, som noterar att bestämmelser om vilka uppgifter som får intas i ett kriminalunderrättelseregister har meddelats i 19-20 §§ förslaget till polisdatalag, har inga invändningar mot den ifrågavarande ändamålsbestämmelsens utformning. Motion Ju44 (yrkande 9) avstyrks. I motion Ju48 (mp) yrkas att Rikspolisstyrelsen ensam skall vara person- uppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregistren. Utskottet delar, i likhet med konstitutionsutskottet, regeringens bedömning att den myndighet som för ett kriminalunderrättelseregister också bör vara personuppgiftsansvarig för registret. Utskottet avstyrker motion Ju48 (yrkande 16).
DNA-registret
Bakgrund DNA är ett ämne som finns i varje cell i människokroppen och som är sammansatt så att det är unikt för varje individ, utom för enäggstvillingar. Med DNA- analys kan personer identifieras genom analys av mycket små mängder blod, saliv eller sperma eller genom analys av hårstrån. Med stöd av bestämmelserna om kroppsbesiktning i 28 kap. 12 § rättegångsbalken kan provtagning för DNA-analys genomföras mot en misstänkt persons vilja. Enligt paragrafen får den som skäligen kan misstänkas för brott på vilket fängelse kan följa kroppsbesiktigas för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen av brottet. I princip är alla sorters provtagningar och analyser tillåtna. Europarådets ministerkommitté antog år 1992 en rekommendation om användning av DNA-analys inom ramen för det straffrättsliga systemet. Rekommendationen gäller för insamlandet av prover för DNA-analys i syfte att identifiera en misstänkt eller någon annan person inom ramen för utredande och beivrande av brott. I rekommendationen anges att prover som har tagits för DNA-analys och uppgifter som har erhållits från sådan analys inte får användas för något annat syfte. Prover som har tagits från levande personer för medicinskt bruk får enligt rekommendationen inte användas för utredande och beivrande av brott annat än under förutsättningar som anges i lag. I rekommendationen anges vidare att prover för DNA-analys bara får tas under de förutsättningar som anges i lag.
Propositionen Regeringen föreslår att bestämmelser om register med uppgifter om DNA-analyser införs i 22-28 §§ polisdatalagen. Två register skall få inrättas. Det ena föreslås innehålla uppgifter om identifierade personer (DNA-registret) och det andra uppgifter som inte har kunnat hänföras till en viss person (spårregistret). Ändamålet med registren skall vara att underlätta identifiering av personer i samband med utredning av brott (22 §). Regeringen föreslår att Rikspolisstyrelsen skall vara personuppgiftsansvarig. Ett DNA- register får innehålla uppgifter om resultat av DNA-analyser som har gjorts under utredning av ett brott och som avser personer som dömts för vissa brott. Det rör sig om sådana brott mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet som avses i 3, 4, 6, 8, 12 eller 17 kap. brottsbalken eller ett allmänfarligt brott som avses i 13 kap. brottsbalken, allt under förutsättning att brottet kan leda till fängelse i mer än två år. Det kan även röra sig om försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till ett sådant brott (23 §). Ett spårregister får endast innehålla uppgifter om DNA- analyser som har gjorts under utredning av ett brott och som inte kan hänföras till en identifierbar person. Uppgifterna får endast jämföras med analysresultat som inte kan hänföras till en identifierbar person eller som finns i DNA-registret eller som kan hänföras till en person som är misstänkt för brott (25 och 26 §§).
Överväganden I motion Ju46 (m) begärs att regeringen aktivt skall verka för att få till stånd en ändring av Europarådets rekommendation så att fler brott skall kunna föranleda registrering i DNA-register. Motionärerna framhåller att DNA-analys måste kunna göras i större utsträckning i samband med utredning av sexualbrott, något som förhindras av kravet på att brottet skall kunna leda till fängelse i mer än två år. Vidare bör narkotikabrott omfattas av bestämmelsen. I propositionen anför regeringen vad avser kravet på brottets svårhetsgrad som registreringsförutsättning att det bör röra sig om brott som allmänt bedöms som allvarliga och som motsvarar Europarådets rekommendation att det skall vara fråga om ?serious offences?. Det kravet synes enligt regeringen bli uppfyllt om det på brottet kan följa fängelse i mer än två år. Med anledning av remissynpunkter anför regeringen att tvåårsgränsen onekligen medför att bl.a. vissa mindre grova sexualbrott inte kan föranleda registrering. Även om DNA- analys ofta kan få betydelse för utredningar om sexualbrott finns det, enligt regeringens bedömning, inte tillräckliga skäl att på just detta område göra avsteg från kravet att det skall vara fråga om ett i lagens mening allvarligt brott för att analysresultat skall få registreras. Narkotikabrott bör enligt regeringens mening inte föranleda registrering, eftersom det är tveksamt om narkotikabrott är sådana allvarliga brott mot en persons liv, hälsa, personliga integritet eller säkerhet som avses i Europarådet rekommendation (prop. s. 136 f). Konstitutionsutskottet anser att regeringens förslag såväl när det gäller valet av brottstyp som kravet på brottets svårhetsgrad för avgränsning av regi- streringsmöjligheterna utgör en från integritetssynpunkt lämplig avvägning och avstyrker motionsyrkandet. Justitieutskottet delar regeringens bedömning att de brott som bör kunna föranleda registrering i DNA-registret bör motsvara kraven i Europarådets rekommendation. Utskottet finner inte för närvarande skäl att förorda att regeringen skall söka ändringar i rekommendationen. Utskottet avstyrker motion Ju46 (yrkande 5). I motion Ju50 (m) begärs att samtliga personer som dömts för brott för vilka registrering i DNA-register får göras skall införas i registret. Vidare yrkas i motionen att obligatorisk provtagning för DNA-analys skall ske på den som är anhållen eller häktad för ett brott som kan föranleda registrering i DNA- registret. Regeringen redogör i propositionen för Registerutredningens förslag att alla som anhålls eller häktas för brott som kan föranleda registrering i DNA- registret skall lämna prov för DNA-analys oavsett om det behövs för utredningen om brottet eller ej. Registerutredningen var medveten om att förslaget torde strida mot Europarådets rekommendation, eftersom provtagning och analys enbart för framtida bruk inte synes vara förenligt med rekommendationen. Regeringen framhåller att Sverige anslutit sig till rekommendationen utan någon reservation och att utgångspunkten är att denna bör följas även om den inte är folkrättsligt bindande. Regeringen anser inte att Registerutredningen framfört sådana skäl som skulle kunna motivera ett avsteg från rekommendationen. Regeringen framhåller vidare att det redan enligt gällande rätt finns goda möjligheter för polisen att företa DNA-analys för senare registrering i DNA- registret. Sådan analys får visserligen bara utföras om det behövs för utredningen. Det kan dock ofta antas att det i samband med utredningar av allvarliga våldsbrott finns behov av DNA-analys om det finns något analyserbart spår att jämföra med. Även i vissa erkända fall kan en DNA-undersökning vara befogad, eftersom enbart ett erkännande inte räcker för fällande dom. Även inrättandet av ett DNA-register kan antas bidra till att DNA-analyser genomförs i alla fall där det faktiskt är tillåtet. Sammanfattningsvis anser regeringen att det föreslagna DNA-registret redan mot bakgrund av de gällande reglerna om kroppsbesiktning kan antas bli tillräckligt omfattande för att det skall kunna bli ett effektivt hjälpmedel i polisens brottsutredande verksamhet. Även om ytterligare ett antal personer skulle komma att registreras till följd av regler om obligatorisk provtagning, kan det förhållandet inte antas öka effektiviteten så mycket mer att det är ett tillräckligt skäl för att Sverige inte skall följa Europarådets rekommendation i förevarande del. Regeringen anser därför att det inte bör införas några bestämmelser om obligatorisk provtagning för DNA-analys. Sådan analys får även fortsättningsvis göras med stöd av bestämmelserna i rättegångsbalken om kroppsbesiktning (s. 143 f). Utskottet anser att de skäl regeringen anfört för att lagstiftningen i denna del skall utformas i överensstämmelse med regeringens förslag är övertygande. De skäl som regeringen anfört mot obligatorisk provtagning på den som är anhållen eller häktad för brott som kan föranleda registrering i DNA-registret är, enligt utskottets mening, giltiga även beträffande personer som dömts för sådana brott. Utskottet avstyrker motion Ju50 (yrkandena 1 och 2). I motion Ju50 begärs vidare att prover skall få sparas för dem som införts i DNA-registret. Regeringen framhåller i propositionen att rättegångsbalken inte innehåller några regler om hur man skall förfara med prover som tagits vid en kroppsbesiktning, men att balken torde bygga på tanken att prover inte skall bevaras längre tid än vad som krävs av hänsyn till utredningen. Vidare understryker regeringen att punkt 8 i Europarådets rekommendation innebär att prover som har tagits från en person för DNA-analys i princip inte bör få sparas sedan man slutligt har avgjort det fall för vilket proverna tagits. Regeringen konstaterar att bl.a. Registerutredningen förordat att prover skulle få sparas under längre tid för att kunna möjliggöra förnyad analys, om nya analysmetoder utvecklas. Regeringen noterar att det här är fråga om att väga integritetshänsyn mot osäkra antaganden om framtida teknik och anser att det under dessa förhållanden inte heller i detta fall finns tillräckliga skäl att frångå rekommendationen (prop. s. 144 f). Utskottet ansluter sig även i denna del till regeringens bedömning och avstyrker motion Ju50 (yrkande 3).
Säkerhetspolisens register
Propositionen Regeringen föreslår att polisdatalagen i huvudsak skall gälla även för Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. Några särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet krävs inte. I denna verksamhet skall Säkerhetspolisen få använda person- uppgifter under de förutsättningar som personuppgiftslagen anger. Regeringen föreslår vidare att SÄPO-registret lagregleras. Ändamålet med registret och förutsättningarna för registrering skall framgå av polisdatalagen. SÄPO-registret skall utgöra ingången till den samlade personuppgiftshanteringen hos Säkerhetspolisen. De öppna och hemliga föreskrifterna för registret kan därmed upphävas. Enligt 32 § förslaget till polisdatalag skall Säkerhetspolisen föra ett register (SÄPO-registret) som har till ändamål 1. att underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet, 2. att underlätta spaning i syfte att bekämpa terrorism och 3. att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627). Säkerhetspolisen är personuppgiftsansvarig för behandlingen av person- uppgifter i registret. Av 33 § förslaget till polisdatalag framgår att SÄPO-registret får innehålla uppgifter som kan hänföras till en enskild person endast 1. om den uppgifterna gäller kan misstänkas för att ha utövat eller komma att utöva brottslig verksamhet som innefattar hot mot rikets säkerhet eller terrorism, 2. om personen har undergått registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627) eller 3. om det med hänsyn till registrets ändamål annars finns särskilda skäl till det. Av registret skall framgå på vilken grund registrering skett. Regeringen får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får registreras.
Överväganden I motion Ju44 (v) yrkas att Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter måste regleras i särskilda bestämmelser. Motionärerna anser att kraven på sådan behandling i personuppgiftslagen saknar konkret innehåll. Regeringen understryker i propositionen att syftet med den verksamhet Säkerhetspolisen bedriver är att skydda vår territoriella suveränitet och vårt nationella oberoende. Det gör det angeläget att Säkerhetspolisens handlingsmöjligheter vad gäller personuppgifter inte begränsas i större utsträckning än som kan anses nödvändigt. Enligt regeringens mening ger härvid bestämmelserna i personuppgiftslagen ett tillräckligt skydd mot behandling inom Säkerhetspolisen utöver vad som kan anses berättigat med hänsyn till ändamålet med dess verksamhet. De särskilda bestämmelserna om behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet bör därför inte gälla för Säkerhetspolisen. Det innebär att Säkerhetspolisen i sin underrättelseverksamhet får behandla personuppgifter under de förutsättningar person-uppgiftslagen anger. Regeringen anför vidare att det inom Säkerhetspolisen pågår förberedelse för övergång till ett system som medger en helt elektronisk ärendehantering. Om den samlade informationen i databaserna görs tillgänglig genom ett sökprogram skulle varje person som finns med i någon undersökning hos Säkerhetspolisen göras sökbar. Detta är enligt regeringen inte godtagbart ur integritetssynpunkt. Regeringen erinrar om personuppgiftslagens krav på att insamlingen av uppgifter skall ske på ett korrekt sätt och i enlighet med god sed för uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att uppgifterna inte får användas för något annat ändamål än för vilket de samlades in. Dessa krav är avsedda att förebygga en felaktig tillämpning. Personuppgiftslagen innehåller också bestämmelser om att lämpliga skyddsåtgärder måste vidtas. För att hindra att varje uppgift som behandlas hos Säkerhetspolisen skall göras sökbar föreslår regeringen att det skall finnas ett register, SÄPO- registret, som skall utformas som ingången till den samlade informationsmängden hos Säkerhetspolisen (prop. s. 148 f). Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande att regeringens förslag innebär att Säkerhetspolisen i sin underrättelseverksamhet får behandla person- uppgifter under de förutsättningar som såväl personuppgiftslagen som polisdatalagen anger. Polisdatalagens bestämmelse om behandling av känsliga personuppgifter, som innebär ett undantag från det principiella förbudet mot behandling av känsliga personuppgifter i personuppgiftslagen, blir t.ex. tillämplig i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet. Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del och avstyrker motionsyrkandena. Justitieutskottet finner inte skäl att frångå regeringens bedömning i fråga om vilka regler som skall gälla för behandlingen av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet. Utskottet avstyrker motion Ju44 (yrkande10). I motion Ju44 (v) yrkas vidare att grunderna för registrering i SÄPO- registret måste preciseras. Ett avskaffande av de hemliga föreskrifterna för Säkerhetspolisens register begärs i motion Ju206 (mp). I sina skäl för förslaget i denna del anför regeringen bl.a. att det, med hänsyn till den verksamhet Säkerhetspolisen bedriver, bör gälla en lägre grad av misstanke för registrering i SÄPO-registret än i kriminalunderrättelseregister. Den misstankegrad som skall gälla för registrering i SÄPO-registret bör bestämmas till att personen kan misstänkas för brottslig verksamhet. Härmed markeras en lägre grad av misstanke än att någon är skäligen misstänkt. När det gäller möjligheten att registrera någon om det med hänsyn till registrets ändamål finns särskilda skäl till det framhåller regeringen att Säkerhetspolisen kan ha skäl att registrera personer i andra fall än i samband med brottsmisstanke eller registerkontroll. Det kan enligt regeringen t.ex. vara fråga om personer som har samband med någon som registreras enligt de grunder som tidigare har nämnts. Det finns också ett behov av att samla information om personer som kan bli utsatta för hot av olika slag eller som i känsliga verksamheter kan bli föremål för närmanden från främmande underrättelsetjänster. För att kunna bedriva ett effektivt förebyggande arbete har Säkerhetspolisen behov av att kunna kartlägga vad som skulle kunna utvecklas till t.ex. hot eller värvningsförsök. För att avslöja samband mellan personer som flyttar in i vårt land efter att ha deltagit i oppositionell verksamhet i hemlandet kan det vara av stor betydelse att registrera vissa personer utan att objektiv grund för brottsmisstanke föreligger. I vissa fall kan det också finnas anledning att registrera kontakter med främmande beskickningar. Enligt regeringen bör därför, om det med hänsyn till registrets ändamål finns särskilda skäl, registrering få ske i andra fall än i samband med brottsmisstanke eller registerkontroll. Regeringen konstaterar att en sådan bestämmelse i och för sig ger Säkerhetspolisen tämligen vida ramar att registrera uppgifter. Regeringen anser dock att det med hänsyn till Registernämndens uppgift att kontrollera Säkerhetspolisens registrering av uppgifter finns tillfredsställande möjligheter till insyn i och kontroll av registret. Vidare erinrar regeringen om förslaget att regeringen bör bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om vilka personer som får registreras. Sådana föreskrifter kan gälla de närmare förutsättningarna för registrering av dem som har varit föremål för registerkontroll. Regeringen framhåller att sådana föreskrifter också kan, om det visar sig nödvändigt, avse en precisering av vad som avses med särskilda skäl (prop. s. 153 f). Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande att det, såsom regeringen framhållit, med hänsyn till syftet med Säkerhetspolisens verksamhet är befogat att kräva en lägre grad av brottsmisstanke för registrering av uppgifter som hänför sig till en enskild person. Konstitutionsutskottet uttalar vidare sin förståelse för att registrering även skall få ske i andra fall än i samband med brottslig verksamhet eller registerkontroll, om det finns särskilda skäl. Utskottet utgår från att regeringen noggrant kommer att följa det arbete med kontroll av registreringarna som Registernämnden skall bedriva. Utskottet utgår vidare från att förslaget att bemyndiga regeringen att meddela närmare föreskrifter om vilka personuppgifter som får registreras avser öppna och ej sekretessbelagda föreskrifter. Justitieutskottet delar regeringens och konstitutionsutskottets bedömning att Säkerhetspolisens uppgift att skydda Sveriges territoriella suveränitet och nationella oberoende gör det befogat att medge en lägre grad av brottsmisstanke för registrering i SÄPO-registret än i andra polisregister. Justitieutskottet anmärker i sammanhanget att rekvisitet ?kan misstänkas? är detsamma som enligt rättegångsbalkens terminologi betecknar den lägsta graden av sannolikhet för att någon gjort sig skyldig till brott och således har en för rättstillämpningen känd innebörd. När det gäller de föreskrifter om registrering av personuppgifter som regeringen kan komma att utfärda med stöd av bemyndigandet i 33 § tredje stycket förslaget till polisdatalag ansluter sig justitieutskottet till vad konstitutionsutskottet anfört. Med det anförda avstyrker utskottet motion Ju44 (yrkande 11). Av förslaget framgår att de nu gällande hemliga föreskrifterna för SÄPO:s register skall upphävas. Önskemålet i motion 206 (yrkande 4) är därmed tillgodosett och motionen avstyrks i denna del.
Sekretessfrågor
Gällande sekretessbestämmelser Enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess för uppgift som hänför sig till bl.a. förundersökning i brottmål, angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott samt åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, tullmyndighets eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Sekretessen gäller om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Sekretessen gäller i högst 40 år. I 7 kap. 17 § sekretesslagen föreskrivs att sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister eller register som förs enligt lagen om polisregister för uppgift som har tillförts registret. Om utlämnande om sådan uppgift gäller vad som föreskrivs i lagstiftningen om de nämnda registren samt i säkerhetsskyddslagen och i förordningar som ansluter till dessa lagar. Regleringen innebär att sekretessen är absolut, dvs. att den gäller under alla förhållanden och även i förhållande till den registrerade. Sekretessen är inte heller tidsbegränsad.
Propositionen I propositionen föreslår regeringen att den absoluta sekretessen avskaffas för alla polisregister utom belastningsregistret. Den enskilde får en principiell rätt att få ut uppgifter om sig själv från samtliga polisregister. Därutöver föreslår regeringen att sekretessen för uppgifter i polisregister och andra register med uppgifter om brott skall tidsbegränsas till 70 år. Den s.k. förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet skall enligt förslaget gälla i 70 år för uppgifter i underrättelseverksamhet och 40 år i övrigt. I fråga om förundersökningssekretessen föreslår regeringen att sekretessen till förmån för den enskilde för uppgifter i det allmännas brottsförebyggande verksamhet skall gälla med ett omvänt skaderekvisit. När det gäller uppgifter som förekommer i polisens underrättelseverksamhet skall enligt förslaget sekretess även gälla med ett omvänt skaderekvisit till förmån för polisen. Förslagen innebär i huvudsak en lättnad i sekretessen för polisens register i förhållande till vad som gäller i dag.
Överväganden I motion Ju206 (mp) yrkas att den absoluta sekretessen för Säkerhetspolisens register skall avskaffas och - som motionen får förstås - att sekretess med omvänt skaderekvisit skall gälla till förmån för den som uppgiften avser. I motion Ju44 (v) yrkas avslag på förslaget att sekretessen för uppgifter i polisens underrättelseverksamhet skall gälla med s.k. omvänt skaderekvisit till förmån för polisen. Enligt vad som yrkas i motion Ju49 (fp) bör lagstiftningen om polisregister genomgående använda ett s.k. omvänt skaderekvisit för uppgifter om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden. I förhållande till en enskild som är registrerad skall dock, enligt vad som yrkas i motionen, något skaderekvisit inte gälla om det inte föreligger synnerliga skäl. En översyn av främst 5 och 14 kap. sekretesslagen behövs alltså. I fråga om skälen för förslaget i denna del anför regeringen att det är angeläget att möjligheten till insyn i polisens register ökar. Det kan ske genom lättnader i den sekretess som i dag gäller för uppgifter i polisregister. Enligt regeringens uppfattning är det motiverat att skilja mellan olika register när det gäller att avgöra hur sträng sekretess som skall råda. Regeringen anser att den absoluta sekretessen skall behållas för uppgifter i belastningsregister. För uppgifter i andra register skall det i stället gälla sekretess med ett omvänt skaderekvisit till skydd för den enskilde. Det innebär att uppgifterna får lämnas ut om det står klart att det kan ske utan skada för den enskilde eller någon honom närstående. Vidare innebär förslaget - när det gäller andra register än belastningsregistret - att den enskilde själv får rätt att ta del av de uppgifter som finns registrerade om honom om det står klart att det kan ske utan men för utredningen och det inte heller finns någon annan sekretessgrund (prop. s. 67). Såvitt avser det skaderekvisit som skall gälla beträffande förundersökningssekretessen till förmån för polisens verksamhet, anser regeringen att det med hänsyn till den verksamhet Säkerhetspolisen bedriver är motiverat att skärpa sekretessen när den absoluta sekretessen avskaffas för uppgifter i SÄPO-registret. Regeringen föreslår att sekretess med omvänt skaderekvisit skall gälla för alla uppgifter som Säkerhetspolisen behandlar i sin underrättelseverksamhet. Regeringen framhåller vidare att den absoluta sekretess som för närvarande råder för uppgifter i polisregister har stor indirekt betydelse även för polisens verksamhet. Efter förslag av bl.a. Rikspolisstyrelsen finner regeringen det motiverat att införa ett omvänt skaderekvisit även till skydd för den öppna polisens underrättelseverksamhet. Regeringen anser att den definition av den öppna polisens underrättelseverksamhet som föreslås i 3 § polisdatalagen är tillräcklig för att det skall vara möjligt att införa en strängare grad av sekretess även i den öppna polisens underrättelseverksamhet. För uppgifter som hänför sig till underrättelseverksamhet bör därför, föreslår regeringen, sekretess gälla om det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas (prop. s. 71 f). Konstitutionsutskottet förklarar i sitt yttrande att det med tillfredsställese ser att regeringen föreslår lättnader i den sekretess som för närvarande gäller för polisens register. Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag att den absoluta sekretessen avskaffas för alla polisregister utom belastningsregistret. Att sekretessen föreslås bli begränsad i tiden anser konstitutionsutskottet vara värdefullt för att öka insynen i registren. Konstitutionsutskottet delar samtidigt regeringens uppfattning att avskaffandet av den absoluta sekretessen bör medföra att förundersökningssekretessen för uppgifter i polisens underrättelseverksamhet förlängs. Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i dessa delar. Vidare framhåller konstitutionsutskottet att regeringens förslag innebär att ett omvänt skaderekvisit införs för Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet. Med en sådan ordning kommer sekretess med ett omvänt skaderekvisit att gälla för alla uppgifter som Säkerhetspolisen behandlar i sin underrättelseverksamhet, dvs. både i SÄPO-registret och i övrigt. Konstitutionsutskottet framhåller härvid att det nuvarande SÄPO-registret enligt rättspraxis anses bestå av bl.a. ett datoriserat centralregister och de akter registret ger upplysning om. Detta innebär att all personuppgiftshantering hos Säkerhetspolisen för att underlätta spaning i syfte att förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet eller bekämpa terrorism och för att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627) ingår i registret. Absolut sekretess gäller således för närvarande för samtliga dessa personuppgifter. Regeringens förslag till reglering av SÄPO- registret innebär att detta avgränsas till att endast innehålla uppgifter om personer som registrerats på vissa bestämda grunder. Enligt regeringen bör registret utgöra ingången till de akter som hanteras hos Säkerhetspolisen och som inte längre skall ingå i registret. Att ett omvänt skaderekvisit nu föreslås gälla i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet kommer därför i praktiken att innebära en lättnad i sekretessen i förhållande till vad som gäller i dag. Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del. Även förslaget att låta ett omvänt skaderekvisit gälla för sekretess avseende den öppna polisens underrättelseverksamhet tillstyrks av konstitutionsutskottet. Detsamma gäller förslaget att sekretessen till skydd för den enskildes personliga och ekonomiska förhållanden skärps och skall gälla med ett omvänt skaderekvisit i det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet. När det gäller den enskildes möjligheter att få ut uppgifter om sig själv finner konstitutionsutskottet att regeringen gjort en lämplig avvägning mellan skyddsintressen och den enskildes behov av insyn rörande vilka uppgifter om honom som förekommer i polisens verksamhet. Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del. Justitieutskottet vill för sin del anföra följande. Som framgått i det föregående innebär förslaget att den absoluta sekretessen för uppgifter i polisens register avskaffas utom vad avser belastningsregistret. En enskild har dock alltid rätt att på begäran få ut uppgifter om sig själv ur belastningsregistret. När det gäller övriga register, bl.a. SÄPO-registret, innebär förslaget att reglerna i 14 kap. sekretesslagen blir tillämpliga. Härav följer bl.a. att den enskilde får rätt att ta del av de uppgifter som finns registrerade om honom, om det står klart att det kan ske utan skada för utredningen och det inte heller finns någon annan sekretessgrund. Genom förslaget i denna del är enligt utskottets uppfattning motion Ju206 (yrkande 1) tillgodosedd och den avstyrks. Justitieutskottet delar regeringens uppfattning att avskaffandet av den absoluta sekretessen för polisregister motiverar införandet ett omvänt skaderekvisit såväl när det gäller Säkerhetspolisens som den öppna polisens underrättelseverksamhet. Som framgår av konstitutionsutskottets yttrande innebär förslaget i praktiken en lättnad i sekretessen för SÄPO:s underrättelseverksamhet. Motion Ju44 (yrkande 3) avstyrks. Förslaget innebär vidare att sekretessen till skydd för den enskildes personliga och ekonomiska förhållanden skärps och kommer att gälla med ett omvänt skaderekvisit i det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet. Samma sekretesskydd kommer alltså att gälla oavsett om uppgiften finns i ett polisregister eller är registrerad på annat sätt. Genom förslaget i denna del är motion Ju49 i denna del tillgodosedd och den avstyrks (yrkande 2). Utskottet delar konstitutionsutskottets bedömning att förslaget beträffande den enskildes möjligheter att få ut uppgifter om sig själv är väl avvägt. Något behov av riksdagsinitiativ finns inte. Motion Ju49 i denna del avstyrks (yrkande 3). I motion Ju206 (mp) begärs vidare att sekretessen för de uppgifter som i dag omfattas av absolut sekretess skall gälla i första hand i högst 25 år och i andra hand i högst 50 år. I motion Ju44 (v) yrkas avslag på förslaget att den s.k. förundersökningssekretessen skall gälla i 70 år för uppgifter i polisens underrättelseverksamhet. Enligt motionärerna bör förundersökningssekretessen även i dessa fall gälla i 40 år. I motion Ju48 (mp) yrkas att såväl sekretessen för polisregister som förundersökningssekretess skall gälla i högst 50 år. I fråga om den tid under vilken sekretess skall gälla anmärker regeringen att sekretessen för uppgifter i kriminal- och polisregister för närvarande inte är begränsad i tiden. Som regel upphör emellertid sekretess för andra uppgifter vid en viss angiven tidpunkt. Skälet till att sekretessen i regel tidsbegränsas är att en uppgift endast bör vara underkastad sekretess i det fall där det verkligen medför en risk för skada att röja den, och denna risk minskar normalt med tiden. I förarbetena till sekretesslagen (prop. 1979/80:2 del A s. 87) framhöll departementschefen att det t.ex. kunde bli mycket svårt att efter en lång tid enbart med utgångspunkt i ett skaderekvisit avgöra om en viss handling skulle omfattas av sekretess eller inte. Sekretesslagen borde därför en gång för alla avgöra vid vilken tidpunkt skaderisken skulle anses upphöra. I förevarande proposition föreslår regeringen att sekretessen för uppgifter i polisregister och andra register angående brott skall begränsas till 70 år. En sådan tidsgräns motsvarar vad som normalt gäller för uppgifter om enskilds personliga förhållanden enligt sekretesslagen. När det sedan gäller förundersökningssekretessen, som gäller till skydd för det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet, erinrar regeringen om att sekretessen gäller i högst 40 år. Eftersom det inte längre skall råda någon absolut sekretess för flertalet polisregister, menar regeringen att den nämnda tiden i vissa fall bör förlängas t.ex. för att skydda uppgiftslämnare. Regeringen anser att det i den underrättelseverksamhet som bedrivs av Säkerhetspolisen och den öppna polisen bör råda en längre sekretesstid och föreslår att denna bestäms till högst 70 år (prop. s. 69 f). Att sekretessen föreslås bli begränsad i tiden anser konstitutionsutskottet vara värdefullt för att öka insynen i registren. Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringsförslaget i denna del och föreslår att motionerna Ju44 och Ju48 i berörda delar avstyrks. När det gäller den tid under vilken sekretessen för uppgifter i polisens register skall gälla, ansluter sig justitieutskottet i likhet med konstitutionsutskottet till regeringens överväganden. Motionerna Ju44 (yrkande 2) och Ju48 (yrkande 3) avstyrks. Detsamma gäller motionerna Ju206 (yrkandena 2 och 3) och Ju48 (yrkande 2).
Övrigt Ändringen i 35 § förvaltningsprocesslagen bör göras i den lydelse paragrafen erhållit enligt SFS 1998:151. Vad gäller regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen bör ändringen i 9 kap. 17 § göras i paragrafens lydelse enligt SFS 1997:1026. Utskottet har uppmärksammats på behovet av en konsekvensändring i lagen (1995:606) om vissa personregister för officiell statistik och lämnar ett förslag till sådan ändring. I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av propositionen eller motionerna. På grund av ett förbiseende har ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen till utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1985:206) om viten blivit ofullständig (bet. 1997/98:JuU17, rskr. 1997/98:226). Utskottet lägger därför i detta betänkande fram ett förslag till ändrad lydelse i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande avslag på propositionen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju43 yrkande 1, 1997/98:Ju44 yrkande 1 och 1997/98:Ju48 yrkande 1, res. 1 (v) 2. beträffande avslag på förslaget till polisdatalag att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju48 yrkandena 5 och 6, res. 2 (mp) 3. beträffande samlad lagstiftning om polisens register att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 2, 1997/98:Ju48 yrkande 7 och 1997/98:Ju49 yrkande 1, res. 3 (m, fp) res. 4 (mp) 4. beträffande andra register att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju44 yrkande 7, res. 5 (fp, v, mp) 5. beträffande insyn och kontroll att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju221 yrkande 1, 1997/98:Ju43 yrkande 2 och 1997/98:Ju48 yrkande 18, res. 6 (v, mp) 6. beträffande normgivningsdelegation att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju48 yrkandena 9, 13, 15, 17 och 19 samt 1997/98:Ju49 yrkande 9 antar regeringens förslag till dels lag om belastningsregister såvitt avser 5, 13 och 15 §§, dels lag om misstankeregister såvitt avser 4, 5, 11 och 12 §§ och dels polisdatalag såvitt avser 7, 8, 13 andra stycket, 16, 21, 31, 33 tredje stycket och 35 §§, res. 7 (fp, mp) 7. beträffande utlämnande av registeruppgifter till utländska myndigheter att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju44 yrkandena 4 och 5 antar regeringens förslag till dels lag om belastningsregister såvitt avser 11 §, dels lag om misstankeregister såvitt avser 9 §, res. 8 (v, mp) 8. beträffande registrering av minderåriga i misstankeregistret att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju46 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om misstankeregister såvitt avser 3 §, res. 9 (m) 9. beträffande uppgifter om näringsförbud i belastningsregistret att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju48 yrkande 4 antar regeringens förslag till lag om belastningsregister såvitt avser 3 §, res. 10 (mp) 10. beträffande polisens rätt att behandla känsliga personuppgifter i princip att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju44 yrkande 6 och 1997/98:Ju48 yrkande 8, res. 11 (v, mp) 11. beträffande begreppet sexuell läggning att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju45 och 1997/98:Ju49 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 12. beträffande känsliga personuppgifter i övrigt att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju49 yrkandena 4 och 6 antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 5 §, res. 12 (fp) 13. beträffande underrättelse om kvarstående brottsmisstanke att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju48 yrkandena 10 och 11 antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 10 och 11 §§, 14. beträffande gallring av kvarstående brottsmisstankar att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 3, 1997/98:Ju48 yrkande 12 och 1997/98:Ju49 yrkande 8 antar regeringens förslag till lag om polisdatalag såvitt avser 13 § första stycket, res. 13 (m, fp, mp) 15. beträffande allvarlig brottslighet i kriminalunderrättelseverksamhet att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju44 yrkande 8, res. 14 (v) 16. beträffande personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju42, 1997/98:Ju47, 1997/98:Ju48 yrkande 14 och 1997/98:Ju49 yrkande 7 (delvis) antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 14 §, res. 15 (m, c, fp, v, mp) 17. beträffande kriminalunderrättelseregistrets ändamål att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju44 yrkande 9 antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 17 §, res. 16 (v) 18. beträffande personuppgifter i kriminalunderrättelseregister att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 4 och 1997/98:Ju49 yrkande 7 (delvis) antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 19 §, 19. beträffande personuppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregister att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju48 yrkande 16 antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 18 §, res. 17 (mp) 20. beträffande registrering av brott i DNA-registret att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju46 yrkande 5, res. 18 (m) 21. beträffande DNA-registret i övrigt att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju50 yrkandena 1-3 antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 23-28 §§, 22. beträffande Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju44 yrkande 10, res. 19 (v) 23. beträffande förutsättningarna för registrering i SÄPO-registret att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju44 yrkande 11 och 1997/98:Ju206 yrkande 4 antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 33 § första och andra styckena, res. 20 (v, mp) 24. beträffande absolut sekretess att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju206 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 7 kap. 17 § första stycket, 25. beträffande omvänt skaderekvisit till förmån för polisen att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju44 yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen såvitt avser 5 kap. 1 § andra stycket, res. 21 (v) 26. beträffande omvänt skaderekvisit i princip att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju49 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen såvitt avser 9 kap. 17 §, dock med den ändringen att paragrafen ges den lydelse utskottet föreslår i bilaga 2, 27. beträffande den enskildes rätt till uppgifter om sig själv att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju49 yrkande 3, res. 22 (c, fp) 28. beträffande tiden för sekretess i polisens verksamhet att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju44 yrkande 2 och 1997/98:Ju48 yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen såvitt avser 5 kap. 1 § fjärde stycket, res. 23 ( v, mp) 29. beträffande tiden för sekretess i samtliga register att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju48 yrkande 2 och 1997/98:Ju206 yrkandena 2 och 3 antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen såvitt avser 7 kap. 17 § tredje stycket och 18 § fjärde stycket, res. 24 (mp) 30. beträffande förslaget till lag om belastningsregister i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om belastningsregister i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan, 31. beträffande förslaget till lag om misstankeregister i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om misstankeregister i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan, 32. beträffande förslaget till lag om polisdatalag i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till polisdatalag i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan, 33. beträffande förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291), dock med den ändringen att 35 § ges den lydelse utskottet föreslår i bilaga 2, 34. beträffande förslaget till lag om ändring i sekretesslagen i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan, 35. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om vissa personregister för officiell statistik att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:606) om vissa personregister för officiell statistik med det tillägget att 1 § ges den lydelse utskottet föreslår i bilaga 2 med den ändring i ingressen och ikraftträdandebestämmelsen till lagförslaget som föranleds härav, 36. beträffande lagen om viten att riksdagen med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1997/98:JuU17, rskr. 1997/98:226) såvitt gäller lag om ändring i lagen (1985:206) om viten beslutar att till ikraftträdandebestämmelsen skall fogas en övergångsbestämmelse med följande lydelse: ?I fråga om överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.?, 37. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till a) lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister, b) lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, c) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), d) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), e) lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827), f) lag om ändring i arkivlagen (1990:782), g) lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, h) lag om ändring i insiderlagen (1990:1342), i) lag om ändring i lagen (1991:876) om register för betalningsföreläggande och handräckning, j) lag om ändring i lagen (1992:889) om den officiella statistiken, k) lag om ändring i telelagen (1993:597), l) lag om ändring i postlagen (1993:1684), m) lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister, n) lag om ändring i alkohollagen (1994:1738), o) lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627), p) lag om ändring i lagen (1996:1156) om receptregister, q) lag om ändring i lagen (1997:158) om röstlängdsregister.
Stockholm den 19 maj 1998
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Märta Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s), Jeppe Johnsson (m) och Gunnel Wallin (c).
Reservationer
1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1) Alice Åström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Justitieutskottet delar? och som slutar med ?det följande? bort ha följande lydelse: Utskottet vill framhålla att en ny lagstiftning på polisregisterområdet kräver att en ytterst noggrann avvägning görs mellan motstridiga intressen i syfte att värna respekten för den enskildes integritet. Vad som hittills har blivit känt om den otillbörliga registrering som förekommit hos Säkerhetspolisen och effekterna av denna registrering ger enligt utskottets mening vid handen att stor möda måste läggas ned på att den lagstiftning som nu skall utformas inte ger utrymme för liknande övergrepp i framtiden. Utskottet anser att regeringens avvägningar i den föreslagna lagstiftningen kännetecknas av att hänsyn till effektivitetskrav och en önskan att mönstergillt kunna uppfylla Sveriges åtaganden i Europol och Schengensamarbetet har fått väga alltför tungt i förhållande till den enskildes rättmätiga krav på rimlig hänsyn till personlig integritet. Enligt utskottets mening måste hela lagstiftningen arbetas om i syfte att uppnå en bättre balans i förhållande till den enskildes integritet. Under tiden får det accepteras att personuppgiftslagen kommer att gälla. Utskottet anser med bifall till motionerna Ju43 (yrkande 1) och Ju44 (yrkande 1) samt med anledning av motion Ju48 (yrkande 1) att propositionen bör avslås. dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Ju43 yrkande 1 och 1997/98:Ju44 yrkande 1 och med anledning av motion 1997/98:Ju48 yrkande 1 avslår de i propositionen framlagda lagförslagen.
2. Avslag på förslaget till polisdatalag (mom. 2) Kia Andreasson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Justitieutskottet har? och som slutar med ?(yrkandena 5 och 6)? bort ha följande lydelse: Justitieutskottet anser att det behövs mycket klara och entydiga bestämmelser om automatiserad behandling av personuppgifter för att förhindra kränkningar av den personliga integriteten och för att förhindra missbruk av registrerade uppgifter. Enligt utskottets mening är regeringens förslag till polisdatalag inte tillfredsställande i dessa hänseenden. Utskottet anser också att det finns grundläggande brister i de bestämmelser som reglerar vilka personer som får föras in i registren. Förslaget ger möjlighet till registrering av en alltför vid krets av personer, särskilt med tanke på att automatiserad behandling av uppgifter som rör personer som inte är misstänkta möjliggörs. Utskottet anser också att förslaget är otillfredsställande bl.a. när det gäller gallring och möjligheter att utlämna uppgifter till bl.a. Europol. Förslaget behöver en grundlig omarbetning. Under tiden får det accepteras att person-uppgiftslagens bestämmelser kommer att gälla. Utskottet anser att riksdagen med bifall till motion Ju48 yrkandena 5 och 6 bör avslå förslaget till polisdatalag. dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande avslag på förslaget till polisdatalag att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju48 yrkandena 5 och 6 avslår det i propositionen framlagda förslaget till polisdatalag,
3. Samlad lagstiftning om polisens register (mom. 3) Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?När det? och som på s. 16 slutar med ?Ju49 (yrkande 1)? bort ha följande lydelse: Den snabba tekniska utvecklingen väcker ständigt nya frågor om den personliga integriteten. Utskottet anser att den nya personuppgiftslagen är ett viktigt, om än otillräckligt, stöd för den personliga integriteten. Utskottet finner det angeläget att regeringen snarast tar initiativ till en samlad integritetsskyddslagstiftning som kan ersätta personuppgiftslagen. Det nu framlagda förslaget till behandling av personuppgiftshantering hos polisen framstår som svåröverskådligt och splittrat. Utskottet delar den uppfattning som framförts av bl.a. JO att regleringen av personuppgifter i polisens verksamhet borde samlas i en lag. Att nu avslå regeringens förslag skulle emellertid förhindra ett rationellt utnyttjande av datorstöd inom polisen. Dessutom skulle personuppgiftslagens mindre långtgående skydd komma att gälla. Utskottet anser alltså att förslaget tills vidare kan godtas. Regeringen bör emellertid få i uppdrag att snarast utarbeta en samlad lagstiftning om polisens register. En sådan lagstiftning bör vara självständig och inte bygga på hänvisningar till annan lag. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju46 (yrkande 2), Ju48 (yrkande 7) och Ju49 (yrkande 1) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande samlad lagstiftning om polisens register att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 2, 1997/98:Ju48 yrkande 7 och 1997/98:Ju49 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Samlad lagstiftning om polisens register (mom. 3) Kia Andreasson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?När det? och som på s. 16 slutar med ?Ju49 (yrkande 1)? bort ha följande lydelse: Den snabba tekniska utvecklingen väcker ständigt nya frågor om den personliga integriteten. Utskottet anser att den nya personuppgiftslagen är ett viktigt, om än otillräckligt, stöd för den personliga integriteten. Utskottet finner det angeläget att regeringen snarast tar initiativ till en samlad integritetsskyddslagstiftning som kan ersätta personuppgiftslagen. Det nu framlagda förslaget till behandling av personuppgiftshantering hos polisen framstår som svåröverskådligt och splittrat. Utskottet delar den uppfattning som framförts av bl.a. JO att regleringen av personuppgifter i polisens verksamhet borde samlas i en lag. Regeringen bör få i uppdrag att snarast utarbeta en samlad lagstiftning om polisens register. En sådan lagstiftning bör vara självständig och inte bygga på hänvisningar till annan lag. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju46 (yrkande 2), Ju48 (yrkande 7) och Ju49 (yrkande 1) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande samlad lagstiftning om polisens register att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 2, 1997/98:Ju48 yrkande 7 och 1997/98:Ju49 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Andra register (mom. 4) Siw Persson (fp), Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?Justitieutskottet instämmer? och som slutar med ?Ju44 (yrkande 7)? bort ha följande lydelse: Justitieutskottet, som inte delar konstitutionsutskottets uppfattning, konstaterar att regeringen inte föreslår några bestämmelser som hindrar polisen från att upprätta register vid sidan av de register som regleras i den nu föreslagna lagstiftningen. Enligt utskottets mening bör polisen inte få upprätta register för behandling av personuppgifter vid sidan av dem som regleras i särskilda bestämmelser. Regeringen bör återkomma med ett förslag på denna punkt. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju44 (yrkande 7) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande andra register att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju44 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Insyn och kontroll (mom. 5) Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Vad först? och som slutar med ?Ju48 (yrkande 18)? bort ha följande lydelse: Utskottet delar inte regeringens bedömning att de möjligheter att kontrollera kriminalunderrättelseregistren som skall tillkomma Datainspektionen, Justitieombudsmannen och Justitiekanslern utgör en fullgod garanti för att någon otillbörlig registrering inte kommer att förekomma. Enligt utskottets mening bör Registernämnden också utöva tillsyn över kriminalunderrättelseregistren. I sammanhanget vill utskottet understryka att Registernämnden måste ges en bred parlamentarisk sammansättning. Att endast två partier är företrädda i nämnden är inte tillfredsställande. Det ankommer på regeringen att se till att denna ordning kommer till stånd. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju221 (yrkande 1), Ju43 (yrkande 2) och Ju48 (yrkande 18) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande insyn och kontroll att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju221 yrkande 1, 1997/98:Ju43 yrkande 2 och 1997/98:Ju48 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Normgivningsdelegation (mom. 6) Siw Persson (fp) och Kia Andreasson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Justitieutskottet delar? och som slutar med ?Ju49 (yrkande 9)? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att regeringens förslag avseende såväl lagen om belastningsregister och lagen om misstankeregister som polisdatalagen innehåller bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter på det aktuella lagstiftningsområdet. Enligt utskottets mening är de bemyndiganden som regeringen föreslår alltför långtgående och oprecisa. Mot bakgrund av bestämmelsen i 2 kap. 3 § RF och målsättningen att myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras i lag (se 1990/91:KU11, rskr. 1990/91:160) anser utskottet att den nu aktuella regleringen i sin helhet bör ges lagform. Det ankommer på regeringen att lägga fram ett förslag för riksdagen. Utskottet utgår från att regeringen i avvaktan på riksdagens beslut inte utnyttjar delegationsmöjligheten. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju48 (yrkandena 9, 13, 15, 17 och 19) samt Ju49 (yrkande 9) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande normgivningsdelegation att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju48 yrkandena 9, 13, 15, 17 och 19 och 1997/98:Ju49 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Utlämnande av registeruppgifter till utländska myndigheter (mom. 7) Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Justitieutskottet som? och som slutar med ?avstyrks? bort ha följande lydelse: När det gäller regeringens förslag om utlämnande av uppgifter ur belastningsregistret och misstankeregistret till utländsk myndighet vill utskottet framhålla att skyddet för den enskildes integritet i samband med utbyte av uppgifter inom Europol och Schengen kan befaras vara undermåligt. Härvid kan noteras att Europol inte är bundet av Europarådets konvention om dataskydd utan det sägs endast i Europolkonventionen att hänsyn skall tas till Europarådskonventionen. Enligt utskottets mening saknas vidare i Europolkonventionen garantier för nivån på dataskyddet i tredje land som mottar uppgifter från Europol. Det kan också konstateras att den myndighet som inom Europol skall ha tillsyn över att lagring, behandling och användning av personuppgifter inte strider mot konventionen eller mot enskildas rätt i huvudsak saknar maktbefogenheter. Utskottet finner också anledning att framföra farhågor när det gäller skyddet för den enskildes integritet i Schengensamarbetet. Härvid kan nämnas att datasäkerheten inom Schengen inte synes betryggande. Utskottet anser med bifall till motion Ju44 (yrkandena 4 och 5) att regeringens förslag i förevarande delar bör avslås. Regeringen bör få i uppdrag att innan den nya registerlagstiftningen träder i kraft återkomma till riksdagen med ett förslag som förhindrar att personuppgifter av nu ifrågavarande slag överförs till Europol eller Schengensamarbetet. dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande utlämnande av registeruppgifter till utländska myndigheter att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju44 yrkandena 4 och 5 dels avslår regeringens förslag till lag om belastningsregister såvitt avser 11 § och lag om misstankeregister såvitt avser 9 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Registrering av minderåriga i misstankeregistret (mom. 8) Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Justitieutskottet har? och som på s. 21 slutar med ?(bet. 1997/98:JuU21)? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det är av stor betydelse för brottsbekämpningen, inte minst för närpolisens kartläggning av brott, att även brott som begås av minderåriga kan omfattas av polisens misstankeregister. En sådan möjlighet till registrering skulle enligt utskottets mening ge polisen och andra rättsvårdande myndigheter en betydligt klarare bild av den gripne och den situation han befinner sig i. Utskottet vill också framhålla att en sådan registrering skulle möjliggöra en mera rättvisande statistik över brott som begås av barn under 15 år. Utskottet anser att regeringen bör få i uppdrag att till riksdagen återkomma med förslag som möjliggör registrering av personer under 15 år som skäligen kan misstänkas för brott. I avvaktan härpå får regeringens förslag godtas. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju46 (yrkande 1) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande registrering av minderåriga i misstankeregistret att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om misstankeregister såvitt avser 3 §, dels med anledning av motion 1997/98:Ju46 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Uppgifter om näringsförbud i belastningsregistret (mom. 9) Kia Andreasson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Inte heller?och som slutar med ?tillstyrks? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening saknas det anledning att göra skillnad på ett meddelat näringsförbud och ett besöksförbud när det gäller registrering av uppgifter i belastningsregistret. Enligt utskottets mening bör uppgifter om meddelade näringsförbud införas i belastningsregistret för att därefter meddelas till det av Patent-och registreringsverket förda registret över näringsförbud. Regeringen bör få i uppdrag att innan den nya registerlagstiftningen träder i kraft återkomma till riksdagen med ett lagförslag i enlighet med vad utskottet nu anfört. Vad utskottet nu med bifall till motion Ju48 (yrkande 4) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande uppgifter om näringsförbud i belastningsregistret att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om belastningsregister såvitt avser 3 §, dels med bifall till motion 1997/98:Ju48 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Polisens rätt att behandla känsliga personuppgifter i princip (mom. 10) Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Justitieutskottet får? och som slutar med ?Ju48 (yrkande 8)? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att den föreslagna regleringen i 5 § polisdatalagen överensstämmer med regleringen i Europolkonventionen som utsatts för förödande kritik från dem som värnar mänskliga rättigheter. Sålunda har Europaparlamentet i en resolution från mars månad 1996 med skärpa motsatt sig att registrering inom Europol skulle få ske på de förevarande grunderna. Utskottet anser, med bifall motionerna Ju44 yrkande 6 och Ju48 yrkande 8, att polisen inte behöver någon mer omfattande rätt att behandla känsliga uppgifter än den som anges i personuppgiftslagen. Förslaget till 5 § polisdatalagen avstyrks. dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande polisens rätt att behandla känsliga personuppgifter i princip att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Ju44 yrkande 6 och 1997/98:Ju48 yrkande 8 avslår regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 5 §,
12. Känsliga personuppgifter i övrigt (mom. 12) Siw Persson (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Eftersom paragrafen? och som på s. 24 slutar med ?Ju49 (yrkande 4)? bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i vad konstitutionsutskottet anfört rörande begreppet ras. Utskottet anser emellertid att begreppet redan nu kan utmönstras ur den förevarande paragrafen. Vidare vill utskottet framhålla att användningen av känsliga personuppgifter inte reglerats på ett tydligt sätt i paragrafen. För att undvika missbruk bör denna, i likhet med vad som gäller enligt artikel 10 i Europolkonventionen, förses med en bestämmelse som förbjuder att listor över särskilda kategorier av personer ställs samman med ledning av de behandlade uppgifterna. Med bifall till motion Ju49 yrkandena 4 och 6 anser utskottet att regeringen bör få i uppdrag att före den nya registerlagstiftningens ikraftträdande till riksdagen återkomma med ett nytt förslag till 5 § polisdatalag av det innehåll utskottet nu förordat. I avvaktan härpå får förslaget godtas. dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande känsliga personuppgifter i övrigt att riksdagen dels antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 5 §, dels med bifall till motion 1997/98:Ju49 yrkandena 4 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Gallring av kvarstående brottsmisstankar (mom. 14) Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp) och Jeppe Johnsson (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Detsamma gäller? och som slutar med ?(yrkande 8)? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening får det anses orimligt från rättssäkerhetssynpunkt att införa den ordning som den regeringen nu föreslår utan att införa en specifik gallringsbestämmelse. Utskottet anser att uppgifter om kvarstående brottsmisstankar bör gallras om det inte inom förhållandevis kort tid har kommit fram sådana nya uppgifter att förundersökningen kan tas upp på nytt. Utskottet finner härvid att gallring bör ske efter ett år om grund för brottsmisstanke inte längre föreligger. Riksdagen bör därför, med anledning av motionerna Ju46 (yrkande 3), Ju48 (yrkande 12) och Ju49 (yrkande 8) hos regeringen begära förslag till en sådan gallringsbestämmelse. I avvaktan härpå får regeringens förslag godtas. dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande gallring av kvarstående brottsmisstankar att riksdagen dels antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 13 § första stycket, dels med anledning av motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 3, 1997/98:Ju48 yrkande 12 och 1997/98:Ju49 yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Allvarlig brottslighet i kriminalunderrättelseverksamhet (mom. 15) Alice Åström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Utskottet som? och som slutar med ?Ju44 i denna del (yrkande 8)? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar vidare att definitionen av allvarlig brottslighet innebär att praktiskt taget alla brottsbalksbrott faller under bestämmelsen. Det kommer vidare att bli nästan omöjligt att visa att polisen inte har haft anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas. Bestämmelsen om kriminalunderrättelseverksamhet får en orimligt långtgående tillämpning. Regeringen bör få i uppdrag att innan polisdatalagen träder i kraft återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till definition av allvarlig brottslighet i paragrafen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande allvarlig brottslighet i kriminalunderrättelseverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju44 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet (mom. 16) Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Jeppe Johnsson (m) och Gunnel Wallin (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Såvitt gäller? och som på s. 30 slutar med ?(yrkande 7 delvis)? bort ha följande lydelse: Såvitt gäller behandling av personuppgifter i särskilda undersökningar i kriminalunderrättelseverksamhet inger den av regeringen föreslagna ordningen starka betänkligheter från principiella utgångspunkter. Enligt utskottets mening innebär förslaget i denna del inte en rimlig avvägning mellan önskemålet om en effektiv polisverksamhet å ena sidan och hänsynen till den enskildes integritet å andra sidan. En automatiserad behandling i kriminalunderrättelseverksamhet av uppgifter om personer som inte själva är misstänkta för något brott, t.ex. anhöriga eller uppgiftslämnare, är ett så allvarligt ingrepp i dessa personers integritet att den inte bör få förekomma. Enligt utskottets mening skall det framgå av den ifrågavarande lagtexten att endast uppgifter om misstänkta får behandlas automatiskt i särskilda undersökningar. Med bifall till motionerna Ju42, Ju47, Ju48 (yrkande 14) och Ju49 (yrkande 7 delvis) avstyrker utskottet regeringens förslag i denna del. Lagtexten bör utformas i enlighet med utskottets förslag. Vad utskottet nu anfört innebär att uppgifter om ej misstänkta personer inte kan lämnas ut till utländska myndigheter genom automatisk databehandling. dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju42, 1997/98:Ju47, 1997/98:Ju48 yrkande 14 och 1997/98:Ju49 yrkande 7 (delvis) antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 14 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 3 som Reservanternas förslag betecknade lydelsen.
16. Kriminalunderrättelseregistrets ändamål (mom. 17) Alice Åström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Utskottet som? och som på s. 31 slutar med ?avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser för sin del att det är av avgörande betydelse för skyddet av den personliga integriteten att de bestämmelser som reglerar ändamålet med registren och vilka uppgifter registren får innehålla inte är allt för allmänt hållna. Enligt utskottets mening har ändamålet med kriminalunderrättelseregister inte reglerats på ett acceptabelt sätt. Regeringen bör, med anledning av motion Ju44 (yrkande 9) få i uppdrag att före den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande till riksdagen återkomma med ett nytt förslag till ändamålsbestämmelse för kriminalunderrättelseregister. I avvaktan härpå får regeringens förslag godtas.Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande kriminalunderrättelseregistrets ändamål att riksdagen dels antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 17 §, dels med bifall till motion 1997/98:Ju44 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Personuppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregister (mom. 19) Kia Andreasson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Utskottet delar? och som slutar med ?(yrkande 16)? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör Rikspolisstyrelsen vara personuppgiftsansvarig även för de kriminalunderrättelseregister som förs av polismyndigheter. Regeringen bör få i uppdrag att innan den nya registerlagstiftningen träder i kraft återkomma till riksdagen med ett förslag av denna innebörd. I avvaktan härpå får förslaget godtas. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju48 (yrkande 16) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande personuppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregister att riksdagen dels antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 18 §, dels med anledning av motion 1997/98:Ju48 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Registrering av brott i DNA-registret (mom. 20) Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Justitieutskottet? och som slutar med ?(yrkande 5)? bort ha följande lydelse: Utskottet delar regeringens uppfattning att Europarådets rekommendation skall respekteras när nu ett DNA-register inrättas. Enligt utskottets mening är det dock angeläget att även uppgifter om resultat av DNA-analys som har gjorts under en polisutredning rörande narkotikabrott och sexualbrott i framtiden skall kunna registreras i DNA-registret. Utskottet anser därför att regeringen aktivt skall verka för att Europarådsrekommendationen ändras så att fler brottstyper än vad som nu är fallet kan föranleda registrering i DNA-register. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju46 (yrkande 5) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande registrering av brott i DNA-registret att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju46 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter (mom. 22) Alice Åström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ?Justitieutskottet finner? och som slutar med ?(yrkande 10)? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att Säkerhetspolisen i sin underrättelseverksamhet kommer att få behandla personuppgifter i enlighet med de krav som uppställs i personuppgiftslagen och den föreslagna polisdatalagen. Enligt utskottets mening kommer aktuella bestämmelser att innebära att några konkreta krav inte kommer att ställas på Säkerhetspolisens personuppgiftshantering i underrättelseverksamheten. Utskottet anser därför att det måste finnas särskilda bestämmelser som reglerar Säkerhetspolisens möjligheter att behandla personuppgifter. Regeringen bör få i uppdrag att utarbeta sådana bestämmelser. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju44 (yrkande 10) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju44 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Förutsättningarna för registrering i SÄPO-registret (mom. 23) Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Justitieutskottet delar? och som på s. 37 slutar med ?denna del? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att det som en förutsättning för registrering i SÄPO-registret av uppgifter som kan hänföras till en enskild person skall gälla bl.a. att den som uppgifterna avser kan misstänkas för att ha utövat eller kan komma att utöva brottslig verksamhet som innefattar brott mot rikets säkerhet eller terrorism. Enligt utskottets mening innebär misstankegraden ?kan misstänkas? en alltför låg grad av misstanke. Det kan befaras att regeringens förslag kommer att innebära att någon egentlig restriktion för registrering i samband med brottslig verksamhet inte föreligger. Utskottet anser vidare att möjligheten att registrera om det finns särskilda skäl för det också kan innebära en i princip obegränsad möjlighet att registrera. Sammanfattningsvis finner utskottet att grunderna för registrering i SÄPO:s register är alltför omfattande och oprecisa. Regeringen bör få i uppdrag att före den nya lagstiftningens ikraftträdande återkomma till riksdagen med i lagtext preciserade - och restriktiva - grunder för sådan registrering. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju206 (yrkande 4) och Ju44 (yrkande 11) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande förutsättningarna för registrering i SÄPO-registret att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju206 yrkande 4 och 1997/98:Ju44 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Omvänt skaderekvisit till förmån för polisen (mom. 25) Alice Åström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ?Justitieutskottet delar? och som på s. 40 slutar med ?avstyrks? bort ha följande lydelse: Enligt regeringsförslaget skall det raka skaderekvisit som i allmänhet gäller för uppgifter som omfattas av förundersökningssekretess ersättas av ett omvänt skaderekvisit när det gäller uppgifter i polisens underrättelseverksamhet. I praktiken kommer detta att innebära att polisen i dessa fall alltid kan hänvisa till sekretess. En rimligare ordning skulle vara att sekretessreglerna vore desamma som för förundersökning. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med ett förslag. I avvaktan härpå får förslaget godtas. Vad som nu anförts bör riksdagen med anledning av motion Ju44 yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande omvänt skaderekvisit till förmån för polisen att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen såvitt avser 5 kap. 1 § andra stycket, dels med anledning av motion 1997/98:Ju44 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Den enskildes rätt till uppgifter om sig själv (mom. 27) Siw Persson (fp) och Gunnel Wallin (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ?Utskottet delar? och som slutar med ?(yrkande 3)? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det föreligger ett behov av att förstärka medborgarnas kontroll över polisens personuppgiftshantering. Enligt utskottets mening är den enskildes rätt att ta del av uppgifter om sig själv särskilt viktig i de fall den enskilde drabbas negativt på grund av felaktiga uppgifter. Regeringens förslag att absolut sekretess inte längre skall gälla för uppgifter i polisens register innebär visserligen en något större insyn i polisens personuppgiftshantering. Utskottet anser dock att regeringens förslag inte är tillräckligt. Enligt utskottet bör skaderekvisit ställas upp i förhållande till den enskilde själv endast om det föreligger synnerliga skäl. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett förslag. Vad utskottet nu med bifall till motion Ju49 (yrkande 3) anfört bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande den enskildes rätt till uppgifter om sig själv att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju49 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Tiden för sekretess i polisens verksamhet (mom. 28) Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?När det gäller? och som slutar med ? (yrkande 3) avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att regeringen föreslagit att den s.k. förundersökningssekretessen för uppgifter som hänför sig till polisens underrättelseverksamhet skall vara i högst 70 år. Utskottet kan inte finna att det finns skäl att ha en längre sekretesstid i detta fall än för andra uppgifter som omfattas av förundersökningssekretess, således 40 år. Utskottet avstyrker, med anledning av motionerna Ju44 (yrkande 2) och Ju48 (yrkande 3) regeringens förslag i denna del. dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande tiden för sekretess i polisens verksamhet att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Ju44 yrkande 2 och 1997/98:Ju48 yrkande 3 avslår regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen såvitt avser 5 kap. 1 § fjärde stycket,
24. Tiden för sekretess i samtliga register (mom. 29) Kia Andreasson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Detsamma gäller? och som slutar med ?(yrkande 2)? bort ha följande lydelse: Utskottet välkomnar i och för sig att tiden för sekretess i polisregister och andra register med uppgifter om brott i princip begränsas. Den föreslagna tiden är emellertid alltför lång. Utskottet anser att en sekretesstid om 50 år måste vara till fyllest. Regeringen bör få i uppdrag att innan den nya registerlagstiftningen träder i kraft återkomma till utskottet med ett förslag av den innebörd utskottet nu förordat. Vad utskottet nu med bifall motion Ju48 (yrkande 2) och Ju206 (yrkandena 2 och 3) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I avvaktan härpå godtas den föreslagna regleringen. dels att utskottets hemställan under moment 29 bort ha följande lydelse: 29. beträffande tiden för sekretess i samtliga register att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen såvitt avser 7 kap. 17 § tredje stycket och 18 § fjärde stycket, dels med bifall till motionerna 1997/98:Ju48 yrkande 2 och 1997/98:Ju206 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet (mom. 16) Alice Åström (v) anför: Jag är medveten om att ett bifall till reservation 15 sannolikt skulle innebära att Finanspolisen inte skulle kunna utföra automatisk databehandling av personuppgifter i sin underrättelseverksamhet. Särskilt med hänsyn till den typ av brottslighet som Finanspolisen bekämpar är en sådan inskränkning enligt min mening inte önskvärd. Om reservation 15 bifalls, avser jag därför att i annat sammanhang återkomma till denna fråga.
2. DNA-registret i övrigt (mom. 21) Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför: Vi är i och för sig positivt inställda till yrkandena i motion Ju50. Ett förverkligande av önskemålen i motionen synes emellertid inte förenligt med Europarådets rekommendation om användning av DNA-analys inom ramen för det straffrättsliga systemet. Som vi framhållit i reservation 18 bör Sverige respektera rekommendationen och i stället verka för att denna ändras i den riktning vi eftersträvar. Med denna principiella syn på Europarådets rekommendation kan vi inte ställa oss bakom motion Ju50.
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till ändringar i regeringens lagförslag
1. Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)
------------------------------------------------------- |Gällande lydelse |Utskottets förslag | -------------------------------------------------------- | 35 §[1] | -------------------------------------------------------- |Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål som| |har väckts hos kammarrätten genom överklagande, | |underställning eller ansökan prövas av Regeringsrätten| |endast om Regeringsrätten har meddelat | |prövningstillstånd. | | Meddelas inte prövningstillstånd, står kammarrättens | |beslut fast. En upplysning om detta skall tas in i | |Regeringsrättens beslut. | | Vad som sägs i första stycket gäller inte | | 1. talan som Riksdagens ombudsmän eller| |Justitiekanslern för i mål om disciplinansvar eller om| |återkallelse eller begränsning av behörighet att utöva| |yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller| |detaljhandeln med läkemedel eller om återkallelse av| |behörighet att utöva veterinäryrket, | ------------------------------------------------------- |2. talan som | 2. talan som| |Justitiekanslern för i mål |Justitiekanslern för i mål| |enligt datalagen |enligt | |(1973:289), |kreditupplysningslagen | |kreditupplysningslagen |(1973:1173), inkassolagen| |(1973:1173), inkassolagen |(1974:182), lagen| |(1974:182), lagen |(1987:1231) om automatisk| |(1987:1231) om automatisk |databehandling vid| |databehandling vid |taxeringsrevision, m.m.| |taxeringsrevision, m.m. |eller lagen (1998:150) om| |eller lagen (1998:150) om |allmän kameraövervakning.| |allmän kameraövervakning. | | -------------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 1998:151 2. Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
------------------------------------------------------- |Gällande lydelse |Utskottets förslag | -------------------------------------------------------- | 9 Kap. | | 17 §[2]1 | ------------------------------------------------------- |Sekretess gäller, om inte | Sekretess gäller för| |annat följer av 18 §, i |uppgift om enskilds| | 1. utredning enligt |personliga och ekonomiska| |bestämmelserna om |förhållanden, om inte| |förundersökning i |annat följer av 18 § | |brottmål, | 1. i utredning enligt| | 2. angelägenhet, som |bestämmelserna om| |avser användning av |förundersökning i| |tvångsmedel i sådant mål |brottmål, | |eller i annan verksamhet | 2. i angelägenhet, som| |för att förebygga brott |avser användning av| |eller som avser |tvångsmedel i sådant mål| |registerkontroll och |eller i annan verksamhet| |särskild personutredning |för att förebygga brott, | |enligt | 3. i angelägenhet som| |säkerhetsskyddslagen |avser registerkontroll och| |(1996:627), |särskild personutredning| | 3. åklagarmyndighets, |enligt | |polismyndighets, |säkerhetsskyddslagen | |skattemyndighets, |(1996:627), | |tullmyndighets eller | 4. i åklagarmyndighets,| |kustbevakningens |polismyndighets, | |verksamhet i övrigt för |skattemyndighets, Statens| |att förebygga, uppdaga, |kriminaltekniska | |utreda eller beivra brott |laboratoriums, | | för uppgift om enskilds |tullmyndighets eller| |personliga eller |kustbevakningens | |ekonomiska förhållanden, |verksamhet i övrigt för| |om det kan antas att den |att förebygga, uppdaga,| |enskilde eller någon honom |utreda eller beivra brott,| |närstående lider skada | 5. i register som förs| |eller men om uppgiften |av Rikspolisstyrelsen| |röjs. |enligt polisdatalagen| | |(1998:000) eller som| | |annars behandlas där med| | |stöd av samma lag, | | | 6. i register som förs| | |enligt lagen (1998:000) om| | |misstankeregister, | | | om det inte står klart| | |att uppgiften kan röjas| | |utan att den enskilde| | |eller någon honom| | |närstående lider men. | -------------------------------------------------------- |Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första| |stycket, för anmälan eller utsaga från enskild, om det| |kan antas att fara uppkommer för att någon utsätts för| |våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. | ------------------------------------------------------- |Utan hinder av sekretessen | Utan hinder av| |får uppgift lämnas till |sekretessen får uppgift| |enskild enligt vad som |lämnas till enskild enligt| |föreskrivs i den särskilda |vad som föreskrivs i den| |lagstiftningen om unga |särskilda lagstiftningen| |lagöverträdare. |om unga lagöverträdare och| | |i säkerhetsskyddslagen| | |(1996:627) samt i| | |förordning som har stöd i| | |denna lag. Utan hinder av| | |sekretessen får uppgift| | |vidare lämnas ut enligt| | |vad som föreskrivs i lagen| | |(1998:000) om| | |misstankeregister och| | |polisdatalagen (1998:000)| | |samt i förordningar som| | |har stöd i dessa lagar. | -------------------------------------------------------- |I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen| |i högst sjuttio år. | --------------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[2]:1 Senaste lydelse 1997:1026 3. Lag om ändring i lagen (1995:606) om vissa personregister för officiell statistik
------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse | -------------------------------------------------------- | 1 § | ------------------------------------------------------- |Denna lag gäller | Denna lag gäller sådan| |personregister enligt 1 § |behandling av| |datalagen(1973:289) som |personuppgifter som utförs| |inrättas och förs för att |för att framställa| |framställa officiell |officiell statistik enligt| |statistik enligt lagen |lagen (1992:889) om den| |(1992:889) om den |officiella statistiken och| |officiella stati-stiken |omfattar uppgifter som | |och innehåller uppgifter | 1. avses i 13 eller 21 §| |som |person-uppgiftslagen | | 1. avses i 4 § datalagen |(1998:000), eller | |(1973:289), | 2. avser enskilda| | 2. utgör omdöme eller |personers inkomst- eller| |annan värderande |förmögenhetsförhållanden,| |upplysning om enskilda |med undantag av uppgifter| |personer, eller |som rör enskildas| | 3. avser enskilda |näringsverksamhet och| |personers inkomst- eller |uppgifter som framgår av| |förmögenhetsförhållanden, |beskattningsbeslut som| |med undantag av uppgifter |inte omfattas av sekretess| |som rör enskildas |enligt 9 kap. 1 §| |näringsverksamhet och |sekretesslagen (1980:100).| |uppgifter som framgår av | | |beskattningsbeslut som | | |inte omfattas av sekretess | | |enligt 9 kap. 1 § | | |sekretesslagen (1980:100). | | ------------------------------------------------------- |Personregistret får | Behandling som avses i| |inrättas och föras endast |första stycket får utföras| |enligt föreskrifter som |endast enligt föreskrifter| |regeringen meddelar. |som regeringen meddelar. | -------------------------------------------------------
Reservanternas förslag till ändring i regeringens förslag till polisdatalag
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Reservanternas förslag | -------------------------------------------------------- | 14 § | -------------------------------------------------------- |I kriminalunderrättelseverksamhet får personuppgifter | |behandlas endast om | | 1. en särskild undersökning har inletts under ledning| |av Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet och | |2. det finns anledning anta att allvarlig brottslighet| |har utövats eller kommer att utövas. | ------------------------------------------------------- |Uppgifter om en enskild | Uppgifter om en enskild| |person som det inte finns |person som det inte finns| |någon misstanke mot skall |någon misstanke mot får| |förses med en upplysning |inte behandlas. | |om detta förhållande. | | -------------------------------------------------------- |Personuppgifter får också behandlas i| |kriminalunderrättelseregister i enlighet med 17-21 §§.| --------------------------------------------------------
Konstitutionsutskottets yttrande
1997/98:KU10y
Polisens register
Till justitieutskottet Justitieutskottet har den 26 mars 1998 beslutat att bereda konstitutionsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1997/98:97 Polisens register jämte följdmotioner. Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till frågor om reformbehovet, sekretess, innehållet i belastnings- och misstankeregistren, utlämnande av uppgifter ur nämnda register, allmänna bestämmelser i polisdatalagen, kvarstående brottsmisstankar, andra register, kriminalunderrättelseverksamhet, DNA-register, behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet samt vissa gemensamma frågor. När det gäller regeringens förslag till en bestämmelse i polisdatalagen om behandling av känsliga personuppgifter lämnar konstitutionsutskottet frågan om användningen av begreppet ?sexuell läggning?, som aktualiserats i flera motioner, till justitieutskottet för närmare behandling.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslår regeringen en polisdatalag, en lag om belastningsregister och en lag om misstankeregister. Belastningsregistret föreslås ersätta den registrering av påföljder m.m. som för närvarande sker i person- och belastningsregistret. Misstankeregistret föreslås innehålla uppgifter om skäliga brottsmisstankar. Enligt förslaget skall polisdatalagen ersätta polisregisterlagen (1965:94) och innehålla de bestämmelser som, utöver personuppgiftslagen, behövs för behandling av personuppgifter i polisens verksamhet. Polisdatalagen föreslås innehålla bestämmelser om bl.a. SÄPO- registret, kriminalunderrättelseregister och DNA-register. Regeringen föreslår därutöver följdändringar i vissa lagar till den av riksdagen nyligen beslutade personuppgiftslagen (prop. 1997/98:44, bet. 1997/98:KU18, prot. 1997/98:91).
Bakgrund
Ärendet och dess beredning I proposition 1994/95:144 Riktlinjer för registrering av påföljder m.m. föreslog regeringen riktlinjer för uppbyggnaden av en ny struktur avseende de brottsregister m.m. som i dag förs hos Rikspolisstyrelsen. Förslaget innebar att person- och belastningsregistret skulle ersättas av ett belastningsregister och att det skulle inrättas ett misstankeregister. Riksdagen har godkänt de föreslagna riktlinjerna (bet. 1994/95:JuU21, rskr. 1994/95:378). Den 30 mars 1995 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppdrag att utarbeta förslag till rättslig reglering av belastningsregistret och misstankeregistret samt överväga vilka ändringar som behövs i polisregisterlagen (1965:94). Arbetet skulle bedrivas i enlighet med de riktlinjer som regeringen hade lagt fram i proposition 1994/95:144. I uppdraget ingick också att utarbeta förslag till en rättslig reglering av polisunderrättelseregister och DNA-register. Uppdraget omfattade ursprungligen inte Säkerhetspolisen. Utredningen antog namnet Registerutredningen. Regeringen beslutade den 14 mars 1996 genom tilläggsdirektiv att den inskränkning i uppdraget som avsåg Säkerhetspolisen inte längre skulle gälla. I mars 1996 överlämnade utredningen delbetänkandet Kriminalunderrättelseregister - DNA-register (SOU 1996:35). Betänkandet har remissbehandlats. Utredningens förslag i delbetänkandet var utformade mot bakgrund av datalagen (1973:289). I april 1997 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande Polisens register (SOU 1997:65). Förslagen i slutbetänkandet bygger på Datalagskommitténs förslag till persondatalag (SOU 1997:39). Förslagen från delbetänkandet har därför flyttats över till den nya lag om polisens behandling av personuppgifter som föreslås i slutbetänkandet. Betänkandet har remissbehandlats. I den nu aktuella propositionen tar regeringen ställning till utredningens förslag. Därutöver föreslår regeringen en ändring i sekretesslagen såvitt avser sekretess för uppgifter som hänför sig till vapenregister. Ändringen är föranledd av en tidigare beslutad omläggning av systemet för avisering av folkbokföringsuppgifter (prop. 1994/95:201, bet. 1994/95:SkU26, rskr. 1994/95: 372). Regeringen föreslår vidare att det i vissa lagar görs rent redaktionella följdändringar till den av riksdagen den 16 april 1998 antagna personuppgiftslagen (prop. 1997/98:44, bet. 1997/98:KU18, prot. 1997/98:91).
Internationellt polissamarbete
Europarådets rekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektorn Inom Europarådet antogs år 1987 en rekommendation No. R (87) 15, om användningen av personuppgifter inom polissektorn. Rekommendationen innehåller speciella dataskyddsregler för personuppgifter som polisen samlar in, lagrar, använder eller överför med hjälp av automatisk databehandling i syfte att förhindra och bekämpa brott eller upprätthålla allmän ordning. Endast sådana personuppgifter som är nödvändiga för att förhindra en verklig fara eller bekämpa ett visst brott får samlas in, om inte den nationella lagstiftningen tillåter ett mer omfattande uppgiftssamlande. Skilda kategorier av lagrade uppgifter skall så långt som möjligt kunna skiljas från varandra efter graden av riktighet och tillförlitlighet. I synnerhet skall uppgifter som grundar sig på fakta kunna skiljas från uppgifter som grundar sig på omdömen eller personliga värderingar.
Europol Medlemsstaterna i Europeiska unionen har genom Europolkonventionen beslutat upprätta en europeisk polisbyrå, Europol. Sverige har nyligen tillträtt konventionen (prop. 1996/97:164, bet. 1997/98:JuU2, rskr. 1997/98:22). Målsättningen med Europol är att förbättra effektiviteten hos behöriga myndigheter i medlemsstaterna och deras samarbete vad gäller förebyggande av och kampen mot viss definierad brottslighet, t.ex. grova narkotikabrott, gränsöverskridande handel med barn som utnyttjas sexuellt, olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen eller den brottslighet som är förknippad med illegala immigrationsnätverk. Europols arbetsuppgifter skall i första hand bestå av att underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna, inhämta, sammanställa och analysera information och underrättelser samt delge de nationella enheterna de underättelser som berör deras länder. Europol skall ha ett informationssystem bestående av ett informationsregsiter med begränsat tydligt innehåll som tillåter snabb sökning av de uppgifter som finns hos medlemsstaterna och hos Europol, analysregister för arbetet i olika undersökningar och ett indexregister, som innehåller vissa uppgifter från analysregistren.
Schengen Riksdagen har nyligen beslutat godkänna att Sverige ansluter sig till Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42, bet. 1997/98:JuU15, prot. 1997/98:91). Schengensamarbetet bygger på två grundtankar. Det första är den fria rörligheten för personer, i den betydelsen att personkontrollerna vid nationsgränserna mellan Schengenstaterna skall upphöra. Den andra är att kampen skall stärkas mot internationell kriminalitet och illegal invandring. Ett hjälpmedel i detta sammanhang är dataregistret Schengens informationssystem (SIS). Registret är uppbyggt som ett spanings- och efterlysningshjälpmedel. Det skiljer sig således helt från Europols register. I SIS kan varje Schengenstat föra in uppgifter om personer eller föremål som är efterlysta eller på annat sätt eftersökta med en begäran om att någon åtgärd skall vidtas när den efterlysta personen påträffas. I SIS förekommer endast identifieringsuppgifter av dessa personer. De kompletterande uppgifter som behövs för att ett land skall kunna verkställa åtgärden lämnas över först när det blir aktuellt i varje enskilt fall genom direkt kontakt mellan länderna.
Reformbehovet
Propositionen Regeringen anför att datorkapaciteten och tekniken för informationsöverföring utvecklas i snabb takt inom polisväsendet. Den nu gällande lagstiftningen hindrar enligt regeringen polisen från att på ett effektivt sätt använda sig av de fördelar den moderna informationstekniken innebär. Vidare framhåller regeringen att det kan förutses att praktiskt taget allt skrivarbete inom polisen i framtiden kommer att utföras med hjälp av någon form av informationsteknik. Enligt regeringen kommer tekniken med scanning på sikt att leda till att polisen helt och hållet arbetar med elektroniska akter inom ramen för bl.a. förundersökningsförfarandet. Regeringen anför att den tekniska utvecklingen gör att det är angeläget att det så snart som möjligt också tas fram en lagstiftning som ger den rättsliga ramen för myndigheternas utvecklingsarbete. Lagstiftningen bör inte hindra polisen från att på ett effektivt sätt använda informationsteknik. Samtidigt måste sådana viktiga samhällsintressen som upprätthållandet av offentlighetsprincipen och skyddet för den personliga integriteten noga beaktas. Det är enligt regeringen uppenbart att den nuvarande polisregisterlagstiftningen inte uppfyller de krav som bör ställas i dagens samhälle. En reformering av registerlagstiftningen är därför nödvändig. Därutöver framhåller regeringen att det också är angeläget att lagstiftningen uppfyller de krav som uppställs i de internationella överenskommelser som Sverige har ingått. I det internationella brottsbekämpande samarbetet har utvecklingen av informationstekniken också stor betydelse. Regeringen anför att varken Europolkonventionen eller Schengenkonventionen innebär att Sverige måste införa någon ny polisregisterlagstiftning. Sverige kan enligt regeringen uppfylla sin åtaganden också med gällande reglering av polisregisterfrågorna. Däremot påverkas effektiviteten i polissamarbetet av registerlagstiftningens utformning. Enligt regeringen bör en utgångspunkt för en reform vara att hinder för ett rationellt utnyttjande av datorstöd inte bör ställas upp i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till intresset av skydd för den personliga integriteten.
Motionerna I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen avslår propositionen (yrkande 1). Motionärerna påpekar att den lagstiftning som behandlas i propositionen är utomordentligt känslig vad gäller den gränsdragning som måste göras för att värna berättigade krav på hänsyn till den enskildes integritet. Vad som hittills har blivit känt om registrering av ovidkommande uppgifter i SÄPO:s register är enligt motionärerna tillräcklig orsak för att lägga ned stor möda på att söka förhindra att lagstiftningen ger utrymme för liknande övegrepp i framtiden. Motionärerna anför vidare att regeringens avvägningar när det gäller motstridiga intressen på detta område kännetecknas av en obalans och att hänsynen till effektiviteten i polisarbetet och en önskan att uppträda som mönsterelever inom Schengen- och Europolsamarbetet fått väga alltför tungt i förhållande till den enskildes anspråk på rimlig hänsyn till den personliga integriteten. Enligt motionärerna bör hela propositionen omarbetas för att integritetsaspekterna för den enskilde skall bli bättre beaktade. Även i motion 1997/98:Ju43 av Bengt Harding Olson (fp) hemställs att riksdagen avslår propositionen (yrkande 1). Enligt motionären bör det i Sverige införas en generell integritetslagstiftning för att förstärka skyddet för den personliga integriteten och i avvaktan därpå är det orimligt att införa delreformer som verkar i motsatt riktning. Motionären anser att rimligheten i detta krav har förstärkts genom det nu framlagda förslaget om polisens register. Propositionen bör därför avslås. Enligt motionären bör regeringen därefter återkomma med en övergripande lagstiftning och sedan vid behov med detaljreglering.
Utskottets bedömning Utskottet konstaterar att den allt större betydelse som användningen av modern informationsteknik får i polisens arbete medför ökade krav på lagstiftningen som reglerar denna verksamhet. Regeringen påpekar att den nu gällande lagstiftningen hindrar polisen från att på ett effektivt sätt använda sig av de fördelar som den moderna informationstekniken innebär. Vidare anför regeringen att det i lagstiftningen måste beaktas sådana viktiga samhällsintressen som upprätthållandet av offentlighetsprincipen och skyddet för den personliga integriteten. Enligt regeringen är det uppenbart att den nuvarande polisregisterlagstiftningen inte uppfyller de krav som bör ställas i dagens samhälle. Utskottet instämmer i denna bedömning. Utskottet vill vidare, i likhet med regeringen, framhålla att det är angeläget att lagstiftningen uppfyller de krav som uppställs i de internationella överenskommelser som Sverige har ingått. Regeringen konstaterar att Sverige visserligen kan uppfylla sina åtaganden med gällande reglering av polisregisterfrågorna. Enligt regeringen påverkas däremot effektiviteten i polissamarbetet av registerlagstiftningens utformning. Utskottet konstaterar härvid att en utgångspunkt för regeringen vid utformningen av den nu föreslagna lagstiftningen har varit att hinder för ett rationellt utnyttjande av datorstöd inte bör ställas upp i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till intresset av skydd för den personliga integriteten. I reformarbetet har avvägningar således gjorts i syfte att uppställa garantier mot otillbörlig kränkning av den personliga integriteten. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att propositionen inte bör avslås såsom föreslås i motionerna 1997/98:Ju43 yrkande 1 och 1997/98:Ju44 yrkande 1.
Sekretess
Propositionen Regeringen föreslår att den absoluta sekretessen avskaffas för alla polisregister utom belastningsregistret. Den enskilde får en principiell rätt att få ut uppgifter om sig själv från samtliga polisregister. Därutöver föreslår regeringen att sekretessen för uppgifter i polisregister och andra register med uppgifter om brott tidsbegränsas till 70 år. Den s.k. förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet skall enligt förslaget gälla i 70 år för uppgifter i underrättelseverksamhet och i 40 år i övrigt. När det gäller förundersökningssekretessen föreslår regeringen att sekretessen till förmån för den enskilde för uppgifter i det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet skall gälla med ett omvänt skaderekvisit. För uppgifter som förekommer i underrättelseverksamhet skall vidare enligt förslaget sekretess även gälla med ett omvänt skaderekvisit till skydd för polisens verksamhet. I skälen för sitt förslag anför regeringen sammanfattningsvis när det gäller möjligheterna till ökad insyn i polisregister att den absoluta sekretessen skall behållas för uppgifter i belastningsregister. För uppgifter i andra register skall det i stället gälla sekretess med ett omvänt skaderekvisit till skydd för den enskilde. Det innebär att uppgifterna får lämnas ut om det står klart att det kan ske utan skada. Förslaget innebär enligt regeringen också att reglerna i 14 kap. sekretesslagen, utom när det gäller belastningsregistret, blir tillämpliga. Det innebär bl.a. att den enskilde själv får rätt att ta del av de uppgifter som finns registrerade om honom eller henne om det står klart att det kan ske utan skada för utredningen och det inte heller finns någon annan sekretessgrund. När det gäller uppgifter i belastningsregister föreslår regeringen att den enskilde alltid skall ha rätt att få ut de uppgifter som finns registrerade om honom eller henne. Vidare konstaterar regeringen när det gäller frågan om tidsbegränsning av sekretessen att sekretessen för kriminal- och polisregister för närvarande inte är begränsad i tiden. Som regel upphör emellertid sekretess för andra uppgifter vid en viss angiven tidpunkt. Skälet till att sekretessen i regel tidsbegränsats är enligt regeringen att en uppgift endast bör vara underkastad sekretess i det fall där det verkligen medför en risk för skada att röja den. Denna risk minskar normalt med tiden. I förarbetena till sekretesslagen (prop. 1979/80:2 del A s. 87) framhöll departementschefen att det t.ex. kunde bli mycket svårt att efter lång tid enbart med utgångspunkt från ett skaderekvisit avgöra om en viss handling skulle omfattas av sekretess eller inte. Det ansågs därför att sekretesslagen en gång för alla borde avgöra vid vilken tidpunkt skaderisken skall anses upphöra. Regeringen anser att sekretessen för uppgifter i polisregister och andra register angående brott skall begränsas till 70 år. Regeringen konstaterar vidare att den s.k. förundersökningssekretessen, som gäller till skydd för det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet, enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller i högst 40 år. Enligt regeringen kan det finna skäl att förlänga den tiden, t.ex. för att skydda en uppgiftslämnare, eftersom någon absolut sekretess enligt regeringens förslag inte längre skall gälla för uppgifter i flertalet polisregister. Regeringen anser vidare att det i den underrättelseverksamhet som bedrivs hos Säkerhetspolisen och den öppna polisen finns starka skäl för en längre sekretesstid än 40 år. Sekretesstiden bör därför bestämmas till högst 70 år. När det gäller med vilket skaderekvisit förundersökningssekretessen till förmån för polisens verksamhet skall gälla anför regeringen att det med hänsyn till den verksamhet som Säkerhetspolisen bedriver är motiverat att skärpa sekretessen när den absoluta sekretessen avskaffas för uppgifter i SÄPO- registret. Sekretess med ett omvänt skaderekvisit kommer då att gälla för alla uppgifter som Säkerhetspolisen behandlar i sin underrättelseverksamhet. Regeringen konstaterar vidare att Rikspolisstyrelsen i sitt remissvar över Registerutredningens betänkande har anfört att motsvarande sekretesskydd måste gälla för den öppna polisens spanings- och underrättelseverksamhet. Regeringen har förståelse för denna synpunkt. Därvid konstaterar regeringen att den absoluta sekretess som för närvarande råder för uppgifter i polisregister indirekt har stor betydelse även för polisens verksamhet. Regeringen kan därför instämma i Rikspolisstyrelsens uppfattning att samma argument som förts fram beträffande Säkerhetspolisens verksamhet även gör sig gällande för den öppna polisens underrättelseverksamhet. Enligt regeringens bedömning är det därför motiverat att införa ett omvänt skaderekvisit även till skydd för den öppna polisens underrättelseverksamhet. Därutöver anför regeringen att den avgränsning som föreslås av den öppna polisens underrättelseverksamhet genom en definition i polisdatalagen är tillräcklig för att det skall vara möjligt att införa en strängare sekretess även i den öppna polisens underrättelseverksamhet. För uppgifter som hänför sig till underrättelseverksamhet bör därför sekretess gälla om det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas.
Motionerna I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att de skäl som anförts för en förlängningen av sekretesstiden för underrättelseverksamhet som bedrivs vid Säkerhetspolisen och den öppna polisen inte har en sådan tyngd att förlängningen av sekretesstiden kan godtas. Regeringens förslag till 5 kap. 1 § fjärde stycket sekretesslagen bör därför avslås (yrkande 2). Därutöver anförs i motionen att det inte kan godtas att förundersökningssekretessen skärps hos Säkerhetspolisen och i den öppna polisens underrättelseverksamhet. Enligt motionärerna innebär det förhållandet att ett omvänt skaderekvisit införs endast en relativt begränsad förändring i förhållande till den nuvarande absoluta sekretessen. Vänsterpartiet anser att ett rakt skaderekvisit skall gälla beträffande förundersökningar också hos Säkerhetspolisen och i den öppna polisens underrättelseverksamhet (yrkande 3). I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) föreslås att sekretessen för uppgifter i polisregister och andra register med uppgifter om brott tidsbegränsas till 50 år (yrkande 2). Enligt motionärerna bör även förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet gälla i 50 år (yrkande 3). I motion 1997/98:Ju49 av Siw Persson m.fl. (fp) anförs att ett omvänt skaderekvisit till skydd för den enskilde genomgående bör gälla för uppgifter om enskilds personliga och ekonomiska föhållanden (yrkande 2). Därutöver anförs i motionen att något skaderekvisit inte bör uppställas i förhållande till den registrerade, såvida det inte föreligger synnerliga skäl. Den enskildes rätt att ta del av uppgifter om sig själv är enligt motionärerna särskilt viktigt i de fall då den enskilde drabbas negativt på grund av felaktiga uppgifter. Detta skulle förstärka medborgarnas kontroll över personuppgiftshanteringen. Motionärerna yrkar att vad som anförts ges regeringen till känna (yrkande 3).
Bakgrund I sekretesslagen förekommer tre grader av sekretesskydd. Ett rakt skaderekvisit innebär presumtion för offentlighet. Av ett sådant skaderekvisit följer att sekretess föreligger, om det kan antas att någon skada uppkommer om uppgiften röjs. Ett omvänt skaderekvisit innebär presumtion för sekretess. Om ett sådant skaderekvisit uppställs innebär det att sekretess gäller, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan skada. Absolut sekretess innebär att något skaderekvisit inte ställs upp som villkor för sekretessen. Sekretessen gäller således under alla förhållanden.
Utskottets bedömning Utskottet ser med tillfredsställelse på att regeringen nu, i syfte att öka medborgarnas insyn i polisens register, föreslår lättnader i den sekretess som för närvarande gäller för dessa register. Härvid delar utskottet regeringens bedömning att det är motiverat att skilja mellan olika register när det skall avgöras hur sträng sekretess som bör gälla. Utskottet tillstyrker regeringens förslag att den absoluta sekretessen avskaffas för alla polisregister utom belastningsregistret och att sekretess i stället skall gälla med ett omvänt skaderekvisit. För att öka insynen i registren är det också värdefullt att sekretessen nu föreslås bli begränsad i tiden. Regeringen föreslår härvid att sekretessen för uppgifter i polisens register och i andra register angående brott begränsas till 70 år, vilket motsvarar den sekretess som normalt gäller för enskilds personliga förhållanden. Utskottet anser en sådan tid motiverad och tillstyrker regeringens förslag. Vad som föreslås i motion 1997/98:Ju48 yrkande 2 om en kortare sekretesstid avstyrks därför. Mot bakgrund av att det nu föreslås att absolut sekretess inte längre skall gälla för uppgifter i polisens register delar utskottet regeringens bedömning att det finns skäl att förlänga tiden för den s.k. förundersökningssekretessen. Utskottet delar regeringens uppfattning att sekretesstiden för uppgifter i underrättelseverksamhet som bedrivs hos den öppna polisen och Säkerhetspolisen förlängs från 40 till 70 år. Därmed avstyrker utskottet motion 1997/98:Ju44 yrkande 2 och 1997/98:Ju48 yrkande 3. Övrig del av den s.k. förundersökningssekretessen skall således även fortsättningsvis gälla i 40 år. När det gäller frågan om med vilket skaderekvisit sekretess skall gälla till skydd för polisens brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet vill utskottet först erinra om att sådan sekretess för närvarande enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller med ett rakt skaderekvisit. Sekretessen enligt nämnda lagrum gäller för uppgift om förundersökning i brottmål och angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott. Den gäller också för polisens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Regeringens förslag innebär att ett omvänt skaderekvisit införs för Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet. Med en sådan ordning kommer sekretess med ett omvänt skaderekvisit att gälla för alla uppgifter som Säkerhetspolisen behandlar i sin underrättelseverksamhet, dvs. både i SÄPO- registret och i övrigt. Utskottet vill härvid framhålla att det nuvarande SÄPO- registret enligt rättspraxis anses bestå av bl.a. ett datoriserat centralregister och de akter registret ger upplysning om. Detta innebär att all personuppgiftshantering hos Säkerhetspolisen för att underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet eller bekämpa terrorism och för att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627) ingår i registret. Absolut sekretess gäller således för närvarande för samtliga dessa personuppgifter. Regeringens förslag till reglering av SÄPO- registret innebär att detta avgränsas till att endast innehålla uppgifter om personer som registrerats på vissa bestämda grunder. Enligt regeringen bör registret utgöra ingången till de akter som hanteras hos Säkerhetspolisen och som således inte längre skall ingå i registret. Att ett omvänt skaderekvisit nu föreslås gälla i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet kommer därför i praktiken att innebära en lättnad i sekretessen i förhållande till vad som gäller i dag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Motion 1997/98:Ju44 yrkande 3 avstyrks därför i denna del. Regeringen framhåller vidare att den absoluta sekretessen som för närvarande gäller för uppgifter i polisregister indirekt har stor betydelse även för den öppna polisens underrättelseverksamhet. Regeringen anser det därför motiverat att införa ett omvänt skaderekvisit också till skydd för denna verksamhet. Uppgifter som i övrigt förekommer i polisens brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet, t.ex. i förundersökning i brottmål, skall enligt förslaget således även fortsättningsvis gälla med ett rakt skaderekvisit. Utskottet, som konstaterar att den öppna polisens underrättelseverksamhet föreslås avgränsas genom en definition i polisdatalagen, har inget att invända mot en sådan ordning och tillstyrker förslaget. Motion 1997/98:Ju44 yrkande 3 avstyrks därför också i denna del. Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag att sekretessen till skydd för den enskildes personliga och ekonomiska förhållanden skärps och skall gälla med ett omvänt skaderekvisit i det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet. Samma sekretesskydd kommer således att gälla oavsett om uppgiften finns i ett polisregister eller är representerad på annat sätt. Vad som begärs i motion 1997/98:Ju49 yrkande 2 är därför tillgodosett. Motionen avstyrks. Därutöver konstaterar utskottet att regeringens förslag att avskaffa den absoluta sekretessen, utom såvitt avser belastningsregistret, innebär att reglerna i 14 kap. sekretesslagen blir tillämpliga. Detta innebär bl.a. att den enskilde själv får rätt att ta del av de uppgifter som finns registrerade om honom eller henne om det står klart att det kan ske utan fara för utredningen och om det inte finns någon annan sekretessgrund. I fråga om uppgifter i belastningsregistret föreslår regeringen att den enskilde alltid skall ha rätt att få ut de uppgifter som finns registrerade om honom eller henne. Utskottet finner att regeringen härvid har gjort en lämplig avvägning mellan skyddsintressen och den enskildes behov av insyn rörande vilka uppgifter om honom eller henne som förekommer i polisens verksamhet. Med det anförda avstyrker utskottet vad som föreslås i motion 1997/98:Ju49 yrkande 3.
Belastningsregistrets innehåll
Propositionen Regeringen föreslår att alla påföljder för brott skall registreras i belastningsregistret. Integritetsaspekten tillgodoses genom begränsningar i utlämnandet. Uppgifter om brott som endast föranlett penningböter skall enligt förslaget bara lämnas ut till de myndigheter som behöver dessa uppgifter, t.ex. för att pröva frågan om körkort. Därutöver föreslår regeringen att belastningsregistret skall innehålla uppgifter om den som meddelats åtalsunderlåtelse. Enligt förslaget skall belastningsregistret i övrigt innehålla uppgifter om den som har ålagts förvandlingsstraff för böter, den som med tillämpning av 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri från påföljd, den som skall utvisas eller utlämnas enligt någon av utlänningslagarna samt den som har meddelats besöksförbud. Regeringen föreslår också att vissa uppgifter om den som är dömd i utlandet skall registreras. När det gäller övriga uppgifter som skall registreras anför regeringen i skälen för sitt förslag att en av utgångspunkterna för lagstiftningsärendet är att dubbelregistrering bör undvikas. Dubbelregistrering innebär dels en ökad spridning av uppgifterna, dels ökade kostnader för registrering. Mot denna bakgrund anser regeringen inte att det finns någon anledning att, utöver den registrering som förs av Patent- och registreringsverket (PRV) i näringsförbudsregistret, registrera uppgifter om näringsförbud. Regeringen påpekar att näringsförbudsregistret förs för ett annat ändamål än belastningsregistret. Registret är dessutom offentligt. Förutsättningarna för en överföring av registreringen av näringsförbud till belastningsregistret är inte belysta i lagstiftningsärendet. Regeringen finner därför inte skäl att nu föreslå någon ändring avseende registrering av näringsförbud.
Motionen I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren ( båda mp) anförs att även uppgifter om meddelade näringsförbud skall antecknas i belastningsregistret. Enligt motionärerna bör uppgifter om näringsförbud rapporteras till belastningsregistret och hämtas därifrån av PRV för att läggas i det offentliga registret och i övrigt hanteras av PRV (yrkande 4).
Utskottets bedömning Utskottet tillstyrker regeringens förslag rörande vilka uppgifter som skall föras in i belastningsregistret. När det gäller vad som föreslås i motion 1997/98:Ju48 yrkande 4 om att också uppgift om näringsförbud skall föras in i registret delar utskottet regeringens bedömning att någon dubbelregistrering inte bör komma i fråga. Utskottet konstaterar vidare, liksom regeringen, att förutsättningarna för en överföring av registreringen av näringsförbud från näringsförbudsregistret till belastningsregistret inte är belysta i lagstiftningsärendet. Riksdagen bör därför enligt utskottets mening inte nu vidta någon åtgärd med anledning av motionen.
Misstankeregistrets innehåll
Propositionen Regeringen föreslår att misstankeregistret skall innehålla uppgifter om den som har fyllt 15 år och som är skäligen misstänkt antingen för något brott mot brottsbalken eller för något annat brott för vilket svårare straff än böter är föreskrivet. Enligt förslaget skall uppgifter också föras in om den som är skäligen misstänkt för ett motsvarande brott utomlands, om frågan om lagföring för brottet skall avgöras i Sverige. Registret föreslås också innehålla uppgifter om den mot vilken det har inletts talan om förvandling av böter och om den som begärts utlämnad för brott. I skälen för sitt förslag anför regeringen att den delar Registerutredningens bedömning att, såvitt gäller brott begångna i Sverige, brott enligt brottsbalken alltid skall registreras och att andra brott för vilka svårare straff än böter är föreskrivet skall registreras. Detta innebär enligt regeringen en viss förenkling i förhållande till gällande rätt. Vidare bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få föreskriva att registreringen skall begränsas. I en förordning i anslutning till lagen kan då undantag göras för de mer bagatellartade brott som inte bör registreras. Regeringen konstaterar därutöver att det enligt 3 § polislagen (1984:387) allmänt sett åligger polisen att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd av dem. Socialtjänsten skall alltså underrättas om en polisutredning rörande ett barn. Den brottslighet som ett enskilt barn misstänks för kommer enligt regeringen därför som regel att registreras i barnets akt hos socialtjänsten. Med anledning härav anser regeringen att det är tveksamt om det finns något behov av att registrera minderåriga. Mot detta talar enligt regeringen också hänsynen till den unges integritet. Regeringen anser således att det inte finns tillräckligt starka skäl för att motivera att barn som inte är straffmyndiga registreras på samma sätt som vuxna. Någon registrering av ungdomar under 15 år bör därför inte ske.
Motionen I motion 1997/98:Ju46 av Gun Hellsvik m.fl. (m) anförs att det är av stor betydelse inte minst för närpolisens kartläggning av brott och brottsbekämpning i stort att även brott som begås av minderåriga lagöverträdare kan omfattas av polisens misstankeregister. Möjligheten till en registrering skulle ge polisen och andra rättsvårdande myndigheter en betydligt klarare bild av den gripne och den situation han befinner sig i. Enligt motionärerna skulle en registrering vidare möjliggöra en mer rättvisande statistik över brott som begås av barn under 15 år. Motionärerna föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär förslag till en sådan ändring som möjliggör registrering av personer under 15 år som skäligen kan misstänkas för brott i enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 1).
Utskottets bedömning När det gäller i vad mån uppgifter rörande barn som misstänks för brott skall registreras i det föreslagna misstankeregistret föreslår regeringen att uppgifter om minderåriga barn inte skall föras in i registret. Härvid framhåller regeringen att socialtjänsten skall underrättas i de fall en polisutredning har inletts angående ett barn. Regeringen anser att det därför är tveksamt om det finns något behov av att registrera minderåriga. Mot en registrering talar enligt regeringen också hänsynen till barnets integritet. Utskottet delar denna bedömning och tillstyrker regeringens förslag att endast registrering av barn som har fyllt 15 år skall komma i fråga. Vad som föreslås i motion 1997/98:Ju46 yrkande 1 om att registrering skall kunna ske även av barn under 15 år avstyrks därmed. Utskottet tillstyrker även i övrigt regeringens förslag när det gäller vilka uppgifter som skall föras in i registret.
Utlämnande av uppgifter ur belastningsregistret och misstankeregistret
Propositionen
Belastningsregistret Regeringen föreslår att det i belastningsregistret anges till vilka myndigheter i Sverige ett utlämnande av personuppgifter i registret på begäran skall ske. Enligt förslaget skall en behovs- och proportionalitetsprincip införas som innebär att en myndighet som begär uppgifter ur registret noga skall pröva behovet av information. Därutöver föreslår regeringen att den registrerade alltid skall ha rätt att få ut de uppgifter som finns registrerade om honom eller henne. Förslaget innebär vidare att regeringen bemyndigas att föreskriva möjlighet till begränsningar av ett registerutdrag som en enskild behöver för ett särskilt ändamål. Enligt regeringens förslag skall ett utlämnande även kunna ske till en annan enskild i den utsträckning som regeringen föreskriver, om det behövs för att pröva fråga om en anställning eller ett uppdrag i en verksamhet som avser vård eller som är av betydelse för att förebygga eller beivra brott. Uppgifter om en enskild skall även kunna lämnas till en annan enskild, om denne styrker att hans eller hennes rätt är beroende av en uppgift ur registret och regeringen medger att uppgiften lämnas ut. När det gäller utlämnande av uppgifter till utlandet föreslår regeringen att uppgifter skall få lämnas till utländska myndigheter huvudsakligen i samma utsträckning som för närvarande. Regeringen föreslår därutöver att uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistik skall lämnas till den myndighet som är ansvarig för att framställa denna. Några särskilda regler om utlämnande av uppgifter för historiska och vetenskapliga ändamål behövs enligt regeringen inte. När det gäller frågan om utlämnande av uppgifter till utlandet anför regeringen i skälen för sitt förslag att de senaste årens internationalisering medför att det ställs större krav på ett mer omfattande polisiärt samarbete. Europol- och Schengenkonventionerna medför att samarbetet mellan olika länders polisväsende kommer att få ökad betydelse. Regeringen konstaterar att Registerutredningen har föreslagit att det i den nya lagen införs bestämmelser som i huvudsak motsvarar de nuvarande. Förslaget innebär att ett utdrag ur eller en upplysning om innehållet i polisregistret skall lämnas till domstol eller polis- eller åklagarmyndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge om det begärs för utredning i brottmål. Detta är ingen ändring i förhållande till gällande rätt. Vidare har utredningen föreslagit att uppgifter på begäran skall få lämnas till Interpol eller till domstol eller polis- eller åklagarmyndighet som är ansluten till denna organisation om det behövs för att myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga, upptäcka, utreda eller beivra brott eller för ett utlänningsärende. För närvarande får uppgifter i motsvarande situation endast lämnas ut om det behövs för utredning av brott. I förhållande till gällande rätt innebär förslaget att även uppgifter av betydelse för underrättelseverksamhet får lämnas ut. Enligt förslaget får vidare uppgifter lämnas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt. Det motsvarar vad som gäller sedan den 1 januari 1998 efter den ändring som gjordes i samband med att riksdagen godkände Sveriges tillträde till Europol. Regeringen delar utredningens bedömning att det i lagen om belastningsregister bör införas bestämmelser om utlämnande av uppgifter till utlandet som i huvudsak motsvarar de nuvarande.
Misstankeregistret Regeringen föreslår att det i lagen införs bestämmelser om att de myndigheter för vars räkning registret förs oavsett sekretess skall ha rätt till uppgifter ur registret. Enligt förslaget skall vidare uppgifter ur registret i viss utsträckning kunna lämnas till myndigheter och organisationer utomlands. Behovs- och proportionalitetsprincipen skall enligt regeringen gälla när en myndighet begär uppgifter ur registret. I skälen för sitt förslag anför regeringen bl.a. att även om den absoluta sekretessen avskaffas behövs det vissa bestämmelser om att uppgifter oavsett sekretess får lämnas ut. Det gäller uppgifter till annan enskild än den registrerade, uppgifter till utlandet och uppgifter för att framställa rättsstatistik. Dessa bestämmelser bör enligt regeringen motsvara vad som för närvarande gäller om utlämnande av uppgifter enligt polis- och kriminalregisterlagstiftningen. Det innebär att det i detta avseende behövs motsvarande bestämmelser som beträffande belastningsregistret. Regeringen anför att, till skillnad från vad som föreslås gälla enligt lagen om belastningsregister, uppgifter från misstankeregister dock inte bör få lämnas till utländsk domstol.
Motionen I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att Vänsterpartiet motsätter sig att det införs bestämmelser i lagen om belastningsregister och i lagen om misstankeregister om att uppgifter ur registren får lämnas till en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande biträtt. Enligt motionärerna är skyddet för den enskildes integritet i samband med utbyte av registeruppgifter m.m. undermåligt. Europol är inte bundet av Europarådets konvention om dataskydd, utan det sägs bara att Europol skall ta hänsyn till konventionen. Vidare anför motionärerna att det i Europolkonventionen saknas garantier för nivån på dataskyddet i tredje land som tar emot uppgifter från Europol. Den myndighet inom Europol som skall ha tillsyn över att lagring, behandling och användning av personuppgifter inte strider mot konventionen eller mot enskildas rätt saknar enligt motionärerna i huvudsak maktbefogenheter. Motionärerna påpekar därutöver att datasäkerheten inte heller synes vara betryggande inom Schengen Information System. Motionärerna hemställer därför att förslaget till 11 § lagen om belastningsregister avslås (yrkande 4). Detsamma hemställs beträffande 9 § lagen om misstankeregister (yrkande 5).
Tidigare riksdagsbehandling I samband med riksdagens behandling av proposition 1996/97:164 Europol antog riksdagen regeringens förslag om ett tillägg i polisregisterlagen (1965:94) som medförde att uppgifter ur polisregister skall kunna lämnas ut till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om detta följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt (bet. 1997/98:JuU2, rskr. 1997/98:22). Vid sin behandling av propositionen konstaterade justitieutskottet att svensk polis genom den föreslagna lagändringen skulle kunna komma att till Europol lämna ut även särskilt känsliga personuppgifter. I en motion som avlämnats med anledning av propositionen hade motionärerna motsatt sig att uppgifter om t.ex. etniskt ursprung, religion eller politisk åskådning skulle kunna lämnas ut. Justitieutskottet konstaterade härvid att uppgifter av aktuellt slag fick förekomma i Europols analysregister endast under förutsättning att de var strikt nödvändiga för en pågående analys och att de kompletterade andra uppgifter i registret. Vidare var det inte tillåtet att söka efter en personkategori endast med hjälp av särskilt känsliga uppgifter. Utskottet konstaterade vidare att regleringen av användandet av de aktuella uppgifterna stämde överens med 1987 års Europarådsrekommendation om skydd för enskildas personuppgifter i polisregister. Enligt justitieutskottets mening fanns det i vissa fall ett behov av att registrera och bearbeta även särskilt integritetskänsliga personuppgifter. Förutsättningarna för att få registrera sådana uppgifter var mycket restriktiva. Utskottet delade regeringens bedömning att det inte fanns anledning att befara att sådan registrering kommer att ske i en omfattning som inte är önskvärd. Utskottet ansåg att någon begränsning i uppgiftsskyldigheten motsvarande den som hade föreslagits i motionen inte var önskvärd. Motionen avstyrktes därför.
Utskottets bedömning Som redovisats i det föregående har riksdagen nyligen beslutat om en ändring i den nu gällande polisregisterlagen som innebär att uppgifter ur polisregister skall kunna lämnas ut till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om detta följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt. Som framgått har riksdagen i samma lagstiftningsärende beslutat att godkänna Europolkonventionen. Härvid kan nämnas att justitieutskottet vid sin behandling av propositionen konstaterade att Europolkonventionen innehåller en rad regler som tar sikte på enskildas integritetsskydd, skydd för känsliga personuppgifter, ansvar för registrering, kontroll samt regler om användning av data och om sekretess. Justitieutskottet konstaterade också att vad angår skyddsnivån för datalagrade uppgifter, och även icke ADB-baserade uppgifter i registren, gäller att Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter samt 1987 års Europarådsrekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektorn skall iakttas också för Europols dataregister. Innan något utbyte av personuppgifter mellan Europol och medlemsländerna kan ske måste enligt konventionen även medlemsländerna ha en nivå på sitt integritetsskydd som minst motsvarar de nyss nämnda Europarådsdokumenten. Justitieutskottet fann därmed att motionsyrkanden om avslag på propositionen skulle avstyrkas. Konstitutionsutskottet kan således konstatera att riksdagen nyligen har tagit ställning till samma typ av farhågor som framförs i motion 1997/98:Ju44 yrkandena 4 och 5 och har funnit att Europolkonventionen skall godkännas. Utskottet kan vidare konstatera att riksdagen helt nyligen har beslutat att godkänna att Sverige ansluter sig till Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42, bet. 1997/98:JuU15, prot. 1997/98:91). Mot denna bakgrund saknas enligt utskottets mening anledning att, såsom begärs i motionen, avstyrka regeringens förslag om att en bestämmelse om utlämnande av uppgifter till utlandet förs in i lagen om belastningsregister och i lagen om misstankeregister. Utskottet tillstyrker även i övrigt regeringens förslag om utlämnande av uppgifter ur nämnda register.
Allmänna bestämmelser i polisdatalagen
Propositionen Regeringen föreslår att polisregisterlagen (1965:94) ersätts med en ny lag, polisdatalagen. Den nya lagen skall bygga på den föreslagna personuppgiftslagen och endast innehålla de särbestämmelser som är nödvändiga för polisens verksamhet. Enligt förslaget skall polisdatalagen innehålla en särreglering i förhållande till personuppgiftslagen beträffande behandling av uppgifter om etniskt ursprung, politiska eller religiösa åsikter m.m. samt av uppgifter av underrättelsekaraktär och kvarstående brottsmisstankar. Den föreslagna bestämmelsen om behandling av känsliga personuppgifter innebär att uppgifter om en person inte får behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexuella läggning. Om uppgifter om en person behandlas på annan grund föreslås uppgifterna få kompletteras med sådana uppgifter som nyss nämnts, om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen. I skälen för sitt förslag anför regeringen att det av personuppgiftslagen framgår att det i princip skall vara förbjudet att behandla vissa känsliga uppgifter; nämligen personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening samt sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv. Regeringen påpekar vidare att det av Europarådets rekommendation om användningen av personuppgifter inom polisen anges att sådana känsliga uppgifter om en person inte får föras in i polisregister om det inte är oundgängligen nödvändigt. Regeringen anför att polisen undantagsvis kan ha ett befogat intresse av att i en utredning eller i en särskild undersökning i underrättelseverksamhet kunna anteckna sådana känsliga uppgifter som ovan avses. Om andra uppgifter gör att det finns anledning att behandla uppgifter om en person bör polisen därför undantagsvis få behandla också sådana känsliga personuppgifter. I enlighet med Europarådets rekommendation bör det dock enligt regeringen förutsättas att behandlingen är oundgängligen nödvändig. Regeringen anser att den nya lagen bör innehålla en särskild bestämmelse om detta. I författningskommentaren anför regeringen vidare att det under en utredning om sexualbrott kan vara befogat att anteckna den misstänktes sexuella läggning. Det kan enligt regeringen också vara fallet i samband med en särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet rörande barnpornografibrott.
Motionerna I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) påpekas att den föreslagna bestämmelsen om behandling av känsliga personuppgifter exakt stämmer överens med regleringen i Europolkonventionen. Motionärerna anför att denna reglering har utsatts för förödande kritik från håll som värnar grundläggande mänskliga rättigheter. Europaparlamentet har i en resolution motsatt sig att registrering skall få ske inom Europol på de angivna grunderna. Vänsterpartiet vill vidare erinra om den pågående diskussionen om tidigare åsiktsregistrering från bl.a. Säkerhetspolisen. Motionärerna hemställer att riksdagen därför avslår förslaget till 5 § polisdatalagen (yrkande 6). I motion 1997/98:Ju45 av Marianne Andersson (c) anförs att det är missvisande att använda begreppet ?sexuell läggning?. En uppgift om sexuell läggning säger enligt motionären ingenting om vare sig sexuellt handlingsmönster eller eventuell benägenhet att begå sexualbrott. Centerpartiet anser att termen ?sexuell läggning? bör strykas ur det aktuella lagförslaget. I motion 1997/98:Ju49 av Siw Persson m.fl. (fp) anförs att ordet ?ras? bör tas bort från förslaget till 5 § polisdatalagen och bör ersättas med ?personliga kännetecken? eller liknande. Enligt Folkpartiets uppfattning finns inte någon vetenskaplig grund för detta ord. Användningen av ordet ras riskerar också att underblåsa fördomar. Motionärerna anför vidare att uttrycket ?oundgängligen nödvändigt? i paragrafen är oprecist och bör ges ett konkret innehåll. Enligt motionärerna bör lagen kompletteras med ett förbud mot att ur register välja ut en särskild kategori av personer, t.ex. ?kända homosexuella? eller ?kända kommunister? eller liknande. Även uttrycket ?sexuell läggning? bör enligt motionärerna utgå ur den föreslagna lagtexten. Enligt motionärerna går en avgörande skiljelinje mellan den sexuella läggningen som sådan och sexuella beteenden och handlingsmönster som återfinns hos såväl hetero-, homo- som bisexuella personer. Motionärerna hemställer att riksdagen fattar beslut om nämnda ändringar (yrkande 4). I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) anförs att det för att förebygga oavsiktliga kränkningar av enskilda personers integritet och för att förhindra missbruk av registren krävs mycket klara och entydiga bestämmelser om registrens innehåll. Motionärerna anser att regeringens förslag inte är tillfredsställande i detta avseende. Ett annat grundläggande krav som förslaget inte når upp till är vilka personer som får registreras. Förslaget ger möjlighet till registrering av en alltför stor krets av personer. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 5). Motionärerna hemställer vidare att riksdagen avslår regeringens förslag till polisdatalag (yrkande 6). Motionärerna anser sammanfattningsvis att regeringen i alltför hög grad vill prioritera registerverksamheten framför skyddet av den enskilda integriteten. I motionen påpekas vidare att inom vetenskapen endast homosexualitet, heterosexualitet och bisexualitet räknas som sexuella läggningar. Det handlar då om personers känsloliv, inte om handlingarna. Motionärerna hänvisar till utredningen om förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning (SOU 1997:175 s. 11 f.). Det som enligt motionärerna skulle kunna motivera en registrering är i vilken mån en persons sexuella handlingar strider mot gällande lag. Det kan anses försvarbart att i samband med spaningen efter en misstänkt sexualförbrytare anteckna huruvida personen tidigare begått liknande handlingar. Motionärerna konstaterar vidare att det enligt förslaget blir tillåtet att registrera uppgifter om etniskt ursprung och politisk åskådning m.m. Motionärerna ser här en uppenbar risk att denna bestämmelse kan missbrukas eftersom den är alltför lätt att kringgå. Vad som anförts om behandlingen av känsliga personuppgifter bör ges regeringen till känna (yrkande 8).
Bakgrund
Bestämmelser i internationella konventioner m.m. om känsliga uppgifter
I EG:s direktiv (95/46/EG) om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter används i artikel 8, som innehåller bestämmelser om behandlingen av särskilda uppgifter, begreppet ?sexualliv?. Detta begrepp används således också i den nyligen antagna personuppgiftslagen. I Europarådets konvention från 1980 till skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen, används i artikel 6, som rör särskilda kategorier av uppgifter, begreppet ?sexual life? eller ?la vie sexuelle?. I Europarådets rekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektorn (No. R (87) 15) används i artikel 2.4, som rör insamling av personuppgifter, begreppet ?sexual behaviour?. Utskottet har inhämtat att det inte finns någon auktoriserad svensk översättning av rekommendationen.
Utredningen om förbudet mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning Utredningen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning lämnade i december 1997 betänkandet Förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning (SOU 1997:175). I betänkandet anförs att uttrycken sexuell orientering eller sexuell preferens ofta används som en övergripande term för hetero-, homo- och bisexualitet i Sverige och internationellt. Sexuell preferens leder enligt utredningen tanken till att den sexuella inriktningen är något man väljer; något man föredrar framför något annat. Den kopplingen anses numera ofta olycklig. Utredningen använder därför inte vidare uttrycket sexuell preferens. Utredningen konstaterar vidare att uttrycket sexuell läggning ofta används i juridiskt språkbruk. I exempelvis 1984 års betänkande (Homosexuella och samhället, SOU 1984:63) och under den efterföljande riksdagsbehandlingen användes det och i brottsbalkens (BrB) diskrimineringsförbud talas om homosexuell läggning. Även i förarbetena till BrB:s straffskärpningsstadgande talas om sexuell läggning. I 1984 års betänkande användes sexuell läggning som en beteckning för ?vilket kön en människas sexuella känslor riktas mot?. Utredningen ansåg mot bakgrund av den bestämningen att sexuell läggning kunde förstås endast som hetero-, homo- eller bisexuell läggning. Utredningen anför att den innebörden kanske inte är självklar i allmänt språkbruk eller vedertagen i vetenskapliga sammanhang. I den allmänna debatten förefaller enligt utredningen i själva verket uttrycket ibland användas med en vid, ganska obestämd betydelse. Förmodligen låg denna av många uppfattade ganska allmänt hållna bestämning av uttrycket bakom uttalandet i proposition 1986/87:124 om att i ?- - - begreppet ryms - - - böjelser för en rad beteenden som inte rimligen kan skyddas av lagstiftaren och varav vissa till och med är straffbara? (a. prop. s. 37). Det citerade uttalandet visar enligt utredningen att det är viktigt att klargöra begreppen. Utredningen föredrar sexuell läggning, framför sexuell orientering, som en lagteknisk, övergripande term för hetero-, homo- och bisexualitet. Skälen är att uttrycket sexuell läggning redan innan detta förslag lämnas kommit till användning i flera sammanhang av juridisk art och att det förefaller passa bättre in i svensk språkmiljö. Utredningen anför att begreppet sexuell läggning tar sikte på en individs känslomässiga relationer, erotiska fantasier och fysiska sexuella aktiviteter. Dessa relationer m.m. kan enligt utredningen vara riktade mot det motsatta biologiska könet, det egna biologiska könet eller båda könen. Sexuell läggning kan således förstås endast som heterosexuell, homosexuell eller bisexuell läggning. Vidare anför utredningen att en individs ?sexuella beteende? inte är samma sak som dennes sexuella läggning. Utredningen ger exempel som enligt utredningen torde visa att den sexuella läggningen inte är en förutsättning för det sexuella beteendet och att det sexuella beteendet inte med nödvändighet är en följd av den sexuella läggningen. Utredningen påpekar också att en individs sexuella beteende kan förändras under en människas liv och anta olika skepnader. Däremot ändras inte en individs sexuella läggning. Sammanfattningsvis anför utredningen att i betänkandet avses med sexuell läggning hetero-, homo- och bisexuell läggning. Utredningen drar en avgörande skiljelinje mellan den sexuella läggningen som sådan och sexuella beteenden eller handlingsmönster som återfinns hos såväl hetero-, homo- som bisexuella personer.
Utskottets bedömning Utskottet tillstyrker regeringens förslag att polisregisterlagen ersätts med en ny lag, polisdatalagen. Regeringens förslag innebär att personuppgiftslagen skall gälla för behandling av personuppgifter i polisens verksamhet och att polisdatalagen endast skall innehålla de särbestämmelser som är nödvändiga för polisens verksamhet. Utskottet anser att den föreslagna ordningen innebär en ändamålsenlig reglering av polisens hantering av personuppgifter. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 1997/98:Ju48 yrkandena 5 och 6. När det gäller behandling av känsliga personuppgifter föreslår regeringen att undantag görs från det principiella förbudet i personuppgiftslagen mot sådan behandling. Regeringen anför att polisen undantagsvis kan ha ett befogat intresse av att i en utredning eller i en särskild undersökning i underrättelseverksamhet anteckna också känsliga personuppgifter. Om andra uppgifter gör att det finns anledning att behandla känsliga uppgifter om en person bör polisen därför undantagsvis få behandla också sådana uppgifter. Utskottet konstaterar härvid att det således inte kan bli fråga om att självständigt behandla känsliga personuppgifter. Enligt regeringens förslag bör vidare uppställas krav på att behandlingen är oundgängligen nödvändig. Detta stämmer överens med vad som anges i Europarådets rekommendation om användning av personuppgifter inom polisen. Utskottet har inget att invända emot att bestämmelsen i polisdatalagen om behandling av känsliga person-uppgifter utformas med utgångspunkt i artikel 2.4 i Europarådets rekommendation. Vad gäller användningen av begreppet ?ras?, som ifrågasätts i motion 1997/98:Ju49, vill utskottet hänvisa till sitt betänkande 1997/98:KU29. Utskottet konstaterade där att ordet ras förekommer i svensk lagstiftning så gott som uteslutande när det handlar om författningar som grundas på internationella konventioner eller författningar som genomför EG-direktiv. Därför var det enligt utskottet inte möjligt att, såsom yrkades i en motion, utmönstra ordet ras ur all lagstiftning. Utskottet delade dock motionärernas uppfattning att användningen av ordet ras i författningstexter riskerar att underblåsa fördomar. Regeringen borde därför i internationella sammanhang verka för att ras, använt om människor, i så stor utsträckning som möjligt undviks i officiella texter, i likhet med vad som också förordas i en resolution från Europaparlamentet från år 1996. Enligt utskottet borde regeringen också göra en genomgång av i vilket utsträckning ordet ras förekommer i svenska författningar som inte grundas på internationella texter och där så är möjligt föreslå en annan definition. Utskottet konstaterar vidare att begreppet ?sexuell läggning? ifrågasätts i flera motioner. Som utskottet anfört ovan har utskottet inget att invända emot att bestämmelsen om behandling av känsliga personuppgifter utformas i enlighet med Europarådsrekommendationen. Enligt utskottets mening finns det dock anledning sätta i fråga om det i Europarådsrekommendationen använda begreppet ?sexual behaviour? skall översättas till ?sexuell läggning?. Mot bakgrund av vad som anförts av Utredningen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning och i de aktuella motionerna, finns det enligt utskottet ocskå anledning att ytterligare överväga innebörden av begreppet ?sexuell läggning? och, särskilt mot bakgrund av vad regeringen anför i författningskommentaren till den nu aktuella bestämmelsen, lämpligheten i att använda begreppet ?sexuell läggning? i förevarande sammanhang. Med hänsyn till den knappa tid som har stått till utskottets förfogande att avge detta yttrande, anser sig utskottet inte ha möjlighet att utöver vad som nu anförts ta ställning till regeringens förslag i denna del eller till de aktuella motionsyrkandena. Utskottet lämnar därför denna fråga till justitieutskottet för närmare behandling.
Kvarstående brottsmisstankar
Propositionen Regeringen föreslår att uppgifter om att en person anses misstänkt för brott trots att förundersökningen mot honom eller henne lagts ned skall få ingå i en automatiserad behandling endast under förutsättning att vederbörande fortfarande är skäligen misstänkt för brottet och uppgifterna behövs för att förundersökningen skall kunna tas upp på nytt. Om åtal mot en person har lagts ned eller ogillats skall enligt förslaget uppgifter om personen i fråga inte få behandlas annat än under speciella omständigheter. I skälen för sitt förslag erinrar regeringen om den föreslagna bestämmelsen i 13 § polisdatalagen om att uppgifter som behandlas automatiserat skall gallras när de inte längre behövs för sitt ändamål. Enligt regeringens bedömning bör denna bestämmelse vara tillräcklig för att garantera att uppgifter om kvarstående brottsmisstankar inte behandlas längre än befogat. Någon särskild gallringsbestämmelse föreslås därför inte. Regeringen anför vidare att det ligger i sakens natur att den enskilde normalt inte bör få kännedom om att uppgifter om kvarstående misstankar fortfarande behandlas. Uppgiften torde enligt regeringen i regel kunna sekretessbeläggas med stöd av 5 kap. 1 § sekretesslagen. Någon information till den registrerade behöver i så fall inte lämnas (27 § personuppgiftslagen).
Motionerna I motion 1997/98:Ju46 av Gun Hellsvik m.fl. (m) anförs att det är orimligt från rättssäkerhetssynpunkt att införa en ordning som den föreslagna utan någon mer specificerad gallringsbestämmelse. Motionärerna förordar en ordning som innebär att uppgifterna gallras efter ett år om grund för misstanke inte längre föreligger. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag till gallringsbestämmelse vid registrering av kvarstående brottsmisstanke i enlighet med vad som nu anförts (yrkande 4). I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) hemställs att riksdagen beslutar om en sådan ändring i förslaget till polisdatalag att uppgifter om kvarstående brottsmisstanke enligt 10 § skall meddelas den registrerade personen (yrkande 10). Motionärerna föreslår motsvarande ändring när det gäller kvarstående brottsmisstankar enligt 11 § förslaget till polisdatalag efter beslut om att åtal mot en person har lagts ned eller denne genom lagakraftvunnen dom har frikänts (yrkande 11). I motionen föreslås också att uppgifter om kvarstående brottsmisstankar skall gallras efter sex månader efter nedlagt åtal eller lagakraftvunnen dom (yrkande 12).
Utskottets bedömning Utskottet tillstyrker regeringens förslag när det gäller behandling av uppgifter om kvarstående brottsmisstanke. När det gäller vad som anförs i motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 4 och 1997/98:Ju48 yrkande 12 om att en specifik gallringsbestämmelse bör införas vill utskottet framhålla att det inte framstår som ändamålsenligt att genom en absolut tidsregel fastställa när uppgifter om kvarstående misstankar inte längre får behandlas. Som regeringen anfört framgår av den föreslagna allmänna gallringsbestämmelsen i polisdatalagen att uppgifter som behandlas automatiserat skall gallras när det inte längre behövs för sitt ändamål. Utskottet delar regeringens bedömning att denna bestämmelse är tillräcklig för att garantera att uppgifter om kvarstående brottsmisstankar inte behandlas längre än befogat. Därutöver vill utskottet erinra om att regeringen med stöd av 50 § personuppgiftslagen har möjlighet att meddela tillämpningsföreskrifter om vilka krav som ställs på den person- uppgiftsansvarige vid behandlingen av uppgifter. För att ytterligare tillgodose rättssäkerheten utgår utskottet från att regeringen kommer att meddela sådana föreskrifter som t.ex. innebär att tillgången till uppgifterna begränsas. Med det anförda avstyrker utskottet de nämnda motionerna i aktuella delar. Utskottet instämmer vidare i regeringens uppfattning att det ligger i sakens natur att den enskilde normalt inte bör få kännedom om att uppgifter om kvarstående misstankar fortfarande behandlas. Utskottet avstyrker därmed vad som föreslås i motion 1997/98:Ju48 yrkandena 10 och 11.
Andra register
Propositionen Regeringen bedömer att det inte bör införas några särskilda bestämmelser om inrättandet av andra register än de som utttryckligen föreslås regleras i polisdatalagen. Regeringen anför att det med stöd av personuppgiftslagen blir möjligt för polisen att behandla personuppgifter automatiserat. Av personuppgiftslagen framgår att uppgifter endast får samlas in för uttryckligt angivna ändamål och sedan inte behandlas för något annat ändamål samt att uppgifterna inte får bevaras längre än nödvändigt. Med hänsyn till detta och till att det kan vara svårt att avgöra när ett nytt register inrättas anser regeringen att det inte finns något behov av särskilda bestämmelser om inrättandet av register. Polisen kommer således med stöd av personuppgiftslagen att ha möjlighet att inrätta register för uttryckligt angivna ändamål. Regeringens förslag innebär vidare att uppgifter som behandlas i regel skall gallras när de inte längre behövs. Regeringen anser att det inte är nödvändigt att härutöver införa bestämmelser om inrättandet av register. I sammanhanget vill regeringen också framhålla att införandet av personuppgiftslagen inte innebär någon avvikelse från målsättningen att myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras i lag (jfr prop. 1997/98:44 s. 41). I propositionen anför regeringen vidare när det gäller frågan om skyldighet att anmäla behandling av personuppgifter till tillsynsmyndigheten att person- uppgiftslagens bestämmelser härom bör gälla även för polisen. I lagrådsremissen föreslogs att det skulle införas en bestämmelse om obligatorisk anmälningsskyldighet i avsikt att s.k. traditionella register hos polisen som innehåller uppgifter om dömda eller misstänkta personer alltid skulle föranmälas till tillsynsmyndigheten. Lagrådet påpekade att den föreslagna bestämmelsen läst enligt sin ordalydelse innebar att anmälningsskyldighet förelåg så snart en polismyndighet exempelvis hämtade in uppgifter om brottsmisstankar ur misstankeregistret m.m. Lagrådet ansåg därför att paragrafen borde arbetas om så att anmälningsskyldigheten inte omfattade fler behandlingar än de som åsyftades. Regeringen, som instämmer i Lagrådets kritik, konstaterar att det i 41 § personuppgiftslagen finns ett bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter om att sådana automatiserade behandlingar som innebär särskilda risker för otillbörligt intrång i den personliga integriteten skall förhandsanmälas till tillsynsmyndigheten. Efter närmare övervägande anser regeringen att bestämmelsen om obligatorisk anmälningsskyldighet kan utgå ur lagförslaget. Erforderliga bestämmelser kan i stället meddelas i förordningsform med stöd av det nämnda bemyndigandet.
Motionen I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att register inte bör få upprättas av polisen vid sidan av de särskilda bestämmelserna. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 7).
Utskottets bedömning Utskottet konstaterar att det enligt personuppgiftslagen blir möjligt för polisen att på automatisk väg behandla personuppgifter. Personuppgiftslagens bestämmelser innebär att uppgifter endast får samlas in för uttryckligt angivna ändamål och sedan inte behandlas för något annat ändamål samt att uppgifterna inte får bevaras längre än nödvändigt. Regeringens förslag innebär vidare att det i polisdatalagen införs en allmän gallringsbestämmelse för uppgifter som behandlas automatiserat och som innebär att gallring skall ske när uppgifterna inte längre behövs för sitt ändamål. Regeringen anser att det utöver personuppgiftslagens bestämmelser och den allmänna gallringsregeln i polisdatalagen inte är nödvändigt att införa ytterligare bestämmelser om inrättandet av register. Utskottet delar denna bedömning. I likhet med regeringen vill utskottet dock erinra om att målsättningen ändock står fast att myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras i lag (se bet. 1990/91:KU11, rskr. 1990/91:160). Utskottet vill också framhålla att personuppgiftslagen innehåller ett bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter om att sådana automatiserade behandlingar som innebär särskilda risker för otillbörligt intrång i den personliga integriteten skall förhandsanmälas till tillsynsmyndigheten. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion 1997/98:Ju44 yrkande 7.
Kriminalunderrättelseverksamhet
Automatiserad behandling av personuppgifter
Regeringens förslag
Regeringen föreslår att polisen får möjlighet att under vissa förutsättningar i kriminalunderrättelseverksamhet utföra automatiserad behandling av person- uppgifter i särskilda undersökningar samt föra datoriserade kriminalunderrättelseregister. Enligt förslaget skall underrättelseverksamhet definieras som sådan polis- verksamhet som består i att samla in och bearbeta information för att klarlägga om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. Med kriminalunderrättelseverksamhet skall avses annan underrättelseverksamhet än den som bedrivs av Säkerhetspolisen. Regeringens förslag innebär att automatiserad behandling av personuppgifter i särskilda undersökningar eller kriminalunderrättelseregister får förekomma endast vid kriminalunderrättelseverksamhet som avser misstanke om allvarlig brottslighet. Med allvarlig brottslighet skall avses brottslighet för vilken är föreskrivet fängelse i två år eller längre. Regeringen föreslår att helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter tillåts om det finns anledning att anta att allvarlig brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och en särskild undersökning av underrättelsekaraktär har inletts. Regeringen föreslår vidare att alla uppgifter som är nödvändiga för ändamålet med den särskilda undersökningen skall få behandlas. Om uppgifter om en person som det inte finns någon misstanke mot behandlas skall uppgiften förses med en anteckning om detta förhållande. När det gäller kriminalunderrättelseregister föreslår regeringen att sådant register skall få användas för att ge underlag för särskilda undersökningar avseende allvarlig brottslig verksamhet samt för att underlätta tillgången till allmänna uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet. Enligt förslaget får uppgifter som kan hänföras till en enskild person föras in i ett kriminalunderrättelseregister endast om uppgifterna ger anledning att anta att allvarlig brottslighet utövats eller kan komma att utövas och den som avses med uppgifterna skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller komma att utöva den allvarliga brottsligheten. Därutöver föreslår regeringen att uppgifter om transportmedel eller om varor som kan antas ha samband med allvarlig brottslighet eller om hjälpmedel kan antas ha använts i samband med sådan verksamhet får registreras även om de kan hänföras till en person som det inte finns någon misstanke mot. En sådan uppgift skall förses med en anteckning om att det inte finns någon misstanke mot personen, s.k. indirekta personuppgifter.
Skälen för regeringens förslag I skälen för sitt förslag rörande kriminalunderrättelseverksamhet konstaterar regeringen att polisens verksamhet för att förebygga, upptäcka och beivra brott kan bedrivas inom ramen för en förundersökning enlig rättegångsbalkens regler, men kan också utgöra verksamhet som faller utanför en förundersökning. Den verksamhet som förekommer hos polisen innan förundersökningen inleds brukar benämnas kriminalunderrättelseverksamhet eller förspaning. Den innebär enligt regeringen i korthet att polisen samlar in och bearbetar uppgifter om personer som kan antas ägna sig åt brottslig verksamhet utan att det finns misstanke om något konkret brott. När det gäller förslaget att polisen nu skall få möjlighet till automatiserad behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet anför regeringen att den alltmer välorganiserade och gränsöverskridande brottsligheten gör det angeläget att polisen har tillgång till effektiva hjälpmedel för att brott skall kunna upptäckas och förhindras. En utbyggd underrättelseverksamhet och användning av modern informationsteknik är därför grundläggande för att verksamheten skall fungera. Vid utformandet av de regler som skall gälla för automatiserad behandling av personuppgifter måste integritetsfrågorna ställas i förgrunden. En utgångspunkt är härvid bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra stycket regeringsformen att en person i den utsträckning som föreskrivs i lag skall skyddas mot att den personliga integriteten kränks genom att uppgifter om honom eller henne registreras med hjälp av automatiserad databehandling. Regeringen konstaterar härvid att personuppgiftslagens bestämmelser i och för sig innebär att det - så länge de allmänna bestämmelserna för behandling av uppgifter är uppfyllda - skulle vara möjligt för polisen att behandla personuppgifter av underrättelsekaraktär automatiserat, såväl i särskilda undersökningar som i datoriserade register. Enligt regeringen innebär detta ofrånkomligen ett ökat intrång i den personliga integriteten i förhållande till vad som gäller i dag. Behovet av datorstöd i polisens underrättelseverksamhet måste därför noga vägas mot integritetsskyddsintresset. Regeringens uppfattning är därför att det behövs särskilda bestämmelser om automatiserad behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. För att minska risken för kränkningar av den personliga integriteten som en automatiserad behandling av uppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet kan innebära bör det enligt regeringen krävas att verksamheten bedrivs på en viss nivå. Användningen av datorstöd bör vidare förbehållas den allvarliga brottsligheten. Regeringen anser att det är av stor vikt att bestämmelserna utformas på ett sådant sätt att de kan accepteras av allmänheten som ett nödvändigt redskap i kampen mot den allvarligare brottsligheten. Regeringen anför att som en förutsättning för automatiserad behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet skall vara att en särskild undersökning har inletts. En ytterligare förutsättning bör vara att verksamheten är inriktad mot allvarlig brottslighet. Det bör enligt regeringen därför finnas anledning att anta att viss sådan brottslighet har utövats eller kan komma att utövas. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. Regeringen anser vidare att det bör göras skillnad mellan personer som är misstänkta för brottslighet och de som inte är det. Detta måste emellertid göras på ett sådant sätt att syftet med behandlingen inte går förlorat. En lämplig lösning enligt regeringen är att uppgifter om personer som själva inte är misstänkta för brottslighet förses med en anteckning om att de inte är misstänkta. På så sätt kan det integritetsintrång som den automatiserade behandlingen innebär för en icke misstänkt person begränsas utan att ändamålet med registret går förlorat. I sina skäl för inrättandet av kriminalunderrättelseregister anför regeringen att kriminalunderrättelseverksamhet inte enbart bedrivs i särskilda undersökningar. Genom iakttagelser, tips eller upplysningar samlar polisen oavbrutet in information som ger anledning att misstänka att brottslig verksamhet förekommer även om något konkret brott inte är känt och att grund för att inleda förundersökning således inte föreligger. Det internationella samarbetet på brottsbekämpningens område leder enligt regeringen också till att polisen får uppgifter från utländska polismyndigheter som tyder på att svenska medborgare ägnar sig åt brottslig verksamhet. Sådana uppgifter kan komma att få betydelse längre fram, när andra uppgifter tillkommit. Uppgifterna kan då tillsammans göra att det finns skäl att inleda en särskild undersökning. Regeringen anför att det därför är viktigt att sådan information kan tas till vara. Polisen har således behov av att få spara och lagra den information som inhämtats i underrättelseverksamhet i datoriserade underrättelseregister. Enligt regeringen måste polisens behov av sådana register anses väga tyngre än det intrång i den enskildes personliga integritet som en registrering innebär. Polisen bör därför få föra underrättelseregister i sin underrättelseverksamhet. Ett ändamål med kriminalunderrättelseregister bör enligt regeringen vara att utgöra underlag för beslut om inledande av särskilda undersökningar rörande allvarlig brottslig verksamhet. Liksom i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet bör enligt regeringen underrättelseregistret även få användas för att underlätta tillgången till allmänna uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet. Regeringen anför vidare att det ligger i sakens natur att ändamålsbestämmelser måste formuleras tämligen generellt. En allmänt hållen ändamålsbestämmelse förutsätter emellertid närmare bestämmelser om vilka uppgifter ett register skall få innehålla. Regeringen föreslår att lagen även skall innehålla bestämmelser om i vilka fall uppgifter får föras in i underrättelseregister samt vilka typer av uppgifter som får registreras. När det gäller frågan om i vilka fall registrering av personuppgifter bör få ske i kriminalunderrättelseregister måste man enligt regeringen beakta att det är fråga om uppgifter som är integritetskänsliga för den enskilde. För att syftet med registret inte skall bli alltför begränsat bör de poliser som har behov av uppgifterna i sitt arbete få tillgång till dem. Regeringen påpekar att det här rör sig om en betydligt vidare personkrets än de som bör få rätt att ta del av de uppgifter som behandlas i en särskild undersökning. Regeringen delar därför utredningens bedömning att det med hänsyn till den personliga integriteten bör uppställas krav på skälig misstanke om att en person har utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig verksamhet. Regeringen anser vidare att det bör vara möjligt att i vissa situationer registrera s.k. indirekta personuppgifter trots att det inte finns någon misstanke om brottslighet mot den person uppgifterna hänför sig till. Tullen får i sitt underrättelseregister föra in uppgifter om transportmedel eller varor som kan antas ha samband med allvarlig brottslig verksamhet eller om hjälpmedel som kan antas ha använts i sådan verksamhet. Enligt regeringen bör polisen ha motsvarande möjligheter. Detta stämmer också överens med vad som gäller enligt Europolkonventionen. Regeringen anför att det exempelvis kan vara så att det kommer fram omständigheter som gör att en person måste anses vara skäligen misstänkt för att utöva viss brottslig verksamhet och att den misstänkta personen färdats i en bil. Det måste enligt regeringens uppfattning vara möjligt att registrera bilens registreringsnummer, trots att den tillhör en person som i och för sig inte är misstänkt för brottslighet. En förutsättning för en sådan registrering bör enligt regeringen dock vara att uppgiften förses med en anteckning om att personen i fråga inte är misstänkt och att uppgiften är nödvändig för registrets ändamål.
Motionerna I motion 1997/98:Ju46 av Gun Hellsvik m.fl. (m) anförs att det är oacceptabelt att i en demokrati och rättsstat låta behovet av en effektiv brottsbekämpning överordnas den enskildes behov av integritetshänsyn. Enligt motionärerna bli detta resultatet om brottsbekämpande myndigheter ges rätt att i dataregister lagra personuppgifter som är känsliga från integritetssynpunkt utan att det föreligger någon som helst brottsmisstanke mot personen i fråga. Datalagring av personuppgifter bör inte ske om inte åtminstone lägsta graden av brottsmisstanke - anledning att anta - föreligger. Riksdagen bör besluta om ändring i regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 4). I motion 1997/98:Ju49 av Siw Persson m.fl. (fp) anförs att det för automatiserad behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet och kriminalunderrättelseregister måste föreligga en konkret misstanke om brott. Åtminstone måste den lägsta misstankegraden - ?anledning anta? - föreligga. Enligt motionärerna skall det vara förbjudet att behandla respektive föra in i registret uppgifter om en enskild person som det inte finns någon misstanke mot. Riksdagen bör besluta om en sådan ändring av förslaget till polisdatalag (yrkande 5). I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen avslår förslaget till 14 § första stycket 2 polisdatalagen (yrkande 8). Enligt motionärerna öppnar rekvisitet i lagtexten ?det finns anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas? för en i det närmaste obegränsad registrering. Motionärerna anser att det i praktiken kommer att bli nästan omöjligt att visa att polisen inte har haft anledning att anta att allvarlig brottslighet utövats eller kan komma att utövas. I samma motion anförs vidare att ändamålsbestämmelsen för kriminalunderrättelseregister saknar konkret innehåll. Vänsterpartiet anser att det är av avgörande betydelse för skyddet av den personliga integriteten att de bestämmelser som reglerar ändamålet med registren och vilka uppgifter registren får innehålla inte är för allmänt hållna. Ändamålet med registret har enligt motionärerna inte reglerats på ett acceptabelt sätt. Bestämmelsen måste omarbetas och preciseras. Riksdagen bör därför avslå förslaget till 17 § polisdatalagen (yrkande 9). I motion 1997/98:Ju47 av Görel Thurdin m.fl. (c) hemställs att riksdagen avslår 14 § andra stycket förslaget till polisdatalag. Centerpartiet anser att de föreslagna möjligheterna att registrera personuppgifter är alltför långtgående. Enligt motionärerna är det ett allvarlig ingrepp i den personliga integriteten om det ges möjlighet att registrera personer trots att det inte föreligger någon misstanke om brottslighet. I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (mp) yrkas att det införs en begränsning i 14 § förslaget till polisdatalag över den personkrets som får registreras (yrkande 14). Motionärerna anser att bestämmelsen är en uppenbar fara för rättssäkerheten. Genom att det inte tycks finnas någon begränsning för registrering av personer som inte är misstänkta för brott kan konsekvenserna bli mycket allvarliga. Det räcker inte med att själva registreringen förses med en särskild upplysning om att den ifrågavarande personen inte är misstänkt. I motion 1997/98:Ju42 av Birgitta Hambraeus (c) anförs att det inte bör vara tillåtet för polisen att registrera integritetskänsliga uppgifter för brottsoffer och vittnen på ett sådant sätt att de kan föras över till andra länder genom Europol och Schengen. Detta bör ges regeringen till känna.
Utskottets bedömning Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att det i polisens kriminalunderrättelseverksamhet blir möjligt att dels behandla personuppgifter på automatisk väg i särskilda undersökningar, dels föra ett ADB-baserat kriminalunderrättelseregister. Som regeringen anför innebär personuppgiftslagens bestämmelser i och för sig att det skulle vara möjligt för polisen att på automatisk väg behandla personuppgifter i underrättelseverksamheten, såväl i register som i övrigt. Utskottet anser dock, i likhet med regeringen, att integritetsskyddsaspekter gör det påkallat att införa särskilda bestämmelser om automatiserad behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. Utskottet delar härvid regeringens bedömning att det bör krävas att underrättelseverksamheten bedrivs på en viss nivå och att användningen av ADB-stöd bör förbehållas den allvarliga brottsligheten. Regeringens förslag innebär att som förutsättning för automatiserad behandling av personuppgifter bör gälla att det finns anledning att anta att allvarlig brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas. Därutöver skall en särskild undersökning av underrättelsekaraktär ha inletts. När det gäller förutsättningarna för att uppgifter om en enskild person skall kunna föras in i kriminalunderrättelseregister krävs enligt regeringens förslag, förutom att uppgifterna ger anledning att anta att allvarlig brottslighet utövats eller kan komma att utövas, att den som avses med uppgifterna skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller kan komma att utöva den allvarliga brotts- ligheten. Mot bakgrund av vad som anförs i motionerna 1997/98:Ju44, 1997/98: Ju46 och 1997/98:Ju49 kan utskottet härefter konstatera att kriminalunderrättelseverksamhet kännetecknas av att den bedrivs innan det finns någon misstanke om ett konkret brott, men väl misstanke om brottslighet. När det gäller automatiserad behandling av personuppgifter i såväl särskilda undersökningar som i kriminalunderrättelseregister krävs det enligt regeringens förslag att det finns anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas. Utskottet har inget att invända mot valet av misstankegrad och avstyrker motion 1997/98:Ju44 yrkande 8. Personuppgiftslagens grundläggande krav på behandling av personuppgifter innebär att endast de uppgifter som är nödvändiga för en särskild undersökning av underrättelsekaraktär får behandlas. Regeringens förslag innebär därutöver ingen begränsning för den automatiserade behandlingen av person-uppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. När det gäller förutsättningar för att i en särskild undersökning på automatisk väg behandla uppgifter om en person som det inte finns någon misstanke mot anser regeringen dock att särskilda regler bör gälla. En lämplig lösning enligt regeringen är att uppgifter om personer som själva inte är misstänkta för brottslighet förses med en anteckning om att de inte är misstänkta. Utskottet delar regeringens bedömning att integritetsintrånget på detta sätt kan begränsas och har således inget att invända mot den föreslagna ordningen. Förslaget innebär att uppgifter om t.ex. brottsoffer och vittnen kan komma att behandlas på automatisk väg i polisens underrättelseverksamhet. Med anledning av vad som anförs i motion 1997/98:Ju42 om överförande av sådana uppgifter till Europol och Schengen vill utskottet påpeka att ett utlämnande med stöd av förslaget till 7 § polisdatalagen torde endast bli aktuellt beträffande Europols analysregister. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna 1997/98:Ju42, 1997/98:Ju47, 1997/98:Ju48 yrkande 14 och 1997/98:Ju49 yrkande 5, delvis. För att uppgifter om en enskild person skall kunna föras in i ett kriminalunderrättelseregister krävs, förutom att det finns anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas, att personen i fråga skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller komma att utöva den allvarliga brottsligheten. Utskottet konstaterar att uppgifter som direkt hänför sig till en enskild person som inte är misstänkt för att ha utövat brottslig verksamhet således inte får föras in i ett kriminalunderrättelseregister. Regeringens förslag innebär emellertid att uppgifter som avser transportmedel eller varor som kan antas ha samband med allvarlig brottslighet eller hjälpmedel som kan ha använts i samband med sådan verksamhet får föras in i registret även om de kan hänföras till en person som det inte finns någon misstanke mot. Även en sådan uppgift, som indirekt kan hänföras till en person, skall förses med en anteckning om att det inte finns någon misstanke mot personen i fråga. Utskottet finner heller inte anledning att invända mot detta förslag. Enligt utskottets mening synes motion 1997/98:Ju46 yrkande 4, som rör frågan om registrering av icke misstänkta personer i kriminalunderrättelseregister, och motion 1997/98:Ju49 yrkande 5, som delvis behandlar denna fråga, vara i detta avseende tillgodosedda. I motion 1997/98:Ju44 anförs att den föreslagna ändamålsbestämmelsen för kriminalunderrättelseregister saknar konkret innehåll. Utskottet konstaterar att regeringen föreslår att ändamålet med ett sådant register skall vara att ge underlag för beslut om särskilda undersökningar samt att underlätta tillgången till allmänna uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet. Regeringen framhåller att det ligger i sakens natur att ändamålsbestämmelser ofta måste formuleras tämligen generellt. En förutsättning är därför att närmare bestämmelser ges om vilka uppgifter ett register får innehålla. Som framgått ovan innehåller regeringens förslag, utöver ändamålsbestämmelsen, närmare bestämmelser om vilka uppgifter som får ingå i ett kriminalunderrättelseregister. Utskottet utgår vidare från att regeringen noggrant kommer att följa den registreringsverksamhet inom polisen som den nya lagen kommer att ge upphov till. Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motion 1997/98:Ju44 yrkande 9.
Personuppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregister
Propositionen Regeringen föreslår att kriminalunderrättelseregister får föras av Rikspolisstyrelsen eller av en polismyndighet. Den myndighet som för registret är enligt förslaget personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i registret.
Motionen I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) föreslås att Rikspolisstyrelsen skall vara personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i register även hos polismyndighet (yrkande 16).
Utskottets bedömning Utskottet delar regeringens bedömning att den myndighet som för ett kriminalunderrättelseregister också bör vara personuppgiftsansvarig för registret. Motion 1997/98:Ju48 yrkande 16 avstyrks därmed.
Behovet av insyn och kontroll
Propositionen Regeringen bedömer att Justitieombudsmannens, Justitiekanslerns och Datainspektionens tillsyn är tillräcklig för att garantera att det inte förekommer någon otillåten behandling av uppgifter. I skälen för sitt förslag erinrar regeringen om att personuppgiftslagen innehåller särskilda bestämmelser om säkerhet vid behandlingen av personuppgifter. Lagen innehåller också vissa bestämmelser om tillsynsmyndighetens befogenheter. Personuppgiftslagens bestämmelser om säkerhet och tillsyn kommer enligt regeringen att gälla för såväl behandling av personuppgifter i särskilda undersökningar som för kriminalunderrättelseregister. Regeringen anför att de kontrollmöjligheter som finns genom den tillsyn som Datainspektionen, Justitieombudsmannen och Justitiekanslern utövar bör vara en fullgod garanti för att någon registrering av personuppgifter inte förekommer annat än när det är nödvändigt och ändamålsenligt. Regeringen har övervägt att även låta Registernämnden utöva tillsyn över kriminalunderrättelseregistren. Frågan om Registernämndens framtida uppgifter bör enligt regeringen dock utredas i ett större sammanhang. Regeringen kommer noga att följa utvecklingen av kriminalunderrättelseregistren och polisens behandling av uppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet.
Motionerna I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) föreslås att även Registernämnden skall utöva tillsyn över kriminalunderrättelseregistren (yrkande 18). I motion 1997/98:Ju43 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att den medborgerliga insynen i polisens register bör förstärkas genom att Registernämnden får en bred parlamentarisk sammansättning (yrkande 2).
Utskottets bedömning Utskottet konstaterar, liksom regeringen, att personuppgiftslagens bestämmelser om säkerhet och tillsyn kommer att vara tillämpliga för såväl behandling av personuppgifter i särskilda undersökningar som för kriminalunderrättelseregister. Den tillsyn som Datainspektionen därvid kommer att utöva och den tillsyn som Justitieombudsmannen och Justitiekanslern i övrigt utövar när det gäller polisens verksamhet innebär enligt regeringen en fullgod garanti för att någon otillbörlig registrering av personuppgifter inte kommer att förekomma. Utskottet delar denna bedömning. Motion 1997/98:Ju48 yrkande 18 avstyrks därför. När det gäller Registernämndens framtida uppgifter anser regeringen att denna fråga bör utredas i ett större sammanhang. Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen inte bör vidta någon åtgärd med anledning av vad som föreslås i motion 1997/98:Ju43 yrkande 2.
DNA-register
Bakgrund Europarådets ministerkommitté antog 1992 en rekommendation om användning av DNA-analys inom ramen för det straffrättsliga systemet. Rekommendationen gäller för insamlandet av prover för användning av DNA-analys i syfte att identifiera en misstänkt eller någon annan person inom ramen för utredande och beivrande av brott. I rekommendationen anges att prover som har tagits för DNA-analys och uppgifter som har erhållits från sådan analys inte får användas för något annat syfte. Prover som har tagits från levande personer för medicinskt bruk får enligt rekommendationen inte användas för utredande och beivrande av brott, annat än under förutsättningar som anges i lag. I rekommendationen anges vidare att prover för DNA-analys bara får tas under de förutsättningar som anges i lag.
Propositionen Regeringen föreslår att två register med uppgifter om DNA-analyser skall få inrättas. Det ena föreslås innehålla uppgifter om identifierade personer (DNA- registret) och det andra uppgifter som inte har kunnat hänföras till en viss person (spårregistret). Ändamålet med registren skall enligt förslaget vara att underlätta identifiering av personer i samband med utredning av brott. Regeringen föreslår att Rikspolisstyrelsen skall vara personuppgiftsansvarig. Enligt regeringens förslag skall DNA-registret innehålla uppgifter om resultatet av en DNA-analys som har gjorts under utredning av ett brott. Analysresultat skall få föras in i registret endast beträffande den som har dömts för ett allvarligt brott mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet eller för ett allvarligt allmänfarligt brott, som avses i 3, 4, 6, 8, 12 eller 17 kap. brottsbalken och det är fråga om ett brott på vilket det kan följa fängelse i mer än två år. Även den som dömts för försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till ett sådant brott skall kunna registreras. När det gäller spårregistret föreslår regeringen att det skall få innehålla uppgifter om resultatet av en DNA-analys som har gjorts under en utredning om ett brott och som inte kan hänföras till en viss person (spåranalyser). Uppgifterna skall endast få jämföras med andra spåranalyser, med uppgifter i DNA-registret och med resultatet från DNA-analys av en person som är misstänkt för brott. När det gäller DNA-registrets innehåll anför regeringen i skälen för sitt förslag att inte vilka brott som helst bör få föranleda registrering. Tvärtom bör registreringen begränsas med hänsyn till såväl brottets karaktär som till dess svårhetsgrad. Vad till en början gäller brottsyper som kan vara aktuella skall det för registrering enligt regeringen krävas att det är fråga om brott som erfarenhetsmässigt medför risk för återfall. Vid bedömningen bör också vägas in att DNA-tekniken kan ha större eller mindre betydelse för utredning av olika brottstyper. Vidare anför regeringen att det är framför allt i samband med brott mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet som det är angeläget att resultat av DNA-analys skall få registreras. Av intresse är enligt regeringen också en del brott som visserligen inte brukar betraktas som brott mot person i egentlig mening men som ändå har en sådan karaktär att det rent fysiskt kan komma att drabba många människor. Det är framför allt fråga om de s.k. allmänfarliga brotten enligt 13 kap. brottsbalken. Regeringen anför vidare att det vad avser kravet på brottets svårhetsgrad som förutsättning för registrering bör röra sig om brott som allmänt bedöms som allvarliga och som motsvarar Europarådets rekommendation att det skall vara fråga om ?serious offences?. Det kravet synes enligt regeringen bli uppfyllt om det på brottet kan följa fängelse i mer än två år. Därutöver konstaterar regeringen att tvåårsgränsen onekligen medför att bl.a. vissa mindre grova sexualbrott inte kommer att föranleda registrering. Regeringen anför att även om DNA-analys ofta kan få betydelse för utredningar om sexualbrott finns det enligt regeringens bedömning inte tillräckliga skäl att på just detta område göra avsteg från kravet på att det skall vara fråga om ett i lagens mening allvarligt brott för att analysresultat skall få registreras.
Motionerna I motion 1997/98:Ju46 av Gun Hellsvik m.fl. (m) anförs att Moderata samlingspartiet i och för sig delar regeringens uppfattning att Europarådets rekommendation skall respekteras. Enligt motionärernas mening hindrar det emellertid inte regeringen från att verka för att rekommendationen ändras så att även andra brott kommer att omfattas. Motionärerna anser att det är angeläget att även uppgifter om resultat av DNA-analys som har gjorts under polisens utredning av narkotikabrott och sexualbrott i en framtid kan registreras i DNA-registret. Mot denna bakgrund bör regeringen inom ramen för de forum som står till buds aktivt verka för att få till stånd en ändring av Europarådets rekommendation i syfte att fler brott skall kunna föranleda registrering i DNA-registret. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 5).
Utskottets bedömning Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att ett DNA-register nu inrättas. I 28 kap. 12 § rättegångsbalken anges förutsättningarna för att mot en persons vilja kunna utföra provtagning för DNA-analys. Bestämmelsen innebär att den som skäligen kan misstänkas för brott på vilket fängelse kan följa får kroppsbesiktigas för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning av brottet. Enligt utskottets mening kan det av integritetsskäl inte bli fråga om att registrera alla som har genomgått DNA-analys. Regeringens förslag innebär att analysresultat endast skall få föras in i registret beträffande den som har dömts för ett allvarligt brott mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet eller för ett allvarligt allmänfarligt brott och det är fråga om brott på vilket det kan följa fängelse i mer än två år. När det gäller brottets svårhetsgrad anför regeringen att det bör röra sig om brott som allmänt bedöms som allvarliga och som motsvarar Europarådets rekommendation att det skall vara fråga om ?serious offences?. Det kravet synes enligt regeringen bli uppfyllt om det på brottet kan följa fängelse i mer än två år. Utskottet delar denna bedömning. Utskottet anser således att regeringens förslag såväl när det gäller valet av brottstyp som kravet på brottets svårhetsgrad för avgränsning av registreringsmöjligheterna utgör en från integritetssynpunkt lämplig avvägning. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motion 1997/98:Ju46 yrkande 5.
Behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet
Tillämplig lag för behandlingen av personuppgifter
Propositionen Regeringen föreslår att den nya polisdatalagen skall gälla även för Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. Några särskilda bestämmelser om behandling av uppgifter i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet behövs enligt regeringen inte. I skälen för sitt förslag erinrar regeringen om att den, i likhet med Registerutredningen, har ansett det nödvändigt att - i förhållande till personuppgiftslagen - begränsa rätten att behandla personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. Utredningen har föreslagit att dessa begränsningar inte bör gälla för Säkerhetspolisen. Regeringen framhåller härvid att syftet med den verksamhet som Säkerhetspolisen bedriver är att skydda vår territoriella suveränitet och vårt nationella oberoende. Det gör det angeläget att Säkerhetspolisens handlingsmöjligheter i detta avseende inte begränsas i större utsträckning än vad som kan anses nödvändigt. Enligt regeringens mening ger härvid personuppgiftslagens bestämmelser ett tillräckligt skydd mot behandling inom Säkerhetspolisen utöver vad som kan anses berättigat med hänsyn till ändamålet med dess verksamhet. De särskilda bestämmelserna om behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet bör därför inte gälla Säkerhetspolisen. Det innebär att Säkerhetspolisen i sin underrättelseverksamhet får behandla personuppgifter under de förutsättningar som personuppgiftslagen anger. Regeringen anför vidare att det inom Säkerhetspolisen pågår förberedelse för övergång till ett system som medger en helt elektronisk ärendehantering. Om den samlade informationen i databaserna görs tillgänglig genom ett sökprogram skulle varje person som finns med i någon undersökning hos Säkerhetspolisen göras sökbar. Detta är enligt regeringen inte godtagbart ur integritetssynpunkt. Regeringen erinrar om personuppgiftslagens krav på att insamlingen av uppgifter skall ske på ett korrekt sätt och i enlighet med god sed och för särskilt uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att uppgifterna inte får användas för något annat ändamål än för vilket de samlades in. Dessa krav är avsedda att förebygga en felaktig tillämpning. Person- uppgiftslagen innehåller också bestämmelser om att lämpliga skyddsåtgärder måste vidtas. För att hindra att varje uppgift som behandlas hos Säkerhetspolisen skall göras sökbar föreslår regeringen att det skall finnas ett register, SÄPO- registret, som skall utformas som ingången till den samlade informationsmängden hos Säkerhetspolisen.
Motionen I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att det vid en närmare analys kan konstateras att det saknas konkret innehåll i personuppgiftslagens krav på behandling av personuppgifter. Det måste enligt motionärerna finnas bestämmelser som reglerar Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 10).
Utskottets bedömning Utskottet konstaterar att regeringens uppfattning är att den begränsning som föreslås gälla för behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet i förhållande till personuppgiftslagen inte bör gälla för Säkerhetspolisen. Skälet till detta är enligt regeringen att syftet med Säkerhetspolisens verksamhet är att skydda vår territoriella suveränitet och vårt nationella oberoende. Säkerhetspolisens handlingsmöjligheter bör därför inte begränsas i större utsträckning än vad som är nödvändigt. Enligt regeringen ger person- uppgiftslagens bestämmelser ett tillräckligt skydd för den enskilde vid Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. De särskilda bestämmelserna om behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet bör därför inte gälla Säkerhetspolisen. Utskottet har inget att invända mot regeringens förslag och avstyrker motion 1997/98:Ju44 yrkande 10. Utskottet vill härvid framhålla att regeringens förslag innebär att Säkerhetspolisen i sin underrättelseverksamhet får behandla personuppgifter under de förutsättningar som såväl personuppgiftslagen som polisdatalagen anger. Polisdatalagens bestämmelse om behandling av känsliga personuppgifter, som innebär ett undantag från det principiella förbudet mot behandling av känsliga uppgifter i personuppgiftslagen, blir t.ex. tillämplig för Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet.
SÄPO-registret
Propositionen Regeringens förslag innebär att SÄPO-registret lagregleras. Ändamålet med registret och förutsättningarna för registrering skall enligt förslaget framgå av polisdatalagen. SÄPO-registret skall utgöra ingången till den samlade per- sonuppgiftshanteringen hos Säkerhetspolisen. De öppna samt de hemliga föreskrifterna för registret kan därmed upphävas. Enligt förslaget skall SÄPO-registret få innehålla uppgifter som kan hänföras till en enskild person endast 1. om den uppgifterna gäller kan misstänkas för att ha utövat eller kan komma att utöva brottslig verksamhet som innefattar hot mot rikets säkerhet eller terrorism, 2. om personen har undergått registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627) eller 3. om det med hänsyn till registrets ändamål annars finns skäl till det. Regeringen föreslås få meddela föreskrifter om vilka personuppgifter som får registreras. När det gäller innehållet i SÄPO-registret anför regeringen att en lägre grad av misstanke bör gälla för registreringen i SÄPO-registret än i kriminal- underrättelseregister med hänsyn till den verksamhet som Säkerhetspolisen bedriver. Den misstankegrad som skall gälla för att en person skall få registreras bör enligt regeringen, för att beteckna en lägre misstankegrad än ?skälig misstanke?, därför bestämmas till att personen kan misstänkas för brottslig verksamhet. Därutöver anför regeringen i fråga om registrering på grund av särskilda skäl att det för Säkerhetspolisens verksamhet finns behov av att kunna registrera personer även i andra fall än i samband med anknytning till brottslig verksamhet eller registerkontroll. Det kan enligt regeringen t.ex. vara fråga om personer som har samband med någon som registreras enligt de grunder som tidigare nämnts. Det finns också ett behov av att samla information om personer som kan bli utsatta för hot av olika slag eller som i känsliga verksamheter kan bli föremål för närmanden från främmande underrättelsetjänster. För att kunna bedriva ett effektivt förebyggande arbete har Säkerhetspolisen behov av att kunna kartlägga vad som skulle utvecklas till t.ex. hot eller värvningsförsök. Regeringen anför vidare att det för att avslöja samband mellan personer som flyttar in i vårt land efter att ha deltagit i oppositionell verksamhet i hemlandet kan vara av stor betydelse att registrera vissa personer utan att objektiv grund för brottsmisstanke föreligger. Enligt regeringen kan det i vissa fall också finnas anledning att registrera kontakter med främmande beskickningar. Regeringen anser att om det med hänsyn till registrets ändamål finns särskilda skäl bör registrering därför också få ske i andra fall än de som tidigare nämnts. Regeringen konstaterar att en sådan bestämmelse ger Säkerhetspolisen tämligen vida ramar att registrera uppgifter. Regeringen anser dock att det med hänsyn till Registernämndens uppgift att kontrollera Säkerhetspolisens registrering av uppgifter i registret finns tillfredsställande möjligheter till insyn i och kontroll av registret. Regeringen erinrar vidare om sitt förslag att regeringen bör bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om vilka personer som får registreras. Sådana föreskrifter kan gälla de närmare förutsättningarna för registrering av dem som har varit föremål för registerkontroll. Enligt regeringen kan sådana föreskrifter också, om det visar sig nödvändigt, avse en precisering av vad som avses med särskilda skäl.
Motionen I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs när det gäller SÄPO- registrets innehåll att misstankegraden ?kan misstänkas? är synnerligen låg och knappast kan innebära någon egentlig restriktion för registrering. Motionärerna är vidare kritiska mot bestämmelsen om att registrering skall få ske om det med hänsyn till registrets ändamål annars finns särskilda skäl. Enligt motionärerna är grunderna för registrering i registret alldeles för omfattande och oprecisa. Riksdagen bör därför avslå förslaget till 33 § polisdatalagen (yrkande 11).
Utskottets bedömning Utskottet konstaterar att syftet med Säkerhetspolisens verksamhet är att skydda vår territoriella suveränitet och vårt nationella oberoende. Med hänsyn härtill är det, såsom regeringen framhåller, befogat att kräva en lägre grad av brottsmisstanke som grund för registrering i SÄPO-registret av uppgifter som hänför sig till en enskild person. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag att registrering får ske om den person som uppgifterna gäller kan misstänkas för att ha utövat eller kan komma att utöva brottslig verksamhet som innefattar hot mot rikets säkerhet eller rasism. Motion 1997/98:Ju44 yrkande 11 avstyrks därmed i denna del. Mot bakgrund av det särskilda syftet med SÄPO:s verksamhet har utskottet vidare förståelse för regeringens förslag att registrering i SÄPO-registret skall få förekomma även i andra fall än i samband med brottslig verksamhet och registerkontroll, om det med hänsyn till registrets ändamål föreligger särskilda skäl för en sådan registrering. Som regeringen påpekar innebär förslaget en tämligen vidsträckt möjlighet för Säkerhetspolisen att registrera. Utskottet utgår härvid från att regeringen noggrant kommer att följa det arbete med kontroll av registreringarna som Registernämnden skall utöva. Därutöver vill utskottet erinra om förslaget om ett bemyndigande för regeringen att meddela närmare föreskrifter om vilka personuppgifter som får registreras. Enligt regeringen kan sådana föreskrifter, om det visar sig nödvändigt, avse en precisering av vad som avses med särskilda skäl. Utskottet utgår härvid från att förslaget om ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter avser öppna och ej sekretessbelagda föreskrifter. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motion 1997/98:Ju44 yrkande 11 även i denna del.
Gemensamma frågor
Normgivning
Motionerna I motion 199798:Ju49 av Siw Persson m.fl. (fp) anförs att de bemyndiganden som regeringen föreslår i de nu aktuella registerlagarna är alltför långtgående och oprecisa. Med hänsyn till att det här är fråga om reglering av uppgifter som rör den personliga integriteten anser motionärerna att det ligger nära till hands att den närmare regleringen skall ske i lagform. Det är också i regeringsformens anda att skyddet för den personliga integriteten närmare anges i lag. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 7). I samma motion anförs vidare att gallringsbestämmelser i polisregisterlagar skall ges i lagform (yrkande 5, delvis). I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) föreslås avslag på flera förslag till bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter. Det gäller till dels förslaget om att regeringen skall få meddela föreskrifter om att uppgifter som behandlas enligt polisdatalagen får lämnas ut i andra fall än som sägs i 6 och 7 §§ förslaget till polisdatalag. Enligt motionärerna skall utlämnandet av uppgifter uteslutande regleras genom lag (yrkande 9). Motionärerna har också motsatt sig regeringens förslag om undantag från vissa gallringsbestämmelser som innebär att regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål. Det gäller den allmänna gallringsregeln i 13 § andra stycket förslaget till polisdatalag (yrkande 13), gallringsregeln i 16 § samma lag om personuppgifter som behandlas i kriminalunderrättelseverksamhet (yrkande 15), regeln i 21 § samma lag om gallring ur kriminalunderrättelseregister (yrkande 17) samt regeln i 35 § samma lag om gallring ur SÄPO-registret (yrkande 19). Enligt motionärerna bör bestämmelserna i samtliga dessa fall meddelas genom lag.
Bakgrund Det grundläggande skyddet för den enskildes personliga integritet återfinns i regeringsformen (RF). I 1 kap. 2 § tredje stycket RF anges att det allmänna skall värna den enskildes privatliv och familjeliv. En särskild bestämmelse om den personliga integriteten och automatisk databehandling finns i 2 kap. 3 § andra stycket RF. Enligt denna bestämmelse skall varje medborgare i den utsträckning som närmare anges i lag skyddas mot att hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling. Bestämmelsen har inte ansetts hindra att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ges behörighet att närmare precisera och konkretisera en sådan skyddsreglering. I 8 kap. 3 § RF anges att föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag. Av 8 kap. 7 § RF framgår att regeringen utan hinder av 3 § efter bemyndigande i lag genom förordning kan meddela föreskrifter om annat än skatt om föreskrifterna avser bl.a. skydd för personlig integritet vid registrering av uppgifter med hjälp av automatisk databehandling (punkt 8). Riksdagen har nyligen beslutat att sistnämnda delegationsgrund skall utsträckas till att avse skydd för personlig integritet vid all behandling av personuppgifter (prop. 1997/98:44, bet. 1997/98:KU18, prot. 1997/98:91).
Utskottets bedömning Utskottet konstaterar att regeringens förslag avseende såväl lagen om belastningsregister och lagen om misstankeregister som polisdatalagen innehåller bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter på det aktuella lagstiftningsområdet. Enligt utskottets mening avser de aktuella bemyndigandena inte sådana föreskrifter som enligt normgivningsbestämmelserna i 8 kap. regeringsformen skall meddelas i form av lag. Utskottet anser inte heller att bestämmelsen i 2 kap. 3 § RF eller målsättningen att myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras i lag (se bet. 1990/91:KU11, rskr. 1990/91:160) utgör hinder mot att bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter på det aktuella området. Från konstitutionell synpunkt finns det således inget hinder mot att ge regeringen dessa bemyndiganden. Utskottet finner det i stället lämpligt att viss normgivningskompetens delegeras, bl.a. med tanke på de nu aktuella lagarnas överskådlighet. Utskottet har således inget att invända emot att regeringen ges vissa bemyndiganden att meddela närmare föreskrifter på det aktuella lagstiftningsområdet. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motionerna 1997/98:Ju48 yrkandena 9, 13, 15, 17 och 19 samt 1997/98:Ju49 yrkande 5, delvis, och yrkande 7.
Gallringsbestämmelser i polisregisterlagar
Motionen I motion 1997/98:Ju49 av Siw Persson m.fl. (fp) anförs att man bör ha tidsbestämda gallringsbestämmelser i polisens register. Huvudregeln bör enligt motionärerna vara att uppgifter inte får bevaras längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Huvudregeln kan sedan kompletteras med en maximigräns i varje enskilt fall (yrkande 6, delvis).
Propositionen När det gäller belastningsregistret föreslår regeringen att uppgifter i registret skall gallras när förutsättningarna för registrering inte längre föreligger, t.ex. om den registrerade frikänns efter överklagande eller ordningsbot undanröjs. Vid frikännande dom skall uppgifter om domen enligt förslaget gallras bort direkt. Uppgifter i registret föreslås vidare gallras när en viss tid förflutit, i regel tio år. I fråga om misstankeregistret föreslår regeringen att uppgifter i registret skall gallras om en förundersökning har avslutats utan att åtal har väckts med anledning av misstanken, om åtal har lagts ned, om dom eller beslut har vunnit laga kraft eller om en begäran om utlämning har avgjorts. Beträffande gallring av uppgifter som behandlas enligt polisdatalagen föreslår regeringen att uppgifter som behandlas i en förundersökning arkiveras på samma sätt som motsvarande uppgifter i en manuell förundersökning. Andra uppgifter som behandlas skall gallras när det inte längre behövs för sitt ändamål. Enligt förslaget skall för de register som regleras i polisdatalagen anges en särskild gallringstid. Regeringen föreslås dock få föreskriva att uppgifter som behandlas får bevaras för historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål. Regeringen föreslår att uppgifter i kriminalunderrättelseregister skall gallras senast tre år efter det att en uppgift om personen som kan föranleda registrering sista gången infördes. Om det dessförinnan har inletts en särskild undersökning av underrättelseverksamhet får uppgifterna stå kvar tills undersökningen har avslutats. När det gäller DNA-registret föreslår regeringen att gallring av uppgifter skall ske när de inte längre behövs och senast när samtliga uppgifter om den registrerade har gallrats ur det allmänna belastningsregistret. Uppgifter i spårregistret föreslås gallras när de inte längre behövs och senast 30 år efter registreringen. Regeringen föreslår beträffande fingeravtrycks- och signalementsregistret regler som innebär att uppgifter om en misstänkt person skall gallras när förundersökning eller åtal mot personen läggs ned eller när åtal ogillas. Enligt förslaget skall uppgifter dock undantagsvis kunna bevaras även sedan en förundersökning har lagts ned. Regeringen föreslår härvid regler som motsvarar bestämmelserna om behandling av uppgifter vid kvarstående brottsmisstanke. Om den registrerade döms skall uppgifterna gallras senast vid den tidpunkt då uppgifter gallras ur belastningsregistret. Vidare föreslås regeringen får meddela föreskrifter om gallring av uppgifter om den som har lämnat fingeravtryck enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Därutöver föreslår regeringen att uppgifter i SÄPO-registret som huvudregel skall gallras senast tio år efter det att en uppgift som kan föranleda registrering infördes. Om det finns särskilda skäl får dock uppgifterna stå kvar under längre tid. Gallring skall då ske enligt den allmänna gallringsregeln i polisdatalagen.
Utskottets bedömning Utskottet konstaterar att regeringens förslag när det gäller gallring ur belastningsregistret innebär att uppgifter skall gallras när förutsättningar för registrering inte längre föreligger, t.ex. om den registrerade frikänns efter överklagande. Regeringens förslag innebär vidare att uppgifter skall gallras när viss tid har förflutit, i regel t.ex. tio år. I fråga om misstankeregistret föreslår regeringen en bestämmelse som anger i vilka situationer gallring skall ske, t.ex. om en förundersökning har avslutats utan att åtal har väckts. När det gäller automatiserad behandling av personuppgifter enligt polisdatalagen föreslår regeringen en allmän gallringsregel som innebär att uppgifter skall gallras när de inte längre behövs för sitt ändamål. Detta gäller dock inte uppgifter i en förundersökning, vilka skall arkiveras. För de register som regleras i polisdatalagen föreslår regeringen dock att gallring skall ske efter särskilda gallringstider. Enligt förslaget skall som huvudregel uppgifter i t.ex. kriminalunderrättelseregister gallras senast efter tre år och uppgifter i SÄPO-registret efter tio år. Enligt utskottets mening har regeringens förslag om gallring ur de föreslagna registren utformats med utgångspunkt i att uppgifter inte får bevaras i registren längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registreringen. Motion 1997/98:Ju49 yrkande 6 synes så till vida vara tillgodosedd. Enligt utskottets mening innebär regeringens förslag vidare att en särskild gallringstid fastställs för de register där en sådan regel kan anses ändamålsenlig. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motion 1997/98:Ju49 yrkande 5 (delvis).
Stockholm den 28 april 1998
På konstitutionsutskottets vägnar
Bo Könberg
I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Margitta Edgren (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m).
Avvikande meningar
1. Avslag på propositionen Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Reformbehovet bort ha följande lydelse: Utskottet vill framhålla att en ny lagstiftning på polisregisterområdet kräver att en ytterst noggrann avvägning görs mellan motstridiga intressen i syfte att värna respekten för den enskildes integritet. Vad som hittills har blivit känt om den otillbörliga registrering som har förekommit hos Säkerhetspolisen och effekterna av denna registrering ger enligt utskottets mening vid handen att stor möda måste läggas ned på att den lagstiftning som nu skall utformas inte ger utrymme för liknande övergrepp i framtiden. Utskottet anser att regeringens avvägningar i den föreslagna lagstiftningen kännetecknas av att hänsyn till effektivitetskrav och en önskan att mönstergillt kunna uppfylla Sveriges åtaganden i Europol och Schengensamarbetet har fått väga alltför tungt i förhållande till den enskildes rättmätiga krav på rimlig hänsyn till personlig integritet. Enligt utskottets mening måste hela lagstiftningen arbetas om i syfte att uppnå en bättre balans i förhållande till integritetsaspekterna för den enskilde. Utskottet anser därför, i likhet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju44 yrkande 1, att propositionen bör avslås.
2. Sekretesstidens längd Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Sekretess som börjar med ?Utskottet ser? och slutar med ?40 år? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att skaderisken för sekretessbelagda uppgifter i regel minskar med tiden. Uppgifternas ålder måste därför beaktas vid bedömningen av om det föreligger en risk att lämna ut uppgifterna. Utskottet ser således med tillfredsställelse på att regeringen nu föreslår en begränsning i tiden för sekretess i polisregister. Enligt utskottets mening är det dock tillräckligt om sekretess för uppgifter i polisregister och i andra register med uppgifter om brott gäller i 50 år. Utskottet tillstyrker därför motion 1997/98:Ju48 yrkande 2. Utskottet anser vidare, i likhet med vad som anförs i nämnda motions yrkande 3, att förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet bör gälla i 50 år. Motionen tillstyrks därför också i denna del.
3. Sekretess för uppgifter i underrättelseverksamhet Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Sekretess som börjar med ?Mot bakgrund? och slutar med ?denna del? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att den omständigheten att absolut sekretess inte längre skall gälla för flertalet av polisens register inte utgör tillräckligt skäl för att förlänga sekretesstiden för uppgifter i Säkerhetspolisens och den öppna polisens underrättelseverksamhet. Såsom anförs i motion 1997/98:Ju44 yrkande 2 bör regeringens förslag i denna del därför avslås. Utskottet kan vidare konstatera att den absoluta sekretess som för närvarande råder för uppgifter i polisregister visserligen har en indirekt betydelse för såväl Säkerhetspolisens som den öppna polisens underrättelseverksamhet. Detta utgör dock enligt utskottets mening inte ett tillräckligt skäl att nu skärpa sekretessen till att gälla med ett omvänt skaderekvisit. Utskottet delar således uppfattningen i motion 1997/98:Ju44 yrkande 3 att ett rakt skaderekvisit även fortsättningsvis bör gälla.
4. Den enskildes insyn i polisens personuppgiftshantering Bo Könberg (fp), Margitta Edgren (fp) och Birgitta Hambraeus (c) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Sekretess som börjar med ?Där- utöver konstaterar? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det föreligger ett behov av att förstärka medborgarnas kontroll över polisens personuppgiftshantering. Enligt utskottets mening är den enskildes rätt att ta del av uppgifter om sig själv, såsom anförs i motion 1997/98:Ju49 yrkande 3, särskilt viktig i de fall den enskilde drabbas negativt på grund av felaktiga uppgifter. Regeringens förslag att absolut sekretess inte längre skall gälla för uppgifter i polisens register innebär visserligen en något större insyn för den enskilde i polisens personuppgiftshantering. Utskottet anser dock att regeringens förslag inte är tillräckligt. Enligt utskottets mening borde skaderekvisit ställas upp i förhållande till den enskilde själv endast om det föreligger synnerliga skäl. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
5. Belastningsregistrets innehåll Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Belastningsregistrets innehåll bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening saknas det anledning att göra skillnad på ett meddelat näringsförbud och ett besöksförbud när det gäller registrering av uppgifter i belastningsregistret. Utskottet anser därför, i likhet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju48 yrkande 4, att uppgift om ett meddelat näringsförbud skall registreras i belastningsregistret. Registrerade uppgifter om näringsförbud bör därefter rapporteras till Patent- och registreringsverket för införande i näringsförbudsregistret. Motionen tillstyrks således i denna del.
6. Misstankeregistrets innehåll Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Misstankeregistrets innehåll bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det är av stor betydelse för brottsbekämpningen, inte minst för närpolisens kartläggning av brott, att även brott som begås av minderåriga kan omfattas av polisens misstankeregister. En sådan möjlighet till registrering skulle enligt utskottets mening ge polisen och andra rättsvårdande myndigheter en betydligt klarare bild av den gripne och den situation som han befinner sig i. Utskottet vill också framhålla att en sådan registrering skulle möjliggöra en mer rättvisande statistik över brott som begås av barn under 15 år. Utskottet anser därför, i enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju46 yrkande 1, att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till en sådan ändring som möjliggör registrering av personer under 15 år som skäligen kan misstänkas för brott.
7. Utlämnande av uppgifter till utländsk myndighet av uppgifter ur belastningsregistret och misstankeregistret Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Utlämnande av uppgifter ur belastningsregistret och misstankeregistret bort ha följande lydelse: När det gäller regeringens förslag om utlämnande av uppgifter ur belastningsregistret och misstankeregistret till utländsk myndighet vill utskottet framhålla att skyddet för den enskildes integritet i samband med utbyte av uppgifter inom Europol och Schengen kan befaras vara undermåligt. Härvid kan noteras att Europol inte är bundet av Europarådets konvention om dataskydd, utan det sägs endast i Europolkonventionen att hänsyn skall tas till Europarådskonventionen. Enligt utskottets mening saknas vidare i Europolkonventionen garantier för nivån på dataskyddet i tredje land som tar emot uppgifter från Europol. Det kan också konstateras att den myndighet som inom Europol skall ha tillsyn över att lagring, behandling och användning av personuppgifter inte strider mot konventionen eller mot enskildas rätt i huvudsak saknar maktbefogenheter. Utskottet finner också anledning att framföra farhågor när det gäller skyddet för den enskildes integritet i Schengensamarbetet. Härvid kan nämnas att datasäkerheten inom Schengen inte synes vara betryggande. Mot denna bakgrund finner utskottet, i likhet med vad som föreslås i motion 1997/98:Ju44 yrkandena 4 och 5, att regeringens förslag om utlämnande av uppgifter ur belastningsregistret och misstankeregistret till utländska myndigheter bör avslås.
8. Avslag på förslaget till polisdatalag Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Allmänna bestämmelser i polisdatalagen som börjar med ?Utskottet tillstyrker? och slutar med ?och 6? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det behövs mycket klara och entydiga bestämmelser om automatiserad behandling av personuppgifter för att förhindra kränkningar av den personliga integriteten och för att förhindra missbruk av registrerade uppgifter. Enligt utskottets mening är regeringens förslag till polisdatalag inte tillfredsställande i detta avseende. Utskottet anser att det också finns grundläggande brister i de bestämmelser som reglerar vilka personer som får föras in i registren. Förslaget ger möjlighet till registrering av en alltför vid krets av personer, särskilt med tanke på att auomatiserad behandling av uppgifter som rör personer som inte är misstänkta för brott möjliggörs. Enligt utskottets mening är förslaget till polisdatalag inte heller tillfredsställande när det gäller bestämmelserna om gallring. Utskottet finner också anledning att rikta kritik mot förslaget om utlämnande av uppgifter till utländsk myndighet, som bl.a. kommer att möjliggöra ett sådant utlämnande till Europol. Sammanfattningsvis finner utskottet, i likhet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju48 yrkandena 5 och 6, att regeringens förslag kännetecknas av att regeringen vill prioritera polisens registerverksamhet framför skyddet av den personliga integriteten. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag till polisdatalag och tillstyrker den nämnda motionen i aktuella delar.
9. Gallring av uppgift om kvarstående brottsmisstankar Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Birgitta Hambraeus (c) och Margitta Edgren (fp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Kvarstående brottsmisstankar som börjar med ?Utskottet tillstyrker? och slutar med ?aktuella delar? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening får det anses orimligt från rättssäkerhetssynpunkt att införa en ordning som den regeringen nu föreslår utan att införa en specifik gallringsbestämmelse. Utskottet anser att uppgifter om kvarstående brottsmisstankar bör gallras om det inte inom en förhållandevis kort tid har kommit fram sådana nya uppgifter att förundersökningen kan tas upp på nytt. Utskottet finner härvid att gallring bör ske efter ett år om grund för brottsmisstanke inte längre föreligger. Riksdagen bör därför, i enlighet med vad som föreslås i motion 1997/98:Ju46 yrkande 4, hos regeringen begära förslag till en sådan gallringsbestämmelse.
10. Kvarstående brottsmisstankar Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Kvarstående brottsmisstankar bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör den enskilde få underrättelse om att uppgifter om kvarstående brottsmisstanke rörande honom eller henne behandlas såväl i det fallet när en förundersökning har lagts ned som när åtal mot personen i fråga har lagts ned eller ogillats. Utskottet tillstyrker således motion 1997/98: Ju48 yrkandena 10 och 11. Vidare anser utskottet att uppgifter om kvarstående brottsmisstankar, i likhet med vad som anförs i nämnda motion yrkande 12, skall gallras sex månader efter nedlagt åtal eller lagakraftvunnen dom om att personen i fråga har frikänts. Utskottet tillstyrker således motionen även i denna del.
11. Andra register Bo Könberg (fp), Margitta Edgren (fp), Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Andra register bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att regeringen inte föreslår några bestämmelser som hindrar polisen att upprätta register vid sidan av de register som regleras i den nu föreslagna lagstiftningen. Enligt utskottets mening bör, i likhet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju44 yrkande 7, polisen inte få upprätta register vid sidan av de register som regleras enligt särskilda bestämmelser. Utskottet tillstyrker därför motionen i denna del.
12. Kriminalunderrättelseverksamhet Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Kriminalunderrättelseverksamhet och under rubriken Automatiserad behandling av personuppgifter som börjar med ?Mot bakgrund? och slutar med ?yrkande 8? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att det som en förutsättning för automatiserad behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet skall gälla att det finns anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas. Såsom anförs i motion 1997/98:Ju44 yrkande 8 öppnar enligt utskottets mening detta rekvisit - anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas - för en i det närmaste obegränsad registrering. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det kommer att bli nästan omöjligt att visa att polisen inte har haft anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag till 14 § första stycket 2 polisdatalagen och tillstyrker nämnda motion i aktuell del.
13. Automatiserad behandling av uppgifter om icke misstänkta personer i kriminalunderrättelseverksamhet Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Birgitta Hambraeus (c), Margitta Edgren (fp) och Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Kriminalunderrättelseverksamhet och under rubriken Automatiserad behandling av personuppgifter som börjar med ?Personuppgiftslagens grundläggande? och slutar med ?yrkande 5, delvis? bort ha följande lydelse: När det gäller förutsättningar för att automatiserat behandla uppgifter om en person som det inte finns någon misstanke mot anser regeringen att särskilda regler bör gälla. En lämplig lösning är enligt regeringen att uppgifter om personer som själva inte är misstänkta för brottslighet förses med en anteckning om att de inte är misstänkta. Enligt utskottets mening kan detta inte anses som någon tillfredsställande ordning. Utskottet anser att en automatiserad behandling i kriminalunderrättelseverksamhet av uppgifter om personer som inte är misstänkta för något brott, t.ex. brottsoffer och vittnen, är ett så allvarligt ingrepp i den personliga integriteten att en sådan behandling inte bör få förekomma. Enligt utskottets mening skall det framgå av den aktuella lagtexten att möjligheterna att automatiskt behandla personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet har denna begränsning. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag i denna del och instämmer med motionerna 1997/98:Ju42, 1997/98:Ju47, 1997/98:Ju48 yrkande 14 och 1997/98:Ju49 yrkande 5, delvis. Vad utskottet nu anfört innebär att uppgifter om ej misstänkta personer inte kan lämnas ut till en utländsk myndighet genom automatisk databehandling.
14. Ändamålet med kriminalunderrättelseregister Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Kriminalunderrättelseverksamhet och under rubriken Automatiserad behandling av personuppgifter som börjar med ?I motion? och slutar med ?yrkande 9? bort har följande lydelse: När det gäller förutsättningarna för att föra kriminalunderrättelseregister anser utskottet att regeringens förslag till ändamålsbestämmelse för sådant register saknar konkret innehåll. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju44 yrkande 9, att det är av avgörande betydelse för skyddet av den personliga integriteten att de bestämmelser som reglerar ändamålet med registren och vilka uppgifter registren får innehålla inte är för allmänt hållna. Enligt utskottets mening har ändamålet med kriminalunderrättelsregister inte reglerats på ett acceptabelt sätt. Bestämmelsen måste därför omarbetas och preciseras. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag till 17 § polisdatalagen och tillstyrker den nämnda motionen i aktuell del.
15. Personuppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregister Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Kriminalunderrättelseverksamhet och under rubriken Personuppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregister bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör, i likhet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju48 yrkande 16, Rikspolisstyrelsen vara personuppgiftsansvarig även för de register som får föras av en polismyndighet. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag i denna del och tillstyrker motionen.
16. Behovet av insyn och kontroll Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Kriminalunderrättelseverksamhet och under rubriken Behovet av insyn och kontroll bort ha följande lydelse: Utskottet delar inte regeringens bedömning att de kontrollmöjligheter över kriminalunderrättelseregistren som kommer att finnas genom den tillsyn som utövas av Datainspektionen, Justitieombudsmannen och Justitiekanslern utgör en fullgod garanti för att otillbörlig registrering inte kommer att förekomma. Enligt utskottets mening bör därför Registernämnden, såsom anförs i motion 1997/98:Ju48 yrkande 18, också utöva tillsyn över registren. Utskottet tillstyrker därför motionens förslag i denna del.
17. DNA-register Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet DNA-register bort ha följande lydelse: Utskottet delar regeringens uppfattning att Europarådets rekommendation skall respekteras när nu ett DNA-register inrättas. Enligt utskottets mening är det dock angeläget att även uppgifter om resultat av DNA-analys som har gjorts under en polisutredning rörande narkotikabrott och sexualbrott i framtiden skall kunna registreras i DNA-registret. Utskottet anser därför, i likhet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju46 yrkande 5, att regeringen aktivt bör verka för att Europarådsrekommendationen ändras så att fler brottstyper än vad som nu är fallet kan föranleda registrering i DNA-register. Utskottet tillstyrker därför motionen i denna del.
18. Tillämplig lag för behandling av personuppgifter hos Säkerhetspolisen Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet och under rubriken Tillämplig lag för behandlingen av personuppgifter bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att Säkerhetspolisen i sin underrättelseverksamhet kommer att få behandla personuppgifter i enlighet med de krav som uppställs i personuppgiftslagen och den föreslagna polisdatalagen. Enligt utskottets mening kommer aktuella bestämmelser att innebära att några konkreta krav inte kommer att ställas på Säkerhetspolisens personuppgiftshantering i underrättelseverksamheten. Utskottet anser därför, i likhet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju44 yrkande 10, att det måste finnas särskilda bestämmelser som reglerar Säkerhetspolisens möjligheter att behandla personuppgifter. Utskottet tillstyrker därför motionen i aktuell del och anser att regeringen bör ges till känna vad utskottet nu anfört.
19. SÄPO-registret Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet och under rubriken SÄPO-registret bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att det som en förutsättning för registrering i SÄPO-registret av uppgifter som kan hänföras till en enskild person bl.a. skall gälla att den som uppgifterna avser kan misstänkas för att ha utövat eller kan komma att utöva brottslig verksamhet som innefattar brott mot rikets säkerhet eller terrorism. Enligt utskottets mening utgör, såsom anförs i motion 1997/98:Ju44, misstankegraden ?kan misstänkas? en alltför låg grad av misstanke. Det kan befaras att regeringens förslag kommer att innebära att någon egentlig restriktion för registrering i samband med brottslig verksamhet inte föreligger. Utskottet anser vidare att möjligheten att registrera personuppgifter om det med hänsyn till registrets ändamål annars finns särskilda skäl för detta också kan innebära en i princip obegränsad möjlighet att registrera. Sammanfattningsvis finner utskottet, i likhet med vad som anförs i nämnda motion, att grunderna för registrering i SÄPO:s register är alldeles för omfattande och oprecisa. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag och tillstyrker motionen i denna del.
20. Normgivning Bo Könberg och Margitta Edgren (båda fp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Gemensamma frågor och under rubriken Normgivning bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att regeringens förslag avseende såväl lagen om belastningsregister och lagen om misstankeregister som polisdatalagen innehåller bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter på det aktuella lagstiftningsområdet. Enligt utskottets mening är de bemyndiganden som regeringens föreslår alltför långtgående och oprecisa. Mot bakgrund av bestämmelsen i 2 kap. 3 § RF och målsättningen att myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras i lag (se bet. 1990/91:KU11, rskr. 1990/91:160) anser utskottet, i likhet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju49 yrkande 7, att den nu aktuella lagstiftningen bör ges i sin helhet i lagform. Utskottet tillstyrker därför förslaget i den nämnda motionen om ett tillkännagivande till regeringen.
21. Normgivning Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Gemensamma frågor och under rubriken Normgivning bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att regeringens förslag till polisdatalag innehåller bemyndiganden för regeringen att bl.a. meddela föreskrifter när det gäller utlämnande av uppgifter som behandlas enligt lagens bestämmelser. Regeringen skall också bemyndigas att meddela föreskrifter om undantag från gallringsbestämmelser med hänsyn till historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål. Detta gäller den allmänna gallringsregeln i 13 § andra stycket, gallringsregeln i 16 § om personuppgifter som behandlas i kriminalunderrättelseverksamhet, regeln i 21 § om gallring ur kriminalunderrättelseregister samt regeln i 35 § om gallring ur SÄPO-registret. I enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju48 anser utskottet att föreskrifter i samtliga dessa fall skall meddelas genom lag. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag i aktuella delar och tillstyrker motion 1997/98:Ju48 yrkandena 9, 13, 15, 17 och 19.
22. Gallringsbestämmelser i polisregisterlagar Bo Könberg och Margitta Edgren (båda fp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Gemensamma frågor och under rubriken Gallringsbestämmelser i polisregisterlagar bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör det i polisregisterlagar finnas tidsbestämda gallringsbestämmelser. I likhet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju49 yrkande 5, delvis, skall utgångspunkten vid behandling av personuppgifter i register vara att uppgifter inte får bevaras längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till behandlingen. Utskottet anser vidare att en sådan huvudregel skall kompletteras med en bestämmelse om en specifik tidsgräns för uppgifternas bevarande i varje särskilt fall. Utskottet tillstyrker således motionen i berörd del.
Särskilda yttranden
1. En samlad lag om behandling av personuppgifter i polisens register Bo Könberg och Margitta Edgren (båda fp) anför: Folkpartiets principiella utgångspunkt är att hanteringen av personuppgifter bör begränsas och att integritetsskyddet bör regleras särskilt i en generell integritetslagstiftning. Med denna principiella utgångspunkt är vi när det gäller det nu aktuella lagstiftningsärendet således emot en splittring av lagstiftningen som i grunden behandlar samma sak, nämligen behandling av personuppgifter i polisens olika register. Vår uppfattning är att en splittring knappast är ägnad att göra lagstiftningen klar, tydlig och förutsebar. Om regeringens förslag genomförs kommer det att öka risken för integritetsintrång. Det finns också risk för dubbelregistrering och överlappande information. Vi anser därför att regleringen av personuppgiftshantering i polisens verksamhet borde samlas i en lag. Starka skäl talar således för att avslå regeringens förslag. Att nu avslå förslaget skulle dock lägga hinder i vägen för ett rationellt utnyttjande av datorstöd inom polisen.
2. En självständig polisdatalag Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Margitta Edgren (fp) anför: Den snabba tekniska utvecklingen på dataområdet reser ständigt nya frågor om hur den personliga integriteten skall värnas. Som framgår av motion 1997/98:K13 av Carl Bildt m.fl. (m) med anledning av regeringens förslag till personuppgiftslag anser vi att den nya personuppgiftslagen är ett viktigt, om än otillräckligt, steg i riktning mot ökat skydd för den personliga integriteten. Vårt ställningstagande skall ses mot bakgrund av att Europakonventionen numera gäller som svensk rätt och att Sverige genom anslutningen till EU och de EG-rättsliga principer som följer härav har anslutit sig till stadganden som säger att individen har vissa grundläggande rättigheter som inte får inskränkas genom nationell lagstiftning. Den personliga integriteten är en sådan grundläggande rättighet som ett medlemsland inte längre kan bortse från, vilket betyder att en viss nivå på skyddet för den personliga integriteten måste garanteras även på nationell nivå. För att Sverige fullt ut skall kunna leva upp till ovan anförda åtaganden vill vi inom en överskådlig tid se per-sonuppgiftslagen ersatt av en generell integritetsskyddslag. När en generell integritetsskyddslagstiftning kan träda i kraft kommer den nu föreslagna polisdatalagen att behöva brytas loss från personuppgiftslagen och ersättas med en självständig polisdatalag. Med den utgångpunkten ser vi det nu aktuella förslaget att låta polisdatalagen utgöra ett komplement till personuppgiftslagen som ett provisorium.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Motionerna............................................2 Motioner väckta med anledning av propositionen......2 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997/985 Utskottet.............................................6 Inledning...........................................6 Ärendet och dess beredning........................6 Gällande lagstiftning om polisens register m.m....8 Personuppgiftslagen..............................10 Internationellt polissamarbete...................11 Europarådets rekommendation om användning av personuppgifter inom polissektorn 11 Europol........................................11 Schengensamarbetet...............................12 Konstitutionsutskottets yttrande...................12 Överväganden.......................................13 Avslag på propositionen............................13 Förslaget till polisdatalag........................14 Insyn och kontroll.................................16 Normgivningsdelegation.............................17 Överväganden.....................................22 Kvarstående brottsmisstankar.......................24 Kriminalunderrättelseverksamhet....................25 Sekretessfrågor....................................37 Hemställan.........................................41 Reservationer........................................45 1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1)...........45 2. Avslag på förslaget till polisdatalag (mom. 2)..46 3. Samlad lagstiftning om polisens register (mom. 3)46 4. Samlad lagstiftning om polisens register (mom. 3)47 5. Andra register (mom. 4).........................48 6. Insyn och kontroll (mom. 5).....................48 7. Normgivningsdelegation (mom. 6).................48 8. Utlämnande av registeruppgifter till utländska myndigheter (mom. 7)49 9. Registrering av minderåriga i misstankeregistret (mom. 8)50 10. Uppgifter om näringsförbud i belastningsregistret (mom. 9)50 11. Polisens rätt att behandla känsliga personuppgifter i princip (mom. 10) 51 12. Känsliga personuppgifter i övrigt (mom. 12)....51 13. Gallring av kvarstående brottsmisstankar (mom. 14)52 14. Allvarlig brottslighet i kriminalunderrättelseverksamhet (mom. 15)52 15. Personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet (mom. 16)53 16. Kriminalunderrättelseregistrets ändamål (mom. 17)53 17. Personuppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregister (mom. 19)54 18. Registrering av brott i DNA-registret (mom. 20)54 19. Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter (mom. 22)55 20. Förutsättningarna för registrering i SÄPO-registret (mom. 23)55 21. Omvänt skaderekvisit till förmån för polisen (mom. 25)56 22. Den enskildes rätt till uppgifter om sig själv (mom. 27)56 23. Tiden för sekretess i polisens verksamhet (mom. 28)57 24. Tiden för sekretess i samtliga register (mom. 29)57 Särskilda yttranden..................................58 1. Personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet58 (mom. 16)..........................................58 2. DNA-registret i övrigt (mom. 21)................58 Bilagor 1. Regeringens lagförslag............................59 2. Utskottets förslag till ändringar i regeringens lagförslag101 1. Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)101 2. Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...102 3. Lag om ändring i lagen (1995:606) om vissa personregister för officiell statistik 103 3. Reservanternas förslag till ändring i regeringens förslag till polisdatalag 104 4. Konstitutionsutskottets yttrande 1997/98:KU10y.105