Plan- och bygglagen (Betänkande 1989/90:BoU2 Bostadsutskottet)

Bostadsutskottets betänkande
1989/90:BoU2

Plan- och bygglagen

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 21 motioner väckta våren 1989 i vilka bl.a. tas
upp frågor om ändringar i plan- och bygglagen (PBL). Utskottet
avstyrker samtliga motioner, flera av dem med motiveringen att en
proposition med förslag till viss revidering av PBL är att vänta.

17 reservationer och ett särskilt yttrande har fogats till betänkandet.
Bl.a. har reservationer (m) avgivits om byggande utanför plan och om
ersättningsreglerna. I en reservation (fp) behandlas besvärsrätten medan
frågan om planprövning av stormarknadsetableringar tas upp i en
reservation (c, mp). I en reservation (vpk, mp) behandlas socialtjänstens
deltagande i den fysiska planeringen. En utredning om planlagstiftningen
samt om bebyggelsens utformning tas upp i två reservationer
(mp).

Motionerna

I detta betänkande behandlas

dels följande under allmänna motionstiden 1989 väckta motioner:

1988/89:Bo228 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
plan- och bygglagen, 10 kap. 27 § att preskriptionstiden för olovligt
byggande avskaffas.

1988/89:Bo231 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i plan- och bygglagen
att energirådgivningen blir en obligatorisk uppgift för de kommunala
byggnadsnämnderna.

1988/89:Bo247 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

12. att riksdagen beslutar om sådan ändring i plan- och bygglagen
(1987:246) att maximiytan för lovfria komplementbyggnader höjs till

16 m2.

1988/89:Bo254 av Lars Norberg och Hans Leghammar (båda mp) vari
yrkas att riksdagen beslutar av regeringen att begära förslag till ändring
i kommunallagen i enlighet med vad i motionen anförs.

1988/89:Bo260 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs

a) om åtgärder för att öka tillgången på mark för fritidshusbyggande.

1989/90

BoU2

1 Riksdagen 1988189.19sami. Nr 2

1988/89:Bo405 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

17. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10) så att
a) genomförandetiden för detaljplaner avskaffas, b) översiktsplanerna
blir frivilliga, c) planinstitutets områdesbestämmelse avskaffas, d)
markanvändning beträffande detaljhandelsstruktur m.m. inte kan regleras
genom detaljplaner, e) full ersättning till markägaren utgår vid
intrång eller rådighetsinskränkning.

1988/89:Bo415 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att främja tillkomsten av kolonilotter.

1988/89:Bo503 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
beslutar om följande tillägg i 2 kap. 1 § plan- och bygglagen: Vid
planläggningen och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall
socialtjänstlagen (1980:620) tillämpas.

1988/89:Bo506 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändringar i reglerna för ställande av vissa
ersättningsanspråk enligt PBL,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen avförts om behovet av förenklingar och förtydliganden av
PBL:s förfaranderegler.

1988/89:Bo507 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att i planeringen av bostadsområden och samhällen ge
utrymme för kolonilotter.

1988/89:Bo512 av Ingvar Björk och Börje Nilsson (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att handikapporganisationerna tillerkänns besvärsrätt avseende
offentliga byggnader.

1988/89:Bo524 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
handikappades möjligheter att påverka samhällsplaneringen.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:So252.

1988/89:Bo526 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om en
översyn av plan- och bygglagstiftningen i vad avser a) mindre avvikelse
från plan, b) möjligheter till dispens från plan, c) översiktsplanens
utformning och innehåll samt d) byggande utanför plan.

1988/89:Bo528 av Erling Bager och Elver Jonsson (båda fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en ändring av förvaltningslagen 22
§ och PBL 5 kap. 25 §, 30 § så att även villaägarföreningar ges
besvärsrätt över beslut i planärende.

1989/90: BoU2

1988/89:Bo529 av Eva Goés (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar om
en sådan ändring i plan- och bygglagen att byggnadslovplikt införes för
krossverk, makadamverk, stenhuggeri, asfaltverk och oljegrusverk.

1988/89:Bo537 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen begär hos regeringen att en utredning tillsätts med
syfte att se över planlagstiftningen i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:J086O.

1988/89:Bo538 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådan ändring i plan- och bygglagen
att näringsfriheten förstärks.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:N316.

1988/89:Bo540 av Anna Wohlin-Andersson och Roland Larsson (båda
c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande planerat stormarknadscentrum
i Östergötland.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:A465.

1988/89:Bo543 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
översyn av plan- och bygglagstiftningen i vad avser a) mindre avvikelse
från plan, b) möjligheter till dispens från plan, c) översiktplanens
utformning och innehåll, d) byggande utanför plan.

1988/89:Bo549 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
bostäder och arbetsplatser skall planeras så att transportbehovet minskar.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Jo957.
dels den med anledning av proposition 1988/89:139 väckta motionen
1988/89:Bol3 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om formerna för myndighetsgranskningen av byggmaterial.

Vissa uppgifter i anslutning till motionerna

Plan- och bygglagen (PBL), naturresurslagen (NRL) och lagen om
exploateringssamverkan (ESL) trädde i kraft den 1 juli 1987. Under
våren 1987 genomfördes en brett upplagd basutbildning inför lagarnas
ikraftträdande. Under åren 1987 — 1990 arrangeras fördjupningskonferenser
om olika delar av lagsystemet. För introduktionen av den nya
lagstiftningen svarar en grupp i vilken ingår representanter för bostadsdepartementet,
planverket (numera boverket), lantmäteriverket och

1989/90: Bo U2

Kommunförbundet. Gruppen överlämnade i februari 1989 till bostadsministern
en rapport om de första slutsatserna av ett och ett halvt års
erfarenheter av lagreformen. Gruppens slutsatser är att lagreformen är
allmänt accepterad samt att erfarenheterna av reformen är tillräckliga
för att motivera vissa lagjusteringar.

På basis av rapporten har inom lantmäteriverket och boverket
utarbetats förslag till vissa ändringar i PBL, naturvårdslagen och planoch
byggförordningen. Förslaget överlämnades till bostadsministern i
maj 1989.

De författningsändringar som föreslås i rapporten anges i första hand
syfta till att förenkla plan- och byggprocessen och därmed underlätta
för kommunerna och den byggande allmänheten att genomföra angeläget
byggande. De övergripande syftena om medborgarinflytande och
rättssäkerhet ligger dock fast.

Ändringarna avser sammanfattningsvis:

-att förenkla förfarandet för detaljplan, områdesbestämmelser och
fastighetsplan, bl.a. avseende vissa krav på kungörelser och deras
innehåll, samt att införa ett enklare alternativ till kungörelsedelgivning,

-att göra det möjligt att införa områdesbestämmelser inom områden
med detaljplaner enligt tidigare lagstiftning för att bl.a. på ett enklare
sätt kunna variera lovplikten,

-att tillåta åtgärder på byggnader och fastigheter som inte stämmer
med detaljplan eller fastighetsplan. I samband därmed ges i rapporten
en tolkning av vad som menas med en sådan mindre avvikelse
som är förenlig med planens syfte,

-att göra vissa justeringar i lovpliktens omfattning som både innebär
lättnader utanför samlad bebyggelse och skärpningar när det gäller
åtgärder som har betydelse för hälsa och säkerhet samt införa nya
variationsmöjligheter,

-att förbättra rättssäkerheten vid lovprövningen och samtidigt införa
vissa nya förenklingar i förfarandet samt att ge nya möjligheter när
det gäller stegvis prövning vid lovgjvning,

-att avlasta regeringen vissa besvärsärenden, att få en anpassning till
förvaltningslagen när det gäller inlämnande av besvär över plan- och
byggbeslut samt att ändra beräkningen av besvärstiden vid överklagande
av länsstyrelsens beslut om planer,

-att förenkla beslutsprocessen när det gäller strandskydd inom detaljplaneområden
och att ta bort kravet på strandskyddsdispens vid
uppförande av komplementbyggnader inom strandskyddsområden.
Rapporten har remissbehandlats. Remisstiden gick ut den 31 augusti
1989. Överväganden pågår i regeringens kansli om en proposition med
förslag till vissa ändringar i PBL m.m. skall avlämnas till riksdagen
hösten 1989.

1989/90: BoU2

Utskottet

1989/90: BoU2

Grunderna för plan- och bygglagen

Plan- och bygglagen, PBL, trädde i kraft den 1 juli 1987.

1 fem motioner riktas kritik av grundläggande karaktär mot PBL
och begärs ändringar.

I moderata samlingspartiets partimotion 1988/89:Bo405 yrkande 17
kritiseras systemet med genomförandetider för detaljplaner (delyrkande
a). Motionärerna föreslår att detta system avskaffas. Vidare föreslås att
översiktsplanerna blir frivilliga (delyrkande b), att planinstitutets områdesbestämmelser
avskaffas (delyrkande c) och att markanvändningen
beträffande detaljhandelsstruktur m.m. inte skall kunna regleras genom
detaljplan (delyrkande d).

1 motion 1988/89:Bo538 (fp) begärs en ändring i PBL så att näringsfriheten
stärks. Motionärerna hävdar att regleringarna av detaljhandeln
i PBL bör avskaffas därför att de inskränker näringsfriheten.

I detta avsnitt behandlas också miljöpartiet de grönas partimotion
1988/89:Bo537 yrkande 1. Motionärerna föreslår riksdagen att hos
regeringen begära att en utredning tillsätts med syfte att se över
planlagstiftningen. Åt en parlamentarisk kommitté bör anförtros uppgiften
att arbeta fram en ny konsekvent sammanhållen och skärpt
miljö- och naturresurslagstiftning.

Utskottet tar inledningsvis upp förslaget i miljöpartiets partimotion i
vilken alltså föreslås att riksdagen hos regeringen begär en utredning
om planlagstiftningen.

Efter ett ca tjugoårigt utrednings- och förberedelsearbete antog riksdagen
för mindre än tre år sedan ett i grunden förnyat och omarbetat
lagkomplex som reglerar den fysiska planeringen. Förutom PBL ingår
i detta lagkomplex bl.a. en lag om hushållning med naturresurser
(NRL). Det finns inte tillräckliga skäl att efter den korta tid lagstiftningen
varit i kraft föreslå att en utredning av den karaktär motionären
förordar skall genomföras. Ytterligare erfarenheter av gällande
lagstiftning bör vinnas. Dessutom bör erinras om att en utredning om
en översyn av naturvårdslagen m.m. pågår samt att en utredning om
en översyn av miljöskyddslagstiftningen nyligen tillkallats. Åt denna
utredning har bl.a. uppdragits att kartlägga hur en samordning mellan
miljöskyddslagstiftningen och all anknytande lagstiftning skall åstadkommas.
Motionen avstyrks med hänvisning till vad nu anförts.

Utskottet behandlar därefter moderata samlingspartiets partimotion
1988/89:Bo405 yrkande 17, delyrkandena a, b, c, dvs. frågor om
genomförandetider för detaljplaner, översiktsplanernas status och planinstitutets
områdesbetämmelser. I motionerna 1988/89:Bo526 (m) yrkande
c och 1988/89:Bo543 (m) yrkande c föreslås att den översiktliga
planeringen görs frivillig.

De synpunkter som förs fram i motionen har utskottet med anledning
av motioner övervägt inför riksdagens beslut om PBL hösten
1986 och våren 1987 (BoU 1986/87 1, 4 och 8). De behandlades av
utskottet också våren 1988. Efter att ha konstaterat att riksdagen under
förberedelsearbetet inför PBL-beslutet inte godtagit motionärernas synpunkter
anförde utskottet våren 1988 följande (BoU 1987/88:14 s. 4
- 5).

Systemet med genomförandetider för detaljplaner, som är en av de
stora principiella nyheterna i PBL, har tillkommit för att tillgodose
behovet av att planer efter någon tid skall kunna omprövas när nya
förhållanden gör detta motiverat och samtidigt garantera rättssäkerhet
för sakägare under genomförandetiden. Att avskaffa reglerna om genomförandetid
eller väsentligt förlänga ramen för den genomförandetid
som nu anges i PBL skulle leda till samma problem med inaktuella
och låsta planer som präglade den tidigare byggnadslagstiftningen. Det
skulle vara en olämplig ordning att sakägare, som inte tar något
initiativ till att genomföra planer inom rimlig tid, ändå får sina
outnyttjade rättigheter skyddade av kommunen, särskilt i sådana fall
där starka samhällsintressen talar för en omprövning av planen.

Vidare bör det — med anledning av m-motionen — framhållas att
ett avskaffande av översiktsplaneringen och möjligheten att utfärda
områdesbestämmelser knappast kan anses tjäna de enskilda intressen
som motionärerna utger sig tala för. En kommun som inte har en
tydlig översiktsplan och avstår från att utfärda bindande bestämmelser
kan likväl inte lämna byggandet i kommunen helt oreglerat. Regleringen
får i sådana fell bygga direkt på PBL:s föreskrifter om bebyggelsemiljöns
utformning, men dessa regler är givetvis generella för hela
landet och ger alltså den enskilde ingen för det konkreta fallet klar
vägledning om vad som kan tillåtas. Att översiktsplaner och områdesbestämmelser
utformas i samråd med berörda parter och beslutas i
demokratisk ordning inom kommunen måste ge betydligt bättre förutsättningar
för byggande och samhällsutveckling till gagn för såväl
allmänna som enskilda intressen än en ordning där inga riktlinjer
finns och all prövning får ske från fall till fell i uppkommande
ärenden.

En jämförelse mellan vad utskottet ovan anfört och motionärernas
förslag visar att helt skilda utgångspunkter föreligger beträffande vissa
av de grundläggande bestämmelser på vilka PBL vilar, bestämmelser
som stöddes av en stor riksdagsmajoritet när lagreformen beslöts av
riksdagen hösten 1986. Utskottet har inte genom den nu behandlade
motionen eller på annat sätt tillförts motiv som innebär att grunderna
för PBL bör omprövas. Även om PBL endast varit i kraft en relativt
kort tid kan redan nu slås fest att de grundläggande utgångspunkter
som vägledde reformen även i den praktiska hanteringen av lagstiftningen
i allt väsentligt visat sig motsvara de förväntningar som rimligen
kunde ställas. Ett genomförande av vad i moderata samlingspartiets
partimotion 1988/89:Bo405 yrkande 17 a, b och c och i
motionerna 1988/89:Bo526 (m) yrkande c samt i 1988/89:Bo543 (m)

1989/90: BoU2

yrkande c föreslagits skulle omintetgöra dessa grundläggande intentioner.
Dessa yrkanden bör därför inte vinna riksdagens bifall. Vad i
motionen anförts om genomförandetiden för detaljplaner, om översiktsplanernas
status och om planinstitutets områdesbestämmelser avstyrks
följaktligen av utskottet.

I motionerna 1988/89:Bo526 (m) yrkande d och 1988/89:Bo543 (m)
yrkande d föreslås en översyn av PBL i avsikt att tillskapa ändrade
regler avseende byggande utanför plan. Motionärerna anför bl.a. att all
bebyggelse utanför detaljplan i princip skall vara tillåten.

Utskottet vill med anledning av motionerna sammanfattningsvis
anföra följande. Inom områden som inte omfattas av detaljplan skall
ansökningar om bygglov bifallas

-om åtgärden uppfyller de i PBL i 2 kap. intagna allmänna intressena,

-om området inte skall föregås av detaljplaneläggning på grund av
bestämmelserna i 5 kap. 1 §,

- om åtgärden inte strider mot områdesbestämmelser och

-om åtgärden kan antas uppfylla kraven på byggnader m.m. i 3 kap.

De ovannämnda reglerna skall alltså vägleda den kommunala prövningen
av frågan om bygglov utanför planlagt område. Denna ordning
omfattas av en bred riksdagsmajoritet. Reglerna får anses vara i allt
väsentligt väl avvägda. Utskottet är inte berett föreslå att dessa regler
ändras i enlighet med förslaget i de båda m-motionerna. Vad i dessa
motioner föreslagits om byggande utanför plan avstyrks med hänvisning
till det nu anförda.

Inte heller är utskottet berett föreslå riksdagen att tillstyrka moderata
samlingspartiets partimotion 1988/89:Bo405 yrkande 17 d och motion
1988/89:Bo538 (fp) om att reglering av detaljhandelsetablering i
PBL inte skulle vara möjlig. Även denna fråga behandlade utskottet
hösten 1986 och våren 1988 (se bl.a. BoU 1986/87:1 s. 77- 79). I
betänkandet anförde bostadsutskottet sammanfattningsvis hösten 1986

— med instämmande av vad i proposition 1985/86:1 föreslagits — att
det borde vara möjligt för kommunerna att inom ramen för planeringen
enligt PBL bl.a. i detaljplan lägga fast markanvändningen för olika
syften genom att t.ex. ange vilken mark som borde reserveras för
handelsändamål och industriändamål. Utskottets ställningstagande står
fast. Motionerna avstyrks.

Nedan behandlar utskottet en motion (c) beträffande ett planerat
stormarknadscentrum i Östergötland.

1989/90: BoU2

Planeringens inriktning

1989/90: Bo U 2

I motion 1988/89:Bo526 (m) föreslås riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna vad i motionen anförts a) om mindre avvikelse
från plan och b) om möjligheterna till dispens från plan. Likalydande
yrkande förs fram i motion 1988/89:Bo543 (m) yrkandena a och b.

Motionärerna anför att vissa praktiska problem uppkommit vid
tillämpningen av PBL. Bl.a. anges att begreppet "mindre avvikelse från
plan" är oklart. Vad motionärerna åsyftar är det förhållandet att lov
enligt PBL i princip inte får medges annat än i överensstämmelse med
vad som bestämts i detaljplan eller i områdesbestämmelser. Vidare
anser motionärerna att dispens borde kunna ges för vad som närmast
kan anses vara obetydlig avvikelse under förutsättning att berörda
fastighetsägare är överens. Motionärerna föreslår att den ovannämnda
styrgruppen ges i uppdrag att snarast lägga fram förslag till ändringar i
PBL varvid bl.a. de nu redovisade förhållandena bör studeras särskilt.

Som framgått ovan har boverket och lantmäteriverket i sin rapport
bl.a. behandlat frågan om hur "mindre avvikelse" från plan bör
bedömas vid bygglovsprövningen. Sammanfattningsvis anförs i rapporten
att bl.a. begreppet "mindre avvikelse" i lagtexten ger utrymme för
en tillräckligt nyanserad tolkning och att någon ändring i PBL nu inte
behövs. I rapporten anges också att utvecklingen av praxis är av
betydelse.

Den i motionerna aktualiserade frågan har behandlats av styrgruppen
och i verkens rapport, dvs. i huvudsak i den ordning som
motionärerna förordat. Vad i motionerna föreslagits i sakfrågan Sr
anses tillgodosett genom vad styrgruppen anfört. Utskottet som utgår
från att gruppens slutsatser i lämplig ordning bringas till byggnadsnämnders
och andras kännedom avstyrker med det anförda motionerna
1988/89:Bo526 (m) yrkandena a och b samt 1988/89:Bo543 (m)
yrkandena a och b.

I motion 1988/89:Bo549 (mp) yrkande 2 föreslås ett riksdagens
tillkännagivande till regeringen om att bostäder och arbetsplatser skall
planeras så att transportbehovet minskar.

Utskottet behandlade år 1986 (BoU 1986/87:1 s. 81) en motion med
i princip samma syfte som den nu aktuella. Utskottet anförde då att
några hinder i PBL inte fanns för att förverkliga den av motionärerna
önskade utvecklingen av bebyggelsen. Vidare anförde utskottet att
frågan om bebyggelsens utformning avgörs av kommunerna inom
ramen för den ordning PBL föreskriver.

Utskottet som vidhåller denna uppfattning vill alltså erinra om att
det är på det kommunala planet som besluten i princip fattas om hur
bebyggelsen skall utformas. Riksdagen bör inte genom ett uttalande
styra denna process. Utskottet har med det anförda inte uttalat sig för
inriktningen av samhällets utbyggnad. Med det anförda avstyrker utskottet
motion 1988/89:Bo549 (mp) yrkande 2 om bebyggelsens utformning.

Ett tillkännagivande om ett planerat stormarlcnadscentrum i Östergötland
föreslås i motion 1988/89:Bo540 (c). I motiveringen till
yrkandet som återfinns i motion 1988/89:A465 anges att ett stormarknadscentrum
planeras i Norsholm. Motionärerna hävdar att planen för
området bör överprövas av länsstyrelsen enligt 12 kap 1 § PBL. Planen
anges av motionärerna beröra flera kommuner. Dessutom skulle,
enligt dem, ett genomförande av planen innebära konflikt med vissa
riksintressen.

Utskottet vill erinra om att länsstyrelsen enligt samma lagrum har
att pröva kommunala beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan
eller områdesbestämmelser om det kan befaras att ett riksintresse
enligt NRL träds förnär eller om det kan befaras att beslutet innebär
att reglering av frågor om användning av mark- och vattenområden
som berör flera kommuner inte samordnats på ett lämpligt sätt.
Kommun har att till länsstyrelsen sända in detaljplan som antagits,
ändrats eller upphävts.

Den i PBL föreskrivna ordningen avser sålunda att garantera att
detaljplaner och områdesbestämmelser utformas med beaktande bl.a.
av de intressen som skall tillgodoses enligt NRL och som kan beröra
mellankommunala frågor. Utan att gå in på den av motionärerna
nämnda planfrågan finner utskottet att reglerna i PBL om statlig
kontroll beträffande områden av riksintresse m.m. är väl ägnade att
tjäna sitt syfte. Ett riksdagens tillkännagivande om planprövning av
slormarknadsetablering kan inte anses tjäna något reellt syfte. Motion
1988/89:Bo540 (c) avstyrks därför.

Slutligen vill utskottet erinra om att bostadsministern i ett interpellationssvar
den 14 mars 1989 om etablering av stormarknadscentra
givit uttryck för en liknande uppfattning och bl.a. anfört att så länge
det inte visat sig att PBL:s system för överprövning av kommunala
planer inte fungerade det inte fanns anledning att föreslå ytterligare
åtgärder.

I centerpartiets partimotion 1988/89:Bo524 föreslås riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna vad i motion 1988/89:So252 (c)
anförts om de handikappades möjligheter att påverka samhällsplaneringen.
I den sistnämnda motionen anförs bl.a. att kommunsammanläggningarna
har accentuerat behovet av en samhällsplanering grundad
på kunskap om olika gruppers behov. Enligt motionärerna är särskilt
erfarenheter och insikter i handikappade människors situation nödvändig
för alla som deltar i samhällsplaneringen.

Utskottet behandlade ett motsvarande yrkande 1988 (BoU
1987/88:14 s. 6). Därvid anfördes följande.

Utskottet erinrar om att PBL syftar till att främja en samhällsutveckling
med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden (1 kap. 1 §).
Det lämnas också stort utrymme för de handikappade och deras
organisationer att delta i utformningen av samhällsplaneringen enligt
PBL (2 kap. 4 § 5, 3 kap. 7 §, 4 kap. 3 § och 5 kap. 20 §, prop.
1985/86:1 s. 536 och 609, BoU 1986/87:1 s. 65, 75 och 81, BoU

1989/90: BoU2

1* Riksdagen 1988189.19sami. Nr 2

1986/87:8 s. 5). Utskottet, som inte har någon annan uppfattning än
motionärerna i fråga om det angelägna i att bl.a. boendemiljön utformas
så att den blir fullt tillgänglig även för människor med handikapp,
finner att de nuvarande reglerna är väl ägnade att understödja en sådan
utveckling.

Den då behandlade motionen avstyrktes av utskottet och avslogs av
riksdagen. Utskottet vidhåller sin uppfattning. Centerpartiets partimotion
1988/89:Bo524 om de handikappade och samhällsplaneringen avstyrks
sålunda.

Ett riksdagens tillkännagivande om åtgärder för att öka tillgången på
mark för fritidshus förs fram i motion 1988/89:Bo260 (m) yrkande a.
Motionärerna hävdar att gällande lagstiftning enligt bl.a. strandskyddslagen
och PBL på ett effektivt sätt hindrar byggnation, något som i sin
tur innebär att tillgången på befintliga hus begränsas. Motionärerna
anser att lättnader i PBL och strandskyddslagen som de föreslagit i
andra motioner radikalt skulle öppna möjligheterna för nybyggnad av
fritidshus i stora delar av landet.

Utskottet har ovan (s. 7— 9) behandlat och avstyrkt en partimotion
från moderata samlingspartiet i vilken föreslås vissa grundläggande
förändringar i PBL. I den mån den nu behandlade motionen går
tillbaka på förslagen i partimotionen kan utskottet inte ställa sig
bakom den. De regler om markanvändning som tidigare beslutats av
riksdagen och som bl.a. kommit till uttryck i PBL och i naturvårdslagen
omfattas i nu aktuella delar av en bred riksdagsmajoritet. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om att ansvaret för planeringen av den
fysiska miljön ytterst ankommer på kommunerna. I denna planering
tas bl.a. alltså ställning till markanvändning. Att frånhända kommunerna
detta ansvar är inte lämpligt och strider mot den allmänt
omfattande principen om ett större decentraliserat ansvar. Utvecklingen
går tvärtom i motsatt riktning; kommunerna har bl.a. inom ramen
för PBL givits ett ökat ansvar för den fysiska miljön. Det är sålunda
kommunerna som har att avgöra bebyggelsens omfattning och inriktning.
Att riksdagen genom ett uttalande eller på annat sätt skulle styra
bebyggelsen mot en viss typ av byggande t.ex. mot byggande av
fritidshus får anses uteslutet. Utskottet är, mot bakgrund av det nu
anförda, heller inte berett föreslå ändringar i den lagstiftning som
tagits upp i motionen. Yrkande a i motion 1988/89:Bo260 (m) om
åtgärder för att öka tillgången på mark för fritidshusbyggande avstyrks
följaktligen.

En annan fråga om det kommunala ansvaret för användningen av
marken tas upp i motionerna 1988/89:Bo415 (c) yrkande 8 och
1988/89:Bo507 (c). I motionerna föreslås riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna vad i dem anförts om planeringen av bostadsområden
och samhällen så att tillgången på kolonilotter främjas.

1989/90: Bo U2

Vid behandlingen av motsvarande motionsyrkande år 1988 (BoU
1987/88:14 s. 6) framhöll utskottet vikten av att fritidsintressen av den
art som kolonilotter representerar kan beredas tillräckligt utrymme.
Att så sker är inte minst viktigt i våra större tätorter.

Utskottet vill nu, även beträffande denna fråga, erinra om kommunernas
grundläggande ansvar för planeringen av markanvändningen.
Utskottet har emellertid förståelse för motionärernas önskan att få till
stånd en större satsning på kolonilotter. I sammanhanget bör erinras
om de möjligheter kommunerna enligt PBL har att undanta bl.a.
kolonistugor från bygglovsplikt.

Mot bakgrund av bl.a. kommunernas möjligheter och ansvar för den
fråga motionärerna aktualiserat avstyrker utskottet motionerna
1988/89:Bo415 (c) yrkande 8 och 1988/89:Bo507 (c) beträffande kolonilotter.

Plansystemet m.m.

Ersättningsreglerna i PBL tas upp i två motioner. I moderata samlingspartiets
partimotion 1988/89:Bo405 yrkande 17 e begärs en ändring i
PBL så att full ersättning till markägaren skall utgå vid intrång eller
rådighetsinskränkning.

Yrkandena i motion 1988/89:Bo506 (s) går ut på att ersättningsanspråk
enligt PBL skall ställas redan under planprocessens gång samt att
vissa förenklingar och förtydliganden av PBL:s förfaranderegler bör
genomföras.

I moderata samlingspartiets partimotion kritiseras bl.a. den s.k.
kvalifikationsgränsen för att ersättning skall utgå till markägaren. Motionärerna
anför bl.a. att äganderätten urholkas med nuvarande regler,
regler som enligt motionärerna innebär en kvalifikationsgräns om 10
% för att ersättning skall utgå.

Utskottet vill anföra följande. Ersättningsreglerna och därmed kvalifikationsgränsen
behandlades tämligen ingående av utskottet vid behandlingen
av PBL-propositionen. Utskottet vill inledningsvis erinra
om att full ersättning utgår bl.a. när mark för allmänna platser tas i
anspråk enligt detaljplan, när detaljplan ändras eller upphävs och när
bygglov vägras för att ersätta en byggnad som förstörts genom olyckshändelse.

Vad rör kvalifikationsgränsen har denna fråga mött speciellt intresse
när det gäller ersättning vid vägrat byggnadslov, rivningsförbud eller
vägrat rivningslov.

Vid behandlingen av PBL-propositionen anförde utskottet beträffande
dessa fall att det är vanligt med stadsplaner som anger en
nybyggnadsrätt som är väsentligt mindre än den befintliga byggnaden.
Som exempel pekade utskottet på några stadsplaneändringar som beslutats
av regeringen och för vilka nybyggnadsrätten efter planändringen
utgjorde mindre än 85 % av de befintliga husen. Vid ett vägrat
återuppförande ansåg utskottet det därför vara naturligt att en fastighetsägare
inom ramen för medgiven användning av fastigheten fick

1989/90: BoU 2

tåla en motsvarande lägre nybyggnadsrätt i förhållande till den befintliga
byggnaden utan att ersättning skulle utgå. Ersättning i nu refererade
fall utgår när skadan är betydande i förhållande till värdet av den
berörda delen av fastigheten. Beträffande skyddsbestämmelser för byggnader
eller för markreglerande åtgärder gäller att ersättning uppkommer
först då markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt
försvåras. För ytterligare information om ersättningsfrågorna hänvisas
till utskottets betänkande BoU 1986/87:1 (s. 138— 142).

Utskottet är inte berett frångå sitt tidigare ställningstagande och sina
ingående överväganden om utformningen av kvalifikationsgränsen för
ersättning enligt PBL, varför moderata samlingspartiets partimotion
1988/89:Bo405 yrkande 17 e avstyrks.

I motion 1988/89:Bo506 (s) förordas en ändring i PBL av innebörden
att en fastighetsägare skall ha skyldighet att varsla kommunen om
eventuella ersättningsanspråk redan under planprocessens gång. Motionären
föreslår också att vissa ändringar i övrigt görs i PBL:s förfaranderegler.

Frågan om när ersättningsanspråk enligt PBL skall aktualiseras av
en fastighetsägare har tagits upp i det förslag till ändringar i PBL och
naturvårdslagen (NVL) som boverket och lantmäteriverket i maj 1989
överlämnade till bostadsministern. Förslaget som har remissbehandlats
övervägs för närvarande i regeringens kansli. 1 de båda verkens förslag
behandlas också vissa av de förfaranderegler enligt PBL som tas upp i
motionen.

Eftersom de i motionen behandlade frågorna för närvarande övervägs
i regeringens kansli finns enligt utskottets mening inte anledning
för riksdagen att bifalla motion 1988/89:Bo506 (s) om översyn av
frågan om när ersättning enligt PBL skall aktualiseras m.m.

Socialtjänstens roll vid bostadsplaneringen tas upp i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion 1988/89:Bo503. Motionärerna anför att
socialtjänsten ibland inte alls kommer in i den fysiska planeringen
eller att den ibland kommer in för sent, detta trots att företrädarna för
socialtjänsten har stora kunskaper om brister och behov i våra bostadsområden.
Att socialtjänstens synpunkter inte beaktas får enligt motionärerna
till resultat att äldreomsorgen och barnomsorgen m.m. blir
mer betungande. För att stärka socialtjänstens roll i planeringen föreslår
motionärerna ett tillägg till PBL (2 kap. 1 §) så att där anges att
socialtjänstlagen måste tillämpas vid planläggning och i ärenden om
bygglov och förhandsbesked enligt PBL.

Ett i princip liknande yrkande behandlade utskottet hösten 1988
(1988/89:BoUl s. 15). Med anledning av en motion från vänsterpartiet
kommunisterna om socialtjänstens deltagande i planeringsprocessen
vid ombyggnad av bostäder anförde utskottet då enhälligt följande.

1989/90:BoU2

Frågan om socialtjänstens deltagande i planeringsprocessen behandlades
i PBL-propositionen (prop. 1985/86:1 s. 112— 113) och i bostadsutskottets
betänkande i ämnet (BoU 1986/87:1 s. 52— 53 och 355).
Efter att ha redogjort för och anslutit sig till socialutredningens förslag
om hur planeringsfrågorna för nya bostadsområden och saneringen av
gamla områden borde hanteras och om socialtjänstens roll i sammanhanget
anförde bostadsministern att det fanns anledning att betona
vikten av att bestående samverkansformer mellan berörda samhällsorgan
utvecklas i enlighet med intentionerna i socialtjänstlagen
(1980:620) och hälso- och sjukvårdslagen (1982:673).

I socialtjänstlagen (§ 5) anges att en av socialnämndens uppgifter är
att medverka i samhällsplaneringen och att i samarbete med bl.a.
andra samhällsorgan främja goda miljöer i kommunerna.

Enligt utskottets mening finns inte tillräckliga skäl att genom sådana
föreskrifter till PBL som motionärerna föreslår utvidga planeringsprocessen
ytterligare. Utskottet har inte anledning anta annat än att den
nuvarande ordningen ger socialtjänstens företrädare det inflytande över
och påverkan på bl.a. ombyggnadsfrågorna som rimligen kan erfordras
och som bl.a. manifesterats i socialtjänstlagen. Dessutom bör erinras
om att i boverket pågår ett arbete med att utarbeta ombyggnadsregler
till PBL och att samordna dessa regler med de regler som gäller
beträffande ombyggnadslån. Det får anses naturligt att i detta sammanhang
också ta upp frågan om hur planeringen när det gäller ombyggande
skall ordnas. Vänsterpartiet kommunisternas partimotion
1987/88:Bo239 yrkande 1 avstyrks med hänvisning till vad nu anförts.

Vad utskottet anförde hösten 1988 står fast. Även om den nu behandlade
motionen delvis har ett vidare innehåll anser utskottet att den
utformning PBL givits i nu berört avseende får anses acceptabel. I
varje fall bör inte nu någon lagändring företas i enlighet med motionärernas
förslag. Vänsterpartiet kommunisternas partimotion
1988/89:Bo503 om socialtjänstens deltagande i den fysiska planeringen avstyrks
med hänvisning till det anförda.

Besvärsrätten enligt PBL tas upp i två motioner nämligen i motionerna
1988/89:Bo512 (s) och 1988/89:Bo528 (fp). I den förstnämnda
motionen förordas att handikapporganisationerna bör ges besvärsrätt
avseende offentliga byggnader medan i den sistnämnda förordas att
även villaägareföreningar ges besvärsrätt över planbeslut.

Sammanfattningsvis innebär besvärsreglerna enligt PBL och i enlighet
med förvaltningsrättsliga grundprinciper att den som beslutet angår
är besvärsberättigad. Vidare gäller enligt PBL (13 kap. 5 §) att beslut
att anta, ändra eller upphäva bl.a. en detaljplan och områdesbestämmelser
får överklagas endast av den som under utställningstiden skriftligen
har framfört synpunkter som inte blivit tillgodosedda.

1989/90: BoU2

Frågan om hur kretsen av besvärsberättigade skall bestämmas går
delvis tillbaka på reglerna om skyldighet för kommun att meddela
sakägare m.fl. beslut om att anta, ändra eller upphäva detaljplan eller
områdesbestämmelser. I PBL (5 kap. 30 §) anges bl.a. att brev skall
sändas till sakägare, bostadsrättshavare, hyresgäster och boende samt
hyresgästorganisation som har förhandlingsordning för en fastighet
som berörs av planförslaget om förslagets innebörd. Sakägarna m.fl.
skall också ges besvärshänvisning.

Vid utskottets beredning av PBL-propositionen hösten 1986 (BoU
1986/87:1) behandlade utskottet en motion (s. 126) i vilken föreslogs
att handikapporganisationerna på orten skulle ha möjlighet att anföra
besvär. Utskottet anförde då — med instämmande av vad lagrådet
framhållit — att någon förteckning över besvärsberättigade inte borde
införas i PBL och att motionärerna fick anses tillgodosedda med
propositionens förslag.

Utskottet finner inte skäl ändra uppfattning. Även om det kan anses
motiverat att utöka kretsen av besvärsberättigade i enlighet med motionärernas
förslag får en sådan uppfattning vägas mot behovet av att få
till stånd ett smidigt och inte alltför omfettande besvärsinstitut. Dessutom
finns anledning anta att det inom kretsen av de besvärsberättigade
finns sakägare m.fl. som kan aktualisera sådana synpunkter som är
av vikt för de i motionerna nämnda organisationerna. Utskottet vill
inte förneka att — när PBL varit i kraft några år — det kan finnas
skäl att överväga om kretsen av besvärsberättigade skall utökas. De
regler om samråd och besvärsrätt som finns i PBL bör dock inte nu
revideras. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
1988/89:Bo512 (s) och 1988/89:Bo523 (fp) om besvårsrätten enligt
PBL.

Lovpliktens omfattning

I två motioner tas upp lovpliktens omfattning. I motion 1988/89:Bo529
(mp) föreslås riksdagen besluta om en ändring i PBL så att bygglov
införs också för krossverk, makadamverk, stenhuggeri, asfaltverk och
oljegrusverk. I motion 1988/89:Bo247 (c) yrkande 12 föreslås riksdagen
besluta om sådan ändring i PBL att maximiytan för lovfria komplementbyggnader
höjs till 16 m".

Frågan om huruvida sådana anläggningar som tas upp i mp-motionen
skulle vara bygglovspliktiga prövades av riksdagen i samband med
PBL-beslutet. I PBL-propositionen (prop. 1985/86:1 s. 258) anfördes
bl.a. att bygglov inte borde krävas för sådana anläggningar som aktualiseras
i motionen. Den prövning av sådana anläggningar som skall ske
enligt miljöskyddslagen och arbetsmiljölagen ansågs som fullt tillräcklig -

1989/90: BoU 2

Enligt utskottets mening bör emellertid ytterligare erfarenheter av
den nuvarande ordningen vinnas innan ändringar i nu berört avseende
vidtas. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utfallet av lagstiftningen
också beträffande bygglovsprövningen. Med det anförda
avstyrker utskottet motion 1988/89:Bo529 (mp) om bygglovsplikt för
krossverk m.m.

Frågan om storleken på lovfria komplementbyggnader tas alltså upp
i motion 1988/89:Bo247 (c) yrkande 12. Riksdagen föreslås besluta om
sådan ändring i PBL så att maximiytan för lovfria komplementbyggnader
höjs från 10 m2 till 16 m2.

På grundval av förslag i promemorian (Ds Bo 1978:3) Förenklad
byggnadslovsprövning beslöt riksdagen 1979 (prop. 1978/79:111 bil. 12,
CU 3) att införa regler i byggnadsstadgan som innebär att i omedelbar
närhet av bostadshus med högst två lägenheter (småhus) utan byggnadslov
får uppföras högst två fristående uthus, som inte är avsedda
som bostad, under förutsättning att den sammanlagda byggnadsarean
inte är större än 10 m2, att taknockshöjden inte överstiger 3 m och att
byggnaderna placeras minst 4,5 m från tomtgräns eller på det avstånd
från denna som kan vara föreskrivet i en gällande plan. Att byggnadsarean
inte utan lov fick göras större än 10 m2 sammanhänger med att
uthusen inte ansågs böra få användas som bostäder eller garage och
därför inte heller borde inbjuda till sådant användningssätt. När bestämmelserna
sedermera med vissa ytterligare lättnader fördes över till
8 kap. 4 § första stycket 6 PBL, togs bl.a. förutsättningen att byggnaderna
inte skulle få vara avsedda till bostad bort som en onödig begränsning
av den enskildes frihet (prop. 1985/86:1 s. 696). Däremot avvisades
förslag om att ett obegränsat antal byggnader som inte är större än
10 m2 skulle få uppföras utan lov (prop. s. 256). Dock gäller att
komplementbyggnader till småhus inom inte samlad bebyggelse är
befriade från lovplikt i fråga om mindre tillbyggnader och inre åtgärder
i samma mån som småhusen.

Som framgår av vad nu anförts har de ursprungliga motiven för de
storleksbestämmelser som gäller lovfritt uppförande av komplementbyggnader
i viss mån förlorat sin giltighet när vissa lättnader av
reglerna gjordes i samband med att de överfördes till PBL. Utskottet är
dock inte berett föreslå att PBL ändras i enlighet med förslaget i
motion 1988/89:Bo247 (c) yrkande 12 om att storleken på lovfria
komplementbyggnader bör höjas från 10 m2 till 16 m2. Slutligen kan
nämnas att frågan om lovfrihet för komplementbyggnader utanför
samlad bebyggelse tagits upp i boverkets och lantmäteriverkets promemoria
med förslag till ändringar i PBL.

1989/90: BoU2

Preskription i fråga om olovligt användningssätt !989/90:BoU2

Rubricerade fråga tas upp i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
1988/89:Bo228 yrkande 3. En ändring av PBL föreslås (10 kap. 27
§) så att preskriptionstiden för olovligt byggande avskaffas.

Reglerna om preskription behandlade utskottet tämligen ingående år
1988 (BoU 1987/88:14 s. 12— 14). Utskottet beslöt då föreslå riksdagen
rekommendera regeringen att i lämpligt sammanhang överväga utformningen
av preskriptionsreglerna i PBL i syfte att närmare klargöra
deras innebörd, särskilt i Gall där olovligt användningssätt pågår under
längre tid. Efter ett utredningsarbete borde regeringen enligt utskottets
mening återkomma till riksdagen med förslag i frågan.

I promemorian (Ds 1989:11) Övernattningsbostäder m.m. behandlas
den av riksdagen aktualiserade frågan. Där föreslås att den tioåriga
preskriptionstiden slopas fr.o.m. år 1990 när det gäller byggnadsnämndens
rätt att ingripa genom ansökan om handräckning och föreläggande
om rättelse för att återställa olovligt kontoriserade lägenheter till
bostäder. Vissa övergångsregler föreslås. Promemorian har remissbehandlats.

Den av riksdagen begärda översynen om preskriptionsreglerna enligt
PBL har således genomförts. Det finns inte skäl anta annat än att
denna redovisning kommer att underställas riksdagen utan onödig
tidsutdräkt. Eftersom den i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
1988/89:Bo228 yrkande 3 aktualiserade frågan om preskriptionsreglerna
enligt PBL övervägs för närvarande finns inte skäl att göra den av
motionärerna föreslagna ändringen i lagstiftningen. Resultatet av pågående
överväganden får avvaktas.

Byggnadsnämndernas arbetsuppgifter

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1988/89:Bo231 yrkande 3
föreslås riksdagen besluta om sådan ändring i PBL att energirådgivning
blir en obligatorisk serviceuppgift för byggnadsnämnderna (BN). L
motion 1988/89:Bo254 (mp) begärs förslag till ändring i kommunallagen
så att där i princip föreskrivs att kommunal energirådgivning
genom särskilda energirådgivare skall ingå i varje kommunförvaltning.

Med anledning av förslaget i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
vill utskottet erinra om att BN får begära (PBL 9 kap. 6 §)
bevis av sakkunnig att egenskaperna och funktionerna uppfyller kraven
i 3 kap. Där anges bl.a. (3 §) att byggnader skall medge god
hushållning med energi.

Utskottet anser att den i PBL valda lösningen innebär att BN getts
goda möjligheter att verka för att också energihushållningen i byggnader
beaktas på ett acceptabelt sätt. Att ålägga BN att sorn en obligatorisk
kommunal uppgift svara för att energirådgivning kommer till
stånd är enligt utskottets mening inte den lämpligaste lösningen. Det
bör avgöras av kommunen i vilka former och i vilken omfattning en
sådan rådgivning bl.a. inom ramen för PBL bör utföras. Vänsterpartiet
kommunisternas partimotion 1988/89:Bo231 yrkande 3 avstyrks sålunda.

Av vad ovan anförts framgår också att utskottet inte delar vad i
motion 1988/89:Bo254 (mp) föreslagits om att kommunallagen bör
ändras så att energirådgivningen blir en obligatorisk kommunal uppgift.

I motion 1988/89:Bol3 (c) yrkande 5 förordas ett riksdagens tillkännagivande
om formerna för myndighetsgranskningen av byggmaterial.

Bestämmelserna för typgodkännandeverksamheten bygger på att boverket
genom sin granskning och genom utfärdande av
typgodkännandebevis ger ett bindande förhandsuttalande om att en viss
produkt uppfyller bygglagstiftningens krav. BN prövar därefter endast
om förutsättningar och villkor i åberopade typgodkännandebevis och
tillhörande handlingar är uppfyllda under aktuella förhållanden. Ett
typgodkännande innebär således för byggherren att han vet att materialet
kommer att accepteras av BN. Det är enligt motionärerna väsentligt
att BN:s granskning av nya material blir mer aktiv håde i syfte att
stärka kontrollen av använt material och att inhämta kunskap om
vilka effekter beslutet att främja importen av byggmaterial får.

Såvitt utskottet har sig bekant fyller den nuvarande ordningen för
materialkontroll m.m. enligt PBL sitt syfte. Denna ordning bygger bl.a.
på föreskrifter om typgodkännande och tillverkningskontroll. PBL:s
regler om BN:s granskning av byggmaterial m.m. får anses i allt
väsentligt väl ägnade att tillgodose sitt syfte. Någon ändring härvidlag
kan inte anses erforderlig. Motion 1988/89:Bol3 (c) yrkande 13 om
formerna för myndighetsgranskningen av byggmaterial avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredning om planlagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1988/89:Bo537 yrkande 1,

2. beträffande genomförandetiden för detaljplaner m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:Bo405 yrkandena 17 a, 17 b
och 17 c samt motionerna 1988/89:Bo526 yrkande c och
1988/89:Bo543 yrkande c,

3. beträffande byggande utanför plan

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Bo526 yrkande d och
1988/89:Bo543 yrkande d,

1989/90:BoU2

4. beträffande reglering av detaljhandelsetablering i PBL

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Bo405 yrkande 17 d och
1988/89:Bo538,

5. beträffande mindre avvikelse från plan och dispens från plan
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Bo526 yrkandena a och
b samt 1988/89:Bo543 yrkandena a och b,

6. beträffande bebyggelsens utformning

att riksdagen avslår motion 1988/89:Bo549 yrkande 2,

7. beträffande planprövning av stormarknadsetablering
att riksdagen avslår motion 1988/89:Bo540,

8. beträffande de handikappade och samhällsplaneringen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Bo524,

9. beträffande åtgärder för att öka tillgången på mark för
fritidshusbyggande

att riksdagen avslår motion 1988/89:Bo260 yrkande a,

10. beträffande kolonilotter

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Bo415 yrkande 8 och
1988/89:Bo507,

11. beträffande kvalifikationsgränsen för ersättning enligt PBL
m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:Bo405 yrkande 17 e,

12. beträffande frågan om när ersättning enligt PBL skall aktualiseras
m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:Bo506,

13. beträffande socialtjänstens deltagande i den fysiska planeringen att

riksdagen avslår motion 1988/89:Bo503,

14. beträffande besvärsrätten enligt PBL

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Bo512 och
1988/89:Bo528,

15. beträffande bygglovsplikt för krossverk m.m.
att riksdagen avslår motion 1988/89:Bo529,

16. beträffande storleken på lovfria komplementbyggnader
att riksdagen avslår motion 1988/89:Bo247 yrkande 12,

17. beträffande preskriptionsreglerna enligt PBL

att riksdagen avslår motion 1988/89:Bo228 yrkande 3,

18. beträffande obligatorisk kommunal energirådgivning

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Bo231 yrkande 3 och
1988/89:Bo254,

19. beträffande formerna för myndighetsgranskningen av byggmaterial att

riksdagen avslår motion 1988/89:Bol3 yrkande 5.

Stockholm den 7 september 1989

1989/90: BoU2

På bostadsutskottets vägnar

1989/90: BoU2

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson
(s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Hans Göran Franck (s), Nils
Nordh (s), Rune Evensson (s), Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m),
Leif Olsson (fp), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (vpk), Krister
Skånberg (mp), Britta Sundin (s), Birgitta Rydle (m) och Siw Persson
(fp).

Reservationer

1. Utredning om planlagstiftningen (mom. 1)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Efter
ett" och slutar med "nu anförts" bort ha följande lydelse:

Efter ett omfattande beredningsarbete antog riksdagen hösten 1986
en plan- och bygglag (PBL) och en naturresurslag (NRL). Dessa lagar
trädde i kraft vid halvårsskiftet 1987. Även om denna nya lagstiftning
har förtjänster och även om i denna lagstiftning reglerades frågor som
dittills hade haft ett svagt skydd måste konstateras att den inte är
heltäckande och att bl.a. de viktiga miljö vårdsfrågor na åtnjuter ett
svagt lagligt skydd eller inget skydd alls. Som föreslås i miljöpartiets
partimotion 1988/89:Bo537 yrkande 1 bör planlagstiftning i hela dess
vidd ses över och sammanföras i en miljöbalk. Bl.a. bör miljövårdsplaner
med rättsverkan införas både på nationell och kommunal nivå.
Dessa planer bör samordnas med de energiplaner som bör upprättas.
Vidare finns anledning att överväga hur en bättre samordning skall ske
främst mellan PBL och de lagar för miljö- och naturvård som enligt
miljöpartiets uppfattning måste tillskapas. En särskild utredning bör
tillsättas med syftet att se över planlagstiftningen i nu berört avseende.
Förslag i ärendet bör föreläggas riksdagen. Den av motionärerna
förordade utredningen bör ha nära samarbete med den parlamentariska
kommitté om naturvårds- och miljövårdslagstiftningen som miljöpartiet
tidigare föreslagit och som nu tillsatts av regeringen.

Riksdagen bör med anledning av miljöpartiets partimotion som sin
mening ge regeringen till känna vad utskottet nu anfört om utredning
av planlagstiftningen.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande utredning om planlagstiftningen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Bo537 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Genomförandetiden för detaljplaner m.m. (mom.

Knut Billing, Jan Sandberg och Birgitta Rydle (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "De
synpunkter" och på s. 7 slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

t reservationer till utskottets betänkanden BoU 1986/87:1, 4 och 8
samt till betänkandet BoU 1987/88:BoU14 har moderata samlingspartiet
utvecklat sin syn på hur en reform av byggnadslagstiftningen borde
utformas. Eftersom PBL numera trätt i kraft leder detta till ställningstagandet
att de principiella ändringarna bör företas inom ramen för
PBL. Utgångspunkten för den översyn av PBL som snarast bör inledas
är att äganderätten skall respekteras. Den som äger fest egendom bör få
utnyttja den så långt det är möjligt av hänsyn till grannar och andra
med berättigade intressen. Nödvändiga inskränkningar i äganderätten
bör kompenseras med ersättning. Detta leder vidare till att
-systemet med genomförandetider för detaljplaner avskaffas. Byggrätt
bör gälla utan tidsbegränsning,

-de obligatoriska översiktsplanerna bör avskaffas och ersättas med ett
system där kommunerna själva får bestämma behovet av den översiktliga
planläggningen,

-planinstitutets områdesbestämmelse bör avskaffas. Områdesbestämmelserna
innebär bara skyldigheter för den enskilde men inga rättigheter.
Behöver markanvändningen regleras får det ske med
detaljplaner,

- kvalifikationsgränserna för intrångsersättning bör avskaffas.

Vad utskottet nu anfört om genomförandetiden för detaljplan
m.m. bör riksdagen med anledning av moderata samlingspartiets partimotion
1988/89:Bo405 yrkandena 17 a, 17 b och 17 c och motionerna
1988/89:Bo526 (m) yrkande c samt 1988/89:Bo543 (m) yrkande c som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande genomförandetiden för detaljplan m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Bo405 yrkandena
17 a, 17 b och 17 c som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

1989/90: BoU2

3. Byggande utanför plan (mom. 3)

Knut Billing, Jan Sandberg och Birgitta Rydle (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "nu anförda" bort ha följande lydelse:

Inte minst när det gäller byggande utanför planlagt område bör så
stora lättnader som möjligt eftersträvas. All bebyggelse utanför detaljplan
skall i princip vara tillåten. Givetvis måste hänsyn tas till trafik,
miljö, jord- och skogsbruk m.m. Detta Sr dock inte medföra att
bebyggelse förhindras. Kommunen skall reglera hur bebyggelsen skall
ordnas, inte om den får komma till stånd. De regler som finns i PBL
om byggande utanför plan bör ses över och utformas i enlighet med
vad nu anförts. Ett förslag i frågan bör föreläggas riksdagen.

Riksdagen bör med anledning av motionerna 1988/89:Bo526 (m)
yrkande d och 1988/89:Bo543 (m) yrkande d som sin mening ge
regeringen detta till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande byggande utanför plan
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Bo526 yrkande
d och 1988/89:Bo543 yrkande d som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Reglering av detaljhandelsetablering i PBL (mom.
4)

Knut Billing (m), Jan Sandberg (m), Leif Olsson (fp), Birgitta Rydle
(m) och Siw Persson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Inte
heller" och slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

I PBL kan byggnaders användning regleras genom detaljplan. Det är
sålunda möjligt att ange en huvudsaklig användning av kvartersmark
för partihandel eller för detaljhandel. Det är också möjligt att reglera
vilket slags detaljhandel som skall få förekomma.

I moderata samlingspartiets partimotion 1988/89:Bo405 yrkande 17
d och i motion 1988/89:Bo538 (fp) föreslås ändringar i PBL så att det
inte skall vara möjligt att genom PBL inskränka näringsfriheten. Vid
införande av PBL motsatte sig moderata samlingspartiet och folkpartiet
dessa inskränkningar. Den nu gällande ordningen innebär att marknadsekonomins
spelregler sätts ur funktion. Detaljhandelsetableringen
kan då komma att styras av politiker i stället för av konsumenterna.
En sådan ordning kan inte accepteras.

Riksdagen bör med anledning av de båda motionerna som sin
mening ge regeringen till känna att PBL bör ändras i nu berört
avseende och att riksdagen skyndsamt bör föreläggas förslag i ärendet.

1989/90: Bo U2

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande reglering av detaljhandelsetablering i PBL

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Bo405 yrkande
17 d och 1988/89:Bo538 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

5. Mindre avvikelse från plan och dispens från plan
(mom. 5)

Knut Billing, Jan Sandberg och Birgitta Rydle (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Som
framgått" och slutar med "yrkandena a och b" bort ha följande lydelse:
Redan kort tid efter det att PBL trätt i kraft börjar effekterna av den
övertro på regleringsmekanismernas fullkomlighet som präglar lagstiftningen
göra sig med full kraft märkbara. Den tidigare byggnadslagstiftningen
gav utrymme för en flexibel inställning till planerna genom att
undantag kunde medges i särskilda fall från de eljest bindande bestämmelserna.
Härigenom kunde man på ett enkelt sätt "slipa av kanterna"
på regler som annars stelbent skulle ha tvingat fram opraktiska eller
oönskade lösningar. Man kunde också förverkliga projekt som inte
kunnat förutses när planerna en gång kom till. Att dispensmöjligheterna
någon gång kunde missbrukas innebär inte att hela systemet bör
underkännas. Genom den synnerligen restriktiva inställning till mindre
avvikelser som präglar PBL har regleringarna delvis gått i baklås.
Detta gäller speciellt de äldre planer som en gång utformades för att
fungera i ett system där undantag kunde medges, men som nu i form
av detaljplaner enligt PBL övergått till att bli ett slags tvångströjor för
byggandet. Det lilla utrymme som finns att medge mindre avvikelser
ger inte tillräckligt handlingsutrymme. Saken blir inte bättre av att
förarbetena i detta hänseende är oklara. Resultatet har blivit antingen
totalstopp i kommunerna eller förvirring eller att kommunerna och
sakägarna tvingas bekosta dyrbara planändringar för att ordna rena
bagateller.

Det finns som framhålls i motionerna 1988/89:Bo526 (m) och
1988/89:Bo543 (m) all anledning att bringa klarhet i hur begreppet
"mindre avvikelse" från plan bör tolkas. I många kommuner innebär
genomförandet av mindre avvikelse från plan ett omfattande arbete.
Den nu aktualiserade frågan liksom frågan om hur ett dispensförfarande
inom ramen för PBL skall utformas bör utredas i särskild ordning.
Regeringen bör snarast förelägga riksdagen förslag i frågan. Utskottet
föreslår att riksdagen med anledning av de båda motionerna som sin
mening ger regeringen detta till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande mindre avvikelse från plan och dispens från plan
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Bo526 yrkandena
a och b samt 1988/89:Bo543 yrkandena a och b som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: Bo U2

6. Bebyggelsens utformning (mom. 6)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet
behandlade" och slutar med " bebyggelsens utformning" bort ha
följande lydelse:

Buller och då inte minst trafikbuller är ett stort och växande
miljöproblem. Ökningen av bullernivån innebär för närvarande att
den fördubblas på 40 år. Ca 3 miljoner svenskar tvingas leva med
bullernivåer som överstiger Världshälsoorganisationens gränsvärde.

Olika åtgärder måste vidtas i avsikt att skapa en bättre trafikmiljö i
våra tärorter och då inte minst i deras centrala delar. I motion
1988/89:Jo957 (mp) ges flera exempel på hur trafikmiljön skulle
kunna förbättras och bullerproblemen kunna bemästras. Såvitt rör
bostadsutskottets beredningsområde finns anledning påtala vikten av
att planlagstiftningen ges en sådan inriktning att större hänsyn kan tas
till behovet av en god trafikmiljö när bebyggelsen utformas. Åtgärder
bör också vidtas för att minimera det störande buller som finns i vår
boendemiljö i form av ventilationssystem, sopsugar, hissar och hushållsmaskiner.
I den i detta betänkande behandlade motionen
1988/89:Bo549 (mp) yrkande 2 föreslås ett riksdagens tillkännagivande
att bostäder och arbetsplatser skall planeras så att transportbehovet
minskar.

Som framgått av vad nu anförts finns goda skäl för en sådan
uppfattning. Utskottet föreslår därför att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att en översyn av planlagstiftningen görs i syfte
att få till stånd en sådan stadsplanering som motionärerna eftersträvar.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande bebyggelsens utformning
att riksdagen med anledning av motion 1988/89Bo549 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Planprövning av stormarknadsetablering (mom. 7)

Agne Hansson (c), Birger Anderssson (c) och Krister Skånberg (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "ytterligare åtgärder" bort ha följande lydelse:
Det förhåller sig uppenbarligen så att det genom PBL inte är möjligt
för kommunerna och länsstyrelserna att agera på ett kraftfullt sätt när
det gäller lokalisering och etablering av stormarknader. Sådana butikskoncentrationer
läggs ofta i tätorternas utkanter. De medför inte sällan
att butiksnätet i tätorterna utarmas och att biltrafiken ökar. Detta är en
fråga inte bara för den kommun till vilken stormarknaden lokaliseras

1989/90: Bo U2

utan även för omkringliggande kommuner. Det borde då finnas möjligheter
för länsstyrelsen att pröva ett kommunalt beslut när en stormarknadsetablering,
vilket ju ofta är tallet, påverkar en region i inte
ringa omfattning. Som exempel på en sådan regional fråga kan tas en
stormarknadsetablering i Norsholm i Norrköpings kommun.

Den hittillsvarande handläggningen av ärendet visar på behovet av
ett klargörande av reglerna i PBL härvidlag. Om det inte anses möjligt
med en länsstyrelsens prövning av sådana ärenden bör lagen ändras.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion
1988/89:Bo540 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande planprövning av stormarknadsetablering

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Bo540 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. De handikappade och samhällsplaneringen (mom.

Agne Hansson (c), Birger Andersson (c) och Krister Skånberg (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet
behandlade" och på s. 10 slutar med "avstyrks sålunda" bort ha
följande lydelse:

Utskottet finner angeläget att alla möjligheter tas till vara för att
förbättra de handikappades ställning i samhällsplaneringen. Även om
PBL tillerkänner sociala målsättningar en framträdande ställning i
planeringsprocessen och ger de handikappade och deras organisationer
relativt goda möjligheter att göra sina intressen gällande, bör det
undersökas om inte ännu bättre lösningar kan nås på de handikappades
problem. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av
centerpartiets partimotion 1988/89:Bo524 som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande de handikappade och samhällsplaneringen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Bo524 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: BoU2

9. Åtgärder för att öka tillgången på mark för
fritidshusbyggande (mom. 9)

Knut Billing, Jan Sandberg och Birgitta Rydle (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande
lydelse:

I vissa attraktiva områden, framför allt på västkusten, har efterfrågan
på fritidshus lett till att priserna på husen stiger kraftigt. Många
permanentbostäder omvandlas till fritidshus. Den höga prisnivån gör
att den bofasta befolkningen har svårt att prismässigt konkurrera med
andra köpare. Det är ur miljösynpunkt en tråkig utveckling när en
stor andel av husen i ett samhälle står obebodda stor del av året.

Genom lagstiftning och regleringar har möjligheterna att bygga nya
fritidshus kringskurits. Naturvårdslagen och PBL hindrar på ett effektivt
sätt byggnationen. På detta sätt begränsas tillgången på tillgängliga
hus. Det är bara befintliga hus som står till förfogande för dem som
vill skaffa sig ett fritidshus. När efterfrågan vida överstiger tillgången
kommer priserna givetvis att stiga.

Utskottet anser att förändringar och lättnader i PBL och i NVL på
ett radikalt sätt skulle öppna möjligheterna för nybyggnad av fritidshus
i stora delar av vårt land. Den döda hand som legat över stora
områden skulle försvinna. Ökar tillgången på billiga tomter i strandnära
lägen i glesbygd kommer också prisnivån på befintliga hus i
attraktiva kustområden att påverkas.

Vad utskottet nu med anledning av motion 1988/89:Bo260 yrkande
a anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande åtgärder för att öka tillgången på mark för
fritids hus byggande

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Bo260 yrkande a
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Kolonilotter (mom. 10)

Agne Hansson (c), Birger Andersson (c) och Krister Skånberg (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Vid
behandlingen av motsvarande" och slutar med "beträffande kolonilotter"
bort ha följande lydelse:

Varje möjlighet att skapa trivsamma bostadsområden måste tas till
vara. Hyresgäster som bor i lägenhet har ofta behov av att komma
närmare naturen. En viktig åtgärd i det sammanhanget för att göra
bostadsområdena attraktiva är att tillse att odlingslotter och koloniträdgårdar
finns i omedelbar närhet till bostadsområdet.

Vid nyetablering bör bostadsområdena planeras så att särskilda odlingslotter
integreras i bostadsområdena.

1989/90: Bo U2

Riksdagen har beslutat att underlätta tillkomsten av kolonilotter
genom att i PBL öppna för att kommunerna har möjlighet att undanta
bl.a. kolonistugor från bygglovsplikt. För att främja trivseln inte minst
i hyreshusområden bör övervägas ytterligare möjligheter att främja
tillkomsten av kolonilotter i samband med bostadsbebyggelse. Inte
minst gäller för kommunerna att tillse att planeringen sker på ett
sådant sätt att markutrymmen lämnas för dessa ändamål i tillräcklig
omfattning vid planering av bostäder. I dag finns klara tendenser till
förtätning av bostadsområden vilket inte främjar en god boendemiljö
med möjlighet för de boende till den avkoppling och närhet till
naturen som egen odlingslott kan ge. Odling i kolonilotter innebär
också en ökad och hälsosam självförsörjning av livsmedel.

Vad utskottet nu anfört ligger helt i linje med vad i centerpartiets
partimotion 1988/89:Bo415 yrkande 8 och i motion 1988/89:Bo507 (c)
föreslagits. Riksdagen bör med anledning av motionerna som sin
mening ge regeringen till känna vad nu anförts om åtgärder för att
ytterligare främja tillkomsten av kolonilotter.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. beträffande kolonilotter
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Bo415 yrkande
8 och 1988/89:Bo507 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

11. Kvalifikationsgränsen för ersättning enligt PBL
m.m. (mom. 11)

Knut Billing, Jan Sandberg och Birgitta Rydle (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Vid
behandlingen av PBL-propositionen" och på s. 12 slutar med "yrkande
17 e avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som framgått av vad ovan anförts och av moderata samlingspartiets
partimotion 1988/89:Bo405 finns en kvalifikationsgräns för ersättning
enligt PBL på upp till 10 % vid intrång eller rådighetsinskränkning.
Detta innebär att gränsen måste nås eller överskridas för att ersättning
över huvud taget skall utgå.

Moderata samlingspartiet har i andra sammanhang hävdat att full
ersättning skall utgå till markägaren när kommunen beslutar om
intrång. Detta är en mycket viktig princip. PBL och anknytande
lagstiftning bör ändras så att denna princip får genomslag i praktiken.

Vad riksdagen nu med anledning av partimotionen anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

1989/90: BoU2

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande kvalifikationsgränsen för ersättning enligt PBL
m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Bo405 yrkande

17 e som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfort,

12. Socialtjänstens deltagande i den fysiska
planeringen (mom. 13)

Jan Strömdahl (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Ett i"
och på s. 13 slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:

Socialtjänsten besitter stora kunskaper om brister och behov i våra
bostadsområden. Det gäller speciellt barnens, de äldres och de handikappades
miljö. Denna kunskap tas inte till vara på ett tillfredsställande
sätt i planeringen. Social kompetens värderas lågt jämfört med
teknisk. Det gäller både vid ombyggnad/stadsförnyelse och vid planering
av nya bostäder och områden.

Ibland kommer socialtjänsten inte alls in i planeringen, och inte
sällan kommer den in för sent. Orsakerna till detta är flera. Men ofta
prioriterar socialförvaltningarna inte själva denna uppgift, eftersom
den inte är direkt tvingande. Arbete med akuta dagsaktuella ärenden,
det individinriktade arbetet, arbetet med driften av äldre- och barnomsorg
osv. tar all tid.

Detta leder till att förebyggande insatser i planeringsskedet försummas
vilket bl.a. får till resultat att äldreomsorgen/barnomsorgen m.m.
blir mer betungande.

När socialtjänstlagen fastställdes av riksdagen fanns stora förhoppningar
om dess effekter. Verkligheten har kommit dessa förhoppningar
på skam. Kommunernas försämrade ekonomi och det hårdnande sociala
klimatet har här spelat en mycket stor roll. Men det handlar
också om vilja på politisk nivå och förvaltningsnivå. Socialtjänstens
roll i planeringen måste förstärkas. Genom ett tillägg i PBL 2 kap. 1 §
kan förutsättningarna förbättras. Utskottet föreslår därför att ovannämnda
paragraf ändras så att socialtjänstlagen uttryckligen måste
tillämpas vid vissa beslut enligt PBL.

Den nu föreslagna lagändringen bör träda i kraft den 1 januari 1990.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13. beträffande socialtjänstens deltagande i den fysiska planeringen att

riksdagen med anledning av motion 1988/89:Bo503

a) beslutar att till plan- och bygglagen (1987:10) skall fogas ett
tredje stycke till 2 kap. 1 § av följande lydelse:

1989/90: BoU2

Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked
skall socialtjänstlagen (1980:620) tillämpas,

b) beslutar att den föreslagna ändringen träder i kraft den 1
januari 1990,

13. Besvärsrätten enligt PBL (mom. 14)

Leif Olsson (fp), Krister Skånberg (mp) och Siw Persson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Vid
utskottets" och slutar med "enligt PBL" bort ha följande lydelse:

Som framgått av redovisningen ovan är sakägare, bostadsrättshavare,
hyresgäster och boende samt hyresgästförening med förhandlingsordning
som berörs av ett planförslag besvärsberättigade enligt PBL.

Som framhålls i motion 1988/89:Bo528 (fp) finns inte anledning
begränsa besvärsrätten när det gäller organisationer till att endast
omfatta hyresgästorganisationen. Enligt utskottets uppfattning bör även
villaägareföreningar ges denna rätt. Det finns i dag ca 1,7 miljoner
småhus i landet i vilka bor ca 5 miljoner människor. En så stor
boendegrupp bör självklart också få möjlighet att via sina villaägareföreningar
besvära sig över kommunala planbeslut.

Vidare finns som anförs i motion 1988/89:Bo512 (s) också skäl att ge
handikapporganisationerna rätt att anföra besvär avseende offentliga
byggnader.

PBL bör ändras i enlighet med vad nu föreslagits. Ett förslag i frågan
bör föreläggas riksdagen. Vad utskottet nu med anledning av motionerna
anfört bör ges regeringen till känna.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

14. beträffande besvärsrätten enligt PBL
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Bo512 och
1988/89:Bo528 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

14. Bygglovsplikt för krossverk m.m. (mom. 15)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med " krossverk m.m." bort ha följande lydelse:
Den anmälningsplikt som föreligger enligt miljöskyddslagstiftningen
och arbetsmiljölagstiftningen för anläggande av krossverk, makadamverk,
stenhuggerier, asfaltverk och oljegrusverk är inte tillräcklig. En
prövning av sådana anläggningar också enligt PBL bör införas. Därigenom
får kommunen möjlighet att på ett tidigt skede komma in i
frågan och bedöma den utifrån plansynpunkt. I dag finns uppenbar
risk att miljöstörande anläggningar hamnar utanför möjlighet till för -

1989/90: BoU2

handsprövning. Denna risk kan alltså bäst elimineras genom en utökning
av byggnadslovsplikten. En prövning enligt PBL för de nu
diskuterade anläggningarna leder till en säkrare bedömning av lokaliserings-
och omgivningseffekter. Att den nuvarande ordningen inte är
tillfredsställande visar ett par aktuella ärenden.

I enlighet med vad som förordas i motion 1988/89:Bo529 (mp) bör
bygglovsplikten utsträckas till att omfatta också krossverk m.m. Ett
förslag om ändring i PBL i nu berört avseende bör föreläggas riksdagen.
Detta bör riksdagen med anledning av motionen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

15. beträffande bygglovsplikt för krossverk m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Bo529 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Storleken på lovfria komplementbyggnader
(mom. 16)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Jan Sandberg (m), Birger Andersson
(c), Krister Skånberg (mp) och Birgitta Rydle (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Som
framgår" och slutar med "i PBL" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärens synpunkter och förordar alltså
att komplementbyggnader bör få uppföras utan lov så länge byggnadsarean
inte överskrider 16 m". Härigenom ökas deras användningsområde
och möjligheterna att ge sådana byggnader en tilltalande utformning.
Vad utskottet här har anfört bör riksdagen med anledning av
motion 1988/89:Bo247 (c) ge regeringen till känna.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

16. beträffande storleken pä lovfria komplementbyggnader

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Bo247 yrkande
12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

1989/90: Bo U2

16. Obligatorisk kommunal energirådgivning (mom.
18)

Agne Hansson (c), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (vpk) och
Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Med
anledning" och på s. 17 slutar med "kommunal uppgift" bort ha
följande lydelse:

Det statliga stödet till kommunal energirådgivning upphörde 1986.
Tanken var då att den verksamhet som hade kommit i gång i flertalet
kommuner och som var av stor vikt för att den beslutade energihushållningen
skulle kunna genomföras, skulle fortsätta som en reguljär
kommunal verksamhet inom ramen för kommunernas budgetar.

I verkligheten blev effekten den att i mer än hälften av kommunerna
försvann energirådgivarna direkt. Sedan har avtrappningen fortsatt

— men i långsam takt. Detta är en olycklig utveckling inte minst mot
bakgrund av att tidpunkten för kärnkraftsawecklingen rycker allt
närmare. Kompetensen finns kvar hos många f.d. kommunala energjsparrådgivare.
Denna kompetens måste tas till vara mot bakgrund av
det stora energibesparingsbehov som föreligger.

Centerpartiet, vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet förordade
våren 1989 att vissa statliga medel för den kommunala energirådgivningen
skulle ställas till förfogande. Det är också nödvändigt att
ändra lagstiftningen så att kommunerna blir skyldiga att bistå med
energirådgivningen. En översyn om hur kommunernas skyldighet skall
lagfästas bör göras.

Riksdagen bör med anledning av vänsterpartiet kommunisternas
partimotion 1988/89:Bo231 yrkande 3 och motion 1988/89:Bo254 (mp)
som sin mening ge regeringen detta till känna.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

18. beträffande obligatorisk kommunal energirådgivning
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Bo231 yrkande
3 och 1988/89:Bo254 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

17. Formerna för myndighetsgranskningen av
byggmaterial (mom. 19)

Agne Hansson (c), Birger Andersson (c) och Krister Skånberg (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Såvitt
utskottet" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Det är väsentligt att byggnadsnämndernas granskning av nya material
blir mer aktiv i syfte att stärka kontrollen av använt material.
Detta är viktigt inte minst mot bakgrund av det ständigt ökade materialflödet
och att många nya material kommit att användas i byggandet.

1989/90: Bo U2

Problemet med de s.k. sjuka husen visar också på behovet av en
intensifierad myndighetsgranskning.

Ett tillkännagivande till regeringen om en aktivare myndighetsgranskning
i enlighet med förslaget i motion 1988/89:Bol3 yrkande 5
bör göras.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

19. beträffande formerna för myndighetsgranskningen av byggmaterial att

riksdagen med anledning av motion 1988/89:Bol3 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Planprövning av stormarknadsetablering (mom. 7)

Jan Strömdahl (vpk) anför:

Enligt PBL skall länsstyrelsen särskilt bevaka bl.a. mellankommunala
intressen och riksintressen när t.ex. en stormarknad etableras. Riksdagen
kan inte gå in i särskilda ärenden. Regeringen har att pröva
länsstyrelsens beslut om det överklagas av berörd sakägare eller med
dem jämställda; i det i detta betänkande aktualiserade ärendet t.ex. av
en kommun.

1989/90:BoU2

■ ' • ' . %

■