Personutredning i brottmål
Betänkande 1991/92:JuU4
Justitieutskottets betänkande
1991/92:JUU04
Personutredning i brottmål
Innehåll
1991/92 JuU4
Propositionen m.m.
I proposition 1991/92:2 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till
1. lag om särskild personutredning i brottmål, m.m.,
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
3. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
4. lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning.
Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 7 f.
I samband med propositionen behandlar utskottet ett yrkande i en motion väckt under den allmänna motionstiden i år. Motionsyrkandet redovisas på s. 7.
Lagförslagen, av vilka 1--3 granskats av lagrådet, har följande lydelse.
Motionen
1990/91:Ju803 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
9. (delvis) att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändrad lagstiftning rörande påföljdsval vid rattfylleribrott samt personundersökning i mål om sådana brott, i enlighet med vad som i motionen anförts.
Här behandlas yrkandet såvitt avser personundersökning.
Utskottet
Inledning
För att tillgodose behovet av personutredning i brottmål (jfr 46 kap. 9§ rättegångsbalken) kan domstolen förordna om bl.a. personundersökning av den misstänkte. Föreskrifter därom finns i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål. Lagen tillkom i samband med införandet av brottsbalken och innehåller också bestämmelser om läkarintyg om den misstänkte (s.k. § 7-intyg).
Inom justitiedepartementet utarbetades år 1990 promemorian (Ds 1990:88) Ny lag om personutredning i brottmål. I promemorian konstateras att de nya regler om påföljdsbestämning som trädde i kraft den 1 januari 1989 (prop. 1987/88:120, JuU45, rskr. 404) inte torde ha minskat domstolarnas behov av att ha tillgång till särskild personutredning i brottmål. Däremot torde, anförs det, de nya reglernas utformning föra med sig att personutredningarna i många fall kan begränsas i förhållande till den omfattning som en normal personundersökning i dag har. Samtidigt har, sägs det vidare, utvecklingen av påföljdssystemet medfört att det i andra fall finns ett ökat behov av grundliga personutredningar. Här åsyftas bl.a. kontraktsvård (prop. 1986/87:106, JuU32, rskr. 279) och försöksverksamheten med samhällstjänst (prop. 1989/90:7, JuU10, rskr. 55). Lagtekniskt är dessa påföljder konstruerade som en föreskrift inom ramen för skyddstillsyn. I promemorian konstateras vidare att personutredning i mål om grovt rattfylleri har stor betydelse när det gäller förutsättningarna för domstolen att döma till skyddstillsyn med föreskrift om behandling eller utbildning.
Promemorian innehåller förslag till en ny lag om personutredning i brottmål som skall ersätta lagen om personundersökning i brottmål. Promemorian och remissbehandlingen av den ligger till grund för den nu aktuella propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Förslagen i propositionen innebär att personundersökningsinstitutet i sin nuvarande form ersätts med ett system där frivårdsmyndigheten får till uppgift att avge yttrande beträffande den misstänkte. Föreskrifter härom föreslås upptagna i en ny lag om särskild personutredning i brottmål, m.m. Syftet med lagen är att åstadkomma ett mer flexibelt förfarande för att inhämta personutredning i brottmål än vad lagen om personundersökning i brottmål ger utrymme för.
Enligt den föreslagna lagen skall rätten i brottmål inhämta yttrande från frivårdsmyndigheten, om det för att avgöra påföljdsfrågan eller annars behövs särskild utredning om den misstänktes personliga förhållanden eller om vilka åtgärder som kan antas bidra till att han avhåller sig från fortsatt brottslighet. Något yttrande behöver dock inte inhämtas, om domstolen redan har tillräcklig utredning eller inhämtar sådan på annat sätt. Rätten får besluta att inhämta yttrande så snart allmänt åtal har väckts eller tidigare, om den misstänkte har erkänt gärningen eller det annars finns sannolika skäl att anta att han har begått den. Frivårdsmyndigheten skall enligt förslaget ombesörja den utredning som behövs för yttrandet och får därvid förordna en särskild personutredare att bistå med sådan utredning. Vidare får rätten i likhet med vad som nu gäller förordna en läkare att avge läkarintyg beträffande den misstänkte.
En misstänkt skall vara skyldig att för personutredning inställa sig hos frivårdsmyndigheten; om den misstänkte inte inställer sig, får polismyndigheten lämna handräckning.
Som nu får frivårdsmyndigheten förordna en förtroendeman för den misstänkte om han samtycker till det.
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.
Utskottets överväganden
Utskottet kan konstatera att förslagen syftar till att åstadkomma ett mera nyanserat och flexibelt utredningsförfarande; det är alltså inte fråga om att begränsa domstolarnas möjligheter att införskaffa särskild personutredning i brottmål. Det föreslagna systemet med yttranden från frivårdsmyndigheterna bör, som föredragande statsrådet anför, kunna bli mindre formbundet än det nuvarande personundersökningsinstitutet, och därmed kan personutredningens innehåll och omfattning mera anpassas till behovet i det enskilda fallet.
Det nuvarande formella kravet på personundersökning vid vissa påföljder (skyddstillsyn, fängelse i sex månader eller mer samt överlämnande till särskild vård) saknar motsvarighet i propositionen. Enligt de framlagda förslagen är det inte i något fall formellt obligatoriskt att inhämta yttrande från frivårdsmyndigheten. Av specialmotiveringen (prop. s. 25 f) framgår emellertid att avsikten är att domstolen normalt bör inhämta yttrande före en dom på skyddstillsyn och att sådan påföljd endast i undantagsfall bör ådömas utan att frivårdsmyndigheten har fått tillfälle att yttra sig. Utskottet har inget annat synsätt.
I motion Ju803 efterlyses mer standardiserade regler för när personundersökning skall inhämtas i trafiknykterhetsmål. Domstolarnas underlåtenhet att förordna om personundersökning i sådana mål har, enligt motionärerna, fått till följd att domstolarna saknat beslutsunderlag för att döma till skyddstillsyn för grovt rattfylleri. Detta har, konstaterar motionärerna, medfört att villkorlig dom och inte skyddstillsyn kommit att dominera de icke frihetsberövande påföljderna i sådana mål efter de lagändringar på området som trädde i kraft den 1 juli 1990.
Frågan om personutredning vid trafiknykterhetsbrott diskuteras i propositionen (s. 16 f). Enligt föredragande statsrådet torde det nuvarande kravet på personundersökning före en skyddstillsynsdom ha påverkat påföljdspraxis i mål om grova trafiknykterhetsbrott. Eftersom det vid vissa domstolar varit sällsynt med förordnande om personundersökning i sådana mål har detta nämligen i praktiken inneburit att domstolen redan på formella grunder varit förhindrad att döma till skyddstillsyn. Hon anför vidare bl.a. följande:
Även om mitt förslag innebär att det kommer att vara möjligt att döma till skyddstillsyn vid grovt rattfylleri utan något yttrande från frivårdsmyndigheten, vill jag stryka under att ett sådant yttrande självfallet normalt bör inhämtas när det inte står klart att annan påföljd än fängelse är utesluten.
Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets synsätt och konstaterar att med den nya ordningen ett yttrande från frivårdsmyndigheten normalt bör inhämtas i mål om grova trafiknykterhetsbrott. Härigenom får motion Ju803 i här behandlad del anses tillgodosedd.
Utöver vad som anförts i det föregående föranleder de i propositionen framlagda förslagen inte några uttalanden från utskottets sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande personutredning i trafiknykterhetsmål att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju803 yrkande 9 i denna del,
2. beträffande lagförslagen att riksdagen antar de i proposition 1991/92:2 framlagda förslagen till
a) lag om särskild personutredning i brottmål, m.m.,
b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
c) lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
d) lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning.
Stockholm den 12 november 1991
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Ulla-Britt Åbark (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Ingbritt Irhammar (c), Birthe Sörestedt (s), Birgit Henriksson (m), Nils Nordh (s), Liisa Rulander (kds), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Göran Magnusson (s), Lars Sundin (fp), Sigrid Bolkéus (s) och Christel Anderberg (m).
[Rättelser i lagtexten]
s. 2
1 Förslag till Lag om särskild personutredning i brottmål, m.m. Härigenom föreskrivs följande.
s.4 vänsterspalt
Sekretess gäller hos domstol i brottmål samt i annat mål eller ärende, i fråga om vilket bestämmelserna om förundersökning i brottmål är tillämpliga, för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden som framkommer vid personundersökning, rättspsykiatrisk undersökning eller annan sådan utredning, om det av särskild anledning kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller i annan myndighets verksamhet för att gå domstol till handa med utredning som nu har nämnts.
s.6
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning
Härigenom föreskrivs att 4 § i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning skall ha följande lydelse.
4 §
Om den misstänkte vårdas enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, behöver rätten dock endast inhämta utlåtande om de medicinska förutsättningarna från den chefsöverläkare som är ansvarig för vården.