Personlig skyddsutrustning för privat bruk
Betänkande 1992/93:LU19
Lagutskottets betänkande
1992/93:LU19
Personlig skyddsutrustning för privat bruk
Innehåll
1992/93 LU19
Propositionen
I proposition 1992/93:112 föreslår regeringen (Civildepartementet) att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om personlig skyddsutrustning för privat bruk.
Lagförslaget återfinns i bilaga till betänkandet.
Utskottet
Riksdagen har nyligen godkänt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES-avtalet (prop. 1991/92:170, bet. 1992/93:EU1, rskr. 18). Genom avtalet har Sverige och övriga EFTA-länder förbundit sig att införliva stora delar av EG:s regelverk i sin rättsordning. Härigenom kommer enhetliga regler att gälla inom hela samarbetsområdet.
I det regelverk som omfattas av EES-avtalet ingår ett direktiv om personlig skyddsutrustning. Direktivet har utformats i enlighet med EG:s nya harmoniseringsmetod för utformningen av sådana direktiv som reglerar produkters beskaffenhet samt provning och kontroll av produkter (produktdirektiv). EG-direktiv som har utformats enligt denna metod innehåller bindande, relativt allmänt hållna, "väsentliga säkerhetskrav" på produkterna i fråga. De tekniska specifikationerna, vilka skall säkerställa att produkterna uppfyller direktivens säkerhetskrav, utarbetas av de europeiska standardiseringsorganen (CEN och CENELEC). En standard behåller sin karaktär av frivillig överenskommelse, men får enligt direktiven den rättsverkan att produkter som har utformats enligt standarden förutsätts uppfylla de grundläggande säkerhetskraven. Varje produktdirektiv innehåller också regler för hur en tillverkare eller en importör skall kunna visa att produkten uppfyller säkerhetskraven. Bestämmelserna är olika beroende på om produkten utformats i enlighet med standard eller om den uppfyller säkerhetskraven på annat sätt. Produkter som har visats uppfylla säkerhetskraven skall av tillverkaren eller importören förses med ett EG-märke innan de släpps ut på marknaden. En EG-märkt produkt skall kunna föras fritt mellan medlemsländerna.
Direktivet är tillämpligt på både personlig skyddsutrustning som används i arbetslivet och sådan som utnyttjas privat. Direktivet avser att säkerställa att bara sådan skyddsutrustning (exempelvis hjälmar, skyddsglasögon och inandningsskydd) som uppfyller i direktivet närmare angivna grundläggande säkerhetskrav släpps ut på marknaden och används. Genom att ställa upp enhetliga regler för personlig skyddsutrustning skall direktivet också främja fri rörlighet för sådan utrustning.
Direktivet om personlig skyddsutrustning innehåller också en s.k. säkerhetsklausul, som innebär att ett ingripande skall kunna göras i fråga om bl.a. sådan personlig skyddsutrustning som redan har släppts ut på marknaden. Det gäller även om utrustningen överensstämmer med säkerhetskraven och bär EG-märket. Ett ingripande skall kunna ske om utrustningen "skulle kunna medföra en säkerhetsrisk för människor, husdjur eller egendom". Staten i fråga skall då vidta alla nödvändiga åtgärder för att ta bort utrustningen från marknaden eller förbjuda att den släpps ut på marknaden och får fri rörlighet.
Genom vissa ändringar i arbetsmiljölagen (1977:1160), vilka riksdagen nyligen antagit i samband med riksdagsbeslutet om godkännande av EES-avtalet (prop. 1991/92:170, bet. 1992/93:EU1, rskr. 18), har anpassning av svenska regler på arbetslivets område skett till direktivet om personlig skyddsutrustning. Den nu aktuella propositionen avser därför införlivandet av direktivet till svensk rätt endast beträffande dess tillämplighet på personlig skyddsutrustning för privat bruk.
I propositionen konstateras att säkerheten hos personlig skyddsutrustning på konsumentområdet för närvarande regleras främst av produktsäkerhetslagen (1988:1604). Med stöd av denna lag är det möjligt att gripa in mot alla slag av risker med sådan utrustning. För vissa risker gäller dock specialreglering. Som exempel på sådan reglering nämns i propositionen lagen (1985:426) om kemiska produkter och hälsoskyddslagen (1982:1080). Enligt propositionen erfordras dock nya föreskrifter för att uppfylla Sveriges åtagande enligt EES-avtalet i fråga om personlig skyddsutrustning på konsumentområdet. Avtalets bestämmelser om personlig skyddsutrustning bör enligt propositionen införlivas med svensk rätt huvudsakligen genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen föreslås få de erforderliga bemyndigandena i en särskild lag. I denna lag anges också de grundläggande förutsättningarna för att personlig skyddsutrustning skall få tillhandahållas för privat bruk samt också bestämmelser om straff och tillsyn m.m. Lagen föreslås gälla sådan skyddsutrustning som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för privat bruk. Den bör också gälla utrustning som hyrs ut. Begreppet personlig skyddsutrustning bör enligt förslaget få samma innebörd som i direktivet. Av den nya lagen bör vidare framgå att produktsäkerhetslagen också i fortsättningen är tillämplig på personlig skyddsutrustning på konsumentområdet. Skälet till detta är enligt propositionen att produktsäkerhetslagen i allt väsentligt synes inrymma de handlingsmöjligheter som den s.k. säkerhetsklausulen i direktivet talar om.
Utskottet delar bedömningen i propositionen att produktsäkerhetslagen i sin nuvarande utformning knappast kan anses tillräcklig för att säkerställa direktivets syfte att endast personlig skyddsutrustning som uppfyller särskilt angivna grundläggande säkerhetskrav släpps ut på marknaden. Det måste därför tillskapas nya svenska regler som ger detta resultat. Enligt utskottets mening uppnås syftet väl med regeringens förslag. De nya regler som behövs kommer att vara detaljerade och i stor utsträckning av teknisk karaktär. Vidare kommer standardiseringsarbetet att medföra ändringar i direktivet och därmed även i de svenska föreskrifterna. Med hänsyn till dessa omständigheter bör, som anförs i propositionen, reglerna huvudsakligen utformas på myndighetsnivå. Grundläggande förutsättningar -- i linje med direktivets säkerhetskrav -- för att personlig skyddsutrustning skall få tillhandahållas för privat bruk bör emellertid, i enlighet med vad som föreslås i propositionen, meddelas i lag. I lagen ges också de erforderliga bemyndigandena för regeringen. Som föreslås i propositionen bör dock produktsäkerhetslagen även i fortsättningen vara tillämplig på personlig skyddsutrustning för privat bruk.
Utskottet har inte heller någon erinran mot att ansvaret för marknadsövervakningen, inbegripet rätten att meddela föreskrifter, bör ligga på Konsumentverket.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om personlig skyddsutrustning för privat bruk.
Stockholm den 3 december 1992
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lena Boström (s), Carin Lundberg (s), Lennart Fridén (m), Maud Ekendahl (m), Karin Pilsäter (fp) och John Bouvin (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Propositionens lagförslag
Bilaga