Partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Kirgizistan
Betänkande 1995/96:UU20
Utrikesutskottets betänkande
1995/96:UU20
Partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Kirgizistan
Innehåll
1995/96 UU20
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker i detta betänkande regeringens förslag (prop. 1995/96:137) om godkännande av partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och Kirgizistan. Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.
Propositionen
I proposition 1995/96:137 föreslår regeringen att riksdagen godkänner partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kirgizistan, å andra sidan.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och Kirgizistan.
Syftet med avtalet är att skapa en bas för en politisk dialog och att främja handel och investeringar mellan parterna samt att ge en ram för ett bredare samarbete mellan Kirgizistan och gemenskaperna. Vidare syftar avtalet till att understödja Kirgizistans ansträngningar att befästa demokratin och utveckla och fullborda sin marknadsekonomi.
Avtalet ingås för en inledande tidsperiod om tio år. Det förnyas därefter automatiskt ett år i taget om inte någon part skriftligen säger upp avtalet senast sex månader innan det upphör att gälla. Avtalet träder i kraft den första dagen i den andra månaden som följer efter den dag då parterna anmält att avtalet godkänts.
Bakgrund
När det kommunistiska systemet bröt samman, sovjetimperiet upplöstes i femton nya stater, det kalla kriget upphörde och en ny Europakarta framträdde blev det för gemenskaperna en viktig uppgift att utforma en ny politik för relationerna med de nya staterna i Oberoende staters samvälde, OSS. Ett avtal om handel och ekonomiskt- och kommersiellt samarbete som undertecknades av Europeiska gemenskaperna och Sovjetunionen den 18 december 1989 har tillämpats övergångsvis.
Med länderna i Central- och Östeuropa har gemenskaperna ingått s.k. Europaavtal, vilka är associationsavtal som syftar till medlemskap i EU. Sådana avtal har tecknats med Bulgarien, Polen, Rumänien, Slovakien, Tjeckien och Ungern samt med Estland, Lettland och Litauen. Ett Europaavtal med Slovenien har paraferats.
För de forna sovjetrepublikerna, med undantag av Estland, Lettland och Litauen, tillämpas en annorlunda avtalsmodell än Europaavtalen. Avtalen kallas partnerskaps- och samarbetsavtal. De syftar inte till en associering eller ett medlemskap, men innehåller i stort samma element som återfinns i Europaavtalen. I avtalen finns föreskrifter om politisk dialog, varuhandel, affärsverksamhet och investeringar, betalningar och kapital, konkurrens- och immaterialrättsliga regler samt brottsförebyggande, kulturellt, ekonomiskt och finansiellt samarbete. I det handelspolitiska avsnittet tillerkänner parterna varandra mest-gynnad-nation-behandling, dock med sedvanliga undantag.
Partnerskaps- och samarbetsavtalen anpassas efter OSS-ländernas ekonomiska och politiska utvecklingsnivå. Ryssland, Ukraina, Vitryssland och Moldova kommer därför att få de mest avancerade avtalen. I dessa avtal finns en utvecklingsklausul om att ett framtida upprättande av ett frihandelsområde mellan gemenskaperna och respektive land skall övervägas. Övriga OSS-länder, inklusive Kirgizistan, utgör en grupp med enklare avtal.
Mandat för Europeiska kommissionen att inleda förhandlingar om ett avtal om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsländer och Kirgizistan fastställdes av rådet i oktober 1992. Förhandlingarna med Kirgizistan avslutades sommaren 1994, dvs. innan Sverige blev medlem i EU. Avtalet undertecknades i Bryssel den 9 februari 1995 också av de nya medlemmarna.
Utvecklingen i Kirgizistan
Sedan självständigheten har Kirgizistan bedrivit ett målmedvetet politiskt och ekonomiskt reformarbete. Landets strävanden har erhållit starkt stöd från det internationella samfundet i form av finansiellt och tekniskt bistånd. Detta har medfört att landet kunnat göra framsteg vad gäller att rekonstruera sin ekonomi i marknadsekonomisk riktning.
Landet har tagit viktiga steg mot ett mer demokratiskt styrelseskick genom att allmänna val har hållits till presidentposten och parlamentet. En konstitutionell kris i september 1994 ledde till att parlamentet upplöstes och direkt presidentstyre infördes. I oktober hölls folkomröstning om tillägg till konstitutionen, och i februari 1995 genomfördes val till ett nytt parlament. Landet deltar aktivt i regionalt samarbete med grannländerna och är medlem i Partnerskap för fred- programmet, Förenta nationerna och Europeiska säkerhetskonferensen/Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (ESK/OSSE).
Sverige och Kirgizistan
De bilaterala kontakterna med Kirgizistan är ännu mycket begränsade liksom handeln.
Avtalets innehåll
Avtalet innehåller föreskrifter om samarbete på en rad områden, bl.a. politik, ekonomi och handel. Ett samarbetsråd upprättas för att förvalta avtalet.
Partnerskaps- och samarbetsavtalet omfattar sammanlagt 99 artiklar, två bilagor och ett protokoll om tullsamarbete. Dessutom har fyra gemensamma förklaringar och en ensidig deklaration från Frankrike avgivits, vilka bilagts slutakten.
Kompetensfrågor
I avtalet är det Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen, Europeiska atomenergigemenskapen och medlemsländerna som är avtalsparter på den ena sidan. Avtalet är därmed ett s.k. blandat avtal. Vad beträffar kompetensfördelningen har gemenskapen exklusiv kompetens i vissa frågor t.ex. beträffande de bestämmelser i avtalet som rör gränsöverskridande tjänstehandel. Avtalet reglerar emellertid även förhållanden som ligger utanför gemenskapens kompetens och därmed inom medlemsstaternas kompetens. Avtalet innehåller sålunda bestämmelser som innebär åtaganden för Sverige bl.a. inom områdena politisk dialog, socialt och finansiellt samarbete samt brottsbekämpning.
Godkännande av avtalet
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner partnerskaps- och samarbetsavtalet med Kirgizistan. Som skäl härför anför regeringen att partnerskaps- och samarbetsavtalens syfte är att ge en ny dimension till gemenskapens relationer med republikerna i det forna Sovjetunionen och att understödja den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa länder. Avtalet ger ramar för en politisk dialog, definierar ett brett spektrum av samarbetsområden och skapar förutsättningar för ökad handel mellan parterna. Regeringen anför vidare att det ur svensk synvinkel, med hänsyn till de allt intensivare politiska och kulturella relationerna med länderna i det forna Sovjetunionen, är av stor vikt att avtalet ingås med Kirgizistan och att ytterligare steg därmed tas för att främja en stabil utveckling i landet. Genom avtalet underlättas också bilateral handel.
Utskottets överväganden
Vad avser den politiska utvecklingen i Kirgizistan noterar utskottet att sedan regeringens proposition skrevs, har presidentval och ny folkomröstning genomförts i december 1995 respektive i februari 1996.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och Kirgizistan.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen godkänner det i proposition 1995/96:137 föreslagna partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och republiken Kirgizistan, å andra sidan.
Stockholm den 18 april 1996
På utrikesutskottets vägnar
Göran Lennmarker
I beslutet har deltagit: Göran Lennmarker (m), Inga-Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Lena Klevenås (s), Eva Zetterberg (v), Urban Ahlin (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kds), Carina Hägg (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m) och Anna Corshammar-Bojerud (c).