Partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Azerbajdzjan
Betänkande 1996/97:UU18
Utrikesutskottets betänkande
1996/97:UU18
Partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Azerbajdzjan
Innehåll
1996/97 UU18
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker i detta betänkande regeringens förslag (prop. 1996/97:77) om godkännande av partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och Azerbajdzjan. Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.
Propositionen
I proposition 1996/97:77 föreslår regeringen att riksdagen godkänner avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Azerbajdzjan, å andra sidan.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll och bakgrund I propositionen föreslås att riksdagen godkänner partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna (EG) och deras medlemsstater å ena sidan och Azerbajdzjan å andra sidan. Syftet med avtalet är att skapa ett forum för en politisk dialog, att främja handel och investeringar, att stärka den demokratiska och marknadsekonomiska utvecklingen i Azerbajdzjan samt att ge en ram för ett bredare samarbete mellan parterna. Vidare är syftet med avtalet att skapa förutsättningar för etableringsfrihet, tjänstehandel och kapitalrörelser. Avtalet ingås för en inledande tidsperiod om tio år. Det förnyas därefter automatiskt med ett år i taget om inte någon part skriftligen säger upp avtalet senast sex månader innan det upphör att gälla. Enligt en bestämmelse i avtalet får lämpliga åtgärder vidtas om en part har underlåtit att fullgöra åtaganden enligt avtalet. Avtalet träder i kraft den första dagen i den andra månaden som följer efter den dag då parterna anmält att avtalet godkänts.
Bakgrund När Sovjetunionen upplöstes, det kalla kriget upphörde och en ny Europakar- ta trädde fram blev det för gemenskapen en viktig uppgift att utforma en ny politik för relationerna med de nya staterna som uppstod i det forna Sovjetunionen. Ett avtal om handel och ekonomiskt och kommersiellt samarbete som undertecknades av EG och Sovjetunionen den 18 december 1989 har tillämpats övergångsvis. Med länderna i Central- och Östeuropa har EG ingått s.k. Europaavtal, vilka är associeringsavtal som syftar till medlemskap i Europeiska unionen (EU). Sådana avtal har tecknats med Bulgarien, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern samt med Estland, Lettland och Litauen. För de länder som numera ingår i Oberoende staters samvälde (OSS) har gemenskapen valt en annorlunda avtalsmodell än Europaavtalen. Avtalen kallas partnerskaps- och samarbetsavtal (s.k. partnerskapsavtal). De syftar inte till en associering eller medlemskap men innehåller i övrigt i stort samma element som återfinns i Europaavtalen. I avtalen finns föreskrifter om politisk dialog, varuhandel, affärsverksamhet och investeringar, betalningar och kapital, konkurrens- och immaterialrättsliga regler samt brottsförebyggande, kulturellt, ekonomiskt och finansiellt samarbete. I det handelspolitiska avsnittet tillerkänner parterna varandra mest-gynnad-nationsbehandling, dock med sedvanliga undantag. Partnerskapsavtalen är anpassade efter OSS-ländernas ekonomiska och politiska utvecklingsnivå. Ryssland, Ukraina, Vitryssland och Moldova kommer därför att få de mest avancerade avtalen. I dessa avtal finns en bestämmelse om att ett framtida upprättande av ett frihandelsområde mellan gemenskapen och respektive land skall övervägas. Övriga OSS-länder, inklusive Azerbajdzjan, utgör en grupp med enklare avtal. Europeiska gemenskapernas kommission inledde förhandlingar med Azerbajdzjan i november 1995 om ett partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskaperna (EG) och deras medlemsstater å ena sidan och Azerbajdzjan å den andra. Sverige har deltagit aktivt i förhandlingarna och har därvid löpande inhämtat synpunkter från den närmast berörda myndigheten, Kommerskollegium. Avtalet undertecknades den 22 april 1996.
Utvecklingen i Azerbajdzjan Sedan självständigheten har läget i Azerbajdzjan präglats av turbulens. Den nuvarande presidenten kom till makten år 1993 genom ett militäruppror. Flera kuppförsök mot honom har sedan dess ägt rum. År 1995 hölls parlamentsval och en folkomröstning om en ny konstitution. Internationella observatörer från Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) påpekade en rad misshälligheter i samband med valet. Europeiska unionen konstaterade dock att valet trots allt var ett steg framåt på vägen mot demokrati. En ekonomisk och social kris har efter hand också fördjupats. Till landets problem hör också konflikten om enklaven Nagorno-Karabach som inte vill tillhöra Azerbajdzjan. Strider kring enklaven har skapat ett stort antal internflyktingar. I konflikten, som man ärvde från Sovjetunionen, råder visserligen sedan maj 1994 eldupphör, men något fredsavtal finns inte och parternas positioner i fredsprocessen förefaller låsta. Azerbajdzjan är medlem i Förenta nationerna och OSSE. Landet samarbetar i varierande utsträckning med Ryssland, Iran, Turkiet och västländerna. Regionalt samarbetar man också med Georgien medan man har förklarat Armenien i blockad, då man anser att Armenien stödjer de separatistiska krafterna i Nagorno-Karabach.
Sverige och Azerbajdzjan Sverige erkände Republiken Azerbajdzjan den 16 januari 1992. Landet hade då varit självständigt sedan den 30 augusti 1991. Sveriges förbindelser med Azerbajdzjan har hittills varit begränsade. Landet har dock genom sina stora energitillgångar en stor ekonomisk potential och intresse för samarbete finns. En förutsättning är dock att reformprocessen i landet accelererar.
Avtalets innehåll Avtalet innehåller föreskrifter om samarbete på en rad områden, bl.a. inom politik, ekonomi och handel. Ett samarbetsråd upprättas för att förvalta avtalet. Partnerskapsavtalet omfattar sammanlagt 105 artiklar, fem bilagor och ett protokoll om tullsamarbete. Dessutom har nio gemensamma förklaringar och en ensidig förklaring från Frankrike avgivits, vilka bilagts slutakten.
Kompetensfrågor I avtalet är det Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen, Europeiska atomenergigemenskapen och medlemsländerna som är avtalsparter på den ena sidan. Avtalet är därmed ett s.k. blandat avtal. Avtalet reglerar bl.a. frågor inom den gemensamma handelspolitiken och gränsöverskridande tjänstehandel. Enligt artikel 113 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och EG-domstolens praxis har gemenskapen exklusiv kompetens när det t.ex. gäller dessa områden. Kompetensen att ingå associeringsavtal är också i princip exklusiv. Det nu aktuella avtalet reglerar emellertid också förhållanden som ligger utanför gemenskapens kompetens och därmed inom medlemsstaternas kompetens. Avtalet innehåller sålunda bestämmelser som innebär åtaganden för medlemsstaterna och därmed också för Sverige, bl.a. inom områdena politisk dialog, socialt och finansiellt samarbete samt brottsbekämpning. Partnerskapsavtalet innehåller ett protokoll om ömsesidigt bistånd mellan administrativa myndigheter i tullfrågor. Information som lämnas eller erhålls med stöd av detta tullsamarbetsprotokoll skall vara konfidentiell (artikel 10 i tullsamarbetsprotokollet). Enligt 9 kap. 3 § sekretesslagen (1980:100, omtryckt 1992:1474, senast ändrad 1996:1586) gäller sekretess i sådan verksamhet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i den mån riksdagen har godkänt avtal om det med främmande stat eller mellanfolklig organisation. En anslutning till avtalet föranleder därför inte några lagändringar för Sveriges del när det gäller dessa frågor.
Godkännande av avtalet Regeringen anför att stabiliteten i Östersjöområdet sedan Sovjetunionens fall har fått en ökad betydelse för Sverige. Partnerskapsavtalen syftar till att ge en ny dimension till gemenskapens och medlemsstaternas relationer med republikerna i det forna Sovjetunionen och att understödja den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa länder. Avtalet ger ramar för en politisk dialog, definierar ett brett spektrum av samarbetsområden och skapar förutsättningar för ökad handel mellan parterna. Regeringen anför vidare att det ur svensk synvinkel, med hänsyn till de allt intensivare politiska, ekonomiska och kulturella relationerna med länderna i det forna Sovjetunionen, är av stor vikt att avtalet med Azerbajdzjan ingås och att ytterligare ett steg därmed tas för att främja en stabil utveckling i landet. Genom avtalet underlättas även bilateral handel. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att partnerskaps- och samarbetsavtalet godkänns av riksdagen.
Utskottets överväganden Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och Azerbajdzjan.
Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen godkänner det i proposition 1996/97:77 föreslagna partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Azerbajdzjan, å andra sidan.
Stockholm den 6 mars 1997
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga- Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Urban Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd).