<p>Bet&auml;nkanden inneh&aring;ller utskottens f&ouml;rslag till hur riksdagen ska besluta i olika &auml;renden.</p>

Betänkande

<p>Departementsserien, Ds, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen. Serien inneh&aring;ller utredningar som regeringens departement har gjort.</p>

Departementsserien

<p>EU-initiativ &auml;r dokument fr&aring;n EU-kommissionen, s&aring; kallade COM-dokument. COM-dokument kan till exempel vara f&ouml;rslag till ny eller &auml;ndrad lagstiftning, policydokument eller rapporter. Dokumenten kan ligga till grund f&ouml;r till exempel regeringens fakta-pm om EU-f&ouml;rslag eller utskottens utl&aring;tanden.&nbsp;</p>

EU-dokument

<p>Protokollen fr&aring;n utskottens och EU-n&auml;mndens sammantr&auml;den talar om vilka fr&aring;gor som togs upp.</p>

EU-nämndens protokoll

<p>Skriftligt samr&aring;d inneb&auml;r att regeringen samr&aring;der med EU-n&auml;mnden utan att n&auml;mnden samlas. Samr&aring;det genomf&ouml;rs via e-post.</p>

EU-nämndens skriftliga samråd

<p>I EU-n&auml;mndens uppteckningar st&aring;r det vad som sagts under n&auml;mndens sammantr&auml;den. Uppteckningarna publiceras ungef&auml;r tv&aring; veckor efter sammantr&auml;det.</p>

EU-nämndens uppteckningar

<p>En faktapromemoria, fakta-PM, &auml;r en redog&ouml;relse fr&aring;n regeringen till riksdagen om ett f&ouml;rslag fr&aring;n EU-kommissionen. D&auml;r framg&aring;r vad f&ouml;rslaget g&aring;r ut p&aring;, hur det kan p&aring;verka svenska regler och vad regeringen anser om f&ouml;rslaget.</p>

Fakta-pm om EU-förslag

<p>Framst&auml;llningar &auml;r f&ouml;rslag fr&aring;n organ som utsetts av riksdagen. Exempel p&aring; riksdagsorgan &auml;r Riksrevisionen, Justitieombudsmannen, riksdagsstyrelsen och Riksbanken. Framst&auml;llningar kallades under perioden 1975&ndash;2002/03 f&ouml;r f&ouml;rslag. Riksdagens organ l&auml;mnar ocks&aring; in redog&ouml;relser f&ouml;r &aring;rets verksamhet till riksdagen.</p>

Framställning

<p>Interpellationer &auml;r en typ av fr&aring;gor som debatteras i kammaren n&auml;stan varje vecka. Ledamoten st&auml;ller interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och f&aring;r svar b&aring;de skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.</p>

Interpellation

<p>I f&ouml;redragningslistorna st&aring;r det vilka &auml;renden som ska behandlas under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Kammarens föredragningslistor

<p>Kommitt&eacute;ber&auml;ttelser inneh&aring;ller information om de utredningar som regeringen har tillsatt, bland annat om vilka personer som arbetar i utredningarna.</p>

Kommittéberättelse

<p>Kommitt&eacute;direktiv &auml;r riktlinjer f&ouml;r de utredningar, eller kommitt&eacute;er, som regeringen tills&auml;tter.</p>

Kommittédirektiv

<p>Riksdagsledam&ouml;terna kan l&auml;mna in anm&auml;lningar till konstitutionsutskottet, KU, om att KU ska granska olika ministrar i regeringen. KU:s behandling av anm&auml;lningarna finns i KU:s granskningsbet&auml;nkande.</p>

KU-anmälan

<p>S&auml;rskilda kallelser och f&ouml;redragningslistor talar om n&auml;r konstitutionsutskottet, KU, sammantr&auml;der f&ouml;r att behandla de gransknings&auml;renden som initierats efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar. I dokumenten st&aring;r det &auml;ven vilka &auml;renden KU ska ta upp.</p>

KU:s särskilda kallelser och föredragningslistor

<p>Protokoll fr&aring;n KU:s s&auml;rskilda sammantr&auml;den d&auml;r konstitutionsutskottet, KU, behandlar de gransknings&auml;renden som inletts efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar.</p>

KU:s särskilda protokoll

<p>Motioner &auml;r f&ouml;rslag som riksdagens ledam&ouml;ter har l&auml;mnat till riksdagen.</p>

Motion

<p>N&auml;r kammarens ledam&ouml;ter tycker olika i en fr&aring;ga kan kammaren fatta beslut genom omr&ouml;stning, votering. H&auml;r syns det hur alla ledam&ouml;terna har r&ouml;stat i de omr&ouml;stningar d&auml;r r&ouml;sterna har r&auml;knats, det vill s&auml;ga n&auml;r ledam&ouml;terna har r&ouml;stat genom att trycka p&aring; knappar. Det &auml;r resultaten fr&aring;n huvudvoteringarna som visas. F&ouml;rberedande voteringar redovisas i kammarens protokoll.</p>

Omröstning

<p>Propositioner &auml;r f&ouml;rslag till nya lagar och lag&auml;ndringar som regeringen l&auml;mnar till riksdagen. Regeringen l&auml;mnar ocks&aring; skrivelser, som har en mer redog&ouml;rande karakt&auml;r och inte inneh&aring;ller f&ouml;rslag till riksdagsbeslut.</p>

Proposition

<p>I kammarens protokoll finns allt som s&auml;gs i kammaren nedskrivet. I protokollet st&aring;r det ocks&aring; hur partierna har r&ouml;stat. Ett snabbprotokoll publiceras ungef&auml;r sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren &auml;r slut. Det slutliga protokollet &auml;r f&auml;rdigt efter n&aring;gra veckor.</p>

Protokoll

<p>Utskotten skriver rapporter n&auml;r de arbetar med att f&ouml;lja upp och utv&auml;rdera de beslut som riksdagen har fattat.</p>

Rapport från riksdagen

Redogörelse

<p>Riksdagsf&ouml;rvaltningens f&ouml;rfattningssamling, RFS, inneh&aring;ller f&ouml;reskrifter beslutade av Riksdagsf&ouml;rvaltningen (riksdagsstyrelsen eller riksdagsdirekt&ouml;ren) eller andra myndigheter under riksdagen, f&ouml;rutom Riksbanken och Riksrevisionen.</p>

<p>Riksdagsskrivelser &auml;r meddelanden fr&aring;n riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.</p>

Riksdagsskrivelse

<p>Riksrevisionen &auml;r en myndighet som h&ouml;r till riksdagen och ansvarar f&ouml;r den ekonomiska granskningen av regeringen och de statliga myndigheterna. Riksrevisionen l&auml;mnar sina granskningsrapporter direkt till riksdagen.</p>

Riksrevisionens granskningsrapport

<p>Riksdagens ledam&ouml;ter kan kontrollera regeringen genom att st&auml;lla skriftliga fr&aring;gor till ministrarna. Ministrarna besvarar fr&aring;gorna skriftligt.</p>

Skriftlig fråga

Skrivelse

<p>Statens offentliga utredningar, SOU, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen.</p>

Statens offentliga utredningar

Svar på skriftlig fråga

<p>Svensk f&ouml;rfattningssamling (SFS) inneh&aring;ller g&auml;llande lagar och f&ouml;rordningar. Om en f&ouml;rfattning &auml;ndras ers&auml;tts den gamla texten med den nya.&nbsp;</p>

Svensk författningssamling

<p>I talarlistorna st&aring;r det vilka ledam&ouml;ter som p&aring; f&ouml;rhand har anm&auml;lt att de vill tala under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Talarlista

<p>Utskotten kan granska meddelanden fr&aring;n EU:s institutioner. Ofta handlar det om s&aring; kallade strategiska dokument fr&aring;n EU-kommissionen som kan vara id&eacute;dokument, diskussionsunderlag och l&aring;ngsiktiga planer f&ouml;r kommande lagstiftning. N&auml;r ett utskott har granskat ett s&aring;dant meddelande skriver det ett utl&aring;tande till kammaren om granskningen.</p>
<p>Utskotten g&ouml;r ocks&aring; subsidiaritetspr&ouml;vningar av EU-f&ouml;rslag. De ska d&aring; bed&ouml;ma om ett beslut b&ouml;r fattas p&aring; EU-niv&aring; eller av p&aring; nationell niv&aring;. Om utskottet anser att f&ouml;rslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utl&aring;tande.&nbsp;</p>

Utlåtande

<p>Viktigare utredningar som g&ouml;rs inom Riksdagsf&ouml;rvaltningen ing&aring;r i en serie som kallas f&ouml;r URF. URF st&aring;r f&ouml;r Utredningar fr&aring;n Riksdagsf&ouml;rvaltningen. Utredningarna tills&auml;tts av riksdagsdirekt&ouml;ren eller riksdagsstyrelsen.</p>

Utredning från Riksdagsförvaltningen

Utskottens protokoll

<p>Valpr&ouml;vningsn&auml;mnden, VPN, pr&ouml;var &ouml;verklaganden av val till riksdagen, region- och kommunfullm&auml;ktige samt Sametinget och Europaparlamentet. &Auml;ven &ouml;verklaganden av nationella folkomr&ouml;stningar pr&ouml;vas. N&auml;mndens beslut sedan 1975 finns tillg&auml;ngliga.</p>
<p>F&ouml;r varje beslut anges beslutets diarienummer och i f&ouml;rekommande fall &auml;ven r&auml;ttsfallsbeteckningen. En s&aring;dan fanns f&ouml;r besluten f&ouml;re 2015 d&aring; dessa gavs ut i en skriftlig r&auml;ttsfallssamling.</p>

Valprövningsnämndens beslut

Partnerskap och adoption, m.m.

Bilaga: bet_200102_lu_27

<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 1 (kd)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">118</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">13</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">9</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">60</td><td class="rost_franvarande">11</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">12</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">4</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">9</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">6</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">37</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">34</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">198</td><td class="summa_nej">38</td><td class="summa_avstar">71</td><td class="summa_franvarande">42</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 2 (m)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">118</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">12</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">6</td><td class="rost_nej">62</td><td class="rost_avstar">2</td><td class="rost_franvarande">11</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">12</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">3</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">8</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">7</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">37</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">34</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">2</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">193</td><td class="summa_nej">66</td><td class="summa_avstar">49</td><td class="summa_franvarande">41</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation  ()
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">109</td><td class="rost_nej">4</td><td class="rost_avstar">6</td><td class="rost_franvarande">12</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">6</td><td class="rost_nej">63</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">11</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">12</td><td class="rost_nej">2</td><td class="rost_avstar">2</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">8</td><td class="rost_nej">6</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">37</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">33</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">2</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">183</td><td class="summa_nej">115</td><td class="summa_avstar">10</td><td class="summa_franvarande">41</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 8 (v)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">119</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">12</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">59</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">10</td><td class="rost_franvarande">11</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">14</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">2</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">14</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">37</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">33</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">15</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">2</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">209</td><td class="summa_nej">49</td><td class="summa_avstar">50</td><td class="summa_franvarande">41</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>
<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation  ()
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">0</td><td class="summa_nej">0</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">0</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4>Beslut: oavgjort röstresultat</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 11 (m, kd)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">118</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">13</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">63</td><td class="rost_avstar">7</td><td class="rost_franvarande">11</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">16</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">8</td><td class="rost_nej">6</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">37</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">34</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">2</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">175</td><td class="summa_nej">108</td><td class="summa_avstar">24</td><td class="summa_franvarande">42</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


2002-06-05

Homosexuella par får prövas som adoptivföräldrar (LU27)

Fru talman! När jag kom in i riksdagen för åtta år
sedan fick jag en förfrågan om jag ville vara med på
en motion som skulle gå ut på att man skulle tillåta
homosexuella par att adoptera. Utan att fundera vida-
re över det sade jag reflexmässigt nej. Jag hade näm-
ligen aldrig haft anledning att fundera över den pro-
blematiken.
I min mycket tidiga barndom var det faktiskt kri-
minellt att vara homosexuell, och ända fram till 1979
betecknades homosexualitet som en sjukdom, så jag
hade aldrig haft någon anledning att fundera över
detta. Men senare kom jag att berätta om den fråga
som jag hade fått för mina döttrar. Då sade de: Nä-
men mamma, ingen vuxen har väl rätt att adoptera.
Däremot har barn rätt att komma till sjysta föräldrar,
och det kan väl lika gärna vara homosexuella par.
Detta gjorde att jag året därpå skrev en motion
under allmänna motionstiden. Först året därefter, efter
ännu en motion, bifölls den delvis. Men det är inte
bara jag som har skrivit motioner om det här, utan det
är många i den här kammaren. Den som jag särskilt
tänker på en dag som denna är Barbro Westerholm
som har varit en sådan drivande kraft i riksdagen när
det gäller de här frågorna.
Det är med stor tillfredsställelse som jag konstate-
rar att det finns en bred politisk enighet i det här
ärendet. Inte mindre än fem av riksdagens sju partier
har ställt sig bakom regeringens förslag om att låta
homosexuella par prövas som adoptivföräldrar, att de
gemensamt ska kunna utses till särskilt förordnade
vårdnadshavare och att det ska finnas möjlighet till
styvbarnsadoption. Det sistnämnda står faktiskt sex
av riksdagens sju partier bakom.
Genom den forskning som finns vet vi att barn i
homosexuella familjer inte utvecklas sämre eller
annorlunda och inte heller är mer utsatta för mobb-
ning än barn i heterosexuella familjer. Resultaten är
samstämmiga. All tillgänglig internationell forskning
visar alltså att barn i homosexuella familjer mår bra.
Det slogs senast fast av fyra ledande experter på om-
rådet i DN Debatt för drygt en vecka sedan.
Men det som kanske har väckt de starkaste reak-
tionerna är internationella adoptioner. Det hävdas i
debatten och i en del motioner att den som är interna-
tionellt adopterad bär med sig ett annorlundaskap
som i sig självt är krävande att hantera, och att då
växa upp i en familj med föräldrar av samma kön
skulle innebära ytterligare ett annorlundaskap. Men
det kan resas flera invändningar mot det här resone-
manget. Det går inte att dela upp mänskligheten i två
kollektiva kategorier - dels en mindre kategori, där
människorna främst karakteriseras av att de är homo-
sexuella, dels en större kategori, där människorna
främst karakteriseras av att de är heterosexuella. Och
det går inte att säga att de i den sistnämnda kategorin
i grunden är lika. Vissa heterosexuella kvinnor och
män bär på betydligt fler annorlundaskap än vissa
homosexuella och tvärtom, naturligtvis. Olikheterna
går inte att addera på ett matematiskt sätt.
Hur de utlandsadopterade barnen mår har skildrats
i ett par TV-program, och av dem kan man lätt få
intrycket att alla adoptivbarn mår dåligt. Så är natur-
ligtvis inte fallet. I själva verket har de flesta ungdo-
mar som har varit föremål för den här undersökning-
en klarat sig mycket bra.
Flera utlandsfödda barn som kommer till Sverige
har minst en separation bakom sig. Vissa har varit på
barnhem, där de fått ett minimum av stimulans och
kärlek. Man kan förstå att sådana omständigheter
sätter sina spår.
Fru talman! Ett annat argument är att om Sverige
tillåter att homosexuella par får prövas som adoptiv-
föräldrar kommer givarländerna att stoppa all adop-
tion till Sverige. Det vet vi faktiskt ingenting om.
Enligt min och Vänsterpartiets mening ska inte andra
länders fördomar styra den svenska lagstiftningen.
Dessutom har jag svårt att förstå att den heterosexu-
ella normen ska överordnas homosexuellas rättigheter
att inte bli diskriminerade, dvs. att bli bedömda på
precis samma sätt som heterosexuella par.
Jag vill upplysa i och för sig redan upplysta per-
soner om att det i flera delstater i USA redan är tillå-
tet för homosexuella par att adoptera. Kanada är ock-
så ett exempel. Storbritannien förbereder just nu en
ändring av sin lagstiftning.
I debatten hävdas också vikten av att barn så långt
som möjligt bör ha rätt till identifikation med föräld-
rar av båda könen. Med detta resonemang borde
egentligen inte ensamstående ha rätt att bli prövade
som adoptivföräldrar. Men dagens familjebildning ser
ju inte ut som den gjorde för bara 20 år sedan. Det
finns så många olika typer av familjebildningar, varav
homosexuella är en. Jag menar att främst de barn som
redan finns i homosexuella familjer måste få samhäl-
lets erkännande och en juridisk bekräftelse på att de
finns. Det är vår uppgift som politiker att värna om
dessa barn.
Regeringen är lite motsägelsefull, tycker jag, när
de å ena sidan lägger fram ett förslag om att samkö-
nade par ska kunna prövas som adoptivföräldrar och å
andra sidan säger att det är viktigt att barnen har till-
gång till manliga och kvinnliga förebilder utanför
adoptionskretsen.
Detta har Vänsterpartiet reagerat mot i en motion.
Jag konstaterar att samtliga ledamöter i utskottet har
förståelse för vår kritik. Därför skriver utskottet att
uttalandena i propositionen inte får övertolkas. Ett
barn har rätt till goda förebilder oavsett vilket kön
förebilden har. Det ideala är naturligtvis att barnet har
ett nätverk som består av både äldre och yngre män-
niskor, såväl svenskfödda som utlandsfödda. Att då
skriva kvinnliga och manliga är väldigt svårtolkat och
kan lätt ge ett schabloniserat intryck av att kvinnan
står vid spisen och mannen tar med sig ungarna på
fotbollsmatch.
Fru talman! Vänsterpartiet välkomnar alltså rege-
ringens förslag i den del som gäller styvbarnsadop-
tion, att homosexuella gemensamt ska kunna utses till
särskilt förordnade vårdnadshavare, och få prövas för
internationella adoptioner.
Vi är också glada över att regeringen har för av-
sikt att återkomma till riksdagen när det gäller assiste-
rad befruktning på sjukhus, men vi tycker att det
borde ha funnits med redan nu i förslaget, precis som
kommittén också föreslog. Vi är lite otåliga på denna
punkt. Därför, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servation nr 7.
Med den lagstiftning som vi har i dag finns det
ingen som helst möjlighet för samkönade par att få
adoptera ett barn. Det är alldeles oavsett om paret
besitter en unik kompetens. De har inte ens rätt att bli
prövade. Det har däremot sexualförbrytare och andra
våldsverkare.
Det som ska bedömas när en fråga om adoption
uppkommer är inte om barnet kommer att växa upp i
den bästa av världar. Frågan som ska besvaras är om
adoptanterna kan tillgodose barnets behov i tillräcklig
utsträckning för att adoptionen kan sägas vara fören-
lig med barnets bästa. Kan de inte det ska en adoption
inte komma till stånd. Så är det för heterosexuella
adoptanter i dag. Så kommer det att vara för homo-
sexuella adoptanter också. Ett samhälle som sätter
barnen i främsta rummet kan inte redan på förhand
utesluta vissa föräldrar enbart på grund av deras sex-
uella läggning.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att rege-
ringens proposition är ett resultat av ett samarbete
mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet. Jag känner det angeläget att tacka de social-
demokratiska ledamöterna i utskottet. Tyvärr saknar
vi Miljöpartiet där. Främst vill jag tacka vice ordfö-
rande Marianne Carlström för det i mitt tycke utom-
ordentligt goda och konstruktiva samarbete som vi
har haft kring detta ärende.
Jag känner också ett behov av att tacka lagutskot-
tets kanslichef Lars Haglind och vår föredragande
Helén Törnqvist som på ett mycket skickligt sätt har
fått ihop detta betänkande. Tack så hemskt mycket!


Fru talman! Ingen vuxen har rätt till barn. Där-
emot har barn rätt till goda uppväxtvillkor.
Adoption är ett löfte som staten ger till ett barn,
inte bara om ett bättre liv utan om bästa tänkbara
förutsättningar för det berörda barnet. Det unika vid
adoption är att staten officiellt välsignar ett föräldra-
skap och slår fast att en viss familjesituation är den
bästa för ett barn. Det finns inte och ska inte finnas
regler om vem som får sätta barn till världen, men när
man aktivt förflyttar ett barn från sin kultur och sitt
land för att ge det till en utvald familj är det ett an-
svarstagande från statens sida som kräver stor öd-
mjukhet och försiktighet.
Frågan om registrerade partner ska ges rätten att
prövas som adoptivföräldrar måste avgöras med ut-
gångspunkt i vad som utgör barnets bästa och med
fokusering på adoptivbarnens speciella förutsättning-
ar. Det är inte en fråga om homosexuellas rättigheter.
Det är en fråga om barns behov.
Av FN:s barnkonvention följer att barnets bästa
ska vara styrande för alla överväganden som rör ad-
option. Inga andra intressen får sättas före eller ens
anses lika viktiga som hänsynen till barnets bästa.
Barnkonventionen slår också fast att om det råder
minsta tvekan om vad som är barnets bästa ska för-
siktighetsprincipen gälla.
Den trista sanningen är att majoriteten av Sveriges
riksdag i dag kommer att fatta ett beslut som får
långtgående konsekvenser för tusentals värnlösa barn
utan att egentligen ha en aning om vad som är adop-
tivbarnens bästa och dessvärre utan att ha gjort ett
seriöst försök att skaffa sig den kunskapen. Till grund
för regeringens proposition ligger betänkandet från
Kommittén om barn i homosexuella familjer som nöjt
sig med att leverera ett beställningsverk.
Den forskning som visar att adoptivbarn skulle
möta större svårigheter i homosexuella familjer än i
heterosexuella har kommittén valt att tona ned eller
helt bortse ifrån. Betänkandet var inte enhälligt. Ex-
perterna i kommittén hade allvarliga invändningar
mot kommitténs förslag om homosexuellas rätt att
prövas för internationella adoptioner.
Nästan alla ur ett barnperspektiv tunga remissin-
stanser som t.ex. Socialstyrelsen, Barnombudsman-
nen, Statens nämnd för internationella adoptionsfrå-
gor, NIA, Svenska Läkaresällskapet, Sveriges Psy-
kologförbund, Forum för adopterade, Adoptionscent-
rum, Riksförbundet för Barnens Rätt i Samhället,
BRIS, och Rädda Barnen har avstyrkt kommitténs
förslag. Kritiken går bl.a. ut på att förslaget helt utgår
från ett vuxenperspektiv och inte från principen om
barnets bästa.
Regeringen har inte visat något intresse för de
forskningsresultat och kliniska erfarenheter som
finns. Den har också viftat bort den massiva kritiken
från utredningens experter, många tunga remissin-
stanser och Lagrådet. För regeringen har bara en sak
gällt: ett kongressbeslut fattat med minsta möjliga
majoritet om att homosexuella ska få adoptera.
Sällan har vi skådat ett så tydligt exempel på att
Socialdemokraterna prioriterar det politiskt korrekta
framför barns bästa.
Varje adoption börjar med en tragedi för barnet,
nämligen separationen från de biologiska föräldrarna.
Det är ett trauma som påverkar ett barn genom hela
livet. Adopterade barns identitetsbyggande är därför
mer komplicerat än andra barns. De allra flesta adop-
tivbarn klarar sig bra, men de som inte gör det får ofta
mycket allvarliga problem.
Kunskapen om adoptioner och adoptivbarns ut-
veckling är ännu ofullständig. Detta gäller särskilt
adopterade barn i homosexuella familjer. Det saknas
studier om viktiga delområden såsom familjebildning
och utveckling av den sexuella identiteten.
Den 6 mars i år redovisade docenten i barnpsyki-
atri Frank Lindblad en studie som han genomfört
tillsammans med två andra forskare. Enligt den studi-
en är risken för självmordsförsök eller fullbordade
självmord tre till fyra gånger högre för internationellt
adopterade än för andra jämförbara grupper i Sverige.
Ungefär samma överrisk gäller för psykisk sjukdom,
allvarlig kriminalitet och drogmissbruk. Studien kull-
kastar uttalanden i propositionen om att det inte finns
någon överrisk för adopterade barn. Uppenbarligen
finns det högre risk för adoptivbarn än för andra att
drabbas av allvarliga psykologiska och psykosociala
problem. Vi är skyldiga barnen att ta dessa rön på
allvar när vi fattar beslut som rör deras framtid.
Behandlingsinstitutionen Folåsa har specialiserat
sig på att behandla utlandsadopterade problembarn.
Erfarenheterna där, som vi i Lagkommittén har tagit
del av under ett studiebesök, ger vid handen att de här
barnens problembild kännetecknas av sorg efter sepa-
rationen från de biologiska föräldrarna, anknytnings-
svårigheter, språksvårigheter och annorlundaskap.
Ovanpå de uppräknade riskfaktorerna skulle, en-
ligt personalen på Folåsa, homosexuella föräldrar
ytterligare förstärka annorlundaskapet. Då adoptiv-
barnen redan nu har så stora problem borde det därför
vara uteslutet att addera ytterligare riskfaktorer - man
använder faktiskt ett så starkt ord som uteslutet.
Ingen som har tagit del av de här forskningsre-
sultaten och kliniska erfarenheterna kan med gott
samvete hävda att man i dag röstar för regeringens
förslag med barnens bästa för ögonen.
På något ställe i propositionen medger regeringen
att det faktiskt har visat sig att adopterade barn är mer
sårbara än andra barn och att dessa därför enligt re-
missinstanser inte borde utsättas för de ytterligare
påfrestningar som det kan innebära att adopteras av
homosexuella partner. Detta viftar regeringen sedan
bort med att allt talar för att homosexuella föräldrar
kan kompensera detta genom att tillgodose barnets
särskilda behov av trygghet, kärlek och god omvård-
nad.
Vi moderater ifrågasätter i och för sig inte detta.
Det är bara det att de problembarn som har studerats,
t.ex. i Frank Lindblads studie, har föräldrar som ut-
valts efter en noggrann prövning och som har höga
ambitioner att ta hand om sitt adopterade barn på allra
bästa sätt. De är enligt olika experter resursstarka
personer, långt över genomsnittet för biologiska för-
äldrar. Ändå räcker inte detta. Ändå uppstår det ofta
mycket allvarliga problem.
Vi moderater anser att det är utomordentligt vik-
tigt för ett barn att få växa upp med både en mamma
och en pappa eftersom adoptionen syftar till att ge
barnet en ersättning för dess biologiska föräldrar.
Regeringen instämmer visserligen i detta men säger
att i den mån barnet inte växer upp med adoptivför-
äldrar av båda könen får man se till att det har till-
gång till en manlig respektive kvinnlig förebild ge-
nom någon person utanför adoptionsrelationen. Detta
resonemang kan vi inte acceptera. Adoptivbarnets
särskilda behov måste naturligtvis kunna tillgodoses i
dess omedelbara närhet, dvs. inom familjen.
Regeringens förslag kommer också att leda till
haltande rättsförhållanden internationellt sett eftersom
Sverige kommer att stå isolerat i denna adop-
tionsmöjlighet. Det går inte att bortse från attityder
och kulturella skillnader i andra länder. Allt tyder på
att givarländerna som en följd av den svenska lagänd-
ringen helt kommer att avstå från att sända barn för
adoption till Sverige. Det innebär att argumentet för
dem som är för att låta registrerade partner utland-
sadoptera att man härigenom ökar antalet presumtiva
adoptivföräldrar faller. Resultatet blir i stället att de
cirka tusen barn som nu årligen adopteras till Sverige
blir kvar i slummen i Bogotá eller Bombay.
Mot bakgrund av dessa ställningstaganden är vi
inte nu beredda att stödja regeringens förslag att ge
registrerade partner rätt att prövas som adoptivföräld-
rar.
Ett stort antal experter och remissinstanser, däri-
bland Barnombudsmannen och BRIS, har påtalat att
hela adoptionslagstiftningen behöver ses över och att
några genomgripande förändringar inte bör vidtas
förrän en sådan översyn har kommit till stånd. Vi
moderater delar den uppfattningen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2
och 10.
Vid avslag på reservation 2 yrkar jag att riksdagen
under punkterna 3 och 11 fattar följande beslut:
Under punkt 3: att riksdagen godkänner vad som
anförs i motionerna 2001/02:L19 och 2001/02:L24
om avslag på propositionen såvitt avser internatio-
nella adoptioner.
Under punkt 11: att riksdagen dels godkänner att
regeringen säger upp den europeiska konventionen
om adoption av barn, dels antar regeringens förslag
till a) lag om ändring i lagen (1994:1117) om regist-
rerat partnerskap med den ändringen att 3 kap. 2 §
erhåller i bilaga A som Mitt förslag betecknade lydel-
se, b) lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag med den ändringen att 4 § första stycket
och 4 § andra stycket erhåller i bilagan som Mitt
förslag betecknade lydelse, c) lag om ändring i
namnlagen med den ändringen att 2 § tredje stycket
erhåller i bilagan som Mitt förslag betecknade lydel-
se, d) lag om ändring i lagen om underhållsstöd, e)
lag om ändring i lagen om inkomstgrundad ålder-
spension med den ändringen att 3 kap. 13 § andra
stycket erhåller i bilagan som Mitt förslag betecknade
lydelse, dels antar det av utskottet i bilaga 3 framlag-
da förslaget (lagförslag 2) till lag om ändring i lagen
om homosexuella sambor. Därmed bifaller riksdagen
delvis motion So495 yrkande 4 samt avslår motioner-
na L226 yrkandena 1-3, L325 yrkandena 5 och 6,
L327, L344, L357, L359 i denna del, L368, L371
yrkandena 20 och 22-24 och So495 yrkande 5.
I bilaga A vad gäller lagen om registrerat part-
nerskap är mitt förslag till lydelse av 3 kap. 2 § som
följer:
En registrerad partner får med den andra partnerns
samtycke adoptera dennes biologiska barn om barnet
har hemvist här i landet. I övrigt får registrerade part-
ner varken gemensamt eller var för sig anta adoptiv-
barn enligt 4 kap. föräldrabalken. När det gäller lagen
om allmänna barnbidrag instämmer vi i regeringens
förslag med undantag av sista meningen som bör
lyda: "Är barnets föräldrar eller för barnet särskilt
förordnade vårdnadshavare av samma kön, skall vad
som sagts om barnets moder i stället gälla den biolo-
giske föräldern eller, om de gör anmälan om det,
adoptivföräldern."
I 4 a § andra stycket instämmer vi med regeringen
utom såvitt avser sista meningen som bör lyda: "Är
personerna av samma kön, betalas flerbarnstillägget
till den biologiske föräldern eller, om de gör anmälan
om det, till adoptivföräldern."
Vad gäller förslaget till lag om ändring i namnla-
gen bör sista meningen erhålla följande lydelse:
"Görs inte någon anmälan i fall som nu har sagts,
förvärvar adoptivbarnet genom adoptionen adoptiv-
moderns efternamn eller, om adoptivföräldrarna är av
samma kön, det efternamn som den biologiske föräl-
dern bär."
Slutligen vad gäller förslaget till lag om ändring i
lagen om inkomstgrundad ålderspension bör sista
meningen i förhållande till regeringens text lyda:
"Har ingen av föräldrarna något pensionsunderlag för
det året eller har de lika högt underlag, skall det pen-
sionsgrundande beloppet tillgodoräknas modern eller,
om föräldrarna är av samma kön, den biologiske
föräldern."


Fru talman! Låt mig först säga att jag helt delar
Christel Anderbergs uppfattning att det är barnens
behov och inte de homosexuellas rättigheter som ska
sättas i främsta rummet.
Det jag ändå hade hoppats på var att den här de-
batten för barnens skull skulle ske på ett vuxet sätt.
Jag blev mycket besviken över att Christel Anderberg
raljerar och säger att detta skulle vara en typ av be-
ställningsverk och att det skulle få långtgående kon-
sekvenser för tusentals värnlösa barn.
Jag skulle vilja få ett förtydligande. Jag uppfattade
inte riktigt vad det får för konsekvenser för tusentals
värnlösa barn. Det vi pratar om här är möjligheten att
bli prövade. Jag skulle vara glad om Christel Ander-
berg ville ta sig lite tid att utveckla vad hon menade.


Fru talman! Vi är helt överens om att den här de-
batten gäller barnens bästa, barnens behov och ingen-
ting annat. Ändå får man konstatera att Tanja Linder-
borg faktiskt inledde sitt anförande med att säga att
det var de homosexuellas rättigheter som fick henne
att börja motionera i denna fråga.
Beställningsverk, ja, vi har fått klart för oss att
den här kommittén dels hastades fram, den fick inte
tid och möjlighet att utreda vissa viktiga frågor i
botten utan det är fortfarande en massa lösa trådar i
luften. Dels har man bortsett från mycket av den
forskning som faktiskt finns, eller tonat ned den, eller
också beslutat sig för att man inte vill avvakta sådan
forskning som är på gång. Det kan man ju göra om
alla inblandade parter ändå vet var kommittén bör
landa.
Det här är inte bara en kritik från oss moderater.
Den kommer också från de experter som satt med i
utredningen. Den kommer från många remissinstan-
ser, och den har ofta framförts i den allmänna debat-
ten. Det är inte någonting nytt här i dag.
Det är klart att det beslut som vi fattar i dag får
vittgående konsekvenser för många barn. Den mest
omedelbara konsekvensen är väl att många barn som i
dag kan adopteras av heterosexuella föräldrar i Sveri-
ge inte kommer att kunna göra det under överskådlig
framtid.


Fru talman! Jag hade uppskattat om Christel An-
derberg hade lyssnat på det jag sade inledningsvis.
Det var att det inte var de homosexuellas rättigheter
som fick mig att engagera mig och motionera i den
här frågan utan, precis som mina barn sade, att barn
har rätt att komma till sjysta föräldrar och det oavsett
dessa föräldrars sexuella läggning. Det var det jag
sade och ingenting annat.
Nu har Christel Anderberg redogjort för ett antal
nya yrkanden som Christel Anderberg inte har tagit
upp i utskottet, där vi haft möjlighet att behandla
dem. Då kan man kanske fundera på att det också kan
vara ett beställningsverk. Vad vet jag.
Sedan pratar Christel Anderberg om de tusentals
värnlösa barnen och slår på något sätt med stor säker-
het fast att givarländerna inte kommer att vara intres-
serade av att låta heterosexuella par i Sverige få ad-
optera. Vad har Christel Anderberg för belägg för det
egentligen? Det vet vi faktiskt ingenting om. Men
Christel Anderberg kanske har belägg för det.


Fru talman! Jag tycker precis som Tanja Linder-
borgs döttrar och alla andra som deltar i den här de-
batten att barn har rätt till sjysta föräldrar. Det är bara
det att forskningen och de erfarenheter vi har av de
problem och svårigheter som många adopterade barn
har visar att det inte räcker med sjysta föräldrar.
Många gånger har barnen problem med sig från tiden
före adoptionen.
Barnexperter, remissinstanser, alla som kan anses
vara sakkunskap på det här området säger att utöver
de riskfaktorer som utlandsadopterade barn har, ut-
över det annorlundaskap som många upplever, kom-
mer förhållandet att man inte har två föräldrar av
olika kön som de flesta kompisar har utan två mam-
mor eller två pappor. Det kommer att utgöra ytterliga-
re en riskfaktor som barnen har att bära med sig. Det
kommer att förstärka annorlundaskapet.
I enlighet med försiktighetsprincipen som vi ju
hyllar i många andra sammanhang måste vi ta dessa
varningsklockor på allvar. Barnen har också rätt till
att vi lagstiftare utgår från försiktighetsprincipen.
Vad gäller givarländernas benägenhet att skicka
barn till Sverige för adoption har det gjorts undersök-
ningar av kommittén bland alla våra vanligaste gi-
varländer. Det har visat sig att inget av dem är berett
att i dag skicka barn till Sverige. Det här är också
någonting som Lagrådet framhåller i sin kritik av
förslaget.


Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till
reservationerna 1 och 5.
I sin regeringsförklaring efter valet 1998 sade
statsministern: "Barnkonventionen skall efterlevas
och alla relevanta politiska beslut skall analyseras
utifrån hur de påverkar barnens situation."
Det är ord som förpliktar. FN:s barnkonvention
har naturligtvis barnens bästa som grundpelare.
Justitieminister Thomas Bodström lovar i inled-
ningen till Justitiedepartementets verksamhetsplan för
år 2002 att "i all lagstiftning värna barnperspektivet".
Bodström hävdar att regeringen levt upp till föresat-
sen. Det är inte endast en grov överdrift, det är inte
sant.
Proposition 123, som går under namnet Part-
nerskap och adoption, är enligt Kristdemokraternas
uppfattning ett flagrant exempel på hur regeringen
ogenerad sviker sina egna löften till barnen. I stället
för att värna barnperspektivet bortser man helt från
det.
Det förlag som den socialdemokratiska partikon-
gressen i fjol fattade beslut om, med minsta möjliga
majoritet, går ut på att två personer av samma kön
och som ingått partnerskap ska få rätt att gemensamt
prövas som adoptivföräldrar. I dag får endast gifta
personer prövas gemensamt. Alla andra vuxna får i
dag prövas som adoptivföräldrar individuellt. Men,
fru talman, det är faktiskt inte homosexuella perso-
ners lämplighet eller olämplighet som föräldrar som
den här debatten egentligen bör handla om.
Adoption är inte till för att ge vuxna människor
barn utan för att ge barn föräldrar. Ingen har rätt till
barn, vare sig heterosexuella eller homosexuella par.
Däremot har alla barn rätt till föräldrar. Varje barn
har ju en biologisk mamma och en biologisk pappa.
Olika omständigheter kan leda till att en eller båda
föräldrarna försvinner ur barnets liv. Då är det sam-
hällets skyldighet att så långt det står i dess makt
medverka till att ge barnet en ersättning för dess bio-
logiska föräldrar.
Enligt Kristdemokraternas uppfattning ska en ad-
option, som är det enda tillfälle då staten reglerar hur
en familj ska se ut, innebära att det ursprungliga fa-
miljeförhållandet i så hög utsträckning som möjligt
efterliknas. Det är vår uppgift att fatta det beslut som
är bäst ur barnets synvinkel. Riksdagen ska självfallet
agera för barnens bästa.
När jag hävdar denna ståndpunkt kallas jag för
homofob av somliga - också i denna kammare. Jag
kan utstå det tillsammans med många av mina parti-
kamrater. Men om jag är homofob är också Socialsty-
relsens ledning homofob, Rädda Barnen, Barnom-
budsmannen, Forum för adopterade, Adoptionscent-
rum, juridiska fakulteterna vid Uppsala och Lunds
universitet. Christel Anderberg räknade upp flera
betydelsefulla remissinstanser. De, liksom alla andra
remissinstanser som har kunskap om barns förhållan-
den, har motsatt sig att registrerade partner ges möj-
lighet att prövas som adoptivföräldrar. Mot denna helt
överväldigande sakkunskap står de remissinstanser
som har tillstyrkt förslaget och som i flertalet fall har
som huvuduppgift att värna vuxna homosexuellas
intressen.
Fru talman! Regeringen och de partier och leda-
möter som stöder regeringens förslag sviker barnen
och föresatsen att i all lagstiftning värna barnpers-
pektivet. Varför över huvud taget remissbehandla ett
förslag om man ändå inte tänker lyssna på den exper-
tis man anlitar? Detta är faktiskt ett mycket oroande
tecken i vår demokrati. Hur kunde den parlamentaris-
ka utredningen om homosexuellas pars rätt att prövas
för adoption så totalt köra över sina egna experter?
Inte vare sig dessa eller remissinstanserna betyder
tydligen något i en fråga som berör barn.
Regeringen har i propositionen lagt in, som har
nämnts här, ett nytt krav, nämligen att man ska för-
säkra sig om att det finns en person av motsatt kön i
barnets närhet. Regeringen medger således att ett barn
behöver ha förebilder av båda könen. Det är natur-
ligtvis ett belägg för att regeringen erkänner att två
föräldrar av samma kön inte är tillräckligt för barnets
utveckling. Men en förebild utanför familjen är givet-
vis inte detsamma som en förälder. Könsidentifika-
tion handlar inte enbart om att ha en förebild, det
handlar om att ha en relation till denna förebild. Ingen
kan garantera att en förebild finns till hands, men
föräldraskap kan man inte avsäga sig. Naturligtvis går
det inte att ersätta en pappa eller en mamma med en
förebild.
Fru talman! Adoption är en avgörande händelse i
barndomen och följer den adopterade genom livet.
Därför är adoptivbarnens utveckling och skapande av
identitet svårare än för andra barn. Deras frågor inför
livet är självfallet fler och annorlunda än för icke
adopterade. Jag vädjar till Sveriges riksdag att se till
att adoptivbarn ska slippa uppleva något som alla
andra barn garanterat inte behöver uppleva, dvs. att få
enbart två pappor eller enbart två mammor.
Vi ledamöter av Sveriges riksdag har i dag att för-
söka att sätta oss in i ett adopterat barns situation.
Fru talman! När det gäller vårdnad, t.ex. efter
skilsmässa, är det i gällande rätt ett primärt och
mycket strängt krav att barn ska ha umgänge med
både mamman och pappan - detta vare sig föräldrar-
na lever tillsammans eller ej. Denna princip stryks
under t.o.m. i situationer där den ene föräldern har
misshandlat den andra eller begått andra brott. Hur
får regeringen detta att hänga ihop? Enligt den speci-
allag som nu ska stiftas är en förälder av det motsatta
könet nästintill obehövlig, medan det i det andra fallet
är nästintill en tvingande nödvändighet. Det är up-
penbart att regeringen tillmötesgår en stark opinion
bland vuxna. Det är en opinion som inte är beredd att
sätta barnets bästa i främsta rummet. När regeringen
faller till föga för den opinionen sviker man, enligt
min bestämda uppfattning, barnen.
Det handlar om att bryta ned fördomar, har det
sagts. Det kan aldrig vara rimligt att använda barn
som murbräckor för att bryta ned fördomar.
FN:s barnkonvention föreskriver att om osäkerhet
råder om lagstadganden eller andra åtgärder är till
skada för barnet eller inte ska försiktighetsprincipen
råda. Lagförslaget strider mot 1993 års Haagkonven-
tion. Skulle förslagen i propositionen godtas av riks-
dagen måste dessutom den europeiska konventionen
om adoptioner från år 1967 frånträdas av Sverige. Det
är något som regeringen själv kallar olämpligt men
ändå tvingas föreslå. Nästan 100 % av barn som ad-
opteras i Sverige kommer från andra länder. Inget av
de länder varifrån barn nu adopteras accepterar tydli-
gen partner av samma kön som adoptivföräldrar. I
dag kan riksdagens beslut, som det är sagt här, om det
sker i överensstämmelse med regeringens förslag,
mycket väl komma att innebära att även de adoptio-
ner som sker enligt nu gällande regler stoppas.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis upprepa: Ad-
option är en avgörande händelse i barndomen som
följer den adopterade livet igenom. För mig är det
helt ofattbart om riksdagens majoritet vågar och vill
ta på sig ansvaret att gå emot vad experter förordar
och vad personer med lång erfarenhet tillsammans
med barn som har problem med sin identitet också
förordar. Att orda om att värna barnperspektivet och
samtidigt rösta ja till regeringens förslag kan av oss
kristdemokrater inte uppfattas som något annat än ett
uppenbart falskspel.

I detta anförande instämde tredje vice talman Ro-
se-Marie Frebran, Erling Wälivaara, Gunilla Tjern-
berg, Jan Erik Ågren, Ragnwi Marcelind, Ulf Björk-
lund, Dan Kihlström, Ulla-Britt Hagström, Holger
Gustafsson, Kjell Eldensjö, Ingemar Vänerlöv, Fanny
Rizell, Rosita Runegrund, Annelie Enochson, Per
Landgren, Lars Gustafsson, Ester Lindstedt-Staaf,
Tuve Skånberg, Margareta Viklund, Kenneth Lantz,
Chatrine Pålsson, Harald Bergström, Maria Larsson,
Göran Hägglund, Sven Brus, Yvonne Andersson,
Björn von der Esch, Jan Orrenius, Inger Strömbom,
Ingvar Svensson, Mikael Oscarsson, Inger Davidson,
Stefan Attefall, Rolf Åbjörnsson och Désirée Pethrus
Engström (alla kd).


Fru talman! Jag vill också till Alf Svensson säga
att jag är helt överens med honom om att det är bar-
nens bästa som måste sättas i främsta rummet. Som
mor och mormor tycker jag att det är så självklart att
man inte ens ska behöva säga det i den här kamma-
ren.
Alf Svensson nämnde också värdet av att ha bio-
logiska föräldrar. Jag tror också att det är en grund-
förutsättning för väldigt många barn. Men tyvärr
finns det alltför många barn i Sverige som inte har
den ena föräldern närvarande, som helt enkelt bara är
väck, och det är tragiskt.
Jag tycker att ni pratar med kluven tunga, Alf
Svensson. Om det är så att ni sätter barnens bästa i
främsta rummet - och det tror jag är er utgångspunkt,
men vi har skilda uppfattningar och har kommit till
olika resultat - kan inte jag förstå varför ni vill för-
vägra de barn som redan lever i homosexuella famil-
jer samma rättsliga status som barn i heterosexuella
familjer. Varför vill ni göra skillnad på de barnen? Är
barn i homosexuella familjer mindre värda?


Herr talman! Barn är alltid lika mycket värda. Det
är just därför vi har den hållning vi har. Alla barn ska
få ha, som Tanja Linderborg uttrycker det, "sjysta"
föräldrar. Och barn har rätt till en mamma och en
pappa. För varje barn är det centralt, tror vi, att få ha
det. Och det är "sjyst" att i lagstiftningshänseende
försöka åstadkomma detta så långt man mäktar.
Jag är lite förvånad över att Tanja Linderborg nu i
det ena replikskiftet efter det andra stryker under att
det är så självklart att vi ska se det ur barnens per-
spektiv. Jag hörde ju Tanja Linderborgs tal, och det
var väldigt inriktat på att det nu gäller att se till att
homosexuella vuxna får samma rättigheter som hete-
rosexuella.
Jag säger då att ingen, vare sig homosexuella eller
heterosexuella vuxna, har rätt till barn. Men jag lever
kvar i den - jag höll på att säga självklara - föreställ-
ningen att barn har rätt till föräldrar. Och barn har ju,
om jag kan använda det uttrycket, a priori en mamma
och en pappa.
Vad vi nu ska bestämma här i dag är om det går
lika bra med två mammor eller två pappor. Det är det
vi ska bestämma. Vi ska vara barnens ställföreträdare.
Vi ska fatta beslut som kommer att gälla för det en-
skilda barnet livet ut.
Då är jag förvånad över att så många i sina anfö-
randen och i sin argumentering talar om diskrimine-
ring mellan vuxna. Kanske är det så att om det ordet
ska användas, ska det nyttjas mellan barn. Varför ska
vissa barn ha det som andra inte ska ha, när vi ändå
vet att varje barn egentligen ska ha en mamma och en
pappa?


Herr talman! Jag tyckte inte att jag fick svar på
min fråga - eller kanske delvis. Alf Svensson sade att
alla barn är lika mycket värda. Jag delar den uppfatt-
ningen. Alla barn är lika mycket värda. Men varför
vill då Alf Svensson och Kristdemokraterna göra
skillnad på de barn som i dag lever i homosexuella
familjer? Varför vill de förvägra dem rätten att få
samma juridiska status som barn i heterosexuella
familjer?
Alf Svensson nämnde också att vi nu är barnens
ställföreträdare. Ja, det var vi också den gången vi
avskaffade barnagan. Ibland måste vi ta på oss det
ansvaret även som politiker.
Jag tyckte mig ana att Alf Svensson också sade att
mitt inledningsanförande byggde i huvudsak på ho-
mosexuellas rättigheter. Än en gång - det går bra att
läsa snabbprotokollet sedan - vill jag säga att min
utgångspunkt har varit barnens bästa. Jag har sagt det
nu vid tre tillfällen, och jag kan säga det igen. Det är
barnens bästa som är utgångspunkten.
Det som skiljer mig från Alf Svensson är att jag
tror att homosexuella par kan vara väl så goda föräld-
rar som heterosexuella par. I det här fallet handlar det
om att bli prövad, inte om en automatisk rätt att få bli
adoptivförälder. Däremot handlar det om att man ska
kunna få bli prövad. Det förtjänar att upprepas gång
efter annan, eftersom det i debatten talas lite slarvigt
om att homosexuella har rätt att få bli adoptivföräld-
rar.


Herr talman! Då blev det sagt, när Tanja Linder-
borg nu sade att hon tror att homosexuella föräldrar
kan vara väl så goda föräldrar som heterosexuella.
Det är alltså just det perspektivet som hon har fastnat
i.
Jag säger att barnet har en mamma och en pappa,
och jag tycker att det är den mest självklara sak i
världen att lagstiftaren ska försöka se till - när nu
detta av någon anledning inte existerar för det enskil-
da barnet - att fatta ett beslut som kommer så nära
detta biologiska faktum som möjligt.
Då säger alltså Tanja Linderborg att hon tror att
heterosexuella föräldrar inte alltid är lika bra som
homosexuella föräldrar. Det är ju det som är fel per-
spektiv. Det är just för att ni har fastnat i det perspek-
tivet som ni för dessa resonemang.
Ordet "diskriminering" har ni låst till relationerna
mellan vuxna. Jag har inte någon gång hört represen-
tanter för er som säger ja till regeringens förslag tala
om att det kanske är en diskriminering att förmena ett
barn, eller si och så många, nu och då, rätten att få ha
både en mamma och en pappa när alla andra har det.
Varför kommer begreppet "diskriminering" aldrig in i
det sammanhanget?
Sedan hörde jag också - det kommer att stå i
snabbprotokollet - Tanja Linderborg tala om länder
som inte skulle ställa upp på att Sverige adopterar
barn. Hon kallade det "andra länders fördomar". Det
är alltså en fördom att leva med den inställning som
vi har, att ett barn har rätt till både en mamma och en
pappa. Det är slutledningen av vad Tanja Linderborg
sade, hur mycket hon än försöker le åt det från sin
bänk.
(Applåder)


Herr talman! Lagutskottets majoritet ställer sig
bakom regeringens förslag att registrerade partner,
förutsatt att de har fyllt 25 år, ska ges möjlighet att
prövas som adoptivföräldrar. I Centerpartiets parti-
motion föreslår vi att alla som har uppnått myndig
ålder ska få denna rätt. Det finns, som vi ser det,
ingen anledning att frångå myndighetsåldern när det
gäller adoption.
Det är ett föråldrat synsätt att tro att myndiga per-
soner inte anses mogna att fostra barn. Barn mår bra
av att ha unga föräldrar. Det bör snarare uppmuntras
än förhindras.
Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till
min reservation nr 11 under punkt 17 i betänkandet
som innebär att regeringen bör ta initiativ till en änd-
ring av lagen så att alla myndiga personer har rätt att
prövas för adoption. I övriga 16 punkter ber jag att få
yrka bifall till utskottets förslag.
Herr talman! När lagutskottet 1999 genom ett till-
kännagivande begärde hos regeringen att adoptions-
lagstiftningen skulle ses över var det mot bakgrund av
att tiotusentals barn lever i en otillfredsställande
rättslig situation. Det rör framför allt barn till biolo-
giska föräldrar som lever i partnerskapsförhållanden.
Barn i sådana situationer har ingen juridisk trygghet
vare sig ekonomiskt, socialt eller rättsligt. Det kan
inte vara till ett barns fördel. Utifrån grundsynen att
det är barnens bästa som ska vägleda vår lagstiftning
kom denna utredning till stånd, och förslag ligger nu
om att dessa barn får sin rättsliga trygghet klarlagd.
Det är bra.
Frågan om partnerskap och adoption har diskute-
rats länge och intensivt. Det är inte alltid lätta avgö-
randen. Det är med ödmjukhet som jag har nalkats
mitt ställningstagande. För mig har följande principer
varit vägledande. Det gäller också Centerpartiets
ställningstagande i den här frågan.
För det första är det barnens bästa som ska prägla
utformningen av adoptionslagstiftningen. Då är det
inte i första hand vuxna som har rätt till barn, utan det
är barnens behov och uppväxtmöjligheter som ska
gälla vid bedömningen av en adoptionssituation.
För det andra är utgångspunkten alla människors
lika rätt och värde. Då är det svårt att undvika diskri-
minering om man inte låter alla få bli prövade som
adoptivföräldrar oavsett kön, sexuell läggning eller
vad det nu kan vara. Jag tycker att man rätt snart
kommer till den slutsats som både utredningen och
utskottets majoritet har dragit, nämligen att alla ska få
bli prövade om de är lämpliga som adoptivföräldrar.
Men det innebär inte att man med automatik kan få
bli adoptivförälder vare sig man är heterosexuell eller
homosexuell.
Jag kan ha respekt för dem som tycker att det är
svårt att ta ställning i denna fråga och att inte alla
kommer till den slutsats som utskottets majoritet gör.
Men jag tar mycket illa vid mig när vissa i debatten
framställer det som om de har monopol på samveten
och samvetsfrågor och tror att det bara de som är
emot som kan avgöra vad som är barnens bästa i alla
situationer. Det låter precis som om vi som är för
förslaget skulle tvingas rösta mot vår övertygelse och
gör det för att vi struntar i barnens bästa, sviker bar-
nen och är fullständigt samvetslösa. Så är det ju inte.
Jag anser att det förslag som ligger är till fördel
för barnens bästa, annars skulle jag aldrig rösta för
det. Men jag dömer inte ut dem som röstar emot som
samvetslösa. Jag är övertygad om att detta är rätt,
men jag dömer inte ut dem som är emot som mani-
pulerade mot sin vilja vare sig av någon lobbyorgani-
sation eller av någon partipiska. Jag har vägt argu-
menten och kommit till den slutsats jag gjort. Låt mig
ta ett exempel utifrån bilden om barnens bästa.
Det råder faktiskt enighet en bit på vägen mot den
punkt där majoriteten landar i betänkandet. Samtliga
utskottets ledamöter anser att det finns skäl att över-
väga en ordning som innebär att homosexuella par
ska kunna bli prövade som vårdnadshavare i de fall
då ett barn vuxit upp med sin biologiska förälders
partner och den biologiske föräldern avlider eller av
annat synnerligt skäl inte kan ha vårdnaden om bar-
net. Den möjligheten finns ju för övrigt redan i dag.
Att bara överväga är möjligen ett steg bakåt på vägen.
Men om man stannar där och inte accepterar ad-
option i en sådan situation, är barnet fortfarande lika
rättslöst som det är i dag. Det har ingen juridisk rätt
till trygghet ekonomiskt, socialt eller rättsligt. De
barn som lever med två vårdnadshavare som är ho-
mosexuella blir alltså, med motståndarnas argument,
utsatta gentemot kamrater på samma sätt som de barn
som lever i ett adoptionsförhållande med sina homo-
sexuella föräldrar eller adoptivföräldrar blir. Att neka
dessa barn till homosexuella vårdnadshavare deras
fulla rättsliga trygghet anser jag inte vara till barnens
bästa. Varför ska ett barn som har ett homosexuellt
par som vårdnadshavare inte ha samma rättigheter
som ett adoptivbarn? Det kan jag inte förstå. Något
mer inkonsekvent har jag svårt att tänka mig.
Herr talman! Tiderna förändras, och ibland går det
snabbt. Jag tror inte att någon som deltog i debatten i
denna kammare när vi för fyra år sedan diskuterade
initiativet till utredningen, då bedömde att vi skulle
hamna där vi är nu med slutresultatet. Attityder för-
ändras, och förhållningssätt ändras. Det är skönt att
veta, men det kan vara jobbigt att ompröva. Till viss
del handlar det om skillnader i synen mellan genera-
tioner. Därvid har jag alltid haft stor lyhördhet för de
yngre generationerna. De är framtiden, och det är
hoppfullt.
Låt mig i det sammanhanget kommentera de far-
hågor som rests mot förslaget om att barn som växer
upp i homosexuella familjer skulle vara särskilt ut-
satta gentemot sina kamrater och sin omgivning,
särskilt barn som adderar ytterligare ett annorlun-
daskap till något annat. Med det fördomsfria förhåll-
ningssätt som den yngre generationen har till homo-
sexuella kommer detta, i det fall det nu är ett pro-
blem, att bli allt mindre och försvinna i framtiden i
takt med att detta förhållningssätt gentemot homo-
sexualitet anammas mer och mer av gemene man.
Även det talar för att beslutet nu bygger för framti-
den.
Samma sak gäller beträffande farhågorna som re-
ses för att de internationella adoptionerna ska upphö-
ra. Även här tror jag att attityder i många länder till
homosexuella och homosexuellas förhållande till barn
håller på att förändras i positiv riktning, vilket inne-
bär att såväl nya som gamla länder inom en snar
framtid kan bli aktuella som ursprungsländer. För
övrigt har ju enbart ett av 17 ursprungsländer sagt
definitivt nej till partnerskapsadoptioner.
Herr talman! Det är dags att gå till beslut i en frå-
ga som debatterats mycket. Det är dags att ge rätt-
strygghet åt tiotusentals barn som i dag inte har den
tryggheten. Det är mindre dramatiskt än vad många
försöker göra det till. Det är ett beslut i tiden.


Fru talman! Agne Hansson och Centerpartiet har
självfallet sin fulla rätt att ha vilken uppfattning som
helst i den här frågan. Men han får faktiskt finna sig i
att en del av oss är mycket förvånade över att just
Centerpartiet har tagit den här ställningen.
Jag vill ställa ett par frågor till Agne Hansson.
Agne Hansson sade att det är barnperspektivet som
ska gälla. Om barnperspektivet ska anläggas på varje
fråga, och inte minst i det här sammanhanget, på
vilka grunder anser Agne Hansson och Centerpartiet
att man är bättre på att bedöma barnperspektivet än
vad Socialstyrelsen, BRIS, Barnombudsmannen,
Rädda Barnen, Svenska Läkaresällskapet, Psykolog-
förbundet och andra är? Vad är det som gör att Agne
Hansson och Centerpartiet menar att ni begriper det
här bättre än dessa, som jag ser det, professionella
instanserna som sagt sitt?
Sedan talade Agne Hansson också en hel del om
den rättsliga tryggheten. Varför agiterar inte Agne
Hansson för att barn till sambopar också ska åtnjuta
den här juridiska rättigheten?


Herr talman! Jag tackar naturligtvis för att Alf
Svensson är så generös att han i ett demokratiskt land
tillåter mig och mitt parti att ha en speciell uppfatt-
ning i en politisk fråga. Den friheten tar vi oss dock
utan Alf Svenssons tillåtelse.
Vi har inte sagt att vi är bättre experter på att be-
döma det här. Vad vi har sagt är att vi vill tillåta ex-
perterna att pröva allas lämplighet att bli föräldrar
med barnets bästa för ögonen. Det är inte vi som
genom det här beslutet bedömer detta utan det ska
göras vid varje prövning.
Men vi har också sagt att i och med att man gör
detta lagligt minskar man trycket på och utanförska-
pet för de barn som i dag lever i en situation utan
både en mamma och en pappa. Och jag kan inte för-
stå, Alf Svensson, varför man ska utlämna de barn
vars ena förälder, pappa eller mamma, har dött till att
i framtiden ha bara en förälder. Kd säger ju nej till
anhörigadoption. Ska inte dessa barn ha rätt till två
föräldrar när en förälder har dött? Det är väl att dis-
kriminera barn.
Vad gäller sambopar vet jag inte var någonstans
vi har sagt att ett sambopar inte ska ha möjlighet att
ge barnen samma rättstrygghet som heterosexuella
föräldrar.


Herr talman! Det är ju ändå så att sambopar inte
har rätt att prövas för adoption. Det torde Agne Hans-
son vara väl underkunnig om.
Vad avser anhörigadoption är det så att varje barn
i regel utöver sin pappa eller sin mamma har en släkt,
vilket man inte helt ska bortse från. Det är därför som
vi talar om att en vårdnad kan bli möjlig. Jag tror inte
alls att det är så enkelt som Agne Hansson vill göra
gällande att det är att sätta sig in i varje enskilt barns
situation och låta vuxna bestämma.
Det må vidare ursäktas att jag tycker att jag fick
en ganska dålig fint när jag frågade varför Agne
Hansson och Centerpartiet är bättre på att bedöma
barnperspektivet än de instatnser som jag räknade
upp. Agne Hansson säger att man ska tillåta experter-
na att bestämma med barnets bästa för ögonen. Ja, det
sker i så fall sedan beslutet om homosexuellas rätt att
prövas har fattats här. Det är klart att det då måste
göras någon undersökning och urskillning. Så har det
alltid varit, och så måste det alltid vara. Men det var
inte om det som experterna ska göra då som jag ställ-
de frågan.


Herr talman! Om Alf Svensson nu har så stor tro
på experters bedömning, varför är han då så rädd för
att låta dem få bedöma och pröva allas rätt till adop-
tivföräldrar? Det är ju det som det nu gäller. Med det
beslut som vi nu tar kan ingen kräva eller ha rätt till
en adoption, utan det ska ske en prövning. Varför, Alf
Svensson, är man inom kd då så rädd för att låta ex-
perterna få pröva detta fullt ut?
Och vidare: Det är därför att sambopar i dag inte
har möjligheten att få prövas som vi accepterar den
lilla lagändring som krävs för att de ska få prövas.


Herr talman! Jag vill inleda med en kort berättelse
om en alldeles vanlig kvinna i dagens Sverige. Maria
heter hon, och här är hennes historia.
Jag vet inte när jag bestämde mig för att jag ville
ha barn, säger Maria. Jag tror att det var när den
himlastormande lyckan över att ha hittat kärleken hos
en annan kvinna hade lagt sig och blivit vardag som
tankarna växte fram. Min längtan efter ett barn fick
då på allvar en plats i mitt hjärta.
Jag minns att det tog ganska lång tid för tankarna
att mogna fram till något konkret. Olika alternativ
fick efter hand läggas åt sidan. Jag levde ju med en
kvinna, och trots att vårt förhållande var stabilt och
kärleksfullt gillades det inte av samhället i ett barn-
perspektiv. Som adoptivförälder eller fosterförälder
skulle jag direkt underkännas av samhället; det visste
jag om, avslutar Maria.
Att få barn är en naturlig längtan hos de flesta
människor, oavsett sexuell läggning. En viktig fråga
är hur vi skapar ett samhälle som gör att varje litet
barn och varje familj kan leva trygga och harmoniska
liv. Som lagstiftare måste vi politiker alltid prioritera
barnens behov. Lagarna ska vara en stabil grund som
skyddar våra barn emotionellt, socialt och ekono-
miskt.
Efter att ha suttit här och lyssnat på tidigare inlägg
tycker jag att det är viktigt att vi inte träter om vilket
parti som är mest barnvänligt eller tävlar om vem
som är bäst skickad att stå upp för barnens rättigheter.
Jag tror nämligen att alla vi som deltar i den här de-
batten brinner för ett barnvänligt samhälle, där varje
liten parvel känner sig önskad och älskad, och för ett
Sverige präglat av medmänsklighet och respekt för
människovärdet.
Det är en självklarhet att människor ska behandlas
likvärdigt i vårt land. Ingen ska behöva leva under
förtryck, diskriminering, rädsla eller fruktan därför att
hon eller han upplevs som annorlunda och inte passar
in i gängse mallar.
Dagens debatt handlar om homosexuellas föräld-
raskap, men inte enbart om detta. Debatten handlar
lika mycket om respekt för varandra. Den blir en
slags värdemätare på vår människosyn och ett test på
om vi är beredda och villiga att ta striden mot de
förtryckande normerna.
Herr talman! Familjer svarar i dag för ett spän-
nande och mångfasetterat spektrum av olikheter:
gemensamma barn, hennes och hans barn, extramor-
mor, morfar, låtsatsfarfar, ensamhushåll, heterosexu-
ella familjer och homosexuella familjer.
Människor är i dag friare att leva i olika former,
och ofta fungerar detta bra. Det brukar det göra när
människor tillåts att leva på det sätt som de tycker
passar dem bäst, utan att de skuldbeläggs därför att de
inte har lust eller inte kan eller inte vill leva efter en
viss schablon. Det är det som är frihet.
Barn behöver trygga och goda föräldrar, men
barns familjer kan se olika ut. Detta innebär bl.a. att
de som önskar bli adoptivföräldrar ska prövas på
samma villkor. Det inbegriper även par som lever i en
homosexuell relation.
Herr talman! Vid behandlingen av lagutskottets
betänkande Partnerskap och adoption, m.m. ska jag
först och främst koncentrera mig på frågorna kring
internationell adoption.
Utskottsmajoriteten föreslår ändrad lagstiftning på
flera punkter, nämligen dels när det gäller reglerna
kring styvbarnsadoption, dels när det gäller homo-
sexuella pars möjlighet att gemensamt utses till sär-
skilt förordnade vårdnadshavare. Detta avsnitt kom-
mer min partikollega Raimo Pärssinen att ta upp i sitt
anförande.
Den tuffaste debatten har handlat om internatio-
nella adoptioner. Innan jag går in på detta ämne vill
jag en gång för alla slå fast att ingenting talar för att
förmågan att älska och vägleda ett barn sitter i den
sexuella läggningen.
Det känns lite onödigt att behöva säga detta. Det
borde vara en självklarhet, men med tanke på hur
osaklig och ibland smutsig den offentliga debatten
har varit vill jag ändå klarlägga detta.
Jag vill också betona att regeringens förslag
handlar om prövning och ingenting annat. Att prövas
innebär ingen rätt för registrerade partner att få ad-
optera, lika lite som det innebär för makar.
Men den stora orättvisan handlar om att ett homo-
sexuellt par som lever ihop i ett stabilt partnerskap
inte ens får ansöka om att bli prövade. Lagen har
automatiskt och på förhand dömt ut en hel grupp
människor. Alla adoptioner föregås av en mycket
noggrann och grundlig prövning. Att adoptera ett
barn är en lång och utdragen procedur, och det kan
och ska bara ske om det är till gagn för barnets bästa.
Självklart ska detta ske varsamt och försiktigt.
Adopterade barn är barn som en gång har övergi-
vits, barn som kanske lämnats på ett barnhem eller
lagts vid en vägkant. Det är barn som måste få en ny
chans i livet. För dessa barns skull - inte för de vux-
nas - måste adoptionsprövningen alltid ske på indi-
vidnivå. Om det inte är uppenbart att paret är det
bästa alternativet för barnet godkänns inte adoptio-
nen. Det är faktiskt inte mer dramatiskt än så.
När diskussioner förs om internationella adoptio-
ner för homosexuella par är det främst två huvudin-
vändningar som man brukar använda.
1.      Givarländerna skulle reagera så negativt på en
lagändring att även heterosexuella svenskars möj-
ligheter till adoption skulle hotas.
2.      Eftersom inget givarland är berett att adoptera
barn till en homosexuell familj skulle en lagänd-
ring vara ett slag i luften.
Visst, det är mycket som tyder på att de flesta ur-
sprungsländer och adoptionsorganisationer inled-
ningsvis inte kommer att medverka till att låta regist-
rerade partner adoptera. Lagrådet har uttalat att det
inom överskådlig framtid kan bli svårt för homosexu-
ella att kunna få adoptera från utlandet, men lagrådet
har inga lagtekniska invändningar eller skäl för att
avstyrka förslaget. Att givarländer inte vill medverka
till att låta registrerade partner adoptera ska vi givet-
vis respektera. Men samtidigt ska vi arbeta för att
bilda opinion och bryta ned de fördomar mot homo-
sexualitet som finns såväl i andra länder som här
hemma.
Svensk lagstiftning kan inte bygga på andra län-
ders värderingar. Vi måste själva bestämma om vi
tillåter lagar som diskriminerar eller inte. Utskotts-
majoriteten anser att svenska lagar under inga om-
ständigheter får bygga på att legitimera fördomar. Det
finns alltså starka skäl för att ändra en lagstiftning
som upplevs som en kollektiv diskriminering. Dess-
utom växer öppenheten och acceptansen för homo-
sexuella och homosexualitet hela tiden. Givarländer-
nas negativa inställning är inte given en gång för alla.
Farhågorna att möjligheten för registrerade partner att
adoptera skulle äventyra svenska makars möjlighet att
adoptera är enligt utskottsmajoritetens mening dåligt
underbyggda. Ursprungsländerna har tillfrågats, och
bara ett land, Lettland, har svarat att det finns en risk
för en sådan utveckling.
Och så till den kanske viktigaste frågan, som
många oroar sig för: att barn som adopteras till ho-
mosexuella familjer skulle fara illa. All tillgänglig
internationell forskning visar att barn i homosexuella
familjer mår bra. De är inte annorlunda än andra barn.
Givetvis välkomnar vi mer forskning om adopterade
barn. En adoption är en mycket stor omvälvning i ett
barns liv, och det ska vi ta på allvar, men det är en
stor förändring oavsett om adoptionsföräldrarna är
homosexuella eller heterosexuella. Den forskning
som finns är entydig: Det finns ingen skillnad mellan
homosexuella och heterosexuella föräldrar när det
gäller deras förmåga att ge barnen god omsorg och
omvårdnad. Vi måste kunna stå för att det är våra
personliga förutsättningar och upplevelser av livet,
inte vår sexuella läggning, som avgör hur vi fungerar
som föräldrar.
Herr talman! För att de föreslagna lagändringarna
om adoption ska kunna genomföras föreslås att 1967
års konvention om adoption sägs upp. Konventionen
syftar till att utjämna olikheterna mellan staternas
adoptionsregler och att tillgodose barnens bästa. Den
har bara undertecknats av 16 länder. Flera skäl talar
för att denna konvention ska sägas upp. Redan före
tillträdet hade Sverige regler om adoption som i hu-
vudsak stämde med konventionen. Hänsynen till
barnens bästa kommer därför inte att äventyras. Ett
annat skäl är att konventionen är gammal. Många av
Europas länder står utanför den. Den har alltså inte så
stor betydelse som tanken var när den avtalades.
Haagkonventionen antogs 1993, och närmare 40
länder har anslutit sig. Den gäller som lag i Sverige.
Konventionen syftar till att stärka barnens rättsskydd
vid internationella adoptioner. Tanken är att anslutna
stater ska samarbeta så att både ursprungsland och
mottagarland ansvarar för att adoptioner genomförs
till barnens bästa. Konventionen omfattar inte regist-
rerade partner. Av uttalanden i samband med att kon-
ventionen antogs framgår att man inte ansåg att den
skulle begränsa konventionsstaternas möjlighet att ha
egna bestämmelser om vilka som ska godtas som
adoptanter.
Det finns alltså inget hinder mot att bestämmelser
införs som ger registrerade partner möjlighet att ad-
optera barn. Sådana adoptioner kommer visserligen
inte att omfattas av konventionen, men svenska regler
om adoption innebär att barnen ändå har samma
rättsliga skydd.
Herr talman! Det är inte vår uppgift att använda
lagen för att upprätthålla ålderdomliga värderingar.
Som medmänniskor och politiker måste vi se till
verkligheten. Det handlar om att bejaka och uppmunt-
ra kärleksfulla och trygga familjebildningar. Bara så
kan vi bygga det bästa samhället för våra barn.
Jag yrkar bifall till propositionen och avslag på
samtliga reservationer.

I detta anförande instämde Nikos Papadopoulos,
Anita Johansson, Cinnika Beiming, Anders Berglöv,
Laila Bjurling, Hillevi Larsson, Karin Jeppsson, Pär
Axel Sahlberg, Anders Bengtsson, Märta Johansson,
Nils-Erik Söderqvist, Christina Nenes, Marina Pet-
tersson, Monica Green, Mariann Ytterberg, Paavo
Vallius, Raimo Pärssinen, Lars Lilja och Rune Berg-
lund (alla s), Tasso Stafilidis och Tanja Linderborg
(båda v), Kia Andreasson (mp) och Ulf Nilsson (fp).


Herr talman! Redan efter de första meningarna
som Marianne Carlström yttrade var det alldeles klart
att det var vuxenperspektivet som har styrt henne i
hela den här frågan. Det var omsorgen om Maria och
hennes längan efter barn.
Trots detta måste jag ändå få ställa frågan: Hur
kunde Marianne Carlström, som var ledamot i Kom-
mittén om barn i homosexuella familjer, så totalt
bortse ifrån och köra över kommitténs egna experter?
Hur kan Marianne Carlström stå här och säga att det
inte finns någonting som talar för att en sådan här
lagändring skulle kunna leda till en sämre situation
för barnen? Tycker Marianne Carlström att ni politi-
ker är bättre på att bedöma det än Sveriges samlade
barnexpertis?
Är det som era egna experter skriver i en artikel
på Brännpunkt den 13 mars i år, under rubriken Går
partiet före barnen? De skriver att beslutet kan leda
till omfattande, skadliga konsekvenser för barn. Vida-
re skriver de: "Så länge forskningen är så begränsad
måste en försiktighetsprincip råda. Det handlar om
sårbara barn. Vi får inte utsätta dem för experiment."
Detta sade era egna experter i kommittén. Hur kan
ni helt bortse från det?


Herr talman! Jag vill gärna börja med vuxenpers-
pektivet. Det är synd att Christel Anderberg inte lyss-
nar ordentligt och drar så underliga slutsatser. Jag
tycker att det är helt självklart att barnens bästa är det
som har legat till grund. Det kan bara jag veta, som
faktiskt har sysslat med frågan i tre år.
Att tala om för andra att de inte tänker på barnens
bästa - vad är det som gör att Christel Anderberg tror
att hon är bättre än jag på att tolka vad som är barnens
bästa?
Visst har jag suttit i utredningen. Jag har lyssnat
på dem som är experter på barn. Tyvärr finns det inga
som är experter på barn i homosexuella familjer. Den
forskning som vi har tagit del av visar att homosexu-
ella är precis lika bra föräldrar som heterosexuella.
Det tycker jag är en bra grund.
Moderaterna pratar hela tiden, i EU-sammanhang,
om att allting ska prövas på individuell nivå. Men här
vill man ta ett kollektivt beslut. Här ska man utesluta
en hel grupp från att ens få prövas för adoption.
Jag tror inte att alla homosexuella är lämpliga som
föräldrar. Jag tror inte heller att alla heterosexuella är
det. Men alla har rätt till en noggrann prövning.
England har just nu på gång ett beslut om adop-
tion för homosexuella. Det är märkligt att NIA:s
motsvarighet där i stället säger: Äntligen, nu får vi
tillräckligt med föräldrar till barn som verkligen be-
höver ett gott hem. Reaktionerna är lite olika.
Jag hävdar med bestämdhet att det är barnens
bästa som ligger till grund för vårt ställningstagande.


Herr talman! Jo, jag har förstått att Marianne
Carlström hävdar det. Men jag undrar på vilken
grund. Jag fick inte svar på min fråga: Hur kan ni
totalt bortse från vad era egna experter i kommittén
kom fram till? Tycker inte Marianne Carlström att det
som har kommit fram om de problem som många
adoptivbarn har måste leda oss till slutsatsen att det
inte är alldeles självklart att det beslut som vi kom-
mer att fatta i dag är till barnens bästa? Enligt barn-
konventionen måste försiktighetsprincipen råda i ett
sådant läge.
Nu ska vi säga upp den europeiska adoptionskon-
ventionen. Blir nästa steg att vi också ska säga upp
FN:s barnkonvention, Marianne Carlström? Vi har
skrivit under den. Där finns försiktighetsprincipen
fastlagd. Den tänker ni nu inte leva upp till. Då måste
den rimliga konsekvensen bli att vi inte kan stå kvar
som undertecknare av FN:s barnkonvention heller.
Jag är lite förvånad över att höra det från ett parti med
traditioner från Olof Palmes tid. Att säga upp kon-
ventioner eller kringgå dem på detta sätt borde inte
ligga i era traditioner.
Jag har inte sagt att jag vet bättre än någon annan
vad som är barnets bästa. Men jag undrar hur Mari-
anne Carlström så säkert kan hävda det, emot landets
samlade barnexpertis.
När det gäller genmanipulerade organismer och
strålning från radiomaster har vi kommit överens om
att vi måste hylla försiktighetsprincipen. Varför har
inte också barn rätt att bli omfattade av försiktighets-
principen?


Herr talman! Det har pågått en debatt om adop-
tionsfrågan under våren. Det har varit några TV-
program, och jag har sett dem. Jag vet att det finns
adopterade barn som mår dåligt. Men jag känner
också många barn som är adopterade som inte mår
dåligt. De bor väl hos bra familjer eller också är det
något annat som gör att de har det bra. Vi hade i ut-
redningen kontakt med många som tycker att det är
helt okej, alltså barn som är adopterade. När jag ser
de riktiga eländesprogrammen undrar jag snarare
varför man inte föreslår att internationella adoptioner
ska upphöra. Varför är det bara de homosexuella som
ska uteslutas, inte heterosexuella? Vi har ju kommit
fram till att homosexuella är lika bra föräldrar som
heterosexuella. Det går liksom inte ihop för mig.
De experter som vi hade tyckte att det var helt
okej med närståendeadoptioner. Det går inte ihop för
oss, om vi säger till barn som skulle bli adopterade av
närstående att det är okej att de bor i en homosexuell
familj men att det inte är okej att andra homosexuella
får adoptera.
Christel Anderberg påstod i debatten att det här är
ett beställningsverk. I så fall vill jag nog säga att
regeringen tog en risk när de tillsatte både Raimo och
mig i utredningen. Vi hade ingen insikt i frågorna
innan. Vi hade inte sysslat med dem och visste inte
vad vi tyckte, då. Det växte fram under arbetet till-
sammans med experter och andra. Men vi gjorde mot
slutet en annan bedömning just när det gäller interna-
tionella adoptioner.
Jag är övertygad om att vi är på rätt väg. Homo-
sexuella ska ha rätt att bli prövade.


Herr talman! Uttrycket "ur barnens perspektiv"
återkommer i varje anförande. Det är inte så konstigt.
Marianne Carlström talade om barnens perspektiv för
att sedan, några meningar längre ned, tala om att
människor ska behandlas likvärdigt. Men då är det ju
de vuxnas perspektiv. Om barn ska behandlas likvär-
digt kan jag inte tro någonting annat än att man ska
eftersträva att varje barn får en mamma och en pappa,
som man har i förstone, biologiskt.
Jag skulle vilja ställa frågan till Marianne Carl-
ström: Anser Marianne Carlström att det är en fördom
att tycka att varje barn har rätt till en mamma och en
pappa? Ordet fördom används av och till. Är vi för-
domsfulla, som tycker att det är rimligt att uttrycka att
varje barn har rätt till en mamma och en pappa?
Vi får en del litteratur och skrivningar oss till
handa i sådana här sammanhang. Jag ska citera vad
en Madeleine Matwejeff, svenskadopterad och dokto-
rand, har uttryckt. Hon säger så här: "Varje barn har
ett genuint behov av, oavsett det är adopterat eller ej,
att ha en mamma och en pappa. De olika könen spelar
olika roller i barnets liv. Därför är en mamma och
pappa aldrig utbytbara mot två mammor eller två
pappor."
Marianne Carlström använde uttrycket
"ålderdomliga värderingar" Är detta en ålderdomlig
värdering, enligt Marianne Carlströms sätt att värde-
ra?


Herr talman! Alla barn har ju en mamma och pap-
pa från början. Tyvärr ser världen inte ut så i dag -
och har egentligen aldrig gjort det - att det är bara
kärnfamiljen som gäller.
Jag tycker att det är samhällets uppgift att se till
att alla barn har ett gott hem, att man har bra vuxen-
kontakter. Det är det som propositionen och betän-
kandet uttrycker. Vi vet att det har räddat många barn
som har besvärliga familjeförhållanden, att de har bra
vuxenkontakter. Jag tycker inte att det är något pro-
blem.
Vilka som har fördomar och inte är inte så lätt att
uttrycka. Jag har ingen anledning att bedöma Alf
Svenssons åsikter. De får stå för honom. Jag tycker
att det är viktigt att man inte diskriminerar. Precis lika
viktigt som barnens rättigheter är det att man inte
diskriminerar vissa grupper, att man inte behandlar
människor som ett kollektiv och att man ger dem
möjlighet att bli prövade.
Vi har fått så många otäcka mejl. Jag tycker att
det kan vara idé att läsa upp ett annat mejl.
"Jag är en 40-årig heterosexuell, gift 'dagisfröken'
med två egna barn. Med förundran har jag följt de-
batten om s.k. homoadoptioner. Jag har jobbat inom
barnomsorgen i nästan 20 år och vid åtminstone två
tillfällen haft barn på mitt dagis som haft homosexu-
ella föräldrar. De här barnen var precis som alla and-
ra, de blev inte retade och fungerade jättebra i barn-
gruppen. Deras föräldrar var minst lika engagerade
som de andra barnens, snarare mer.
Vad är problemet? Homosexuella kan tydligen va-
ra lika bra föräldrar som heterosexuella, och barnen
mår uppenbarligen bra. Det enda rätta måste ju då
vara att pröva varje presumtivt adoptivföräldrapar
individuellt. Jag säger inte att alla homosexuella bor-
de få adoptera, men det borde verkligen inte alla
heterosexuella heller. Jag har mött många barn genom
åren som farit illa och deras föräldrar har alltid varit
hetero."


Herr talman! Nej, jag begär absolut inte att Mari-
anne Carlström ska rannsaka om jag har fördomar
eller inte. Jag ställde en mycket rak fråga. Jag fråga-
de: Anser Marianne Carlström att det är en fördom att
tycka att varje barn har rätt till en mamma och en
pappa? Det går faktiskt att svara ja eller nej på den
frågan.
Jag läste upp ett citat där en adopterad gjorde
gällande att könen spelar olika roll under ett barns liv.
Om detta var en ålderdomlig värdering - Marianne
Carlström använde just uttrycket "ålderdomlig värde-
ring" - vill jag höra om hon tycker att detta är ett
uttryck för den typen av värderingar.
Ordet "diskriminering" används hela tiden när vi
talar om de vuxna. Det är så utomordentlig påtagligt
att när ordet "diskriminering" används i debatten,
eller i replikerna, handlar det om relationen mellan
vuxna.
Man kan tydligen inte någon enda gång se att de
barn som får två mammor eller två pappor kan tänkas
uppleva sin situation som diskriminerande eftersom
de inte fick både en mamma och en pappa. Jag säger
inte att det behöver vara så, men man måste väl nå-
gon gång kunna tänka in ett "om" i det sammanhang-
et. Det är därför försiktighetsprincipen ska gälla.


Herr talman! Enligt mitt sätt att tänka är det väl-
digt underligt om man ska bedöma ifall det är en
fördom att varje barn har rätt till en mamma och en
pappa. Alla barn har ju från början en mamma och en
pappa.
Jag tycker att det är viktigt att samhället kan gå in
och hjälpa till om det senare inte finns både en mam-
ma och en pappa. Vi har många ensamstående föräld-
rar där pappan eller mamman inte tar sitt ansvar, och i
stort sett aldrig visar sig för barnet. Jag tycker natur-
ligtvis inte att det är en fördom. Barnet har ju en
mamma och en pappa. Men det är viktigt att samhäl-
let ställer upp med andra vuxna.
Vart leder det att diskutera fördomar i detta sam-
manhang? Det är ju inte för barnets bästa. Därför
resonerar jag inte på samma sätt som Alf Svensson.
Jag har väldigt svårt att hänga med i det resonemang-
et. För mig är barnets bästa oerhört viktigt, och det
går att kombinera med att även homosexuella har rätt
att bli prövade som adoptivföräldrar.


Herr talman! I dag ska vi fatta ett beslut som i
första hand handlar om barn och deras rätt till en bra
uppväxtmiljö. Det är barnens bästa vi har för ögonen.
Jag vill genast säga att det är min starka överty-
gelse att ett ja till dagens förslag om att homosexuella
ska få prövas vid adoptioner är förenligt med att se
till barnets bästa. Om jag hade känt den minsta oro
för att barn skulle råka illa ut hade jag låtit principen
om likhet inför lagen stå tillbaka för att värna barnet.
Synen på vad en normal familj och normalt för-
äldraskap är varierar, som alla vet, i olika historiska
miljöer. När t.ex. gymnasieelever i dag läser en ro-
man där en flicka för bara några årtionden sedan
kunde bli tvungen att gifta sig för att hon var med
barn förstår de inte riktigt vad som menas.
Det verkar helt obegripligt när man hör talas om
att kvinnor så sent som på 30-talet i Sverige sades
upp från arbetet om de fick barn - för att inte tala om
det helt omöjliga i att en ensam pappa skulle ta hand
om sitt barn.
När jag var liten var det fortfarande många som
skämdes för att berätta att deras föräldrar var skilda. I
dag har vi vant oss vid att familjer kan se olika ut,
och vi vet att barn kan få en kärleksfull uppväxtmiljö
både med ensamstående föräldrar och i traditionella
familjer.
På samma sätt är det med synen på homosexuella
och barn. För bara tio tjugo år sedan tror jag inte att
ens de mest fördomsfria tänkte tanken att homosexu-
ella skulle kunna ha barn. Jag vill ärligt säga att jag i
varje fall inte tänkte den tanken.
I takt med att värderingarna i samhället blir mer
öppna för olika sätt att leva ändras också de självklara
värderingarna. Fler människor vågar leva som de
själva vill. Till sist ställer sig alltfler människor frå-
gan: Varför är det egentligen så självklart att en ho-
mosexuell person inte ska kunna duga som förälder?
Har i själva verket inte många homosexuella redan
varit bra föräldrar, även om de officiellt inte talat om
sin läggning.
Vi är alltfler som har ställt frågan varför man ska
hålla fast vid en invand värdering utan att moraliskt
och intellektuellt pröva den. Finns det egentligen
några moraliska eller intellektuella skäl till att homo-
sexuella inte skulle kunna vara föräldrar?
I Folkpartiet har denna process pågått i ett antal år
med debatt, dialog och stor respekt för olika åsikter.
Ett liberalt parti som Folkpartiet har ju en lång tradi-
tion av att utgå från tolerans och av att bedöma män-
niskor som individer i stället för att utgå från grupp-
tillhörighet.
Av den anledningen och i den traditionen har
Folkpartiet genom åren arbetat för att avskaffa skilda
typer av diskriminerande lagstiftning mot olika grup-
per, bl.a. mot homosexuella. Det var en liberal justi-
tieminister som en gång i tiden lade fram lagförslag
om att avskaffa brottsbeteckningen på homosexuali-
tet.
I den traditionen tillstyrkte vi med öppna ögon
den statliga utredning om barn i homosexuella famil-
jer som tillsattes för några år sedan. När utredningen
så småningom blev klar och föreslog att homosexu-
ella skulle få prövas som adoptivföräldrar beslutade
Folkpartiets landsmöte med betryggande majoritet att
ställa sig bakom det förslaget.
För mig som liberal är det naturligt att alltid utgå
från individen och det enskilda fallet. Då blir det
också naturligt att i samband med adoption utgå från
den individ som vill adoptera och inte i förväg ute-
sluta en hel grupp. Det vore ju, herr talman, detsam-
ma som att säga att samtliga homosexuella, utan
undantag, är sämre adoptivföräldrar än heterosexuel-
la.
Om man ser till barnets bästa borde väl det riktiga
vara att pröva vilka som verkar ha de bästa förutsätt-
ningarna att ta hand om ett barn.  Ingen människa har
ju någon rätt att adoptera, vilket flera har sagt tidiga-
re. Det gäller både hetero- och homosexuella. Men
alla ska kunna prövas.
De tre vanligaste argumenten mot dessa adoptio-
ner har varit att experterna säger nej, att internatio-
nella adoptioner skulle försvåras och att människor-
nas fördomar skulle göra det svårt för barnen.
När det för det första gäller experterna kan man
faktiskt inte säga att de är emot att homosexuella ska
få adoptera. Olika myndigheter, remissinstanser och
organisationer har visserligen kommit till olika slut-
satser, och en del är negativa. Men det är slående att
de som särskilt har forskat kring barn i homosexuella
miljöer - de som verkligen kan betraktas som åt-
minstone vetenskapliga experter - säger med övervä-
gande majoritet ja till att utöka denna adoptionsmöj-
lighet.
Den statliga kommittén om barn i homosexuella
familjer har gått igenom forskning som finns på om-
rådet och kommit fram till att det inte är motiverat att
utesluta homosexuella som tänkbara adoptivföräldrar.
Samma slutsats som kommittén har kommit fram
till ger de internationella forskarna Gillian Dunne,
Nanette Gartrell m.fl. uttryck för i en DN-artikel för
några veckor sedan. De har ägnat många år åt avance-
rade akademiska studier kring barn i homosexuella
familjer. Där står: "Det är värt att notera att ingen av
studierna påvisar att barn till homosexuella har en
sämre psykodynamisk utveckling än andra barn. .
Homosexuellt föräldraskap är förenligt med ett ut-
märkt liv för barnen."
När det gäller experterna skulle jag tvärtom mot
vad som har sagts här vilja säga att just de som sär-
skilt studerat barn i homosexuella familjer ger oss
mycket goda argument för att säga ja till dagens lag-
förslag. Däremot har en övervägande del av de re-
missinsanser här i Sverige som har sagt nej trots allt
sagt jag till s.k. styvbarnsadoptioner. Alla de som
hänvisar till de svenska remissinstanserna borde åt-
minstone ta intryck av den tanken. Därför kan jag inte
förstå att t.ex. Kristdemokraterna inte accepterar den
begränsade adoptionsmöjlighet som de flesta svenska
remissinstanser talar om.
Det andra argumentet gäller internationella adop-
tioner. Här har ett missförstånd levt kvar ända sedan
debatten började. Många har sagt att länder med and-
ra värderingar skulle sluta att tillåta att svenskar ad-
opterar barn från andra länder. Så är det inte alls. Det
är förvisso många länder som inte vill lämna barn till
homosexuella. Men det har inte kommit svar - utom
från Lettland - som tyder på att heterosexuellas ad-
optioner på något sätt skulle komma i fara om Sveri-
ge ändrar lagen. Självklart har givarländerna rätt att
om de vill endast lämna barn till heterosexuella ad-
optivföräldrar. I början kommer en hel del länder
säkert att göra så. Men myten om att nuvarande
svenska möjligheter att adoptera skulle försämras kan
alltså glömmas bort. Det är helt enkelt inte så.
Det tredje gäller fördomarna. Många människor
säger i debatten att de i och för sig inte har något
emot att alla prövas men att fördomarna gör det svårt
för barnen. Med det resonemanget skulle man kunna
utesluta väldigt många grupper som på något sätt är
annorlunda: ovanlig hudfärg, ovanlig religion, osv.
Men är det verkligen bra för människorna och barnen
att staten konserverar fördomar? Dessutom förändras
inställningen till homosexuella nu väldigt fort. Det är
någonting som jag tror att många riksdagsledamöter
som varit ute på besök i skolklasser har upptäckt.
Utvecklingen går snabbt även i andra länder. Ho-
mosexuellas adoptioner tillåts i många delstater i
USA, i Kanada och Nederländerna. I Danmark, Island
och Norge tillåts styvbarnsadoption för registrerade
partner. I alltfler länder diskuteras också homosexu-
ellas adoptioner. Det är ingen specifik isolerad svensk
debatt vi har i den här frågan.
Herr talman! Det har i den här debatten ibland fö-
rekommit övertramp - jag tänker nu inte på debatten i
kammaren, utan genom åren - från båda hållen. Jag
vill verkligen betona att jag och mina liberala vänner
som stöder förslaget ärligt respekterar att det finns
olika åsikter. Jag anser inte att alla som är emot ho-
mosexuellas adoptioner är moraliserande mörkermän.
Jag förväntar mig också att de som är emot min åsikt
inte betraktar mig som en extrem moralupplösare.
Hela den här frågans utveckling hänger så mycket
ihop med olika traditioner, kulturer och historiska
sammanhang. Man måste helt enkelt respetera att
människor har olika uppfattning.
Frågan handlar inte i första hand om vuxna män-
niskors rätt. För mig är det visserligen en självklar
utgångspunkt att människor ska ha rätt att välja sin
livsstil fritt så länge de inte skadar någon annan. Men
det är som sagt inte den principen det handlar om när
det gäller homosexuellas rätt att prövas för adoption.
Det handlar om att alla barn som lämnas till adoption
ska ha rätt att få alla kärleksfulla tänkbara föräldrar
prövade. Det är inte rätt mot barnen att i förväg ute-
sluta någon grupp.
För Folkpartiet har den individuella utgångs-
punkten tillsammans med utredningens välavvägda
slutsatser varit utslagsgivande när vi som parti har
bestämt oss för att säga ja till att homosexuella ska få
prövas som adoptivföräldrar. När vi ställde de svåra
frågorna mot invanda föreställningar blev till sist det
enda logiska svaret för de flesta av oss: Ja, lagen ska
inte utesluta någon grupp.
Herr talman! Med det yrkar jag för Folkpartiets
del bifall till utskottets förslag i betänkandet.


Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära
replik, men jag kan inte riktigt acceptera att Ulf Nils-
son försöker att framställa det som att Folkpartiet
liberalerna skulle ha monopol på tolerans i Sveriges
riksdags kammare. Det är inte någon här som har
ifrågasatt människors rätt att leva i vilka familjekon-
stellationer de vill. Var och en har naturligtvis rätt att
ha och utöva sin sexuella läggning. Det är inte alls det
som debatten gäller.
Det finns fortfarande fördomar kvar. Olika opini-
onsmätningar visar att en majoritet av Sveriges be-
folkning är emot att homosexuella ska kunna få rätt
att adoptera barn. Tycker Ulf Nilsson och Folkpartiet
att man i den i och för sig angelägna kampen att för-
ändra gamla attityder - Marianne Carlström talade
om att bryta ned fördomar - ska använda barnen som
verktyg för detta? Är det inte snarare en uppgift för
oss vuxna?
Sedan till frågan om möjligheten för registrerade
partner att vara goda föräldrar. Det finns inte någon
som har ifrågasatt det. Men det är inte där problemet
ligger. Forskningen och erfarenheterna visar att
många av de adopterade barnen har med sig jättestora
problem redan från början. Det ligger i de faktorer
som härrör sig från tiden före adoptionen.
Man kan inte när ett barn är åtta månader gammalt
om det i 14-årsåldern kommer att begå självmord,
försöka att begå självmord, få problem med drog-
missbruk eller kriminalitet. Men man vet att adopte-
rade utgör en riskgrupp. Alla experter är eniga om att
det faktum att ett barn dessutom skulle ha två mam-
mor eller två pappor utgör ytterligare en riskfaktor
som kommer att innebära en belastning .


Herr talman! Alla experter är verkligen inte över-
ens om det. De forskare som har sysslat med studier
om barn i homosexuella miljöer har inte kunnat se
några påvisbara skillnader. De anser tvärtom att det
vore en mycket felaktig slutsats att ta för givet att de
besvären skulle uppträda just hos adopterade barn.
Det finns inga signifikanta skillnader mellan barn
som har levt i homosexuella miljöer och barn som har
levt i andra miljöer.
Christel Anderberg frågade om jag ansåg att
Folkpartiet har monopol på toleransfrågorna. Det
anser jag naturligtvis inte. Dessutom talade jag inte så
mycket om riksdagsdebatterna de senaste åren. Varje
parti har sina traditioner. Jag anknöt till att vi har en
lång tradition av tolerans också är emot diskrimine-
ring. Jag nämnde exemplet när brottsbegreppet ho-
mosexualitet avskaffades på 40-talet. Jag vet inte vad
Högerpartiet på den tiden röstade på i den frågan. Det
kan vi ta reda på senare om vi är intresserade av his-
toria.
Det är naturligtvis inte barnens uppgift att bryta
fördomar. Men det är heller inte lagstiftarens uppgift
att konservera fördomar. Redan i dag finns det många
barn som lever och har föräldrar som är homosexuel-
la. Jag tror snarare att de drabbas om samhället visar
att det på något sätt betraktar dessa föräldrar som
andra klassens föräldrar.
Jag tycker att man använder begreppen experter
och remissinstanser lite slarvigt. Det finns inga fakta i
den forskning som finns som tyder på att barn till
homosexuella föräldrar skulle drabbas av några sär-
skilda svårigheter.


Herr talman! Det finns faktiskt sådana fakta. Det
konstaterar t.o.m. regeringen, om Ulf Nilsson har läst
överst på s. 25 i propositionen. Forskningen visar att
barn i homosexuella familjer ofta har vissa problem.
Till detta kommer att forskningen bara rör barn i
homosexuella familjer där det finns biologiska band
till en av föräldrarna. När vi talar om utlandsadoptio-
ner finns ju inga sådana band över huvud taget, vilket
gör de barnens situation så mycket svårare när det
gäller identitetsutvecklingen.
Faktum är, Ulf Nilsson, att när det gäller utland-
sadopterade barn och deras situation i en homosexuell
familj så finns det ingen forskning över huvud taget.
När vi går till beslut i dag har vi ingen aning om vilka
konsekvenser det beslutet kommer att få. Tycker inte
Ulf Nilsson att vi lite grann skulle fundera på försik-
tighetsprincipen? Den säger enligt FN:s barnkonven-
tion att när man inte vet vilka konsekvenser ett beslut
får för barn, och om det verkligen är till deras bästa,
så ska man avstå.


Herr talman! När man väl har accepterat själva
idén och kommit fram till att det inte är något omora-
liskt eller onaturligt att homosexuella människor är
föräldrar - bara för tio tjugo år sedan tyckte man
motsatsen, och ifrågasatte inte ens detta - så måste
man ha väldigt goda skäl för att utesluta just den
gruppen från att komma i fråga om att ansöka om
adoption. Christel Anderberg säger ju att hon inte
ifrågasätter att homosexuella kan vara bra föräldrar.
Det finns många miljöer med människor med olika
livsstil, olika religion och olika originella sätt att bete
sig där man kan diskutera att det på ett eller annat sätt
kan vara svårigheter för barnen att växa upp. Då
skulle vi kunna börja om från början, och säga att det
kanske är olämpligt att människor som jobbar med
vissa yrken adopterar barn generellt sett osv.
Den enda vettiga principen måste vara att utgå
från det enskilda fallet, och inte utesluta en hel grupp
oavsett om det handlar om homosexuella eller om en
viss folkgrupp, en viss yrkesgrupp eller någonting
annat.
Om man inte ifrågasätter att homosexuella kan va-
ra lika bra föräldrar, som Christel Anderberg säger,
och om man väl har tänkt den tanken så måste man
också sluta behandla dem negativt som en grupp i
lagstiftningen.


Herr talman! Barn behöver vuxna vårdnadshavare
som älskar dem, vårdar dem och vägleder dem till att
bli förstående, empatiska, positiva och hänsynstagan-
de människor - barn som får självkänsla och vägled-
ning i att upptäcka sina förmågor men som också
medvetandegörs om vilka krav och gränser som finns.
Detta, herr talman, måste vara grundprincipen och
det allra viktigaste vid prövning av om en internatio-
nell adoption ska ske.
Om det finns ett visst konkret par eller en person
som kan ge barn kärlek, trygghet och en god upp-
växtmiljö så bör vi akta oss för att definiera barnets
bästa ensidigt utifrån våra egna politiska, sociala och
religiösa värderingar. Det gäller särskilt våra värde-
ringar av olika samlevnadsformer och människors
sexuella läggning. Enligt dem som är emot förslaget i
dag och som vill utesluta vissa personer från att prö-
vas gäller värderingaspekten, och det är tydligen
personernas sexualitet som är huvudargumentet i
botten.
Vad har, herr talman, den fria kärleken och den
frivilliga sexuella akten mellan vuxna människor att
göra med om personerna har bra egenskaper, känslor
och ordnade förhållanden för att kunna ta hand om
barn? Vad har det att göra med bedömningen av hu-
ruvida de har förutsättningar att bli lämpliga föräld-
rar? Kollas även heterosexuella makars sexuella bete-
ende vid adoptionsprövning?
Det andra argumentet är könssammansättningen.
Tänk er att två kvinnor med olika egenskaper till-
sammans vill ta hand om ett barn. Har inte kvinnor -
två eller flera i grupp - tagit hand om barn genom
historiens skeden och inom olika kulturer?
Eller är det kanske snarare det att två män med
olika egenskaper tillsammans vill ta hand om ett
barn? Är det en skrämmande tanke?
Män ska kanske inte, enligt någras åsikt, över hu-
vud taget ta hand om barn, utan endast vara en före-
bild och ett identifikationsobjekt - och då helst för
den gamla etablerade mansrollen i ett patriarkaliskt
uppbyggt samhälle och i en konservativ familjebild-
ning för att mannens överordning och kvinnans un-
derordning ska framstå tydligt och klart. Ska två män
ha huvudansvaret för barn så sätts gamla ordningar ur
spel. Kärnfamiljens mönster bryts.
I kd:s reservation till betänkandet står det tydligt
och klart: Vår utgångspunkt är att äktenskapet bör
vara den juridiska formen för samlevnad mellan man
och kvinna - punkt!
Det traditionella och överlevande familjebegrep-
pet som kommer fram i alla olika sammanhang här i
denna riksdag är knutet till relationen mellan föräld-
rar och barn. Alf Svensson har upprepat det här med
"mamma och pappa", och sagt att det är kärnpunkten
i varför man är emot förslaget. Men, herr Svensson,
redan i dag i lagstiftningen har man eller kvinna som
ensamstående och som har fyllt 25 år rätt att prövas
även för internationell adoption. Därför faller hela
argumenteringen om att det måste vara mamma, pap-
pa och barn! Det är det som är så olyckligt nu; det
finns regler som inte är likaberättigande.
Lagförslaget ger alltså homosexuella par rätten att
få prövas som adoptivföräldrar, dvs. samma förfaran-
de som gäller för heterosexuella par och för ensam-
stående. Heterosexuella par eller ensamstående har
ingen ovillkorlig rätt att få adoptera, utan de har rätt
att få bli prövade för att se om de är lämpliga. De
genomgår en lång utredningsprocess för att bli god-
kända. Utgångspunkten ska vara barnets bästa. En
diskriminerande lagstiftning, herr talman, ersätts med
likabehandlingsprincipen i viss utsträckning.
Miljöpartiet har samarbetat med regeringen och
Vänsterpartiet om propositionen därför att vi värnar
alla människors lika värde och allas likhet inför lagen
samt barnens behov och rätt i samhället.
I den högljudda kritiken mot att låta homosexuella
få prövas som adoptivföräldrar upprepas likt ett mant-
ra att homosexuella föräldrar inte är förenligt med
barnens bästa. I detta ligger givetvis uppfattningen att
homosexualitet är fel och onaturligt. Föräldrar vars
sexuella läggning är fel kan därmed knappast vara bra
föräldrar. Man kan fråga sig hur kritikerna förhåller
sig till att ensamstående får adoptera. Kärnfamiljsfö-
respråkarna borde ha svårt för planerat ensamstående
föräldrar.
Barn, och vad som är barnets bästa, borde aldrig
på det sätt som har skett i denna debatt användas som
slagträn i händerna på dem som tar avstånd från eller
fördömer homosexualitet. Fördomar mot homosexu-
alitet och därmed homosexuella som föräldrar finns
hos den omvärld som kritiserar homosexuella. Det
adopterade barnet löper ingen risk för att drabbas av
negativa men om vi alla accepterar dess föräldrars
sexuella läggning och deras föräldraskap. Dessutom
finns det ju redan homosexuella par som har vårdna-
den om barn.
Vi har noterat att forskningen har påvisat att ad-
opterade barn uppvisar en större sårbarhet än icke
adopterade.
Den problematiken är dock hänförlig till adop-
tionsinstitutet som sådant och giltig även för av hete-
rosexuella adopterade. Dessa problem bör inte tas till
intäkt för att exkludera homosexuella från rätten att
prövas. Snarare bör forskningen fokusera adopterade
barns generella psykiska hälsa och de speciella behov
dessa barn kan ha. Denna förståelse, denna insikt, har
vi inte tidigare haft till så stor del som vi nu har.
Det förtjänar att uppmärksammas att de utred-
ningar som gjorts om barn i homosexuella familjer
konstaterat att dessa barn och deras psykiska hälsa
inte skiljer sig från andra barns. Förvisso har vissa
haft upplevelser hänförliga till omgivningens reaktio-
ner, men barnen har dock haft instrument att hantera
detta samt upplevt den egna familjen som normal och
självklar.
Kommittén om barn i homosexuella familjer har
lagt fram ett omfattande forskningsunderlag som
belyser frågan ur ett brett perspektiv. Forskningsre-
sultatet visar att registrerade partners allmänt sett kan
erbjuda adoptivbarn en god uppväxtmiljö samt att de
kan tillgodose adoptivbarns särskilda behov - detta
även i beaktande av adoptanternas homosexuella
relation. Men hänsyn till den till följd av gällande rätt
ringa förekomsten av barn i homosexuella familje-
bildningar finns inte så många studieobjekt, och un-
derlaget är därför litet. Därtill påverkas forsknings-
metodiken vad gäller urvalsprincipen. Förutsättning-
arna innebär dock endast att forskningsresultaten får
bedömas med försiktighet och inte att de ska avfärdas
eller tolkas motsatsvis. Homosexuella par kanske
t.o.m. har bättre förmåga att hantera utanförskapet
och kan med egna erfarenheter hjälpa adopterade
barn med dessa känslor.
Herr talman! Miljöpartiet anser, till skillnad från
regeringen, att lesbiska par som registrerat part-
nerskap eller lever i ett samboförhållande ska ges
tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjuk-
hus. Jag yrkar bifall till reservation 7.
Vi ser inte att problematiken med att fastställda
det rättsliga föräldraskapet är av sådan dignitet att
slutlig ställning i frågan inte kan tas i samband med
nuvarande proposition. Tvärtom ser vi det som ytterst
olyckligt att lesbiska pars möjligheter att få bli föräld-
rar på detta vis skjuts på framtiden. Liksom vad gäller
förslaget om att ge homosexuella par rätt att ansöka
om adoption bör det endast av relevans för lesbiska
pars möjlighet att få tillgång till assisterad befrukt-
ning vara huruvida de uppfyller kriterier för gott
föräldraskap. De som kritiserat förslaget att låta ho-
mosexuella få rätt att prövas som adoptanter på grund
av att kritikerna befarat att adopterade, som enligt
viss forskning bär på en viss sårbarhet, skulle lida
extra men att av att ha homosexuella föräldrar borde
ha välkomnat assisterad befruktning. Vid assisterad
befruktning är barnet biologisk avkomma till en av
kvinnorna, varför den problematik som kan ar hän-
förlig till adoptionsinstitutet inte föreligger.
Avslutningsvis, herr talman! Kärleksfulla föräld-
rar och en god uppväxtmiljö kan nog värna barnet
mot homofobins yttringar och ge det goda instru-
mentet för att hantera fördomsfulla minoriteter i sam-
hället.
Vi ser fram emot en förändring av adoptionslag-
stiftningen så att även sammanboende heterosexuella
och homosexuella kan få rätten att prövas för gemen-
sam adoption.

I detta anförande instämde Mikael Johansson och
Per Lager (båda mp), Tasso Stafilidis (v) och Anders
Bengtsson (s).


Herr talman! Varje litet barn har all rätt i världen
att känna sig betydelsefull och lika viktig som alla
andra barn. Ingen liten människa ska behöva gå om-
kring och känna sig rädd eller fara illa därför att vux-
na strider. Barnen, de allra minsta människorna, för-
tjänar och har rätt att kräva all den kärlek, trygghet
och omtanke som vi vuxna förmår att ge dem. Barn-
domen är en viktig del i en människas utveckling och
liv. Den går inte i repris. Sår och revor kan vara svåra
att rätta till i vuxen ålder.
Men när det väl kommer till kritan är detta bara
ord. Det spelar ingen roll hur många gånger jag och
andra ledamöter står här i talarstolen och garanterar
"att vi gör det för barnens bästa" om vi inte menar
något med våra högtidstal. Om vi verkligen menar
vad vi säger måste vi gå från ord till handling. I dag,
den 5 juni 2002, har vi chansen att rätta till några av
de orättvisor och fördomar som Sveriges barn utsätts
för.
Herr talman! Jag är glad över att vi nu äntligen
debatterar lagutskottets betänkande Partnerskap och
adoption, m.m. Vägen hit har varit lång och kantad av
bra och konstruktiva diskussioner men också av
märkliga inlägg i den offentliga debatten, kryddade
av fördomar och tyckanden. I betänkandet, som stöds
av utskottsmajoriteten, finns flera goda förslag; goda
därför att de sätter barnens villkor i centrum; goda
därför att ambitionen är att rätta till den diskrimine-
ring som finns i adoptionslagstiftningen. I stället för
den nuvarande lagen, som kräver att föräldrarna har
rätt sexuella läggning, tar det nya förslaget sin ut-
gångspunkt i att det goda föräldraskapet inte sitter i
den sexuella läggningen utan i förmågan att ge barnet
en trygg och kärleksfull uppväxt.
Jag har tänkt att uppehålla mig vid betänkandets
förslag om styvbarnsadoption. Svensk lagstiftning
tillåter bara att vissa par får prövas för adoption: det
gifta, heterosexuella paret. Är det rimligt? Är det en
lagstiftning i takt med tiden? Svaret är nej.
Frågan om homosexuella partner ska kunna prö-
vas för styvbarnsadoption väcker heta känslor. Det
kan tyckas vara en aning märkligt med tanke på att
det inte är nytt att leva i homosexuella familjer. Men
homosexuella familjer är mer synliga än tidigare. Det
sociala tabut kring homosexualitet har brutits. Alltfler
homosexuella föräldrar vågar leva ett öppet liv i en-
lighet med sina livsmål. Tack och lov har samhället
blivit mer öppet och tolerant. Det är ett steg i rätt
riktning, men givetvis finns fortfarande mycket att
göra för att utrota fördomar och vanföreställningar,
och vi som är politiker och folkvalda bör gå i täten.
Tusentals barn i det här landet har en homosexuell
förälder. Om bl.a. de här barnens rättigheter ska de-
batten handla om. Fortfarande i denna vackra som-
mardag år 2002 riskerar många barn att falla offer för
diskriminering och fördomar. Och detta sker med vårt
goda minne.
Det är en självklarhet att lagstiftningen ska skydda
och stötta medborgarna. Speciellt viktigt är det att
lagen skyddar dem som inte kan eller har svårt att
göra sig hörda - barnen. Som medmänniskor, politi-
ker och lagstiftare är det vår plikt att alltid sätta bar-
nens behov och välbefinnande i första rummet. Våra
lagar ska skydda barnen både socialt och ekonomiskt.
Vid styvbarnsadoptioner har barn i heterosexuella
familjer möjlighet att t.ex. adopteras av pappans nya
hustru om mamman inte längre finns med i bilden.
Detta ger barnen en känslomässig trygghet, stabilitet
och arvsrätt. Denna trygghet förnekas motsvarande
barn i homosexuella familjer.
I betänkandet utgår utskottsmajoriteten ifrån prin-
cipen att ett barn som vårdas av två vuxna hellre bör
ha båda dessa som rättsliga föräldrar än bara en av
dem. Det är viktigt att säga att avsikten med styv-
barnsadoption inte är att ta ett barn ifrån en förälder. I
stället handlar det om att med hjälp av lagen se till att
barnet får ett så bra rättsskydd som möjligt.
Det är inte så kontroversiellt - eller hur? Men för
vissa, jovisst. I reservation nr 1 skriver Kristdemo-
kraterna: "Enligt vår mening är det inte ett uttryck för
diskriminering av homosexuella par att anse att barn
har rätt till föräldrar av båda könen." Vidare säger de:
"Adoptionens syfte och innebörd är att ge barnet en
ersättning för dess biologiska föräldrar." Kristdemo-
kraterna säger också att deras ställningstagande inte
inrymmer någon värdering av homosexuella perso-
ners förmåga att ta hand om barn.
Frågan är hur detta ska tolkas. Kristdemokraterna
gör det enkelt för sig. De förser sig med både hängs-
len och livrem för att gardera sig mot att bli beskyllda
för att vara negativa till homosexuella förhållanden.
Men jag vill påstå att det är just vad de är. För Krist-
demokraterna, som inte direkt gjort sig kända för att
stå upp för den homosexuella familjens rättigheter, är
tydligen inte barnens skydd så pass viktigt. Det är
viktigare för detta parti att bevara sitt motstånd mot
sådana förhållanden genom att bibehålla ett otillräck-
ligt skydd för de barn som lever i homosexuella fa-
miljer.
Visst, Kristdemokraterna skulle aldrig erkänna att
de bär på fördomar mot homosexuella. Men jag på-
står att de ändå låter sådana fördomar bilda stommen
i sin argumentation. I stället för att använda lagstift-
ningen som ett levande verktyg för att skapa ett sam-
hälle fritt från diskriminering vill de anpassa lagarna
efter ett samhälle som diskriminerar.
Det är ovärdigt att en hel grupp människor auto-
matiskt stämplas som att de under inga omständighe-
ter kan vara lämpliga föräldrar. Självklart har inte alla
rätt att adoptera ett barn, men alla bör få rätten att
prövas.
Sedan ska ju varje prövning avgöras individuellt
med barnens bästa för ögonen. Att ändra på lagstift-
ningen sänder en tydlig signal till de här barnen att
det är okej att växa upp i homosexuella familjer.
Att använda barn och utge sig för att ha patent på
vad som är barnens bästa, som en del kristdemokrater
gör, är mycket osnyggt. Samtidigt utsätter de barn
och homosexuella familjer för ovisshet om deras
familjer godkänns av samhället. På så vis upprätthål-
ler de den struktur som de sedan använder sig av för
att ta makten att diskriminera dem som inte följer den
heterosexuella familjemallen. Resultatet blir att bar-
nen hamnar i kläm, därför att några tar sig rätten att
bestämma hur andra ska leva. Barnen hamnar emellan
därför att några tycker att det är okej att diskriminera.
Herr talman! Ett vanligt argument mot att ändra
lagstiftningen är att homosexuella skulle använda
barnen som murbräcka för att nå ett sexuellt likabe-
rättigande. Detta är inte bara fördomsfullt, utan det är
också ren och skär dumhet. Det är en orimlig ankla-
gelse mot homosexuella föräldrar som vill ge sina
barn samma rättsliga trygghet som heterosexuella
familjer tar för självklart.
Det är viktigt för dagens homosexuella familjer
och för kommande generationer att känna tryggheten
att de lever i ett samhälle som inte särbehandlar deras
barn eller familjer. Dessa behöver erkännande och
stöd precis som alla vi andra.
Faktum är att barn som växer upp i homosexuella
familjer inte skiljer sig från andra barn. De mår lika
bra, utvecklas på samma sätt och har lika lätt eller
svårt att hitta kompisar. Det är det här som ska vara
vår ledstjärna.
Svensk lag ska inte styras av fördomar och förut-
fattade meningar, utan den ska styras av omsorg om
barnens bästa. Det är fördomar som ska bekämpas,
inte det faktum att människor faktiskt är olika. Det
hoppas jag att vi i Sveriges riksdag kan vara överens
om innan den här dagen är över.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till ut-
skottets förslag till riksdagsbeslut och avslag på
samtliga reservationer.

I detta anförande instämde Nikos Papadopoulos,
Cinikka Beiming, Anders Berglöv, Hillevi Larsson,
Karin Jeppsson, Anders Bengtsson, Marianne Carl-
ström, Christina Nenes, Marina Pettersson, Paavo
Vallius, Per-Olof Svensson och Rune Berglund (alla
s), Kenneth Kvist, Tasso Stafilidis, Kjell-Erik Karls-
son, Jonas Ringqvist, Tanja Linderborg och Sven-
Erik Sjöstrand (alla v) samt Kia Andreasson (mp).


Herr talman! Vi har här resonerat om vilket per-
spektiv som ska vara vägledande i den här frågan.
Efter Raimo Pärssinens inlägg är det ingen tvekan.
Det andades ju så entydigt som någon kan önska att
det är de vuxnas perspektiv. Vi som inte hyser samma
ståndpunkt är då fördomsfulla.
Känns det inte något märkligt, Raimo Pärssinen,
att anse att ungefär hälften av era delegater på den
socialdemokratiska kongressen eller de som skrev
Europakonventionen eller en rad lång rad länder i vår
omvärld då också är fördomsfulla? Känns det inte
något konstigt att vara så säker på vad som är fördo-
mar eller inte fördomar? Och förresten är de expertin-
stanser som skulle yttra sig som remissinstanser fulla
av fördomar, alldeles uppenbart, enligt det sätt att
examinera som Raimo Pärssinen håller sig med.
Sedan fick jag då svar på den fråga som jag ställ-
de till Marianne Carlström. Jag frågade henne alldeles
nyss: Anser Marianne Carlström att det är en fördom
att tycka att varje barn har rätt till en mamma och en
pappa? Då fick jag inget svar. Nu har jag fått det. Vi
är fördomsfulla som har den inställningen. Men det är
i så fall inte bara Kristdemokraterna som är det utan
också många andra. Vi tål att få den beskyllningen.
Men det måste kännas lite märkligt att kasta den över
så många i det egna partiet.


Herr talman! När det gäller Socialdemokraternas
kongress var det inte en enda som sade nej till styv-
barnsadoption. Också i expertutlåtandet från kom-
mittén var man positiv till det. I det här fallet är det
faktiskt så, Alf Svensson, att det är Kristdemokrater-
na som är isolerade i frågan med sina åsikter.
Vi bär ju med oss våra värderingar. Det är helt
tydligt. Värderingar förändras också över tid. Den
som är mer konservativ håller sig längre kvar vid
gamla värderingar än de som är mer öppna.
I det här fallet handlar det faktiskt om att vi vill ge
de barn som redan finns i homosexuella familjer
samma rättsliga skydd som andra barn. Då menar jag
att om man förvägrar dem det kan det bara bygga på
att man bär med sig en gammal fördom.


Herr talman! Kan jag bara få ett svar på frågan
varför inte Raimo Pärssinen med lika stor iver driver
att sambopar ska få del av denna juridiska rättighet?


Herr talman! Vad jag förstår har man rätt att bli
utsedd till särskilt förordnad vårdnadshavare om man
lever i äktenskapsliknande förhållanden. Den rätten
vill vi också ge till registrerade partner och de homo-
sexuella som lever i äktenskapsliknande förhållanden.
I övrigt kan jag bara konstatera att retoriken hos
Kristdemokraterna håller ihop på det sättet att den
handlar om kärnfamiljen, alltså en familjebildning
som ser mer och mer olika ut i verkligheten ute i
världen. Det handlar om att Kristdemokraterna vill
göra det lite svårare för folk att skiljas, därför att de
vill ha det som det var i det tidigare samhället. Hela
tiden försöker de bromsa, som de konservativa de
också är, och hålla kvar de här gamla värderingarna.


Herr talman! Socialdemokraterna menar att de ser
till barnens rätt och barnens bästa. Men i debatten om
internationella adoptioner hamnar de alltid i en argu-
mentation om att homosexuella ska ha samma rätt
som heterosexuella, alltså från vuxenperspektivet. Då
slutar de plötsligt att prata om barnens bästa.
Många debattörer försöker även, ganska fult, föra
in diskussionen på att det låter som om de som är
emot förslaget om internationella adoptioner skulle
tycka att homosexuella skulle vara sämre föräldrar.
Det har ingen påstått. Detta vill jag verkligen under-
stryka. Ställningstagandet har absolut inte med det att
göra. Återigen ser man alltså genom de vuxnas ögon
och inte barnens.
Flera har varit uppe i denna talarstol i dag och un-
derstrukit att de homosexuella bara ska få prövas.
Men vad händer i förlängningen när homosexuella
par får avslag? Kommer debatten då att drivas om hur
diskriminerade de homosexuella är som inte får ad-
optera?
Vi har också diskuterat hur vi inte ska upprätthålla
gamla värderingar. I dagens moderna samhälle är
många heterosexuella inte gifta, utan de är sambor.
Varför är ni då så omoderna att ni inte går med på en
översyn av hela adoptionslagen?
Regeringen har tillsatt närmare tusen utredningar
sedan den tillträdde 1994, t.ex. Översyn av lagstift-
ningen för handel med skrot och betongvaror. Varför
kunde inte en så här viktig lag vara med bland de
tusen utredningarna?
Slutligen vill jag bestrida att detta är en genera-
tionsfråga. Jag är inte yngst i riksdagen, men jag
räknar mig i alla fall till de yngre. Därför, herr tal-
man, instämmer jag i min äldre partikollega Christel
Anderbergs yrkanden.


Herr talman! Nej, Petra Gardos, det är uppenbart
att detta inte är en generationsfråga. Det skiljer åt-
skilliga decennier mellan Petra Gardos och mig, och
jag har kommit till en helt annan ståndpunkt.
Det är ju så att det här ärendet egentligen handlar
om två saker. Det ena är att vi utgår från barnens
bästa, att barnen ska ha rätt till bra föräldrar. Det
andra är också, som en bieffekt, rätten att slippa bli
diskriminerad, att som homosexuell ha rätt att bli
likabehandlad.
Jag kan inte förstå varför det skulle vara så kons-
tigt i Petra Gardos ögon egentligen. Med det synsättet
måste jag slå fast att Petra Gardos anser att det är fullt
okej att man blir diskriminerad i det här samman-
hanget, att man inte ska kunna bli prövad som adop-
tivförälder, medan det däremot är fullt tillåtet för
sexualförbrytare och andra våldsverkare att kunna bli
prövade. Jag undrar om Petra Gardos har någon upp-
fattning om det.


Herr talman! Jag vet inte hur sexförbrytare kom in
i den här debatten. Jag har väl aldrig stått här och
påstått, och ingen annan heller hoppas jag, att de ska
få adoptera eller något sådant. Jag anser inte att ho-
mosexuella ska få prövas när det gäller internationella
adoptioner. De andra formerna, närståendeadoptioner
osv. som även finns i propositionen, stöder jag och de
flesta i min partigrupp. Så det förstår jag inte.
Jag anser inte att vi vet tillräckligt mycket ännu
för att man ska kunna tillåta internationella adoptio-
ner för homosexuella. Sedan tycker jag att homosex-
uella får göra precis vad de vill, gifta sig eller vad
som helst. Men de ska inte just nu få adoptera barn
från andra länder.


Herr talman! Jag förstår inte varför inte Petra
Gardos kunde försöka vara så empatisk att hon för-
stod vad jag sade. Det är nämligen så i dag att ett
heterosexuellt par oavsett vad de har för bakgrund, en
kriminell bakgrund eller vad som helst, har rätt att bli
prövade. Det handlar om en prövning. Ett homosexu-
ellt par har inte rätt att bli prövade. Då frågar jag
återigen: Tycker inte Petra Gardos att det är diskrimi-
nering?


Herr talman! Nej, jag tycker inte att det är det i
det här fallet. Sedan förstår jag inte varför inte ni i
Vänsterpartiet och andra partier ställer upp på en
översyn där t.ex. heterosexuella sambor ska få prövas
som adoptivföräldrar - om vi nu ska vara så moderna
och så framåttänkande, om det är en ny tid osv. Var-
för får de inte prövas? Man kanske inte vill gifta sig.
Är det inte diskriminerande? Tanja Linderborg nick-
ar, men ändå går hon inte med på förslaget om en
översyn av adoptionslagen.


Herr talman! Det är tydligt att det inte alltid är en
generationsfråga. Men jag måste ändå säga att enligt
de undersökningar som vi gjorde i utredningen är det
helt klart att det är en generationsfråga. Det visar
statistiken, och det är bara för Petra Gardos att gå in
och läsa i den utredningen.
Sedan har vi även de SIFO-undersökningar som
väldigt många tidningar har gjort med anledning av
den här debatten. De visar också att det är en genera-
tionsfråga. Jag är många gånger tveksam till SIFO-
undersökningar, men trots allt har ju alla tillfrågade
fått samma fråga, och det är helt klart. Jag vet inte
vad Petra Gardos gör ute i sin valkrets, men när jag är
ute och pratar, det kan vara på skolor och på andra
ställen, är det helt tydligt att detta är en generations-
fråga.
Sedan måste jag säga att det är lite märkligt att
blanda in heterosexuella sambor. Det är ju inte det vi
diskuterar i dag. Det har varit en utredning om sam-
bolagstiftningen, och det kommer att komma förslag
där också. Då får vi möjligheter att diskutera om inte
också heterosexuella sambor skulle ha rätt att adopte-
ra. Jag kan väl inte se att det är någon särskilt kontro-
versiell fråga, så det kanske vi kan bli eniga om. Men
det är inte det vi diskuterar här och nu. Nu gäller det
faktiskt varför inte homosexuella ska ha rätt att bli
prövade som adoptivföräldrar.
Då tycker jag att det är märkligt, speciellt i fråga
om Moderaterna. Kristdemokraterna tar i alla fall
rejält avstånd. Men Moderaterna säger ja till styv-
barnsadoption. De säger att det är okej för de barnen
att bo med sina homosexuella föräldrar. Men det är
inte okej för andra homosexuella att bli prövade ens.
Det har jag svårt att förstå.


Herr talman! Då ska jag försöka förklara det. Jag
anser inte att man ska ta ett barn utifrån till ett homo-
sexuellt par. Då är det, som det tidigare har sagts i
debatten, två belastningar. Handlar det däremot om
en biologisk mamma eller pappa tycker jag att det är
okej. I så fall skulle det vara väldigt märkligt om inte
den närstående skulle kunna adoptera. Då har man sin
biologiska förälder. Det anser jag.


Herr talman! Men då är det ju ändå så att alla un-
dersökningar visar att det inte finns någonting som
säger att homosexuella skulle vara sämre föräldrar.
Här handlar det om noggrant utprövade adoptivför-
äldrar.
Det finns en sak här som jag tycker har varit väl-
digt märklig i debatten. Det är detta: Vem säger att
dem som vi i dag ger rätten att adoptera är de allra
bästa att hantera ett utanförskap? Jag tror ju att homo-
sexuella är vana vid att hantera ett utanförskap. De
kanske skulle bli ännu bättre adoptivföräldrar än vad
heterosexuella blir. Då kanske vi slapp de här pro-
blemen som alla drar upp i olika sammanhang men
som man ändå inte vill dra konsekvenserna av, alltså
att i så fall sluta med internationella adoptioner.
Nu tror inte jag att det behövs, men man använder
alltid det här. Det blir en skräckpropaganda. Det är
okej med internationella adoptioner men det är inte
okej för homosexuella att bli prövade. Det finns ingen
konsekvens. Kristdemokraterna är trots allt konsek-
venta, men det kan man inte säga om Moderaterna.


Herr talman! Det är märkligt hur man kan använ-
da undersökningar i vissa fall. I andra fall, när de är
väldigt tydliga, kan inte Socialdemokraterna stå och
tala om att de håller med de undersökningarna.
Sedan säger jag återigen, som jag gjorde i mitt an-
förande: Vem har sagt att homosexuella är sämre
föräldrar? Har Socialdemokraterna patent på att lägga
saker i munnen på den som har pratat och som inte
ens har tänkt tanken? Jag förstår inte detta. Homo-
sexuella är inte sämre föräldrar. Det är inte det vi
pratar om.


Herr talman! Äntligen har vi nått nästan ända
fram! Som har påpekats tidigare är det fem av riksda-
gens sju partier som står bakom dagens betänkande
Partnerskap och adoption.
Jag måste tillstå att det från början inte var särskilt
självklart vilka slutsatser som Kommittén om barn i
homosexuella familjer skulle ställa sig bakom. Men,
herr talman, med facit i hand kan jag konstatera att
kommittén gjorde ett seriöst arbete som jag och
Vänsterpartiet står bakom. Man har kommit fram till
att det inte finns några sakliga skäl för att behålla
dagens diskriminerande lagstiftning.
Herr talman! Detta betänkande handlar om kärlek.
Nu har ju Alf Svensson och hela kristdemokratin flytt
ur salen. Alf Svensson är den enda representanten för
Kristdemokraterna som har varit uppe i talarstolen,
och det talar väl för sig självt. Det jag ska tala om nu
är vad jag vill att Alf Svensson ska höra. Jag vill att
han ska öppna sina ögon och öppna sina öron.
Det handlar om kärlek och den trygghet alla barn
har rätt till. Det handlar om att alla barn ska ha sam-
ma juridiska rättigheter och skydd. Utgångspunkten
är självfallet barnets bästa. Det handlar i synnerhet
om alla barns bästa, till skillnad från dagens lagstift-
ning vilken rör enbart de barn som har heterosexuella
föräldrar.
Herr talman! Det viktigaste steget vi tar med den-
na lagstiftning är att synliggöra alla de barn som
redan i dag existerar och som redan i dag lever med
sina homosexuella föräldrar. Det handlar om både
biologiska barn och, Christel Anderberg, adopterade
barn. De existerar i dag i Sverige. Jag känner många
barn som har homosexuella föräldrar, och jag känner
många homosexuella som har barn. Hur många barn
som har homosexuella föräldrar känner Alf Svens-
son? Hur många barn som har homosexuella föräldrar
känner Christel Anderberg och Petra Gardos?
Om Alf Svensson hade varit här hade han hört att
det är här jag talar om perspektiv. När Alf Svensson
står i talarstolen i riksdagen och frågar vilket per-
spektiv vi utgår från vill jag svara att det är barnens
perspektiv, de barn som redan existerar och som
Kristdemokraterna gång på gång osynliggör. Är ni
inte medvetna om att det ni gör är att demonisera
dessa barns vardag och dessa barns familjer? Eller är
ni medvetna om det, och tar ni i så fall ansvar för det?
En sak är i alla fall säker: Kristdemokraterna och
Moderaterna har på inget sätt försökt synliggöra des-
sa barn. De har på inget sätt försökt reglera de rättsli-
ga förhållanden för dessa familjer för att ge barn med
homosexuella föräldrar samma skydd och juridiska
rättigheter som barn med heterosexuella föräldrar.
För Vänsterpartiet råder här ingen tvekan, herr
talman. Vår utgångspunkt är alla barns bästa. När det
specifikt gäller adoptivbarn ska varje enskilt barn ha
rätt att komma till de absolut bästa och mest kompe-
tenta och lämpliga föräldrarna utan att vissa av de
presumtiva föräldrarna exkluderas enbart på grund av
sin sexuella läggning. Det är det det handlar om,
Petra Gardos. Petra Gardos har visst också gått.
Herr talman! Kristdemokraterna hävdar i sin re-
servation att deras ställningstagande inte får ses som
en värdering av homosexuella personers förmåga att
ta hand om barn. Så konstaterar de att sexuell lägg-
ning i sig inte är diskvalificerande för föräldraskap.
Men vad är det då vi debatterar i dag?
Homosexualitet är i dag diskvalificerande vad
gäller adoption. Hela den kristdemokratiska reserva-
tionen är ju inget annat än en presentation av de krist-
demokratiska värderingarna om att äktenskapet ska
vara den juridiska formen för samlevnad mellan man
och kvinna, om det naturliga föräldraskapet osv.
Kristdemokraterna ger heteronormativiteten ett ytterst
tydlig ansikte.
Kristdemokraterna har de facto en diskvalifice-
rande inställning mot homosexuella, men de försöker
framställa sig som om de inte hade det. Samtidigt
försöker de gömma sig bakom argumentet "barnets
bästa". Alla vi andra, som är för förslaget, har precis
samma utgångspunkt - barnets bästa. Tydligen drar vi
vitt skilda slutsatser.
Ingen kan ju anklaga Kristdemokraterna för att i
alla andra sammanhang värna för och slåss för homo-
sexuellas rättigheter, men att just i denna fråga värna
barnets bästa - som om barnets bästa och homosexu-
ellas rättigheter skulle stå i motsatsrelation till var-
andra. Varför kan ni inte vara ärliga, Kristdemokra-
terna?
Herr talman! De flesta barnen i homosexuell fa-
miljer tillkommer genom insemination i hemmet eller
assisterad befruktning på någon klinik utomlands,
t.ex. i Danmark. En insemination i hemmet behöver
inte vara mer komplicerad än att kvinnan inseminerar
sig själv med sperma som hon fått av en man. Men
det blir även allt vanligare att två kvinnor och två
män gemensamt bestämmer sig för att ha barn. Dessa
barn existerar också i dag, men osynliggörs av lag-
stiftningen.
En person som har betytt väldigt mycket för att
synliggöra dessa barns existens är Ammi Helmadot-
ter. Ammi var också expert i Kommittén om barn i
homosexuella familjer, och hon var den enda exper-
ten i kommittén som faktiskt var expert just på situa-
tionen för barn i homosexuella familjer. Ingen annan
av experterna hade denna kompetens när det gäller att
veta just hur barn i homosexuella familjer har det.
Ammi tog ofta sig själv som exempel för att påvi-
sa det orimliga i den nuvarande lagstiftningen. Ammi
fick två barn med sin fru och sina barns två pappor,
och varje gång hon berättade om sin verklighet ställde
hon frågan som hon själv var så förtvivlad över: Vad
händer med våra barn om jag dör?
I slutet på förra året dog Ammi efter en tids sjuk-
dom. Frågan Ammi ställde kvarstår fortfarande. Det
är vi, lagstiftare i den här kammaren, som har att
besvara frågan. Det är Kristdemokraterna och Mode-
raterna som också har att besvara denna fråga.
Vilken juridisk rätt har ett barn till sin medmam-
ma, till sin mammas fru, om den biologiska mamman
har dött? Vilket är det rättsliga skyddet? Vilken juri-
disk rätt har barnet till sin medpappa? Styv-
barnsadoption kan det ju knappast vara tal om, efter-
som detta kräver att den biologiska föräldern är gift
med den styvförälder som ska adoptera. Och vad
händer då när den biologiska föräldern plötsligt dör?
Den s.k. styvföräldern kan följaktligen inte styv-
barnsadoptera sin partners barn, i synnerhet inte när
den biologiska pappan existerar och också han är fullt
aktiv i sin föräldraroll.
Vad svarar vi en snart elvaårig pojke? Och vad
svarar vi alla andra barn i samma situation? Vad
svarar ni moderater och krisdemokrater? Vad svarar
Alf Svensson, om han hör mig i någon TV-apparat
någonstans i huset? Rent juridiskt finns inga band,
inga skyldigheter mot ett barn som växt upp tillsam-
mans med en medmamma eller en medpappa. Så är
det oavsett om den biologiska föräldern lever eller ej.
Lägg märke till, Christel Anderberg, att jag enbart har
lyft fram barnperspektivet i mitt anförande!
Herr talman! Vi i Vänsterpartiet vill hävda att vår
nuvarande lagstiftning inte utgår från barnets bästa.
Vår nuvarande lagstiftning är heteronormativ och
diskriminerar alla barn med homosexuella föräldrar.
Den diskriminerar alla barn, Alf Svensson! Genom att
bifalla utskottets förslag tar vi ett steg i rätt riktning.
Det rättsliga föräldraskapet ska övervägas ytterli-
gare, och regeringen uppmanas av lagutskottet att
påskynda utredningsarbetet. Jag vill framhålla hur
viktigt det är att ta ett helhetsgrepp om frågan, så att
den blir belyst även utifrån det konkreta exempel jag
har fört fram. Jag utgår från att detta inte heller är
något som Kristdemokraterna eller Moderaterna
skulle stödja. Eller har jag fel?
När det gäller frågan om assisterad befruktning
specifikt, herr talman, ser inte vi i Vänsterpartiet
varför detta inte skulle kunna avgöras i dag. I dag har
heterosexuella makar och sambor tillgång till assiste-
rad befruktning vid allmänt sjukhus. Moderns make
eller sambo anses som rättslig far till ett barn som
avlats genom insemination. Barn tillkomna genom
insemination i heterosexuella parförhållanden anses
därigenom i alla avseenden som barn till de rättsliga
föräldrarna. Det finns enligt den nuvarande ordningen
ingen möjlighet för spermadonatorn att erhålla rättslig
status som far.
Vänsterpartiet anser att riksdagen redan i dag bor-
de besluta om att lesbiska kvinnor som lever i regist-
rerat partnerskap eller som lever i samboförhållande
ska få tillgång till assisterad befruktning vid allmänt
sjukhus på samma villkor som gäller för heterosexu-
ella par. Vi ser således ingen anledning att utifrån
barnets bästa upprätthålla skillnaden mellan makar
och partner i fråga om möjligheterna att få tillgång till
assisterad befruktning.
Den fråga som är angelägen att ställa är om det är
sakligt motiverat att upprätthålla denna skillnad i
fråga om tillgången till assisterad befruktning vid
allmänt sjukhus. Svaret är enkelt. Det finns inte nå-
gon sådan saklig motivering.
Men när det är fler än två kvinnor som är inblan-
dade, t.ex. en känd donator, en blivande aktiv pappa
eller två pappor, som i Ammis familj, finns det såle-
des anledning att utreda de rättsliga förhållandena på
ett djupare plan. Fru talman! Jag yrkar således bifall
till reservation 7.
Jag vill också passa på att ställa en fråga till Mo-
deraterna. Ni är ju positiva till insemination i er mo-
tion. Men av en ren slump kanske ni missade att ta
med punkten i ert yrkande. Men om det vore en
slump skulle ju Moderaterna stödja Vänsterpartiets
reservation för att ge lesbiska kvinnor lika rättigheter
som heterosexuella till assisterad befruktning. Varför
har inte Moderaterna drivit frågan om lesbiska och
assisterad befruktning? Jag fick för mig att ni var
seriösa i frågan och menade allvar. Vad tycker ni
egentligen om assisterad befruktning?
Fru talman! Jag står givetvis bakom alla Vänster-
partiets reservationer och vårt särskilda yttrande. I
övrigt står jag bakom förslaget i utskottets betänkan-
de, och det gör jag för barnen. Om Ammi skulle ha
levt i dag skulle även hon med stolthet sitta på åhö-
rarläktaren, och det skulle hon göra för barnen och för
kärleken.
(Applåder)

I detta anförande instämde Mats Einarsson, Ken-
neth Kvist, Kalle Larsson, Alice Åström, Sven-Erik
Sjöstrand, Kjell-Erik Karlsson, Jonas Ringqvist,
Tanja Linderborg, Peter Pedersen, Lena Olsson och
Camilla Sköld Jansson (alla v), Hillevi Larsson och
Anders Bengtsson (båda s) samt Kia Andreasson
(mp).


Fru talman! Tasso Stafilidis vände sig särskilt till
mig och sade: Notera nu att jag har barnperspektivet
som utgångspunkt för mitt anförande. Men det är ju
inte sant. Det inleddes nästa triumfatoriskt med: Änt-
ligen står vi här vid den punkt där de homosexuella
inte längre kommer att diskrimineras.
I övrigt kan jag inte svara för Kristdemokraterna.
Alf Svensson är inte här.
Men när det gäller oss moderater är det inte sant
att vi bidrar till att osynliggöra barnen i homosexuella
familjer. Vi ställer upp på regeringens förslag om
styvbarnsadoption av partners biologiska barn. Vi
ställer också upp på regeringens förslag att man ska
fortsätta att arbeta för det rättsliga föräldraskapet för
barnen.
Men Tasso Stafilidis har precis som jag lyssnat till
Frank Lindblad och tagit del av även en del andra
forskningsresultat. Dessa visar att många adopterade
barn, framför allt utlandsadopterade barn, redan nu
har mycket stora svårigheter. Det framgår också att
det krävs jättestora insatser från samhället för att
hjälpa dessa barn till ett så bra liv som möjligt. Då
tycker vi att man ska inrikta insatserna på detta i
första hand och i andra hand avvakta den nya forsk-
ning som är på gång innan man går till beslut i detta
ärende.
Jag fick frågan hur vi moderater ställer oss till in-
semination. Det har vi beskrivit i vår reservation. Det
är bara det att vi instämmer i regeringens bedömning
att .
Jag får återkomma i nästa replik.


Fru talman! Jag inledde med att säga att det inte
finns några sakliga skäl för att behålla dagens diskri-
minerande lagstiftning, och dagens diskriminerande
lagstiftning diskriminerar alltså barnen, Christel An-
derberg, som lever med homosexuella föräldrar.
Fru talman! Christel Anderberg biter sig själv i
svansen när hon lyfter fram studier som har gjorts av
Frank Lindblad och andra som visar att adopterade
barn mår dåligt och far illa. En sak är säker, nämligen
att den majoritet som står bakom detta förslag på
inget sätt försöker förringa den svåra situation som
vissa adoptivbarn faktiskt befinner sig i. De har det
svårt och ska få allt det stöd och all den hjälp som de
behöver från samhället. Och där har samhället brustit
på väldigt många olika plan. Och där ska vi på alla
sätt tillsammans hjälpas åt för att faktiskt ge dessa
barn, som i dag är unga vuxna, det stöd och den hjälp
som de behöver.
Men där Christel Anderberg biter sig själv i svan-
sen är när hon använder den här argumentationen mot
homosexuellt föräldraskap. Det hon framför i sin
argumentation är nämligen ingenting annat än att
eftersom vi i dag har en kunskap om att adoptivbarn i
heterosexuella familjer far illa ska adoptionerna för-
bjudas. Och något sådant förslag har Moderaterna
inte lagt fram.


Fru talman! Det sista är inte helt lätt att replikera
på. Först och främst är det inte alls fråga om att det
råder diskriminering av barn som redan i dag befinner
sig i homosexuella familjekonstellationer. Det som
huvuddebatten här gäller är nämligen: Ska vi i fort-
sättningen tillåta att homosexuella partner får rätt att
prövas som adoptivföräldrar? Det rör alltså barn som
fortfarande bor där borta i slummen i Bombay. De
kan rimligen inte känna sig diskriminerade av den
lagstiftning som vi har i dag. Detta är ju bara en om-
skrivning. I själva verket tycker Tasso Stafilidis att
den här frågan gäller diskriminering av homosexuel-
la, vilket vi hävdar att den inte gör.
Som det är i dag råder det ett förbud för hetero-
sexuella sambor att adoptera. Och ingen har i denna
debatt eller under utskottsbehandlingen hävdat att det
skulle vara ett utslag av diskriminering.
Vi har tusentals lagar i Sverige som behandlar
människor, individer eller grupper av individer, olika
och som ger individer olika rättigheter. Lagstiftning
kan vara särskiljande utan att därför behöva vara
diskriminerande.
När det gäller Frank Lindblads forskning och an-
nan forskning säger experterna att dessa barn, vilket
vi är överens om, i många fall har väldigt allvarliga
problem. Forskarna och experterna säger att om dessa
barn skulle ha homosexuella föräldrar skulle det in-
nebära ytterligare en riskfaktor och ytterligare en
belastning på dessa barn som kanske inte alls har
några marginaler för att klara detta.
I avvaktan på att detta läge har klarnat bör vi inte
ta den risken. Vi får inte experimentera med barn.


Fru talman! Christel Anderberg säger att vi inte
får experimentera med barn. Tidigare gjorde hon en
jämförelse mellan homosexuellt föräldraskap och
strålning från mobiltelefoner och annat farligt.
Det är också intressant när Christel Anderberg tar
upp att det inte finns någon diskriminering, och ändå
osynliggör Christel Anderberg alla de internationellt
adopterade barn som i dag lever i Sverige med sina
homosexuella föräldrar.
Christel Anderberg vill ju inte tillåta att adoptera-
de barn ska få vara föremål för styvbarnsadoption.
Där är ni väldigt tydliga.
Jag har funderat på om det någonsin har slagit
Christel Anderberg att det kanske t.o.m. skulle vara
så att för vissa barn, för vissa väldigt sårbara interna-
tionellt adopterade barn, skulle homosexuella föräld-
rar vara mycket bättre än vad heterosexuella föräldrar
skulle vara. Har Christel Anderberg någonsin slagits
av den tanken?
Vad Christel Anderberg och Moderaterna i denna
kammare gör är att de förvägrar alla barn den rätten
att komma till de mest lämpliga föräldrarna utan att
vissa exkluderas på det sätt som Christel Anderberg
exkluderar och särskiljer. Ändå vill man inte vill
påstå att det är diskriminering. Men det är diskrimine-
ring, och det är barnen som diskrimineras.
Vid ett senare tillfälle när Christel Anderberg
kommer upp i debatten igen vill jag höra på vilket sätt
Christel Anderberg vill synliggöra de här barnen. Det
är tydligt att Christel Anderberg inte har läst utred-
ningsbetänkandet. Det betänkandet handlar nämligen
om barn som lever i homosexuella familjer. Som jag
sade tidigare i debatten var ingen av experterna i den
utredningen förutom Ammi Helmadotter, som var
positiv till förslaget, expert på just barn i homosexu-
ella familjer.


Fru talman! Barnens bästa har diskuterats mycket
från denna talarstol.
Barnets bästa talade Alf Svensson om, och barnets
bästa talade Christel Anderberg om. De flyr nu kam-
maren för att slippa debatten. Men låt oss tala om
barnens bästa. Låt oss tala om de tusentals barn som
växer upp och lever med två föräldrar av samma kön.
Låt oss tala om de barnen och deras situation - en
situation där en av dem som barnet uppfattar som
förälder inte kan gå på föräldramöte och ta del av
information om hur det går för barnet i skolan. Eller
också kan det vara en situation där den som barnet
uppfattar som förälder inte, om barnet skulle råka ut
för en olycka, kan få ta del av patientinformation. Om
den ena föräldern är borta får kanske den andra föräl-
dern inte ens veta att barnet har förolyckats. Det
handlar också om barn som saknar arvsrätt.
Om Kristdemokraterna menar allvar med sitt tal
om att homosexuella är lika bra föräldrar och menar
allvar med sitt tal om barnets bästa, varför vill Krist-
demokraterna då inte ge de här barnen rätten till sina
föräldrar - precis som gäller för alla andra barn? Där
är Kristdemokraterna oss svaret skyldiga.
Att se till barnens bästa innebär att alla de barn
som kommer till Sverige ska få möjlighet att få de
absolut bästa föräldrarna. Det är vår skyldighet som
politiker att utforma lagar och regler så att alla barn
kan få de absolut bästa föräldrarna.
Om Moderaterna och Kristdemokraterna menar
allvar när de säger att homosexuella är lika bra för-
äldrar som heterosexuella, varför ska då homosexu-
ella inte få prövas för adoption? Om de är lika bra
föräldrar som heterosexuella föräldrar innebär det att
det bland de homosexuella faktiskt finns människor
som är bättre föräldrar än andra heterosexuella. Om
de är lika bra kommer det i båda grupperna att finnas
de som är bra föräldrar och de som är dåliga föräld-
rar.
Skillnaden är att Kristdemokraterna och Modera-
terna vill förvägra hälften av dem att prövas som
adoptivföräldrar, att prövas om de är bra föräldrar.
Kristdemokraterna tycker att deras egen partiledare
Alf Svensson kan prövas som adoptivföräldrar. De
tycker också att inbrottstjuven kan prövas som adop-
tivförälder och att den som slår sina nuvarande barn
kan prövas som adoptivförälder men inte den som
lever i en samkönad relation. Den personen är per
definition utesluten för att prövas.
Varför ska inte de barn som kommer till Sverige
få tillgång till de absolut bästa föräldrarna? Varför
ska inte de som har valt att leva med en partner av
samma kön prövas på samma villkor som alla andra
om barnens bästa verkligen är det som står för ögo-
nen? Där är Kristdemokraterna och Moderaterna oss
svaret skyldiga.

I detta anförande instämde Hillevi Larsson, An-
ders Bengtsson, Marianne Carlström, Carina Ohlsson,
Christina Nenes, Lars Lilja och Cinnika Beiming (alla
s), Tasso Stafilidis och Tanja Linderborg (båda v)
samt Helena Bargholtz (fp).


Fru talman! I det socialdemokratiska partiet, som
jag tillhör, har vi rätt att ha olika uppfattningar utan
att vi för den skull inte blir respekterade som goda
socialdemokrater. Ibland funderar jag på hur det
skulle vara med den saken hos Kristdemokraterna.
Det heter ju att när prästen svär är det rätt. Ibland kan
man fundera på hur en kristdemokratisk riksdagsle-
damot med avvikande mening skulle bli betraktad av
sin partiledare.
I morgon får vi säkert i medierna läsa att riksda-
gen har beslutat att ge homosexuella rätt att adoptera
barn. Jag har sett det på text-TV, och det har stått i
tidningen. Det hör jag också av folk på gatan. Bud-
skapet sprids ju att riksdagen ska ge homosexuella
rätt att få adoptera barn.
Jag är mot att homosexuella ska få adoptera barn.
Jag är mot att Alf Svensson ska ha rätt att adoptera
barn. Jag är mot att Tasso Stafilidis ska ha rätt att
adoptera barn. Bekymret är väl just att det i den all-
männa diskussionen i medierna framställs som att
riksdagen ska besluta att ge människor rätt att adopte-
ra barn. Så är inte fallet.
Jag är för att man ska ha rätt att bli prövad när det
gäller att kunna adoptera barn. Det är lite skillnad
jämfört med att man ska ha den rätten.
Jag skulle önska att jag i morgon - oavsett vilken
uppfattning man har - när jag möter Svensson på
torget eller på gatan kan tala om för Svensson att det
inte alls handlar om att man ska ha rätt att adoptera
barn. I stället ska beslutet i Sveriges riksdag handla
om att man ska ha rätt att bli prövad - det är en väldig
skillnad.
Om alla hjälptes åt här gick det kanske att minska
lite av de fördomar som sprids, inte minst av politiker
i Sveriges riksdag.
Fru talman! Jag ville ha detta sagt eftersom det
blir en diskussion från felaktiga utgångspunkter i den
vardag som vi möter på gator och torg. Det handlar
alltså om att man ska ha rätt att bli prövad, inte om att
ha rättighet att få adoptera barn.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i
betänkandet.

I detta anförande instämde Carina Ohlsson, Hille-
vi Larsson, Anders Ygeman, Anders Bengtsson, Ma-
rianne Carlström, Christina Nenes, Göran Norlander
och Lars Lilja (alla s), Tasso Stafilidis och Tanja
Linderborg (båda v) samt Helena Bargholtz (fp).


Fru talman! Kolleger! Åhörare! "Ett modernt
samhälle måste vara öppet och omsluta alla, oavsett
det individuella valet av livsstil, så länge detta inte
begränsar någon annans rätt till frihet. Det är inte
politikens uppgift att avgöra vad som är rätt samlev-
nadsform, hur barn ska tas om hand, att definiera den
bästa musiken eller den främsta litteraturen."
Så står det i Moderaternas idéprogram, På trös-
keln till mänsklighetens bästa tid, som antogs i Jön-
köping i höstas. Jag instämmer fullständigt i det.
Mot den bakgrunden är det bra att enigheten här
inne är nästan total när det gäller närståendeadoptio-
ner. I i alla fall ett avseende erkänner man att homo-
sexuella kan vara minst lika bra föräldrar som andra.
Men det är också tråkigt och lite konstigt att vi inte är
lika överens om att öppenheten och rättvisan ska
omfatta alla och alla barn.
Till skillnad från majoriteten i min partigrupp
tycker jag att alla barn, oavsett var de är gjorda och
av vilka, ska ha rätt att komma till bra föräldrar och
att prövningen av vilka som är bra föräldrar ska göras
just utifrån individernas lämplighet att bli just bra
föräldrar. Det är många faktorer som avgör om man
kan bli en bra förälder, men föräldrarnas kön och
deras orsak att tycka om varandra är inte en av dem.
Om man verkligen menar allvar med att lagstift-
ningen ska utgå från barnets bästa kan man inte ute-
sluta vissa vuxna som vill ge barn trygghet från att
ens prövas, för det är vad det handlar om, på grund av
deras sexuella läggning. Fördomar ska inte styra
lagstiftning.
Inga vuxna har rätt att bli föräldrar - flera har sagt
det i debatten - men alla barn har rätt att växa upp i
en trygg familj. Det finns många varianter på trygga
familjer nuförtiden. Gifta mammor och pappor med
bara egna barn är bara en av de sorters familjer som
finns. I dag är det minst lika vanligt att växa upp med
en mamma och en plastpappa, t.ex., och hans barn
från ett tidigare förhållande, eller med en mamma och
pappa som inte är gifta. Det finns tiotusentals barn
som bor med homosexuella föräldrar redan i dag. Så
här ser verkligheten ut.
Den som menar allvar med att vilja alla barns
bästa kan inte blunda för att barn i dag lever i många
olika sorters familjer. Jag vill inte döma ut dem som
otrygga, eftersom trygghet inte kommer av hur fa-
miljen hänger ihop rent rättsligt tekniskt utan av hur
trygg och kärleksfull den är. Jag ser hellre en snäll
platsmamma eller två snälla pappor än två gifta men
kärlekslösa eller kanske t.o.m. våldsamma föräldrar
av olika kön.
Man kan inte blunda för att många barn inte har
någon familj alls. De biologiska föräldrarna kanske är
döda. De är kanske hemlösa eller prostituerade eller
saknar av andra skäl möjlighet att ta hand om sina
barn. Det är därför det finns adoption över huvud
taget. Alternativet för de allra flesta barn som adopte-
ras är inte att växa upp i en villa med stor trädgård
och sina biologiska lyckligt gifta föräldrar, utan det
kan vara att dö på gatan. Adoption kan vara det bar-
nets enda chans till ett bättre liv eller till ett liv över
huvud taget.
Det är inte alla här inne som håller med om det.
Kristdemokraten Tuve Skånberg, m.fl., menar t.ex. i
en motion att adoption enligt regeringens förslag inte
ens skulle vara till barnets bästa om båda de biologis-
ka föräldrarna var döda. Det tycker jag är en cynisk
inställning. Dessa motionärers inställning verkar vara
att barnet hellre får dö på gatan än växa upp hos två
kärleksfulla homosexuella föräldrar. Det tycker jag är
hemskt tråkigt. Det må vara deras tolkning av vad
som är barnets bästa, men det är definitivt inte min.
Det har av mer nyanserade debattörer påståtts att
homosexuella föräldrar visserligen kan vara trygga
och bra och att det kan vara bra för ett barn att kom-
ma till en sådan familj, men man ska inte tillåta ad-
option från andra länder. De barnen har redan svikits
av sina föräldrar och kanske levt i krig och fattigdom,
och vi vill inte utsätta dem för ytterligare påfrestning-
ar.
Det argumentet skulle jag ta på allra största allvar
om det hade någon grund i forskning eller verklighet,
men det har det ju inte.
I den forskning som framförts och refererats under
denna långa och omfattande debatt syns det att det
inte finns större risker med att växa upp i homosexu-
ella familjer än med att växa upp i heterosexuella
familjer. Det är inte större risk för att man blir retad i
skolan eller får problem med identitetsutveckling
eller könsroller. Det finns inte ens någon ökad risk för
egen homosexualitet, för dem som nu tycker att det
skulle vara problematiskt. Det är inte farligare och
konstigare att ha två mammor än att ha föräldrar som
är politiker, invandrare, religiösa eller har andra
egenskaper som det finns folk som retar sig på. Det
vore i alla fall mig främmande att utesluta alla som
man skulle kunna reta sig på från att bli föräldrar om
de kan ge barn en trygg och stabil uppväxt.
Viss forskning har visat - det har refererats i den-
na debatt - att internationellt adopterade barn är över-
representerade när det gäller psykiska störningar. På
vissa orter är de överrepresenterade på t.ex. ung-
domspsyk. Men den forskningen har ju ingeting alls
med föräldrarnas läggning att göra. Den är t.o.m.
gjord på barn i heterosexuella familjer. Jag tror inte
att det är de föräldrarnas fel om barnen får problem
under sin uppväxt.
I t.ex. Frank Lindblads forskning kunde man se att
det fanns tecken på att barn från Colombia vars
mammor knarkade under graviditeten kunde löpa lite
större risk att få egna missbruksproblem när de växte
upp. Men jag tror, utan att själv vara forskare, att det
mer har att göra med att mamman knarkade när hon
hade barn i magen än vilka sexuella preferenser hon
hade.
Forskningen visar alltså tecken på att adoptivbarn
har ett stort - kanske extra stort - behov av en trygg
uppväxtmiljö. Men den visar inte på något sätt att två
mammor eller två pappor inte skulle kunna ge dem
den miljön. Därför är det bra och viktigt att det ställs
mycket större krav på adoptivföräldrar än på biolo-
giska föräldrar. Svårast av allt är att få adoptera ut-
omlands. Men det är helt irrelevant att utesluta vissa
par och inte ens pröva dem mot kraven på grund av
vad de gör i sängen.
Man kan tycka att homosexuella är avvikande el-
ler konstiga eller att det är lite konstigt med barn som
har två mammor eller två pappor. Det är det många
som gör, även om det nuförtiden är allt färre, vilket
gläder mig. Men lagstiftning ska utgå från alla barns
bästa - inte från vuxnas fördomar. Därför ser jag
framemot att ingå i en majoritet till förmån för alla
barns bästa - inte bara några.

I detta anförande instämde Tasso Stafilidis (v),
Helena Bargholtz (fp), Margareta Cederfelt (m) samt
Hillevi Larsson och Carina Ohlsson (båda s).


Fru talman! Jag har inte fått den här frågan tidiga-
re av Tasso. Därför har jag inte tänkt så mycket på
detta. Men det är riktigt att det naturligtvis är en
grupp som är osynliggjord.
När det gäller den gruppen måste jag väl erkänna
att det finns brister i mitt ställningstagande. Så är det
ju ibland. Det finns brister i andra beslut för andra
grupperingar. Det här är väl en sådan grupp som med
mitt ställningstagande hamnar lite på sidan, och det är
jag jätteledsen över. Men jag hade önskat att Tasso
och jag hade kunnat ta upp det här mycket tidigare
och att det inte kom nu.
Jag glömde, fru talman, att yrka bifall till motio-
nen L19 som kommer från några socialdemokratiska
ledamöter.


Fru talman! Jag vill börja med att tillsammans
med flera andra här i salen instämma i min partikam-
rat Ulf Nilssons anförande. På grund av ett tekniskt
misstag framgick inte detta tidigare, men jag vill att
det ska komma med i protokollet.
Fru talman! Intoleransen och trångsyntheten har
många skepnader. Detta kan visa sig i allt från för-
flugna kommentarer i hemmet till skränande folkmas-
sor på stadens gator, men den farligaste formen är
ändå den inställsamma och synbart välvilliga, när ett
sken av omtanke och välvilja används för att dölja en
ambition att hindra, stoppa, kontrollera och likrikta.
De värderingar som vi har i samhället är inte av
naturen givna. De formas aktivt och förändras över
åren. Homosexualitet har i olika kulturer värderats på
väldigt olika sätt. Under vissa tider har det setts som
ett ideal och under andra har det mötts av djupt för-
akt. För oss politiker medför detta ett delikat problem.
Vår roll är både att avläsa samhällets åsikter och att
försöka lotsa dem i rätt riktning.
Fru talman! Jag har talat med många ur den yngre
generationen om homosexuellas möjligheter att ansö-
ka om adoption. De flesta av ungdomarna kan inte
förstå vad det stora problemet skulle vara. Jag vill
gärna läsa upp delar av ett mejl som jag fick från en
16-årig flicka. Den här flickan skriver så här: Jag vet
inte om ni har fått mycket mejl från ungdomar, men
jag tycker att det är viktigt att min åldersgrupp gör sig
hörd inför detta beslut. Det är viktigt att ni vet hur
man tänker om homosexuella bland ungdomar i dag.
Jag kan helt klart säga att detta blir mer och mer ac-
cepterat. När man ser ett homosexuellt par reagerar
man inte speciellt mycket. Jag vet de ungdomar som
har haft en mamma som är lesbisk, och det är inte
någon som har tyckt att det har varit något konstigt,
utan man har snarare tyckt att det har varit coolt. Jag
är positiv inför att homosexuella ska få adoptera barn,
och jag vet att det är jättemånga andra ungdomar som
tycker så också. Samhället förändras.
Den här kloka flickan skriver vidare så här:
Många anser att de homosexuella är en utsatt
grupp i samhället och att det adopterade barnet skulle
få dubbelt utanförskap. Men, som sagt, homosexua-
liteten blir mer och mer accepterad och dessutom:
Vilka skulle bättre än homosexuella kunna förstå
barnet när de själva har befunnit sig i utanförskap så
länge? De skulle ju förstå hur barnet kände.
Jag tror inte att barnen skulle bli retade i skolan i
och med att jag vet hur det har varit under mina nio
skolår. På min skola är det en tjej som själv sagt att
hon är lesbisk, och det är inte någon som reagerar på
det. Jag tror också att det är många som någon gång i
livet funderar på om de kanske är homosexuella själ-
va. Det är de vuxna som har en massa fördomar och
säger att barnen inte får det bra om de lever i ett ho-
mosexuellt förhållande och att de skulle bli mobbade
i skolan. Men hur mycket vet egentligen vuxna om
barn? Det är de vuxna som gör fel, skriver den här
kloka flickan.
Så är det säkert. Om det finns trevliga människor
som vill adoptera barn och barn som behöver adopte-
ras bort borde saken vara klar, tycker ungdomarna.
De har ju helt rätt i sak. Jag tror att vi nu har en
mycket bra möjlighet att samtidigt anpassa oss efter
samhällets naturliga utveckling och ytterligare styra
den åt rätt håll.
Är de fördomar som dröjer sig kvar i samhället ett
bra skäl att neka homosexuella lika rättigheter? Låt
oss se vad detta resonemang skulle leda till i förläng-
ningen. De homosexuella är knappast den enda grupp
som drabbas av fördomar. Människor har fördomar
mot alla typer av personer som inte är som dem själ-
va. Infödda svenskar har fördomar mot invandrare.
Skåningar kan ha fördomar mot norrlänningar. Verk-
stadsarbetare kan ha fördomar mot tjänstemän och
vice versa.
Fru talman! Att vara homosexuell är inte fel eller
konstigt. Homosexualitet är inte en avvikande livsstil.
Det är inte onaturligt. Det är en egenskap precis som
att vara brunögd eller musikalisk. Att inte acceptera
detta är precis samma sak som att inte acceptera en
dialekt eller en hudfärg. Framför allt är det en egen-
skap som inte har något att göra med förmågan att
vara en bra förälder. Det är egenskaper som är helt
frikopplade från varandra.
Ett av de vanligaste argumenten mot homosexu-
ellas adoptionsrätt är att det skulle vara skadligt för
barnen. Detta, fru talman, är obegripligt för mig. Att
adoptera bort sitt barn är inget som görs för nöjes
skull. Den förälder som väljer att avstå från att se sitt
barn växa upp har inget alternativ. Dessa barn tillhör
de mest utsatta människorna i världen. Deras framtid
ser extremt mörk ut. Hur kan någon hävda att det
kunde vara bättre för dem att stanna i en förtvivlad
situation än att få komma till en kärleksfull familj,
som är kontrollerad och godkänd efter strikta regler i
ett land fyllt av resurser och framtidsmöjligheter?
Varje gång vi nekar homosexuella att ens prövas
som adoptivföräldrar lyckas vi på en och samma gång
kränka våra medmänniskor, förstärka samhällsfarliga
fördomar och beröva ett behövande barn en chans till
en bättre framtid i en kärleksfull familj.
Fru talman! I en omvärld där intoleransen och
trångsyntheten får ett allt större spelrum anser jag att
vi i Sverige ska visa vägen genom att slå vakt om alla
människors lika värde. Låt oss fatta rätt beslut. Låt
oss tillåta homosexuella att prövas för adoption.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskot-
tets betänkande.

I detta anförande instämde Karl-Göran Biörsmark
och Ulf Nilsson (båda fp), Hillevi Larsson (s), Tasso
Stafilidis och Tanja Linderborg (båda v) samt Yvon-
ne Ruwaida (mp).


Fru talman! Kolleger och åhörare! Detta är en
väldigt stor dag för mig. Äntligen beslutar vi om
denna proposition. Det tycker jag verkligen var på
tiden.
Jag kommer ihåg när jag kom in i riksdagen 1994.
Det är snart åtta år sedan. Då var detta en av de frågor
som jag jobbade med. På den tiden märkte jag att det
fanns lite kunskap här i kammaren och även i lagut-
skottet som jag satt i och som hade hand om dessa
frågor.
Det fanns inte så mycket kunskap om att det fak-
tiskt finns homosexuella familjer, att det finns barn
som lever tillsammans med sina homosexuella föräld-
rar. Den kunskapen var liten i kammaren såväl som
ute i samhället. Det är fortfarande så att kunskapen
inte är särskilt stor ute i samhället, men den har blivit
mycket större här i kammaren bland oss politiker.
Jag mötte även på den tiden fördomar. Det var
fördomar som skrämde mig. Jag kommer ihåg ett
möte där vi tog upp att det faktiskt finns homosexu-
ella familjer. Då var det en person på det mötet som
reagerade med att säga usch, fy, vad äckligt. Jag und-
rar om det är denna typ av reaktioner, åsikter och
okunskap som utgör grunden för att säga sig stå för
barnens bästa.
Det har varit en väldigt lång diskussion och debatt
här i dag. Jag stöder alla de inlägg som hitintills har
hållits till stöd för propositionen. Det har varit många
bra inlägg.
Debatten har handlat väldigt mycket om huruvida
de som stöder propositionen stöder barnets bästa. Jag
känner själv flera barn som lever med homosexuella
familjer som jag känner personligen. Två killar som
har en homosexuell pappa och som lever tillsammans
med pappan och hans blivande partner ibland - de
ska ingå partnerskap i sommar - har jag följt i sex års
tid. Den äldste pojken ska ta studenten nu.
Varken dessa pojkar eller några andra som jag har
träffat tycker att det är konstigt att ha homosexuella
föräldrar, vare sig man har en egen biologisk förälder
som är homosexuell eller om man lever med två ho-
mosexuella föräldrar som dem som jag känner själv.
Däremot tycker de att det är fel att lagstiftningen som
den har sett ut hitintills säger att föräldrarna inte be-
traktas som bra föräldrar. Det är det lagstiftningen
säger. Lagstiftningen, som den ser ut i dag, säger ju
att homosexuella inte är fullgoda föräldrar. Det blir
en diskriminering av dessa barn.
Därför innebär detta lagförslag en förbättring av
dessa barns situation. Det gör att de inte längre dis-
krimineras. Det är en signal som lagstiftningen ger.
Både debatten kring lagen och lagen i sig ser till att
allmänheten får en större kunskap om att det i vårt
samhälle finns många barn som lever med homosex-
uella föräldrar. Dessa barns situation blir bättre.
Föräldraskap är ett väldigt känsligt ämne. Hur
man är som förälder är en känslig fråga. Jag brukar
säga att det inte finns några perfekta föräldrar. Det
finns det inte, men tyvärr finns det en hel del föräld-
rar i vårt samhälle som faktiskt inte tar sitt ansvar
som föräldrar. Det finns mammor och pappor som
inte är närvarande i sina barns liv. Det finns mammor
och pappor som blir alkoholister eller narkomaner
och som på så sätt inte kan ge den trygghet och den
kärlek som alla barn förtjänar.
Detta är väldigt svåra frågor och frågor som fak-
tiskt nästan aldrig diskuteras här i kammaren, enligt
min mening. Däremot har vi diskuterat homosexuella
föräldrar väldigt mycket. Att vara homosexuell gör
dig inte till en dålig förälder. Det är din egenskap att
kunna ge kärlek, att kunna ge trygghet, att kunna ge
regler, att kunna ge ett socialt nätverk till dina barn,
att alltid finnas till hands och prata med dina barn
som är avgörande för om man är en bra förälder eller
inte. Det har ingenting att göra med om man älskar en
person av samma kön eller av ett annat kön. Ändå har
vi diskuterat den frågan så otroligt mycket här i
kammaren. Men den andra frågan, vad vi gör med
alla de föräldrar som faktiskt inte tar sitt ansvar -
ibland behöver de hjälp av samhället, men ibland
väljer de själva t.ex. att vara frånvarande - diskuterar
vi inte lika mycket. Jag tycker att det är en väldigt
viktig poäng.
Jag är väldigt glad att vi i dag fattar beslut om den
här propositionen. Lagen kommer att ge en signal om
att alla barn ska behandlas lika och också en signal
om att homosexuella föräldrar enligt lagen inte be-
handlas som om de inte duger som föräldrar. Det är
en väldigt viktig signal. Och det handlar inte om att
ge homosexuella rättigheter. Det är utifrån barnets
perspektiv som detta är det enda rätta. Men det är
också det enda rätta om vi tittar på vad som i grunden
gör en förälder till en bra förälder. Det handlar om
personens möjligheter att vara en bra förälder, och det
har ingenting med sexuell läggning att göra.
Sedan vill jag bara ytterligare en gång instämma i
reservationen som rör assisterad befruktning. Vi sitter
ju inte från Miljöpartiets sida i lagutskottet under
denna mandatperiod, vilket beror på att vi är färre
ledamöter än vi var förra mandatperioden. Men vi
yrkar liksom Vänsterpartiet bifall till denna reserva-
tion.

I detta anförande instämde Tasso Stafilidis (v) och
Hillevi Larsson (s).


Fru talman! I likhet med Marianne Carlström vill
jag gärna fromt hoppas att det som förenar oss alla
som deltar i dagens debatt, och jag tycker mig ha hört
det, är ett djupt engagemang för barn och en vilja att
fatta beslut för barnets bästa.
Tillsammans med Susanne Eberstein har Torgny
Danielsson, jag själv och ytterligare sju socialdemo-
krater skrivit en motion om dagens ärende. Vi har
ingenting att invända mot att regeringen och riksda-
gen vill öppna möjligheterna för närståendeadoption
och adoption av barn i Sverige. Vi anser tvärtom att
det är viktigt att i detta avseende bejaka registrerade
partner som föräldrar. Möjligheterna till närstående-
adoption kan också öka tryggheten för barn i homo-
sexuella familjer. Därmed är en lagförändring i bar-
nets intresse.
Däremot känner vi en oro inför de internationella
adoptionerna. Det är inte mer än fem år sedan riksda-
gen diskuterade och beslutade om tillträde till 1993
års Haagkonvention. I den debatten sade dåvarande
ordföranden i NIA, Statens nämnd för internationella
adoptioner, Susanne Eberstein följande:
"Vi glömmer lätt bort den tragedi som alltid finns
i bakgrunden till en internationell adoption. En kvin-
na måste - kanske under stor vånda - lämna bort sitt
barn för att det ska få en framtid i ett fjärran land.
Hon tvingas till detta av fattigdom, av risken för soci-
al fördömelse eller för att arbetsgivaren annars kom-
mer att köra bort henne från hennes arbete. Hon hop-
pas på goda förhållanden för barnet - en trygg upp-
växt."
Detta är vårt ansvar och vår uppgift. Sverige har
av tradition, men främst av djupt engagemang, alltid
ställt sig i spetsen för arbetet för barns rätt. Ett annat
skäl är våra internationella åtaganden, främst i form
av Haagkonventionen om skydd av barn och samar-
bete vid internationella adoptioner. Den tillkom 1993
och ratificerades av Sverige 1997. Konventionen ska
stärka barnets rättsskydd vid internationella adoptio-
ner och är en konkretisering av FN:s barnkonvention
när det gäller adoptioner. Sverige har varit starkt
drivande för att få till stånd en internationell rättsord-
ning och därmed minska riskerna för bl.a. handel med
barn.
"Oroande tecken i form av handel med barn i
form av öppen eller förtäckt form rapporteras dock
från vissa länder bl.a. i form av öppna krav på bi-
ståndsinsatser från adoptionsorganisationerna. I vissa
länder ställs krav på ersättningar i form av donationer
och bistånd för att adoptionsorganisationerna skall få
verka."
Så står det i direktiven till den utredning om vissa
frågor med anknytning till internationella adoptioner
som regeringen beslutade tillsätta förra året. Det är
bra att den har kommit till stånd, och vi är övertygade
om att Annika Nilsson kommer att göra ett bra arbete
som utredare. Vi anser dock att utredningens förslag
borde ha kommit före regeringens proposition. Ut-
redningen har nämligen fått i uppdrag att pröva hur
dagens utveckling stämmer med Haagkonventionen
och vad Sverige kan göra i olika sammanhang för att
minska riskerna för barnhandel. Det är bra men borde
ha varit den inledande åtgärden.
Barn som adopteras av registrerade partner kom-
mer att ställas utanför det skydd som Haagkonventio-
nen ger. Sverige skulle genom det här lagförslaget
vara berett att vid dessa adoptioner gå vid sidan om
denna konvention. Sverige måste också förmå ur-
sprungslandet att genomföra adoptioner vid sidan om
konventionen. Det skickar enligt vår mening märkliga
signaler till de 40 länder som redan ratificerat kon-
ventionen och till dem som nu förbereder en ratifice-
ring: Konventionen är inte så viktig. Man kan ställa
sig vid sidan om när andra intressen tar över.
Regeringen föreslår inte någon ersättning för det
bortfallande rättsskyddet i form av bilaterala avtal,
motsvarande Haagkonventionen, med ursprungslän-
der. Konsekvensen av det blir att vuxna ges nya rät-
tigheter på bekostnad av ett urholkat rättsskydd för
redan utsatta barn.
Vi känner en oro för att Sverige nu slår in på en
väg där vi skiljer på barn och barn. Medan barn som
adopteras av ensamstående eller gifta par kommer att
omfattas av det internationella trygghetssystem som
Haagkonventionen innebär står de barn som adopte-
ras av homosexuella par utanför denna trygghet. Det
kan knappast vara i överensstämmelse med Sveriges
djupt kända engagemang för att stärka barnets rätt.
Vi finner det märkligt att utskottet i sitt betänkan-
de avfärdar vår oro och våra invändningar med en
formulering som lyder: "Enligt Haagkonventionen
finns inte heller några formella hinder för medlems-
staterna att införa bestämmelser som ger registrerade
partner möjlighet att adoptera barn." Vi har aldrig
avsett att peka på några formella hinder. Vi vill tvärt-
om lyfta fram vår oro för att alla barn inte får samma
skydd. Det är ju handeln med barn som är det stora
hotet. Detta är tydligen en oro som regeringen också
känner eftersom man tillsatt en utredning i frågan.
Men denna borde, som sagt, ha redovisat sitt förslag
innan vi tar ett beslut här.
Fru talman! Vi har efter noggrann prövning funnit
det väl motiverat att bifalla regeringens proposition i
den del som rör närståendeadoption och adoption av
barn i Sverige. Däremot kan vi inte bifalla proposi-
tionen när det gäller möjligheten att adoptera barn
från andra länder. Av den anledningen yrkar jag bifall
till motion L19.

I detta anförande instämde Susanne Eberstein,
Torgny Danielsson, Carina Adolfsson Elgestam och
Anne Ludvigsson (alla s) samt Lennart Kollmats (fp).


Fru talman! Jag försökte lyssna väldigt noga på
Margareta Israelssons anförande. Det jag har hört och
som förvånar mig är att Margareta Israelsson gång på
gång tar upp frågan om handel med barn. Är det vad
vi diskuterar i dag? Är det detta beslutet handlar om?
Jag har inte förstått varför Margareta Israelsson lyfter
fram handeln med barn i dagens debatt. Det skulle jag
vilja att Margareta Israelsson utvecklar.
Margareta Israelsson tar också upp att utgångs-
punkten när man skrev motionen var en trygg upp-
växt för barnen. Sedan citerade hon ett uttalande som
den dåvarande ordföranden i NIA, Susanne Eberstein,
gjorde.
Det är klart, fru talman, att det finns många olika
orsaker till att barn behöver nya föräldrar. En av de
orsakerna är den som Susanne Eberstein uttalade som
ordförande i NIA, men det finns många fler.
Så till min fråga till Margareta Israelsson. Hon tar
upp att det skiljer och kommer att skilja mellan barn
och barn. Margareta Israelsson, vad gör lagstiftningen
i dag? Skiljer inte lagstiftningen i dag på barn och
barn? Det är nämligen just det den gör. Jag skulle
vilja höra vad Margareta Israelsson har för synpunkt
på situationen för de internationellt adopterade barn
som existerar i dag och som lever med homosexuella
föräldrar. Det är skillnad på barn och barn. De inter-
nationellt adopterade barnen har inte samma juridiska
rätt och skydd som andra barn. Vad är Margareta
Israelsson beredd att göra för de barnen?


Fru talman! Jag räknade till två frågor och en
kommentar. Låt oss börja med frågan om handel.
Hela den frågan kommer ur det faktum att vi har en
konvention som ska skydda och reglera hur vi sköter
adoptioner. Det är väldigt betydelsefullt för oss, och
det var mycket svårt att få fram konventionen om att
kunna reglera och se till att vi har säkerhet för hur ett
barn överförs från ett land till ett annat.
Då säger Tasso Stafilidis: Vad har detta att göra
med dagens debatt? Det är klart att om Sverige går in
och säger att det här avtalet ska vi ha, det är väldigt
betydelsefullt, och sedan säger att vi nu vill öppna för
adoption för homosexuella, tycker vi att vi ska se till
att de barnen har samma skydd. Då borde en riktig
väg ha varit att börja med att öppna konventionen, att
förhandla fram en lösning så att alla barn har samma
skydd.
Jag hoppas, jag var tidigare övertygad men jag får
ändra mig och säga att jag hoppas att vi har samma
övertygelse om att det är en viktig fråga att ha samma
trygghet för alla barn som är föremål för internatio-
nella adoptioner.
Sedan kommenterade Tasso Stafilidis mitt citat
vad gällde barn som adopteras. Det finns många som
tycker att hela frågan om adoptioner är obehaglig, att
vi ska adoptera barn från andra länder, att vi ska
komma som några imperialister och säga: Här har vi
det så bra, skicka hit de små fattiglapparna så ska vi
ta hand om dem för vi är så bra på det. Det är ju en
stor politisk fråga internationellt.
Jag tycker att man faktiskt med viss ödmjukhet,
Tasso Stafilidis, kan se på de människor som bor i
dessa länder som i sin förtvivlan får lämna sitt barn
ifrån sig. Jag tror att vi alla här inne kan känna vilken
vånda som ligger i det.


Fru talman! Jag ska bara ställa en fråga till Marga-
reta Israelsson, så att hon hinner svara på den, efter-
som den var viktigast.
Det är inte så att vare sig lagutskottet eller rege-
ringen på något sätt har ställt sig bakom det som
Margareta Israelsson försöker antyda, nämligen att
det skulle vara okej att öppna för handel med barn.
Absolut inte. Majoriteten här i riksdagen, fem partier,
Margareta Israelssons eget parti, står bakom ett lag-
förslag som är väldigt tydligt på den punkten.
Återigen till min fråga: Hur tänker Margareta Is-
raelsson och hennes company lösa problemet med de
barn som redan existerar i dag, som redan lever med
homosexuella föräldrar och som är internationellt
adopterade? Hur ska hon ordna de rättsliga förhållan-
dena för dem?
Jag har ingen annan uppfattning än Margareta Is-
raelsson vad gäller frågan om vår syn på internatio-
nella adoptioner. Självklart ska vi ha en inställning
till internationella adoptioner som är full av förståel-
se, respekt osv. Det är inte heller någonting som det
här förslaget har förändrat. Sverige har och kommer
att ha samma respektfulla inställning till internatio-
nella adoptioner. Det sker ingen ändring genom för-
slaget.
Svara på min fråga! Det var bara en fråga som
Margareta Israelsson fick och den gällde de barn som
existerar i dag.


Fru talman! Det är inte just de här barnens situa-
tion som dagens förslag reglerar heller. De är ju redan
adopterade. Vi ska inte fatta ett beslut om att de ska
adopteras en gång till, eller hur? Självfallet måste vi
hitta en metod för att se till att adoptionen av barn
som lever i Sverige med föräldrar som de adopterats
av kan accepteras. Det ligger väl inom de förslag som
fortsatt ska utvecklas.
Men det jag tycker är viktigt i det här samman-
hanget är att omigen peka på att det inte är en lösning
att öppna för adoptioner utanför konventioner. Det är
då vi löper risk att inte vara säkra på att vi får en bra
reglering av internationella adoptioner. Det får aldrig
finnas någon misstanke om att det inte går alldeles
rätt till.
Jag kan dela Tasso Stafilidis känsla av att det inte
ska vara så att barn som kommer hit ska känna sig
otrygga på något sätt. Får jag stanna i den här relatio-
nen? Hur ska min situation bli? Men de fall som vi
har sett har också accepterats i svensk lagstiftning,
man har accepterat den adoptionen.


Fru talman! Det är tre oroande principgenombrott
i dagens betänkande. För det första sätts vuxnas rätt
före barns bästa i adoptionsfrågor, trots att barns
bästa enligt FN:s barnkonvention ska vara styrande
då det gäller alla frågor om internationella adoptioner.
Man kan inte bara själv tycka att man har tillgodosett
ett barnperspektiv. Det är nämligen andra som har
tänkt på hur man ska göra det och vilka krav som ska
ställas.
Den svenska barnkommittén menar att "en önsk-
värd metod för bedömning av vad som är barnets
bästa är att kombinera vetenskap och beprövad erfa-
renhet med att låta barn själva komma till tals". Det
är precis detta som varken utredningen, Kommittén
om barn i homosexuella familjer, regeringen eller
lagutskottet har gjort. Alltså går det inte att ställa sig i
riksdagens talarstol och säga att man känner att vi
visst har ett barnperspektiv på frågan. När Sverige
skulle implementera FN:s barnkonvention tittade vi
på hur det skulle gå till, och de kraven har inte tillgo-
dosetts.
För det andra oroar det mig att många adopterade
känner, har jag förstått, att en grupps intressen över-
ordnas en annan grupps intressen. Risken är att detta
blir prejudicerande. Om det nu är okej att köra över
adopterade för en annan grupps intressen, varför är
det inte nästa gång okej att köra över homosexuella
till förmån för någon annan grupp? Jag vill inte ha
den typen av politik.
Jag vill heller inte att barn används som verktyg
för att förändra attityder i samhället. Det är en uppgift
för oss vuxna, och den är viktig.
Många adopterade berättar om hur de själva har
fullt nog med att fajtas för sin egen situation och för
förståelse för den. Det märks inte minst i riksdagen i
dag. Man vill inte och ska inte behöva ta fajten åt
andra.
För det tredje körs forskares och barnexperters
uppfattning över av politiska skäl. Det riskerar också
att få en oroande och prejudicerande effekt.
Regeringens linje om adoptioner är full av mot-
sättningar. Å ena sidan sägs registrerade partner vara
i alla avseenden lika goda föräldrar som gifta par. Å
andra sidan vill regeringen att adoptivbarn varaktigt
ska garanteras manliga och kvinnliga förebilder utan-
för den egna familjen. Vad är detta om inte ett erkän-
nande, ett understrykande av att regeringen inte tror
att alla delar av föräldraskapet tillgodoses inom ra-
men för det registrerade partnerskapet. Marianne
Carlström sade till TT att för hennes del tyckte hon
att det var ett högst rimligt krav. Varför framförde
hon inte det kravet i utredningen? Det är något som
regeringen har lagt till därefter. Kravet på manliga
och kvinnliga förebilder är ett erkännande av att det
är en myt från regeringens sida att det är fråga om ett
exakt likadant föräldraskap, dvs. kön och sexualitet
kan visst ha betydelse för barns identitetsbildning.
En annan motsättning är att regeringen avfärdar
risken för att givarländerna ska reagera men säger
samtidigt att man ska låta utreda effekterna av den
egna propositionen omedelbart efter det att den har
genomförts. Det är så dags då.
Alla adoptionsfrågor måste avgöras med utgångs-
punkt i adoptivbarnens speciella behov och ingenting
annat. Barns bästa kan bedömas bara på en kunskaps-
grund. När det saknas kunskap är det inte möjligt att
avgöra om internationell adoption för registrerade
partner är till barnens bästa eller inte. Försiktighets-
principen säger oss att om man inte vet effekterna av
ett beslut som rör barn ska man inte fatta det beslutet.
Jag såg Miljöpartiets språkrör på TV säga att vi ska
tillämpa försiktighetsprincipen vad gäller uppväxt-
villkoren för torskar i Östersjön, men man avvisar
blankt att tillämpa principen för barn i Sverige. Det är
inte seriöst.
En annan mycket allvarlig aspekt är att adopterade
inte har ansetts ha med denna fråga att göra. De fick
från början inte någon representant i utredningen.
Adopterade, som är närmast berörda, har inte heller
tillfrågats om vad de tycker. Däremot har RFSL-
aktiva och svenska folket tillfrågats.
Adoption är ett löfte som staten ger till ett barn,
inte bara om ett bättre liv utan också om bästa tänkba-
ra förutsättningar för det berörda barnet. Annars
skulle vi kunna avskaffa prövningen. Det är klart att
det alltid är bättre att leva i ett land i fred än i ett land
i krig, men det är inte vad adoption handlar om. Då
pratar vi snarare flyktingpolitik.
Adoption är också det politiska beslut som har all-
ra mest långtgående effekter för den enskildes liv.
Därför måste kraven på lagstiftning, beslutsunderlag
och uppföljning vara mycket höga. Adoption är - vill
jag understryka - något i grunden mycket positivt,
men Sverige har ett ansvar att söka kunskap om ad-
opterades situation och speciella behov. Det ansvaret
har politiken inte tagit, vilket nu visar sig i forskning
och statistik.
När vi ser en femfaldig överrepresentation i
självmord för kvinnor som adopterats från andra
länder, när vi ser att adopterade är mer än dubbelt
överrepresenterade i barn- och ungdomspsykiatrin
och i dygnsvård för tonåringar i § 12-hemmen, har
politiken svikit. Det innebär inte att internationella
adoptioner bör stoppas men väl att stödet till dem
som behöver det måste öka. Forskningen måste öka,
och hela lagstiftningen måste ses över.
Utredningen om barn i homosexuella familjer av-
färdade i direkt strid med barnexperter och forskning-
en att adopterade barns psykiska hälsa och sociala
anpassning skiljer sig från andra barns. Regeringen
vet att detta är fullständigt fel. Det visar sig i utred-
ningsdirektiven om internationella adoptioner. Där
skrivs rakt ut vilka särskilda behov adopterade har.
Ändå har regeringen tagit ett så uppenbart bristfälligt
betänkande som grund för att utvidga adoptionslag-
stiftningen.
Alla adoptioner börjar med en tragedi när barn
förlorar sina föräldrar. De ofta många och svåra sepa-
rationer som adoptivbarn går igenom som små påver-
kar förmågan till nära relationer senare i livet. Adop-
tion är inte bara en enstaka händelse i barndomen
som går över, utan det är en process för hela livet.
Den är olika intensiv i olika perioder och olika för
olika personer, men den finns där. Att vara adopterad
är att vara utvald, men det är också att vara övergiven
- bortvald. Varför blev man övergiven? Vi vet att
ursprunget är centralt för det egna identitetsbyggan-
det. Vem är jag? Var kommer jag från? Hur kommer
jag att se ut? Vem är jag lik? Alla sådana frågor
präglar tankarna. Men det handlar också om att hante-
ra ett annorlunda utseende än majoriteten. Vi vet att
alla former av avvikelser är känsliga, särskilt under
tonåren. Man ser inte ut som sina föräldrar eller kom-
pisar - fast man känner sig lik. Många barn kommer
då att förneka det egna ursprunget. Man känner sig
som svensk, men man blir behandlad som invandrare.
Den inre och den yttre identiteten kolliderar.
Vi vet att adopterades identitetsbyggande är mer
komplicerat än andra barns. Man har helt enkelt fler
annorlunda och svårare frågor att hantera. Nu lägger
regeringen utan kunskapsgrund till ännu en livsupp-
gift. Hur kan regeringen ens överväga att utvidga
adoptionslagen utan att regeringen vet följderna av
dess nuvarande utformning?
Homosexuella föräldrar är omvårdnadsmässigt li-
ka goda föräldrar som heterosexuella föräldrar. För-
äldrarnas homosexualitet är dock något som barnen
måste förhålla sig till, en extra livsuppgift att hantera.
Här vill jag understryka att det inte är som det har
sagts i debatten hela dagen, nämligen att det är om-
världens tryck gentemot de adopterade, omvärldens
fördomar, som är det problematiska. Inte alls! Det
handlar snarare om ett mer komplicerat identitetsbyg-
gande. Det är någonting som handlar om barnens
relation till föräldrarna, inte omvärldens till familjen.
Barnen måste gå igenom en egen komma-ut-
process. Den egna identitetsutvecklingen komplice-
ras. Detta framkommer genom frågor om den egna
sexualiteten och annorlundaskap, enligt Torgny Gus-
tafsson, barn- och ungdomspsykiater och expert i
utredningen. De barn som finns i homosexuella fa-
miljer i dag är närmast uteslutande den ena partens
biologiska barn. De är i en helt annan situation än
adopterade. De kan identifiera sig med minst en för-
älder. De känner sitt ursprung. De vet var de kommer
från, och de har ofta den andra biologiska föräldern
kvar i sitt liv.
Vad gäller internationella adoptivbarn i homosex-
uella familjer saknas helt och fullständigt forskning.
Det finns ingen kunskap alls om detta - inte vare sig
svensk eller internationell kunskap. Kan internatio-
nella adoptivbarns identitetsutveckling, givet adopte-
rades särskilda förutsättningar, påverkas vid adoption
till en homosexuell familj? När kunskap saknas, räck-
er det inte med att hänvisa till hemutredningar eller
individuell prövning. Saknas kunskap på riksnivå,
saknas den också på lokal nivå där socialnämnder har
att pröva ansökande familjer. Saknas kunskap som
grund för prövning blir det i stället godtycke. Resul-
tatet av det blir olikabehandling över landet och
rättsprocesser.
Ingen vet hur stora adoptivbarns marginaler är.
Klarar man ännu en livsuppgift att förhålla sig till?
Utredningens samtliga barnexperter, liksom Rädda
Barnen, BRIS, Adoptionscentrum, Socialstyrelsen
m.fl. avråder och varnar för att utan bättre kunskaps-
grund utvidga adoptionslagen. Men regeringen går
fram i strid med barnexperterna.
Hur stora effekter för adopterade är majoriteten
beredd att acceptera för att Sverige snabbt ska kunna
införa ny lagstiftning? Ingen kan säga att det inte blir
effekter, att barn som redan nu är överrepresenterade
i olika former av psykosociala problem inte blir än
mer överrepresenterade. När man inte vet kan man
inte på ett ansvarsfullt sätt utvidga lagstiftningen.
Föräldraskap är inte bara kärlek och omvårdnad.
Där är hetero- och homosexuella självklart lika. För-
äldraskap handlar också om identitetsutveckling.
Identitetsbyggande är en inre resa, och då är det vik-
tigt att vara lik föräldrar och andra närstående - också
vad gäller sexualiteten. Det gäller särskilt för adopte-
rade som redan från början har en mer komplicerad
utveckling av den sexuella identiteten.
Fru talman! Om det viktiga verkligen hade varit
att utöka antalet möjliga adoptivföräldrar, som vi
ibland har hört i dag, hade regeringen rimligen före-
slagit att heterosexuella sambos och alla över 18 år
skulle kunna prövas för adoption. Det är alldeles
särskilt som just dessa grupper möjligen av givarlän-
derna skulle tillåtas att adoptera, vilket inget givar-
land i dag medger registrerade partner. Men ingen
politisk kraft har agerat för detta. Det visar än en
gång att det inte är ett resonemang i ett barnperspek-
tiv som majoriteten för. I stället handlar det just om
vuxnas rättigheter och vuxnas rätt till barn. Det reser-
verar jag mig mot.
Fru talman! Det är alldeles uppenbart att hela ad-
optionslagen måste ses över i en parlamentarisk ut-
redning. Vi tycker att möjligheten till närstående-
adoption ska införas för registrerade partner, men den
ska utformas så att lagen inte kan kringgås på så sätt
att en ensamadoption först genomförs med syfte att
sedan låta en närstående partner adoptera barnet.
Internationella adoptioner kan inte på nuvarande
kunskapsgrund utvidgas till att omfatta registrerade
partner. Om det däremot kommer ny forskning och
kunskap som ger en kunskapsgrund för ett ställ-
ningstagande är vi beredda att diskutera frågan igen.
Ingen vet i dag om adopterade skulle klara adderade
livsuppgifter, och barnexperterna avråder.
Slutligen menar vi - vilket Christel Anderberg har
talat om tidigare - att regeringen bör återkomma med
förslag om insemination för berörda kvinnor. Vi me-
nar också att det juridiska föräldraskapet bör likställas
med gifta par.

I detta anförande instämde Elisabeth Fleetwood,
Petra Gardos, Göte Jonsson, Roy Hansson, Lennart
Fridén, Kent Olsson, Lars Hjertén, Berit Adolfsson,
Christel Anderberg och Olle Lindström (alla m).


Fru talman! I propositionen, och likaså under de-
batten här i dag, har det diskuterats manliga och
kvinnliga förebilder eller, som man också kan säga,
ett stort socialt nätverk. Sten Tolgfors påstår att jag
inte har tagit upp det i utredningen. Det stämmer inte.
Det var uppe vid ett flertal tillfällen.
Det var samma sak när vi talade om ensamståen-
des rättigheter och möjligheter att adoptera. Då tog vi
upp att det även där var viktigt med ett bra socialt
nätverk, så att barnen har många vuxenkontakter.
Jag tycker att det är fullständigt självklart att man
ska ha det, och det är bra att regeringen har skrivit
det. Det ser jag inte alls som att man skulle vara tvek-
sam till de adoptionerna. Det är självklart att det ska
ställas sådana krav i hemutredningarna.
Jag har svårt att förstå att man kan säga ja till när-
ståendeadoptioner men inte till internationella adop-
tioner, och inte heller hur man kan vara så negativ till
internationella adoptioner över huvud taget och sedan
ändå tycka att de är okej.
Vad vi också diskuterade mycket i utredningen
var vem det är som hanterar ett utanförskap bäst. Är
det de som redan hittills har fått adoptera? Eller är det
så att en homosexuell familj skulle kunna hantera
utanförskapet mycket bättre? Det vet vi inte. Jag tror
att det är så. Det är en av anledningarna till att vi
säger ja även till internationella adoptioner.


Fru talman! Finns det med i majoritetsskrivningen
från Kommittén om barn i homosexuella familjer?
Nej. Marianne Carlström fick vända kappan efter
vinden.
Regeringen såg att det ni i Kommittén om barn i
homosexuella familjer skrev i majoritetstexten, där ni
fullständigt förnekade att adopterade var särskilt
sårbara, var fel. När ni fullständigt avfärdade att det
kunde finnas skillnader, att sexualitet kunde ha bety-
delse för föräldraskap, såg man att inte heller det höll.
Ni i Kommittén om barn i homosexuella familjer är
överkörda på flera punkter av regeringen.
Svara på detta: Hur kan Marianne Carlström tro
att en grupp som redan från början är särskilt sårbar
skulle må bra av att behöva gå utanför den egna fa-
miljen för att söka förebilder? Det är ett erkännande
av att föräldraskapet inte täcker alla delar.
Den andra delen som Marianne Carlström tog upp
var vem det är som hanterar utanförskapet bäst. Kan
Marianne Carlström ge mig något som helst forsk-
ningsstöd för sitt påstående att homosexuella bättre
skulle förstå internationellt adopterades utanförskap
än folk i allmänhet? Jag vet att det har hävdats.
Samtidigt har vi sett, inte minst i utredningen och
i debatten, att två grupper som absolut aldrig har
förstått varandra är homosexuella, RFSL, och de
adopterade och deras organisationer. Många företrä-
dare för homosexuella har sagt precis det som Mari-
anne Carlström nu sade, samtidigt som adopterade
säger att det är helt olika utanförskap det handlar om.
Nu är vi återigen tillbaka till frågan om hur bar-
nets bästa ska bedömas. Det fanns två kriterier för
svenska Barnkommittén: forskning och att tillfråga de
berörda. Marianne Carlström tycker att det andra ska
gälla lika starkt som forskning och de berörda. Jag
tycker inte det.


Fru talman! All forskning som finns visar att ho-
mosexuella är lika bra föräldrar som heterosexuella.
Det måste vi ändå vara överens om. Sedan har vi
gjort olika tolkningar, och jag står för min.
Sten Tolgfors anser att jag skulle vara överkörd av
regeringen. Det har jag inte känt en enda minut. Jag
förstår inte hur Sten Tolgfors läser när han gör en
sådan tolkning.
Som vi sade i utredningen, är det upp till dem som
gör utredningarna att titta på hur det sociala nätverket
kring adoptivbarnen ser ut. Det gäller både hetero-
sexuella och ensamstående, och när det blir aktuellt
även homosexuella.
Det fanns experter i utredningen. Det finns ex-
perter på barn, men det finns ingen som är expert på
barn i homosexuella familjer. Det kommer forskning
hela tiden. Jag är övertygad om att vi kommer att
fatta rätt beslut senare i dag.


Fru talman! Jag tycker att det är ett lågvattenmär-
ke för svensk socialdemokrati att man först tillsätter
en utredning och tar in experter och när experterna
inte gör som man vill ägnar man sig åt att tala om att
de var experter på fel saker. Detta sägs inte förrän i
efterhand, när de har redovisat vilka uppfattningar de
har kommit fram till i den statliga kommittén. Då var
det fel typ av experter. Då behöver man inte bry sig
om dem, för de var inte experter på rätt saker.
Det är självfallet så att homosexuella föräldrar
omvårdnadsmässigt, kärleksmässigt och på alla sätt är
lika bra föräldrar. Det är inte det jag har pratat om.
Det jag har pratat om är utvecklingen av den sexuella
identiteten och hur det kan påverka en grupp som
redan innan ibland har särskilda problem med ut-
vecklingen av sin sexuella identitet. Det är en helt
annan sak.
Låt mig ta ytterligare ett exempel där Marianne
Carlström har ändrat sig från utredningen till debatten
därefter. Hon har nämligen gjort uttalanden till TT
om att orsaken till att man inte kan lägga fram förslag
om insemination är att man ska se över frågan om
barn kan ha fyra föräldrar. Det var inte heller uppe i
utredningen. Jag har TT-citaten här. Vi kom aldrig
fram till hur man skulle fastställa det rättsliga föräld-
raskapet, och det var hindret för att gå fram med ett
förslag till regeringen och därmed ett hinder för att
lägga fram ett förslag för kammaren i dag. Det hade
vi inte gått med på. Vi hade varit beredda att gå med
på att jämställa reglerna med dem som finns i dag.
Jag tror inte att det är till barnens bästa att prata om
fyra föräldrar för barn. Det kan jag säga redan nu.
Fru talman! Vi fick inget svar på frågan om vilket
forskningsstöd Marianne Carlström hade för att påstå
att homosexuella skulle vara bättre på att hantera
adopterades utanförskap än andra. Det enkla svaret är
att det inte finns något.


Fru talman! Trots att det är en lång debatt finns
det vissa frågor som jag skulle vilja ställa. Sten
Tolgfors talade om att ställa grupp mot grupp. Vad
som är en grupp beror på hur man definierar en
grupp. Jag förstod inte riktigt resonemanget. Vi kan
hela tiden göra generaliseringar och undersökningar,
och vi kan konstatera t.ex. att barn från en viss del av
landet har mer problem i snitt än barn i en annan del
av landet, osv.
Jag skulle då vilja fråga: Är Sten Tolgfors beredd
att i olika sammanhang där man kan misstänka eller
är rädd för att det är någon skillnad plötsligt utesluta
en viss grupp?
Det råkar vara så att det inte finns något stöd för
att påstå att barn i den grupp vi talar om, homosexu-
ella, skulle ha det sämre. Min huvudfråga är egentli-
gen en ren sakfråga. Sten Tolgfors sade två gånger att
forskarna har blivit överkörda. Jag har inte sett nå-
gonstans att forskare har sagt nej till att homosexuella
skulle få prövas för adoption. Därför undrar jag var
Sten Tolgfors har hittat dem. Det är möjligt att de
finns, men den övervägande delen av de forskare som
har redovisats här är positiva till att homosexuella får
adoptera.


Fru talman! Jag hörde även tidigare i debatten i
dag att Ulf Nilsson påstod att det inte finns några
skillnader mellan barn som växer upp i homosexuella
familjer och barn som växer upp i heterosexuella
familjer. Det är inte korrekt.
Utredningens barnexpert Torgny Gustafsson skri-
ver följande: Den egna identitetsutvecklingen komp-
liceras genom frågor om den egna sexualiteten och
om annorlundaskap. Man kan också se tecken på viss
reservation inför omgivningen och rädsla för att
mobbas, man har frågor kring den egna sexualiteten
osv. Man kan här tala om en adderad livsuppgift.
Det är en helt annan sak när vi tittar på hur det går
för barnen när barndomen är slut, för då landar man
bra. Men barndomen har ett värde i sig själv också.
Det är inte bara slutpunkten som spelar en roll utan
även den utmaning som man ställs inför på vägen.
Det är inte så att jag säger att barn i homosexuella
familjer skulle fara illa. Det jag säger är att om man
lägger till de särskilda behov som just internationellt
adopterade har - de är särskilt sårbara och har sär-
skilda problem och förutsättningar med sig - kan
möjligen också adderade livsuppgifter inom homo-
sexuella familjer spela en roll. Det är då försiktig-
hetsprincipen kommer in. Det finns inte någon forsk-
ning om hur det skulle gå för adopterade barn i ho-
mosexuella familjer. Det finns inte en enda forsk-
ningsundersökning om detta. Då kan man inte bara
tycka sig förbi det faktumet därför att man av politis-
ka skäl vill gå vidare.
Invänta forskningen, gör klart forskningen om ad-
opterades situation och behov över huvud taget, fort-
sätt forskningen om barn i homosexuella familjer och
försök, när det blir möjligt, att initiera forskning om
just internationellt adopterade i homosexuella famil-
jer i andra länder. Då får vi ett kunskapsunderlag. Om
det visar att det inte finns några problem kommer jag
också att vara öppen för att utvidga lagstiftningen.
Om det visar att det finns problem kommer jag att
säga nej. Jag tycker att ett kunskapsperspektiv är
grunden för att man med någon trovärdighet ska kun-
na hävda att man har ett barnperspektiv i adoptions-
frågor.


Fru talman! Det där är faktiskt fel. De forskare
som har uttalat sig i frågan och som har forskat kring
barn i homosexuella familjer har dels konstaterat att
det inte finns någon skillnad utan att barnen utvecklas
på samma sätt, dels antagit, med de reservationer som
man kan göra som forskare om att ingenting är hund-
raprocentigt säkert, att det inte finns någon anledning
att tro att de skulle få större problem om de adoptera-
des.
Därför vill jag upprepa min fråga. När man sysslar
med utbildning och högskolor måste man skilja mel-
lan olika typer av remissinstanser och forskare. Efter-
som Sten Tolgfors använde ordet forskare minst två
gånger i sitt anförande skulle jag vilja höra om han
kan ge exempel på någon forskare som har blivit
överkörd här. De akademiska forskare, dvs. i den
meningen experter, som har skrivit och yttrat sig om
detta är positiva till att homosexuella ska få prövas
för adoptioner.


Fru talman! Det är faktiskt inte så att majoriteten i
kommittén om barn i homosexuella familjer avfärdar
att det fanns skillnader. Vi konstaterade gemensamt
att barnen har det bra. Men det är skillnad på att påstå
att det inte finns skillnader och att allt är lika och att
hävda att det är lika bra. Jag har hänvisat till en av de
experter som gick igenom forskningen för utredning-
en och vilka slutsatser han kom fram till. Allt det
materialet är publikt. Det är bara att ta del av det, Ulf
Nilsson. Läs Torgny Gustavssons promemorior till
utredningen som ett exempel! Gå igenom det material
som vi hade som underlag! Där finns de svar Ulf
Nilsson söker, och det är de svar jag redovisar här.


Fru talman! Jag vill börja med att lyfta upp den
fråga som Sten Tolgfors tog upp med Marianne Carl-
ström, nämligen vad utredningen har sagt om det
rättsliga föräldraskapet. Sten Tolgfors ger en felaktig
beskrivning av vad kommittén har kommit fram till.
Kommittén kom fram till att vi i Sverige skulle införa
assisterad befruktning för lesbiska kvinnor, vi skulle
införa en moderskapspresumtion. När det gäller det
rättsliga föräldraskapet när fler föräldrar är inblanda-
de föreslog kommittén att det skulle utredas vidare.
Marianne Carlström har helt rätt och Sten Tolgfors
har helt fel i den här frågan.
Jag är väldigt intresserad av att höra Sten Tolgfors
slutsatser. Han har gång på gång hävdat att han ef-
terlyser forskning för att se hur internationellt adopte-
rade barn skulle må i en homosexuell familj. Det
respekterar jag fullt ut. Men jag vill fråga Sten
Tolgfors vilka slutsatser han drar av den forskning
som finns i dag när det gäller internationellt adopte-
rade barn som lever i heterosexuella familjer. Där vet
Sten Tolgfors likaväl som jag att den forskning vi har
i dag om barn som far illa och som är internationellt
adopterade gäller barn som växer upp i heterosexuella
familjer. Vilka slutsatser drar Sten Tolgfors av detta?
För att vara trovärdig måste han i rimlighetens namn
föreslå att vi ska stoppa de internationella adoptio-
nerna helt och hållet i Sverige, och det har han inte
gjort. Det är det hans argumentation går ut på.


Fru talman! Detta är en synnerligen beklaglig ar-
gumentation som för övrigt exakt överensstämmer
med Sverigedemokraternas. Tasso Stafilidis drar
fullständigt fel slutsatser av forskningen. För ett par
månader sedan när det uppdagades att ett antal barn
på Gimo flyktingförläggning hade försökt att begå
självmord ledde det till den slutsatsen att vi ska öka
kunskapen och se över hur vi stöder barnet. En del
vill även se över lagstiftningen. Ingen sade att vi
skulle stoppa invandringen, tack och lov.
När det gäller internationellt adopterade är situa-
tionen exakt densamma. Det har kommit ett antal
larmsignaler om överrepresentation när det gäller
självmord. Det finns ett politiskt ansvar för båda de
här gruppernas situation. Slutsatsen blir exakt den-
samma, öka forskningen och se över lagstiftningen.
Där har vi moderata förslag sedan flera år, Tasso
Stafilidis. Vi kräver en parlamentarisk utredning för
att se över hela adoptionslagen och stödet till de ad-
opterade. Det är bara att läsa i tidigare års betänkan-
den.
Sedan gällde det detta med föräldraskapet. Den
utredning som Tasso Stafilidis och jag gemensamt
satt i var inte en välskött utredning, särskilt inte när
det gäller inseminationsdelen. Den kom in på slutet
under de sista mötena utan att vi hade en enda hearing
om det eller en enda expertpromemoria. Den var
föremål för tre olika förslag från sekretariatet de två
sista mötena, varav två kom under sittande sista möte,
och de gick åt direkt olika håll alla tre.
Det har inte gjorts något förarbete kring detta,
men en sak kan jag säga, och det är att Socialdemo-
kraterna inte drev linjen att barn i Sverige ska kunna
ha fyra föräldrar med anledning av insemination. Den
frågan har möjligen hänskjutits till regeringen. Det är
en ny ståndpunkt, och jag beklagar den.


Fru talman! Det är väldigt sjyst av Sten Tolgfors
att jämföra mig med sverigedemokrater. Det är de
som alltid hotar och hatar mig.
Det jag lyfter upp är konsekvensen av Sten
Tolgfors moment-22-krav. Han vill inte tillåta och
inte ens inse att det för vissa barn skulle kunna vara
mycket bättre att växa upp i homosexuella familjer än
i heterosexuella. Jag vet inte hur många internatio-
nellt adopterade personer som Sten Tolgfors har träf-
fat som själva är homosexuella, som själva är bögar
och lesbiska. Det får Sten Tolgfors i så fall svara på.
Det intressanta är att Sten Tolgfors gång på gång
lyfter upp krav på forskning. Vad är det han vill att
forskningen ska visa. Han säger ju att han inte vill
tillåta homosexuella att bli prövade för adoption en-
bart på grund av att de är homosexuella. Han säger att
det är för barnets bästa.
Men Sten Tolgfors är inte beredd att dra samma
slutsats när det gäller heterosexuella. Alla vi som är
för det här förslaget i dag vill ju att stödet till dem
som behöver det ska öka, och det är också därför den
här utredningen som Annika Nilsson leder sitter på
Justitiedepartementet. Regeringen och majoriteten här
i riksdagen står ju bakom det.
Därför tycker jag att Sten Tolgfors borde försöka
se igenom de här dimridåerna och inte jämföra min
argumentation med Sverigedemokraternas. Han borde
faktiskt vända tillbaka och se vad det är han själv
säger och vilka signaler han sänder ut. Detta gäller
även alla de barn som är internationellt adopterade
och som faktiskt i dag lever i homosexuella familjer.
Dem har Sten Tolgfors inte sagt ett ord om. Sten
Tolgfors tycker inte ens att dessa barn ska få tillåtelse
att bli styvbarnsadopterade eftersom Moderaterna
anser att det bara ska gälla biologiska barn.


Fru talman! Jag jämför absolut inte Tasso Stafili-
dis med Sverigedemokraterna. Jag säger att han har
lånat argumenten i just den här delen. Det är precis
detta de säger. Jag avvisar det i grunden.
Här handlar det om att politiken inte har tagit sitt
ansvar. Vi har haft internationella adoptioner i stor
skala i 30-35 år. Jag vet adopterade som kommit till
Sverige och som i 25-årsåldern tvingats till lever-
transplantationer därför vi var så naiva att vi vägrade
se att de kunde ha särskilda behov. Om vi inte gul-
sotstestade svenska barn, varför skulle vi då gul-
sotstesta adopterade barn? Smällen får inte vi politi-
ker ta, utan den får de adopterade ta i sina liv.
Det är likadant med forskningen som redovisar
väldigt konkreta effekter, tragedier med självmord
och liknande. Det tyder på att politiken inte har tagit
sitt ansvar att söka kunskap om deras behov. Vi har
inte sett till att det finns barnpsykologer som fullt ut
förstår deras behov och kan behandla dem. Vi har inte
sett till att vi har ett tillräckligt bra prövningsförfa-
rande och en tillräckligt bra lagstiftning. Ensamadop-
tioner är aldrig utredda. Dessa barn är fyrfaldigt över-
representerade på barnpsykiatriska mottagningar
t.ex., men det är aldrig utrett. Det finns ett par raders
förarbete från 1917. That's it. Det kallar jag inte att ta
politiskt ansvar, och det är det vi måste göra. Vi
måste söka kunskap för att kunna stödja och hjälpa
barnen.
Fru talman! Sedan tyckte jag Tasso Stafilidis pe-
kade på ett särskilt problem, och det är att utredning-
en om adoptionsfrågor låg under Justitiedepartemen-
tet och inte under Socialdepartementet. Det är sym-
tomatiskt för regeringens sätt att se på detta. Det är
inte en barnfråga utan det är en lagfråga. Jag tror att
det möjligen skulle ha blivit ett annat perspektiv om
ett annat departement hade hållit i detta.
Den utredning som Tasso Stafilides och jag satt i
avvisade kravet på att beakta den holländska forsk-
ningen, som givit resultat som ganska dramatiskt
skiljer sig från de svenska när det gäller adopterade.
Man avvisade t.ex. att ta med uppgifter om de stöd-
program som genomförs i Holland. Majoriteten med
Tasso i spetsen avvisade att adopterade har särskilda
behov eller att de är särskilt sårbara. Jag tycker att
detta om något visar att Tasso totalt har underkänt
barnperspektivet i adoptionsfrågan och ser till andra
intressen, vällovliga ur andra synpunkter, dock inte i
ett barnperspektiv.


Fru talman! Jag är lite förundrad över en sak som
Sten Tolgfors sade. De mekanismer som ligger bak-
om diskriminering, fördomar och utanförskap på
senare tid är enligt alla vetenskapliga undersökningar
desamma, oavsett om det gäller etnicitet, adoption
eller sexuell läggning. Sten Tolgfors! Det är samma
mekanismer, och vi har för lite forskning om adop-
tivbarns och om homosexuellas situation. Sten
Tolgfors vill hävda att dessa mekanismer är olika.
Jag tycker att det är viktigt att se till att få till
stånd mer forskning både om adoptivbarns och om
homosexuellas situation liksom om andra grupper
som upplever olika former av diskriminering och
utanförskap.
I frågan om det är lämpligt att homosexuella ad-
opterar barn hävdar Sten Tolgfors att dessa belastas
med en ytterligare livsuppgift och att de får problem
med den sexuella identiteten. Det som är avgörande
för sexuell identitet är inte föräldrarnas sexuella lägg-
ning utan föräldrars möjlighet att ta upp en diskussion
om sexualitet och sexuell identitet. Det är det som det
handlar om.
Det är inte så att homosexuella föräldrar är mindre
lämpliga än heterosexuella, ibland snarare tvärtom.
Vad händer vidare med de adoptivbarn som kommer
hit och som faktiskt själva är homo- eller bisexuella?
För dem skulle det kanske t.o.m. kunna vara lättare.
Jag tycker att Sten Tolgfors gör det lite lätt för sig.


Fru talman! Det är klart att jag förstår att Yvonne
Ruwaida tycker det eftersom hon intar en motsatt
ståndpunkt. Låt mig säga att jag har träffat väldigt
många internationellt adopterade som känner en
rädsla inför det här. Jag har också träffat barn som har
adopterats av vad som senare visat sig vara homosex-
uella familjer. Jag har hört också deras berättelser,
som inte är synliggjorda någonstans. De vittnar om
att det har varit en oerhört svår process.
Det handlar inte om att föräldrarna inte gett kärlek
och omvårdnad eller inte på alla sätt har försökt att
ställa upp. Vad Yvonne Ruwaida uppenbarligen inte
förstår är att det ena utanförskapet inte automatiskt
ger insikt i det andra. Utvecklingen av sexuell identi-
tet och av egen identitet är inte alls bara en fråga om
ytan, om diskussioner. Det är fråga om något mycket
djupare, om identifikation.
Enligt de experter som kommittén hade till sitt
förfogande och enligt remissinstanserna finns det
anledning att vara orolig inför en utvidgning av ad-
optionslagen nu när vi inte har en kunskapsgrund och
när det finns så betydande kunskapsbrister då det
gäller internationellt adopterade. Vi vet att de har
problem men inte varför och inte vad vi kan göra för
att hjälpa dem.
När det gäller barn i homosexuella familjer finns
det t.ex. i princip inte någon forskning om homosexu-
ella fäder och barn. Den alldeles övervägande delen
av forskningen har gjorts på lesbiska  mammor och
barn. Det finns också en lång rad metodproblem.
Framför allt finns det, i alla fall såvitt jag vet, inte en
enda undersökning från något ställe i världen om
internationellt adopterade i homosexuella familjer. Vi
har alltså inte någon kunskapsgrund i detta samman-
hang.
Det är inte så som Yvonne Ruwaida sade att jag är
emot det här. Jag följer vad barnexperterna säger. Ge
mig ett bättre kunskapsunderlag grundat på forskning,
så att vi kan tillgodose det som den svenska barn-
kommittén sade om det som måste föreligga för att
man ska anses ha tagit hänsyn till barnperspektivet:
forskning och kunskap och tillfrågande av de berörda.
Yvonne Ruwaida! Låt oss göra en undersökning
om vad de internationellt adopterade i Sverige tycker
i den här frågan. Någon sådan undersökning har inte
gjorts, varken av regeringen eller av Kommittén om
barn i homosexuella familjer. Dessa barns uppfatt-
ningar har tigits ihjäl.


Fru talman! Det är lite lustigt. Sten Tolgfors häv-
dar att det råder brist på information om internatio-
nella adoptivbarns situation generellt och att det är
problematiskt. När det gäller den nya lag som skulle
göra att även homosexuella ska ha rätt att prövas som
adoptivförälder drar Sten Tolgfors slutsatsen att sådan
prövning inte ska tillåtas på grund av brist på forsk-
ning och kunskap. Men han borde egentligen dra
samma slutsats när det gäller de internationella adop-
tionerna generellt.
Jag tycker att vi borde enas kring att det behövs
mer forskning om internationella adoptivbarns situa-
tion. Vi behöver också mer forskning om t.ex. homo-
sexuellas situation men också om andra grupper i
samhället.
Sten Tolgfors har här i debatten i dag hävdat att
mekanismerna bakom utanförskap är olika när det
gäller diskriminering på grund av sexuell läggning
och på grund av att man är adoptivbarn. Mekanis-
merna är desamma, men som föräldrar, som enskilda
individer, har man olika möjligheter att förstå och
hantera dessa mekanismer.
Det som vi ska fatta beslut om handlar inte om en
rätt att bli adoptivförälder utan om en rätt att bli prö-
vad. Också jag har talat med väldigt många adoptiv-
barn, och många av dem som har homosexuella för-
äldrar är nöjda. Jag har också talat med någon som
har varit missnöjd med detta faktum, men det finns
inte en så enkel sanning som Sten Tolgfors försöker
hävda. Jag tycker faktiskt att den delen av debatten
har kommit fram.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi  ser till
att forskningen på det här området ökas, att kunska-
pen om vad man som adoptivförälder kan göra för att
få sitt barn att må bra blir bättre och att dessa familjer
får stöd.
När det gäller sexuell identitet håller jag med om
att identifikation är viktig. Det är också därför som vi
betonar betydelsen av att ha ett socialt nätverk, och
det gäller egentligen alla internationella adoptioner.


Fru talman! Med detta säger Yvonne Ruwaida att
det kan finnas en skillnad i föräldraskapet som inte
handlar om brist på kärlek eller omvårdnad utan just
om möjligheten till identifikation. Hon är därför be-
redd att biträda ett förslag om att det ska vara särskil-
da villkor för registrerade partner vid adoptioner -
inte lika men särskilda villkor. Det tycker jag är
konstigt.
Hon säger vidare: Men låt dem prövas! Ja, men
mot vad? Om vi saknar kunskap - det finns bara en
enda forskningsundersökning gjord här på riksnivå -
vad ska då socialnämnden i Åmål göra? Vilket kun-
skapsunderlag ska den använda att pröva mot? Att
sexualiteten kan ha betydelse just för barn med sär-
skilda och speciella förutsättningar, som internatio-
nellt adopterade barn har, kan inte bara avfärdas.
Om sexualiteten har betydelse och om det inte finns
ett kunskapsunderlag, vad ska vi pröva mot?
Yvonne Ruwaida vill här öppna för godtycke in-
för beslut i varenda socialnämnd. Eftersom det inte
finns någon kunskap kommer sedan dessa beslut att
överklagas, så att vi får en fortsatt debatt om detta. Vi
måste i stället skaffa oss kunskap.
Fru talman! Låt mig också säga att det för mig är
något underligt att man här kan driva två debatter
parallellt. Å ena sidan får vi ofta höra att man med
stort allvar och med fullt berättigande hävdar att det
är oacceptabelt att en fjärdedel av landets homosexu-
ella har varit utsatta för våld, att de diskrimineras och
att de drabbas av fördomar. Å andra sidan får vi höra
att det är problemfritt just för internationellt adopte-
rade. Då finns inte det här.
Det är klart att det finns. Men det är inte barns
uppgift att vara verktyg för att vi ska motarbeta för-
domar. Det ska vi göra, och jag är verkligen beredd
att delta i det arbetet, men det är inte en uppgift för
barn.
Jag tror också att det är så, Yvonne Ruwaida, att
man bör göra en skillnad mellan kvantitativa och
kvalitativa undersökningar. Vi har nu sett resultatet
av 30 år med adoptionslagstiftning i Sverige, och det
är inte uppmuntrande. Vi vet att ett antal av barnen
får problem, men vi vet inte varför. Det finns ett skri-
ande behov av att nu gå vidare och utreda skälen till
detta och av att öka stödet till de adopterade som
behöver det. Om så inte sker tar vi i vår politik inte
ansvar för barnen.


Fru talman! Det är nästan synd att förlänga de-
batten i den här sena timmen, men det som fick mig
att begära ordet var att Sten Tolgfors vid flera tillfäl-
len har sagt här att de utlandsfödda adoptivbarnen
mår dåligt. Vi har sett skildringar på TV. Det finns
sådana fall. Sten Tolgfors sade också att de är överre-
presenterade när det gäller självmord, och så kan jag
också tänka mig att det kan vara. Det är förskräckligt.
Varje självmord är naturligtvis en stor tragedi. Det
finns också forskning när det gäller unga homosexu-
ella som visar att det finns en överrepresentation
särskilt av unga kvinnor som försökt ta livet av sig.
Det är också en tragedi. Man kan förstå att i båda
fallen kan det kanske handla om en typ av utanför-
skap. Man skulle också kunna göra undersökningar
av hur barn till arbetslösa mår.
Det här ska naturligtvis inte förringas.
Jag tänkte i alla fall ställa en fråga, eftersom Sten
Tolgfors är negativ till att låta andra än heterosexuella
bli prövade som adoptivföräldrar. Sten Tolgfors har
också åberopat experter. Ponera att det skulle finnas
ett lesbiskt par eller ett bögpar där båda besitter en
totalt unik specialkompetens inom barnområdet. Var-
för skulle sådana inte kunna ens bli prövade som
adoptivföräldrar?


Fru talman! Det finns sådana fall, säger Tanja
Linderborg. Vi pratar om en femhundraprocentig
överrepresentation i självmord för unga adopterade
kvinnor - om det finns sådana fall. För vilken annan
grupp i vårt samhälle skulle vi acceptera den här
typen av självmordsstatistik eller ohälsostatistik utan
att få extra debatter i riksdagen om det? Barnen finns
till och har ett eget värde. De är inte verktyg för oss.
Är det så som Tanja Linderborg säger, vilket det
förmodligen ligger en del i, att det finns andra grup-
per som också är överrepresenterade vad gäller
självmord så påkallar det också alla former av åtgär-
der, precis som när det gäller adoptivbarn. Men det
går inte att som Tanja Linderborg avfärda risken för
dubbelt utanförskap, som barnexperterna säger, med
att säga att det också finns andra grupper som har
problem. Det hjälper inte de adopterade.
Barnexperterna säger till mig att de ser en risk för
adderade riskfaktorer, och att just för en grupp där
många har fullt sjå att hålla koll på sin tillvaro nu och
klara sin identitetsutveckling vet inte vi vad som kan
bli droppen som får bägaren att rinna över. Jag är inte
beredd att chansa. Tanja Linderborg är beredd att
chansa, utan något som helst forskningsstöd och utan
något som helst underlag. Skulle Tanja Linderborg ha
fel är det de barnen som får betala det priset. Om jag
har fel kan vi återkomma i riksdagen om några år och
fatta ett nytt beslut. Det är skillnaden mellan Tanja
Linderborgs och min linje.
Jag är inte negativ till att låta registrerade partner
prövas för adoption vad gäller närståendeadoption,
därför att de barnen befinner sig i en helt annan situa-
tion. De har koll på sitt ursprung. De vet vilka de
biologiska föräldrarna är. De vet vem de är lika. De
har inte varit med om de tidiga separationer som de
internationellt adopterade har varit. Det är just med
hänsyn till den specifika och speciella situation som
internationellt adopterade har som jag på nuvarande
kunskapsgrund inte är beredd att utvidga lagstiftning-
en.


Fru talman! Jag menar att det inte går att addera
på ett matematiskt sätt när det gäller annorlundaskap
eller olikheter på det sätt som Sten Tolgfors gör. Det
går inte! Vi skulle till det då kunna lägga om föräld-
rarna är rödhåriga eller kanske har nedsatt hörsel.
Man kan alltså inte stapla på det sätt som Sten
Tolgfors gör och se det rent matematiskt.
Jag vill bara försäkra Sten Tolgfors att jag känner
mig väldigt trygg i det här beslutet. Sten Tolgfors
säger att jag chansar. Nej, det är sällan som jag har
känt mig så trygg. Jag vet inte om Sten Tolgfors var i
kammaren eller i huset över huvud taget när jag höll
mitt inledningsanförande och beskrev hur jag har
kommit fram till att det här är så rätt. Hade jag varit
det minsta tveksam kan jag försäkra att jag inte hade
stått här och tagit replik på Sten Tolgfors. Jag känner
mig alltså trygg. Jag hoppas att Sten Tolgfors också
känner sig trygg i det beslut som han kommer att fatta
senare i kväll.


Fru talman! Ponera att man ser en mamma vara
ute och gå på stan med en barnvagn med sin lilla
ettåring i. Skulle någon här i salen kunna få för sig att
gå fram till henne och säga: Vet du om att det första
året du har haft med det här barnet har varit helt bety-
delselöst för det här barnets framtid? Det är vad man
säger när man förnekar de speciella behov som ad-
opterade har. Vet du om att om det här barnet hade
gått från den ena vuxna till den andra under hela sitt
första år så hade det varit helt betydelselöst för det
här barnets framtid? Vet du om att om det här barnet
hade fraktats till ett annat land, fast det kom ihåg
sånger på sitt ursprungsspråk och sådana saker, så
skulle det vara helt betydelselöst för det här barnets
framtid?
Det är självklart inte på det sättet. De många och
tidiga separationer som internationellt adopterade går
igenom har vi negligerat, och det kan ha effekter för
hur man mår och vilka relationer man formar senare i
livet. De flesta klarar att komma över det med hjälp
av särskilt utvalda familjer, men när snart sagt landets
samlade barnexpertis och en mycket tydlig remis-
somgång säger till mig att man inte vet vad som är
droppen som får bägaren att rinna över och att man
varnar för att på nuvarande kunskapsläge utvidga
adoptionslagstiftningen därför att man inte vet om
barnen klarar det, då behöver jag mer som underlag
än Tanja Linderborgs trygghet, kan jag säga. När
experter som t.ex. Torgny Gustavsson skriver särskil-
da PM och när barnorganisationer och adoptionsor-
ganisationer går igenom den forskning och det mate-
rial som finns och varnar och pekar på att kejsaren är
naken kan vi inte sätta politiskt tyckande före barnex-
perterna och professionen, och det är precis vad Tanja
Linderborg gör. Det är inte matematik. Det är psyko-
logi. Det är fråga om hur många saker man tror att ett
barn klarar på egen hand, och i dag tyvärr utan till-
räckligt stöd. Det är en djupt allvarlig fråga.
Jag blir alltid orolig när politiker ska politiskt
överpröva forskning och profession och sätta sitt
tyckande - i det här fallet sin trygghet - före deras
varningar.


Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betän-
kandet. Jag står också bakom v-reservationerna och
instämmer helhjärtat i det som Tanja Linderborg och
Tasso Stafilidis har sagt här tidigare, och jag tror mig
kunna tala för en mycket massiv partiopinion.
Jag har respekt för att alla här i kammaren anser
att de handlar för barnens bästa. Jag vet att det också
gäller min partikamrat Yvonne Oscarsson.
Sten Tolgfors säger att barnexpertisen körs över.
Det får mig att rysa, hela begreppet "barnexpertisen".
Alf Svensson talade här tidigare om hur vi vågar ta
ansvar för att gå emot ett antal experter och forskare.
Jag ska försöka förklara varför jag vågar ta det ansva-
ret, och det ska jag göra genom att gå tillbaka lite
grann i historien.
En gång i tiden, då kyrkan ansågs vara den enda
stora auktoriteten på området barn och föräldraskap
hade man oerhört starka krav på lydnad: barn skulle
vara födda inom äktenskapet, ogifta mödrar fördöm-
des och barnamord var mycket vanligt tills lagstiftar-
na vågade sig på att gå emot denna kyrkliga expertis
och 1776 lagstifta om ensamma mödrars rätt till ano-
nymitetsskydd. På 1800-talet tog de världsliga myn-
digheterna över alltmer, men den auktoritära synen på
barn fanns kvar. Man ansåg sig ha rätt att ganska
godtyckligt flytta barn från sina föräldrar. Vi fick det
som kallades fosterbarnsindustrin: barn som utnyttja-
des som billig arbetskraft. Hela Myndighetssverige
stod bakom. Alla barnexperterna stod bakom. Några
vågade frondera.
Sedan fick vi rasbiologin och det rasbiologiska in-
stitut som inrättades här genom ett riksdagsbeslut,
och vi fick tvångssteriliseringarna.
Större delen av Forskar-Sverige stod bakom detta,
och riksdagen anpassade sig. Bara ett fåtal modiga
riksdagsledamöter vågade frondera, eller chansa för
att använda Sten Tolgfors begrepp, mot att forska-
ropinionen - alla professorer - hade fel.
Jag grundar mitt ställningstagande på egna erfa-
renheter och egna värderingar. Jag känner homosexu-
ella som är underbara föräldrar. Jag känner också
homosexuella där jag skulle tveka att rekommendera
dem rätten att adoptera. Jag känner sådana som re-
volterat mot föräldrar som försökt indoktrinera dem
med kristendom. Jag skulle inte gärna ge de föräld-
rarna rätt att adoptera barn. Jag känner barn som har
revolterat mot vänsterföräldrar som velat förbjuda
dem att konfirmera sig. Jag skulle inte heller där vilja
rekommendera att de skulle ha rätt att adoptera.
Alf Svensson sade tidigare i debatten att alla har
rätt till sina föräldrar. Det lät som om han stod på en
båt och passerade ett antal skeppsbrutna och ropade:
Alla har rätt till en båt!
Jag vill väldigt gärna tro att ni som inte vill ställa
upp på den nya lagen handlar i god tro. Men jag
skulle vilja fråga vilket ansvar ni tar för att det beslu-
tet ska uppfattas rätt, så att det inte uppfattas så som
de brevskrivare som hört av sig till oss alla uppfattar
det. Det handlar inte om rätt att adoptera, utan det
handlar om rätt att prövas för adoption.
Ta ert ansvar och förklara för svenska folket och
för medierna vad beslutet handlar om.

I detta anförande instämde Lars Lilja, Raimo
Pärssinen, Marina Pettersson, Christina Nenes, Mari-
anne Carlström, Anders Bengtsson, Karin Jeppsson,
Elisebeht Markström (alla s), Gunilla Wahlén, Tanja
Linderborg, Rolf Olsson, Tasso Stafilidis (alla v) och
Yvonne Ruwaida (mp).


Fru talman! Återigen debatterar vi en fråga som
väcker mycket känslor och tyckande. Det är inte så
konstigt. Frågan berör oss så innerligt nära eftersom
det gäller barn.
Jag vill börja med att klargöra att jag uppfattar det
så att i stort sett samtliga som engagerar sig i den här
frågan har en uppriktig tro att de tar ställning för
barnens bästa. Problemet är bara att vi uppenbarligen
tolkar det hela på olika sätt. Samtidigt tror jag att en
och annan har satt vuxenperspektivet först. Jag tycker
att en del av debatten i dag har visat det.
För att kunna bena ut problemen måste vi först
och främst ha klart för oss varför samhället över hu-
vud taget bryr sig om de här frågorna. Detta framgår
med all önskvärd tydlighet av den handledning som
finns för adoptionsutredningar. Där framgår nämligen
att samhällets uppgift vid adoption är att se på de
sökandes lämplighet för barnens bästa. Någon rätt att
få adoptera barn finns inte, utan det handlar om bar-
nens rätt att få föräldrar. Detta står i handledningen.
Samhället tar på sig ett särskilt ansvar för dessa
barn, vilket är viktigt att poängtera. Därför överlåter
man till socialnämnderna att fatta beslut. Social-
nämnderna har experter till sitt förfogande, nämligen
familjerättssekreterare som gör utredningarna. Lämp-
ligheten prövas av socialnämnderna som grundar sina
beslut på de särskilda utredningar som familjerätts-
sekreterarna gjort.
Ett problem, som jag upplevt på senare tid, är när
de sökande som fått avslag överklagar till länsrätten.
Där finns inte sakkunskapen direkt tillgänglig, och
det verkar därför som om man mera prövar laglighe-
ten och mindre lämpligheten. Det blir därmed fråga
om en juridisk bedömning. Det finns en del avskräck-
ande exempel på detta.
Grunden för detta ärende utgörs av omsorgen om
barnens bästa. Det finns emellertid krav från starka
påtryckningsgrupper att utöka grupperna för interna-
tionella adoptioner till att också omfatta homosexu-
ella.
När jag har konstaterat vad som är det gemen-
samma målet har vi att fundera på vilken väg som är
bäst att gå för att nå målet. Vad brukar vi göra? Jo, vi
tillsätter en utredning som ska analysera konsekven-
serna, se olika vägar till lösningar och komma med
någon form av slutsats. Till dessa utredningar kopplar
vi experter.
Den erfarenhet som jag har från utredningen Vård
i livets slutskede är att vi lyssnade, diskuterade och
tog till oss av experternas kunskaper och erfarenheter.
Som parlamentariker kan vi inte kunna allt, men vi
bedömde ändå experternas synpunkter.
Det känns egendomligt, ja nästan sorgligt, att så
många personer som är vana att lyssna till råd, perso-
ner som jag är övertygad om vill barnens bästa, denna
gång uppenbarligen har missat de flesta råden. Detta
ledde till att ett antal experter skrev särskilda yttran-
den. Dessa yttranden är nog så starka i sina slutsatser
när det gäller tillgänglig kunskap och tillgänglig erfa-
renhet.
I propositionen kan man också läsa vilka remiss-
instanser som avstyrker förslaget. Där finns i princip
alla organisationer som professionellt arbetar med
barn- och ungdomsfrågor och med adoptioner, såsom
Socialstyrelsen, Barnombudsmannen, Rädda Barnen
och ytterligare ett antal som har nämnts tidigare. Jag
vill också lägga till familjerättssekreterarnas organi-
sation. Familjerättssekreterarna är ju de som gör ut-
redningarna.
Vad säger då remissinstanserna? Ja, vi har redan
hört en del i debatten. Jag tycker i och för sig att det
är väsentligt att pränta in somliga synpunkter, men än
viktigare är att konstatera hur eniga de är. Man säger
alltså nej till förslaget om internationella adoptioner.
Nyligen presenterades forskningsresultat - några
vill avvisa dem - som visar på de internationellt ad-
opterade barnens utsatthet. Resultatet visar att risken
för självmordsförsök eller fullbordade självmord är
tre till fyra gånger högre för internationellt adoptera-
de än för andra jämförbara grupper i Sverige. De mår
alltså inte fullt så bra som andra jämförbara grupper.
Samma överrisk gäller för psykisk sjukdom, allvarlig
kriminalitet och gravt missbruk. Det handlar om
missbruk som är så gravt att personerna i fråga be-
hövde sjukhusvård.
Studien är mycket omfattande - över 11 000 barn
och ungdomar ingick i den. Den är relevant genom att
den är gjord i Sverige med det samhällsklimat vi har.
Forskarens slutsats, som han tar upp i en debattar-
tikel, är att gruppen internationellt adopterades psy-
kosociala risksituation inte bör förvärras genom att
kretsen av potentiella adoptivsföräldrar utökas till
homosexuella par. Det skulle ytterligare kunna
komplicera identitetsutvecklingen för dem.
I en situation där de som arbetar med barn och
adoptioner - antingen via utredningar eller verkstäl-
lande av adoption - liksom de som företräder de
adopterade själva alla avstyrker förslaget är det för
mig oförsvarligt att bifalla regeringens förslag om att
låta homosexuella par prövas för internationella ad-
optioner.
I en viktig mening i handledningen för adoptions-
utredarna sägs: "Inte minst har det visat sig att vux-
enblivandet i tonåren ofta innebär kluvenhet och
problem hos den unge". Jag tycker att också detta ska
finnas med vid bedömningen av lämpligheten.
En god linje när det gäller känsliga frågor är att
man tillämpar en försiktighetsprincip. Det finns inga
studier om hur internationellt adopterade barn har det
i homosexuella familjer i Sverige.
Jag tror att homosexuella i sig kan vara bra föräld-
rar, vilket också sagts tidigare, och jag har därför i vår
motion tagit ställning för närståendeadoptioner. Där-
emot tror jag inte att det ännu i det svenska samhället
finns en tillräcklig mognad för att låta homosexuella
adoptera internationellt. Även en homosexuell familj
lever i samhället - den är inte en isolerad ö.
Skillnaden mellan närståendeadoption och inter-
nationell adoption har också diskuterats här. I det
förra fallet har barnet en biologisk förälder med i
bilden. Då blir det inte de identifikationsproblem som
finns för de andra. De senare har ju en gång blivit
svikna. Det är ett trauma i sig, enligt de experter som
arbetar med ungdomsfrågor. Jag säger medvetet ung-
domsfrågor, för det är oftast i ungdomen problemen
kommer upp till ytan. Jag vet det av personlig erfa-
renhet.
Jag vill återgå till försiktighetsprincipen. Den är
bra. Den används bl.a. i diskussioner kring våra livs-
medelsfrågor och i andra sammanhang. Det är kons-
tigt att man glömmer den när det gäller barnen.
Mot bakgrund av vad de experter som arbetar med
frågorna tycker är det för mig egendomligt att man
blir så tvärsäker på motsatsen att man vill driva ige-
nom den här lagen. Är ni så säkra att ni inte ens fun-
derar över försiktighetsprincipen? Jag tänker på er
många socialdemokrater som fick oavgjort i en första
votering vid er kongress. Hur kan en så stor majoritet
av er ha blivit så spiksäkra på att det här är rätt? Hur
hade det gått om ett av era ombud hade haft modet att
rösta efter sin övertygelse, något som han redogjorde
för efteråt att han borde ha gjort? Hade ni då varit lika
säkra på att motsatsen till dagens ställningstagande
hade varit rätt? Är ni så bundna av det kollektiva att
en enröstsövervikt vid kongressen låser fast er här i
kammaren?
Dessutom innebär det här förslaget att Sverige
måste säga upp en konvention till barnens skydd vid
adoptioner. Bara det borde göra att man avstår från att
driva igenom lagändringen. För vilken signal sänder
det till länder som är på väg att anta konventionen?
Fru talman! I mina ögon finns det alltså många
skäl att säga nej till förslaget. Jag yrkar bifall till
Christel Anderbergs yrkande om bifall till motionerna
L24 och L19 under punkt 3 i utskottets förslag. Dess-
utom yrkar jag bifall till reservation 10 under punkt
17.

I detta anförande instämde Runar Patriksson (fp).


Fru talman! Det är med anledning av att Lennart
Kollmats bl.a. tar upp den statliga utredningen,
Kommittén om barn i homosexuella familjer, och
fräckt påstår från talarstolen att vi inte har lyssnat på
experterna som jag begär replik.
Jag vill tala om för Lennart Kollmats att det i ut-
redningen satt flera olika experter. Jag satt också med
i utredningen och tillhörde majoriteten. Det var fak-
tiskt så att vi verkligen lyssnade till experterna. Våra
experter var väldigt duktiga, det är ingen som har
ifrågasatt det. Lennart Kollmats står i talarstolen i
riksdagen och hävdar att vi inte har lyssnat på våra
experter. Det är en ren och skär felaktighet.
Däremot drog vi i vissa fall i vissa frågor andra
slutsatser än experterna. Experterna drog slutsatser
utifrån sina kunskaper och erfarenheter. Vi drog våra
slutsatser utifrån de politiska överväganden vi gjorde.
Det fanns experter som hade en helt annan syn på
frågan än den som Lennart Kollmats har redogjort
för, nämligen att de var för. Det finns också många
bland de adopterade själva och en organisation med
adopterade som är positiva till förslaget. Det är vik-
tigt att lyfta fram även dem.


Fru talman! Beträffande det senare har jag inte
hört Tasso Stafilidis nämna Adoptionscentrum, NIA
eller Socialstyrelsens yttrande här tidigare. Det kan
bero på att jag har missat en del, eftersom debatten
har dragit ut så långt på tiden. Jag har inte hört hela
debatten. Det är möjligt att jag har fel. Jag sade att jag
inte har hört det.
Det som Tasso Stafilidis sade var väldigt bra. Han
sade att man gjorde de politiska övervägandena. Det
jag sade i mitt anförande var att man uppenbarligen
missade de flesta råden som kom från experterna. Jag
sade inte att ni inte lyssnade. För mig är att lyssna
inte att göra som experter säger. Ni lyssnade säkert
men ni missade att ta till er de råden. Det må vara er
obetaget.
Det är precis som Tasso Stafilidis säger, det är
politiska överväganden. Ni struntar fullständigt i vad
de som är kunniga på det här området har intagit för
ståndpunkt. Jag talar om de som jobbar med barnfrå-
gor och ungdomsfrågor, de organisationer som håller
på med det här. Det gäller inte minst familjerättssek-
reterarna, som man hänvisar till, som sedan ska göra
utredningarna. Hur tänker sig Tasso Stafilidis deras
situation, när de i stort sett enigt gick emot förslaget?
De ska ju sedan göra en utredning om ett homosexu-
ellt par som ansöker om prövning. Vad tror Tasso
Stafilidis händer om de kommer fram till ett nej? Jag
är övertygad om att det direkt kommer att överklagas
och de kommer mer eller mindre att kallas homofo-
ber. De hamnar i den situationen.


Fru talman! Det är bra att Lennart Kollmats lyfter
upp familjerättssocionomerna. Jag har haft möjlighet
att åka runt till många av landets kommuner och
träffa familjerättssocionomerna. I vissa kommuner
finns det speciella familjerättsenheter. I andra kom-
muner är det en och samma socionom och socialsek-
reterare som jobbar med både adoptioner och omhän-
dertagande av barn osv.
Det som slog mig var att många av familjerättsso-
cionomerna faktiskt inte hade någon uppfattning om
att det skulle vara till barnets nackdel om homosexu-
ella skulle bli prövade för adoption. Jag mötte också
en del som tvärtom hade väldigt mycket uppfattning-
ar och fördomar kring homosexuellt föräldraskap.
Det var många av familjerättssocionomerna som i
sin arbetssituation inte över huvud taget hade kommit
i kontakt med barn som levde med homosexuella
föräldrar. De hade mycket fördomar. Men de socio-
nomer som hade kommit i kontakt med sådana föräld-
rar och sådana barn hade inte samma inställning.
Det är en av de frågor som regeringen ska arbeta
vidare med. Där har också NIA ett ansvar för att den
handbok som existerar faktiskt ska vara en hjälp för
familjerättssocionomerna. Så det är inte vad det
handlar om.
Jag tycker också att det är viktigt att Lennart
Kollmats är ärlig och lyssnar på det som vi säger. Vi
har lyssnat på barnexperterna i utredningen. Vi har
dragit andra slutsatser. Det innebär inte att vi har
struntat i det de har sagt.


Fru talman! Det är uppenbarligen en upprepad di-
alog. Ni har lyssnat på experterna och dragit andra
slutsatser för det var de politiska övervägandena som
tog överhanden över de sakkunskaper som fanns. Vi
har olika uppfattningar. Vi har dragit olika slutsatser.
Jag har respekt för Tasso Stafilidis slutsatser fast jag
inte instämmer i dem.
Det andra jag vill säga gäller familjerättssekrete-
rarna. Det är intressant att de som inte delar Tasso
Stafilidis uppfattning har fördomar. Huvudsekretera-
ren i utredningen var nere i Lund och träffade 300
familjerättssekreterare. De applåderade honom till
slut, för de tyckte att han var så modig som ställde
upp och fick så mycket mothugg - mothugg som var i
stort sett enigt - och ändå fullföljde sin redovisning.
Jag tycker att Tasso Stafilidis ska läsa remissytt-
randet. Där framgår också med all önskvärd tydlighet
vad de som jobbar med adoptionsutredningar tycker i
den här frågan. Jag skulle inte vilja vara i deras kläder
efter att den här lagstiftningen är genomförd, med den
grundläggande inställning de uppenbarligen har. Jag
vet av personlig erfarenhet att det är en mycket lojal
tjänstemannagrupp som naturligtvis kommer att följa
den lag som riksdagen stiftar. Det är jag helt överty-
gad om. Jag kan garantera att det blir så.


Fru talman! I dag har vi verkligen kunnat konsta-
tera att vår lagstiftning inte alltid är i takt med tiden.
Om så vore skulle den här debatten inte behöva hållas
över huvud taget. Att vi inte behandlas lika inför
lagen oavsett sexuell läggning blir tydligt när vi dis-
kuterar det familjepolitiska området.
Vi har redan slagit fast att vara en god förälder
inte har något att göra med sexualitet utan med vår
förmåga och kunskap att ge våra barn en kärleksfull
och trygg uppväxt. Trots detta kan vi konstatera att
samhället betraktar och behandlar oss människor
olika utifrån om vi är heterosexuella eller inte.
Ett viktigt avsnitt i lagutskottets betänkandet
Partnerskap och adoption behandlar lesbiska kvin-
nors möjligheter att bli föräldrar. I alla tider har les-
biska kvinnor liksom heterosexuella kvinnor längtat
efter barn. Det är fullt naturligt. Lika naturligt är det
att barn växer upp med lesbiska mödrar. Men det är
här som den stora orättvisan blir tydlig.
En heterosexuell kvinna som inte kan bli gravid
kan låta sig insemineras på klinik i Sverige. Det krävs
att hon sammanbor eller är gift med en man. Men
denna dörr är stängd för den lesbiska kvinna, trots att
hon lever i ett stabilt och kärleksfullt partnerskap med
en annan kvinna. Detta faktum betyder inte att lesbis-
ka kvinnor avstår från att bilda familj. Deras möjlig-
het är dock begränsade till insemination i hemmet
eller på en klinik utomlands.
Fru talman! I de flesta fall när insemination görs
utomlands blir fadern okänd. I många länder saknas
den svenska registreringen av donatorer och rätten för
barnet att få veta vem som är dess biologiska far. I
dag har mycket av debatten handlat om att se till
barnets bästa. Är detta att se till barnets bästa? Jag
tycker inte det.
Barn har rätt att få veta hur de har kommit till och
vem som är deras biologiska pappa. Vi är säkert alla
överens om att ett barn har rätt att grunda sitt liv på
sanningen om sitt etniska ursprung. Allt annat är
otänkbart och en kränkning av barnets integritet.
Därför är det betydelsefullt att föräldrarna vill och
känner att de vill berätta för barnet och att barnet ges
möjlighet att få reda på sitt ursprung, vilket blir fallet
vid insemination på klinik i Sverige. Det är ett av de
viktigaste argumenten för en lagändring.
Ett annat argument är att minimera hälsoriskerna.
Jämfört med privat insemination innebär en behand-
ling inom den allmänna sjukvården också en minskad
risk för att smittsamma sjukdomar förs vidare till
barnet. Kvinnor ska inte bara för att de är lesbiska
utsättas för större risker än andra kvinnor.
Införande av en möjlighet för lesbiska kvinnor att
insemineras på klinik i Sverige blir en välkommen
förändring. Det innebär ett förbättrat skydd både
juridiskt och medicinskt för det barn som blir till
genom assisterad befruktning.
Fru talman! Jag tycker dock att det är riktigt så-
som utskottsmajoriteten föreslår att det rättsliga för-
äldraskapet för barnet ska regleras innan rätten till
insemination för lesbiska kvinnor införs. Barnets
rättigheter måste alltid komma först.
I motion L18 yrkar jag och min partikollega Sonia
Karlsson att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin meningen om assisterad befruktning bereds
skyndsamt. Med glädje konstaterar jag att utskotts-
majoriteten gått oss till mötes och därmed tillgodoser
vårt förslag.
Jag och Sonia Karlsson vill därför passa på att
tacka utskottsmajoriteten för den positiva behand-
lingen av vår motion och för förslaget att bifalla den.
Vi ser med tillförsikt fram emot att utredningen kan
ske så skyndsamt som möjligt.

I detta anförande instämde Hillevi Larsson,
Christina Nenes, Marina Pettersson, Margareta Carl-
ström, Karin Jeppsson, Elisebeht Markström och Eva
Arvidsson (alla s) samt Tanja Linderborg och Tasso
Stafilides (båda v).


Fru talman! Att vara förälder är något stor och an-
svarsfullt. Det är i de flesta fall en ofattbar gåva där
föräldrarollen i normalfallet inte är utbytbar. Barns
behov av harmonisk uppväxt måste tydligt hävdas
och kommer långt före vuxnas önskan att bli föräld-
rar.
Kommittén Barn i homosexuella familjer och se-
dermera regeringen föreslår, som vi har hört många
gånger här i dag, att homosexuella par ska få adoptera
gemensamt och därmed bli prövade för adoption.
Påståendet att det är för barnets bästa kan te sig
märkligt då utredningens experter, utom företrädaren
för de homosexuella, kritiserar kommitténs sätt att dra
sina slutsatser.
Tvärtom menar experterna, med stor kunskap och
erfarenhet, att förslaget om gemensam adoption stri-
der mot det som kan vara just barnets bästa. Den
internationella barnkonventionen slår också fast att
barnets bästa ska vara styrande för alla överväganden
som rör adoption. Även den svenska adoptionslagen
bygger på principen om barnets bästa. Den bärs upp
av tanken att inga andra intressen kan ta över barnets
behov.
Regeringens proposition har många svagheter och
reser många frågetecken. Varför är det så bråttom?
Propositionen är högst motsägelsefull och följer inte
någon rationell eller traditionell linje. Kommitténs
experter, som regeringen själv tillsatt, säger nej.
Tunga remissinstanser är negativa. Regeringen har
ansett att en ny utredning bör tillsättas för att se över
de internationella adoptionerna. Ny forskning styrker
att adopterade som grupp är mycket sårbar. Lagrådet
kritiserar regeringens förslag.
Dessutom har TV-programmet Dokument inifrån
visat att vare sig eller kommittén eller ännu mindre
regeringen har tagit adopterades sårbarhet på allvar.
Det som har kommit fram efter det att kommittébe-
tänkandet lades fram har inte stärkt kommitténs ställ-
ningstagande utan närmast gjort att det ifrågasatts.
Det finns några saker att erinra om. Det var riks-
dagen som i mitten av 90-talet beslutade att homo-
sexuella par inte skulle få adoptera med motiveringen
att det gäller att hävda barnets bästa. Varför gäller
inte detta ställningstagande några år efter det riks-
dagsbeslutet? Underlaget är ju i stort sett detsamma.
Sverige vill gå längre än andra jämförbara länder som
Norge, Danmark, Island och t.o.m. Holland.
Förebilder av båda könen är viktiga. Regeringen
säger att "det inte heller finns anledning att i lagen
kräva att till exempel barn ska vistas i Sverige under
viss tid". Det innebär att ursprungsländerna inte kan
vara säkra på att barnen inte skulle hamna i t.ex. ho-
mosexuella familjer. Varför gör Sverige en annan
bedömning än våra nordiska grannländer och Neder-
länderna?
Samarbetet om internationella adoptioner måste
bygga på förtroende. Det erkänner också regeringen.
Ändå tänker regeringen kringgå Haagkonventionen,
en konvention som Sverige varit med om att arbeta
fram, där ursprungsländerna får en tydlig roll och har
rättigheter. Återigen: Vad har förändrats på dessa få
år då man i argumenteringen kom fram till samma
slutsatser?
Regeringens tal om en svensk öppenhet som på
sikt skulle medföra att inställningen till homosexuel-
las adoptioner i partnerskap skulle förändras även i
andra länder visar på att det för regeringen och ut-
skottsmajoriteten är en symbolfråga som inte handlar
om barn utan om politik. Det påstås att erkännandet
av en sådan familjebildning ger en viktig signal till
dem som lever hos homosexuella vuxna. Men signa-
len innebär också att det inte alls är viktigt för barn
att ha en mamma eller en pappa, vilket regeringen å
andra sidan understryker. Därför finns det en rad både
intellektuella och argumentmässiga kollisioner.
Slutsatsen från regeringen själv är att det nu gäller
att berörda myndigheter får i uppdrag att följa kon-
sekvenserna. Det finns alltså en risk med lagändring-
en, enligt regeringens egna ord.
Fru talman! Barn behöver både manliga och
kvinnliga förebilder under uppväxten. Det är de flesta
överens om. En del påstår dock att dessa förebilder
inte måste vara föräldrarna. Det kan vara så, men det
underlättar om det är människor med föräldraerfaren-
het, särskilt för internationellt adopterade. Under
identitetsutvecklingen är det mycket som inte kan ges
då de biologiska banden saknas.
I en departementspromemoria, Ds 1999:57, påvi-
sas att också barns psykologiska utveckling sker bl.a.
genom ett kontinuerligt växelspel mellan föräldrarna i
deras olika könsroller.
I nästan alla sammanhang i samhällslivet i övrigt
driver vi hårt frågan om vikten av att både män och
kvinnor förekommer som förebilder. Det gäller i
förskolan, i skolan, inom vården, i arbetslivet i övrigt
och i chefsroller. Det ter sig orimligt att de förebil-
derna inte skulle behövas i den mest primära situatio-
nen, dvs. under ett barns uppväxt och inom familjens
ram.
Med tanke på att de flesta adoptioner börjar i nå-
gon form av tragedi som man någon gång under sitt
liv måste bearbeta kommer funderingar om identitet,
utseende och bakgrund att spela en stor roll. Därför är
det viktigt att adoptivbarn inte blir något slags spjut-
spetsar eller slagträn i den svenska inrikespolitiska
debatten om villkoren för vuxna med annan sexuell
läggning. Den statliga Barnombudsmannen, adop-
tionsorganisationer och många adopterade säger nej
eller är tveksamma till homosexuella och internatio-
nella adoptioner. Många gör det utifrån att man inte
anser att det är barns bästa att utsättas för ytterligare
ett utanförskap som de själva inte har valt.
Att vara invandrare och att vara adopterad innebär
att man måste hitta ett förhållningssätt för att klara
påfrestningarna. Att dessutom leva i en annorlunda
familj blir ytterligare en svårighet som för många
adopterade med dess bakgrund kan innebära en stor
påfrestning. Tilläggas kan att många tonåringar med
homosexuella föräldrar har att genomgå sin egen
"komma-ut-process". Detta har understrukits av flera
här i dagens debatt.
Ska det bli något positivt i tesen "barns bästa" så
måste en rad omständigheter iakttas, forskning iscen-
sättas och utvärderas, omvärldsländernas inställning
beaktas och ett rejält mått av försiktighet iakttas.
Detta har den statliga utredningskommittén bortsett
ifrån. Därför behövs det en ny beredning som bygger
på forskning som tar hänsyn till en sammanvägning
av erfarenheterna från adoptionens totala effekter i
förhållande till internationella avtal och konventioner
och som i vid mening kan hävda att de förändringar
som föreslås har sin utgångspunkt i perspektivet
"barns bästa".
Ett par motioner, en socialdemokratisk, L19, och
en folkpartistisk, L24, ser ut att samla en bred upp-
slutning i omröstningen. Skulle det bli en majoritet
för det yrkande som motionerna bygger på så skulle
det bli ett rådrum, och det skulle kunna ske en sam-
ordning med en översyn över hela lagkomplexet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till det tidigare fram-
ställda yrkandet av Christel Anderberg under punkt 3,
som innebär bifall till motionerna L19 och L24. Det
innebär i sin tur yrkan om avslag på regeringens för-
slag om att internationell adoptionern ska tillåtas i
homosexuellt föräldraskap.

I detta anförande instämde Lennart Kollmats (fp).


Fru talman! Vi kan kanske gissa att jag fick det
rådrum som det talades om här alldeles nyligen efter-
som det blev fel i ordningen på talarlistan.
Fru talman! Jag ska börja med ett citat, nästan på
dagen åtta år gammalt. Så här sade talesmannen för
Socialdemokraterna, Maj-Lis Lööw, i debatten den 7
juni 1994 rörande partnerskap - jag hämtar det direkt
från protokollet:
"Några undrar om inte detta bara är det första ste-
get. Sedan kommer adoption, gemensam vårdnad och
insemination. Det har rests krav också kring dessa
frågor. Jag kan bara svara för mig och för det social-
demokratiska partiet. Detta är steget. Det är inte det
första steget. I det lagförslag som i dag ligger på
riksdagens bord tar vi uttryckligen bort allt som har
med barn att göra. Barns rätt i samhället regleras för
övrigt i föräldrabalken, som hela tiden utgår från
barnens bästa, inte från vad föräldrarna vill."
Hon fortsätter sedan:
"Det finns heller ingen lag som säger att man har
rätt att kräva att få bli förälder. Den frågan prövas
alltid utifrån barnets bästa om det gäller adoption och
utifrån vissa etiska regler om det gäller olika former
av konstgjord befruktning. Som jag ser det bygger
samhällets engagemang i dessa frågor på att man
under vissa förutsättningar hjälper barnlösa par att få
ett barn som de kunde ha fått själva. Därmed faller
frågan för homosexuella par."
Fru talman! Jag fick en gång lära mig att för en
viss religiös rörelse var en sanning en sanning i 20 år,
och sedan surnade den och blev en lögn. Det är up-
penbart att i vissa frågor får man se upp med "bäst-
före-datum" även i politiken och inte lita på upp-
giftslämnaren!
Fru talman! Det har redan ordats ganska mycket i
denna debatt i dag. Jag ska inte vare sig bemöta eller
kommentera mycket av det som har sagts eller stryka
under det heller. Vad som har slagit mig är dock att så
fort någon har haft en avvikande uppfattning från det
som är ett slags inneuppfattning just nu så talar man
om fördomar. "Fördomar" är en etikett som man
klistrar på till höger och vänster här. Det har också
talats om dimridåer. Jag vågar säga för egen del att
jag tycker att de som har beskyllts för det snarast står
för klarsynen.
Det är också uppenbart att det finns de som har
bestämt sig för att inte ta argument. Adoptionsorgani-
sationer, adopterades organisationer, psykologer,
kuratorer, Barnombudsmannen och många andra med
insikt har varnat för det steg som nu föreslås, men det
betyder inget för dem som i dag talar för det som
måste kallas för vuxenegoism. För, fru talman, det är
inte utifrån barnets bästa som detta föreslås, som jag
upplever det, utan för en liten grupp vuxna. Det borde
vara som Maj-Lis Lööw sade 1994: "Samhällets
engagemang bygger på att hjälpa dem som annars
kunde fått egna barn. Därmed faller frågan för homo-
sexuella par."
Tydligare än så kan det inte sägas. Man borde inte
behöva argumentera mer.
I den motion i frågan, 2001/02:L17, som Gustaf
von Essen och jag lämnade in med anledning av pro-
positionen finns korta, enkla argument för ett avslag
på densamma, så den läskunnige kan ju själv ta del
därav utan att jag ska upprepa dem. Självfallet yrkar
jag också på bifall till motionen inom ramen för re-
servation 2.
I den nu pågående debatten har jag träffat på de-
battörer som jag känner igen från en annan debatt -
den om de frånvarande papporna. Det har också be-
rörts här tidigare i dag. Där har de rätt. Barn kommer
till genom en handling och inte genom en händelse.
Handlingar är man ansvarig för. Skam åt de män som
smiter undan från sitt pappaansvar! Här skulle vi alla
gemensamt kunna gå till storms på ett helt annat sätt.
Må det då vara mig förlåtet att säga att jag därför
upplever dessa debattörers agerande som ett kvalifi-
cerat hyckleri. Man brukar säga att barn behöver både
sin far och sin mor i den ena debatten, men i den nu
aktuella så vill man hjälpa till att skapa möjligheter
eller, rättare sagt, risker för barn att bara få ha tillgång
till den ena föräldern. Det är ju i det dagliga livet, i
oväntade situationer och i identitetstillblivelseproces-
sen som man har behov av båda föräldrarna - och
kontinuerligt. Dagens förslag är bara till för att låta en
liten grupp vuxna få rätt att hantera barn. Barn får
aldrig hanteras! Barn ska ha en lycklig och harmoni-
fylld uppväxt. De ska utvecklas och skyddas. De ska
inte utsättas för vuxenskapade problem och bekym-
mer. Det kommer bekymmer tids nog ändå! Allt vi
ger dem ska utgå från deras egna behov - aldrig från
de vuxnas.
Jag tycker att inte minst dagens socialdemokratis-
ka ledamöter bör besinna det som jag citerade från
Maj-Lis Lööw. Här finns ju många kvar av dem än i
dag i kammaren från den tiden, som då stödde det
förslagets motiveringar även med avseende på bar-
nen. Det gäller både socialdemokrater och ledamöter
från andra partier.
Fru talman! Lagstiftningen måste alltid i grunden
vara generell och inte fungera som särlagstiftning för
olika begränsade intressegrupper. Jag motionerade i
höstas om det. Förvånansvärt nog ansåg nyligen inte
riksdagen att så skulle vara fallet, så när man nu ånyo
föreslår en särlagstiftning så fortsätter man på denna
för ett rättssamhälle riskabla väg.
Fru talman! I min första debatt här i kammaren för
snart elva år sedan tvingades jag konstatera att frågan
som det gällde då - på skatteområdet - inte kunde
avgöras direkt, som jag ville. Vi skulle avvakta slutet
av en utredning och pågående beredning. Det insåg
både jag och ministern jag debatterade mot. I den här
frågan hade det funnits alla skäl att avvakta pågående
forskning och utredning, men det vill man inte. Man
kan fråga sig varför. Det förhållande som jag då de-
batterade betraktade jag som en björntjänst, ser jag i
protokollet. Fru talman! En björntjänst är nästan det
snällaste man kan säga att ett beslut om det förslag
som i dag läggs fram skulle bli för barnen.
Jag önskade av hela mitt hjärta att detta som av
allt att döma är min sista debatt i denna kammare
hade varit något som jag med glädje skulle minnas.
Dock, som det heter: Människan spår, men Gud rår.
Och det är i den fasta förvissningen, när jag nu läm-
nar att, trots alla tillkortakommanden för oss männi-
skor finns det ytterst en högre makt som kommer att
korrigera - om än ibland ganska hårdhänt - de beslut
som fattar och där vi gått utanför våra ramar.
Fru talman! På det hela taget har dessa elva år va-
rit en otrolig upplevelse, som jag på intet sätt skulle
ha velat vara utan. Jag vill med dessa ord tacka de
många goda kamrater från olika partier som jag haft
att göra med under åren, och ett varmt tack går också
till de många duktiga medarbetare i riksdagen, i
kammaren, i utskott och olika kanslier och avdelning-
ar som hjälpt till att göra arbetet möjligt.


Fru talman! Det har varit en lång debatt, och det
mesta som är värt att säga har redan sagts. Det inser
jag när jag får komma upp som en av de sista i den
här debatten i dag. Så mycket nytt har egentligen inte
kommit fram, trots att vi har hållit på i flera timmar.
Det är i huvudsak väl kända ståndpunkter som vi
passar på att manifestera i dag i den sista debatten
inför det beslut som komma ska.
Fru talman! Om några timmar, kanske ganska
många timmar, kommer majoriteten av riksdagens
ledamöter att fatta det för mig enda rimliga, för att
inte säga möjliga, beslutet i den här frågan, nämligen
att undanröja den särlagstiftning som exkluderar en
grupp av människor att komma i fråga för prövning
av adoption. På det sättet tar riksdagen i dag ett stort
steg i en fråga som så länge och i många år har dis-
kuterats och debatterats, och jag är glad för alla de
barn och deras föräldrar som får känna att deras fa-
milj är lika okej som alla andras, dvs. de barn som
lever med homosexuella och de föräldrar som är
homosexuella.
Hur det än är finns det en hel del barn i dag i Sve-
rige som lever med en eller två föräldrar som är ho-
mosexuella. Sedan partnerskapslagen kom har antalet
synliga barn som växer upp med homosexuella för-
äldrar ökat. Vi är överens om att det är barnens bästa
som ska leda oss i den här frågan. Även om det här i
dag har kunnat låta som att några har barnens bästa
lite mer för ögonen än andra, är det naturligtvis inte
så, utan vi har barnens bästa för ögonen. Men vi
kommer till olika ståndpunkter, och det får vi lov att
respektera. Jag gör det, och jag hoppas att alla gör
det.
De flesta barn med homosexuella föräldrar i Sve-
rige i dag har kommit till inom ett heterosexuellt
förhållande där föräldrarna så småningom har separe-
rat. En av dem har kommit fram till att hon eller han
egentligen vill leva med någon av samma kön. De
barnen har ofta tillgång till båda sina biologiska för-
äldrar, precis som i andra fall då föräldrar separerar.
Men det finns också en växande grupp av barn till
homosexuella som kommit till genom insemination,
antingen privat här hemma eller på klinik utomlands.
De barnen har ofta bara en vårdnadshavare, även om
föräldern lever samman med en partner. Partnern har
i dag ingen som helst möjlighet att vare sig bli för-
ordnad vårdnadshavare eller adoptera barnet även om
det vore det bästa, fru talman, för barnet.
Även om det kan låta som att det här finns helt
motsatta ståndpunkter och mycket av debatten har
kommit att handla om internationella adoptioner där
vi över partigränserna inte fullt ut är överens, vill jag
lyfta fram att det i dag finns en bred politisk sam-
stämmighet för förslag som det bara för några år
sedan inte hade varit möjligt att samla en riksdags-
majoritet för. Det är egentligen bara Kristdemokra-
terna som säger nej på de flesta punkterna. Om styv-
barnsadoptioner och förordnat vårdnadshavandeskap
är vi överens. Det är en positionsförflyttning som
heter duga jämfört med för några år sedan. Då hade
denna riksdag icke kunnat enas om en sådan lagänd-
ring.
Det är alltså, fru talman, en stor förändring i parti-
ernas hållning i de här frågorna, och det är väl värt att
uppmärksamma även om flera av oss på en punkt,
dvs. internationella adoptioner, inte tycker likadant.
Men i de andra frågorna är vi överens. Hade vi i dag
behandlat frågan om insemination hade vi varit rela-
tivt överens också om den. Det är egentligen bara
Kristdemokraterna som mäler ut sig också där. Jag
ser det här som ett led i att attityden till homosexuella
sakta men säkert har förändrats.
Som flera talare här har påpekat är det alldeles
riktigt att kommitténs barnexperter var oeniga på just
punkten internationella adoptioner, men inte på de
andra punkterna, vill jag understryka. När jag hör
t.ex. Alf Svensson, nu har han ju gått, fråga hur vi i
jösse namn kan ta ansvar för att gå emot barnexper-
terna måste jag ställa samma fråga till Alf Svensson:
Hur i jösse namn kan ni gå emot barnexperterna och
säga nej till styvbarnsadoptioner? Barnexperterna
säger ja till dem men nej till internationella adoptio-
ner. Frågan blir väl hängande i luften eftersom Alf
Svensson inte finns här. Men faktum är att Kristde-
mokraterna inte finner stöd hos barnexperterna när de
avvisar styvbarnsadoption. Experterna talar om att det
är det bästa för barnen att få komma in i en familje-
bildning där båda de vuxna är föräldrar.
Barnexperterna säger att de inte känner sig säkra
på att alla barn skulle klara av den tänkta ökade be-
lastning som det kan innebära att vara adopterad
tillsammans med att ha homosexuella föräldrar. Nej,
jag förstår det, och det är faktiskt ingen av oss som
har svaret på den frågan, inte experterna, inte kom-
mittén, inte utskottet och inte regeringen därför att det
handlar om enskilda individer, och det finns inga
givna svar enligt givna mallar. Det som är en för stor
belastning för en person är det inte för en annan, och
det är en regel som gäller också i de här fallen.
Kommittén menade att man knappast kan stapla
förekommande problem på varandra och göra gällan-
de att alla problem som så att säga kan drabba adopte-
rade ska räknas och staplas på varandra. På något
matematiskt sätt till slut hamnar man i ett läge där de
tippar över, och just i fråga om homosexuella föräld-
rar hamnar man i ett sådant läge. Därför ska de räknas
på det sättet att homosexuella föräldrar blir alldeles
för mycket för adoptivbarn. Det är inte sant. Man kan
inte göra en sådan generell bedömning. Det är därför
som barnkommittén har kommit till ett annat ställ-
ningstagande. Det betyder inte att man inte har lyss-
nat på barnexperterna. Vi har lyssnat väl på barnex-
perterna, vi har lyssnat på andra än barnexperterna, vi
har lyssnat på oss själva och våra egna värderingar.
Barnexperterna är experter på barn och barns utveck-
ling, men de leds lika mycket som vi andra av sina
grundläggande värderingar. Att vi har kommit till
olika slutsatser är inte alls något konstigt, utan så kan
det naturligtvis bli.
Fru talman! Om ett givarland framöver godkänner
homosexuella sökande för adoption kommer svensk
lagstiftning inte att hindra att ett barn får adopteras
till Sverige. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Carina Ohlsson, Mari-
na Pettersson, Christina Nenes, Anders Bengtsson,
Karin Jeppsson, Hillevi Larsson, Anders Berglöv,
Eva Arvidsson och Marianne Carlström (alla s) samt
Tanja Linderborg och Tasso Stafilidis (båda v).


Fru talman! Jag har om en dryg vecka avslutat
min första mandatperiod här i riksdagen. Jag har inte
tidigare under dessa fyra år ställts inför en så svår
fråga som den vi ska besluta om här i dag.
Det hade varit ett lätt ställningstagande om det ba-
ra hade handlat om principer. För mig är principen
om likhet inför lagen en grundläggande princip. Vi
har en partnerskapslag som så gott som likställer
homosexuellas partnerskap med heterosexuellas äk-
tenskap. Det är nästan bara rätten att prövas som
adoptivföräldrar som skiljer dessa relationsformer åt.
För mig är det viktigt att samhället inte ska föror-
da någon relationsform i lagstiftningen. Människors
egna livsval ska styra vilken relationsform man väl-
jer, inget annat.
Jag tycker att det i denna debatt, som pågått ett
par år nu, finns en del absurditeter. Jag skräms av den
verklighetsfrämmande syn som vissa för fram. För
vissa verkar det finnas en övergripande ideologi som
kallas kärnfamiljen. En familj ska bestå av mamma,
pappa, barn, annars är det ingen familj. Det verkar
vara så oavsett vilka problem familjen har. Detta
anses vara bäst för barnen. Vad som göms bakom
husets stängda dörr och fördragna fönster spelar ing-
en roll.
I verkligheten, fru talman, lever många barn i helt
andra situationer. En del lever med en ensam mam-
ma, en del med en ensam pappa. Vissa lever med två
mammor, andra med två pappor. Barnet kan vara
lyckligt och välmående ändå. I denna debatt får man
för sig att mamma, pappa, barn är det enda sättet för
ett barn att bli lyckligt. Den ståndpunkten har varken
förankring i verkligheten eller i någon seriös forsk-
ning.
Men denna fråga handlar inte bara om principer.
Principen om likhet inför lagen får inte genomföras
till varje pris. Individens, i detta fall barnets, rättig-
heter måste stå över alla andras rättigheter. Det har
varit extremt viktigt för mig att ta in all den informa-
tion som har kommit fram i debatten under många år
för att ta slutlig ställning.
Vissa hävdar att Sverige är ensamt om att införa
denna typ av adoptionslagar och att det kommer att få
negativa konsekvenser för heterosexuellas möjlighet
att adoptera i framtiden. Det finns en rädsla att de s.k.
givarländerna ska stoppa adoptionerna till ett land på
grund av att man har tillåtit homosexuella att adopte-
ra.
Men för det första är vi inte ensamma om denna
debatt. De flesta delstater i USA tillåter homosexuella
att adoptera. I april detta år godkände de kanadensis-
ka delstaterna Newfoundland och Labrador detta. I
Storbritannien har regeringen lagt fram ett liknande
förslag till parlamentet.
För det andra bör man fråga sig om andra länders
hot ska vara normgivande i vår lagstiftning. I andra
sammanhang är detta givetvis helt otänkbart. Ett
exempel var när vissa barnhem i givarländer vägrade
adoptioner till Sverige på grund av den svenska ab-
ortlagstiftningen. Det förändrade inte våra abortlagar
då. Det vore otänkbart att anpassa svensk adoptions-
lagstiftning till detta resonemang. Dessutom är det
ren spekulation. Det finns lite som visar att något land
skulle förvägra Sverige möjligheten att ta emot adop-
tivbarn om vi tillät även homosexuella att prövas.
Den statliga utredningen Barn i homosexuella famil-
jer ställde frågan till olika länder men fick svar som
det inte går att dra några slutsatser av.
Viss forskning om barn som adopterats från andra
länder tyder på att adoptivbarn löper större risk än
andra att få psykiska problem. Man menar att adop-
tivbarnets identitetsbyggande är mer komplicerat än
andra barns på grund av deras bakgrund. Varnings-
signaler som dessa måste givetvis tas på största all-
var, och vi borde ta reda på mer om detta. Men det är
inget argument mot homosexuellas möjligheter att
adoptera. Det är möjligen något som bör väcka en
diskussion om adoptioner som helhet. Vi behöver få
reda på vad det är för mekanismer som eventuellt
leder till detta. Samtidigt är det väldigt viktigt att
framhålla att de allra flesta adoptivbarn mår mycket
bra.
Har då homosexuella par möjlighet att erbjuda en
trygg uppväxtmiljö? Vissa hävdar i debatten att barn
till homosexuella löper större risk att t.ex. utsättas för
mobbning i skolan. Det är argument tagna helt ur
luften. Man kan konstatera att barn mobbas av många
olika orsaker. De studier som finns om barn i homo-
sexuella familjer har visat att dessa barn mår lika bra
som de som växt upp med heterosexuella föräldrar -
varken bättre eller sämre. Det finns ingen saklig
grund för att påstå att barn till homosexuella mobbas
mer än andra barn eller för att påstå att de på något
sätt skulle ha en sämre uppväxt.
Alla föräldrar - oavsett om de är hetero- eller ho-
mosexuella - är inte lämpliga föräldrar. När en adop-
tion genomförs är det viktigt att barnet ges de bästa
möjliga förutsättningarna till en bra framtid. Därför är
just prövningen ett viktigt instrument vid varje adop-
tion. Man ska inte ha rätt att adoptera, men alla ska ha
rätt att prövas som adoptivförälder.
Principen om barns bästa borde utgå från om bar-
net kan få en stabil och god uppväxt. Det borde
handla om rätten att få kärlek av sina föräldrar. Det
kan vi möjliggöra för flera barn genom att tillåta
homosexuella att prövas som adoptivföräldrar.
Jag kan respektera att man i denna svåra fråga bå-
de kan hamna på att vara för och att vara mot adop-
tioner. Det finns så mycket värderingar i botten. Men
detta är också en fråga som bör ställas i ett historiskt
perspektiv. I USA var det i viss delstater så sent som
fram till 1968 förbjudet för män och kvinnor av olika
raser att gifta sig. Man kan undra hur myndigheterna
hade ställt sig om ett svart par hade velat adoptera ett
vitt barn.
Ännu tidigare hade vi i Sverige såväl som i vår
omvärld vetenskapsmän som i sin forskning hävdade
faran i att blanda olika raser. Det är bara ett par de-
cennier sedan som Sverige sjukförklarade homosexu-
ella, och tidigare än så var det olagligt med s.k. ho-
mosexuella aktiviteter. Jag tror att vi om några år
kommer att titta tillbaka på den här debatten och
säga: Hur kunde människor tycka så här? Hur kunde
vissa anse att homosexuellas möjlighet att bli prövade
som adoptivföräldrar per automatik strider mot prin-
cipen om barnets bästa? All samhällsförändring är
omtumlande, men tiden förändras och värderingarna
likaså.
Fru talman! Det är med viss ödmjukhet som jag
tar ställning, men jag tror att jag gör rätt när jag i dag
kommer att rösta för lagen och tillåta homosexuella
att prövas som adoptivföräldrar.

I detta anförande instämde Carina Ohlsson, Mari-
na Pettersson, Christina Nenes, Anders Bengtsson,
Marianne Carlström, Anders Berglöv, Elisebeth
Markström, Eva Arvidsson, Karin Jepsson och Raimo
Pärssinen (alla s), Anna Kinberg och Margareta Ce-
derfelt (båda m) samt Tanja Linderborg och Tasso
Stafilidis (båda v).


Fru talman! Jag hade också tänkt instämma i det
förra anförandet, men jag fick precis reda på att man
måste vara uppe i sin stol. Jag gör det i alla fall
muntligt.
Jag har all respekt för det som har kommit fram
hittills. Jag tror verkligen att de flesta som har varit
uppe i talarstolen har barnens bästa för ögonen och
det oavsett hur de tar ställning i sakfrågan, för eller
emot. Därför hoppas jag också att man kan hålla
debatten på en sådan nivå att man inte går in och
anklagar varandra för att vilja offra barnen för sitt
ställningstagande. Det tror jag inte.
I mitt ställningstagande ser jag ingen motsättning
mellan att bekämpa diskriminering i det här fallet och
barnens bästa - speciellt inte med tanke på att huvud-
principen för adoption kommer att kvarstå. Huvud-
principen i dag är att i varje enskilt fall är det barnets
bästa som ska vara vägledande vid adoptionen, ing-
enting annat. Det kommer att vara huvudprincipen
även om homosexuella ges rätt att ansöka.
Jag hade tänkt bena upp några av huvudargumen-
ten. Det är väldigt mycket som har besvarats och
tagits upp på ett väldigt bra sätt, så jag tar bara upp
några saker som jag vill utveckla ytterligare.
Det första gäller fördomar i Sverige, att det skulle
vara ett hinder, och därför borde inte homosexuella få
adoptera. Många har ju redan varit inne på den forsk-
ning som visar att barnen inte blir mobbade i skolan.
Till det kan man lägga attitydundersökningar som
visar att barn och unga blir alltmer positiva till homo-
sexuella. Det har även börjat smitta över på äldre
generationer. Svenskarna blir mer och mer positiva.
Det är ett helt nytt samhälle vi har i dag.
Ett annat argument är att barn behöver manliga
och kvinnliga förebilder. Men i dag har ensamstående
rätt att ansöka om adoption. Varför är det bättre med
en mamma än två mammor eller en pappa i stället för
två pappor? Det är också intressant att se att inget
parti, inte heller de partier som är emot detta, som har
yrkat på att ensamståendeadoption ska förbjudas.
Speciellt kunde man vänta sig detta av Kristdemo-
kraterna, som har pratat väldigt mycket om att man
måste ha en mamma och en pappa.
Ett annat huvudargument är omvärldens fördo-
mar, och Lars Lindblad bemötte det på ett strålande
sätt. Jag skulle vilja lägga till att om vi nu ska rätta
oss efter omvärldens fördomar kan det vara så att
vissa länder tar kanske 50 eller 100 år på sig att bli av
med de här fördomarna. Ska vi då sitta passivt och
vänta med vår lagstiftning i Sverige? Nej, jag tycker
inte det. Dessutom tror jag att det t.o.m. skulle un-
derlätta för givarländerna.
Om ett internationellt adopterat barn i dag kom-
mer till homosexuella föräldrar sker det i hemlighet.
Det är naturligtvis något som givarländerna inte vill
se. Det drabbar barnen - inte det faktum att det är
homosexuella föräldrar utan det att det blir en skam-
lig hemlighet, på samma sätt som alkoholism eller
något annat. Det är alltså inte homosexualiteten i sig,
utan det att det är något man ska skämmas över. Så
blir det inte i framtiden om man öppet redovisar att
det är två kvinnor eller två män som vill ansöka inter-
nationellt om adoption. Om givarlandet inte accepte-
rar det blir det självfallet ingen adoption. Man går ut
med öppna kort.
Ett annat huvudargument som har förts fram är
utanförskapet, både när det gäller adoptioner inom
landet och internationella adoptioner. Framför allt när
det gäller internationella adoptioner har man fört fram
att det är ett utanförskap att komma från ett annat
land och dessutom ha homosexuella föräldrar. Samti-
digt visar forskning att ungdomar inte ser det som
något större utanförskap än en massa andra faktorer.
T.o.m. sådana saker som föräldrarnas klädstil tas upp
som något som i tonåren kan vara jobbigt. Man kan
känna lite skuld. När man är ute och går på stan med
föräldrarna går man ett par steg bakom. Det här är
ändå smärre saker.
Det finns andra grupper, t.ex. funktionshindrade.
Ett barn kan kanske bli mobbat för att föräldrarna är
funktionshindrade. De kan tillhöra vissa religiösa
grupper, kanske t.o.m. någon sektliknande grupp, och
barnen kan bli mobbade för det, förutom att de blir
indoktrinerade i en lära som de kanske inte tror på.
Sjuka, t.o.m. överviktiga skulle kunna bli aktuella.
Man kan säga att de dels är en dålig förebild för sina
barn, dels kan de ha dåliga matvanor - i många fall är
det ju inte så - och barnen kan bli mobbade för det.
Föräldrar som är anorektiska eller bantar är väl inte
heller bra för barnen?
Vi kan stå här i en timme och räkna upp alla de
olika grupper som i så fall skulle kunna skada barnen
på ett eller annat sätt. Det intressanta i sammanhanget
är att vi inte gör det. Vi ser människorna i alla dessa
grupper som individer i första hand, inte som företrä-
dare för en grupp. Så är det inte när det gäller homo-
sexuella. Homosexualitet är av någon anledning en
avvikelse som gör att man inte ser de homosexuella
som människor utan som homosexuella. Det innebär
att i lagstiftningen i dag ser man alla andra fall fram-
för allt till att det ska vara bra föräldrar, men i det här
fallet ska det inte vara bra föräldrar utan heterosexu-
ella föräldrar. Det är inte samma sak. Det finns näm-
ligen bra och dåliga föräldrar i alla grupper.
Vilken signal sänder man ut till barn i homosexu-
ella familjer? Det är något av det mest allvarliga i det
här sammanhanget. Man sänder ut signalen att deras
familj inte är lika bra som andra familjer. Jag tror att
det skadar barnet mycket mer än att växa upp i en
homosexuell familj.
Forskningen visar att barn med homosexuella för-
äldrar mår lika bra som andra barn. De blir inte ens
homosexuella i större utsträckning. De blir inte mob-
bade. Ingenting påverkas negativt. Det finns ett avse-
ende där man har sett en viss avvikelse: De är något
mer toleranta mot avvikande grupper. Slutsatsen av
detta borde bli att det är en större risk för barnen att
bli adopterade av fördomsfulla föräldrar än av homo-
sexuella föräldrar.
Slutsatsen kan bara bli en: Låt alla ansöka om ad-
option. Sedan får vi i varje enskilt fall se vad som är
bäst för barnen. Det ger fler adoptanter möjlighet att
ansöka. Det blir fler att välja mellan. Det ger rättslig
trygghet för de barn som redan i dag bor i homosexu-
ella familjer. Det är dessutom antidiskriminerande.
Lagstiftningen befäster i dag fördomen att homosexu-
ella är sämre föräldrar, vilket inte är sant.
Vilket budskap sänder vi ut till barnen i dag? Vil-
ket samhälle är det de växer upp i? Lär vi barnen att
alla människor har lika värde och att alla står lika
inför lagen? Nej, genom att ha en diskriminerande
lagstiftning för vi vidare de här fördomarna och dis-
krimineringen till den nya generationen.
Jag tycker att alla ska stå lika inför lagen, oavsett
sexuell läggning, kön, ålder, religion, etniskt ursprung
eller någonting annat.
Jag vill tacka för en bra debatt. Framför allt är det
glädjande att vi har hört företrädare från alla partier
utom Kristdemokraterna gå upp i talarstolen och
kräva att vi ska gå hela vägen, dvs. att man inte bara
ska kunna ansöka om adoption inom landet utan även
om internationella adoptioner. Jag tror att det skulle
vara för barnens bästa att man i varje enskilt fall låter
alla människor söka på lika villkor. Sedan får man se
vad som gynnar barnet bäst.
Jag hoppas att detta också kommer att bli riksda-
gens beslut - att vi vågar gå hela vägen, att vi inte
diskriminerar till hälften eller säger att föräldrarna är
bra till hälften.

I detta anförande instämde Raimo Pärssinen, Ma-
rina Pettersson, Christina Nenes, Marianne Carlström,
Anders Bengtsson, Karin Jeppsson, Anders Berglöv,
Elisebeht Markström, Eva Arvidsson (alla s) samt
Tanja Linderborg och Tasso Stafilidis (båda v).


Fru talman! Hillevi Larsson gör det klassiska att
hon räknar upp ett antal argument som hon påstår är
de som får motståndarna mot förändringen att komma
till slutsatsen att man inte ska utvidga adoptionslagen.
Jag ägnade mitt anförande åt att avfärda precis de
argumenten! Det handlar inte om rädsla för mobbning
av barn i homosexuella familjer, det handlar om ad-
opterades identitetsbildning. Det är bara ett exempel.
Hillevi påstår också att det inte är någon som vill
se över reglerna för ensamståendes adoptioner. Jag
ägnade i mitt anförande en god del av tiden åt att
prata om att vi behöver en översyn av hela adop-
tionslagstiftningen, inte minst vad gäller just ensam-
ståendes adoptioner.
Hon påstår också att hon vill ha en adoptionslag
där alla prövas lika. Då är hon välkommen att rösta
med de moderata reservationer som handlar om en
översyn av hela adoptionslagstiftningen. Det är inte
så det ser ut, även om Socialdemokraternas förslag
går igenom i dag. Personer under 25 år har fortfaran-
de ingen generell rätt att adoptera. Det är likadant när
det gäller heterosexuella sambor.
Hade det varit barnens bästa som Hillevi hade i
åtanke och man ville skapa förutsättningar för fler
barn att adopteras hade det varit rimligt att börja med
de grupper som åtminstone initialt skulle ha någon
chans att få ta emot barn från andra länder.
Den alldeles avgörande frågan, som Hillevi Lars-
son verkligen inte berörde någon del av, är: Mot vad
ska man göra prövningen? Saknas det kunskaper på
riksnivå saknas det också på lokalnivå. Saknar vi
forskning om eventuell påverkan på den sexuella
identiteten för internationella adoptivbarn i homosex-
uella familjer här, så saknas den också runtom i lan-
dets kommuner. Alltså blir prövningen godtycklig.
Man kommer inte runt att det saknas forskning och
kunskap.
De flesta av de saker som Hillevi Larsson räknade
upp och som eventuellt skulle hindra adoption gör
också det, fast det sker i prövningen. NIA har tidigare
velat se över adoptionslagen så att man för in kriteri-
erna redan i lagen. Är det vad Hillevi Larsson vill?


Fru talman! Det är sant att jag inte tog upp alla ar-
gument. Det sade jag också inledningsvis. Dels var
det av tidsskäl, dels på grund av att andra har bemött
argumenten väldigt bra.
När det gäller frågan om identitet ifrågasätter jag
om det verkligen är belagt att det generellt sett skadar
identiteten. Man har tidigare hävdat att det skulle
beröra den sexuella identiteten, men forskning visar
ju att de inte blir homosexuella i större utsträckning
och att de inte lider mer.
Jag är naturligtvis öppen för det som gäller hete-
rosexuella sambor och dem som är under 25 år. Det
pågår för närvarande adoptionsutredningar.
Men man kan inte jämföra detta med den diskri-
minering som pågår mot homosexuella. Heterosexu-
ella sambor kan ta steget och gifta sig för att få ansö-
ka om adoption. Möjligtvis ska de inte behöva ta det
steget. Men för homosexuella gäller det att antingen
inte få ansöka alls om adoption eller att göra det un-
der täckmantel, dvs. att låtsas att man är heterosexuell
för att få ansöka. Det tycker jag är betydligt mer all-
varligt.
När det gäller åldersgränsen på 25 år vill jag säga
att man ju blir över 25 år förr eller senare. Naturligt-
vis ska vi se över detta. Men det kan på intet sätt
jämföras med de homosexuellas situation.
Det sägs att det saknas forskning. När jag hör det
argumentet blir jag livrädd. Ska vi gå in och forska
när det gäller alla dessa grupper som jag räknade upp,
de överviktiga, de funktionshindrade, vissa religiösa
grupper, sjuka, osv, där man kan tänka sig att barnet
kanske påverkas negativt. Det skrämmer mig oerhört
mycket om vi ska gå in och forska om detta. Jag tror
nämligen att en bra förälder inte i första hand är smal,
har ett bra jobb, inte är sjuk, inte är homosexuell, inte
är funktionshindrad, osv. Jag tror inte att föräldraskap
handlar om detta i första hand.


Fru talman! Låt mig då inledningsvis upplysa
Hillevi Larsson om att det finns forskning på en del
av dessa områden. Det finns t.ex. amerikansk forsk-
ning som visar att det inte på något sätt, vilket vi
också skulle förutsätta, skulle vara skadligt för ett
svart barn att adopteras av vita föräldrar. Den typen
av forskning finns. Då får Hillevi Larsson bli skrämd
eller inte. Jag tycker att det här är ett bra argument
som visar att internationell adoption verkligen kan
vara till barnets fördel. Men vi måste öka kunskapen
så att vi vet vad vi gör.
Jag vill ställa en fråga till Hillevi Larsson. Hon
avfärdar uppenbarligen hela detta kunskapsperspek-
tiv. Den svenska barnkommittén sade att det var två
saker som man skulle göra för att bedöma barnets
bästa. Man ska se till den forskning som finns och ta
hänsyn till den och man ska tillfråga de berörda. Jag
konstaterar att barnexperterna i utredningen och re-
missinstanserna avråder och att det saknas forskning
på en god del av beslutsområdet. Och ingen har till-
frågat de allra mest berörda hur de ser på saken, dvs.
internationellt adopterade. Inget av dessa båda krite-
rier är tillgodosett, utan det som vi har är Hillevi
Larssons och andras politiska tyckande som ska slå
forskares och experters utredningar och kunnande.
Barnets bästa är därmed inte tillgodosett.
Det är intressant att höra Hillevi Larssons syn på
diskriminering, att viss diskriminering tydligen inte är
lika farlig som annan. Nyss handlade det om att ad-
optionslagstiftningen skulle vara sådan att alla prövas
lika. Men när man testar denna uppfattning backade
hon. Då är det inte lika farligt att sambor inte får
prövas eller att personer under 25 år inte får prövas.
Det är ju inte konsekvent.
Diskriminering är när det finns skillnader i en lag-
stiftning som inte är sakligt motiverade eller sakligt
underbyggda. Varje skillnad i lagstiftning är inte
diskriminering.
Svara på följande, Hillevi Larsson. Hur kan Hille-
vi Larsson vara så säker på barnets bästa när hon inte
tar hänsyn till forskning och inte har tillfrågat de barn
som detta berör?


Fru talman! Sten Tolgfors nämnde en grupp som
det fanns forskning om, nämligen vita föräldrar med
svart barn. Men alla andra grupper som jag räknade
upp, de överviktiga, de funktionshindrade, de sjuka,
de arbetslösa, osv., finns det ingen forskning om.
Innebär det att vi ska stoppa alla adoptioner till dessa
grupper fram till den dagen då vi har forskning som
belägger att detta inte skadar barnet?
Sten Tolgfors säger att barnexperter avråder. Men
de som är experter på barn i homosexuella familjer
avråder inte. Och jag tycker inte att det räcker med
halva delen, dvs. att vara expert på barn, utan man
måste vara expert på det som frågan gäller, dvs. barn i
homosexuella familjer. Och där finns forskning som
visar att det inte är sämre för barnet att växa upp i en
homosexuell familj.
Jag undrar: Varför skulle det vara så mycket värre
för ett internationellt adopterat barn att växa upp i en
homosexuell familj jämfört med i en familj med en
funktionshindrad förälder eller någon annan familj
som innebär detta extra utanförskapet, det dubbla
utanförskapet?
Det har t.ex. visat sig att fördomarna mot homo-
sexuella minskar alltmer i skolorna. Därför kanske
det t.o.m. är värre att bli adopterad av en funktions-
hindrad utifrån mobbningssynpunkt. Detta har Sten
Tolgfors inte svarat på.
När det gäller diskriminering förespråkar ju inte
Sten Tolgfors, såvitt jag har förstått, forskning i fråga
om människor som är under 25 år. Det finns nämligen
ingen under 25 år som har adopterat, så jag förstår
inte hur den forskningen skulle se ut.
Jag vill återvända till att jag är öppen för föränd-
ringar i adoptionslagen. Men det är inte det som frå-
gan i dag gäller. I dag gäller det de homosexuella, och
jag vill återigen understryka att det är en milsvid
skillnad mellan att få vänta ett par år med att adoptera
eller att gifta sig när man redan lever som sambor och
den totala diskriminering som drabbar homosexuella
och som gör att de inte kan göra någonting alls för att
få möjlighet att ansöka.


Fru talman! Det har varit en lång debatt. Tyvärr
har den inte hela tiden präglats av ödmjukhet och
ledamöternas respekt för varandra, och det tycker jag
är synd.
Alla har talat om barnens rätt, och jag hoppas vid
Gud att det är sant. Men detta har tyvärr ibland slirat
över till att uppfattas som en politisk rättighet. Och
det är flera talare som har börjat tala om barnens rätt,
men sedan har de talat om den politiska rättigheten
för homosexuella att få adoptera barn.
Jag har vid flera tillfällen haft möjlighet att besö-
ka föreningar där homosexuella har utgjort den stora
majoriteten och diskuterat med dem. Vid ett tillfälle
var det en av debattörerna som sade att han hade
vuxit upp i ett heterosexuellt föräldraförhållande,
vilket för honom var självklart. Men hans uppväxt
hade varit mycket olycklig och en plåga. Han använ-
de t.o.m. ordet h-e. Jag säger så för att vara försiktig i
talarstolen. Vi diskuterade detta, och flera instämde i
det som han sade. Vi diskuterade varför och vad det
var som gällde.
Eftersom vi räknar med att 10 % av befolkningen,
av mänskligheten, är homosexuell och 90 % är hete-
rosexuell frågade jag honom vad som händer med det
lilla barnet som adopteras och som till 90 procents
säkerhet är heterosexuellt och hamnar hos homosexu-
ella föräldrar. Blir det då som han sade? Hade han
och hans meddebattörer rätt när de sade att det var en
fruktansvärt svår tid, framför allt puberteten, innan
man hittade sin egen sexualitet? Vi vet alla, tror jag,
att sexualiteten är en viktig del av människans liv. För
honom hade det varit mycket svårt att växa upp som
tonåring med sina heterosexuella föräldrar.
Jag blev väldigt förskräckt när jag tänkte på vad
en majoritet här kommer att besluta om. Blir det så att
en lång rad heterosexuellt födda barn växer upp bland
homosexuella föräldrar? Och detta har ingenting med
fördomar mot homosexuella att göra. Jag känner
många, och jag har t.o.m. släktingar som är det. Men
jag måste säga att vårt ansvar för att se till att barn
inte råkar illa ut på grund av skilda sexuella beteen-
den är mycket stort. Det är barnens trygghet som vi
har att värna om. Och jag förstår inte att ni som talar
för majoriteten och som också, åtminstone först, har
satt barnens trygghet som rubrik inte kan avvakta
vissa pågående utredningar och forskning från utlan-
det för att se om vi kan undvika svårigheter och risker
för dessa små barn. Kan vi på något sätt spåra hur
dessa barn ska kunna växa upp om det nu visar sig att
de har ett annat sexuellt beteende än sina föräldrar?
Hur ska vi bära oss åt? Men ni är inte som vi, så pass
ödmjuka att ni kan vänta ett tag till. Vi säger ju inte
nej, vi säger vänta.


Fru talman! Jag begärde replik därför att jag inte
riktigt håller med om den analys som Elisabeth Fle-
etwood här gör.
Visst kan vi konstatera att de flesta av oss homo-
sexuella i Sverige har växt upp med heterosexuella
föräldrar. Men flertalet av oss homosexuella som har
växt upp med våra heterosexuella föräldrar har inte
haft några problem med våra föräldrars heterosexua-
litet.
På samma sätt visar all den forskning som i dag
finns - det finns mer än hundra studier, Elisabeth
Fleetwood - just att barn som har homosexuella för-
äldrar inte har några som helst problem med sina
föräldrars sexuella läggning. Den är inte en belastning
för de här barnen och ger dem inte heller en problem-
situation när de själva upptäcker sin egen sexuella
läggning. Det som jag tycker är positivt är att de
flesta av de här barnen inte är lika helt normativa som
många andra barn som i dag tvingas växa upp på det
sättet i Sverige.
Det som jag ändå på allra ödmjukaste sätt vill frå-
ga om är följande: Är det just det här som har gjort att
Elisabeth Fleetwood är orolig? I så fall undrar jag vad
Elisabeth Fleetwood vill säga till alla som berörs. Jag
känner flera och har pratat med väldigt många adop-
tivbarn som själva är homosexuella och som har växt
upp med heterosexuella vita föräldrar men som har
farit illa på grund av föräldrarnas inställning till att
homosexualitet inte är bra.


av Agne Hansson m.fl. (C)

Ungdomsfrid

Motion motion 2001/02:L17 med anledning av prop. 2001/02:123 Partnerskap och adoption

av Gustaf von Essen och Lennart Fridén (M)

med anledning av prop. 2001/02:123 Partnerskap och adoption

Motion motion 2001/02:L18 med anledning av prop. 2001/02:123 Partnerskap och adoption

av Anders Bengtsson och Sonia Karlsson (S)

Motion motion 2001/02:L19 med anledning av prop. 2001/02:123 Partnerskap och adoption

av Susanne Eberstein m.fl. (S)

Motion motion 2001/02:L20 med anledning av prop. 2001/02:123 Partnerskap och adoption

av Karl Gustav Abramsson (S)

Motion motion 2001/02:L207 Adoptionslagen

av Christel Anderberg m.fl. (M)

Adoptionslagen

Motion motion 2001/02:L21 med anledning av prop. 2001/02:123 Partnerskap och adoption

av Tasso Stafilidis m.fl. (V)

Motion motion 2001/02:L212 Adoptionsrätt för frånskilda

av Elizabeth Nyström och Anita Sidén (M)

Adoptionsrätt för frånskilda

Motion motion 2001/02:L22 med anledning av prop. 2001/02:123 Partnerskap och adoption

Motion motion 2001/02:L226 Barns rätt till adoptivföräldrar m.m.

Barns rätt till adoptivföräldrar m.m.

Motion motion 2001/02:L23 med anledning av prop. 2001/02:123 Partnerskap och adoption

av Olle Lindström (M)

Motion motion 2001/02:L24 med anledning av prop. 2001/02:123 Partnerskap och adoption