Påföljdsregistrering, m.m.
Betänkande 1994/95:JuU21
Justitieutskottets betänkande
1994/95:JUU21
Påföljdsregistrering, m.m.
Innehåll
1994/95 JuU21
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i proposition 1994/95:144 Riktlinjer för registrering av påföljder m.m. jämte ett antal motioner som väckts dels med anledning av propositionen, dels under den allmänna motionstiden i år.
I propositionen föreslås riktlinjer för uppbyggnaden av en ny struktur avseende de brottsregister m.m. som i dag förs hos Rikspolisstyrelsen. Förslaget innebär att person- och belastningsregistret (PBR) skall ersättas av ett belastningsregister och att det skall inrättas ett misstankeregister med uppgifter bl.a. om den som är skäligen misstänkt för brott enligt den s.k. personbladsrutinen. Körkortsregistrets belastningsdel föreslås samordnad med belastningsregistret. Propositionen innehåller inga lagförslag.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats två reservationer från (m), en reservation från (c, v, mp), en reservation från (v, mp) samt ett särskilt yttrande från (c).
Propositionen
I proposition 1994/95:144 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för uppbyggnaden av en ny registerstruktur, som är avsedd att ersätta person- och belastningsregistret (PBR) och körkortsregistrets belastningsdel.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1994/95:Ju17 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om registrering av personer under 15 år som gjort sig skyldiga till brott, i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att regeringen belyser sina förslag från ett EU-perspektiv.
1994/95:Ju18 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1994/95:144 Riktlinjer för registreringen av påföljder m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1995
1994/95:Ju209 av Maud Björnemalm och Inger Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utökning av Statens invandrarverks tillgång till utdrag/upplysning om innehållet i kriminal- och polisregistret.
1994/95:Ju801 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidigt ingripande, effektiva åtgärder och registrering av unga lagöverträdare.
1994/95:Ju802 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om registrering av personer under 15 år som gjort sig skyldiga till brott, i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statistik över brott begångna av personer under 15 år.
1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om preciserad redovisning i rättsstatistiken vad gäller våld och hot om våld mot kvinnor.
Utskottet
Bakgrund
För en framgångsrik brottsbekämpning är det nödvändigt att samla in och bevara uppgifter om brott, misstänkta och dömda personer samt försvunna och tillvaratagna föremål m.m. För att straffrättens regler om bl.a. sammanträffande av brott och förändring av påföljder skall kunna tillämpas är det vidare nödvändigt att registrera ådömda påföljder, personer som är villkorligt frigivna och prövotider för dem samt för personer som dömts till villkorlig dom och skyddstillsyn. Uppgifter om brott och om ådömda påföljder kan också behövas vid prövning av sökandens lämplighet i olika tillståndsärenden, t.ex. körkortsärenden och vapenärenden.
I Sverige har brottsregister förts sedan förra seklet. Till en början skedde detta spontant vid lokala polismyndigheter. Olika centrala register rörande t.ex. uppgifter om efterlysta personer, signalement och fingeravtryck m.m. utvecklades därefter. I samband med polisväsendets förstatligande år 1965 överfördes ansvaret för de centrala polisregistren till den då nyinrättade Rikspolisstyrelsen (RPS). I detta sammanhang tillkom också lagen (1965:94) om polisregister m.m. (polisregisterlagen) som fortfarande reglerar polisens registerföring. Lagen kompletteras av polisregisterkungörelsen (1969:38, omtryckt 1977:1105).
Vid sidan av polisregistren utvecklades också en central straffregistrering. I en lag om straffregister av år 1900 föreskrevs att ett centralt straffregister skulle föras i Justitiedepartementet. År 1915 överfördes uppgiften till dåvarande Fångvårdsstyrelsen. I samband med brottsbalkens (BrB) tillkomst fick straffregistreringen en ny reglering genom lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister (kriminalregisterlagen). Tillämpningsföreskrifter till denna finns i kriminalregisterkungörelsen (1973:58).
Det allmänna kriminalregistret innehåller sådana uppgifter som främst behövs i domstolarnas verksamhet för att brottsbalkens regler om sammanträffande av brott och förändring av påföljder i 34 kap. BrB skall kunna tillämpas. I registret förs in uppgifter om domar på fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård liksom uppgifter om åtgärder enligt 34 kap. BrB. Bötesstraff antecknas inte i registret i andra fall än då förvandlingsstraff har ålagts. I registret skall vidare antecknas uppgifter om straffverkställighet, nåd och resning. I registret finns också vissa uppgifter om påföljder som har ådömts i något annat land.
Med polisregister avses enligt polisregisterlagen register som förs hos RPS eller någon annan polismyndighet för att tjäna till upplysning om brott för vilka någon har misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons personliga förhållanden i övrigt. Enligt polisregisterlagen skall innehållet i polisregister begränsas till uppgifter som är nödvändiga för att polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt. Närmare föreskrifter om innehållet i RPS polisregister finns i 2--7 §§ polisregisterkungörelsen. Dessa regler innebär bl.a. att det i polisregister, förutom sådana uppgifter som skall antecknas i kriminalregistret, skall tas in uppgifter om vissa bötesdomar och godkända strafförelägganden, åtalsunderlåtelser i vissa fall, beslut om utvisning enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529, omtryckt 1994:515), beslut om utlämning och beslut om besöksförbud. Innehållet i polisregister är enligt 1 § polisregisterlagen emellertid inte begränsat till anteckningar om påföljder. Med stöd av 2 § andra stycket polisregisterlagen har i 6 § polisregisterkungörelsen föreskrivits att i polisregister får föras in även uppgifter om den som är misstänkt för brott och uppgifter om någon annans personliga förhållanden. Som villkor för sådan registrering gäller att denna är nödvändig för att polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott och att uppgifterna är av särskild betydelse för brottsspaning.
Hos RPS förs med stöd av polisregisterlagen flera olika register, bl.a. brottsanmälansregistret, det allmänna spaningsregistret, signalements- och känneteckensregistret, fingeravtrycksregistret, U-boken (med uppgifter om utvisningar), del av Interpolregistret samt beslags- och analysregistret.
År 1971 fördes det allmänna kriminalregistret över från Kriminalvårdsstyrelsen (KVS) till RPS. Skälen till detta var önskemål om att minska den dubbelregistrering som då förekom och de kostnader som hängde samman därmed. I samband med överföringen sammanfördes kriminalregistret med det centrala personregister som fördes hos RPS. Det samordnade registret, som förs med hjälp av ADB, kallas person- och belastningsregistret (PBR). Kriminalregistret är således i praktiken en integrerad del av PBR. För detta register gäller olika regler beroende på om det är fråga om dess användning som kriminalregister eller polisregister. I det förra fallet gäller kriminalregisterlagen och i det senare polisregisterlagen.
Överföringen av det allmänna kriminalregistret från KVS till RPS utgjorde en del av uppbyggnaden av rättsväsendets informationssystem (RI-systemet). Detta projekt, som påbörjades 1967, leds av Samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem, SARI (Ju 1968:59). Ett av syftena med projektet är att genom ADB förenkla och förbättra informationsutbytet mellan myndigheterna inom rättsväsendet. Ett annat är att skapa underlag för planeringen inom myndigheterna och för den övergripande planeringen inom rättsväsendet i stort. RI-systemet regleras i förordningen (1970:517, omtryckt senast 1981:487) om rättsväsendets informationssystem (RI-förordningen). Enligt denna skall det finnas ett informationssystem grundat på ADB för att insamla, lagra, bearbeta och lämna uppgifter som har samband med verksamheten inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården. Informationssystemet skall bestå av olika delsystem.
Upplysningsvis kan i sammanhanget nämnas att regeringen den 30 juni 1994 (dir. 1994:60) tillsatte en särskild utredare för att se över formen för samordning av informationsförsörjningen inom rättsväsendet. Utredningen, som antog namnet RI-utredningen, överlämnade sitt betänkande (SOU 1995:32) IT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet till regeringen den 17 mars 1995. I betänkandet föreslås att en ny myndighet (Myndigheten för rättsväsendets informationsförsörjning, RIN) skall inrättas för samordning inom rättsväsendets informationsförsörjning.
PBR är det största polisregistret. Det är främst ett belastningsregister och innehåller uppgifter om påföljder och därmed sammanhängande beslut som skall antecknas enligt kriminalregister- eller polisregisterförfattningarna. Enligt 6 § polisregisterkungörelsen får i polisregister tas in uppgift om den som är misstänkt för brott, om det är av särskild betydelse för brottsspaning. Med stöd av denna bestämmelse registreras t.ex. i PBR uppgifter enligt den s.k. personbladsrutinen, som omfattar bl.a. den som är skäligen misstänkt för brott. Personblad upprättas under förundersökningen och innehåller uppgifter om den misstänkte (namn, personnummer, adress och arbetsgivare m.m.) samt om det misstänkta brottet. Personbladen ingår i RI-systemet. Uppgifter enligt personbladsrutinen är de enda uppgifter om misstankar som förs in i PBR. Övriga uppgifter om misstankar registreras i andra typer av polisregister. PBR förs med hjälp av ADB. Varken kriminal- eller polisregisterförfattningarna är skrivna med utgångspunkt i att kriminal- eller polisregister skall vara datoriserade. Det formella stödet för att föra PBR med ADB finns i stället i RI-förordningen. Inom polisen används uppgifterna i PBR såväl vid spaning och brottsutredning som vid ordnings- och trafikpolisverksamhet. Uppgifterna används också som underlag i bl.a. körkortsärenden. Uppgifter ur PBR får under vissa förutsättningar användas också av andra myndigheter, företag och enskilda, t.ex. för personalkontroll m.m. och i olika tillståndsärenden. Hos domstolar och åklagare används uppgifterna för handläggningen av brottmål.
Personalkontroll enligt personalkontrollkungörelsen (1969:446 omtryckt 1983:764) innebär att man i fråga om vissa befattningar som har betydelse för rikets säkerhet inhämtar upplysningar från polisregister om den som innehar eller skall tillträda befattningen. Personalkontrollen avser befattningar som på grund av sin betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt har placerats i s.k. skyddsklass. Antalet skyddsklasser är tre, nämligen 1A, 1B och 2. Avgörande för inplaceringen i skyddsklass är i vilken utsträckning befattningshavaren får del av hemliga uppgifter av betydelse eller synnerlig betydelse för rikets säkerhet. För de mest kvalificerade befattningarna kompletteras registerkontrollen med en särskild personutredning. Personalkontrollen tillämpas inte endast vid statliga myndigheter utan också på anställda i enskild verksamhet som i samband med upphandling eller utövande av andra funktioner inom totalförsvaret får del av känslig information. Kontrollen omfattar däremot inte kommunalt anställda.
Enligt 17 § polisregisterkungörelsen föreligger vidare möjligheter för bl.a. kriminalvården, Riksbanken, larminstallationsföretag, sjukvården m.fl. myndigheter och företag att få utdrag ur polisregister beträffande den som söker anställning där. Försvarsmakten har möjligheter att få utdrag beträffande den som söker anställning vid FN-förband. Dessa uppgifter lämnas i form av utdrag ur PBR. Enligt 19 § skall utdrag begränsas på olika sätt beroende på vem som begärt utdraget.
Körkortsregistret innehåller tre slag av uppgifter, nämligen identitetsuppgifter, körkortsuppgifter och belastningsuppgifter. Belastningsuppgifterna gäller dels uppgifter om sådana brott som anges i 83 § körkortsförordningen (1977:722, omtryckt 1983:403), dels vissa andra uppgifter, t.ex. om anmälan till länsstyrelse att en körkortsinnehavare inte längre uppfyller förutsättningarna för att få ha körkort. Körkortsregistret förs till sin huvuddel av Vägverket. I fråga om de uppgifter om brott som anges i 83 § körkortsförordningen förs dock registret av RPS. Denna del av registret kallas här körkortsregistrets belastningsdel. Registreringen i belastningsdelen fyller huvudsakligen två syften, den skall lämna underlag för prövningen i körkortsmål och den skall ge information till åklagare och domstolar i trafikmål om tidigare trafikbrottslighet. I körkortsregistrets belastningsdel antecknas uppgifter om domar, beslut om åtalsunderlåtelse, strafförelägganden och förelägganden av ordningsbot, varigenom körkortshavare, innehavare av traktorkort, innehavare av utländskt körkort eller någon för vilken spärrtid löper har funnits skyldig till vissa brott. Det gäller främst brott mot trafikbrottslagen, andra trafikförfattningar, narkotikastrafflagen samt vissa brottsbalksbrott såsom misshandel och andra våldsbrott. I fråga om de allra flesta brottsbalksbrott sker dock ingen registrering om påföljden stannat vid böter. Regleringen i körkortsregistret är följaktligen på en gång mera omfattande och mera begränsad än registreringen i PBR; i vissa fall sker anteckning då penningböter har dömts ut, i andra bara om påföljden är strängare än böter. Körkortsregistrets belastningsdel ingår i RI-systemet och förs således med hjälp av ADB. Det författningsmässiga stödet för att föra registret med hjälp av ADB finns, liksom för kriminal- och polisregistren, i RI-förordningen.
Propositionen m.m.
I propositionen föreslås riktlinjer för uppbyggnaden av en ny struktur avseende de brottsregister m.m. som i dag förs hos RPS. Förslaget innebär att PBR skall ersättas av ett belastningsregister och att det skall inrättas ett misstankeregister. Körkortsregistrets belastningsdel föreslås samordnad med belastningsregistret.
Utgångspunkten för förslagen är att belastningsregistret skall innehålla de belastningsuppgifter som i dag antecknas i PBR och i körkortsregistrets belastningsdel. Misstankeregistret skall innehålla uppgifter bl.a. om den som är skäligen misstänkt för brott enligt den s.k. personbladsrutinen.
Propositionen innehåller inga lagförslag. Regeringen har beslutat om en översyn av den rättsliga regleringen av registren för att senare återkomma till riksdagen med förslag till den närmare utformningen av registren jämte lagförslag, konsekvenser för anslagsposter på statsbudgeten m.m.
Enligt sina direktiv (dir. 1995:38) skall den särskilde utredaren utarbeta förslag till en rättslig reglering av belastningsregistret och misstankeregistret samt överväga vilka ändringar som behövs i polisregisterlagen. Arbetet skall ske med utgångspunkt i de riktlinjer för registerstrukturen som anges i propositionen. Utredaren skall också utreda frågan om att författningsreglera polisunderrättelseregister och DNA-register samt utarbeta förslag till en sådan reglering. Vid arbetet skall utredaren särskilt beakta det behov av ett ökat informationsutbyte som föranleds av den internationella utvecklingen.
Överväganden
Riktlinjer för uppbyggnaden av en ny registerstruktur
I motion Ju18 (v) yrkas avslag på propositionen. I motionen anförs att frågor som t.ex. vilka uppgifter som skall tas in i misstankeregistret och i vilken omfattning den berörde, myndigheter och enskilda skall få ta del av uppgifterna i registren inte är tillräckligt utredda. De föreslagna förändringarna bör, anförs det i motionen, därför anstå för att övervägas i ett sammanhang av den särskilde utredaren.
Frågan om den centrala brottsregistreringen i framtiden behandlades i proposition 1987/88:122 om ändringar i kriminal- och polisregisterlagarna m.m. I propositionen konstaterades att det nuvarande PBR var föråldrat och komplicerat såväl i tekniskt avseende som när det gällde den rättsliga regleringen och att det behövdes genomgripande förändringar i fråga om den registrering som för närvarande görs i PBR. Vid en teknisk översyn borde man enligt propositionen i första hand överväga en lösning som innebär att belastnings- och misstankeuppgifter skall finnas i skilda register. Ett nytt system borde också vara mer flexibelt än det nuvarande så att ändringar i fråga om registerinnehåll och registerutdrag kan göras utan stora kostnader. Enligt propositionen borde vidare registreringen av påföljder av betydelse för körkortsfrågor integreras med den registrering som för närvarande sker i PBR. Dessa uttalanden godtogs under riksdagsbehandlingen (JuU 1987/88:34, rskr. 283).
I en skrivelse till regeringen den 30 mars 1990 (jfr SARI rapport 1989:2 Nytt kriminalregister m.m.) föreslog SARI att den registrering som för närvarande görs i PBR och registret över påföljder som har betydelse för körkortsfrågor i framtiden skall göras i två olika register, ett kriminalregister med påföljdsuppgifter som gäller bl.a. domar och slutliga beslut i brottmål, godkända ordningsförelägganden och strafförelägganden, regeringsbeslut om nåd och påföljder av betydelse för körkortsfrågor och ett misstankeregister med kortfattade uppgifter om bl.a. brottsanmälningar, åklagarinträde, delgivning av misstanke om brott och beslut att väcka åtal.
Vid anmälan av datalagsfrågor m.m. i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 4 s. 16 och 17) tog föredragande departementschefen upp frågan om den framtida utformningen av brottsregistreringen. Departementschefen sade sig i stort ansluta sig till SARI:s förslag till förändring av lagstiftningen om brottsregister samt att det fortsatta tekniska utvecklingsarbetet på brottsregistreringen borde ske efter de riktlinjer som SARI föreslagit. Departementschefen anmälde samtidigt att en promemoria med förslag till ny brottsregisterlagstiftning var under utarbetande i Justitiedepartementet.
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 53 f) bereddes riksdagen tillfälle att ta del av vad justitieministern i propositionen anförde om riktlinjerna för uppbyggnaden av ett nytt kriminalregister och ett nytt misstankeregister. I propositionen uttalade justitieministern att hon kunde ansluta sig till de överväganden som tidigare gjorts i ärendet och att uppbyggnaden av brottsregistreringen således borde utformas efter de linjer som SARI hade föreslagit. Justitieministern anförde vidare bl.a. att arbetet med utformningen av förslag till ny brottsregisterlagstiftning pågick inom departementet och att utgångspunkten för arbetet var de förslag till kriminal- och misstankeregister som SARI lagt fram.
Utskottet (1991/92:JuU25, rskr. 260), som inte fann anledning till erinran mot vad justitieministern anfört om riktlinjerna för uppbyggnaden av ett nytt kriminalregister och ett nytt misstankeregister, erinrade om sina tidigare uttalanden på området (1987/88:JuU34 s. 9 och 1990/91:JuU1 s. 28) rörande vikten av skyndsamhet i översynsarbetet och inskärpte ånyo vikten härav. Detta gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Utskottet finner inte anledning att nu frångå sin tidigare ståndpunkt i fråga om uppbyggnaden av ett belastningsregister och ett misstankeregister i linje med vad som nu föreslås i propositionen. Vad som anförs i motion Ju18 gäller inte den principiella uppbyggnaden av registren utan vilka uppgifter misstankeregistret skall innehålla och vem som skall få ta del av dessa uppgifter. Dessa frågor kommer att belysas i det ovan nämnda utredningsarbetet som nyligen inletts om den närmare utformningen av den rättsliga regleringen av registren. Motionen bör alltså inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till propositionen och avstyrker bifall till motionen.
EU-anpassning
I motion Ju17 (m) yrkas att propositionen skall kompletteras med överväganden om hur regeringens förslag till riktlinjer för en ny struktur av brottsregister förhåller sig till övriga EU-medlemsländers register och de dataregister och informationssystem som nu håller på att byggas upp inom Europol och Schengenöverenskommelsen.
I direktiven till utredningen rörande den rättsliga regleringen av registren anförs bl.a. att utredaren skall beakta det pågående internationella arbetet för att bekämpa och utreda brott, som Sverige genom medlemskapet i EU kommer att delta i. Det gäller t.ex. det arbete som pågår inom EU med en konvention för ett europeiskt informationssystem (EIS) och en konvention för en europeisk polisbyrå (Europol).
Arbete med att belysa de frågeställningar som aktualiseras i motion Ju17 pågår. Någon åtgärd från riksdagens sida är inte nödvändig, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju17 i nu behandlad del.
Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m.
I motionerna Ju17, Ju801 och Ju802 (alla m) begärs att det skall ske en registrering av barn under 15 år som begått brott. I motionerna pekas på att en femtonåring som grips av polisen kan ha ett till synes alldeles fläckfritt förflutet medan han i själva verket kan ha gjort sig skyldig till ett flertal brott. Förutom att en registrering ger polisen och andra rättsvårdande myndigheter en klarare bild av den gripne ger det, anförs det i motionerna, också möjligheter att framställa mer rättvisande statistik över brott som begås av minderåriga.
Frågan om registrering av barn som begått brott resp. statistik över brott som begåtts av barn berörs inte i propositionen.
Barn under 15 år får inte straffas för brott (1 kap. 6 § BrB). Däremot kan brott av barn under 15 år utredas av polis under vissa förutsättningar. Regler härom finns i 31 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL). En polisutredning kan ske om den kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser med avseende på den unge, och det behövs för att klarlägga om någon som har fyllt 15 år har tagit del i brott, om det behövs för att efterforska gods som har åtkommits genom brott eller om det annars är av särskild vikt att en utredning äger rum. Har barnet inte fyllt 12 år får utredning inledas endast om det finns synnerliga skäl.
Fråga om den som är under 15 år har gjort sig skyldig till ett brott kan även bli prövad av domstol under vissa förutsättningar. Förfarandet kallas bevistalan, och reglerna finns i 37 § LUL. Bevistalan innebär att åklagaren, om det krävs ur allmän synpunkt, efter framställning av socialnämnd, länsstyrelse eller vårdnadshavare för barnet får begära prövning hos domstol huruvida barnet har begått brottet.
Polisregistret innehåller uppgifter som är nödvändiga för att polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt. Barn som begått brott registreras inte i det centrala polisregistret om brottet begåtts innan barnet fyllt 15 år (se 2 § polisregisterkungörelsen). Barnet registreras inte heller i det lokala polisregistret som förs med stöd av 13 § polisregisterkungörelsen (jfr RPS anvisningar FAP 440-1 och 441-2). Dock föreligger enligt anvisningarna inte något hinder mot att registrera barnet i de arbetsregister som måste finnas hos polisen medan en utredning pågår. Hinder föreligger inte heller mot att i sökbar form spara de sista utredningshandlingarna om barnet; detta underlättar att barnet får behålla samma förundersökningsledare vid misstanke om nya brott (FAP 403-1).
Enligt 3 § polislagen (1984:387) åligger det allmänt sett polisen att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd av dem. Socialtjänsten skall således underrättas om en polisutredning rörande ett barn. Den brottslighet som ett enskilt barn misstänks för kommer alltså som regel att registreras i barnets akt hos socialtjänsten.
Utskottet behandlade motionsönskemål rörande registrering av barn som begår brott jämte härtill knutna frågor om statistik senast under våren 1990 i samband med anslag till bl.a. BRÅ (1989/90:JuU29 s. 20 f med där gjorda hänvisningar).
I ärendet hänvisade utskottet bl.a. till ett tidigare ärende (prop. 1983/84:187 s. 31, JuU 1984/85:6, rskr. 37) i vilket frågan om statistik när det gäller brott av barn behandlades i samband med ett lagstiftningsärende om ändringar i bl.a. LUL. Justitieministern anförde då bl.a. att han var medveten om att en tillförlitlig statistik, särskilt om den innehåller uppgifter om återfall, skulle öka kunskaperna om brottslighetens omfattning och karaktär hos barn och unga. Om statistiken dessutom upplyste om vilka åtgärder som vidtogs i fråga om unga lagöverträdare skulle den också bidra till bättre kunskap om effekten av olika åtgärder. De centrala myndigheterna kunde också, anförde justitieministern, behöva statistik för att utöva sin tillsyn och för att utveckla metoder för att förebygga ungdomskriminalitet. Sammanfattningsvis ansåg justitieministern emellertid övervägande skäl tala för att man skulle avvakta utfallet av den då föreslagna reformen innan ställning togs till den från integritetssynpunkt känsliga frågan om registrering av brottsmisstankar mot barn skulle få ske i personregister hos polisen. Justitieministern ansåg att man då inte borde öppna någon möjlighet till en sådan registrering. Utskottet tog i ärendet (s. 11) avstånd från tanken att personregister med uppgifter om brottsmisstankar mot barn skulle få föras hos polisen.
Utskottet hänvisade vidare till sitt betänkande angående ungdomsbrottslighet m.m. hösten 1989 (1989/90:JuU14 s. 10 f) vari utskottet upprepade sitt uttalande i ett ärende rörande åtgärder mot unga lagöverträdare våren 1989 (JuU 1987/88:36 s. 23 f) att det skulle vara av värde att ha tillgång till tillförlitlig information om brott av barn under 15 år. I det sistnämnda ärendet anförde utskottet vidare bl.a. att sådana brott enligt 13 § LUL (nuvarande 31 §) endast undantagsvis skall utredas av polisen och att en konsekvens härav blir att statistiken skulle bli bristfällig. Den skulle nämligen komma att bygga på den bedömning av brottet som görs av den som får reda på det, t.ex. en enskild polisman, och brottsmisstanken skulle inte ha prövats av åklagare eller domstol. Utskottet ansåg att behovet av bakgrundsmaterial i stället får tillgodoses på sedvanligt sätt inom ramen för den vetenskapliga forskningen på området.
Utskottet avstyrkte i ärendet aktuella motioner under åberopande av att såväl frågan om registrering av barn som begår brott som statistik häröver var föremål för överväganden vid en arbetsgrupp inom regeringskansliet.
Resultatet av arbetsgruppens arbete utmynnade sedermera bl.a. i direktiven till den i juni 1990 tillkallade parlamentariska kommittén (Ju 1990:07, dir. 1990:53) som hade till uppgift att göra en översyn av det allmännas insatser vid brott av unga och för att utvärdera det nuvarande regelsystemet på området. Huvuduppgiften var att undersöka om den nuvarande fördelningen av uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet var väl avvägd och om samordningen mellan myndigheterna kunde förbättras. Utredningen, som antog namnet Ungdomsbrottskommittén, lade i juni 1993 fram betänkandet (SOU 1993:35) Reaktion mot ungdomsbrott. Betänkandet har remissbehandlats och redan delvis lett till lagstiftning. Sålunda antog riksdagen i höstas förslag till ändringar i LUL om hur ungdomsmålen skall handläggas hos framför allt polis, åklagare och i domstol (prop. 1994/95:12, JuU1, rskr. 39). Lagändringarna trädde i kraft den 1 mars 1995.
Ungdomsbrottskommittén hade även i uppdrag att belysa frågan om personregister baserat på brottsmisstankar mot barn. Kommittén redovisade emellertid att den på grund av den snäva tidsramen saknat möjligheter att behandla den frågan. Kommitténs förslag bereds inom Justitiedepartementet.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har inom ramen för ett regeringsuppdrag i mars 1994 att ta fram underlag för ett nationellt brottsförebyggande program bl.a. ålagts att kartlägga vilka åtgärder det allmänna och andra bör vidta när det gäller de ungdomar under 15 år som begår brott. Frågor som rör behovet av och förutsättningarna för en registrering av minderåriga lagöverträdare, brottsstatistik m.m. kommer att beröras inom ramen för detta arbete. Uppdraget skall redovisas i mitten av juni månad 1995.
Utskottet vill liksom tidigare understryka att det skulle vara av stort värde att ha tillgång till tillförlitlig statistisk information om brott av barn under 15 år. I övrigt konstaterar utskottet att det utredningsarbete som pågår inom BRÅ skall redovisas inom kort. Utskottet utgår från att aktuella frågor belyses inom ramen för detta arbete. Resultatet av utredningsarbetet bör avvaktas, och motionerna bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju17, Ju801 och Ju802 i här behandlade delar.
Rättsstatistiken beträffande våld m.m. mot kvinnor
I motion A807 (c) yrkas att rättsstatistiken skall innehålla uppgifter om offrets kön och relation till gärningsmannen för att ge ett bättre underlag för bl.a. jämförande studier vad gäller våld mot kvinnor i nära relationer.
I statistiken över sexualbrott redovisas inte offrets kön. För att bl.a. ge ett bättre underlag för att bedöma brottsutvecklingen såvitt avser våld som riktas mot kvinnor skall Kvinnovåldskommissionen enligt sina direktiv (dir. 1993:88) undersöka om den nuvarande brottsstatistiken kan och bör könsuppdelas i större utsträckning än för närvarande.
Vidare pågår inom BRÅ för närvarande i samarbete med Statistiska centralbyrån (SCB) ett arbete för att finna metoder för att statistiskt bättre kunna följa de rättstillämpande myndigheternas hantering av ett ärende, från anmälan till lagföring. Frågor som rör könsuppdelning av statistiken och registrering av relationen gärningsman--offer är föremål för överväganden inom ramen för detta arbete. Resultatet av arbetet kommer att presenteras vid årsskiftet 1995/96.
Det som efterfrågas i motion A807 är föremål för överväganden. Utskottet, som anser att resultatet av översynsarbetet bör avvaktas, avstyrker bifall till motion A807.
Statens invandrarverks tillgång till utdrag ur kriminalregistret m.m.
I motion Ju209 (s) begärs utökade möjligheter för Statens invandrarverk (SIV) att, i anknytningsfall i vilket en utländsk kvinna åberopar anknytning till en man i Sverige, få tillgång till innehållet i kriminal- och/eller polisregister beträffande mannen vid handläggningen av frågan om uppehållstillstånd för kvinnan i syfte att komma till rätta med s.k. kvinnoimport.
Upplysningar ur kriminalregistret får enligt 8 § kriminalregisterlagen lämnas bl.a. till SIV i ärende om frihetsberövande åtgärd enligt utlänningslagen.
Enligt 3 § polisregisterlagen har verket även rätt till upplysningar om innehållet i polisregister.
Utskottet behandlade liknande motionsönskemål i sitt betänkande rörande anslag till polisväsendet förra året (prop. 1993/94:100 bil. 3, JuU19 s. 44 f). Utskottet konstaterade då att myndigheternas och andras tillgång till kriminalregistret av integritetsskäl är starkt begränsad och att det inte i något fall förekommer att ett kriminalregisterutdrag beträffande en person kan fås ut för att utgöra beslutsunderlag i ett ärende om uppehållstillstånd för någon annan. Utskottet konstaterade att utskottet inte har beredningsansvaret för frågor om uppehållstillstånd i Sverige och att det därför undandrog sig utskottets bedömning om det fanns anledning att ändra den ordningen.
SIV har i skrivelse till regeringen begärt att få tillgång till sådana registerupplysningar som efterfrågas i motionen.
Utskottet har inhämtat att Justitiedepartementet har remitterat skrivelsen till RPS för yttrande.
Frågan om Invandrarverkets tillgång till upplysningar ur kriminalregistret och/eller polisregister är föremål för överväganden inom regeringskansliet. Regeringens överväganden i frågan bör avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju209.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för uppbyggnaden av en ny registerstruktur att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Ju18 godkänner vad regeringen i proposition 1994/95:144 anfört om riktlinjer för uppbyggnaden av en ny registerstruktur, res. 1 (v, mp)
2. beträffande EU-anpassning att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju17 yrkande 2, res. 2 (m)
3. beträffande registrering av minderåriga lagöverträdare m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju17 yrkande 1, 1994/95:Ju801 yrkande 2 samt 1994/95:Ju802 yrkandena 6 och 7, res. 3 (m)
4. beträffande rättsstatistiken beträffande våld m.m. mot kvinnor att riksdagen avslår motion 1994/95:A807 yrkande 43, res. 4 (c, v, mp)
5. beträffande Statens invandrarverks tillgång till utdrag ur kriminalregistret m.m. att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju209.
Stockholm den 16 maj 1995
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Görel Thurdin (c), Margareta Sandgren (s), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Pär Nuder (s), Lars Björkman (m), Kia Andreasson (mp) och Jeppe Johnsson (m).
Reservationer
1. Riktlinjer för uppbyggnaden av en ny registerstruktur (mom. 1)
Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "till motionen" bort ha följande lydelse:
Många av de frågor som berörs i propositionen, t.ex. vilka uppgifter som skall registreras i misstankeregistret och i vilken omfattning den berörde, myndigheter och enskilda skall få ta del av uppgifterna i registren är mycket grannlaga och av stor betydelse för medborgarnas rättssäkerhet. Utskottet anser att dessa frågor inte är tillräckligt utredda, och utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Ju18 att beslut om riktlinjer för registerstrukturen och inriktningen av registeruppbyggnaden m.m. samt frågor rörande den rättsliga regleringen bör övervägas i ett sammanhang. Beslut i aktuella frågor bör alltså enligt utskottets uppfattning anstå till dess att den särskilde utredaren slutfört sitt uppdrag så att ett samlat förslag kan föreläggas riksdagen för ställningstagande i ett sammanhang. Utskottet är sålunda inte berett att tillstyrka regeringsförslaget utan tillstyrker bifall till motion Ju18.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för uppbyggnaden av en ny registerstruktur att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ju18 avslår proposition 1994/95:144 om riktlinjer för uppbyggnaden av en ny registerstruktur,
2. EU-anpassning (mom. 2)
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Lars Björkman och Jeppe Johnsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Arbete med" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Sveriges medlemskap i EU reser frågor om hur våra nationella register kan komma att förhålla sig till övriga medlemsländers register i olika avseenden. Utskottet anser att regeringen i propositionen bort redovisa sin syn på registerfrågorna även utifrån detta perspektiv. Utskottet är sålunda kritiskt mot propositionen i detta hänseende och anser att regeringen utan dröjsmål skall återkomma till riksdagen med en redovisning av sin syn på de aktuella registerfrågorna mot bakgrund av Sveriges medlemskap i EU. Vad utskottet med anledning av motion Ju17 nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande EU-anpassning att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju17 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m. (mom. 3)
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Lars Björkman och Jeppe Johnsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna Ju17, Ju801 och Ju802 att det är nödvändigt att den som är under 15 år och skäligen misstänkt för brott blir föremål för registrering. Det är inte tillfredsställande att en femtonåring som grips av polisen kan ha ett till synes fläckfritt förflutet trots att han i själva verket har gjort sig skyldig till måhända omfattande brottslighet. En registrering av barn som gjort sig skyldiga till brott skulle ge polisen och andra rättsvårdande myndigheter en klarare bild av barnet om det på nytt grips för brott. En registrering skulle också underlätta polisens brottsutredande verksamhet. Dessutom skulle en registrering av barn som begått brott enligt utskottets uppfattning också ge möjligheter att framställa en mer rättvisande statistik över brott som begås av minderåriga.
Utskottet har tidigare understrukit att det skulle vara av stort värde att ha tillgång till tillförlitlig statistisk information om brott av barn under 15 år. Sådan statistik är av stor betydelse inte minst vid överväganden av generella åtgärder mot ungdomsbrottsligheten.
För att genomföra den av utskottet nu med anledning av motionerna Ju17, Ju801 och Ju802 i här behandlade delar förordade ordningen krävs lagstiftning. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning som tillåter registrering såväl av barn som begått brott som av de brott som begåtts av barn i linje med vad utskottet nu skisserat.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande registrering av minderåriga lagöverträdare m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Ju17 yrkande 1, 1994/95:Ju801 yrkande 2 samt 1994/95:Ju802 yrkandena 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Rättsstatistiken beträffande våld mot kvinnor (mom. 4)
Görel Thurdin (c), Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Det som" och slutar med "motion A807" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning behövs, i linje med vad som anförs i motion A807, tillgång till bättre statistiskt underlag för studier av brottsutveckling m.m. i kampen mot våld och hot mot kvinnor i nära relationer än som för närvarande är tillgängligt. Det är nödvändigt att man kan utläsa såväl kön på offer och gärningsman som relationen mellan dem när det gäller t.ex. sexualbrott och brott som innefattar våld och hot m.m. för att rättsstatistiken skall kunna anses vara tillfredsställande. Det pågående utredningsarbetet hos BRÅ bör enligt utskottets mening påskyndas. Nya regler som möjliggör en statistik av den typ som utskottet här angett bör kunna träda i kraft den 1 januari 1996. Det ankommer på regeringen att se till att den ordning som utskottet nu skisserat genomförs. Vad utskottet med anledning av motion A807 nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande rättsstatistiken beträffande våld mot kvinnor att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A807 yrkande 43 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m. (mom. 3)
Görel Thurdin (c) anför:
Tillförlitlig statistik är enligt min uppfattning nödvändig för att få kännedom om vilken typ av brott som begås av unga. Detta är av största betydelse för att det skall vara möjligt att föreslå rätt åtgärder och insatser. Utskottet har tidigare vid flera tillfällen understrukit att det skulle vara av stort värde att ha tillgång till sådan statistik. Utskottets uttalanden har ännu inte lett till något resultat. Jag anser att att det är angeläget att saken nu får sin lösning utan ytterligare dröjsmål.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 1 Motioner väckta med anledning av propositionen 1 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1995 2 Utskottet 2 Bakgrund 2 Propositionen m.m. 6 Överväganden 6 Riktlinjer för uppbyggnaden av en ny registerstruktur 6 EU-anpassning 8 Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m. 8 Rättsstatistiken beträffande våld m.m. mot kvinnor 11 Statens invandrarverks tillgång till utdrag ur kriminalregistret m.m. 11 Hemställan 12 Reservationer 13 1. Riktlinjer för uppbyggnaden av en ny registerstruktur (mom. 1) 13 2. EU-anpassning (mom. 2) 13 3. Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m. (mom. 3) 14 4. Rättsstatistiken beträffande våld mot kvinnor (mom. 4) 15 Särskilt yttrande 15 Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m. (mom. 3) 15