Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen
Betänkande 1993/94:SkU10
Skatteutskottets betänkande
1993/94:SKU10
Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen
Innehåll
1993/94 SkU10
Sammanfattning
I proposition 1993/94:90 föreslår regeringen att grundavdraget vid den statliga beskattningen slopas i enlighet med ett riksdagsbeslut våren 1993 och att vissa detaljer i beskattningen av inkomst av tjänst ändras, bl.a. i fråga om reseförmåner. Vidare skall utländsk pension kunna jämställas med folkpension.
I motioner från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet yrkas att skatteuttaget höjs på annat sätt. I dessa och andra motioner yrkas också andra ändringar i skattereglerna.
Utskottet avstyrker propositionen i vad avser beskattningen av reseförmåner och tillstyrker regeringens förslag i övrigt.
Reservationer, särskilda yttranden eller meningsyttringar har avgivits av företrädarna från samtliga partier.
Propositionen
Regeringen (Finansdepartementet) föreslår i proposition 1993/94:90 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
4. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
5. lag om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1995 års taxering,
6. lag om beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års taxeringar,
7. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
8. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt.
STÅENDE TEXT se prop. s. 1--3
Lagförslagen har följande lydelse.
NY SIDA STÅENDE TEXT se prop. s. 7--37 (Redan satt) NY SIDA
Motionerna
1993/94:Sk19 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att grundavdraget från den 1 januari 1994 skall vara 0,32 basbelopp,
2. att riksdagen beslutar att den statliga inkomstskatten fr.o.m. den 1 januari 1994 höjs till 25 % på inkomster över brytpunkten.
1993/94:Sk20 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag när det gäller reseförmåner för anställda inom rese- eller trafikbranschen och föreslår att nuvarande regler görs permanenta,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de förmånsvärden som i dag gäller inom rese- och trafikbranschen för olika typer av personalfrikort bör höjas,
3. att riksdagen hos regeringen begär utredning om beskattning av bilförmåner i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår förslaget att tillfälligt slopa grundavdraget till den statliga inkomstskatten och i stället beslutar att den statliga inkomstskatten fr.o.m. den 1 januari 1994 skall höjas till 25 % på inkomster över brytpunkten,
5. att riksdagen beslutar att inkomsterna från den föreslagna inkomstskattehöjningen skall användas för att finansiera kostnaderna för arbetslösheten och att skattehöjningen gäller till dess att Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans.
1993/94:Sk21 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteskärpningar med miljöprofil vad gäller förmånsvärdet för tjänstebilar,
2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag om slopat grundavdrag till statlig inkomstskatt hos regeringen begär förslag till slopat grundavdrag i enlighet med vad i motionen anförts.
1993/94:Sk22 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om måltidsförmåner.
1993/94:Sk23 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om justering av bilförmånsvärdet för taxiägare.
1993/94:Sk24 av Kjell Eldensjö och Fanny Rizell (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare utredning av beskattningen av reseförmåner för SJ-anställda.
1993/94:Sk25 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattningen av bilförmån.
1993/94:Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag beträffande förhöjt normalbelopp för ökade levnadsomkostnader för vissa yrkesgrupper vid tjänsteresa i utlandet i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i skattelagstiftningen att reseförmånerna inom rese- och trafikbranschen jämställs med sådan sedvanlig rabatt som är skattefri,
3. att riksdagen i anslutning till yrkande 2 beslutar att även inkludera övriga resor, t.ex. s.k. stand by-resor, i begreppet sedvanlig rabatt som är skattefri,
4. att riksdagen alternativt beslutar återinföra regeln i anvisningarna till 32 § punkt 8 KL som gällde före skatteomläggningen 1991,
5. att riksdagen vid avslag på yrkandena 2--4 även avslår regeringens förslag om reseförmåner,
6. att riksdagen hos regeringen begär snabb åtgärd som klargör att sedvanliga personalrabatter får utbetalas i efterhand utan att skattskyldighet uppkommer,
7. att riksdagen beslutar att inkomstbeskattningen av lunchsubventioner upphör redan från den 1 januari 1994 i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen i vart fall befriar måltidsförmånerna från sociala avgifter redan från den 1 januari 1994,
9. att riksdagen avslår förslaget att slopa det s.k. fribeloppet på 20 000 kr för extrautrustning,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att värdet av viss säkerhetshöjande utrustning som t.ex. ABS-bromsar och krockkudde alltid undantas från förmånsbeskattning,
11. att riksdagen beslutar om sådan ändring av skattelagstiftningen att värdet av en bilförmån helt undantas från förmånsbeskattning om bilen genom sin konstruktion eller utrustning framstår som ett rent arbetsredskap i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen beslutar om sådan ändring av skattelagstiftningen att värdet av en bilförmån helt undantas från förmånsbeskattning om bilen använts i tjänsten i mycket hög omfattning i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdering av bilförmån inom bl.a. taxi,
14. att riksdagen beslutar att med ringa användning får avses en körsträcka om högst 300 mil.
1993/94:A23 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
4. att riksdagen beslutar att den i annat sammanhang föreslagna inkomstskattehöjningen används för att finansiera kostnaderna för arbetslösheten och att skattehöjningen gäller till dess att Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans.
1993/94:A26 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
6. att riksdagen beslutar att den statliga inkomstskatten fr.o.m. den 1 januari 1994 höjs till 25 % på inkomster över brytpunkten.
Yttrande från annat utskott
Finansutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandet (1993/94:FiU6y) fogas som bilaga till detta betänkande.
Utskottet
Grundavdrag, skatteskala
Enligt beslut av riksdagen i våras om uttaget av statlig inkomstskatt (1992/93:FiU30) skall grundavdraget vid den statliga taxeringen slopas vid 1995 och 1996 års taxeringar. I propositionen lägger regeringen fram förslag till de lagändringar som behövs enligt dessa riktlinjer.
Motionerna Sk19 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkande 2 och Sk20 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkande 4 innebär att den statliga inkomstskatten i stället höjs från 20 till 25 % över brytpunkten. Den förstnämnda motionen (yrkande 1) innebär samtidigt att grundavdraget, som till följd av krisuppgörelsen hösten 1992 mellan regeringspartierna och Socialdemokraterna sänks till 25 % av basbeloppet fr.o.m. inkomståret 1994, återställs till 32 % av basbeloppet. Den föreslagna skattehöjningen skall enligt yrkande 5 i den sistnämnda motionen användas för att finansiera kostnaderna för arbetslösheten och gälla tills arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans. -- Motsvarande yrkanden om skattesatsen framställs också i motionerna A23 (yrkande 4) och A26 (yrkande 6) av Ingvar Carlsson m.fl. (s).
Yrkande 2 i motion Sk21 av Gudrun Schyman m.fl. (v) innebär avslag på propositionen och att grundavdraget i stället skall trappas av vid inkomster över 150 000 kr så att det bortfaller helt vid brytpunkten, både vid den statliga och den kommunala taxeringen. Det har framkommit att motionärerna också vidhåller sina krav från i våras om en skärpning av marginalskatterna till 55--60 % för inkomster över 200 000 kr.
Finansutskottet vidhåller i sitt yttrande tidigare ställningstaganden i dessa frågor och tillstyrker alltså propositionen och avstyrker motionerna.
Skatteutskottet vill i likhet med finansutskottet understryka att de motiv som varit vägledande för vårens beslut fortfarande gäller. Propositionen innebär att detta beslut fullföljs och att alla som har inkomster på drygt 200 000 kr kommer att få en skatteskärpning på upp till 1 760 kr. En sådan justering av grundavdraget är motiverad för att underlätta en bred förankring av krispolitiken, och utformningen innebär att de skadliga marginaleffekterna i skattesystemet inte på nytt ökar. Som finansutskottet anför är det viktigt att slå vakt om grundprincipen i marginalskattereformen att marginalskatterna skall begränsas till högst 50 %. Utskottet kan inte ställa sig bakom sådana kraftiga skatteskärpningar som föreslås i motionerna. Detta innebär samtidigt att det saknas utrymme för att frångå krisöverenskommelsen att begränsa det fasta grundavdraget till 25 % av basbeloppet.
Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker motionerna A23 yrkande 4, A26 yrkande 6, Sk19 yrkandena 1 och 2, Sk20 yrkandena 4 och 5 och Sk21.
Resor mellan bostad och arbetsplats
I propositionen föreslås att schablonavdrag för bilkostnader till och från arbetet skall medges med 13 kr per mil även vid 1995 års taxering. Vidare föreslås att väg-, bro- och färjeavgifter fr.o.m. 1995 års taxering under vissa förutsättningar skall få dras av vid sidan av schablonen.
Utskottet instämmer i förslaget. Eftersom färjeavgifter m.m. i begränsad omfattning har tagits ut även under år 1993 anser utskottet att reglerna bör kunna tillämpas redan vid 1994 års taxering. Utskottet tillstyrker propositionen med detta tillägg.
Utlandstraktamenten
Schablonbeloppen för avdrag för ökade levnadskostnader utomlands är högre än vad som gäller vid resor inom landet, och skillnaderna i avdragsbeloppen är större än vad som motsvaras av kostnadsskillnaderna här i landet och utomlands. I propositionen föreslås att avdragen vid utlandsresor begränsas och att reglerna utformas så att de skilda förhållandena beaktas. Schablonbeloppen skall bestämmas med utgångspunkt i den normala ökningen av levnadskostnaderna och skall reduceras efter tjänstgöring mer än tre månader på samma ort. Samtidigt regleras vissa detaljer efter mönster av Riksskatteverkets rekommendationer i ämnet. Övergångsvis föreslås att 70 % av schablonbeloppen enligt nuvarande regler skall få dras av vid 1995 års taxering.
I motion Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) yrkas att normalbeloppen för vissa yrkesgrupper som av säkerhetsskäl måste äta på vissa av arbetsgivaren bestämda restauranger skall räknas upp till 120--125 % av normalbeloppet (yrkande 1).
Skattereformen innebär att avdragsreglerna vid resor här i landet har begränsats. Avdragsreglerna vid utlandsförrättningar har stått kvar oförändrade i avvaktan på det utredningsarbete som nu redovisas i propositionen. Propositionen ansluter nära till utredningen, och utskottet instämmer i princip i regeringens förslag.
När det gäller motionsyrkandet vill utskottet framhålla att man kommer att ha möjlighet att yrka avdrag för de faktiska merkostnaderna och att man vid utlandsförrättningar har möjlighet att bedöma denna fråga särskilt för varje förrättning för sig. Därtill kommer att man i praktiken kan lösa de frågor som tas upp i motionen också på annat lämpligt sätt. Utskottet avstyrker därför sådana speciella regler som föreslås i motionen.
Utskottet är medvetet om att vissa detaljer i reglerna fordrar en utförlig registrering och redovisning av arbetsgivarna. Det är emellertid inte möjligt att på nuvarande stadium se över detaljutformningen i syfte att uppnå förenklingar. Utskottet utgår från att regeringen noga följer de kommande erfarenheterna och vid behov föreslår de ändringar som kan vara motiverade.
Reseförmåner
Skattereformen innebär att reseförmåner m.m. skall beskattas till sitt marknadsvärde om förmånerna avser annat än "sedvanliga rabatter". Detta innebär i princip att varje resa blir föremål för förmånsbeskattning, vilket inte utesluter schablonbeskattning. Till följd av praktiska problem har emellertid Riksskatteverket för åren 1991--1993 medgivit att beskattningen av personal inom SJ och SAS sker enligt provisoriska schabloner som innebär att den som utnyttjar en reseförmån beskattas för ett belopp som tas upp med hänsyn till genomsnittsvärdet för personalen.
Enligt gällande principer skall reglerna tillämpas fr.o.m. 1994 även på detta område, så att värderingen skall utgå från den skattskyldiges faktiska resande och marknadspriset, utan några generella schabloner. Enligt regeringens förslag bör dock en resa om året för anställd undantas från beskattning i avvaktan på en översyn av beskattningen av personalvårdsförmåner. När det gäller flygresor föreslås att värderingen av varje enskild resa skall grunda sig på speciella schablonregler som utgår från det genomsnittliga lägsta priset för bokningsbara resor inom sex olika zoner. Om flygresan är förenad med stand by-villkor skall värdet enligt denna schablon reduceras med 50 %.
I motion Sk20 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkas avslag på propositionen och att Riksskatteverkets schabloner permanentas (yrkande 1). Motionärerna vill också ha ett tillkännagivande om att förmånsvärdena för personalfrikort bör höjas (yrkande 2). I motion Sk24 av Kjell Eldensjö och Fanny Rizell (kds) begär motionärerna ett tillkännagivande om att reseförmånerna för SJ-anställda bör övervägas ytterligare. Vidare yrkas i motion Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) att riksdagen avslår propositionen (yrkande 5) och att reseförmåner för anställda inom trafikbranschen jämställs med skattefria "sedvanliga rabatter" (yrkande 2). Enligt denna motion skall reseförmåner även i andra fall skattebefrias (yrkande 4) och anställda inom SJ och SAS behandlas lika (yrkande 3).
Regeringen avser att tillkalla en särskild utredare som på nytt skall se över beskattningen av personalvårdsförmåner m.m. Av vad som anförs i propositionen framgår att översynen kommer att omfatta även den här aktuella frågan. Avsikten är att översynen skall bedrivas skyndsamt och slutföras under första halvåret 1994.
Enligt gällande principer är fria eller subventionerade resor i princip en förmån som bör beskattas i likhet med andra förmåner i tjänsten. Den kritik som har riktats mot propositionen visar emellertid att det är förenat med administrativa problem att genomföra en beskattning som grundar sig på en värdering av varje enskild resa. Det har inte heller riktats sådana anmärkningar mot rabattsystemet inom SJ och SAS att det från allmän synpunkt finns skäl att motverka dessa rabatter genom alltför rigorösa och ohanterliga regler. Tvärtom fyller rabattsystemet viktiga personalpolitiska och sociala funktioner.
Mot denna bakgrund framstår förslaget i motion Sk20 yrkande 1 som en lämplig lösning. Utskottet tillstyrker avslagsyrkandena i motionerna. En ny lagstiftning bör utformas i enlighet med nuvarande provisorium. Hur detta kan lösas tekniskt bör i första hand prövas av regeringen. Utskottet utgår från att nuvarande regler kan tillämpas på samma sätt som hittills i avvaktan på ett nytt förslag från regeringen. Det anförda innefattar bifall till motionerna Sk20 yrkande 1 och Sk26 yrkande 5.
Personalvårdsförmån
Genom 1990 års skattereform skärptes förutsättningarna för att förmåner i tjänsten skall kunna hänföras till skattefri personalvård. Med personalvårdsförmån avses förmåner som inte är direkt vederlag för utfört arbete utan avser enklare åtgärder av mindre värde och syftar till att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller utgår på grund av sedvänja inom verksamheten. Hit räknas inte förmåner som kan bytas mot kontant ersättning eller som inte riktar sig till hela personalen eller förmåner utanför arbetsplatsen. Som exempel på vad som kan vara skattefritt nämns i lagtexten bl.a. förfriskningar m.m., sedvanliga rabatter vid inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud och möjligheter till motion eller annan friskvård.
I propositionen anförs att gränsen mellan vad som är skattepliktigt och inte skattepliktigt kan vara svår att dra i många fall och att regeringen därför inom kort skall tillkalla en särskild utredare som på nytt skall se över reglerna. I avvaktan därpå föreslås att lagtexten justeras. Förslaget innebär att "sedvanliga rabatter" bryts ut ur begreppet personalvårdsförmåner och regleras särskilt i överensstämmelse med nuvarande principer.
I motion Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) yrkas (yrkande 6) att riksdagen begär snabba åtgärder från regeringen som klargör att personalrabatter som utbetalas i efterhand inte skall särbehandlas.
Den fråga som tas upp i motionen är om en rabatt måste utgå direkt vid inköpet för att kunna bli skattefri eller om den också kan erhållas genom återbäring i efterhand. Denna fråga har behandlats utförligt i det avslutade utredningsarbetet och i propositionen. Vad utredningen och regeringen uttalat i denna fråga torde innebära att syftet med motionen är tillgodosett, även om frågan inte lämpat sig för en omedelbar reglering i lagtexten.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag och avstyrker således motionsyrkandet i den mån det inte är tillgodosett.
Lunchförmåner
I motion Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) yrkas att beskattningen av lunchsubventioner skall upphöra fr.o.m. 1994 eller att sådana subventioner i vart fall undantas från socialavgifter (yrkandena 7 och 8). I motion Sk22 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) yrkas ett tillkännagivande om att regeringen bör överväga ett slopande av socialavgifterna på förmånerna.
Lantbrukets utredningsinstitut har fått i uppdrag att undersöka hur lunchätandet, branschen och de anställda påverkas av de nya regler på detta område som genomförts i samband med 1990 års skattereform. En preliminär delrapport har avlämnats i höst, och utredningens slutresultat kommer att redovisas inom kort.
Vid sin senaste behandling av frågan avstyrkte utskottet motioner på detta område med hänvisning till den undersökning som nu pågår (1992/93:SkU20). I de aktuella motionerna har inte anförts något nytt som bör föranleda att slutresultatet av undersökningen bör föregripas. Utskottet utgår från att regeringen slutför beredningen av detta ärende skyndsamt. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sk22 och Sk26 yrkandena 7 och 8.
Bilförmån
Propositionen innebär att detaljerna i beskattningen av bilförmåner ändras. I propositionen anförs att en del problem kvarstår olösta. Dessa frågor skall skyndsamt beredas vidare, bl.a. miljöaspekterna på schablonen 1 500 mil privatkörning.
De förslag som nu läggs fram innebär att förmånsvärdet i fortsättningen skall beräknas på nybilspriset för den aktuella årsmodellen, ej som nu på priset för den senaste årsmodellen. Värdet av all extrautrustning skall medräknas, och fribeloppet på 20 000 kr avskaffas alltså. Beräkningarna av det grundläggande värdet detaljjusteras även i övrigt.
Enligt propositionen utvidgas jämkningsreglerna när bilen kan anses som ett arbetsredskap. När körningen i tjänsten är omfattande eller när bilen huvudsakligen används i tjänsten skall förmånsvärdet sättas ned. I propositionen förordas en nedsättning till 70 % om körningen i tjänsten uppgår till minst 3 000 mil och till 50 % om den uppgår till minst 4 000 mil. Samtidigt bör man enligt propositionen behålla den av Riksskatteverket rekommenderade möjligheten att under vissa förutsättningar jämka förmånsvärdet för t.ex. taxibilar ned till ett halvt basbelopp. Om bilen använts privat i endast ringa omfattning, dvs. endast vid ett fåtal tillfällen och högst 100 mil, skall förmånen inte beskattas. Avsikten är också att reglerna skall tillämpas på samma sätt för egenföretagare som för anställda.
Flertalet av motionerna innebär att motionärerna av miljöskäl och rättviseskäl vill ha en förmånsbeskattning som blir mer beroende av den privata körsträckan. Yrkanden i denna riktning framställs i motionerna Sk20, yrkande 3, av Lars Hedfors m.fl. (s), Sk23 av Birger Andersson (c) och Sk25 av Kjell Eldensjö (kds). Yrkande 1 i motion Sk21 av Gudrun Schyman m.fl. (v) innebär att man bör införa en skärpt beskattning med miljöprofil. Motion Sk23 går även ut på att förmånsvärderingen bör utgå från inköpsvärdet för en normalbil och att värdet bör begränsas ytterligare för den som har mycket långa körsträckor. I denna motion uttalas bl.a. att bilar som gått i taxitrafik mer än 8 000 mil per år inte bör ge upphov till förmånsvärden. -- I motion Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) framställs mer långtgående yrkanden (9--14). Här yrkas avslag på propositionen i vad avser extrautrustning och -- bl.a. -- att säkerhetshöjande utrustning bör undantas vid värderingen, att bilar som genom sin konstruktion framstår som ett rent arbetsredskap i mycket hög omfattning skall undantas liksom också bilar som använts privat mindre än 300 mil.
Enligt utskottets uppfattning innebär propositionen väsentliga förbättringar. Utskottet instämmer i och för sig i motionärernas önskemål att värderingen bör ske med hänsyn till den privata körsträckans längd och beklagar alltså att det inte hittills har gått att lösa denna fråga på ett praktiskt hanterbart sätt. Samtidigt vill utskottet konstatera att de jämkningsregler som regeringen nu förordar ligger i linje med dessa önskemål och att frågorna skyndsamt kommer att beredas vidare i syfte att få fram ytterligare förbättringar fr.o.m. den 1 januari 1995. I det sammanhanget bör man beakta vad som anförs i de aktuella motionerna, t.ex. i motion Sk25 om att sänka värdena för den som själv står för rörliga kostnader.
Med anledning av vad som anförs i motionerna vill utskottet också framhålla att de möjligheter som redan nu finns att jämka förmånsvärdet för bilar som är inredda eller avpassade för annat än persontransport förtydligas enligt det förslag som regeringen lägger fram. Vidare ger enligt utskottets mening de nya reglerna ökade jämkningsmöjligheter så att förmånen av att kunna använda exempelvis en stor, specialutrustad taxi i allmänhet kan begränsas till värdet för en normalbil. Regeln om skattefrihet vid ringa användning privat torde också leda till att en taxiägare i allmänhet inte bör beskattas för något förmånsvärde för en bil som gått i taxitrafik mer än 8 000 mil per år, om han dessutom har en annan bil för privatbruk. Dessutom bör vid körning över 6 000 mil förmånsvärdet jämkas till ett halvt basbelopp oavsett om det finns anställd personal i företaget eller inte.
Vad utskottet här har anfört bör ges regeringen till känna.
Det anförda innefattar bifall till motion Sk23 och till propositionen. Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden i den mån de inte är tillgodosedda genom vad utskottet anfört.
Övriga frågor
Övriga detaljer i propositionen har inte föranlett några motioner och utskottet kan i stort sett godta förslagen i dessa delar.
När det gäller utländsk pension föreslår utskottet dock en justering av lagtexten. Avsikten är att utländsk pension i vissa fall skall behandlas som folkpension och kunna föranleda särskilt grundavdrag. Pensionen bör i så fall betraktas som svensk pension, och detta bör givetvis gälla generellt, t.ex. i fråga om makar och vid tillämpningen av avtrappningsreglerna. I propositionen föreslås inte uttryckliga regler om vad som skall gälla beträffande alla sådana detaljer, men utskottet utgår från att reglerna om folkpension så gott det går får motsvarande tillämpning. Den valfrihet för den skattskyldige som föreslås i propositionen passar dock inte in helt i systemet, och utskottet förutsätter i stället att Riksskatteverket utformar deklarationsblanketterna på lämpligt sätt. -- Förslagen bör ses som tillfälliga lösningar i avvaktan på att frågorna bereds vidare. I avvaktan därpå är utskottet inte berett att gå in på de andra frågor om utländsk pension som berörs i propositionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande grundavdrag, skatteskala a) att riksdagen godtar proposition 1993/94:90 i denna del och avslår motionerna 1993/94:A26 yrkande 6, 1993/94:Sk19 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk20 yrkande 4 och 1993/94:Sk21 yrkande 2, b) att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A23 yrkande 4 och 1993/94:Sk20 yrkande 5, res. 1 (s) - delvis men. (v) - delvis
2. beträffande resor mellan bostad och arbetsplats att riksdagen godtar proposition 1993/94:90 i denna del med det tillägget att avdrag för broavgifter m.m. medges redan vid 1994 års taxering,
3. beträffande utlandstraktamenten att riksdagen godtar proposition 1993/94:90 i denna del och avslår motion 1993/94:Sk26 yrkande 1, res. 2 (nyd)
4. beträffande reseförmåner att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sk20 yrkande 1 och motion 1993/94:Sk26 yrkande 5 avslår proposition 1993/94:90 i motsvarande delar och avslår motionerna 1993/94:Sk20 yrkande 2, 1993/94:Sk24 och 1993/94:Sk26 yrkandena 2--4, res. 3 (m, fp, c, kds)
5. beträffande personalvårdsförmåner att riksdagen godtar proposition 1993/94:90 i denna del och avslår motion 1993/94:Sk26 yrkande 6 i den mån yrkandet inte är tillgodosett genom regeringens förslag,
6. beträffande lunchförmåner att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk22 och 1993/94:Sk26 yrkandena 7 och 8, res. 4 (nyd) men. (v)
7. beträffande bilförmån att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sk23 och proposition 1993/94:90 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om beskattningen av bilförmåner samt avslår motionerna 1993/94:Sk20 yrkande 3, 1993/94:Sk21 yrkande 1, 1993/94:Sk25 och 1993/94:Sk26 yrkandena 9--14 i den mån de inte är tillgodosedda, res. 5 (s) res. 6 (nyd) men. (v)
8. beträffande övriga frågor att riksdagen godtar vad utskottet anfört i dessa delar,
9. beträffande lagförslagen att riksdagen med anledning av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar de vid proposition 1993/94:90 fogade förslagen till 1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med de ändringarna att 19 § utgår ur förslaget, att sista meningen i den föreslagna lydelsen av 32 § 3 f mom. utgår och att punkt 1 av anvisningarna till 48 § och punkt 1 av övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
till 48 §
1. Vid tillämpningen av 48 1. Vid tillämpningen av 48 § 4 mom. och denna § 4 mom. och denna anvisningspunkt iakttas anvisningspunkt iakttas följande. Som folkpension följande. Som folkpension räknas inte barnpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag. eller vårdbidrag. Folkpension skall anses Folkpension skall anses utgöra en inte obetydlig utgöra en inte obetydlig del av den skattskyldiges del av den skattskyldiges inkomst, om den uppgått inkomst, om den uppgått till minst 6 000 kronor eller till minst 6 000 kronor eller minst en femtedel av den minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. sammanräknade inkomsten. Som folkpension behandlas Som folkpension behandlas även tilläggspension i även tilläggspension i den mån den enligt lagen den mån den enligt lagen (1969:205) om (1969:205) om pensionstillskott föranlett pensionstillskott föranlett avräkning av avräkning av pensionstillskott. Som pensionstillskott. Ålders-, folkpension skall vidare på förtids- eller den skattskyldiges begäran efterlevandepension, som behandlas utländsk betalas ut enligt utländsk ålders-, förtids- eller lagstiftning om social efterlevandepension som trygghet och utgår enligt betalas ut enligt utländsk grunder som är lagstiftning om social jämförbara med vad som trygghet och utgår enligt gäller för folkpension, grunder jämförbara med skall behandlas som de för folkpension samt folkpension om skattskyldighet för vilka skattskyldighet för utbetalningen föreligger i Sverige. Har föreligger i Sverige. Har folkpension enligt folkpension enligt bestämmelserna i 17 kap. 2 bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om § lagen (1962:381) om allmän försäkring allmän försäkring samordnats med samordnats med yrkesskadelivränta eller yrkesskadelivränta eller annan i nämnda lagrum annan i nämnda lagrum angiven livränta skall vid angiven livränta skall vid tillämpning av första, tillämpning av första, andra respektive tredje andra respektive tredje stycket första meningen b stycket första meningen b det särskilda grundavdraget det särskilda grundavdraget beräknas med ledning av den beräknas med ledning av den folkpension som skulle ha folkpension som skulle ha utgått om sådan utgått om sådan samordning inte skett. samordning inte skett.
För gift -- -- -- -- -- -- -- saknar folkpension.
Det särskilda grundavdraget får -- -- -- den skattskyldige.
Det särskilda grundavdraget Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av reduceras med 65 procent av den del av uppburen pension den del av uppburen pension som överstiger det för som överstiger det för den skattskyldige enligt andra den skattskyldige enligt andra stycket gällande stycket gällande avdragsbeloppet. Som pension avdragsbeloppet. Pension som anses även utländsk utgår på grund av annan pension som enligt första pensionsförsäkring än stycket behandlas som tjänstepensionsförsäkring folkpension samt utländsk eller från pension som betalas ut enligt pensionssparkonto reducerar utländsk lagstiftning om dock inte det särskilda social trygghet och utgår grundavdraget. enligt grunder jämförbara med de för tilläggspension samt för vilken skattskyldighet föreligger i Sverige. Pension som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring eller från pensionssparkonto reducerar dock inte det särskilda grundavdraget.
För den -- -- -- -- -- -- -- hade tillämpats.
Övergångsbestämmelserna
1. Denna lag träder i kraft 1. Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1994 och den 1 januari 1994 och
tillämpas första tillämpas första
gången vid 1995 års gången vid 1995 års
taxering. Den nya lydelsen av taxering. De nya reglerna om
punkt 3 av anvisningarna till avdrag för väg-, bro-
54 § skall dock och färjeavgifter i punkt 4
tillämpas första av anvisningarna till 33 §
gången vid 1994 års och den nya lydelsen av punkt
taxering. 3 av anvisningarna till 54
§ skall dock tillämpas
första gången vid 1994
års taxering.
2. lag om ändring i
uppbördslagen (1953:272)
med den ändringen att orden
"Vid värdering av
förmån av fri eller
delvis fri resa -- -- -- med
50 procent." i den
föreslagna lydelsen av 8
§ utgår,
3. lag om ändring i lagen
(1990:325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter med den
ändringen att sista
meningen i den föreslagna
lydelsen av 3 kap. 7 §
första stycket utgår,
4. lag om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från
arbetsgivare med den
ändringen att orden "eller
om värde av
reseförmån som
bestäms enligt 8 §
tredje stycket
uppbördslagen avviker med
mer än 10 procent från
det värde som följer av
42 § andra stycket
kommunalskattelagen" utgår
ur den föreslagna lydelsen
av 5 § andra stycket,
5. lag om avdrag för
kostnader för bilresor till
och från arbetsplatsen vid
1995 års taxering,
6. lag om beräkning av
beskattningsbar
förvärvsinkomst vid
taxering till statlig
inkomstskatt och statlig
inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid
1995 och 1996 års
taxeringar,
7. lag om ändring i lagen
(1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
8. lag om ändring i lagen
(1958:295) om sjömansskatt.
res. 1 (s) - delvis men. (v) - delvis
Stockholm den 8 december 1993
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Kjell Johansson (fp), Jan Fransson (s), Ivar Franzén (c), Karl-Gösta Svenson (m), Bruno Poromaa (s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s) och Kaj Larsson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Grundavdrag, skatteskala (mom. 1 och mom. 9 i motsvarande del)
Lars Hedfors, Jan Fransson, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har
dels anfört följande:
Som anförs i den avvikande meningen i finansutskottets yttrande är det väsentligt att i nuvarande konjunkturläge avväga inkomstbeskattningen så att den privata konsumtionen så långt som möjligt stimuleras, inom ramen för en ansvarsfull finanspolitik. Samtidigt måste beskattningen ha en tydlig fördelningspolitisk profil.
De åtgärder som den borgerliga regeringen genomfört och fortsätter att genomföra på skatteområdet ger miljardbelopp efter miljardbelopp i årliga skattelättnader till kapitalägare och företag, och de skatteskärpningar som aktualiseras av de borgerliga partierna drabbar i första hand hushåll med små och medelstora inkomster. Detta sker samtidigt som kraven på besparingar i fråga om offentliga utgifter drabbar redan utsatta grupper. Kraven från vårt håll om en mer rättvis fördelning avvisas bl.a. med hänvisning till att "marginalskattereformen" kräver att man slår vakt om en marginalskatt på högst 50 %.
Vi reagerar mot denna missvisande beskrivning av 1990 års skattereform. Denna reform utgjorde en genomgripande omläggning med stora ändringar i syfte bl.a. att neutralisera de skattelättnader för höginkomsttagare som en sänkt marginalskatt innebar. Målsättningen var att skapa en bättre grund för socialpolitiska åtgärder av olika slag (1989/90:SkU30 s. 57).
De åtgärder som de borgerliga partierna sedan genomdrivit innebär allvarliga brott mot dessa grundläggande principer. Samtidigt med skattesänkningar för redan gynnade grupper har marginalskatterna och den totala skatten höjts för små och medelstora inkomster. Skatten höjs väsentligt i känsliga inkomstskikt och i viss utsträckning även över den s.k. brytpunkten (ca 200 000 i årsinkomst). Men för inkomster över 7,5 basbelopp motsätter sig regeringspartierna skattehöjningar.
Den ekonomiska situationen i Sverige innebär bl.a. att statens och kommunernas finanser har försämrats dramatiskt och att angelägna uppgifter på olika välfärdsområden har trängts ut. Redan utsatta grupper har drabbats, och klyftorna i samhället har vidgats. Den höga arbetslösheten har lett till en ökad utslagning och stora problem som hotar att bli bestående.
Dessa problem och de lösningar som krävs innebär svåra uppoffringar för flertalet hushåll. För att en politik med denna inriktning skall lyckas är det nödvändigt att den har en bred förankring i samhället och att bördorna får bäras även av dem som har arbete och goda inkomster.
Som anförs i den avvikande meningen av Göran Persson m.fl. (s) bör en försämring av grundavdraget inte genomföras, eftersom en sådan åtgärd är direkt åtstramande i ett läge när efterfrågan behöver stimuleras och skulle drabba hushåll med små och medelstora inkomster. Propositionen bör alltså avslås liksom också Vänsterpartiets förslag till avtrappning av grundavdraget. För att finansiera kostnaderna för arbetslösheten bör man i stället höja den statliga inkomstskatten till 25 % över brytpunkten i enlighet med yrkande 2 i motion Sk19 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) och yrkande 4 i motion Sk20 av Lars Hedfors m.fl. (s). Samtidigt bör man kompensera låginkomsttagarna genom att återställa grundavdraget fr.o.m. 1994 till nivån 0,32 % av basbeloppet. Vi instämmer således också i yrkande 1 i den förstnämnda motionen.
Höjningen av skatteuttaget bör -- som anförs i motionerna Sk20 yrkande 5 och A23 yrkande 4 -- användas för att finansiera kostnaderna för arbetslösheten och gälla till dess att Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans. Vad som här har anförts bör riksdagen med anledning av dessa motioner som sin mening ge regeringen till känna.
dels vid moment 1 och moment 9 i motsvarande del hemställt
1. beträffande skatteskala, grundavdrag 9. beträffande lagförslagen i motsvarande del a) att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:A26 yrkande 6, 1993/94:Sk19 yrkandena 1 och 2 och 1993/94:Sk20 yrkande 4 och till avslagsyrkandet i motion 1993/94:Sk21 yrkande 2 samt med avslag på motion 1993/94:Sk21 yrkande 2 i övrigt avslår regeringens förslag till lag om beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års taxeringar (lagförslag 6) samt antar följande
9. Förslag till Lag om upphävande av lagen (1992:1484) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom upphävs lagen (1992:1484) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
10. Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs att orden "samt 20 procent" i 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall bytas ut mot "samt 25 procent".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering.
b) att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A23 yrkande 4 och 1993/94:Sk20 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad som här har anförts om att höjningen av den statliga inkomstskatten skall användas för att finansiera kostnaderna för arbetslösheten och gälla till dess att Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans.
2. Utlandstraktamenten (mom. 3)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Som anförs i motion Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) bör normalbeloppen för vissa yrkesgrupper som av säkerhetsskäl måste äta på vissa av arbetsgivaren bestämda restauranger räknas upp till 120--125 % av normalbeloppet. Regeringen är medveten om att tjänsteförrättningen i utlandet på grund av särskilda skäl regelmässigt är förenad med generellt sett högre kostnader än vad normalbeloppen är avsedda att täcka. Men i propositionen anförs att man bör vänta och se om vissa yrkesgrupper generellt kommer att yrka och få avdrag med högre belopp. Det kan t.ex. gälla flygpersonal på vissa orter.
Vi delar inte uppfattningen att man bör avvakta med en uppräkning. Frågan om ett förhöjt normalbelopp och avgränsningen av de grupper som kommer i fråga bör utredas, och regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med ett nytt förslag.
dels vid moment 3 hemställt
3. beträffande utlandstraktamenten att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sk26 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som här har anförts om uppräkning av schablonbeloppen i vissa fall och godtar proposition 1993/94:90 i övrigt.
3. Reseförmåner (mom. 4)
Knut Wachtmeister (m), Filip Fridolfsson (m), Kjell Johansson (fp), Ivar Franzén (c), Karl-Gösta Svenson (m), Harry Staaf (kds) och Carl Fredrik Graf (m) har ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande under rubriken Reseförmåner som börjar med "Enligt gällande principer är fria" och slutar med "Sk26 yrkande 5." bort ha följande lydelse:
Enligt gällande principer är fria eller subventionerade resor i princip en förmån som bör beskattas i likhet med andra förmåner i tjänsten. Den kritik som har riktats mot propositionen visar emellertid att det är förenat med administrativa problem att genomföra en beskattning som grundar sig på en värdering av varje enskild resa.
Med hänsyn härtill bör beskattningen av dessa förmåner förenklas och i görligaste mån bli föremål för s.k. schablonbeskattning. Den aviserade utredningen om personalvårdsförmåner bör få i uppdrag att i sin helhet behandla även beskattningsfrågan avseende reseförmåner. Utskottet förutsätter att regeringen snarast återkommer till riksdagen med ett nytt förslag i enlighet med vad utskottet anfört. I avvaktan härpå förutsätter utskottet att nuvarande regler kan tillämpas på samma sätt som hittills även vid 1995 års taxering. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet i berörda delar propositionen och motionerna i den mån de inte tillgodoses av vad utskottet anfört. Vad som här har anförts bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under moment 4 bort hemställa
4. beträffande reseförmåner att riksdagen med bifall till avslagsyrkandena i motionerna 1993/94:Sk20 yrkande 1 och 1993/94:Sk26 yrkande 5, med anledning av motion 1993/94:Sk24 och med avslag på proposition 1993/94:90 i denna del och på motionerna 1993/94:Sk20 yrkande 1 i övrigt och yrkande 2 och 1993/94:Sk26 yrkandena 2--4 som sin mening ger regeringen till känna vad som här har anförts om beskattningen av reseförmåner.
4. Lunchförmåner (mom. 6)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Ny demokrati har tidigare yrkat att beskattningen av lunchförmåner skall slopas. I motion Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) vidhåller motionärerna detta krav. Som anförs i motionen har de negativa konsekvenserna av beskattningen blivit allt tydligare, vilket bl.a. visas av en undersökning som har gjorts på uppdrag av Finansdepartementet. Omkring 850 000 personer har helt förlorat sina måltidsförmåner. Andra har fått försämrade förmåner. Man äter i stället medhavd mat, och gemenskapen och trivseln i arbetet har blivit sämre. Reglerna har dessutom försvårat problemen inom restaurangbranschen. Arbetslösheten i branschen har stigit till 25 % och var tionde krog har gått i konkurs.
Man ser klart och tydligt att beskattningen av lunchförmåner medför stora problem utan att några fördelar uppnås. Skatteutfallet har hamnat långt under beräknade 1,2 miljarder kronor, och nettointäkten har blivit blygsamma 155 miljoner kronor. Ingenstans i Europa har man så orimliga regler.
Beskattningen av lunchförmåner bör upphöra snarast, redan från den 1 januari 1994. I realiteten torde det finnas ett brett stöd i riksdagen för denna uppfattning, och det kan inte anses rimligt att skjuta på ställningstagandet.
Jag tillstyrker alltså motion Sk26 i denna del och motion Sk22 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) som går i samma riktning.
dels vid moment 6 hemställt
6. beträffande lunchförmåner att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sk26 yrkandena 7 och 8 och med anledning av motion 1993/94:Sk22 begär förslag från regeringen om slopande av beskattningen av lunchförmåner med verkan fr.o.m. den 1 januari 1994.
5. Bilförmån (mom. 7)
Lars Hedfors, Jan Fransson, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har
dels anfört följande:
Vi anser fortfarande -- i likhet med motionärerna i motion Sk20 av Lars Hedfors m.fl. (s) -- att värdet av bilförmåner bör göras mer beroende av den privata körsträckan. Detta är viktigt från såväl miljöpolitisk som fördelningspolitisk synpunkt. Nuvarande stela regler har sedan länge väckt berättigad kritik, och denna kritik kvarstår i allt väsentligt med det förslag som regeringen nu lägger fram.
Utredningens förslag, som fordrade utredning om faktiska körsträckor och körjournaler, skulle ha vållat administrativa svårigheter och kontrollproblem och bör inte genomföras. Enligt vår uppfattning är det viktigt att man så snart som möjligt hittar andra och enklare lösningar. Frågan bör lämpligen snabbutredas genom en parlamentarisk kommitté. Vi tillstyrker alltså motionärernas yrkande om en sådan utredning.
dels vid moment 7 hemställt
7. beträffande bilförmån att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Sk21 yrkande 1, 1993/94:Sk23, 1993/94:Sk25 och 1993/94:Sk26 yrkandena 9--14 bifaller proposition 1993/94:90 i denna del och med bifall till motion 1993/94:Sk20 yrkande 3 hos regeringen begär utredning om beskattning av bilförmåner i enlighet med vad som här har anförts.
6. Bilförmån (mom. 7)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
De förslag som regeringen lägger fram om beskattningen av bilförmåner innehåller marginella förbättringar men också skatteskärpningar som inte kan anses motiverade.
Som anförs i motion Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) bör man behålla skattefriheten för extrautrustning. Vidare krävs i motionen att säkerhetshöjande utrustning inte skall höja förmånsvärdet. Att undanta luftkuddar och ABS-bromsar kan bidra till enorma samhällsvinster genom att personskadorna minskar. Att på detta sätt "subventionera" säkerhetsutrustning betalar sig självt många gånger om och begränsar de personliga katastrofer som uppkommer i trafiken. Detta är enligt min mening en mycket angelägen åtgärd, och man kan t.ex. jämföra med den subventionering som man har haft i fråga om avgasrening.
Vidare bör specialinredda bilar och skåpbilar av olika slag kunna ses som rena arbetsredskap som man utan vidare bör kunna undanta från förmånsbeskattning. Även i andra fall där det kan antas att bilen används privat endast i begränsad omfattning bör man kunna ha regler som inte drabbar enskilda personer alltför hårt. Om en bil har använts i en förvärvsverksamhet mer än 8 000 mil om året bör man kunna slippa förmånsbeskattning, och detsamma gäller om privatkörningen begränsar sig till högst 300 mil.
Enligt min mening bör regeringen skyndsamt utarbeta ett nytt förslag i enlighet med vad som här har anförts. Det anförda innefattar avslag på de skatteskärpningar som föreslås i motionerna Sk20 (s) och Sk21 (v) och att övriga motionsyrkanden är tillgodosedda.
dels vid moment 7 hemställt
7. beträffande bilförmån att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Sk20 yrkande 3 och motion 1993/94:Sk21 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1993/94:Sk23, 1993/94:Sk25 och 1993/94:Sk26 yrkandena 9--14 antar proposition 1993/94:90 i denna del som ett provisorium och begär nytt förslag från regeringen om beskattning av bilförmån i enlighet med vad som här har anförts.
Särskilda yttranden
1. Reseförmåner (mom. 4)
Lars Hedfors, Jan Fransson, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) anför:
Regeringens förslag om beskattningen av reseförmåner för anställda inom rese- och trafikbranschen skulle ha blivit mycket krångliga för både arbetsgivare och arbetstagare. För arbetsgivarna skulle förslaget dessutom bli dyrt att administrera. För skattemyndigheterna leder det till ökade kontrollproblem. I stället bör man överväga om inte de förmånsvärden som i dag gäller för t.ex. personalfrikort hos SJ och ITA-kort inom flygbranschen skall höjas något.
2. Reseförmåner (mom. 4)
Peter Kling (nyd) anför:
Reglerna om beskattning av reseförmåner för personal inom resebranschen är ett exempel på en jantelag som orsakar byråkrati, krångel och irritationer och som skulle förvärras orimligt med regeringens förslag. Som anförs i motion Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) bör denna beskattning slopas omgående. Jag har inte fått gehör för detta yrkande i utskottet och har därför vid utskottsbehandlingen anslutit mig till andrahandsyrkandet om avslag på propositionen. Vid den slutliga behandlingen i riksdagen kommer Ny demokrati att fullfölja yrkande 2 i motion Sk26 om att helt undanta dessa förmåner från beskattning. Detta kan uppnås genom att helt enkelt stryka orden "av en valfri resa tur och retur" i sista meningen i den av regeringen föreslagna ändringen av 32 § 3 e mom. kommunalskattelagen.
Jag hoppas på en bred anslutning till detta yrkande så att vi får regler som stämmer bättre med vad som tillämpas i vår omvärld.
3. Lunchförmåner (mom. 6)
Lars Hedfors, Jan Fransson, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) anför:
Bred enighet har rått om att effekterna av beskattningen av lunchförmåner bör undersökas och att beskattningsfrågan bör anstå i avvaktan på resultatet av undersökningen. De rapporter som hittills har redovisats är preliminära och slutresultatet kommer att redovisas inom kort.
Motionerna Sk22 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) och Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) har inte något direkt samband med de andra frågor som behandlas i detta betänkande, och behandlingen av motionerna borde mot denna bakgrund ha skjutits upp till ett senare tillfälle.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Lars Bäckström (v) anför:
Grundavdrag, skatteskala (mom. 1 och mom. 9 i motsvarande del)
Propositionen innebär att regeringen fullföljer riksdagsbeslutet från i våras om att slopa grundavdraget vid taxeringen till statlig inkomstskatt.
Vänsterpartiet har alltsedan skattereformen drivit kravet att grundavdraget skall reduceras. Vi har föreslagit detta för att öka statens skatteinkomster och därmed minska budgetunderskottet. Vänsterpartiet har dessutom drivit krav på ett minskat grundavdrag för att öka skatteuttaget på högre inkomster och därmed motverka de sneda fördelningspolitiska effekter som följde på skattereformen.
Riksdagens beslut att slopa grundavdraget vid taxering till statlig inkomstskatt var ett steg i rätt riktning. Vi noterar att beslutet innebär att Vänsterpartiet delvis fått gehör för sin uppfattning.
Vänsterpartiets förslag är dock mer långtgående än riksdagsmajoritetens. Vi anser att grundavdraget skall slopas helt -- både statligt och kommunalt -- över den s.k. brytpunkten, dvs. att något grundavdrag över huvud taget inte skall utgå om inkomsten överstiger ca 200 000 kr. För inkomster över 156 000 kr innebär detta att grundavdraget minskas successivt så att marginalskatten stiger från ca 33 % till ca 40 %, beräknat med utgångspunkt i ett grundavdrag på 0,25 % av basbeloppet.
Genom denna metod att helt slopa grundavdraget för högre inkomster ökar även basen för kommunalskatten. Detta ger kommunsektorn ökat ekonomiskt utrymme, och det ger möjlighet att bromsa de friställningar som sker i kommunsektorn. Totalt skulle Vänsterpartiets förslag till slopat grundavdrag för inkomster över brytpunkten ge ökade skatteinkomster på ca 4 miljarder kronor.
Vidare anser Vänsterpartiet att den statliga skatten skall höjas från 20 till 25 % för inkomster över brytpunkten och till 30 % för inkomster över 250 000 kr -- en inkomstförstärkning på ca 3,5 miljarder.
Tillsammans skulle dessa åtgärder stärka den offentliga ekonomin med ca 7,5 miljarder. I nuvarande ekonomiska läge med en mycket svag inhemsk efterfrågan bör dock skattehöjningarna kombineras med andra åtgärder. Åtgärder som gynnar låginkomsttagare och som ökar den effektiva efterfrågan. Vänsterpartiet har därför bl.a. föreslagit vissa sänkningar av mervärdesskatten samt ökade ekonomiska ramar för kommunsektorn.
Även Socialdemokraterna har motionerat om en höjning av den statliga skatten från 20 till 25 %. Tidigare föreslog Socialdemokraterna en tidsbegränsad höjning under 2 år. Vänsterpartiet noterar att Socialdemokraterna i motion Sk19 nu föreslår att höjningen skall ligga kvar tills dess att Arbetsmarknadsfondens utgifter och inkomster är i balans. Detta gör att förslagen från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i princip sammanfaller vad gäller höjningen av den statliga skatten från 20 till 25 %.
Som framgår av vad Johan Lönnroth (v) anfört i det yttrande som finansutskottet har avgivit i det aktuella ärendet står vi kvar vid våra förslag från i våras. Det innebär att vi vid mom. 1 och mom. 9 i motsvarande del hemställer följande:
1. beträffande skatteskala, grundavdrag 9. beträffande lagförslagen i motsvarande del att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:90 i denna del och de aktuella motionerna i dessa delar dels antar lagförslaget i propositionen och i reservation 1 i vad avser skatteskalan, dels begär skyndsamt förslag från regeringen om ändringar i skatteuttaget i enlighet med vad som här har anförts.
Lunchförmåner (mom. 6)
Vi ansluter oss till motion Sk22 om ett slopande av socialavgifterna på lunchförmåner och hemställer vid mom. 6
6. beträffande lunchförmåner att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sk22 och med anledning av motion 1993/94:Sk26 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna att frågan om slopande av socialavgifterna på lunchförmåner bör övervägas av regeringen.
Bilförmån (mom. 7)
Vi yrkar i första hand bifall till kravet i motion Sk21 yrkande 1 om skatteskärpningar med miljöprofil vad gäller förmånsvärdet för tjänstebilar. I andra hand ansluter vi oss till Socialdemokraternas reservation. Vid mom. 7 hemställer vi alltså i första hand
7. beträffande bilförmån att riksdagen godtar de i propositionen föreslagna ändringarna i lagstiftningen om bilförmåner, avslår motionerna 1993/94:Sk23, 1993/94:Sk25 och 1993/94:Sk26 yrkandena 9--14 samt med bifall till motion 1993/94:Sk21 yrkande 1 och med anledning av motion 1993/94:Sk20 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna att en parlamentarisk beredning bör tillsättas beträffande bilförmåner i syfte att genomföra en skärpt beskattning med miljöprofil.
Finansutskottets yttrande 1993/94:FiU6y
Bilaga
Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen, m.m.
Till skatteutskottet
Skatteutskottet har berett finansutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:90 Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen, m.m. jämte motioner i vad avser finansutskottets beredningsområde.
Utskottet
Utskottets yttrande begränsar sig till frågor om skatteuttaget och behandlar dels propositionens förslag om ett tillfälligt slopat statligt grundavdrag och motionsyrkanden med anledning därav, dels motionsvis framförda förslag om ändringar i den statliga inkomstskatteskalan.
Propositionen
I propositionen föreslås att fysiska personers rätt till grundavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt i princip slopas vid 1995 och 1996 års taxeringar. Den som vid taxering till statlig inkomstskatt är berättigad till särskilt kommunalt grundavdrag skall dock medges statligt grundavdrag, men med ett lägre belopp än vad som medges till kommunal inkomstskatt.
Det fasta skattebeloppet på 100 kr som nu tas ut på beskattningsbar förvärvsinkomst slopas vid 1995 och 1996 års taxeringar för inkomster som inte överstiger det nuvarande statliga grundavdraget.
Motionerna
I motion Sk19 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) och i motion Sk20 av Lars Hedfors m.fl. (s) avvisas regeringens förslag att under åren 1994 och 1995 slopa grundavdraget till den statliga inkomstskatten för personer över brytpunkten. Enligt motionärerna bör grundavdraget från den 1 januari 1994 behållas, dvs. det bör vara 0,32 basbelopp i stället för 0,25 basbelopp.
Socialdemokraterna vill i stället att den statliga inkomstskatten på inkomster över brytpunkten skall höjas med 5 procentenheter. Denna inkomstförstärkning skall enligt det socialdemokratiska alternativet föras till Arbetsmarknadsfonden och således användas för att finansiera kostnaderna för arbetslösheten.
Det bör noteras att de här aktuella skatteförslagen från Socialdemokraterna även tas upp i motion Fi10 som väckts med anledning av proposition 1993/94:25 om inriktningen av den ekonomiska politiken.
I motion Sk21 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att Vänsterpartiet sedan skattereformens genomförande drivit frågan om ett helt slopat grundavdrag för högre inkomster, således för både statlig och kommunal inkomstskatt. Regeringens förslag tillgodoser inte partiets krav, men det är ett begränsat och tillfälligt steg i rätt riktning. Vänsterpartiets förslag innebär att grundavdraget trappas ned från inkomster på ca 156 000 kr, så att det är helt slopat för de inkomstskikt som skall betala statsskatt.
Frågan om förändringar i inkomstskatteskalan behandlas av Vänsterpartiet i motion Fi8, väckt med anledning av proposition 1993/94:25 om inriktningen av den ekonomiska politiken. Partiet hänvisar där till sina förslag från våren 1993 om en s.k. solidaritetsskatt.
Finansutskottets bedömning
Finansutskottet noterar inledningsvis att det aktuella förslaget är en lagteknisk uppföljning av de av riksdagen våren 1993 på förslag av utskottet godkända förändringarna av grundavdraget (bet. 1992/93:FiU30, rskr. 447).
Utskottet vill understryka att de motiv som var vägledande för riksdagens ställningstagande fortfarande i hög grad är giltiga. Utskottet anförde i sitt betänkande att justeringar av grundavdraget borde genomföras för att underlätta en bred förankring av krispolitiken. Samtidigt underströks att detta emellertid inte skulle ske på ett sådant sätt att de skadliga marginaleffekterna i skattesystemet på nytt skulle öka (s. 127).
Finansutskottet ställer sig följaktligen bakom propositionens förslag till förändringar i grundavdraget. Utskottet avvisar samtidigt de förslag till förändringar av inkomstskatteskalan som förs fram från såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet. Enligt utskottet är det viktigt att slå vakt om grundprincipen i marginalskattereformen att marginalskatterna skall begränsas till högst 50 %.
Med det anförda förordar finansutskottet att skatteutskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande grundavdraget och avstyrker motionerna Sk19 (s) yrkandena 1 och 2, Sk20 (s) yrkandena 4 och 5 samt Sk21 (v) yrkande 2.
Stockholm den 1 december 1993
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Göran Persson (s), Lars Tobisson (m), Roland Sundgren (s), Lars Leijonborg (fp), Per Olof Håkansson (s), Lisbet Calner (s), Tom Heyman (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Stefan Attefall (kds), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s), Kjell Ericsson (c) och Dan Eriksson i Stockholm (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Finansutskottets bedömning börjar med "Finansutskottet noterar" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är det väsentligt att i nuvarande konjunkturläge avväga inkomstbeskattningen så att, inom ramen för en ansvarsfull finanspolitik, den privata konsumtionen så lång som möjligt stimuleras. Samtidigt måste beskattningen ha en tydlig fördelningspolitisk profil.
Med hänvisning därtill avvisar utskottet försämringar av grundavdraget som är direkt åtstramande, inte minst för hushåll med små och medelstora inkomster, i ett läge när efterfrågan behöver stimuleras. Enligt utskottet bör i stället den statliga inkomstskatten på inkomster över brytpunkten höjas med 5 procentenheter. Denna förändring i den statliga skatteskalan är att föredra ur fördelningspolitisk synvinkel och innebär en budgetförstärkning på 2 miljarder kronor i förhållande till regeringens förslag.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
I enlighet med vad som anförs i motion Sk21 anser Vänsterpartiet att regeringens förslag till slopat grundavdrag bör avslås och att regeringen bör återkomma med ett nytt förslag i enlighet med principer som anges i motionen. När det gäller inkomstskatteskalorna kvarstår vi vid vårt förslag från i våras om höjd skatt för dem som tjänar mer än 200 000 kronor om året.