Översyn av telelagen m.m.
Betänkande 1996/97:TU5
Trafikutskottets betänkande
1996/97:TU05
Översyn av telelagen m.m.
Innehåll
1996/97 TU5
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 1996/97:61 Översyn av telelagen (1993:597) m.m. Vidare behandlas 33 motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen och 13 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden hösten 1996. Regeringens förslag till lagändringar innebär att de telepolitiska målen förtydligas genom att det i telelagen anges att telefonitjänsten skall tillhandahållas till ett rimligt pris samt att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor. Telelagens regler om tillståndsplikt kompletteras med regler om anmälningsplikt för alla operatörer, även dem med verksamhet av mindre omfattning. Lagens regler om samtrafik skärps. Tillsynsmyndigheten Post- och telestyrelsen får en utökad tillsynsroll samt ett tydligare ansvar som sektorsmyndighet på teleområdet. Avtalet mellan staten och Telia AB om särskilda åtaganden ersätts med generella regler. Lagen om teleterminalutrustning ändras så att tillsynsmyndigheten skall kunna hindra eller begränsa marknadstillträde för viss utrustning. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. Utskottet tillstyrker i huvudsak regeringens förslag till lagändringar. Med hänsyn till att EU:s förslag till direktiv om samtrafik förändrats sedan propositionen avlämnats föreslås dock en ändring av regleringen för mobiltelefoni. Samtliga motionsyrkanden avstyrks. Utskottet bedömer dock att syftet med ett flertal motionsyrkanden kommer att tillgodoses. Det gäller exempelvis yrkanden om väl fungerande telekommunikationer på likvärdiga villkor som främjar en stärkt regional balans och en konkurrensneutral tillgång till gemensam infrastruktur på teleområdet. Till betänkandet har fogats tio reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1996/97: 61 Översyn av telelagen (1993:597) m.m. att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i telelagen (1993:597), 2. lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning. Lagförslagen är fogade som bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen 1996/97:T55 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar skärpa telelagens krav på särredovisning i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att uppnå full konkurrens med ADSL i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:T56 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts mot återregleringar av statliga bolag. 1996/97:T57 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvar och finansierings- principen. 1996/97:T58 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nummerportabilitet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särredovisning av accessnätet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samtrafik, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lika tillträde, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillräckliga resurser för Post- och telestyrelsen. 1996/97:T59 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av bra telekommunikationer i hela landet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att priser för telekommunikation bör vara enhetliga, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avtalet mellan staten och Telia AB förlängs, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ansvars- och finansieringsprincipen bör tillämpas i telelagen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vänta med anpassning till EU-lagstiftning till dess att sådan finns. 1996/97:T60 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen avslår förslag om prisdifferentiering, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enhetstaxa, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bastelefoni, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samtrafikavgifter, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särredovisning av accessnätet, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Post- och telestyrelsen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om brott mot telelagen. 1996/97:T61 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de samhällsomfattande tjänsterna och konkurrensneutralitet. 1996/97:T62 av Agne Hansson (c) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:61 med avseende på de föreslagna principerna för prissättning på teletjänster, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enhetstaxa, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av ett 020- nummersystem för statliga myndigheter i linje med vad som anförts i motionen. 1996/97:T63 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enhetstaxa på ISDN-nätet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om telefonautomater i glesbygd, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begreppet samhällsomfattande tjänster, 4. att riksdagen avslår regeringens förslag om avtalslösning för tillhandahållande av teletjänster för funktionshindrade, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda ansvars- och finansieringsprincipen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda konsumentperspektivet på telemarknaden. 1996/97:T64 av Per Westerberg och Lars Björkman (båda m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskiljande av accessnäten från Telia, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nummerportabilitet i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motioner från den allmänna motionstiden hösten 1996 1996/97:T201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillförsäkra konkurrensneutralitet vad avser samtrafiktaxorna på Telias accessnät, 1996/97:T202 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (båda c) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av fiberoptiknätet som en förutsättning för utvecklingen av informationstekniken i Kalmar län, 1996/97:T213 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avreglering av telemarknaden, 1996/97:T223 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla bör få tillgång till den nya informationstekniken till rimliga taxor och på likvärdiga villkor i övrigt, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bredbandsnät för datakommunikation snarast bör byggas ut i hela landet. 1996/97:T803 av Karl-Erik Persson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om depositionsavgift till Telia. 1996/97:T916 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensamt adressregister. 1996/97:T917 av Åke Carnerö (kd) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om efterlevnaden av telelagen och konkurrenslagen, 1996/97:N251 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ägardirektiv till Telia. 1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa enhetstaxa på telenätet. 1996/97:A431 av Rune Berglund och Jörgen Persson (båda s) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensneutrala teletaxor. 1996/97:A432 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enhetstaxa för ISDN-kapacitet eller motsvarande, 1996/97:L708 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett rikstäckande AXE-system, en bättre täckning för mobiltelefoner samt enhetstaxa för anslutning till ISDN-nätet.
Inledning Utskottet har i samband med beredningen av ärendet mottagit synpunkter i form av skrivelser från olika myndigheter och organisationer. Sammanträffanden har vidare skett med företrädare för Konkurrensverket, Telia AB och Tele 2 AB.
Utskottet
1 Bakgrund Nu gällande telepolitiska mål fastställdes av riksdagen år 1993 i samband med behandlingen av förslaget till telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket m.m. (prop. 1992/93:200, bet. TU30, rskr. 443). I enlighet med riksdagens beslut trädde telelagen i kraft den 1 juli 1993. Samtidigt ombildades Televerket till Telia AB. Sverige var därmed det första landet i Europa som avreglerade sin telemarknad. De övergripande målen i telepolitiken kommer till uttryck i 2 § telelagen (1993:597): ?Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Häri ligger bl.a. att var och en skall få möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät.? Vad gäller telefonitjänsten fastslås i telelagen att den skall vara av sådan kvalitet att även telefaxmeddelanden och datakommunikation via låghastighetsmodem kan förmedlas. Vid tillämpningen av lagen skall en strävan vara att skapa utrymme för och upprätthålla en effektiv konkurrens inom alla delar av telekommunikationsområdet såsom ett medel att uppnå det angivna syftet. Lagen innehåller bestämmelser bl.a. om tillståndsplikt, tillståndsprövning, tillståndsvillkor, taxor, samtrafik, nummerplanering och tillsyn. Tre kategorier tjänster är tillståndspliktiga under förutsättning att verksamheten har en omfattning som är betydande och tillhandahålls inom ett allmänt tillgängligt telenät. Dessa tjänster är telefonitjänst, mobil teletjänst samt fasta teleförbindelser. Ett tillstånd får förenas med villkor, bl.a. skyldighet att på vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst åt var och en som efterfrågar den, att i verksamheten ta hänsyn till funktionshindrade personers behov av särskilda teletjänster och att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer vid höjd beredskap. Post- och telestyrelsen (PTS) prövar frågor om tillstånd. I samband med bolagiseringen av Televerket tecknade staten och det blivande Telia ett avtal om särskilda åtaganden för perioden den 1 juli 1993 t.o.m. den 31 december 1996. Detta avtal har förlängts att gälla till utgången av juni 1997. Avtalet syftar till att säkerställa att vissa telepolitiska mål uppfylls. Avtalet innehåller förpliktelser om bl.a. pristak för telefonitjänster, tillhandahållande av olönsamma telefonautomater i glesbygd och överlåtelse av fastighetsnät. Enligt avtalet förbinder sig Telia att vid beräkning av samtrafikavgifter inte begära ersättning för eventuella underskott som följer av att bolaget tillhandahåller telefonitjänst till enhetliga taxor i hela landet. PTS har av regeringen utsetts att övervaka att avtalet följs.
2 Telepolitiska utgångspunkter
2.1 Regeringens bedömning Regeringen anger att väl fungerande telekommunikationer och ett brett utbud av teletjänster i hela landet är en nödvändig förutsättning för medborgarnas välfärd. De ger också goda betingelser för näringslivet. Det övergripande målet för statens telepolitik - att alla, enskilda och myndigheter, i landets olika delar skall ha tillgång till effektiva telekommunikationer - föreslås ligga fast. Staten har ett ansvar för att skapa förutsättningar för att det övergripande målet skall kunna uppfyllas. Telelagen anges i detta avseende utgöra det grundläggande verktyget. Erfarenheterna av telelagens effekter på telemarknaden har dock visat på behov av förändringar. Dels har den tekniska och marknadsmässiga utvecklingen gått snabbt sedan nuvarande telelag infördes år 1993. Dels kräver EU:s öppnande av telemarknaden den 1 januari 1998 en anpassning av regelsystemet. Som utgångspunkt för det fortsatta reformarbetet anges att en väl avvägd telereglering skapar förutsättningar för en effektiv telemarknad samtidigt som den ger möjligheter att tillgodose grundläggande behov av telekommunikationer hos användarna. Regleringen skall vara enkel och tydlig, utan att styra alltför mycket i detalj. De telepolitiska målen bör därför uppnås genom lagstiftning och dess tillämpning i form av tillståndsgivning och tillsyn och inte genom ägardirektiv till vissa aktörer på marknaden. Det innebär att avtalet mellan staten och Telia AB om särskilda samhällsåtaganden ersätts med generella regler. Som en utgångspunkt i det fortsatta förändringsarbetet anger regeringen vidare att för mångfalden på marknaden och för konsumenternas valfrihet behövs goda förutsättningar för de aktörer som verkar på området. Konkurrensen betraktas därmed som ett bland flera medel att uppnå de telepolitiska målen.
2.2 Motionsförslag I motion T56 (fp) framhålls att för Folkpartiet är ökad avreglering ett av huvudmedlen i kommunikationspolitiken. Genom avreglering och konkurrens skapas de bästa och billigaste tjänsterna för den enskilde konsumenten. Enligt motionen är det därför bra att regeringen nu tar de sista stegen på vägen mot en total avreglering av telemarknaden och jämställer Telia AB med övriga operatörer. Med hänsyn till den diskussion som förevarit om att föra utvecklingen tillbaka mot ett ökat inslag av marknadsregleringar förordas att riksdagen uttalar att telemarknaden inte skall återregleras. I motion T59 (v) framhålls att infrastrukturen är en samhällelig angelägenhet. Till denna hör ett fungerande telenät och bra teletjänster i hela landet. Telekommunikationernas stora betydelse för utvecklingen inom både näringsliv och offentlig verksamhet visar sig allt tydligare. Enligt motionen är det därför viktigt att bra telekommunikationer erbjuds i hela landet. Staten bör även fortsättningsvis träffa avtal med Telia AB om särskilda åtaganden för att säkerställa att vissa telepolitiska mål uppfylls. Motionärerna ifrågasätter vidare utgångspunkten i regeringens förslag att redan nu anpassa telelagen till den framväxande regleringen inom EG. Risk finns nämligen att EU kan komma till en annan ståndpunkt och att telelagen därmed i all hast måste ändras ännu en gång. Enligt motionen bör därför anpassningen anstå till dess en gemensam EU-lagstiftning finns på teleområdet. I motion T213 (kd) anges att inget land i världen har kommit lika långt som Sverige när det gäller telemarknadens avreglering. Detta har lett till att Sverige tillsammans med Storbritannien har ett klart försprång framför andra länder på teleområdet. Först år 1998 kommer något annat land eller några andra länder att fatta motsvarande nödvändiga beslut. Det betyder enligt motionen att med en fortsatt framsynt avregleringspolitik kommer det att visa sig mycket svårt för andra länder att hämta in Sveriges försprång. Detta är av stor betydelse bl.a. för informationsteknikens fortsatta utveckling och möjligheten att skapa nya arbetstillfällen.
2.3 Utskottets ställningstagande Regeringens lagförslag innebär att den grundläggande telepolitiken ligger fast. Det betyder att alla, enskilda och myndigheter, i landets olika delar skall ha tillgång till effektiva telekommunikationer. Utskottet ser för sin del positivt på att det råder en bred politisk samsyn om utgångspunkten för telepolitiken att bra telekommunikationer skall erbjudas i hela landet. Efter riksdagens beslut år 1993 om grunderna för regleringen på tele-området har utvecklingen gått snabbt. Det gäller såväl tekniskt som marknadsmässigt. Utskottet anser det därför nödvändigt att telepolitiken anpassas till de erfarenheter som vunnits. Vidare måste telepolitiken ta hänsyn till den ökade internationaliseringen. Det betyder att såväl regelverk som statens ansvar måste anpassas till den föränderliga värld som telekommunikationer utgör. Det betyder också att noggranna utvärderingar behöver göras av huruvida de telepolitiska målen uppfylls. Utskottet förutsätter därför att regeringen kommer att bedriva ett omsorgsfullt arbete med uppföljning och utvärdering och för riksdagen redovisa sina slutsatser härav. Utskottet konstaterar att i motion T59 (v) riktas invändningar mot två grundläggande utgångspunkter för regeringens lagförslag, nämligen dels anpassningen till EU, dels att staten inte längre skall träffa avtal med Telia om vissa samhällsåtaganden. Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att reglerna för statens handlande är tydliga, öppna och förutsägbara för samtliga parter. De telepolitiska målen bör därför uppnås genom lagstiftning och dess tillämpning i form av tillståndsgivning och tillsyn. Det betyder att separata avtal fortsättningsvis inte bör finnas mellan staten och vissa teleoperatörer. Utskottet delar därför regeringens bedömning att avtalet mellan staten och Telia AB inte bör förlängas efter den 1 juli 1997 utan ersättas med generella regler. Beträffande anpassningen av telelagen till det regelverk som håller på att växa fram inom EU anser utskottet att det är viktigt att vår lagstiftning är modern. Genom ett aktivt agerande inom EU och en tidig anpassning till det regelverk som utvecklas ges förutsättningar för Sverige att behålla en ledande position på teleområdet. Utskottet är medvetet om att denna utgångspunkt innebär att vissa regler kan komma att behöva justeras. Det betyder att teleregleringen kan kräva täta revideringar för att behålla sin aktualitet. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen återkomma till riksdagen med vissa telefrågor under våren 1998. Utskottet övergår nu till de motionsyrkanden som väckts om den fortsatta inriktningen av reformarbetet på teleområdet. Utskottet vill med anledning härav klargöra att även fortsättningsvis bör konkurrensen betraktas som ett viktigt medel för att uppfylla de telepolitiska målen. Samma villkor och samma förutsättningar bör gälla för alla operatörer. Utskottet vill vidare framhålla den betydelse som principerna för den ekonomiska redovisningen och en konkurrensneutral tillgång till gemensam infrastruktur har för möjligheterna att uppnå en väl fungerande telemarknad. Det betyder att någon återgång till situationen på telemarknaden före år 1993 inte är aktuell. Inriktningen är i stället att uppnå en väl fungerande marknadssituation som gör det möjligt att bl.a. utnyttja telekommunikationer på ett aktivt sätt för att skapa tillväxt och sysselsättning, utveckla välfärdssamhället och öka medborgarnas livskvalitet. Enligt utskottets mening är det därför angeläget att de telepolitiska målen förtydligas och tar hänsyn till konsumenternas intresse av telefoni till ett rimligt pris liksom kravet på att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna T56 (fp), T59 (v) och T213 (kd) i nu behandlade delar inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionsyrkandena avstyrks följaktligen.
3 Lagstiftningen för telemarknaden m.m.
3.1 Regeringens förslag I propositionen föreslås vissa ändringar i telelagen (1993:597) och i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning. De telepolitiska målen föreslås bli förtydligade genom att det i lagen anges att telefonitjänsten skall tillhandahållas till ett rimligt pris, att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor och att telekommunikationerna skall vara uthålliga och tillgängliga under kriser och krig. Telelagens regler om tillståndsplikt föreslås kompletteras med regler om anmälningsplikt för alla operatörer, även dem med verksamhet av mindre omfattning. Lagens regler om samtrafik föreslås skärpas. Hårdare krav ställs på operatörer med ett betydande inflytande på marknaden, t.ex. vad gäller kostnadsredovisning. Tillsynsmyndigheten föreslås få utökade befogenheter, bl.a. skall den få rätt att besluta vid tvist mellan operatörer angående villkor för samtrafik. Post- och telestyrelsen föreslås få en utökad tillsynsroll samt ett tydligare ansvar som sektorsmyndighet på teleområdet. Avtalet mellan staten och Telia AB om särskilda åtaganden förlängs inte efter den 1 juli 1997. Avtalet ersätts med generella regler. Enligt propositionen föreslås vidare att lagen om teleterminalutrustning ändras så att tillsynsmyndigheten skall kunna hindra eller begränsa marknadstillträde för viss utrustning. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.
3.2 Motionsförslag
3.2.1 Samhällsomfattande tjänster I motion T61 (s) anges att regeringens definition av de samhällsomfattande tjänsterna, som innebär att de omfattar taltelefoni, överföring av telefaxmeddelanden och kommunikation med låghastighetsmodem, är otillräcklig. Därmed konserveras teletekniken på för låg nivå. Det betyder i sin tur att företag och människor i glesbygden inte kan delta på lika villkor i det framtida IT-samhället genom att uppkopplingstider och överföring tar längre tid. Enligt motionen bör därför de samhällsomfattande tjänsterna utvidgas till att inrymma tekniker som klarar överföringshastigheter som är gängse för dagens behov. Enligt motion T60 (c) innebär regeringens förslag en reglering av gårdagens teletjänster medan regler saknas som säkerställer konkurrensen på dagens och morgondagens teletjänster. Med tanke på teleområdets betydelse för hela samhällsutvecklingen bedöms detta som otillfredsställande. Begreppet samhällsomfattande tjänster föreslås därför utvidgas så att större befolkningsgrupper kan utnyttja avancerade teletjänster. Därmed kan tillgängligheten till nya tjänster och produkter så långt möjligt tryggas i hela landet. Motionärerna föreslår vidare att regeringen återkommer till riksdagen och redovisar förslag om hur Post- och telestyrelsen skall kunna införa kommande moderna teletjänster i basutbudet.
3.2.2 Samtrafik I motionerna T55, T64 och T201 (samtliga m) framhålls att avregleringen av den svenska telemarknaden hittills har varit framgångsrik i allt väsentligt. Den snabba utvecklingen på området ställer betydande krav på fortsatt avreglering för att skapa en väl fungerande marknad. Det är väsentligt att samtrafiktaxorna i det gamla trådbundna kopparnätet, accessnätet, både blir konkurrensneutrala och främjar fortsatt teknisk och kommersiell utveckling. Accessnätet föreslås därför under överskådlig tid stå under tillsynsmyndigheten Post- och telestyrelsens kontroll. Denna reglering måste vara tydlig och avse såväl priser som tillgänglighet för samtliga aktörer på marknaden. Det är samtidigt viktigt att regelverket förhindrar korssubventionering mellan de monopolliknande delarna och de hårt konkurrensutsatta sektorerna. Telia AB bör därför särskiljas från accessnätet på ett sådant sätt att det inte råder någon osäkerhet om att detta upplåts på lika villkor för samtliga teleoperatörer. Separeringen av accessnätet behöver dock enligt motionerna inte förhindra en fortsatt koncernstruktur. Enligt motion T55 (m) är det viktigt att ADSL (Assymetric Digital Subscriber Line) görs tillgängligt på konkurrensneutrala villkor. Ägarna till accessnäten kan annars få ett informellt monopol för snabb dataöverföring vilket allvarligt skulle kunna snedvrida konkurrensen och hämma utvecklingen. I USA har mot denna bakgrund skapats en ordning för ADSL som liknar samtrafikavgifterna i Sverige. Från maj i år införs sannolikt också samma system i Storbritannien. Enligt motionen talar mycket för att motsvarande lagstiftningsbehov även finns i Sverige. Regeringen föreslås därför skyndsamt återkomma i frågan rörande ADSL. I motion T60 (c) anges att konkurrensen på telefoniområdet i dag är starkt begränsad. För att uppnå rimliga villkor för andra operatörer måste relationen mellan samtrafikpriset och Telias slutkundstaxor åtgärdas. Det är därför nödvändigt att åstadkomma bättre balans vad gäller tillgång till accessnätet så att abonnenterna får möjlighet att ta del av ett konkurrensutsatt utbud av teletjänster. Enligt motionen kan detta endast åstadkommas genom separat redovisning av accessnätet och en skyldighet för Telia att tillämpa samma villkor såväl gentemot konkurrerande operatörer som internt. Post- och telestyrelsen föreslås vidare få tillräckliga befogenheter för att säkerställa konkurrensneutralitet. Telias redovisningsskyldighet bör utformas så att den möjliggör en effektiv kostnadsanalys samt en jämförelse mellan debiterade samtrafikavgifter och Telias kundtaxor. I motionen framhålls vidare att redovisningsseparationen blir än mer betydelsefull i framtiden då Telia inför bredbandstjänster i accessnätet. Den tekniska utvecklingen av accessnätet får inte ske på ett sätt som ytterligare förstärker obalansen vad gäller tillgång till accessnätet. I motion N251 (fp) framhålls att Konkurrensverket har funnit att Telia och Telia Mobiltel missbrukat sin dominerande ställning. Konkurrensverket har även granskat om Telia - som enligt telelagen skall upplåta telenätet åt konkurrerande bolag för en självkostnad - har tagit ut ?oskäliga priser? av konkurrenterna. Verket kunde emellertid inte finna att så var fallet, eftersom de verkliga merkostnaderna för användningen inte framgick tydligt nog av Telias redovisning. Enligt motionen bör därför staten begära att Telia tillämpar sådana redovisningsprinciper att det klart framgår att bolaget upplåter sitt telenät till skäliga priser. Enligt motion T58 (kd) bör Telia åläggas att särredovisa sina intäkter och kostnader för accessnätet. För att bli meningsfull bör redovisningen även ske gentemot kunderna så att kostnaden för olika operatörer kan jämföras. För att nå full konkurrens på telemarknaden bör vidare i framtiden accessnätet avskiljas till ett eget bolag. I motionen behandlas vidare vilka riktlinjer som bör gälla vid beräkningen av samtrafikavgifter. Som en grundprincip föreslås gälla att hänsyn inte skall tas till historiska kostnader. Operatörens eventuella ineffektivitet skall heller inte beaktas. I stället förordas att kostnadsberäkningen görs med hjälp av metoden Long Run Average Incremental Cost (LRAIC). Enligt motionen används denna metod för kostnadsberäkning redan i andra europeiska länder och kommer också att rekommenderas av EG-kommissionen. I motion T917 (kd) framhålls att telelagen lämnar stora och viktiga luckor när det gäller att åstadkomma en sammanhållen infrastruktur. Medlet för att fylla dessa luckor var den konkurrenslag som trädde i kraft samtidigt med telelagen. Samverkan mellan telelagen och konkurrenslagen fungerar dock inte. Konkurrensverket har mottagit ett stort antal anmälningar mot Telia för missbruk av dominerande ställning, men inte avgjort ett enda fall. Enligt motionen är Konkurrensverket och Post- och telestyrelsen eniga om att Telia försvårar samtrafiken men oeniga om vem som borde göra vad för att leva upp till lagstiftarens intentioner. Effekten är att vi håller på att få två separata telenät. Dels Telias nät, dels ett nät för alla andra operatörer.
3.2.3 Skadestånd I motion T60 (c) framhålls att med några få undantag är brott mot telelagen inte föremål för sanktioner på annat sätt än att PTS kan kombinera ett åläggande med vite. Inte heller brott mot tillståndsvillkor renderar normalt någon påföljd förrän myndigheten ingripit med ett vitesföreläggande. Enligt motionen bör därför telelagen kompletteras med bestämmelser om skadestånd och en särskild ?skadeavgift? vid överträdelse av centrala skyldigheter enligt lagen.
3.2.4 Nummerupplysning I motion T916 (c) behandlas katalog- och nummerupplysning för telefoni. Enligt motionen bör staten ta ansvar för att olika operatörers nät finns tillgängliga på lika villkor för alla intressenter i hela landet. Principen om att ?alla skall nå alla? måste gälla. Det är därför angeläget att olika operatörers nät knyts samman. Ett alternativ för att lösa denna informationsfråga är att skapa ett gemensamt adressregister. Ett annat alternativ är att teleoperatörerna åläggs att synkronisera sina register, dvs. alla operatörer svarar för sina egna register men skall se till att användare utan problem kan kommunicera med varandra. Enligt motionen är det av stort värde att få till stånd ett samlat adressregister. Riksdagen uppmanas därför uppdra åt regeringen att återkomma med förslag i ärendet.
3.3 Utskottets ställningstagande
3.3.1 Samhällsomfattande tjänster Med samhällsomfattande tjänster avses sådana tjänster som skall tillhandahållas alla användare oavsett var de bor till ett rimligt pris. För Sveriges del har traditionellt telefonitjänsten mellan fasta nätanslutningspunkter räknats som en sådan samhällsomfattande tjänst. Enligt telelagens definition ingår även överföringsmöjligheter av telefaxmeddelanden samt datakommunikation via låghastighetsmodem. Tillhandahållandet av telefoni som en samhällsomfattande tjänst säkerställs för närvarande genom ett villkor i Telias tillstånd. Av propositionen framgår att även fortsättningsvis skall telefonitjänst mellan fasta nätanslutningspunkter inräknas bland de samhällsomfattande tjänsterna. Nuvarande definition av telefonitjänsten, dvs. överföring av tal med möjlighet till överföring av telefaxmeddelanden och datakommunikation via låghastighetsmodem, behålls därmed. Av propositionen framgår också att en framtida utvidgning av de tjänster som skall räknas in bland de samhällsomfattande tjänsterna bör baseras på en bred efterfrågan. Vidare anges att en kommande utvidgning av tjänsterna inte bör låsas till någon särskild överföringsteknik. Enligt regeringen bör i dagsläget inte någon särskild finansiering av de samhällsomfattande tjänsterna införas. En sådan bör emellertid kunna övervägas om konkurrenssituationen på telemarknaden ändras påtagligt eller om de ekonomiska villkoren för Telia att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster ändras, t.ex. till följd av en förändrad pris- och samtrafikreglering. Av propositionen framgår vidare att om det uppkommer behov av ersättning för de samhällsomfattande tjänsterna eller om dessa tjänster i framtiden tillhandahålls av fler operatörer, bör en solidarisk finansieringsmodell väljas. Utskottet konstaterar att telemarknaden är föränderlig. Den tekniska utvecklingen driver ständigt fram nya och bättre produkter. Fler aktörer på marknaden sätter press på priserna och tvingar fram nytänkande. En ökad internationalisering innebär också att telekommunikationerna inte längre är nationella utan globala. I en sådan föränderlig värld är det svårt att för en alltför lång tid låsa fast lagstiftningen och definitionen av vilka tjänster som samhället skall garantera som självklara och nödvändiga för alla. Enligt utskottets mening står sig dock 1993 års definition fortfarande väl och uppfyller konsumenternas basbehov. Definitionen stämmer också överens med den avgränsning som gjorts inom EU, vilket innebär att det finns ett samstämmigt begrepp inom Europa. Utskottet vill dock samtidigt understryka vikten av att såväl regelverk som statens ansvar analyseras med jämna mellanrum för att kunna anpassas till den föränderliga värld som telekommunikationer utgör. I takt med den snabba tekniska utvecklingen måste därför statens roll och omfattningen av de samhällsomfattande tjänsterna fortlöpande anpassas. En sådan anpassning följer också av det telepolitiska målet om att alla, enskilda och myndigheter, i landets olika delar skall ha tillgång till effektiva telekommunikationer. Utskottet vill samtidigt betona att ett utpekande av vilken teknik som samhällsomfattande tjänster skall ha, t.ex. ISDN, innan man kunnat konstatera den tekniska livslängd eller den efterfrågan som finns på tekniken, innebär risker för stora felinvesteringar. Utskottet instämmer därför i regeringens bedömning att en bred efterfrågan bör vara utgångspunkten för en utökning av de samhällsomfattande tjänsterna. Utskottet delar också regeringens uppfattning om vikten av att inte låsa sig till en viss teknik. Det är tjänsten som sådan som skall vara samhällsomfattande. Vilken teknik som används skall inte regleras. En samhällsstyrning av tekniken kan medföra felbedömningar och risker för stora felinvesteringar. Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att regeringen noga följer utvecklingen på teleområdet så att definitionen av de samhällsomfattande tjänsterna tryggar att effektiva telekommunikationer kan erbjudas i hela landet till rimliga villkor. Utskottet har därmed inga erinringar mot regeringens förslag till definitioner av vissa begrepp som används i lagen. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna T60 (c) och T61 (s) i nu behandlad del och tillstyrker regeringens förslag till ändring i telelagen såvitt avser 1 §.
3.3.2 Samtrafik Samtrafik innebär dels att telenät sammankopplas, dels att sammankopplingen medger att teletjänster fungerar mellan alla användares nätanslutningspunkter, såväl fasta som mobila, och att alla användare har möjlighet att nå tjänster som tillhandahålls i de olika näten. Utskottet konstaterar att samtrafik är en förutsättning för ett effektivt telesystem på en öppen marknad. Därmed kan abonnenterna nå varandra oavsett vilken operatör de är anslutna till och vilket allmänt tillgängligt nät som utnyttjas. För att samtrafik verkligen skall kunna erbjudas och levereras över näten krävs inte bara möjlighet till överföring av telemeddelanden utan också smidiga och effektiva driftsmässiga och administrativa rutiner. Villkoren för samtrafiken är därmed en av de viktigaste frågorna vid utformningen av en väl fungerande telereglering. Som framhålls i propositionen och som omvittnas i motionerna har tillämpningen av telelagen inte fungerat tillfredsställande när det gäller samtrafikregleringen. Förhandlingarna mellan Telia och dess motparter har varit utdragna. Post- och telestyrelsen har vidare inte haft möjlighet att ingripa annat än genom medling. Någon nämnvärd konkurrens har inte heller uppkommit på marknaden i accessnätet. Enligt utskottets mening kan en del av dessa problem hänföras till de oklarheter som funnits såväl hos operatörer som tillsynsmyndigheter i samband med övergången till en helt ny och avreglerad marknadssituation. Strukturella frågor kvarstår dock. Utskottet delar därför regeringens bedöm-ning att reglerna för samtrafik bör skärpas. Enligt utskottets mening bör därvid hårdare krav ställas på operatörer med ett betydande inflytande på marknaden vad gäller t.ex. kostnadsredovisning. Tillsynsmyndigheterna bör också som regeringen förordar få utökade befogenheter att bl.a. kunna besluta vid tvist mellan operatörer om villkoren för samtrafik. I samman-hanget vill utskottet också understryka vikten av att samtrafikskyldighet gäller ömsesidigt, dvs. parterna är skyldiga att bedriva samtrafik med varandra. Enligt utskottets uppfattning bör det alltså råda konkurrens-neutralitet mellan operatörerna på marknaden. Av propositionen framgår att den grundläggande skyldigheten att bedriva samtrafik föreslås utvidgas till att gälla även dem som är anmälningspliktiga och tillhandahåller teletjänster inom ett allmänt tillgängligt telenät. Tillståndshavare och andra anmälningspliktiga skall således på begäran bedriva samtrafik med annan anmälningspliktig för sådan tjänst. Vidare ställs ytterligare krav på operatörer med betydande inflytande på den relevanta marknaden. Det gäller bl.a. skyldighet att styrka att avgifterna är kostnadsbaserade samt att tillgodose alla rimliga önskemål om samman-koppling med nätet vad avser geografiska hopkopplingspunkter, nivåer, nätprotokoll etc. Operatörer med betydande inflytande åläggs också att publicera standardprislistor. Enligt regeringen bör vidare principen om icke- diskriminering lagfästas. För att underlätta myndighetens kontroll åläggs alla operatörer som bedriver samtrafik och som har ett betydande inflytande på marknaden att ha separat redovisning av samtliga kostnader och intäkter för samtrafik. Krav får ställas på den dominerande operatören att redovisa viss del av verksamheten avskild från annan verksamhet. Kostnader för särskilda uppgifter som ålagts operatören, t.ex. för samhällsomfattande tjänster, får inte tas ut via samtrafikavgifter. Regeringen föreslår vidare att tillsynsmyndigheten Post- och telestyrelsen får utvidgade befogenheter. Den skall sålunda kunna kräva ändringar i publicerade standardprislistor om taxorna inte stämmer överens med lagen. Tillsynsmyndigheten skall vidare kunna ålägga operatörer att bedriva samtrafik om viktiga samhällsintressen så kräver. Den skall också på begäran av endera parten sätta tidsgränser för förhandlingar om samtrafikvillkor samt, om förhandlingarna inte är avslutade inom tidsgränsen, medla mellan parterna. Tillsynsmyndigheten skall på ansökan av en part inom sex månader fatta det beslut som behövs för att samtrafik skall kunna bedrivas enligt lagen. Utskottet kan därmed konstatera att de förslag som förs fram i motion T60 (c), T917 (kd) och N251 (fp) om bl.a. rättvis kostnadsberäkning och krav på särredovisning av samtrafikavgifter för att uppnå en väl fungerande telemarknad tillgodoses med regeringens förslag. Förslaget att ge Post- och telestyrelsen utvidgade mandat enligt telelagen är också väl ägnat att tillgodose yrkandet i motion T60 (c) om att ge tillsynsmyndigheten en starkare roll för att trygga konkurrensneutral tillgång till accessnätet. Av propositionen framgår att kravet på kostnadsbasering av samtrafiktaxor i telelagen omfattar alla tillståndshavare som tillhandahåller telefonitjänst. Detta har ansetts avse endast telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt. Regeringen föreslår att detta krav, med hänsyn till kommande samtrafikdirektiv, utsträcks till att gälla även de mobiloperatörer som av myndigheten bedöms ha ett betydande inflytande på relevant marknad. Regeringens ställningstagande grundade sig på rådets gemensamma ståndpunkt över kommissionens förslag. Sedan propositionen överlämnats till riksdagen har emellertid den av rådet och Europaparlamentet sammankallade förlikningskommittén godkänt ett gemensamt utkast i vilket kravet på kostnadsbasering av mobiloperatörers samtrafikavgifter kommer att omfatta endast sådana mobiloperatörer som bedöms ha ett betydande inflytande på marknaden för samtrafik. Härigenom införs för detta fall en särskild bestämning av begreppet relevant marknad. Utskottet förordar att denna förändring av direktivförslaget, vilket beräknas kunna antas formellt under maj månad, får sin motsvarighet i lagförslaget. Utskottet förutsätter att regeringen inom ramen för EU-frågornas behandling i riksdagen informerar om ärendets fortsatta hantering. Regeringen har vidare föreslagit att operatörer som har ett betydande inflytande på marknaden, såväl fastnätsoperatörer som mobiloperatörer, skall vara skyldiga att publicera sina taxor för samtrafik och att redovisa intäkter och kostnader för samtrafik avskilda från annan verksamhet. För att lagförslaget skall överensstämma med direktivförslaget förordar utskottet att nu nämnda förpliktelser inte skall gälla mobiloperatörer. Utskottet lägger i bilaga 2 till betänkandet fram förslag till lagtext. Beträffande det förslag som förs fram i motion T55 (m) om konkurrensneutral tillgång till bredbandskommunikation kan konstateras att ADSL utgör en teknik bland flera för att öka kapaciteten i det befintliga accessnätet. Jämfört med dagens teknik kan överföringarna med ADSL gå 200-300 gånger snabbare. För närvarande pågår försöksverksamhet för upp till 4 000 kunder i Stockholm och Göteborg. En annan metod för att öka kapaciteten är VDSL (Very high speed Digital Subscriber Lines) som är en efterföljare till ADSL. Enligt vad utskottet erfarit är det ännu för tidigt att förutsäga vilken teknik som är mest lämpad för framtida användning. Det bör ankomma på Post- och telestyrelsen att följa den fortsatta utvecklingen och uppmärksamma frågan om behovet av lagstiftning för att trygga de telepolitiska målen. Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att motionen i denna del inte bör föranleda riksdagen någon åtgärd. Utskottet övergår därefter till det förslag som förts fram i flera motioner om att avskilja Telias accessnät, dvs. det nät av teleledningar som går från telefonstationerna ut till de enskilda abonnenterna. Enligt utskottets uppfattning bör samtrafiktaxorna i accessnätet vara konkurrensneutrala och främja en fortsatt teknisk och kommersiell utveckling. Detta krav kan väl tillgodoses genom en skärpt lagstiftning och ökade befogenheter för Post- och telestyrelsen. Utskottet vill vidare framhålla att inget av de europeiska telebolagen som utgör konkurrenter till Telia har gjort motsvarande uppdelning. Skulle den genomföras borde också samtliga andra operatörers accessnät avskiljas. Vidare skulle det uppstå avgränsningsproblem och skapas oklarhet om hur förutsättningarna för en fortsatt utveckling och modernisering av accessnätet kan tryggas. Enligt utskottets mening finns därmed en betydande risk för att den tekniska utvecklingen skulle hämmas eller att tjänsterna för abonnenterna skulle fördyras. Utskottet anser vidare att det vore fel att splittra ett väl fungerande teleföretag. En uppdelning som förordas i motionerna skulle också försvaga Telia och därmed minska den svenska allmänhetens möjligheter att få tillgång till god teleservice. Beträffande det förslag som väckts i motion T58 (kd) om hur kostnaderna för samtrafik bör beräknas kan nämnas att PTS noga följer utvecklingen på området. Enligt PTS kan den metod som anges i motionen bättre spegla de relevanta särkostnaderna för samtrafik än den nuvarande självkostnadsmetoden och på sikt sannolikt leda till lägre samtrafiktaxor. Metoden innebär att man använder kostnaderna för framtida ytterligare kapacitetsutbyggnad som utgångspunkt, snarare än de historiska kostnaderna. Som framhålls i propositionen är dock ett problem med alternativa kylkyleringsmetoder, som t.ex. LRAIC, att de än så länge är outvecklade. I sammanhanget kan vidare nämnas att för närvarande håller EG-kommissionen på att utvärdera olika beräkningsmetoder för samtrafikkostnader. Riktlinjer för beräkning av samtrafikavgifter planeras att publiceras senare under år 1997. Det betyder att någon samstämmig uppfattning ännu inte föreligger. Utskottet delar mot den bakgrunden regeringens bedömning att det på sikt bör finnas möjlighet att använda andra sätt att beräkna kostnaderna för samtrafik än självkostnadskalkyler. Enligt utskottets mening bör det dock inte ankomma på riksdagen att nu föreskriva vilken metod som är lämpligast. Utskottet förutsätter att PTS även fortsättningsvis följer frågan. Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) såvitt avser 20-20 d §§ med den ändringen att bestämmelsen i 20 och 20 b §§ får i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse. Av utskottets ställningstagande följer att motionerna T55 (m), T58 (kd), T60 (c), T64 (m), T201 (m), T917 (kd) och N251 (fp) avstyrks i nu behandlad del. Syftet med motionerna torde dock till väsentlig del komma att tillgodoses.
3.3.3 Skadestånd Utskottet anser att införande av regler om skadestånd som föreslås i motion T60 (c) kan vara en verksam åtgärd för att ytterligare förbättra möjligheterna att uppnå en väl fungerande telemarknad. Av propositionen framgår att regeringen bedömer att denna fråga kräver ytterligare analys och beredning. I avvaktan på resultatet av den fortsatta beredningen är utskottet inte nu berett att ta något initiativ med anledning av motionen. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
3.3.4 Nummerupplysning Utskottet anser att principen om att alla skall kunna nå alla är av stor betydelse för att en väl fungerande telemarknad skall kunna uppstå. På sikt bör teleadresser, oavsett om det är telefoni eller data, vara sökbara i ett sammanhang. Utskottet konstaterar att regeringens förslag till tillägg i telelagen innebär att det nuvarande tillståndsvillkoret för Telia att lämna ut publicerad abonnentinformation utsträcks till att gälla alla anmälningsskyldiga operatörer. Informationen skall göras tillgänglig för allmänheten genom en nummerupplysningstjänst. Operatören skall på skäliga villkor lämna ut register med informationen till den som för nummerupplysningsändamål begär det. Regeringens förslag innebär dock inget krav på att teleoperatörerna skall samverka för att åstadkomma en gemensam databas för nummerupplysning. Som framgår av propositionen avser dock regeringen att uppdra åt PTS att se över förutsättningarna för hur en gemensam nummerdatabas kan skapas. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att det i telelagen införs en ny paragraf 17 a § om villkor för teleoperatörer att bl.a. lämna ut uppgifter för nummerupplysningsändamål. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att syftet med motion T916 (c) om ett samlat adressregister genom att teleoperatörernas nät blir tillgängligt för alla på lika villkor tillgodoses. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
3.3.5 Förslag till ändrad telelag i övrigt Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om ändring i telelagen i de delar det inte behandlats i det föregående.
3.3.6 Lagen om teleterminalutrustning Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning föranleder inte någon erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker lagförslaget. Det innebär att tillsynsmyndigheten skall kunna hindra eller begränsa marknadstillträde för viss utrustning.
4 Prisfrågor
4.1 Regeringens bedömning Regeringen anger att telefonitjänst skall erbjudas till rimligt pris. Vid bedömningen av vad som är rimligt pris bör utgångspunkten vara ett konsumentperspektiv. Enligt propositionen innebär kravet på rimligt pris att vissa geografiska variationer i taxorna bör kunna medges. Sänkningar av taxor i vissa regioner får emellertid inte kompenseras genom höjningar i andra regioner. Enligt regeringen bör vidare prisregleringen av teletjänster förändras. Nuvarande pristak för en korg av Telias tjänster bestående av abonnemang och samtliga samtalsslag slopas. Pristak föreslås i stället införas på dominerande operatörers abonnemangsavgifter avseende telefoni mellan fasta nätanslutningspunkter för hushåll och företag med direkttelefoni. Av propositionen framgår vidare att PTS ges i uppdrag att löpande följa prisutvecklingen.
4.2 Motionsförslag Frågan om geografiska prisvariationer behandlas i sju motioner. I motion A431 (s) framhålls att utbyggnaden av telekommunikationerna i Jämtlands län väl har uppfyllt de regionalpolitiska målen under senare år. De grundläggande förutsättningarna för samhällsutvecklingen kan därmed sägas ha skapats. Däremot är nuvarande teletaxor ogynnsamma för en bra utveckling. Om regionen skall kunna konkurrera med landets södra delar måste därför taxorna göras om för att bli konkurrensneutrala. I motion T61 (s) anges att avregleringen av teletaxor är oroande med hänsyn till bl.a. erfarenheter av hur glesbygden drabbats av den tidigare omregleringen av elmarknaden och andra avregleringar inom kommunikationsområdet. Regeringen bör därför noga följa utvecklingen samt vidta åtgärder om tendenserna är en ökning av telekostnaden i glesbygd gentemot tätort. I motion T223 (s) framhålls att det nya IT-samhället ger mycket stora möjligheter att utveckla verksamheter oberoende av avstånden. En förutsättning för detta är att alla får tillgång till den nya tekniken till rimliga taxor och på likvärdiga villkor i övrigt. I motionerna T60 och T62 (båda c) framhålls att telekommunikationer till låga kostnader med ett brett utbud av kvalitetstjänster är betydelsefulla för att skapa arbeten. Ett brett utbud av tjänster till låga priser är också en viktig konsumentfråga. Tillgången till en god och likvärdig service i hela landet till enhetliga priser är därför en förutsättning för att hela Sverige skall kunna ges likvärdiga möjligheter till utveckling. Enligt motionerna bör därför regeringens förslag att ge Telia möjlighet att differentiera sina priser geografiskt avvisas. Om förslaget genomförs skulle det endast leda till att priserna sänks i större städer medan priserna förblir oförändrat höga i glesbygden. Detta är inte till gagn för utvecklingen i hela landet. Det innebär dessutom att Telia kan dumpa priserna på marknader där man är utsatt för konkurrens. Enligt motion T62 (c) bör i stället en enhetstaxa införas över hela landet så att målsättningen om pris och tillgänglighet på lika villkor uppfylls. I motion T59 (v) framhålls att den tekniska utvecklingen och den kunskap som finns skapar nya möjligheter för områden som ligger långt från större tätorter. En satsning på telekommunikationer ger därför glesbygdsregionerna möjligheter att trygga tillgången till ett uthålligt näringsliv och offentlig service. Användning av denna distansöverbyggande teknik är en förutsättning för att privatpersoner och företag skall kunna bo och driva verksamhet i glesbygden. Motionärerna avstyrker därför möjligheten till geografiska pris- variationer och förordar att teletaxorna blir enhetliga i hela landet. I motion N270 (mp) framhålls att i Sverige tar vi för givet att portot på brev är lika för alla och för alla avstånd. Med tanke på att datakommunikationen tar över en allt större andel av kommunikationen bör för- och nackdelar med en enhetlig telefontaxa utredas. Kostnaderna för ISDN (Integrated Services Digital Network) behandlas i fem motioner. I motionerna T60, T62, A432 och L708 (samtliga c) framhålls att en snabb utbyggnad av den elektroniska infrastrukturen måste prioriteras. Därmed ges nya och spännande förutsättningar för en offensiv utveckling. Denna utveckling måste understödjas med åtgärder som ytterligare förbättrar tillgängligheten för alla på lika villkor. Anslutningsavgiften för ISDN eller motsvarande bör därför vara samma över hela landet. Det är därvid viktigt att alla på telemarknaden verksamma aktörer solidariskt svarar för finansieringen av ISDN- nätet. I motion T63 (mp) anges att eftersom ISDN i dagsläget är den avancerade teknik som finns tillgänglig och kan innebära stora fördelar för inte minst företag i glesbygd bör enhetstaxa införas. Vidare anges att det är tveksamt om de prisskillnader som finns i dag verkligen är motiverade.
4.3 Utskottets ställningstagande Utskottet anser att prissättningen av teletjänster har en avgörande betydelse för att goda och likvärdiga villkor skall kunna gälla i landets olika delar. I ett internationellt perspektiv är telefonipriserna i Sverige bland världens lägsta. Sverige är även världens telefontätaste land vad gäller tillgången till telefoner och ligger också i topp när det gäller antalet abonnemang för mobiltelefoni. Enligt utskottets mening är det angeläget att denna position kan bibehållas vid den fortsatta utvecklingen av såväl traditionella tjänster som olika nya tjänster på teleområdet. För detta krävs att prissättningen på telefonitjänster kan hållas på en fortsatt attraktiv nivå. Utskottet har därför inga invändningar mot regeringens förslag att de telepolitiska målen förtydligas genom att det i lagen anges att telefonitjänsten skall tillhandahållas till ett rimligt pris. I syfte att säkerställa att priset är rimligt på vissa grundläggande tjänster som inte är konkurrensutsatta i någon nämnvärd grad bör också som regeringen förordar en fortsatt prisreglering gälla för abonnemangsavgifter. Av propositionen framgår att regeringen anser att vissa geografiska prisvariationer bör tillåtas. I sammanhanget betonas att alltför stora prisvariationer mellan regioner eller mellan olika marknadssegment för mer eller mindre likvärdiga tjänster inte bör accepteras. Vidare anges att sänkningar av taxor i vissa regioner inte får kompenseras genom höjningar i andra regioner. Utskottet delar regeringens bedömning att det på en avreglerad marknad, som karakteriseras av ökad konkurrens och utveckling av nya teletjänster, inte är lämpligt att föreskriva enhetliga taxor i alla situationer. Utskottet vill dock starkt understryka vikten av det telepolitiska målet om att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor. Det betyder, som framförs i propositionen, att om taxorna i t.ex. storstadsområdena skulle sjunka till följd av en effektiv konkurrens så får inte taxorna i andra regioner påtagligt släpa efter utan de bör följa den genomsnittliga prisutvecklingen. Utskottet anser sålunda att de regionala prisskillnaderna inte får bli för stora eftersom utvecklingen på teleområdet skall främja en stärkt regional balans. För att uppnå en tillfredsställande bevakning av målen om rimligt pris och om likvärdiga villkor är det som regeringen framhåller viktigt att prisutvecklingen på telefonitjänsten följs ur ett konsumentperspektiv. Utskottet förutsätter därför att regeringen noga uppmärksammar prisutvecklingen och årligen rapporterar härom till riksdagen. Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att motionerna T59 (v), T60 (c), T61 (s), T62 (c), T223 (s), A431 (s) och N270 (mp) i nu behandlade delar inte bör föranleda riksdagen någon åtgärd. Motionsyrkandena avstyrks följaktligen. Utskottet övergår därmed till frågan om prissättning av ISDN-tjänster. Kapaciteten för dataöverföring kan ökas väsentligt genom tillgång till ISDN- nätet. Som framhålls i motionerna finns det dock skillnader mellan glesbygd och tätort när det gäller tillgång till ISDN-nätet. Enhetliga abonnemangs- och trafikavgifter tillämpas i hela landet men för anslut-ningsavgiften finns två priszoner. För den ena zonen, där ISDN-nätet är utbyggt, tillämpas ett fast pris och för den andra zonen ett högre pris baserat på kostnaden i det enstaka fallet. Utskottet konstaterar att utbyggnaden av ISDN har gått snabbt under senare år. I dag ingår ca 95 % av landets företag i det område där ISDN-nätet är utbyggt. Motsvarande siffra för Telias samtliga kunder är 90 %. Utbyggnaden fortsätter och ISDN kommer att integreras med AXE. Det innebär att ISDN kommer att erbjudas i huvudsak i hela landet till ett fast pris. I sammanhanget kan vidare nämnas att Telia under de senaste åren har sänkt taxorna för ISDN väsentligt. Anslutningsavgifterna till ISDN-nätet blir därmed i takt med moderniseringen av kommunikationsnätet allt mer likformig över hela landet. Dessutom kan nämnas att Telias utbyggnad av bredbandsstruktur, som ger vida bättre kommunikationsmöjligheter än ISDN, kommer att påbörjas i de områden som ännu inte nåtts av AXE-utbyggnaden, dvs. främst glesbygdsområden. Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att motionerna T60 (c), T63 (mp), A432 (c) och L708 (c) i nu behandlad del inte påkallar något initiativ från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.
5 Funktionshindrade personers behov av telekommunikationer
5.1 Motionsförslag Enligt motion T57 (s) är det hög tid att bygga ett samhälle för alla. Alla samhällssektorer måste vara tillgängliga och var och en av sektorerna skall stå för sina kostnader. Motionären föreslår mot denna bakgrund att i stället för särskild statlig upphandling för att tillgodose de funktionshindrade personernas behov bör den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen införas på teleområdet. Denna princip innebär i korthet att teleoperatörerna skall ta ansvar för att teletjänsterna och teleutrustningen är anpassad till funktionshindrade personers behov, samt att operatörerna själva skall finansiera denna anpassning. I motionen uppmanas vidare Sverige att påverka EU i synen på ett samhälle för alla där varje samhällssektor tar sitt ekonomiska utvecklingsansvar. I motion T59 (v) konstateras att personer med funktionshinder tvingas leva med det utpekande som särlösningar oftast innebär genom att de måste förlita sig på statliga budgetmedel. En person med behov av särskild anpassning av telekommunikationsmedel saknar därmed rätt att kräva ett samhälle på sina personliga villkor. Teleoperatörerna slipper dessutom ta ansvar. Detta synsätt främjar inte den tekniska utvecklingen eftersom det saknas incitament för operatörerna att anstränga sig för att hitta enkla och billiga lösningar. Motionärerna förordar därför att ansvars- och finansieringsprincipen tillämpas för anpassningen av teletjänster till funktionshindrade personer. I motion T63 (mp) framhålls att målet om att alla skall ha tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor bör innefatta de funktionshindrade. En stor nackdel med den avtalslösning som regeringen föreslår för finansiering av teletjänster för funktionshindrade är att tjänsterna kan komma att äventyras på grund av dåliga statsfinanser. Enligt motionen bör därför tjänster för de funktionshindrade långsiktigt säkerställas. Ansvars- och finansieringsprincipen bör vidare noggrant utredas.
5.2 Utskottets ställningstagande Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i de aktuella motionerna om att den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen har många fördelar vid uppbyggnaden av ett samhälle som är anpassat för alla. Riksdagen har också tidigare lagt fast att denna princip bör ligga till grund för anpassningen av bl.a. trafiksystemet till funktionshindrade personers behov. Därmed minskar behovet av särlösningar som ofta är väsentligt dyrare. Av propositionen framgår dock att funktionshindrade personers behov av goda telekommunikationer liksom i dag skall tillgodoses genom statlig upphandling, genom tillståndsvillkor samt genom fortsatt stöd till forskningsinsatser. Av propositionen framgår vidare att PTS får ett helhetsansvar för upphandlingen av de tjänster som funktionshindrade personer behöver. Anslaget för funktionshindrade personers behov på post- och telesidan utformas därför så att PTS kan prioritera friare mellan olika post- och teletjänster. Som skäl för regeringens ställningstagande mot att nu införa ansvars- och finansieringsprincipen på teleområdet anges bl.a. de krav som därmed skulle uppstå på tillskapande av en kontrollapparat och att avgränsningsproblem kan uppstå. Vidare nämns att EG-kommissionen i sitt dokument om samhällsomfattande tjänster (KOM(96)73) har angett att finansieringen av funktionshindrade personers behov av goda telekommunikationer i första hand bör vara en socialpolitisk fråga för respektive medlemsstat. Enligt utskottets mening har åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik särskild betydelse för funktionshind-rade. Rätt använda kan goda telekommunikationer skapa helt nya förut-sättningar för att uppnå målet för handikappolitiken om full delaktighet och jämlikhet. Utskottet anser därför att de funktionshindrades särskilda behov av goda teletjänster måste uppfyllas på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Utskottet vill vidare erinra om att den nuvarande ordningen hittills i huvudsak har fungerat väl för att tillgodose funktionshindrade personers behov. Utskottet har därmed ingen erinran mot att ett upphandlings-förfarande även fortsättningsvis tillämpas för att tillförsäkra funktions-hindrade personer tillgång till effektiva telekommunikationer. Beträffande de farhågor som uttalas i motionerna om att de funk- tionshindrades behov kan komma att äventyras på grund av framtida omprioriteringar i statsbudgeten vill utskottet erinra om de telepolitiska målen. Utskottet har sålunda tidigare ställt sig bakom att de telepolitiska målen bör förtydligas genom att det i telelagen anges att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor. Av denna precisering följer enligt utskottets mening att funktionshindrade personers behov av goda telekommunikationer kommer att beaktas särskilt. Vidare kan nämnas att i EG- kommissionens meddelande om samhällsomfattande tjänster klargörs att fuktionshindrade bör garanteras en servicenivå som motsvarar den nivå som erbjuds andra användare med hänsyn till nätets utveckling och efterfrågan. Utskottet vill dessutom framhålla att Post- och telestyrelsen har en viktig uppgift att noggrant följa utvecklingen inom området. Utskottet förutsätter att resultatet av detta arbete kommer att redovisas för riksdagen i samband med den fortsatta uppföljningen av de telepolitiska målen. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motionerna T57 (s), T59 (v) och T63 (mp) i nu behandlade delar.
6 Nummerportabilitet m.m.
6.1 Motionsförslag Förslag om nummerportabilitet, dvs. möjligheten för en abonnent som byter operatör att få behålla sitt gamla telefonnummer, behandlas i två motioner. I motion T64 (m) anges att den nuvarande situationen för nummerportabiliteten är otillfredsställande. Det gäller inte minst tidsutdräkten för att förverkliga ett byte då det inte är ovanligt att ett byte av operatör vid bibehållande av nummer kan dröja upp till ett år. Detta försvårar konkurrensen på teleområdet och bör därför åtgärdas snarast. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på hur nummerportabiliteten för större abonnenter kan förverkligas omgående. I motion T58 (kd) framhålls att avsaknaden av nummerportabilitet är det största hindret för att reell konkurrens skall kunna uppstå på telemarknaden. I avvaktan på ett införande av nummerportabilitet bör större företag/myn- digheter/organisationer som belägger grupper med minst 1 000 nummer ges möjlighet att flytta dessa block till en annan operatör. Enligt motionen bör också portabilitet för 020-nummer och frisamtalstjänster införas omgående. I samma motion behandlas vidare frågan om att införa lika tillträde till olika teleoperatörer. Enligt motionärerna är de prefix som allokerats för de nya operatörerna inte likvärdiga: 007 till Tele2 (3 siffror), 0086 till Global One (4 siffror) och 00808 till First Telecom Europe (5 siffror). Det betyder att det i dag inte finns någon möjlighet för en abonnent att ha lika tillträde till alla operatörer. Enligt motionen är det därför av största vikt att operatörerna hanteras likvärdigt om telelagens intentioner skall kunna förverkligas.
6.2 Utskottets ställningstagande Enligt utskottets mening är nummerportabilitet en viktig förutsättning för att en väl fungerande konkurrenssituation skall kunna uppstå på telemarknaden. Frågan om nummerportabilitet har också uppmärksammats inom EU. I förslaget till samtrafikdirektiv fastslås att nummerportabilitet skall vara infört i alla större befolkningscentrum senast den 1 januari 2003. I en grönbok från slutet av år 1996 föreslås att denna tidpunkt flyttas fram till år 2000. I sammanhanget kan också nämnas att PTS för närvarande utreder olika tekniska lösningar samt hur kostnaderna skall fördelas mellan berörda operatörer för att införa nummerportabilitet. Utredningen beräknas redovisas till regeringen senare i vår. Av propositionen framgår att regeringens ambition är att nummerportabilitet bör införas snarast möjligt. Vissa ekonomiska och juridiska frågor återstår dock att lösa. Därefter avser regeringen under våren 1998 att återkomma till riksdagen med förslag till lag om införande av nummerportabilitet i Sverige. När det gäller frågan om prefix vid val av operatör kan konstateras att enligt ett beslut av ministerrådet år 1992 skall hela unionen år 1998 övergå till ett gemensamt internationellt prefix, varvid alla prefix för val av operatör måste justeras. Vid detta tillfälle kan därmed en helt konkurrensneutral lösning baserad på förval, s.k. lika tillträde, komma att införas. Utskottet anser att i avvaktan på regeringens förutskickade förslag om nummerportabilitet och den fortsatta utvecklingen av regelverket inom EU bör motionerna T58 (kd) och T64 (m) i nu behandlad del inte föranleda riksdagen någon åtgärd. De avstyrks följaktligen.
7 Andra konkurrens- och regleringsfrågor
7.1 Konsumentperspektiv I motion T63 (mp) framhålls att konsumentperspektivet har belysts otillräckligt i regeringens proposition. Med tanke på teletjänsternas karaktär och den ökande konkurrensen på marknaden finns det därför anledning att närmare granska konsumentens ställning i förhållande till operatörerna. Vidare efterlyses en standard för vad konsumenterna har rätt till beträffande produktbeskrivning och konsumentupplysning. Enligt motionen kan resultatet av det förordade utredningsarbetet bli att telelagen bör kompletteras med specifik lagstiftning för att trygga konsumentintressen. Utskottet konstaterar att utgångspunkten för telepolitiken är att ge konsumenterna tillgång till effektiva telekommunikationer till rimliga priser. Ett syfte med regeringens nu aktuella förslag är också att konsumenterna bättre skall kunna tillgodogöra sig fördelarna av en effektiv marknad. Utskottet vill vidare hänvisa till att PTS skall vara sektorsmyndighet på teleområdet. Det innebär att myndigheten skall ha ett övergripande ansvar för att telemarknaden fungerar effektivt från bl.a. konsumentsynpunkt. Av propositionen framgår vidare att för att uppnå en effektiv tillsyn förutsätts ett utökat samarbete mellan Post- och telestyrelsen och Konsumentverket. Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att konsumenternas situation på telemarknaden kommer att behandlas inom ramen för den fortsatta uppföljningen och utvärderingen av telepolitiken. Det betyder att riksdag och regering kommer att ges underlag för att bedöma behovet av åtgärder för att trygga konsumentintresset. Enligt utskottets mening bör därmed syftet med motion T63 (mp) i nu behandlad till all väsentlig del komma att tillgodoses. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
7.2 Telefonautomater I motion T63 (mp) anges att den ökade användningen av mobiltelefoni inte tryggar behoven av telefoner i nödsituationer. Mobiltelefonerna har dessutom bristfällig täckning i glesbygden. Enligt motionen är det därför viktigt att antalet telefonautomater inte minskar. I propositionen framhålls att det även fortsättningsvis skall finnas telefonautomater som i fråga om antal och geografisk utbredning tillgodoser allmänhetens behov. Med hänsyn till att behovet av telefonautomater inte är statiskt avser regeringen att ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att närmare utreda vilka kriterier som bör gälla för tillgången till telefonautomater. Utskottet har ingen erinran mot det aviserade utredningsarbetet och förutsätter att regeringen för riksdagen redovisar sina slutsatser härav. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion T63 (mp) i nu behandlad del.
7.3 Ekonomiska resurser I motion T58 (kd) framhålls vikten av att Post- och telestyrelsen med sina utvidgade befogenheter får resurser för att kunna tillämpa de nya reglerna på telemarknaden. Dagens resursbrist är ett hot mot de telepolitiska målen. Utskottet konstaterar att Post- och telestyrelsen har fått utökade resurser för budgetåret 1997. Enligt riksdagens beslut motiverades resursökningen av de tillkommande uppgifter som myndigheten förutsågs få såväl inom post- som teleområdet (prop. 1996/97:1 utg.omr. 22, bet. TU1, rskr. 115). Utskottet anser därmed att syftet med motionen i denna del är tillgodosett och avstyrker därför motionsyrkandet.
7.4 Depositionsavgift I motion T803 (v) anges att Telia kräver av bl.a. ungdomar att de skall ha ett fast arbete för att kunna få öppna ett telefonabonnemang. Uppfylls inte detta villkor krävs en depositionsavgift på 5 000 kr. Detsamma gäller för dem som har drabbats av en betalningsanmärkning. Enligt motionen innebär dessa krav ett demokratiproblem genom att alla i samhället därmed inte får möjlighet att kommunicera på lika villkor. Som alternativ till depositionsavgift pekas i stället på den möjlighet som Telia har att spärra telefoner om samtalsmarkeringarna ökar snabbt. Enligt vad utskottet erfarit ställer Telia krav på deposition vid tecknande av abonnemang för fast telefoni i tre fall, nämligen för personer under 18 år som alternativ för borgensåtagande, för personer som har betalningsanmärkningar och för personer som tidigare har fått sitt abonnemang avstängt på grund av utebliven betalning. Det förstnämnda fallet följer av att personen ännu inte är myndig. Telia har däremot inga krav på att kunden skall ha ett arbete. Det gäller såväl ungdomar som vuxna. Depositionsavgiften är 5 000 kr och återfås normalt efter ett år. I sammanhanget kan vidare nämnas att Telia har ett speciellt abonnemang för ungdomar, som är både billigare att teckna och flytta än ett vanligt privat abonnemang. Enligt utskottets mening bör det inte ankomma på riksdagen att pröva de närmare kundvillkoren på telemarknaden. Utskottet avstyrker därför motion T803 (v).
7.5 Nätutbyggnad I motion T202 (c) anges att informationstekniken spelar en allt viktigare roll för möjligheterna att skapa sysselsättning i landets olika delar och då inte minst på landsbygden. Telenätet bör därför byggas ut på ett sådant sätt att en framsynt satsning sker på ny teknik. Motionärerna föreslår mot denna bakgrund att Kalmar län bör lyftas fram som ett föregångslän för decentraliserad tjänsteproduktion och att fiberoptiknätet snabbt bör byggas ut i länet. Skäl för lokalisering till orter i länet skall då kunna vara en god livsmiljö kombinerat med kommunikationsmöjligheter via t.ex. fiberoptikkabel. I motion T223 (s) framhålls att det nya IT-samhället ger mycket stora möjligheter att utveckla verksamheter oberoende av avstånden. En förutsättning för detta är dock att alla får tillgång till den nya tekniken på likvärdiga villkor. Det är därför angeläget att ett bredbandsnät för datakommunikation snarast byggs ut i hela landet I motion L708 (c) framhålls att den nya informationstekniken påverkar hela samhällsstrukturen och ger nya förutsättningar på en rad områden. Fysiska avstånd får därmed inte längre samma betydelse, vilket är positivt. För att ta till vara denna möjlighet krävs dock att kommunikationsnätet blir rikstäckande, att alla får del av AXE-systemet och att en bättre täckning uppnås för mobiltelefoni. Utskottet konstaterar att grunden för en ökad IT-användning i samhället är en god infrastruktur. Det betyder att den fysiska infrastrukturen är av strategisk betydelse för vilket genomslag olika tillämpningar av informationstekniken kan få i samhället. Utskottet delar därmed den grundsyn som kommer till uttryck i motionerna, nämligen att tillgången till effektiva och moderna telekommunikationer utgör en viktig förutsättning för möjligheterna att uppnå en positiv regional utveckling. Genom en väl utnyttjad informationsteknik kan hela vårt land utvecklas. Enligt utskottets mening är därför de frågor som behandlas i motionerna om kommunikationsnätets utbyggnad av stor betydelse för den framtida regionala utvecklingen. Som konstateras i propositionen håller grundläggande telekommunikationer som fast och mobil telefoni och mer avancerade tjänster som data- och videokommunikation i Sverige internationellt sett en synnerligen hög standard och har en god spridning. Fortfarande finns det dock områden som inte har fått del av alla utvecklade teletjänster. När det gäller planerna för den fortsatta utbyggnaden av telesystemet kan nämnas att Telia beräknar ha fullgjort utbyggnaden av AXE-systemet i telefonnätet under år 1998. Genom de investeringar som Telia och andra operatörer genomför och planerar att genomföra förbättras fortlöpande den elektroniska infrastrukturen. Som exempel kan nämnas att Telia planerar att investera 40 miljarder kronor under treårsperioden 1997-1999. Av detta belopp kommer 75 % att investeras i Sverige och inte mindre än två tredjedelar av detta avser utbyggnad av nya infrastrukturer i form av nät- och teknik- investeringar. Den största förändringen är att Telia börjar att skapa ett gemensamt nät för alla typer av trafik. Man kan säga att dagens nät som är till för att bära tal men som även klarar datatrafik successivt kompletteras så att det blir ett nät som bär data varav tal är en del. Vidare har Telia inlett ett arbete med att etablera en nationell bredbandsstruktur. Detta sker dels genom att kabel-TV-näten digitaliseras, dels genom att kapaciteten i kopparnätet ökas med hjälp av ADSL-teknik och annan ny teknik. För kunderna innebär bredbandssatsningen inte bara ökad kapacitet utan även möjlighet till interaktiva tjänster såsom utvecklat hemarbete och höghastighetsanslutning till Internet. Denna satsning kommer enligt Telia att innebära att 98 % av landets hushåll år 2004 har tillgång till bredbandstjänster. Dessa hushåll kan då få kommunikationsmöjligheter som vida överträffar dem som är möjliga via låghastighetsmodem eller vanlig ISDN- anslutning. Som framgår av propositionen har Telia för avsikt att påbörja utbyggnaden av bredbandskommunikationen inom de områden som ännu inte nåtts av AXE-utbyggnaden. Även vad gäller täckningen av mobiltelefonin går utvecklingen åt rätt håll. Enligt utskottets mening utgör telekommunikationerna en väsentlig del av landets infrastruktur. Det är därför nödvändigt att se till att landets alla delar har tillgång till en god teleservice. Av de telepolitiska målen följer också att utvecklingen mot ett ?rundare Sverige? skall fortsätta. Utskottet anser med hänvisning till vad som nu anförts att behandlade yrkanden i motionerna till väsentlig del blir tillgodosedda. Något initiativ från riksdagens sida är därför inte erforderligt. Motionerna T202 (c), T223 (s) och L708 (c) avstyrks därför av utskottet i nu behandlad del.
7.6 Myndigheternas telefonservice I motion T62 (c) föreslås en ökad användning av 020-nummer för offentlig verksamhet, dvs. telefonnummer som för kunden endast kostar en markering att ringa upp. Enligt motionen är en viktig förutsättning för likvärdighet och pris vad gäller teletjänster det sätt på vilket den enskilde kan nå statliga myndigheter och statliga tjänster. Staten bör ha som utgångspunkt att tillhandahålla åtkomlighet och service på exakt samma sätt och på lika villkor oavsett var i landet medborgarna bor. Regeringen föreslås därför undersöka förutsättningarna för att införa ett system med 020-nummer för de statliga myndigheter som i sin verksamhet har en bred kontaktyta och återkomma till riksdagen med förslag. Inriktningen bör vara att alla oavsett var i landet medborgarna bor skall kunna nå statliga myndigheter och institutioner på likvärdiga villkor och till samma kostnad. Av förslaget bör också framgå vilka myndigheter som skall omfattas av 020-nummer. Riksdagen har tidigare under innevarande riksmöte behandlat ett likartat motionsyrkande (mot. 1996/97:K528, bet. KU24). Konstitutionsutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända betänkande därvid följande:
Myndigheterna har en långtgående serviceskyldighet gentemot enskilda i samhället. Det är därför viktigt att de som vill komma i kontakt med myndigheter inte stöter på hinder av något slag. Det skall enligt utskottet vara enkelt för enskilda att ta kontakt med myndigheter. Genom STATTEL- delegationens upphandling av teletjänster kan numera statliga myndigheter, kommuner och landsting erhålla olika teletjänster anpassade efter myndigheternas skiftande behov. Med hänsyn härtill anser utskottet att motionen får anses tillgodosedd varför den avstyrks. Utskottet har ingen annan uppfattning än konstitutionsutskottet. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.
Hemställan
Utskottet hemställer Telepolitiska utgångspunkter 1. beträffande telepolitiska utgångspunkter att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T56, 1996/97:T59 yrkandena 1, 3 och 5 samt 1996/97:T213 yrkande 20, res. 1 (m, fp, kd) res. 2 (v) Lagstiftningen för telemarknaden 2. beträffande samhällsomfattande tjänster att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:T60 yrkande 3 och 1996/97:T61 i denna del antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) såvitt avser 1 §, res. 3 (c) 3. beträffande samtrafik m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:T55, 1996/97:T58 yrkandena 2 och 3, 1996/97:T60 yrkandena 4-6, 1996/97:T64 yrkande 1, 1996/97:T201 yrkande 25, 1996/97:T917 yrkande 14 och 1996/97: N251 yrkande 6 antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) såvitt avser 20-20 d §§ med den ändringen att bestämmelserna i 20 och 20 b §§ erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse, res. 4 (m, c, fp, kd) 4. beträffande skadestånd att riksdagen avslår motion 1996/97:T60 yrkande 7, 5. beträffande nummerupplysning att riksdagen med avslag på motion 1996/97:T916 yrkande 10 antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) såvitt avser 17 a §, 6. beträffande förslaget till ändrad telelag i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) i de delar det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan, 7. beträffande lagen om teleterminalutrustning att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning, Prissättning 8. beträffande geografiska prisvariationer att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T59 yrkande 2, 1996/97:T60 yrkande 1, 1996/97:T61 i denna del, 1996/97:T62 yrkandena 1 och 2, 1996/97:T223 yrkande 4, 1996/97:A431 yrkande 8 och 1996/97:N270 yrkande 17, res. 5 (c, v) res. 6 (mp) 9. beträffande enhetstaxa för ISDN att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T60 yrkande 2, 1996/97:T63 yrkande 1, 1996/97:A432 yrkande 26 och 1996/97:L708 yrkande 6 i denna del, res. 7 (c) Övriga frågor 10. beträffande funktionshindrade personer att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T57, 1996/97:T59 yrkande 4 och 1996/97:T63 yrkandena 3-5, res. 8 (v, mp) 11. beträffande nummerportabilitet m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T58 yrkandena 1 och 4 samt 1996/97:T64 yrkande 2, res. 9 (m, c, fp, kd) 12. beträffande konsumentperspektiv att riksdagen avslår motion 1996/97:T63 yrkande 6, 13. beträffande telefonautomater att riksdagen avslår motion 1996/97:T63 yrkande 2, 14. beträffande ekonomiska resurser att riksdagen avslår motion 1996/97:T58 yrkande 5, 15. beträffande depositionsavgift att riksdagen avslår motion 1996/97:T803, res. 10 (v) 16. beträffande nätutbyggnad att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T202 yrkande 4, 1996/97: T223 yrkande 5 och 1996/97:L708 yrkande 6 i denna del, 17. beträffande myndigheternas telefonservice att riksdagen avslår motion 1996/97:T62 yrkande 3.
Stockholm den 29 april 1997
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Håkan Strömberg (s), Jarl Lander (s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s), Hans Stenberg (s), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Monica Green (s), Karl-Erik Persson (v), Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson (s), Claes- Göran Brandin (s), Sivert Carlsson (c), Mats Odell (kd) och Hans Hoff (s).
Reservationer
1. Telepolitiska utgångspunkter (mom. 1) Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Lars Björkman (m) och Mats Odell (kd) anser: dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet vill? och slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse: Utskottet anser det angeläget att det fortsatta reformarbetet på teleområdet inriktas mot ökad avreglering. Genom avreglering och konkurrens skapas de bästa och billigaste tjänsterna för den enskilde konsumenten. Detta är av stor betydelse bl.a. för informationsteknikens fortsatta utveckling och för möj- ligheterna att skapa nya arbetstillfällen. Utskottet vill vidare framhålla att det inte i en helt avreglerad telemarknad med många stora aktörer och effektiv konkurrens finns några skäl att behålla Telia i statlig ägo. För en privatisering talar också Telias behov av riskkapital för att kunna expandera på en avreglerad internationell marknad. I sammanhanget kan nämnas att samtliga länder inom EU utom Sverige, Luxemburg och Österrike har beslutat att helt eller delvis privatisera sina statliga teleföretag. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T56 (fp) och T213 (kd) tillstyrks i nu behandlade delar, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Av utskottets ställningstagande följer att motion T57 (v) avstyrks i nu behandlad del. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande telepolitiska utgångspunkter att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:T56 och 1996/97:T213 yrkande 20 och med avslag på motion 1996/97:T59 yrkandena 1, 3 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Telepolitiska utgångspunkter (mom. 1) Karl-Erik Persson (v) anser: dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Efter riksdagens? och slutar på s. 8 med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att infrastrukturen är en samhällelig angelägenhet. Till denna hör ett fungerande telenät. Telekommunikationernas stora betydelse för utvecklingen inom både näringsliv och offentlig verksamhet visar sig allt tydligare. Det är därför viktigt att bra telekommunikationer erbjuds i hela landet. Enligt utskottets mening bör därför staten inte frånhända sig det verktyg i telepolitiken som möjligheten att träffa avtal med den dominerande teleoperatören Telia AB utgör. Därmed kan de telepolitiska målen uppfyllas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Av propositionen framgår att en utgångspunkt för lagförslaget har varit att anpassa telelagen till EU:s framväxande regelverk. Utskottet har ingen erinran mot att telelagen överensstämmer med EU:s direktiv på området. Enligt utskottets mening bör dock anpassningen anstå till dess en gemensam EU- lagstiftning verkligen finns. Utskottet anser att det är en olämplig ordning från såväl demokratisk som praktisk synpunkt att regeringen grundar sina lagförslag på ställningstaganden i rådet när den fortsatta beslutsordningen inom EU med förlikningsförfarande med parlamentet ännu inte är avslutad. Regeringens brådska att anpassa regelverket ter sig än mer förvånande eftersom avregleringen av telemarknaden inom EU sker först den 1 januari 1998. Dessutom har några länder fått dispens att avreglera sina telemarknader först år 2003. Utskottet anser därför att regeringens förslag om lag om ändring i telelagen (1993:597) bör avslås. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag till avtal mellan staten och Telia och med ett nytt förslag till telelag. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion T59 (v) tillstyrks i nu behandlad del, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Av utskottets ställningstagande följer att motionerna T56 (fp) och T213 (kd) avstyrks i nu behandlade delar. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande telepolitiska utgångspunkter att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T59 yrkandena 1, 3 och 5 samt med avslag på motionerna 1996/97:T56 och 1996/97:T213 yrkande 20 dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597), dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Samhällsomfattande tjänster (mom. 2) Sivert Carlsson (c) anser: dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Enligt utskottets? och slutar på s. 13 med ?såvitt avser 1 §? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning är väl fungerande och effektiva tele- och datakommunikationer en avgörande förutsättning för möjligheterna att uppnå regional balans. Det är därför otillfredsställande att behålla ett regelverk som konserverar gårdagens teknik. Utskottet delar mot denna bakgrund motionärernas bedömning att den grundläggande teleservicen bör utvidgas till den nivå som är gängse i dag. Det innebär att överföringskapacitet för bild- och datakommunikation bör innefattas i begreppet samhällsomfattande tjänster. Enligt utskottets mening bör det ankomma på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med en närmare precisering av hur de samhällsomfattande teletjänsterna bör utvidgas. I avvaktan på detta förslag tillstyrker utskottet regeringens förslag till definitioner av vissa begrepp som används i lagen. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T60 (c) tillstyrks i nu behandlad del, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Av utskottets ställningstagande följer att syftet med motion T61 (s) i aktuell del tillgodoses. Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag till ändring i telelagen såvitt avser 1 §. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande samhällsomfattande tjänster att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T60 yrkande 3 och med anledning av motion 1996/97:T61 i denna del dels antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) såvitt avser 1 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Samtrafik m.m. (mom. 3) Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Lars Björkman (m), Sivert Carlsson (c) och Mats Odell (kd) anser: dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Av propositionen? och på s. 16 slutar med ?att tillgodoses? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är det därför angeläget att telemarknaden öppnas för ytterligare konkurrens. Utskottet bedömer att regeringens förslag inte är tillräckligt långtgående. Enligt utskottets mening bör det fortsatta reform- arbetet bedrivas i tre steg. Som ett första steg bör, som framhålls i motionerna T58 (kd), T60 (c), T917 (kd) och N251 (fp), ytterligare åtgärder vidtas inom ramen för nuvarande organisationsstruktur. För att uppnå rimliga villkor för andra operatörer måste relationen mellan samtrafikpriset och Telias slutkundstaxor förändras. Det innebär bl.a. att Post- och telestyrelsen bör få ytterligare befogenheter för att säkerställa konkurrensneutralitet. Telias redovisningsskyldighet bör vidare utformas så att den möjliggör en effektiv kostnadsanalys samt en jämförelse mellan debiterade samtrafikavgifter och Telias kundtaxor. En övergång bör vidare ske till en rättvis beräkningsmodell för samtrafikavgifterna. Det bör ankomma på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag om hur en rättvis och konkurrensneutral tillgång av gemensam infrastruktur på teleområdet kan tryggas. I avvaktan på detta förslag tillstyrks regeringens nu aktuella förslag till ändring av telelagen såvitt avser regleringen av samtrafik med nedan angivna undantag. Av propositionen framgår att kravet på kostnadsbasering av samtrafiktaxor i telelagen omfattar alla tillståndshavare som tillhandahåller telefonitjänst. Detta har ansetts avse endast telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt. Regeringen föreslår att detta krav, med hänsyn till kommande samtrafikdirektiv, utsträcks till att gälla även de mobiloperatörer som av myndigheten bedöms ha ett betydande inflytande på relevant marknad. Regeringens ställningstagande grundade sig på rådets gemensamma ståndpunkt över kommissionens förslag. Sedan propositionen överlämnats till riksdagen har emellertid den av rådet och Europaparlamentet sammankallade förlikningskommittén godkänt ett gemensamt utkast i vilket kravet på kostnadsbasering av mobiloperatörers samtrafikavgifter kommer att omfatta endast sådana mobiloperatörer som bedöms ha ett betydande inflytande på marknaden för samtrafik. Härigenom införs för detta fall en särskild bestämning av begreppet relevant marknad. Utskottet förordar att denna förändring av direktivförslaget, vilket beräknas kunna antas formellt under maj månad, får sin motsvarighet i lagförslaget. Regeringen har vidare föreslagit att operatörer som har ett betydande inflytande på marknaden, såväl fastnätsoperatörer som mobiloperatörer, skall vara skyldiga att publicera sina taxor för samtrafik och att redovisa intäkter och kostnader för samtrafik avskilda från annan verksamhet. För att lagförslaget skall överensstämma med direktivförslaget förordar utskottet att nu nämnda förpliktelser inte skall gälla mobiloperatörer. Utskottet lägger i bilaga 2 till betänkandet fram förslag till lagtext. Enligt utskottets mening bör som ett andra steg strukturella åtgärder vidtas för att få en väl fungerande konkurrens. Telias accessnät bör därför, som föreslås i motionerna T55 (m), T58 (kd), T64 (m) och T201 (m), särskiljas från Telias övriga verksamhet på ett sådant sätt att det inte råder någon osäkerhet om att accessnätet upplåts på lika villkor för samtliga teleoperatörer. Därmed underlättas monopolregleringen samtidigt som konkurrentrycket ökar på Telia. Separeringen av accessnätet behöver dock inte förhindra en fortsatt koncernstruktur. Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till organisatorisk förändring i enlighet med vad som nu har anförts. Utskottet vill slutligen som ett tredje reformsteg framhålla vikten av att den fortsatta utvecklingen av telesystemet sker i sådana former att konkurrensneutraliteten främjas. Som framhålls i motion T55 (m) är det därför viktigt att bredbandsteknik som ADSL görs tillgängligt på konkurrensneutrala villkor. Ägarna till accessnäten kan annars få ett informellt monopol för snabb dataöverföring vilket allvarligt skulle kunna snedvrida konkurrensen och hämma utvecklingen. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma med lagförslag om hur ADSL kan göras tillgängligt på konkurrensneutrala villkor. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att syftet med motionerna T55 (m), T58 (kd), T60 (c) T64 (m), T201 (m) och N251 (fp) tillgodoses i nu behandlade delar, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) såvitt avser 20-20 d §§ med den ändringen att bestämmelsen i 20 och 20 b §§ får i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande samtrafik m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:T55, 1996/97: T58 yrkandena 2 och 3, 1996/97:T60 yrkandena 4-6, 1996/97:T64 yrkande 1, 1996/97:T201 yrkande 25, 1996/97:T917 yrkande 14 och 1996/97:N251 yrkande 6 dels antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) såvitt avser 20-20 d §§ med den ändringen att bestämmelserna i 20 och 20 b §§ erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Geografiska prisvariationer (mom. 8) Karl-Erik Persson (v) och Sivert Carlsson (c) anser: dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening kan besvärande regionala obalanser uppstå om Telia tillåts differentiera sina taxor geografiskt. Företag i glesbebodda delar av landet kan därmed få betydande konkurrensnackdelar. Detta är särskilt allvarligt eftersom företag på landsbygden är starkt beroende av en väl fungerande service och infrastruktur. Tillgången till en god och likvärdig service i hela landet till enhetliga priser är också en förutsättning för att hela Sverige skall kunna ges goda möjligheter till utveckling. För att telekommunikationerna skall kunna utnyttjas som en drivkraft för tillväxt och välstånd i den fortsatta samhällsutvecklingen krävs därför att allas lika möjligheter värnas. Utskottet delar mot denna bakgrund inte regeringens bedömning utan anser att Telias taxor även fortsättningsvis bör vara enhetliga. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T59 (v), T60 (c) och T62 (c) i nu behandlade delar tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Av utskottets ställningstagande följer vidare att syftet med motionerna T61 (s), T223 (s), A431 (s) och N270 (mp) i nu behandlade delar torde tillgodoses. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande geografiska prisvariationer att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:T59 yrkande 2, 1996/97:T60 yrkande 1, 1996/97:T62 yrkandena 1 och 2 samt med anledning av motionerna 1996/97:T61 i denna del, 1996/97:T223 yrkande 4, 1996/97:A431 yrkande 8 och 1996/97:N270 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Geografiska prisvariationer (mom. 8) Elisa Abascal Reyes (mp) anser: dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Med hänvisning? och slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att dataöverföringar utgör en allt större del av trafiken i telesystemet. Genom kommunikationssystemets tekniska utveck-ling med bl.a. fiberoptisk överföring spelar det geografiska avståndet en allt mindre roll för den faktiska kostnaden i samband med telekommunikationer. Enligt utskottets mening bör därför utredas för- och nackdelar med enhetlig teletaxa för alla och för alla avstånd. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion N270 (mp) i nu behandlad del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Av utskottets ställningstagande följer vidare att motionerna T59 (v), T60 (c), T61 (s), T62 (c), T223 (s) och A431 (s) avstyrks i nu behandlade delar. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande geografiska prisvariationer att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N270 yrkande 17 samt med avslag på motionerna 1996/97:T59 yrkande 2, 1996/97:T60 yrkande 1, 1996/97:T61 i denna del, 1996/97:T62 yrkandena 1 och 2, 1996/97:T223 yrkande 4 och 1996/97:A431 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Enhetstaxa för ISDN (mom. 9) Sivert Carlsson (c) anser: dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet konstaterar? och på s. 21 slutar med ?av utskottet? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att en snabb utbyggnad av den elektroniska infrastrukturen måste prioriteras. Detta ger nya och goda förutsättningar för tillväxt och sysselsättning i landets olika delar. Anslutningsavgiften för ISDN varierar dock starkt över landet. I större orter där ISDN är utbyggt är anslut- ningsavgiften knappt 2 000 kr exklusive mervärdesskatt. Utanför dessa större orter kan kostnaden variera från detta belopp upp till 100 000 kr. I gles- bygden kan kostnaden närma sig 500 000 kr. Enligt utskottets mening bör ISDN eller motsvarande göras tillgänglig för alla på lika villkor, dvs. anslutningsavgiften bör vara densamma över hela landet. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T60 (c), T62 (c), T63 (mp), A432 (c) och L708 (c) tillstyrks i nu behandlade delar, bör av riksdagen ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande enhetstaxa för ISDN att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:T60 yrkande 2, 1996/97:T63 yrkande 1, 1996/97:A432 yrkande 26 och 1996/97:L708 yrkande 6 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Funktionshindrade personer (mom. 10) Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser: dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Som skäl? och slutar med ?behandlade delar? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det är hög tid att bygga ett samhälle för alla. God tillgänglighet måste finnas inom alla samhällssektorer som var och en bör stå för sina kostnader. Denna ansvars- och finansieringsmodell överensstämmer med Handikapputredningens (SOU 1992:52) förslag som innebär att samhällets olika sektorer skall ta ansvar för sina respektive kostnader. Inom handikappförbunden har också starkt understrukits ansvarsmodellens principiella betydelse för möjligheten att nå ett samhälle för alla. Görs frånsteg från denna princip riskeras exempelvis enligt Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO) att anpassningen kommer att försvåras inom andra samhällsområden. Enligt utskottets mening är det vidare fel att personer med funktionshinder pekas ut, vilket ofta är innebörden av att de måste förlita sig på statliga budgetmedel. Teleoperatörerna slipper därmed ta ansvar. Detta synsätt främjar inte den tekniska utvecklingen eftersom operatörerna inte får incitament att anstränga sig för att hitta enkla och billiga lösningar. En stor nackdel med en avtalslösning för finansiering av teletjänster för funktionshindrade är vidare att tjänsterna kan komma att äventyras på grund av begränsat statsfinansiellt utrymme. Utskottet anser därför att ansvars- och finansieringsprincipen bör införas på teleområdet. Sverige bör vidare påverka EU i denna riktning. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T57 (s), T59 (v) och T63 (mp) tillstyrks i nu behandlade delar, bör av riksdagen ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande funktionshindrade personer att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:T57, 1996/97:T59 yrkande 4 och 1996/97:T63 yrkandena 3-5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Nummerportabilitet m.m. (mom. 11) Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Lars Björkman (m), Sivert Carlsson (c) och Mats Odell (kd) anser: dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Enligt utskottets? och på s. 24 slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är väl fungerande nummerportabilitet en avgörande förutsättning för att en reell konkurrenssituation skall kunna uppstå på telemarknaden. Som framhålls i de aktuella motionerna är dock möjligheterna att i dag behålla sitt gamla telefonnummer vid byte av operatör starkt begränsade. Enligt utskottets mening är denna situation otill-fredsställande och bör åtgärdas snarast. Därmed kan det angelägna reform-arbetet mot ökad avreglering förstärkas för att skapa de bästa och billigaste tjänsterna för den enskilde konsumenten. Som ett första steg bör det därför bli möjligt omgående att för större abonnenter som belägger minst 1 000 nummer få flytta dessa block till en annan operatör. Motsvarande möjlighet bör också omgående införas för frisamtalstjänster och 020-nummer. Mot bakgrund av det utredningsarbete som för närvarande sker inom Post- och telestyrelsen bör vidare som ett andra steg allmän nummerportabilitet införas. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med förslag till lag om införande av generell nummerportabilitet i Sverige. I detta sammanhang bör regeringen också redovisa hur en konkurrensneutral lös-ning baserad på förval, s.k. lika tillträde, kan införas. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T58 (kd) och T64 (m) tillstyrks i nu behandlade delar, bör av riksdagen ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande nummerportabilitet m.m. riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:T58 yrkandena 1 och 4 och 1996/97:T64 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Depositionsavgift (mom. 15) Karl-Erik Persson (v) anser: dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Enligt vad? och slutar med ?motion T803 (v)? bort ha följande lydelse: Utskottet bedömer att Telias krav på depositionsavgift är orimligt. För många ungdomar ter sig 5 000 kr som ett mycket högt belopp. Det är heller inte rimligt att en enstaka försummelse, t.ex. att betala en felparkeringsavgift, skall innebära krav på att erlägga depositionsavgift till Telia. Utskottet anser att telefonabonnemang skall erbjudas på sådana villkor att alla i samhället kan använda sig av telekommunikationer på likvärdiga villkor. Som anges i motion T803 (v) finns det alternativ till depositionsavgift om samtals-markeringarna hos en abonnent skulle öka snabbt. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion T803 (v) tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande depositionsavgift att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T803 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Konsumentperspektiv (mom. 12) Elisa Abascal Reyes (mp) anför: Utskottet anger i betänkandet att konsumentfrågorna enligt propositionen kommer att bevakas av PTS, som även bör samarbeta med Konsumentverket. I enlighet med motion T63 (mp) delar jag utskottets uppfattning om att dessa frågor bör bevakas noggrant. Dock menar jag att konsumentfrågorna, enligt propositionstexten, alltför ensidigt verkar inrikta sig på prisfrågan. Jag förutsätter att PTS och Konsumentverket även belyser de aspekter som nämns i motionen, nämligen konsumentens ställning i förhållande till operatörerna, en standard för vad konsumenten har rätt till beträffande produktbeskrivning och konsumentupplysning m.m. Med tanke på teletjänsternas speciella karaktär är det dessutom extra viktigt att konsumentens ställning på marknaden i fråga om information och möjlighet till klagomål klargörs. Miljöpartiet de gröna kommer att följa frågan i samband med den fortsatta uppföljningen av telepolitiken och där agera för att flera frågor rörande konsumentintresset belyses. Propositionens lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext.
1. Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag | Utskottets förslag | -------------------------------------------------------
20 § Den som tillhandahåller teletjänst som är anmälningspliktig enligt 4 a § är skyldig att på begäran bedriva samtrafik med annan som tillhandahåller teletjänst som är anmäld enligt nämnda paragraf. Detsamma gäller den som inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller annan teletjänst i en omfattning som med avseende på utbredningsområde, antalet användare eller annat jämförbart förhållande är betydande. ------------------------------------------------------- | ..........................................................Ersättning för samtrafik | .................................................. Ersättning för samtrafik| |avse-ende telefonitjänst |avseende telefonitjänst| |till fast nät- |till fast nätanslutnings-| |anslutningspunkt skall |punkt skall vara rättvis| |vara rättvis och skälig |och skälig med hänsyn till| |med hänsyn till kost- |kostnaderna för presta-| |naderna för prestationen. |tionen. Detsamma gäller för| |Detsam-ma gäller för |samtrafik avseende| |samtrafik avseende |telefonitjänst till mobil| |telefonitjänst till mobil |nätanslutnings-punkt, om| |nätanslut-ningspunkt, om |den bedrivs av någon som| |den bedrivs av någon som |har ett betydande| |är anmäld enligt 4 b §. |inflytande på marknaden för| |För annan samtrafik får |samtrafik och är anmäld| |marknads-mässiga villkor |enligt 4 b §. För annan| |bestämmas. |samtrafik får| | |marknadsmässiga villkor| | |bestämmas. | ------------------------------------------------------- Tillsynsmyndigheten får i enskilda fall medge undantag från skyldigheten enligt första stycket om den begärda samtrafiken i beaktansvärd utsträckning skulle begränsa den samtrafikskyldiges verksamhet.
20 b § Utöver vad som följer av 20 § är den som tillhandahåller teletjänst som är anmälningspliktig enligt 4 a § och är anmäld enligt 4 b § skyldig 1. att tillgodose varje rimlig begäran om sammankoppling med telenät för samtrafik, 2. att publicera sina taxor för samtrafik, 3. att erbjuda likvärdiga villkor till alla som begär samtrafik, 4. att på begäran lämna sådan information som är nödvändig för överens- kommelser om samtrafik, 5. att ge in avtal om samtrafik till tillsynsmyndigheten, samt 6. att i sin redovisning av rörelsen hålla intäkter och kostnader för samtrafik avskilda från intäkter och kostnader för annan verksamhet.
------------------------------------------------------- | | ................................................. Första stycket 2 och 6| | |gäller inte den som| | |tillhandahåller mobila| | |tele-tjänster. | ------------------------------------------------------- Den som är anmäld enligt 4 b § skall på begäran av tillsynsmyndigheten styrka att ersättning för samtrafik är sådan som sägs i 20 § andra stycket första meningen. ..Om en taxa som avses i första stycket 2 inte stämmer överens med denna lag eller med tillståndsvillkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, får tillsynsmyndigheten besluta att den skall ändras på ett visst sätt.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................2 Motionerna............................................2 Motioner väckta med anledning av propositionen......2 Motioner från den allmänna motionstiden hösten 1996.4 Inledning.............................................5 Utskottet.............................................5 1 Bakgrund..........................................5 2 Telepolitiska utgångspunkter......................6 2.1 Regeringens bedömning.........................6 2.2 Motionsförslag................................6 2.3 Utskottets ställningstagande..................7 3 Lagstiftningen för telemarknaden m.m..............8 3.1 Regeringens förslag...........................8 3.2 Motionsförslag................................9 3.2.1 Samhällsomfattande tjänster...............9 3.2.2 Samtrafik.................................9 3.2.3 Skadestånd...............................11 3.2.4 Nummerupplysning.........................11 3.3 Utskottets ställningstagande.................12 3.3.1 Samhällsomfattande tjänster..............12 3.3.2 Samtrafik................................13 3.3.3 Skadestånd...............................17 3.3.4 Nummerupplysning.........................17 3.3.5 Förslag till ändrad telelag i övrigt.....17 3.3.6 Lagen om teleterminalutrustning..........17 4 Prisfrågor.......................................18 4.1 Regeringens bedömning........................18 4.2 Motionsförslag...............................18 4.3 Utskottets ställningstagande.................19 5 Funktionshindrade personers behov av telekommunikationer21 5.1 Motionsförslag...............................21 5.2 Utskottets ställningstagande.................21 6 Nummerportabilitet m.m...........................23 6.1 Motionsförslag...............................23 6.2 Utskottets ställningstagande.................23 7 Andra konkurrens- och regleringsfrågor...........24 7.1 Konsumentperspektiv..........................24 7.2 Telefonautomater.............................24 7.3 Ekonomiska resurser..........................25 7.4 Depositionsavgift............................25 7.5 Nätutbyggnad.................................26 7.6 Myndigheternas telefonservice................27 Hemställan.........................................28 Reservationer........................................30 1. Telepolitiska utgångspunkter (mom. 1)...........30 2. Telepolitiska utgångspunkter (mom. 1)...........30 3. Samhällsomfattande tjänster (mom. 2)............31 4. Samtrafik m.m. (mom. 3).........................32 5. Geografiska prisvariationer (mom. 8)............34 6. Geografiska prisvariationer (mom. 8)............35 7. Enhetstaxa för ISDN (mom. 9)....................35 8. Funktionshindrade personer (mom. 10)............36 9. Nummerportabilitet m.m. (mom. 11)...............37 10. Depositionsavgift (mom. 15)....................37 Särskilt yttrande....................................38 Konsumentperspektiv (mom. 12)......................38 Bilaga 1 Propositionens lagförslag............................39 1. Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)39 2. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning 55 Bilaga 2 Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) 57