Överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder
Betänkande 1996/97:BoU7
Bostadsutskottets betänkande
1996/97:BOU07
Överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder
Innehåll
1996/97 BoU7
Sammanfattning
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om möjligheterna till breddat ägande av allmännyttiga bostadsföretag, om återkallande av godkännande av sådant företag och om förlust av räntestöd vid vissa förändringar av ägandet till sådana företag och med dem jämställda eller deras bostäder. I en reservation (m, fp, c, kd) föreslås att riksdagen avslår propositionen. I en annan reservation (v) föreslås ett uttalande om allmännyttans ställning. Denna fråga tas också upp i ett särskilt yttrande (mp).
Propositionen
Regeringen har i proposition 1996/97:38 föreslagit riksdagen att godkänna 1. vad regeringen har förordat om möjligheterna till breddat ägande av allmännyttiga bostadsföretag, 2. vad regeringen förordat om återkallande av godkännande som allmännyttigt bostadsföretag, 3. vad regeringen förordat om förlust av räntestöd vid vissa förändringar av ägandet till allmännyttiga och med dessa i vissa avseenden jämställda bostadsföretag eller deras bostäder.
Motionerna
I betänkandet behandlas
dels de med anledning av proposition 1996/97:38 väckta motionerna
1996/97:Bo14 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Bo15 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de kommunala bostadsföretagens ställning på bostadsmarknaden, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Vänsterpartiets generella inställning till utförsäljning av kommunala bostadsfastigheter, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utförsäljningar av fastigheter i kommunala bostadsföretag i avvaktan på ny utredning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett breddat ägande av kommunala bostadsföretag.
1996/97:Bo16 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om borttagande av statligt räntestöd vid överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder.
1996/97:Bo17 av Marietta de Pourbaix- Lundin (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 1996/97:38 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Bo18 av Ulf Björklund m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1996/97:38.
1996/97:Bo19 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1996/97:38 Överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder.
dels de under allmänna motionstiden 1996 väckta motionerna
1996/97:Bo201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunala bostadsbolag.
1996/97:Bo234 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allmännyttans ställning.
1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnittet Boende med valfrihet och möjligheter.
Muntliga synpunkter i ärendet har lämnats av företrädare för Svenska Kommunförbundet och de allmännyttiga bostadsföretagens organisation, SABO. Skrivelser har inkommit från Danderyds kommun och Svenska Bankföreningen.
Sammanfattning av förslaget i propositionen och i motionerna
Propositionen
I propositionen föreslås att ägandet i ett allmännyttigt bostadsföretag skall kunna breddas till att omfatta även andra ägare än kommunen utan att företagets ställning som allmännyttigt förloras eller villkoren för räntestöd förändras. Upphör kommunens bestämmande inflytande över företaget skall allmännyttigförklaringen återkallas och räntestöd inte längre lämnas för företagets bostäder. I propositionen föreslås vidare att räntestöd inte längre skall lämnas om ett allmännyttigt bostadsföretag avhänder sig mer än 25 % av det bestånd av de bostäder företaget ägde den 11 oktober 1996. Enligt förslaget skall dock regeringen, om det finns särskilda skäl, kunna medge att fortsatt räntestöd lämnas även om den uppställda gränsen 25 % passeras. Förlorar företaget rätten till räntestöd för sitt återstående bestånd, skall också godkännandet som allmännyttigt bostadsföretag återkallas. Medgivande från regeringen för säljare och köpare att behålla räntestödet även efter överlåtelse som medför att den uppställda gränsen 25 % passeras anges i propositionen kunna bli aktuellt om - överlåtelsen är ett inslag i en nödvändig rekonstruktion av företaget och det inte rimligen kan begäras att kommunen skall ytterligare öka sina åtaganden i företaget, - överlåtelsen tillsammans med tidigare överlåtelser är ett led i en strukturell omdaning av företaget, som syftar till att företaget bättre skall kunna möta olika boendes behov, - överlåtelsen tillsammans med andra åtgärder kan ses som en sista utväg att sanera kommunens ekonomi. Bestämmelserna föreslås tillämpas på ägarförändringar och överlåtelser som sker under tiden den 12 oktober 1996-den 31 december 1997. Regeringen avser att senare - efter en särskild utredning om vilka villkor som bör gälla på längre sikt - återkomma till riksdagen med förslag till permanenta bestämmelser i frågan. Riksdagen föreslås godkänna vad i propositionen förordats om möjligheterna till breddat ägande av de allmännyttiga bostadsföretagen, om återkallande av godkännande som sådant företag och om förlust av räntestöd i vissa fall vid förändringar av ägandet till allmännyttiga och med dem i vissa avseenden jämställda bostadsföretag eller deras bostäder.
Som motiv för de nu redovisade förslagen anförs i propositionen bl.a. följande:
Den svenska bostadspolitiken har under mer än femtio år grundats på en uppgiftsfördelning där staten svarar för att legala och finansiella instrument finns tillgängliga för bostadsbyggandet och där kommunerna tar det fulla ansvaret för att de bostäder som behövs också kan erbjudas kommunens invånare. Staten har därutöver lämnat olika former av produktionsstöd som täckt en betydande del av kapitalkostnaderna för de bostäder som producerats under denna tid. Staten har även - tidvis tillsammans med kommunerna - lämnat olika grupper av hushåll ett direkt ekonomiskt stöd för att dessa på den öppna bostadsmarknaden skall kunna efterfråga bostäder som svarar mot deras behov. De kommunägda allmännyttiga företagen kom att bli ett av de mest centrala verktygen för kommunerna i deras strävanden att utveckla en väl fungerande bostadsförsörjning som når alla medborgare. Företagens bostäder är till för alla utan gränser eller villkor när det gäller inkomst eller familjestorlek. Också i detta avseende skiljer sig den svenska bostadspolitiken från vad som gäller i flertalet övriga industrialiserade länder, där det samhällsstödda byggandet oftast har förbehållits särskilda grupper. Nära 1/4 av alla bostäder som nu finns har producerats av dessa företag. Genom dem har kommunernas bostadsförsörjningsplaner kunnat genomföras under demokratisk kontroll och utan att byggandet styrts av enskilda vinstintressen. Merparten av landets hyresbostäder har därför kunnat upplåtas till priser som inte överstiger självkostnaden. Genom hyresförhandlingssystemet och den jämförelseprövning som vid tvister om hyran skall göras mot hyrorna i de allmännyttiga företagen har sedan lång tid en administrativ hyresre-glering kunnat undvikas för marknaden i dess helhet. Det saknar också motsvarighet i de flesta andra länder.
I propositionen konstateras bl.a. att den ekonomiska krisen under senare år inneburit kraftiga påfrestningar för många kommuner och bostadsföretag; inte minst för olika privata hyresbostadsföretag och bostadsrättsföreningar. Som grupp betraktad har de allmännyttiga bostadsföretagen klarat lågkonjunkturens påfrestningar väsentligt bättre. För att dessa företag skall kunna möta framtiden, behöver enligt propositionen det egna kapitalet i flera fall höjas. Efter detta konstaterande görs i propositionen följande bedömning.
Som ägare måste det vara kommunens sak att pröva vad som bäst gagnar företaget och dess uppgifter. Statsmakterna har emellertid också ett direkt intresse av vad som sker med dessa företag. Det handlar inte bara om vad som händer med de ansenliga ekonomiska resurser som staten över åren tillfört företagen. Statens intresse gäller i första hand att kommunerna även fortsättningsvis kommer att kunna fullgöra de skyldigheter och åtaganden inom bostadsförsörjningens område som är grunden för den nuvarande ansvarsfördelningen inom bostadspolitiken. Starka och väl förvaltade självkostnadsbaserade företag som är öppna för alla grupper av medborgare och kan tillgodose deras behov är även fortsatt en nödvändig tillgång. Sådana företag har också i ljuset av de senaste årens erfarenheter visat sig vara en starkt stabiliserande faktor på den svenska bostadsmarknaden. Under senare tid har inom en rad kommuner olika förändringar aktualiserats i fråga om ägandet i de allmännyttiga bostadsföretagen och av deras bostäder. Med hänsyn till statens intressen är det därför motiverat att nu snabbt klargöra i vilka fall som sådana förändringar bör påverka företagens ställning som allmännyttiga bostadsföretag. Det finns samtidigt anledning att ta ställning till i vilken omfattning som kommunerna och företagen, trots att de allmännyttiga företagen eller deras bostäder helt eller delvis avyttras, genom försäljningarna skall kunna tillgodogöra sig värdet av framtida statliga räntesubventioner.
Motionerna
I de med anledning av propositionen väckta motionerna 1996/97:Bo14 (m), 1996/97:Bo16 (c), 1996/97:Bo17 (m), 1996/97:Bo18 (kd) och 1996/97:19 (fp) yrkas avslag på propositionen. I partimotionen 1996/97:Bo14 (m) anförs att regeringens förlag innebär att kommunala bostadsbolag diskrimineras och inte tillåts verka på samma villkor som privata bostadsföretag. Genom införande av en regel som innebär att räntestödet dras in om bolaget säljer en viss andel av sina fastigheter hamnar dessa företag och deras hyresgäster i en sämre position än privata bostadsföretag och deras hyresgäster. Det kommunala bostadsbolaget ges inte samma möjligheter att omstrukturera sitt bostadsbestånd, till exempel i syfte att frigöra kapital för upprustning av kvarvarande bestånd. Förslaget innebär därmed en begränsning av konsumenternas möjlighet att erhålla de lägenheter som efterfrågas. Regeringen diskriminerar genom sitt förslag de kommunala bostadsbolagen som inte i likhet med privata ges möjlighet att försälja fastigheter utan att förlora räntebidragen. Till sist drabbas hyresgästerna i de kommunägda bostadsbolagen. Kommunerna skall koncentrera sig på de uppgifter i det lokala samhället som bör lösas gemensamt. Ägande och uthyrning av bostäder är inte en sådan fråga. Marknaden för hyreslägenheter fungerar till och med bättre med flera mindre privata hyresvärdar än om det finns ett stort, ofta dominerande, kommunalt bostadsbolag. Det är anmärkningsvärt att regeringen visar så liten respekt för den lokala demokratin. Förslagets syfte är att styra kommunernas handlande. Även om förslaget inte uttryckligen kan sägas strida mot lagstiftningen, är det uppenbart att det leder till ett faktiskt intrång i det kommunala självstyret. Ett liknande resonemang som det nu refererade förs i motion 1996/97: Bo17 (m), i den under allmänna motionstiden 1996 väckta partimotionen 1996/97:Bo201 (m) och i den likaledes under allmänna motionstiden 1996 väckta motionen 1996/97:Fi207 (m). I fp-motionen 1996/97:Bo19 anförs att ett genomförande av regeringsförslaget är en inskränkning i den kommunala självstyrelsen och ett försök att konservera en struktur på bostadsmarknaden som redan överlevt sig självt. Motionärernas inriktning är den motsatta. De tror på ett större inslag av privat ägande på bostadsmarknaden. De anser att många allmännyttiga bostadsföretag är välskötta men i ett övergripande perspektiv framstår det omfattande kommunala fastighetsägandet i Sverige som ett stort problem. En uppenbar brist med kommunala bolag är, enligt dem, avsaknaden av demokratisk insyn. För offentlig verksamhet som drivs i förvaltningsform finns klara regler som möjliggör insyn och debatt, men bolag drivs enligt aktiebolagslagen och kan tillämpa en omfattande sekretess. Andra invändningar mot kommunala bolag är att de snedvrider konkurrensen, hotar dränera kommunen på skattemedel och därmed skapar ekonomiska problem. I motion 1996/97:Bo18 (kd) sägs att kommunerna själva är de som bäst kan avgöra huruvida en spridning av ägandet respektive en utförsäljning av det kommunala bostadsföretaget är den bästa lösningen, för bostadsföretaget och för kommunen som helhet. Regeringen lägger i sitt förslag in möjligheter till undantag från reglerna. I praktiken innebär det att rätten och möjligheten till beslut i en kommunal fråga flyttas från den kommunala nivån till den statliga nivån, vilket är en direkt inskränkning av den kommunala självstyrelserätten. Motionärerna bakom motion 1996/97:Bo16 (c) anför att de allmännyttiga företagen spelar en viktig roll för utvecklingen av en social bostadspolitik. Det allmännyttiga bostadsbeståndet främjar rörlighet på bostadsmarknaden. Centerpartiet har en positiv inställning till allmännyttan. Däremot motsätter sig partiet det förslag som regeringen framför i propositionen. Förslaget kringskär i stor utsträckning kommunernas självbestämmanderätt. Kommunernas ekonomiska situation är grunden för att det allmännyttiga bostadsbeståndet skall vara långsiktigt ekonomiskt hållbart. Kommunernas allmännyttiga bostadsbestånd är i många fall i behov av förnyelse för att på ett bra sätt kunna utgöra basen i en social bostadspolitik. En sådan förnyelse kan ställa krav på avyttring av fastigheter, vilket därför inte bör förhindras. Vidare är det på många håll nödvändigt att sälja ut en del av beståndet för att trygga existensen för det allmännyttiga företaget i fråga. Det är viktigt att den i dag på många håll alltför låga solidariteten i de allmännyttiga bostadsföretagen kan höjas. Det är av avgörande betydelse för kommunernas möjligheter att tillgodose det ekonomiska behovet för olika kärnverksamheter, som enligt lag skall tillhandahållas. Den föreliggande propositionen anses ge uttryck för ett stort misstroende gentemot de ansvariga kommunalpolitikerna runtom i landet. Motionärerna anser att de förtroendevalda bör ha största möjliga frihet att ta sitt ansvar som rätteligen utsedda i kommunalval. I motion 1996/97:Bo15 (v) anförs att de kommunala bostadsföretagen skall ha en stark ställning på bostadsmarknaden dels för att kunna tillgodose människors efterfrågan av en bostad, dels för att kunna vara hyresledande med en god tillämpning av bruksvärdessystemet. De kommunala bostadsföretagen utgör en hörnsten i kommunernas sociala bostadspolitik. Det mesta av det allmännyttiga bostadsbeståndet är byggt med ett omfattande statligt stöd. Att sälja ut är i praktiken att flytta över statliga subventioner från gemensamt ägande till privat ägo. Det har, enligt motionen, inte varit avsikten och är något som motionärerna generellt är motståndare till. Däremot kan enligt dem strategiska försäljningar av enskilda fastigheter i syfte att t.ex. effektivisera bostadsförvaltningen eller byta till sig mark naturligtvis vara sunda åtgärder för att det kommunala bostadsföretaget skall få en god ekonomi och klara sin framtida bostadsförsörjning. Motionärerna föreslår att försäljning av mer än enstaka fastigheter inte tillåts i avvaktan på fastare spelregler i frågan. Regeringen föreslår vidare att ägandet i de kommunala bostadsföretagen skall kunna breddas till att omfatta andra ägare än kommunen. Kommunen skall dock behålla majoriteten av ägandet. Motiveringen är att det är ett sätt att skaffa ett större eget kapital och få in en ökad kompetens i bolagsstyrelse och ledning. Möjligheten att tillföra kunskap och kompetens finns redan i dag eftersom kommunfullmäktige utser bolagsstyrelsen. Där kan kompetens och erfarenhet av fastighetsförvaltning vara grund för att bli utsedd i ett kommunalt bostadsföretags styrelse. Motionärerna föreslår därför att de kommunala bostadsföretagen även i fortsättningen skall ägas av kommunerna. Även i den under allmänna motionstiden 1996 väckta motionen 1996/97:Bo234 (s) tas upp frågan om försäljning av de allmännyttiga bostadsföretagen m.m. Motionärerna erinrar om att en rad särregler som allmännyttan haft slopades i början av 1990-talet. I denna nya situation vill ledningen i många allmännyttiga bostadsföretag inte längre att företagen skall betraktas som allmännyttiga. Företagen skall vara som vilka privata företag som helst. I ett sådant läge finns det knappast anledning för kommunerna att äga bostäder över huvud taget. De allmännyttiga bostadsföretagen skall ha ett socialt ansvar och ej verka utifrån marknadsprinciper, där vinstmaximering är det främsta målet. Att allmännyttan inte längre är vad den varit bekräftas också av den ökade utförsäljningen. Under 1990-talet har det sålts en rad allmännyttiga bostäder, både till privata fastighetsägare för fortsatt uthyrning och till bostadsrättsföreningar för ombildning till bostadsrätter. Bara i Stockholms län uppgår försäljningen enligt motionärerna till mer än 13 000 lägenheter.
Utskottet
Den politik som under lång tid varit utgångspunkt för samhällets insatser på bostadsområdet kan sägas har sin grund i beslut som ligger mera än femtio år tillbaka i tiden. Uppgiftsfördelning avseende denna politik kan översiktligt beskrivas så att statsmakterna har ansvaret för den lagstiftning som behövs för att genomföra bostadsbyggandet. Statsmakterna har också ansvaret för de finansiella instrument som ansetts behövas. Kommunerna har i vid mening ansvaret för att de bostäder som behövs verkligen kommer till stånd. Vad nu översiktligt beskrivits om ansvarsfördelningen inom bostadspolitiken mellan staten och kommunerna har tidigare inte föranlett invändningar i bostadsutskottet eller i riksdagen. Bostadsutskottet har inte heller nu anledning anta att riksdagens uppfattning sett ur detta översiktliga perspektiv härvidlag förändrats. Vad som däremot brukar föranleda att denna enighet byts i sin motsats gäller bl.a. frågan om på vilket sätt det kommunala ansvaret skall förverkligas. En fråga av vikt är därvid om de kommunala företagens förekomst, ställning och roll är nödvändig och önskvärd för en väl fungerande bostadsförsörjning. Här kan utvecklingen beskrivas efter två huvudlinjer. Å ena sidan hävdas att de kommunägda allmännyttiga bostadsföretagen kommit att bli och fortfarande är mycket betydelsefulla när det gäller att tillgodose alla medborgares rätt till en god bostad. Det hävdas också att dessa företag är nödvändiga för ett bostadsbyggande under demokratisk kontroll styrt utan enskilda vinstintressen. Det framhålls också som positivt att de allmännyttiga bostadsföretagen genom den jämförelseprövning som vid hyrestvister skall göras mot hyrorna hos dessa företag inneburit hyresnivåer som i princip är baserade på självkostnaden hos dem. Å andra sidan brukar det föras fram motiv som går ut på att kommunerna skall koncentrera sig på uppgifter som bör lösas gemensamt. Ägande av bostäder anses inte vara en sådan kommunal uppgift. Andra invändningar mot de kommunala bostadsföretagen är att de anses snedvrida konkurrensen på bostadsmarknaden. Slutligen hävdas att det är kommunerna själva som skall besluta i vilka former ett kommunalt ansvar för bostadsförsörjningen skall förverkligas. Dessa första synsätt kan sägas representera det förslag regeringen för fram i den nu aktuella propositionen medan det andra förs fram i partimotionerna 1996/97:Bo14 (m) och 1996/97:Bo201 (m) yrkande 15 samt motionerna 1996/97:Bo17 (m) och 1996/97:Bo19 (fp), 1996/97:Fi207 (m) yrkande 3. I de tre motioner som väckts med anledning av propositionen yrkas avslag på regeringsförslaget. Motivet för avslagsyrkandet är huvudsakligen att kommunerna inte bör vara ägare till bostadsföretag. I de två andra motionerna föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen av innebörd att kommunerna bör sälja sina bostadsföretag. I de två med anledning av propositionen väckta motionerna 1996/97:Bo16 (c) och 1996/97:Bo18 (kd) i vilka också yrkas avslag på regeringsförslaget är motivet annorlunda än i de ovan refererade m- och fp- motionerna. I c- och kd- motionerna riktas inte kritik mot att kommunerna genom sina bostadsföretag tar ett bostadspolitiskt ansvar. Tvärtom anförs i c-motionen att de allmännyttiga bostadsföretagen spelar en viktig roll för utvecklingen av en social bostadspolitik. Avslagsyrkandet i dessa båda motioner motiveras bl.a. med att ett genomförande av regeringsförslaget innebär ett ingrepp i den kommunala demokratin och med att en många gånger nödvändig ägarspridning och därmed ofta ökad ekonomisk stabilitet förhindras eller fördröjs. Liknande argument förs i och för sig fram även i m- och fp- motionerna även om det principiella resonemanget om att kommunerna inte bör äga bostadsföretag får anses utgöra huvudinvändningen. Förslaget i propositionen och i motionerna har tämligen ingående redovisats ovan. Utskottet hänvisar till denna redovisning. Med anledning av regeringsförslaget och de motionerna i vilka yrkas avslag på detta samt de båda under allmänna motionstiden väckta motionerna 1996/97:Bo201 (m) yrkande 25 och 1996/97:Fi207 (m) yrkande 3 får utskottet anföra följande. Som framgått av vad nu anförts finns uppenbarligen skilda uppfattningar om de allmännyttiga bostadsföretagens roll när det gäller att förverkliga den bostadspolitiska målsättningen. Om denna målsättning som sådan råder i riksdagen närmast total enighet. Det synsätt som representeras av förslaget i propositionen innebär ordagrant enligt propsitionen bl.a. beträffande de allmännytttiga bostadsföretagen att de kommunägda allmännyttiga bostadsföretagen kom att bli ett av de mest centrala verktygen för kommunerna i deras strävanden att utveckla en väl fungerande bostadsförsörjning som når alla medborgare . I regeringsförslaget anförs också att det finns goda skäl för en kommun att i olika avseenden förändra och utveckla ett allmännyttigt bostadsföretag. Starka och väl fungerande sådana företag är enligt propositionen fortfarande en nödvändig tillgång. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att en bred majoritet i det av Bostadspolitiska utredningen nyligen avgivna slutbetänkandet Bostadspolitik 2000 (SOU 1996:156 s. 38) förs fram en liknande uppfattning. Vad utskottet åsyftar är följande avsnitt:
En nödvändig del av kommunernas bostadspolitiska ansvar är att ta ett tydligt ägaransvar för sina bostadsföretag och ta ställning till företagens roll i respektive kommuns boendepolitik. Kommunala bostadsföretag måste ha ett klart bostadspolitiskt uppdrag vid sidan av kraven på en sund fastighetsekonomi. Som förvaltare av bostäder har de kommunala bostadsföretagen en nyckelroll för att skapa ett gott boende i befintliga boendemiljöer. Detta gäller särskilt vid utvecklingsarbete i utsatta bostadsområden.
Detta synsätt delas för övrigt av motionärerna bakom motionerna 1996/97:Bo15 (v) och 1996/97:Bo234 (s). Även i c-motionen 1996/97:Bo16 ges uttryck för en liknande uppfattning. I propositionen anförs vidare att såväl staten som kommunerna har ett intresse av en väl fungerande allmännytta. Kommunernas intresse fokuseras främst på deras roll som ägare och på de möjligheter som därigenom står till buds när det gäller att förverkliga de bostadspolitiska intentionerna. Statens intresse är, enligt propositionen, i första hand att kommunerna även fortsättningsvis kommer att kunna fullgöra de skyldigheter och åtaganden inom bostadsförsörjningens område som är grunden för den nuvarande ansvarsfördelningen inom bostadspolitiken. Det andra synsättet - det som representeras av vissa motioner - innebär antingen att kommunerna utan statlig inblandning själva är bäst skickade att bedöma om ett breddat ägande eller försäljning av de allmännyttiga bostadsföretagen bäst gagnar kommunens invånare eller att kommunerna över huvud taget inte bör äga bostadsföretag. Utskottet anser att det synsätt som legat till grund för regeringsförslaget också är det som framöver bör väga tyngst när det gäller de allmännyttiga bostadsföretagen. Utskottet har redovisat att den ordning regeringen nu förespråkar föreslås tillämpas på ägarförändringar och överlåtelser som sker under tiden den 12 oktober 1996-den 31 december 1997 och att regeringen, efter särskild utredning, ämnar återkomma till riksdagen med förslag till permanenta bestämmelser i frågan. Enligt utskottets mening bör den i propositionen temporära ordningen tillämpas under de förutsättningar som där anges. Med det anförda avstyrker utskottet de med anledning av propositionen väckta motionerna 1996/97:Bo14 (m), 1996/97:Bo16 (c), 1996/97:Bo17 (m), 1996/97:Bo18 (kd) och 1996/97:Bo19 (fp) om avslag på propositionen. Utskottets ställningstagande ovan om de allmännyttiga bostadsföretagens roll är inte förenligt med förslagen i de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1996/97:Bo201 (m) yrkande 25 och 1996/97:Fi207 (m) yrkande 3 varför utskottet avstyrker även dessa förslag. Utskottet övergår nu till att behandla förslagen i motion 1996/97:Bo15 (v) yrkandena 2-4. I dessa föreslås riksdagen göra tre tillkännagivanden till regeringen. I yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att en försäljning av allmännyttiga bostadsföretag i praktiken är att flytta över statliga subventioner från gemensamt till privat ägande, något som motionärerna inte accepterar. Tillkännagivandena i yrkandena 3 och 4 går ut på att försäljning av mera än enstaka fastigheter inte skall tillåtas i avvaktan på fastare spelregler. Motionärerna accepterar alltså inte förslaget i propositionen om att - som en huvudregel - högst 25 % av det bestånd som bostadsföretaget ägde den 11 oktober skall kunna försäljas utan att räntestöd förloras. Av utskottets ställningstagande i det föregående framgår att utskottet delar uppfattningen i propositionen om att ett breddat ägande av de allmännyttiga bostadsföretagen kan vara väl motiverat och ibland eftersträvansvärt. Utskottet har, som också framgått ovan, ingen erinran mot den temporära lösning som föreslås gälla för tiden fram till den 1 januari 1998 varken vad gäller 25- procentsregeln eller de särskilda förutsättningar (se s. 3 ovan) som skall vara för handen för att regeringen skall kunna medge att räntestödet får behållas trots att överlåtelsen omfattar mer än 25 % av företagets lägenheter. Den betydelse för bostadspolitiken som motionärerna tillmäter allmännyttan delas av utskottet. Utskottet är emellertid inte berett att tillmötesgå förslagen i yrkandena 2-4. En ordning enligt den som där förordas är enligt utskottets mening alltför rigid. Det bör vara möjligt att inom ramen för det tillvägagångssätt som regeringen föreslår och som utskottet ställt sig bakom finna acceptabla lösningar av de ärenden om förändrat ägaransvar som kan bli aktuella att bedöma. I den mån motion 1996/97:Bo15 (v) yrkandena 2-4 inte kan anses tillgodosedda med vad nu anförts avstyrks de av utskottet. Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag om förutsättningar för överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder. Två motionsyrkanden återstår att behandla nämligen yrkande 1 i motion 1996/97:Bo15 (v) och yrkande 4 i motion 1996/97:Bo234 (s). I båda dessa yrkanden föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen av vad i motionerna anförts om allmännyttans ställning. Motionärerna poängterar allmännyttans betydelse från ett bostadssocialt perspektiv. I v-motionen anförs att allmännyttan skall ha en stark ställning på bostadsmarknaden medan i s-motionen sägs att allmännyttan varit en viktig del i bostadsförsörjningen. Att utskottet delar motionärernas uppfattning om de allmännyttiga bostadsföretagens betydelse torde framgå av vad anförts ovan i detta betänkande. Att även regeringen anser de allmännyttiga bostadsföretagen betydelsefulla framgår klart av propositionen. Detta framgår också av den sammanfattning av propositionen som lämnats i detta betänkande (se s. 2-4). Det råder således en bred samsyn mellan regeringen och motionärerna när det gäller de allmännyttiga bostadsföretagens ställning. Ett tillkännagivande till regeringen kan därför inte anses erforderligt. De båda motionsyrkandena bör därför avslås av riksdagen. Utskottet har positivt noterat att den inställning till de allmännyttiga bostadsföretagen som utskottet i detta betänkande givit uttryck för delas av en bred majoritet av ledamöterna som deltagit i det utredningsarbete som nyligen avslutats av Bostadspolitiska utredningen.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande regeringens förslag om förutsättningar för överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:38 och med avslag på motionerna 1996/97:Bo14, 1996/97:Bo15 yrkandena 2-4, 1996/97: Bo16, 1996/97:Bo17, 1996/97:Bo18, 1996/97:Bo19, 1996/97:Bo201 yrkande 25 och 1996/97:Fi207 yrkande 3 godkänner vad regeringen förordat om a) möjligheterna till breddat ägande av allmännyttiga bostadsföretag, b) återkallande av godkännande som allmännyttigt bostadsföretag, c) förlust av räntestöd vid vissa förändringar av ägandet till allmännyttiga bostadsföretag och med dessa i vissa avseenden jämställda bostadsföretag eller deras bostäder, res. 1 (m, c, fp, kd) res. 2 (v)
2. beträffande de allmännyttiga bostadsföretagens ställning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo15 yrkande 1 och 1996/97:Bo234 yrkande 4. res. 3 (m, c, fp, kd) -motiv res. 4 (v)
Stockholm den 19 november 1996
På bostadsutskottets vägnar
Lennart Nilsson
I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Marianne Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd), Carina Moberg (s), Peter Weibull Bernström (m) och Ulla Löfgren (m).
Reservationer
1. Regeringens förslag om förutsättningar för överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder m.m. (mom. 1)
Rigmor Ahlstedt (c), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga Berggren (m), Ulf Björklund (kd), Peter Weibull Bernström (m) och Ulla Löfgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med Som framgått och på s. 10 slutar med deras bostäder bort ha följande lydelse: Det råder förvisso delade meningar om de allmännyttiga bostadsföretagens nuvarande och framtida roll som ett instrument för bostadspolitiken. I de motioner från (m), (fp), (c) och (kd) i vilka yrkas avslag på regeringens förslag finns emellertid en bred samsyn på ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna när det gäller de kommunala bostadsföretagen. Utskottet vill punktvis redovisa motiven i motionerna på följande sätt. Ett genomförande av regeringens förslag innebär - att kommunala bostadsföretag diskrimineras och inte tillåts verka på samma villkor som privata, - att hyresgästerna hos de kommunala bostadsföretagen kommer i en sämre position än hyresgästerna hos privata bostadsföretag om de allmännyttiga bostadsföretagen förlorar sitt räntestöd, - ett faktiskt intrång i det kommunala självstyret, - att ombildning från hyresrätt till bostadsrätt försvåras eller förhindras, - att nödvändiga och väl motiverade omstruktureringar av de kommunala bostadsföretagen inte kommer att kunna genomföras. Att regeringen och motionärerna har helt olika syn på var och av vem besluten om en eventuell omstrukturering av de allmännyttiga bostadsföretagen skall fattas torde stå helt klart. Utskottet finner det liksom motionärerna naturligt att besluten fattas av ägarna till dessa företag, nämligen kommunerna, medan regeringen tydligen de facto anser sig bättre skickad än företagens ägare att fatta dessa beslut. Ett synsätt som bygger på ett centralt beslutsfattande går på tvärs mot den ordning som statsmakterna i andra sammanhang hävdar och som innebär att besluten skall fattas så nära som möjligt dem som är berörda därav. Det borde inte råda någon tvekan om att ärenden som rör de allmännyttiga bostadsföretagens ägarprofil bäst kan bedömas i ett kommunalpolitiskt perspektiv och inte mot bakgrund av någon mer eller mindre ideologisk centralistisk doktrin . Vad nu anförts är en anslutning till de m-, fp-, c- och kd-motioner i vilka yrkas avslag på propositionen. Utskottet tillstyrker med det nu anförda dessa motioner och avstyrker regeringsförslaget. De under allmänna motionstiden 1996 väckta m- och fp- motionerna i vilka tas upp frågan om de allmännyttiga bostadsföretagen får anses delvis tillgodosedda med vad nu anförts. Dessa motioner bör inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet övergår (=utskottet) räntestöd förloras. Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört om att regeringsförslaget bör avslås finns inte anledning att i sak granska förslagen i motion 1996/97:Bo15 (v) yrkandena 2-4 om den närmare handläggningen i regeringens kansli av frågor om utförsäljning av allmännyttiga bostadsföretag.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande regeringens förslag om förutsättningar för överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo14, 1996/97: Bo16, 1996/97:Bo17, 1996/97:Bo18, 1996/97:Bo19 och med avslag på proposition 1996/97:38 inte godkänner vad i denna förordats samt avslår motionerna 1996/97:Bo15 yrkandena 2-4, 1996/97:Bo201 yrkande 25 och 1996/97:Fi207 yrkande 3,
2. Regeringens förslag om förutsättningar för överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder m.m. (mom. 1)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med Av utskottets och på s. 10 slutar med deras bostäder bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen i motion 1996/97:Bo15 (v) om att de kommunala bostadsföretagen skall ha en stark ställning på bostadsmarknaden bl.a. för att kunna tillgodose människors efterfrågan på en bostad och för att kunna vara hyresledande inom bruksvärdessystemets ram. En utförsäljning av allmännyttan är i praktiken att flytta statliga subventioner från gemensamt till privat ägande. Däremot kan strategiska försäljningar av enskilda fastigheter i syfte att t.ex. effektivisera bostadsförvaltningen eller byta till sig mark vara sunda åtgärder för att det kommunala bostadsföretaget skall få en god ekonomi och klara sin framtida bostadsförsörjning. Utskottet delar också motionärernas uppfattning om att utförsäljning av kommunägda bostadsfastigheter endast bör tillåtas avseende enstaka fastigheter; detta i avvaktan på fastare och mer långsiktiga regler. Med de förbehåll som nu gjorts anser utskottet att riksdagen bör godkänna regeringsförslaget. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1996/97:Bo15 (v) yrkandena 2-4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet nu anfört. Övriga motioner som behandlas i detta avsnitt avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande regeringens förslag om förutsättningar för överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:38 och motion 1996/97:Bo15 yrkandena 2-4 samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo14, 1996/97:Bo16, 1996/97:Bo17, 1996/97:Bo18, 1996/ 97:Bo19, 1996/97:Bo201 yrkande 25 och 1996/97:Fi207 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om de regler som bör tillämpas i sammanhanget,
3. De allmännyttiga bostadsföretagens ställning (mom. 2, motiveringen)
Rigmor Ahlstedt (c), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga Berggren (m), Ulf Björklund (kd), Peter Weibull Bernström (m) och Ulla Löfgren (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med Att utskottet och slutar med Bostadspolitiska utredningen bort ha följande lydelse: Ovan har regeringens och motionärernas uppfattning om de allmännyttiga bostadsföretagen redovisats. Det saknas tillräcklig anledning att föreslå riksdagen att nu göra ett tillkännagivande till regeringen om dessa företags ställning. Med det anförda avstyrker utskottet v- och s- motionerna i frågan.
4. De allmännyttiga bostadsföretagens ställning (mom. 2)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med Att utskottet och slutar med Bostadspolitiska utredningen bort ha följande lydelse: Som framgår av v-motionen 1996/97:Bo15 och s-motionen 1996/97: Bo234 har de allmännyttiga bostadsföretagen varit en viktig del av bostadsförsörjningen. Tyvärr har förutsättningarna för dessa företag radikalt förändrats till det sämre inte minst beroende på att de särregler som allmännyttan hade har slopats på förslag av den senaste borgerliga regeringen. Även om förhållandena på bostadsmarknaden förändrats under senare år, eller kanske just därför, är det av vikt med en stark allmännyttig bostadssektor. Allmännyttiga bostadsföretag är otvivelaktigt en viktig del av den sociala bostadspolitiken. Allmännyttan skall drivas utan enskilt vinstintresse, hyrorna skall vara baserade på självkostnaden, den skall erbjuda demokratiskt inflytande och hyressättningen skall ske efter bruksvärde. Den allmännyttiga hyresrätten fyller också en funktion därför att den genom bruksvärdessystemet sätter ett tak för hyrorna i de privata hyresrätterna. Bruksvärdessystemet får inte urholkas. Det behövs för att hålla hyrorna på en rimlig nivå. De förändringar som allmännyttiga bostadsföretag i flera fall tvingats till under den senaste tiden gör det viktigt för riksdagen att klargöra sin uppfattning om dessa företag. Dessa företag är av central betydelse när det gäller att genomföra den sociala bostadspolitiken. Vad utskottet nu anfört är en anslutning till de båda nu behandlade s- och v-motionerna. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av dem som sin mening ger regeringen till känna vad nu anförts om de allmännyttiga bostadsföretagens ställning.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande de allmännyttiga bostadsföretagens ställning att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo15 yrkande 1 och 1996/97:Bo234 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen m.m.
Per Lager (mp) anför:
Jag vill sammanfattningsvis redovisa Miljöpartiets syn på kommunernas socialpolitiska ansvar i vid mening. Miljöpartiet vill förstärka och utveckla det kommunala självstyret, men också stödet till utsatta människor. Med alltför snabba utförsäljningar av kommunala bostadsföretag finns risken att det kommunala bostadsförsörjningsansvaret och berättigade sociala behov inte blir tillräckligt väl tillgodosedda. Det finns därför skäl att under en kort övergångstid, och medan utredning pågår, fram till den 31 december 1997 begränsa takten i vilka överlåtelser som bör medges. Miljöpartiet accepterar inte permanenta inskränkningar i kommunernas självstyre. Bland annat skattestopp och statens pålagor i övrigt har tvingat fram försäljningar av kommunala verksamheter och neddragningar av kommunernas ansvar och service. Det gäller i stället att återge kommunerna förutsättningarna så att de själva kan ta beslut om viktiga samhällsfrågor. Staten har tidigare gröpt ur kommunernas ekonomi. Det är där grundfelet ligger. Jag anser därför att det är mycket angeläget med ytterligare ekonomiska lättnader för kommunsektorn. Miljöpartiets budgetförslag för år 1997 innebär bl.a. att kommuner och landsting får 2,8 miljarder kronor mer än vad regeringen föreslår. För 1998 och 1999 innebär förslaget att kommunsektorn får 4,7 och 7,6 miljarder kronor mer än vad regeringen beräknat. [Se motion 1996/97Fi213 (mp)]. Först med bestående ekonomiska lättnader för de enskilda kommunerna såsom Miljöpartiet föreslagit kan man kräva ett ansvar fullt ut. Innehåll
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 1 Sammanfattning av förslaget i propositionen och i motionerna 2 Propositionen 2 Motionerna 4 Utskottet 7 Hemställan 10 Reservationer 11 1. Regeringens förslag om förutsättningar för överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder (m, fp, c, kd) 11 2. Regeringens förslag om förutsättningar för överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder (v) 12 3. De allmännyttiga bostadsföretagens ställning (m, fp, c, kd) 13 4. De allmännyttiga bostadsföretagens ställning (v) 13 Särskilt yttrande 14 Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen m.m. (mp) 14