över proposition 1981/82:100 i vad avser vissa anslag inom industridepartementets område jämte motioner (Betänkande 1981/82:NU33 Näringsutskottet)

NU 1981/82:33

Näringsutskottets betänkande
1981/82:33

över proposition 1981/82:100 i vad avser vissa anslag inom industridepartementets
område jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition 1981/82:100 bilaga 17 punkterna
A 1-A 5 (industridepartementet), B 1, B 2, B 6, B 8-B 19 (industri m. m.),
D8 (havsresursverksamheten), Fl, F4, F8-F 12, F 16-F 18 (teknisk
utveckling m. m.) och G 1-G 7 (statsägda företag) samt avsnittet Avgifter
för fartygskreditgarantier.

Motionerna gäller bl. a. statens industriverk, försäljningen av pyrotekniska
varor, linodling, statsstödd kreditgivning vid försäljning inom landet,
facklig representation i styrelser för branschforskningsinstitut, svensk-norskt
industrisamarbete i Värmlands län och vissa andra insatser i länet samt
förenade fabriksverkens gevärsfaktori i Eskilstuna.

INDUSTRIDEPARTEMENTET M. M.

1. Industridepartementet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkt Al (s. 11) och hemställer

att riksdagen till Industridepartementet för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 31 247 000 kr.

2. Industriråd/industriattaché. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt A 2 (s. 12) och hemställer

att riksdagen till Industrirådlindustriattaché för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 554 000 kr.

3. Kommittéer m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt
A 3 (s. 12 f.) och hemställer

att riksdagen till Kommittéer m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar
ett reservationsanslag av 18 800 000 kr.

4. Extra utgifter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt A 4
(s. 13) och hemställer

att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1982/83 anvisar ett
reservationsanslag av 447 000 kr.

1 Riksdagen 1981182. 17 sami Nr 33

NU 1981/82:33

5. Bidrag till vissa internationella organisationer. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt A 5 (s. 14) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till vissa internationella organisationer för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 401 000 kr.

INDUSTRI M. M.

6. Statens industriverk: Förvaltningskostnader. Regeringen har under punkt
B 1 (s. 25-27) föreslagit riksdagen att till Statens industriverk: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 18 991 000
kr.

I motion 1981/82:1488 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen

2. som sin mening uttalar att en nedrustning av statens industriverk inte
skall ske,

3. till Statens industriverk: Förvaltningskostnader (industridepartementet)
för budgetåret 1982/83 anvisar ett jämfört med regeringens förslag med
5 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 23 991 000 kr.

Motionen

Den borgerliga regeringsperioden har lett till ett förfall i den näringspolitiska
planeringen, sägs det i motion 1981/82:1488. Statens egen kompetens
på det näringspolitiska området har försvagats, och planeringsresurserna har
successivt skurits ned. På socialdemokratiskt håll menar man att den
näringspolitiska planeringen behöver rustas upp och byggas ut. När det gäller
statens industriverk vänder sig motionärerna inte i första hand mot att hela
enheter förs bort därifrån utan mot att man skär ned den verksamhet som
även fortsättningsvis skall bedrivas vid verket, dvs. industripolitisk planering
och verksamheten inom särskilda branschprogram. Särskilt betecknas
branschutredningsverksamheten som värdefull som grund för selektiva
statliga insatser.

Pågående utredning

Enligt regeringsbeslut i november 1981 har industriministern tillkallat en
särskild utredare (direktör Bo Söderberg) för att utreda frågan om statens
industriverks framtida verksamhet och organisation. I direktiven för
utredningen (11981:09) heter det att industriverkets verksamhet, efter det att
möjligheterna till decentralisering och besparingar till fullo har beaktats, bör
inriktas mot dels verkställande uppgifter på central nivå, dels utredningsverksamheter
med syfte att ge underlag för arbetet inom regeringskansliet.
Utredaren skall med förtur överväga frågan om det är lämpligt att

NU 1981/82:33

handläggningen av det regionalpolitiska stödet till näringslivet på central
nivå förs över från arbetsmarknadsstyrelsen till industriverket. Han skall
därvid beakta möjligheterna att till industriverket föra över vissa ärenden om
finansiellt företagsstöd i olika former som f. n. beslutas av regeringen.
Vidare skall övervägas vilka beslut om finansiellt stöd som f. n. fattas av
statens industriverk som helt eller delvis kan överföras till den regionala
nivån. Utredaren skall precisera hur industriverkets uppgifter på företagsserviceområdet
skall fullgöras i fortsättningen. Han skall undersöka om
önskemål från externa intressenter kan tillgodoses genom ökad andel
uppdragsfinansierad utredningsverksamhet. En möjlighet som skall övervägas
är att industriverkets utredningsverksamhet samordnas med den
regionalpolitiska utrednings- och prognosverksamhet som bedrivs inom
ramen för länsplaneringen. Om utredaren under sitt arbete skulle finna att
möjligheterna till besparingar och decentralisering av verkets uppgifter är så
stora att ett bibehållande av industriverket som en självständig myndighetsorganisation
bör ifrågasättas skall detta omgående anmälas, sägs det också i
direktiven.

Utskottet

Statens industriverk, som inrättades år 1973, genomgår f. n. en genomgripande
strukturförändring. Den verksamhet med fortbildning m. m. som
tidigare bedrevs vid dess enhet för företagsutveckling har övertagits av ett
fristående organ, Stiftelsen Institutet för företagsutveckling (SIFU). Sprängämnesinspektionen
och nämnden för hemslöjdsfrågor, vilka tidigare hörde
till industriverket, har blivit självständiga myndigheter. Riksdagen beslöt
förra året att en central myndighet med uppgifter på det energipolitiska
området skulle inrättas den 1 juli 1982 och överta ärenden rörande
energiförsörjning från industriverket. Detta beslut upphävde riksdagen vid
sitt ställningstagande den 22 april 1982 till ett betänkande av näringsutskottet
(NU 1981/82:28) om myndighetsorganisationen på energiområdet. Den
reservation som härvid bifölls riktade sig emellertid inte mot planerna på ett
särskilt statens energiverk. Den gick i första hand ut på att omorganisationen
skulle genomföras ett år senare än enligt 1982 års beslut. Medel för
industriverkets verksamhet på energiområdet under budgetåret 1982/83 har
anvisats under anslagsrubriken Central förvaltning på energiområdet. Enligt
en proposition (1981/82:99) som f. n. bereds av näringsutskottet skall
huvuddelen av industriverkets nuvarande uppgifter på mineralområdet
överföras till Sveriges geologiska undersökning i samband med en uppdelning
av denna myndighet.

Det betecknas i budgetpropositionen som nödvändigt att industriverkets
förvaltningsanslag minskas med 2 milj. kr. utöver den reduktion som
omorganisationen medför. Detta inslag i de aktuella besparingssträvandena
inom statsverksamheten bedöms medföra att 15 av de 89 tjänster vid verket

NU 1981/82:33

som inte direkt berörs av omorganisationen skall dras in.

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:1488 föreslås att denna
personalminskning skall onödiggöras genom att industriverket får ytterligare
5 milj. kr. till förvaltningskostnader. Motionärerna vill också att riksdagen
skall uttala som sin mening ”att en nedrustning av statens industriverk inte
skall ske”.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och godtar
sålunda den avsedda reduktionen av verkets personal. Någon ”nedrustning”
av industriverket - såsom hävdas i motion 1981/82:1488 (s) - är det emellertid
enligt utskottets mening inte fråga om. Verkets uppgifter är sådana att en
betydande flexibilitet i resursutnyttjandet är möjlig. Den koncentration på
centrala industripolitiska uppgifter som omorganisationen resulterar i bör
kunna inverka positivt på verksamheten. Vid den pågående utredningen om
industriverket skall, som framgår av direktiven, även förändringar som
innebär nya arbetsuppgifter övervägas. Utskottet finner följaktligen inte skäl
för något sådant uttalande av riksdagen som motionärerna begär. Båda de nu
aktuella motionsyrkandena avstyrks sålunda.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion
1981/82:1488 yrkande 3 till Statens industriverk: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
18 991000 kr.,

2. avslår motion 1981/82:1488 yrkande 2.

7. Statens industriverk: Utredningar m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt B 2 (s. 27-29) och hemställer

att riksdagen till Statens industriverk: Utredningar m. m. för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 3 717 000
kr.

8. Sprängämnesinspektionen. Regeringen har under punkt B 6 (s. 30 f.)
föreslagit riksdagen att till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1982/83
anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motion 1981/82:285 av Marianne
Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam
översyn och skärpning av nuvarande regler vid förvärv av pyrotekniska
artiklar i enlighet med motionen.

NU 1981/82:33

Bestämmelser om pyrotekniska varor

Gällande bestämmelser

Regeringen har genom lagen (1975:69, ändrad 1977:424) om explosiva och
brandfarliga varor bemyndigats att i fråga om bl. a. varor som består av eller
innehåller explosivt eller pyrotekniskt ämne meddela föreskrifter som gäller
tillverkning, handel, hantering, förvärv m. m. Sådana föreskrifter finns i
första hand i förordningen (1949:341) om explosiva varor (omtryckt
1977:361, ändrad 1980:380, 1981:496, 1981:951). Som exempel på pyrotekniska
varor nämns i förordningen fyrverkeripjäser och knallpjäser samt
pjäser för rökalstring. För handel med pyrotekniska varor - liksom med
explosiva varor över huvud taget - krävs tillstånd av polismyndigheten enligt
närmare villkor som anges i förordningen. Föreskrifterna innebär vidare
bl. a. att pyroteknisk vara inte får säljas till annan än den som har rätt att
inneha varan. Huvudregeln är att det krävs tillstånd för att man skall få
inneha explosiv vara. När det gäller bl. a. vissa pyrotekniska varor får dock
sprängämnesinspektionen medge undantag från kravet på tillstånd.

Förordningen ger den ansvariga myndigheten på området (tidigare
kommerskollegium, därefter statens industriverk och nu sprängämnesinspektionen)
rätt att meddela ytterligare föreskrifter beträffande explosiva
varor. De nuvarande bestämmelserna finns i kommerskollegiets författningssamling
serie A (KFsA) 1968:2 med ändringar enligt KFsA 1970:3 och
statens industriverks författningssamling (SIND-FS) 1979:1. Bl. a. kan
noteras att vissa pyrotekniska varor får säljas till och innehas av personer som
fyllt 15 år, medan annars gäller en åldersgräns av 18 år. Vissa varor får säljas
endast för användning vid fyrverkeri vars föreståndare har godkänts av
polismyndigheten.

Bakgrund

Frågan om behovet av skärpta bestämmelser beträffande tillverkning och
försäljning m. m. av fyrverkeripjäser, knallpjäser och andra pyrotekniska
varor behandlades i ett betänkande år 1975 av pyroteknikutredningen. I
detta betänkande (Ds I 1975:2) föreslogs när det gällde vissa slags pjäser
antingen förbud mot tillverkning och import eller begränsning i rätten till
förvärv och innehav. Vidare föreslogs strängare tillverknings-, import-,
handels- och kontrollbestämmelser samt ändringar i allmänna ordningsstadgan
vad gällde rätten att avfyra fyrverkeri.

Vid remissbehandlingen av pyroteknikutredningens betänkande instämde
nästan alla de ca 30 remissinstanserna i att reglerna på området borde
skärpas. Det rådde emellertid delade meningar om hur långtgående
regleringen borde vara. Risken för ökad olaglig hemtillverkning framhävdes
från flera håll.

1* Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 33

NU 1981/82:33

Regeringen tog våren 1977 ställning till utredningens förslag och uttalade
då att en skärpning av bestämmelserna om pyrotekniska varor var påkallad
med hänsyn till de skaderisker och störningar som bruket av vissa sådana
varor för med sig. Statens industriverk, som då svarade för bestämmelser
rörande tillämpningen av explosivvaruförordningen, fick i uppdrag att se
över bestämmelserna enligt riktlinjer som angavs i regeringsbeslutet.

Industriverket utarbetade förslag till nya bestämmelser enligt regeringens
uppdrag. Efter remissbehandling utfärdades skärpta tilläggsbestämmelser år
1977 (SIND-FS 1977:9).

Motionen

Systemet med åldersgräns för förvärv av pyrotekniska artiklar fungerar
inte tillfredsställande, säger motionären. Varje år skadas ungdomar vid
användningen av sådana artiklar, vilka de har kommit i besittning av trots
åldersgränsen. ”Människors leklystnad upphör emellertid inte med myndig
ålder”, fortsätter motionären och illustrerar detta med berättelsen om ett
inträffat missöde. Motionen utmynnar i ett par uppslag till ytterligare
restriktioner. Ett är att pyrotekniska artiklar skulle få säljas endast till
sammanslutningar som anordnar fyrverkeri under ordnade former. Ett annat
är att den som förvärvar artiklarna skulle få visa att det finns tillfredsställande
försäkringsskydd.

Ordningsstadgeutredningen

Ordningsstadgeutredningen (Kn 1977:02; särskild utredare: lagman Erik
Neergaard) har som en av sina uppgifter att mot bakgrund av pyroteknikutredningens
betänkande och remissyttrandena däröver överväga behovet
av ändring av allmänna ordningsstadgans bestämmelser om fyrverkeri.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande medel för sprängämnesinspektionen.

Till sprängämnesinspektionens verksamhetsområde hör den reglering som
gäller tillverkning och försäljning m. m. av pyrotekniska varor. Denna
reglering var under förra hälften av 1970-talet föremål för en grundlig
utredning, som ledde till att bestämmelserna skärptes. Ett grundläggande
problem i detta sammanhang är att kraftigare restriktioner beträffande
pyrotekniska varor medför risk för ökad olaglig hemtillverkning och sålunda
kan resultera i ökat antal skador. De gällande bestämmelserna är uttryck för
en avvägning som tar hänsyn till detta.

I motion 1981/82:285 föreslås en skyndsam översyn av de nuvarande
bestämmelserna med sikte på att de skall skärpas ytterligare. Motionären

NU 1981/82:33

utgår från ett fall då en nyårsraket förorsakade allvarliga materiella
skador.

Utskottet vill framhålla att man, oavsett hur tillverknings- och försäljningsbestämmelserna
är utformade, alltid måste räkna med att pyrotekniska
varor, köpta i handeln eller hemtillverkade, kan komma att användas på ett
omdömeslöst sätt. Det fall som motionären åberopar tycks vara ett exempel
på detta. Utskottet anser inte att man kan dra långtgående slutsatser av ett
sådant enstaka fall.

Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Sprängämnesinspektionen
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motion 1981/82:285.

9. Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom vissa
industribranscher. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 8
(s. 41-43) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1981/83 ikläda
staten förpliktelser i form av strukturgarantier, som inberäknat
tidigare utställda garantier innebär åtaganden om högst
185 000 000 kr.,

2. till Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier tillföretag
inom vissa industribranscher för budgetåret 1982/83 anvisar ett
reservationsanslag av 1 000 kr.

10. Täckande av förluster på grund av strukturgarantier till företag inom
vissa industribranscher. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt
B 9 (s. 43) och hemställer

att riksdagen till Täckande av förluster på grund av strukturgarantier
till företag inom vissa industribranscher för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.

11. Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för textil- och
konfektionsindustrierna. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkt B 10 (s. 44 f.) och hemställer

att riksdagen

1. medger att under budgetåret 1982/83 behovsprövad räntebefrielse
vid särskild strukturgaranti för textil- och konfektionsindustrierna
beviljas inom en ram av 2 500 000 kr.,

NU 1981/82:33

2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1982/83 ikläda
staten förpliktelse i form av särskilda strukturgarantier för
textil- och konfektionsindustrierna, som inberäknat tidigare
utställda garantier innebär åtaganden om högst 259 500 000
kr.,

3. till Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier
för textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 3 500 000 kr.

12. Täckande av förluster vid investeringsgarantier till vissa företag.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 11 (s. 45 f.) och
hemställer

att riksdagen till Täckande av förluster vid investeringsgarantier till
vissa företag för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
1 000 kr.

13. Täckande av förluster vid lånegarantier till skogsindustrin. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkt B 12 (s. 46) och hemställer

att riksdagen till Täckande av förluster vid lånegarantier till
skogsindustrin för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.

14. Bidrag till Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling. Regeringen har
under punkt B 13 (s. 47 f.) föreslagit riksdagen att till Bidrag till Stiftelsen
Institutet för Företagsutveckling för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag
av 22 000 000 kr.

Detta förslag behandlas i utskottets betänkande NU 1981/82:51.

15. Främjande av hemslöjden. Regeringen har under punkt B 14 (s. 48 f.)
föreslagit riksdagen att till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1982/83
anvisa ett reservationsanslag av 4 284 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna

1981/82:240 av Iris Mårtensson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att industriverket inom ramen för
tilldelade medel bör svara för halva lönekostnaden för en hårdslöjdskonsulent
i enlighet med vad som anförts i motionen,

1981/82:1462 av Stina Andersson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att motionen överlämnas till nämnden för hemslöjdsfrågor
för åtgärder i motionens syfte.

NU 1981/82:33

Motionerna

Motion 1981/82:240 (s) behandlar frågan om tillsättande av en konsulent i
Gävleborgs län för s. k. hård slöjd.

På uppdrag av länsstyrelsen i Gävleborgs län bedriver utvecklingsfonden i
länet ”Projekt Hantverk”. Projektet syftar till att underlätta försäljningen
för länets hemslöjdare och hantverkare. De bedömningar som hittills har
gjorts tyder på, säger motionärerna, att man inom hemslöjdsverksamheten i
länet med olika säljstödjande insatser kan skapa arbetstillfällen motsvarande
200 heltidssysselsatta.

Ett allvarligt problem är emellertid, menar motionärerna, att länet saknar
en hårdslöjdskonsulent. Projekt Hantverk har visat att det finns ett stort
behov av en sådan i länet. Kostnaderna för hemslöjdskonsulenter skall i
enlighet med proposition 1980/81:87 delas mellan landstingen och staten. I
motionen krävs att industriverket inom ramen för givna resurser skall svara
för hälften av kostnaderna.

I motion 1981/82:1462 (c) sägs inledningsvis att linodlingen för bara ett
halvsekel sedan i vårt land var en viktig näring, som försåg odlarna med
råvaror till egen och andras tillverkning av textilprodukter. Linodlingen har
emellertid gått kraftigt tillbaka, och det börjar nu även bli svårt att få tag på
importerat lin av god kvalitet.

Ett flertal olika avsättningsområden finns för linprodukter. Det stora
användningsområdet för linet är tillverkning av möbeltyger, draperier,
gardiner, sänglinne, transportbanor i maskiner, postsäckar, tapeter m. fl.
produkter. Men även alla vävkunniga samt konstnärer med speciella
kvalitetskrav borde vara intresserade av linprodukter, säger motionärerna.
Exempel på andra produkter som erhålls från linet är linoljan, som framställs
genom pressning av linfröet.

Linodlingen och linberedningen är en kulturtradition och en kunskap som
måste bevaras, menar motionärerna. I motionen krävs dels att nämnden för
hemslöjdsfrågor får i uppdrag att undersöka vilka möjligheter det finns att
odla mer lin i Sverige samt verka för att linodling i större utsträckning än i dag
kommer till stånd, dels att ett linberedningsverk åter sätts i gång i Sverige,
gärna i samarbete med länsstyrelser, landsting, lantbruksnämnder etc.
Nämnden för hemslöjdsfrågor bör, menar motionärerna, vara ett samordnande
organ för de olika intressen som finns när det gäller förädling, odling
och tillverkning.

Nämnden för hemslöjdsfrågor

Nämnden för hemslöjdsfrågor inrättades den 1 juli 1981 och ersätter den
rådgivande nämnd som tidigare var knuten till statens industriverk.
Nämnden består av nio ledamöter - med åtta personliga ersättare - som alla
representerar områden i samhället där hemslöjd är av kulturellt, ekonomiskt

NU 1981/82:33

eller socialt intresse. Ordförande i nämnden är landshövding Bengt
Norling.

I samband med att nämnden inrättades som ett självständigt beslutande
organ beslöt riksdagen att de statliga anslagen skulle ökas från 2,7 milj. kr.
budgetåret 1980/81 till drygt 4 milj. kr. för innevarande budgetår. Till
länshemslöjdskonsulenternas verksamhet, som finansieras av staten och
resp. landsting, har beviljats 92 000 kr. per län av de statliga medlen.
Landstingen beräknas tillskjuta motsvarande belopp. Nämnden har pekat på
behovet av att organisationen förstärks med hemslöjdskonsulenter för hård
slöjd. Regeringen är positiv till att så sker men har avvisat nämndens begäran
med hänvisning till det rådande statsfinansiella läget (se prop. 1981/82:100
bil. 17 s. 49).

Nämnden har hittills beviljat bidrag till dokumentation av värdefullt textilt
material, punktinsatser på hårdslöjdsområdet, åtgärder för att tillvarata
kunskaperna om äldre tunnbindningsteknik, marknadsföring m. m. Vidare
har bidrag givits till ett projekt som går ut på att undersöka möjligheterna att
effektivisera och samtidigt bevara kunskaper om husbehovsodling av lin.

Tidigare riksdagsbehandling

Näringsutskottet behandlade våren 1981 (NU 1980/81:42) en motion om
ökat stöd till utbildningen inom hemslöjden och då främst inom området
hård slöjd. Kulturutskottet fann att goda skäl förelåg för en sådan utbildning.
Näringsutskottet instämde i detta men anförde att det borde ankomma på
nämnden för hemslöjdsfrågor att besluta om prioriteringen vid organisationsutbyggnaden.
Motionsyrkandet avstyrktes av utskottet och avslogs av
riksdagen.

I det nämnda betänkandet behandlades även en motion om statligt stöd till
ull- och linproduktion. Av en rapport från tekodelegationen framgick att
några industripolitiska eller försörjningspolitiska skäl inte förelåg för stöd till
denna typ av råvaruproduktion. Däremot kunde kulturella synpunkter
läggas på önskvärdheten av att en produktion av detta slag upprätthölls.
Detta hade också understrukits i ett yttrande av kulturutskottet. Enligt
proposition 1980/81:87 skulle emellertid frågan om råvaror för hemslöjden
särskilt uppmärksammas av nämnden. Något uttalande från riksdagens sida
med anledning av motionen fann därför inte näringsutskottet vara erforderligt.
Utskottet avstyrkte motionen, sorn avslogs av riksdagen.

Jordbruksutskottet behandlade våren 1978 en motion om linodlingens
problem. I motionen hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle anhålla
om åtgärder som tryggade den fortsatta verksamheten vid Sveriges
utsädesförening när det gäller linodling m. m.

Jordbruksutskottet vitsordade i sitt betänkande över motionen (JoU
1977/78:12) det önskvärda i att kunskaperna om bl. a. odling och beredning
av lin kan bli bestående i Sverige. I enlighet med tidigare gjorda uttalanden

NU 1981/82:33

utgick utskottet från att frågan om åtgärder för att trygga en fortsatt inhemsk
linodling skulle prövas i samband med utredningsarbetet om vissa frågor
inom växtförädlingsverksamheten. Med detta ansåg utskottet att motionen
borde anses besvarad, och detta blev också riksdagens beslut.

Motioner om åtgärder för att stödja linodlingen återkom vid riksmötet
1978/79 (JoU 1978/79:26). Jordbruksutskottet sade sig förutsätta att åtgärder
för att trygga en fortsatt inhemsk linodling skulle komma att ägnas
uppmärksamhet inom ramen för växtförädlingsnämndens stödverksamhet. I
enlighet med utskottets förslag ansåg riksdagen motionerna besvarade med
vad utskottet anfört.

Utskottet

Enligt motion 1981/82:240 (s) bör statens industriverk svara för halva
lönekostnaden för en hemslöjdskonsulent i Gävleborgs län, inriktad på hård
slöjd. Det kan noteras att önskemål om en sådan tjänst också - utan något
specifikt yrkande - förs fram i motion 1981/82:1978 (c).

Våren 1981 framhöll utskottet (NU 1980/81:42) att det måste vara en
uppgift för nämnden för hemslöjdsfrågor att avgöra i vilken ordning och i
vilken takt utbyggnaden av hemslöjdskonsulentorganisationen skall ske.
Utskottet instämmer emellertid i vad som anförs i motion 1981/82:240 (s) om
att det är viktigt att bristen på speciellt konsulenter i hård slöjd uppmärksammas.
Nämnden har tagit hänsyn till detta och för budgetåret 1982/83
begärt bidrag till ytterligare fyra hemslöjdskonsulenter. Såsom framhålls i
propositionen måste emellertid en permanent utbyggnad av konsulentverksamheten
anstå i avvaktan på ett förbättrat statsfinansiellt läge. Med hänsyn
härtill avstyrks motionen.

Motion 1981/82:1462 (c) behandlar frågan om möjligheterna att bevara
kunnandet om och öka odlingen av lin. Av vad näringsutskottet anförde i
ämnet förra året (se s. 10) framgår att inga industri- eller försörjningspolitiska
skäl föreligger för stöd till odling av lin. Utskottet vill emellertid
understryka att tillgång på råvaror av hög kvalitet för hemslöjden är en
oundgänglig förutsättning för dess fortlevnad. Enligt utskottets uppfattning
är linodling också en kulturtradition som bör bevaras. Utskottet har inhämtat
att nämnden för hemslöjdsfrågor har initierat en utredning som skall belysa
möjligheterna att förbättra nuvarande metoder att odla lin i liten skala.
Utredningen skall ligga till grund för eventuella vidare åtgärder från
nämndens sida.

Något uttalande från riksdagens sida med anledning av motionen finner
utskottet inte vara erforderligt. Motionen avstyrks således.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Främjande av

NU 1981/82:33

hemslöjden för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 4 284 000 kr.,

2. beträffande hårdslöjdskonsulent i Gävleborgs län
att riksdagen avslår motion 1981/82:240,

3. beträffande linodling

att riksdagen avslår motion 1981/82:1462.

16. Medelstillskott till Norrlandsfonden. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt B 15 (s. 50) och hemställer

att riksdagen till Medelstillskott till Norrlandsfonden för budgetåret
1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.

17. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit.
Regeringen har under punkt B 16 (s. 51 f.) föreslagit riksdagen att till
Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit
för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 380 000 000 kr.

Detta förslag behandlas i utskottets betänkande NU 1981/82:52.

18. Kostnader för viss kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank AB.

Regeringen har under punkt B 17 (s. 52-54) föreslagit riksdagen att

1. godkänna att det statliga stödet vid viss kreditgivning hos Sveriges
Investeringsbank AB upphör senast den 30 juni 1982,

2. till Kostnader för viss kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank AB
för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 20 000 000 kr.

Med anledning av regeringens förslag under denna punkt har väckts tre
motioner, nämligen

1981/82:1488 av Olof Palme m. fl. (s), vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att
riksdagen

17. som sin mening uttalar att systemet med hemmamatchning skall finnas
kvar,

18. begär att regeringen skyndsamt utarbetar förslag till förändringar i
systemet med hemmamatchning i enlighet med vad som sägs i motionen,

1981/82:1947 av Ingegärd Oskarsson (c) och Arne Fransson (c), vari
hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att förutsättningarna att bibehålla ett hemmamatchningssystem
inom ramen för sysselsättnings- och regionalpolitiken
prövas,

2. hos regeringen begär att vid ett bibehållande av hemmamatchningen
villkoren ånyo ses över så att det främjar de små och medelstora företagen på
hemmamarknaden,

NU 1981/82:33

1981/82:1950 av Rune Rydén m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar sig för att systemet för hemmamatchning förlängs för ytterligare
en tolvmånadersperiod till den 30 juni 1983,

2. uttalar sig för att föreskriften om att räntenivån skall vara lägst 2
procentenheter över consensusnivån ändras till lägst 1 procentenhet,

3. uttalar sig för att regeln om att offertbeloppet skall motsvara minst 10 %
av det sökande företagets årsomsättning avskaffas,

4. uttalar att hemmamatchningsärenden konsekvent bör följas upp med
mellanstatliga överläggningar med den stat som stör den svenska marknaden
genom konkurrenssnedvridande kreditstöd.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för
Sveriges industriförbund, som också har ingivit en skrivelse i ärendet.

Motionerna

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:1488 sägs i här aktuell del
att regeringens motiv för att avskaffa systemet med s. k. hemmamatchning är
motstridiga. Innebörden av motionärernas kritik är att man inte kan
motivera ett avskaffande av stödformen både med att denna inte längre
behövs och att en sådan åtgärd skulle utgöra en besparing.

Motionärerna välkomnar att riskerna för snedvridande kreditkonkurrens
minskas genom nya internationella överenskommelser. Dessa risker har
emellertid inte en gång för alla undanröjts, anför de. En viktig roll spelar här
den svåröverblickbara internationella ränteutvecklingen. Vidare kan det
förekomma fall där de ingångna överenskommelserna inte efterlevs.
Statsmakterna bör därför inte avhända sig möjligheten att vid behov tillämpa
hemmamatchning till stöd för svensk industri.

Motionärerna begär att riksdagen skall uttala att systemet med hemmamatchning
skall finnas kvar. Det finns samtidigt anledning, fortsätter de, att
se över dessa regler. Som bl. a. påtalats i riksdagen har reglerna, framför allt
sedan våren 1981, varit onödigt restriktiva och osmidiga. Regeringen föreslås
få i uppdrag att skyndsamt utarbeta förslag till ändringar som undanröjer
dessa begränsningar.

I motion 1981/82:1947 (c) anförs att det, i konsekvens med de riktlinjer
som angavs i den industripolitiska propositionen 1981 (prop. 1980/81:130,
NU 1980/81:58, rskr 1980/81:426) och i avvaktan på resultat av de
diskussioner som förutskickats om internationella överenskommelser inom
här aktuellt område, är nödvändigt att budgetanslaget för hemmamatchningen
bibehålls tills vidare. Hemmamatchningsstödet utgör ett viktigt komplement
till exportkreditstödet och måste också ingå som en del i en offensiv
regional- och sysselsättningspolitik, säger motionärerna. En ny översyn av
villkoren föreslås komma till stånd. Dessa borde bättre tillgodose de småoch
medelstora företagens behov vad gäller kreditstöd.

1** Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 33

NU 1981/82:33

Också i motion 1981/82:1950 (m) föreslås att systemet för hemmamatchning
skall bibehållas. Motionärerna säger att de inte delar regeringens
optimistiska bedömningar att en internationell överenskommelse som
begränsar utnyttjandet av statsstödda exportkrediter i handeln mellan
industriländer skall kunna bli klar under år 1983. I avvaktan på sådana
överenskommelser behövs ett svenskt hemmamatchningssystem som medger
ingripande med stöd direkt till svenska leverantörer. I motionen begärs
att riksdagen skall uttala sig för att detta system förlängs till den 30 juni 1983.
I samband därmed bör det enligt motionärerna förbättras i vissa avseenden.
Med tanke på att svenska företag har vissa fördelar i förhållande till
utländska konkurrenter vid försäljning i Sverige kan ett visst påslag i
consensus-räntesatsen vara motiverat vid hemmamatchning, men det bör
inte överstiga en procentenhet. Föreskriften om att räntenivån skall vara
lägst två procentenheter över consensusnivån bör således ändras till lägst en
procentenhet. Vidare föreslås att regeln om att offertbeloppet skall motsvara
minst 10 % av det sökande företagets årsomsättning avskaffas, eftersom
denna regel diskriminerar större företag.

Hemmamatchningsärendena föreslås vidare följas upp genom förhandlingar
mellan Sverige och den stat som stör den svenska marknaden. Det är
en angelägen handelspolitisk försvarsåtgärd, säger motionärerna, att göra
konkurrenssnedvridande stater medvetna om att deras uppträdande inte
accepteras på vår marknad. Samtidigt är hemmamatchningsinstrumentet
nödvändigt för att göra beslutsamheten i den svenska hållningen trovärdig.

Kombinationen av hemmamatchning och uppföljning på det mellanstatliga
planet bör, rätt skött, leda till att behovet att hemmamatchning undanröjs,
menar motionärerna. Genom att framför allt fungera som ett försvarsmedel
som är till hands bör hemmamatchningen belasta statsbudgeten med ett
minimum som är väsentligt lägre än anslagsbeloppet.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen beslöt våren 1981 om ändrade riktlinjer för statsstödd
kreditgivning vid försäljning inom landet, dvs. för s. k. hemmamatchning
(prop. 1980/81:130, NU 1980/81:58, rskr 1980/81:426).

Bl. a. beslutades att en förutsättning för stöd skulle vara att ifrågavarande
offert avsåg ett belopp som förutom att uppgå till minst 500 000 kr. utgjorde
minst 10 % av det sökande bolagets årsomsättning. Detta gällde dock inte för
offerter över 50 milj. kr. Vidare fastställdes att stödet skulle uppgå till högst
tre procentenheter av räntan. Räntenivån skulle dock vara lägst två
procentenheter över den internationellt överenskomna s. k. consensusnivån.
Vissa av dessa förändringar i riktlinjerna kritiserades i motioner.

Näringsutskottet (NU 1980/81:58 s. 16) delade regeringens uppfattning att
statsstödd kreditgivning vid leveranser inom landet i vissa fall även

NU 1981/82:33

fortsättningsvis borde finnas tillgänglig. Det bästa sättet att förhindra en
besvärande subventionskonkurrens på den svenska marknaden för kapitalvaruproducerade
företag är dock, uttalade utskottet - som därvidlag
instämde med regeringen, - att söka åstadkomma internationella överenskommelser.

Vad gäller kritiken i de nämnda motionerna mot de riktlinjer som
fortsättningsvis skulle gälla för hemmamatchning anförde utskottet att det
närmast var fråga om att finna en lösning som på bästa sätt tog hänsyn till de
delvis motstridiga kraven på dels rimliga villkor för de svenska företagen,
dels en acceptabel kostnadsnivå för samhället. Utskottet hade noterat att
regeringen avsåg att varje år ompröva systemet med hemmamatchning.
Detta tillstyrkte utskottet, som utgick ifrån att regeringen vid denna prövning
bl. a. övervägde de krav som hade uppställts för att ett företag skall kunna få
detta stöd. Om det exempelvis visade sig, fortsatte utskottet, att kravet på ett
offertbelopp om minst 10 % av årsomsättningen innebar väsentliga problem
vid prövningen av olika stödärenden utgick utskottet ifrån att regeringen
skulle återkomma till riksdagen med förslag till förändringar. Även andra av
de krav och villkor som skulle gälla fortsättningsvis torde löpande kunna
omprövas om så ansågs erforderligt, sade utskottet. Utskottet fann det inte
motiverat för riksdagen att göra något uttalande till regeringen mot bakgrund
av vad som hade anförts. Regeringens förslag tillstyrktes sålunda vad gällde
statsstödd kreditgivning vid leveranser inom landet i vissa fall. De aktuella
motionsyrkandena avstyrktes.

Interpellationsdebatt i riksdagen hösten 1981

Industriminister Nils Åsling besvarade den 9 november 1981 (RD
1981/82:21 s. 131) en interpellation (1981/82:10) av Sivert Andersson (s) om
svenska företags försäljning på hemmamarknaden. Interpellanten hade
frågat om regeringen avsåg att återkomma till riksdagen med förslag till
ändrade riktlinjer för den s. k. hemmamatchningen.

Industriministern anförde i sitt svar att riksdagen vid flera tillfällen hade
tagit ställning till systemet med hemmamatchning, senast våren 1981 (prop.
1980/81:130, NU 1980/81:58, rskr 1980/81:426). Han erinrade om att det
därvid förutsattes att regeringen skulle återkomma till riksdagen med förslag
till ändringar om de nya reglerna skulle vålla väsentliga problem.

Vilka ändringar av regelsystemet som kunde behövas avsåg industriministern
inte att närmare diskutera. Han erinrade om att regeringen under våren
1981 hade framhållit att systemets temporära karaktär gjorde det nödvändigt
att ompröva det varje år. Jag avser att återkomma till den frågan i min
anmälan till budgetpropositionen 198[2], sade industriministern. Vidare
anförde han att ett system av det här slaget inte kan byggas ut till ett allmänt
verkande system för alla affärer där utländsk kreditkonkurrens kan komma i

NU 1981/82:33

fråga. Systemet innebär en rad nackdelar av mera principiell karaktär och
måste förbehållas affärer inom vissa särskilda kategorier som bedöms ha
särskilt stort industripolitiskt intresse.

Regeringen följer noga utvecklingen för de företag och de enskilda affärer
som berörs av subventionskonkurrens, fortsatte industriministern. De
områden som tas upp i interpellationen, t. ex. avancerade anläggningar inom
energiområdet, är sådana där utländska leverantörer genom subventionerade
leverantörskrediter kan slå ut kvalificerade svenska företag genom den
snedvridning av konkurrensen som de subventionerade krediterna innebär.

Regeringens strävan är, uttalade industriministern, att helt eliminera de
snedvridande effekter denna subventionskonkurrens medför för svensk
industri. För att uppnå detta krävs internationella överenskommelser.
Därför har förhandlingsarbetet intensifierats på det internationella planet.
Detta har lett till att de internationellt överenskomna s. k. consensusräntorna
höjts, vilket gör att situationen för de svenska leverantörerna
förbättras. Regeringen har dessutom tagit upp frågan om en begränsning av
subventionerna både inom ramen för det nordiska samarbetet och bilateralt
med våra grannländer. Dessa diskussioner har, slutade industriministern,
dock ännu inte lett till någon uppgörelse om att länderna skall avstå från
exportkreditsubventioner gentemot varandra.

I den fortsatta debatten anförde industriministern bl. a. följande:

Vi har alltså nu, när vi går in i det avgörande beredningsarbetet för
budgetpropositionen 1982, väl klart för oss var oformligheterna i de
nuvarande reglerna finns. Vi har även haft kontakter med företag och banker
i fråga om erfarenheterna av systemet.

Vi återkommer alltså till riksdagen med ett förslag till modifieringar, där vi
tar hänsyn till de erfarenheter vi har fått under de år som gått. Jag vill ännu en
gång understryka det angelägna i att man ändå fått en höjning av
consensus-räntan, så att den därmed har fått en mer realistisk nivå inför de
internationella diskussionerna om exportfinansiering.

Utskottet

Sveriges Investeringsbank AB kan f. n. lämna krediter med statligt stöd
för att finansiera svenska företags försäljning inom landet då konkurrerande
utländskt företag på grund av utländskt kreditstöd erbjuder särskilt
förmånliga villkor. För att statsstöd skall utgå krävs beslut av regeringen i
varje enskilt fall. Detta system brukar kallas hemmamatchning. Regeringen
föreslår i propositionen att detta kreditstöd skall upphöra senast den 30 juni
1982.

Som skäl för en avveckling av stödet anförs i propositionen att den
internationella överenskommelsen i oktober 1981 om höjning av den s. k.
consensusräntan innebär väsentliga lättnader för de svenska företagen.
Därigenom minskar den statsstödda konkurrensens inverkan på den svenska

NU 1981/82:33

marknaden. Regeringen bedömer det också som sannolikt att man på det
internationella planet under nästa år träffar överenskommelser som effektivt
begränsar utnyttjandet av statsstödda exportkrediter i handeln mellan
industriländer. Vidare motiverar regeringen sitt förslag med de besparingseffekter
som kan uppnås på sikt genom att stödformen upphör. För redan
ingångna åtaganden föreslås att riksdagen skall anvisa ett förslagsanslag om
20 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

I tre motioner lämnas förslag om att systemet med hemmamatchning skall
bibehållas. Socialdemokraterna anför i sin motion 1981/82:1488 bl. a. att
statsmakterna inte bör avhända sig möjligheten att vid behov tillämpa
hemmamatchning till stöd för svensk industri. De begär att riksdagen skall
uttala att systemet i fråga skall finnas kvar. I motion 1981/82:1947 (c)
framförs önskemål om ett riksdagsuttalande med innebörden att förutsättningarna
för att bibehålla ett hemmamatchningssystem inom ramen för
sysselsättnings- och regionalpolitiken skall prövas. I motion 1981/82:1950
(m) föreslås att riksdagen skall uttala sig för att hemmamatchningssystemet
förlängs till den 30 juni 1983. Samma motion innehåller bl. a. förslag om att
hemmamatchningsärenden konsekvent bör följas upp med mellanstatliga
överläggningar med den stat som stör den svenska marknaden genom
konkurrenssnedvridande kreditstöd.

I samtliga de tre här aktuella motionerna framförs vidare förslag om vilka
regler som fortsättningsvis skall gälla vid den statsstödda kreditgivningen vid
leveranser inom landet.

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:1488 sägs att reglerna har
varit onödigt restriktiva och osmidiga sedan våren 1981. Regeringen bör
enligt motionärerna skyndsamt utarbeta förslag till förändringar i systemet
som undanröjer dessa begränsningar. I motion 1981/82:1947 (c) begärs att,
vid ett bibehållande av hemmamatchningen, villkoren skall ses över så att
små och medelstora företag främjas på hemmamarknaden. Riksdagen
föreslås i motion 1981/82:1950 (m) uttala sig för två förslag till förändringar
av reglerna för hemmamatchningen. För det första skulle föreskriften om att
räntenivån skall vara lägst två procentenheter över consensusnivån ändras till
lägst en procentenhet. För det andra skulle regeln om att offertbeloppet skall
motsvara minst 10 % av det sökande företagets årsomsättning avskaffas.

Som har redovisats tidigare ändrades reglerna för statsstödd kreditgivning
vid leveranser inom landet i vissa fall för knappt ett år sedan genom beslut av
riksdagen under våren 1981 (prop. 1980/81:130, NU 1980/81:58, rskr
1980/81:426). Härvid avslog riksdagen på förslag av näringsutskottet
motionsyrkanden angående dessa regler, liknande vissa av dem som nu är
aktuella. Utskottet förutsatte emellertid att kraven och villkoren för stöd
löpande skulle omprövas av regeringen om så ansågs erforderligt. Vad gäller
yrkandet i motion 1981/82:1947 (c) om en prövning av förutsättningarna för
bibehållande av ifrågavarande system inom ramen för sysselsättnings- och
regionalpolitiken vill utskottet nämna att en betydande del av stödet enligt

NU 1981/82:33

vad utskottet erfarit har gått till regionalpolitisk! betydelsefulla områden.

Utskottet delar inte regeringens uppfattning att systemet med statsstödd
kreditgivning vid leveranser inom landet i vissa fall skall upphöra att gälla
senast den 30 juni 1982. Riksdagen har för knappt ett år sedan uttalat att
stödet i fråga även fortsättningsvis skall finnas tillgängligt och att det skall
omprövas varje år. Den höjning av consensusräntan som regeringen hänvisar
till innebär med nuvarande regler för ifrågavarande kreditgivning att
differensen minskar mellan den ränta som utländska exportörer med hjälp av
statliga subventioner kan erbjuda svenska köpare och den ränta som svenska
företag med utnyttjande av stödet kan erbjuda. Samtidigt innebär nu
gällande räntevillkor en mindre subvention till de svenska företagen - räknad
i procentenheter av räntan - än vad som gällde före höjningen av
consensusräntan. Om emellertid systemet skulle avvecklas uppstår ånyo en
räntedifferens mellan de utländska och svenska leverantörerna som t.o.m. är
något större än före höjningen av consensusräntan. Enligt utskottets mening
finns det risk för att ett slopande av denna statsstödda kreditgivning i vissa fall
omöjliggör för svenska kvalificerade företag att kunna konkurrera inom
viktiga områden där utländska företag kan erbjuda subventionerade
leverantörskrediter. Detta kan bl. a. medföra att möjligheterna för olika
delar av industrin att uppföra svenska referensanläggningar inom landet
minskar. Därigenom påverkas sysselsättningen och exportmöjligheterna i
negativ riktning på grund av en snedvridning av konkurrensen.

Utskottet anser att det är angeläget att en besvärande subventionskonkurrens
på den svenska marknaden för kapitalvaruproducerande företag kan
förhindras. Ett sätt att eliminera sådana subventioner är att söka åstadkomma
internationella överenskommelser. Utskottet förutsätter att regeringen
verkar för att Sverige i olika internationella sammanhang fortsätter att arbeta
för att sådana överenskommelser skall kunna träffas.

Av vad utskottet här har anfört framgår att systemet med statsstödd
kreditgivning vid leveranser inom landet i vissa fall enligt utskottets mening
t. v. bör bibehållas. En utgångspunkt för stödet bör även fortsättningsvis vara
att det är av temporär karaktär och att förutsättningarna för att bibehålla
stödet omprövas varje år.

Utskottet utgår ifrån att regeringen återkommer till riksdagen med förslag
på en avveckling av kreditstödet när förutsättningar för detta finns, t. ex. när
det föreligger internationella överenskommelser som eliminerar behovet av
stödet i fråga. Men så länge behov av detta system föreligger bör det vara så
effektivt som möjligt. Onödigt restriktiva och osmidiga regler, som är till
förfång för svensk industri, bör utgå. Regeringen bör därför utarbeta förslag
till förändringar om reglerna för statsstödd kreditgivning för leveranser inom
landet.

Såsom föreslås i motion 1981/82:1950 (m) bör också ärendena rörande
statsstödd kreditgivning inom landet följas upp genom överläggningar

NU 1981/82:33

mellan Sverige och den stat som i resp. fall stör den svenska marknaden
genom konkurrenssnedvridande kreditstöd.

Riksdagen bör enligt utskottets mening göra ett uttalande till regeringen i
enlighet med vad utskottet har anfört i detta avsnitt. Genom ett sådant
uttalande tillgodoses i betydande del de här aktuella yrkandena i motionerna
1981/82:1488 (s), 1981/82:1947 (c) och 1981/82:1950 (m).

I propositionen anförs att det f.n. inte går att närmare beräkna storleken av
de kostnader som uppstår under budgetåret 1982/83 för tidigare åtaganden
för statsstödd kredit för vissa leveranser inom landet. Medelsbehovet har
dock beräknats till 20 milj. kr.

En förlängning av stödformen torde främst komma att belasta statsbudgeten
på något längre sikt än under budgetåret 1982/83, eftersom medgivanden
om nya krediter realiseras först efter en tid. En viss uppräkning av
anslaget för nästa budgetår är dock motiverad. Utskottet föreslår att
riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag om 22 milj. kr. för
kostnader för ifrågavarande kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank
AB, en ökning med 2 milj. kr. utöver regeringens förslag. Om ändrade regler
för stödet skulle motivera en ytterligare ökad medelstilldelning under
budgetåret 1982/83 förutsätter utskottet att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag härom.

Utskottet hemställer
att riksdagen

a) med avslag på proposition 1981/82:100 bilaga 17 punkt B 17
moment 1 och med anledning av motion 1981/82:1488 yrkandena
17 och 18, motion 1981/82:1950 yrkandena 1^1 och motion
1981/82:1947 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

b) med anledning av proposition 1981/82:100 bilaga 17 punkt B 17
moment 2 till Kostnader för viss kreditgivning hos Sveriges
Investeringsbank AB för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 22 000 000 kr.

19. Lån till investeringar inom manuell glasindustri. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt B 18 (s. 54) och hemställer

att riksdagen till Lån till investeringar inom manuell glasindustri för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 3 000 000
kr.

NU 1981/82:33

20. Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för manuell
glasindustri. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 19
(s. 55) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier
för manuell glasindustri för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.

MINERALFÖRSÖRJNING M. M.

21. Delegationen för samordning av havsresursverksamheten. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkt D 8 (s. 58 f.) och hemställer

att riksdagen till Delegationen för samordning av havsresursverksamheten
för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 2 213 000 kr.

TEKNISK UTVECKLING M. M.

22. Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling.

Regeringen har under punkt F 1 (s. 160-165) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1982/83, i enlighet med vad
föredragande statsrådet har anfört, ikläda staten ekonomiska förpliktelser i
samband med stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete
m.m. som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst
220 000 000 kr. under vart och ett av budgetåren 1984/85-1986/87,

2. till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling
för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag av 588 000 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet - helt eller delvis - fyra motioner,
nämligen

1981/82:1484 av Sven Munke (m), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att industridepartementet via styrelsen för
teknisk utveckling bör temporärt omdisponera lämplig summa för att
möjliggöra konkreta tidsbegränsade insatser från SUF SYD:s sida,

1981/82:1592 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (2) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
villkor för statsbidrag till branschforskningsinstitut,

1981/82:2006 av Sven Aspling (s), såvitt gäller hemställan (1) att riksdagen
till Värmlands forsknings- och utvecklingsråd (industridepartementet) för
budgetåret 1982/83 anvisar 5 000 000 kr. för verksamhet vid bl. a. Rikssågverksskolan
i Skoghall, högskolan i Karlstad och Bergsskolan i Filipstad att
användas för ändamål som anges i motionen,

NU 1981/82:33

1981/82:2408 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (22) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om facklig representation i branschforskningsinstitutens styrelser.

Den sistnämnda motionen, som har väckts med anledning av proposition
1981/82:123 om samordnad datapolitik, har i här angiven del hänvisats till
arbetsmarknadutskottet och av detta överlämnats till näringsutskottet.

Propositionen

I propositionen (s. 162) erinras om riksdagens beslut våren 1981 rörande
STU (prop. 1980/81:130, NU 1980/81:64, rskr 1980/81:425). Genom beslutet
fastlades riktlinjer beträffande omfattningen, inriktningen och genomförandet
av verksamheten vid STU. Riktlinjerna innebar i huvudsak att
sammanlagt 1 774 milj. kr. satsades på STU:s stöd till teknisk forskning och
utveckling under treårsperioden 1981/82-1983/84. Av beloppet har 539 milj.
kr. anslagits för innevarande budgetår. En betydande del av denna satsning
avser s. k. prioriterade områden. Till dessa områden hör bl. a. träteknik samt
massa- och pappersteknik.

Motionerna

I motion 1981/82:1484 (m) anförs att det inom Malmöhus län finns ett stort
antal verkligt kompetenta uppfinnare. De flesta är medlemmar av den
synnerligen aktiva regionala organisationen av Svenska uppfinnareföreningen,
SUF SYD. Om denna organisation utnyttjades på rätt sätt av exempelvis
Landskrona Finans AB och länsstyrelsernas näringslivsdelegation med aktivt
stöd av STU skulle säkert många nya produkter och nyetableringar bli
följden, säger motionären. Försiktighet och byråkrati omöjliggör i dag i
många fall en vidareutveckling av idéerna, hävdar han.

Fr. o. m. budgetåret 1983/84 bör, föreslås i motionerna 1981/82:1592 (s)
och 1981/82:2408 (s), gälla att de olika branschforskningsinstituten för att
erhålla statsbidrag skall ha facklig representation i styrelsen. Förslaget
motiveras med att arbetsmiljöfrågorna inte har kommit att nämnvärt
behandlas i branschforskningsinstitutens arbete. De undantag som finns
förefaller enligt motionärerna att gälla sådana institut där det redan finns
facklig representation i styrelsen.

I motion 1981/82:2006 (s) angående industripolitiska insatser i Värmland
erinras om att ett regionalt utvecklingsorgan. Värmlands forsknings- och
utvecklingsråd, har bildats under år 1981. Stiftare är Handelskammaren i
Karlstad, Karlstads kommun, länsstyrelsen i Värmlands län. Värmlands läns
landsting och Värmlands läns utvecklingsfond. Stiftelsens syfte är att
understödja forskning och utveckling (FoU) inom länet samt att öka andelen

NU 1981/82:33

statliga och andra centrala forskningsmedel som tillfaller länet, exempelvis
medel från STU. Tanken är att man i första hand skall utnyttja befintliga
FoU-resurser inom länet. Även organ utanför länet skall kunna anlitas för
specifika uppgifter. Arbetet kommer i huvudsak att inriktas på projekt som
är av intresse för små och medelstora företag. Stiftelsen avses kunna anordna
seminarier och konferenser. Uppbyggnaden av stiftelsen kommer att ske
etappvis. Utöver ett grundkapital från stiftarna har medel för det första
verksamhetsåret sökts från det extra länsanslaget. Ytterligare medel måste
dock tillskjutas och motionärerna föreslår därför att riksdagen skall anvisa 5
milj. kr. för verksamheten. Medlen skulle användas för att finansiera vissa i
motionen angivna projekt vid Rikssågverksskolan i Skoghall, högskolan i
Karlstad och Bergsskolan i Filipstad.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner

Frågan om finansiellt stöd till SUF SYD behandlades av riksdagen under
våren 1981 (NU 1980/81:64). Enligt förslag i en motion (s) borde STU tillföra
denna avdelning av Svenska uppfinnareföreningen ekonomiska resurser i
storleksordningen 100 000 kr. Syftet med tillskottet skulle vara att främja den
industriella utvecklingen i Landskrona. Näringsutskottet var ense med
motionären om betydelsen av att man på olika vägar främjade en industriell
utveckling i Landskrona. Utskottet erinrade om att Uppfinnareföreningen
enligt ett avtal från år 1979 erhåller stöd från STU med sammanlagt drygt 4
milj. kr. under perioden 1979/80-1982/83. Dessa medel skall användas bl. a.
för föreningens regionala verksamhet. Utskottet utgick från att medlen
fördelas med hänsynstagande till bl. a. sådana faktorer som angelägenheten
av att främja innovationsklimatet i olika delar av landet. Något särskilt
uttalande med anledning av motionen fann utskottet inte vara lämpligt,
varför motionen avstyrktes. Den avslogs av riksdagen.

Spörsmålet huruvida och i vilken utsträckning arbetstagarna själva eller
genom sina organisationer skall ha möjlighet att påverka och initiera
forskning behandlades år 1979 av regeringen i en proposition rörande
forskning och forskarutbildning (prop. 1978/79:119). Föredragande statsrådet
anförde sammanfattningsvis följande (s. 36):

Flera skäl talar för att av intressenter utanför forskarsamhället arbetstagarorganisationerna
i många fall kan resa särskilda anspråk på representation
i FoU-ansvariga organ. Arbetstagarorganisationerna företräder mycket
breda intressegrupper. Deras medverkan i olika FoU-organ torde komma att
tillföra behandlingen av FoU-frågor många värdefulla synpunkter. Samtidigt
kan denna medverkan göra det möjligt för organisationerna att bland sina
medlemmar skapa större förståelse för forskningens villkor. Organisationernas
motparter - arbetsgivarna - råder över en mycket stor del av den samlade
FoU-verksamhetens omfattning och inriktning.

Det är dock knappast rimligt att arbetstagarorganisationerna skall vara

NU 1981/82:33

företrädda i alla myndigheter och organ inom FoU-området. Det är viktigt
att representanter i my ndighetsstyrelser och andra organ utväljs så att de med
sin kunskap och erfarenhet får möjlighet att på ett aktivt sätt bidra till
verksamhetens måluppfyllelse. I vissa av dessa organ förefaller arbetstagarrepresentation
inte att vara mer angelägen eller naturlig än representation
för andra grupper. Frågan om arbetstagarrepresentation måste bedömas från
fall till fall. Eftersom många organ är sammansatta utifrån en princip om
balans mellan olika intressen kan en ökad representation för löntagarna i
vissa fall kräva att representationen för andra grupper också prövas eller att
hela sammansättningen ses över. Hänsyn måste också tas till mandatperioderna
för dem som sitter i olika organ. Åtgärderna för att i rimlig
utsträckning öka arbetstagarorganisationernas representation i FoU-organ
måste därför vidtas successivt.

Utbildningsutskottet (UbU 1978/79:44) förklarade sig dela föredragande
statsrådets uppfattning att frågan om arbetstagarrepresentation i andra
myndigheter och organ inom FoU-området (utom högskolorna) måste
bedömas från fall till fall och att en ökning endast kan komma till stånd
successivt under hänsynstagande till löpande mandatperioder m. m. Av det
anförda följde att utbildningsutskottet inte kunde biträda ett motionsyrkande
(vpk) om att riksdagen skulle uttala att de fackliga organisationerna borde
ges representation i samtliga de FoU-organ de bedömer som väsentliga.

Utbildningsutskottet tog därefter upp frågan om de s. k. kollektiva
forskningsinstituten, vilkas verksamhet finansieras gemensamt av näringslivet
och staten. Enligt propositionen fanns det skäl för att arbetstagarorganisationerna
fick vidgad representation främst i de institut som hade
anknytning till industrin. Detta skulle kunna åstadkommas inom ramen för
den statliga representation i institutens styrelser som varje år utses av STU.
Det anfördes i propositionen att det fick ankomma på regeringen att vidta de
åtgärder som kunde vara erforderliga i detta avseende. Näringsutskottet
förklarade sig i ett yttrande (NU 1978/79:3 y) inte ha något att erinra mot
detta uttalande. Även utbildningsutskottet anslöt sig till föredragande
statsrådets uppfattning.

Beträffande frågan om arbetstagarrepresentation i STU anförde föredragande
statsrådet att han fann det naturligt att den arbetstagarrepresentation
som sedan länge fanns i ett antal nämnder och grupper för olika
teknikområden inom STU utvidgades till central nivå inom verket. Såväl
näringsutskottet som utbildningsutskottet ansåg att de centrala arbetstagarorganisationerna
borde vara företrädda i STU:s styrelse. I styrelsen ingår
f. n. representanter för LO, TCO och SACO/SR.

Utskottet

I detta avsnitt av betänkandet behandlar utskottet, förutom anslaget till
STU för teknisk forskning och utveckling, fyra motioner rörande anslag till
Svenska uppfinnareföreningens avdelning i södra Sverige (SUF SYD) och till

NU 1981/82:33

Värmlands forsknings- och utvecklingsråd samt statsbidrag till branschforskningsinstitut.

Riksdagen fastställde, som har framgått av det föregående, genom ett
beslut våren 1981 (prop. 1980/81:130, NU 1980/81:64, rskr 1980/81:25)
riktlinjer för omfattningen, inriktningen och genomförandet av verksamheten
vid STU. Riktlinjerna innebar bl. a. att sammanlagt närmare 1 800 milj.
kr. skulle satsas på STU:s stöd till teknisk forskning och utveckling under
treårsperioden 1981/82-1983/84. Regeringens förslag till anslag för budgetåret
1982/83 är beräknat i enlighet med de sålunda fastlagda riktlinjerna, med
vissa i propositionen närmare angivna kompletteringar.

Riksdagen bör, föreslås det i motion 1981/82:1484 (m), göra ett uttalande
till förmån för ett ökat finansiellt stöd från STU:s sida till Svenska
uppfinnareföreningens södra avdelning, SUF SYD. Ett sådant stöd skulle
enligt motionären bl. a. kunna användas för teknisk utveckling i Landskronaregionen.
Utskottet vill nu, liksom tidigare när ett liknande motionsyrkande
behandlades i riksdagen (NU 1980/81:64), understryka betydelsen av
att man på olika vägar främjar den industriella utvecklingen i Landskrona.
Det får dock enligt utskottets mening ankomma på Uppfinnareföreningen att
bedöma hur stor del av det stöd föreningen varje år erhåller från STU - f. n.
drygt 4 milj. kr. - som skall tillföras SUF SYD. Utskottet vill även framhålla
det önskvärda i att angelägna forskningsprojekt erhåller stöd från regionalt
verksamma organ. Något särskilt uttalande i frågan från riksdagens sida
finner utskottet inte vara motiverat, varför motionen avstyrks.

Ett annat förslag om regionalpolitisk satsning framläggs i motion
1981/82:2006 (s). I Värmland har år 1981 bildats ett regionalt utvecklingsorgan,
Värmlands forsknings- och utvecklingsråd, vars uppgift är att på
skilda sätt stödja FoU-verksamheten inom länet. I motionen föreslås att
detta organ skall erhålla 5 milj. kr. av statliga medel. Beloppet skulle
användas för att finansiera vissa projekt vid Rikssågverksskolan i Skoghall,
högskolan i Karlstad och Bergsskolan i Filipstad.

Det är enligt utskottets mening en angelägen uppgift att förbättra
industristrukturen och sysselsättningsläget i Värmland. Det nyinrättade
forsknings- och utvecklingsrådet kan i detta sammanhang fylla en positiv
funktion. Utskottet finner dock att det nu inte finns förutsättningar för att
föreslå ett särskilt statsanslag till rådet. Motion 1981/82:2006 (s) avstyrks
därför i denna del.

I de socialdemokratiska partimotionerna 1981/82:1592 - med motivering i
motion 1981/82:1589 - och 1981/82:2408 föreslås bl. a. ett tillkännagivande
från riksdagens sida av innebörd att ett villkor för att ett branschforskningsinstitut
skall erhålla statligt bidrag skall vara att det har facklig representation
i styrelsen. Förslaget motiveras med att en sådan ordning torde medföra att
arbetsmiljöfrågor i större utsträckning än vad nu är fallet skulle uppmärksammas
i styrelsearbetet.

NU 1981/82:33

Inledningsvis vill utskottet erinra om att riksdagen för ett par år sedan
behandlade frågan om representation för arbetstagarorganisationerna i
styrelsen för organ som sysslar med forsknings- och utvecklingsfrågor (prop.
1978/79:119, UbU 1978/79:44 s. 42 f., NU 1978/79:3 y). Vad gällde andra
myndigheter och organ än högskolorna ansåg riksdagen - som framgår av
den redogörelse som har lämnats i det föregående (s. 22 f.) - att frågan om
sådan representation fick bedömas från fall till fall. För de s. k. kollektiva
forskningsinstitutens del ansåg riksdagen att det fanns skäl för facklig
representation främst i de institut som har anknytning till industrin. Den
borde kunna åstadkommas inom ramen för den statliga representation i
institutens styrelser som utses av STU. Utgångspunkten för ledamotsvalet
borde dock vara att representanter utväljs som med sin kunskap och
erfarenhet har möjlighet att på ett aktivt sätt bidra till verksamhetens
måluppfyllelse. Enligt vad utskottet har erfarit finns det i dag arbetstagarrepresentation
i åtta - dvs. de flesta - branschinriktade kollektiva forskningsinstituts
styrelser och därutöver i fyra s. k. programstyrelser.

Utskottet vill framhålla att det ankommer på regeringen eller på STU att
utse ledamöter i de berörda forskningsinstitutens styrelser med beaktande
bl. a. av de i det föregående redovisade uttalandena av riksdagen våren 1979.
Av vad utskottet anfört framgår att de fackliga organisationerna redan är
representerade i majoriteten av de här aktuella forskningsorganens styrelser.
Utskottet kan således inte finna annat än att de av statsmakterna givna
riktlinjerna för styrelsevalet har följts. Frågan huruvida ett branschforskningsinstitut
e. d. skall erhålla statliga bidrag bör enligt utskottets mening
inte kopplas till frågan om det finns facklig styrelserepresentation eller ej.
Utskottet är ense med motionärerna om att det är viktigt att arbetsmiljöfrågorna
uppmärksammas vid forskningsarbete med den inriktning som
branschforskningsinstitutens verksamhet har. Utskottet utgår emellertid
från att arbetsmiljöaspekterna i erforderlig grad tillgodoses av dessa organs
styrelser. Motionerna 1981/82:1592 (s) och 1981/82:2408 (s) avstyrks alltså
såvitt nu är i fråga.

Utskottet har ingen invändning mot de förslag till kompletteringar av
STU:s stöd till teknisk forskning och utveckling som redovisas i propositionen
(s. 163 f.). Vidare tillstyrker utskottet att riksdagen bemyndigar
regeringen att under budgetåret 1982/83 fatta beslut om stöd till STU för att
möjliggöra en femårig planeringsperiod för STU:s verksamhet. I enlighet
med förslaget i propositionen bör bemyndigandet omfatta beslut om
åtaganden, inräknat löpande avtal och beslut, om högst 220 milj. kr. under
vart och ett av budgetåren 1984/85-1986/87.

Utskottet hemställer

1. beträffande medel för teknisk forskning och utveckling
att riksdagen med bifall till regeringens förslag

a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1982/83 ikläda
staten ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk

NU 1981/82:33

forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m. som, inberäknat
löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst
220 000 000 kr. under vart och ett av budgetåren 1984/
85-1986/87,

b) till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och
utveckling för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 588 000 000 kr.,

2. beträffande SUF SYD

att riksdagen avslår motion 1981/82:1484,

3. beträffande Värmlands forsknings- och utvecklingsråd
att riksdagen avslår motion 1981/82:2006 yrkande 1,

4. beträffande villkor för statsbidrag till branschforskningsinstitut att

riksdagen avslår motion 1981/82:1592 yrkande 2 och motion
1981/82:2408 yrkande 22.

23. Europeiskt rymdsamarbete m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt F 4 (s. 167-175) och hemställer

att riksdagen till Europeiskt rymdsamarbete m. m. för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 210 000 000 kr.

24. Marintekniska institutet: Uppdragsverksamhet. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt F 8 (s. 178-181) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att besluta om eftergifter vad gäller
avskrivning och förräntning av utrustningskapitalet vid marintekniska
institutet i enlighet med vad föredragande statsrådet
har förordat,

2. till Marintekniska institutet: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

25. Marintekniska institutet: Bidrag till verksamheten. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt F9 (s. 182) och hemställer

att riksdagen till Marintekniska institutet: Bidrag till verksamheten
för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av
5 162 000 kr.

26. Marintekniska institutet: Utrustning. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt F 10 (s. 182 f.) och hemställer

att riksdagen till Marintekniska institutet: Utrustning för budgetåret
1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 1 500 000 kr.

NU 1981/82:33

27. Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt Fil (s. 183 f.) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för
budgetåret 1982/83 anvisar ett anslag av 3 200 000 kr.

28. Bidrag till Standardiseringskommissionen. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt F 12 (s. 184 f.) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till Standardiseringskommissionen för
budgetåret 1982/83 anvisar ett anslag av 8 495 000 kr.

29. Byggnadsarbeten för teknisk utveckling m. m. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt F 16 (s. 193 f.) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att besluta om byggnadsarbeten för
teknisk utveckling m. m. - avseende om- och tillbyggnad av
lokaler för Svenska träforskningsinstitutet m. m. - inom den
kostnadsram som föredragande statsrådet förordat,

2. till Byggnadsarbeten för teknisk utveckling m. m. förbudgetåret
1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 6 633 000 kr.

30. Stöd till industriellt utvecklingsarbete. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt F 17 (s. 195 f.) och hemställer

att riksdagen till Stöd till industriellt utvecklingsarbete för budgetåret
1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 150 000 000 kr.

31. Stöd till svensk-norskt industriellt samarbete. Regeringen har under
punkt F 18 (s. 196) föreslagit riksdagen att till Stöd till svensk-norskt
industriellt samarbete för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag av
37 500 000 kr.

I motion 1981/82:2006 av Sven Aspling m. fl. (s) hemställs bl. a. (6), att
riksdagen till svensk-norskt industrisamarbete i Värmlands län (industridepartementet)
för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av
1 000 000 kr. att utnyttjas för ändamål som anges i motionen.

Propositionen

I propositionen (s. .196) erinras om det avtal - jämte tillhörande protokoll
- mellan Sveriges regering och Norges regering om ekonomiskt samarbete,
särskilt på industri- och energiområdena, m. m., som godkändes av
riksdagen våren 1981. I enlighet med avtalet har en fond för svensk-norskt
industriellt samarbete bildats i augusti 1981. Parterna skall tillsammans

NU 1981/82:33

tillskjuta 250 miljoner svenska kronor till fonden. Av beloppet skall Sverige
tillskjuta 37,5 miljoner svenska kronor per den 1 januari vart och ett av åren

1982, 1983, 1984 och 1985. Resterande belopp betalas till 50 % av Sverige
och till 50 % av Norge vid tidpunkter som parterna senare kommer överens
om. Förslaget i propositionen avser det belopp som Sverige skall tillskjuta år

1983.

Motionen

I motion 1981/82:2006 (s) behandlas specifika Värmlandsfrågor. I anslutning
till det här aktuella yrkandet erinrar motionärerna om att ett visst
institutionaliserat samarbete redan förekommer inom den s. k. ARKOregionen
(Arvika-Kongsvinger) och att detta samarbete har utfallit positivt.

Under medverkan av Värmlands läns utvecklingsfond har exempelvis
säljresor, utställningar och seminarier ordnats för att främja samarbetet.
Vidare har en särskild ”Norge-konsult” med placering i Oslo anlitats.
Motionärerna anser att samtidigt som dessa projekt pågår initiativ bör tas till
nya aktiviteter. Utvecklingsfonden föreslås erhålla särskilda medel härför.
Vidare bör enligt motionärerna länsstyrelsen få särskilda medel till sitt
förfogande för att öka kontakterna och informationsutbytet över gränsen.
Möjligheten att inrätta ett direktflyg mellan Värmland och Norge bör prövas
i positiv anda. Sammanlagt bör 1 milj. kr. anvisas för de i motionen berörda
ändamålen, anser motionärerna.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner

I samband med beslutet om inrättandet av fonden för svensk-norskt
industriellt samarbete behandlade och avslog riksdagen ett par motionsyrkanden
med ämnesmässig anknytning till det nu aktuella yrkandet i motion
1981/82:2006.

Med anledning av ett motionsyrkande (s) om att regeringen genom
organisatoriska åtgärder skulle gynna ett ökat handelsutbyte mellan Värmland
och Norge framhöll näringsutskottet (NU 1980/81:65) att det träffade
avtalet ingalunda uteslöt samarbete av det slag som avsågs i motionen. Det
torde enligt utskottet tvärtom förhålla sig på det viset att förutsättningarna
för ett regionalt samarbete över gränserna skulle kunna förbättras som en
följd av avtalet. De av fonden disponerade medlen torde kunna användas för
sådana projekt, framhöll utskottet, som fann motionärernas syfte i viss mån
tillgodosett. Med samma motivering avstyrktes ett motionsyrkande (s) att
man skulle undersöka om regionala handelskontor kunde upprättas liksom
om en ny flygförbindelse mellan Oslo och Karlstad kunde komma till
stånd.

NU 1981/82:33

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under denna punkt i propositionen.

I motion 1981/82:2006 (s) begärs ett särskilt anslag om 1 milj. kr. till
svensk-norskt industrisamarbete i Värmlands län. Motionärerna ger förslag
till hur medlen skall användas.

Utskottet vill understryka att betydande insatser redan görs när det gäller
att förbättra det svensk-norska industrisamarbetet, inte minst i gränsregionerna.
Det ekonomiska samarbetet i Norden understöds aktivt av de
enskilda ländernas regeringar och av de nordiska samarbetsorganen.

Flera nya institutioner har inrättats på nordisk nivå. Främst bör Nordiska
industrifonden och Nordiska investeringsbanken nämnas samt, såvitt avser
det svensk-norska samarbetet, den i det föregående nämnda fonden för
svensk-norskt industriellt samarbete. Staten bidrar även på andra sätt till en
fördjupning av det svensk-norska samarbetet. Sålunda har regeringen den 11
mars i år beviljat ett flygbolag (Golden Air AB) koncession på en flyglinje
Karlskoga-Karlstad-Oslo. Samtidigt beviljades ett annat bolag (Swedair
AB) koncession på sträckan Västerås-Örebro-Oslo.

När det gäller statliga insatser av rent finansiell natur för svensk-norskt
industrisamarbete är det enligt utskottets mening naturligt att medlen i första
hand kanaliseras via de etablerade samarbetsorganen på området eller till de
regionala utvecklingsfonderna att användas på det sätt som dessa organ
finner lämpligast. Staten bör vid sidan härav i princip inte engagera sig i
industripolitiska satsningar av huvudsakligen regionalpolitisk natur på det
sätt som föreslås i motionen. Utskottet vill till det anförda lägga att de medel
som disponeras av fonden för svensk-norskt industriellt samarbete torde
kunna användas för de syften som avses i motionen. På här angivna grunder
avstyrker utskottet motion 1981/82:2006 (s) i nu berörd del.

Utskottet hemställer

1. beträffande fonden för svensk-norskt industriellt samarbete
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Stöd till
svensk-norskt industriellt samarbete för budgetåret 1982/83
anvisar ett reservationsanslag av 37 500 000 kr.,

2. beträffande svensk-norskt industrisamarbete i Värmlands län
att riksdagen avslår motion 1981/82:2006 yrkande 6.

32. Ersättning till domänverkets fond för utgifter för övertalig personal.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt G 1 (s. 202) och
hemställer

att riksdagen

1. beslutar att kyrkofonden för år 1981 skall ersätta domänverkets
fond för utgifter för övertalig personal med 59 000 kr.,

NU 1981/82:33

2. till Ersättning för domänverkets fond för utgifter för övertalig
personal för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
46 000 kr.

33. Kostnader för kronotorp. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkt G 2 (s. 202 f.) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för kronotorp för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 2 100 000 kr.

34. Förenade fabriksverken: Byggnader och utrustning. Regeringen har
under punkt G 3 (s. 203-210) föreslagit riksdagen att till Förenade
fabriksverken: Byggnader och utrustning för budgetåret 1982/83 anvisa ett
reservationsanslag av 65 000 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motion 1981/82:829 av Olle
Svensson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om gevärsfaktoriets verksamhet
inom förenade fabriksverken.

Propositionen

I propositionen (s. 209) framhålls att den främsta uppgiften för förenade
fabriksverken (FFV) är att under krav på lönsamhet tillgodose det svenska
försvarets efterfrågan på tillverkning och underhåll av sådan försvarsmateriel
som FFV har på sitt program. Som komplettering förekommer export.
Försvarets behov av varor och tjänster från FFV minskar fortlöpande. FFV
kan därför få svårt att upprätthålla den nuvarande sysselsättningen vid
verkets alla enheter. De civila satsningar som görs inom sektor Försvarsmateriel
- främst långsiktiga underleverantörsåtaganden - kommer att till
stor del koncentreras till en enhet, Gevärsfaktoriet i Eskilstuna. Vid övriga
enheter inom sektorn kan det civila inslaget endast bli marginellt.

Motionen

I motionen anförs att försvarets materielverk nyligen har avslutat prov
med ett finkalibrigt vapen, AK5. Vid proven testades ett belgiskt och ett
svenskt vapen, utvecklat vid Gevärsfaktoriet i Eskilstuna. Motionärerna
förutsätter att det vapen som inköps kommer att, vare sig det är svenskt eller
utländskt, tillverkas vid Gevärsfaktoriet. Med tanke på den insyn som bör
finnas i ett företag som skall utveckla, tillverka och sälja försvarsmateriel bör
enligt motionärerna Gevärsfaktoriet drivas som en enhet inom FFV.
Eftersom FFV kan få svårt att upprätthålla nuvarande sysselsättning inom
sina enheter bör, anförs det i motionen, en översyn göras av beslutsgången

NU 1981/82:33

vid inköp av försvarsmateriel och underhåll med sikte på att kapacitet och
kunnande inom de egna enheterna skall utnyttjas maximalt. Motionärerna
föreslår att riksdagen ger regeringen deras uppfattning till känna som sin
mening.

Utskottet

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen.

Det tillkännagivande till regeringen angående Gevärsfaktoriet i Eskilstuna
som begärs i motion 1981/82:829 skulle enligt motionärerna omfatta tre
punkter, nämligen (1) att verksamheten även fortsättningsvis bör drivas som
en enhet inom FFV, (2) att finkalibriga vapen för det svenska försvaret bör
tillverkas vid Gevärsfaktoriet och (3) att en översyn av beslutsgången vid
inköp av försvarsmateriel bör genomföras.

Utskottet vill erinra om att Gevärsfaktoriet i Eskilstuna är en särskild
enhet inom FFV. Utskottet har inhämtat att regeringen har givit FFV i
uppdrag att kartlägga konsekvenserna av om Gevärsfaktoriet skulle drivas i
bolagsform. Uppdraget skall redovisas senast den 1 september 1982. I
avvaktan härpå bör, menar utskottet, riksdagen inte göra något särskilt
uttalande vare sig i organisationsfrågan eller i frågan om vilken beslutsordning
som bör användas vid upphandling på försvarsområdet. Bedömningen
av den sistnämnda frågan är i viss utsträckning beroende av vilken
organisationsform som väljs för de tillverkande enheterna. Vad angår
önskemålet om att finkalibriga vapen för försvaret skall tillverkas vid
Gevärsfaktoriet vill utskottet framhålla att det självfallet är önskvärt att
sådana vapen i största möjliga utsträckning tillverkas vid svenska fabriker.
Det bör emellertid framhållas att inköp av försvarsmateriel skall ske med
iakttagande av bestämmelserna i upphandlingsförordningen (1973:600) och
de särskilda anvisningar som finns inom försvaret för inköp av försvarsmateriel.
Huvudkravet vid en upphandling är att den skall vara affärsmässig. Om
det är aktuellt med avsteg från denna princip - exempelvis av sysselsättningsskäl
- skall ärendet underställas regeringen. Undantag från kravet på
affärsmässighet är sällsynta. Enligt utskottets mening finns det i detta
sammanhang inte anledning att överväga någon ändring av upphandlingsprinciperna.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
1981/82:829 (s).

Utskottet hemställer

1. beträffande Gevärsfaktoriet i Eskilstuna
att riksdagen avslår motion 1981/82:829,

2. beträffande anslag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Förenade
fabriksverken: Byggnader och utrustning för budgetåret 1982/83
anvisar ett reservationsanslag av 65 000 000 kr.

NU 1981/82:33

35. Betalning av ränta och amortering på statens skuld till SSAB Svenskt Stål

AB. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt G4 (s. 210) och
hemställer

att riksdagen till Betalning av ränta och amortering på statens skuld
till SSAB Svenskt Stål AB för budgetåret 1982/83 anvisar ett
reservationsanslag av 41 100 000 kr.

36. Täckande av förluster på grund av garantier till den statliga varvskoncernen.
Regeringen har under punkt G 5 (s. 211) föreslagit riksdagen att till
Täckande av förluster på grund av garantier till den statliga varvskoncernen
för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 1 100 000 000 kr.

Regeringsbeslut om infriande av värdegarantier

Regeringen har den 4 mars 1982 beslutat att under innevarande budgetår
från förevarande anslag - som för det budgetåret är uppfört med 800 milj. kr.
- till Svenska Varv AB utbetala i det närmaste 2,5 miljarder kr.

I en inom industridepartementet upprättad promemoria den 12 mars 1982
redovisas beslutets bakgrund, innebörd och konsekvenser på följande
sätt:

Våren 1980 beslöt riksdagen om omfattande åtgärder i syfte att skapa
förutsättningar för en konkurrenskraftig svensk varvsindustri (prop. 1979/
80:165, NU 1979/80:69, rskr 1979/80:405). Beslutet innebar bl. a. att
riksdagen med vissa förändringar ställde sig bakom Svenska Varvs strukturplan
för perioden 1980-1984. Målsättningen var att Svenska Varvkoncernen
skulle vara lönsam senast år 1985 och att Svenska Varv hade att uppnå
detta mål.

I regeringens senaste proposition till riksdagen om vissa varvsfrågor,
m. m. (prop. 1980/81:131) redovisades en revidering av de prognoser som låg
till grund för strukturplanen. Den samlade bedömning som då kunde göras
var att riskerna för negativa resultatavvikelser i förhållande till de reviderade
prognoserna bedömdes vara större än möjligheterna att uppnå bättre
resultat. Det konstaterades vidare att försämringar av resultatet kunde
äventyra ett framgångsrikt genomförande av strukturplanen, varför åtgärder
snabbt och kraftfullt måste sättas in om risk fanns för ytterligare resultatförsämringar.
Ytterligare ägartillskott till Svenska Varv kunde nämligen inte
påräknas.

För år 1981 förutser Svenska Varv en förlust i samma storleksordning som
för år 1980, dvs. ca 1 500 milj. kr. Resultatet skulle därmed bli sämre än vad
som tidigare har förutsetts. Orsakerna är bl. a. sämre räntenetto och
valutaförluster. Resultatet medför att såväl Svenska Varvs soliditet som
likviditet försämras. För år 1982 förutser Svenska Varv en kraftig resultatförbättringjämfört
med år 1981. Det bör dock understrykas att bedömningen
för år 1982 fortfarande är preliminär.

Mot bakgrund härav har reglerna för de statliga garantier som tidigare har
lämnats till Svenska Varv avseende förlusttäckning för kundfordringar och

NU 1981/82:33

fartygsproduktion, s. k. värdegarantier, förändrats i enlighet med vad som
redovisas i det följande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har genom skilda beslut av riksdagen,
senast år 1980 (prop. 1979/80:165, NU 1979/80:69. rskr 1979/80:405)
bemyndigats att ikläda staten garantier till Svenska Varv avseende förlusttäckning
för kundfordringar och fartygsproduktion om sammanlagt 3 350
milj. kr. till utgången av år 1984. Nämnda garantier infördes år 1977 för att
täcka viss del av de förluster som uppstod på varvens fartygsproduktion.
Garantierna utvidgades senare till att även omfatta förluster på kundfordringar.

Infriandet av garantierna har skett när slutlig förlust på fartygsproduktion
och kundfordringar har kunnat konstateras. Den 31 december 1981 hade ca
1000 milj. kr. av garantiramen infriats och utbetalats till Svenska Varv.
Infriandet av garantierna har skett i långsammare takt än vad som
ursprungligen förutsågs.

Då varvens fartygsproduktion och kundfordringar har finansierats med lån
belastas Svenska Varv av stora räntekostnader. För att minska Svenska
Varvs räntekostnader har det visat sig nödvändigt att infria garantierna för
förlusttäckning genom utbetalning från anvisat anslag för ändamålet innan
slutlig förlust på fartygsproduktion och kundfordringar har kunnat konstateras.

Med stöd av riksdagens beslut den 10 december 1981 (prop. 1981/82:56,
NU 1981/82:13, rskr 1981/82:82) har regeringen den 4 mars 1982 fattat beslut
(bifogas1) om utbetalning av samtliga av regeringen beviljade och utestående
värdegarantier med 2 499 569 468 kr.

Detta innebär att det rubricerade anslaget om 1 100 000 000 kr. för
budgetåret 1982/83 inte behöver anvisas över statsbudgeten.

Utskottet

Den ram för infriande av sådana garantier som anslaget avser har, som
framgår av föregående avsnitt, i sin återstående del tagits i anspråk genom att
regeringen beslutat om utbetalning till Svenska Varv AB av ca 2,5 miljarder
kr. från anslaget. Beslutet medför att anslaget för det nu innevarande
budgetåret överskrids med ca 1,7 miljarder kr. Regeringens beslut, vars
motivering också framgår av det föregående, får till konsekvens att
ytterligare medel inte skall anvisas för ändamålet. Utskottet får alltså
hemställa om avslag på regeringens förslag under denna punkt.

Utskottet hemställer sålunda

att riksdagen avslår regeringens förslag om anslag till täckande av
förluster på grund av garantier till den statliga varvskoncernen.

!Återges ej här.

NU 1981/82:33

37. Kostnader för skuldebrev till Svenska Varv AB. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt G 6 (s. 211) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för skuldebrev till Svenska Varv AB för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 100 000 000
kr.

38. Räntestöd till varvsindustrin. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt G 7 (s. 212 f.) och hemställer

att riksdagen till Räntestöd till varvsindustrin för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 120 000 000 kr.

39. Avgifter för fartygskreditgarantier. Regeringen har under denna rubrik
(s. 213 f.) föreslagit riksdagen att godkänna de ändrade riktlinjer för avgifter
på fartygskreditgarantier som föredragande statsrådet har förordat.

Representanter för Sveriges varvsindustriförening har inför utskottet
framfört synpunkter i denna fråga. Föreningen har också tillställt utskottet
en skrivelse i ärendet.

Propositionen

De garantier som det är fråga om avser lån som används för att finansiera
produktion och försäljning vid de svenska varven. De nu gällande
riktlinjerna innebär bl. a. att en avgift utgår med 0,25 % per år, beräknat på
det statliga garantiåtagandet. För de garantier som är hänförliga till Svenska
Varv AB:s fartygsinnehav utgör avgiften dock 1 %. Med hänvisning till det
statsfinansiella läget och till risker för förlust på de statliga garantierna
föreslår regeringen att avgiften successivt skall höjas till marknadsmässig
nivå. För fartygskreditgarantier där kontrakt har träffats efter den 1 juli 1982
skulle avgiften uppgå till 0,5 % per år på det utestående garantibeloppet.
Senast vid utgången av år 1983 skulle avgiften ha höjts ytterligare.
Riktpunkten skulle vara att avgiften då skall uppgå till 1 % på det utestående
garantibeloppet.

Sveriges varvsindustriförening

Sveriges varvsindustriförening hävdar i sin skrivelse till utskottet att den
höjda garantiavgiften kommer att försämra varvens möjligheter att konkurrera
i en besvärlig marknadssituation. Subventionerad exportkreditgivning
på OECD-villkor äri dag allmän, säger föreningen, och i flera länder belastas
varven inte av kostnader för den statliga kreditgivningen.

Den helt dominerande delen av garantiåtagandet är hänförligt till Svenska
Varv AB, påpekar Varvsindustriföreningen. De höjda garantiavgifterna
kommer alltså att nästan uteslutande få bäras av detta företag. Den del som

NU 1981/82:33

faller på de privata varven kommer inte att på något märkbart sätt förstärka
statens finanser men däremot, menar föreningen, att försämra varvens
möjligheter att skaffa nya order. De influtna avgifterna har, anför föreningen
vidare, även täckt uppkomna förluster, trots att de inte har varit avsedda att
göra detta.

Varvsindustriföreningens önskan är att riksdagen skall avvisa regeringens
förslag om höjning av avgifterna för fartygskreditgarantier.

Utskottet

Regeringens förslag till ändrade riktlinjer för avgifter på fartygskreditgarantier
framläggs med hänvisning till ett uttalande av riksdagen när
garantisystemet infördes. Enligt detta uttalande borde på sikt en kommersiell
premiesättning införas. Regeringens förslag avser i första hand en
fördubbling av avgifterna, från 0,25 % av det utestående garantibeloppet till
0,5 %. De riktlinjer som regeringen önskar få godkända innefattar emellertid
att en ytterligare höjning, till 1 %, skall vara genomförd vid 1983 års
utgång.

Utskottet är med hänsyn till varvsindustrins alltjämt svåra situation inte
berett att tillstyrka regeringens förslag fullt ut. Enligt utskottets mening bör
riksdagen lämna den nu närmast avsedda höjningen av avgifterna till 0,5 %
utan erinran men förbehålla sig att få ta ställning på nytt om det blir aktuellt
med en ytterligare höjning. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande
till regeringen av denna innebörd.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av regeringens förslag beträffande
avgifter för fartygskreditgarantier som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 4 maj 1982

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c). Hugo Bengtsson (s),
Sven Andersson (fp). Nils Erik Wååg (s). Margaretha af Ugglas (m). Birgitta
Hambraeus (c). Thage Peterson (s). Rune Jonsson (s). Hadar Cars (fp).
Sivert Andersson (s), Birgitta Johansson (s). Per Westerberg (m), Ivar
Franzén (c) och Lennart Blom (m).

NU 1981/82:33

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Thage Peterson,
Rune Jonsson, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s)

1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader (punkt 6)

Reservanterna anser att utskottets yttrande och hemställan under denna
punkt (s. 3 f.) bort ha följande lydelse:

Statens industriverk (= utskottet) skall ske”.

Utskottet finner det liksom motionärerna nödvändigt att riksdagen
reagerar mot den behandling sorn regeringen utsätter industriverket för.
Regeringens negativa inställning kommer särskilt klart till uttryck i
direktiven för den pågående utredningen om industriverket, där man på fullt
allvar talar om möjligheten att ett bibehållande av verket som självständig
myndighetsorganisation kån ifrågasättas. En sådan åderlåtning av industriverkets
resurser för dess återstående arbetsuppgifter som den föreslagna
budgeten för verket skulle resultera i är självfallet inte godtagbar. Utskottet
ansluter sig till motionärernas förslag att riksdagen skall anvisa 5 milj. kr.
utöver det av regeringen angivna beloppet. Därigenom blir det bl. a. möjligt
för verket att behålla de 15 tjänster som enligt propositionen skulle dras in.
Till sitt beslut bör riksdagen foga uttalandet att den bestämt motsätter sig en
nedrustning av industriverket.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion
1981/82:1488 yrkande 3 till Statens industriverk: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
23 991 000 kr.,

2. med bifall till motion 1981/82:1488 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Värmlands forsknings- och utvecklingsråd (punkt 22 mom. 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Det är” och
slutar med ”denna del" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att arbetskraftssituationen i Värmlands län
numera är sådan att särskilda finansiella insatser erfordras för att stimulera
länets näringsliv. Bl. a. den verksamhet som bedrivs inom det nybildade
Värmlands forsknings- och utvecklingsråd bör mot bakgrund härav erhålla
statsmakternas stöd. Som framgår av motionen har stiftarna - Handelskammaren
i Karlstad samt länsstyrelsen, landstinget och den regionala utvecklingsfonden
- tillskjutit ett grundkapital, som dock inte anses som tillräckligt

NU 1981/82:33

för att finansiera de angelägna utvecklingsprojekt med anknytning till
Rikssågverksskolan i Skoghall, högskolan i Karlstad och Bergsskolan i
Filipstad som motionärerna syftar på. Motionärernas önskemål bör enligt
utskottets uppfattning tillgodoses på denna punkt. Utskottet föreslår därför
att under industridepartementets huvudtitel till Värmlands forsknings- och
utvecklingsråd anvisas ett reservationsanslag av 5 milj. kr., att användas för
de nyss angivna ändamålen. Motion 1981/82:2006 (s) tillstyrks alltså i denna
del.

dels att utskottet under punkt 22 moment 3 bort hemställa

3. beträffande Värmlands forsknings- och utvecklingsråd

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2006 yrkande 1 till
Värmlands forsknings- och utvecklingsråd för budgetåret 1982/
83 anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

3. Villkor för statsbidrag till branschforskningsinstitut (punkt 22 mom. 4)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Frågor rörande arbetsmiljöns utformning har under senare år tilldragit sig
allt större intresse. Det ligger i sakens natur att det är de fackliga
organisationerna som i första hand för fram arbetsmiljöaspekter i diskussionen
om arbetsplatsernas utseende. Det kan vidare sägas vara ett samhällsintresse
att sådana frågor aktualiseras på ett tidigt stadium i en produkts
tillblivelseprocess eller vid utformningen av en arbetsplats, om möjligt redan
på forskningsnivå. Enligt utskottets mening utgör förekomsten av fackliga
representanter i styrelserna för branschforskningsinstitituten en garanti för
att dessa samhällsintressen tillräckligt beaktas i verksamheten. Motionärernas
förslag om att statsbidrag inte skall lämnas om det inte finns sådana
styrelserepresentanter framstår mot bakgrund härav som välgrundat.
Utskottet tillstyrker därför motionerna i nu angiven del.

dels att utskottet under punkt 22 moment 4 bort hemställa

4. beträffande villkor för statsbidrag till branschforskningsinstitut att

riksdagen med bifall till motion 1981/82:1592 yrkande 2 och
motion 1981/82:2408 yrkande 22 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

NU 1981/82:33

4. Svensk-norskt industrisamarbete i Värmlands län (punkt 31 mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Under senare år har intresset för industriellt samarbete över den
svensk-norska gränsen ökat starkt. Det ökade intresset har medfört nya
etableringar av norska företag i Värmland. Vidare har Wermlandsbanken
som andra svenska bank öppnat ett särskilt Oslokontor. Värmlands läns
utvecklingsfond har bildat ett särskilt bolag, Wermex, för exportinsatser
riktade i första hand mot Norge. Ett tiotal värmländska företag berörs.
Kommunikationerna meitan Värmland och Norge har underlättats genom
att regeringen nyligen har givit koncession för en flyglinje Karlskoga-Karlstad-Oslo.
Detta bör främja utbyggnaden av det industriella samarbetet.
Länsmyndigheterna stöder ett projekt vari man prövar förutsättningarna för
en utvidgad terminalverksamhet och en förbättrad hantering av gods som
transporteras över gränsen. Ett särskilt gränsregionalt projekt i ArvikaKongsvinger-regionen
med inriktning på företags- och arbetsmarknadsfrågor
drivs av länsstyrelsen och fylkeskommunen.

Arbetet med att intensifiera samarbetet med Norge är krävande. Särskilt i
inledningsfasen behövs kraftfulla ekonomiska och personella insatser.
Statsmakterna bör därför enligt utskottets mening på alla sätt bidra till att
underlätta och vidareutveckla det industriella och gränsregionala samarbetet
mellan Norge och Sverige. Det värmländska näringslivet, som är starkt
pressat av konjunktur- och strukturproblem, är i stort behov av den stimulans
som ett utökat samarbete med Norge skulle innebära på sikt. Motionärernas
förslag framstår mot denna bakgrund som välmotiverat. Den ökade
satsningen bör enligt utskottets mening underlätta länsstyrelsens och andra
länsmyndigheters möjligheter till kontakter och samarbete med motsvarande
regionala organ i Norge. Medlen bör också ge länsstyrelsen möjligheter
att stödja andra - företag, kommuner och fackliga organisationer - som tar
initiativ till ett vidgat samarbete över gränsen. Med hänvisning till det
anförda tillstyrker utskottet motion 1981/82:2006 (s) i här aktuellt avseende.

dels att utskottet under punkt 31 moment 2 bort hemställa

2. beträffande svensk-norskt industrisamarbete i Värmlands län
att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2006 yrkande 6 till
Svensk-norskt industrisamarbete i Värmlands län för budgetåret
1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 1 000 000 kr.

GOTAB 72147 Stockholm 1982