över proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken jämte motioner (Betänkande 1980/81:NU60 Näringsutskottet)

NU 1980/81:60

Näringsutskottets betänkande
1980/81:60

över proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken jämte
motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken bilaga 1
(industridepartementet) med undantag av vissa delar som har hänvisats till
jordbruksutskottet resp. överlämnats till civilutskottet,

dels - helt eller delvis - 36 motioner som har väckts med anledning av
proposition 1980/81:90,

dels en motion som har väckts med anledning av proposition 1980/81:133
om riktlinjer för energisparverksamheten i byggnader m. m.,

dels - i viss del - en motion som har väckts med anledning av proposition
1980/81:130 om industripolitikens inriktning m. m. och proposition 1980/
81:136 om skogsvårdsstyrelsernas organisation m. m.,

dels - i viss del - en motion som har väckts med anledning av proposition
1980/81:131 om vissa varvsfrågor,

dels - helt eller delvis - 62 under allmänna motionstiden år 1981 väckta
motioner rörande bl. a.
uranbrytning,
energiförsör j ning,
energisparande,

alternativa energikällor av olika slag,
energiforskning.

Propositionen och motionerna redovisas i det följande (s. 2 f. resp. s.
10 f.). Av propositionen i övrigt har bilaga 2 behandlats av jordbruksutskottet
(JoU 1980/81:24) och bilaga 3 av försvarsutskottet (FöU 1980/81:21).

En översikt över var i betänkandet de olika förslagen i propositionen och
motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga 8. Vissa motionsyrkandens
behandling i andra betänkanden redovisas i bilaga 7. De i propositionen
beräknade totala energibalanserna för år 1979,1985 och 1990 återges i bilaga

5. Remissyttrande av statens vattenfallsverk över en motion hösten 1980
redovisas i bilaga 6.

Till betänkandet har som bilagor också fogats de yttranden i ärendet som
har avgivits av skatteutskottet (SkU 1980/81:5 y, bilaga 1), försvarsutskottet
1 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 60

NU 1980/81:60

(FöU 1980/81:4 y, bilaga 2), jordbruksutskottet (JoU 1980/81:4 y, bilaga 3)
och civilutskottet (CU 1980/81:5 y, bilaga 4).

En förteckning över specialföredragningar etc. i samband med ärendets
beredning inom utskottet och över inkomna skrivelser lämnas på s. 27.

Propositionen
Huvudsakligt innehåll

Den del av propositionen som behandlas här har i huvudsak följande
innehåll.

Regeringen lägger fram förslag till riktlinjer för energipolitiken fram till
omkring år 1990.

Det betonas att energipolitiken skall skapa förutsättning för ekonomisk
och social utveckling. Tillgängliga energikällor skall utnyttjas på bästa
möjliga sätt. Effektiv hushållning skall främjas. Miljön skall värnas. Det
understryks att ett centralt mål för energipolitiken är ett kraftigt minskat
oljeberoende. Vidare framhålls att förutsättningar skall skapas för en
avveckling av kärnkraften enligt riksdagens beslut.

En successiv utveckling skall enligt propositionen ske mot ett energisystem
i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor
med minsta möjliga miljöpåverkan.

Oljeimportens stora ekonomiska betydelse behandlas särskilt. Det framhålls
att vi genom att minska oljeanvändningen kan förbättra våra
möjligheter att nå full sysselsättning vid stabila priser.

I propositionen redovisas riktlinjer och styrmedel för ett program för
energihushållning under 1980-talet. Det betonas att tyngdpunkten i programmet
bör ligga på åtgärder som sparar olja och som verkar på kort och
medellång sikt. Styrmedel som priser samt rådgivning, utbildning och
information betonas.

En omprövning av programmet föreslås ske omkring år 1985.

En viktig del i energihushållningsprogrammet för industrin är att föra ut
kunskap om energibesparande åtgärder. För rådgivning till bl. a. mindre och
medelstora företag samt för energiinriktad utbildning av yrkesverksamma
beräknas en ram om sammanlagt 65 milj. kr. för den närmaste treårsperioden.
För energirådgivning inom jordbruk och trädgårdsnäring föreslås 9 milj.
kr. för motsvarande period.

Energianvändningen beräknas uppgå till 400-430 TWh år 1990. Det
innebär att den genomsnittliga årliga förändringen av användningen av
energi under perioden 1979-1990 beräknas till mellan en minskning med
0,2 % och en ökning med 0,5 %. Det framhålls att detta är en väsentligt lägre
ökningstakt än vad andra industriländer räknar med.

I propositionen betonas att det är nödvändigt att energiförsörjningen

NU 1980/81:60

dimensioneras så att det finns utrymme för den snabba industriella tillväxt
som fordras för att det under 1980-talet skall vara möjligt att uppnå balans i
Sveriges ekonomi. Det anförs att energitillförselsystemet bör planeras så att
en användningsnivå kring den övre gränsen av det angivna intervallet skall
kunna tillgodoses.

Ett program för oljeersättning läggs fram. Programmet består av tre delar,
nämligen åtgärder med anledning av förslag från oljeersättningsdelegationen,
åtgärder grundade på elanvändningskommitténs förslag och åtgärder
för att minska oljeanvändningen i Storstockholmsområdet. Oljeersättningen
beräknas bli ca 9 milj. ton per år vid slutet av 1980-talet.

I propositionen redovisas de olika bränslenas förutsättningar och kvaliteter
och den roll som de därmed bör spela i energiförsörjningen.

Prissättningen som ett medel i den statliga oljepolitiken behandlas. Det
framhålls att en friare prispolitik skulle kunna bidra till att mildra
försörjningsproblemen under perioder med knapphet på olja.

Svenska Petroleum AB:s roll som instrument för den statliga oljepolitiken
behandlas. Ett kapitaltillskott till bolaget på 225 milj. kr. föreslås.

En höjning föreslås av den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter
med 4 kr. per m3 motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja. Medlen
disponeras för att medge förstärkt stöd till prospektering efter olja, naturgas
och kol. Vidare föreslås en höjning av ramen för statliga kreditgarantier för
oljeutvinning m. m. med 2 000 milj. kr. till 4 000 milj. kr.

Möjligheterna till ökad användning av naturgas i Sverige behandlas. Ett
lån till Swedegas AB av 22 milj. kr. för fortsatt utrednings- och förhandlingsarbete
föreslås.

En försiktig kolintroduktion förordas. Riktlinjer som innebär skärpta
miljökrav vid koleldning redovisas. En aktiv kolförsörjningspolitik förespråkas.
Stöd till kolprospektering föreslås.

Frågor om utveckling och introduktion av inhemska bränslen behandlas
också. Det framhålls att en målsättning är att ersätta 3 milj. ton olja med
framför allt skogsavfall och torv.

I propositionen aviseras ett uppdrag till statens vattenfallsverk att utreda
förutsättningarna för uppförande av några eldningsanläggningar för torv i
södra och mellersta Sverige. Vidare redogörs för vidtagna förenklingar i
handläggningen av ärenden om torvkoncessioner enligt lagen om vissa
mineralfyndigheter.

Riktlinjer för uranförsörjningen redovisas.

En introduktionsplan för alternativa drivmedel läggs fram. Planen består
av dels en omfattande satsning på utveckling och införande av fordon för drift
med s. k. M 100-bränsle, dels en intensifierad verksamhet för att klarlägga de
närmare förutsättningarna för introduktion av blandbränsle.

I propositionen läggs fram förslag till lag om utförande av eldningsanläggningar
för fast bränsle. Förslaget innebär att eldningsanläggningar som
årligen förbrukar 180 TJ bränslen, motsvarande ca 5 000 m3 tung eldnings -

NU 1980/81:60

olja, skall utföras så att de kan eldas med fast bränsle. Mindre eldningsanläggningar
skall enligt förslaget utföras så att de utan omfattande ombyggnadsarbeten
eller kompletteringar kan eldas med inhemskt fast bränsle.
Enligt lagförslaget skall anläggningshavaren då det gäller större eldningsanläggningar
före val av fast bränsle samråda med den myndighet som
regeringen bestämmer. Myndigheten avses därvid verka för att inhemskt
bränsle används före kol om det inte framstår som olämpligt av ekonomiska
eller andra skäl.

Åtgärder för finansiering av fjärrvärmeutbyggnaden med hänsyn till den
föreslagna lagen om fastbränsleeldning redovisas i propositionen.

I propositionen lämnas riktlinjer för den fortsatta utbyggnaden av
fjärrvärme. Vidare behandlas särskilt storstadsregionernas värmeförsörjning.

Förslag till lag om ändring i lagen om vissa rörledningar läggs fram.
Ändringen innebär att rörledningslagens koncessionskrav kommer att gälla
också fjärrvärmeledningar av större omfattning.

Generella villkor för installation av direktverkande elvärme med elradiatorer
föreslås i propositionen.

Behovet av elkraft beräknas i propositionen komma att uppgå till ca 134
TWh år 1990.

Utbyggnaden av vattenkraft föreslås få en sådan omfattning att bidraget
från vattenkraften år 1990 uppgår till 65 TWh vid normal tillrinning. År 1983
bör en uppföljning av lämnade tillstånd göras i syfte att bedöma om
eftersträvade tillskott från vattenkraft kommer att uppnås.

Därutöver föreslås i propositionen att i första hand kraftvärmeverk eldade
med fasta bränslen byggs ut från slutet av 1980-talet.

I propositionen betonas behovet av planering för de elproduktionsanläggningar
som skall ersätta kärnkraften. Behovet av att kraftföretagen bygger
upp erforderliga projektreserver framhålls.

Vad gäller kärnkraft behandlas åtgärder för att ytterligare höja säkerheten
vid de svenska kärnkraftverken. Ett förslag till lag om finansiering av
framtida kostnader för hantering av använt kärnbränsle m. m. läggs fram.
Vidare föreslås att en ny myndighet inrättas den 1 juli 1981 för att svara för
den verksamhet som ankommer på staten när det gäller hantering av använt
kärnbränsle.

I propositionen betonas att kommunernas roll i energipolitiken bör
inriktas främst på åtgärder som får betydelse för att minska oljeberoendet
under 1980-talet. En förändring föreslås i lagen om kommunal energiplanering.
Enligt förslaget skall kommunerna senast den 1 juli 1982 upprätta
planer för att minska användningen av olja. Planen skall antas av
kommunfullmäktige.

I propositionen läggs vidare fram riktlinjer för en omorganisation av
myndigheter m. fl. organ inom energiområdet. För övergripande planeringsfrågor,
forsknings- och utvecklingsverksamhet vad gäller energitillförsel på

NU 1980/81:60

kort och medellång sikt, kommunal energiplanering, information och
utbildning, råd, föreskrifter och tillsynsfrågor m. m. föreslås att en myndighet,
statens energiverk, bildas. Vid sidan härav föreslås att den nya
organisationen skall bestå av ytterligare två organ, dels den nyligen inrättade
oljeersättningsfonden, dels ett organ för långsiktiga och övergripande
uppgifter vad gäller energiforskning. Den nya organisationen avses träda i
funktion den 1 juli 1982. I propositionen anmäls att en organisationskommitté
kommer att tillkallas för att lägga fram förslag till detaljutformning av
den nya organisationen.

Förslag läggs fram om ett nytt treårigt energiforskningsprogram - det
tredje - med en kostnadsram om 1 400 milj. kr. för treårsperioden
1981/82-1983/84. En huvuddel av resurserna satsas på sådana energikällor,
främst inhemska, som ersätter olja och oljeprodukter. Stora satsningar med
det syftet görs bl. a. på teknik för produktion av skogsbränslen, torv och
energiskog samt på miljövänliga och effektiva förbränningsanläggningar.
Stora insatser görs också på förädling av inhemska bränslen och kol och på
utveckling av motorer för användning av alternativa drivmedel, bl. a. ren
metanol. Även utveckling av solvärme-, värmepumps- och energilagringsteknik
samt teknik för effektivare energianvändning och oljeersättning i
industriella processer samt i jordbruk och trädgårdsnäring får en stor del av
resurserna.

Det nu pågående vindkraftsprogrammet fullföljs.

Bevakning av den tekniska utvecklingen på långsiktigt betydelsefulla
områden bibehålls för att bidra till långsiktig energipolitisk handlingsfrihet.
Sådana bevakningsinsatser görs både genom ökad satsning på grundforskning
och genom målinriktade insatser på energianvändnings- och energitillförselområdena.

Finansieringen av energiforskningsprogrammet läggs om och sker fr. o. m.
nästa budgetår genom en höjning av den särskilda beredskapsavgiften på
oljeprodukter med 19 kr. per m3 motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja.

Förslag läggs också fram om anslag under fjortonde huvudtiteln för
budgetåret 1981/82 under littera E. Energi och till Studsvik Energiteknik AB
m. m.

Förslag

I bilaga 1 (industridepartementet) föreslår regeringen (s. 375 f.) såvitt här
är i fråga att riksdagen

dels godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat
för

1. energihushållning (avsnitt 4.2.4),

2. energitillförsel (avsnitt 5.1),

NU 1980/81:60

3. oljeersättning (kapitel 6),

4. bränslepolitiken (avsnitt 7.1),

5. introduktion av kol (avsnitt 7.4.5),

6. ersättning av olja med inhemska bränslen (avsnitt 7.5.5),

7. introduktion av alternativa drivmedel (avsnitt 7.7),

8. fjärrvärmeutbyggnad och fjärrvärmesystemens försörjning med bränslen
(avsnitt 8.3.6),

9. användning av el för att ersätta olja (avsnitt 8.5 [som har överlämnats
till civilutskottet såvitt gäller direktverkande elvärme]),

10. elförsörjning (avsnitt 9.2),

11. stöd till små vattenkraftverk (avsnitt 9.3),

12. kärnsäkerhetsarbetet inom ramen för det svenska kärnkraftsprogrammet
(avsnitt 10.2.4),

13. den framtida verksamheten rörande hantering av använt kärnbränsle
och radioaktivt avfall från detta (avsnitt 10.3.4),

dels beslutar att

14. en central myndighet med uppgifter inom det energipolitiska området
enligt de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 11.3)
inrättas den 1 juli 1982,

15. ett organ för långsiktiga och övergripande uppgifter inom energiforskningsområdet
enligt de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat
(avsnitt 11.3) inrättas den 1 juli 1982,

16. en myndighet med uppgifter rörande hantering och förvaring av
använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från detta enligt de riktlinjer som
föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 10.3) inrättas den 1 juli
1981,

dels godkänner

17. de grunder för stöd till prospektering efter kol som föredragande
statsrådet har förordat (avsnitt 7.4.5),

18. att fonderade medel för stöd till prospektering efter olja och naturgas
samt kreditgaranti för oljeutvinning m. m. får användas i fråga om kol på det
sätt som föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 7.4.5),

dels bemyndigar

19. regeringen att bevilja bidrag till prospektering efter olja och naturgas
intill ett belopp av högst 250 000 000 kr. i enlighet med vad föredragande
statsrådet har förordat (avsnitt 7.2.5),

20. fullmäktige i riksgäldskontoret att i enlighet med vad föredragande
statsrådet har förordat (avsnitt 7.2.6) ikläda staten garanti, inkl. tidigare
lämnat bemyndigande, med sammanlagt högst 4 000 000 000 kr. i samband
med åtaganden för utvinning m. m. av olja, naturgas eller kol,

dels antar förslag till

21. lag om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle (avsnitt
8.2),

NU 1980/81:60

22. lag om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.
(avsnitt 10.3),

23. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) (avsnitt 10.3),

24. lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för
oljeprodukter (avsnitt 7.2.5),

25. lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar (avsnitt
8.4),

26. lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för
vissa kraftanläggningar m. m. (avsnitt 8.4),

27. lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar (avsnitt 9.10),

28. lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering
(kapitel 12).

Vidare (29) bereder regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet i övrigt har anfört om energipolitiken. Detta
moment har överlämnats till civilutskottet såvitt gäller prövning enligt
vattenlagen (s. 283).

Lagförslagen finns på s. 545 f., 600 f. och 642-648 i propositionen.

I bilaga 1 framläggs vidare vissa förslag om anslag för budgetåret 1981/82
m. m. I det följande anges de punkter som näringsutskottet behandlar och
regeringens förslag under dessa punkter.

E 1. Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m.(s.
377—414)

Regeringen föreslår att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att teckna borgen för lån till bolag i vilka statens
vattenfallsverk förvaltar statens aktier intill sammanlagt 7 833 000 000 kr.,
varav högst 180 000 000 kr. för lån till eldistributionsföretag,

2. till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1981/82
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2 498 000 000
kr.

E 2. Statens elektriska inspektion (s. 416 f.)

Regeringen föreslår att riksdagen till Statens elektriska inspektion för
budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 6 818 000 kr.

E 3. Statens k ärnkraft inspek t i on: Förvaltningskostnader
(s. 418-421)

Regeringen föreslår att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 1 000
kr.

NU 1980/81:60

E 4. Statens kärnkraf t i nspek t i on: Kärnsäkerhets forskning

(s. 422-424)

Regeringen föreslår att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning
för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av
1 000 kr.

E 5. Kostnader för vissa nämnder (s. 425)

Regeringen föreslår att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder för
budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 165 000 kr.

E 6. Utbildning och rådgivning m. m. för att spara
energi (s. 426-430)

Regeringen föreslår att riksdagen till Utbildning och rådgivning m. m. för
att spara energi för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 1 000
kr.

E 7. Främjande av landsbygdens elektrifiering (s.
430-432)

Regeringen föreslår att riksdagen till Främjande av landsbygdens elektrifiering
för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 4 500 000
kr.

E 8. Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall (s. 432

Regeringen föreslår att riksdagen till Åtgärder för hantering av radioaktivt
avfall för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.

E 9. Medelstillskott till Svenska Petroleum Explorati
o n A B (s. 433 f.)

Regeringen föreslår att riksdagen till Medelstillskott till Svenska Petroleum
Exploration AB för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag
av 7 000 000 kr.

E 10. Solmätning vid Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut (s. 434)

Regeringen föreslår att riksdagen till Solmätning vid Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag
av 1 050 000 kr.

E 11. Lån till f ö r p r o j e k t e r i n g av n a t u r g a s 1 e d n i n g ar
m . m . (s. 435 f.)

Regeringen föreslår att riksdagen till Lån till förprojektering av naturgasledningar
m. m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av
22 000 000 kr.

NU 1980/81:60

E 12. E r s ä 11 n i n g f ö r f ö r s e n a d i d ri f 11 ag n i n g a v k är n r e -aktörer (s. 436)

Regeringen föreslår att riksdagen till Ersättning för försenad idrifttagning
av kärnreaktorer för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av
100 000 000 kr.

E 13. Visst internationellt e n e r g i sa m a r b e t e (s. 437)

Regeringen föreslår att riksdagen till Visst internationellt energisamarbete
för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 6 100 000 kr.

E 14. Lån tili aktieteckning m. m. i Svenska Petroleum
A B (s. 437-443)

Regeringen föreslår att riksdagen till Lån till aktieteckning m. m. i
Svenska Petroleum AB för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag
av 112 500 000 kr.

E 15. Forskning och utveckling inom energiområdet
m . m . (s. 444-542)

Regeringen föreslår att riksdagen beträffande Huvudprogram Energiforskning 1.

godkänner de riktlinjer för omfattning, inriktning och genomförande
av verksamheten inom huvudprogrammet som föredragande statsrådet har
förordat,

2. medger att under budgetåren 1981/82-1983/84, utöver under budgetåret
1980/81 ej disponerade medel, 1 400 000 000 kr. får användas för
huvudprogrammet,

3. medger att de inkomster som svarar mot den del av den föreslagna
höjningen av den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter som avses
finansiera kostnaderna för huvudprogrammet får fonderas hos riksgäldskontoret
och disponeras i enlighet med vad föredragande statsrådet har
förordat.

Vidare bereder regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört om försöksanläggning för förgasning av inhemska
bränslen.

F 13. E n e r g i f o r s k n i n g (s. 542 f.)

Regeringen föreslår att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1981/82, i enlighet med
vad föredragande statsrådet har anfört, ikläda staten ekonomisk förpliktelse
i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som
innebär åtaganden om högst 130 000 000 kr. för budgetåret 1984/85,

2. till Energiforskning för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag
av 1 000 kr.

NII 1980/81:60

F 14. Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik
A B (s. 544)

Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till verksamheten vid Studsvik
Energiteknik AB för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av
80 000 000 kr.

Avveckling av forskningsreaktorn R1 (s. 544)

Regeringen föreslår att riksdagen till Avveckling av forskningsreaktorn R1
för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden

De motioner från allmänna motionstiden år 1981 som behandlas i detta
betänkande är följande:

1980/81:214 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om skyndsamt förslag om tillsynsmyndighet och
kontrollregler i vad gäller fördelningen av vedråvara mellan energianvändning
och skogsindustrin, enligt vad som framförs i motionen,

1980/81:232 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att en
eventuell, kommande etanolanläggning förläggs till Skänninge,

1980/81:233 av Roland Sundgren m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för en lokalisering av statens energiverk till Västerås,

1980/81:322 av Nils Hjorth m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att det nödvändiga kompletterande utredningsarbetet
beträffande byggandet av en hetvattentunnel från Forsmark till
Stockholm med inriktning på framtida utnyttjande av inhemska förnyelsebara
energikällor snarast slutförs och förslag till beslut snarast föreläggs
riksdagen,

2. av regeringen begär utredning och förslag om en kraftig satsning på
forskning och utveckling av alternativa energikällor med särskild tyngdpunkt
på solvärme samt att denna verksamhet förläggs till Norduppland,

1980/81:336 av Tage Adolfsson (m), vari - med motivering i motion
1980/81:333 - hemställs att riksdagen

1. uttalar att vattenkraften bör byggas ut i den utsträckning som är
ekonomiskt lönsamt (ca 100 TWh),

2. uttalar att hetvattnet från kärnkraften i största möjliga grad utnyttjas,

3. uttalar att energiforskningen samordnas och att en fond inrättas för att
stimulera forskning inom energiområdet,

NU 1980/81:60

1980/81:360 av Hugo Bengtsson (s), vari hemställs att riksdagen anhåller
att regeringen inrättar ett forsknings- och utvecklingsinstitut för energisektorn
med anknutet produktionsföretag att förläggas till Landskrona i
huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionen anförts,

1980/81:390 av Bertil Måbrink (vpk), vari hemställs att riksdagen uttalar
att försöksverksamheten med framställning av metanol bör förläggas till
Söderhamns kommun,

1980/81:395 av Roland Brännström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vattenkraftens utbyggnad,

1980/81:473 av Stig Alftin m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen begär att
regeringen snarast framlägger en plan för torvutvinning i Sverige,

1980/81:475 av Birgitta Hambraeus (c) och Pär Granstedt (c), vari
hemställs att riksdagen

1. begär att regeringen upptar förhandlingar med USA om omhändertagande
av använt kärnbränsle från svenska kraftreaktorer samt

2. begär att regeringen vidtar åtgärder för att säga upp avtalet med franska
COGEMA om upparbetning av svenskt kärnbränsle vid La Hague,

1980/81:478 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lagändring i syfte att åstadkomma en
smidigare håntering av torvärenden och därmed möjliggöra en säkrare
utvinning av landets torvfyndigheter,

1980/81:480 av Sten Svensson (m) och Karl Leuchovius (m), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om inriktningen av energipolitiska åtgärder i Skaraborgs län,

1980/81:592 av Lennart Brunander (c) och Ivar Franzén (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär initiativ till åtgärder för att spara elenergi i
enlighet med vad som anförs i motionen,

1980/81:594 av Bo Forslund m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
initiativ för att öka det nordiska samarbetet på gas- och oljeområdet, med
speciell tonvikt på de förutsättningar som finns för ett petrokemiskt centrum i
Västernorrland,

1980/81:597 av Ingemar Hallenius m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
uttalar att lokalisering av energiverket bör förläggas till Skövde,

1980/81:598 av Larz Johansson (c), vari hemställs att riksdagen begär att
regeringen i den kommande energipropositionen klart avvisar Vattenfalls
planer på ett kolkondenskraftverk i Oxelösund,

NU 1980/81:60

1980/81:601 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om ett beslut innebärande att utbyggnaden av
hetvattentunneln från Forsmark stoppas,

1980/81:603 av Rune Torwald (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
byggande av ett kombinerat vind- och vågkraftverk utanför Gotlands
sy döstkust,

1980/81:784 av Lennart Bladh m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att AB Svensk Torvförädling i Sösdala inom ramen för
kommande energiproposition får i uppdrag att tillsammans med intresserad
kommun bygga ett torveldat värmeverk för vidare studium och utveckling
enligt vad som framförts i motionen,

1980/81:788 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag till lagstiftning om varvtalsreglering av nya
elektriska motorer,

1980/81:789 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om åtgärder för att bidrag fortsättningsvis
skall kunna utgå även för uppförande av vattenkraftverk under 100 kW,

2. hemställer att regeringen framlägger förslag till lagstiftning som ålägger
eldistributörer att ta emot lokalt producerad el, såvitt inga tekniska hinder
föreligger,

3. hemställer att regeringen utarbetar normer för ersättning för sådan
lokalt producerad el,

1980/81:790 av Ing-Marie Hansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
begär att regeringen utreder förutsättningarna för en förläggning av ett
energiinstitut/energiverk till Gävle,

1980/81:791 av Lars Hedfors m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
rörande ett pilotprojekt i full skala för torvs utnyttjande i energiproduktionen,

2. hos regeringen anhåller om förslag varigenom prövningen av torvexploateringsärenden
överförs från minerallagen till naturvårdslagen,

1980/81:792 av Kurt Ove Johansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
åtgärder för att utveckla en svensk gasteknologi,

1980/81:794 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lagändring, innebärande antingen att markägare
allmänt skall få rätt att leta gas och fritt förfoga över den gas de finner eller att
markägare i Östergötland skall få sådan rätt,

NU 1980/81:60

1980/81:795 av Bengt Kindbom m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. hemställer hos regeringen att snarast framlägga förslag om alternativ
användning av Ranstadsverket, samt redovisar förslag till ansvarig för
återställning av dagbrott och lakrestupplag,

2. uttalar att Ranstadsverkets innehav av mark överlåts till aktiva
brukare,

1980/81:797 av Kjell Mattsson (c) och Märta Fredrikson (c), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående slutförvaring av utbränt kärnbränsle,

1980/81:803 av Ivan Svanström (c) och Ulla Ekelund (c), vari hemställs att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att odling av julgranar efter
överenskommelse får ske i kraftledningsgator,

2. som sin mening ger regeringen till känna att förslag till lagstiftning om
effektivt tillvaratagande av träavfall i samband med röjning av kraftledningsgator
i enlighet med vad som anförts i motionen snarast föreläggs
riksdagen,

1980/81:807 av Jan-Eric Virgin (m) och Sven Munke (m), vari hemställs att
riksdagen

1. hos regeringen anhåller om åtgärder för att en inhemsk produktion av
motoralkoholer för drivmedelsändamål snarast kommer till stånd,

2. hos regeringen anhåller om åtgärder för att förutsättningar skapas för
dieselmotorer att förberedas, alternativt byggas om, för användning av
motoralkoholer som drivmedel,

3. hos regeringen anhåller om åtgärder för att en skyndsam översyn och
redovisning kommer till stånd när det gäller distributionen av alkoholbränslen,

1980/81:851 av Eric Holmqvist m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. uttalar att regeringen tar initiativ till överläggningar med Sydkraft AB
och Malmö och Lunds kommuner så att det s. k. Sydvärmeprojektet snarast
kommer till stånd,

2. uttalar att regeringen lägger fram en långsiktig plan för utnyttjande av
kol och att Landskrona blir central omlastningshamn för kol,

3. uttalar att regeringen med beaktande av vad som anförts i motionen tar
initiativ till inrättandet av ett geotermiskt utvecklings- och konsultbolag,
lokaliserat till Landskrona,

4. uttalar att det helstatliga bolagets, AB Svensk Torvförädling i Sösdala,
stora kunnande på torvområdet utnyttjas för en snabb satsning på torv som
energikälla inom och utom Skåne,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
etanolproduktion i Karpalund,

NU 1980/81:60

6. uttalar att regeringen ger styrelsen för teknisk utveckling i uppdrag att i
samarbete med representanter för trädgårdsnäringen, växtförädlingsföretag
och lämpliga högskoleinstitutioner i Skåne utarbeta ett samordnat åtgärdsprogram
i syfte att minska växthusodlingens stora energikostnader,

7. uttalar att regeringen uppdrar åt lantbruksstyrelsen att snarast ta upp
diskussioner med representanter för Sydkraft och trädgårdsnäringen om
möjligheterna att utnyttja Barsebäcksverkets spillvärme för växthusodling i
enlighet med vad som anförs i motionen,

1980/81:1023 av Bernt Ekinge (fp), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att vad i motionen anförts beaktas i det fortsatta arbetet
med propositionen om riktlinjer för energipolitiken,

1980/81:1026 av Ingegerd Elm m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
kommunernas behov av verkliga möjligheter att styra utvecklingen av
energiplaneringen,

2. hos regeringen begär en översyn av möjliga förändringar i syfte att göra
samordning av eldistribution enklare i enlighet med motionen,

1980/81:1027 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsättningen
i Landskronaregionen,

1980/81:1028 av Ivar Franzén (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i denna motion för att
förstärka oljeersättningsfonden,

1980/81:1029 av Ivar Franzén (c) och Lennart Brunander (c), vari
hemställs att riksdagen hemställer att regeringen för beaktande överlämnar
motionen till utredningen (I 1980:07) Om principerna för taxe- och
prissättning på energiområdet,

1980/81:1033 av Bertil Måbrink (vpk) och Jörn Svensson (vpk), vari
hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om initiativ för att fler vindkraftverk skall
beställas hos Karlskronavarvet,

2. hos regeringen begär tillsättande av en i Karlskrona stationerad
arbetsgrupp för forskning och utveckling inom våg- och vindkraftverksområdet,

1980/81:1034 av Börje Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för att den framtida etanolproduktionen förläggs till nuvarande
Karpalunds sockerbruk,

1980/81:1036 av Margit Odelsparr (c) och Martin Olsson (c), vari hemställs
att riksdagen uttalar sig för en lokalisering till Sundsvall av det föreslagna
energiverket,

NU 1980/81:60

1980/81:1037 av Erik Olsson m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär översyn av bestämmelserna i minerallagen i syfte att
tillförsäkra markägare skälig ersättning och för att möjliggöra småskalig
torvbearbetning,

1980/81:1039 av Martin Olsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om införande
av ökade differenser mellan Vattenfalls tariffer för elkraft i Norrland och
övriga landet, dels om återinförande av särskilda fördelar för områdena
närmast kraftverken i inlandet,

1980/81:1048 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
uttalar att någon uranbrytning eller uranprospektering inte skall få förekomma
i Sverige och hos regeringen begär nödvändiga initiativ i anledning
därav,

1980/81:1101 av Eivor Marklund m. fl. (vpk), vari - med motivering i
motion 1980/81:1100 - hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om
tillsättandet av en utredning angående överföringen av Vattenfalls övervinster,
i enlighet med vad som anförs i motionen,

1980/81:1379 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (5) att
riksdagen hos regeringen begär sådana förändringar av gällande lagstiftning
att regeringen kan göra en ur miljösynpunkt nödvändig samlad bedömning
av alla ansökningar om koleldade anläggningar,

1980/81:1389 av Ivar Franzén (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening uttalar att enskilt ägda torvmarker, vars brytvärda areal sammanhängande
inte överstiger 50 ha, bör undantas från handläggning enligt
minerallagen och att tillståndsgivning i stället sker enbart efter samma regler
som för täkt av grus,

1980/81:1392 av Karl-Erik Häll (s), vari hemställs att riksdagen begär att
regeringen uppdrar åt Vattenfall att i villkoren införa regler om ränteåterbäring
på för mycket inbetalade elavgifter,

1980/81:1393 av Karl-Erik Häll m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar sig för en sådan ändring av Vattenfalls eltariffer att man ernår ett
enhetligt elpris i tätort och landsbygd,

2. begär att regeringen uppdrar åt Vattenfall att återinföra möjligheten att
till reducerat pris abonnera på nattström,

1980/81:1395 av Birgitta Johansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
begär att regeringen lokaliserar en metanolanläggning till Ranstad i
Skaraborgs län,

1980/81:1396 av Filip Johansson (c) och Arne Lindberg (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning om ett energiföretag i
Norrbotten samt därefter förelägger riksdagen förslag i ärendet,

NU 1980/81:60

1980/81:1399 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen uttalar
att utveckling av värmeåtervinningsaggregat och värmepumpar skall påskyndas
för att begränsa importen av olja eller andra tekniska oljesubstitut,

1980/81:1405 av Arne Nygren m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om behov av
snabba näringspolitiska insatser i Västerbottens inlandskommuner [till den
del hemställan avser torvbrytning],

1980/81:1409 av Per-Olof Strindberg (m) och Birgitta Rydle (m), vari
hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om snara åtgärder för att till Jämtlands län
förlägga ett mineralforskningsinstitut,

2. hos regeringen hemställer att möjligheterna till utvinning av alunskiffer
tas till vara för att på olika områden minska vårt importberoende och öka
sysselsättningen i Jämtlands län,

1980/81:1410 av Karl-Erik Svartberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande
av en katalytisk kracker,

1980/81:1411 av Margaretha af Ugglas (m) och Arne Andersson i Ljung
(m), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om ändring i minerallagen innebärande att
torv utgår ur kretsen koncessionspliktiga ämnen,

2. som sin mening ger regeringen till känna att ersättning bör utgå till
markägare för torv som tagits i anspråk med stöd av expropriationslagen,

1980/81:1414 av Olle Östrand (s), såvitt gäller hemställan (2) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av att ett beslut fattas om att förlägga den planerade försöksanläggningen
för metanolframställning till Söderhamns kommun,

1980/81:1489 av Hans Petersson i Röstånga m. fl. (fp), såvitt gäller
hemställan att riksdagen

2. begär att regeringen tillsammans med Landskrona kommun undersöker
möjligheten att göra Landskrona till ett energiteknologiskt centrum,

3. uttalar att om någon speciell kolhamn skall byggas bör den förläggas till
Landskrona,

4. hemställer hos regeringen om en skyndsam undersökning om spillvärme
från Barsebäck kan utnyttjas för uppvärmning av skilda trädgårdsanläggningar,

1980/81:1779 av Jens Eriksson (m) och Siri Häggmark (m), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att landets kommuner
bör uppmanas att minska belysningen på gator, vägar och offentliga platser
med minst 25 %,

NU 1980/81:60

1980/81:1781 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att storstädernas värmeförsörjning bör utformas på ett sätt som
så väl som möjligt uppfyller de övergripande energipolitiska målen om
avveckling av kärnkraften, energihushållning, minskat oljeberoende och
övergång till uthålliga, helst inhemska och förnybara energikällor med
minsta möjliga miljöpåverkan,

2. hemställer att regeringen kräver att decentraliserade alternativ av det
slag som skisserats i denna motion blir ordentligt utredda innan statsmakterna
fattar beslut av betydelse för Stockholmsregionens värmeförsörjning,

1980/81:1790 av Johan Olsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag till en lag om förbud mot uranbrytning i

Sverige,

1980/81:1798 av Olle Svensson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för en lokalisering av statens energiverk till Nyköping,

1980/81:1799 av Olle Svensson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om snabbt
positivt ställningstagande till R 2-reaktorns i Studsvik framtid,

1980/81:1885 av Marianne Stålberg m. fl. (s), vari - med motivering i
motion 1980/81:1884 - hemställs att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag om förläggning av en forskningsstation för energiutvinning till
Jämtlands län,

1980/81:1901 av Egon Jacobsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. begär att regeringen skyndsamt tillsätter en parlamentarisk kommitté
för de svenska alunskiffrarna i enlighet med vad som förordas i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om

a) kommitténs arbetsuppgifter,

b) de svenska alunskiffrarnas betydelse för försörjningstrygghet, sysselsättning
och ekonomi,

c) betydelsen av forskning för en god miljö.

Motioner med anledning av proposition 1980/81:90

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1980/81:90 och
behandlas i detta betänkande är följande:

1980/81:1948 av Eric Enlund m. fl. (fp, m, c), vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för en lokalisering av statens energiverk till Västerås,

1980/81:1949 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m, s, c, fp, vpk), vari hemställs
2 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 60

NU 1980/81:60

att riksdagen uttalar att det statliga energiverket bör förläggas till Enköping.

1980/81:1950 av Nils Erik Wååg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
avslår förslaget i proposition 1980/81:90 om energiverk och oljeersättningsfond
samt beslutar att de avsedda uppgifterna skall åvila statens industriverk,

1980/81:1957 av Elis Andersson m. fl. (c, s, m), vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för att Norrtälje skall vara lokaliseringsort för det planerade
energiverket,

1980/81:1958 av Karl Erik Eriksson m. fl. (fp, m, c), vari hemställs att
riksdagen uttalar att det statliga energiverket lokaliseras till Karlstad,

1980/81:1959 av Birgitta Rydle (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller att den i proposition 1980/81:90 omnämnda organisationskommittén
för det nya energiverket får i uppdrag att låta utreda
förutsättningarna för en lokalisering av energiverket till Haninge kommun,

1980/81:1960 av Sten-Ove Sundström (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
lokalisering av det statliga energiverket till Luleå,

1980/81:1964 av Per Bergman (s) och Birgitta Dahl (s), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag bör läggas fram
som garanterar en samordning av den fysiska planeringen enligt byggnadslagstiftningen
m. m. med koncessionsprövning enligt rörledningslagen,

1980/81:1965 av Karin Flodström (s) och Jan Fransson (s), vari hemställs
att riksdagen

1. uttalar sig för att regeringen bör överväga lämpliga former för att
undvika konkurrens mellan kommuner och Vattenfall vid förvärv och
upprustning av elnät,

2. uttalar sig för att regeringen inom ramen för nuvarande lagstiftning och
riktlinjer bör överväga om koncessionsmyndigheten kan verka för kommunalt
huvudmannaskap för ledningsbunden energi,

1980/81:1966 av Torsten Gustafsson (c) och Per-Axel Nilsson (s), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om byggande av ett kombinerat vind- och vågkraftverk
utanför Gotlands sydöstkust,

1980/81:1967 av Birgitta Hambraeus (c), vari hemställs att riksdagen
uttalar att normerna för kolrening skärps i enlighet med naturvårdsverkets
krav,

1980/81:1968 av Birgitta Hambraeus (c), vari hemställs att riksdagen

NU 1980/81:60

1. som sin mening ger regeringen till känna att vattenfallsverket bör
anpassas till minskad elproduktion i samband med kärnkraftsavvecklingen,

2. som sin mening ger regeringen till känna att eventuell konsultverksamhet
i Vattenfall skall ske i särskilt bolag,

3. som sin mening ger regeringen till känna att Vattenfall bör redovisa
varje kraftslag för sig,

1980/81:1969 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att lokalisering av statens
energiverk och oljeersättningsfonden bör ske till norra Dalarna,

1980/81:1970 av Egon Jacobsson m. fl. (s), såvitt avser hemställan att
riksdagen

1. uttalar sig för att regeringen vid beredningen i regeringskansliet av
frågan om styrmedel för att underlätta den avsedda gasintroduktionen
beaktar vad som framförts i motionen [utom såvitt yrkandet avser ändring i
lagen (1976:838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar],

2. uttalar sig för att enskilda kommuner eller kommuner i samverkan skall
avgöra om de vill påta sig huvudmannaskapet för gasdistributionen innan
överlåtelse av distributionen till annan huvudman får ske,

1980/81:1971 av Gunnel Jonäng (c), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot uranbrytning i
Sverige,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
slutförvaring av kärnkraftsavfall,

3. hos regeringen begär en lokalisering av statens energiverk till Gävleborgs
län, därvid i första hand till Hälsingland,

1980/81:1974 av Essen Lindahl (s) och Karin Flodström (s), vari hemställs
att riksdagen

1. uttalar att krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar, nämnden för
värdering av eldistributionsanläggningar m. m. och statens prisregleringsnämnd
för elektrisk ström inordnas administrativt och ekonomiskt i
energimyndigheten,

2. föreslår regeringen att ändra handläggningsordningen för prisregleringsärenden
samt överväger nämndens framtida funktion,

3. uttalar sig för att anslaget E 5. Kostnader för vissa nämnder tas in i
energimyndighetens budget,

1980/81:1975 av Kjell Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om
deponering av fast avfall från energianläggningar som eldas med fasta
bränslen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om krav på

NU 1980/81:60

rökgasrening vid koleldade kraft- och värmeverk,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om tilltänkt
kolkondenskraftverk i Karlshamn,

4. anhåller att regeringen låter fastställa normer för rökgasrening vid
torveldade anläggningar,

5. begär att regeringen verkar för att en fullskaleanläggning för utvinning
och användning av torv lokaliseras till Kronobergs län,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
användandet av skogsenergi i energiproduktionen,

1980/81:1976 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt avser hemställan att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att skogsindustrins behov av
råvara måste tryggas,

2. hemställer att regeringen utan dröjsmål vidtar åtgärder för att i enlighet
med motionen garantera att för skogsindustrin nödvändig skogsråvara icke
tas i anspråk för energiförsörjningens behov,

3. begär att regeringen snarast för riksdagen presenterar riktlinjer för
1990-talets elanvändningspolitik,

4. begär att regeringen prövar förutsättningarna att förstärka den svenska
försörjningen av lätta oljeprodukter genom att samhället i samarbete,
eventuellt i delägarskap med OK, bygger en s. k. katalytisk kracker för att
inom landet kunna vidareförädla tunga eldningsoljor till lätta oljeprodukter,

5. begär att regeringen snarast låter utarbeta en plan för utvecklingen av
den svenska raffinaderiverksamheten och den petrokemiska industrin, bl. a.
med syfte att bredda försörj ningsbasen och öka förädlingsgraden,

6. hemställer att regeringen snarast lämnar förslag till riksdagen om
importlicenser för olja,

7. begär att regeringen låter utreda de internationella oljebolagens
skatteförhållanden,

8. hos regeringen begär skyndsamt förslag till lagstiftning om styrelserepresentation
för samhället i oljebolagen,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av direktavtal med bl. a. Norge inom ramen för ett utvidgat nordiskt
industri- och energipolitiskt samarbete,

10. hemställer att regeringen snarast tillsätter en utredning som bör göra
en snabb översyn av lagstiftning, normer m. m. med sikte på att underlätta
införandet av alternativa energislag,

12. hemställer att regeringen beträffande kolet

a) snarast presenterar en plan för kolintroduktionen,

b) i samband med presentationen av denna plan också lämnar förslag om
skärpta bestämmelser om svavelutsläpp från nya anläggningar eldade med
kol och/eller olja,

NU 1980/81:60

13. i väntan på de förslag som anges under p. 12 uttalar att regering och
myndigheter vid prövning av kol- och/eller oljeeldade anläggningar skall
tillämpa den strängare praxis som beskrivs i motionen,

14. begär att regeringen lämnar förslag om förändringar i lagstiftningen,
så att en samlad bedömning av landets framtida kolanläggningar kan göras av
regeringen,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts i
motionen om behovet av en statlig prövning av kommunala planer för
introduktion av kol och inhemska bränslen,

16. begär att regeringen lämnar förslag om importlicenser för kol,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om bränslebolag m. m.,

18. beträffande storstädernas värmeförsörjning

a) som sin mening ger regeringen till känna att värmeavtappning från
Ringhals ej skall komma till stånd,

b) hemställer att regeringen snarast upptar förhandlingar med Sydkraft
för att diskutera förutsättningarna för värmeavtappning från Barsebäck,

c) som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
stöd för att den s. k. etapp 2 i Forsmark skall påbörjas,

d) hemställer att regeringen utfärdar direktiv för det fortsatta arbetet med
värmeavtappning från Forsmark enligt de riktlinjer som angivits i motionen,

e) som sin mening ger regeringen till känna att om tillstånd senare ges till
ett modifierat Forsmarksprojekt skall detta förenas med krav på en satsning
också på förnybara energikällor i Storstockholmsområdet,

f) som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
stöd för att det s. k. Nynäsprojektet studeras ytterligare och hemställer att
regeringen till riksdagen skyndsamt lämnar ett erforderligt beslutsunderlag
för projektet enligt motionens intentioner,

g) hos regeringen begär en skyndsam redovisning av regeringens syn på
värmepumparnas möjligheter i landets och speciellt storstädernas energiförsörjning,

19. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om en plan med riktlinjer för hur riksdagsbeslutet om vattenkraftens
utbyggnad till 66 TWh skall kunna uppnås,

20. hos regeringen hemställer om förslag till lagstiftning om styrelserepresentation
för samhället i vattenkraftbolagen,

21. som sin mening ger regeringen till känna att den s. k. oljeersättningsfondens
verksamhet bör handhas av energiverket,

22. som sin mening ger regeringen till känna att landets kompetens för att
utnyttja alunskiffrarnas innehåll skall bevaras,

1980/81:1977 av Sten Sture Paterson (m), vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för att Sverige i sitt arbete inom IEA verkar för en intensifierad

NU 1980/81:60

samordning av nationella energiprogram i syfte att nå ett globalt samverkande
miljöskydd mot i första hand långväga gränsöverskridande luftföroreningar,

1980/81:1979 av Rolf Sellgren (fp), vari hemställs att riksdagen uttalar sig
för att i kommande utvecklingsarbete avseende etanoltillverkning möjligheterna
beaktas att förlägga sådan verksamhet i anslutning till Domsjö
sulfitspritfabrik,

1980/81:1980 av Håkan Strömberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att en försöksanläggning för metanolframställning av
inhemska råvaror förläggs till Närkes Kvarntorp,

1980/81:1982 av Ingegerd Troedsson (m), vari hemställs att riksdagen
beslutar sådana ändringar i lagstiftningen att överförande av investeringsfondsmedel
och vinstfondsmedel kan ske i enlighet med vad som anförs i
motionen,

1980/81:1986 av Tore Claeson m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (1) att
riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande del uttalar sig för de
riktlinjer för vattenkraften som förordas i motionen,

1980/81:1987 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
hushållning med energikvalitet och behovet av nya normbestämmelser vid
ny- och utbyggnad av fjärrvärmesystem,

1980/81:1988 av Stig Genitz (c), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar sig för att en utredning om alternativ användning av Ranstadsverket
genomförs,

2. uttalar sig för att Ranstadsverkets markinnehav överlåts till aktiva jordoch
skogsbrukare,

1980/81:1989 av Anders Gernandt (c) och Kerstin Göthberg (c), vari
hemställs att riksdagen uttalar sig för att ett projekt Bioenergi i Mälardalen
bör startas som en försöksverksamhet samt begär att regeringen närmare
utformar riktlinjerna för projektet enligt motionens mening,

1980/81:1990 av Anders Gernandt (c) och Kerstin Göthberg (c), vari
hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär en översyn av regler och krav för beredskapslagring
av kärnbränsle,

2. uttalar sig vara principiellt emot lagring av kärnbränsle i anslutning till
ASEA-Atoms bränslefabrik i Västerås,

1980/81:1991 av Anders Gernandt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen 1.

hos regeringen begär utredning och åtgärder för att främja energiodling

NU 1980/81:60

med olika grödor över hela landet enligt motionens mening,

2. hos regeringen begär utredning och åtgärder för att bl. a. i beredskapssyfte
starta en storskalig odling av kombinerade energi- och proteingrödor,

3. hos regeringen begär utredning och åtgärder för att genom stöd till
utbyggnad av rikstäckande nät av pelletsfabriker skapa förutsättningar för att
förädla både energiråvaran och proteinet,

4. hos regeringen begär utredning och åtgärder för att stödja framtagning
av en industriell förädlingsprocess, vilken också skapar möjlighet att förädla
proteinråvaran till kreatursfoder samt till människoföda i en nödsituation,

1980/81:1992 av Anders Gernandt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande värdet av att tillvarata halm och vass för energiproduktion,

2. som sin mening ger regeringen till känna behovet av snara åtgärder för
att underlätta utbyggnad av fabriker för framställning av biopellets över hela
landet,

3. som sin mening uttalar att SMAB bör ges ett vidgat uppdrag i
motionens mening samt att företaget tilldelas erforderliga ekonomiska
resurser härför av medel som kan disponeras för sådant ändamål,

1980/81:1993 av Anders Gernandt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att energisparkommittén eller annan organisationsenhet
verkar för att utnyttja SERO:s resurser och därmed tillskjuter
erforderliga medel för denna verksamhet,

1980/81:1994 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att planeringen av vattenkraftsutbyggnaden skall utgå ifrån att
nuvarande och lovgiven vattenkraft ger normal årsproduktion av 63
TWh,

2. uttalar att utökning av vattenkraftsproduktionen som bör ske under
1980-talet i första hand bör ske genom effektiviseringar i befintliga
kraftstationer,

1980/81:1995 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hemställer att regeringen låter utreda möjligheten att använda skatten som
ett medel att åstadkomma en bättre hushållning med olja som industriråvara
t. ex. för plast,

1980/81:1996 av Hans Gustafsson (s), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att statens energiverk bör lokaliseras till
Blekinge län,

1980/81:1997 av Karl-Erik Svartberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning
vid Chalmers tekniska högskola om vilka möjligheter det finns att utvinna
geotermisk energi ur kristallint berg i Sverige,

NU 1980/81:60

1980/81:1998 av Olle Svensson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avfallshanteringen
vid Studsvik Energiteknik AB och om uppbyggnad av resurser för
naturvårdsverkets Studsvik-anläggning,

1980/81:1999 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt avser hemställan att
riksdagen

A. i första hand avslår proposition 1980/81:90 och hos regeringen begär ett
nytt förslag i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen,

B. i andra hand, därest yrkandet under A. icke skulle vinna riksdagens
bifall,

1. hos regeringen begär förslag om energihushållningslag, som ger de
styrmedel som krävs för att garantera genomförandet av planen för
energihushållning i enlighet med vad som anges i motionen,

2. hos regeringen begär förslag om en särskild koncessionsnämnd med
uppgift att garantera en industriell utveckling som tillgodoser kraven
beträffande hushållning med råvaror, energi och miljö,

3. hos regeringen begär förslag till lag om energisparfonder som skall
byggas upp inom varje företag med viss minsta energiförbrukning genom en
kombination av olje- och elavgifter så att fondernas storlek blir i proportion
till resp. företags energiförbrukning,

4. hos regeringen hemställer om förslag till lag om att samtliga företag som
haren energiförbrukning över en viss nivå senast till 1985 skall ha presenterat
en plan över planerade och beslutade energisparåtgärder,

5. hos regeringen hemställer om förslag om en omläggning av energiskatten
så att denna bidrar till att skapa hushållningsstimulerande el-,
fjärrvärme- och gastaxor genom en stor rörlig och en liten fast avgiftsdel,

6. hos regeringen begär förslag om normer för energieffektiviteten hos
våra vanligaste hushållsapparater,

7. hos regeringen begär förslag om elsparåtgärder i enlighet med vad som
anförs i motionen,

8. uttalar att naturvårdsverkets miljökrav för kol skall gälla med
omedelbar verkan,

9. hos regeringen begär åtgärder för införande av ett system med
importlicenser för kol,

10. hos regeringen hemställer om åtgärder för att stödet till inhemska
bränslen ökas genom uttag ur oljeersättningsfonden,

11. hos regeringen begär initiativ för bildande av regionala bränslebolag,

12. hos regeringen begär åtgärder för uppbyggnad av en infrastruktur
(t. ex. brytningstäkter, pelletsfabriker och transportsystem) för torvhantering,

13. hos regeringen hemställer om förslag till ändring i lagen om
omställbara eldningsanläggningar innebärande att samrådsförfarandet

NU 1980/81:60

ersätts med tvingande regler, för att inhemska bränslen skall väljas där det är
möjligt,

14. hos regeringen begär åtgärder för att flera vindkraftverk kommer till
uppförande under 1982 i enlighet med Nämnden för energiproduktionsforsknings
förslag och i enlighet med vad som anförs i motionen,

15. hos regeringen begär förslag till förstatligande av den privata
oljeindustrin,

16. hos regeringen begär skyndsamma åtgärder för import av naturgas och
en ökad användning av naturgas i det svenska energisystemet,

17. uttalar och hos regeringen begär åtgärder för att kärnreaktor 11 icke
laddas och att arbetena på reaktor 12 avbryts,

18. hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot svensk uranbrytning,

19. uttalar och hos regeringen begär att åtgärder vidtas för att filterkammare
senast 1985 skall vara installerade vid samtliga kärnreaktorer,

20. hos regeringen begär att en offentlig utredning snarast tillsätts med
uppgiften att inom två år lämna förslag till vilka åtgärder som bör vidtas med
anledning av kärnreaktorernas åldersproblem,

21. hos regeringen begär åtgärder för att Barsebäcksverket snarast tas ur
drift,

22. hos regeringen begär att hemligstämpeln på Cogémaavtalet upphävs
och att avtalet snarast sägs upp,

23. uttalar att avfallet från svenska kärnreaktorer icke skall upparbetas,

24. uttalar att folkomröstningens utslag om att alla kärnkraftverk skall
ägas av samhället skall följas och hos regeringen begära skyndsamma
åtgärder i enlighet därmed,

25. uttalar att den nya statliga nämnden för övervakning av avfallshanteringen
får en allsidig sammansättning bl. a. med representation av samtliga
riksdagspartier,

26. hos regeringen begär att denna ger nämnden för övervakning av
avfallshanteringen i uppdrag att snarast göra en ny beräkning av kärnkraftens
kostnader för att få underlag till beräkning av avgifter för avfallshanteringen,

27. hos regeringen begär att åtgärder för att en beredskapsplan för ett
snabbstopp av kärnkraften omedelbart utarbetas,

28. uttalar att projektet om kärnfjärrvärme från Forsmark omedelbart
bör skrinläggas och att i stället det s. k. Nynäshamnsprojektet ges en allvarlig
och positiv prövning,

29. avslår propositionens förslag om inrättande av ett särskilt centralt
ämbetsverk för energifrågor,

30. uttalar att det centrala statliga ansvaret för energipolitiken bör utövas
av ett särskilt energidepartement,

31. uttalar att den offentliga myndighetsorganisationen på energiområdet

NU 1980/81:60

bör ha en regional mellannivå, representerad av länsstyrelserna,

32. uttalar att energiplaneringen och det allmänna utförandet av samhällets
energipolitik skall utövas av ansvariga myndigheter och ej i några delar
av Vattenfall eller andra kraftproducenter,

33. uttalar att energiforskningen skall finansieras över statsbudgeten och
inte genom särskilda oljeavgifter,

34. beslutar att anslaget till delprogrammet Åtgärder i transportsystemet,
som i propositionen föreslagits uppgå till 10 000 000 kr., skall utgå med
20 000 000 kr.,

35. beslutar att anslaget till delprogrammet Energianvändning för bebyggelse,
som i propositionen föreslagits uppgå till 256 000 000 kr., skall utgå
med 280 000 000 kr.,

36. beslutar att i förhållande till propositionens förslag omfördela
anslagen inom delprogrammet Energitillförsel så att anslaget till delprogrammet
Teknikbevakning minskas med 10 000 000 kr. och att anslaget till
delprogrammet Fusionsenergi minskas med 70 000 000 kr. och att härigenom
frigjorda 80 000 000 kr. tillförs delprogrammet Vindenergi,

37. uttalar att Sverige skall lämna samarbetet inom Euroatom och hos
regeringen begära nödvändiga initiativ i enlighet därmed,

38. uttalar sig för de riktlinjer för värmeförsörjningen som anförs i
motionen,

39. uttalar sig mot värmeförsörjning genom hetvattenledningar från
kärnkraftverk och för att allt arbete med utredningar om sådan värmeförsörjning
stoppas,

40. uttalar sig för att en närvärmegrupp eller motsvarande bildas med
uppgift att på alla sätt stödja närvärmeidén i enlighet med vad som anförs i
motionen,

42. hos regeringen begär att den framlägger förslag för att kommunala
solvärmeprogram skall utarbetas.

Övriga motioner

Ytterligare behandlas här följande motioner, som har väckts med
anledning av angivna propositioner:

Proposition 1980/81:133 om riktlinjer för energisparverksamheten i byggnader
m. m.

1980/81:2086 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen begär
hos regeringen att denna skyndsamt tillsätter en parlamentarisk kommission
med huvudsakliga uppgifter att skyndsamt föreslå åtgärder som möjliggör en
kärnkraftsavveckling enligt folkomröstningsresultatet och enligt riksdagens
principbeslut på våren 1980 (NU 1979/80:70).

NU 1980/81:60

Proposition 1980/81:130 om industripolitikens inriktning m. m. och proposition
1980/81:136 om skogsvårdsstyrelsernas organisation m. m.

1980/81:2021 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (13) att
riksdagen hos regeringen begär att åtgärder utan dröjsmål vidtas för att i
enlighet med vad som anförs i motionen garantera att för skogsindustrin
nödvändig skogsråvara icke tas i anspråk för energiförsörjningens behov.

Proposition 1980181:131 om vissa varvsfrågor

1980/81:2121 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (5) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
rörande omlastningshamn för kol i Landskrona.

Utskottets beredning av ärendet

Utskottet har före och i samband med behandlingen av propositionen och
motionerna genom föredragningar och hearings fått del av redogörelser och
synpunkter i olika frågor från företrädare för följande myndigheter,
organisationer och företag:

beträffande bränslepolitiken: statens naturvårdsverk, Svenska kommunförbundet,
Svenska värmeverksföreningen, Sveriges industriförbund, Svenska
cellulosa- och pappersbruksföreningen, Skogsindustriernas samarbetsutskott,
Svenskt kolkonsortium AB, Svenska stenkolsimportörers förening,
beträffande alternativa drivmedel: Svensk Metanolutveckling AB, Ranstad
Skiffer AB, Svenska lantmännens riksförbund, Lantbrukarnas riksförbund,
Oljekonsumenternas förbund, Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening,
Svenska petroleuminstitutet, Svenska Sockerfabriks AB, AB Nynäs
petroleum,

beträffande Stor-Stockholms värmeförsörjning: statens vattenfallsverk,
Stor-Stockholms Energi AB (STOSEB),
beträffande stora värmepumpar, vindkraft m. m.: nämnden för energiproduktionsforskning,
Föreningen för elektricitetens rationella användning
(FERA), Sveriges energiföreningars riksorganisation, Svenska Varv AB,
Karlskronavarvet AB, Alfa-Laval AB, Stal-Laval Turbin AB,
beträffande kärnsäkerhet och uranbrytning: statens kärnkraftinspektion.
Folkkampanjen mot kärnkraft, Dr Joseph K. Wagoner, USA.

Skrivelser i ärendet har inkommit från fullmäktige i riksgäldskontoret,
statens industriverk, statens vattenfallsverk, f. d. statssekreterare Per
Wramner, länsstyrelsen i Västernorrlands län. Svenska kommunförbundet,
Nynäshamns kommun, Malmö kommun, Gävle kommun, Lantbrukarnas
riksförbund, Svenska lantmännens riksförbund, Oljekonsumenternas förbund,
Svenska samernas riksförbund, Skogsindustriernas samarbetsutskott.
Svenska petroleuminstitutet, Sveriges kemiska industrikontor, Aktionsgrup -

NU 1980/81:60

pen Rädda Ranstad, Föreningen Kärnkraft och miljö, Riksförbundet Energi
och samhälle, Sveriges energiföreningars riksorganisation, Folkkampanjen
mot kärnkraft, Svenska Cellulosa AB:s fackliga referensgrupp, Sydkraft
AB, Svensk Metanolutveckling AB, Alfa-Laval AB, Allmänna Ingenjörsbyrån
AB, Armerad Betong Vägförbättringar AB, AB Bahco, AB Nynäs
Petroleum, Svenska Sockerfabriks AB och Stal-Laval Turbin AB.

Utskottet

Inledning

Energipolitiken har under senare delen av 1970-talet varit en starkt
kontroversiell fråga. Det energipolitiska beslut som riksdagen fattade år 1975
innebar bl. a. att kärnkraften år 1985 skulle svara för en betydande del av
elkraftsförsörjningen. Kärnkraftsprogrammet, vilket stöddes av det socialdemokratiska
partiet och moderata samlingspartiet, omfattade tretton
aggregat. Av de övriga partierna kunde folkpartiet godta ett program med
elva aggregat, medan centerpartiet inte kunde acceptera mer än fem aggregat
som hade fått laddningstillstånd och vänsterpartiet kommunisterna inte mer
än de fyra aggregat som redan var i drift. Det förslag till riktlinjer för
energipolitiken som folkpartiregeringen lade fram för riksdagen våren 1979
(prop. 1978/79:115) innefattade ett kärnkraftsprogram om tolv reaktorer.
Ingen utbyggnad därutöver borde komma i fråga. Allmänt utgick regeringens
förslag från att de närmaste årtiondena skulle komma att utgöra ett
övergångsskede inför en kommande epok när uthålliga, helst förnybara och
inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan skulle kunna
svara för huvuddelen av vårt lands energiförsörjning.

Till följd av att de fem riksdagspartierna enades om en rådgivande
folkomröstning rörande kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen
kom regeringens förslag endast i vissa delar att behandlas av riksdagen.
Folkomröstningen, som hölls i mars 1980, gällde tre förslag.

Två av förslagen, nr 1 och nr 2, innebar avveckling av kärnkraften i den
takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att
upprätthålla sysselsättning och välfärd. Högst de tolv kärnkraftsreaktorer
som var i drift, färdiga eller under arbete skulle få användas. Ingen ytterligare
kärnkraftsutbyggnad skulle få förekomma. Säkerhetssynpunkter skulle bli
avgörande för den ordning i vilken reaktorerna skulle tas ur drift. I
folkomröstningskampanjen stöddes förslag nr 1 huvudsakligen av företrädare
för moderata samlingspartiet och förslag nr 2 huvudsakligen av företrädare
för det socialdemokratiska partiet och folkpartiet. Förslag nr 2 innehöll
dessutom en rad uttalanden om den framtida inriktningen av energipolitiken.
Förslag nr 3, som huvudsakligen stöddes av företrädare för centerpartiet och
vänsterpartiet kommunisterna, innebar avveckling inom högst tio år av de
sex kärnkraftsreaktorer som nu är i drift. Icke laddade reaktorer skulle enligt

NU 1980/81:60

förslaget aldrig tas i drift. Även i detta förslag presenterades vissa riktlinjer
för energipolitiken framöver. I folkomröstningen tillföll 18,9 % av rösterna
förslag nr 1, 39,1 % förslag nr 2 och 38,7 % förslag nr 3.

På grundval av förslag i proposition 1979/80:170 tog riksdagen våren 1980
ställning till vissa allmänna riktlinjer för energipolitikens inriktning på olika
områden. I fråga om kärnkraftsprogrammet innebar riksdagsbeslutet att
folkomröstningens resultat följdes upp. Ingen ytterligare utbyggnad skall
alltså förekomma utöver de tolv reaktorer som var i drift, färdiga eller under
arbete. Kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till
behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd.
Säkerhetssynpunkter bör vara avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorerna
skall tas ur drift. Riksdagen (NU 1979/80:70) angav även den tidsperiod
inom vilken avvecklingen skall ske. Det slogs fast att den sista reaktorn i
Sverige skall stängas senast år 2010. Vidare konstaterades att resultatet av
folkomröstningen innebär att byggande av secure-reaktorer eller bridreaktorer
inte skall förekomma i Sverige.

I proposition 1979/80:170 aviserades att riksdagen under riksmötet 1980/81
skulle få ta ställning till mer omfattande och detaljerade energipolitiska
förslag.

I den nu föreliggande propositionen lägger regéringen fram förslag till
riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990. En utgångspunkt för
förslagen är att energipolitiken skall skapa förutsättning för ekonomisk och
social utveckling. Ett kraftigt minskat oljeberoende anges som ett centralt
mål för energipolitiken. Det gäller också att skapa förutsättningar för en
avveckling av kärnkraften. En successiv utveckling skall ske mot ett
energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska,
energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.

I enlighet med dessa principer presenteras i propositionen ett program för
energihushållning under 1980-talet. Tyngdpunkten ligger på åtgärder som
sparar olja och som verkar på kort och medellång sikt. Programmet
innefattar även vissa styrmedel. Dit hör prissättningen samt rådgivning,
utbildning och information rörande energihushållning. Regeringen föreslår
också ett program för oljeersättning och åtgärder för att höja säkerheten vid
kärnkraftverken. Ett förslag till lag om finansiering av framtida kostnader för
hantering av använt kärnbränsle m. m. läggs fram. Kommunerna får enligt
propositionen vidgade uppgifter i energipolitiken. Vissa riktlinjer anges för
en omorganisation av myndigheter och andra organ på energiområdet. En ny
central myndighet, statens energiverk, skall få till uppgift bl. a. att medverka
till att energiförsörjningssystemet och elförsörjningen utformas på ett sådant
sätt att kärnkraftsavvecklingen inte försvåras eller förhindras. I propositionen
föreslås även ett nytt treårigt energiforskningsprogram och inrättande av
ett organ för långsiktiga och övergripande uppgifter vad gäller energiforskning.

Vänsterpartiet kommunisterna riktar i motion 1980/81:1999 skarp kritik

NU 1980/81:60

mot propositionen. Den kännetecknas av en låt-gå-politik och undfallenhet
inför kraftbolagen och andra etablerade energiintressenter, hävdar motionärerna.
De menar att propositionen innebär en väsentligt sänkt ambitionsnivå
för energihushållningen, en helt otillräcklig satsning på utnyttjande av
inhemska energikällor, inga hinder mot en ohämmad kolsatsning och en total
avsaknad av åtgärder som förbereder avvecklingen av kärnkraften. Motionärerna
yrkar i första hand att riksdagen skall avslå propositionen och begära
att regeringen lägger fram ett nytt förslag i enlighet med de riktlinjer som
anges i motionen.

Utskottet konstaterar att motionärerna ger en felaktig bild av innebörden i
och syftet med regeringens förslag och inte har grund för sitt negativa
omdöme om propositionen. Deras förstahandsyrkande avstyrks alltså. De
riktlinjer som motionärerna anser böra styra utarbetandet av ett nytt förslag
preciserar de i en lång rad andrahandsyrkanden. Dessa behandlas i den
följande framställningen.

Socialdemokraterna föreslår i motion 1980/81:2086 att regeringen snarast
skall tillsätta en parlamentarisk kommission med uppgift att skyndsamt
föreslå åtgärder som gör det möjligt att avveckla kärnkraften i enlighet med
folkomröstningsresultatet och med riksdagens principbeslut våren 1980.
Motionärerna erinrar om att ett flertal utredningar har belyst olika delar av
energiområdet. Kommissionens uppgift skall således inte vara att starta nya
omfattande utredningsarbeten utan att skapa en bred majoritet omkring det
samlande program som krävs för att folkomröstningens resultat skall kunna
förverkligas.

I motionen anges bl. a. följande arbetsuppgifter för kommissionen. Den
skall föreslå en elanvändnings- och elproduktionspolitik för framtiden. På
grundval av de förslag som delegationen för energihushållning i bebyggelsen
och elanvändningskommittén (ELAK) har lagt fram bör kommissionen söka
skapa en bred majoritet för åtgärder som kan skärpa hushållningen med
energi inom olika samhällsområden. Avvecklingsplanen från linje 2 i
folkomröstningen betecknas som en viktig utgångspunkt för kommissionens
arbete.

Ett väsentligt syfte med propositionen är att nå effekt snabbt - att påverka
energiförsörjningen och energianvändningen på kort och medellång sikt.
Propositionens förslag till riktlinjer och styrmedel för energipolitiken är
därför till stor del inriktade på tiden fram till omkring år 1990. Härmed läggs
också en grund för ett fullföljande av de beslut som riksdagen har fattat på
basis av bl. a. folkomröstningen i energifrågan. Utskottet finner i likhet med
motionärerna skäl tala för att man redan nu söker ytterligare analysera hur
energipolitiken skall utformas i ett perspektiv som även sträcker sig i tiden
efter år 1990. Det finns bl. a. åtgärder som behöver övervägas ytterligare för
att riksdagens beslut om avveckling av kärnkraften skall kunna verkställas på
bästa sätt. Också för en fortsättning av det oljeersättningsprogram som
föreslås i propositionen kan långsiktiga analyser vara av värde.

NU 1980/81:60

Civilutskottet anför i sitt yttrande CU 1980/81:5 y att det utifrån de
synpunkter som detta utskott har att företräda finns bärande skäl för att
riksdagen uttalar sig för att regeringen tillsätter en parlamentarisk kommission.
Denna avses inte ha myndighetsuppgifter. Civilutskottet uttalar vidare
att kommissionen skall initiera förslag som med stöd av breda majoriteter
leder fram till målet: avveckling av kärnkraften.

Näringsutskottet finner det motiverat att en parlamentarisk kommitté
tillkallas. Denna bör få till uppgift att ytterligare analysera vilka åtgärder som
snarast kan vidtas för att säkra kärnkraftens avveckling och ett fortsatt
minskat oljeberoende. Om dessa mål råder enighet. Från denna utgångspunkt
skulle kommittén kunna komma att behandla elanvändningspolitiken
och analysera den roll som kol och olja kan få i ett långsiktigt perspektiv. Det
kunde vara naturligt att kommittén härvid också studerar vilka bidrag som
inhemska bränslen och vattenkraft kan ge till energiförsörjningen. Kommittén
skulle kunna belysa hur man långsiktigt kan underlätta införandet av
alternativ energi och utnyttja nationella energiresurser såsom de svenska
torv- och skiffertillgångarna.

Energihushållning

Allmänna principer m. m.

En viktig utgångspunkt för det energihushållningsprogram som presenteras
i propositionen är energianvändningens nuvarande struktur och utveckling.
Den slutliga energianvändningen, dvs. nettoanvändningen, uppgår -enligt 1979 års siffror - till ca 416 TWh el- och värmeenergi per år. Härav var
ca 85 TWh el och 331 TWh bränslen, främst oljeprodukter. Industrisektorn
svarar f. n. för knappt 40 % av den slutliga energianvändningen, transportsektorn
svarar för ca 20 % och sektorn bostäder, service m. m. för drygt
40 %. I 1975 års energipolitiska beslut sattes som mål att energikonsumtionens
ökning skulle begränsas till 2 % i genomsnitt per år för perioden
1973-1985 jämfört med en genomsnittlig årlig ökningstakt på ca 4,5 % under
efterkrigstiden. För tiden därefter skulle en ytterligare minskning av
tillväxten eftersträvas så att om möjligt landets totala energikonsumtion
skulle stabiliseras på en konstant nivå omkring år 1990. Det uppställda målet
beräknades motsvara en total slutlig energianvändning om ca 500 TWh och
en total energitillförselnivå om 540 TWh år 1985.

De energianvändningsnivåer. angivna i form av intervaller, som föreslås i
propositionen innebär en genomsnittlig årlig förändring av energianvändningen
under perioden 1979-1990 som ligger mellan en minskning med 0,2 %
och en ökning med 0,5 % om 1979 års förbrukning korrigeras med hänsyn till
normal temperatur. Ambitionen anges vara att från 1990-talets början
försöka hålla energianvändningen på en oförändrad nivå. Den totala
energianvändningen beräknas såväl för år 1985 som för år 1990 uppgå till
400-430 TWh.

NU 1980/81:60

Föredraganden framhåller (s. 104) att de uppställda energianvändningsnivåerna
speglar ett ambitiöst mål för förändringarna internationellt sett.

För riksdagens godkännande framläggs i propositionen följande principer
och riktlinjer vilka enligt regeringens mening bör tillämpas under 1980-talet
för att de angivna målen för energihushållningen skall kunna nås.

Hushållningsprogrammet som en del av energipolitiken bör utformas så att
uppnåendet av samhällsmål som god tillväxt, full sysselsättning och regional
balans underlättas. Vid utformningen bör man ta hänsyn till de svaga
grupperna i samhället. Åtgärder inom programmet bör medverka till bl. a.
en god miljö. Nödvändig energi bör utnyttjas så rationellt och effektivt som
möjligt. En väsentlig princip för energihushållning är att sparande bör väljas
före tillförsel så länge kostnaden för att spara en enhet energi inte är högre än
kostnaden för att tillföra en enhet. Åtgärder för energihushållning bör därför
avvägas mot åtgärder för tillförsel. Denna avvägning måste i stor utsträckning
ske med hänsynstagande till de förhållanden som råder på lokal
nivå.

Åtgärderna för hushållning bör omfatta energianvändningen inom alla
samhällssektorer och ta sikte även på samhällsplaneringen i stort. De bör
också innefatta åtgärder för att ta fram och introducera ny teknik för
energihushållning. Mot bakgrund av att det är nödvändigt att snabbt minska
oljeberoendet bör tyngdpunkten i hushållningsprogrammet ligga på åtgärder
med effekt på kort och medellång sikt.

Inriktningen av styrmedlen för 1980-talets energihushållning sammanfattas
i propositionen (s. 44) på följande sätt. Utgångspunkten bör vara en
prissättning - inkl. skatt - som speglar målen inom energipolitiken.
Därutöver bör tyngdpunkten ligga på rådgivning, utbildning och information,
ekonomiskt stöd för sparåtgärder i befintlig bebyggelse och stöd till
introduktion och kommersialisering av ny energihushållande teknik. Även
styrmedel av regleringskaraktär bör kunna utnyttjas bl. a. för att säkerställa
att nya anläggningar m. m. uppförs så energisnåla som möjligt. Restriktioner
och förbud bör däremot användas med yttersta sparsamhet. Under
krigsperioder kan dock åtgärder av denna typ bli aktuella. Det angivna
innebär att inriktningen av styrmedlen ändras så att prisstyrning samt
rådgivning, utbildning och information får större tyngd.

En viktig utgångspunkt för energihushållningen anges vidare vara att
energianvändarna skall betala ett pris för att utnyttja olika energislag vilket
så mycket som möjligt avspeglar de samhällsekonomiska kostnaderna för
produktion och distribution av energin. Även sådana kostnader för
energianvändningen som inte drabbar användaren direkt bör så långt möjligt
inkluderas. Föredraganden framhåller att det kan vara svårt att fastställa de
samhällsekonomiska kostnaderna. Strävan bör dock vara att genomföra de
energihushållningsåtgärder som är samhällsekonomiskt motiverade.

I detta sammanhang framhåller föredraganden att energibeskattningen till
skillnad från prissättningen på energi utgör ett energipolitiskt styrmedel som

NU 1980/81:60

staten direkt förfogar över. En väl avvägd energibeskattning kan ge goda
möjligheter att främst på något längre sikt påverka energianvändning och
energitillförsel. Det erinras om att underlag för beslut om energiskattens
utformning f. n. tas fram av energiskattekommittén (B 1979:06) och
kommittén (I 1980:07) om principerna för taxe- och prissättning inom
energiområdet.

Energihushållningsprogrammet bör enligt propositionen gälla under
1980-talet men fortlöpande följas upp, bl. a. i samband med den årliga
budgetprövningen. Omkring år 1985 avses en omprövning av programmet
ske för att man skall säkerställa att de resurser som satsas är rimligt
avvägda.

Energihushållningsprogrammet kritiseras i motion 1980/81:1999 (vpk).
Motionärerna säger visserligen att propositionen innehåller en rad värdefulla
synpunkter på behovet av ett övergripande program och vikten av att
energihushållningsåtgärder på olika samhällsområden samordnas, planeras
och avvägs. Men, fortsätter de, programmet skall också genomföras. Det
räcker då inte med att förlita sig på att stigande energipriser, eventuellt
kompletterade med viss beskattning, leder till avsett resultat. Det krävs en
genomgripande planering, framför allt av de åtgärder som verkar först på
längre sikt. En plan för energihushållningen måste på något sätt få bindande
karaktär. Motionärerna önskar att förslag till en energihushållningslag skall
utarbetas. Denna lag skulle ge de styrmedel som krävs för att energihushållningsplanen
skall kunna genomföras.

Ytteiligare två förslag i samma motion syftar till att samhällets kontroll
över främst industrins användning av energi skall stärkas. Motionärerna
menar att det är angeläget att få till stånd en industristruktur som begränsar
energiförbrukningen och medverkar till hushållning med naturresurserna
och som dessutom ger meningsfull sysselsättning och tar hänsyn till miljön.
För att alla dessa krav skall kunna tillgodoses krävs enligt motionen kontroll
genom ett speciellt organ - en koncessionsnämnd. Hemställan går ut på att
regeringen skall lägga fram förslag härom. Nämndens uppgift skall vara att
garantera en industriell utveckling som tillgodoser kraven beträffande
hushållning med råvaror, energi och miljö.

Annu ett yrkande i samma motion går ut på att regeringen skall utarbeta
förslag till lag om att företag som har en energiförbrukning över en viss nivå
senast till år 1985 skall ha presenterat en plan över planerade och beslutade
energisparåtgärder.

Utskottet vill erinra om att regeringen genom 136 a § byggnadslagen
förfogar över ett administrativt styrmedel för viss energihushållning inom
industrin. Sedan den 1 juli 1975 innehåller denna paragraf en bestämmelse
om krav på tillstånd av regeringen för tillkomsten och lokaliseringen av
industriell eller liknande verksamhet av väsentlig betydelse för hushållningen
med energi. Frågan om de administrativa styrmedlen för näringslivets
energihushållning ses f. n. över av en särskild utredare (I 1979:13). Denne

3 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 60

NU 1980/81:60

skall bl. a. överväga det närmare behovet av och lämna förslag till
utformningen av en energihushållningslag. Utredaren avser att slutföra sitt
arbete under andra hälften av år 1981. Med hänvisning till vad som anförts
avstyrker utskottet de här aktuella yrkandena i motion 1980/81:1999
(vpk).

Viktiga delar av energihushållningsprogrammet är utbildnings- och
rådgivningsverksamhet i energifrågor. Denna verksamhet, som har byggts ut
sedan år 1974, bör enligt propositionen ytterligare förstärkas. Så föreslås
bl. a. att rådgivningsverksamhet med energikonsulenter placerade vid de
regionala utvecklingsfonderna skall byggas ut successivt och efter en
treårsperiod omfatta samtliga utvecklingsfonder (s. 73 f.). För nästa
budgetår förutsätts att verksamhet med energikonsulenter skall finnas i ca tio
län. För rådgivningsverksamheten m. m. beräknas totalt 9 milj. kr. för nästa
budgetår och för utbildning 7 milj. kr. Det sammanlagda behovet av medel
för utbildning och rådgivning för att spara energi inom näringslivet under
treårsperioden 1981/82-1983/84beräknas till 65 milj. kr. Verksamheten, som
hittills har finansierats över statsbudgeten, skall nu i stället stödjas via
oljeersättningsfonden. Anslaget i statsbudgeten förs därför upp med ett
formellt belopp av 1 000 kr. (s. 430).

Vad som anförts och föreslagits i propositionen under avsnittet Energihushållning
och anslaget Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi
ger inte utskottet anledning till någon erinran. Utskottet tillstyrker alltså
regeringens förslag till dels riktlinjer för energihushållningen, dels medelsanvisning
för detta ändamål.

Energibeskattningen

Som tidigare påpekats är energibeskattningen ett viktigt energipolitiskt
styrmedel. Skatten är i förhållande till sitt energiinnehåll f. n. högre för el än
den är för andra oljeprodukter än bensin. Föredraganden uttalar (s. 53) att
det är önskvärt att en utjämning sker. Regeringen har i proposition
1980/81:118 om ekonomisk-politiska åtgärder föreslagit en höjning av den
allmänna energiskatten på olja. Detta förslag har den 7 maj i år antagits av
riksdagen (SkU 1980/81:44). Den nuvarande skillnaden i beskattning i
förhållande till energiinnehåll kommer alltså att minska. Förslagen i
energipropositionen om en höjning av den särskilda beredskapsavgiften på
motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja behandlar utskottet i det
följande.

Förslag som rör energibeskattningen förs fram i fyra motioner.

I motion 1980/81:1982 yrkas att riksdagen skall besluta sådana ändringar i
lagstiftningen om allmän investeringsfond och om insättning på tillfälligt
vinstkonto, att medel innestående på investeringsfond och vinstfond skall
kunna föras över från ett företag till ett annat, så att därigenom stora
samverkansprojekt på energiområdet stimuleras. En förutsättning bör enligt
motionärens mening vara att företagen är i intressegemenskap med varandra

NU 1980/81:60

och att överföringen är av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk
synpunkt. Motionären pekar på att reglerna om s. k. öppna koncernbidrag
inom s. k. helägda koncerner år 1979 kompletterades med bestämmelser som
ger regeringen möjlighet medge att bidrag - med avdragsrätt för givaren och
skatteplikt för mottagaren - lämnas från ett företag till ett annat även om
dessa inte ingår i en helägd koncern.

Skatteutskottet (SkU 1980/81:5 y), som har yttrat sig över motionen,
erinrar om att de grundläggande förutsättningarna för att ett öppet
koncernbidrag skall beaktas vid beskattningen anges i punkt 3 första - tredje
styckena av anvisningarna till 43 § kommunalskattelagen. En huvudregel är
att det måste finnas ett nära ägarsamband mellan de berörda företagen.

Vidare kan enligt 13 § lagen om allmän investeringsfond, om särskilda skäl
föreligger, regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen
medge att ett företags allmänna investeringsfond helt eller
delvis övertas av ett annat företag. För sådant medgivande gäller samma
villkor i fråga om ägarsamband mellan de berörda företagen som för öppna
koncernbidrag. En motsvarande bestämmelse finns i 13 § lagen om
insättning på tillfälligt vinstkonto. Innebörden av motionärens förslag är att
regeringen, i enlighet med vad som gäller i fråga om koncernbidrag, skall
kunna medge dispens från kravet på ägarsamband i samband med överföring
av investeringsfondsmedel och vinstkontomedel från ett företag till ett annat.

I fråga om koncernbidrag mellan företag verksamma i olika kommuner
gäller, anför skatteutskottet, särskilda regler som innebär att mottagaren i
vissa fall skall beskattas för hela eller en del av bidraget i givarens kommun.
Någon motsvarighet till denna s. k. återläggning finns inte när det gäller
investeringsfond eller vinstkonto. Detta förhållande brukar å andra sidan
enligt vad skatteutskottet erfarit endast i undantagsfall föranleda dispensmyndigheten
att avslå ansökan om rätt till överföring av fondmedel mellan
företag i skilda kommuner.

Skatteutskottet bestrider inte att det någon gång kan finnas ett behov av att
överföra fondmedel även mellan företag som inte ingår i en helägd koncern
och att detta bl. a. gäller sådana situationer som motionären åsyftar.
Skatteutskottet säger sig emellertid inte vara berett att utan närmare
utredning medverka till en dispensregel av den art som avses i motionen.
Skatteutskottet förordar att näringsutskottet skall avstyrka motionen men
förutsätter att regeringen ägnar frågan uppmärksamhet vid de fortsatta
övervägandena om företagsbeskattningen.

Näringsutskottet ansluter sig till skatteutskottets bedömning i ärendet.
Motion 1980/81:1982 avstyrks sålunda.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1980/81:1999 att regering -

NU 1980/81:60

en skall förelägga riksdagen förslag till lag om särskilda energisparfonder. En
sådan fond skulle finnas inom varje företag med en viss minimiförbrukning
av energi och byggas upp genom avgifter på olja och el. Avsikten är att
fondens storlek skall stå i proportion till företagets energiförbrukning.

Förslag om avsättning till investeringsfond har prövats av riksdagen (SkU
1980/81:25) under våren 1981 i samband med behandlingen av proposition
1980/81:68 om ändrade regler för den skattemässiga behandlingen av
inventarier, fastigheter och pågående arbeten, m. m. I det sammanhanget
tog skatteutskottet även upp frågan om avdraget skulle kunna fördelas på
flera förvärvskällor. Skatteutskottet erinrade därvid om sitt uttalande i
betänkandet SkU 1980/81:62 att bestämmelsen om i vilken förvärvskälla
avdrag för avsättning skall ske - i likhet med motsvarande regel i
investeringsfondslagen - i första hand är praktiskt betingad. En möjlighet att
fritt välja förvärvskällor skulle innebära att avdraget kunde fördelas på flera
förvärvskällor, och en sådan ordning ansåg utskottet av administrativa skäl
inte acceptabel. Skatteutskottet vidhåller i det ovan nämnda betänkandet sin
tidigare av riksdagen godkända uppfattning att rätt till avdrag skall föreligga i
endast en förvärvskälla. Däremot bör företaget ha rätt att avgöra i vilken
förvärvskälla avsättning skall ske.

Med hänvisning till det anförda avstyrker näringsutskottet det här aktuella
yrkandet i motion 1980/81:1999 (vpk).

1 motion 1980/81:1995 begärs att regeringen skall låta utreda möjligheterna
att använda skatten som medel att åstadkomma en bättre hushållning med
olja som industriråvara, t. ex. för plast. Motionärerna anser att energiskattekommittén
(B 1979:06) bör få i uppdrag att undersöka detta problem. De
anger följande skäl för sitt förslag. Beskattningen av olja är f. n. knuten till
oljans karaktär av energibärare. Då oljan utnyttjas som industriråvara utgår
ingen energiskatt. Om energiskatten skall användas som ett medel för att
minska vårt oljeberoende är det angeläget att den utformas så att den även
omfattar oljans användning som industriråvara.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer energiskattekommittén att behandla
den fråga som motionärerna har aktualiserat. Utredningen avser att
slutföra sitt arbete under år 1981. Mot denna bakgrund anser utskottet inte
att det finns anledning för riksdagen att göra någon framställning till
regeringen med anledning av motionen.

En omläggning av energiskatten i energibesparande syfte önskas i motion
1980/81:1999 (vpk). Motionärerna menar att el, fjärrvärme och gastaxor bör
utformas så att den fasta delen av avgiften är låg medan den rörliga delen är
hög.

Motionsyrkanden med samma syfte som det nu föreliggande har behandlats
av utskottet under innevarande riksmöte (NU 1980/81:11). Utskottet
som avstyrkte ifrågavarande motioner hänvisade till det arbete som pågår
inom kommittén (1 1980:07) om principerna för taxe- och prissättning inom
energiområdet. Denna skall bl. a. redovisa hur taxorna är uppbyggda för de

NU 1980/81:60

energiprodukter vilkas pris är sammansatt av fasta och rörliga avgifter,
främst elenergi och hetvatten. Härvid bör, sägs det i direktiven, bl. a. framgå
och förklaras vilka principer som tillämpas för avvägning mellan fasta och
rörliga avgifter, liksom grunderna för prisskillnader mellan låg- och
högspänd elenergi och olika slag av hetvattenleveranser. I direktiven anges
vidare att kommittén skall analysera effekterna i olika avseenden av de priser
och tariffer som f. n. tillämpas. Hit hör att bedöma om priserna är så
utformade att de bidrar till ett från samhällsekonomisk synpunkt effektivt
utnyttjande av energiråvaror och produktionsresurser på kort och lång sikt.
Vidare bör bedömas vilken roll prisernas utformning spelar eller kan spela
bl. a. för att stimulera energisparande och investeringar i konventionell eller
ny energiteknik i syfte att ersätta olja med andra bränslen.

Utskottet, som konstaterar att utredningsuppdraget i huvudsak överensstämmer
med motionärernas önskemål, avstyrker det berörda motionsyrkandet.

Energibesparande åtgärder i övrigt

I det följande behandlar utskottet fyra förslag om olika energisparande
åtgärder. I motion 1980/81:1999 (vpk) erinrar man om att linje 3 inför
folkomröstningen föreslog en rad konkreta elsparåtgärder, såsom energisnåla
hushållsapparater, effektivare belysning, besparingar i affärer och i
elvärmda hus, varvtalsreglering, nya processer och motorer samt minskade
överföringsförluster. Motionärerna kräver att dessa elsparåtgärder skall tas
upp till seriös behandling i en konkret plan för avveckling av kärnkraften.
Hemställan går ut på att regeringen skall lägga fram förslag dels om de
elsparåtgärder som anges i motionen, dels om normer för energieffektiviteten
hos de vanligaste hushållsapparaterna.

Vad avser det först nämnda yrkandet vill utskottet erinra om att bland de
riktlinjer som statsmakterna våren 1980 (prop. 1979/80:170 s. 11, NU
1979/80:70 s. 29) fastlade för energihushållningspolitiken inom näringslivet
ingick att näringslivet självt bör ta ett ökande ansvar för att spara energi eller
hushålla med olja. Näringslivet har också genomfört en rad energisparåtgärder.
Särskilt gäller detta de energiintensiva basindustrierna. För dessa
företag kommer prissättningen och prisutvecklingen på energi att vara av stor
betydelse för viljan att genomföra olika energisparåtgärder. I fråga om de
mindre och medelstora företagen, vilkas produktion ofta är mindre
energikrävande, är enligt propositionen statliga insatser för att öka
kunskaperna om energihushållning särskilt motiverade. I detta syfte föreslår
regeringen en icke oväsentlig ökning av insatserna för utbildnings- och
rådgivningsverksamhet. Inom ramen för energiforskningsprogrammet lämnas
stöd för att utveckla metoder och teknik för en effektivare energianvändning
eller övergång till annat bränsle än olja. Utskottet finner att
förslagen under olika avsnitt i propositionen ligger i linje med motionärernas

NU 1980/81:60

önskemål i fråga om elsparåtgärder.

När det gäller motionärernas önskemål att normer för energieffektiviteten
hos nyproducerade och importerade hushållsapparater skall utarbetas vill
utskottet erinra om att konsumentverket fortlöpande arbetar med frågan om
hushållens energihushållning. Verket har bl. a. fastställt riktlinjer för
information om energiförbrukningen hos vissa hushållsapparater. Riktlinjer
för kylar, frysar och hushållsugnar har trätt i kraft under år 1980. Det
utredningsarbete som pågår inom varuprovningskommittén (H 1979:05) bör
få betydelse även för provning av energitekniska egenskaper hos hushållsapparater.

Konsumentverkets aktiviteter är viktiga för att dels stimulera företagen att
ta fram energisnåla produkter, dels informera hushållen om dessa. Även på
detta område torde energipriset komma att spela en viss roll som instrument
till utveckling av energisnåla produkter.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet de nu berörda
yrkandena i motion 1980/81:1999 (vpk).

Det finns enligt motion 1980/81:788 stora möjligheter att begränsa
elanvändningen i elmotorer genom att utrusta dem med varvtalsreglering.
Motionärerna åberopar en utredning som genomfördes på uppdrag av
konsekvensutredningen (SOU 1979:83) och som visar att varvtalsreglering
av elektriska motorer är klart samhällsekonomiskt lönsam. Sparpotentialen
genom varvtalsreglering uppskattades till netto 4,5 TWh år 1979. Men för det
enskilda företaget behöver en varvtalsreglering inte vara lika intressant,
säger motionärerna. De menar att det kan bli svårt att få till stånd
varvtalsreglering av befintliga motorer. Nya motorer däremot bör från
början utrustas med varvtalsreglering. I motionen föreslås att riksdagen skall
hemställa om förslag till lagstiftning om varvtalsreglering av nya elektriska
motorer.

Utskottet avstyrkte förra året (NU 1979/80:70 s. 31) förslag om stöd till
varvtalsreglering av industrins pumpar, fläktar etc. Härvid hänvisade
utskottet till det uppdrag som lämnats till styrmedelsutredningen. Utskottet
anser att resultatet av utredningsarbetet bör avvaktas och att riksdagen
därför inte bör göra en sådan framställning till regeringen som motionärerna
önskar.

Enligt motion 1980/81:1779 borde belysningen på de flesta offentliga
platser kunna dras ner med 25-30 % utan att någon tar skada eller ens
förorsakas någon olägenhet. Motionärerna menar att kommunerna genom
att minska belysningen nattetid på gator, öppna platser etc. skulle spara
pengar och energi. De önskar att riksdagen skall ge till känna att landets
samtliga kommuner bör uppmanas att minska belysningen på gator, vägar
och offentliga platser med minst 25 %.

Vid sin behandling våren 1979 av ett identiskt motionsyrkande redogjorde
näringsutskottet (NU 1979/80:70 s. 35) för energisparkommitténs verksamhet
på detta område. En arbetsgrupp inom kommittén skulle ytterligare

NU 1980/81:60

utreda om vissa inskränkningar beträffande reklam- och fasadbelysning och
av belysningen i skyltfönster kan göras och om vissa besparingar kan uppnås
ifall gatu- och vägbelysningen ersätts med lampor av nu inte använd typ.
Detta arbete har numera slutförts. Energisparkommittén, som har behandlat
rapporten, konstaterar bl. a. att utomhusbelysningen står för endast några
tiondels procent av den totala elförbrukningen. En särskild framställning till
regeringen i detta ämne finner utskottet inte påkallad. Motionen
avstyrks.

Energianvändning inom olika samhällssektorer

I propositionen (s. 54-108) diskuteras det framtida energibehovet för olika
samhällssektorer. Föredraganden går igenom energihushållningsprogrammets
olika delar och informerar för varje område om riktlinjerna för
energihushållning. Energianvändningsnivåerna år 1985 och 1990 sammanfattas
enligt nedanstående tabell (s. 104).

Energianvändningsnivåer år 1985 och 1990, TWh

(inkl. bunkring för utrikes sjöfart och flyg exkl. olja för icke energiändamål)

Användningssektor

1985

1990

bräns-

len

totalt

bräns-

len

totalt

Industri
Transporter
Bostäder, service m. m.
Totalt

47- 55
2

60- 52
1091

123-130
78- 83
90-108
291-321

170-185
80- 85
150-160
400-430

53- 59
3

66- 60
122'

122-131
ca 82
74- 95
278-308

175-190
ca 85
140-155
400-430

1 Motsvarar en elenergiproduktion av 120 resp. 134 TWh.

Under perioden 1979-1990 innebär de angivna nivåerna i genomsnitt per
år en minskning med ca 0,2 % resp. en ökning med ca 0,5 %. Användningen
av el väntas öka medan användningen av bränslen väntas minska. Internationellt
sett är målet ambitiöst.

För tiden från 1990-talets början bör enligt propositionen siktet vara
inställt på att energianvändningen skall hållas på en oförändrad nivå.

Föredraganden anför att dessa energianvändningsnivåer bör ligga till
grund för dels det fortsatta arbetet inom energihushållningsområdet, dels
planering av energitillförseln. Utgångspunkten vid planering och dimensionering
bör vara att det framtida energibehovet kan tillgodoses med rimlig
säkerhet. Föredraganden understryker att bristande tillgång på energi inte
får bli hämmande för den ekonomiska utveckling som behövs för att balansen
i Sveriges ekonomi skall kunna återställas och fortsatt ekonomisk utveckling
tryggås.

NU 1980/81:60

Civilutskottet kommenterar i sitt yttrande energianvändningsnivåerna i
fråga om bostäder, service m. m. Utskottet uttalar i detta sammanhang bl. a.
följande.

Angivelserna i form av intervall får inte anses innebära att man frånfaller
sparmålet som sådant. Sparmålet och inte de redovisade användningsnivåerna
bör vara utgångspunkt för de fortsatta åtgärderna på hushållningsområdet.
Det bör också noteras att antagandena om bostadsbeståndets
utveckling i fråga om antal och typ av lägenheter måste bedömas mycket
försiktigt. Det bör strykas under att den sänkning av energiåtgången i
bostadssektorn som följer av att den av långtidsutredningen antagna
utvecklingen inte fullföljs inte bör räknas in som ett uppfyllande av
sparmålet.

I fråga om energihushållningsprogrammet för transportsektorn noterar
civilutskottet att föredraganden (s. 96) som en del i ett energihushållningsprogram
för transportsektorn gör vissa uttalanden om samhällets bebyggelsemönster.
Civilutskottet anför bl. a. följande.

Som energiministern anför måste en rad ekonomiska och sociala faktorer
beaktas i bebyggelseplaneringen. Utgångspunkten för konkreta avgöranden
i dessa frågor i regeringen eller av myndigheter ges i byggnadslagstiftningen.
Det vore därför olyckligt om sektorssynpunkter av här förordad typ formellt
bands till av riksdagen godkända riktlinjer för ett sektorsinriktat energihushållningsprogram.
Det verkliga innehållet i dessa och liknande överväganden
bör som hittills ingå som aspekter i den fysiska planeringen. Det skulle
också strida mot gängse lagstiftningsprinciper att i sak införa nya lagmotiv till
en gällande lagstiftning genom riksdagsuttalanden av förordad typ. Vad
civilutskottet i denna del anfört bör näringsutskottet föreslå att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna.

Näringsutskottet är av samma mening som civilutskottet och förordar
alltså att riksdagen gör en framställning till regeringen med den innebörd som
civilutskottet har föreslagit.

Energitillförsel

I propositionen skisseras energibalanser för år 1985 och år 1990. Dessa
bygger på dels de beräknade energianvändningsnivåerna, dels de överväganden
och förslag om värme- och elförsörjningen som läggs fram i
propositionen.

Syftet med energibalanserna är i första hand att på ett översiktligt sätt
illustrera tänkbara utfall av den i propositionen förordade inriktningen av
energipolitiken. Föredraganden menar att energipolitiken successivt måste
omprövas i takt med att förutsättningarna för den förändras bl. a. genom nya
erfarenheter. Detta innebär att de tillförselnivåer som anges i balanserna inte
skall betraktas som mål vilka bör eftersträvas oberoende av utvecklingen.

I energibalanserna anges en högre tillförselnivå, som innebär att mängden
tillförd energi under perioden 1979-1990 ökar med genomsnittligt 0,4 % per

NU 1980/81:60

år, och en lägre tillförselnivå, sorn innebär en motsvarande minskning med
0,2 %. Föredraganden menar att tillförselplaneringen måste grundas på en
användningsnivå kring den övre gränsen, detta för att inte en önskvärd
ekonomisk utveckling skall begränsas av tillgången på energi.

Utskottet ansluter sig till denna riktlinje för planeringen. I det följande
redovisas därför energibalansen för den övre nivån.

De totala energibalanserna för åren 1979,1985 och 1990 återger utskottet i
bilaga 5.

För de olika energislagen anges följande mål för användningsnivåerna,
uttryckt i TWh.

	1985	1990
Olja för energiändamål	256 (= 23 ton)	191-171 ( =14-17 milj. ton)
Kol	12 ( = 1,5 milj. ton)	31-45 ( = 4-6 milj. ton)
Naturgas	0	4-9 ( = 440-900milj. nr»)
Motoralkolholer	0	1-3
Bark och lutar	38	42
Skogsenergi	17	25-30
Torv	1	6-11
Solvärme	0-1	1-3
Spillvärme inkl.	3	3-4
sopbränning
Vattenkraft	63	65
Vindkraft	0	0-1
Kärnkraft (el)	48	56
Kärnkraft (värme)	0	9

I fråga om kärnkraftens andel i energibalansen är utgångspunkten att
kärnkraftsblocket Forsmark 3 utförs för värmeavtappning och att anläggningen
i sex till tio år används för produktion av ca 3 TWh el och 9 TWh
värme per år. Om värmeavtappningen inte kommer till stånd bör, uttalas det
i propositionen, Storstockholms värmeförsörjning grundas på ett annat
alternativ som ger en lika stor oljeersättning. Detta kan innebära en ökad
användning av kol, ca 1,5 milj. ton per år, eller användning av stora eldrivna
värmepumpar. Vidare understryker föredraganden att det varken vid den
lägre eller den högre användningsnivån är möjligt att samtidigt utnyttja alla
de energislag som kan ersätta olja i en omfattning som motsvaras av den övre
intervallgränsen. Detta beror på att användningsområdena är begränsade
och gemensamma för de olika energislagen.

I det följande behandlar utskottet förslag till åtgärder som kan påverka
beräkningen av energibalansens olika delar. Utskottet tar därför ställning till
de riktlinjer för energitillförsel som föreslås i propositionen först efter
behandlingen av dessa förslag.

NU 1980/81:60

Program för oljeersättning

Det program för oljeersättning som riksdagen föreslås godkänna består av
tre delar. En av dessa innebär en ökad användning av inhemska bränslen, kol
och solvärme m. m. De beräknas svara för en ersättning som motsvarar ca 7
milj. ton olja år 1990.1 detta syfte förordas bl. a. att riksdagen stiftar en lag
om utförande av vissa eldningsanläggningar för fast bränsle och att
kommunerna åläggs att inom ramen för den kommunala energiplaneringen
lägga fast en plan för att minska oljeanvändningen. Det sistnämnda sker
genom en ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. I denna
del av programmet ingår även förslag om dels ny organisation på
energiområdet innefattande inrättande av en ny energimyndighet samt den
nyligen inrättade oljeersättningsfonden, dels en plan för introduktion av
alternativa drivmedel.

Den andra delen av programmet innebär att den tillgängliga elkapaciteten
skall utnyttjas för att ersätta olja - i första hand den dyrare lätta eldningsoljan
- vid uppvärmning. I detta syfte föreslås att medelstora oljepannor och
oljeeldade pannor i småhus skall anpassas för el. Vidare skall installation av
större elpannor i fjärrvärmeverk och industrier stimuleras. Genom dessa
åtgärder beräknas ca 1 milj. ton olja kunna sparas år 1990.

Den tredje delen av oljeersättningsprogrammet består av åtgärder för att
åstadkomma ett värmeförsörjningssystem för Storstockholmsområdet som
inte är baserat på olja. De tre alternativ som då står till buds är
hetvattenöverföring från kärnkraftverket i Forsmark, värmeproduktion i
närförlagda koleldade kraftvärmeverk och ett mycket omfattande utnyttjande
av stora värmepumpar. På detta område bedöms en oljeersättning om ca 1
milj. ton vara möjlig att uppnå år 1990. Totalt beräknas oljeersättningsprogrammet
kunna medföra att ca 9 milj. ton olja ersätts år 1990. Föredraganden
understryker att en förutsättning för att oljeberoendet skall kunna minskas
och att kärnkraften skall kunna avvecklas är att energiförsörjningen i början
av 2000-talet till 60-70 % baseras på sådana energikällor som f. n. används
endast marginellt eller inte alls.

Utskottet tar i det följande först ställning till de förslag som avser konkreta
åtgärder inom de olika delarna av oljeersättningsprogrammet och därefter
till detta program i dess helhet.

Bränslen

Allmän inriktning av bränslepolitiken

Som en bakgrund till regeringens förslag i fråga om bränslepolitiken
lämnas i propositionen en redovisning för den nuvarande bränsleanvändningen
inom olika sektorer och för de olika bränslenas förutsättningar och
kvaliteter i olika avseenden. Redovisningen mynnar ut i en allmänt
formulerad redogörelse för vilken roll de olika bränslena bör spela för vår

NU 1980/81:60

framtida energiförsörjning.

Föredraganden konstaterar att de bränslen som är eller kan bli aktuella för
svensk energiförsörjning i väsentliga avseenden har olika kvaliteter, vilket
gör att de till stor del bör ha skilda användningsområden. Inriktningen av
bränsleanvändningen bör enligt propositionen vara följande.

I fråga om olja gäller att lätta oljeprodukter är svårast att ersätta med andra
bränslen. Samtidigt är det på de områden där dessa används, nämligen inom
transportsektorn, som oljans egenskaper bäst tas till vara. Arbetet med att
snabbt åstadkomma oljeersättning bör därför främst inriktas på områden där
oljans särskilda egenskaper inte utnyttjas, dvs. där vanligtvis tjock eldningsolja
nu används. Den låga självförsörjningsgraden i fråga om bensin och
dieselolja motiverar insatser för att öka försörjningstryggheten på drivmedelsområdet.

Naturgas har stora likheter med oljan. Det höga priset innebär att
användningen bör inriktas på sådana områden där gasens speciella egenskaper,
främst renhet, kan utnyttjas.

Kol bör åtminstone inledningsvis användas för att ersätta tjock eldningsolja,
främst i större eldningsanläggningar knutna till fjärrvärmesystem och i
större industrier.

Användning av skogsbränslen torde vara aktuell främst på mindre och
medelstora orter och i industrier med råvara inom rimligt transportavstånd.

Torv torde såvitt nu kan bedömas kunna användas främst i medelstora
eldningsanläggningar i torvrika delar av landet. Under de närmaste åren
behöver prototyp- och demonstrationsanläggningar byggas för att man skall
få bättre underlag för bedömning av möjligheterna att utnyttja torv under
skilda förutsättningar.

För skiffer slutligen görs ingen särskild bedömning av framtida användningsområden.
Den beräknas emellertid knappast kunna få större nationell
betydelse.

Föredraganden går så över till att redovisa olika skäl för att oljeförbrukningen
bör minskas. Den slutsats som dras är att vi bör inrikta oss på att
minska främst åtgången av sådan olja som importeras på osäkra villkor.
Detta slag av olja bör ersättas med sådana bränslen som kan medföra bättre
försörjningstrygghet och/eller ekonomi. Olja som vi kan erhålla med god
försörjningstrygghet bör främst användas för sådana ändamål där oljans
särskilda egenskaper kan utnyttjas. Enligt propositionen finns det med
hänsyn härtill anledning att ha olika inriktning och ambition i strävandena att
ersätta olja inom olika användningsområden.

Utskottet har ingen erinran mot de förslag till översiktliga riktlinjer för
bränslepolitiken som regeringen redovisar i propositionen och som har
sammanfattats här.

NU 1980/81:60

Olja

De strukturförändringar som har skett på den internationella oljemarknaden
efter oljekrisen år 1973 och de återverkningar som denna utveckling
har fått för Sveriges del analyseras i propositionen. I detta sammanhang
diskuteras oljeföretagens roll i oljeförsörjningen. Föredraganden framhåller
att de oljeföretag i Sverige som har baserat sin verksamhet på långsiktig
försörjning har haft en oförmånlig konkurrenssituation under 1970-talet,
bl. a. som en följd av den förda prispolitiken. Han anser att det inte minst
från försörjningssynpunkt är angeläget att dessa företag i fortsättningen kan
nå en godtagbar lönsamhet för sin verksamhet och att det är önskvärt att en
viss balans kan upprätthållas i den svenska oljeförsörjningen genom att både
utlandsägda och svenska företag arbetar på marknaden.

Enligt propositionen skulle en friare prispolitik, dock utan markanta
avvikelser från prisbilden i andra jämförbara länder, kunna bidra till att
mildra försörjningsproblemen under perioder med marknadsstörningar.
Vidare framhålls att det är önskvärt att storförbrukare inom den offentliga
sektorn och industrin utnyttjar möjligheten att teckna kontrakt med svenska
oljeraffinaderiföretag om flerårsleveranser till priser som i huvudsak baseras
på de faktiska kostnaderna för råoljeanskaffning, även om de till följd därav
får avstå från inköp på spotmarknaden då detta är gynnsamt.

Utskottet har ingen erinran mot de allmänna synpunkter som här
redovisats.

I motion 1980/81:1976 (s) begärs att regeringen snarast skall lämna förslag
till riksdagen om importlicenser för olja. Licenser skulle enligt motionärerna i
första hand kunna ges till de företag som arbetar med s. k. långa kontrakt och
därmed mer än andra företag bidrar till att den svenska försörjningstryggheten
förbättras.

I propositionen framhålls att regeringen kommer att uppmärksamt följa
utvecklingen på oljemarknaden och dess effekter på såväl priser som
marknadsstruktur i Sverige.

Regeringen har i januari i år tillkallat en särskild utredare med uppdrag att
analysera utvecklingen på de internationella energimarknaderna med
särskild hänsyn till Sveriges möjligheter att täcka sitt framtida behov av
importerad energi. Utredaren skall enligt direktiven (Dir. 1981:8) bl. a.
beakta institutionella faktorer, t. ex. de stora oljebolagens ändrade roll.
Enligt utskottets mening bör det förslag som läggs fram i motionen belysas i
utredningsarbetet. Något särskilt uttalande av riksdagen synes enligt
utskottets mening inte erfordras. Motionsyrkandet avstyrks därför.

I motion 1980/81:1999 (vpk) tar man upp frågan om ett förstatligande av
den privata oljeindustrin. Genom en sådan förändring och genom avtal med
OPEC och andra oljeproducerande länder skulle vi enligt motionärerna bli
försörjda med olja utan att riskera att bli en bricka i de imperialistiska
oljebolagens spel.

NU 1980/81:60

Riksdagen har tidigare avslagit förslag av denna innebörd. I likhet med vad
utskottet anförde våren 1979 i betänkande NU 1978/79:60 (s. 32) vill
utskottet framhålla att samhället har ett dominerande inflytande inom
energisektorn, ett förhållande som under senare år har förstärkts. Bl. a.
genom Svenska Petroleum AB (SP) får staten numera en betydande andel av
oljemarknaden. Utskottet finner därför inte anledning att förorda något
förstatligande inom oljesektorn.

Förslag rörande oljebolagen förs fram i motion 1980/81:1976 (s). Det
föreslås att regeringen snarast skall låta utreda de internationella oljebolagens
skatteförhållanden. Starka principiella skäl talar enligt motionärerna för
detta.

Frågan om beskattningen av multinationella företag i allmänhet behandlades
av 1970 års riksdag, som begärde en utredning av frågan (BeU 1970:53,
rskr 1970:345). Något förslag har ännu inte redovisats för riksdagen.

Utskottet har detta år behandlat motioner om kontroll av multinationella
företag (NU 1980/81:31). Utskottet hänvisade därvid bl. a. till ett uttalande
av industriminister Nils Åsling enligt vilket det skulle finnas goda möjligheter
att regeringen under år 1981 presenterar ett förslag i ämnet.

Vad särskilt gäller de internationella oljebolagens förhållanden vill
utskottet erinra om att ett omfattande informationssystem beträffande
leveranser och priser sedan mitten av 1970-talet har byggts upp inom ramen
för den verksamhet som bedrivs inom International Energy Agency (IEA).
Möjligheterna att erhålla kunskap om en väsentlig del av dessa företags
ekonomiska verksamhet får härigenom sägas vara förhållandevis goda.
Utskottet finner mot denna bakgrund inte anledning att rikta en begäran till
regeringen av den innebörd motionärerna föreslår.

I den socialdemokratiska partimotionen 1980/81:1976 föreslås vidare att
regeringen skyndsamt skall lämna förslag till lagstiftning om styrelserepresentation
för samhället i oljebolagen. En sådan representation skulle enligt
motionärerna utgöra ett första steg mot ett vidgat samhällsinflytande i dessa
företag. Därmed, anser de, skulle den form av insyn och demokratisk
kontroll som redan finns inom Oljekonsumenternas förbund (OK) och SP
vidgas till att gälla även övriga oljebolag. Vid utformningen av lagstiftningen
bör enligt motionen lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället
i vissa aktiebolag och stiftelser tjäna till ledning.

På grundval av den nämnda lagen och dess föregångare från år 1972 har
försöksverksamhet bedrivits i 20 investmentbolag och åtta stiftelser.
Försöksverksamheten har utvärderats av utredningen om offentlig styrelserepresentation
i investmentbolag och stiftelser, som i oktober 1980 lämnade
rapporten (Ds I 1980:21) Samordning, insyn, styrning. Rapporten bereds
f. n. inom regeringskansliet. Utskottet är med hänsyn härtill inte berett
förorda att riksdagen hos regeringen begär förslag om styrelserepresentation
för samhället i oljebolagen. Motionsyrkandet avstyrks därför.

NU 1980/81:60

Enligt motion 1980/81:1976 (s) bör regeringen på allvar försöka anstränga
sig att uppnå direktavtal med bl. a. Norge om betydande olje- och
gasleveranser inom ramen för ett utvidgat nordiskt industri- och energipolitiskt
samarbete. Motionärerna pekar på att fyndigheterna av olja och gas i
norra Norge på sikt kan skapa intressanta möjligheter till en industrialisering
i de norra delarna av Norge, Sverige och Finland.

Den 25 mars i år, dvs. efter det att motionstiden utgått för den föreliggande
propositionen, ingicks mellan de svenska och norska regeringarna ett avtal
om svenskt-norskt ekonomiskt samarbete. På grundval av detta avtal slöts
samtidigt överenskommelser om bl. a. norska oljeleveranser till Sverige och
elleveranser från Sverige till Norge.

Överenskommelsen på oljeområdet innebär bl. a. att svenska företag är
garanterade möjligheter att på kommersiella villkor köpa vissa kvantiteter
råolja och oljeprodukter från norska företag. För år 1983 är kvantiteten
minst 2 miljoner ton och för år 1984 minst 2,5 miljoner ton. Avtalsperioden är
20 år med möjlighet till förlängning. Efter år 1984 kommer leveranser utöver
de angivna mängderna att bl. a. vara avhängiga oljetillgången för norska
företag, utvecklingen av det gemensamma energi- och industrisamarbetet
och marknadsförutsättningarna.

Avtalet har genom proposition 1980/81:189 förelagts riksdagen för
godkännande. Denna proposition kommer att behandlas i näringsutskottets
betänkande NU 1980/81:65. Med hänvisning till detta avstyrks det nu
aktuella motionsyrkandet.

I propositionen redogörs för den förändring av oljekonsumtionens
struktur som pågår. Denna innebär att inom ramen för en krympande total
marknad en förskjutning av konsumtionen sker från tyngre till lättare
produkter. Föredraganden framhåller att studier pågår om anpassning av de
svenska raffinaderierna till den förändrade förbrukningsbilden. Vidare
nämns den förprojektering av en s. k. katalytisk kracker som genomförs av
OK och den studie som SP bedriver avseende bl. a. avsvavlingsanläggningar.
I propositionen sägs att frågan om behov av investeringar i den svenska
raffinaderiindustrin har såväl kommersiella aspekter som försörjningsaspekter.
Det ankommer, framhålls det vidare, i första hand på de berörda
företagen att ta fram underlag för beslut om eventuella investeringar.
Föredraganden betonar emellertid det önskvärda i att detta sker i nära
samverkan mellan företagen i syfte att nå samlade lösningar.

I propositionen anförs vidare att frågan om investeringar i de svenska
raffinaderierna för att öka utbytet av vissa oljeprodukter bör vägas mot andra
möjliga åtgärder för att tillgodose behovet av detta slag av produkter.
Härutöver framhålls att en väsentlig del av den svenska marknadens behov
av bensin och dieselolja tillgodoses från raffinaderier i våra grannländer.

Frågan om statligt engagemang för byggande av en katalytisk kracker tas
upp i två motioner.

NU 1980/81:60

I en motion från allmänna motionstiden, 1980/81:1410, anförs att de
ekonomiska och försörjningsmässiga skälen för byggande av en katalytisk
kracker har blivit starkare sedan näringsutskottet i december 1980 senast
behandlade frågan. Samhället bör, anser motionärerna, i delägarskap med
OK bygga en kracker för att tunga eldningsoljor inom landet skall kunna
vidareförädlas till de från försörjningssynpunkt mer känsliga, lätta produkterna.

Enligt motion 1980/81:1976 (s) är det anmärkningsvärt att regeringen inte
heller denna gång presenterar ett förslag om hur samhället skall kunna
engagera sig i frågan om byggande av en kracker. Regeringen tycks mena,
säger motionärerna, att de multinationella bolagen om de får ökade vinster
skulle av ren välvilja lokalisera en kracker till Sverige. Regeringen har enligt
motionärerna distanserat sig från ett uttalande av näringsutskottets majoritet
(m, c, fp) i december 1980 enligt vilket man utgick från att regeringen utan
anmaning av riksdagen skulle pröva möjligheterna att förstärka den svenska
oljeberedskapen genom statligt deltagande i en ev. anläggning för katalytisk
kracking.

Motionärerna anser att några skäl för att staten skall avstå från ett statligt
engagemang inte lämnas i propositionen. De föreslår att regeringen skall
pröva förutsättningarna för att samhället, eventuellt i delägarskap med OK,
bygger en katalytisk kracker.

Utskottet har under drygt ett års tid fyra gånger (NU 1979/80:25, NU
1979/80:70, NU 1980 U:1 y, NU 1980/81:18) behandlat motionsyrkanden
liknande de här aktuella. Utskottet har avstyrkt förslagen. Socialdemokraterna
i utskottet har reserverat sig till förmån för motionsyrkandena.

Enligt propositionen skulle leveranser från norska raffinaderier till Sverige
inom ramen för ett fast samarbete kunna utgöra en väsentlig förbättring av
försörjningstryggheten. Utskottet delar den uppfattning som regeringen
redovisar i denna fråga och vill erinra om den snabba utbyggnad av
raffinaderierna i Västeuropa som pågår eller planeras i syfte att skapa
möjlighet att omvandla en större del av de tyngre oljeprodukterna till bensin
och dieselolja.

Frågan om ett statligt engagemang i byggande av en katalytisk kracker kan
enligt utskottets mening ändå alltjämt äga aktualitet. Utskottet förutsätter
att regeringen håller sig underrättad om det studiearbete som bedrivs inom
olika oljeföretag och, om så bedöms erforderligt, återkommer till riksdagen
med förslag till åtgärder. Utskottet vill i sammanhanget erinra om vad som i
propositionen sägs om en studie inom SP rörande bl. a. avsvavlingsanläggningar.
Sådana anläggningar skulle medföra förbättrade möjligheter att
importera tunga och svavelrika oljor. Med hänvisning till vad utskottet här
har anfört avstyrks motion 1980/81:1410 och det här aktuella yrkandet i
motion 1980/81:1976 (s).

I motion 1980/81:1976 (s) erinras om att man från socialdemokratisk sida
tidigare har begärt en plan för utveckling öv raffinaderiverksamheten och den

NU 1980/81:60

petrokemiska industrin. Ett av syftena med en sådan plan skulle vara att
förändra raffinaderierna så att en allt större andel tjocka råoljor kan utnyttjas
i Sverige. Planen skulle vidare bl. a. redovisa hur försörjningsbasen skall
kunna breddas och oljeprodukterna förädlas.

Motionärerna konstaterar att förslagen har tillbakavisats av riksdagsmajoriteten.
De anser att vad som föreslås i propositionen är otillfredsställande
och att riksdagen bör begära att regeringen låter utarbeta en plan av angiven
art.

Utskottet vill betona att raffinaderierna och den petrokemiska industrin är
ett centralt område då det gäller energipolitiska överväganden. Det är därför
angeläget att statsmakterna noga följer och analyserar utvecklingen på
området. Klart är, anser utskottet, att de villkor beträffande långsiktig
lönsamhet som gäller för raffinering i Sverige spelar en viktig roll för
investeringsbesluten.

Med hänsyn till sektorns stora betydelse för samhället är det enligt
utskottets mening naturligt att den ägnas en ökad uppmärksamhet från
statens sida. Detta gäller inte minst de långsiktiga aspekterna, som kan
komma att behandlas av den parlamentariska kommittén. Det ankommer på
regeringen att följa utvecklingen och vid behov lämna förslag till åtgärder.
Riksdagen bör göra ett uttalande härom.

I propositionen lämnas en översiktlig redogörelse för de prospekteringsinsatser
som har möjliggjorts genom det år 1978 införda statliga stödet till
prospektering efter olja och naturgas (prop. 1977/78:128, NU 1977/78:70, rskr
1977/78:343). Bl. a. nämns att Svenska Petroleum Exploration AB deltar i
tio prospekteringsprojekt som beräknas leda till ca tolv provborrningar åren
1981 och 1982.

Det statliga prospekteringsstödet finansieras genom att en del av
inkomsterna av den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter tillförs
en särskild fond, oljeprospekteringsfonden. Avgiften utgör 4 kr. per
kubikmeter för motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja. Mot bakgrund
av bl. a. höjda kostnader för oljeprospekteringsverksamheten föreslår
regeringen att oljeprospekteringsfonden tillförs ökade inkomster genom en
avgiftshöjning från den 1 juli 1981 med 4 kr. per kubikmeter för nämnda slag
av oljeprodukter.

Ett prospekteringsprojekt pågår ofta under en period av flera år. Bidrag
som har beviljats betalas ut successivt under perioden. Med hänsyn härtill
förordas i propositionen att regeringen erhåller riksdagens bemyndigande att
genom bidragsbeslut göra ekonomiska åtaganden som sträcker sig över hela
projektperioden utan att därmed motsvarande medel i oljeprospekteringsfonden
behöver avsättas för ändamålet. Bemyndigandet föreslås gälla intill
ett belopp av 250 milj. kr. I och med att beviljade bidrag betalas ut föreslås
utrymme för nya åtaganden frigöras inom denna ram.

Utskottet har intet att erinra mot vad som i propositionen anförs och

NU 1980/81:60

förordas beträffande statligt stöd till prospektering efter olja och naturgas.

Sedan år 1975 finns ett statligt garantisystem för oljeutvinning m. m. Enligt
den redovisning som i propositionen lämnas för den hittillsvarande
garantigivningen återstår av den ursprungliga garantiramen på 2 000 milj. kr.
nu 350 milj. kr. outnyttjade.

Enligt propositionen har garantin visat sig vara ett verksamt medel för att
säkra den långsiktiga oljeförsörjningen. Vidare framhålls att flera nya
oljeutvinningsprojekt kan komma att bli aktuella under den närmaste tiden
och att det är angeläget att svenska företag även i fortsättningen ges
möjlighet att engagera sig finansiellt i sådana projekt. Med hänsyn härtill
förordas en höjning av garantiramen till 4 000 milj. kr. Inom denna ram
beräknas finnas utrymme även för vissa engagemang beträffande utvinning
m. m. av naturgas och kol. En ny ramhöjning bedöms kunna bli aktuell
senast år 1983 som följd av de åtaganden som staten har gjort i samband med
beslutet om genomförandet av Sydgasprojektet.

Utskottet har funnit anledning att i ett avseende överväga villkoren för den
statliga garantin för oljeutvinning m. m. Det gäller frågan om statens
regressrätt gentemot garantitagare för den händelse de säkerheter som har
ställts för garanti skulle visa sig vara otillräckliga. Statens regressrätt är i
sådana fall f. n. i princip obegränsad. En så långtgående regressrätt kan
emellertid medföra problem för de företag som erhåller garanti för sin
upplåning, eftersom deras balansräkningar kommer att belastas med en
motsvarande skuld till staten. Detta kan minska deras upplåningsförmåga
och göra det svårare för dem att engagera sig i nya kapitalkrävande
utvinningsprojekt. Utskottet anser det motiverat att statens krav på säkerhet
anpassas till garantisystemets syfte att stödja sådana engagemang från
svenska företags sida. Det bör få ankomma på regeringen att i varje särskilt
fall föreskriva om begränsning av statens regressrätt i den utsträckning detta
bedöms nödvändigt för att syftet med garantin skall kunna nås. Utskottet har
i denna fråga hört riksgäldsfullmäktige, som har förklarat sig inte ha något att
erinra mot att regeringen får möjlighet att begränsa regressrätten på här
angivet sätt.

Vad som i propositionen anförs och föreslås beträffande statlig garanti för
oljeutvinning m. m. föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Naturgas

Möjligheterna att introducera naturgas i Sverige har enligt propositionen
på senare tid förbättrats i olika avseenden. Bl. a. väntas stora naturgasfynd i
Nordsjöområdet innebära ett ökat utbud av gas i Sveriges närhet.

Föredraganden framhåller (s. 162) att en väsentligt ökad naturgasanvändning
i Sverige beror på möjligheterna att finna en tillräckligt stor och

4 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 60

NU 1980/81:60

kvalificerad marknad. Inom uppvärmningssektorn begränsas dessa möjligheter
av fjärrvärmeutbyggnaden. I vissa delar av landet anges dock gasen
under vissa förutsättningar kunna utgöra ett alternativ till inhemska
bränslen, elvärme eller individuell oljeuppvärmning i bostäder. Också inom
industrin kan det finnas en potential.

Resonemanget i propositionen mynnar ut i att det är önskvärt att
förberedelserna för ökad naturgasanvändning fortsätter. Föredraganden
betonar vikten av att marknadsfrågorna bearbetas effektivt och pekar på
kommunernas centrala roll i sammanhanget. Han meddelar att förslag om
styrmedel för att underlätta gasintroduktion bereds inom regeringskansliet.
Förslag bedöms kunna föreläggas riksdagen under innevarande år.

Utskottet har ingen erinran mot vad som här anförts. Utskottet vill
emellertid i sammanhanget erinra om de höga kostnader som är förknippade
med en introduktion av naturgas i stor skala.

I motion 1980/81:1999 (vpk) begärs skyndsamma åtgärder för import och
ökad användning av naturgas. Enligt motionärerna har Sverige kommit på
efterkälken när det gäller att ansluta sig till gasnäten i Europa. Särskilt
intresse har, anser de, ett erbjudande från Sovjetunionen om anslutning via
Finland och överläggningar med Norge om gas från fälten i Nordsjön.

Frågan om ett nordiskt samarbete på gas- och oljeområdena tas upp i
motion 1980/81:594. Motionärerna pekar på att ett sådant samarbete skulle
kunna skapa förutsättningar för uppbyggnad av ett petrokemiskt centrum i
Västernorrland. De framhåller vidare att en organisation för detta, Mittgas
AB, har förberetts genom samverkan mellan Swedegas AB och regionala
intressen i området.

I propositionen redogörs för den utrednings- och förhandlingsverksamhet
som bedrivs av i första hand Swedegas i syfte att stödja introduktionen av
naturgas i landet. Bl. a. pekas på den regionala utredningsverksamhet som
avses komma att ske i södra Norrland med deltagande av Gävle, Sundsvalls
och Östersunds kommuner jämte Swedegas. Vidare framhålls att Nordiska
ministerrådet har beslutat om en utredning av möjligheterna till nordiskt
samarbete på Nordkalotten om utnyttjandet av ev. olje- och gasfyndigheter
utanför Nordnorge.

Swedegas undersöker också möjligheterna till ökad import från Nordsjöområdet
- i första hand då av norsk gas - och från Sovjetunionen via
Finland.

Utskottet noterar med tillfredsställelse denna verksamhet för att åstadkomma
alternativa importvägar för naturgas. Vid behandlingen av energifrågor
våren 1980 underströk utskottet att regeringen och berörda myndigheter
borde undersöka förutsättningarna för ett norsk-svenskt samarbete om
utnyttjande av ev. naturgasfyndigheter utanför Nordnorge. En naturgasimport
från Nordnorge skulle, sade utskottet, kunna få stor positiv betydelse för
industrin i de nordligaste länen. Som framgår av vad som nyss sagts pågår nu
en aktivitet som ligger i linje med den som önskas i motionerna. Motion

NU 1980/81:60

1980/81:594 och det här aktuella yrkandet i motion 1980/81:1999 (vpk) ger
således inte anledning till någon framställning från riksdagen till regeringen
och avstyrks följaktligen av utskottet.

I motion 1980/81:1970 framhålls det angelägna i att överförings- och
distributionssystem för naturgas utnyttjas effektivt. Konsumentunderlaget
måste redan från början vara största möjliga. Motionärerna framhåller att ett
sätt att uppnå detta är att ellagen (1902:71 s. 1) ändras så att koncessionsinnehavare
undantas från distributionsplikt i vad avser uppvärmningsändamål
inom område där gas distribueras eller planeras bli distribuerad. I samma
syfte förespråkar de också en ändring i lagen (1976:838) om allmänna
fjärrvärmeanläggningar. Såvitt gäller denna fråga behandlas motionen av
civilutskottet. Motionärernas yrkande går ut på dels att deras synpunkter
skall beaktas vid beredningen i regeringskansliet av frågan om styrmedel för
att underlätta den avsedda gasintroduktionen, dels att berörda kommuner
innan överlåtelse av gasdistribution till annan huvudman får ske skall få
avgöra om de vill ta på sig huvudmannaskapet för denna distribution.

Som redan omnämnts bereds f. n. inom regeringskansliet frågan om
styrmedel för att underlätta en gasintroduktion. Utskottet förutsätter att
synpunkter av det slag som förs fram i motionens avsnitt om ellagen beaktas
därvid. Motionsyrkandet avstyrks såvitt här är i fråga.

När det gäller yrkandet angående huvudmannaskapet vill utskottet, såsom
också görs i propositionen, framhålla att den organisation som stadfästes på
naturgasområdet år 1980 innebär att kommunerna får ett avgörande
inflytande i de regionala bolag som skall svara för marknadsföringen av gas
inom resp. del av landet. Utskottet finner inte anledning tillstyrka
motionsyrkandet.

Utskottet övergår nu till att behandla vissa anslagsfrågor rörande olja och
naturgas. I propositionen föreslås (s. 433 f.) att 7 milj. kr. skall tillföras
Svenska Petroleum Exploration AB för att täcka kostnader för allmän
administration m. m. Utskottet tillstyrker detta förslag.

Vidare föreslås (s. 435 f.) att 22 milj. kr. i villkorslån skall anvisas till
Swedegas AB för förprojektering av naturgasledningar. Även detta förslag
tillstyrks av utskottet.

Svenska Petroleum AB ger enligt propositionen med nuvarande verksamhetsinriktning
och i nu rådande marknadsläge inte ett godtagbart ekonomiskt
resultat. Bolaget bör därför, sägs det, eftersträva en bättre marknadsanpassning.

Under år 1980 har prishöjningar på olja och en fortsatt volymökning av
Svenska Petroleums verksamhet medfört ett ökat lånebehov för bolaget.
Med hänvisning härtill förordas i propositionen (s. 437-443) ett kapitaltillskott
av 225 milj. kr. Härav föreslås statens vattenfallsverk och Statsföretag
lämna 112,5 milj. kr. var. Tillskottet bör enligt propositionen tillföras
bolaget i form av dels nytt aktiekapital med 100 milj. kr., varav 15 milj. kr.
utgör överkurs, dels efterställt förlagslån med 125 milj. kr. Medlen till

NU 1980/81:60

Statsföretag föreslås lämnas som två förlagslån om 50 resp. 62,5 milj. kr.,
dvs. sammanlagt 112,5 milj. kr.

Utskottet tillstyrker förslaget om kapitaltillskott till Svenska Petroleum
AB.

Kol

Regeringen föreslår i propositionen riktlinjer för introduktion av kol.
Dessa riktlinjer avser vilken kvantitet kol som skall utnyttjas vid slutet av
1980-talet, vilka regler som skall gälla vid prövning från miljöskyddssynpunkt
av koleldade anläggningar, hur kolförsörjningen skall utformas och
hur forskning och utveckling på kolområdet skall inriktas.

I propositionen förespråkas en försiktig kolintroduktion i Sverige,
innebärande en kolanvändning av 4-6 miljoner ton ångkol vid slutet av
1980-talet. Utskottet har ingenting att erinra mot detta mål för kolanvändningen.

Enligt den socialdemokratiska partimotionen 1980/81:1976 bör grundinställningen
vara att kolet så långt möjligt skall undvikas. Självfallet måste
dock kol användas i strävan att reducera det kraftiga oljeberoendet, heter det
i motionen. Man har under vissa förutsättningar ingenting att invända mot
regeringens förslag till energibalanser. Det finns emellertid en allvarlig risk,
framhålls det, att regeringens presenterade energibalanser inte kan hållas.
Därför måste enligt motionärerna samhället utforma instrument dels för att
styra kolanvändningen, dels för att påskynda introduktionen av främst
förnybara, inhemska alternativ.

Enligt motionärerna bör regeringen snarast presentera en plan för
kolintroduktion. Av denna bör framgå storleken och lokaliseringen av de
koleldade anläggningarna och miljöeffekterna av den kolintroduktion som
föreslås i propositionen. Även i motion 1980/81:851 föreslås att staten lägger
fast en långsiktig plan för kolets utnyttjande som energikälla.

I den socialdemokratiska partimotionen påpekas vidare att prövningen av
ansökningar rörande tillstånd att bygga koleldade anläggningar f. n. sker hos
olika myndigheter. Avgörande för var prövningen sker är anläggningarnas
storlek. Detta är enligt motionärerna otillfredsställande. De anser att
angelägenheten av att motverka de risker för miljön som för landet totalt är
förknippade med förbränningen av kol gör det nödvändigt med en samlad
bedömning av alla ansökningar om koleldade anläggningar. Bedömningen
bör göras av regeringen och utgå från den i motionen skisserade planen för
kolintroduktion. Sådana ändringar i lagstiftningen begärs att en samlad
bedömning hos regeringen blir möjlig. Ett likartat yrkande finns i motion
1980/81:1379 (s).

Jordbruksutskottet tillstyrker i sitt yttrande (JoU 1980/81:4 y) regeringens
förslag om en försiktig kolintroduktion. Den prövning som enligt gällande

NU 1980/81:60

lagstiftning sker av tillkommande koleldade anläggningar erbjuder enligt
utskottets mening tillräckliga möjligheter till en från miljösynpunkt önskvärd
planering för utbyggnaden av kolanläggningar. Jordbruksutskottet anser inte
att någon särskild plan erfordras härutöver.

I en avvikande mening till yttrandet betonar de socialdemokratiska
ledamöterna i jordbruksutskottet det angelägna i att man motverkar de
risker för miljön som för landet totalt är förknippade med kolförbränningen.
De anser det därför nödvändigt med en samlad bedömning av alla
ansökningar om koleldade anläggningar. Denna samlade bedömning bör,
anser de, göras av regeringen och grundas på den plan som föreslås i motion
1980/81:1976 (s). Av denna skall bl. a. framgå hur fördelningen mellan t. ex.
kol och inhemska bränslen skall göras för att oljan skall kunna ersättas. För
att en samlad bedömning skall bli möjlig föreslås att lagstiftningen skall
ändras på det sätt som nämns i motion 1980/81:1976 (s).

Utskottet erinrar om att det i första hand är kommunerna som skall svara
för den utbyggnad av koleldade anläggningar som avses komma till stånd.
Statsmakterna bör inte söka åstadkomma en detaljstyrning av utbyggnaden.
Prövning av stora fossileldade anläggningar sker i regeringen med tillämpning
av 136 a § byggnadslagen.

En likformig prövning av ansökningar avseende koleldade anläggningar
erhålls genom de riktlinjer för kolintroduktion som regeringen föreslår.

Mot bakgrund av vad som här anförts avstyrks motionsyrkandena.

I motion 1980/81:1976 (s) förordas vidare att statsmakterna ges möjlighet
till prövning av kommunala planer för introduktion av kol och inhemska
bränslen. Prövningen föreslås genom vissa förändringar av lagstiftningen få
till följd att kol endast skall användas när inte tillräckliga mängder inhemska
bränslen finns tillgängliga till rimliga kostnader. Ett mål skulle vidare vara att
man, i de fall tillstånd till koleldade anläggningar beviljas, i det kommunala
värmesystemet parallellt satsar på andra alternativ som t. ex. värmepumpar
och solvärme.

I propositionen föreslås en lag om utförande av eldningsanläggningar för
fast bränsle. Lagförslaget behandlas av utskottet i det följande. Enligt den
föreslagna lagen skall anläggningsinnehavare före val av bränsle samråda
med den myndighet som regeringen bestämmer innan utformningen av
anläggningen bestäms med avseende på val av fast bränsle.

Utskottet ansluter sig till propositionens bedömning att samrådssystem av
detta slag förhindrar en inte önskad utveckling. Utskottet vill vidare erinra
om den prövning enligt 136 a § byggnadslagen som sker beträffande
eldningsanläggningar som förbrukar större kvantiteter träfiberråvara. Med
vad nu sagts avstyrker utskottet motionsyrkandet.

I propositionen betonas vikten av en aktiv kolförsörjningspolitik. Inriktningen
bör härvid vara att vi genom långsiktsavtal och engagemang i
kolgruvor försöker åstadkomma ett försörjningssystem som starkt präglas av

NU 1980/81:60

leveranstrygghet. Prospektering efter kol är angelägen för att vi skall få till
stånd en långsiktigt tryggad försörjning med kol av sådan kvalitet som bör
användas på den svenska marknaden. Det nuvarande stödet till prospektering
efter olja och naturgas bör därför enligt propositionen utvidgas till att
gälla också kol. Stöd föreslås utgå med 50 % av kostnaden. Stödvolymen
beräknas till 5-7 milj. kr. per år under de närmaste åren. Kostnaderna bör på
sikt täckas genom en avgift på kol som säljs i Sverige. Av administrativa skäl
föreslås dock under en övergångsperiod bidrag till kolprospekteringen
finansieras via den särskilda avgiften för oljeprodukter. Kostnaden härför
ingår i det medelsbehov som tillgodoses enligt utskottets förslag i det
föregående.

Utskottet har ingen invändning mot att stöd får lämnas till prospektering
efter och utvinning av kol i de former och med den finansiering som förordas i
propositionen. Utskottet tillstyrker också att fonderade medel för stöd till
prospektering efter olja och naturgas samt kreditgaranti för oljeutvinning
m. m. får användas i fråga om kol på det sätt som förordas i propositionen.

I motion 1980/81:1976 (s) föreslås att regeringen skall lägga fram förslag
om importlicenser för kol. Licenser bör enligt förslaget i första hand ges till
svenskägda företag som bl. a. genom prospektering, andelar i utländska
gruvor och långtidsavtal försöker trygga en långsiktig försörjning med kol.
Motionärerna anför att ifrågavarande licenser inte står i strid med
internationell praxis och Sveriges internationella förpliktelser.

Även i motion 1980/81:1999 (vpk) föreslås åtgärder för införande av ett
system med importlicenser för kol.

Under 1980-talet kommer kolanvändningen i Sverige att bli av begränsad
omfattning. Den erforderliga kolmängden kan tryggas genom sådana
långsiktsavtal och engagemang i kolgruvor som anges i propositionen. Mot
bakgrund härav avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Kolintroduktionens miljöaspekter ägnas stor uppmärksamhet i propositionen
och i flera motioner.

I propositionen framhålls att kolets miljöeffekter inte principiellt skiljer sig
från andra fossila bränslens. Vidare anförs emellertid att detta förhållande
inte utgör anledning att underlåta att försöka minska de miljöproblem som är
förknippade med kolanvändning.

Föredraganden konstaterar att det är en fråga för regeringen och berörda
statliga myndigheter att vid kolintroduktionen beakta möjligheterna att
enligt gällande lagstiftning förbättra miljösituationen.

Enligt nuvarande bestämmelser gäller generellt att endast kol med en
svavelhalt på högst 0,8 % får användas i södra och mellersta Sverige.
Fr. o. m. den 1 oktober 1984 gäller detta krav hela landet.

De riktlinjer som nu föreslås av regeringen innebär ytterligare bl. a.
följande. Vid eldningsanläggningar med stor effekt och med lång eller

NU 1980/81:60

medellång driftstid bör en gräns läggas fast för högsta tillåtna utsläpp av
svavel. En eldningsanläggning bör tillåtas släppa ut högst 2 100 ton svavel per
år vid en för en längre tidsperiod genomsnittlig driftstid. Beräknas utsläppen
bli större bör rökgasavsvavling installeras eller andra åtgärder vidtas så att
utsläppsmängderna inte överstiger 2 100 ton per år. Anläggningsinnehavaren
har därmed möjlighet att välja den metod som är lämpligast i det enskilda
fallet. Vid nya anläggningar med en bränsleeffekt över ca 150 MW bör, där så
är lämpligt, mark reserveras för anläggning för avsvavling av rökgaserna och
andra förberedande åtgärder vidtas.

Enligt propositionen bör regeringen senast år 1983 återkomma till
riksdagen med redovisning för när ett generellt krav på att kol med en
genomsnittlig svavelhalt på högst 0,6 % skall kunna införas i Sverige. Som
riktpunkt för skärpningen anges att den bör träda i kraft senast under år 1988.
Då bör också gränsen för högsta tillåtna utsläpp av svavel från eldningsanläggningar
sänkas till 1 600 ton per år. Denna gräns skall gälla både då
befintliga och därefter tillkommande anläggningar. Miljöskäl talar för att
kraven behöver skärpas ytterligare under 1990-talet. I propositionen
framhålls att krav på effektiva skyddsåtgärder vid koleldning, såsom
stoftavskiljare för att minska tungmetallutsläppen och förbränningstekniska
åtgärder för att minska kväveoxidutsläppen, bör fastställas vid sedvanlig
prövning enligt gällande lagstiftning av tillkommande koleldade anläggningar.

Regeringens förslag ifrågasätts i flera motioner.

Enligt motion 1980/81:1976 (s) innebär regeringens förslag beträffande
högsta tillåtna svavelutsläpp en kraftig försämring jämfört med naturvårdsverkets
uppfattning och den praxis som redan har börjat tillämpas. Förslagen
bör därför enligt motionärerna avvisas. Likartade yrkanden finns i motionerna
1980/81:1967, 1980/81:1975 och 1980/81:1999 (vpk).

När det gäller frågan om svavelutsläpp från koleldade anläggningar
innebär, anser jordbruksutskottet i sitt yttrande, de gränser som har satts upp
som riktmärke i propositionen en rimlig målsättning på kort och medellång
sikt. Utskottet utgår dock från att regeringen låter undersöka förutsättningarna
för en snabbare skärpning av miljövårdskraven.

I en avvikande mening till jordbruksutskottets yttrande förespråkar de
socialdemokratiska ledamöterna att skärpta miljökrav skall läggas fram för
kolanläggningar och att i avvaktan på sådana den mer skärpta praxis som
redovisas i motion 1980/81:1976 tillämpas.

I motion 1980/81:1975 framhålls att eldning med fasta bränslen medför
betydande miljöproblem genom den stora mängd avfall som produceras.

I sitt yttrande konstaterar jordbruksutskottet att prövningen av koncessionsärendena
även innefattar avfallets miljöstörningar. Någon ytterligare
prövning behövs därför inte, menar jordbruksutskottet.

Dess socialdemokratiska ledamöter föreslår i en avvikande mening att
regeringen skall låta kartlägga möjliga deponeringsplatser för kolavfall och

NU 1980/81:60

att forskningsinsatser skall frigöras för att man skall utröna i vilken mån detta
avfall kan nyttiggöras.

I propositionen anförs att möjligheten att förbättra miljösituationen bör
tas till vara vid kolintroduktion och att det är en fråga för regeringen och
berörda statliga myndigheter att beakta detta vid prövning av koleldade
anläggningar enligt gällande lagstiftning. De föreslagna riktlinjerna syftar till
detta.

Utskottet finner att de förslag som redovisas i propositionen innebär
betydande skärpningar av miljökraven vid introduktion av kol och att detta
självfallet medför kostnader.

Totalt medför de i propositionen föreslagna högsta målen för hushållning
och oljeersättning samt de skärpta miljökraven att svavelutsläppet från
eldningsanläggningar i Sverige minskar med bortåt 50 % från år 1979 till år
1990.

Ändå finner utskottet att miljöskäl talar för en snabbare skärpning av
miljökraven, men detta får inte förhindra eller försvåra att nå målet ”totalt
minst möjliga svavelutsläpp”.

I propositionen anförs att högsta tillåtna svavelutsläpp från koleldade
anläggningar senast år 1988 bör vara 1 600 ton per anläggning och år. Detta
betyder att alla tillkommande anläggningar redan i dag måste planeras för att
uppfylla detta krav.

Utskottet anser det rimligt att understryka detta sakförhållande genom att
redan nu förorda ett högst tillåtna utsläpp på 1 600 ton per anläggning och år.
Under en övergångstid, dock längst till år 1988, skall emellertid dispens
kunna beviljas för ett utsläpp av högst 2 100 ton per anläggning och år.

Utskottet finner det angeläget att regeringen om möjligt redan år 1982
återkommer till riksdagen med den i propositionen omtalade redovisningen
och förslag till tidpunkten för de skärpta miljökrav som i propositionen har
redovisats till senast år 1988. Bl. a. bör prövas om inte övergången till kol
med högsta svavelhalt om 0,6 % kan ske senast år 1986.

Med utgångspunkt i dessa krav bör regeringen i sin prövning av
nytillkommande koleldningsanläggningar hävda en fortsatt sträng praxis.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till vad utskottet här har anfört. De nu aktuella motionsyrkandena blir
därigenom i allt väsentligt tillgodosedda. Utskottet återkommer i det
följande (s. 64) med motivering för motsvarande ställningstagande i fråga om
torveldade anläggningar.

I motion 1980/81:1977 föreslås att regeringen i sitt arbete inom IEA skall
verka för en intensifierad samordning av nationella energiprogram i syfte att
nå ett globalt samverkande miljöskydd mot i första hand långväga
gränsöverskridande luftföroreningar. De luftföroreningar motionären åsyftar
är sådana som uppkommer vid förbränning av kol, biomassa och torv.

I sitt yttrande över motionen erinrar jordbruksutskottet om att Sverige har
ratificerat ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar.
Dessutom har jordbruksministern meddelat att han avser att med

NU 1980/81:60

olika länder diskutera bilaterala frågor i anslutning till konventionen.
Jordbruksutskottet, som förutsätter att de i motionen omnämnda frågorna
då kommer att diskuteras, finner att motionens syfte därmed kan anses bli
tillgodosett.

I en avvikande mening till yttrandet uttalar jordbruksutskottets socialdemokratiska
ledamöter att ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar är så allmänt formulerad att en förbättring inte är att
vänta, i vart fall inte på kortare sikt. Regeringen borde därför nu verka för att
få till stånd bilaterala avtal med de länder i Europa som svarar för utsläpp av
föroreningar vilka i hög grad bidrar till den fortlöpande försurningen av
svenska vatten.

Näringsutskottet anser att vad jordbruksutskottet har redovisat i sitt
yttrande innebär att förslagen i motionen till väsentlig del får anses vara
tillgodosedda. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Två motioner tar upp frågan om lokaliseringen av ev. kolkondenskraftverk.

I motion 1980/81:598, som väcktes under allmänna motionstiden, framhålls
att en förprojektering av ett kolkondenskraftverk i Oxelösund f. n.
pågår i statens vattenfallsverks regi. Med hänvisning till den enighet som
enligt motionären råder om kolkondenskraftverks olämplighet, har här
föreslagits att regeringen i den kommande energipropositionen skulle klart
avvisa vattenfallsverkets planer.

Enligt motion 1980/81:1975 är det alarmerande att Sydkraft vill lokalisera
ett kolkondenskraftverk till Karlshamn. Motionärerna anför att naturvårdsverket
har dragit slutsatsen att hela svenska kusten med undantag av Skåne
och norra Uppland är olämplig för sådana kraftverk. Sydkrafts ansökan bör
därför avslås, menar de.

Jordbruksutskottet behandlar i sitt yttrande den sistnämnda motionen.
Utskottet anser att man med hänsyn till de miljörisker, bl. a. i försurningshänseende,
som är förknippade med kolkondenskraftverk inte bör planera
sådana anläggningar.

I propositionen uttalas (s. 167) att kolet i en första fas kommer att
användas i främst hetvattencentraler och kraftvärmeverk. Vidare sägs
(s. 289 f.) att ny elproduktionskapacitet i första hand bör utgöras av
kraftvärmeverk och mottrycksanläggningar eldade med fasta bränslen.
Kraftföretagen bör dock enligt propositionen bedriva en sådan planering att
tillgången på elektrisk kraft i framtiden inte blir begränsande för sysselsättning
och välfärd. En projektreserv anges därför vara angelägen. Det borde,
anförs det vidare, vara möjligt att förbereda nya elproduktionsanläggningar
så långt att lokaliseringsort bestäms, projektering genomförs och erforderliga
tillstånd för utbyggnad inhämtas innan det är nödvändigt att fatta
bindande beslut om anläggningarnas tillkomst.

Utskottet, liksom regeringen, anser att inga kolkondenskraftverk skall tas
i drift under 1980-talet. En konvertering av oljeeldade kondenskraftverk är

NU 1980/81:60

emellertid möjlig, varvid givetvis uppställda miljöskyddskrav måste uppfyllas.
Detta skulle innebära betydande miljöfördelar jämfört med fortsatt drift
av oljeeldade kondenskraftverk. Om riksdagen ansluter sig till vad utskottet
här har anfört kan motionsyrkandena anses bli i huvudsak tillgodosedda. De
avstyrks med hänvisning härtill.

Enligt propositionen är det inte motiverat med något statligt engagemang i
en centralhamn för kolimport. Detta motiveras med att de kolvolymer, som
skulle kunna bli aktuella för import vid slutet av 1980-talet, är för små för att
en utbyggnad av en central kolhamn skall vara lönsam. Vidare framhålls att
det enligt sjöfartsverket finns möjlighet att tills vidare bygga ut befintliga
hamnar i takt med att behovet av kolimport ökar.

I motionerna 1980/81:851, 1980/81:1027 och 1980/81:1489 förordas att vid
en kolintroduktion Landskrona skall bli cental omlastningshamn för kol. I
motion 1980/81:2121 (s), som har väckts med anledning av proposition
1980/81:131 om vissa varvsfrågor, m. m., tar man upp ett förslag från
Landskrona kommun om en omlastningshamn för kol. Motionärerna menar
att det finns omständigheter som talar för att en hamn av den skisserade
typen kan vara en lämplig lösning. De vill att regeringen snarast skall
komplettera underlaget och återkomma med förslag till riksdagen.

I enlighet med vad som anförs i proposition 1980/81:90 anser utskottet att
den kolimport som är aktuell under det närmaste decenniet inte motiverar
statligt stöd till en central omlastningshamn för kol. Motionsyrkandena
avstyrks.

Med de uttalanden som har gjorts i det föregående tillstyrker utskottet
sammanfattningsvis de riktlinjer för introduktion av kol som anges i
propositionen.

Inhemska bränslen
Allmänt

I propositionen anförs (s. 181) att övergång till fasta bränslen skall
främjas. En successiv utveckling skall ske mot ett energisystem i huvudsak
baserat på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor med minsta
möjliga miljöpåverkan. Av de inhemska bränslena är det enligt propositionen
främst skogsavfall och torv som kan ge betydande bidrag till vår
energiförsörjning före år 1990.

F. n. bedöms användningen av inhemska bränslen uppgå till 3-7 TWh.
Föredraganden räknar med att bidraget från de inhemska energikällorna år
1990 skall uppgå till 31-41 TWh, varav från skogsenergi 25-30 TWh och från
torv 6-11 TWh. Regeringen föreslår att målet för år 1990 skall vara att 3
miljoner ton olja ersätts med i huvudsak skogsenergi och torv.

I fråga om de styrmedel som skall användas för att uppnå detta mål nämns i
propositionen bl. a. den lag om utförande av eldningsanläggningar för fasta

NU 1980/81:60

bränslen varom förslag lämnas i propositionen och som utskottet behandlar i
det följande samt det system med stöd genom oljeersättningsfonden som
infördes den 1 januari i år.

Regeringens mål för den oljeersättning som bör ske genom ökad
användning av inhemska bränslen avvisas inte i någon motion. I flera
motioner hävdas emellertid att de styrmedel med vilkas hjälp den önskvärda
omställningen skulle åstadkommas är alltför svaga.

I motion 1980/81:1976 (s) föreslås att regeringen snarast tillsätter en
utredning som skall göra en snabb översyn av lagstiftning, normer m. m. med
sikte på att underlätta införandet av alternativa energislag. Motionärerna
menar att det om inte vissa lagstiftningsfrågor snarast löses finns risk för att
införandet av ny energiteknik försenas i onödan.

Regeringens förslag till mål för ökad användning av inhemska bränslen
innebär att utnyttjandet under det närmaste decenniet skulle öka mycket
kraftigt. Detta är enligt utskottets mening ett mycket ambitiöst mål.

I propositionen anges instrument som verksamt bör kunna bidra till ett
förverkligande av ambitionerna. Utskottet vill emellertid betona att det i
samhället finns trögheter av bl. a. institutionellt slag som kan motverka de
omställningsåtgärder som genomförs. Utskottet anser det därför vara
naturligt att frågor av det slag som motionärerna tar upp kontinuerligt
övervägs. Enligt utskottets mening ankommer det på regeringen att svara för
överväganden om behovet av åtgärder. Frågor av mer långsiktig natur kan
dock behandlas inom den parlamentariska kommitté som utskottet har
förordat. Motionsyrkandet bör inte föranleda något uttalande av riksdagen.

I motion 1980/81:1999 (vpk) föreslås åtgärder för att genom uttag ur
oljeersättningsfonden öka stödet till utnyttjande av inhemska bränslen.
Utskottet vill framhålla att det i proposition 1980/81:49 om stöd för åtgärder
för att ersätta olja m. m., som godtogs av riksdagen hösten 1980 (NU
1980/81:19, rskr 1980/81:100), särskilt underströks att teknik som grundas på
inhemska bränslen borde prioriteras vid stödgivningen. Det berörda
motionsyrkandet kan sålunda anses redan vara tillgodosett och avstyrks
därför.

Koncessionsfrågor m. m.

En översiktlig redogörelse för innebörden av den lagstiftning som reglerar
rätten att bryta torv i syfte att utvinna energi finns i propositionen (s. 186).
Sammanfattningsvis innebär reglerna att krav har uppställts på dels
koncession enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter, dels
täkttillstånd enligt naturvårdslagen (1964:822). F. n. gäller att bearbetningskoncession
meddelas av regeringen, de flesta undersökningskoncessioner av
statens industriverk och täkttillstånd av länsstyrelse.

I propositionen (s. 187) anmäler regeringen sin avsikt att på olika sätt

NU 1980/81:60

förenkla tillståndsgivningen. Ett sätt är enligt propositionen att föra över
beslutanderätten i koncessionsärenden från regeringen och industriverket till
länsstyrelserna. En sådan överföring, som kan göras utan någon lagändring,
skall enligt propositionen ske från den 1 juli 1982. Med hänsyn till de
betydande ingrepp i miljön som kan förorsakas av torvtäkt bör, anförs det
vidare i propositionen, statens naturvårdsverk få rätt att fullfölja talan mot
beslut om bearbetningskoncessioner till regeringen.

Vidare antyds i propositionen olika åtgärder i syfte att stimulera bl. a.
småskaliga lokala engagemang i torvbrytning. I detta sammanhang omtalas
att hithörande frågor f. n. utreds inom regeringskansliet.

Under allmänna motionstiden 1981 väcktes flera motioner med krav på
förenkling av reglerna för brytning av torv för energiändamål.

I motionerna 1980/81:478 och 1980/81:791 begärs lagändringar i syfte att
åstadkomma en smidigare hantering av torvärendena. Förslaget i motion
1980/81:1037 går ut på bl. a. att en småskalig torvutvinning skall underlättas.
Samma syfte ligger bakom förslaget i motion 1980/81:1389. I denna motion
pekas på möjligheten att slopa koncessionssystemet när det gäller mindre
torvtäkter. Enligt ett yrkande i motion 1980/81:1411 bör torv helt utgå ur
kretsen av koncessionspliktiga ämnen.

De flesta här nämnda motionerna har behandlats av jordbruksutskottet i
dess yttrande JoU 1980/81:4 y.

I detta yttrande redogör jordbruksutskottet för regeringens planer att föra
över beslutanderätten i koncessionsärenden från regeringen och industriverket
till länsstyrelserna. Enligt jordbruksutskottet är det viktigt att på detta
sätt förenkla administrationen kring nyttjande av torvtäkter.

När det gäller åtgärder i syfte att stimulera småskaliga lokala engagemang i
torvbrytning uttalar jordbruksutskottet att i första hand de mindre torvtäkterna
bör undantas från kravet på koncession enligt minerallagen och endast
bedömas med hänsyn till naturvårdslagen. Jordbruksutskottet förutsätter att
dessa synpunkter beaktas i samband med regeringens fortsatta överväganden
av frågan. I yttrandet sägs vidare att vad jordbruksutskottet anfört om
förenklad administration av koncessionsförfarandet bör i stor utsträckning
kunna tillgodose syftet med här behandlade delar av bl. a. motionerna
1980/81:478, 1980/81:791, 1980/81:1389 och 1980/81:1411. Dessa motioner
synes därför enligt jordbruksutskottet ej böra föranleda någon ytterligare
riksdagens åtgärd.

De socialdemokratiska ledamöterna i jordbruksutskottet har anmält
avvikande mening. Enligt deras uppfattning är problemen kring torvhanteringen
av så sammansatt art att de bör göras till föremål för en samlad
översyn. Denna översyn bör enligt socialdemokraterna i jordbruksutskottet
också innefatta den lagstiftning som reglerar torvbrytning. I avvaktan på en
sådan översyn bör restriktivi tet iakttas när det gäller att ge tillstånd till
igångsättning av torvexploateringsprojekt, uttalar de vidare och föreslår ett
riksdagsuttalande av här angiven innebörd.

NU 1980/81:60

Under ärendets beredning i näringsutskottet har kritik mot förslaget att
prövningen av koncessionsärendena skall överföras från regeringen och
statens industriverk till länsstyrelserna framförts av statens industriverk,
statens vattenfallsverk. Lantbrukarnas riksförbund och vissa företag.

I denna fråga får näringsutskottet anföra följande.

Utskottet vill understryka vikten av att tillståndsgivningen i samband med
torvtäkt kan förenklas. Ett sätt kan därvid vara att, som aviseras i
propositionen och som också stöds av jordbruksutskottet, regeringen överför
prövningen av här aktuella koncessionsärenden enligt minerallagen till
länsstyrelserna.

Utskottet övergår så till frågan om riktlinjer för åtgärder i syfte att främja
småskalig torvbearbetning.

De riktlinjer för utredningsarbete i hithörande frågor som läggs fram av
regeringen föranleder inga erinringar från utskottets sida.

Utskottet har inhämtat att det nu pågående utredningsarbetet inom
regeringskansliet är inriktat på att koncessionssystemet skall behållas för
större torvtäkter medan det skulle avskaffas för mindre täkter. Vidare är
avsikten att åstadkomma ett bättre skydd än f. n. för husbehovstäkter. En
departementspromemoria med förslag på detta område avses föreligga under
hösten 1981. Den kan därefter bli föremål för remissbehandling. En
proposition med förslag till erforderliga lagändringar kan sålunda beräknas
bli framlagd för riksdagen under det närmaste året.

Mot denna bakgrund finner näringsutskottet - i likhet med jordbruksutskottet
- att de här behandlade önskemålen i motionerna 1980/81:478,
1980/81:791, 1980/81:1037, 1980/81:1389 och 1980/81:1411 i stort sett torde
komma att bli tillgodosedda. Näringsutskottet avstyrker därför dessa
motioner.

Ytterligare en fråga som har samband med reglerna i minerallagen rörande
brytning av torv för energiändamål tas upp i motion 1980/81:1037 och i ett
andra yrkande i motion 1980/81:1411. Frågan gäller vilken ersättning till
markägaren som skall kunna utgå i samband med torvtäkt för energiändamål.

Nuvarande regler i minerallagen (1974:890) innebär att koncessionshavare
får utvinna bränntorv utan att behöva betala fastighetsägaren avgäld eller
annan ersättning för torven som sådan. Däremot är fastighetsägaren eller
innehavaren av särskild rätt till fastighet berättigad att av koncessionshavaren
få intrångsersättning och ersättning för annan skada till följd av att mark
tas i anspråk för täkt av bränntorv eller därmed sammanhängande
verksamhet, t. ex. anläggning av transportvägar (27 §). Vid bestämmande
av sådan ersättning gäller reglerna i expropriationslagen (1972:719). I princip
samma ersättningsregler gäller också när mark tas i anspråk för inmutning
eller utmålsläggning enligt gruvlagen (1974:342).

Motion 1980/81:1037 utmynnar i förslag om en översyn av minerallagen i

NU 1980/81:60

syfte att bl. a. tillförsäkra markägare ”skälig ersättning” för det värde som
torven representerar. I det här behandlade yrkandet i motion 1980/81:1411
föreslås att riksdagen skall uttala att ersättning bör utgå till markägare för
torv som tagits i anspråk med stöd av expropriationslagen.

Utskottet har uppfattat att innebörden av förslagen är att motionärerna
begär en ändring av de bestämmelser i 27 § minerallagen som innebär att
expropriationslagens bestämmelser skall tillämpas när det gäller att bestämma
storleken av ersättning till markägare i samband med torvkoncessioner
enligt minerallagen.

Frågan om principer för ersättning till markägare när mark tas i anspråk för
utvinning av mineraliska ämnen enligt bearbetningskoncession var omstridd
när nuvarande lagstiftning genomfördes år 1974 (jfr NU 1974:39 och NU
1974:59). När frågan på nytt aktualiserades våren 1975 uttalade näringsutskottet
(NU 1975:1) att 1974 års riksdagsbeslut innebar att riksdagen godtog
principen att gruv- och minerallagarnas ersättningsregler bör på samma sätt
som motsvarande regler i annan lagstiftning präglas av syftet att hejda
markvärdestegringen. Denna princip ställde sig utskottet och riksdagen
bakom.

Moderata samlingspartiets företrädare i utskottet anförde i en reservation
till betänkandet att de angivna bestämmelserna innebär att till gruv- och
minerallagarna har överförts expropriationsrättsliga värderingsregler som
innebär undantag från huvudregeln om full ersättning vid tvångsinlösen. Ett i
sig oacceptabelt rättssystem hade enligt reservanterna på detta sätt fått
vidgad tillämpning. De här åsyftade bestämmelserna tedde sig enligt
reservanterna obilliga.

Utskottet konstaterar att nuvarande bestämmelser trädde i kraft så sent
som år 1975. Ett syfte har varit att hejda markvärdestegring. Mot denna
bakgrund finner utskottet inte anledning att nu förorda någon ändring av
bestämmelserna i minerallagen rörande ersättning till markägare i samband
med torvtäkt. Förslagen av denna innebörd i motionerna 1980/81:1037 och
1980/81:1411 avstyrks sålunda.

Vad utskottet här anfört äger giltighet endast så länge nuvarande
koncessionssystem tillämpas i fråga om torvtäkt för energiändamål. Utskottet
har i det föregående redogjort för det arbete som pågår inom
regeringskansliet i syfte att avskaffa koncessionssystemet för mindre
torvtäkter. Om en sådan ändring genomförs, torde de här behandlade
ersättningsreglerna endast komma att gälla i samband med större täkter av
torv för att utvinna energi. I detta sammanhang vill utskottet fästa
uppmärksamheten på att statens industriverk har förordat att gränsen mellan
mindre och större torvtäkter skall gå vid en yta av 100 ha.

Utskottet tar i detta sammanhang upp ytterligare en motion som har
samband med koncessionssystemets tillämplighet på inhemska bränslen.
Den åsyftade motionen är 1980/81:794 om koncession för naturgasletning. I

NU 1980/81:60

motionen föreslås en lagändring ”innebärande antingen att markägare
allmänt skall få rätt att leta gas och fritt förfoga över den gas de finner eller att
markägare i Östergötland skall få sådan rätt”.

Av 8 § lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter framgår att
markägare har rätt att utan koncession utföra undersökningsarbete på sin
mark i fråga om fyndighet som avses i lagen - bl. a. gas - så länge
undersöknings- eller bearbetningskoncession inte har meddelats för annan
(se även prop. 1974:146 s. 85). Däremot krävs koncession för utvinnande av
gasfyndighet. I 9 § minerallagen har emellertid stadgats en rätt för
fastighetsägare att utan koncession för husbehov utnyttja gas som framkommit
på annat sätt än i samband med sökande efter olje- och gasfyndighet.

Utskottet har inhämtat från regeringskansliet att regeringen inte haft att ta
ställning till någon ansökan från markägare om tillstånd att utvinna gas sedan
ikraftträdandet av nuvarande lagstiftning år 1975.

Däremot har regeringen i ett annat sammanhang haft att besluta i frågor
som gällde markägares möjlighet att utnyttja gasfyndigheter. Regeringen
prövade nämligen år 1977 vissa ansökningar om gaskoncessioner avseende
områden i Östergötlands län. Ansökningarna avsåg ursprungligen såväl
undersöknings- som bearbetningskoncessioner. Under ärendets beredning
begärde bl. a. två företag att från koncessionsområdet skulle undantas
områden i direkt anslutning till dessa företags fabriksområden. De båda
företagen utnyttjade eller förklarade sig avse att utnyttja gasförekomster på
fabriksområdet.

Regeringens beslut innebar att endast undersökningskoncession beviljades.
I ett beslut den 7 juli 1977 (industridepartementet) uttalade regeringen
följande:

En till undersökning av fyndighet begränsad koncession medför ingen rätt
att utnyttja vare sig fyndigheter som påträffas under undersökningsarbetet
eller sådana lokala kända gasförekomster som med stöd av 9 § andra stycket
lagen om vissa mineralfyndigheter utnyttjas utan koncession. Vidare innebär
reglerna om undersökningsarbete i sistnämnda lag bl. a. att hinder för arbete
föreligger beträffande område med industriell anläggning, att arbete skall
bedrivas så att minsta skada och intrång vållas och att ersättning skall utgå för
skada och intrång. Regeringen finner med hänsyn härtill att skäl inte
föreligger att begränsa det sökta undersökningsområdet. I koncessionen bör
dock föreskrivas att vid planering och bedrivande av undersökningsarbeten
särskild hänsyn skall tas till de lokala gasförekomster som utnyttjas eller
avses bli utnyttjade utan koncession.

Det kan tilläggas att de ifrågavarande undersökningskoncessionerna
gällde till den 30 juni 1980 och att koncessionshavarna inte har ansökt om
förlängning.

Mot här angiven bakgrund avstyrker utskottet motion 1980/81:794.

NU 1980/81:60

Torvutnyttjande

Enligt propositionen (s. 191) är det nödvändigt att man får en bred
erfarenhet av användning av torv i skilda miljöer. I enlighet med
oljeersättningsdelegationens förslag förordas att, som komplettering till den
torvverksamhet som har kommit i gång eller planeras i Norrland, insatser
skall göras för att få till stånd ett antal projekt i Syd- och Mellansverige.
Föredraganden aviserar att förslag kommer att föreläggas regeringen om
utredning av frågan.

I motion 1980/81:473 begärs att regeringen snarast skall lägga fram en plan
för torvutvinning i Sverige. Enligt motionärerna bör man, med hänsyn till
den långa tid som krävs för t. ex. investeringar i eldningsutrustning, lägga fast
riktlinjer för i vilken utsträckning och vid vilken tidpunkt torven skall sättas
in som ersättning för importbränslen.

Utskottet förutsätter att frågor av det slag motionärerna tar upp kan
komma att behandlas av den parlamentariska kommitté som utskottet har
förordat. Något särskilt uttalande av riksdagen erfordras enligt utskottets
mening inte. Motionen avstyrks sålunda.

I motion 1980/81:1975 anförs att svåra luftföroreningar uppkommer vid
eldning med torv. Med hänsyn härtill bör enligt motionärerna regeringen låta
utarbeta normer för rökgasrening vid torveldningsanläggningar.

Jordbruksutskottet uttalar att torvförbränningens inverkan på miljön i
vissa fall är densamma som sker vid förbränning av fossila bränslen och
biomassa. Torv anges emellertid ge ett avsevärt lägre svaveldioxidutsläpp än
olja och kol. Jordbruksutskottet har inhämtat att naturvårdsverket inom kort
kommer att föreslå provisoriska riktlinjer för eldning med fasta bränslen.
Jordbruksutskottet anser att syftet med motionen härigenom i stor utsträckning
bör kunna bli tillgodosett och att motionen därför inte bör föranleda
någon ytterligare riksdagens åtgärd. I en avvikande mening uttalar de
socialdemokratiska ledamöterna att det förhållandet att torven vid förbränningen
i princip avger samma försurande ämnen som olja och kol gör det
angeläget att, som yrkas i motion 1980/81:1975, normer för rökgasrening vid
eldning med torv kommer till stånd.

Näringsutskottet konstaterar att provisoriska riktlinjer kommer att
utarbetas för eldning med fasta bränslen. De synpunkter motionärerna för
fram bör därvid övervägas. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna
innebörd.

I flera motioner förordas torvsatsningar på särskilda håll i landet.

Motion 1980/81:791 innehåller bl. a. förslag om att ett pilotprojekt i full
skala skall lokaliseras till Kronobergs län, som enligt motionärerna har
många relativt lättillgängliga torvmossar och ett transportsystem som är väl
lämpat för ändamålet. Samma förslag finns i motion 1980/81:1975.

I motionerna 1980/81:784 och 1980/81:851 förordas att AB Svensk

NU 1980/81:60

Torvförädling i Sösdala får i uppdrag att tillsammans med intresserad
kommun bygga ett torveldat värmeverk.

I motion 1980/81:1405 behandlas sysselsättningsproblemen i Västerbottens
inlandskommuner. För att den negativa utvecklingen i denna region
skall kunna vändas krävs kraftfulla näringspolitiska insatser, säger motionärerna.
Ett av deras uppslag avser torvutvinning. De stora torvtillgångarna i
regionen är, säger de, en hoppingivande resurs, som kräver målmedvetna
insatser av staten och berörda kommuner för att rätt tillvaratas.

Det är enligt utskottets mening viktigt att statsmakterna gör målmedvetna
insatser för att de mycket stora energitillgångar som finns i landet i form av
torv skall bli utnyttjade. De planer för torveldning i fjärrvärmeverk som nu
föreligger i Umeå, Gällivare, Östersund och Boden är ett första steg i en
sådan nödvändig utveckling.

När det gäller de förslag som läggs fram i motionerna vill utskottet erinra
om det nyss nämnda utredningsuppdrag som regeringen kan väntas besluta
om. Den tilltänkta utredningen bör kunna klarlägga förutsättningarna för
uppförande av torveldningsanläggningar i södra och mellersta Sverige. Det
är emellertid enligt utskottets mening också angeläget att möjligheterna till
ytterligare projekt i norra Norrland uppmärksammas och att AB Svensk
Torvförädlings resurser kommer till utnyttjande. Utskottet anser inte att
något särskilt uttalande av riksdagen erfordras i frågan.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om de möjligheter som finns att
genom oljeersättningsfonden få statligt stöd för byggande av torveldningsanläggningar.
Den mer preciserade lokaliseringen av torveldningsanläggningar
anser utskottet att riksdagen inte bör ta ställning till. Med hänsyn
härtill avstyrks de här aktuella motionsyrkandena.

Skogsråvara

Enligt propositionen används f. n. 3-7 TWh skogsenergi för uppvärmning
av småhus. Föredraganden räknar (s. 182) med att användningen av
skogsenergi - varmed avses främst avverkningsrester och röjningsved - skall
öka kraftigt. År 1990 skulle 25-30 TWh skogsenergi utnyttjas.

I tre motioner tar man upp de konsekvenser som en ökad användning av
skogsråvara kan medföra för skogsindustrin. Från denna utgångspunkt
kritiseras beräkningarna i propositionen. Socialdemokraterna framhåller i
motion 1980/81:1976 att en kraftig ökning av skogsråvarans andel i
energibalansen kommer att göra det svårare för skogsindustrin att få
nödvändig råvara. Motionärerna erinrar om att skogsindustrin, som är en
stor och arbetsintensiv exportindustri, har problem med virkestillförseln. De
anser det angeläget att regeringen utan dröjsmål vidtar åtgärder för att skapa
garantier för att skogsråvara som är nödvändig för skogsindustrin inte
används för energiändamål. I huvudsak samma synpunkter förs fram i
motion 1980/81:2021 (s). Enligt ett yrkande i motion 1980/81:1976. (s) bör
5 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 60

NU 1980/81:60

riksdagen i en framställning till regeringen uttala att skogsindustrins behov av
råvara måste tryggas. Vidare föreslås i motionerna 1980/81:1976 (s) och
1980/81:2021 (s) att riksdagen skall begära att åtgärder utan dröjsmål vidtas
för att garantera att för skogsindustrin nödvändig skogsråvara inte tas i
anspråk för energihushållningens behov. Ett yrkande i motion 1980/81:1975
har samma innebörd.

Vänsterpartiet kommunisterna menar i motion 1980/81:214 att det krävs
styrning genom regler och kontroll för att undvika att skogsråvara används
som bränsle i stället för som fiberråvara. En särskild tillsynsmyndighet -lämpligen skogsvårdsstyrelsen - borde få i uppdrag att bl. a. övervaka
fördelningen av skogsråvara mellan energianläggningar och skogsindustri.
Motionärerna önskar att regeringen skyndsamt skall lägga fram förslag om
tillsynsmyndighet och kontrollregler beträffande fördelningen av vedråvara
mellan energiproduktion och skogsindustri.

I propositionen framhålls att tillgången på skogsenergi framöver är svår att
bedöma. Den blir i hög grad beroende av om rationella och ekonomiskt
rimliga metoder kan utvecklas för att tillvarata hyggesavfall, röjningsvirke,
skräpskog och lövskogsöverskott så att råvarubasen för skogsenergi kan
utökas utan att konkurrera med behovet av råvara för industriell förädling.
Om den totala skogsproduktionen kan utnyttjas effektivare skulle detta
kunna bidra till att i dag olönsamma skogsbestånd kan avverkas med rimlig
lönsamhet, uttalar föredraganden.

Det är ett aktuellt och viktigt problem som motionärerna har tagit upp. I
föredragningar inför utskottet har företrädare för bl. a. Skogsindustriernas
samarbetsutskott (SISU) och Svenska kommunförbundet fört fram synpunkter
i ämnet. Med stigande bränslepriser kan man riskera att skogsindustrin
inte kan konkurrera om skogsråvaran med energiproducenter, främst
värmeverken, som behöver bränsle. I synnerhet gäller detta om staten
samtidigt subventionerar nya fliseldade värmeanläggningar. Vissa synpunkter
på energibeskattningen som framfördes av SISU vid uppvaktning inför
näringsutskottet har skatteutskottet tagit upp i sitt betänkande SkU
1980/81:44.

Utskottet vill erinra om att enligt propositionen den föreslagna lagen om
utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle är avsedd att bl. a.
fungera som ett styrmedel härvidlag. Anläggningsinnehavare åläggs enligt
denna lag att, innan utformningen av anläggningen bestäms, med avseende
på val av fast bränsle samråda med den myndighet som regeringen
bestämmer. Myndigheten bör därvid verka för att inhemskt bränsle används,
om detta inte framstår som olämpligt av ekonomiska eller andra skäl.
Inhemska bränslen kan, säger föredraganden, i vissa fall framstå som
olämpliga, t. ex. genom konkurrens med industrin om vedråvara. För att
sådan konkurrens skall undvikas skall för uppvärmningsändamål i första
hand användas sådan skogsråvara och sådana andra inhemska bränslen som
industrin inte kan tänkas göra anspråk på.

NU 1980/81:60

Utskottet vill dock peka på risken för att vid brist på skogsavfall och flis,
bl. a. på grund av en snabb utbyggnad av värmeverk, dessa verk kan komma
att ta i anspråk även sådan skogsråvara som bör utnyttjas som industriråvara.
Innan nya värmeverk uppförs är det enligt utskottets mening angeläget att
det föreligger avtal som säkerställer långsiktig tillgång till skogsavfall och
bränsleflis.

Jordbruksutskottet framhåller i sitt yttrande vikten av att den skogsråvara
som behövs för industrin utnyttjas för förädling i denna. I princip borde
endast skogsavfall och annan ved som inte på ekonomiskt tillfredsställande
sätt kan tillgodogöras av industrin utnyttjas som bränsle för energiutvinning.

Jordbruksutskottet erinrar om det samrådsförfarande som skall äga rum
enligt förslaget till lag om eldning med fasta bränslen. Vidare påpekas att i
propositionen föreslås att kommunerna skall åläggas upprätta energiplaner
för sina åtgärder att minska oljeberoendet.

Med ledning av dessa planeringsinstrument bör det, menar jordbruksutskottet,
bli möjligt att i tillfredsställande grad styra utvecklingen så att målet
för energiutvinningen ur skogen nås utan att skogsindustrins behov
eftersätts.

Jordbruksutskottets majoritet avstyrker sålunda de ifrågavarande yrkandena
i motionerna 1980/81:1975 och 1980/81:1976 (s). I en avvikande mening
uttalar sig utskottets socialdemokrater till förmån för dessa yrkanden.

Liksom jordbruksutskottet vill näringsutskottet understryka att i princip
endast skogsavfall och annan ved som skogsindustrin inte på ett ekonomiskt
tillfredsställande sätt kan utnyttja bör få användas för energiutvinning.
Skogsindustrins produktionskapacitet får inte hämmas genom att det uppstår
brist på vedråvara till följd av att denna används för uppvärmningsändamål.

I vad avser förslagen i motionerna 1980/81:1975, 1980/81:1976 (s) och
1980/81:2021 (s) vill utskottet peka på att regeringen enligt 136 a §
byggnadslagen skall pröva även sådan industriell verksamhet som är av
väsentlig betydelse för hushållningen med energi. Prövningen skall avse inte
endast en verksamhets lokalisering utan även dess tillkomst. Paragrafen har
varit och är föremål för översyn inom bostadsdepartementet. I proposition
1980/81:130 aviserar industriministern att han i annat sammanhang kommer
att ta upp frågan hur man kan motverka att industriellt användbar
skogsråvara används för energiändamål.

Den nyssnämnda översynen har även gällt frågan om hur användning av
träflis för eldning bör regleras i lag. I avvaktan på resultatet av översynen och
statsmakternas slutliga ställningstagande till denna har bostadsdepartementet
sedan våren 1980 ställt upp vissa principer för prövning av större
flisningsanläggningar och anläggningar för eldning med träfiberråvara.
Enligt dessa kommer regeringen regelmässigt att efter förbehållsbeslut pröva
anläggningar för eldning med träfiberråvara om årsförbrukningen därav

NU 1980/81:60

uppgår till storleksordningen 25 000 m3 fast mått under bark, motsvarande ca
70 000 m3s flis exkl. bark. I vissa fall kommer regeringen också att pröva stora
flisningsanläggningar.

Enligt vad utskottet inhämtat avser regeringen att lägga fram förslag i
ärendet under hösten 1981. Vidare har industriministern i proposition
1980/81:130 aviserat ytterligare överväganden om den prövning som avser
tillgången på träfiberråvara. De frågor som har aktualiserats i motionerna
uppmärksammas alltså inom regeringskansliet. Mot denna bakgrund anser
sig utskottet inte ha anledning att föreslå riksdagen att göra en framställning
till regeringen enligt yrkandena i motionerna 1980/81:1975,1980/81:1976 (s)
och 1980/81:2021 (s). Utskottet finner inte heller att riksdagen bör göra ett
uttalande enligt motion 1980/81:214 (vpk) rörande tillsynsmyndighet för
fördelning av vedråvara.

Vissa frågor om alunskiffer, m. m.

I två motioner från allmänna motionstiden 1981 krävs förbud mot
uranbrytning i vårt land. Vänsterpartiet kommunisterna har i motion
1980/81:1048 föreslagit att riksdagen skall uttala att någon uranbrytning eller
uranprospektering inte skall få förekomma i Sverige och att riksdagen skall
begära att regeringen tar de initiativ som är nödvändiga med anledning av ett
sådant uttalande. I motion 1980/81:1790-som har väckts av tolv företrädare
för centerpartiet - föreslås att riksdagen skall begära att regeringen lägger
fram ett förslag till en lag om förbud mot uranbrytning i Sverige. I båda
motionerna åberopas resultatet av den rådgivande folkomröstningen den 23
mars 1980 om kärnkraftens användning.

Hithörande frågor berörs i propositionen i avsnittet Riktlinjer för
uranförsörjningen (s. 196-202). Här redovisas först det behov av uran som
finns med utgångspunkt i det av riksdagen fastlagda kärnkraftsprogrammet.
Därefter diskuteras prospektering av uran i vårt land. Det framgår att
regeringen anser att det bör ankomma på konsumenterna av uran, dvs.
Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) och kraftföretagen, att finansiera
den uranprospektering som de finner vara erforderlig. - Näringsutskottet
har tidigare i vår ställt sig bakom regeringens förslag i budgetpropositionen
1981 att det statliga anslaget till Sveriges geologiska undersöknings
prospektering efter uran skall kraftigt minskas (prop. 1980/81:100 bil. 17
punkt D 2-D 3, NU 1980/81:43).

I propositionen uttalas vidare att regeringen anser det betydelsefullt att
inköp av uran sprids på olika källor så att en trygg försörjning kan
upprätthållas även om något av de större producentländerna skulle upphöra
med sin uranexport. Därefter lämnas i propositionen en redogörelse för vilka
större uranförekomster som finns i Sverige. Det konstateras att en ansökan
av LKAB om tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen för brytning och
bearbetning av ca 1 miljon ton skiffer per år i Ranstadsområdet (Västergöt -

NU 1980/81:60

land) lämnades utan bifall år 1978 av regeringen, sedan Skövde och
Falköpings kommuner avstyrkt ansökan. Vidare nämns att en ansökan från
LKAB om att få utvinna uran i Pleutajokk (Norrbottens län) f. n. prövas
enligt 136 a § byggnadslagen och att regeringen kommer att ta ställning till
ansökan efter avslutad remissbehandling. I propositionen omtalas också att
AB Svensk Alunskifferutveckling och dess dotterbolag Ranstads Skiffer AB
- vilka svarar för genomförandet av det treåriga forskningsprogram kring
fullutvinning av alunskifferns beståndsdelar som inleddes år 1978 - ”efter
förhandlingar med kärnkraftföretagen” har konstaterat att ekonomiska
förutsättningar inte föreligger för en kommersiell uranutvinning i Ranstad.
Utvinning av uran i Ranstadsområdet ”är således inte aktuellt”, anförs det i
propositionen.

Frågan om uranbrytning i Sverige berörs i tre motioner med anledning av
propositionen. I två av dessa -1980/81:1971 och 1980/81:1999 (vpk) - föreslås
att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram ett förslag till
lagstiftning mot svensk uranbrytning. De skäl som anförs är i huvudsak
samma som i de nyssnämnda motionerna 1980/81:1048 (vpk) och 1980/
81:1790 från allmänna motionstiden. I den socialdemokratiska partimotionen
1980/81:1976 ställs inte något yrkande rörande uranbrytning, men
motionärerna uttalar att det är ”anmärkningsvärt” att regeringen i propositionen
inte redovisar någon principiell inställning till frågan om svensk
uranbrytning. F. n. gäller att uranbrytning inte kan ske utan tillstånd efter
prövning enligt bl. a. lagen om vissa mineralfyndigheter, miljöskyddslagen
(1969:387) samt 136 a § byggnadslagen. Ett ärende - rörande det s. k.
Pleutajokkprojektet - remissbehandlas f. n. inför regeringens ställningstagande
till en ansökan enligt sistnämnda lag. I remissbehandlingen ingår bl. a.
att den berörda kommunen - Arjeplog - skall uttala sig. Vid lokaliseringsprövning
enligt 136 a § byggnadslagen har berörd kommun vetorätt.

Utskottet vill betona att brytning av uran - liksom av andra mineraliska
ämnen - självfallet kan tillåtas endast om de krav som ställs med avseende på
bl. a. naturskydd och arbetsmiljö kan tillgodoses.

Mot bakgrund av vad här anförts avstyrker utskottet de förslag om
uttalanden till förmån för ett generellt förbud mot uranbrytning i Sverige som
finns i motionerna 1980/81:1048 (vpk), 1980/81:1790, 1980/81:1971 och
1980/81:1999 (vpk).

Under allmänna motionstiden väcktes två motioner där frågan om ett
allsidigt utnyttjande av och forskning kring de svenska alunskiffrarna står i
centrum. Denna fråga behandlas också i den socialdemokratiska partimotionen
med anledning av propositionen.

I motion 1980/81:1901 uttalas att energiråvarorna i de svenska alunskiffrarna
kan erbjuda en möjlighet till minskat beroende av andra länder och att
alunskiffrarna är vårt lands ojämförligt största fossila bränslereserv. Motionärerna
syftar här på kerogen. Utöver uran innehåller skiffrarna dessutom en
mängd ämnen som används i svensk industri och som f. n. importeras i

NU 1980/81:60

betydande omfattning: svavel, kalium, fosfor, kväve, baryt, aluminium,
magnesium, titan, zirkonium, vanadin, molybden, krom, kobolt och nickel.
Motionärerna vill att regeringen skyndsamt skall tillsätta en parlamentarisk
kommitté för de svenska alunskiffrarna. Kommitténs viktigaste arbetsuppgift
bör vara att ge underlag så att statsmakterna och berörda kommuner
snabbt kan ta ställning till den framtida användningen av alunskiffrarna.
Motionärerna önskar att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som
anförts i motionen om kommitténs arbetsuppgifter, om de svenska alunskiffrarnas
betydelse för försörjningstrygghet, sysselsättning och ekonomi och
om betydelsen av forskning för en god miljö. Också i motion 1980/81:1976 (s)
framhålls vikten av att alunskiffrarnas innehåll kan utnyttjas och att landets
kompetens på detta område bevaras.

Kommitténs viktigaste uppgift skulle enligt motion 1980/81:1901 vara att
ge statsmakterna och berörda kommuner underlag för ett snabbt ställningstagande
till den framtida användningen av de svenska alunskiffrarna. Den
parlamentariska sammansättningen av kommittén medför, uttalar motionärerna,
att riksdagspartierna får ta ett ansvar för förberedelsearbetet.
Kommittén bör, anför de vidare, självfallet förstärkas med företrädare för de
fackliga organisationerna och för näringslivet. Expert- och referensgrupper
bör tillsättas. Representanter för berörda kommuner, liksom för miljö- och
naturvårdsintressen, bör få möjlighet att i olika former delta i kommitténs
arbete.

När det gäller uppgifterna mer i detalj för kommittén anför motionärerna
att denna bör föreslå erforderliga prospekteringsinsatser, insatser för att
utvärdera tillgångarna och nödvändiga forsknings- och utvecklingsinsatser.
En naturlig utgångspunkt är härvid resultaten från det treåriga forskningsoch
utvecklingsarbete som riksdagen beslöt om år 1978. Speciellt bör
kommittén uppmärksamma möjligheterna till en miljövänlig brytnings- och
processteknik. Vidare bör kommittén ta initiativ till den samordning mellan
statliga myndigheter, statliga företag och privata företag som kan behövas för
att möjliggöra ett snabbt utnyttjande av de svenska alunskiffrarna. Kommittén
bör också överväga om nya samhällsorgan bör skapas, avslutar
motionärerna.

Utskottet vill erinra om att AB Svensk Alunskifferutveckling (ASA)
bildades år 1977 i syfte att utveckla processer för fullutvinning, dvs. en total
utvinning av den svenska skifferns samtliga värdefullare beståndsdelar. För
denna verksamhet, som huvudsakligen har bedrivits vid ASA:s dotterbolag
Ranstads Skiffer AB (RSA), har under treårsperioden 1978/79-1980/81
utgått statliga lån om totalt 128 milj. kr. (prop. 1977/78:126, NU 1977/78:69,
rskr 1977/78:342). ASA och RSA har begärt ytterligare medel för att under
perioden 1981/82-1985/86 fortsätta vissa försök med kemisk processutveckling
för utvinning av metaller och kemiska ämnen. Regeringen har inte ansett
sig kunna begära pengar för detta ändamål av riksdagen.

Förra året behandlade utskottet en motion med i stort sett samma innehåll

NU 1980/81:60

som de nu aktuella. Den avslogs av riksdagen på förslag av utskottet (NU
1979/80:70 s. 50). Vid det tillfället stod emellertid uraninnehållet i de svenska
skiffrarna i fokus för diskussionen, och utskottets avstyrkan motiverades
med att frågan om försörjningen med uran till det svenska kärnkraftsprogrammet
avsågs skola tas upp i annat sammanhang.

I dagens ekonomiska situation måste, anser utskottet, alla åtgärder som
kan medverka till att vårt lands ekonomiska situation förbättras allvarligt
prövas. En utvinning av olika beståndsdelar i de svenska alunskiffrarna kan
vara en sådan möjlighet. Utskottet har i det föregående (s. U 6) uttalat sig till
förmån för att en parlamentarisk kommitté tillkallas med uppgift bl. a. att
belysa hur man långsiktigt kan utnyttja nationella energiresurser såsom de
svenska torv- och skiffertillgångarna. Genom den forskningsverksamhet i
Ranstad som utskottet föreslår på annan plats i detta betänkande (s. 78)
vinns erforderlig tid för utvärdering av skiffertillgångarnas värde för den
svenska energiförsörjningen. Med hänsyn till det här anförda anser utskottet
att de långsiktiga utredningsuppgifter som motionärerna har pekat på kan
lösas inom ramen för den tidigare nämnda parlamentariska kommitténs
uppdrag. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna
innebörd.

I motion 1980/81:1409 föreslås att riksdagen skall uttala sig för att ett
mineralforskningsinstitut snarast förläggs till Jämtlands län. Institutet skulle
enligt motionärerna vara inriktat på forskning kring alunskiffer. I motionen
föreslås vidare att riksdagen skall uttala att möjligheterna till utvinning ur
alunskiffer bör tas till vara för att på olika områden minska vårt
importberoende och öka sysselsättningen i Jämtlands län.

Utskottet hänvisar till sitt ställningstagande i det föregående beträffande
utredning om alunskiffrarna. Några särskilda uttalanden med anknytning till
aiunskifferförekomsterna i speciellt Jämtlands län anser utskottet inte att
riksdagen har anledning göra. Motion 1980/81:1409 avstyrks alltså.

Vissa frågor rörande anläggningarna i Ranstad tas upp i en motion från
allmänna motionstiden, 1980/81:795, och i en motion, 1980/81:1988, som har
väckts med anledning av propositionen. Förslagen i de båda motionerna är
nästan identiska. De går i stort sett ut på att regeringen, sedan det treåriga
forskningsprogrammet kring fullutvinning ur alunskiffern har avslutats
under innevarande år, bör låta utreda hur anläggningarna i Ranstad skall
kunna utnyttjas för ändamål som inte har anknytning till skifferhantering. I
motionerna föreslås också att riksdagen skall uttala sig för att den mark som
f. n. innehas av Ranstadsverket skall överlåtas till aktiva brukare.

Det sistnämnda förslaget har behandlats av jordbruksutskottet i dess
yttrande JoU 1980/81:4 y. Jordbruksutskottet har vid kontakt med Ranstads
Skiffer AB erhållit upplysningar att någon försäljning av bolagets mark inte
är aktuell för närvarande. Bolagets innehav av skogsmark förvaltas av en
särskild förvaltare. Jordbruksmarken är utarrenderad till olika jordbrukare.

NU 1980/81:60

Under sådana omständigheter synes, uttalar jordbruksutskottet, den i
motionerna väckta frågan sakna aktualitet. Skulle den brukbara marken
utbjudas till försäljning är det enligt jordbruksutskottets uppfattning
naturligt att marken genom lantbruksnämndens förmedling överlåts till
aktiva brukare.

Med hänvisning till vad jordbruksutskottet anfört avstyrker näringsutskottet
förslagen i motionerna 1980/81:795 och 1980/81:1988 om riksdagsuttalanden
rörande överlåtelse av Ranstadsverkets markinnehav.

Också förslagen i de båda nämnda motionerna om att riksdagen skulle
uppmana regeringen att genomföra en utredning rörande alternativ användning
av Ranstadsverket avstyrks av näringsutskottet. Utskottet utgår från att
behovet av eventuella utredningar bedöms av regeringen.

Energiskog m. m.

Enligt propositionen bedöms odlad energiskog på längre sikt kunna
komma att erbjuda betydande möjligheter att ersätta olja. Hur stort
energibidraget kan bli och när det kan förverkligas anges dock f. n. vara
mycket osäkert. En fortsatt utvecklings- och försöksverksamhet erfordras,
framhålls det. Ett liknande resonemang görs beträffande halm som
energiråvara.

Jordbruksutskottet behandlar i sitt yttrande frågan om odlingen av
energiskog och andra inhemska energigrödor. Man framhåller bl. a. att
odling av energiskog än så länge bör bedrivas med stor försiktighet. I en
avvikande mening redovisar centerpartiets representanter i utskottet en mer
positiv inställning till sådan odling.

Det är enligt näringsutskottets mening angeläget att efter hand en allt
större del olja ersätts med inhemska, förnybara energikällor. Det är därvid
av vikt att möjligheterna till odling av energiskog och andra inhemska
energigrödor liksom deras omvandling till lätthanterligt bränsle främjas.
Odling av energiskog bör i avvaktan på forskning och resultat av pågående
försöksverksamhet bedrivas med stor försiktighet. Vunna forskningsresultat
beträffande de odlade energikällornas miljöverkningar och eventuella
intrång på marker som tidigare utnyttjats i jordbruk eller skogsbruk bör
sålunda beaktas. Det är också angeläget att forskningsresultaten följs upp i
försöksanläggningar. Utskottet föreslår att riksdagen ansluter sig till vad
utskottet här har anfört.

Flera motioner innehåller förslag rörande odling av bränslen.

I motion 1980/81:803 förordas att kraftproducenterna genom lag skulle
åläggas att ta till vara den träråvara som erhålls vid röjning av kraftledningsgator
och sälja den till storförbrukare. Ett uppslag i motionen är också att
kraftledningsgatorna skulle utnyttjas för odling av julgranar.

Såvitt utskottet kan bedöma föreligger inga hinder för att odling av
julgranar kan organiseras på det sätt som motionärerna förordar. I vad gäller

NU 1980/81:60

det förstnämnda förslaget är det givetvis värdefullt om den råvarukälla som
kraftledningsgatorna utgör kan nyttiggöras. Utskottet är emellertid inte
berett att förorda någon särskild lagstiftning i detta syfte.

I motion 1980/81:1992 anförs att halm och vass utgör en betydande
energiresurs som borde tas till vara. Motionärerna föreslår att riksdagen gör
ett uttalande till regeringen härom.

Nämnden för energiproduktionsforskning bedriver ett utredningsarbete
om möjligheterna att nyttiggöra halm. I likhet med vad som anförs i
propositionen anser utskottet att detta arbete tillsammans med successiv
introduktion i liten skala kan ge säkrare underlag för bedömningen av frågan
om halm som energiråvara. När det gäller vass har nämnden nyligen framlagt
rapporten (NE 1981:4) Vass som energikälla. Utskottet konstaterar sålunda
att de här aktuella frågorna är under bevakning och anser inte att
motionsyrkandet bör föranleda något särskilt uttalande av riksdagen.

Motion 1980/81:1989 gåf ut på att i statlig regi bör startas ett projekt
syftande till att bioenergiproduktionen i Mälardalen skall byggas upp
systematiskt. Denna region har stora resurser i form av skilda slag av
energiråvaror, säger motionärerna. De menar att ingen organisation f. n.
kan eller har i uppdrag att arbeta för de här nämnda energikällorna.

Utskottet anser att man bör sträva efter att öka användningen av inhemska
bränslen i hela landet. Utnyttjandet av olika bränslen kommer naturligt nog
att variera allt efter förutsättningarna på olika håll i landet. Utskottet vill i
detta sammanhang erinra om en metodstudie som pågår inom statens
industriverk för analys av vilka regionala förutsättningar som finns för
användning av skogsenergi och torv som bränslen och av hur dessa bränslen
skall introduceras med hjälp av lokala och regionala planeringsinsatser.

Utskottet ser f. n. inget skäl för riksdagen att uttala att någon särskild del
av landet bör prioriteras i fråga om statligt stöd för utvinning av biobränsle.
Motionen avstyrks därför.

I motion 1980/81:1991 föreslås att en energiodling med olika grödor
främjas över hela landet, att av bl. a. beredskapsskäl en storskalig odling av
kombinerade energi- och proteingrödor startas, att pelletsfabriker byggs upp
och att utveckling av en industriell förädlingsverksamhet på området
stöds.

Utskottet anser att de frågor som motionärerna tar upp är av stor vikt men
måste utredas ytterligare innan konkret ställning kan tas till de föreslagna
åtgärderna. Motionen avstyrks därför.

Bränslebolag

I propositionen uttalas (s. 190) att organ för råvaruutvinning och handel
behöver bildas för att organisera tillförseln av inhemska bränslen. Det
framhålls att förutsättningarna härför är olika för skogsenergi och för torv. I

NU 1980/81:60

fråga om skogsenergi finns redan i dag några bolag, medan det för torv saknas
organisation för handel och distribution. Föredraganden erinrar om att stöd
för bildande av en marknadsorganisation för inhemska bränslen kan erhållas
från oljeersättningsfonden.

Frågan om bränslebolag tas upp i partimotionerna från socialdemokraterna
och vänsterpartiet kommunisterna.

I motion 1980/81:1976 (s) erinras om de problem som har uppstått i fråga
om skogsindustrins råvaruförsörjning och som enligt motionärerna beror på
att skogsägarna under senare år på grund av kortsiktiga ekonomiska
intressen har vägrat att leverera råvara till industrin. Det är enligt motionen
angeläget att inte samma svårigheter uppstår när det gäller försörjningen
med inhemskt bränsle. Motionärerna vill att som handelsled för skogsenergiråvaror
och torv skall fungera bolag där staten och kommunerna har
majoriteten.

I motion 1980/81:1999 (vpk) sägs att de nödvändiga satsningarna på
inhemska bränslen enligt propositionen i stor utsträckning överlåts till
privata initiativ. För undvikande av bieffekter, såsom att vedråvara som är
användbar i skogsindustrin används som bränsle, måste exploateringen och
hanteringen av de inhemska bränslena ställas under samhällets kontroll
genom regionala bränslebolag.

Utskottet anser det vara betydelsefullt att effektiva distributionsformer
kan byggas upp för olika slag av inhemska bränslen. Som framhålls i
propositionen finns bolag för skogsenergi redan etablerade, medan man inte
har kommit så långt i fråga om torv.

Enligt utskottets uppfattning bör bildandet av bränslebolag uppmuntras av
statsmakterna. Som nämns i propositionen kan oljeersättningsfonden ge stöd
till bildande av marknadsorganisationer. Utskottet anser att detta skapar
goda förutsättningar för tillkomsten av flexibla och marknadsorienterade
bränslebolag med verksamhet som är anpassad till de särskilda förhållandena
i olika delar av landet. Med hänvisning till vad som här anförts avstyrker
utskottet motionsyrkandena.

I motion 1980/81:1992 begärs åtgärder för att underlätta utbyggnad i hela
landet av fabriker för framställning av biopellets. Biopelletstekniken ökar
enligt motionärerna tillgängligheten för inhemska energikällor som torv,
skogsenergi, halm, vass, hampa, energigräs och andra energigrödor.
Motionärerna föreslår vidare att Svensk Metanolutveckling AB skall bygga
upp en organisation för tillvaratagande av biobränsle. Av sådant bränsle
skulle framställas pellets som på sikt skulle kunna utgöra råvara för en
framställning av metanol. I motion 1980/81:1999 (vpk) föreslås att en
infrastruktur avseende t. ex. brytningstakter, pelletsfabriker och transportsystem
byggs upp för torvhantering.

Utskottet delar motionärernas åsikt att biopellets kan vara en lämplig
metod att komma till rätta med volymproblem och andra problem hos vissa
inhemska bränslen. Statligt stöd till framställning av biopellets kan lämnas av

NU 1980/81:60

oljeersättningsfonden. Utskottet är inte berett föreslå ytterligare statligt stöd
för ändamålet. Utskottet kan inte heller ställa sig bakom förslaget om en
utvidgning av Metanolbolagets uppgifter. Utskottet avstyrker sålunda de här
aktuella motionsyrkandena.

I detta sammanhang tar utskottet upp motion 1980/81:1993, vari föreslås
att Sveriges energiföreningars riksorganisation (SERÖ) - som bl. a. ägnar
intresse åt inhemska energikällor - skall erhålla statligt stöd för den
informationsverksamhet som de till organisationen anslutna föreningarna
bedriver lokalt. Enligt motionärerna kan SERÖ åstadkomma mycken
information för ett förhållandevis måttligt belopp.

Utskottet anser att det är värdefullt om möjligheterna för den enskilde att
få information i energifrågor förbättras. Det bör enligt utskottet vara en
uppgift för ansvariga myndigheter på området att överväga hur detta slag av
information kan förbättras och huruvida stöd till enskilda organisationer
skall utgå. Utskottet är inte berett att tillstyrka motionsyrkandet.

Alternativa drivmedel

I propositionen konstateras (s. 204) att ca 40 % av de drivmedel som
används i Sverige importeras i form av färdiga produkter. Mot denna
bakgrund, anförs det, finns starka skäl att vidta åtgärder för att förbättra
försörjningstryggheten inom drivmedelssektorn.

De alternativa drivmedel som närmast är aktuella är olika slags motoralkoholer
som metanol och etanol. Den motoralkohol som i propositionen
bedöms lämpligast för introduktion är metanol. Ett förslag till introduktionsplan
läggs fram, innebärande dels en omfattande och kraftfull satsning på
utveckling och införande av fordon för drift med s. k. M 100-bränsle, dels en
intensifierad verksamhet för att närmare klarlägga förutsättningarna för
introduktion av blandbränsle, dvs. bränsle som innehåller bensin och någon
form av motoralkohol. Introduktionsplanen bedöms medföra en oljeersättning
år 1990 om 1-3 TWh per år.

När det gäller försörjningen med motoralkoholer konstateras i propositionen
att det tidigast omkring år 1990 finns möjlighet att framställa metanol
ur inhemska råvaror. Det anges att frågan f. n. är av forsknings- och
utvecklingskaraktär och att den under tämligen lång tid inte har något
samband med tillförseln av metanol för användning i Sverige.

För etanol, anförs det, är förutsättningarna för produktion ur inhemska
bränslen bättre. Det skulle vara motiverat att uppföra en prototyp- och
demonstrationsanläggning för framställning av etanol, om den teknik som
skall användas bedöms kunna medföra väsentliga minskningar av kostnaderna
så att produktionen på sikt blir lönsam. Av stort intresse anges härvid
vara det s. k. Skaraborgsprojektet. Vidare nämns att OK är berett att
utnyttja etanol genom att blanda den i nuvarande kvalitet för s. k.
regularbensin.

NU 1980/81:60

Utskottet vill erinra om att riksdagen vid två tillfällen under förra året (NU
1979/80:35, NU 1980/81:18) har uttalat att det är angeläget att alternativa
drivmedel införs i Sverige. Det förslag till introduktionsplan för alternativa
drivmedel som nu föreslås av regeringen grundas på ett omfattande
utredningsarbete som har genomförts under senare år. Enligt utskottets
mening bör planen kunna innebära att ett första steg tas mot en förbättring av
den känsliga försörjningssituationen på drivmedelsområdet. Eftersom en
produktion av metanol ur inhemska råvaror av olika skäl inte bedöms
komma till stånd i stor skala under det närmaste decenniet vill utskottet
betona det angelägna i att försörjningen baseras på så säkra källor som
möjligt.

Med hänvisning till vad som här anförts tillstyrker utskottet den föreslagna
planen för introduktion av alternativa drivmedel.

Enligt motion 1980/81:807 är det viktigt att dieselmotorer kan förberedas
eller byggas om för användning av motoralkoholer som drivmedel.
Motionärerna vill att förutsättningar för detta skall skapas och att en översyn
och redovisning skall komma till stånd när det gäller distribution av
alkoholbränslen.

I propositionen anför föredragande statsrådet att han avser att senare
återkomma till frågan om ev. särskilda åtgärder för att säkra den tunga
trafikens drivmedelsförsörjning. Dessförinnan skall dels erfarenhet ha
vunnits av det tvåbränslesystem som utvecklats av AB Volvo, dels vissa
studier ha genomförts i vad gäller inriktningen av utvecklingsarbetet på en
M 100-motor. I fråga om översyn av distributionssystemet kan noteras att
föredraganden uttalar att detaljerade utredningar bör genomföras bl. a. om
anpassning av distributionssystem till den introduktionsplan som förordas i
propositionen.

Utskottet finner att vad motionärerna har föreslagit i stort har tillgodosetts
i propositionen. Mot bakgrund härav avstyrks de här aktuella motionsyrkandena.

Som nyss nämnts uttalade sig riksdagen vid två tillfällen år 1980 om
införande av alternativa drivmedel i Sverige. Riksdagen gjorde härvid även
uttalanden om angelägenheten av att en produktion av drivmedel från
inhemska bränslen kommer till stånd.

I propositionen (s. 537) redovisar industriministern i avsnittet om forskning
och utveckling inom energiprogrammet m. m. olika projekt som har
framkommit beträffande framställning av bl. a. metanol genom förgasning
av inhemska bränslen.

Svensk Metanolutveckling AB (SMAB) föreslog våren 1979 i samverkan
med Stora Kopparberg AB att en demonstrationsanläggning skulle uppföras
för förgasning av torv- och vedråvara. Syftet skulle vara att demonstrera
teknik för att framställa metanol för användning som drivmedel. Nämnden
för energiproduktionsforskning (NE) avgav i december 1979 rapporten (NE

NU 1980/81:60

1979:5) Demonstrationsanläggning för metanolproduktion baserad på
inhemsk råvara.

Statens vattenfallsverk och SP har föreslagit en anläggning för kombinerad
el- och värmeproduktion. Nynäs Petroleum AB har, något som utskottet
senare (s.81) återkommer till, föreslagit en anläggning för kombinerad
produktion av syntetiskt drivmedel, bränngas och fjärrvärme baserad på
förgasning av kol och restoljor. Skiffer som energiråvara har under
treårsperioden 1978/79-1980/81 behandlats utanför energiforskningsprogrammet.
ASA har föreslagit utbyggnad av en försöksanläggning för
skifferförgasning - med sikte på utvinning av skifferns organiska energiinnehåll
- och hemställt om anslag med 93 milj. kr. för detta ändamål för
treårsperioden 1981/82-1983/84.

Slutligen kan nämnas att i Studsvik f. n. byggs upp en mindre försöksanläggning
för förgasning av torv och biomassa enligt en svensk metod.

I propositionen framhålls beträffande ASA:s verksamhet att det inte
längre är motiverat att staten lämnar fortsatt särskilt stöd till den kemiska
processutveckling som omfattar utvinning av metaller och kemiska ämnen ur
alunskiffer. Däremot anförs att den termiska processutvecklingen, som i
första hand är inriktad mot utnyttjande av det fossila bränsleinnehållet i
skiffern, har fått ökad betydelse. De förgasningsförsök som ASA önskar
genomföra vid MEFOS i Luleå ryms enligt propositionen inom ramen för
anvisade lånemedel för budgetåret 1980/81. Den slutliga utvärderingen av
försöksprogrammet kan ske först vid utgången av år 1982.

Föredraganden framhåller att det beslutsunderlag som nu föreligger för
frågorna om större försöksanläggningar på förgasningsområdet ännu inte är
fullständigt utan behöver kompletteras på flera punkter. Han är därför inte
nu beredd att förorda beslut om ytterligare satsningar utöver de nyss nämnda
och de som ingår i Huvudprogrammet Energiforskning.

I två motioner behandlas på ett allmänt plan frågan om produktion av
drivmedel ur inhemska råvaror.

I motion 1980/81:1976 (s) betonas alunskiffrarnas värde från bl. a.
bränslesynpunkt. Regeringen bör, anser motionärerna, ta initiativ till en
totalberäkning av alunskifferreserven och till forskning och utveckling i syfte
att göra det möjligt att använda skiffrarna med minimala skador på miljön.
De anser vidare att det är olyckligt att regeringen inte klart har tagit ställning
till ASA:s ansökan. Det finns enligt motionärerna risk för att landets
kompetens för att utnyttja skiffrarnas innehåll försvinner. Medel föreslås
reserveras för projektet inom energiforskningsprogrammet, så att man kan
gå vidare i enlighet med ASA:s förslag.

I motion 1980/81:807 yrkas att riksdagen skall uttala sig för att en inhemsk
produktion av motoralkoholer snarast kommer till stånd.

Nio motioner behandlar frågan om lokalisering av anläggningar för
framställning av motoralkoholer. I fem motioner lämnas förslag om
lokalisering av en eventuell anläggning för framställning av etanol. I motion

NU 1980/81:60

1980/81:232 förordas Skänninge, i motionerna 1980/81:851 och 1980/81:1034
Karpalund, i motion 1980/81:1979 i anslutning till Domsjö sulfitfabrik och i
motion 1980/81:480 Skaraborgs län. Fyra motioner tar upp frågan om
lokalisering av en anläggning för metanoltillverkning. I motion 1980/81:1395
föreslås Ranstad, i motion 1980/81:1980 Kvarntorp i Närke och i motionerna
1980/81:390 och 1980/81:1414 Söderhamns kommun.

Som utskottet redan framhållit har utskottet vid två tillfällen år 1980 uttalat
att en inhemsk produktion av alternativa drivmedel skall byggas upp. På
våren framhölls (NU 1979/80:35) betydelsen av att en fullskaleanläggning för
metanolproduktion i huvudsak baserad på inhemska råvaror kommer till
stånd. På hösten anfördes (NU 1980/81:18) att det är betydelsefullt att
pågående överväganden om uppförande av en förgasningsanläggning snabbt
kan leda till resultat. Vidare sades att regeringen bör besluta om uppförande
och lokalisering av en försöksanläggning.

De förslag som lämnas i propositionen innebär att beslut ännu inte skall
fattas om någon större försöksanläggning för förgasning av skiffer, torv och
vedråvaror.

Utskottet delar regeringens uppfattning dels att ett tillräckligt beslutsunderlag
måste finnas tillgängligt innan beslut fattas om betydande investeringar
i större förgasningsanläggningar, dels att Skaraborgsprojektet, om det
kommer till stånd, kan väntas ge värdefull erfarenhet.

Den introduktionsplan för alternativa drivmedel som utskottet i det
föregående har tillstyrkt medför att försörjningsläget i fråga om drivmedel på
längre sikt förbättras, förutsatt att försörjningskällorna är av stabil natur.
Introduktionsplanen innebär att behovet av metanol under en första tid är
måttligt. Det är enligt utskottets mening angeläget att denna tid utnyttjas för
att klarlägga förutsättningarna för och eventuellt bygga upp en svensk
produktion av alternativa drivmedel i huvudsak baserad på inhemska
råvaror.

Den inom ASA bedrivna termiska processutvecklingen bör, som regeringen
förutsätter, fortsätta med det s. k. MEFOS-projektet i Luleå. Inom ramen
för anvisade lånemedel - 128 milj. kr. (s.70) - bör därjämte säkras fortsatta
FoU-insatser i Ranstad med inriktning främst på metanolutvinning under
åtminstone treårsperioden 1981/82-1983/84.

Utskottet föreslår ett uttalande av riksdagen av här angiven innebörd.

Mot bakgrund av vad som här anförts avstyrks de här aktuella yrkandena i
motionerna 1980/81:807 och 1980/81:1976 (s).

Utskottet ser inte anledning för riksdagen att ta ställning till frågan om
lokalisering av anläggningar för framställning av drivmedel, när besluten om
byggande inte kan komma att fattas förrän i ett senare sammanhang. De
motionsyrkanden som tar upp denna fråga avstyrks därför.

NU 1980/81:60

Värmeförsörj ning

I oljeersättningsprogrammet ingår, sorn nämnts i det föregående, förslag
till lag om utförande av vissa eldningsanläggningar för fast bränsle.
Sammanfattningsvis innebär lagförslaget följande. Större eldningsanläggningar
skall i fortsättningen utföras så att de kan eldas med fast bränsle.
Mindre anläggningar skall kunna eldas med inhemskt fast bränsle utan
omfattande ombyggnader eller kompletteringar. Gränsen mellan större och
mindre anläggningar sätts vid en beräknad årlig bränsleförbrukning om 180
terajoule, vilket motsvarar ca 5 000 m3 tjockolja. Lagen gäller i första hand
nytillkommande anläggningar men även befintliga anläggningar så snart
pannan byts ut. I fråga om större eldningsanläggningar skall enligt
lagförslaget ägaren eller den som förfogar över anläggningen samråda med
den myndighet som regeringen bestämt innan han avgör för vilket slag av fast
bränsle anläggningen skall utföras. Lagen omfattar flertalet eldningsanläggningar
för byggnadsuppvärmning, elproduktion eller användning i industriella
processer. Det finns vissa möjligheter till undantag från kravet på
utförande för eldning med fast bränsle. Enligt motiveringen avses undantag
kunna medges bl. a. om det nämnda kravet för med sig särskilt höga
kostnader eller stora miljöproblem. Lagen är avsedd att träda i kraft den 1
januari 1982. Beträffande finansiering konstateras (s. 225) att investeringar i
eldningsanläggningar för fast bränsle skall kunna finansieras inom ramen för
de s. k. fjärrvärmelånen.

Vänsterpartiet kommunisterna opponerar mot det föreslagna samrådsförfarande!.
Enligt ett yrkande i motion 1980/81:1999 skall riksdagen begära
förslag till ändring i lagen om utförande av eldningsanläggningar för fast
bränsle. Samrådsförfarandet skulle ersättas med tvingande regler, detta för
att inhemska bränslen skall väljas där så är möjligt. Motionärerna befarar att
kol kan komma att väljas framför inhemska bränslen som torv, skogsråvara
etc. Någon närmare motivering för yrkandet lämnas inte i motionen.

I lagrådsremissen rörande lagförslaget anförs bl. a. (prop. s. 555) att det,
då nu krav skall ställas på fastbränsleeldning, är angeläget att möjligheterna
att utnyttja inhemska fasta bränslen före kol tas till vara i rimlig utsträckning.
Vid samrådsförfarandet avses myndigheten verka för att inhemskt bränsle
används, om det inte framstår som olämpligt av ekonomiska eller andra skäl.
Inhemska bränslen kan i vissa fall framstå som olämpliga t. ex. genom
konkurrens med industrin om vedråvara eller genom att bränslet med fördel
kan användas på annan plats.

Bl. a. mot denna bakgrund anser utskottet att det inte finns anledning för
riksdagen att påkalla något förslag till ändring i lagtexten. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag till lag om utförande av eldningsanläggningar
för fast bränsle.

I propositionen anges vissa allmänna riktlinjer för utbyggnaden av
fjärrvärme och fjärrvärmesystemets försörjning med bränsle. I huvudsak

NU 1980/81:60

anges följande (s. 227 f.). Det är önskvärt att fjärrvärme byggs ut i en takt av
ca 1 000 MW per år under 1980-talet. År 1990 kan fjärrvärme då komma att
svara för 46 TWh värme eller ungefär hälften av landets behov av
uppvärmning av bostäder, lokaler och övriga byggnader. Med hänsyn till att
tillgången på elproduktionskapacitet bedöms bli god under 1980-talet finns
det skäl att under första delen av detta årtionde satsa på hetvattencentraler
för värmeproduktion. Några nya kraftvärmeverk bör komma till stånd mot
slutet av 1980-talet, och då kan även värmepumpar få betydelse. Under
1990-talet bör en omfattande utbyggnad av kraftvärmeverk kunna ske. Det
är angeläget att möjligheterna att introducera solvärme, spillvärme och
värmepumpar i fjärrvärmesystemen i större utsträckning än hittills undersöks
vid planeringen av nya, framför allt mindre fjärrvärmenät och vid
ombyggnad av befintliga system. Fjärrvärme bör i första hand införas eller
expandera i tätorter med en bebyggelsestruktur och omfattning som dels gör
fjärrvärmeutbyggnad ekonomiskt motiverad, dels innebär att kraftvärmeverk
av ekonomisk storlek senare kan introduceras.

Regeringen räknar med att nästan all fjärrvärmeutbyggnad i fortsättningen
kommer att grundas på fasta bränslen. Det nästan 100-procentiga
oljeberoendet inom fjärrvärmesektorn bör år 1990 ha reducerats till
14-25 %.

Bränsletillförseln till fjärrvärmenäten beräknas uppgå till ca 57 TWh år
1990. Industriell spillvärme inkl. sopförbränning bör kunna svara för 3-4
TWh, fasta bränslen som flis, torv och kol för ca 26-30 TWh, solvärme för 1-2
TWh, hetvatten från kärnkraftverk eller från stora värmepumpar för ca 9
TWh och elenergi för ca 3 TWh. Oljan skulle därmed svara för 9-15 TWh.
Om värmeavtappning från Forsmark 3 inte kommer till stånd bör, som
uttalas i propositionen, Storstockholms fjärrvärmeförsörjning ordnas så att
åtminstone lika stor oljeersättning erhålls.

Beslut om storstädernas värmeförsörjning bör, uttalas i propositionen,
fattas snarast. Utformningen av värmeförsörjningen i storstadsområdena
Stockholm, Göteborg och Malmö påverkar i hög grad landets värmebalans
och är därför inte bara en lokal och regional utan även en nationell
angelägenhet.

För Storstockholms del har statens industriverk utrett alternativ med
värmeöverföring från kärnkraftverket i Forsmark och med närförlagda
koleldade kraftvärmeverk eller ett koleldat kraftvärmeverk i Botkyrka
kommun. Storstockholms Energi AB (STOSEB) har tillsammans med
statens vattenfallsverk jämfört Forsmarksprojektet med projektet koleldat
kraftvärmeverk.

Föredraganden diskuterar (s. 240-243) för- och nackdelar med dessa
lösningar. Han finner att även möjligheterna att använda värmepumpar bör
beaktas av STOSEB inför ett ställningstagande till hur Storstockholm skall
minska sitt oljeberoende. Föredraganden anger detta som ett tredje

NU 1980/81:60

alternativ för Storstockholms fjärrvärmeförsörjning vid sidan av Forsmarksalternativet
och fossilalternativet. Han förordar inte något av dessa tre
alternativ men ställer följande anspråk på det alternativ som STOSEB väljer
att genomföra. Det bör leda till en oljeersättning om 1 milj. ton per år.
Kravet på en god miljö i Storstockholmsområdet bör bli tillgodosett.
Självfallet måste de anläggningar som skall byggas prövas på vanligt sätt
enligt gällande lagstiftning, bl. a. miljöskyddslagen.

I propositionen redovisas även ett projekt som har utarbetats av en
arbetsgrupp med representanter för AB Nynäs Petroleum, Svensk Metanolutveckling
AB, STOSEB och Sydkraft AB. Projektet, som beräknas kunna
starta år 1987, avser en anläggning för kombinerad produktion av metanol,
bränslegas och hetvatten. Produktionen baserar sig på förgasning av kol och
högsvavlig restolja. Hetvattnet skulle utnyttjas för Storstockholms värmeförsörjning.
Projektet avvisas med motiveringen att det förutsätter en mer
omfattande efterfrågan på metanol än vad regeringen bedömer kunna
komma till stånd.

Olika synpunkter på och förslag om hur storstädernas värmeförsörjning
bör lösas läggs fram i ett flertal motioner. Utskottet tar i det följande först
upp de förslag som avser Storstockholms värmeförsörjning och därefter de
som avser Göteborg resp. Malmö och Lund.

Ett yrkande i motion 1980/81:1999 (vpk) går ut på att riksdagen skall uttala
sig mot värmeförsörjning genom hetvattenledningar från kärnkraftverk och
för att allt arbete med utredningar om sådan värmeförsörjning stoppas.
Utskottet anser inte att riksdagen bör göra något sådant uttalande och
avstyrker alltså motionsyrkandet.

I motion 1980/81:336 yrkas att riksdagen skall uttala att hetvattnet från
kärnkraften i största möjliga grad skall utnyttjas. I den motivering till
yrkandet som lämnas i motion 1980/81:333 anförs bl. a. att ett förbättrat
utnyttjande av hetvattnet från kärnkraftverken skulle ge både ett minskat
valutautflöde och fler arbetstillfällen. Utskottet, som i det följande
behandlar flera motionsyrkanden om möjligheterna att utnyttja värmeöverföring
från kärnkraftverket i Forsmark, avstyrker förslaget om ett så
långtgående uttalande som det motionären önskar.

I motion 1980/81:1999 (vpk) krävs också att allt arbete med Forsmarksprojektet
skall stoppas. Utbyggnad av en hetvattentunnel från Forsmark
skulle automatiskt medföra fortsatt användning av kärnkraft eller också
kolförbränning i stor skala, uttalas i motion 1980/81:601. Motionärerna
hävdar att det för Uppsala kommuns del skulle innebära en ren förlust att
ansluta sig till systemet med hetvatten från Forsmark. För Stockholms
värmeförsörjning anser de en kombination av olika värmekällor i flera
mindre anläggningar vara ett bättre alternativ än en hetvattenledning från
Forsmark. Motionärerna vill att riksdagen hos regeringen skall hemställa om
ett beslut som innebär att utbyggnaden av hetvattentunneln från Forsmark
stoppas.

6 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 60

NU 1980/81:60

I två motioner önskas uttalanden till förmån för projekteringen med
värmeöverföring från Forsmark. I motion 1980/81:322 hemställs att riksdagen
skall göra en framställning till regeringen om att den snarast låter slutföra
erforderligt kompletterande utredningsarbete om en hetvattentunnel från
Forsmark till Stockholm och förelägger riksdagen förslag till beslut.
Motionärerna pläderar för Forsmarksalternativet. De menar att detta bör
planeras så att inhemska förnyelsebara energikällor skall kunna användas
som ersättning för kärnkraften. Socialdemokraterna hävdar i motion
1980/81:1976 att möjligheterna att utnyttja hetvattenavtappning från kärnkraftverken
måste ses i sitt vidare samhällsekonomiska sammanhang. En
central politisk fråga är hur balans i utrikeshandeln skall skapas. Väsentliga
ansträngningar måste göras för att minska såväl importen av olja som en
framtida import av kol. Det är därför angeläget att värmeavtappning från
kärnkraftsreaktorerna utnyttjas, menar motionärerna. De vill att riksdagen i
en framställning till regeringen ger sitt stöd för att den s. k. etapp 2 i
Forsmark skall påbörjas. Enligt ett annat yrkande i motionen bör regeringen
utfärda direktiv för det fortsatta arbetet med värmeavtappning från
Forsmark enligt vissa i motionen angivna riktlinjer. Följande riktlinjer
presenteras:

Projektet bör utformas så att introduktionen av förnybara energikällor
stimuleras. Det är väsentligt att man överväger både projektets storlek och
utformning bl. a. i fråga om vattentemperatur i systemet, så att tillskott av
solvärme i de kommunala fjärrvärmesystemen kan komma till stånd i
framtiden.

Regeringen bör således ta initiativ så att tillstånd för tunnelbygget och
avtal om värmeavtappning m. m. bör förenas med krav på en betydande
satsning också på förnybara energikällor i Storstockholmsområdet. Möjligheterna
till en förläggning av större anläggningar för kraftvärmeproduktion
som ersättning för Forsmark 3, när denna reaktor skall börja leverera elkraft
eller avvecklas, bör ytterligare undersökas. Frågor om hamnförhållanden
m. m. måste få sitt svar.

Det bör också klarläggas i vilken utsträckning andra alternativ kan bli
verklighet tillsammans med Forsmarksprojektet och den parallella satsningen
på förnybara energikällor. Det gäller t. ex. det s. k. Nynäsprojektet.

Med hänvisning till dessa riktlinjer föreslår motionärerna att riksdagen
skall som sin mening ge regeringen till känna att om tillstånd senare ges till ett
modifierat Forsmarksprojekt detta skall förenas med krav på en satsning
också på förnybara energikällor i Storstockholmsområdet. Vidare önskar de
att riksdagen i en framställning till regeringen skall ställa sig bakom deras
synpunkter på stöd för ytterligare studier av Nynäsprojektet. Regeringen
borde skyndsamt lämna riksdagen erforderligt beslutsunderlag för detta
projekt enligt de intentioner som förts fram i motionen.

Likartade synpunkter på vikten av att utveckla och använda förnybara
energikällor för värmeförsörjningen förs fram i motion 1980/81:1781.
Motionärerna är emellertid mycket kritiska till Forsmarksalternativet. De

NU 1980/81:60

föreslår att riksdagen skall uttala att storstädernas värmeförsörjning bör
utformas på ett sätt som så väl som möjligt uppfyller de övergripande
energipolitiska målen om avveckling av kärnkraften, energihushållning,
minskat oljeberoende och övergång till uthålliga, helst inhemska och
förnybara energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. I motionen
hävdas att värmepumpar och anordningar för att utnyttja solvärme bör spela
en viktig roll i storstädernas värmeförsörjning liksom även naturgas eller
syntetgas enligt Nynäsprojektet. Om kol skall användas kan det accepteras
endast med höggradig rening. För Stockholmsregionens värmeförsörjning
bör de fjärrvärmesystem som finns eller är under byggnad utnyttjas. I övriga
områden blir huvudalternativen närvärme baserad på värmepumpar och
solvärme vilken introduceras successivt. Motionärerna begär att dessa
decentraliserade alternativ skall bli ordentligt utredda innan statsmakterna
fattar beslut som rör Stockholmsregionens värmeförsörjning.

Önskemål som i allt väsentligt överensstämmer med de nu refererade förs
även fram i motion 1980/81:1999 (vpk). Motionärerna understryker bl. a.
Nynäsprojektets fördelar och önskar att det ges en allvarlig och positiv
prövning.

Med anledning av propositionen och samtliga här aktuella motionsyrkanden
vill utskottet framhålla att det beslut som skall fattas om Storstockholms
framtida värmeförsörjning får vittgående konsekvenser. Oavsett vilken
teknisk lösning som väljs kommer den att för lång tid framöver kräva stora
såväl tekniska som ekonomiska resurser. Frågan kan därför inte betraktas
som enbart regional utan har även nationell räckvidd.

De tre alternativ som presenteras i propositionen är resultatet av ett
omfattande utredningsarbete som ännu ej är fullständigt slutfört. Avsikten är
att förslag i frågan skall utarbetas och föreläggas berörda kommunstyrelser
för beslut under hösten 1981.

Utskottet har genom en rad uppvaktningar och föredragningar - av
företrädare för bl. a. vattenfallsverket, STOSEB, Sveriges industriförbund
och Nynäsprojektet - fått närmare information om möjliga lösningar, främst
då värmeöverföring genom en hetvattenledning, stora värmepumpar och
Nynäsprojektet.

Utskottet vill framhålla att kommunerna har det slutliga ansvaret för
beslut om Stockholmsregionens värmeförsörjning. Då utformningen av
värmeförsörjningen i storstäderna i hög grad påverkar Sveriges energiförsörjning
är det dock motiverat att statsmakterna ger vissa riktlinjer för
kommunernas handlande. Det är däremot inte lämpligt att riksdagen gör ett
bestämt uttalande till förmån för ett av alternativen. I det fortsatta
utredningsarbetet kommer som STOSEB och vattenfallsverket avser även
alternativet med stora värmepumpar i framtida kombination med närförlagda
kraftvärmeverk att studeras och jämföras med alternativen värme från
Forsmark och koleldade anläggningar i Stockholmsregionen. Det är
angeläget att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt, så att nödvändiga beslut

NU 1980/81:60

om värmeförsörjningen i Stockholmsområdet snarast kan fattas av berörda
kommuner. Nynäsprojektet, som kan bli intressant i ett längre perspektiv,
bör ytterligare undersökas. De villkor som anges i propositionen måste
uppfyllas. Det alternativ som väljs måste alltså leda till en oljeersättning på ca
1 miljon ton olja per år och uppfylla kraven på en god miljö i Stockholmsområdet.

Utskottet utgår från att man i det fortsatta utredningsarbetet noga
undersöker möjligheterna att använda alternativa energikällor. I ett längre
perspektiv inför kärnkraftsavvecklingen bör möjligheterna beaktas att
Storstockholms värmesystem får en sådan utformning att varaktiga, helst
förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan
kan införas.

Utskottet föreslår att vad det här har anförts om Storstockholms
värmeförsörjning ges regeringen till känna som riksdagens mening.

I fråga om Göteborgs värmeförsörjning ställer sig regeringen avvisande till
en lösning som innebär hetvattenavtappning i Ringhals. En sådan skulle
kräva ingrepp i en kärnkraftsanläggning som redan har tagits i drift.
Ombyggnaden skulle enligt vattenfallsverket bli komplicerad och möjligen
kunna påverka reaktorsäkerheten. Enligt propositionen bör fjärrvärmeförsörjningen
i Göteborgsregionen från slutet av 1980-talet klaras av ett koleldat
kraftvärmeverk, av ett kraftvärmeverk eldat med förgasad restolja eller
genom ett ökat utnyttjande av spillvärme med hjälp av värmepumpar.
Vidare borde, för att oljeberoendet snabbt skall minska, en koleldad
hetvattencentral byggas under de närmaste åren.

I motion 1980/81:1976 (s) önskas att riksdagen i en framställning till
regeringen skall uttala sig för att värme avtappning från Ringhals inte skall
komma till stånd. Till följd av sitt läge är Ringhals uppenbarligen det av alla
kärnkraftverk som är minst lämpat för värmeavtappning, säger motionärerna.

Utskottet konstaterar att förslaget i motionen helt stämmer överens med
ställningstagandet i propositionen och alltså inte ger riksdagen anledning att
vidta någon särskild åtgärd.

När det gäller värmeförsörjningen i Malmö och Lund avvisas i propositionen
det s. k. Sydvärmeprojektet, som innebär värmeavtappning från
kärnkraftverket i Barsebäck. Liksom i fråga om Ringhals skulle det enligt
propositionen bli fråga om ingrepp i en kärnkraftsanläggning som är i drift,
med de risker och kostnader som detta kan innebära. Ytterligare skäl som
anges mot att Barsebäck byggs om för värmeavtappning är den relativt korta
tid som verket skulle användas för detta ändamål. Det bör enligt
propositionen finnas goda förutsättningar för att tillgodose Malmöregionens
fjärrvärmebehov genom koleldade anläggningar. Möjligheterna att utnyttja
spillvärme genom användning av värmepumpar sägs också böra beaktas.

I två motioner förordas värmeavtappning från Barsebäck. I motion

NU 1980/81:60

1980/81:851 önskas att regeringen skall ta initiativ till överläggningar med
Sydkraft AB samt Malmö och Lunds kommuner så att det s. k. Sydvärmeprojektet
snarast kommer till stånd. Enligt hemställan i motion 1980/81:1976
(s) bör regeringen snarast uppta förhandlingar med Sydkraft om förutsättningarna
för värmeavtappning i Barsebäck. I motion 1980/81:851 åberopas
uttalanden i proposition 1978/79:115 enligt vilka överföringen av värme från
de båda kärnkraftsblocken i Barsebäck till Malmö och Lund är det projekt
som är bäst utrett och som torde medföra minsta risker från teknisk och
ekonomisk synpunkt. Motionärerna påpekar också att detta alternativ skulle
väsentligt kunna förbättra den svenska handelsbalansen. I propositionen
redovisas att Sydvärmeprojektet förelåg våren 1979. Det visade sig lönsamt i
förhållande till lokala kraftvärmeverk under förutsättning att elbortfallet vid
värmeavtappning i Barsebäck ersätts med ny kärnkraft. Om däremot
kärnkraftsutbyggnaden skulle begränsas till tolv block borde enligt utredningens
bedömning värmebehovet i Malmö och Lund täckas genom
utbyggnad av koleldade kraftvärmeverk.

Frågan om fjärrvärmeförsörjningen i Malmö och Lund har utretts av en
expertgrupp med företrädare för Malmö energiverk, Lunds tekniska verk
och Sydkraft AB. Enligt ett pressmeddelande den 28 april i år har denna
expertgrupp till den gemensamma ledningsgrupp som utsetts av de båda
kommunerna och Sydkraft överlämnat en rapport med alternativa lösningar
för fjärrvärmeförsörjningen i området. Gruppen har kommit till följande
resultat.

Det klart bästa alternativet totalekonomiskt sett när det gäller att trygga
Malmö-Lundregionens fjärrvärmeförsörjning är att bygga ut Öresundsverket
med ett koleldat kraftvärmeverk på 290 megawatt (MW) el och 500 MW
värme samt bygga en hetvattenledning för 200 MW värme till Lund.

Det klart sämsta alternativet är att bygga om Barsebäcksverket. Räknat i
1980 års penningvärde blir detta hela 920 milj. kr. dyrare än utbyggnaden av
Öresundsverket. Vid ogynnsam utveckling av bränslepriserna och elkonsumtionen
kan detta belopp stiga till 1,5 miljarder kronor.

De andra två alternativ som expertgruppen har studerat är:

Ett koleldat kraftvärmeverk på 100 MW el och 200 MW värme på Ön i
Limhamn och ett koleldat kraftvärmeverk på 60 MW el och 120 MW elvärme
i Lund utan hetvattenledning till Lund.

Ett koleldat kraftvärmeverk på 100 MW el och 200 MW värme på Ön i
Limhamn, ombyggnad till koleldning av fjärrvärmeaggregatet i Öresundsverket
och hetvattenledning för 150 MW till Lund.

Av dessa två alternativ ställer sig det förstnämnda 340 milj. kr. dyrare än
att bygga ut Öresundsverket och det andra alternativet 550 milj. kr.
dyrare.

Det meddelas att utredningen nu arbetar vidare med dels alternativet att
Öresundsverket byggs ut med en gemensam anläggning för MalmöLundregionen,
dels ett alternativ enligt vilket Malmö och Lund går skilda
vägar. Emellertid finns, framhåller ledningsgruppen, Barsebäckslösningen
kvar, utredd och kostnadsberäknad samt möjlig att tillgripa om staten av

NU 1980/81:60

andra skäl skulle finna det möjligt att finansiera projektets merkostnader.

Utskottet konstaterar att utredningarna om hur fjärrvärmeförsörjning för
Malmö och Lund skall lösas kommer att fortsätta. Det finns, anser utskottet,
i detta läge inte anledning för riksdagen att göra någon framställning till
regeringen på grundval av de berörda motionerna.

I motionerna 1980/81:851 och 1980/81:1489 pekas på möjligheterna att
inom trädgårdsnäringen använda spillvärmen från Barsebäck, dvs. det vatten
som har använts för att kyla reaktorerna där. Detta är enligt motionärerna
angeläget av regionala och sysselsättningspolitiska skäl. I motion 1980/81:851
erinras om planer som utarbetats på att utnyttja spillvärmen för att via
värmeväxlare värma upp stora växthus som skulle anläggas i närheten av
Barsebäck. Motionärerna vill att regeringen skall uppdra åt lantbruksstyrelsen
att snarast ta upp diskussioner med representanter för Sydkraft och
trädgårdsnäringen om möjligheterna att utnyttja Barsebäcksverkets spillvärme.
En skyndsam undersökning om spillvärmen från Barsebäck kan
utnyttjas för uppvärmning av skilda trädgårdsanläggningar förordas i motion
1980/81:1489. I propositionen påpekas (s. 86) att växthusodlingen inom
trädgårdsnäringen i flera avseenden har en särställning i energihänseende
bland våra näringar. Energikostnaderna uppgår till mellan 30 och 50 % av de
totala kostnaderna. Omfattande investeringar för energihushållning behövs.
Visst statligt stöd lämnas också. Inom energiforskningsprogrammet lämnas
stöd bl. a. till projekt som syftar till att förbättra växthusen i energihänseende.

Beträffande de förslag till konkreta åtgärder som motionärerna lagt fram
har utskottet inhämtat att Sydkraft tillsammans med Trädgårdsnäringens
riksförbund och Mäster Grön, en odlarorganisation med drygt 800 medlemsföretag
i Skåne och angränsande landskap, genomför en förprojektering av
en växthusanläggning om 10 000 m2 där uppvärmningen i huvudsak skall ske
med värmepump. Grundtanken med projektet är att finna en generell metod
att utnyttja spillvärme för växthusuppvärmning. Tänkbar lokalisering för
sådana anläggningar är större reningsverk, vissa industrier och kondenskraftverk.
Förprojekteringen kommer att vara klar under juni månad. Därefter
kommer beslut att fattas om genomförande.

Utskottet utgår från att berörda myndigheter och organisationer följer
utvecklingen och vidtar erforderliga åtgärder. Motionerna bör enligt
utskottets mening inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående tillstyrker utskottet
vad som förordas i propositionen om fjärrvärmeutbyggnad och fjärrvärmesystemens
försörjning med bränslen.

I motion 1980/81:1999 (vpk) hävdas att den konventionella högtempererade
och storskaliga fjärrvärmen försämrar de ekonomiska förutsättningarna
för hushållningsåtgärder och för införande av solvärme och värmepumpar.
Motionärerna menar att de långsiktiga energipolitiska målen bättre skulle

NU 1980/81:60

uppfyllas i ett småskaligt system, ett slags närvärmesystem. Systemet skulle
bygga på en värmecentral som försörjer ca 50-500 lägenheter. Riksdagen bör
enligt motionen uttala sig för att en närvärmegrupp eller motsvarande bildas
med uppgift att på alla sätt stödja närvärmeidén. Denna närvärmegrupp
skulle kunna bildas inom det energiverk som föreslås i propositionen.

Utskottet vill erinra om att föredraganden i propositionen uttalar (s. 228)
att det är angeläget att möjligheterna att introducera solvärme, spillvärme
och värmepumpar i fjärrvärmesystem i större utsträckning än hittills
undersöks vid planeringen av nya, framför allt mindre fjärrvärmenät och vid
ombyggnad av befintliga system. Mot denna bakgrund räknar utskottet med
att de synpunkter som anförs i motionen kommer att uppmärksammas i det
fortsatta energipolitiska arbetet. En särskild framställning från riksdagens
sida synes inte påkallad. Motionsyrkandet avstyrks.

Rörledningslagen

Genom lagen (1978:160) om vissa rörledningar, dens. k. rörledningslagen,
har ett koncessionssystem införts i fråga om rörledningar för transport
av råolja, naturgas och liknande produkter. Rörledningar för transport av
hetvatten omfattas inte av detta koncessionssystem. Riksdagen uttalade, när
regeringens förslag till rörledningslag antogs, att det kunde komma att visa
sig motiverat med en komplettering av lagen på denna punkt. I propositionen
föreslås nu att även rörledningar för fjärrvärme skall vara underkastade
koncessionskrav under samma betingelser som råolje- och naturgasledningar,
dvs. bl. a. att de har en längd av minst 20 km. Samhället får därigenom
möjlighet till en samlad prövning av deras tillkomst och förläggning. Med en
redaktionell ändring tillstyrker utskottet regeringens förslag till ändring i
rörledningslagen. Utskottet tillstyrker också det därmed sammanhängande
förslaget till lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder
för vissa kraftanläggningar ht. m.

I motion 1980/81:1964 framställs önskemålet att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag som garanterar en samordning av den fysiska planeringen
enligt byggnadslagstiftningen m. m. med koncessionsprövning enligt rörledningslagen.
Civilutskottet konstaterar i sitt yttrande att motionärernas
intresse delvis är tillgodosett genom en tidigare meningsyttring av riksdagen,
gällande arbetet på en ny byggnadslagstiftning. Enligt civilutskottet bör
emellertid också övervägas att inom den nuvarande lagstiftningens ram
skapa handläggningsregler med samma syfte. Näringsutskottet delar civilutskottets
uppfattning på denna punkt och föreslår att riksdagen gör ett
uttalande av denna innebörd.

NU 1980/81:60

Elvärme

Med utgångspunkt i de förslag som har lagts fram av elanvändningskommittén
(ELAK) tar regeringen ställning till möjligheten att använda
tillgänglig elkapacitet för att ersätta olja vid uppvärmning. Utskottet
behandlar förslagen i den del som rör användning av elenergi i stora
elpannor, i fjärrvärmenät och i fastigheter med små och medelstora pannor
samt inom industrin. Till den del som förslagen i propositionen avser
användning av direktverkande elradiatorer i bostäder behandlas de av
civilutskottet i betänkandet CU 1980/81:37.

Föredraganden uttalar (s. 253) att den tillgängliga elkapaciteten bör
användas för att på effektivaste möjliga sätt ersätta olja vid uppvärmning.
Han räknar med att 5-13 TWh elvärme år 1985 och 10-16 TWh år 1990 bör
kunna användas för att ersätta olja. Det skulle vara möjligt att redan från år
1985 årligen använda ca 3 TWh el i stora elpannor i fjärrvärmenät och inom
industrin under perioder då enbart vattenkraft och kärnkraft svarar för
elproduktionen. Föredraganden understryker att stora elpannor som ersätter
tung eldningsolja bör användas endast i den mån vattenkrafts- och
kärnkraftsproduktionen inte helt erfordras för elvärme som ersätter lätt
eldningsolja.

I små och medelstora pannor bedöms el kunna ersätta olja i en omfattning
av 2-10 TWh år 1985 och 7-13 TWh år 1990.

Utskottet har ingenting att erinra mot vad som anförs i propositionen i här
berörd del.

Värmepumpar

I propositionen redovisas (s. 257 f.) att det pågår utvecklingsarbete av
olika slag inom värmepumpsområdet bl. a. med att studera inverkan på
kraftsystemet av en större satsning på värmepumpar. Föredraganden anför
att det är angeläget att satsningar görs på skilda områden för att skapa bästa
möjliga beslutsunderlag för en mera omfattande introduktion av värmepumpar.
Förutom utveckling och introduktion av olika typer av värmepumpar
nämns även utveckling av distributionssystem för låga temperaturer.

Utvecklingen av värmepumpar beräknas ske i sådan takt att det år 1990
skall vara möjligt att erhålla ca 7 TWh värme från värmepumpar. Härför
krävs dock en insats av 3 TWh drivenergi. Om stora eldrivna värmepumpar
skulle komma att utnyttjas i fjärrvärmesystem skulle ytterligare kvantiteter
olja kunna ersättas genom användning av värmepumpar.

I motion 1980/81:1976 (s) föreslås att riksdagen skall begära att regeringen
skyndsamt redovisar sin syn på värmepumparnas möjligheter att bidra till
landets och speciellt storstädernas värmeförsörjning. Motionärerna delar
regeringens uppfattning att eldrivna värmepumpar bör kunna utnyttjas i
fjärrvärmesystemen. De efterlyser en redovisning i energibalanserna av den

NU 1980/81:60

andel värme som värmepumparna kan ge år 1990. Motionärerna hävdar att
det totala bidraget från värmepumpar år 1990 skulle kunna uppgå till 30
TWh. För Storstockholm anger de 10 TWh som ett möjligt energitillskott och
för Göteborg och Malmö lika mycket. Därtill räknar de med att samma
möjligheter finns i andra större städer. Med hänvisning till denna beräkning
frågar motionärerna dels vilket underlag regeringen har för beräkningar av
värmepumparnas mycket stora möjligheter, dels varför det totala bidraget
från värmepumpar inte redovisas i regeringens balanser.

De beräkningar och antaganden som görs i motion 1980/81:1976 (s) är
mycket långtgående, och det är enligt utskottets mening svårt att finna något
stöd för dem vare sig i propositionen eller i de utredningar bl. a. av
oljeersättningsdelegationen som ligger till grund för regeringens bedömning.

Utskottet har genom flera uppvaktningar, bl. a. av företrädare för
industriförbundet, vattenfallsverket och Stal-Laval Turbin AB, fått information
om utvecklingen på värmepumpsområdet. Utskottet anser att utvecklingen
och den praktiska användningen av värmepumpstekniken bör få allt
nödvändigt stöd. I vissa kommuner bl. a. i Stockholmsområdet finns det
planer på att införa värmepumpar i fjärrvärmesystemen. Genom sådana
anläggningar kan man bl. a. vinna värdefulla erfarenheter för det fortsatta
utvecklingsarbetet på detta område, vilket även kan vara av allmän betydelse
för svensk industri.

Med hänsyn till vad som anförts finner utskottet att en särskild
framställning till regeringen enligt det nu ifrågavarande motionsyrkandet
inte är påkallad.

I motion 1980/81:1399, som har väckts under allmänna motionstiden,
hemställs att riksdagen skall uttala att utveckling av värmeåtervinningsaggregat
och värmepumpar skall påskyndas för att importen av olja eller av
andra tekniska oljesubstitut skall begränsas. Med hänsyn till vad som anförts
i det föregående finner utskottet att motionen i allt väsentligt är tillgodosedd.
Den avstyrks alltså.

I motion 1980/81:1987 anförs att det, om förnybara energikällor som
solenergi och spillvärme skall kunna utnyttjas effektivt och i ökad
utsträckning, krävs hushållning med energikvalitet. Motionärerna beskriver
energikvalitet med att ”energi med hög temperatur har högre kvalitet än
energi med lägre temperatur”. De hävdar att solvärme och spillvärme
utnyttjas effektivare ju lägre temperaturer som erfordras. Enligt motionärerna
bör man för att rätt kunna utnyttja värmepumpar, solenergi och
spillvärme söka sänka framledningstemperaturen även i fjärrvärmesystemen.
95-45° C borde utgöra norm vid ny- och utbyggnad av fjärrvärmenät.
Motionärerna förordar att planverket skall få i uppdrag att utarbeta nya
normbestämmelser med beaktande av dessa synpunkter. De erinrar även om
värmepumparnas höga bränsleeffekt, vilken skulle göra dem ekonomiskt
intressanta för framtidens värmeproduktion. Motionärerna hemställer att

NU 1980/81:60

riksdagen skall som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om hushållning med energikvalitet och behovet av nya normbestämmelser
vid ny- och utbyggnad av fjärrvärmesystem.

I propositionen redovisas att vattenburen elvärme - liksom andra
vattenburna värmesystem - kan, om systemet dimensioneras för låg
framledningstemperatur utan genomgripande insatser i själva radiatorsystemet,
anpassas så att alternativa uppvärmningsformer, t. ex. solvärme
och/eller värmepump, senare kan införas. Statens planverk har i en utredning
om anpassningsbara uppvärmningssystem föreslagit att alla tillkommande
uppvärmningssystem skall dimensioneras för en framledningstemperatur
som inte överstiger 50° C. Detta förslag har tagits upp av ELAK, som föreslår
att tillkommande vattenburna system skall dimensioneras enligt normen
60-40°. Civilutskottet har behandlat denna fråga i betänkande CU 1980/
81:37.

Utskottet har i flera sammanhang i det föregående framhållit att det är
viktigt att alla möjligheter att spara energi och att främja introduktion på
bred front av alternativa energikällor tas till vara. Utskottet räknar med att
ansvariga myndigheter och organ uppmärksammar de synpunkter som har
tagits upp i motionen. Med hänsyn härtill anser utskottet inte att det finns
anledning för riksdagen att göra en sådan framställning till regeringen som
önskas i motion 1980/81:1987.

Elförsörjning

Elanvändning

I propositionen (s. 271) redovisas att elanvändningen under år 1980 inkl.
överföringsförluster preliminärt beräknas uppgå till 93,8 TWh. Under
perioden 1973-1979 har elanvändningen ökat med i genomsnitt drygt 3 %
per år. 1 1975 års energipolitiska beslut sattes som mål för användningen av
elenergi att ökningen skulle begränsas till i genomsnitt högst 6 % per år
t. o. m. år 1985 mot 7-8 % per år under 1960-talet. Elkonsumtionen täcks till
ca 65 % med vattenkraft, ca 25 % med kärnkraft och ca 10 % med
oljebaserad el i huvudsak från mottrycksverk. Föredraganden anför att
tillgången på elenergi torde vara god under 1980-talet. Detta förklaras av den
under senare år effektivare energianvändningen och oförutsett låga ökningstakten
i samhällsekonomin. I propositionen föreslås att riksdagen skall
godkänna vissa riktlinjer för elanvändningspolitiken under 1980-talet.

Dessa riktlinjer innebär i huvudsak följande. Den långsiktiga elförsörjningen
bör inriktas främst på att tillgodose behov av el för drift och belysning
inom industrin, i transportsektorn och i bostäder och lokaler. Den därefter
tillgängliga elkraften bör användas för att spara olja vid uppvärmning. Den
slutliga elanvändning som bedöms mer eller mindre nödvändig för att
upprätthålla sysselsättning och välfärd bedöms uppgå till 103-109 TWh år

NU 1980/81:60

1990. Detta motsvarar en produktionskapacitet om 113-120 TWh. En
utgångspunkt för beräkning av det tillgängliga utrymmet för oljebesparande
elanvändning bör vara att oljekondenskraftverk och gasturbiner normalt inte
skall användas. År 1990 bör produktionskapaciteten under medelårsförhållanden
exkl. oljekondens och gasturbiner kunna uppgå till 132-138 TWh.
Detta motsvarar en nivå för slutlig elanvändning på 120-125 TWh. Med en
beräknad produktionskapacitet år 1990 på 134 TWh bedöms 13-19 TWh
kunna användas för att spara olja.

Utöver pågående utbyggnad av kärnkraften och en viss utbyggnad av
vattenkraften räknar regeringen med endast en mindre utbyggnad av
elproduktionen under 1980-talet. Produktionstillskotten kommer främst
från mottryckskraft i kraftvärmeverk och från industriell mottryckskraft, i
båda fallen producerad genom eldning med fasta bränslen, samt från
vindkraft. Därtill kommer en omfattande ombyggnad av de i dag oljeeldade
kraft värme verken till eldning med fast bränsle. Enligt propositionen bör år
1990 ca två tredjedelar vara ombyggda till eldning med kol, torv eller
flis.

Några invändningar mot dessa riktlinjer har inte rests. De godtas också av
utskottet.

Socialdemokraterna kritiserar emellertid regeringen för att anlägga ett
alltför snävt tidsperspektiv. I motion 1980/81:1976 säger de att det är
anmärkningsvärt att regeringen inte ens försöker presentera en skiss till
elbalans för tiden efter år 1990. Då det tar ca tio år att planera och bygga
större energianläggningar måste energiförsörjningen planeras i ett långt
perspektiv. Motionärerna begär att regeringen snarast skall presentera
riktlinjer för 1990-talets elanvändningspolitik.

Av bl. a. det skälet att kärnkraften enligt riksdagens beslut skall börja
avvecklas under 1990-talet har utskottet i det föregående uttalat sig för en
parlamentarisk kommitté. Utifrån ett långsiktigt perspektiv kan denna
analysera olika åtgärder som kan bli aktuella för att på sikt säkra
kärnkraftens avveckling och ett fortsatt minskat oljeberoende. I kommitténs
uppdrag bör även ingå att överväga vilket bidrag som bl. a. vattenkraft kan
ge till energiförsörjningen i ett längre perspektiv. Med hänsyn härtill räknar
utskottet med att frågan om riktlinjer för elanvändningspolitiken under
1990-talet kan komma att behandlas av den parlamentariska kommittén.
Motionsyrkandet ger alltså inte anledning till någon åtgärd.

Vattenkraft

I propositionen (s. 282) beräknas att vattenkraften år 1990 skall ge ett
tillskott till energibalansen på 65 TWh. F. n. uppgår vattenkraftsproduktionen
till ca 61-62 TWh under ett år med normal vattentillrinning. Regeringen
anser att det är rimligt att räkna med och sträva efter att utbyggnader av nya
vattenkraftstationer motsvarande ett produktionstillskott av 2 till 3 TWh

NU 1980/81:60

inleds under 1980-talet utöver redan pågående eller beslutade utbyggnader.
Häri inkluderas även tillskotten från små vattenkraftverk med en effekt av
100-1500 kW. Vidare beräknas att ett tillskott av ca 1 TWh kan
åstadkommas genom ett effektivare utnyttjande av de befintliga vattenkraftstationerna.
När här berörda anläggningar har tagits i drift, vilket i sin helhet
torde kunna ske först efter år 1990, skulle den totala vattenkraftsproduktionen
uppgå till ca 66 TWh. I propositionen erinras om att 1975 års
energipolitiska beslut innebar att i energibalansen år 1985 skulle ingå 66 TWh
vattenkraft. Näringsutskottet (NU 1975:30) konstaterade då att det rådde
viss tveksamhet om möjligheterna att fram till år 1985 öka vattenkraftsproduktionen
från 61 till 66 TWh per år.

Föredraganden understryker att regeringens beräkning förutsätter att
åtskilliga av de projekt som aktualiseras under perioden också blir utförda.
Han betecknar det som angeläget och rimligt att det långsiktiga kraftförsörjningsintresset
tillmäts så stor vikt vid avgörandet av de vattenkraftsärenden
som under 1980-talet kommer att aktualiseras i de älvsträckor som inte har
undantagits från prövning att den förordade utbyggnaden verkligen kommer
till stånd. År 1983 anses därför en uppföljning av lämnade tillstånd till
utbyggnader böra göras. Det aviseras att regeringen då kan komma att lägga
fram kompletterande förslag så att det föreslagna tillskottet från vattenkraften
år 1990 kan uppnås.

Beräkningarna av vattenkraftsutbyggnaden under 1980-talet tas upp i flera
motioner.

Socialdemokraterna anför i motion 1980/81:1976 att det nu inte verkar
möjligt att uppnå målet enligt riksdagsbeslutet om 66 TWh år 1990. De
hävdar vidare att någon enstaka större utbyggnad är att föredra framför ett
stort antal ingrepp i mindre vattendrag. Denna ståndpunkt har dock avvisats
av riksdagens majoritet, framhåller de. Motionärernas hemställan går ut på
att riksdagen skall begära en plan med riktlinjer för hur riksdagsbeslutet om
vattenkraftens utbyggnad till 66 TWh skall kunna uppnås.

I motion 1980/81:395 anförs att det är ekonomiskt, energipolitiskt och
industripolitiskt angeläget att riksdagen uttalar sig för att målet för den
fortsatta vattenkraftsutbyggnaden skall vara att minst 65 TWh per år skall
produceras år 1990. Motionärerna föreslår att ett sådant uttalande riktas till
regeringen.

I motion 1980/81:1994 yrkas att riksdagen skall uttala att planeringen av
vattenkraftsutbyggnaden skall utgå ifrån att nuvarande och lovgiven
vattenkraft ger normal årsproduktion av 63 TWh. Det är angeläget att nivån
för vattenkraftsproduktionen med nuvarande planerade och lovgivna
utbyggnad preciseras, menar motionärerna.

Civilutskottet behandlar i sitt yttrande bl. a. möjligheterna att uppnå
målet för vattenkraftsproduktionen och de krav som riktlinjerna för den
fysiska riksplaneringen ställer. Härvid kommenterar civilutskottet uttalan -

NU 1980/81:60

det i propositionen om bedömningen av vattenkraftsärenden. Civilutskottet
anför i detta sammanhang bl. a. följande:

Det torde vara i sak ostridigt att ramen för den möjliga utbyggnaden läggs
fast ytterst genom riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen och vattenlagens
tillåtlighetsregler i förening med regeringens prövningsrätt. Därtill
kommer att ansökningar om tillstånd till utbyggnad av naturliga skäl
aktualiseras vid tidpunkter som sökandena finner förenliga med sina
intressen.

Civilutskottet konstaterar för sin del att övervägandena knappast kan utgå
från annat än av riksdagen hittills godtagna riktlinjer för den fysiska
riksplaneringen och från den nuvarande vattenlagens prövningsregler.
Civilutskottet har i betänkande 1980/81:31 påpekat att inte heller regeringens
dispensmöjligheter kan generellt vidgas genom energipolitiska uttalanden -regeringen är bunden inom ramen för sedvanlig tolkning av gällande
lagreglering av dispensmöjligheterna.

Civilutskottet har tillförts uppgifter om de ärenden som f. n. prövas av
regeringen och om de ansökningar som kan väntas. Dessa uppgifter har
enligt civilutskottets mening inte entydigt gett vid handen att man - utan
ändrade riktlinjer för den fysiska riksplaneringen, ändrade tillåtlighetsregler
i vattenlagen eller avsiktligt ändrade dispensregler - med säkerhet kan uppnå
en total vattenkraftproduktion om 66TWh och, än mindre, att vattenkraften
år 1990 ger ett tillskott av 65 TWh.

Enligt civilutskottets mening bör näringsutskottet betona energiministerns
uttalanden att de angivna tillförselnivåerna inte bör betraktas som fastställda
mål. För den händelse att riksdagen önskar vidga utbyggnaden av
vattenkraften står endast till buds konkreta beslut antingen av vissa angivna
älvsträckor inte längre skall vara undantagna från utbyggnad eller att ändra
vattenlagen så att de motstående intressena tillmäts en mindre vikt.
Sannolikheten av att riksdagen skall fatta sådana beslut bör inte bedömas i
detta sammanhang. Om näringsutskottet utgår från nu gällande regler bör i
energibalansen ingå ett troligt tillskott från vattenkraften 1990 som något
understiger 65 TWh. Denna marginella osäkerhet torde inte ge energibalanserna
mindre värde. Markeringen bör göras snarast för att stryka under att
talet är ett i viss mån osäkert resultat av beräkningar av tillgänglig vattenkraft
och inte en utgångspunkt för att besluta om vilken vattenkraft som skall vara
tillgänglig.

Civilutskottet konstaterar att de intressen som kommer till uttryck i det
berörda yrkandet i motion 1980/81:1994 blir tillgodosedda om näringsutskottet
och riksdagen ansluter sig till civilutskottets resonemang.

Även när det gäller förslaget i motion 1980/81:1976 (s) om en plan för
vattenkraftsutbyggnaden anser civilutskottets majoritet att syftet med detta
blir tillgodosett om riksdagen ansluter sig till civilutskottets nyss redovisade
uppfattning. Socialdemokraterna i civilutskottet anser däremot att ett förslag
till utbyggnadsplan bör utarbetas. I fråga om vattenkraftsutbyggnaden
uttalar de att det fortfarande bör hävdas att ett stort ingrepp är bättre än
många små ingrepp som direkt berör ett stort antal människor.

Näringsutskottet anser att det är viktigt att hålla i minnet att, som

NU 1980/81:60

civilutskottet påpekar, endast konkreta beslut står till buds om riksdagen
önskar vidga utbyggnaden av vattenkraften. Dessa beslut kan gå ut på
antingen att vissa angivna älvsträckor inte längre skall vara undantagna från
utbyggnad eller att vattenlagen ändras så att de motstående intressena
tillmäts en mindre vikt.

Näringsutskottet finner inte anledning att ifrågasätta civilutskottets
bedömning att med nu gällande regler vattenkraftsproduktionen år 1990
kommer att ligga något under 65 TWh. Detta tal bör ses som ett i viss mån
osäkert resultat av beräkningar av tillgänglig vattenkraft och inte en
utgångspunkt för beslut om vilken vattenkraft som skall vara tillgänglig.
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter till vad
utskottet här har anfört om utbyggnad av vattenkraftsproduktionen.

Med hänvisning till det nu sagda avstyrker utskottet motion 1980/
81:395.

Vad avser det angivna yrkandet i motion 1980/81:1994 instämmer utskottet
i vad civilutskottet har anfört. Även detta yrkande avstyrks alltså.

Vad avser önskemålet i motion 1980/81:1976 (s) om en plan för
vattenkraftsutbyggnaden hänvisar näringsutskottet till sitt tidigare uttalande
om att den föreslagna parlamentariska kommittén kan komma att överväga
frågor rörande vattenkraftens utbyggnad i det längre perspektivet. Utvecklingen
i det korta och medellånga perspektivet kommer enligt propositionen
att följas uppmärksamt av regeringen. Så aviseras att regeringen - om det
skulle visa sig nödvändigt - år 1983 kommer att förelägga riksdagen
kompletterande förslag rörande vattenkraftsutbyggnaden. Mot denna bakgrund
anser utskottet inte att det här aktuella motionsyrkandet bör föranleda
någon åtgärd.

I motion 1980/81:1994 föreslås även att riksdagen skall uttala att den
utökning av vattenkraftsproduktionen som bör ske under 1980-talet i första
hand bör åstadkommas genom effektiviseringar i befintliga kraftstationer.
Civilutskottet påpekar att en meningsyttring av riksdagen enligt detta
yrkande torde vara svår att verkställa utan konkretioner i fråga om önskade
beslut. Näringsutskottet vill erinra om att regeringen räknar med att ett
effektivare utnyttjande av de befintliga vattenkraftstationerna skall ge ett
produktionstillskott av ca 1 TWh. Utskottet finner inte att motionsyrkandet
bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Vattenkraftsutbyggnaden under 1980-talet bör begränsas till okontroversiella
projekt, minikraftverk samt effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk,
uttalas i motion 1980/81:1986. Med okontroversiella projekt avser
motionärerna sådana vattenkraftsutbyggnader som varken kammarkollegiet,
statens naturvårdsverk eller berörd kommun motsätter sig. De bedömer
att man härigenom skulle uppnå ett tillskott på ca 3 TWh under 1980-talet
utöver nu utbyggd eller lovgiven produktion. I motionen hemställs att
riksdagen skall avslå propositionen i här aktuell del samt uttala sig för de i
motionen förordade riktlinjerna för utbyggnaden av vattenkraften. Med

NU 1980/81:60

hänvisning till vad som anförts i det föregående avstyrker utskottet motion
1980/81:1986.

I motion 1980/81:336 önskas att riksdagen skall uttala att vattenkraften bör
byggas ut i den utsträckning som är ekonomiskt lönsam. I propositionen
anges att den tekniskt utbyggbara vattenkraften har uppskattats motsvara en
årlig energiproduktion av ca 130 TWh. De utbyggnadsvärda vattenkraftsresurserna,
dvs. de resurser som kan tillgodogöras i rationella anläggningar,
har bedömts uppgå till ca 95 TWh per år. Av de återstående utbyggnadsvärda
vattenkraftsresurserna faller hälften eller ca 17 TWh per år på de fyra
outbyggda huvudälvarna i Norrland, dvs. Torne, Kalix och Pite älvar samt
Vindelälven. Utskottet vill erinra om civilutskottets uttalande att överväganden
om vattenkraftsutbyggnaden knappast kan utgå från annat än av
riksdagen hittills godtagna riktlinjer för den fysiska riksplaneringen och från
den nuvarande vattenlagens prövningsregler. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motionsyrkandet.

I propositionen föreslås att statligt stöd till små vattenkraftverk skall utgå
även i fortsättningen. Regeringen anser att lån till investeringar bör kunna
lämnas till sådana små vattenkraftverk som uppfyller vissa angivna krav,
bl. a. kravet på en effekt av minst 100 kW. Kredit ges av oljeersättningsfonden
och lämnas enligt samma grunder som för andra åtgärder som kan få
stöd från fonden.

I motion 1980/81:789, väckt under allmänna motionstiden, önskas en
förändring av bidragsbestämmelserna så att stöd skall kunna utgå även för
uppförande av vattenkraftverk med en effekt av mindre än 100 kW.
Motionärerna påpekar att de nuvarande bestämmelserna medför att s. k.
mikrokraftverk faller utanför. De anser att detta är en beklaglig begränsning.

Utskottet konstaterar att investeringar i små vattenkraftverk är av
långsiktig karaktär och på så sätt skiljer sig från flertalet andra investeringar
som syftar till att spara eller ersätta olja. I det korta perspektivet kan inte
utbyggnad av små vattenkraftverk konkurrera med andra oljeersättningsprojekt.
Det kan därför övervägas om inte lån till små vattenkraftverk bör ha
längre löptid än lån till flertalet andra projekt.

Förslaget i motionen tar sikte på en förändring av hittills gällande
bidragsbestämmelser. De riktlinjer som läggs fram i propositionen innebär
att nuvarande system bibehålls. Utskottet finner inte skäl till förändring av
propositionens riktlinjer och avstyrker därför motionen.

Kärnkraft

I propositionen (s. 286) erinras om att f. n. sju kärnkraftverk är i
kommersiell drift. Ytterligare fem block är färdigställda eller under byggnad.
De sista två kärnkraftblocken i det svenska kärnkraftsprogrammet -

NU 1980/81:60

Forsmark 3 och Oskarshamn 3 - beräknas bli tagna i drift vid mitten av
1980-talet.

I motion 1980/81:1999 presenterar vänsterpartiet kommunisterna sin syn
på kärnkraftsprogrammets omfattning. Partiets förslag innebär att programmet
skall skäras ned. Riksdagen skall sålunda begära åtgärder för att
kärnkraftsreaktor 11 - dvs. Forsmark 3 - inte laddas och att arbetena på
reaktor 12 - dvs. Oskarshamn 3 - avbryts. Barsebäcksverket bör vidare
snarast tas ur drift.

Utskottet hänvisar till att det nuvarande kärnkraftsprogrammet överensstämmer
med resultatet av folkomröstningen våren 1980 och med riksdagens
beslut samma år. Därför avstyrker utskottet de nu avsedda motionsyrkandena.

Ytterligare ett yrkande i motion 1980/81:1999 (vpk) går ut på att riksdagen
skall uttala sig för att folkomröstningens utslag om att alla kärnkraftverk skall
ägas av samhället skall följas. Riksdagen bör begära att regeringen vidtar
skyndsamma åtgärder i enlighet härmed.

Av kärnkraftsblocken ägs de i Ringhals helt av statens vattenfallsverk och
de i Forsmark till 89,5 % av samhället. De två blocken i Barsebäck ägs av
Sydkraft AB och därmed till ca 60 % av kommuner. Oskarshamns
Kraftgrupp AB (OKG) ägs till 50,75 % av Sydkraft AB och Svarthålsforsen
AB, vilket tillhör Stockholms kommun. Utskottet vill erinra om uttalandet i
propositionen att de särskilda krav som med hänsyn till energiförsörjningens
stora betydelse för samhällsutvecklingen måste ställas på elförsörjningen
motiverar att samhället bör ha ett övergripande ansvar för produktion och
distribution av elektrisk kraft. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker
utskottet motionsyrkandet.

Riktlinjer för energitillförsel och för oljeersättning

Utskottets ställningstaganden i det föregående under avsnitten bränslen,
värmeförsörjning och elförsörjning innebär att beräkningarna av energitillförsel
och energianvändning godtas. De markeringar som utskottet gjort
beträffande olika energiråvaror - kol, skogsråvara och vattenkraft -påverkar inte på ett avgörande sätt den beräknade totala energibalansen för
åren 1985 och 1990. Utskottet godtar alltså regeringens riktlinjer för
energitillförsel liksom programmet för oljeersättning.

Eldistribution

I flera motioner aktualiseras frågor som rör eldistribution, taxe- och
prissättning inom elområdet och samhällets inflytande i vattenkraftsbolagen.

Förslag som syftar till stärkt kommunalt inflytande över eldistributionen

NU 1980/81:60

förs fram i två motioner. Bägge motionerna berör problem som kommuner
kan möta när det gäller att förvärva distributionsföretag i konkurrens med
statliga (vattenfallsverket) och privata intressenter.

I motion 1980/81:1026 hävdas att den nuvarande lagstiftningen inte ger
kommunerna de styrmedel som erfordras. Motionärerna förordar kommunal
förköpsrätt till eldistributionsföretag och ett aktivt stöd från staten till
kommuner som behöver samordna eldistributionen. De önskar att regeringen
skall låta genomföra översyn av möjliga förändringar i syfte att göra
samordning av eldistribution enklare.

I motion 1980/81:1965 uttalas att vattenfallsverkets möjlighet att via
budgeten finansiera förvärv av eldistributionsnät snedvrider konkurrensen
till kommunernas nackdel. Kommunernas ställning får enligt motionärerna
inte försvagas genom att de utestängs från de statliga upprustningsbidragen.
Regeringen bör därför överväga lämpliga former för att undvika konkurrens
mellan kommuner och vattenfallsverket vid förvärv och upprustning av
elnät, menar motionärerna. Vidare bör regeringen inom ramen för
nuvarande lagstiftning och riktlinjer överväga om koncessionsmyndigheten
kan verka för kommunalt huvudmannaskap för ledningsbunden energi.

Kommunernas svårigheter att i vissa fall få överta eldistributionsnät, vilket
i sin tur försämrar deras möjligheter att planera och samordna eldistributionen,
understryks i båda motionerna.

Industriverket har redovisat en undersökning (SIND PM 1980:9) bl. a. av
eldistributionens aktuella struktur samt behovet av lagstiftning. Här
diskuteras möjligheten att införa lagstiftning om tvångsinlösen. Denna
lösning avvisas. Problemen anses inte vara av den omfattningen att de
motiverar en sådan skärpning av lagstiftningen. De bör i stället kunna lösas
med rådgivning, förhandlingar, upprustningsbidrag och anläggningskontroll.

Vidare påpekas att kommunerna fortfarande har ett dominerande
inflytande inom landets eldistribution. De levererar elström till ca 68 % av
lågspänningsabonnenterna medan vattenfallsverket svarar för ca 11 % och
privata och kooperativa företag för återstoden av leveranserna. Under
perioden 1976-1980 har såväl antalet kommunala distributionsföretag som
antalet abonnenter minskat något i förhållande till statlig och privat
distribution. Denna minskning kan enligt promemorian delvis förklaras av
att ökningen av antalet abonnenter huvudsakligen har skett i områden utan
kommunal distribution (landsbygd, tätorternas randområden) samt att
kommunal distribution i vissa fall har överförts till nybildade bolag med
kommunerna som delägare.

De riktlinjer för strukturomvandlingen på eldistributionsområdet som
riksdagen fastställde våren 1976 (prop. 1975/76:100 bil. 15, NU 1975/76:45)
innebar att rationaliseringen i huvudsak skall fortgå på frivillig väg. Det
förutsattes att kommunerna som företrädare för lokala konsumentintressen
skulle ges större inflytande. Vattenfallsverket, som förutsattes komma att

7 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 60

NU 1980/81:60

medverka aktivt i rationaliseringen, skulle dock fortsätta att bedriva en egen
distributionsverksamhet.

Näringsutskottet behandlade våren 1979 tre motioner med yrkanden om
kommunal förköpsrätt vid försäljning av eldistributionsföretag (NU 1978/
79:60 s. 55-56). Utskottet avstyrkte yrkandena med hänvisning till att
koncessionsmyndigheten redan har erforderliga lagliga möjligheter att verka
för en strukturomvandling enligt 1976 års riktlinjer.

Utskottet framhöll vidare att syftet med strukturomvandlingen är att
tillgodose konsumenternas krav på driftsäkerhet, störningsberedskap, elkvalitet
och service. Det är även viktigt, sade utskottet, att man uppmärksammar
behovet av en rationell samordning mellan eldistributionen och den
allmänna kommunala verksamhets- och samhällsplaneringen.

Detta är synpunkter som alltjämt är giltiga. Utskottet är dock medvetet om
att, som motionärerna påpekar, lokala och kommunala företag kan ha svårt
att fullfölja planerad samordning av eldistributionen. Det rör sig då ofta om
att köpa och rusta upp nedslitna eldistributionsanläggningar. Kommunförbundet
har också i skrivelse till utskottet uttalat att det statliga upprustningsbidraget
f. n. är otillräckligt för att ge kommuner och andra lokala
eldistributionsföretag möjligheter att erbjuda samma ekonomiska villkor
som kraftindustrin.

Industriverket förordar i promemorian vissa ändringar i ellagen (1902:71
s. 1). Ändringarna syftar bl. a. till att ge koncessionsmyndigheten bättre
underlag för ställningstaganden i koncessionsärenden. Förslaget remissbehandlas
f. n. Utskottet utgår från att de frågor som har tagits upp i
motionerna 1980/81:1026 och 1980/81:1965 kommer att beaktas i det
fortsatta beredningsarbetet inom regeringskansliet. Utskottet anser därför
inte att riksdagen bör göra någon särskild framställning till regeringen enligt
motionsyrkandena.

Bestämmelser om skyldighet att motta elkraft från lokala elproducenter,
såvitt inga tekniska hinder föreligger, önskas i motion 1980/81:789.
Motionärerna vill även att regeringen skall utarbeta normer för ersättning för
sådan lokalt producerad elkraft.

Förslag med samma syfte som det nu föreliggande har utskottet behandlat
flera gånger och senast under innevarande riksmöte. Vid det senaste tillfället
då frågan var aktuell redovisade utskottet (NU 1980/81:11) utförligt
industriverkets promemoria (SIND PM 1980:9). Utskottet hänvisade bl. a.
till att industriverket avsåg att närmare studera den praktiska effekten på
prisbildningen av de rekommendationer som Svenska elverksföreningen i
juli 1979 lämnat till sina medlemsföretag om de ekonomiska villkoren för
samköming mellan mindre produktionsanläggningar och eldistributionsnät.

Utskottet menade att möjligheterna att utnyttja den energi som kan
utvinnas från mindre kraftverk borde tas till vara, att rättsförhållandet

NU 1980/81:60

mellan ägare till små kraftverk och eldistributörerna borde regleras och att
dessa kraftverksägares ställning visavi distributörerna borde förstärkas.
Utskottet förutsätter att industriverkets nyss nämnda utredningsarbete
bedrivs så att förslag kommer att läggas fram under loppet av år 1981. Dessa
förslag bör sedan snarast följas upp inom regeringskansliet. Utskottet
avstyrkte den då aktuella motionen, som avslogs av riksdagen.

Frågan om skyldighet att motta elkraft från lokala elproducenter tas även
upp i propositionen. Föredraganden aviserar (s. 301) att han avser att
överväga denna fråga, om industriverkets studie visar att effekterna av
Elverksföreningens rekommendationer för samköming mellan mindre
produktionsanläggningar och eldistributörerna avsevärt försvårar möjligheterna
att ta till vara den elström som produceras i mindre anläggningar.

Mot denna bakgrund finner utskottet inte anledning för riksdagen att göra
någon särskild framställning till regeringen med anledning av motion
1980/81:789.

I fyra motioner förordas ändringar av eltaxorna.

Enligt motion 1980/81:592 utgörs en alltför stor del av elpriset av en fast
avgift. Denna påverkas inte av sparåtgärder. Motionärerna anser att
elavgiften borde bestå av en mycket liten fast avgift och en förbrukningsavgift
som borde vara mycket högre än vad som f. n. är fallet. Med en sådan
utformning av eltaxan skulle intresset för att spara elenergi väsentligt öka.
Riksdagen föreslås begära att regeringen tar initiativ till åtgärder för att spara
elenergi i enlighet med motionärernas synpunkter.

Förslag som i allt väsentligt överensstämmer med de nu föreliggande
behandlades av utskottet (NU 1980/81:11) hösten 1980. Utskottet erinrade
därvid om att en kommitté (I 1980:07) hade tillkallats för att se över
principerna för taxe- och prissättning inom energiområdet. Kommittén skall
enligt sina direktiv redovisa hur taxorna är uppbyggda för de energiprodukter
vilkas pris är sammansatt av fasta och rörliga avgifter, främst elenergi och
hetvatten. Den skall även analysera effekterna i olika avseenden av de priser
och tariffer som f. n. tillämpas. Utskottet fann att det uppdrag som lämnats
den nämnda kommittén i allt väsentligt motsvarade motionärernas önskemål.
Med detta konstaterande avstyrkte utskottet de ifrågavarande motionsyrkandena,
som också avslogs av riksdagen.

Vad avser den nu aktuella motionen vill utskottet hänvisa till sitt tidigare
resonemang. Motionen bör sålunda inte föranleda någon åtgärd.

Syftet med motion 1980/81:1029 är att få till stånd ett bättre utnyttjande av
produktions- och distributionsanläggningar för elkraft. Motionärerna hävdar
att årstidsvariationerna i elanvändningen har nästan fördubblats under
1970-talet, samtidigt som den totala elanvändningen har ökat med ca en
tredjedel. De anser att det finns starka skäl att verka för en minskad
årstidsvariation i användningen av el. Detta kan ske med hjälp av en
kostnadsanpassad eltaxa. 4-5 öre lägre sommarpris på elström skulle göra

NU 1980/81:60

100

det klart lönsamt att nyttja el sommartid och vid mild väderlek övriga delar av
året men bibehålla uppvärmning med bränsle för de kalla dagarna.
Motionärerna vill att motionen för beaktande skall överlämnas till kommittén
(I 1980:07) om principerna för taxe- och prissättning på energiområdet.

Enligt vad utskottet har inhämtat kommer kommittén att ta upp den
berörda frågan. Utskottet finner inte skäl för riksdagen att göra någon
framställning till regeringen med anledning av motionen.

Riksdagen bör uttala sig för en sådan ändring av vattenfallsverkets
eltariffer att man ernår ett enhetligt elpris i tätort och på landsbygd, hävdas i
motion 1980/81:1393. Motionärerna menar att det högre pris på elkraft i
glesbygd som betingas av dyrare distribution drabbar landsbygdsbefolkningen
onödigt hårt.

Enligt en studie, Produktion och distribution av elektrisk kraft (SPK:s
utredningsserie 1979:26), som har gjorts inom statens pris- och kartellnämnd,
var den genomsnittliga årsavgiften exkl. energiskatt hos företag med
glesbygdsdistribution 25 % högre i glesbygd än i tätort år 1978. Prisskillnaderna
motiveras av högre kostnader för glesbygdsdistributionen. Vattenfallsverket
framhåller i betänkandet (Ds I 1977:16, bilaga 6) Styrmedel för en
framtida energihushållning, att önskemålen om tariffutjämning har medfört
att elleverantörerna i stort sett tillämpar enhetliga tariffer inom sina
distributionsområden, trots att kraftigt varierande distributionsförhållanden
kan förekomma inom ett område. En utjämning sker sålunda mellan
tätorternas och glesbygdernas konsumenter. Mellan olika leverantörer kan
däremot prisnivån variera och normalt så att tätortselverken kan hålla lägre
prisnivå än landsbygdsföretagen.

Utskottet vill först erinra om att såväl prisnivå som tariffstruktur bestäms
av varje elföretag för sig. Prissättningen på elström i Sverige är i princip fri.
Prisutvecklingen följs kontinuerligt av SPK, som informeras om planerade
prisändringar från de större kraftföretagen. Elkonsumenterna kan dessutom
begära prövning både av elströmmens pris och av villkoren för leveranser.
Prövning av prisets skälighet görs av statens prisregleringsnämnd för
elektrisk ström.

Vidare vill utskottet peka på att det i uppgifterna för kommittén för taxeoch
prissättningen inom energiområdet ingår bl. a. att analysera effekterna i
olika avseenden av de priser och tariffer som f. n. tillämpas. Även prisernas
betydelse i fråga om inkomstfördelning och förmögenhetsbildning för såväl
konsumenter som producenter samt deras inverkan på den regionala
utvecklingen skall belysas. En analys och redovisning av energiprisernas
effekter i nyss nämnda avseenden skall syfta till att ge ett underlag för en
bedömning av om samhällsekonomiska eller energipolitiska fördelar skulle
kunna uppnås om priserna vore annorlunda utformade. Kommittén är
oförhindrad att ange vilka förändringar av de nu tillämpade prissättningsprinciperna
som enligt dess mening är motiverade. Mot denna bakgrund

NU 1980/81:60

101

räknar utskottet med att kommittén i sitt arbete även kommer in på det
problem som motionärerna här har tagit upp. Motion 1980/81:1393 i här
berörd del avstyrks sålunda.

I samma motion önskas att regeringen skall uppdra åt vattenfallsverket att
återinföra möjligheten att till reducerat pris abonnera på nattström.

I vattenfallsverkets högspänningstaxa för år 1981 är energiavgiften i
normaltariffen drygt 1 öre lägre per kWh under månaderna maj-augusti än
under övriga delar av året. I den s. k. dubbeltariffen ingår en differentiering
mellan dag och natt så att energiavgiften är mellan 6 och 9 öre lägre per kWh
under natten (kl. 22-06). Motsvarande differentiering finns också i
vattenfallsverkets lågspänningstaxa, där dubbeltariffen rekommenderas till
abonnenter med en nattförbrukning som överstiger 40 % av den totala
förbrukningen. Energiavgiften under natten är i denna tariff mellan 7 och 9,5
öre lägre per kWh än under dagtid. Det dominerande antalet lågspänningsabonnenter
utnyttjar dock den s. k. enkeltariffen med enhetlig energiavgift
under hela dygnet.

Med hänsyn till vad som anförts i det föregående om det utredningsuppdrag
som kommittén för taxe- och prissättning på energiområdet har anser
utskottet det inte motiverat att riksdagen gör någon särskild framställning till
regeringen i detta ämne. Även det senast berörda motionsyrkandet avstyrks
alltså.

I motion 1980/81:1039 önskas att vattenfallsverkets eltaxor utformas så att
lokalisering av industriell vidareförädling till Norrland stimuleras. Med en
ökad energiförbrukning i Norrland skulle överföringen av elkraft söderut och
därmed sammanhängande överföringsförluster kunna minskas. Ökade
elprisdifferenser mellan Norrland och övriga delar av landet motiveras enligt
motionärerna också av att befolkningen i Norrland med hänsyn till det stora
elöverskottet där inte bör behöva vara med och betala för den elkraft som
produceras i kärnkraftverken. Motionärerna yrkar att riksdagen i en
framställning till regeringen skall uttala sig dels för att differenserna mellan
vattenfallsverkets tariffer för elkraft i Norrland och i övriga landet ökas, dels
för att särskilda fördelar införs för områdena närmast kraftverken.

Beträffande det första förslaget vill utskottet anföra följande. Enligt
Centrala driftledningens årliga statistik över elkraftförsörjningen producerades
år 1979/80 sammanlagt ca 52 TWh i Norrland. Ca 40 % av denna
produktion förbrukades inom regionen, medan överskottet, ca 32 TWh,
överfördes söderut. Överföringsförlusterna uppgick till drygt 2 TWh eller
7 %. Under tioårsperioden 1970/71-1979/80 ”exporterade” Norrland sammanlagt
drygt 287 TWh. Förlusterna var drygt 18 TWh eller i genomsnitt
6,3 % per år. Statistiska centralbyråns industristatistik (SM I 1980:10) visar
att förbrukningen av elkraft inom industrin år 1978 i landet som helhet
uppgick till nära 37,5 TWh och i de fyra nordligaste länen till drygt 9,5 TWh.
Om hela det norrländska kraftöverskottet (ca 28,5 TWh år 1978) behölls
inom regionen för industriell vidareförädling, skulle det innebära att

NU 1980/81:60

102

eltillgången för den norrländska industrin ökade med 300 %. Även om bara
hälften av elöverskottet behölls skulle regionens industri behöva öka sin
elförbrukning med minst 14 TWh (räknat på 1978 års siffror) för att
tillgodogöra sig elöverskottet.

Prisnivån på såväl högspänd som lågspänd elkraft är lägre i Norrland än i
övriga delar av landet. Detta beror på att konsumenterna i de södra delarna
får stå för överföringskostnaderna. Detta finner utskottet vara rimligt.
Därmed gynnas i någon mån det norrländska näringslivet. Motionärernas
syfte är också härigenom till viss del tillgodosett. Huruvida man bör öka
prisdifferensen på el mellan Norrland och övriga landet för att nå industriell
stimulans är en fråga som får prövas i andra sammanhang.

I detta sammanhang bör nämnas att regeringen nyligen har föreslagit
(prop. 1980/81:118 s. 31) att elskatten skall reduceras i de nordligaste delarna
av Sverige. Motivet är att de nordligare och därmed kallare delarna av landet
något skall kompenseras för den ökning av oljepriserna som enligt beslut av
riksdagen skall ske från den 1 juli i år i syfte att finansiera energibesparande
åtgärder. Nedsättningenmed 1 öre per kWh föreslås gälla fr. o. m. 1 juli 1981
för samtliga kommuner i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län,
vissa kommuner i Västernorrlands, Gävleborgs och Kopparbergs län samt
Torsby i Värmlands län.

Denna skattesänkning innebär att en normal hushållsabonnent utan
elvärme kommer att betala 3,9 öre, dvs. 13 %, mer per kWh i Mellansverige
än i övre Norrland. För en större industriabonnent ökar skillnaden från 2,7
till 3,7 öre per kWh eller till 30 %. Riksdagen har den 7 maj i år godtagit
regeringens förslag. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet
motionsyrkandet.

Ett annat förslag i motion 1980/81:1039 innebär att ett system som något
liknar institutet bygdekraft skulle återinföras. Även detta förslag motiveras
med att sysselsättning bör skapas i Norrlands inland. Detta skulle underlättas
genom att områdena närmast kraftverken skulle tillerkännas vissa fördelar,
säger motionärerna.

Institutet bygdekraft, vilket innebar en skyldighet för ägaren av ett
kraftverk att avstå en viss mängd kraft för den kringliggande bygdens behov,
avskaffades genom en lagändring år 1974. Bestämmelserna om bygdekraft
var intagna i vattenlagen (1918:523). De hade tillkommit med tanke på att
bygden närmast omkring de större kraftkällorna av sociala och ekonomiska
skäl borde tillförsäkras kraft för sina behov på skäliga villkor. Skyldigheten
att tillhandahålla bygdekraft innebar att ägaren av ett kraftverk kunde
åläggas att avstå intill en tiondel av den årliga kraftmängden för att tillgodose
den kringliggande bygdens behov av kraft. Skyldigheten att börja leverera
bygdekraft aktualiserades först efter ett särskilt ansökningsförfarande hos
vattendomstolen. För den kraft som levererades skulle mottagaren betala
skälig ersättning.

Vattenlagsutredningen behandlade institutet bygdekraft i sitt betänkande

NU 1980/81:60

103

(SOU 1972:14) Revision av vattenlagen. Utredningen konstaterade att
institutet - trots att år 1962 vissa ändringar genomförts i bestämmelserna i
syfte att göra dem lättare att tillämpa - inte kommit till större användning än
tidigare. Förklaringen till institutets ringa praktiska betydelse var enligt
utredningen att söka i utvecklingen på kraftförsörjningens område. Behovet
av en särskild reglering i vattenlagen i syfte att slå vakt om kraftverksbygdernas
elektrifiering minskade i takt med distributionsnätets utbredning.
Enligt utredningen borde också beaktas att bygdekraftsinstitutet inte avsåg
att bereda kraftverksbygderna någon prisförmån. De sociala och ekonomiska
skäl som låg bakom institutet hade enligt utredningen alltså
väsentligen förlorat sin bärkraft. Utredningen föreslog därför att institutet
skulle utmönstras ur vattenlagen.

Utskottet anser inte att riksdagen har skäl att verka för en återgång i
riktning mot tidigare förhållanden. Motionsyrkandet avstyrks alltså.

I motion 1980/81:1392 yrkas att riksdagen skall begära att regeringen
uppdrar åt vattenfallsverket att i villkoren för elleveranser införa regler om
ränteåterbäring på för mycket inbetalade elavgifter. Motionärerna erinrar
om att det nuvarande systemet för debitering av elavgifter bygger på
preliminär eller uppskattad förbrukning under året och en sluträkning som
grundas på det verkliga uttaget av elenergi enligt vad som konstaterats
genom mätning. Systemet kan leda till att en skuld eller ett tillgodohavande
uppstår vid årets slut. Motionären hävdar att det i de flesta fall torde vara
närmast omöjligt för den vanlige elabonnenten att under löpande år kunna
avgöra huruvida den preliminära debiteringen ligger rätt eller fel i
förhållande till den totala förbrukningen. Det kan således, säger motionären,
i vissa fall bli fråga om rätt stora belopp som konsumenterna måste låta stå
inne hos sin elleverantör. I andra fall kan det bli mycket svårt att inom
föreskriven tid klara av årets sluträkning.

Frågan om leverantörernas rätt till preliminär debitering behandlades vid
överläggningar som hölls år 1972 mellan konsumentombudsmannen (KO)
och Svenska elverksföreningen (SEF) om allmänna bestämmelser för
kraftleveranser vid lågspänning. Enligt den överenskommelse som slöts
”äger leverantören rätt att grunda preliminär debitering på uppskattad
förbrukning. Visar abonnenten att uppskattning skett från oriktiga antaganden,
skall, om abonnenten så begär, jämkning av den preliminära avgiften
ske”.

Dessa bestämmelser följs av SEF:s medlemsföretag, som svarar för ca
90 % av den totala försäljningen av lågspänd elkraft i Sverige. Enligt uppgift
från SEF baseras beräkningen av den preliminära debiteringen på förbrukningen
året innan. De abonnenter som i förväg vet att de kommer att få en
större förändring av elförbrukningen har enligt bestämmelserna möjlighet
att få den preliminära debiteringen jämkad. SEF menar vidare att en
utjämning sker på längre sikt av för mycket resp. för litet inbetalade
elavgifter, såväl för den enskilde abonnenten som för eldistributören.

NU 1980/81:60

104

Utskottet vill erinra om att konsumentverket prövar leveransvillkorens
skälighet. Med hänvisning till vad som anförts avstyrks motionen.

Hemställan i motion 1980/81:1976 (s) syftar till att regeringen skall lägga
fram förslag till lagstiftning om styrelserepresentation för samhället i
vattenkraftsbolagen. Motionärerna anför att det finns starka skäl att öka
samhällets inflytande i de större vattenkraftsbolagen. Endast därigenom kan
samhället få det huvudansvar för produktion och distribution av elkraft som
linje 2 i folkomröstningen krävde, säger de.

Utskottet behandlade våren 1980 förslag med i huvudsak samma syfte.
Därvid hänvisade utskottet (NU 1979/80:70 s. 27) till att samhället har ett
stort inflytande när det gäller elproduktionen och till att regeringen bör ha
betydande insyn i och inflytande över tillförseln av energi. Utskottet
avstyrkte ifrågavarande motioner som avslogs av riksdagen. Socialdemokraterna
i utskottet reserverade sig till förmån för förslagen.

Den rapport (Ds I 1980:21) som utredningen om offentlig styrelserepresentation
i investmentbolag och stiftelser har avlämnat, bereds f. n. inom
regeringskansliet. Med hänsyn härtill avstyrks det aktuella motionsyrkandet.

I propositionen föreslås (s. 302 f.) en ändring i ellagen (1902:71 s. 1).
Denna ändring syftar till att det nuvarande systemet på elområdet med
särskilda expeditionsavgifter skall ersättas med ett system med särskilda
avgifterför att täcka kostnaderna för handläggningen. Ändringen förutsätter
att riksdagen lämnar bemyndigande att meddela föreskrifter i ämnet. I
propositionen förordas att detta bemyndigande lämnas genom en komplettering
av den bemyndiganderegel på elområdet som finns i 15 § ellagen.
Grunden för ändringsförslaget är följande.

Enligt expeditionskungörelsen (1964:618) utgår avgifter för koncession för
framdragande eller begagnande av elektrisk starkströmsledning, drifttillstånd,
meddelat av tillsynsman för starkströmsanläggning, bevis om behörighet
som elektrisk installatör och beslut av statens prisregleringsnämnd för
elektrisk ström.

Riksrevisionsverket (RRV) har gjort en översyn av expeditionsavgifter på
elområdet. RRV föreslår att nu utgående avgifter, som är av mer schablonartad
karaktär, avskaffas och att det i stället införs särskilda avgifter enbart
för koncession och behörighet som elektrisk installatör. Avgifterna bör täcka
industriverkets kostnader för handläggning av dessa ärenden.

Industriverket, som har överarbetat RRV:s förslag, anser att ett avgiftssystem
inte bör införas. Flertalet remissinstanser har ställt sig avvisande till
införande av koncessionsavgifter. Föredraganden menar dock att ytterst
starka skäl talar för att det nuvarande systemet på elområdet ersätts med ett
system med särskilda avgifter för att täcka kostnaderna för handläggningen.
Dessa skäl presenteras inte i propositionen. Enligt vad utskottet inhämtat är
de i korthet följande.

NU 1980/81:60

105

Ett grundläggande motiv för att införa avgiftsbeläggning vid de s. k.
reglerande myndigheterna torde ha varit att det bedömts vara rimligt att den
som erhåller en prestation från det allmänna eller på annat sätt förorsakar en
viss statlig verksamhet också skall bidra till finansieringen av denna
verksamhet.

En koncession innebär en rättighet som medför att innehavaren kan
erhålla inkomster. Det är rimligt att den som erhåller en koncession också
skall svara för statsverkets kostnader för prövningen av koncessionsansökningen.
Samhället har inte uppställt några mål som innebär att eldistributörernas
verksamhet skall subventioneras.

Kostnaderna för handläggning av koncessionsfrågor vid statens industriverk
är endast två promille av de totala investeringskostnaderna för
överförings- och distributionssystemet. Avgifter vid industriverket motsvarande
full kostnadstäckning bedöms därför inte påverka omfattningen av
överförings- och distributionssystemets utbyggnad. Nuvarande intäkter
täcker endast 2 % av kostnaden för handläggning av koncessionsfrågor vid
industriverket.

Med denna precisering av skälen för införande av ett system med särskilda
avgifter på elområdet anser sig utskottet kunna tillstyrka regeringens
förslag.

I propositionen föreslås anslag till statens elektriska inspektion av
6 818 000 kr. och till främjande av landsbygdens elektrifiering av 4 500 000
kr. Utskottet tillstyrker dessa förslag.

Kärnsäkerhet m. m.

Kärnsäkerhetsarbetet

I propositionen anges (s. 311-314) vissa riktlinjer för det fortsatta
säkerhetsarbetet inom ramen för kärnkraftsprogrammet. De innebär i
huvudsak följande.

De principer som hittills har tillämpats för ansvarsfördelning mellan
tillsynsmyndigheter och kraftindustrin bör gälla även fortsättningsvis.
Detsamma är fallet med den metod för samverkan som tillämpas på
kärnkraftsområdet. Den innebär att anläggningsinnehavarna och tillsynsmyndigheterna
ansvarar för säkerhetsarbetet på kärnkraftsområdet och för
att säkerheten på det kärntekniska området hålls på en så hög nivå som är
praktiskt möjligt. Det direkta ansvaret för kärnkraftverkens säkerhet åvilar
anläggningsinnehavaren.

Det är vidare viktigt att tillsynsmyndigheterna - statens kärnkraftinspektion
och statens strålskyddsinstitut - samordnar sina insatser så att de i sitt
arbete utgår från en gemensam grundsyn på kärnkraften och dess risker.
Härigenom skapas förutsättningar för att myndigheternas resurser kan
användas på ett från säkerhetssynpunkt optimalt sätt.

NU 1980/81:60

106

Alla möjligheter att minska riskerna för okontrollerade utsläpp av stora
mängder radioaktivt material som ger upphov till radioaktiv markbeläggning
bör tas till vara. Detta gäller särskilt för de närförlagda reaktorerna, t. ex. de
vid Barsebäcksverket. Filtrerad ventilation av reaktorinneslutningarna vid
Barsebäcksverket bör därför vara klar att tas i bruk senast år 1985 eller efter
närmast följande revisionsperioder. Filtrerad ventilation kan bli aktuell
också för reaktorinneslutningarna i Ringhals, Oskarshamn och Forsmark.
Ställning till dessa frågor bör tas vid en sådan tidpunkt att de åtgärder som
skall vidtas är genomförda före år 1989.

De insatser för kraftverkspersonalens utbildning och beträffande människa-maskinfrågor
som kärnkraftinspektionen har gjort bedöms som
värdefulla. Inspektionen bör i ökad utsträckning medverka till att kompetens
av betydelse för säkerheten på kärnkraftsområdet byggs upp och behålls vid
de bl. a. tekniska högskolorna och universiteten i Sverige. Vidare bör
inspektionen upprätta ett program som syftar till att varje kärnkraftsblock
under sin tekniska livslängd om möjligt skall genomgå minst tre fullständiga
säkerhetsgranskningar. Dessa bör vara av liknande slag som den som föregår
meddelandet av tillstånd att för första gången ta reaktoranläggningen i drift
och bör ske vart åttonde eller tionde år. Resultatet av den utförda
granskningen bör redovisas för regeringen.

Vänsterpartiet kommunisterna för i motion 1980/81:1999 fram vissa
synpunkter och förslag rörande kärnkraftsprogrammet. Två yrkanden avser
säkerhetsfrågor. Så vill motionärerna att riksdagen skall begära hos
regeringen att åtgärder vidtas för att filterkammare senast år 1985 skall vara
installerade vid samtliga kärnreaktorer. Vidare föreslår de att riksdagen skall
begära att en utredning tillsätts snarast för att inom två år lämna förslag till
vilka åtgärder som bör vidtas med anledning av kärnreaktorernas åldersproblem.

Med anledning av det förstnämnda yrkandet får utskottet anföra följande.
Enligt propositionen kan, som nyss sagts, filtrerad ventilation bli aktuell även
för reaktorinneslutningarna i Ringhals, Oskarshamn och Forsmark. Om det
fortsatta utredningsarbetet visar på att andra metoder än filtrerad ventilation
av reaktorinneslutningarna ger en med denna metod jämförbar minskning av
riskerna för stora utsläpp av radioaktivt material eller om riskbilden vad
gäller olyckor som leder till stora utsläpp av radioaktivt material väsentligt
avviker från den nuvarande bör säkerhetsvillkoren för kärnkraftverken i
Ringhals, Oskarshamn och Forsmark anpassas härtill, uttalas i propositionen.
Föredraganden betonar att erfarenheterna från Barsebäck och den
tekniska utvecklingen i Sverige och internationellt bör beaktas i det fortsatta
utredningsarbetet liksom vid utformningen av kraven på de senare reaktorerna.
Utskottet vill vidare erinra om att enligt propositionen ytterligare
säkerhetsåtgärder som skall genomföras bör ha kommit till stånd före år
1989. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet det här aktuella
förslaget i motion 1980/81:1999 (vpk).

NU 1980/81:60

107

Som skäl för önskemålet att kärnreaktorernas åldersproblem skall utredas
anför motionärerna bl. a. att en ofta förbisedd säkerhetsrisk är de
förändringar som med tiden uppkommer i reaktorer och deras hjälpsystem.
Det förhållandet att man på den amerikanska kärnkraftinspektionens
förteckning över icke avgjorda säkerhetsfrågor hittar flera problem som kan
hänföras till reaktorernas ålder ger enligt motionärerna ytterligare stöd åt
deras förslag. Utskottet vill erinra om att kärnkraftinspektionen enligt de
nyss refererade riktlinjerna i propositionen skall upprätta ett program som
innebär att varje svenskt kärnkraftsblock skall granskas vart åttonde eller
tionde år. Detta krav bör motsvara syftet med motionärernas förslag.
Motionsyrkandet bör inte föranleda någon åtgärd.

Säkerhetsproblemen ligger också till grund för yrkandet i samma motion
att en beredskapsplan för en snabb avveckling av kärnkraften skall utarbetas.
Motionärerna uttalar att regeringen i energipropositionen inte tar upp hur en
sådan avveckling skulle kunna genomföras. Inte heller diskuteras, påpekar
de, effekterna av kärnkraftsavvecklingen för t. ex. ägare av eluppvärmda
fastigheter. Även detta yrkande avstyrks av utskottet.

Utskottet har ingenting att erinra mot vad som anförs i propositionen i
fråga om säkerhetsarbetet inom ramen för kärnkraftsprogrammet och
tillstyrker alltså regeringens förslag till riktlinjer.

Använt kärnbränsle

I propositionen föreslås (s. 317-328) en rad åtgärder för att säkra att de
radioaktiva restprodukterna kommer att hanteras och omhändertas på ett
betryggande sätt. Förslagen gäller dels en ny organisation, dels finansiering
av verksamheten.

Vad gäller organisationen förordas att denna skall bestå av dels ett företag
som drivs gemensamt av kraftföretagen, dels en särskild statlig myndighet.
Den sistnämnda, som föreslås bli inrättad den 1 juli 1981, skall ha bl. a. vissa
styrande, övervakande och kontrollerande funktioner beträffande hantering
och förvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Myndigheten,
som i propositionen betecknas nämnd, skall vidare överta ansvaret för de
tillslutna slutförvaren. Nämndens uppgift blir enligt propositionen främst att
följa arbetet i det av kärnkraftsföretagen gemensamt ägda bolaget, att
beräkna storleken av de avsättningar för verksamheten som är nödvändig
och att förvalta de fonder som byggs upp av dessa avsättningar. Vidare skall
nämnden svara för viss forskning på kärnkraftsområdet. Målet för nämndens
verksamhet skall vara att som företrädare för samhällets intressen medverka
till att en säker och optimal hantering och slutförvaring av det använda
kärnbränslet och det radioaktiva avfallet från detta uppnås. I administrativt
hänseende avses nämnden komma att knytas till industriverket och senare till
det föreslagna energiverket.

Kostnaden för den samlade verksamheten i den gemensamma organisa -

NU 1980/81:60

108

tionen skall helt bestridas av kraftföretagen. Detta skall ske genom årliga
avgifter från varje kraftföretag som har kärnkraftsproducerande anläggningar.
I propositionen anförs att avgifterna i princip bör beräknas så att de varje
år motsvarar samtliga kostnader för omhändertagande av den mängd bränsle
som används under året. Varje års avgifter skall fördelas på motsvarande
energiproduktion. Regeringen lägger i detta syfte fram förslag till lag om
finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.

I propositionen föreslås vidare ändring i kommunalskattelagen
(1928:370). Den berör kärnkraftsföretagens rätt till avdrag för avgifter till
nämnden vid inkomsttaxering. Utskottet tillstyrker regeringens förslag på
denna punkt.

Några invändningar mot förslagen i propositionen om organisation och
finansiering av omhändertagande av kärnkraftens radioaktiva avfall har inte
rests. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Nämndens sammansättning tas upp i motion 1980/81:1999 (vpk). Motionärerna
önskar att riksdagen skall uttala sig för att nämnden skall få en
sammansättning med representation av samtliga riksdagspartier.

Utskottet finner inte skäl för riksdagen att binda regeringens kommande
beslut om nämndens sammansättning genom ett uttalande av denna
innebörd. Motionsyrkandet avstyrks alltså.

Samma motionärer (vpk) önskar att riksdagen skall begära att regeringen
ger nämnden ”för övervakning av avfallshanteringen” i uppdrag att snarast
göra en ny beräkning av kostnaderna för att få underlag till beräkning av
avgifter för avfallshanteringen. Motionärerna anser att mycket talar för att
kärnkraftens nuvarande och kommande kostnader är betydligt undervärderade.
De anför att det framgår av propositionen att beräkningarna är
preliminära och att t. ex. kostnaderna vid avställning och rivning av
kärnkraftverk på intet sätt kan anses vara uträknade med något större mått
av säkerhet.

Det av kraftföretagen gemensamt ägda bolaget skall enligt propositionen
utarbeta underlag rörande de avsättningar som skall göras för framtida
kostnader inom området. Dessa avgifter skall även täcka kostnaderna för
avveckling och rivning av kärnkraftverk (s. 325). Utifrån detta underlag skall
nämnden sedan beräkna hur stora avsättningar som är nödvändiga. Med
hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet det här berörda yrkandet i
motion 1980/81:1999 (vpk).

Frågan om upparbetning av använt kärnbränsle tas upp i två motioner.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1980/81:1999 att riksdagen
skall uttala att avfallet från svenska kärnreaktorer inte skall upparbetas. I
propositionen tas inte ställning till frågan om upparbetning av använt
kärnbränsle. Utskottet avstyrker detta motionsyrkande.

I samma motion och i motion 1980/81:475 berörs de avtal om upparbetning
av använt kärnbränsle som Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) har
ingått med det franska statliga företaget Cogéma. I den förra önskas att

NU 1980/81:60

109

regeringen skall vidta åtgärder för att säga upp avtalet med Cogéma. Enligt
den senare motionen bör avtalet sägas upp ”snarast”. Motsvarande förslag
har avstyrkts av utskottet och avslagits av riksdagen år 1980. Utskottet
hänvisar till detta ställningstagande och avstyrker även de nu aktuella
motionsyrkandena.

I motion 1980/81:1999 (vpk) yrkas att riksdagen skall begära att
hemligstämpeln på Cogéma-avtalet upphävs. Utskottet vill i sammanhanget
anföra följande.

Avtalen förutsätter sekretess, och det finns dessutom entydiga förklaringar
från officiellt franskt håll att man, oberoende av vad som må avtalas på
företagsnivå, motsätter sig att avtalen skulle bli offentliga. Regeringen har
prövat sekretessfrågan i ett beslut den 6 september 1979, enligt vilket en
framställning om att få ta del av ”avtalet mellan Svensk kärnbränsleförsörjning
och franska Cogéma” har lämnats utan bifall. Regeringsbeslutet står i
överensstämmelse med reglerna i den nya sekretesslagen (1980:100). Enligt 8
kap. 6 § i denna lag jämfört med 2 § punkt 29 sekretessförordningen
(1980:657) kan nämligen sekretesskydd föreligga för upparbetningsavtal.
Utskottet finner inte skäl för riksdagen att göra en sådan framställning till
regeringen som motionärerna föreslår.

Enligt motion 1980/81:475 bör riksdagen begära att regeringen tar upp
förhandlingar med USA om möjligheterna att utbrända bränsleelement från
de svenska kärnkraftsreaktorerna skall få sändas till USA. Forskning om
avfallshantering kan då avbrytas i Sverige och provborrningarna upphöra,
menar motionärerna. De medel som satsas på dessa åtgärder skulle i stället
kunna användas till framtidssatsningar. Motionärerna hävdar att man i USA
är angelägen om att kontrollera det plutonium som kan utvinnas ur använt
bränsle.

Med anledning av detta yrkande vill utskottet anföra följande. President
Carter gjorde under sin presidenttid ett uttalande som av många kom att
tolkas som ett erbjudande att USA skulle kunna ta emot kärnbränsle från
andra länder. En närmare granskning som har utförts inom utrikesdepartementet
visar emellertid att man inte kan utgå från att det föreligger
möjligheter därtill. Frågan skulle utredas av olika amerikanska instanser.
Resultat av sådana utredningar har ännu inte redovisats. Presidentens
uttalande avsåg åtaganden i en framtid och under vissa speciella betingelser.
Bland dessa var att eventuella åtaganden skulle gälla endast bränsle i små
mängder och av amerikanskt ursprung och endast i förhållande till länder där
särskilda fördelar stod att vinna så till vida att utebliven lagring av utbränt
kärnbränsle skulle motverka ytterligare kärnvapenspridning. Det bedöms
som mest sannolikt att uttalandet inte avsåg slutlig lagring utan endast
medelfristig. Det kan också konstateras att det i USA f. n. inte finns några
anläggningar för lagring av utbränt kärnbränsle utöver dem som har
tillkommit i anslutning till olika kärnreaktorer; detta ger ytterligare
anledning till tvivel om att andra länder skulle få möjlighet till lagring i
USA.

NU 1980/81:60

110

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionsyrkandet
om förhandlingar med USA i frågan.

Problem i samband med lagring av kärnbränsle behandlas i ytterligare tre
motioner. I motionerna 1980/81:797 och 1980/81:1971 föreslås att riksdagen
skall göra vissa uttalanden rörande slutförvaring av använt kärnbränsle och
radioaktivt avfall. Motionärerna anser att KBS-metoden bör omprövas. I
den först nämnda motionen, som väcktes under allmänna motionstiden,
uttalas följande. Metoden med slutförvaring i berg ifrågasätts av många
tekniska experter. Lokalisering av berglager kan möta svårigheter med
hänsyn till den fysiska riksplaneringen. Vidare finns det starkt lokalt
motstånd på de platser där man planerar att undersöka berggrunden.
Liknande synpunkter förs fram i motion 1980/81:1971, där det också pekas på
att det behövs en samordnad internationell forskning. Enligt denna motion
bör även möjligheterna att ingå avtal om slutförvaring med andra länder
undersökas.

I propositionen anges (s. 327 f.) vissa riktlinjer för den framtida verksamheten
rörande hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.
Regeringen anser att slutlig ställning till val av metod härför inte bör tas f. n.
Med hänsyn till teknikutvecklingen på området föreligger det ännu inte
tillräckligt underlag för ett sådant ställningstagande. Det är viktigt att de
insatser som görs av kärnkraftsföretagen är av sådan art att handlingsfriheten
bevaras ytterligare en tid inför val av metod för omhändertagande av avfallet
på kärnkraftsområdet, sägs det i propositionen. Därför bör även andra
lösningar än de i ansökningarna enligt villkorslagen seriöst studeras.

Projekt Kärnbränslesäkerhet (KBS), som åberopas i motionerna, innebär
i korthet att det högaktiva avfall som återstår efter upparbetningen förglasas
och slutförvaras i Sverige i berg med låg genomsläpplighet för vatten.
Utskottet finner att riktlinjerna i propositionen i det väsentliga tillgodoser
motionärernas synpunkter. Motionerna 1980/81:797 och 1980/81:1971
avstyrks därför.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet de riktlinjer som i propositionen
anges för verksamheten rörande hantering och förvaring av använt
kärnbränsle och radioaktivt avfall från detta.

I motion 1980/81:1990 begärs en översyn av regler och krav för
beredskapslagring av kärnbränsle. Motionärerna menar att det är naturligt
att kärnbränsle lagras av beredskapsskäl. Ett lager av kärnbränsle liksom
andra bränsledepåer kan dock vara ett lockande mål för krigshandlingar.
Motionärerna anser att lagringen bör ske i bergrum långt från bebyggelse, så
att riskerna för att radioaktivt stoft sprids över ett stort område minskar.
Enligt ett andra yrkande i motionen bör riksdagen förklara sig vara
principiellt emot lagring av kärnbränsle i anslutning till Asea-Atoms
bränslefabrik i Västerås.

Försvarsutskottet anför i sitt yttrande över motionen (FöU 1980/81:4 y) att
riksdagen kan beräknas under nästa riksmöte få ta ställning till behovet att

NU 1980/81:60

lil

lagra kärnbränsle av beredskapsskäl. Försvarsutskottet, som redovisar
uppgifter som inhämtats från försvarets forskningsanstalt, statens kärnkraftinspektion
och länsstyrelsen i Västmanlands län, ställer sig avvisande till
motionärernas förslag. Näringsutskottet intar samma ståndpunkt och
avstyrker motionen.

I detta sammanhang tar utskottet upp förslag rörande vissa anslag för
budgetåret 1981/82. Under punkt E 3 och E 4 föreslås två formella anslag,
vartdera om 1 000 kr., till kärnkraftinspektionen för förvaltningskostnader
och för kärnsäkerhetsforskning. Under punkt E 8 föreslås ett likadant anslag
till Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall m. m. Till ersättning för
försenad idrifttagning av kärnreaktorer föreslås under punkt E 12 ett anslag
av 100 milj. kr. Utskottet tillstyrker förslagen.

Myndighetsorganisationen på energiområdet

Energipolitiska frågor berör i dag stora delar av samhällslivet. Åtskilliga
myndigheter och andra statliga organ är, såsom redovisas i propositionen,
verksamma inom energiområdet. Viktiga uppgifter har statens vattenfallsverk
och statens industriverk, vilket senare är central förvaltningsmyndighet
för bl. a. ärenden som rör energiförsörjning. Delegationen (I 1979:01) för
solvärme och bränslen som kan ersätta olja, oljeersättningsdelegationen
(OED), skall bl. a. verka för en samordning av och föreslå åtgärder som kan
öka utnyttjandet av solvärme och bränslen som kan ersätta olja. Inom
bostadssektorn verkar bl. a. statens planverk, bostadsstyrelsen och statens
råd för byggnadsforskning (BFR). Transportrådet har på energiområdet till
uppgift att planera, samordna och följa upp energihushållningen inom
transportsektorn. Ansvariga organ på energihushållningsområdet är i övrigt
bl. a. energisparkommittén (1 1974:05), energihushållningsdelegationen (Bo
1978:03) och konsumentverket.

Även när det gäller forskningen och utvecklingen på energiområdet
bedrivs verksamheten av flera olika organ. Inom energiforskningsprogrammet
är följande myndigheter och organ ansvariga för samordning, utarbetande
av underlag för övergripande planering, stöd till forskning och
utvecklingsarbete m. m.: delegationen (I 1975:03) för energiforskning
(DFE), nämnden för energiproduktionsforskning (NE), BFR, transportforskningsdelegationen
(TFD) och styrelsen för teknisk utveckling (STU).
Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) och Studsvik Energiteknik AB
är av central betydelse för den energirelaterade grundforskningen.

Regeringens förslag till myndighetsorganisation på energiområdet syftar
till att verksamheter som nu är splittrade på en rad olika organ skall
samordnas. Härigenom skall förutsättningarna för planering och verkställighet
av energipolitiska beslut förbättras.

I propositionen förordas att två nya myndigheter - statens energiverk och
ett organ för långsiktiga och övergripande energiforskningsfrågor - inrättas

NU 1980/81:60

112

den 1 juli 1982. Härtill kommer delegationen (11980:07) för uppbyggnad av
en oljeersättningsfond - oljeersättningsfonden, som har inrättats i enlighet
med riksdagens beslut i december 1980. Energiverket, vars uppgift främst
skall vara att handha frågor om energitillförsel, skall dels verkställa
statsmakternas intentioner inom stora delar av energiområdet, dels kontinuerligt
ge statsmakterna ett underlag för energipolitiska beslut. Det skall
ansvara för följande områden: planerings- och utredningsverksamhet som
underlag för politiska beslut, sådan forsknings- och utvecklingsverksamhet
vad gäller energitillförsel som har betydelse för energiförsörjningen på kort
och medellång sikt, kommunal energiplanering, information och utbildning,
råd, föreskrifter, riktlinjer samt tillsyns- och tillståndsfrågor. Verket får
också vissa övergripande uppgifter när det gäller energianvändning. Det
skall utarbeta underlag för planering av energitillförseln och ta initiativ inom
energihushållningsområdet i förhållande till sektormyndigheter och regeringskansli.
Det understryks dock att ansvaret för energianvändningen
liksom nu bör åvila resp. sektor. Energiverket skall även medverka till att
energiförsörjningssystemet och elförsörjningen utformas på ett sådant sätt
att förutsättningar skapas för en avveckling av kärnkraften enligt riksdagens
beslut.

Oljeersättningsfondens verksamhet bör enligt propositionen i hög grad
inriktas mot verksamheter som snabbt kan få betydelse när det gäller att
minska oljeberoendet. Den övergripande planeringen och bedömningen av
inom vilka områden som resursinsatser från fonden kan ge störst effekt i
fråga om oljeersättning avses dock skola ankomma på energiverket, som
därvid skall nära samverka med fonden. Utgångspunkten är att planeringen
bör skiljas från den konkreta bedömningen av olika projekt. Denna anses
böra ske inom ett mindre, oberoende och ganska starkt specialiserat organ,
som självständigt fattar beslut inom ramen för gällande planer och riktlinjer.
Fondens verksamhet skall därför inte föras in i energiverket. Det betecknas
dock som nödvändigt att en nära samverkan mellan fonden och energiverket
kommer till stånd.

Organet för långsiktiga och övergripande forskningsfrågor skall inom sitt
ansvarsområde bevaka hela energiområdet. Det skall vidare svara för
planering av och stöd till viss långsiktig forskning vad gäller energitillförsel
och för programmet Allmänna Energisystemstudier. Det skall ha hand om
frågor om formerna för och inriktningen av fortsatt forskning och utveckling
inom energiområdet. Ytterligare en uppgift blir att fortlöpande utvärdera
energiforskningen.

Avsikten är att denna nya myndighetsorganisation i allt väsentligt skall
byggas upp inom ramen för befintliga resurser. Från industriverket skall till
energiverket föras över samtliga resurser för planering och prognoser inom
energiområdet, kommunal energiplanering och uppgifter i fråga om råd,
tillsyn och provning m. m. inom energitillförselområdet. Från industriverket
skall också föras över huvuddelen av verksamheten med stöd till utbildnings -

NU 1980/81:60

113

åtgärder i energibesparande syften. Även OED:s och större delen av
energisparkommitténs resurser skall föras till energiverket.

De insatser för forskning och utveckling på energiområdet som avser
tillförselområdet och som syftar till en tillämpning på kort och medellång sikt
föreslås bli överflyttade från NE till energiverket. Härvid bör enligt
propositionen beaktas att verksamheter som i och för sig kommer att få
betydelse främst på längre sikt ofta kan utgöra ett väsentligt underlag för den
kortsiktigt inriktade verksamheten. De resurser för mer långsiktigt inriktad
verksamhet som nu finns vid NE och som inte bör föras till energiverket skall
föras över till organet för långsiktiga och övergripande energiforskningsfrågor.
Till detta organ skall även hela DFE läggas.

Den föreslagna omorganisationen bör enligt regeringens mening genomföras
på så kort tid som möjligt. En särskild organisationskommitté har
därför tillkallats. Denna skall senast den 1 september 1981 lägga fram förslag
rörande energiverkets organisation och lokalisering och till permanent
organisation för oljeersättningsfonden. En central uppgift för kommittén
skall härvid vara att finna ändamålsenliga former för samverkan mellan
energiverket, fonden och det särskilda organet för energiforskning. Kommittén
skall vidare fram till den 1 juli 1982 närmare förbereda den nya
organisationen.

Den föreslagna myndighetsorganisationen avvisas i två motioner. Förslagen
är i hög grad bristfälliga, uttalas i motion 1980/81:1999 (vpk).
Motionärerna föreslår en helt annan lösning av organisationsfrågan. På
energiområdet krävs, säger de, en betydande grad av politisk styrning liksom
också offentlighet, insyn och klar parlamentarisk ansvarighet. Med hänsyn
till kommunernas betydelse när det gäller att genomföra de energipolitiska
målen borde kommunala och regionala initiativ få ökat utrymme. Myndighetsorganisationen
måste kunna hålla en väl fungerande kontakt med
kommunerna. Från dessa utgångspunkter föreslås att ett särskilt energidepartement
skall inrättas. Detta skall även organisera forskningskontakterna.
En organisation på regional nivå knuten till länsförvaltningen skall vidare
byggas upp. I motion 1980/81:1950 påpekas att industriverket nu handlägger
de uppgifter som i propositionen föreslås skola läggas på energiverket.
Industriverket har erforderlig sakkunskap, och det är även kapabelt att
hantera de frågor som oljeersättningsfonden skall handha. Motionärerna
anser att det inte endast i dagens kärva ekonomiska läge utan även på längre
sikt är nödvändigt att statsapparaten begränsas så långt detta kan ske utan
bestående olägenheter. De förordar därför att riksdagen avslår förslaget om
inrättande av ett energiverk och beslutar att industriverket skall svara för
såväl dess uppgifter som för dem som avses bli lagda på oljeersättningsfonden.

Med anledning av motionsyrkandena vill utskottet först understryka att en
effektiv organisation är en förutsättning för verkningsfulla energipolitiska
åtgärder i syfte bl. a. att minska oljeberoendet.

8 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 60

NU 1980/81:60

114

Regeringens förslag till myndighetsorganisation är enligt utskottets
mening väl avvägt. Det innebär en ökad samordning främst i fråga om
energitillförselfrågor. Det nya energiverket, som skall svara för såväl
planering som genomförande, bör kunna bidra till genomförandet av en
offensiv energipolitik. Om alla de frågor som föreslås åvila energiverket
skulle läggas på industriverket enligt förslaget i motion 1980/81:1950 finns en
uppenbar risk för att administrationsapparaten blir tungrodd. Med hänvisning
till vad som anförts tillstyrker utskottet förslaget i propositionen om
inrättande av ett statens energiverk och ett organ för långsiktiga och
övergripande energiforskningsfrågor och avstyrker alltså motion 1980/
81:1950 och motion 1980/81:1999 i nu ifrågavarande del.

Förslag som rör oljeersättningsfondens organisation och verksamhet förs
fram förutom i motion 1980/81:1950 även i den socialdemokratiska
partimotionen 1980/81:1976. I denna godtas regeringens förslag i fråga om
inrättande av energiverket. Motionärerna menar emellertid att det inte finns
sakliga motiv för att lägga oljeersättningsfonden utanför energiverket som
ett helt självständigt organ. Kraven på handlingskraft och samordning av
energipolitiken leder naturligt fram till att fondens verksamhet bör handhas
av energiverket, anför de, och begär att riksdagen skall uttala sig härför.

Då riksdagen för knappt sex månader sedan beslöt inrätta oljeersättningsfonden
förutsattes att fonden skulle ha en fristående ställning. Den skulle
självständigt kunna göra bedömningar av de olika projekten, bl. a. från
affärsmässig utgångspunkt. I propositionen understryks att det är nödvändigt
att finna former som gör en nära samverkan mellan fonden och energiverket
möjlig. Det skall dock ankomma på organisationskommittén att pröva hur
denna samverkan konkret bör utformas samt hur fonden slutligt skall
organiseras. Utskottet delar regeringens uppfattning i detta hänseende och
avstyrker alltså motion 1980/81:1976 (s) och motion 1980/81:1950 i vad gäller
oljeersättningsfonden.

När det gäller förslagen om att ett särskilt energidepartement skall inrättas
och om att länsstyrelserna skall svara för energifrågor på den regionala nivån
kan noteras att dessa ämnen diskuteras i propositionen.

I fråga om regeringskansliet uttalas (s. 339) att det är angeläget att man ser
överorganisationen för att åstadkomma en ökad samordning av energifrågor
som i dag handläggs inom olika departement. Åtgärder i detta syfte bör, sägs
det, vidtas i anslutning till den föreslagna omorganisationen på energiområdet.

Tanken att det skall finnas en regional statlig nivå på energiområdet
avvisas i propositionen (s. 354). Som skäl härför anges bl. a. följande. Det
befintliga regionala energisamarbetet t. ex. beträffande distribution av el
eller olja ansluter sig vanligen inte till länen eller andra administrativa
indelningar av landet. De faktorer som avgör vilka samarbetsförmer som kan
bli aktuella är i hög grad olika energiformers distributions- och transportekonomi
i förhållande till de olika tätorternas utbredning och andra större

NU 1980/81:60

115

energianvändares lokalisering. En uppfattning om lämpliga samarbetsformer
och en lämplig regional indelning för energisamarbetet måste därför
grundas på en analys av förhållandena för varje energiform och för de
regioner som kan komma i fråga för denna energiform.

Föredraganden konstaterar emellertid att det kan ha ett betydande värde
att länsstyrelserna utifrån den regionala planeringen på olika sätt medverkar
i frågor som rör samverkan över kommungränserna inom energiområdet när
detta är lämpligt med hänsyn till omständigheterna.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet de här aktuella
yrkandena i motion 1980/81:1999 (vpk).

Frågan om energiverkets lokalisering har gett upphov till 16 motioner. Med
växlande motivering - i flertalet fall av regionalpolitisk natur - pläderar
motionärerna för att verket skall lokaliseras till en bestämd ort eller region.
Förslagen och motionärernas partitillhörighet redovisas i nedanstående
tabell.

Motion 1980/81: Motionsförslag

1960 (s) Luleå

1036 (c) Sundsvall

1971 (c) Gävleborgs län,

i första hand Hälsingland

790 (s) Gävle

1969 (c) Norra Dalarna

1958 (c, m) Karlstad

233 (s) Västerås

1948 (c, m) Västerås

1949 (m, s, c, fp, vpk) Enköping
1957 (c, m, s) Norrtälje

1959 (m) Haninge kommun

1023 (fp) Nyköping/Studsvik

1798 (s) Nyköping

480 (m) Skaraborgs län

597 (c) Skövde

1996 (s) Blekinge län

Med anledning av samtliga de nämnda motionerna vill utskottet hänvisa
till att i propositionen aviseras att organisationskommittén skall få i uppdrag
att utreda och lägga fram förslag om lokalisering av de myndigheter och
organ på energiområdet som berörs av omorganisationen (s. 358). I detta
sammanhang erinrar föredraganden om att omorganisationen inte innebär
att någon ny verksamhet kommer att byggas upp annat än i mycket begränsad
omfattning. Han påpekar vidare att alla de funktioner som föreslås ingå i de

NU 1980/81:60

116

nya myndigheterna nu ligger i Stockholmsområdet och att dessa myndigheter
får mycket nära kontakt med andra myndigheter vilka samtliga finns i
Stockholm. Ytterligare synpunkter som skall beaktas av organisationskommittén
är att det är angeläget att energiverket och regeringskansliet kan
upprätthålla nära kontakter och att energiverket kan påbörja sitt arbete så
snart som möjligt.

Med hänsyn till organisationskommitténs utredningsuppdrag, vilket skall
redovisas till den 1 september i år, finner utskottet att riksdagen inte bör göra
någon framställning till regeringen med anledning av motionerna om
energimyndigheternas lokalisering.

Utskottet vill även erinra om att arbetsmarknadsutskottet i sitt betänkande
AU 1980/81:23 har diskuterat decentraliseringspolitiken inom den statliga
sektorn. Arbetsmarknadsutskottet har härvid bl. a. redogjort för den
verksamhet som bedrivs av delegationen för decentralisering av statlig
verksamhet.

I anslutning till förslagen om myndighetsorganisation på energiområdet
behandlas (s. 356 f.) även de särskilda nämnder som finns inom energiområdet.
Dessa är statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström, krigsskyddsnämnden
för kraftanläggningar och nämnden för värdering av eldistributionsanläggning
m. m. De uppgifter som åvilar dessa nämnder har, säger
föredraganden, starka samband med övriga frågor rörande tillförsel och
användning av energi. De bör därför föras över till energiverket. Förslag om
hur nämndernas uppgifter skall hanteras i det nya verket bör utarbetas av
organisationskommittén.

Enligt motion 1980/81:1974 bör riksdagen uttala att de tre nu berörda
nämnderna skall administrativt och ekonomiskt inordnas i energimyndigheten.
Vidare föreslår motionärerna att riksdagen skall uttala sig för att
anslaget E 5, Kostnader för vissa nämnder, tas in i energimyndighetens
budget. Såvitt utskottet kan finna tillgodoses motionärernas önskemål helt
av regeringens förslag. Motionen i denna del bör därför inte föranleda någon
åtgärd.

Motionärerna anser även att riksdagen skall föreslå regeringen att ändra
handläggningsordningen för prisregleringsärenden och att överväga prisregleringsnämndens
framtida funktion. De redogör för hur tvister mellan
elförbrukare och eldistributör enligt gällande ordning skall lösas. Bestämmelserna
innebär följande.

Enligt ellagen (1902:71 s. 1) skall den som innehar koncession underkasta
sig reglering av pris och övriga leveransvillkor. Framställning om sådan
reglering skall göras till koncessionsmyndigheten, dvs. industriverket. Om
myndigheten efter utredning inte finner framställningen uppenbart ogrundad,
överlämnas den till prisregleringsnämnden. Nämnden remitterar
ärendet till Svenska elverksföreningens tariffkommission, som försöker
förlika parterna. Lyckas inte detta gör även nämnden ett förlikningsförsök,
innan den fattar sitt beslut.

NU 1980/81:60

117

Motionärerna anför att ordningen att konsumentärenden överlämnas till
elleverantörernas branschorgan för förlikning inte är godtagbar från
konsumentsynpunkt, även om detta organ i och för sig torde ha ambitionen
att uppträda objektivt. En bättre ordning vore att anförtro prisregleringen
och därmed sammanhängande frågor till koncessionsmyndigheten för
avgörande.

Av redovisningen i det föregående framgår att det är prisregleringsnämnden
som har att fatta beslut om pris och övriga villkor för leverans av elström.
Nämnden, i vilken såväl förbrukar- som leverantörsintressen är representerade,
gör en skälighetsbedömning i det enskilda fallet. Dess beslut kan inte
överklagas. Utskottet vill framhålla att motionärernas förslag innebär att i
tvistiga fall samma myndighet skulle komma att utreda och besluta.

Nuvarande ordning med ett fristående organ är enligt utskottets mening
väl ägnat att tillgodose alla parters intressen. Utskottet avstyrker därför
ifrågavarande yrkande.

Under punkten E 5 (s. 425) föreslås ett anslag om 165 000 kr. till kostnader
för vissa nämnder. Utskottet tillstyrker förslaget.

Kommunal energiplanering

Framställningen i det avsnitt i propositionen som ägnas åt kommunernas
roll i energipolitiken går ut på att kommunerna skall inrikta sig på åtgärder
som får betydelse för att minska oljeberoendet under 1980-talet. Lagen
(1977:439) om kommunal energiplanering föreslås ändrad i detta syfte.
Enligt en ny paragraf som införs i lagen skall i varje kommun finnas en av
kommunfullmäktige beslutad aktuell plan för minskning av oljeanvändningen
i kommunen. Utskottet tillstyrker detta förslag.

Statens vattenfallsverk

För vattenfallsverkets utbyggnadsprogram och dess medelsbehov i övrigt
föreslås i propositionen en investeringsram av 2 509,8 milj. kr. för budgetåret
1981/82. Härav beräknas 737,2 milj. kr. för vattenkraftsanläggningar, 626,7
milj. kr. för kärnkraftsanläggningar och kärnbränsle, 18,2 milj. kr. för övriga
värmekraftsanläggningar, 40,6 milj. kr. för värmeproduktionsanläggningar
och 910 milj. kr. för distributionsanläggningar. För övriga ändamål beräknas
177,1 milj. kr. I detta belopp ingår bl. a. 30 milj. kr. för förvärv och
finansiering av eldistributionsföretag samt 112,5 milj. kr. som utgör verkets
andel av det medelstillskott till Svenska Petroleum AB som regeringen
föreslår (s. 51). Vidare föreslås en ram om sammanlagt 7 883 milj. kr. för
vattenfallsverkets borgensåtaganden. Häri ingår en ram om 160 milj. kr. för
borgensåtaganden gentemot eldistributionsföretag. Förslaget innebär att
rambeloppet räknas upp med 700 milj. kr. i förhållande till innevarande år.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

NU 1980/81:60

118

Vattenfallsverkets organisation och verksamhet granskas i två motioner.
Enligt ett yrkande i motion 1980/81:1968 bör riksdagen uttala att vattenfallsverket
bör redovisa varje kraftslag för sig. Motionären hänvisar till den
redogörelse för sina redovisningsprinciper som verket har lämnat i ett
yttrande till utskottet (se bilaga 6). Hon anser att det inte kan vara svårt att
redovisa energiproduktionen från varje vattenkraftverk och kärnkraftverk
och sätta denna i relation till kostnaderna för varje anläggning. Motionärens
hypotes är att vattenkraften har gett ett stort överskott som först gått till
utgifter i samband med kärnkraften innan de redovisats som rörelseresultat. I
denna fråga anför vattenfallsverket sammanfattningsvis att produktionsapparaten
för elkraft utgör en enhet och att en separat redovisning av överskott
för vattenkraft, oljekraft och kärnkraft därför inte är meningsfull. Verket
påpekar också att kostnaderna för kärnkraftsanläggningar liksom för andra
kraftanläggningar utan svårigheter kan följas upp. De har redovisats i flera
sammanhang. Utskottet har såväl år 1979 som år 1980 avstyrkt motsvarande
motionsyrkanden som också har avslagits av riksdagen. Centerpartiets
företrädare i utskottet har reserverat sig till förmån för förslagen (NU
1978/79:60, NU 1979/80:70).

Utskottet anser inte heller nu att riksdagen har skäl att göra någon
framställning till regeringen enligt motionsyrkandet.

Motionären anser även att inriktningen av vattenfallsverkets verksamhet
bör ändras. Verket borde inte inrikta sig på tillväxt i energiproduktionen
utan i stället på en genomtänkt minskning. Detta är nödvändigt om
regeringens intentioner i propositionen skall förverkligas, uttalas det i
motionen. Hemställan syftar till ett uttalande av riksdagen att vattenfallsverket
bör anpassas till minskad elproduktion i samband med kärnkraftavvecklingen.
I propositionen aviseras att en närmare översyn av vattenfallsverkets
organisation kommer att genomföras. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Vidare föreslås i motion 1980/81:1968 att riksdagen skall uttala sig för att
eventuell konsultverksamhet i vattenfallsverket sker i ett särskilt bolag.

I fråga om verkets insatser i form av konsult- och entreprenadverksamhet
inom värmeförsörjningens område uttalar föredraganden (s. 405) att det är
nödvändigt att redovisningsmässigt kunna skilja mellan verksamhet inom
olika områden. Konsult- och entreprenadverksamheten bör, anför han,
givetvis bedrivas så att den är självbärande och inte belastar verkets övriga
verksamhet. Frågan om ett särskilt bolag för konsult- och entreprenadverksamhet
bör bildas förutsätts i propositionen bli prövad i det fortsatta arbetet
med organisationsutvecklingen inom vattenfallsverket. Utskottet hänvisar
härtill och avstyrker motionsyrkandet.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1980/81:1999 att riksdagen
skall uttala att energiplaneringen och det allmänna utförandet av
samhällets energipolitik skall utövas av ansvariga myndigheter och ej i några
delar av vattenfallsverket eller anjira kraftproducenter. Utskottet finner inte

NU 1980/81:60

119

ett sådant uttalande motiverat.

I motion 1980/81:1101 föreslås att riksdagen skall begära att regeringen
tillsätter en utredning för att undersöka möjligheterna att överföra vad
motionärerna betecknar som vattenfallsverkets övervinster till en central
fond och regionala fonder, samtliga avsedda att underlätta investeringar
inom vissa basindustrier. Förslag om sådana fonder och en produktionsavgift
på vattenkraft för deras finansiering framläggs i motion 1980/81:1100, som
har hänvisats till skatteutskottet. Genom en sådan avgift även för vattenfallsverket
skulle dess ”övervinster” delvis återföras till de regioner där de
har skapats. Motionärerna menar dock att det kan innebära vissa svårigheter
att snabbt genomdriva en sådan överföring, eftersom vattenfallsverkets
vinster f. n. tillfaller statskassan. Den begärda utredningen skulle föreslå de
åtgärder som kan vara lämpliga med hänsyn härtill.

Med anledning av motionen vill utskottet framhålla att några ”övervinster”
inte uppstår i verkets verksamhet. Motionärerna synes vara medvetna
om detta. Utskottet har en gång tidigare under innevarande riksmöte (NU
1980/81:23) haft anledning att erinra om sakläget. Motionen avstyrks.

I motion 1980/81:1396 föreslås att riksdagen skall anhålla att regeringen
låter utreda frågan om ett energiföretag i Norrbotten och därefter förelägger
riksdagen förslag i ämnet. Vattenfallsverkets samlade resurser i Norrbotten
skulle utgöra grunden för detta företag. Motionärerna anser att i synnerhet
de stora vinster som verket tillförs från kraftproduktionen i Lule älv bör
stanna inom regionen. Utskottet har under de två senaste åren - med
reservation av centerpartiets företrädare - avstyrkt motionsförslag med
samma syfte (NU 1978/79:60, NU 1979/80:70). Riksdagen har vid bägge
tillfällena följt utskottet och avslagit motionerna.

Utskottet finner inte skäl att ändra uppfattning i frågan och avstyrker
således motionen. I detta sammanhang vill utskottet dock påpeka att den
tariffpolitik som vattenfallsverket under de senaste åren har tillämpat i
Norrbotten innebär betydande ekonomiska lättnader för länet. F. n. har
industrierna i Norrbotten ca 25 % lägre elpriser än industrier i södra Sverige.
Lågspänningsabonnenterna betalar 2,5-3 öre per kWh lägre elpris än de i
södra Sverige. Som utskottet i det föregående (s. 102) nämnt har riksdagen
nyligen beslutat att elskatten skall reduceras i de nordligaste delarna av
Sverige.

I motion 1980/81:1028 förordas att en avgift på 2 öre per kWh skall tas ut på
all vattenkraft som produceras i anläggningar färdigställda år 1978 eller
tidigare. Inkomsten från avgiften skulle tillföras oljeersättningsfonden.
Denna, som har viktiga uppgifter när det gäller att åstadkomma att oljan
ersätts med varaktiga, helst förnybara och inhemska energikällor med minsta
möjliga miljöpåverkan, har för små resurser, uttalar motionären. Den
föreslagna avgiften skulle, hävdar han, inte kunna utgöra en saklig grund för
höjning av elpriset, eftersom detta inte har fastställts utifrån vattenkraftens
kostnader.

NU 1980/81:60

120

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att energiskatteutredningen (B
1979:06) skall närmare belysa frågan om de stora ekonomiska överskott som,
på grund av principerna för prissättning på elektrisk kraft, kan uppstå hos
ägare av äldre kraftanläggningar, främst vattenkraftverk. Kommitténs
uppdrag när det gäller dessa s. k. övervinster utvidgades i oktober 1980.
Kommittén torde komma att belysa de avgiftsfrågor som tas upp i motionen.
Enligt tilläggsdirektiven skall kommittén även presentera tekniska modeller
för hur ett ingripande mot sådana övervinster kan vara utformat. Kommitténs
arbete beräknas bli slutfört år 1982. Med hänsyn till vad som anförts
finner utskottet motionen vara tillgodosedd.

Energiforskning

Det statliga energiforskningsprogrammet är ett viktigt medel när det gäller
att förverkliga målen för energipolitiken. Forskningsprogrammet skall alltså
bidra till att minska oljeberoendet och skapa förutsättningar för en
avveckling av kärnkraften. I propositionen anges (s. 457) vissa övergripande
riktlinjer för forskningsprogrammet under den kommande treårsperioden.
De är i korthet följande. Insatserna bör i huvudsak koncentreras till sådana
för svensk energiförsörjning angelägna och fruktbara utvecklingslinjer som
kan leda till ett kommersiellt utnyttjande och ge betydelsefulla bidrag till
energiförsörjningen redan på kort och medellång sikt. Forskning och
utvecklingsarbete för att sådana energikällor som ersätter olja och oljeprodukter
skall kunna utnyttjas bör få ta i anspråk en huvuddel av resurserna
inom programmet under treårsperioden. Vidare bör energiforskningen ge
kunskaper som förbättrar möjligheterna att möta framtida problem och
utnyttja framtida möjligheter för den omställning av energisystemet som är
erforderlig. Den tekniska utvecklingen, såväl på det nationella som på det
internationella planet, bör även fortsättningsvis beaktas. Syftet härmed är att
vidmakthålla kompetens på områden som främst på lång sikt kan få betydelse
för energisituationen i Sverige. Inom forskningsprogrammet bör man sträva
efter att utnyttja möjligheterna till en effektiv internationell arbetsfördelning.
Programmet bör ge underlag för beslut om ny teknik eller nya
systemlösningar för energitillförsel och energihushållning. Teknikutveckling
bör stimuleras och stödjas. Staten bör i vissa fall genom beställningar stödja
forskning och utvecklingsarbete inom områden som är viktiga för den
framtida energiförsörjningen. Detta bör dock ske främst på områden där
naturliga beställare eller erforderliga resurser saknas och där den tekniska
utvecklingen behöver påskyndas, eller där tidsperspektivet i forskningen och
utvecklingsarbetet är mycket långt. Beställningar bör även kunna förekomma
i fall där de eftersträvade kunskaperna är av en art som i huvudsak inte
kan utnyttjas kommersiellt.

Föredraganden framhåller att det kommersiellt inriktade utvecklingsarbetet
är en viktig drivkraft i den tekniska omdaningen av energisystemet. Ett

NU 1980/81:60

121

intimt samarbete med industrin bör etableras inom hela energiforskningsprogrammet
för att tekniskt kunnande och praktiska erfarenheter skall
kunna tillgodogöras. I fråga om stödformerna uttalas att stor flexibilitet bör
eftersträvas. Stöd skall kunna lämnas i olika former, alltefter behoven i de
enskilda fallen. Projekt som erhåller stöd från energiforskningsprogrammet
bör normalt innehålla betydande inslag av forskning och tekniskt utvecklingsarbete.
I skedet därefter, då ny teknik kan kommersiellt introduceras,
bör stöd lämnas från oljeersättningsfonden. Energiforskningsprogrammet
bör liksom hittills betraktas som ett sammanhållet Huvudprogram Energiforskning,
indelat i sex program. Några större förändringar i programindelningen
i förhållande till vad som nu gäller anmäls inte. För huvudprogrammet
och därmed sammanhängande insatser föreslår regeringen en medelsram
om 1 400 milj. kr. under treårsperioden 1981/82-1983/84. Detta är en
ökning med 565 milj. kr. i förhållande till innevarande treårsperiod. För
budgetåret 1981/82 beräknas ett medelsbehov av 400 milj. kr.

Finansieringen av det statliga stödet föreslås läggas om så att anslag i
fortsättningen inte skall beräknas över statsbudgeten. Regeringen anser att
det är lämpligt att energiforskningsprogrammet finansieras på motsvarande
sätt som det nya stödsystemet för oljeersättande åtgärder m. m., alltså
genom en höjning av den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter. De
medel som svarar mot avgiftshöjningen skall avskiljas och tillföras en särskild
fond hos riksgäldskontoret, energiforskningsfonden. Medel från fonden
skall tillföras anslaget Energiforskning, vilket skall disponeras av programansvariga
organ m. fl. på motsvarande sätt som under innevarande budgetår.
Denna nya finansieringsform avvisas i motion 1980/81:1999 (vpk). Motionärerna
vill att riksdagen skall uttala att energiforskningen skall finansieras
över statsbudgeten och inte genom särskilda oljeavgifter. Som skäl för
yrkandet anges bl. a. att höjningarna av oljepriset slår hårt på hyrorna och
glesbygdstrafiken. Vidare säger motionärerna att resultaten av energiforskningen
i många fall kommer att kunna utnyttjas kommersiellt av både statliga
och privata företag.

Den finansieringsform som förordas i propositionen har motiverats bl. a.
med att beredskapsavgiften för oljeprodukter kan betraktas som en
försäkringspremie. Denna premie gör det möjligt att öka tryggheten i
energiförsörjningen genom en övergång till andra bränslen än olja och
genom en minskad energianvändning. Energiforskningsprogrammet och
oljeersättningsfonden har i grunden likartade syften. Samma betraktelsesätt
bör därför kunna tillämpas när det gäller finansieringen av de båda
verksamheterna. Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet
regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandet. De inkomster som
svarar mot den del av den föreslagna höjningen av den särskilda beredskapsavgiften
för oljeprodukter som avses finansiera kostnaderna för energiforskningsprogrammet
skall alltså fonderas hos riksgäldskontoret och disponeras i

NU 1980/81:60

122

enlighet med vad som förordats i propositionen.

I motion 1980/81:336, som har väckts under allmänna motionstiden, yrkas
att riksdagen skall uttala att energiforskningen bör samordnas och att en fond
bör inrättas för att stimulera forskning inom energiområdet. Förslagen i
propositionen tillgodoser i allt väsentligt motionärernas önskemål. Motionen
i här aktuell del avstyrks därför.

Regeringens förslag i fråga om anslagsfördelningen mellan de olika
programmen inom Huvudprogram Energiforskning kritiseras av vänsterpartiet
kommunisterna. I motion 1980/81:1999 framförs från dess sida en rad
ändringsförslag avseende treårsperioden. Dessa gäller följande områden.

För programmet Energianvändning för transporter och samfärdsel beräknas
i propositionen totalt 70 milj. kr. Härav är 10 milj. kr. avsedda för
åtgärder i transportsystemet. Motionärerna anser att detta belopp bör ökas
till totalt 20 milj. kr. Som skäl härför anges att frågor rörande strukturförändringar
inom transportsystemet bör uppmärksammas och stödjas.

Enligt propositionen bör för programmet Energianvändning för bebyggelse
anslås 256 milj. kr. Motionärerna förordar att beloppet höjs till 280 milj.
kr. De anför att utvecklingen av solvärme är en av de viktigaste uppgifterna
för forskningen. I detta program ingår även forskning och utveckling av
värmepumpar och värmelagring.

I programmet Energitillförsel ingår åtta delprogram. Härför beräknas i
propositionen totalt 700 milj. kr. Motionärerna menar att de medel som
beräknas för delprogrammet Teknikbevakning bör minskas med 10 milj. kr.
till 40 mil j. kr. och de som beräknas för delprogrammet Fusionsenergi med 70
milj. kr. till 20 milj. kr. Förslagen motiveras med att det inte finns någon
anledning att anslå medel till forskning rörande ny kärnteknik då kärnkraften
skall avvecklas i Sverige. De medel som härigenom frigörs borde i stället
tillföras delprogram Vindenergi, för vilket i propositionen har beräknats 150
milj. kr. För detta delprogram skulle då 230 milj. kr. stå till förfogande.
Sammanlagt innebär vänsterpartiet kommunisternas förslag en höjning av
anslaget till energiforskning för treårsperioden med 34 milj. kr.

Med anledning av dessa motionsyrkanden vill utskottet framhålla att
regeringens förslag beträffande inriktning av verksamheten inom de olika
programmen och delprogrammen samt anslagsfördelningen dem emellan
bygger på framställningar från de programansvariga organen. Dessa
framställningar har sedan utvärderats av DFE och slutligen vägts samman
inom regeringskansliet. Föredraganden poängterar (s. 468) att de medelsbehov
som anges för program och delprogram under hela treårsperioden får ses
som preliminära beräkningar. Justeringar och omfördelningar kan komma
att aktualiseras mot bakgrund av erfarenheter och underlag som successivt
kommer fram under programperioden. Med hänvisning till vad som anförts
avstyrks samtliga här behandlade yrkanden i motion 1980/81:1999 (vpk).

I detta sammanhang noterar utskottet att socialdemokraterna i motion

NU 1980/81:60

123

1980/81:1976 aviserar att de i samband med behandlingen av proposition
1980/81:130 om industripolitikens inriktning kommer att föreslå att utvecklingen
av vissa projekt i de s. k. nationella utvecklingsbolagens regi bör
finansieras med medel från energiforskningsprogrammet. Denna fråga tas
närmare upp i motion 1980/81:2020 (s), som behandlas i utskottets
betänkande NU 1980/81:64.

I fyra motioner föreslås en mer ambitiös satsning på vindenergi än vad som
förordas i propositionen. Ett kombinerat vind- och vågkraftverk bör enligt
motionerna 1980/81:603 och 1980/81:1966 byggas utanför Gotlands sydöstkust.
I den senare motionen åberopas en undersökning, gjord vid Chalmers
tekniska högskola, av möjligheterna att uppföra havsbaserade vindkraftverk
kombinerade med vågkraftverk i samma område. Motionärerna önskar att
riksdagen skall göra ett uttalande om att anslaget till energiforskning bör ge
utrymme för ett sådant forskningsprojekt. Förslaget i motion 1980/81:603
överensstämmer i allt väsentligt med det nu nämnda. Motionären uppger att
investeringskostnaden för ett kombinerat vind- och vågkraftverk beräknas
uppgå till 300-400 milj. kr. I propositionen anges (s. 503) att målet för
delprogrammet Vindenergi bör vara att ta fram erforderligt underlag för
vidare bedömningar. Insatserna skall i huvudsak koncentreras till uppförande
och senare utvärdering av de två fullskaleprototyper som har beställts och
därmed sammanhängande verksamhet. Utrymme har härutöver beräknats
för viss begränsad kunskapsuppbyggnad beträffande alternativa utformningar.
Vad gäller havsbaserade vindkraftverk ger de ekonomiska ramarna enligt
vad utskottet inhämtat inte utrymme för några praktiska försök utan endast
för inledande studier. Verksamheten på vågenergiområdet är inriktat på en
utvärdering av den hittillsvarande verksamheten. Denna skall vara genomförd
till slutet av år 1981. För tiden därefter har medel beräknats endast för
insatser på bevakningsnivå. Utskottet konstaterar att det projekt som
motionärerna förespråkar inte kan rymmas inom den medelsram som
beräknas i propositionen. Utskottet finner inte anledning att föreslå
riksdagen att göra ett sådant uttalande som motionärerna önskar.

I motion 1980/81:1999 (vpk) hemställs att riksdagen skall begära att
regeringen vidtar åtgärder för att flera vindkraftverk skall komma till
uppförande under år 1982 i enlighet med förslag av nämnden för energiproduktionsforskning
och enligt vissa riktlinjer som anges i motionen. Dessa går
ut på att produktionen skall inriktas på att drygt 100 vindkraftverk skall vara i
drift år 1990. Om riksdagen först år 1985 kommer att besluta om en
utbyggnad av vindkraften befarar motionärerna att den svenska vindkraftindustrin
kommer att läggas ner under åren 1982-1984.

Liknande synpunkter förs fram i motion 1980/81:1033. Motionärerna vill
att riksdagen hos regeringen skall hemställa dels om initiativ för att fler
vindkraftverk skall beställas hos Karlskronavarvet, dels att det skall tillsättas
en i Karlskrona stationerad arbetsgrupp för forskning och utveckling inom

NU 1980/81:60

124

våg- och vindkraftverksområdet.

I propositionen redovisas (s. 503) att uppläggningen av vindkraftprogrammet
innebär att de företag som arbetar med konstruktion och tillverkning av
de två prototyperna inte kommer att kunna sysselsätta all engagerad personal
med verksamhet inom vindenergiprogrammet under perioden 1982-1984, då
prototyperna skall utvärderas. Detta medför självfallet vissa problem för de
berörda företagen. Föredraganden påpekar i detta sammanhang att vissa
exportorder avseende svensk vindkraftsteknologi har erhållits och att
ytterligare order kan bli aktuella. Enligt det förslag från NE som åberopas i
motion 1980/81:1999 (vpk) bör möjligheten att med medel utanför energiforskningsprogrammet
finansiera uppförande av någon eller några grupper
om tre-fem vindkraftaggregat prövas. Kraftproducenterna skulle redan nu
åta sig att påbörja projektering och förberedelser för lokalisering av en eller
flera demonstrationsgrupper. I remissyttranden över NE:s skrivelse uttalar
vattenfallsverket och Sydkraft AB att de båda prototyperna bör utvärderas
innan nya beställningar görs. I enlighet med vad som meddelas i propositionen
har industriministern haft överläggningar med kraftföretagen, den
utrustningstillverkande industrin samt berörda myndigheter om industrins
fortsatta engagemang i utvecklingen inom vindkraftområdet.

Med hänsyn till vad som anförts anser utskottet att riksdagen inte har skäl
att göra någon framställning till regeringen enligt de här berörda förslagen i
motionerna 1980/81:1033 och 1980/81:1999 (vpk).

I den sistnämnda yrkas vidare att riksdagen skall begära att regeringen
snarast lägger fram förslag och vidtar åtgärder för kommunala solvärmeprogram.

Utskottet vill erinra om att omfattande insatser sker inom ramen för det
s. k. Sol 85-programmet (prop. s. 484). Detta har till syfte bl. a. att
underbygga beslut om fortsatt verksamhet på områdena solvärme, värmepumpar
m. m. Detta program innefattar bl. a. projekt med införande av
solvärme i bostadsområden. Utskottet anser inte att motionsyrkandet om
kommunala solvärmeprogram bör föranleda någon åtgärd.

I motion 1980/81:322, som har väckts under allmänna motionstiden, yrkas
att riksdagen hos regeringen skall begära utredning och förslag om en kraftig
satsning på forskning och utveckling av alternativa energikällor med särskild
tyngd på solvärme. Motionärerna önskar att denna verksamhet skall
förläggas till Norduppland.

Det i propositionen föreslagna energiforskningsprogrammet innebär en
kraftig satsning på forskning och utveckling inom området alternativa
energikällor. Motionärernas önskemål i detta avseende torde alltså bli
tillgodosedda. Utskottet vill också påpeka att vattenfallsverket har fattat
beslut om utbyggnad av sitt laboratorium i Älvkarleby för praktiska prov.
Vidare är en viss del av forskning och utveckling på energiområdet förlagd till
norra Uppland. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet
motionen.

NU 1980/81:60

125

I motion 1980/81:1997 erinras om en undersökning som har gjorts för att
utröna om det är möjligt att utvinna geotermisk energi ur varm berggrund
(kristallint berg). Ett projekt som bedrevs vid Chalmers tekniska högskola
lades ned hösten 1979, säger motionärerna. De anser att de erfarenheter som
har vunnits genom undersökningarna är tillräckliga för att motivera att
forskningsprojektet tas upp på nytt. Hemställan i motionen går ut på att
riksdagen skall göra ett uttalande till förmån för att forskning vid Chalmers
tekniska högskola om möjligheterna att utvinna geotermisk energi ur
kristallint berg återupptas.

I energiforskningsprogrammet ingår området geotermisk energi i delprogrammet
Teknikbevakning. I propositionen anges (s. 505) att insatserna
inom området beräknas vara av bevakande karaktär och främst avse
värmeutvinning ur varm berggrund samt kross- och sprickzoner. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.

I motion 1980/81:851, väckt under allmänna motionstiden, önskas att
regeringen ger styrelsen för teknisk utveckling i uppdrag att i samarbete med
representanter för trädgårdsnäringen, växtförädlingsföretag och lämpliga
högskoleinstitutioner i Skåne utarbeta ett samordnat åtgärdsprogram i syfte
att minska växthusodlingens stora energikostnader.

Forsknings- och utvecklingsarbete med speciell inriktning på att främja
ökad energisnålhet inom trädgårdsodlingens olika led ingår i delprogrammet
Jordbruk och trädgårdsnäring. I propositionen föreslås för detta en
anslagsram om 11 milj. kr. för treårsperioden. Förslaget innebär en dryg
fördubbling av insatsnivån inom området jämfört med innevarande treårsperiod.
Till grund för regeringens ställningstagande ligger ytterst ett förslag
till åtgärdsprogram som har utarbetats av STU i samarbete med berörda
intressenter. I genomförandet av programmet kommer bl. a. tekniska
fakulteten vid Lunds universitet samt Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp
att medverka. Utskottet konstaterar att motionärernas önskemål torde vara
tillgodosedda och finner med hänsyn därtill att motionen i här berörd del inte
bör föranleda någon åtgärd.

I motion 1980/81:792 önskas att riksdagen skall göra ett uttalande till
förmån för vissa i motionen förordade åtgärder för utveckling av en svensk
gasteknologi. Motionärerna menar att ett forsknings- och utvecklingsprogram
inriktat på att stödja svensk industris övergång till gas bör komma till
stånd. Detta skall lokaliseras till tekniska fakulteten vid Lunds universitet.
Utskottet vill erinra om att en riktlinje för energiforskningsprogrammet är
att statens stöd främst bör sättas in på områden där naturliga beställare
saknas eller där det i något avseende saknas erforderliga resurser. Insatser
för transport och användning av naturgas - vilket motionärerna torde avse
med begreppet gasteknologi - ingår inte i energiforskningsprogrammet. Ett
skäl härför är att det refererade villkoret för statligt stöd knappast torde vara
uppfyllt när det gäller landtransport och användning av naturgas. Ett
betydande stöd lämnas däremot till teknik för förgasning av inhemska

NU 1980/81:60

126

bränsleråvaror. Inom delprogrammet Bränsleförädling bedrivs verksamhet
vid bl. a. Studsvik Energiteknik AB och tekniska fakulteten i Lund.
Utskottet finner inte skäl till någon framställning från riksdagen till
regeringen i detta ämne.

I propositionen föreslås att 1 400 milj. kr. får användas för energiforskningsprogrammet
under budgetåren 1981/82-1983/84 utöver medel från
budgetåret 1980/81 som inte har disponerats. För energiforskning föreslås ett
anslag av 1 000 kr. för budgetåret 1981/82. Vidare föreslås ett anslag om 6,1
milj. kr. till visst internationellt energisamarbete och ett anslag om 1 050 000
kr. för solmätning vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.
Utskottet tillstyrker dessa förslag. Förslaget om bemyndigande för regeringen
att göra vissa långsiktiga ekonomiska åtaganden i samband med
energiforskningsprogrammet tillstyrks likaså. Utskottets ställningstagande i
det föregående innebär att regeringens förslag till riktlinjer för omfattning,
inriktning och genomförande av verksamheten inom huvudprogrammet
tillstyrks.

I flera motioner föreslås att forsknings- och utvecklingsinstitut pä
energiområdet skall inrättas och förläggas till någon speciell ort eller region.
Landskrona nämns särskilt i tre motioner.

Enligt motion 1980/81:851 bör regeringen ta initiativ till inrättande av ett
geotermiskt utvecklings- och konsultbolag lokaliserat till Landskrona.
Motionärerna erinrar om att undersökningar med provborrningar som har
genomförts i Vellinge och Landskrona tycks ge vid handen att en
fullskaleborrning skulle ge positiva resultat. I propositionen anförs (s. 505)
att hittills genomfört utvecklingsarbete inom området geotermisk energi
visar att det finns förutsättningar för att värme kan utvinnas ur geotermalvatten
i Skånes sedimentära berglager. Regeringens mening är att uppförande
av en eventuell forskningsanläggning får finansieras utanför energiforskningsprogrammet.
Enligt vad utskottet erfarit planeras genomförande
av ett fullskaleprojekt i Vellinge. Utskottet finner det angeläget att projekten
inom området geotermisk energi fullföljs. Utskottet anser sig dock inte böra
föreslå riksdagen att göra ett sådant uttalande som motionärerna önskar.

I motion 1980/81:360 yrkas att riksdagen skall anhålla att regeringen
inrättar ett forsknings- och utvecklingsinstitut för energisektorn med
anknutet produktionsföretag förlagt till Landskrona. Det här aktuella
förslaget i motion 1980/81:1489 är att regeringen tillsammans med Landskrona
kommun skall undersöka möjligheten att göra Landskrona till ett
energiteknologiskt centrum. Det anförs i denna motion att de resurser som
friställs vid Öresundsvarvet skulle vara lämpliga att inlemmas i ett
produktionsföretag för tillverkning av energiutrustning.

Vad först avser förslaget om inrättande av särskilda energiinstitut vill
utskottet erinra om att Studsvik Energiteknik AB är en statlig resurs av detta
slag med bred kompetens inom flera områden av betydelse för utveckling av

NU 1980/81:60

127

energiteknik. De organ sorn ansvarar för det statliga stödet till teknisk
forskning och utveckling har inte fört fram förslag om inrättande av
fristående statliga forsknings- och utvecklingsinstitut. Mot denna bakgrund
finner utskottet inte att riksdagen bör uttala sig till förmån för att något nytt
energiinstitut skall inrättas.

När det gäller förslaget om ett särskilt produktionsföretag i Landskrona
vill utskottet erinra om att det framgår av proposition 1980/81:131 om vissa
varvsfrågor m. m. att ett särskilt etableringsbolag, Landskrona Finans AB,
skall bildas. Svenska Varv har ingått avtal med kommunala och andra
intressenter i detta syfte. Bolaget skall disponera Öresundsvarvets mark och
byggnader. Avsikten är att bolaget, som numera har bildats, skall
komplettera andra insatser som görs för att bygga ut näringslivet i
Landskronaregionen. Med hänsyn till vad som anförts finner utskottet att
motionsyrkandet är tillgodosett.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna
1980/81:360 och 1980/81:1489.

Enligt motion 1980/81:1885 bör regeringen lägga fram förslag om en
forskningsstation för energiutvinning till Jämtlands län. Utskottet avstyrker
denna motion på grunder som framgår av vad nyss sagts.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i motion 1980/81:1999 att riksdagen
skall uttala att Sverige skall lämna samarbetet inom Euratom. Riksdagen
skulle därvid begära att regeringen vidtar de åtgärder som är nödvändiga
härför. Motsvarande motionsyrkanden har avslagits av riksdagen de tre
senaste åren. Utskottet finner inte skäl för ett ändrat ställningstagande och
avstyrker sålunda motionsyrkandet.

Studsvik Energiteknik AB

Studsvik Energiteknik AB har under de senaste åren successivt utvidgat
sin verksamhet utanför det energitekniska området. Bolaget är statens
största samlade resurs för energitekniskt forsknings- och utvecklingsarbete. I
propositionen beräknas ett anslag om 80 milj. kr. för bolagets verksamhet
under det kommande budgetåret. Härutöver föreslås ett anslag om 10 milj.
kr. för budgetåret 1981/82, avsett för kostnader i samband med avvecklingen
av forskningsreaktorn R 1. Avvecklingskostnaderna för denna reaktor, som
har utnyttjats under ca 15 år, beräknas uppgå till totalt ca 25 milj. kr.
Utskottet tillstyrker dessa förslag.

Verksamheten vid Studsvik tas upp i tre motioner. I motionerna
1980/81:1023 och 1980/81:1799, båda väckta under allmänna motionstiden,
önskas beslut som säkerställer driften vid forskningsreaktorn R 2. Motionärerna
hänvisar till att verksamheten vid R 2-reaktorn nyligen utretts.
Utredningen förordade att statsanslag till driften skulle bibehållas. Bolaget
har i samband med att det presenterat ett förslag till treårsplan för

NU 1980/81:60

128

verksamheten tagit upp bl. a. behovet av kostnadstäckning för de tunga
kärntekniska resurserna i Studsvikforskningsreaktorn, de aktiva laboratorierna,
avfallshanteringen och utvecklingsverksamheten.

I propositionen uttalas (s. 531) att de för kärnkraftprogrammet nödvändiga
basresurserna inte längre bör finansieras med statliga anslag. Driften av
R 2-reaktorn och vissa andra resurser i Studsvik, främst bränslelaboratorier,
finansieras f. n. till stor del över statsbudgeten. Det redovisas att R 2-utredningen har föreslagit fortsatta statsanslag och att remissorganen i allt
väsentligt instämt i utredningens förslag. Regeringen anser dock att
kostnader för sådana kärntekniska resurser som erfordras för det svenska
kommersiella kärnenergiprogrammet bör bäras av detta. Föredraganden
anmäler att initiativ till överläggningar med kraftföretagen och tillsynsmyndigheterna
inom kort kommer att tas bl. a. för att resursbehovet skall
närmare klarläggas. Med hänvisning härtill föreslår regeringen statliga medel
för verksamheten i Studsvik endast för budgetåret 1981/82.

Föredraganden anför vidare att det är nödvändigt att vi i Sverige kan
vidmakthålla en samlad, stark och kompetent utredningsresurs inom
området. I utredningen om R 2-reaktorn påpekas att den dominerande
användningen av reaktorn f. n. avser kärnbränsleutredning för lättvattenreaktorer
och därmed sammanhängande materialprovning. Reaktorn är även
av väsentlig betydelse för den naturvetenskapliga grundforskningen och
spelar en viss roll för tillverkning av radiofarmaka. Enligt utredningens
bedömning skulle efter en snar avveckling av R 2-anläggningen endast
begränsade delar av den svenska reaktorbaserade naturvetenskapliga
forskningen kunna överleva. Vidare skulle Studsvik få minskade möjligheter
att i fortsättningen medverka i kärnsäkerhetsarbetet, t. ex. i beredskapsorganisationen
och utbildningen, och i arbetet inom avfallsområdet.

Med hänsyn särskilt till den naturvetenskapliga grundforskningens behov
och behovet av kärnbränsleutveckling inom landet bör enligt utskottets
mening frågan om R 2-reaktorns fortsatta verksamhet snarast - såsom
förutsätts i propositionen - prövas på grundval av utredningens betänkande.

I motion 1980/81:1998 anförs att den utredning om åtgärder för modernisering
av avfallsanläggningarna i Studsvik som aviseras i propositionen bör
bedrivas med all skyndsamhet. Vidare uttalas att regeringen bör utarbeta den
plan för en långsiktig uppbyggnad av naturvårdsverkets resurser för
luftvårdsfrågor som riksdagen begärde år 1979. Motionärerna önskar att
riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ställa sig bakom dessa
förslag.

Med anledning av det förstnämnda önskemålet vill utskottet upplysa om
att regeringen i februari 1981 har uppdragit åt programrådet för radioaktivt
avfall att genomföra den aviserade utredningen. Uppdraget skall redovisas
senast den 30 juni 1981. Med hänsyn härtill ger motionen i denna del inte
anledning till någon åtgärd.

NU 1980/81:60

129

Jordbruksutskottet har i sitt yttrande tagit upp det senare förslaget och
anför bl. a. följande.

Enligt vad utskottet inhämtat har numera en viss förstärkning ägt rum av
naturvårdsverkets resurser på detta område, dels genom inrättande av en ny
tjänst, dels genom ökade forskningsanslag från NE. På sikt föreligger även
inom naturvårdsverket planer på att överföra resurser från vattenvårdsforskningen
till luftvårdsforskningen. Med hänsyn till vad sålunda anförts bör
motionen enligt utskottets mening inte föranleda någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida.

Socialdemokraterna i jordbruksutskottet instämmer i motionärernas krav
på en långsiktig plan.

Näringsutskottet ansluter sig till den ståndpunkt som majoriteten i
jordbruksutskottet har intagit. Motionen i här aktuell del avstyrks alltså.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer
Inledning

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motion 1980/81:1999 yrkande A,

2. beträffande en parlamentarisk kommitté på energiområdet
att riksdagen med anledning av motion 1980/81:2086 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Energihushållning

3. beträffande lagstiftning om energihushållning
att riksdagen avslår

a) motion 1980/81:1999 yrkande B 1,

b) motion 1980/81:1999 yrkande B 2,

c) motion 1980/81:1999 yrkande B 4,

4. beträffande riktlinjer för energihushållning

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 1 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

5. beträffande anslag till utbildning, rådgivning m. m. för att spara
energi

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
punkt E 6 till Utbildning och rådgivning m. m. för att spara
energi för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

6. beträffande överföring av investeringsfondsmedel mellan företag att

riksdagen avslår motion 1980/81:1982,

9 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 60

NU 1980/81:60

130

7. beträffande energisparfonder

att riksdagen avslår motion 1980/81:1999 yrkande B 3,

8. beträffande beskattning som styrmedel för hushållning med olja
som industriråvara

att riksdagen avslår motion 1980/81:1995,

9. beträffande omläggning av energibeskattningen

att riksdagen avslår motion 1980/81:1999 yrkande B 5,

10. beträffande vissa elsparätgärder m. m.
att riksdagen avslår

a) motion 1980/81:1999 yrkande B 6,

b) motion 1980/81:1999 yrkande B 7,

11. beträffande varvtalsreglering av nya elektriska motorer
att riksdagen avslår motion 1980/81:788,

12. beträffande energisparande i gatubelysning
att riksdagen avslår motion 1980/81:1779,

13. beträffande riktlinjer för sektorindelat energihushållningsprogram att

riksdagen med anledning av proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 29 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

Bränslen

14. beträffande riktlinjer för bränslepolitiken

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 4 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

15. beträffande importlicenser för olja

att riksdagen avslår motion 1980/81:1976 yrkande 6.

16. beträffande förstatligande av den privata oljeindustrin.
att riksdagen avslår motion 1980/81:1999 yrkande B 15,

17. beträffande utredning av de internationella oljebolagens skatteförhållanden att

riksdagen avslår motion 1980/81:1976 yrkande 7,

18. beträffande lagstiftning om styrelserepresentation för samhället i
oljebolagen

att riksdagen avslår motion 1980/81:1976 yrkande 8,

19. beträffande avtal med bl. a. Norge om leveranser av olja och
gas

att riksdagen avslår motion 1980/81:1976 yrkande 9,

20. beträffande katalytisk kracker

att riksdagen avslår motion 1980/81:1410 och motion 1980/
81:1976 yrkande 4,

NU 1980/81:60

131

21. beträffande plan för utvecklingen av raffinaderiverksamhet och
petrokemisk industri

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:1976 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

22. beträffande bidrag till prospektering efter olja och naturgas
att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
momenten 19 och 24

a) bemyndigar regeringen att bevilja bidrag till prospektering
efter olja och naturgas intill ett belopp av högst 250 000 000 kr. i
enlighet med vad som anges i propositionen,

b) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för
oljeprodukter,

23. beträffande statlig garantiför utvinning m. m. av olja, naturgas
eller kol

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 20 bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att i
enlighet med vad som anges i propositionen ikläda staten
garanti, inkl. tidigare lämnat bemyndigande, med sammanlagt
högst 4 000 000 000 kr. i samband med åtaganden för utvinning
m. m. av olja, naturgas eller kol,

24. beträffande vissa åtgärder för användning av naturgas, m. m.
att riksdagen avslår

a) motion 1980/81:594,

b) motion 1980/81:1999 yrkande B 16,

25. beträffande styrmedel för att underlätta gasintroduktion

att riksdagen avslår motion 1980/81:1970 yrkande 1 såvitt här är
i fråga,

26. beträffande huvudmannaskapet för gasdistributionen
att riksdagen avslår motion 1980/81:1970 yrkande 2,

27. beträffande vissa anslag på olje- och naturgasområdet

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
punkterna E9, E 11 och E 14 för budgetåret 1981/82 under
fjortonde huvudtiteln anvisar

a) till Medelstillskott till Svenska Petroleum Exploration AB ett
reservationsanslag av 7 000 000 kr.,

b) till Lån till förprojektering av naturgasledningar m. m. ett
reservationsanslag av 22 000 000 kr.,

c) till Län till aktieteckning m. m. i Svenska Petroleum AB ett
reservationsanslag av 112 500 000 kr.,

28. beträffande plan för kolintroduktion och samlad bedömning av
koleldade anläggningar

NU 1980/81:60

132

att riksdagen avslår

a) motion 1980/81:851 yrkande 2 i ifrågavarande del och
motion 1980/81:1976 yrkande 12 a,

b) motion 1980/81:1379 yrkande 5 och motion 1980/81:1976
yrkande 14,

29. beträffande statlig prövning av kommunala planer för introduktion
av kol m. m.

att riksdagen avslår motion 1980/81:1976 yrkande 15,

30. beträffande stöd till prospektering efter kol

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
momenten 17 och 18

a) godkänner i propositionen angivna grunder för stöd till
prospektering efter kol,

b) medger att fonderade medel för stöd till prospektering efter
olja och naturgas samt kreditgaranti för oljeutvinning m. m. får
användas i fråga om kol på det sätt som anges i propositionen,

31. beträffande importlicenser för kol

att riksdagen avslår motion 1980/81:1976 yrkande 16 och
motion 1980/81:1999 yrkande B 9,

32. beträffande miljökrav vid eldning med fossila bränslen

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:1975 yrkandena
1, 2 och 4, motion 1980/81:1967, motion 1980/81:1976 yrkandena
12 b och 13 och motion 1980/81:1999 yrkande B 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. beträffande globalt miljöskydd mot gränsöverskridande luftföroreningar att

riksdagen avslår motion 1980/81:1977,

34. beträffande lokalisering öv kolkondenskraftverk
att riksdagen avslår

a) motion 1980/81:598,

b) motion 1980/81:1975 yrkande 3,

35. beträffande centralhamn för kolimport

att riksdagen avslår motion 1980/81:851 yrkande 2 i ifrågavarande
del, motion 1980/81:1027, motion 1980/81:1489 yrkande
3 och motion 1980/81:2121 yrkande 5,

36. beträffande riktlinjer i övrigt för introduktion av kol

att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 5 godkänner de i propositionen angivna riktlinjerna för
introduktion av kol i den mån de inte berörs av föregående
moment i utskottets hemställan,

37. beträffande lagstiftning om alternativa energislag

att riksdagen avslår motion 1980/81:1976 yrkande 10,

NU 1980/81:60

133

38. beträffande ökat stöd till utnyttjande av inhemska bränslen
att riksdagen avslår motion 1980/81:1999 yrkande B 10,

39. beträffande prövning hos länsstyrelserna av koncessionsärenden
rörande utvinning av torv för energiändamål

att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 29 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

40. beträffande främjande av småskalig torvutvinning

att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 29 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1980/81:478, motion 1980/81:791 yrkande 2, motion 1980/
81:1037 i ifrågavarande del, motion 1980/81:1389 och motion
1980/81:1411 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

41. beträffande ersättning till markägare vid torvtäkt

att riksdagen avslår motion 1980/81:1037 i ifrågavarande del
och motion 1980/81:1411 yrkande 2,

42. beträffande koncession för naturgasletning
att riksdagen avslår motion 1980/81:794,

43. beträffande en plan för torvutvinning
att riksdagen avslår motion 1980/81:473,

44. beträffande torvsatsningar i särskilda regioner, m. m.
att riksdagen avslår

a) motion 1980/81:791 yrkande 1 och motion 1980/81:1975
yrkande 5 (Kronobergs län),

b) motion 1980/81:784 och motion 1980/81:851 yrkande 4
(Svensk Torvförädling AB, Sösdala),

c) motion 1980/81:1405 i ifrågavarande del (Västerbottens
inland),

45. beträffande användning av skogsråvara
att riksdagen avslår

a) motion 1980/81:1975 yrkande 6, motion 1980/81:1976 yrkandena
1 och 2 och motion 1980/81:2021 yrkande 13,

b) motion 1980/81:214,

46. beträffande förbud mot uranbrytning i Sverige

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:1048 och 1980/81:1790,
motion 1980/81:1971 yrkande 1 och motion 1980/81:1999
yrkande B 18,

47. beträffande utredning rörande alunskiffrarna

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:1901 och
motion 1980/81:1976 yrkande 22 i ifrågavarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

NU 1980/81:60

134

48. beträffande utnyttjande av alunskifferförekomster i Jämtlands
län

att riksdagen avslår motion 1980/81:1409,

49. beträffande Ranstadsverkets markinnehav

att riksdagen avslår motion 1980/81:795 yrkande 2 och motion
1980/81:1988 yrkande 2,

50. beträffande utredning om alternativ användning av Ranstadsverket att

riksdagen avslår motion 1980/81:795 yrkande 1 och motion
1980/81:1988 yrkande 1,

51. beträffande odling av energiskog

att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 29 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

52. beträffande utnyttjande av kraftledningsgator
att riksdagen avslår motion 1980/81:803,

53. beträffande tillvaratagande av halm och vass

att riksdagen avslår motion 1980/81:1992 yrkande 1,

54. beträffande bioenergiproduktion
att riksdagen avslår

a) motion 1980/81:1989,

b) motion 1980/81:1991,

55. beträffande bränslebolag

att riksdagen avslår motion 1980/81:1976 yrkande 17 och
motion 1980/81:1999 yrkande B 11,

56. beträffande system för tillvaratagande av inhemska bränslen
att riksdagen avslår motion 1980/81:1992 yrkandena 2 och 3 och
motion 1980/81:1999 yrkande B 12,

57. beträffande riktlinjer för ersättning av olja med inhemska
bränslen

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 6 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

58. beträffande stöd till Sveriges energiföreningars riksorganisation att

riksdagen avslår motion 1980/81:1993,

59. beträffande introduktion av alternativa drivmedel
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1 moment 7
godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

b) avslår motion 1980/81:807 yrkandena 2 och 3,

60. beträffande förgasningsanläggningar m. m.

att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:90 bilaga 1
punkt E 15 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen

NU 1980/81:60

135

till känna vad utskottet anfört, särskilt om fortsatta forskningsoch
utvecklingsinsatser i Ranstad och om värdet av Skaraborgsprojektet,

61. beträffande framställning av alternativa drivmedel
att riksdagen avslår motion 1980/81:807 yrkande 1,

62. beträffande utnyttjande av alunskiffrar

att riksdagen avslår motion 1980/81:1976 yrkande 22 i ifrågavarande
del,

63. beträffande lokalisering av anläggningar för etanoltillverkning
att riksdagen avslår

a) motion 1980/81:232 (Skänninge),

b) motion 1980/81:851 yrkande 5 och motion 1980/81:1034
(Karpalund),

c) motion 1980/81:480 i ifrågavarande del (Skaraborgs län),

d) motion 1980/81:1979 (Domsjö),

64. beträffande lokalisering av anläggningar för metanoltillverkning att

riksdagen avslår

a) motion 1980/81:480 i ifrågavarande del och motion 1980/
81:1395 (Ranstad),

b) motion 1980/81:1980 (Kvarntorp),

c) motion 1980/81:390 och motion 1980/81:1414 yrkande 2
(Söderhamn),

Värmeförsörjning

65. beträffande lag om utförande av eldningsanläggningar för fast
bränsle

att riksdagen

a) med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1 moment 21
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle,

b) avslår motion 1980/81:1999 yrkande B 13,

66. beträffande uttalande mot värmeförsörjning genom hetvattenledningar
från kärnkraftverk

att riksdagen avslår motion 1980/81:1999 yrkande B 39,

67. beträffande uttalande om utnyttjande av hetvatten från kärnkraftverk att

riksdagen avslår motion 1980/81:336 yrkande 2,

68. beträffande Storstockholms fjärrvärmeförsörjning

att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 8 i ifrågavarande del, motion 1980/81:322 yrkande 1,
motion 1980/81:1781, motion 1980/81:1976 yrkandena 18 c-18 f
och motion 1980/81:1999 yrkande B 28 i vad avser Nynäs -

NU 1980/81:60

136

hamnsprojektet och yrkande B 38 samt med avslag på motion
1980/81:601 och motion 1980/81:1999 yrkande B 28 i vad avser
Forsmarksprojektet som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

69. beträffande Göteborgs fjärrvärmeförsörjning
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1 moment 8 i
ifrågavarande del godkänner i propositionen angivna riktlinjer
för fjärrvärmeutbyggnader och fjärrvärmesystemens försörjning
med bränslen, i vad avser Göteborg,

b) finner motion 1980/81:1976 yrkande 18 a icke föranleda
någon åtgärd,

70. beträffande Malmö och Lunds fjärrvärmeförsörjning

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 8 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1980/81:851 yrkande 1 och motion 1980/81:1976 yrkande 18 b
godkänner i propositionen angivna riktlinjer för fjärrvärmeutbyggnader
och fjärrvärmesystemens försörjning med bränslen,
i vad avser Malmö och Lund,

71. beträffande utnyttjande av spillvärme från Barsebäck

att riksdagen avslår motion 1980/81:851 yrkande 7 och motion
1980/81:1489 yrkande 4,

72. beträffande närvärmegrupp

att riksdagen avslår motion 1980/81:1999 yrkande B 40,

73. beträffande rörledningslagen m. m.
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1980/81:90 bilaga 1 moment
25 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar, dock med
ändrad lydelse av 1 § första stycket enligt utskottets förslag i det
följande:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1§

Rörledning för transport av fjärr- Rörledning för transport av fjärrvärme,
råolja, naturgas eller pro- värme eller av råolja, naturgas eller

dukt av råolja eller naturgas eller av produkt av råolja eller naturgas eller

annan vätska eller gas som är ägnad av annan vätska eller gas som är

att användas som bränsle får ej utan ägnad att användas som bränsle får

särskilt tillstånd (koncession) fram- ej utan särskilt tillstånd (koncession)

dragas eller begagnas. framdragas eller begagnas.

NU 1980/81:60

137

b) med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1 moment 26
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa
kraftanläggningar m. m.,

c) med anledning av motion 1980/81:1964 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

74. beträffande riktlinjer för användning av el för att ersätta olja
att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 9 i ifrågavarande del godkänner i propositionen
angivna riktlinjer,

75. beträffande redovisning av värmepumpars bidrag till energiförsörjningen att

riksdagen avslår motion 1980/81:1976 yrkande 18 g,

76. beträffande utveckling av värmepumpar m. m.
att riksdagen avslår motion 1980/81:1399,

77. beträffande hushållning med energikvalitet m. m.
att riksdagen avslår motion 1980/81:1987,

Elförsörjning

78. beträffande riktlinjer för elförsörjning

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 10 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

79. beträffande riktlinjer för 1990-talets elanvändningspolitik
att riksdagen avslår motion 1980/81:1976 yrkande 3,

80. beträffande riktlinjer för vattenkraftsutbyggnaden

att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 29 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1980/81:395, motion 1980/81:1986 yrkande 1 och motion
1980/81:1994 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

81. beträffande planering av vattenkraftsutbyggnad

att riksdagen avslår motion 1980/81:1976 yrkande 19,

82. beträffande omfattning av vattenkraftsutbyggnaden
att riksdagen avslår motion 1980/81:336 yrkande 1,

83. beträffande riktlinjer för stöd till små vattenkraftverk

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 11 och med avslag på motion 1980/81:789 yrkande 1
godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

84. beträffande neddragning av kärnkraftsprogrammet

att riksdagen avslår motion 1980/81:1999 yrkandena B 17 och
B 21,

NU 1980/81:60

138

85. beträffande förstatligande av kärnkraftverken

att riksdagen avslår motion 1980/81:1999 yrkande B 24,

86. beträffande riktlinjer för energitillförsel

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 2 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

87. beträffande riktlinjer för oljeersättning

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 3 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

88. beträffande kommunal förköpsrätt till eldistributionsföretag
m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:1026 och 1980/
81:1965,

89. beträffande skyldighet att ta emot lokalt producerad elkraft
att riksdagen avslår motion 1980/81:789 yrkandena 2 och 3,

90. beträffande avvägning mellan fast avgift på elström och
förbrukningsavgift

att riksdagen avslår motion 1980/81:592,

91. beträffande kostnadsanpassade eltaxor
att riksdagen avslår motion 1980/81:1029,

92. beträffande utjämning av eltariffer mellan tätorter och glesbygd att

riksdagen avslår motion 1980/81:1393 yrkande 1,

93. beträffande reducerat pris på nattström

att riksdagen avslår motion 1980/81:1393 yrkande 2,

94. beträffande ökade differenser mellan eltaxor i Norrland och i
övriga landet

att riksdagen avslår motion 1980/81:1039 i ifrågavarande del,

95. beträffande återinförande av institutet bygde kraft

att riksdagen avslår motion 1980/81:1039 i ifrågavarande del,

96. beträffande ränteåterbäring på för mycket inbetalade elavgifter att

riksdagen avslår motion 1980/81:1392,

97. beträffande styrelserepresentation för samhället i vattenkraftsbolagen att

riksdagen avslår motion 1980/81:1976 yrkande 20,

98. beträffande ändring i ellagen

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 27 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar,

99. beträffande anslag till statens elektriska inspektion

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
punkt E 2 till Statens elektriska inspektion för budgetåret
1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag

NU 1980/81:60

139

av 6 818 000 kr.,

100. beträffande anslag till främjande av landsbygdens elektrifiering att

riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
punkt E 7 till Främjande av landsbygdens elektrifiering för
budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 4 500 000 kr.,

Kärnkraftssäkerhet m. m.

101. beträffande riktlinjer för kärnkraftssäkerhetsarbetet

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 12 och med avslag på motion 1980/81:1999 yrkandena
B 19 och B 20 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

102. beträffande beredskapsplan för snabbavveckling av kärnkraftsproduktionen att

riksdagen avslår motion 1980/81:1999 yrkande B 27,

103. beträffande finansiering av omhändertagande av använt kärnbränsle att

riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
momenten 22 och 23 antar i propositionen framlagda förslag
till

a) lag om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle
m. m.,

b) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

104. beträffande myndighet för hantering och förvaring av använt
kärnbränsle

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 16 och med avslag på motion 1980/81:1999 yrkande
B 25 beslutar om inrättande den 1 juli 1981 av en myndighet
med uppgifter rörande hantering och förvaring av använt
kärnbränsle och radioaktivt avfall från detta enligt i propositionen
angivna riktlinjer,

105. beträffande ny beräkning av avgifter för kärnkraftens kostnader att

riksdagen avslår motion 1980/81:1999 yrkande B 26,

106. beträffande uppsägning av Cogémaavtalet

att riksdagen avslår motion 1980/81:475 yrkande 2 och motion
1980/81:1999 yrkande B 22 i ifrågavarande del,

107. beträffande upphävande av sekretessen rörande Cogémaavtalet att

riksdagen avslår motion 1980/81:1999 yrkande B 22 i
ifrågavarande del,

NU 1980/81:60

140

108. beträffande upparbetning av använt kärnbränsle och radioaktivt
avfall från detta

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 13 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1980/81:1999 yrkande B 23 godkänner i propositionen angivna
riktlinjer för den framtida verksamheten rörande hantering av
använt kärnbränsle etc. i ifrågavarande del,

109. beträffande förhandlingar med USA om använt kärnbränsle
att riksdagen avslår motion 1980/81:475 yrkande 1,

110. beträffande slutförvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt
avfall från detta

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 13 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1980/81:797 och motion 1980/81:1971 yrkande 2 godkänner i
propositionen angivna riktlinjer för den framtida verksamheten
rörande hantering av använt kärnbränsle etc. i ifrågavarande
del,

111. beträffande beredskapslagring av kärnbränsle
att riksdagen avslår motion 1980/81:1990,

112. beträffande anslag på kärnkraftssäkerhetsområdet

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 punkterna
E 3, E4 och E8 för budgetåret 1981/82 under fjortonde
huvudtiteln anvisar

a) till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader ett
reservationsanslag av 1 000 kr.,

b) till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning ett
reservationsanslag av 1 000 kr.,

c) till Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall ett reservationsanslag
av 1 000 kr.,

113. beträffande ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer att

riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 punkt E 12
till Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer för
budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag av 100 000 000 kr.,

Myndighetsorganisationen på energiområdet

114. beträffande inrättande av en central energipolitisk myndighet
att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 14 och med avslag på motion 1980/81:1950 i ifrågavarande
del och motion 1980/81:1999 yrkande B 29 beslutar om
inrättande den 1 juli 1982 av en central myndighet med
uppgifter inom det energipolitiska området enligt i propositio -

NU 1980/81:60

141

nen angivna riktlinjer,

115. beträffande inrättande av ett organ för uppgifter inom energiforskningsområdet att

riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 15 beslutar om inrättande den 1 juli 1982 av ett organ
för långsiktiga och övergripande uppgifter inom energiforskningsområdet
enligt i propositionen angivna riktlinjer,

116. beträffande oljeersättningsfondens organisation

att riksdagen avslår motion 1980/81:1950 i ifrågavarande del
och motion 1980/81:1976 yrkande 21,

117. beträffande den energipolitiska organisationen pä departementsnivå
och på regional nivå

att riksdagen avslår

a) motion 1980/81:1999 yrkande B 30,

b) motion 1980/81:1999 yrkande B 31,

118. beträffande lokalisering av centrala energimyndigheter

att riksdagen avslår motion 1980/81:233, motion 1980/81:480 i
ifrågavarande del, motionerna 1980/81:597 och 1980/81:790,
motion 1980/81:1023 i ifrågavarande del, motionerna 1980/
81:1036, 1980/81:1798, 1980/81:1948, 1980/81:1949, 1980/
81:1957, 1980/81:1958, 1980/81:1959, 1980/81:1960 och 1980/
81:1969, motion 1980/81:1971 yrkande 3 och motion 1980/
81:1996,

119. beträffande organisationen för vissa nämnder på energiområdet att

riksdagen avslår motion 1980/81:1974,

120. beträffande anslag till vissa nämnder

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
punkt E 5 till Kostnader för vissa nämnder för budgetåret
1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 165 000 kr.,

Kommunal energiplanering

121. beträffande kommunal energiplanering

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 28 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering,

Statens vattenfallsverk

122. beträffande anslag till kraftstationer m. m. samt vissa borgensåtaganden -

NU 1980/81:60

142

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
punkt E 1

a) bemyndigar regeringen att teckna borgen för lån till bolag, i
vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier, intill
sammanlagt 7 833 000 000 kr., varav högst 180 000 000 kr. för
lån till eldistributionsföretag,

b) till Stålens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret
1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 2 498 000 000 kr.,

123. beträffande statens vattenfallsverks redovisningsprinciper
att riksdagen avslår motion 1980/81:1968 yrkande 3,

124. beträffande inriktningen av statens vattenfallsverks elproduktion att

riksdagen avslår motion 1980/81:1968 yrkande 1,

125. beträffande statens vattenfallsverks konsultverksamhet
att riksdagen avslår motion 1980/81:1968 yrkande 2,

126. beträffande statens vattenfallsverks roll i energiplaneringen
att riksdagen avslår motion 1980/81:1999 yrkande B 32,

127. beträffande utredning rörande övervinster inom vattenfallsverket att

riksdagen avslår motion 1980/81:1101,

128. beträffande energiföretag i Norrbottens län
att riksdagen avslår motion 1980/81:1396,

129. beträffande uttag av viss avgift till oljeersättningsfonden
att riksdagen avslår motion 1980/81:1028,

Energiforskning

130. beträffande vind- och vågkraftverk vid Gotland

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:603 och 1980/
81:1966,

131. beträffande satsning på vindenergi
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1 punkt E 15
moment 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1980/81:1033 yrkande 1 och motion 1980/81:1999 yrkandena
B 14 och B 36 godkänner i propositionen angivna riktlinjer för
omfattning, inriktning och genomförande av verksamheten
inom Huvudprogram Energiforskning i ifrågavarande del,

b) avslår motion 1980/81:1033 yrkande 2,

132. beträffande kommunala solvärmeprogram

att riksdagen avslår motion 1980/81:1999 yrkande B 42,

133. beträffande forskning rörande alternativa energikällor, särskilt
solenergi

att riksdagen avslår motion 1980/81:322 yrkande 2,

NU 1980/81:60

143

134. beträffande forskning rörande geotermisk energi
att riksdagen avslår motion 1980/81:1997,

135. beträffande forskning rörande trädgårdsnäringens energiproblem att

riksdagen avslår motion 1980/81:851 yrkande 6,

136. beträffande forskning rörande gasteknologi
att riksdagen avslår motion 1980/81:792,

137. beträffande riktlinjer för energiforskning, utom i vad avser
vindenergi

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
punkt E 15 moment 1 i ifrågavarande del och med avslag på
motion 1980/81:1999 yrkandena B 34 och B 35 godkänner i
propositionen angivna riktlinjer för omfattning, inriktning och
genomförande av verksamheten inom Huvudprogram Energiforskning
i ifrågavarande del,

138. beträffande anslag till energiforskning, m. m.
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1 punkt E 15
moment 2 medger att under budgetåren 1981/82-1983/84,
utöver under budgetåret 1980/81 ej disponerade medel,
1 400 000 000 kr. får användas för Huvudprogram Energiforskning,

b) med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1 punkt E 15
moment 3 och med avslag på motion 1980/81:1999 yrkande B 33
i ifrågavarande del medger att de inkomster som svarar mot den
del av den föreslagna höjningen av den särskilda beredskapsavgiften
för oljeprodukter som avses finansiera kostnaderna för
Huvudprogram Energiforskning får fonderas hos riksgäldskontoret
och disponeras i enlighet med vad som anges i propositionen,

c) med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1 punkt F 13
moment 1 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1981/
82, i enlighet med vad som anges i propositionen, ikläda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och
utveckling inom energiområdet som innebär åtaganden om
högst 130 000 000 kr. för budgetåret 1984/85,

d) med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1 punkt F 13
moment 2 och med avslag på motion 1980/81:1999 yrkande B 33
i ifrågavarande del till Energiforskning för budgetåret 1981/82
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
1 000 kr.,

e) finner motion 1980/81:336 yrkande 3 icke föranleda någon
åtgärd.

NU 1980/81:60

144

139. beträffande anslag till solmätning

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1

punkt E 10 till Solmätning vid Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut för budgetåret 1981/82 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 050 000 kr.,

140. beträffande anslag till visst internationellt energisamarbete

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1

punkt E 13 till Visst internationellt energisamarbete för budgetåret
1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 6 100 000 kr.,

141. beträffande geotermiskt utvecklings- och konsultbolag i Landskrona att

riksdagen avslår motion 1980/81:851 yrkande 3,

142. beträffande forsknings- och utvecklingsinstitut för energisektorn
i Landskrona

att riksdagen avslår motion 1980/81:360 och motion 1980/
81:1489 yrkande 2,

143. beträffande energiinstitut i Jämtlands län
att riksdagen avslår motion 1980/81:1885,

144. beträffande utträde ur Euratom

att riksdagen avslår motion 1980/81:1999 yrkande B 37,

145. beträffande anslag till Studsvik Energiteknik AB

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:90 bilaga 1
punkt F 14 för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln
anvisar

a) till Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB ett
reservationsanslag av 80 000 000 kr.,

b) till Avveckling av forskningsreaktorn R 1 ett reservationsanslag
av 10 000 000 kr.,

146. beträffande R 2-reaktorn i Studsvik

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:1023 i ifrågavarande
del och i motion 1980/81:1799 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

147. beträffande avfallshanteringen i Studsvik

att riksdagen avslår motion 1980/81:1998 i ifrågavarande del,

148. beträffande statens naturvårdsverks anläggning i Studsvik

att riksdagen avslår motion 1980/81:1998 i ifrågavarande del.

Stockholm den 14 maj 1981

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1980/81:60

145

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m)
(1-46, 51-83, 86-100, 114-121), Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp)
(1, 3-14,16-20,22-31,42-50, 84, 85,101-113,122-147), Nils Erik Wååg (s)
(1-31, 42-46, 52-77, 114-121), Margaretha af Ugglas (m) (1, 3-14, 16-20,
22-41, 47-51, 78-113, 122-148), Lilly Hansson (s) (32-^1, 47-51, 78-113,
122-148), Birgitta Hambraeus (c) (1, 3-14, 16-20, 22-31), Lennart
Pettersson (s) (1-31, 42-A6, 52-77, 114-121), Bengt Sjönell (c) (2, 15, 21,
42-46, 52-59), Rune Jonsson (s) (1-31, 42-50, 52-77, 84, 85, 101-148),
Hadar Cars (fp) (1-129, 148), Karl Björzén (m) (2, 15, 21, 42-46, 52-77,
114-121, 148), Wivi-Anne Radesjö (s), Ingegärd Oskarsson (c) (32-41,
47-51, 78-113, 22-148), Sivert Andersson (s) (32-41, 51, 78-83, 86-100,
148), Birgitta Johansson (s), Per Westerberg (m) (70-77, 114-121), Sture
Thun (s) (47-50, 84, 85, 101-113,122-147), Ingvar Carlsson (s) (32-41, 51,
78-83, 86-100), Sven Munke (m) (47-50, 84, 85, 101-113, 122-147), Ivar
Franzén (c), Christer Eirefelt (fp) (2,15, 21, 32-41, 51-83, 86-100,114-121,
148) och Lennart Blom (m).

Reservationer

1. Lagstiftning om styrelserepresentation för samhället i oljebolagen (mom.
18)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”På
grundval” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionen är insynen i de internationella oljebolagens
transaktioner f. n. otillfredsställande. En sådan insyn är inte minst viktig i
tider av knapphet på den internationella oljemarknaden. Även under
normala förhållanden bör det vara värdefullt att ett samarbete mellan företag
och samhälle kan komma till stånd. En särskild lagstiftning om samhällsrepresentation
i oljebolagens styrelser är följaktligen väl motiverad. Utskottet
tillstyrker sålunda det aktuella motionsyrkandet.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. beträffande lagstiftning om styrelserepresentation för samhället i
oljebolagen

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1976 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Katalytisk kracker (mom. 20)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motion 1980/81:1976 (s)” bort ha följande lydelse:

10 Riksdagen 1980/81. 17 sami Nr 60

NU 1980/81:60

146

Regeringen har visat en anmärkningsvärd passivitet inför de problem som
sammanhänger med att de svenska raffinaderierna har ett produktutfall som
inte är anpassat till den förändrade svenska efterfrågan. Utskottet delar inte
regeringens tro på att en förbättring av oljeföretagens lönsamhet automatiskt
skall medföra en vilja att investera i en svensk krackningsanläggning.
Regeringens bristande vilja till aktiva insatser på detta område medför risk
för allvarliga problem med bl. a. drivmedelsförsörjningen i händelse av en
plötsligt inträffad knapphetssituation på den internationella oljemarknaden.
Mot denna bakgrund bör regeringen i enlighet med vad som föreslås i motion
1980/81:1976 (s) lämna förslag till riksdagen om hur samhället aktivt skall
engagera sig för en kracker. Motionsyrkandet tillstyrks sålunda. Yrkandet i
motion 1980/81:1410 blir därmed tillgodosett i samma mån.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. beträffande katalytisk kracker

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1410 och motion
1980/81:1976 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

3. Plan för kolintroduktion och samlad bedömning av koleldade anläggningar

(mom. 28)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”avstyrks motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

I propositionen tas inte ställning till det underlagsmaterial som har tagits
fram av oljeersättningsdelegationen och med vars hjälp konkreta förslag
skulle kunna läggas fram om bl. a. antal koleldade anläggningar samt deras
storlek och lokalisering. Med hänsyn till bl. a. kolets inverkan på natur och
människor är det enligt utskottets mening angeläget att regeringen presenterar
sådana förslag i en samlad plan.

Utskottet anser att då det gäller prövning av koleldade anläggningar en
samlad bedömning är nödvändig för att samhället skall få tillräcklig kontroll
över de problem av olika slag som sammanhänger med en kolintroduktion.
Den nuvarande prövningen, som är splittrad på flera myndigheter, bör
följaktligen ersättas av en enhetlig prövning hos regeringen.

Med vad nu har anförts tillstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.

NU 1980/81:60

147

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. beträffande plan för kolintroduktion och samlad bedömning av
koleldade anläggningar

att riksdagen med bifall till

a) motion 1980/81:851 yrkande 2 i ifrågavarande del och
motion 1980/81:1976 yrkande 12 a,

b) motion 1980/81:1379 yrkande 5 och motion 1980/81:1976
yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört.

4. Statlig prövning av kommunala planer för introduktion av kol m. m.

(mom. 29)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med ”1
propositionen föreslås” och slutar med ”utskottet motionsyrkandet” bort ha
följande lydelse:

De kommunala värmeverken svarar för en mycket stor del av bränsleförbrukningen.
Deras andel av den totala energiförbrukningen kommer att
ytterligare öka i framtiden. De val som kommunen träffar i sin bränslepolitik
har nationell betydelse. Med hänsyn härtill är det nödvändigt att statsmakterna
får ett väsentligt förstärkt inflytande över den kommunala värmeplaneringen.
Det instrument som föreslås i motion 1980/81:1976 (s) bör ge goda
möjligheter härför.

dels att utskottet under 29 bort hemställa

29. beträffande statlig prövning av kommunala planer för introduktion
av kol m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1976 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

5. Importlicenser för kol (mom. 31)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Under
1980-talet” och slutar med ”utskottet motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i propositionen, att det krävs
en aktiv kolförsörjningspolitik från svensk sida. Ett viktigt inslag i en sådan

NU 1980/81:60

148

politik är att importlicenser krävs för kol. Härigenom kan det bli möjligt att
undvika sådana olägenheter som har uppstått på oljeområdet med ett starkt
beroende av en osäker spotmarknad. Ett importlicenssystem skapar
förutsättningar att styra importhandeln på ett sätt som gynnar våra
långsiktiga försörjningsmöjligheter. Vad utskottet här anfört innebär att
motionsyrkandena tillstyrks.

dels att utskottet under 31 bort hemställa

31. beträffande importlicenser för kol

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1976 yrkande 16 och
motion 1980/81:1999 yrkande B 9 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

6. Miljökrav vid eldning med fossila bränslen (mom. 32)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Ingvar Carlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 56 med ”1
propositionen anförs att möjligheten” och slutar med ”avstyrks därför” bort
ha följande lydelse:

Regeringens i propositionen presenterade förslag innebär en kraftig
försämring i jämförelse med naturvårdsverkets uppfattning och den praxis
som redan har börjat tillämpas. Utskottet finner därför regeringens förslag
otillräckliga. De uppfyller inte de krav som bör ställas på en kolpolitik som
slår vakt om hälsa och miljö.

Utskottet finner det angeläget att riksdagen hos regeringen begär att den, i
samband med att en plan för kolintroduktionen presenteras, också kommer
med skärpta bestämmelser beträffande miljökraven vid kolanläggningar. I
avvaktan härpå bör vid prövning av koleldade anläggningar tillämpas den
strängare praxis som redovisas i motion 1980/81:1976 (s). Utskottet
återkommer i det följande (s. 64) med motsvarande ställningstagande i fråga
om torveldade anläggningar.

dels att utskottet under 32 bort hemställa

32. beträffande miljökrav vid eldning med fossila bränslen

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1976 yrkandena
12 b och 13 och med anledning av motion 1980/81:1967, motion
1980/81:1975 yrkandena 1, 2 och 4 och motion 1980/81:1999
yrkande B 8 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

NU 1980/81:60

149

7. Centralhamn för kolimport (mom. 35)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Ingvar Carlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 58 med ”1 enlighet”
och slutar med ”Motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande lydelse:

I enlighet med vad som uttalas i motion 1980/81:2121 (s) anser utskottet att
frågan om en central importhamn för kol bör studeras ytterligare. En av
utgångspunkterna bör härvid vara det förslag som har lagts fram av
Landskrona kommun. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1980/81:2121 (s) i
nu berörd del. De förslag i frågan som har väckts i övriga här aktuella
motioner blir därmed också till väsentlig del tillgodosedda.

dels att utskottet under 35 bort hemställa

35. beträffande centralhamn för kolimport

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:2121 yrkande 5 och
med anledning av motion 1980/81:851 yrkande 2 i ifrågavarande
del, motion 1980/81:1027 och motion 1980/81:1489 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

8. Prövning hos länsstyrelserna av koncessionsärenden rörande utvinning av
torv för energiändamål (mom. 39)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Ingvar Carlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”till länsstyrelserna” bort ha följande lydelse:

I propositionen aviseras olika åtgärder för att förenkla tillståndsgivningen i
samband med torvtäkt för energiändamål. Därvid nämns, som redovisats i
det föregående, att regeringen har för avsikt att överföra prövningen av
koncessionsärenden enligt minerallagen från regeringen och statens industriverk
till länsstyrelserna. Utskottet anser inte att tillräckliga skäl har
redovisats i propositionen för en sådan åtgärd. Bl. a. statens vattenfallsverk
befarar att handläggningstiden för dessa koncessionsärenden kommer att
öka om förslaget genomförs. Lantbrukarnas riksförbund anför i sin kritik
mot förslaget att statsmakterna måste bibehålla den direkta styrningen över
utnyttjandet av landets energitillgångar och ej riskera att alltför kraftiga
naturvårdshänsyn kan kväva de mål som lagts fast i energipropositionen.

Torvutvinning i större skala är enligt utskottets uppfattning inte enbart en
lokal eller regional fråga. Frågor som rör storskalig torvbrytning bör
handläggas på central nivå, eftersom en avvägning måste göras mellan
centrala energiförsörjningsintressen och motstående allmänna intressen,
bl. a. naturvårdssynpunkter. Utskottet anser att hithörande frågor bör

NU 1980/81:60

150

belysas ytterligare i samband med en samlad översyn av problemen kring
torvhanteringen. I avvaktan på resultatet av en sådan översyn bör, anser
utskottet, den ifrågasatta överföringen av prövningen av koncessionsärenden
rörande torv till länsstyrelserna inte genomföras. Utskottet föreslår att
riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.

dels att utskottet under 39 bort hemställa

39. beträffande prövning hos länsstyrelserna av koncessionsärenden
rörande utvinning av torv för energiändamål
att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 29 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

9. Främjande av småskalig torvutvinning (mom. 40)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Ingvar Carlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”De
riktlinjer” och slutar med ”dessa motioner” bort ha följande lydelse:

I propositionen meddelas att man inom regeringskansliet f. n. utreder dels
i vad mån vissa enklare koncessionsärenden skulle kunna förenklas och
delegeras från regeringen, dels hur regeringen bäst skall kunna stimulera
småskaliga lokala engagemang i torvbrytning. Föredragande statsrådet anför
i detta sammanhang:

Jag tänker då i första hand på torvsamfälligheter som genom det
gemensamma ägandet kan bilda grundval för fleras husbehov men där själva
brytningen lättare kan utföras i någon lokalt anpassad företagsform. Jag
tänker emellertid också på enskilt ägda torvmossar i allmänhet. Det är av
värde både för energi och regionalpolitiska synpunkter att skapa förutsättningar
för kombinationer av torwerksamhet med annan liknande verksamhet
framför allt i jord- och skogsbruk. En möjlig avgränsning mot
koncessionspliktiga torvtäkter skulle kunna vara att stadga en viss övre
arealgräns, men även andra möjligheter kan övervägas.

Någon närmare antydan om vilken ”förenkling och delegering av vissa
enklare koncessionsärenden” som åsyftas - utöver den nyss behandlade
delegeringen från regeringen till länsstyrelserna av prövningen av ärenden
om bearbetningskoncessioner för torv enligt minerallagen - finns inte i
propositionen. Utskottet har inhämtat från regeringskansliet att innebörden
av det här återgivna uttalandet i propositionen är att utredning pågår om
möjligheterna att behålla koncessionssystemet för större torvtäkter medan
det skulle avskaffas för mindre täkter. Vidare är avsikten att åstadkomma ett
bättre skydd än f. n. för husbehovstäkter.

Utskottet anser att hithörande frågor behöver belysas mer ingående från
olika utgångspunkter. Så kan ske genom den samlade översyn av problemen

NU 1980/81:60

151

kring torvhanteringen som de socialdemokratiska ledamöterna i jordbruksutskottet
har förordat. I en sådan översyn får också de synpunkter och
önskemål som finns i här behandlade delar av motionerna 1980/81:478,
1980/81:791, 1980/81:1037, 1980/81:1389 och 1980/81:1411 vägas in i bedömningen.
Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna
innebörd.

dels att utskottet under 40 bort hemställa

40. beträffande främjande av småskalig torvutvinning

att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 29 i ifrågavarande del, motion 1980/81:478, motion
1980/81:791 yrkande 2, motion 1980/81:1037 i ifrågavarande
del, motion 1980/81:1389 och motion 1980/81:1411 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

10. Ersättning till markägare vid torvtäkt (mom. 41)

Erik Hovhammar, Margaretha af Ugglas och Lennart Blom (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”av 100 ha” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den här angivna kritiken mot nu gällande
bestämmelser. Dessa innebär alltså att till gruv- och minerallagarna har
överförts expropriationsrättsliga värderingsregler som innebär undantag
från huvudregeln om full ersättning vid tvångsinlösen. Ett i sig oacceptabelt
rättssystem har på detta sätt fått vidgad tillämpning. De här åsyftade
bestämmelserna ter sig obilliga för de fastighetsägare som nödgas avstå mark
till inmutare eller koncessionshavare och bör följaktligen korrigeras. Särskilt
stötande är att reglerna gäller vid täkt av torv. Utskottet anser att regeringen
under hösten 1981 bör lägga fram förslag till erforderliga lagändringar och
föreslår att riksdagen uttalar detta som sin mening. Genom ett sådant
uttalande tillgodoses i sak de här behandlade förslagen i motionerna
1980/81:1037 och 1980/81:1411.

Om en sådan ändring av nu gällande regler genomförs att torv utgår ur
kretsen av koncessionspliktiga ämnen kommer givetvis de här behandlade
ersättningsreglerna i minerallagen inte längre att vara tillämpliga vid torvtäkt
för energiändamål.

dels att utskottet under 41 bort hemställa

41. beträffande ersättning till markägare vid torvtäkt

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:1037 i ifrågavarande
del och motion 1980/81:1411 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1980/81:60

152

11. Användning av skogsråvara (mom. 45)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 67 med ”Liksom
jordbruksutskottet” och slutar på s. 68 med ”av vedråvara” bort ha följande
lydelse:

Liksom motionärerna anser utskottet att det finns en betydande risk för att
en oplanerad utbyggnad av anläggningar för utnyttjande av skogsavfall som
energiråvara kan komma att inkräkta på skogsindustrins råvaruförsörjning
till men för sysselsättningen och samhällsekonomin. Utskottet, som i olika
sammanhang har att ta ställning till frågor som gäller hushållning med skog
och skogsråvara, finner det angeläget att en tillfredsställande ordning för
prövning av anläggningar som skall eldas med flis och skogsavfall kommer till
stånd.

Utskottet finner det därför angeläget att regeringen föreslår regler som
kan grunda en tillståndsprövning av eldningsanläggningar för skogsråvara.
Deras innehåll bör vara följande. Endast skogsavfall m. m. som inte kan
användas för industriellt ändamål skall få användas. Tillståndsprövningen
skall ske hos regeringen enligt 136 a § byggnadslagen och vara obligatorisk
när det gäller anläggningar som förbrukar minst en mängd som motsvarar
10 000 m3 rundvirke fast mått under bark. När det gäller mindre anläggningar
-1, ex. kommunala anläggningar och gemensamma värmecentraler som inte
avser endast enstaka hus - skall tillståndsprövningen ske hos länsstyrelsen.
Prövningen får i samtliga fall utgå från inventeringar länsvis av tillgången på
skogsråvara som inte behövs för skogsindustrin.

dels att utskottet under 45 bort hemställa

45. beträffande användning av skogsråvara
att riksdagen

a) med bifall till motion 1980/81:1975 yrkande 6, motion
1980/81:1976 yrkandena 1 och 2 och motion 1980/81:2021
yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

b) avslår motion 1980/81:214.

12. Förbud mot uranbrytning i Sverige (mom. 46)

Johan Olsson, Bengt Sjönell och Ivar Franzén (alla c) anser:

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”och 1980/81:1999 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Resultatet av 1980 års folkomröstning och riksdagens beslut våren 1980 att
kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010 innebär enligt utskottets
mening att inga ytterligare åtgärder får vidtas som direkt eller indirekt

NU 1980/81:60

153

medför bindningar till användning av kärnenergi. Öppnande av urangruvor
skulle skapa en sådan bindning.

Enighet råder om att behovet av uran till det svenska kärnkraftsprogrammet
kan täckas genom import. Något behov av inhemsk uranbrytning
föreligger därför inte. Det sjunkande priset på uran på världsmarknaden
innebär dessutom att svensk uranbrytning knappast kan bli lönsam. I ett läge
där Sverige har öppnat en gruva för uranbrytning och därmed godtagit att
uranbrytning är jämförbar med andra former av gruvhantering finns en
uppenbar risk för att vårt Iand skulle utsättas för internationella krav på
uranbrytning för export. En svensk uranbrytning skulle därmed kunna bidra
till att öka riskerna för kärnvapenspridning. Vidare är miljöproblemen -beträffande såväl arbetsmiljön som påverkan på naturen - vid uranbrytning
betydande, och det är tveksamt om de kan bemästras.

Tillgängliga resurser bör i stället inriktas på en mera framsynt energipolitik.
Satsningar som stimulerar utnyttjande av andra inhemska energikällor
ger flera och mer varaktiga sysselsättningstillfällen än uranbrytning. Särskilt
de norra delarna av Sverige har i dessa hänseenden genom sina torvförekomster
och tillgången på skogsråvara mycket stora möjligheter.

Mot bl. a. denna bakgrund anser utskottet att det inte kan accepteras att
vårt land tillåter uranbrytning. Gällande lagstiftning bör därför ändras.
Regeringen bör snarast låta utarbeta förslag till den lagstiftning som kan
krävas för att förbjuda svensk uranbrytning och därefter lägga fram förslaget
för riksdagen.

Genom ett uttalande av riksdagen i enlighet härmed tillgodoses i sak
önskemålen i de här behandlade motionerna 1980/81:1048 (vpk), 1980/
81:1790, 1980/81:1971 och 1980/81:1999 (vpk).

dels att utskottet under 46 bort hemställa

46. beträffande förbud mot uranbrytning i Sverige

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:1048, motion
1980/81:1790, motion 1980/81:1971 yrkande 1 och motion
1980/81:1999 yrkande B 18 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

13. Odling av energiskog (mom. 51)

Johan Olsson, Ingegärd Oskarsson och Ivar Franzén (alla c) anser

att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Det är” och
slutar med ”har anfört” bort ha följande lydelse:

Centerpartiets representanter i jordbruksutskottet anför i en avvikande
mening bl. a. att möjligheterna till odling av energiskog och andra inhemska
energigrödor liksom deras omvandling till lätthanterligt bränsle bör främjas
och att det, då satsningen hittills varit mycket liten, är viktigt att fler odlingar
kommer till stånd så att ökade erfarenheter kan vinnas. Det framhålls att

NU 1980/81:60

154

odlingar av energiskog i vissa fall även kan ge ett tillskott av träfiberråvara till
massaindustrin och ett välbehövligt tillskott av nya arbetstillfällen. Konkurrens
med annan markanvändning bör beaktas, tillägger man.

Näringsutskottet delar den uppfattning som redovisas i den avvikande
meningen. Riksdagen bör göra ett uttalande av där angiven innebörd.

14. Bränslebolag (mom. 55)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”utskottet motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Propositionen präglas, finner utskottet, av tanken att man genom
stimulansåtgärder av främst generell natur skall kunna åstadkomma önskad
inriktning av energianvändningen. Detta kommer också till uttryck i
regeringens inställning till hur det nödvändiga distributionsledet för inhemska
bränslen skall byggas upp.

Enligt utskottets mening krävs avsevärt kraftfullare åtgärder. Stat och
kommun måste själva ta initiativ i frågan. Utskottet vill betona den koppling
som enligt oljeersättningsdelegationen finns mellan möjligheterna att uppnå
ambitiösa mål för energianvändningen och förekomsten av statligt engagemang
i uppbyggnaden av en marknadsorganisation för inhemska bränslen.

Med hänvisning till vad som här anförts tillstyrker utskottet motionerna
1980/81:1976 (s) och 1980/81:1999 (vpk) i här berörda delar.

dels att utskottet under 55 bort hemställa
55. beträffande bränslebolag

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1976 yrkande 17 och
motion 1980/81:1999 yrkande B 11 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

15. Malmö och Lunds fjärrvärmeförsörjning (mom. 70)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Brigitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 85 med ”Frågan
om” och slutar på s. 86 med ”berörda motionerna” bort ha följande
lydelse:

Utgångspunkten för yrkandet i motion 1980/81:1976 är de samhällsekonomiska
fördelar som kan stå att vinna genom att bättre utnyttja
kärnkraftverken jämfört med att basera värmeförsörjningen på importerad

NU 1980/81:60

155

olja eller kol. Därtill kommer de minskade luftföroreningarna.

Frågan om fjärrvärmeförsörjningen i Malmö och Lund utreds f. n. av en
arbetsgrupp med företrädare för berörda kommuner och Sydkraft AB. De
utredningar som hittills gjorts har ännu inte kunnat behandlas i ett vidare
sammanhang.

Frågan om storstädernas värmeförsörjning måste - som framhålls i den
socialdemokratiska partimotionen 1980/81:1976 - även bedömas utifrån
nationell synpunkt, med hänsynstagande bl. a. till den negativa balansen i
utlandsaffärerna. Av dessa skäl bör frågan om ett eventuellt genomförande
av det s. k. Sydvärmeprojektet bli föremål för en förutsättningslös bedömning
från regeringens sida. Denna bör genomföras skyndsamt och utföras i
kontakt med Sydkraft och berörda kommuner. Riksdagen bör göra ett
uttalande av denna innebörd. Utskottets ställningstagande innebär att
motion 1980/81:851 i här aktuell del blir tillgodosedd.

dels att utskottet under 70 bort hemställa

70. beträffande Malmö och Lunds fjärrvärmeförsörjning

att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 8 i ifrågavarande del samt motion 1980/81:851 yrkande
1 och motion 1980/81:1976 yrkande 18 b godkänner av utskottet
angivna riktlinjer för fjärrvärmeutbyggnader och fjärrvärmesystemens
försörjning med bränslen, i vad avser Malmö och
Lund.

16. Styrelserepresentation för samhället i vattenkraftsbolagen (mom. 97)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Ingvar Carlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”aktuella motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att samhällets inflytande i de
större vattenkraftsbolagen bör öka. Offentlig styrelserepresentation i dessa
företag skulle vara ett första steg i den riktningen. På längre sikt bör
vattenkraftsanläggningar av betydelse föras över i samhällets ägo. Utskottet
ansluter sig alltså till det aktuella motionsyrkandet.

dels att utskottet under 97 bort hemställa

97. beträffande styrelserepresentation för samhället i vattenkraftsbolagen att

riksdagen med bifall till motion 1980/81:1976 yrkande 20
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

NU 1980/81:60

156

17. Inrättande av en central energipolitisk myndighet (mom. 114)

Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta
Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 114 som börjar med
”Regeringens förslag” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner liksom motionärerna att det inte är motiverat att nu
inrätta ett särskilt ämbetsverk för energifrågor. Industriverket handhar i dag
flertalet av de uppgifter som enligt regeringens förslag skulle komma att åvila
det blivande energiverket. Det är uppenbart att man genom att samla
energifrågorna till industriverket kan åstadkomma väsentliga besparingar för
statsverket när det gäller verks- och delegationsledning samt stabsfunktioner.
I det ekonomiska läge som nu råder bör staten vara försiktig med att
utöka den administrativa delen av den offentliga sektorn. Även om det nya
verket skall sättas samman av redan befintliga enheter krävs i ett nytt
ämbetsverk stabs- och ledningsfunktioner. Utskottet vill vidare peka på det
nära samband som finns mellan en del av energifrågorna och de industripolitiska
ärenden som handläggs av industriverket. Detta talar ytterligare till
förmån för motionärernas förslag. Utskottet finner även att starka skäl talar
för att oljeersättningsfonden får en nära anknytning till industriverket och
administrativt inordnas i detta. Vad här sagts innebär att utskottet tillstyrker
motion 1980/81:1950 i nu berörd del och avstyrker regeringens förslag om nya
energimyndigheter. Även motion 1980/81:1999 (vpk) tillstyrks i vad avser
myndighetsorganisationen.

dels att utskottet under 114 bort hemställa

114. beträffande inrättande av en central energipolitisk myndighet
att riksdagen med avslag på proposition 1980/81:90 bilaga 1
moment 14 och med bifall till motion 1980/81:1950 och motion
1980/81:1999 yrkande B 29 godkänner av utskottet angivna
riktlinjer.

18. Oljeersättningsfondens organisation (mom. 116)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 114 som börjar med ”Då
riksdagen” och slutar med ”gäller oljeersättningsfonden” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen inte redovisar
några sakliga och bärande motiv för att den s. k. oljeersättningsfonden skall
fungera som ett fristående organ.

Som skäl till förslaget om inrättande av ett särskilt energiverk anges

NU 1980/81:60

157

behovet av en ökad samordning på energiområdet. En logisk följd av detta
synsätt är att oljeersättningsfondens verksamhet bör inordnas i den
myndighet som centralt handhar energifrågorna.

dels att utskottet under 116 bort hemställa

116. beträffande oljeersättningsfondens organisation

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:1950 i ifrågavarande
del och motion 1980/81:1976 yrkande 21 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

19. Statens vattenfallsverks redovisningsprinciper (mom. 123)

Johan Olsson, Ingegärd Oskarsson och Ivar Franzén (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 118 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”enligt motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Det finns enligt utskottets mening goda skäl som talar för att vattenfallsverket
bör söka redovisa sina intäkter och kostnader fördelade på olika slag
av kraftproduktion - kärnkraft, vattenkraft och övrigt. För taxesättning och
framtidsbedömning är en sådan särredovisning värdefull. Med vad här
anförts tillstyrker utskottet ifrågavarande motionsyrkande.

dels att utskottet under 123 bort hemställa

123. beträffande statens vattenfallsverks redovisningsprinciper

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1968 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Energiföretag i Norrbottens län (mom. 128)

Johan Olsson, Ingegärd Oskarsson och Ivar Franzén (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 119 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”av Sverige” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till motionärernas förslag att frågan om formerna för
ett energiföretag i Norrbotten skall utredas. Genom ett sådant företag skulle
de norrbottniska industriföretagens konkurrenskraft stärkas och de stora
energitillgångar som finns i länet tillvaratas bättre än f. n. Det finns starka
skäl att använda även andra energitillgångar - såsom torv och skogsavfall -som finns i länet. I det föreslagna energiföretaget bör förutom vattenfallsverkets
resurser även ingå en produktionsanläggning för metanol.

dels att utskottet under 128 bort hemställa

128. beträffande energiföretag i Norrbottens län

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1396 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1980/81:60

158

21. Statens naturvårdsverks anläggning i Studsvik (mom. 148)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 129 som börjar med
”Näringsutskottet ansluter” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande
lydelse:

Det förslag som socialdemokraterna i jordbruksutskottet har fört fram är
enligt näringsutskottets mening väl motiverat. Regeringen bör, såsom
föreslås i motion 1980/81:1998, låta utarbeta den plan för långsiktig
uppbyggnad av naturvårdsverkets resurser för dessa ändamål som riksdagen
begärde år 1979. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd.

dels att utskottet under 148 bort hemställa

148. beträffande plan för långsiktig uppbyggnad av naturvårdsverkets
resurser

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1998 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Särskilda yttranden

1. Prövning hos länsstyrelserna av koncessionsärenden rörande utvinning av
torv för energiändamål (mom. 39)

Erik Hovhammar, Margaretha af Ugglas och Lennart Blom (alla m)
anför:

Som vi närmare utvecklar i ett särskilt yttrande om riktlinjer för
utredningsarbete om åtgärder för att främja småskalig torvutvinning (nr 2)
anser vi att torv helt skall utgå ur kretsen av koncessionspliktiga ämnen. Om
lagstiftningen ändras i enlighet med denna uppfattning kommer industriverkets
befattning med ärenden rörande torvtäkt att upphöra. Kvar blir endast
länsstyrelsernas nuvarande prövning från naturvårdssynpunkt.

2. Främjande av småskalig torvutvinning (mom. 40)

Erik Hovhammar, Margaretha af Ugglas och Lennart Blom (alla m)
anför:

I motion 1980/81:1411 har föreslagits att torv skall utgå ur kretsen av
koncessionspliktiga ämnen. Vi delar denna uppfattning. Reglerna i lagen
(1974:890) om vissa mineralfyndigheter om att koncession krävs för
undersökning och bearbetning av fyndighet av torv för att utvinna energi
innebär enligt vår uppfattning att den enskilda äganderätten har fått vika
utan att det har letts i bevis att just den enskilda äganderätten utgör ett hinder

NU 1980/81:60

159

för ett rationellt utnyttjande av torven. Föreligger ett starkt samhällsekonomiskt
intresse av att mot markägarens önskan utnyttja torvmarker i
enskild ägo för energiändamål, är det naturligt att ett expropriationsförfarande
enligt expropriationslagen (1972:719) tillgrips. Ett sådant förfarande
innebär ökad rättssäkerhet för den enskilde.

Mot bakgrund av att utskottets ställningstagande till denna motion ger
uttryck för en positiv attityd till att koncessionssystemet skall avskaffas
åtminstone för de mindre torvtäkterna har vi inte velat motsätta oss att
motionen nu avstyrks.

3. Utredning rörande alunskiffrarna (mom. 47)

Johan Olsson, Ingegärd Oskarsson och Ivar Franzén (alla c) anför:

Utnyttjande av Sveriges skiffertillgångar får inte ske till priset av
omfattande miljö- och naturförstöring.

Vi har tidigare uttalat vår bestämda uppfattning att uranbrytning skall
förbjudas i Sverige. Denna vår uppfattning styrks av det förhållandet att den
kanadensiska provinsen British Columbia och de amerikanska delstaterna
Montana, Vermont och New Jersey har förbjudit prospektering, brytning
och hantering av uran.

Vi har inte velat motsätta oss att en viss forskningsresurs t. v. bevaras i
Ranstad och att den föreslagna parlamentariska kommittén får belysa
möjligheterna att på längre sikt utnyttja skiffertillgångarna. Anledningen
härtill är att det långsiktigt tycks finnas möjligheter att genom bl. a.
förgasning utnyttja skiffrarnas energiinnehåll utan brytning och därmed
undvika miljö- och naturförstöring. Enligt vår mening är det rimligt att dessa
möjligheter prövas.

4. Neddragning av kärnkraftsprogrammet (mom. 84)

Johan Olsson, Ingegärd Oskarsson och Ivar Franzén (alla c) anför:

Ställningstagande till kärnkraftsprogrammet skall ske med beaktande av
utslaget i folkomröstningen och riksdagens beslut med anledning av denna.
Vi anser att en avvecklingsplan för kärnkraften bör innebära att Barsebäcksverket
först tas ur drift.

Vi förutsätter att den föreslagna parlamentariska kommittén prövar
avvecklingen av kärnkraften inom de tidsperspektiv som givits.

Mot den bakgrunden tillför vad som i detta hänseende krävs i motion
1980/81:1999 (vpk) inte sakfrågan något som påverkar utvecklingen.

NU 1980/81:60

160

5. Lokalisering av centrala energimyndigheter (mom. 118)

Johan Olsson (c) och Ivar Franzén (c) anför:

Vi anser att frågan om de blivande energimyndigheternas lokaliseringsort
- som skall prövas av den tillsatta organisationskommittén - även bör prövas
av decentraliseringsdelegationen. Inrättandet av en energimyndighet kommer
att innebära att den statliga verksamheten på energiområdet får en i flera
avseenden ny inriktning. I enlighet med tidigare riksdagsuttalande bör dessa
myndigheter därför enligt vår mening lokaliseras utanför Stockholmsområdet.

6. Uttag av viss avgift till oljeersättningsfonden (mom. 129)

Johan Olsson, Ingegärd Oskarsson och Ivar Franzén (alla c) anför:

Med anledning av utskottets behandling av motion 1980/81:1028 vill vi
poängtera följande.

Det råder en total enighet om att Sveriges oljeberoende snabbt måste
minskas. I folkomröstningen uttalade sig en stor majoritet för att en del av de
mycket stora vinsterna i befintlig vattenkraftsproduktion skulle dras in till
statskassan.

En omfattande energihushållning, satsning på alternativ energi och
oljeersättning kräver stora investeringar. För att dessa skall komma till stånd
krävs bl. a. möjligheter att låna pengar på rimliga villkor. En förstärkning av
oljeersättningsfonden med 1 miljard kr. per år, som föreslås i motionen,
skulle innebära en avgörande stimulans för ökad energihushållning och
oljeersättning. Detta skulle få mycket positiva effekter på sysselsättning och
samhällsekonomi.

En stor riksdagsmajoritet stöder tanken att skatt skall tas ut efter bärkraft.
Den i motionen föreslagna avgiften fyller högt ställda krav i det avseendet.
Den utgör inte heller någon saklig grund för eller rätt till höjning av eltaxan.
Elkonsumenterna kommer alltså inte att belastas med högre kostnader.
Däremot kan de genom oljeersättningsfondens ökade resurser få möjlighet
att göra investeringar som innebär effektivare utnyttjande av använd
elström.

NU 1980/81:60

161

Bilaga 1

Skatteutskottets yttrande
1980/81:5 y

om överförande av investeringsfondsmedel till större anläggningar
inom energiområdet

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle yttra sig över motion
1980/81: 1982. 1 motionen yrkas att riksdagen beslutar sådana ändringar i
lagstiftningen om allmän investeringfond och om insättning på tillfälligt
vinstkonto, att medel innestående på investeringsfond och vinstfond skall
kunna föras över från ett företag till ett annat i syfte att stimulera stora
samverkansprojekt på energiområdet. En förutsättning bör enligt motionärens
mening vara att företagen är i intressegemenskap med varandra och
att överföringen är av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt.
Motionären pekar på att reglerna om s. k. öppna koncernbidrag
inom s. k. helägda koncerner år 1979 kompletterades med bestämmelser
som ger regeringen möjlighet medge att bidrag — med avdragsrätt för
givaren och skatteplikt för mottagaren - lämnas från ett företag till ett
annat även om dessa inte ingår i en helägd koncern.

De grundläggande förutsättningarna för att ett öppet koncernbidrag skall
beaktas vid beskattningen anges i punkt 3 första-tredje styckena av anvisningarna
till 43 § kommunalskattelagen. En huvudregel är att det måste
finnas ett nära ägarsamband mellan de berörda företagen. Avdrag medges
nämligen endast för sådana koncernbidrag som lämnas från ett moderföretag
till ett helägt dotterbolag, från ett helägt dotterbolag till moderföretaget
eller mellan systerföretag, dvs. mellan ett moderföretags två helägda dotterbolag.
Med helägt dotterbolag menas ett företag i vilket moderföretaget
äger mer än 90% av aktierna.

Huvudsyftet med bestämmelserna om koncernbidrag är att göra möjligheterna
till skattemässig resultatutjämning likvärdiga oavsett om verksamheten
inom en koncern av organisatoriska skäl förlagts till två eller flera
formellt fristående företag eller varit samlad hos ett enda företag. Detta
neutralitetskrav innebär att koncernbidrag mellan företag verksamma i
olika kommuner får leda till resultatutjämning mellan verksamheterna
endast i den mån en sådan utjämning över kommungränsen varit möjlig om
verksamheterna bedrivits av ett enda företag. Särskilda regler har införts
för att säkerställa ett sådant resultat. Dessa regler begränsar inte givarens
avdragsrätt men har betydelse för bidragets behandling hos det mottagande
företaget. De innebär nämligen att mottagaren i vissa fall skall beskattas
för hela eller en del av bidraget i givarens kommun. Detta brukar kallas
återläggning.

11 Riksdagen 1980/81. 17 sami. Nr 60

NU 1980/81:60 (SkU 1980/81:5 y)

162

Enligt 13 § lagen om allmän investeringsfond kan, om särskilda skäl
föreligger, regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen
medge att ett företags allmänna investeringsfond helt eller
delvis övertas av ett annat företag. För sådant medgivande gäller samma
villkor i fråga om ägarsamband mellan de berörda företagen som för öppna
koncernbidrag. En motsvarande bestämmelse finns i 13 § lagen om insättning
på tillfälligt vinstkonto.

Motionären menar att företag som gjort avsättning till investeringsfond
eller vinstfond vilken ännu inte tagits i bruk eller som ämnar göra sådan
avsättning skall ha möjlighet att, i avvaktan på en framtida satsning
tillsammans med andra företag i ett större projekt, överföra fondmedel att
användas i det större projektet. Innebörden av yrkandet är att regeringen, i
enlighet med vad som gäller i fråga om koncernbidrag, skall kunna medge
dispens från kravet på ägarsamband i samband med överföring av investeringsfondsmede!
och vinstkontomedel från ett företag till ett annat. För
rätt till överföring bör enligt motionären krävas att företagen är i intressegemenskap
med varandra och att det rör sig om satsningar för att tillgodose
uppgifter av väsentlig samhällsekonomisk betydelse, exempelvis oljeprospektering
och uppförande av kärnkraftverk.

I fråga om koncernbidrag mellan företag verksamma i olika kommuner
gäller som tidigare nämnts särskilda regler som innebär att mottagaren i
vissa fall skall beskattas för hela eller en del av bidraget i givarens kommun.
Någon motsvarighet till denna s.k. återläggning finns inte när det
gäller investeringsfond eller vinstkonto. Detta förhållande brukar å andra
sidan enligt vad utskottet erfarit endast i undantagsfall föranleda dispensmyndigheten
att avslå ansökan om rätt till överföring av fondmedel mellan
företag i skilda kommuner.

Utskottet vill inte bestrida att det någon gång kan finnas ett behov av att
överföra fondmedel även mellan företag som inte ingår i en helägd koncern
och att detta bl. a. gäller sådana situationer som motionären åsyftar. Utskottet,
som inte är berett att utan närmare utredning medverka till en
dispensregel av den art som avses i motionen, förutsätter att regeringen
ägnar frågan uppmärksamhet vid de fortsatta övervägandena om företagsbeskattningen.

NU 1980/81:60 (SkU 1980/81:5 y)

163

Med det anförda föreslår skatteutskottet att näringsutskottet avstyrker
bifall till motion 1980/81:1982.

Stockholm den 7 april 1981

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Stig Josefson (c), Rune Ångström (fp),
förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s).
Tage Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius
(c)*, Bo Forslund (s). Wilhelm Gustafsson (fp), Egon Jacobsson (s),
Anita Johansson (s)*, Bo Södersten (s) och Ewy Möller (m).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

NU 1980/81:60

164

Bilaga 2

Försvarsutskottets yttrande
1980/81:4 y

över motion 1980/81:1990 om beredskapslagring av kärnbränsle

Till näringsutskottet

Näringsutskottet beslöt den 24 mars 1981 att bereda försvarsutskottet
tillfälle att yttra sig över motion 1980/81:1990 av Anders Gernandt m. fl. (c)
med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken.

Utskottet

Motionärerna anser att det är naturligt att lagra kärnbränsle av beredskapsskäl.
Enligt motionärerna kan ett lager av kärnbränsle liksom andra
bränsledepåer vara ett lockande mål för krigshandlingar. På grund av risk för
spridning av radioaktivt stoff bör lagringen därför enligt deras mening, av
hänsyn till befolkningen, ske i bergrum långt från bebyggelse.

I propositionen med förslag till 1977 års försvarsbeslut anslöt sig
föredragande statsrådet (prop. 1976/77:4 bil. 2 s. 179 och 194) till ett
principförslag om beredskapslagring av kärnbränsle från 1975 års oljelagringskommitté.
Eftersom frågan om kärnenergins roll i landets energiförsörjning
vid den tiden utreddes av energikommissionen uppsköts emellertid
ställningstagandet till sådan beredskapslagring. Frågan skulle tas upp på nytt
vid den s. k. kontrollstationen under perioden 1978-1984. Så har också skett.
1980 års oljelagringskommitté behandlar frågan i en andra etapp av sitt
arbete (Dir. 1979:150).

Kärnkraftverkens uthållighet vid avspärrning och fredskriser är beroende
av hur färska bränsleelementen är i varje reaktor. Man har alltså vid varje
tidpunkt ett inbyggt lager i själva reaktorn. Dessutom finns i landet
kärnbränsle under arbete, kommersiella lager vid kraftverken och reservlager.

Svensk Kärnbränsleförsörjning AB har med tillstånd av regeringen byggt
upp ett reservlager (buffertlager) av uranhexafluorid, som är utgångsmaterial
för tillverkning av kärnbränsleelement. Sveriges enda anläggning för
sådan tillverkning är belägen i Västerås. Lagret av uranhexafluorid finns i
anslutning till Asea-Atoms bränslefabrik där. Mängden är f. n. inemot 200
ton. Därtill kommer normala förråd av oxid, halvfabrikat och färdigprodukter.

På begäran av länsstyrelsen i Västmanlands län har Asea-Atom i februari
1980 redovisat ett underlag för att bedöma konsekvenserna för omgivningen
av olyckshändelser i fredstid vid företagets kärnbränsleanläggning. Rappor -

NU 1980/81:60 (FöU 1980/81:4 y)

165

ten har granskats från strålskyddssynpunkt av statens strålskyddsinstitut och
statens kärnkraftinspektion.

Försvarets forskningsanstalt (FOA) har på försvarsutskottets begäran
gjort en preliminär bedömning rörande de risker som åberopas i motionen.
Bedömningen är grundad bl. a. på nämnda rapport och på en nyligen
publicerad studie angående kärnkraft i krig.

Trots att Asea-Atoms rapport avser olyckshändelser i fredstid kan den
enligt FOA användas vid bedömningen av tänkbara situationer under krig
eller vid sabotage. Skälet till detta är främst att den extrema och mest
ogynnsamma olyckshändelse som behandlas i rapporten - ett flygplan som
störtar på uranförrådet med mekaniska skador samt kraftig och långvarig
brand som följd - bedöms vara representativ även för en värsta situation vid
angrepp med konventionella vapen.

De material i bränslefabriken eller eventuella beredskapslager som kan
medföra risker för omgivningen vid olyckshändelser är främst uranhexafluorid
och andra kemikalier som används i processen. Riskerna kan vara av
radiologisk och/eller kemisk (toxisk) natur.

Enligt FOA är de radiologiska risker som är förknippade med det
låganrikade uranet vid varje händelseförlopp obetydliga och försumbara
utanför anläggningen. De rent kemiska riskerna för omgivningen kan
däremot vara stora om stora kvantiteter uranhexafluorid skulle spridas i
luften. Ämnet reagerar med vatten och annan fuktighet. Det ger då upphov
till fluorväte. Detta utgör den dominerande hälsofaran och kan vid
riskbedömning grovt jämföras med t. ex. klorgas, svaveldioxid och ammoniak.
Stora förråd av sådana ämnen finns på flera ställen i landet och torde
enligt FOA såväl i fred som i krig utgöra en större risk än kämbränslefabriken.

Försvarsutskottet räknar med att riksdagen under nästa riksmöte får ta
ställning till behovet att lagra kärnbränsle av beredskapsskäl. Utskottet -som har inhämtat uppgifter i ärendet från FOA, statens kärnkraftinspektion
och länsstyrelsen i Västmanlands län - anser att riksdagen inte bör bifalla
något av yrkandena i motion 1990.

Stockholm den 7 april 1981

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gudrun Sundström (s),
Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s), Ulla Ekelund (c), Evert
Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Anders Gernandt (c), Holger Bergman
(s), Eric Hägelmark (fp), Axel Andersson (s), Ulla-Britta Larsson (c),
Margit Jonsson (fp) och Ture Ångqvist (s).

NU 1980/81:60 (FöU 1980/81:4 y)

166

Särskilt yttrande

av Anders Gernandt (c).

Jag accepterar de redogörelser för riskbedömning m. m. som har
tillhandahållits beträffande förvaring av material för framställning av
kärnbränsle och ansluter mig i detta avseende till försvarsutskottets
yttrande.

Behandlingen av ärendet har emellertid kommit att fästa uppmärksamheten
på vissa kemikalier, som vid eldsolyckor, sabotage eller stridshandlingar
bedöms orsaka avsevärt svårare skador än ett lager av kärnbränsle. Här avses
transport och lagring av klorgas, svaveloxid och ammoniak m. fl. giftiga
ämnen. Jag utgår ifrån att alla anläggningar med sådana ämnen har varit
föremål för tillfredsställande riskanalyser och att pålitliga säkerhetsbedömningar
har utförts. Enligt min mening finns det ändå skäl att i olika
sammanhang påminna om att stora lager av giftiga ämnen finns på många
ställen i landet.

NU 1980/81:60

167

Bilaga 3

Jordbruksutskottets yttrande
1980/81:4 y

om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1980/81:90)

Till näringsutskottet

Jordbruksutskottet har i sitt betänkande 1980/81:24 behandlat de delar av
proposition 1980/81:90 om energipolitiken som hänvisats till utskottet för
beredning, nämligen vissa anslagsfrågor under tionde huvudtiteln samt
propositionens bilaga 2 Beredskapen mot olyckor i kärnkraftverk.

Utskottet har beretts tillfälle att avge yttrande till näringsutskottet över
övriga delar av propositionen jämte motioner, i vad avser frågor inom
utskottets beredningsområde. Utskottet har beslutat avge yttrande i enlighet
härmed.

Jordbruksutskottet skall enligt riksdagsordningen bereda ärenden om
bl. a. jordbruk, skogsbruk, naturvård samt ärenden om miljövård i övrigt
som icke tillhör annat utskotts beredning. I utskottets yttrande behandlas
följande delar av propositionen från de synpunkter utskottet har att anlägga,
nämligen introduktion av kol, ersättning av olja med inhemska bränslen,
introduktion av alternativa drivmedel samt vissa frågor rörande forskning
och utveckling, m. m.

I samband härmed har utskottet behandlat ett antal motioner och
motionsyrkanden som väckts i anledning av propositionen och under
allmänna motionstiden.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen riksdagen, såvitt nu är i fråga, att bl. a.
godkänna de riktlinjer som förordats för
introduktion av kol;

ersättning av olja med inhemska bränslen;
introduktion av alternativa drivmedel;

omfattning, inriktning och genomförande av verksamheten inom Huvudprogram
Energiforskning.

Motioner

Utskottet har i förevarande sammanhang funnit anledning att närmare
behandla följande motioner eller motionsyrkanden.

1980/81:232 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om att en
eventuell, kommande etanolanläggning förläggs till Skänninge.

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

168

1980/81:473 av Stig Alftin m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar begära
att regeringen snarast framlägger en plan för torvutvinning i Sverige.

1980/81:478 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lagändring i syfte att åstadkomma en smidigare
hantering av torvärenden och därmed möjliggöra en säkrare utvinning av
landets torvfyndigheter.

1980/81:791 av Lennart Hedfors m. fl. (s) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2), att riksdagen beslutar hos regeringen anhålla om förslag
varigenom prövningen av torvexploateringsärenden överförs från minerallagen
till naturvårdslagen.

1980/81:795 av Bengt Kindbom m. fl. (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2), att riksdagen uttalar att Ranstadsverkets innehav av mark
överlåts till aktiva brukare.

1980/81:807 av Jan-Eric Virgin och Sven Munke (båda m) vari yrkas, såvitt
nu är i fråga (yrkandena 1 och 3), att riksdagen hos regeringen anhåller om
åtgärder för

1. att en inhemsk produktion av motoralkoholer för drivmedelsändamål
snarast kommer till stånd,

3. att en skyndsam översyn och redovisning kommer till stånd när det
gäller distributionen av alkoholbränslen.

1980/81:1034 av Börje Nilsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen uttalar sig
för att den framtida etanolproduktionen förläggs till nuvarande Karpalunds
sockerbruk.

1980/81:1379 av Olof Palme m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga (yrkande 5),
yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära sådana förändringar av
gällande lagstiftning att regeringen kan göra en ur miljösynpunkt nödvändig
samlad bedömning av alla ansökningar om koleldade anläggningar.

1980/81:1389 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att som
sin mening uttala att enskilt ägda torvmarker, vars brytvärda areal
sammanhängande inte överstiger 50 ha, bör undantas från handläggning
enligt minerallagen och att tillståndsgivning i stället sker enbart efter samma
regler som för täkt av grus.

1980/81:1395 av Birgitta Johansson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen begär
att regeringen lokaliserar en metanolanläggning till Ranstad i Skaraborgs
län.

1980/81:1411 av Margaretha af Ugglas och Arne Andersson i Ljung (båda
m) vari, såvitt nu är i fråga (yrkande 1), yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om ändring i minerallagen innebärande att torv utgår ur kretsen
koncessionspliktiga ämnen.

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

169

1980/81:1967 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
uttala att normerna för koleldning skärps i enlighet med naturvårdsverkets
krav.

1980/81:1975 av Kjell Nilsson m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga (yrkandena
1-4 och 6), yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om deponering av fast avfall från energianläggningar som eldas med fasta
bränslen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om krav på rökgasrening vid koleldade kraft- och värmeverk,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om tilltänkt kolkondenskraftverk i Karlshamn,

4. att riksdagen anhåller att regeringen låter fastställa normer för
rökgasrening vid torveldade anläggningar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användandet av skogsenergi i energiproduktionen.

1980/81:1976 av Olof Palme m. fl. (s) vari yrkas, såvitt nu är i fråga

(yrkandena 1-2, 12a-b, 13-15) att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att skogsindustrins behov av
råvara måste tryggas,

12. hemställer att regeringen beträffande kolet

a) snarast presenterar en plan för kolintroduktionen,

b) i samband med presentationen av denna plan också lämnar förslag om
skärpta bestämmelser om svavelutsläpp från nya anläggningar eldade med
kol och/eller olja,

13. i väntan på de förslag som anges under p. 12 uttala att regering och
myndigheter vid prövning av kol- och/eller oljeeldade anläggningar skall
tillämpa den strängare praxis som beskrivs i motionen,

14. begär att regeringen lämnar förslag om förändringar i lagstiftningen,
så att en samlad bedömning av landets framtida kolanläggningar kan göras av
regeringen,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts i
motionen om behovet av en statlig prövning av kommunala planer för
introduktion av kol och inhemska bränslen.

1980/81:1977 av Sten Sture Paterson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
uttala sig för att Sverige i sitt arbete inom IEA verkar för en intensifierad
samordning av nationella energiprogram i syfte att nå ett globalt samverkande
miljöskydd mot i första hand långväga gränsöverskridande luftföroreningar.

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

170

1980/81:1979 av Rolf Sellgren (fp) vari yrkas att riksdagen uttalar sig för att
i kommande utvecklingsarbete avseende etanoltillverkning möjligheterna
beaktas att förlägga sådan verksamhet i anslutning till Domsjö sulfitspritfabrik.

1980/81:1988 av Stig Genitz (c) vari, såvitt nu är i fråga (yrkande 2),
yrkas

2. att riksdagen uttalar sig för att Ranstadsverkets markinnehav överlåts
till aktiva jord- och skogsbrukare.

1980/81:1989 av Anders Gernandt och Kerstin Göthberg (båda c) vari
yrkas att riksdagen uttalar sig för att ett projekt Bioenergi i Mälardalen bör
startas som en försöksverksamhet samt begär att regeringen närmare
utformar riktlinjerna för projektet enligt motionens mening.

1980/81:1991 av Anders Gernandt m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära utredning och åtgärder för

1. att främja energiodling med olika grödor över hela landet enligt
motionens mening,

2. att bl. a. i beredskapssyfte starta en storskalig odling av kombinerade
energi- och proteingrödor,

3. att genom stöd till utbyggnad av ett rikstäckande nät av pelletsfabriker
skapa förutsättningar för att förädla både energiråvaran och proteinet,

4. att stödja framtagning av en industriell förädlingsprocess vilken också
skapar möjlighet att förädla proteinråvaran till kreatursfoder samt till
människoföda i en nödsituation.

1980/81:1992 av Anders Gernandt m. fl. (c) vari, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1 och 2), yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande värdet av att tillvarata halm och vass för
energiproduktion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av snara
åtgärder för att underlätta utbyggnad av fabriker för framställning av
biopellets över hela landet.

1980/81:1998 av Olle Svensson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avfallshanteringen
vid Studsvik Energiteknik AB och om uppbyggnad av resurser för
naturvårdsverkets Studsvik-anläggning.

1980/81:1999 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 9 och 13) att riksdagen beslutar

9. att uttala att naturvårdsverkets miljökrav för kol skall gälla med
omedelbar verkan,

13. att hos regeringen begära åtgärder för uppbyggnad av en infrastruktur
(t. ex. brytningstakter, pelletsfabriker och transportsystem) för torvhantering.

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

171

Utskottet

Kolintroduktionens miljöaspekter

Regeringen förespråkar i propositionen en försiktig kolintroduktion i
Sverige. Vid 1980-talets slut beräknas 4—6 miljoner ton ångkol användas för
att ersätta 2,5 miljoner ton olja. I propositionen framhålls att möjligheten att
förbättra miljösituationen bör tas till vara vid kolintroduktionen. Det är en
fråga för regeringen och berörda statliga myndigheter att beakta detta vid
prövning av koleldade anläggningar enligt gällande lagstiftning. Med hänsyn
till den betydelse som den närmare utformningen av miljöskyddskraven har
för möjligheterna att introducera kol, har emellertid regeringen ansett att
riksdagen bör informeras om de riktlinjer som härvidlag bör gälla.

Vid eldningsanläggningar med stor effekt och med lång eller medellång
driftstid bör en gräns läggas fast för högsta tillåtna utsläppsmängd av svavel.
En eldningsanläggning bör tillåtas släppa ut högst 2 100 ton svavel per år vid
en för en längre tidsperiod genomsnittlig driftstid. Beräknas utsläppen bli
större bör rökgasavsvavling installeras eller andra åtgärder vidtas så att
utsläppsmängderna inte överstiger 2 100 ton per år. Anläggningsinnehavaren
har därmed möjlighet att välja den metod som är lämpligast i det enskilda
fallet.

Vid nya anläggningar med en bränsleeffekt över ca 150 MW bör, där så är
lämpligt, mark reserveras för anläggning för avsvavling av rökgaserna och
andra förberedande åtgärder vidtas.

Vid mindre anläggningar bör användning av kol med låg svavelhalt
eftersträvas. Gällande bestämmelser innebär att endast kol med en
svavelhalt på högst 0,8 % får användas i södra och mellersta Sverige.
Fr. o. m. den 1 oktober 1984 gäller detta krav hela landet.

Senast år 1983 bör regeringen enligt propositionen återkomma till
riksdagen med redovisning för när ett generellt krav på ett kol med en
genomsnittlig svavelhalt på högst 0,6 % skall kunna införas i Sverige. Som
riktpunkt för skärpningen anges att den bör träda i kraft senast under år 1988.
Då bör också gränsen för högsta tillåtna utsläpp av svavel från eldningsanläggningar
sänkas till 1 600 ton per år. Miljöskäl talar för att kraven behöver
skärpas ytterligare under 1990-talet. I propositionen framhålls att krav på
effektiva skyddsåtgärder vid koleldning, såsom stoftavskiljare för att minska
tungmetallutsläppen och förbränningstekniska åtgärder för att minska
kväveoxidutsläppen, bör fastställas vid sedvanlig prövning enligt gällande
lagstiftning av tillkommande koleldade anläggningar.

I propositionen föreslår regeringen vidare en lag om eldningsanläggningar
för fast bränsle. Enligt detta förslag skall anläggningsinnehavaren då det
gäller större eldningsanläggningar före val av fast bränsle samråda med den
myndighet som regeringen bestämmer. Myndigheten avses därvid verka för
att inhemskt bränsle används före kol om det icke framstår som olämpligt av
ekonomiska eller andra skäl.

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

172

Enligt propositionen är det under 1980-talet inte aktuellt att ta något
kolkondenskraftverk i drift.

I propositionen framhålls vidare att kolförbränning i likhet med oljeförbränning
medför utsläpp av luftföroreningar som koldioxid, kväveoxider,
svaveldioxid, tungmetaller och ofullständigt förbrända s. k. polyaromatiska
kolväten. Problemen med utsläpp av kvicksilver och kadmium är allvarligare
vid kolförbränning. Utsläppen av vanadin och nickel är å andra sidan större
vid oljeförbränning. Någon avgörande skillnad mellan kol och olja existerar
inte i dessa avseenden.

Förbränning av biomassa ger liksom förbränning av kol utsläpp av
kväveoxider, tungmetaller och ofullständigt förbrända kolväten. Däremot är
utsläppen av svavel obetydliga. Torv är ett bränsle av samma karaktär som
kol.

Principiellt skiljer sig kolets miljöeffekter inte från andra fossila bränslens.
Ändå bör man söka minska de miljöproblem som är förknippade med
kolanvändning, i första hand svavelemissionerna. Sverige har ratificerat den
inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) framförhandlade
konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar.

I flera motioner betonas att vi i Sverige bör gripa tillfället att genomföra en
förbättring av miljöskyddet i samband med att oljan ersätts av andra
energikällor och koleldning åter introduceras. Enligt motion 1976 bör
regeringen snarast presentera en plan för hur fördelningen mellan t. ex. kol
och inhemska bränslen skall göras konkret. Av planen bör även framgå var, i
vilken mängd och hur kolet bör användas. Likaså bör där redovisas de
samlade miljöeffekterna av den kolintroduktion som föreslås i propositionen.

Mot bakgrund av angelägenheten att motverka de risker för miljön som för
landet totalt är förknippade med förbränningen av kol är det enligt motionen
nödvändigt med en samlad bedömning av alla ansökningar om koleldade
anläggningar. Denna samlade bedömning bör göras av regeringen genom att
en särskild tillståndslag införs. Samma yrkande återfinns i motion 1379.
Lagstiftningen bör enligt motion 1976 också förändras så att statsmakterna
får möjlighet att pröva kommunala planer för introduktion av kol och
inhemska bränslen. En sådan ordning skulle enligt motionen stimulera till
utnyttjande av nya alternativ i den kommunala energiplaneringen. Kommunala
planer för utnyttjande av flis och skogsavfall i värmeanläggningar bör
prövas mot länsvisa inventeringar av tillgången på skogsråvara som inte
behövs för skogsindustrin.

I motion 1976 avvisas vidare regeringens förslag om högsta tillåtna
svavelutsläpp. Regeringens förslag innebär enligt motionärerna en kraftig
försämring i jämförelse med naturvårdsverkets uppfattning och den praxis
som redan har börjat tillämpas. Yrkanden av likartat slag framläggs i
motionerna 1967, 1975 och 1999.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning, att Sverige måste minska

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

173

sitt beroende av oljan. På sikt bör en successivt allt större del av oljan ersättas
med inhemska, förnybara och miljövänliga energikällor. Under överskådlig
tid kommer dock kol att svara för en viktig del av energiförsörjningen.
Utskottet erinrar i detta sammanhang om att kärnkraften enligt riksdagens
beslut efter folkomröstningen 1980 kan förutsättas minska kring sekelskiftet
för att år 2010 vara helt avvecklad. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om en försiktig kolintroduktion. Utskottet fäster avgörande vikt vid att
förbättringar samtidigt genomförs för att skydda och bevara vår miljö. Enligt
utskottets uppfattning är de riktlinjer som föreslagits i propositionen för det
närmaste decenniets utveckling godtagbara och ägnade att utgöra grunden
för en lämpligt avvägd oljeersättning med kol. Utskottet finner även att den
prövning som sker enligt gällande lagstiftning av tillkommande koleldade
anläggningar erbjuder tillräckliga möjligheter till en från miljösynpunkt
önskvärd planering för utbyggnaden av kolanläggningar. Någon särskild plan
härutöver, såsom föreslagits i motion 1976, torde ej erfordras. Som tidigare
nämnts har vidare regeringen i propositionen föreslagit en ny lag om eldning
av fasta bränslen. Det samrådsförfarande som enligt propositionen skall
föregå val av fast bränsle är enligt utskottets uppfattning i allt väsentligt ägnat
att tillfredsställa syftet med motionskravet om prövning av kommunala
planer för introduktion av kol och fasta bränslen.

Naturvårdsverkets krav på en begränsning av svavelutsläppen från
koleldade anläggningar åberopas, som nämnts, i flera motioner. Enligt vad
utskottet inhämtat har naturvårdsverket i yttranden över koncessionsansökningar
krävt att utsläppen av svaveldioxid för nya större koleldade
anläggningar begränsas så att de motsvarar en svavelhalt i kolen på 0,35 %
(0,10 gram svavel per MJ tillfört bränsle). Utskottet finner det i och för sig
angeläget att dessa krav utgör riktmärket för den utsläppsmängd som i
framtiden bör tolereras. Som särskilt påpekas i propositionen är försurningseffekterna
svårare i Sverige än i flertalet andra länder på grund av den låga
naturliga kalkhalten i naturen. På kort och medellång sikt synes emellertid de
gränser för svavelutsläppen som satts upp som riktmärke i propositionen
innebära en rimlig målsättning. Det innebär att svavelutsläppen senast år
1988 generellt bör ha nedbringats till en genomsnittlig nivå som motsvarar en
svavelhalt i kolet av högst 0,6 %. Gränsen för högsta tillåtna utsläpp från en
och samma anläggning kommer samtidigt att sänkas till 1 600 ton svavel per
år. I sammanhanget bör beaktas att vi i Sverige ännu har liten erfarenhet och
kunskap inom kolområdet och att vi har ett klimat som kräver särskilda
åtgärder vid kolanvändningen. Dessa förhållanden gör det, vilket också
påpekas i propositionen, motiverat att genomföra en successiv teknikutveckling
och skärpning av miljövårdskraven vid koleldning i landet. Utskottet
utgår dock ifrån att regeringen låter undersöka förutsättningarna för en
snabbare skärpning av miljövårdskraven.

I motion 1975 framhålls att förvaringen av avfall från koleldade
anläggningar kommer att kräva betydande markarealer som förfular

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

174

landskapsbilden och som riskerar hota grundvattnet genom att tungmetaller
m. fl. föroreningar löses ut i regnvattnet. Utskottet konstaterar i detta
sammanhang att prövningen av koncessionsärenden enligt miljöskyddslagen
även innefattar avfallets miljöstörningar. Någon ytterligare prövning är
enligt utskottets mening inte behövlig.

Med hänvisning till det anförda vill utskottet för sin del förorda att
regeringens förslag om kolintroduktion i miljöskyddshänseende tillstyrks
samt att motionerna 1975 yrkande 1 och 2,1976 yrkandena 12-15,1967,1999
yrkande 9 och 1379 yrkande 5 avstyrks.

Enligt motion 1975 är det alarmerande att Sydkraft nu vill lokalisera ett
kolkondenskraftverk till Karlshamn. Utskottet har i detta sammanhang
uppmärksammat att naturvårdsverket i sin studie Lokalisering av kolkondenskraftverk
funnit att sådana anläggningar med nuvarande reningsteknik
endast bör kunna lokaliseras till Skåne eller norra Uppland där jordarna är
kalkrika och buffertkapaciteten är förhållandevis god. Som framgår av den
tidigare redogörelsen för propositionen är det inte aktuellt att ta något
kolkondenskraftverk i drift under 1980-talet. Med hänsyn till de miljörisker,
bl. a. i försurningshänseende, som är förknippade med kolkondenskraftverk,
anser utskottet inte att sådana anläggningar bör planeras. Ett uttalande
av denna innebörd bör enligt utskottets uppfattning ges regeringen till känna.

Enligt motion 1977 saknas i propositionen ett konsekvent åtgärdsprogram
mot andra luftföroreningar från eldningsanläggningar än svavelutsläpp. Icke
minst borde utsläppen av koldioxid och de globala aspekterna därav ha
behandlats ingående. Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att
Sverige ratificerat ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar (se JoU 1980/81:13). Jordbruksministern har vidare meddelat
sin avsikt att besöka flera av de i detta avseende viktiga europeiska
länderna under det närmaste året för att dryfta bilaterala frågor i anslutning
till konventionen. Utskottet utgår från att han i detta sammanhang även tar
upp frågor som omnämns i motionen. Under angivna förhållanden synes
motionens syfte bli tillgodosett. Motionen bör därför enligt utskottets
mening inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Ersättning av olja med inhemska bränslen

Enligt propositionen skall utvecklingen successivt inriktas mot ett energisystem
som i huvudsak baseras på varaktiga, helst inhemska och förnybara
energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Av de inhemska bränslena
är det främst skogsavfall och torv som kan ge betydande bidrag till vår
energiförsörjning före år 1990. För andra inhemska bränslen som odlad
energiskog återstår ett utvecklings- och utvärderingsprogram innan säkrare
bedömningar kan göras om möjliga bidrag till energiförsörjningen.

Enligt propositionen beräknas den årliga volymen av skogsenergi i form av
kvarlämnade träd och trädrester från olika typer av avverkningar och

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

175

skogsvårdsåtgärder inkl. det s. k. lövvirkesöverskottet ha ett bränslevärde
motsvarande ca 8-9 miljoner ton olja. Den potentiellt uttagbara volymen
reduceras dock av olika restriktioner som hänsyn till miljöskydd och
naturvård, ekologiska, tekniska och ekonomiska begränsningar m. m.

I dag beräknas användningen av skogsenergi uppgå till 3-7 TWh per år
främst i form av helved och flis i småhus. Enligt propositionen bör det år 1990
utnyttjas 25-30 TWh skogsenergi. Efter år 1990 skall det vara möjligt att
ytterligare öka användningen av skogsenergi.

I propositionen framhålls att torv ger mindre svavelutsläpp än kol- och
oljeeldning. Det är av stor betydelse att miljöproblemen i samband med
torvutvinning och förbränning kan lösas på ett acceptabelt sätt. Det är
nödvändigt att få en bred erfarenhet av torv i skilda miljöer. Särskilda
insatser måste vidtas för att få betydligt fler projekt till stånd i Syd- och
Mellansverige. Vattenfallsverket bör utreda förutsättningarna. I propositionen
framhålls vidare att miljö- och markanvändningsproblemen behöver
studeras ingående. Det är angeläget med ett brett upplagt forsknings- och
utvecklingsarbete samt försöksverksamhet rörande konsekvenserna av ett
ökat torvutnyttjande. Sådana studier pågår f. n. inom ramen för bl. a.
energiforskningsprogrammet.

Det är också viktigt att sådana studier utförs i samband med de
torvutvinningsprojekt som kommer att genomföras under de närmaste åren.
I detta sammanhang nämns också ett uppdrag att från naturvårdssynpunkt
inventera landets våtmarker som regeringen år 1977 har givit naturvårdsverket.
Inventeringen syftar till att ge en mer detaljerad kunskap om
våtmarkerna, deras naturvärden och betydelse. Genom de studier och den
inventeringsverksamhet som nu bedrivs bör successivt ett bättre underlag för
bedömningar av olika våtmarkers skyddsvärde kunna tas fram.

Vad gäller koncessionsplikten för torvbrytning anförs bl. a. följande i
propositionen.

För torvbrytning i syfte att utvinna energi krävs koncession enligt lagen
(1974:890) om vissa mineralfyndigheter. Koncessionsplikten ger möjlighet
att styra brytningen av bränntorv bl. a. i syfte att reducera skadeverkningarna
från naturvårds- och miljösynpunkt.

Utöver koncession krävs också täkttillstånd enligt naturvårdslagen
(1964:822). Sådana tillstånd beviljas av länsstyrelserna. Denna reglering är
relativt detaljerad och tar i första hand sikte på landskaps- och naturvården.

Antalet koncessionsansökningar har under det senaste året ökat mycket
kraftigt. I syfte att undanröja och lokalisera onödiga hinder för en
torvintroduktion föreslog OED:s torvgrupp våren 1980 ett antal åtgärder
bl. a. för att förenkla tillståndsgivningen, framför allt på industriverket.
Samtliga dessa förslag har nu genomförts och haft till effekt att handläggningstiden
för ärendena minskat kraftigt. Det finns dock ytterligare
möjligheter att förenkla tillståndsgivningen, bl. a. genom att låta en och

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

176

samma myndighet fatta beslut enligt både minerallagen och naturvårdslagen.
Cheferna för jordbruks-, kommun- och industridepartementen avser inom
kort att föreslå regeringen att länsstyrelsen fr. o. m. den 1 juli 1982 blir
beslutande myndighet för både undersöknings- och bearbetningskoncession i
fråga om torv. Med hänsyn till de betydande ingrepp i miljön som kan
förorsakas av torvtäkt bör statens naturvårdsverk få rätt att fullfölja talan
mot beslut om bearbetningskoncessioner till regeringen, framhåller föredragande
statsrådet.

I fråga om energiskogar och övriga inhemska bränslen framhålls bl. a.
följande i propositionen.

På längre sikt kan odlad energiskog komma att erbjuda betydande
möjligheter att ersätta olja. Hur stort energibidraget kan bli och när det kan
förverkligas är dock f. n. mycket osäkert. Inte heller är det enligt
propositionen möjligt att f. n. göra en närmare uppskattning av hur stora
kvantiteter andra energiråvaror som kan produceras inom jordbruket,
nämligen i första hand halm samt vidare olika energigrödor och vass. Bl. a.
det utredningsarbete som f. n. bedrivs på uppdrag av nämnden för
energiproduktionsforskning (NE) kommer tillsammans med successiv introduktion
i liten skala att ge säkrare underlag för bedömningen av dessa
frågor.

I två motioner diskuteras regeringens beräkningar, att det skall bli möjligt
att fram till år 1990 öka energianvändningen av skogsavfall m. m. från 7 TWh
till 25 å 30 TWh. Enligt motion 1976 kommer en sådan stegring att öka
svårigheterna att förse skogsindustrin med nödvändig råvara. Regeringen
bör därför utan dröjsmål vidta åtgärder för att skapa garantier mot att
nödvändiga skogsråvaror till skogsindustrin används för energiändamål. Ett
likartat yrkande återfinns i motion 1975.

Utskottet får med anledning av dessa motioner framhålla vikten av att den
skogsråvara som behövs för industrin utnyttjas för förädling i denna. I princip
bör endast skogsavfall och annan ved som inte på ekonomiskt tillfredsställande
sätt kan tillgodogöras av industrin utnyttjas som bränsle för energiutvinning.
Som nämnts i det föregående har i propositionen föreslagits att ett
samrådsförfarande skall föregå val av bränsle enligt lagförslaget om eldning
med fasta bränslen. I propositionen föreslås även att kommunerna skall
åläggas upprätta energiplaner för sina åtgärder att minska oljeberoendet.
Med ledning av dessa planeringsinstrument bör det enligt utskottets mening
bli möjligt att i tillfredsställande grad styra utvecklingen så att målet för
energiutvinningen ur skogen nås utan att skogsindustrins behov eftersätts.
Motionerna 1975 yrkande 6, och 1976 yrkandena 1 och 2 påkallar därför
ingen ytterligare åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks således.

Ett flertal motioner behandlar problem med utnyttjande av torv som
bränsle. Enligt motion 791 finns det många frågeställningar kring miljöproblemen
som måste besvaras innan torven kan ge något väsentligt bidrag till

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

177

Sveriges energiförsörjning. I motionen nämns bl. a. osäkerhet om torvbrytningens
inverkan på grundvattennivån, försurningsrisken, påverkan på växtoch
djurliv samt problemen med rökgasrening vid förbränningen. I motion
473 framhålls att det nyväckta intresset för torv som bränsle föranlett en lång
rad koncessionsansökningar från bl. a. storföretag, vilket medför en risk för
att samhällets och kommunernas framtida behov skall bli en andrahandsfråga.
Enligt motion 1975 bör regeringen fastställa normer för rökgasrening vid
torveldade anläggningar. Enligt motion 1999 bör en infrastruktur för
torvhantering byggas upp.

Frågan om koncessionsplikt för täkt av torv för energiändamål diskuteras i
ett flertal motioner. Enligt motionärerna är de administrativa omgångarna
för erhållande av koncession alltför omständliga och omöjliggör praktiskt
taget för enskilda smärre jordägare att erhålla koncession. Möjligheten av att
avskaffa koncessionsprövning för torv enligt minerallagen diskuteras. I
motionerna 478 och 791 begärs lagändring i syfte att åstadkomma en
smidigare hantering av torvärendena. Enligt motion 1411 saknas bärande
skäl att bibehålla torv inom kretsen koncessionspliktiga ämnen i minerallagen.

I motion 1389 framläggs förslag om att underlätta för mindre jordägare att
själva få rätt att bryta torv för energiändamål.

Utskottet anser att torv utgör en väsentlig nationell tillgång när det gäller
att finna alternativ till olja som bränsle.

Från miljösynpunkt får en snabb expansion av torvanvändning konsekvenser,
både från landskapsbildssynpunkt och genom inverkan på ekosystemet.
Torvbränningens påverkan på miljön är i vissa fall densamma som sker vid
förbränning av fossila bränslen och biomassa. Torven ger dock ett avsevärt
lägre svaveldioxidutsläpp än olja och kol. Enligt vad utskottet inhämtat
kommer naturvårdsverket inom kort att föreslå provisoriska riktlinjer för
eldning med fasta bränslen.

Enligt utskottets mening är det synnerligen angeläget att det forskningsoch
utvecklingsarbete som pågår och som redovisas i propositionen snabbt
förs vidare i försöksanläggningar och därigenom kan läggas till grund för
ianspråktagande av torv som energikälla. Utskottet finner även angeläget att
naturvårdsverkets inventering av våtmarker fullt ut beaktas vid de kommande
ställningstagandena beträffande torvutvinning.

När det gäller tillståndsgivningen för att bryta torv, redovisas i propositionen
att cheferna för jordbruks-, kommun- och industridepartementen
inom kort avser att föreslå regeringen att länsstyrelserna fr. o. m. 1 juli 1982
blir beslutande myndighet för både undersöknings- och bearbetningskoncession
i fråga om torv. Med hänsyn till de betydande ingreppen i miljön som
kan förorsakas av torvtäkt bör statens naturvårdsverk få rätt att fullfölja talan
mot beslut om bearbetningskoncessioner till regeringen.

Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att man på detta sätt förenklar
administrationen kring nyttjande av torvtäkter. Krav på en sådan utveckling

12 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 60

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

178

har rests i flera motioner. Dessa tar dessutom upp frågan om ägare till mindre
torvtäkter har möjlighet att få behålla sina torvtäkter om koncession söks på
området. Regeringen uttalar i detta sammanhang i propositionen att om
konkurrens till husbehovstäkt uppstår skall man kunna göra undantag för
husbehovstäkt, eller kan särskilt avtal träffas mellan intressenterna. Frågan
om hur regeringen bäst skall kunna stimulera bl. a. småskaliga lokala
engagemang i torvbrytning utreds f. n. inom regeringskansliet.

Enligt utskottets mening borde i första hand de mindre torvtäktema
undantas från koncession enligt minerallagen och endast bedömas med
hänsyn till naturvårdslagen och på det sättet tillföras markägaren. Utskottet
förutsätter att dessa synpunkter beaktas i samband med de överväganden
inom regeringen rörande tillståndsgivningen som nyss redovisats.

Vad utskottet här anfört om beaktande av naturvårdsintresset och
förenklad administration av koncessionsförfarandet bör i stor utsträckning
kunna tillgodose syftet med motionerna 473,478,791 yrkande 2,1037,1389,
1411 yrkande 1, 1975 yrkande 4 och 1991 yrkande 13. Motionerna synes
därför ej böra föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

I tre motioner framläggs förslag om hur halm, vass och andra förnybara
energikällor kan nyttiggöras för energiändamål. I motion 1992 framhålls att
användningen av dessa inhemska energikällor försvåras genom att de har stor
volym, begränsad lagringsbarhet etc. Dessa olägenheter kan enligt motionen
undvikas om dylikt bränsle sammanpressas till s. k. pellets. Man skulle
därigenom få ett enhetligt bränsle som med fördel kan standardiseras.
Genom lämpligt val av energiväxter kan man enligt motion 1991 få en
proteinproduktion i form av pellets av löv och bark för i första hand
kreatursfoder och efter raffinering även för människoföda. Samma fabriker
som föreslås i den ovan nämnda motion 1992 bör enligt motionärerna svara
för tillverkningen av proteinpellets. I motion 1989 föreslås att en organisation
får i uppdrag att arbeta för utvecklingen av olika inhemska energislag i en
region som Mälardalen.

Av propositionen framgår som tidigare redovisats att nämnden för
energiproduktionsforskning, NE, initierat ett utredningsarbete för att få
fram konkreta projekt för utnyttjande av inhemska råvaror som bränsle. I
NE:s betänkande Biopellets (NE 1980:17) framhålls att all slags biomassa
(ex. torv, skogsavfall, energiskog, halm, vass, energigräs och andra
energigrödor) går att pelletera. Enligt rapporten torde förutsättningar snart
föreligga för att bränslepellets skall kunna introduceras kommersiellt.

Utskottet finner, som inledningsvis anförts, det angeläget att efter hand en
allt större del av olja ersätts med inhemska, förnybara energikällor. Det är
därvid av vikt att möjligheterna till odling av energiskog och andra inhemska
energigrödor liksom deras omvandling till lätthanterligt bränsle främjas.
Odling av energiskog bör i avvaktan på forskning och resultat av pågående
försöksverksamhet bedrivas med stor försiktighet. Vunna forskningsresultat

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

179

beträffande de odlade energikällornas miljöverkningar och eventuella
intrång på marker som tidigare utnyttjats i jordbruk eller skogsbruk bör
sålunda beaktas. Utskottet utgår från att de vunna forskningsresultaten följs
upp i försöksanläggningar. Under dessa omständigheter synes motionerna
1989, 1991 och 1992 inte böra föranleda någon riksdagens ytterligare
åtgärd.

Introduktion av alternativa drivmedel ur inhemska råvaror

Enligt propositionen har någon omfattande användning av etanol inte
kommit till stånd f. n. beroende på de höga kostnader som tycks vara
förenade med framställningen. Emellertid kan etanol tidigare än metanol
tillverkas av förnybara råvaror. Det är angeläget att ett fortsatt utvecklingsarbete
bedrivs inom detta område bl. a. med hänsyn till att prisrelationerna
kan ändras framöver.

Enligt propositionen har etanol f. n. de bästa förutsättningarna för
produktion ur inhemska råvaror. I propositionen redovisas etanolutredningens
behandling av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för
etanolproduktion ur sockerbetor och andra produkter. Enligt propositionen
kan det vara motiverat att uppföra en prototyp- och demonstrationsanläggning
för framställning av etanol, ”om den teknik som skall användas bedöms
kunna medföra väsentliga minskningar av kostnaderna, så att produktionen
på sikt blir lönsam”. Enligt propositionen är härvid det s. k. Skaraborgsprojektet
av stort intresse. Etanolutredningen har studerat möjligheterna att
bygga om det nedläggningshotade sockerbruket i Karpalund för etanolproduktion.

På längre sikt kan det enligt propositionen finnas möjlighet att framställa
metanol ur inhemska råvaror. Under senare tid har möjligheterna till
metanolframställning ur syntetgas framställda genom förgasning av ved och
torv utretts. Ett förslag från Ranstads Skiffer AB att utnyttja alunskifferns
kerogeninnehåll i en förgasningsprocess för t. ex. metanolproduktion
redovisas även i propositionen.

Förslag om introduktion av alternativa drivmedel baserade på inhemska
råvaror lämnas i några motioner. Enligt motion 807 kan de tendenser som
tyder på att lantbruket i dag nått produktionstaket bäst mötas med att
resurser överförs till annan produktion. En drivmedelsproduktion baserad
på lantbrukets produkter kan leda till en jämnare produktion och därmed ge
möjlighet till en mer långsiktig planering av den svenska jordbrukspolitiken,
framhåller motionärerna. I ett antal andra motioner, bl. a. motionerna 232,
1034, 1395 och 1979 föreslås utbyggnad av en motoralkoholproduktion
baserad på inhemska energikällor och med olika lokaliseringsförslag.

Utskottet vill framhålla att det är angeläget att vi i Sverige fullföljer ett
utvecklingsprogram för att på grundval av inhemska råvaror få fram ett

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

180

motorbränsle med ringa miljöpåverkan och till ett pris som kan konkurrera
med bensinen. Utskottet har inte funnit skäl att i detta sammanhang ta
ställning till de olika förslag om metoder och lokalisering av skilda slags
utvecklingsprojekt som omnämns i propositionen och motionerna.

Forskning och utveckling

Enligt propositionen bör forskning och utveckling kring miljö-, hälso- och
säkerhetsfrågor samt utveckling av ny emissionsbegränsande teknik m. m.
inom energiområdet ingå som en integrerad del av satsningarna inom
energiforskningsprogrammet i de fall ansvaret härför inte faller inom t. ex.
tillsynsmyndigheternas verksamhetsområden. Ett nära samråd är nödvändigt
mellan de ansvariga organen för energiforskningsprogrammet och bl. a.
statens naturvårdsverk. Under den närmaste treårsperioden förutses att 75
milj. kr. anslås till insatser rörande kol som energiråvara. Arbetet kommer
därvid att koncentreras på bränsleförädling, förbränning i virvelbädd och
miljöskyddsteknik.

Enligt motion 1998 är propositionen helt otillfredsställande i den del som
rör behandlingen av de hälso- och miljöproblem sorn kan antas uppstå vid
användningen av kol som bränsle. I motionen erinras om att riksdagen 1979
begärde en plan för en utbyggnad av naturvårdsverkets resurser.

Med anledning av motioner till 1978/79 års riksmöte begärde riksdagen att
en plan utarbetas rörande en långsiktig uppbyggnad av naturvårdsverkets
resurser för bl. a. metodutveckling, tillståndsgivning och kontroll av de
hälso- och miljöeffekter som utsläpp av föroreningar från olika bränslen,
främst kol, ger upphov till (JoU 1978/79:34). Enligt vad utskottet inhämtat
har numera en viss förstärkning ägt rum av naturvårdsverkets resurser på
detta område, dels genom inrättande av en ny tjänst, dels genom ökade
forskningsanslag från NE. På sikt föreligger inom naturvårdsverket även
planer på att överföra resurser från vattenvårdsforskningen till luftvårdsforskningen.
Med hänsyn till vad sålunda anförts bör motionen enligt
utskottets mening inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.

Övrigt

Enligt propositionen har Ranstads Skiffer AB (RSA) beslutat upprätta en
plan för avveckling av projektarbete och beredskapshållning i Ranstad sedan
det visat sig att ekonomiska förutsättningar för en kommersiell uranutvinning
i Ranstad inte föreligger. Med hänvisning härtill framhålls i två motioner
att Ranstadsverket innehar stora arealer jordbruks- och skogsmark. För att
dessa skall bli brukade på ett rationellt sätt bör de enligt motionerna 795 och
1988 överföras till aktiva brukare.

Utskottet har vid kontakt med Ranstads Skiffer AB erhållit upplysningen

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

181

att någon försäljning av bolagets mark inte är aktuell f. n. Bolagets
skogsinnehav förvaltas av en särskild förvaltare. Jordbruksmarken är
utarrenderad till olika jordbrukare. Under sådana omständigheter synes den
i motionerna väckta frågan sakna aktualitet. Skulle den brukbara marken
utbjudas till försäljning är det enligt utskottets uppfattning naturligt att
marken genom lantbruksnämndens förmedling överlåts till aktiva brukare.
Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida synes mot angiven bakgrund
inte motiverad med anledning av motionerna.

Propositionen och motionerna har i av utskottet behandlade delar i övrigt
inte föranlett något särskilt uttalande av utskottet.

Stockholm den 9 april 1981

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Maj Britt Theorin (s), Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad (s),
Hans Wachtmeister (m), Filip Johansson (c), Åke Wictorsson* (s), Gunnar
Olsson (s), Håkan Strömberg (s), Esse Petersson (fp), Lennart Brunander
(c), Jan Fransson (s) och Arne Svensson (m).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande meningar

1. Svante Lundkvist, Sven Lindberg, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson,
Håkan Strömberg, Martin Segerstedt och Ulla Britt Åbark (alla s) har avgivit
avvikande mening i följande frågor.

a. beträffande kolintroduktionens miljöaspekter

Den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet
instämmer” och på s. 8 slutar med ”yrkande 5 avstyrks” borde ha följande
lydelse:

Utskottet konstaterar att det kraftiga oljeberoendet måste minskas. På sikt
bör inhemska, förnybara och miljövänliga energikällor utgöra grunden för
vårt energisystem. Utskottet erinrar i detta sammanhang om att kärnkraften
enligt riksdagens beslut efter folkomröstningen 1980 kan förutsättas minska
kring sekelskiftet för att år 2010 vara helt avvecklad. Resultatet av
kärnkraftsomröstningen innebar att vi inte behöver utnyttja kolet i vår
energiförsörjning på sätt som hade blivit nödvändigt om kärnkraften hade
snabbawecklats.

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

182

Utskottet har grundinställningen att kol sorn energikälla bör undvikas så
länge inte ny och från miljösynpunkt bättre teknik finns tillgänglig.
Utsläppen av svavelföroreningar, tungmetaller, kväveoxider, cancerframkallande
kolväten, klimatpåverkande koldioxid och produktionen av stora
volymer giftig aska innebär stora risker för människors hälsa och miljö.
Därför bör den introduktion av kol som regeringen föreslår för att i viss
utsträckning ersätta olja ske med stor försiktighet.

F. n. pågår förberedelser för en omfattande kolintroduktion i kommuner
och industrier. Om marknadskrafterna släpps fria kommer kolet att tränga
undan möjligheterna att utveckla inhemska förnybara alternativ.

Mot bakgrund av angelägenheten att motverka de risker för miljön som för
landet totalt är förknippade med förbränningen av kol, är det enligt
utskottets mening nödvändigt med en samlad bedömning av alla ansökningar
om koleldade anläggningar.

Utskottet finner att regeringen, som föreslås i motion 1976, snarast bör
presentera en plan för hur fördelningen mellan t. ex. kol och inhemska
bränslen skall göras för att ersätta oljan. Av planen bör också framgå
storleken och lokaliseringen av de koleldade anläggningarna, liksom även av
de samlade miljöeffekterna av den kolintroduktion som föreslås i propositionen.

Den samlade bedömningen bör göras av regeringen och utgå från den ovan
skisserade planen. Det är principiellt felaktigt att beslutanderätten splittras
på olika myndigheter i dessa frågor. Risken finns att olika praxis tillämpas.

Riksdagen bör därför hos regeringen begära sådana förändringar av
lagstiftningen att den i motion 1976 förordade samlade bedömningen av
ansökningarna kan göras av regeringen.

Naturvårdsverkets krav på en begränsning av svavelutsläppen från
koleldade anläggningar åberopas i flera motioner. Enligt vad utskottet
inhämtat har naturvårdsverket i yttranden över koncessionsansökningar
krävt att utsläppen av svaveldioxid för nya större koleldade anläggningar
skall begränsas så att de motsvarar en svavelhalt i kolet på 0,35 % (0,10 gram
svavel per MJ tillfört bränsle).

Utskottet finner det därför angeläget att riksdagen begär hos regeringen
att den, i samband med att en plan för kolintroduktionen presenteras, också
framlägger skärpta bestämmelser beträffande miljökraven vid kolanläggningar.
I avvaktan på sådana förslag bör regeringen och myndigheterna
tillämpa den mer skärpta praxis som redovisats i motion 1976.

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

183

I motion 1975 framhålls att förvaringen av avfall från koleldade
anläggningar kommer att kräva betydande markarealer som förfular
landskapsbilden och som riskerar hota grundvattnet genom att tungmetaller
med flera föroreningar löses ut i regnvattnet. Enligt utskottets mening bör
regeringen låta kartlägga möjliga deponeringsplatser för kolavfall. Forskningsinsatser
bör frigöras för att utröna i vilken mån detta avfall kan
nyttiggöras.

Enligt utskottets mening bör näringsutskottet föreslå riksdagen att bifalla
motion 1976 yrkandena 12-15 samt som sin mening ge regeringen till känna
vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionerna 1975 yrkandena 1 och
2, 1967, 1999 yrkande 9 och 1379 yrkande 5.

b. beträffande långväga gränsöverskridande luftföroreningar

Det stycke på s. 8 som börjar med ”Enligt motion” och slutar med
”riksdagens åtgärd” borde ha följande lydelse:

Enligt motion (lika med utskottet) behandlats ingående.

Utskottet får i detta sammanhang erinra om de krav riksdagen redan 1977
på utskottets förslag riktade till regeringen att omedelbart fullfölja det arbete
på att träffa bilaterala avtal om begränsning av långväga luftföroreningar som
hade påbörjats av den socialdemokratiska regeringen. Det är anmärkningsvärt
att riksdagens uttalande inte förrän nu lett till aktivitet från regeringens
sida.

Den av Sverige ratificerade ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar är enligt utskottets uppfattning så allmänt
formulerad att en förbättring inte är att vänta, i vart fall på kortare sikt. Det
är därför angeläget att regeringen nu efter detta långa dröjsmål aktivt verkar
för att få till stånd bilaterala avtal med de länder i Europa som svarar för
utsläpp av föroreningar vilka i hög grad bidrar till den fortlöpande
försurningen av svenska vatten. Ett tillkännagivande av detta innehåll bör
enligt utskottets mening riktas till regeringen.

c. beträffande skogsavfall

Det stycke på s. 10 som börjar med ”Utskottet får” och slutar med
”avstyrks således” borde ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening ur såväl energiförsörjningssynpunkt som
skogsvårdssynpunkt angeläget att skogsavfall som icke kan utnyttjas som
råvara för skogsindustrin tillvaratas och utnyttjas som energiråvara.

Det finns emellertid enligt utskottets mening en betydande risk för att en
oplanerad utbyggnad av anläggningar för att utnyttja skogsavfall som
energiråvara kan komma att inkräkta på skogsindustrins råvaruförsörjning
till men för sysselsättning och samhällsekonomi.

Utskottet som i olika sammanhang har att ta ställning till frågor som gäller

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

184

hushållning med skog och skogsråvara finner det därför angeläget att
riksdagen av regeringen begär en tillfredsställande ordning för prövning av
anläggningar som skall eldas med flis och skogsavfall.

Utskottet förordar att det omedelbart införs regler som kan grunda en
tillståndsprövning av eldningsanläggningar för skogsråvara. Endast skogsavfall
m. m. som inte kan användas för industriellt ändamål skall få användas.
Tillståndsprövningen skall ske hos regeringen enligt 136 a § byggnadslagen
och vara obligatorisk när det gäller anläggningar som förbrukar minst en
mängd som motsvarar 10 000 m3 rundvirke fast mått under bark. När det
gäller mindre anläggningar -1, ex. kommunala anläggningar och gemensamma
värmecentraler som inte avser endast enstaka hus - skall tillståndsprövningen
ske hos länsstyrelsen. Prövningen får i samtliga fall utgå från länsvisa
inventeringar av tillgången på skogsråvara som inte behövs för skogsindustrin.

Regeringen bör utan dröjsmål vidta dessa åtgärder för att ställa garantier
för att för skogsindustrin nödvändiga skogsråvaror inte används för
energiändamål.

Enligt utskottets mening bör i anledning av motion 1976 ett tillkännagivande
av denna innebörd riktas till regeringen.

d. beträffande torvexploateringens miljöaspekter

Det stycke som på s. 11 börjar med ”Enligt utskottets mening” och på s. 12
slutar med ”riksdagens åtgärd” borde ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är de åtgärder som redovisas i propositionen
om forskning och utvecklingsarbete kring torvhanteringen och om administrationen
av koncessionsärenden inte tillfredsställande. Som framhålls i
motionerna 791, 473 och 1975 har det snabbt uppkomna intresset för ökat
ianspråktagande av våra torvresurser för energiändamål aktualiserat en rad
nya problem, både i brytnings- och förbränningskedet.

Som påpekas i motionerna är miljöproblemen allvarliga och svåra att
förutse. I brytningsskedet är det fråga om hur landskapsbilden kommer att
påverkas. Men många andra frågeställningar måste också besvaras. Hur
kommer t. ex. en brytning.av torv i stor skala att påverka grundvattennivån i
omgivande marker? Kan problem uppstå med vattenföringen i närliggande
vattendrag? En annan viktig faktor i detta sammanhang är hur en eventuell
torvbrytning kommer att påverka växt- och djurlivet.

Även i förbränningsskedet uppstår det problem som emanerar ur det
faktum att torven vid förbränningen i princip avger samma försurande ämnen
som olja och kol, nämligen svaveldioxid och kväveoxider. Detta gör det
angeläget att som yrkas i motion 1975 normer för rökgasrening vid eldning
med torv utarbetas.

Problemen kring torvhanteringen är enligt utskottets uppfattning av så
sammansatt art att de bör göras till föremål för en samlad översyn. Denna

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

185

översyn bör också innefatta den lagstiftning som reglerar torvbrytning. I
avvaktan på en sådan översyn bör restriktivitet iakttas när det gäller att ge
tillstånd till igångsättning av torvexploateringsprojekt. Det är dock av vikt att
försöksanläggningar för brytning och förbränning av torv snabbt kommer till
stånd så att erfarenheter kan vinnas för den fortsatta torvexploateringen.
Utskottet yrkar bifall till motion 1975 yrkande 4.

Vad utskottet i övrigt anfört i anledning av propositionen och motionerna
473,478, 791 yrkande 2,1037,1389,1411 yrkande 1 och 1991 yrkande 13 bör
ges regeringen till känna.

e. Forskning och utveckling

Det stycke på s. 14 som börjar med ”Med anledning” och slutar med
”riksdagens sida” borde ha följande lydelse:

Med anledning (lika med utskottet) JoU 1978/79:34).

Någon sådan plan synes ännu icke ha lagts fram. Utskottet finner i likhet
med motionärerna att regeringen snarast bör låta utarbeta den plan rörande
en långsiktig uppbyggnad av naturvårdsverkets resurser för dessa ändamål,
som riksdagen begärde år 1979. Enligt utskottets mening bör näringsutskottet
föreslå riksdagen att med anledning av motion 1998 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört.

2. Arne Andersson, Hans Wachtmeister och Arne Svensson (alla m) har
avgivit avvikande mening i följande fråga.

Eventuell aktualisering av kolkondenskraftverk

Den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Enligt motion
1975” och slutar med ”regeringen till känna” borde ha följande lydelse:
Enligt motion 1975 är det alarmerande att Sydkraft nu vill lokalisera ett
kolkondenskraftverk till Karlshamn. Det är enligt utskottets uppfattning
angeläget att risken för miljöskador i samband med energiproduktionen
minimeras så långt möjligt. För att begränsa svavelutsläppen anförs i
propositionen att rökgasrening är nödvändig för kolkondenskraftverk om
sådana skulle bli aktuella. Det ankommer på regeringen att inom ramen för
gällande riktlinjer närmare bedöma lokaliseringsfrågorna.

3. Einar Larsson, Filip Johansson och Lennart Brunander (alla c) har avgivit
avvikande mening i följande frågor.

a. beträffande odling av energiskog

Den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet finner”
och på s. 13 slutar med ”ytterligare åtgärd” borde ha följande lydelse:
Utskottet finner, som inledningsvis anförts, det angeläget att efter hand en

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

186

allt större del av oljan ersätts med inhemska förnybara energikällor. Det är
därvid av vikt att möjligheterna till odling av energiskog och andra inhemska
energigrödor liksom deras omvandling till lätthanterligt bränsle främjas. Då
satsningen hittills varit mycket liten är det viktigt att fler odlingar kommer till
stånd, så att ökade erfarenheter kan vinnas. Energiskogsodlingar kan utöver
energi också i vissa fall ge ett tillskott till massaindustrin. En något större
satsning på energiskogsodling skulle dessutom ge ett välbehövligt tillskott av
arbetstillfällen. Utskottet utgår från att de forskningsresultat från odling av
energigrödor och den konkurrens med annan markanvändning som kan
finnas, beaktas vid anläggning av energiodling. Vunna forskningsresultat bör
följas upp i försöksanläggningar. Enligt utskottets mening bör oljeersättningsfonden
i förekommande fall ha möjlighet att lämna stöd till företag som
bedöms intressanta från utvecklingssynpunkt.

b. beträffande introduktion av alternativa drivmedel

Den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet vill
framhålla” och på s. 14 slutar med ”och motionerna” borde ha följande
lydelse:

Utskottet vill framhålla att det är angeläget att vi i Sverige fullföljer ett
utvecklingsprogram för att på grundval av inhemska råvaror få fram ett
motorbränsle med ringa miljöpåverkan och till ett pris som kan konkurrera
med bensinen. Etanol synes därvid f. n. ha de bästa förutsättningarna som ett
alternativt motorbränsle, eftersom teknik redan i dag finns tillgänglig för en
produktion ur inhemska råvaror. Etanol kan dessutom användas i en lägre
inblandning i bensin utan kostsamma omställningar i distributionssystem och
fordon. Införandet av oblyad bensin underlättas vilket ur miljösynpunkt är
ett framsteg. Med hänsyn till möjligheterna att på detta sätt uppnå en snabb
oljeersättning i transportsektorn med hjälp av inhemska förnybara råvaror
förordar utskottet en satsning på utveckling och införande av teknik för
produktion av etanol.

4. Börje Stensson och Esse Petersson (båda fp) har avgivit avvikande
mening i följande fråga.

Introduktion av alternativa drivmedel

Den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet vill
framhålla” och på s. 14 slutar med ”och motionerna” borde ha följande
lydelse:

NU 1980/81:60 (JoU 1980/81:4 y)

187

produktion ur inhemska råvaror. Etanol liksom även metanol kan användas i
en lägre inblandning i bensin utan kostsamma omställningar i distributionssystem
och fordon. Införandet av obly ad bensin kommer därigenom att
underlättas vilket ur miljösynpunkt är angeläget. Utskottet tar i detta
sammanhang inte ställning till de olika förslag om metoder och lokalisering
av skilda slags utvecklingsprojekt som omnämns i propositionen och
motionerna.

NU 1980/81:60

188

Bilaga 4

Civilutskottets yttrande
1980/81:5 y

över förslag om riktlinjer för energipolitiken

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett civilutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken jämte motioner i vad
avser frågor inom civilutskottets beredningsområde. De motioner som
civilutskottet tagit upp i detta sammanhang är motionerna 1980/81:2086 (s)
om en parlamentarisk kommission, 1964 (s) om samordning av den fysiska
planeringen med koncessionsprövning enligt rörledningslagen samt 1994 (c)
och 1976 (s) yrkande 19, båda om vattenkraftutbyggnaden.

Civilutskottet behandlar härtill anknytande ämnen även i betänkande CU
1980/81:31 om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för utbyggnad av
vattenkraft, m. m. och i ett kommande betänkande om riktlinjer för
energisparverksamheten i byggnader m. m.

Civilutskottet anför som sitt yttrande följande.

1 Målet för energisparande i byggnader

Civilutskottet ansluter sig till det i proposition 1980/81:133 (s. 19)
formulerade målet för energisparandet: riktpunkten är en nivå som
motsvarar en minskning av den årliga energianvändningen i byggnadsbeståndet
med ca 48 TWh brutto, varav en mindre del efter år 1988.

2 Energibehovet för bostäder och service år 1985 och 1990

Riksdagen bereds tillfälle att ta del av energiministerns bedömningar
(s. 92) av de energianvändningsnivåer han anser det rimligt att räkna med för
bostäder, service m. m. - båda fördelade på el och bränslen. Nivåerna anges
som intervall där de nedre gränserna ansluter till det ovan nämnda målet för
energisparandet. De övre gränserna anges (s. 104) representera ett energibehov
som skall kunna tillgodoses. Det anges (s. 103) att dessa användningsnivåer
bör ligga till grund för dels det fortsatta arbetet inom energihushållningsområdet,
dels planering av energitillförseln.

Civilutskottet önskar i detta sammanhang framhålla att angivelserna i form
av intervall inte får anses innebära att sparmålet som sådant frånfalls.
Sparmålet och inte de redovisade användningsnivåerna bör vara utgångspunkt
för de fortsatta åtgärderna på hushållningsområdet.

Det bör också noteras att antagandena om bostadsbeståndets utveckling i

NU 1980/81:60 (CU 1980/81:5 y)

189

fråga om antal och typ av lägenheter måste bedömas mycket försiktigt. Det
bör strykas under att den sänkning av energiåtgången i bostadssektorn som
följer av att den av långtidsutredningen antagna utvecklingen inte fullföljs
inte bör räknas in som ett uppfyllande av sparmålet.

Fördelningen av energianvändningsnivåema mellan bränslen och el
baseras bl. a. på bedömningen (s. 253) att el bör kunna ersätta olja i små och
medelstora pannor med 2-10 TWh år 1985 och 7-13 TWh år 1990 - då
förutsatt att värmeavtappning från Forsmark inte kommer till stånd. Till
detta kan komma ca 3 TWh elvärme i nya hus år 1990. Dessa bedömningar är
till stor del avhängiga av de beslut som riksdagen kommer att fatta om
användning av direktverkande elvärme efter förslag i ett kommande
betänkande från civilutskottet.

3 Styrmedel

I prop. 90 (s. 40 n ff) ger energiministern sin sammanfattande syn på de
styrmedel som bör användas för energihushållningen under 1980-talet.
Civilutskottet noterar endast att dessa allmänna formuleringar inte direkt
kan tillämpas på hushållningen med energi och strävandena att minska
oljeberoendet i bostadsbeståndet. Där tillkommer bl. a. fördelningspolitiska
överväganden där effekterna av en energipolitiskt motiverad pris- och
skattepolitik måste bedömas i samband med ännu inte klarlagda effekter av
möjliga ändringar av andra förutsättningar för prisbildningen för bostäderna.
Dessa ändringar får förutsättas knutna till i detta sammanhang inte direkt
behandlade budgetpolitiska och bostadssociala överväganden.

Hit hör också att ett fullföljande av målen för energihushållningen kan
förutses kräva mycket aktiva insatser från samhällets sida.

4 Energiprövning inom industri m. m.

I prop. 90 (bl. a. s. 63-64) refereras gällande regler m. m. om krav på
tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen för viss verksamhet. Civilutskottet
noterar att proposition i ämnet aviserats till hösten 1981. Civilutskottet avser
att föreslå att riksdagen till nästa riksmöte uppskjuter behandlingen av därtill
knutna motioner. Industriministern har i prop. 1980/81:130 aviserat ytterligare
överväganden om den prövning som avser tillgången på träfiberråvara.
En energihushållningslag för industrin ingår i ett särskilt utredningsuppdrag.

5 Energihushållningsprogram för transportsektorn

Energiministern gör (s. 96) som en del i ett energihushållningsprogram för
transportsektorn vissa uttalanden om samhällets bebyggelsemönster. Som
energiministern anför måste en rad ekonomiska och sociala faktorer beaktas

NU 1980/81:60 (CU 1980/81:5 y)

190

i bebyggelseplaneringen. Utgångspunkten för konkreta avgöranden i dessa
frågor i regeringen eller av myndigheter ges i byggnadslagstiftningen. Det
vore därför olyckligt om sektorssynpunkter av här förordad typ formellt
bands till av riksdagen godkända riktlinjer för ett sektorsinriktat energihushållningsprogram.
Det verkliga innehållet i dessa och liknande överväganden
bör som hittills ingå som aspekter i den fysiska planeringen. Det skulle
också strida mot gängse lagstiftningsprinciper att i sak införa nya lagmotiv till
en gällande lagstiftning genom riksdagsuttalanden av förordad typ. Vad
civilutskottet i denna del anfört bör näringsutskottet föreslå att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna.

6 Rörledningslagen

Utskottet har ingen erinran mot de föreslagna ändringarna i rörledningslagen.
I motion 1964 (s) föreslås riksdagen begära förslag som garanterar en
samordning av den fysiska planeringen enligt byggnadslagstiftningen m. m.
med koncessionsprövning enligt rörledningslagen. Riksdagen har som anges
i motionen tidigare ansett att denna samordningsfråga bör beaktas vid
arbetet på en ny byggnadslagstiftning. Motionärernas intresse är därmed i
vissa delar tillgodosett. Enligt civilutskottets mening bör emellertid också
övervägas att inom den nuvarande lagstiftningens ram - på motsvarande sätt
som vid planering av kraftledningar - skapa handläggningsregler med samma
syfte. Civilutskottet förordar att näringsutskottet med anledning av motionen
föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen detta till känna.

7 Energitillförsel - vattenkraft

I proposition 90 skisseras (s. 109) energibalanser för åren 1985 resp. 1990.
Deras syfte anges i första hand vara att på ett översiktligt sätt illustrera
tänkbara utfall av energipolitiken.

När det gäller tillförselnivåerna anges särskilt att de inte skall betraktas
som mål som bör eftersträvas oberoende av utvecklingen. Det påpekas att
såväl användnings- som tillförselnivåerna kan komma att visa sig varken
möjliga att uppnå eller lämpliga att sträva efter.

Som ett av leden i denna typ av energibalanser anges (s. 112 n) att vi år
1990 skall nå en vattenkraftproduktion på ”ca 65 TWh”. Regeringen föreslår
(hemställan 2) att riksdagen godkänner detta. Civilutskottet har ingen
erinran mot detta förslag.

Regeringen har vidare (hemställan 29) berett riksdagen tillfälle att ta del av
bl. a. vad energiministern anför (s. 282-283) om utbyggnad av vattenkraften.
Han anser det rimligt att räkna med och sträva efter att utbyggnader av nya
vattenkraftstationer motsvarande ett produktionstillskott av 2-3 TWh inleds
under 1980-talet utöver redan pågående eller beslutade utbyggnader - detta
inkl. tillskotten från små vattenkraftverk. Därtill läggs möjliga effektutbygg -

NU 1980/81:60 (CU 1980/81:5 y)

191

nader med ett effekttillskott av ca 1 TWh. Utifrån detta anförs att den totala
vattenkraftproduktionen därigenom skulle komma att uppgå till ”omkring
66 TWh”, varav ”65 TWh” skulle finnas år 1990.

Energiministern anför att det är angeläget och rimligt att det långsiktiga
kraftförsörjningsintresset tillmäts stor vikt vid avgöranden - uppenbarligen i
regeringen - under 1980-talet av sådana vattenkraftärenden som aktualiseras
i älvsträckor vilka inte har undantagits från utbyggnad. Skulle en aviserad
uppföljning år 1983 av lämnade tillstånd ge anledning därtill aviseras
kompletterande förslag från regeringens sida så att det föreslagna tillskottet
från vattenkraften år 1990 kan uppnås.

Civilutskottet har tillförts uppgifter om de ärenden som f. n. prövas av
regeringen och om de ansökningar som kan väntas (se nedan s. 5-6). Dessa
uppgifter har enligt civilutskottets mening inte entydigt gett vid handen att
man - utan ändrade riktlinjer för den fysiska riksplaneringen, ändrade
tillåtlighetsregler i vattenlagen eller avsiktligt ändrade dispensregler - med
säkerhet kan uppnå en total vattenkraftproduktion om 66 TWh och, än
mindre, att vattenkraften år 1990 ger ett tillskott av 65 TWh.

Enligt civilutskottets mening bör näringsutskottet betona energiministerns
uttalanden att de angivna tillförselnivåerna inte bör betraktas som fastställda
mål. För den händelse att riksdagen önskar vidga utbyggnaden av
vattenkraften står endast till buds konkreta beslut antingen att vissa angivna
älvsträckor inte längre skall vara undantagna från utbyggnad eller att ändra
vattenlagen så att de motstående intressena tillmäts en mindre vikt.
Sannolikheten av att riksdagen skall fatta sådana beslut bör inte bedömas i
detta sammanhang. Om näringsutskottet utgår från nu gällande regler bör i
energibalansen ingå ett troligt tillskott från vattenkraften 1990 som något
understiger 65 TWh. Denna marginella osäkerhet torde inte ge energibalanserna
mindre värde. Markeringen bör göras snarast för att stryka under att
talet är ett i viss mån osäkert resultat av beräkningar av tillgänglig vattenkraft
och inte en utgångspunkt för att besluta om vilken vattenkraft som skall vara
tillgänglig.

NU 1980/81:60 (CU 1980/81:5 y)

192

I motion 1994 (c) förs fram yrkanden som utgår från sambandet mellan
från energibalansernas utgångspunkt marginella skillnader mellan uppgifter
om den utbyggda eller lovgivna vattenkraftproduktionen, den som ett ”mål”
i vissa sammanhang uppfattade beräkningen av produktionen år 1990 samt
möjligheterna att fylla differensen med utbyggnad eller effektiviseringar.
Om näringsutskottet och riksdagen utgår från vad civilutskottet ovan anfört
är motionärernas intressen tillgodosedda. Ett bifall till motionens yrkande 1
skulle endast befästa de onödiga motsättningar som de tidigare siffersummeringarna
kan ge upphov till. Yrkande 2 i motionen torde vid ett bifall
därtill, vara svårt att verkställa utan konkretioner i fråga om önskade
beslut.

Riksdagen har vidare genom motion 1976 (s) yrkande 19 föreslagits begära
”en plan med riktlinjer för hur riksdagsbeslutet om vattenkraftens utbyggnad
till 66 TWh skall kunna uppnås.”

Även detta motionsförslag utgår från de summeringar i propositionen av
osäkra faktorer som utskottet inledningsvis i detta avsnitt kommenterat. En
anslutning till det synsätt som utskottet där förordat innebär att motionärernas
syfte är tillgodosett i denna del.

I motionsyrkandet har emellertid indirekt även fogats in en hänvisning till
tidigare riksdagsbeslut om en utbyggnadsnivå vid 66 TWh/år. Det riksdagsbeslut
som avses torde vara det (NU 1975:30) vari riksdagen, trots viss
osäkerhet, godtog att det skulle vara möjligt att till år 1985 öka årsproduktionen
med 5 TWh. Anknytningen till detta beslut måste emellertid nu vara
närmast beskrivande när riksdagen i detta sammanhang ställs inför nya
förslag. Motionärerna anför också att kravet nu gäller att ”riksdagsmajoriteten”
skall redovisa sitt alternativ för hur denna produktionsnivå skall
åstadkommas även om nivån inte helt kan uppnås år 1990.

Enligt vad utskottet inhämtat bereds f. n. följande ansökningar inom
jordbruksdepartementet:

GWh/år

Kymmens kraftverk	ca 60
Strängsforsen	230
Viggen, Rattsjön och Kjellingerud (Ljusnan)	osäkert
Vemsjön	64
Härjeån	ca 100
Nedre Långan	217
Storån (till Faxälven)	50
Gidböle (Gidälven)	52
Älglund (Rickleån)	31
Mjödvattsforsen och Falmarkforsen (Bure älv)	6
Sikfors (Pite älv)	240

NU 1980/81:60 (CU 1980/81:5 y) 193

Bland projekt sorn kan tillkomma under 1980-talet har nämnts:

GWh/år
Stadsforsen 4 (Indalsälven)	48
Fatsjööverledning (övre Åseleälven)	211
Gardikfors 2	16
Messaure, ytterligare	15
Gallejaur 2 (Skellefte älv)	20
Vargön 3 (Göta älv)	10
Effektivisering (Vattenfall)	400
(Kraftverksföreningen)	400

Till detta kan komma en del mindre utbyggnader, vilkas tillåtlighet prövas
av vattendomstolarna.

Angivna mått på avsedd produktionsförmåga summeras inte här på grund
av osäkerhet om utformningen av slutlig ansökan, vissa företags kontroversiella
natur samt osäkerhet i fråga om takten i initiativen.

Utskottet har i betänkande CU 1980/81:31 bl. a. berört att allvarligt
menade önskemål om en markant ökad utbyggnad av vattenkraften måste få
uttryck i beslut om ändrade riktlinjer för den fysiska riksplaneringen eller i
ändringar i vattenlagen varigenom tillåtlighetsreglerna i vattenlagen mjukas
upp. Utskottet konstaterar att förslag i sådan riktning nu inte lagts fram vare
sig av regeringen eller i motionerna.

Mot bakgrund av det anförda förordar civilutskottet att näringsutskottet
avstyrker motion 1976 (s) yrkande 19.

8 En parlamentarisk kommission

I motion 2086 (s) föreslås att regeringen snarast tillsätter en parlamentarisk
kommission som skyndsamt skall föreslå åtgärder som möjliggör en
kärnkraftsavveckling enligt folkomröstningens resultat och enligt riksdagens
principbeslut. Kommissionens uppgift skall inte vara att starta nya omfattande
utredningar - den skall försöka att snabbt skapa en bred majoritet
omkring det samlade program som krävs för att förverkliga en avveckling.

Civilutskottet ansluter sig i huvudsak till vad som anförts i motionen om
behovet av en föreslagen kommission. Kommissionen avses inte ha
myndighetsuppgifter. Den skall initiera förslag som med stöd av breda
majoriteter leder fram till målet: avveckling av kärnkraften. Utifrån de
synpunkter som civilutskottet har att företräda finns bärande skäl för att
riksdagen uttalar sig för att regeringen tillsätter sådan. Det finns inte
anledning för civilutskottet att gå närmare in på dess benämning eller
arbetssätt. Civilutskottet förordar att näringsutskottet hemställer att riksda -

13 Riksdagen 1980/81. 17 sami. Nr 60

NU 1980/81:60 (CU 1980/81:5 y)

194

gen med anledning av motionen som sin mening ger regeringen till känna vad
här anförts.

Stockholm den 9 april 1981

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m),
Oskar Lindkvist (s), Lars Henrikson (s), Knut Billing (m), Thure Jadestig
(s), Sven Eric Åkerfeldt (c), Maj-Lis Landberg (s), Kerstin Andersson i
Hjärtum (c), Bertil Dahlén (fp), Jan Eric Virgin (m), Per Olof Håkansson (s)
och Erik Börjesson (fp).

Avvikande meningar

1. En plan för vattenkraftutbyggnaden m. m.

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis
Landberg och Per Olof Håkansson, alla (s), anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar ”Även detta” och
slutar ”år 1990” bort lyda:

Motionens centrala syfte är att uppnå ett klarläggande av vilka utbyggnader
av vattenkraften som kan och bör aktualiseras för att uppnå den
beräknade årsproduktionen 66 TWh/år. Ett sådant klarläggande bör
lämpligen ges formen av ett förslag till utbyggnadsplan där det redovisas
samlade överväganden som knyter an till nu delvis förändrade energipolitiska
målsättningar. I anslutning därtill bör också ges redovisningar som kan
grunda ett riksdagsbeslut om hur vattenkraftutnyttjandet skall ske: Det bör
fortfarande hävdas att ett stort ingrepp är bättre än många små ingrepp som
direkt berör ett stort antal människor. Näringsutskottet bör därför tillstyrka
motion 1976 (s) yrkande 19.

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar ”Angivna mått” och
slutar ”yrkande 19” bort utgå.

2. En parlamentarisk kommission

Rolf Dahlberg, Knut Billing och Jan Eric Virgin, (alla m), anser att avsnitt
8 i utskottets yttrande bort utgå och att motsvarande ändring bort göras i
betänkandets ingress.

De anför vidare:

Motionsförslaget om ett särskilt organ för vissa energipolitiska frågor kan

NU 1980/81:60 (CU 1980/81:5 y)

195

självfallet inte bedömas endast utifrån den begränsade sektor av denna
politik som faller inom civilutskottets ansvarsområde. Ett yttrande från
civilutskottet i denna del skulle därmed komma att sakna varje betydelse och
inte tillföra något reellt beslutsunderlag. Det skulle också stå i strid mot
principerna om kompetensfördelningen mellan utskotten och, med hänsyn
till att näringsutskottet inte uttryckligt begärt något yttrande i denna del, i
strid även mot de principer som ligger bakom begränsningarna i utskottens
initiativrätt.

NU 1980/81:60

1 Totala energibalanser, TWh, år 1979, 1985 och 19901.

196
Bilaga 5

	År 1979	Ar 1985		Ar 1990
		Lägre Högre användningsnivå	Lägre Högre användningsnivå
Olja och oljeprodukter	295	229	256	I6tl-140	191-171
Kol	3	12	12	31-45	31-45
Kol och koks för metallurgiskt ändamål	18	15	17	17	17
Naturgas	-	0	0	4-9	4-9
Motoralkoholer	-	-	-	1-3	1-3
Bark och lutar	36	36	38	42	42
Skogsenergi. m. m.'	7	17	17	25-30	25-30
Torv	0	1	1	6-11	6-11
Solvärme2	-	0-1	0-1	1-3	1-3
Spillvärme1	s	3	3	3-4	3-4
Vattenkraft	60J	63	63	65	65
Vindkraft	-	0	0	0-1	0-1
Kärnkraft tell1	22	48	48	56	56
Kärnkraft (värme)1’	-	-	-	9	9
Summa tillförsel för
energiändamål	443	424	455	428	459
Därav omvandl. och distr. förl. inom el och fjärrvärme	27	24	25	28	29
Summa användning	416	400	430	400	430
Därav bunkring för
utrikes sjöfart	10	10	II	II	11
Tillkommer Olja och oljeprodukter för raffinaderibränsle inkl. asfalt, m. m.	18	21	21	21	21
Gas och koksverk	1	1	1	0	0
Olja för icke energiändamål	II	11	12	12	12
Summa tillförsel	473	457	489	461	492

' Skogsavfall, ved. flis. energiskog, halm. m. m.

2 Därutöver utnyttjas värmepumpar i kombination med naturligt lagrad solenergi.

3 Inkl. sopförbränning.

4 61-62 TWh vid normal vattentillrinning.

' Inkl. stationernas energiförbrukning (bruttoproduktion).

h Om värmeavtappning i kärnkraftsblocket Forsmark 3 inte kommer till stånd ökar
elproduktionen från kärnkraft med ca 3 TWh. Denna el kan eventuellt komma att
användas för drift av värmepumpar i Stockholm. Storstockholms fjärrvärmeförsörjning
kan också grundas på kol. Dä ökar mängden kol i balanserna är 1990 med ca 11
TWh.

1 Enligt prop. 1980/81:90 bil. 1 s. 110.

NU 1980/81:60

197

Bilaga 6

VATTENFALL Stockholm

1981-01-27

Synpunkter på

Motion rörande ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktor (1980/
81:147).

Genom remiss har Statens Vattenfallsverk beretts möjlighet att lämna
kommentar till de resonemang om verkets ekonomiska förhållanden som
förs i rubricerade motion. Vattenfall vill med anledning härav anföra
följande.

ALLMÄNT

Vattenfall är ett statligt affärsdrivande verk under industridepartementet
och som sådant inte någon självständig juridisk person. Verket äger således
inte tillgångarna i verksamheten utan förvaltar dessa åt staten. Enligt den av
regeringen fastställda instruktionen skall verket handha statens kraftverksrörelse
och kanalrörelsen vid Trollhätte kanalverk och verka för en rationell
elkraftförsörjning inom riket.

I syfte att främja en sådan rationell kraftförsörjning har en samkörningsorganisation
skapats, vilken omfattar kraftproducenter inte blott i Sverige
utan även i Norge, Finland och Danmark. Norden utgör i dag ett i stort sett
samkörande kraftsystem, där kostnaderna för elproduktionen kan minimeras
vid varje tidpunkt. Hela produktionsapparaten utgör därför i detta
hänseende en enhet.

Utbyggnad av det svenska kraftsystemet planeras samordnat och med sikte
mot att detta skall få en så optimal sammansättning som möjligt med hänsyn
till variationer i och varaktighet av elbehovet under året och olika
anläggningars kostnadsförhållanden. Tarifferna bestäms för verkets del så
att täckning erhålles för verkets kostnader vid optimalt utnyttjande av det
tillgängliga systemet. Tarifferna representerar en genomsnittskostnad för
detta system. Eftersom varje anläggning har sin uppgift i systemet är det icke
meningsfullt eller korrekt att redovisa ”vinster” eller ”förluster” för enskilda
anläggningar eller anläggningstyper. Det förhållandet att det i botten på
systemet finns vattenkraft med låga produktionskostnader och lång utnyttjningstid
kan icke motivera påstående att man täcker kostnader för t. ex.
kärnkraften genom vinster från vattenkraften såsom anges i motionen.
Vattenfall vill i detta sammanhang också hänvisa till bifogade yttrande, av
Riksrevisionsverket.

14 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 60

NU 1980/81:60

198

DRIFT

Beträffande verkets ekonomiska mål gäller i stort följande.

Målet är att framställa företagets produkter och tjänster till lägsta möjliga
kostnad i konkurrens med andra företag i branschen på såvitt möjligt lika
villkor. Vattenfall skall därvid med sina intäkter kunna täcka - förutom
löpande kostnader - tillfredsställande avskrivningar (beräknade på uppskattade
nyanskaffningskostnader för verkets anläggningar) och därutöver
lämna ett överskott som utgör skälig förräntning av disponerat statskapital
för idrifttagna anläggningar.

Regeringen fastställer förräntningskravet per den 1 juli varje år. Detta
skall fortsättningsvis sättas till det ovägda genomsnittet av obligationsräntan
under de senaste tre åren med tillägg på en kvarts procent. Denna ”ränta på
disponerat statskapital” skall löpande inbetalas till statsverket och det i sådan
takt att ca 75 % av den är inbetald under aktuellt budgetår och resten senast
då bokslutet fastställes.

Vad gäller driftverksamheten för nästkommande budgetår skall verket till
regeringen inlämna en detaljerad driftstat den 1 juni, dvs. en månad före
ingången av det avsedda budgetåret. Statsmakternas ställningstagande till
driftverksamheten sker i anslutning till denna driftstat. Beslutet fattas före 1
juli.

Verket är bokföringsskyldigt enligt ”Förordning med föreskrifter om
statliga myndigheters bokföring”. Varje räkenskapsår skall den löpande
redovisningen avslutas med ett sammandrag av årets räkenskaper. Årsbokslutet
utgörs av balansräkning, resultaträkning, anslagsredovisning och
finansieringsanalys. Verket skall före den 1 november översända den tryckta
årsredovisningen till regeringen för fastställande.

Förutom årsredovisning skall verket löpande under året upprätta och
insända prognoser och rapporter över den ekonomiska utvecklingen till
Riksrevisionsverket, som har hand om den statliga ekonomirevisionen.

Statsmakterna bestämmer följaktligen genom förräntningskravet verkets
kostnader för använt kapital och får en redovisning såväl i förväg som i
efterhand av verkets kostnader för verksamheten och hur resurserna
användes. Ränta på statskapitalet inlevereras till statskassan i sin helhet.
Några ”vinster” som verket disponerar över ”utan statsmakternas hörande”
som anges i rubricerade motion förefinns icke. Något överskott utöver ränta
på statskapital som verket kan använda för investeringar finns icke
heller.

INVESTERINGAR

Vattenfall skall i augusti varje år till regeringen avlämna verkets förslag till
investeringar i anslagsframställningen, som ingår i underlaget för regeringens
budgetproposition till riksdagen. I Vattenfalls anslagsframställning redogö -

NU 1980/81:60

199

res för alla i investeringsprogrammet upptagna investeringar jämte förslag till
finansiering. Med hänsyn till den omfattning nu investeringsverksamheten
har, får redogörelsen sammanfattande karaktär. Samtliga produktionsanläggningar
redovisas dock individuellt eftersom det krävs riksdagsbeslut för
att igångsätta varje sådant projekt. I slutet av maj fastställer riksdagen
statsbudgeten, varefter regeringen utfärdar regleringsbrev som ställer medel
till förfogande och som närmare beskriver hur verket får disponera anslagna
medel. Statsmakterna har således full överblick över verkets investeringsverksamhet.

FINANSIERING AV INVESTERINGAR

Anläggningstillgångarna finansieras genom anslag via statsbudgeten.
Verkets avskrivningsmedel inlevereras och redovisas i princip liksom räntan
på statskapitalet till statsverket som inkomst i statsbudgeten liksom också
inkomster av försålda anläggningstillgångar. Att hävda att verket ”disponerar
över årliga avskrivningar på cirka 1 miljard kronor efter egen
bedömning” som anges i motionen är felaktigt. Möjligen kan detta bero på
en missuppfattning mot bakgrund av att verket liksom andra företag i sin
årsredovisning redovisar avskrivningsmedel såsom självfinansiering av
investeringar och kassamässigt endast lyfter statskapital motsvarande vad
som icke kan självfinansieras.

KOSTNADER FÖR KÄRNKRAFTANLÄGGNINGAR

Vad gäller möjligheterna att få en överblick över kärnkraftens ekonomi
hänvisas till vad RRV anför i bilagda yttrande. De redovisningshandlingar
som verket enligt vad ovan angivits har att lämna ger också en uppföljning
härav. I många olika sammanhang har också särskilda analyser om
kärnkraftens ekonomi presenterats.

SAMMANFATTNING

Av det ovan anförda framgår

att produktionsapparaten för elkraft utgör en enhet och separat redovisning
av överskott för vattenkraft - oljekraft - eller kärnkraftverk därför inte
är meningsfull

att statsmakterna är väl informerade om verksamhetens inriktning; såväl
driftstat och bokslut som anslagsframställning insändes till regeringen för
godkännande

att ränta på disponerat statskapital löpande inlevereras till statsverket
liksom i princip avskrivningsmedel och att dessa medel inte kan disponeras av
verket ”efter egen bedömning”

NU 1980/81:60

200

att investeringsverksamheten helt styrs av statsmakterna genom att
verkets investeringsvolym bestäms av det anslag riksdagen beviljar

att några ”vinster” som kan fritt användas för investeringar icke
förekommer och att tarifferna sätts så att de sett över åren endast ger
kostnadstäckning

att kostnaderna för kärnkraftanläggningar utan svårigheter kan följas upp
och att redovisning härav skett i många olika sammanhang.

RIKSREVISIONSVERKET

1980-02-12

Angående yrkanden om att RRV skall granska Vattenfalls prissättning,
kostnadsredovisning m. m.

Med anledning av en artikel i Dagens Nyheter 1979-11-10 (rörande
kostnaderna för elkraft från Forsmark utifrån en intervju med överingenjör
Bernt Hargö) har vissa enskilda personer hemställt att riksrevisionsverket
(RRV) skall granska de förhållanden som redovisas i artikeln. RRV har
inhämtat såväl närmare preciseringar av överingenjör Hargö som material
och synpunkter från Vattenfall. RRV får med anledning av framställningarna
anföra följande.

Prissättningen på elenergi är i Sverige i princip fri. Enskilda elkonsumenter
kan hos statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström begära prövning av
elprisets skälighet. Härutöver följer statens pris- och kartellnämnd (SPK)
kontinuerligt prisutvecklingen på elområdet och informeras om planerade
prisändringar från de större kraftföretagen. Normalt erfordras dock inte
formellt tillstånd till prishöjningar från SPK. De principiella överväganden
som ligger bakom kraftföretagens eltariffer har ägnats ingående uppmärksamhet
i olika statliga utredningar. Senast har de analyserats av energikommissionens
styrmedelsgrupp och av konsekvensutredningen.

I den refererade artikeln framförs att Vattenfall "internt för över vinster
från vattenkraften för att täcka förluster på kärnkraften och tillämpar på det
sättet ett slags medelpris på kraften”. Systemet med ett medelpris för
elkraften - oavsett vilken kraftkälla som producerat den - tillämpar samtliga
elproducenter i Sverige som har olika produktionsanläggningar för
elkraft.

Vid planeringen av utbyggnad av produktionsanläggningar för elkraft
tillämpar Vattenfall liksom övriga kraftproducenter ett planeringsmaterial
som tillhandahålls av ett gemensamt samarbetsorgan (CDL). De beräknade
kostnader för olika typer av produktionsanläggningar som där presenteras
bygger inte bara på svenska erfarenheter utan på ett betydligt större
erfarenhetsmaterial. Den kalkylränta som refereras i artikeln (4 % i fast

NU 1980/81:60

201

penningvärde) har bl. a. föreslagits av energikommissionen.

Produktionen av elkraft från kärnkraftverk sker i företag som formellt är
fristående från Vattenfall och som även har andra delägare. Möjligheterna
att ”dölja” de faktiska kostnaderna för dessa anläggningar är därmed mycket
små.

RRV har kontaktat överingenjör Hargö för att få dennes kommentar till
artikeln. Hargö har härvid tagit avstånd från artikeln och meddelat att han
inte haft möjlighet att ta del av artikeln innan den publicerades för att rätta
till de missuppfattningar som finns i artikeln. Han har hävdat att de uppgifter
som förekommer i artikeln helt får stå för artikelförfattaren.

Med hänvisning till vad som anförts finner RRV att framställningarna inte
bör föranleda några ytterligare åtgärder från verkets sida.

På riksrevisionsverkets vägnar
Nils Aittamaa

Bo Sandberg

NU 1980/81:60

202

Bilaga 7

Översikt över motionsyrkanden som behandlas i andra utskottsbetänkanden -

Motion

Betänkande

1980/81:851:8

1980/81:1379:1, 2, 6-9
3, 4
10, 11

1980/81:1405

1980/81:1414:1, 3

1980/81:1489:1

1980/81:1970:1 (delvis)

1980/81:1976:11

1980/81:1986:2

1980/81:1999:41

1980/81:2021:1-12

14-17

1980/81:2121:1

2-4, 7-12
6

NU 1980/81:54
NU 1980/81:64

uppskjutna till hösten
JoU 1980/1:19, 1980/81:23
JoU 1980/1:18

NU 1980/81:43, 1980/81:54, 1980/81:58

NU 1980/81:54

NU 1980/81:63

CU 1980/81:37

CU 1980/81:31

CU 1980/81:37

JoU 1980/81:25
NU 1980/81:54

NU 1980/81:63
AU 1980/81:17
NU 1980/81:63

NU 1980/81:60 203

Bilaga 8

Översikt av utskottets behandling av propositionen och motionerna

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion 1980/81 yttrande s. hemställan nr

moment

Proposition 90

mom.	1	31	4
	2	40, 96	86
	3	42, 96	87
	4	42	14
	5	52	36
	6	58	57 8, <
	7	75	59
	8	79, 84	68, 69, 70 15
	9	88	74
	10	90	78
	11	95	83
	12	105	101
	13	108	108, 110
	14	lil	114 17
	15	111	115
	16	107	104
	17	53	30
	18	53	30
	19	48	22
	20	49	23
	21	79	65
	22	107	103
	23	107	103
	24	48	22
	25	87	73
	26	87	73
	27	104	98
	28	117	121
	29	39, 61, 72, 91	13,39,40,51,80 13
E 1		117	122
E 2		105	99
E 3		lil	112
E 4		lil	112
E 5		117	120
E 6		34	5
E 7		105	100
E 8		lil	112
E 9		51	27
E 10		126	139
E 11		51	27
E 12		lil	113
E 13		126	140
E 14		51	27
E 15		77	60
1		120, 122	131, 137
2		126	138
3		126	138

NU 1980/81:60

204

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion 1980/81 yttrande s. hemställan nr

moment

Proposition 90
F 13

1 126 138

2 126 138

F 14 127 145

Motion

214 66 45

232 78 63

233 115 118

322:1 82 68

2 124 133

336:1 95 82

2 81 67

3 122 138

360 126 142

390 78 64

395 92 80

473 64 43

475:1 109 109

2 108 107

478 60 40 9

480 78,115 63,64,118

592 99 90

594 50 24

597 115 118

598 57 34

601 81 68

603 123 130

784 64 44

788 38 11

789:1 95 83

2 98 89

3 98 89

790 115 118

791:1 64 44

2 61 40 9

792 125 136

794 62 42

795:1 71 50

2 71 49

797 110 110

803 72 52

807:1 77 61

2 76 59

3 76 59

851:1 84 70 15

2 52, 58 28,35 3, 7

3 126 141

4 64 44

5 78 63

6 125 135

7 86 71

NU 1980/81:60

205

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion 1980/81 yttrande s. hemställan nr

moment

1023	115, 127	118, 146
1026	97	88
1027	58	35	7
1028	119	129
1029	99	91
1033	123	131
1034	78	63
1036	115	118
1037	61	40,41	9, 10
1039	101, 102	94, 95
1048	68	46	12
1101	119	127
1379:5	52	28	3
1389	61	40	9
1392	103	96
1393:1	100	92
2	101	93
1395	78	64
1396	119	128	20
1399	89	76
1405	65	44
1409	71	48
1410	46	20	2
1411:1	60	40	9
2	61	41	10
1414:2	78	64
1489:2	126	142
3	58	35	7
4	86	71
1779	38	12
1781	82	68
1790	68	46	12
1798	115	118
1799	127	146
1885	127	143
1901	69	47
1948	115	118
1949	115	118
1950	113, 114	114, 116	17,18
1957	115	118
1958	115	118
1959	115	118
1960	115	118
1964	87	73
1965	97	88
1966	123	130
1967	55	32	6
1968:1	118	124
2	118	125
3	118	123	19
1969	115	118
1970:1	51	25
2	51	26

NU 1980/81:60

206

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion 1980/81 yttrande s. hemställan nr

moment

1971:1	69	46	12
2	110	110
3	115	118
1974	116	119
1975:1	55	32	6
2	55	32	6
3	57	34
4	55	32	6
5	64	44
6	66	45	11
1976: 1	65	45	11
2	65	45	11
3	91	79
4	46	20	2
5	47	21
6	44	15
7	45	17
8	45	18	1
9	46	19
10	59	37
12 a	52	28	3
b	55	32	6
13	55	32	6
14	52	28	3
15	53	29	4
16	54	31	5
17	74	55	14
18 a	84	69
b	84	70	15
c	82	68
d	82	68
e	82	68
f	82	68
g	88	75
19	93	81
20	104	97	16
21	114	116	18
22	70, 77	47, 62
1977	56	33
1979	78	63
1980	78	64
1982	34	6
1986:1	94	80
1987	89	77
1988:1	71	50
2	71	49
1989	73	54
1990	110	lil
1991	73	54
1992:1	73	53
2	74	56
3	74	56

NU 1980/81:60

207

Proposition/ motion 1980/81	Utskottets yttrande s.	Utskottets hemställan moment	Resi nr
1993	75	58
1994	92	80
1995	36	8
1996	115	118
1997	125	134
1998	128	147, 148	21
1999:A	29	1
B
1	33	3
2	33	3
3	36	7
4	33	3
5	37	9
6	37	10
7	37	10
8	55	32	6
9	54	31	5
10	59	38
11	74	55	14
12	74	56
13	79	65
14	123	131
15	44	16
16	50	24
17	96	84
18	69	46	12
19	106	101
20	106	101
21	96	84
22	108, 109	106, 107
23	109	108
24	96	85
25	108	104
26	108	105
27	107	102
28	83	68
29	113	114	17
30	113	117
31	113	117
32	118	126
33	122	138
34	122	137
35	122	137
36	123	131
37	127	144
38	83	68
39	81	66
40	86	72
42	124	132
2021:13	65	45	11
2086	30	2
2121:5	58	35	7

NU 1980/81:60 208

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Propositionen

Huvudsakligt innehåll 2

Förslag 5

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 10

Motioner med anledning av proposition 1980/81:90 17

Övriga motioner 26

Utskottets beredning av ärendet 27

Utskottet 28

Inledning 28

Energihushållning 31

Allmänna principer m.m 31

Energibeskattningen 34

Energibesparande åtgärder i övrigt 37

Energianvändning inom olika samhällssektorer 39

Energitillförsel 40

Program för oljeersättning 42

Bränslen 42

Allmän inriktning av bränslepolitiken 42

Olja 44

Naturgas 49

Kol 52

Inhemska bränslen 58

Bränslebolag m.m 73

Alternativa drivmedel 75

Värmeförsörjning 79

Rörledningslagen 87

Elvärme 88

Värmepumpar 88

Elförsörjning 90

Elanvändning 90

Vattenkraft 91

Kärnkraft 95

Riktlinjer för energitillförsel och för oljeersättning 96

Eldistribution 96

Kärnsäkerhet m. m 105

Kärnsäkerhetsarbetet 105

Använt kärnbränsle m.m 107

Myndighetsorganisation på energiområdet lil

Kommunal energiplanering 117

Statens vattenfallsverk 117

NU 1980/81:60 209

Energiforskning 120

Studsvik Energiteknik AB 127

Utskottets hemställan 129

Reservationer

1. Lagstiftning om styrelserepresentation för samhället i oljebolagen

(s) 145

2. Katalytisk kracker (s) 145

3. Plan för kolintroduktion och samlad bedömning av koleldade
anläggningar (s) 146

4. Statlig prövning av kommunala planer för introduktion av kol

m. m. (s) 147

5. Importlicenser för kol (s) 147

6. Miljökrav vid eldning med fossila bränslen (s) 148

7. Centralhamn för kolimport (s) 149

8. Prövning hos länsstyrelserna av koncessionsärenden rörande
utvinning av torv för energiändamål (s) 149

9. Främjande av småskalig torvutvinning (s) 150

10. Ersättning till markägare vid torvtäkt (m) 151

11. Användning av skogsråvara (s) 152

12. Förbud mot uranbrytning i Sverige (c) 152

13. Odling av energiskog (c) 153

14. Bränslebolag (s) 154

15. Malmö och Lunds fjärrvärmeförsörjning (s) 154

16. Styrelserepresentation för samhället i vattenkraftsbolagen (s) . 155

17. Inrättande av en central energipolitisk myndighet (s) 156

18. Oljeersättningsfondens organisation (s) 156

19. Statens vattenfallsverks redovisningsprinciper (c) 157

20. Energiföretag i Norrbottens län (c) 157

21. Statens naturvårdsverks anläggning i Studsvik (s) 158

Särskilda yttranden

1. Prövning hos länsstyrelserna av koncessionsärenden rörande
utvinning av torv (m) 158

2. Främjande av småskalig torvutvinning (m) 158

3. Utredning rörande alunskiffrarna (c) 159

4. Neddragning av kärnkraftsprogrammet (c) 159

5. Lokalisering av centrala energimyndigheter (c) 160

6. Uttag av viss avgift till oljeersättningsfonden (c) 160

Bilagor

1. Skatteutskottets yttrande SkU 1980/81:5 y 161

2. Försvarsutskottets yttrande FöU 1980/81:4 y 164

3. Jordbruksutskottets yttrande JoU 1980/81:4 y 167

4. Civilutskottets yttrande CU 1980/81:5 y 188

NU 1980/81:60 210

5. Energibalanser för år 1975, 1985 och 1990 196

6. Remissyttrande från statens vattenfallsverk 197

7. Översikt över motionsyrkanden som behandlas i andra utskottsbetänkanden
202

8. Översikt över propositionens och motionernas behandling 203

GOTAB 66919 Stockholm 1981