över proposition 1980/81:100 i vad avser tekoindustrin och lädersko industrin jämte motioner (Betänkande 1980/81:NU47 Näringsutskottet)

NU 1980/81:47

Näringsutskottets betänkande
1980/81:47

över proposition 1980/81:100 i vad avser tekoindustrin och läderskoindustrin
jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1980/81:100 bilaga 14 (handelsdepartementet) avsnitt 4.2
(s. 93-114)-dvs. den del av framställningen rörande ekonomiskt försvar som
gäller programmet Beklädnad m. m. - och förslagen på s. 124 i motsvarande
del, avseende tekoindustrin och läderskoindustrin,

dels fyra motioner rörande dessa industrier som har väckts under allmänna
motionstiden år 1981.

Propositionen i berörda delar och motionerna redovisas i det följande.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för
Sveriges textil- och konfektionsindustriförbund, Textilrådet, Konfektionsindustriföreningen
och Svensk industriförening, vilka också har tillställt
utskottet en promemoria.

Sveriges köpmannaförbund och Sveriges textilhandlareförbund har
gemensamt ingivit en skrivelse i ärendet.

En skrivelse har också inkommit från Svenska lönsömmares förbund.

Propositionen

Förslag

Under här aktuella avsnitt i proposition 1980/81:100 bilaga 14 föreslås (s.
124) att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för det ekonomiska försvarets fortsatta
utveckling som föredragande statsrådet har förordat,

2. godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om inriktningen av
de fortsatta statliga åtgärderna på tekoområdet.

Huvudsakligt innehåll

Det avsnitt i budgetpropositionen som behandlas här avser programmet
Beklädnad m. m. inom programplanen för ekonomiskt försvar. Inledningsvis
redogörs för de utredningar inom tekoområdet som har genomförts i
enlighet med beslut av riksdagen våren 1979. Vidare redovisas utvecklingen

1 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 47

NU 1980/81:47

inom branschen åren 1979 och 1980. Mot bakgrund av det statsfinansiella
läget föreslås i propositionen att de av riksdagen antagna målen avseende
produktionskapacitet, produktionsvolym m. m. för teko- och skoindustrierna
i fortsättningen skall betraktas som riktmärken.

Inriktningen och omfattningen av det statliga stödet till tekoindustrin
under budgetåren 1970/71-1979/80 och regeringens förslag om sådant stöd
för budgetåret 1980/81 redovisas. Handelsministern säger sig på grundval av
en översyn av stödformerna inom tekoindustrin som gjorts inom regeringskansliet
inte vara beredd att nu lämna några förslag om väsentligt förändrade
stödformer. Han erinrar samtidigt om att vissa ändringar i fråga om reglerna
för det s. k. äldrestödet föreslås i budgetpropositionen under arbetsmarknadsdepartementets
huvudtitel. Vad gäller handelspolitiska åtgärder sägs i
propositionen att det inom regeringskansliet i samråd med berörda instanser
övervägs vilka former en begränsning av textilimporten fortsättningsvis kan
ha för svenskt vidkommande.

Motionerna

De motioner som behandlas här är

1980/81:487 av Lennart Brunander (c) och Maj Pehrsson (c), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om lokalt och regionalt inflytande [samt] utlokalisering av statlig verksamhet,

1980/81:1102 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att minimimålet för tekopolitiken skall vara bevarandet av
nuvarande antal arbeten,

2. hos regeringen begär förslag till åtgärder för att nedbringa tekoimportens
andel till 60 % på sätt som i motionen anges,

3. hos regeringen begär förslag till nationalisering av alla större tekoenheter
i landet och deras sammanförande till ett statligt tekokombinat,

4. uttalar att de arbetandes representanter bör ha majoritet i lednings- och
styrorgan inom den statligt ägda tekoindustrin,

5. uttalar att producentkooperativ verksamhet inom tekosektorn bör
aktivt främjas,

6. hos regeringen begär förslag om bildande av ett statligt importbolag
genom vilket all tekoimport skall gå,

7. hos regeringen begär förslag till lagstiftning om obligatoriska, allmänna
kvalitetsnormer för tekovaror,

8. hos regeringen begär förslag till lag med reglering av handelns
prissättning i enlighet med vad som i motionen anförs,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
tekoproduktionens inriktning,

NU 1980/81:47

1980/81:1494 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
målsättningen för tekoindustrin och läderskoindustrin,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
utvärdering av och aktiviteter inom branschprogrammet för tekoindustrin,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
förslag som bör tas upp i det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet på
tekoområdet,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
förberedelsearbetet inför de kommande förhandlingarna om nytt multifiberavtal,

5. hos regeringen begär att kommerskollegium får i uppdrag att under
innevarande år utarbeta ett konkret förslag till ett rent globalarrangemang
exklusive EG- och EFTA-området,

6. begär att regeringen vidtar sådana åtgärder att förslag om ursprungsmärkning
av kläder under innevarande år kan presenteras för riksdagen,

7. begär att regeringen snarast framlägger förslag till effektivisering av
begränsningssystemet för tekoimport i enlighet med vad i motionen
anförs,

8. från regeringen begär förslag till lagstiftning i fråga om prissättningsmetoder
inom beklädnadshandeln,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om ett
system för importreglering med långtgående krav på importörerna,

1980/81:1785 av Per Israelsson (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om en snar översyn av läget inom den svenska
skoindustrin, i enlighet med vad som anförts i motionen, och att härvid
beaktas att minst 1980 års sysselsättnings- och produktionsnivå uppehålls
inom Örebro-Kumlaregionen.

Bakgrund

Tidigare behandling av frågan om tekopolitikens inriktning

I det följande redovisas de uttalanden som åren 1978-1980 har gjorts av
näringsutskottet och riksdagen när det gäller inriktningen av den statliga
politiken på tekoområdet.

Riksdagen anmodade i december 1978 regeringen att utarbeta en
övergripande plan för samhällets insatser på tekoområdet på såväl kort som
lång sikt (NU 1978/79:16, rskr 1978/79:122). Planen borde syfta till att den
dåvarande produktionsvolymen i allt väsentligt skulle bibehållas. Den borde
grundas på försörjningspolitiska och arbetsmarknadspolitiska bedömningar
och vidare innehålla förslag till samordnande insatser från samhällets sida,
ägnade att underlätta strukturförändringar i socialt acceptabla former med

1* Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 47

NU 1980/81:47

hänsynstagande till den regionala balansen.

I mars 1979 lade regeringen fram proposition 1978/79:145 om åtgärder för
tekoindustrin. Propositionen innehöll en övergripande plan för tekoindustrin
för budgetåren 1979/80-1981/82. I planen angavs bl. a. nivåer för den
löpande produktion av olika tekovaror som behövdes av försörjningsberedskapsskäl.

Näringsutskottet (NU 1978/79:48) konstaterade att proposition 1978/
79:145 i vissa hänseenden inte motsvarade de av riksdagen tidigare
uppställda kraven. I detta sammanhang uttalade utskottet bl. a. att
situationen för tekoindustrins del från flera utgångspunkter var allvarlig.
Utskottet anförde vidare att det är ett vitalt intresse för svenskt vidkommande
att landet har en livskraftig och, så långt möjligt, diversifierad
tekoindustri inom landets gränser. Ett rimligt mått av försörjningsberedskap
förutsätter, framhöll utskottet, att tillgången på maskiner och välutbildad
personal är säkerställd redan i fredstid. Utksottet ansåg att riksdagen inte
borde frångå sitt tidigare önskemål om att den dåvarande produktionsvolymen
i allt väsentligt skulle bibehållas. En planering med detta mål borde,
anförde utskottet, som riksdagen redan uttalat grundas på försörjningspolitiska,
arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska bedömningar (s. 15).
Riksdagen gav som sin mening till känna vad utskottet anfört i nu berörda
delar (rskr 1978/79:390).

I annat sammanhang (s. 23) erinrade utskottet om att Sveriges behov av
tekovaror vid denna tidpunkt till mer än 70 % täcktes av importerade varor.
För vissa varor låg importandelen över 80 %. Utskottet uttalade att ett
långsiktigt mål för den statliga tekopolitiken borde vara att svensk industri
skall svara för 30 % eller mer av den totala tillförseln av tekovaror. Någon
formell låsning på denna nivå borde dock ej komma i fråga, sade utskottet.
Uttalandet gjordes inledningsvis i ett avsnitt där utskottet föreslog vissa
meningsyttringar av riksdagen beträffande handelspolitiska åtgärder.

Våren 1980 avstyrkte utskottet en socialdemokratisk partimotion i vilken
riktades kritik mot regeringens sätt att verkställa riksdagens tekobeslut från
våren 1979. Utskottet erinrade härvid (NU 1979/80:39 s. 13) om att
regeringen hade givit direktiv till olika utredningsorgan att beakta innehållet
i bl. a. näringsutskottets betänkande år 1979 om tekoindustrin. En ”bärande
tanke” i detta betänkande var att 1978 års produktionsvolym i tekoindustrin i
allt väsentligt skulle bibehållas. Den plan med detta mål som utskottet
efterlyste skulle grundas på försörjningspolitiska, arbetsmarknadspolitiska
och regionalpolitiska bedömningar. Utskottet utgick från att detta av
riksdagen uppställda krav utgjorde ”själva utgångspunkten för utredningsarbetet”
och ansåg det inte erforderligt med ett särskilt uttalande från
riksdagens sida härom.

De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet pekade i en reservation (s.
22) på ”att ett annat av de mål som riksdagen har uppställt för tekobranschen,
nämligen att svensk industri helst bör svara för 30 % eller mera av den

NU 1980/81:47

totala tillförseln av tekovaror, inte har kunnat upprätthållas”. De ansåg att
riksdagen borde uttala att de blivande utredningsförslagen skulle svara mot
målet att produktionsvolymen i tekoindustrin skall i stort bibehållas.

I november 1980 avgav utskottet ett yttrande (NU 1980/81:1 y) till
försvarsutskottet över den del av proposition 1980/81:20 om besparingar i
statsverksamheten m. m. som avsåg inriktningen av den statliga politiken på
tekoområdet m. m. jämte motioner.

I propositionen uttalade handelsministern att målen för tekopolitiken
måste ses i förhållande till de konkurrensmässiga förutsättningar som finns
att upprätthålla en viss produktionsnivå. Den grundläggande förutsättningen
är härvid hur det svenska kostnadsläget utvecklas i förhållande till våra
viktigaste konkurrentländer. Om en tillräcklig konkurrenskraft inte kan
uppnås och om målen skall vidmakthållas återstår endast att tillgripa
stödåtgärder och/eller handelspolitiska restriktioner. Utrymmet för sådana
åtgärder är emellertid begränsat mot bakgrund av det statsfinansiella läget
och de handelspolitiska åtagandena, anförde handelsministern.

Utskottet pekade i sitt yttrande på att frågan om den framtida inriktningen
av den statliga politiken på tekoområdet skulle komma att föreläggas
riksdagen i början av år 1981. Tekodelegationen hade för kort tid sedan på
grundval av ett omfattande utredningsmaterial till regeringen överlämnat en
rad förslag till åtgärder. Beredning av dithörande frågor pågick inom
regeringskansliet. Utskottet ansåg inte att det fanns skäl för riksdagen att
göra något uttalande med anledning av vad som hade anförts i propositionen
eller i motionerna om mål för tekopolitiken. Utskottets socialdemokratiska
ledamöter anförde i en avvikande mening (s. 5) bl. a. att det fanns anledning
erinra om att det är regeringens uppgift att genom aktiva insatser säkerställa
att de mål som riksdagen har fastlagt för tekopolitiken uppnås.

Försvarsutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande (FöU
1980/81:10) i likhet med näringsutskottet att riksdagen - i avvaktan på
aviserade förslag i budgetpropositionen 1981 - inte borde göra något
uttalande om tekopolitikens inriktning. Reservation avgavs av försvarsutskottets
socialdemokratiska ledamöter.

Vissa statistiska uppgifter

Statistiska centralbyråns enhet för industristatistik har nyligen publicerat
vissa uppgifter beträffande textilindustrin under år 1980 (Statistiska
meddelanden, serie Iv, april 1981).

Textilindustrins produktion av garn och vävnader (inkl. vävda mattor)
uppgick till 50 033 ton, en minskning med 7 % jämfört med år 1979.
Minskningen räknat i ton hänförde sig främst till mattor (- 13 %).
Produktionen av trikåväv minskade med 12 % och produktionen av garn och
vävnader i övrigt med 4 %. Importen minskade med 3 % till 86 700 ton.
Exporten uppgick till 23 597 ton, vilket innebar en minskning med 4 %.

NU 1980/81:47

Importens andel av tillförseln var oförändrat 77 %. Industrisysselsättningen
mätt i antalet arbetade timmar minskade med 2 % under år 1980 jämfört med
år 1979.

Produktionen av kläder - beräknad i fasta priser - ökade med 3 %.
Produktionen av trikåkläder ökade med 6 % och produktionen av övriga
kläder med 1 %. Importen ökade med 7 % och exporten med 10 %.
Importens andel av tillförseln ökade med 2 procentenheter till 80%.
Sysselsättningen i beklädnadsindustrin, mätt i antalet arbetade timmar,
minskade med 7 %.

Utskottet

Inledning

Riksdagen begärde i december 1978 att regeringen skulle åstadkomma en
övergripande plan för samhällets insatser på tekoområdet på såväl kort som
lång sikt. Riksdagen angav även utgångspunkterna för utredningsarbetet.
Detta skulle bl. a. syfta till att den dåvarande produktionsvolymen i allt
väsentligt skulle bibehållas (se s. 3).

Med anledning av riksdagens beslut lade regeringen i mars 1979 fram en
övergripande plan för tekoindustrin med förslag till olika stödåtgärder (se
s. 4). Riksdagen fann att denna plan i vissa hänseenden inte motsvarade de
angivna kraven. Näringsutskottet konstaterade i sitt betänkande bl. a. att
regeringen syntes vara beredd att godta en viss minskning av produktionsvolymen
i branschen. Utskottet ansåg vidare att framförhållningen i
planeringen borde vara längre än de tre år som regeringen hade förordat.
Enligt utskottets mening borde kompletterande utredningar göras även på
andra delområden inom tekobranschen. Riksdagen gav som sin mening
regeringen till känna att en ny plan med det av utskottet förordade innehållet
borde utarbetas och att det utredningsarbete som erfordrades borde göras av
de ansvariga organen på området, dvs. tekodelegationen, statens industriverk,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) och arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS). Riksdagen önskade vidare en kartläggning av den tillgängliga
kapaciteten och det långsiktiga behovet av yrkesinriktad arbetskraft inom
tekoindustrin. Riksdagsbeslutet omfattade även önskemål om vissa åtgärder
på handels-, arbetsmarknads- och industripolitikens områden.

År 1980 behandlade riksdagen frågor om tekoindustrin vid två tillfällen.
Det senaste var på hösten med anledning av vad handelsministern då - i
proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten m. m. - hade
anfört om målen för tekopolitiken. Vid båda tillfällena kritiserades
regeringens tekopolitik i motioner från socialdemokratiskt håll. Dessa ledde
inte till några uttalanden av riksdagen. Näringsutskottet fäste emellertid
uppmärksamheten på det pågående utredningsarbetet och på regeringens
avsikt att i början av år 1981 förelägga riksdagen frågan om den framtida
inriktningen av den statliga politiken på tekoområdet.

NU 1980/81:47

Försörjningsberedskapspolitiskt mål för tekopolitiken

Riksdagen tog år 1977 ställning till mål för försörjningsuthållighet och
försörjningsstandardpåtekoområdet (prop. 1977/78:42, FöU 1977/78:5, rskr
1977/78:81). I fråga om krisimporten godkände riksdagen ett regeringsförslag
om att den borde antas uppgå till 18-28 % av den normala fredsimporten.

Mot bakgrund av bl. a. studier som genomfördes år 1978 av ÖEF, AMS
och industriverket redovisade regeringen våren 1979 nivåer avseende den
produktionskapacitet som av försörjningsberedskapsskäl bör upprätthållas i
form av löpande produktion (prop. 1978/79:145). Härvid förutsattes en
krisimport på omkring en fjärdedel av den årliga importen under åren
1974-1976.

I budgetpropositionen (bil. 14 s. 105) redovisas nu att ÖEF under år 1980
har upprättat en ny försörjningsplan för tekoområdet. I denna plan anges
vilken produktion som behövs i en krissituation. Uppgifter om produktionsbehovet
ställs (s. 106) samman med uppgifter om vilken produktion inom
tekoområdet som ÖEF beräknar vara möjlig. Därvid anges hur försörjningsberedskapsläget
har utvecklats under åren 1979 och 1980. Med utgångspunkt
i gällande mål för försörjningsberedskapen på tekoområdet och ÖEF:s
bedömning av möjlig produktion i en krissituation är beredskapsläget på det
grundtextila området relativt tillfredsställande, anför handelsministern. I
fråga om kläder föreligger däremot vissa brister.

I sammanhanget lämnas i propositionen (s. 105 f.) uppgift om den
anslagsnivå som enligt ÖEF erfordras för att nuvarande målsättning skall
kunna upprätthållas.

Regeringen föreslår inte någon ändring av planeringsnormerna för
försörjningsberedskapen på tekoområdet. Det är emellertid, anförs det i
propositionen, viktigt att en balans upprätthålls mellan olika försörjningsområden
inom det ekonomiska försvaret, så att vid givna ekonomiska
resurser en hög ambitionsnivå på ett område inte medför allvarliga brister
inom andra sektorer. Med hänsyn till det statsfinansiella läget förordas
därför att ett upprätthållande av den produktionskapacitet i fråga om olika
tekovaror som enligt gällande planeringsnormer erfordras av försörjningsberedskapsskäl
skall betraktas som ett riktmärke för den fortsatta försörjningsberedskapspolitiken.
Då det är önskvärt att åstadkomma ett så långt
möjligt enhetligt mål för försörjningsberedskapen inom programmet
Beklädnad m. m. bör, uttalas det vidare, motsvarande gälla även för målet
att upprätthålla en årlig produktion om 2-2,5 milj. par läderskor.

I den socialdemokratiska partimotionen 1980/81:1494 kritiseras bl. a.
regeringens bedömning att den möjliga produktionen i stort skulle svara mot
den behövliga. Detta förutsätter dels att det i en kristid går att fördubbla
arbetsstyrkan, dels att inga väsentliga förändringar sker av produktionskapaciteten,
säger motionärerna. De finner det tvivelaktigt att det går att

1** Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 47

NU 1980/81:47

genomföra en fördubbling av arbetsstyrkan. Vad gäller den andra förutsättningen,
beträffande produktionskapaciteten, anför de att det i propositionen
redovisas att utvecklingen har lett till ny utslagning under den senaste tiden
utan att regeringen drar några slutsatser av detta. Motionärerna pekar på att
regeringens inställning mynnar ut i att det som år 1977 var ett mål för
försörjningsberedskapen nu förvandlas till ett riktmärke. De kräver att den
av riksdagen beslutade målsättningen för teko- och läderskoindustriema
skall ligga fast. Regeringens förslag angående programmet för ekonomiskt
försvar kritiseras. Motionärerna säger sig inte kunna acceptera en politik som
sätter åtgärderna för människans försörjning i kristider på undantag. Deras
konkreta förslag beträffande försörjningsberedskapen inom beklädnadsområdet
tas upp i ett avsnitt i motionen som behandlar finansiella frågor. De
förslag som framläggs där behandlas av försvarsutskottet.

Näringsutskottet konstaterar att regeringen inte föreslår någon ändring av
planeringsnormerna för försörjningsberedskapen på tekoområdet. Detta
kommer till uttryck i den nyss citerade formuleringen att ett upprätthållande
av den produktionskapacitet i fråga om tekovaror som enligt gällande
planeringsnormer erfordras av försörjningsberedskapsskäl skall betraktas
som ett riktmärke för den fortsatta försörjningsberedskapspolitiken. Till
denna formulering ansluter sig utskottet, som sålunda tillstyrker regeringens
förslag beträffande försörjningsberedskapspolitiskt mål och därmed avstyrker
motion 1980/81:1494 i motsvarande del.

Övriga mål för tekopolitiken

Det försörjningsberedskapspolitiska målet är bara ett av de mål som styr
tekopolitiken.

Ytterligare diskuteras i propositionen (s. 103 f.) allmänna industri- och
arbetsmarknadspolitiska mål, målet om en i allt väsentligt bibehållen
produktionsvolym och målet att svensk tekoindustri skall svara för 30 % eller
mer av den totala tillförseln av tekovaror. Som framgår av redogörelsen
tidigare (s. 3) anmodade riksdagen år 1978 regeringen att utarbeta en
övergripande plan för samhällets insatser på tekoområdet. Planen skulle
grundas på såväl försörjningsberedskapspolitiska som arbetsmarknadspolitiska
och regionalpolitiska bedömningar. Den skulle vidare syfta till att den
dåvarande produktionsvolymen i allt väsentligt skulle bibehållas. I det
följande tar utskottet upp de övriga frågor om mål för tekopolitiken som har
aktualiserats i motionsyrkanden.

Det övergripande industripolitiska målet i fråga om tekoindustrin är enligt
propositionen (s. 103) mot bakgrund av de förändrade konkurrensbetingelserna
för branschen att främja sådana omställningar som stärker konkurrenskraften
och därmed sysselsättningen på lång sikt. Det arbetsmarknadspolitiska
målet är att bereda långsiktig trygg sysselsättning.

När det gäller de regional- och sysselsättningspolitiska aspekterna anförs

NU 1980/81:47

(s. 108) att det inte klart framgår av riksdagens beslut vilken konkret
inverkan som arbetsmarknads- och regionalpolitiska hänsyn skall ha på
tekopolitiken. Regional- och sysselsättningspolitiska åtgärder inom en
tillbakagående bransch kan, sägs det, motiveras med att man vill minska
takten i branschens omställning för att underlätta omställningen för berörd
personal. Att med hjälp av statligt stöd permanent söka upprätthålla
sysselsättningen inom en bransch skulle vara en ny princip inom industri- och
arbetsmarknadspolitiken.

Vad gäller det av riksdagen beslutade målet om en i allt väsentligt
bibehållen produktionsvolym menar handelsministern att det inte kan vara
fråga om att oavsett statsfinansiella och andra kostnader upprätthålla en viss
produktionsvolym. Att 1978 års produktionsvolym skall upprätthållas bör
emellertid enligt regeringens förslag utgöra ett riktmärke för den fortsatta
tekopolitiken. Vad gäller 30 %-målet konstateras i propositionen att andelen
svensktillverkade varor i den totala tillförseln av tekoprodukter efter år 1976
har legat under 30 %.

Som har nämnts tidigare anförs i motion 1980/81:1494 att den av riksdagen
beslutade målsättningen för teko- och läderskoindustrierna skall ligga fast.
Motionärerna säger att det är orimligt att såsom nu sker tillåta en successiv
försvagning av den svenska tekoindustrin och i efterhand korrigera
målsättningen för branschen mot undan för undan lägre ambitionsnivåer.

Utskottet konstaterar att produktionsvolymen inom tekoindustrin åren
1979 och 1980 i stort motsvarar 1978 års produktionsvolym. Det mål för
produktionsvolymen som tidigare har uppställts av riksdagen har sålunda i
allt väsentligt kunnat uppfyllas. Det finns enligt utskottets mening f. n. inte
anledning att revidera riksdagens tidigare ställningstagande i fråga om
produktionsnivån. Utskottet - som utgår ifrån att regeringen fortsätter att
noga följa utvecklingen inom tekobranschen - har emellertid inget att erinra
mot att den angivna nivån betecknas som ett riktmärke i stället för ett mål.
Det kan, såsom framhålls i propositionen, inte bli fråga om att upprätthålla
en viss produktionsvolym utan hänsyn till kostnaderna. Utskottet tillstyrker
sålunda propositionens förslag beträffande mål för tekopolitiken utöver vad
som tidigare behandlats och avstyrker motion 1980/81:1494 i motsvarande
del.

Enligt vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1980/81:1102 bör
minimimålet för tekopolitiken vara att nuvarande antal arbeten bevaras.
Utskottet vill erinra om att ett sådant krav med hänsyn till en positiv
produktivitetsutveckling innebär att produktionsvolymen måste öka. Vid
oförändrad produktionsvolym, vilket är det mål som riksdagen tidigare har
uppställt, blir konsekvensen ofrånkomligen att antalet arbetstillfällen i
branschen minskar något. Med hänvisning till vad här sagts avstyrker
utskottet det nu berörda motionsyrkandet.

NU 1980/81:47

Industripolitiska åtgärder m. m.

Regeringen har i budgetpropositionen 1981 under anslagsrubriken
Branschfrämjande åtgärder (prop. 1980/81:100 bil. 17 punkt B 7) vad avser
tekoindustrin beräknat en minskning av anslaget med 2 milj. kr. till 40 milj.
kr. för budgetåret 1981/82. I den socialdemokratiska partimotionen 1980/
81:1494 föreslås att anslaget skall var oförändrat 42 milj. kr. Yrkandet på
denna punkt återfinns i en av socialdemokraterna i näringsutskottet
avlämnad motion (1980/81:1043) rörande gjuteriindustrin. Utskottet avser
att behandla anslaget till branschfrämjande åtgärder i dess helhet i annat
sammanhang.

I motion 1980/81:1494 föreslås att branschprogrammet för tekoindustrin
skall utvärderas. Vidare ges synpunkter på aktiviteter inom branschprogrammet.
Frågor som enligt motionärerna bör tas upp vid en utvärdering är den
praktiska effekten av olika aktiviteter, värdet av genomförda delbranschstudier
som underlag för programaktiviteter och insatsernas effekt från
regional- och industripolitiska synpunkter. Ett område som bör få ett ökat
utrymme inom branschprogrammet är stödet till marknadsföring på hemmamarknaden,
menar motionärerna. De vill att det statliga stödet skall få en
sådan inriktning att samarbetet mellan skilda företag uppmuntras. Man bör
vidare, anför de, försöka utforma stödet på ett sådant sätt att det enbart
riktas till den del av företagens produktion som utförs inom landet. Ett ökat
samarbete mellan tekobranschen och detaljhandeln anses också böra
eftersträvas.

Branschprogrammen inkl. tekoprogrammet har utvärderats flera gånger.
Senast gjordes detta år 1978 av statens industriverk på uppdrag av
regeringen. Industriverket har redovisat uppdraget dels i sin anslagsframställning
för budgetåret 1979/80, dels i samband med att en konsultrapport
med utvärdering av branschprogrammens effekter överlämnades till regeringen
hösten 1978. Riksdagen uttalade våren 1979 på förslag av näringsutskottet
att regeringen utan dröjsmål borde ta upp frågan om stödformernas
konstruktion inom tekoområdet (NU 1978/79:48, rskr 1978/79:390). Med
anledning härav har inom regeringskansliet genomförts en studie beträffande
dessa stödformer. En sammanfattning av studien har redovisats i promemorian
(DsH 1980:8) Statliga åtgärder för tekoindustrin. Ett kort sammandrag
finns i propositionen (s. 99 f.).

Med hänsyn till de här nämnda utvärderingarna av branschprogrammen
och av statliga stödåtgärder i övrigt för tekoindustrin är det enligt utskottets
mening f. n. inte av behovet påkallat att någon ny utvärdering görs.

Vad gäller inriktningen av branschprogrammet för tekoindustrin vill
utskottet anföra följande. Stöd för marknadsföring på hemmamarknaden
omfattas av det nuvarande programmet. Ett ökat stöd inom oförändrad ram
innebär att andra aktiviteter inom programmet måste minskas. Statens
industriverk får fritt prioritera olika aktiviteter inom en ram som är

NU 1980/81:47

gemensam för bidrag till konsultundersökningar och stöd till marknadsföring
på hemmamarknaden. Enligt utskottets mening bör industriverket även
fortsättningsvis få svara för dessa prioriteringar. Utskottet vill erinra om att
det stöd som kan ges till marknadsföring på hemmamarknaden är avsett för
bidrag till kollektiva marknadsföringsåtgärder med inriktning på hemmamarknaden,
avsedda att stärka avsättningsmöjligheterna för svenska tekoprodukter.
Enligt vad utskottet har inhämtat har industriverket när det gäller
samarbete mellan branschen och detaljhandeln gett stödet den innebörd som
motionärerna föreslår. Utskottet ser positivt på möjligheterna att genom det
nu diskuterade stödet stärka avsättningen för svenska tekoprodukter. Mot
bakgrund av vad som här har anförts finns det, menar utskottet, inte
anledning för riksdagen att göra något uttalande till regeringen i denna fråga.
Motionen avstyrks sålunda i denna del.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1980/81:1102 att alla
större tekoenheter skall nationaliseras och att de skall sammanföras till ett
statligt tekokombinat. Motionärerna vill också att riksdagen skall uttala att
de arbetandes representanter skall ha majoritet i lednings- och styrorgan
inom den statligt ägda tekoindustrin. Riksdagen har flera gånger tidigare -senast våren 1980 (NU 1979/80:39)- avslagit yrkanden av liknande innebörd.
Utskottet kan inte heller nu ställa sig bakom dessa förslag. Motionen avstyrks
i nu nämnd del.

I samma motion föreslås att producentkooperativ verksamhet inom
tekosektorn skall främjas aktivt. Frågan om arbetskooperativ behandlas
generellt i proposition 1980/81:130 om industripolitikens inriktning m. m.
Utskottet, som sålunda får anledning att återkomma till ämnet mera
utförligt, menar att det nu aktuella motionsyrkandet bör lämnas utan åtgärd.
Utskottet avstyrker också yrkandena i ifrågavarande motion beträffande
lagstiftning om obligatoriska, allmänna kvalitetsnormer för tekovaror och
om tekoproduktionens inriktning. Motionärerna vill att produktionen
genom tvingande kvalitetsnormer skall inriktas på ändamålsenlighet och
behov. Enligt utskottets mening är inte lagstiftning en lämplig metod för att
nå sådana syften. Inom ramen för en socialt inriktad marknadsekonomi är
det främst en uppgift för konsumenterna själva att, med bistånd av de
myndigheter som handhar konsumentfrågor, skapa och upprätthålla efterfrågan
på sådana produkter som bäst gagnar dem vad gäller kvalitet och
pris.

Utredningsarbete rörande beklädnadssektorn

Med anledning av riksdagens beslut i maj 1979 om inriktningen av de
statliga åtgärderna för tekoindustrin har regeringen tillsatt en rad utredningar
på tekoområdet.

I propositionen (s. 94 f.) redovisas resultatet av de genomförda utredningsuppdragen,
nämligen avseende behov och möjlig produktion av
tekovaror i en krissituation (ÖEF), möjligheter att i en sådan situation

NU 1980/81:47

tillgodose tekoindustrins behov av arbetskraft (ÖEF), tekoindustrins betydelse
för sysselsättningen i olika kommuner (AMS) och tekoindustrins
förutsättningar i allmänhet på kort och lång sikt (SIND PM 1980:16).
Tekodelegationen, som i enlighet med riksdagens beslut har fått regeringens
uppdrag att samordna myndigheternas arbete enligt nämnda uppdrag, har till
regeringen lämnat synpunkter på myndigheternas rapporter och härutöver
redovisat vissa egna förslag. Vidare har delegationen med anledning av ett
regeringsuppdrag lämnat en rapport till regeringen om ett program för
inhemsk produktion av vissa textilfibrer. Utöver här angivna utredningsrapporter
refereras i propositionen den tidigare (s. 10) nämnda rapporten över
en studie om stödformer på tekoområdet (DsH 1980:8).

Utredningsuppdrag inom tekoområdet som ännu inte hade avslutats när
budgetpropositionen färdigställdes avser tillgången på och behovet av
yrkesutbildad arbetskraft (tekodelegationen), skinn- och läderindustrins
omfattning i framtiden (tekodelegationen) och ursprungsmärkning av kläder
(ursprungsmärkningsutredningen, H 1980:02). De två förstnämnda utredningarna
har slutförts i december 1980 (Tekoindustrin och den yrkesutbildade
arbetskraften resp. Skinn- och läderindustrins framtida dimensionering).
Utredningsresultaten övervägs f. n. inom regeringskansliet. Enligt vad
utskottet har inhämtat väntas ursprungsmärkningsutredningen lägga fram
sitt betänkande under sommaren 1981.

I den socialdemokratiska partimotionen 1980/81:1494 nämns en rad frågor
som enligt motionärerna bör tas upp i det fortsatta utrednings- och
planeringsarbetet på tekoområdet. Förslagen gäller inrättande av dels en
särskild lånegaranti för säsongkrediter, dels ett statligt ägt saneringsbolag för
tekoindustrin, dels särskilda strukturlån av samma typ som finns inom
skoindustrin. Forskningsfrågorna bör också ha en självklar plats i den
långsiktiga planeringen för tekoområdet, anför motionärerna. De uttalar att
det bör ingå i tekodelegationens uppgifter att samordna branschens
långsiktiga forskningsfrågor. Vad gäller de mer omedelbara behoven av
medel för forskningsverksamhet inom ramen för Textilforskningsinstitutet
har motionärerna förutsatt att regeringen skulle återkomma i den industripolitiska
propositionen (prop. 1980/81:130).

Riksdagen har flera gånger tidigare behandlat förslag om inrättande av en
lånegaranti för säsongkrediter inom tekoindustrin. På förslag av näringsutskottet,
som hänvisade bl. a. till redan existerande lånemöjligheter, avslog
riksdagen (NU 1978/79:48 s. 35, NU 1979/80:39 s. 14) liknande förslag såväl
år 1979 som år 1980.

Utskottet är inte heller nu berett att tillstyrka motionärernas förslag i
denna del. I sammanhanget vill utskottet erinra om att företagens
likviditetsproblem i samband med säsongsvackoma i viss utsträckning torde
kunna lösas med hjälp av rörelselån från de regionala utvecklingsfonderna,
särskilda strukturgarantier samt industrigarantilån. Syftet med de särskilda
tekostrukturlån som motionärerna förordar torde i viss utsträckning kunna

NU 1980/81:47

tillgodoses med de nuvarande särskilda strukturgarantierna.

Riksdagen har tidigare på förslag av näringsutskottet (NU 1978/79:48
s. 34 f.) också avslagit yrkanden om att ett statligt ägt saneringsbolag skulle
inrättas för tekoindustrin. Härvidlag har bl. a. hänvisats till ett omfattande
utredningsarbete på området vilket enligt riksdagens beslut borde avvaktas
innan ställning kunde tas i fråga om inrättande av ett sådant bolag. Utskottet
har dock framhållit att det under alla omständigheter saknades anledning att
inrätta någon form av saneringsbolag som uteslutande skulle vara avsett för
tekoindustrin. Det finns enligt utskottets mening inte heller nu skäl att skapa
ett särskilt saneringsbolag för denna bransch. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om att regeringen i proposition 1980/81:130 om industripolitikens
inriktning m. m. har lämnat vissa förslag rörande rekonstruktion av
krisdrabbade företag, rådrumsstöd m. m. Vidare har företagsobeståndskommittén
(Fi 1976:03) genom tilläggsdirektiv i april 1980 fått i uppdrag att
utreda behovet av ett rekonstruktionsbolag. Uppdraget har begränsats till att
gälla rekonstruktion av större företag.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att forskningsfrågorna har en
självklar plats i den långsiktiga planeringen för tekoområdet. Över huvud
taget har forskning och utveckling fått en allt större betydelse för industrins
utveckling och konkurrenskraft. Frågor om teknisk forskning och utveckling
kommer utskottet att behandla på grundval av proposition 1980/81:130 om
industripolitikens inriktning m. m. Enligt utskottets mening finns det inte
skäl för riksdagen att göra något uttalande med anledning av de förslag
motionärerna har lämnat avseende forskningen inom tekoindustrin.

Med vad här har anförts avstyrker utskottet motion 1980/81:1494 vad
gäller det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet på tekoområdet.

I motion 1980/81:1785 lämnas förslag om åtgärder för att bevara svensk
skoindustri. Motionären erinrar om de mål som riksdagen har satt upp för
den svenska läderskoproduktionen och om de ekonomiska insatser som
samhället har gjort inom skoindustrin. Han anser att det mot bakgrund av
dessa insatser finns anledning för staten att bevaka utvecklingen inom den
kvarvarande svenska skoindustrin och se till att utvecklingen blir den
önskade. Motionärens förslag går ut på att regeringen skall föranstalta om en
snar översyn av läget inom den svenska skoindustrin. Därvid bör beaktas,
anför han, att minst 1980 års sysselsättnings- och produktionsnivå skall
uppehållas i denna bransch inom Örebro-Kumlaregionen.

Riksdagen beslöt hösten 1978 om ett omstrukturerings- och effektiviseringsprogram
för läderskoindustrin avseende åren 1979-1981 (prop. 1978/
79:60, NU 1978/79:18, rskr 1978/79:117). Programmet har resulterat i en
omstrukturering av branschen. Bl. a. har under det nybildade holdingbolaget
Skogruppen AB inordnats sex skoföretag, varav fem är tillverkande
enheter. Skogruppen svarar för närmare hälften av den svenska läderskoproduktionen.
Omstruktureringen har möjliggjorts genom s. k. skostrukturlån.
Genom avskrivningslån har investeringar möjliggjorts i branschen.

NU 1980/81:47

Under omstrukturerings- och effektiviseringsperioden utgår ett allmänt
produktionsstöd i form av försörjningsberedskapslån. Läderskoproduktionen
har under de senaste två åren stabiliserats och hållit sig inom intervallet
2-2,5 milj. par, vilket motsvarar det mål för årsproduktionen som riksdagen
angav år 1977.

ÖEF följer kontinuerligt utvecklingen inom skobranschen. Myndigheten
samarbetar därvid med stiftelsen Skoinstitutet, som har till uppgift att bistå
skobranschen med bl. a. produkt- och designutveckling, marknadsföring i
Sverige och exportförsäljning.

Med hänsyn till de aktiviteter som här har redovisats anser utskottet inte
att en särskild översyn av läget inom skoindustrin enligt motionärens förslag
är motiverad. Inte heller finner utskottet grund för ett uttalande av riksdagen
om att en viss angiven sysselsättnings- och produktionsnivå skall upprätthållas
vid skoföretag inom Örebro-Kumlaregionen. Motion 1980/81:1785
avstyrks sålunda.

Handelspolitiska åtgärder

I motion 1980/81:1494 (s) framläggs flera förslag till åtgärder på det
handelspolitiska området. Socialdemokraterna har tidigare med anledning
av 1979 års tekoproposition och under allmänna motionstiden år 1980
kommit med förslag som till stor del motsvarat dessa.

Inledningsvis anför motionärerna att det inte redovisas några förslag till
handelspolitiska åtgärder i budgetpropositionen. De framhåller att tekodelegationen
i skrivelse till regeringen uttryckligen har pekat på behovet av
sådana åtgärder för att det skall bli möjligt att uppnå målen för tekopolitiken
(se prop. 1980/81:100 bil. 14 s. 99). Samtidigt har delegationen konstaterat
att våra handelspolitiska åtaganden självfallet måste beaktas vid utformningen
av handelspolitiska åtgärder.

Motionärerna erinrar om att det s. k. multifiberavtalet löper ut vid
utgången av år 1981. Det nuvarande avtalet innebär att industriländerna
accepterar en relativt snabb ökning av importen. Med hänsyn till den
förväntade uppbromsningen av konsumtionstiilväxten är det, menar motionärerna,
inte rimligt att godta en lika snabb importökning i det kommande
avtalet. En sådan skulle äventyra och sannolikt omöjliggöra att målen för
tekopolitiken uppnås. Motionärerna vill också att man från svensk sida skall
arbeta för att ett kommande multifiberavtal skall omfatta även skinnkonfektion.

Multifiberavtalet reglerar en stor del av världshandeln med textilier.
Avtalet innefattar regler för begränsning av handeln med textilvaror av
bomull, ull och konstfibrer. Det är enligt avtalet möjligt för deltagarländerna
att ingå bilaterala avtal om begränsning av import av tekovaror. Vid
tillkomsten av sådana avtal skall särskild hänsyn tas till importländer med
små marknader, hög importandel och liten hemmaindustri. Om parterna är

NU 1980/81:47

överens härom kan de under den nuvarande förlängningen av multifiberavtalet
på enskilda punkter avtala om avvikelser från detta. Sverige har hittills
ingått bilaterala avtal med femton leverantörländer. Begränsningsavtalen
omförhandlas fortlöpande. Antalet länder med vilka begränsningsavtal
träffats har efter hand ökat.

Vad gäller de förslag beträffande multifiberavtalet som framläggs i den
socialdemokratiska partimotionen vill utskottet anföra följande.

Sverige har sedan avtalets tillkomst genom den s. k. nordiska klausulen
möjligheter att i bilaterala tekobegränsningsavtal underskrida den tillväxttakt
för importen (6 %) som multifiberavtalet föreskriver för normalfallen.
Sådana underskridanden har också förekommit. Utskottet utgår ifrån att den
nämnda klausulen kommer att finnas kvar i ett ev. nytt multifiberavtal. Det
torde då finnas vissa möjligheter att inom avtalsramen nå de syften i fråga om
begränsning av importökningen som motionärerna eftersträvar.

Multifiberavtalet omfattar fler fiberslag än det tidigare internationella
ramavtalet på tekoområdet, det s. k. bomullstextilavtalet. Enligt vad
utskottet har inhämtat från handelsdepartementet har försök gjorts från
svensk sida att få ytterligare fiberslag inkluderade i bilaterala avtal under
multifiberavtalet. Sådana försök har emellertid mött betydande invändningar
och har fått överges. Mot denna bakgrund torde det inte vara möjligt att
från svensk sida driva igenom att det nästkommande multifiberavtalet skall
omfatta även skinnkonfektion. Motionen avstyrks sålunda vad gäller
förslagen om multifiberavtalet.

Ytterligare begärs i motion 1980/81:1494 (s) att regeringen - såsom
tekodelegationen har föreslagit - skall ge kommerskollegium i uppdrag att
under innevarande år utarbeta ett konkret förslag till ett arrangemang med
rena globalkontingenter för länderna utanför EG och EFTA. Motionärerna
menar att ett förslag till globalkvotering bör utarbetas såsom en beredskapsåtgärd
för den händelse ett nytt multifiberavtal inte skulle komma till stånd
eller ett sådant avtal skulle få en utformning som inte kan accepteras från
svensk sida.

Ett sådant system med rena globalkontingenter som motionärerna
förespråkar innebär i korthet att totalramar fastställs för importen av olika
varugrupper från länder utanför EG och EFTA och att de länder som
omfattas av totalramen sedan får inbördes konkurrera om det tillgängliga
importutrymmet. Fördelarna och nackdelarna med systemet i fråga har
ingående redovisats i 1979 års tekoproposition (prop. 1978/79:145 s. 40).

Vid riksdagens behandling av tekofrågorna år 1979 avslogs ett yrkande om
övergång till ett globalkontingentsystem. I motiveringen till den reservation
(nr 4) till näringsutskottets betänkande i ärendet som vann riksdagens bifall
anfördes särskilt att det med hänsyn till Sveriges åtaganden inom ramen för
GATT-avtalet var föga sannolikt att Sverige skulle kunna åstadkomma några
mer väsentliga nedskärningar av tekoimporten genom att byta system. Med
hänsyn till att de då ingångna begränsningsavtalen (13 stycken) tillsammans

NU 1980/81:47

med de ensidiga svenska importbegränsningarna gentemot Taiwan samt
avtalen med statshandelsländerna totalt omfattade 95 % av importen av
känsliga varor från länder utanför EG och EFTA skulle enligt utskottet en
övergång till ett globalsystem endast kunna medföra en marginell förbättring.
Ett liknande motionsyrkande avslogs också år 1980.

Enligt utskottets mening saknas anledning att f. n. låta utarbeta ett
konkret förslag till ett globalkontingentsystem. Utskottet hänvisar till de skäl
mot en övergång som anfördes i 1979 års tekoproposition och de uttalanden i
denna fråga som riksdagen gjorde vid behandlingen av ärendet (NU
1978/79:48, rskr 1978/79:390). Utskottet förutsätter att Sverige tar aktiv del i
de förhandlingar om ett nytt multifiberavtal som förestår. Skulle dessa
förhandlingar inte leda till önskvärt resultat för svenskt vidkommande får
självfallet andra utvägar att begränsa importen prövas. Utskottet vill för sin
del inte utesluta möjligheten att i en sådan situation en övergång till ett
globalkontingentsystem skulle kunna bli aktuell.

1979 års riksdagsbeslut om tekopolitiken innebar bl. a. att riksdagen
begärde förslag till lagstiftning rörande ursprungsmärkning av kläder.
Därigenom tillgodosåg riksdagen delvis ett yrkande från socialdemokratiskt
håll. I motion 1980/81:1494 (s) begärs nu att regeringen skall vidta sådana
åtgärder att förslag om ursprungsmärkning av kläder kan presenteras för
riksdagen under innevarande år.

Regeringen har, som redan berörts, tillkallat en särskild utredare
(H 1980:02) med uppdrag att utreda frågan om ursprungsmärkning och lägga
fram förslag till bestämmelser på området. Utredningen beräknas, enligt vad
utskottet har inhämtat, avge ett betänkande under sommaren 1981.

Utskottet utgår ifrån att regeringen efter beredning av utredningens
förslag snarast återkommer i ärendet till riksdagen. Det finns enligt
utskottets mening inte anledning för riksdagen att ange någon exakt sista
tidpunkt när detta bör ske. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet på denna punkt motion 1980/81:1494.

I den socialdemokratiska motionen lämnas flera förslag på en effektivisering
av begränsningssystemet för tekoimport. Motionärerna anför att
möjligheterna till kontroll av att gällande regler efterlevs är mycket
begränsade. Ett av kontrollproblemen utgörs av svårigheten att fastställa i
vilket land en importerad vara har producerats. Motionärerna pekar på att
tekodelegationen har föreslagit att importlicens eller särskilda ursprungsintyg
i vissa angivna fall skulle krävas för varor från EG och EFTA. Vidare
nämner de tekodelegationens förslag om dels förbättrad rapportering från
exportländerna, dels ökade resurser för kontroll i Sverige hos generaltullstyrelsen
och kommerskollegium. Därutöver lämnas två förslag som syftar
till att effektivisera kontrollen av tekoimporten. Det ena förslaget gäller det
s. k. hemtagningssystemet, vilket innebär att importören får ta hem
varupartiet direkt till sitt lager och därefter sända in en tulldeklaration till
tullanstalten. Enligt motionärerna medför detta system stora problem när

NU 1980/81:47

det gäller exempelvis att kontrollera om det importerade partiet svarar mot
vad som har licensierats. Varupartiet i fråga kan nämligen, när tulldeklarationen
lämnas, redan ha distribuerats från importörens lager till olika
köpare. Motionärerna anser att hemtagningssystemet borde slopas för varor
inom tekoområdet.

Det andra förslaget gäller ökat samarbete mellan tullverket och kommerskollegium.
Motionärerna menar att tullverket borde få rätt att överlämna
uppgifter beträffande enskilda företags import till kommerskollegium. Detta
skulle förbättra möjligheterna att effektivt kontrollera att gällande importbestämmelser
följs, framhåller de.

Vad gäller de här nämnda förslagen till effektivisering av begränsningssystemet
vill utskottet anföra följande.

De förslag till handelspolitiska åtgärder som tekodelegationen under
hösten 1980 har inkommit med i en skrivelse till regeringen har remitterats till
kommerskollegium för yttrande. Detta gäller inte det av delegationen
tidigare framförda förslaget om att importlicens eller ursprungsintyg i vissa
fall bör krävas för varor från EG och EFTA. Det förslaget bereds f. n. i
regeringskansliet.

Det s. k. hemtagningssystemet innebär i korthet följande.

Enligt tullagen (SFS 1973:670) skall varor som förs in i landet förtullas.
Grundprincipen är att man inte får förfoga över införda varor innan detta har
skett. Den som anger en vara till förtullning skall lämna tulldeklaration för
varan till tullverket.

En importör som har regelbunden importverksamhet kan bli registrerad
som hemtagare och därigenom få rätt att ta hand om och i allmänhet även
förfoga över sina importvaror redan innan de har förtullats. När det gäller en
del varor som är föremål för importrestriktioner får hemtagning ske endast
om vissa särskilda villkor har uppfyllts. Detta gäller bl. a. varor som med
hänsyn till allmän hälsovård eller säkerhet har omgärdats med importrestriktioner.
En annan, i detta sammanhang mer aktuell, begränsning är
förfogandeförbud för vissa varor som är föremål för importrestriktioner av
handels-eller näringspolitiska skäl, dvs. bl. a. flertalet textilvaror från länder
utanför EG och EFTA. Förfogandeförbudet innebär att hemtagaren måste
förvara de hemtagna varorna i oförändrat skick till dess föreskrivna
införselvillkor har uppfyllts och tullmyndighet meddelat att hinder för vidare
förfogande över varorna inte föreligger.

När en hemtagare vill ta hand om en vara, skall han själv eller genom
ombud lämna en hemtagningsanmälan till tullanstalt eller till tullupplag som
har erhållit generaltullstyrelsens medgivande att mottaga sådan anmälan. I
samband med att anmälan lämnas är hemtagaren i vissa fall skyldig att styrka
att gällande införselvillkor (licenser m. m.) är uppfyllda och lämna vissa
uppgifter för statistiskt ändamål. Hemtagaren behöver inte lämna någon
tulldeklaration i samband med att varorna utlämnas till honom, utan detta
görs i efterhand.

NU 1980/81:47

Fördelarna för hemtagarna framför andra importörer är sålunda bl. a. att
varorna kan disponeras tidigare och att längre tid kan tas i anspråk för att
färdigställa erforderliga tulldeklarationer. Tullverkets kontroll över hemtagare
utövas genom inspektionsbesök och bokföringsgranskning. Missbruk av
hemtagningsrätten kan leda till att denna rätt dras in.

Enligt vad utskottet har inhämtat torde det svenska hemtagningssystemet
innebära att Sverige mer konsekvent än flertalet industrialiserade länder har
genomfört en ordning enligt vilken importören själv avger en tulldeklaration
på vilken tulltaxeringen sedan grundas. System liknande vårt förekommer i
vissa andra länder men är i varierande grad omgärdade med fler restriktioner
än i Sverige. Det finns också flera länder som inte tillämpar hemtagningssystem
utan kräver att godset skall förtullas innan det är tillgängligt för
importören. Sådana system kan ibland innebära avsevärda fördröjningar i
varuhanteringen för importörerna.

Frågan om överföring av viss information från tullmyndigheterna till andra
myndigheter har behandlats av riksdagen år 1980. Riksdagens beslut (prop.
1979/80:108, SkU 1979/80:55, rskr 1979/80:352) innebar att tullmyndigheterna
fick möjlighet att lämna riksskatteverket och länsstyrelserna uppgifter
som rör import och export av varor. Vad gäller frågan om informationsöverföring
till andra myndigheter, bl. a. kommerskollegium, sades i propositionen
att den fick bedömas i ett större sammanhang. Därvid erinrades om att
regeringen har gett brottsförebyggande rådet (BRÅ) i uppdrag att se över
bestämmelserna om myndigheternas informationsutbyte och ömsesidiga
anmälningsskyldighet och föreslå erforderligt lagstiftningsarbete.

Med anledning av regeringens uppdrag har en av BRÅ tillkallad
arbetsgrupp utarbetat promemorian (1980:4) ”Informationsutbyte mellan
myndigheter. En lägesrapport”. Promemorian, som är avsedd att vara en
första utredningsetapp i arbetet, innehåller en redovisning av hur arbetsgruppen
bedömer att den nya sekretesslagen (1980:100), som trädde i kraft
den 1 januari 1981, påverkar möjligheterna till informationsutbyte mellan de
myndigheter som är att anse som centrala i kampen mot den organiserade
och den ekonomiska brottsligheten. I en andra utredningsetapp avser
arbetsgruppen att behandla övriga frågor som omfattas av regeringens
uppdrag och sålunda bl. a. se över bestämmelserna om informationsutbyte
mellan myndigheterna.

Ett slopande av hemtagningssystemet skulle enligt utskottets mening
kunna ge vissa ökade kontrollmöjligheter. Samtidigt måste dock beaktas att
ett alternativt system kan medföra ökad byråkrati, fördröjningar för
importörerna och ökade kostnader för såväl samhället som importörerna och
då i sista hand också för konsumenterna. F. n. saknas till stor del möjligheter
att inhysa de importerade varorna i särskilda tullhus, något som med ett
annat system torde erfordras innan varorna får tas hem till importörens lager.
Utskottet anser, mot bakgrund av vad som här har anförts, att övervägande
skäl talar för att hemtagningssystemet inte bör slopas. Andra åtgärder bör

NU 1980/81:47

kunna vidtas för att öka effektiviteten i det tillämpade begränsningssystemet.
Om det visar sig att sådana åtgärder inte får avsedd effekt bör frågan om
hemtagningssystemets slopande prövas på nytt.

Enligt utskottets uppfattning skulle en överföring av information från
tullmyndigheterna till kommerskollegium också kunna leda till en förbättrad
kontroll av att gällande importbestämmelser följs. Utskottet förutsätter att
regeringen, på grundval av bl. a. det arbete som BRÅ bedriver inom detta
område, återkommer med förslag till riksdagen i frågan.

Det finns enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att göra
något uttalande till regeringen i fråga om vad som här har anförts om
effektivisering av begränsningssystemet. Motion 1980/81:1494 avstyrks
sålunda i denna del.

1 motion 1980/81:1494 (s) upprepas vidare ett tidigare önskemål om att
regeringen skall ge kommerskollegium i uppdrag att utarbeta ett system med
importlicensiering. Systemet skulle innebära relativt långtgående krav på
importörerna att även handla med svenska varor. Man skulle eftersträva att
fördela licenserna på ett sådant sätt att den totala importen av vederbörande
företags försäljning inte uppgår till mer än 70 % av försäljningsvärdet.

Vid behandlingen av 1979 års tekoproposition avslogs ett motionsyrkande
om införande av ett importlicenssystem. I betänkandet (reservation nr 3,
som bifölls av riksdagen) anfördes bl. a. att verkningarna av ett licenssystem
var svåra att överblicka. Det kunde med säkerhet antas att systemet skulle bli
byråkratiskt och tungrott samt drabba olika företag mycket olika. Ett
licenssystem antogs vara angripbart ur EG:s och EFTA:s synvinkel på
formella grunder. Även år 1980 avslogs ett liknande förslag. Utskottet
hänvisade då (NU 1979/80:39 s. 18) till det nyss refererade beslutet. Inte
heller nu finns det enligt utskottets uppfattning anledning att ompröva det
tidigare beslutet. På grundval av det anförda avstyrker utskottet motion
1980/81:1494 i nu aktuell del.

I vänsterpartiet kommunisternas partmotion 1980/81:1102 föreslås att
åtgärder skall vidtas för att nedbringa importandelen av tillförseln av
tekovaror till 60 %. Motionärerna vill vidare att ett statligt importbolag skall
bildas genom vilket all tekoimport skall gå. De nämnda yrkandena är i
huvudsak desamma som samma parti lade fram i motioner såväl år 1979 som
år 1980 och som då avvisades av riksdagen. Utskottet anser även nu att
förslagen är alltför långtgående och avstyrker följaktligen de två nämnda
yrkandena i motion 1980/81:1102.

Prissättningen i detaljhandeln

I motion 1980/81:1494 föreslås att åtgärder utan dröjsmål skall sättas in när
det gäller prissättningen i beklädnadsdetaljhandeln. Motionärerna hävdar
att det procentpåslag som större delen av detaljhandeln tillämpar missgynnar
svensktillverkade varor. De erinrar om att statens pris- och kartellnämnd

NU 1980/81:47

(SPK) i en undersökning år 1978 konstaterade att metoden med procentuellt
pålägg på varan medför att priserna inte kalkyleras på ett kostnadsmässigt
motiverat sätt. De förhandlingar som på riksdagens initiativ förts mellan
staten och textildetaljhandeln om ändrade prissättningsmetoder har inte lett
till något resultat. Motionärerna anser att möjligheterna att nå fram till en
tillfredsställande prissättning inom beklädnadsdetaljhandeln sammanhänger
med möjligheterna för samhället att ingripa. De föreslår att det i lag skall
fastslås att textildetaljhandeln skall tillämpa en kostnadsmässigt motiverad
prissättningsmetod. Riksdagen bör enligt deras uppfattning begära ett
förslag av regeringen härom.

Också i motion 1980/81:1102 lämnas förslag angående textilhandelns
prissättningsmetoder. Motionärerna anför att textilhandeln gynnar importerade
produkter genom att tillämpa procentuella pålägg och att prisdifferenserna
mellan svensktillverkade och importerade produkter är större än
vad som motiveras av kostnadsskillnaderna. De föreslår att handelns
prissättning skall regleras genom lagstiftning och att principen därvid skall
vara att handelspålägget beräknas i kronor och inte i procent.

Motionsyrkanden av i huvudsak samma innebörd som de nu aktuella har
behandlats av riksdagen de tre senaste åren (NU 1977/78:41, NU 1978/79:48,
NU 1979/80:39). Riksdagen ställde sig samtliga gånger avvisande till begäran
om lagstiftning. Näringsutskottet sade sig år 1979 (NU 1978/79:48 s. 25) vara
medvetet om att det skulle stöta på stora svårigheter av både principiell och
praktisk natur att tvångslagstifta om en viss prissättningsmetod. Utskottet
pekade på att en lagstiftning skulle innebära att avsteg gjordes från den
annars allmänt omfattade principen om marknadsanpassad prissättning.
Priskonkurrens skulle omöjliggöras. Vid det senaste tillfället (NU 1979/80:39
s. 19) anförde utskottet att bakom tanken att man bör slopa procentpåläggen
ligger föreställningen att svensktillverkade varor får ett högre pålägg i kronor
än importvarorna. Svenska varor skulle härigenom få ”subventionera”
importvarorna. Utskottet framhöll att man bör hålla i minnet att inte alla
importerade tekovaror är av lågpriskaraktär - så kommer t. ex. större delen
av importen av konfektionsvaror från EG- och EFTA-stater och från andra
industriländer. Det bör också noteras, uttalade utskottet, att en stor del av de
billiga tekovaror som säljs är av svenskt ursprung. Vidare tillämpar handeln i
dag inte samma procentuella pålägg på alla varor. Det torde därför vara svårt
att komma till slutsatsen att en viss prissättningsmetod framstår som särskilt
gynnsam eller ogynnsam just för svensk tekoindustri. Utskottet vidhåller sin
inställning i frågan. Det nu anförda utgör, såsom utskottet betonade förra
året, naturligtvis inte något skäl mot att regeringen och ansvariga myndigheter
följer utvecklingen på prissättningsområdet. Någon anledning för
riksdagen att nu göra ett uttalande i saken synes emellertid inte föreligga. De
här berörda yrkandena i motionerna 1980/81:1102 och 1980/81:1494 avstyrks
därför av utskottet.

NU 1980/81:47

Lokaliseringsfrågor m. m.

I motion 1980/81:487 framställs några förslag som rör lokalt och regionalt
inflytande över tekopolitiken och lokaliseringen av den statliga tekoverksamheten.

Innebörden av motionen är att de lokala och regionala organen i större
utsträckning än nu skall få inflytande över de beslut i tekofrågor som fattas på
central nivå. Motionärerna anför också att det är viktigt att de myndigheter
som skall handha problemen kring tekoindustrins framtid har god närkontakt
med tekoindustrin. Med hänvisning härtill föreslår de att statlig
administration inom tekoområdet skall lokaliseras till Borås.

Riksdagen avslog förra året ett motionsyrkande med ungefär samma
innebörd som i det nu aktuella. Näringsutskottet underströk då i sitt
betänkande (NU 1979/80:39 s. 20) att de växande statliga insatserna inom
tekoindustrin ökar behovet av samordning och samarbete mellan de olika
statliga organen på området men också mellan dessa organ samt regionala
och lokala organ. Utskottet anförde som sin uppfattning att det bör
ankomma på regeringen och de regeringen underställda organen att från fall
till fall bedöma hur informationsfunktionen skall utformas. Det kan därvid
visa sig lämpligt exempelvis att de kommuner som närmast berörs av aktuella
beslut löpande erhåller tillgängligt informationsmaterial genom det statliga
organets försorg, sade utskottet. Utskottet ville heller inte utesluta
möjligheten av att representanter för lokala intressen, t. ex. kommuner, i
vissa fall får delta i samrådsorganens arbete som ledamöter e. d. Utskottet
har fortfarande samma uppfattning i denna fråga. Det finns således enligt
utskottets mening inte heller nu anledning för riksdagen att göra något
uttalande i dessa frågor.

Utskottet kan inte heller biträda tanken på att de statliga tekoaktiviteterna
- som bedrivs inom ramen för bl. a. kommerskollegium, OEF och
industriverket - skulle omlokaliseras på det sätt motionärerna föreslår.

På grundval av det anförda avstyrker utskottet motion 1980/81:487.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande försörjningsberedskapspolitiskt mål för tekopolitiken att

riksdagen med bifall till proposition 1980/81:100 bilaga 14
moment 1 i ifrågavarande del och moment 2 i ifrågavarande del
och med avslag på motion 1980/81:1494 yrkande 1 i ifrågavarande
del godkänner vad som anförts i propositionen,

2. beträffande övriga mål för tekopolitiken
att riksdagen

NU 1980/81:47

a) med bifall till proposition 1980/81:100 bilaga 14 moment 2 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1980/81:1494
yrkande 1 i ifrågavarande del godkänner vad som anförts i
propositionen,

b) avslår motion 1980/81:1102 yrkande 1,

3. beträffande branschprogrammet för tekoindustrin
att riksdagen avslår motion 1980/81:1494 yrkande 2,

4. beträffande nationalisering av tekoindustrin

att riksdagen avslår motion 1980/81:1102 yrkande 3,

5. beträffande styrorgan för statsägd tekoindustri

att riksdagen avslår motion 1980/81:1102 yrkande 4,

6. beträffande producentkooperativ verksamhet

att riksdagen avslår motion 1980/81:1102 yrkande 5,

7. beträffande obligatoriska kvalitetsnormer för tekovaror
att riksdagen avslår motion 1980/81:1102 yrkande 7,

8. beträffande tekoproduktionens inriktning

att riksdagen avslår motion 1980/81:1102 yrkande 9,

9. beträffande utrednings- och planeringsarbetet på tekoområdet
att riksdagen avslår motion 1980/81:1494 yrkande 3,

10. beträffande skoindustrin

att riksdagen avslår motion 1980/81:1785,

11. beträffande förhandlingarna om ett nytt multifiberavtal
att riksdagen avslår motion 1980/81:1494 yrkande 4,

12. beträffande globalkontingenter

att riksdagen avslår motion 1980/81:1494 yrkande 5,

13. beträffande ursprungsmärkning av kläder

att riksdagen avslår motion 1980/81:1494 yrkande 6,

14. beträffande effektivisering av begränsningssystemet
att riksdagen avslår motion 1980/81:1494 yrkande 7,

15. beträffande importlicenser

att riksdagen avslår motion 1980/81:1494 yrkande 9,

16. beträffande mål för begränsning av tekoimporten
att riksdagen avslår motion 1980/81:1102 yrkande 2,

17. beträffande statligt importbolag

att riksdagen avslår motion 1980/81:1102 yrkande 6,

18. beträffande prissättningen i detaljhandeln

att riksdagen avslår motion 1980/81:1102 yrkande 8 och motion
1980/81:1494 yrkande 8,

19. beträffande lokaliseringsfrågor m. m.
att riksdagen avslår motion 1980/81:487.

Stockholm den 21 april 1981

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1980/81:47

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m).
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Lilly Hansson
(s), Birgitta Hambraeus (c), Rune Jonsson (s), Hadar Cars (fp), Karl
Björzén (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Ingegärd Oskarsson (c), Birgitta
Johansson (s) och Per Westerberg (m).

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Rune
Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s).

1. Försörjningsberedskapspolitiskt mål för tekopolitiken (mom. 1)
Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Näringsutskottet
konstaterar” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande
lydelse:

Regeringen hävdar att den inte siktar till någon ändring av planeringsnormerna
för försörjningsberedskapen på tekoområdet. Samtidigt föreslår den
emellertid att det mål för försörjningsberedskapen inom teko- och skoområdena
som riksdagen har beslutat om nu i stället skall ses som ett riktmärke.
Utskottet finner detta vara ett uttryck för en sänkt ambitionsnivå som
utskottet inte kan ställa sig bakom. Propositionen avstyrks således i denna
del. Riksdagen bör i stället i ett uttalande till regeringen ansluta sig till kravet
i motion 1980/81:1494 på en oförändrad formulering av målet för försörjningsberedskapen
på teko- och skoområdena.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande försörjningsberedskapspolitiskt mål för tekopolitiken att

riksdagen med anledning av proposition 1980/81:100 bilaga
14 moment 1 i ifrågavarande del och moment 2 i ifrågavarande
del och med bifall till motion 1980/81:1494 yrkande 1 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

2. Övriga mål för tekopolitiken (mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att produktionsvolymen åren 1979 och 1980 i stort
motsvarar 1978 års produktionsvolym. Målet beträffande produktionsvolymen
har sålunda i allt väsentligt kunnat uppfyllas. Såväl i propositionen som i

NU 1980/81:47

den socialdemokratiska partimotionen redovisas dock uppgifter som tyder
på att både produktions- och sysselsättningsnivåerna framgent kommer att
sjunka. Tekodelegationen har funnit att ett betydande bortfall i produktionskapaciteten
kommer att ske redan under år 1981 om inte kraftfulla åtgärder
sätts in. Regeringens förslag att upprätthållande av 1978 års produktionsvolym
fortsättningsvis skall utgöra endast ett riktmärke för tekopolitiken ter sig
särskilt betänkligt mot denna bakgrund. Utskottet vill vidare peka på att ett
annat av de mål som riksdagen har uppställt för tekoindustrin, nämligen att
svensk industri bör svara för 30 % eller mer av den totala tillförseln av
tekovaror till den svenska marknaden, inte har kunnat upprätthållas. I detta
läge är det angeläget att slå fast att de mål som riksdagen tidigare har angivit
för tekopolitiken skall gälla utan förändring. Utskottet föreslåratt riksdagen,
såsom begärs i motion 1980/81:1494, gör ett uttalande av denna innebörd.
Propositionen avstyrks därmed i här angiven del.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande övriga mål för tekopolitiken
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1980/81:100 bilaga 14
moment 2 i ifrågavarande del och med bifall till motion
1980/81:1494 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motion 1980/81:1102 yrkande 1.

3. Branschprogrammet för tekoindustrin (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ”Med
hänsyn” och slutar på s. 11 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

De utvärderingar av stödåtgärderna som här nämnts har endast i
begränsad utsträckning tagit upp de frågor som motionärerna aktualiserar.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att branschprogrammet bör
utvärderas på ett mera fullständigt sätt. På förslag av näringsutskottet (NU
1977/78:32 s. 2) uttalade riksdagen år 1977 att det var angeläget att man
öppnade möjligheter till bidrag för kollektiva marknadsföringsåtgärder med
inriktning på hemmamarknaden för att därigenom stärka avsättningsmöjligheterna
för svenska tekoprodukter. Enligt vad utskottet har inhämtat från
industriverket har emellertid endast en begränsad del av anslaget hittills
använts för detta ändamål. I likhet med motionärerna anser utskottet att
stödet till marknadsföring på hemmamarknaden bör få ett ökat utrymme
inom branschprogrammet. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande
av denna innebörd. Därigenom tillgodoses motion 1980/81:1494 i ifrågavarande
del.

NU 1980/81:47

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande branschprogrammet för tekoindustrin

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1494 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Utrednings- och planeringsarbetet på tekoområdet (mom. 9)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Utskottet
är” och slutar på s. 13 med ”på tekoområdet” bort ha följande lydelse:

De låne- och garantisystem som utskottet vid tidigare tillfällen syftade på
är inte i första hand till för att hjälpa tekoföretag med likviditetsproblem att
komma över säsongsvackorna. Det finns därför anledning att tillmötesgå
motionärernas önskemål om att de utredande myndigheterna skall redovisa
förslag till hur dessa likviditetsproblem skall kunna lösas. Utskottet anser att
en lösning kan vara att man tillskapar en särskild stödform innebärande
säsongkrediter i enlighet med motionärernas förslag. Utskottet tillstyrker
sålunda motion 1980/81:1494 i detta avseende.

Vad gäller förslaget om ett statligt ägt saneringsbolag för tekoindustrin
anser utskottet i likhet med motionärerna att detta förslag bör omfattas av
det fortsatta planeringsarbetet. Detsamma gäller förslaget om särskilda
tekostrukturlån. Med hänsyn till den prekära situationen för många
tekoindustrier och samhällets intresse av att dessa industrier i en eller annan
form kan fortleva är det enligt utskottets mening nödvändigt med ett särskilt
saneringsbolag för tekoindustrin.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att forskningsfrågorna har en
självklar plats i den långsiktiga planeringen för tekoområdet.

Utskottet föreslår att riksdagen uppmanar regeringen att låta vad utskottet
här anfört bli riktningsgivande för det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet
på tekoområdet. Därmed tillstyrker utskottet det berörda yrkandet i
motion 1980/81:1494.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande utrednings- och planeringsarbetet på tekoområdet
att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1494 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Förhandlingarna om ett nytt multifiberavtal (mom. 11)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Sverige
har” och slutar med ”om multifiberavtalet” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att tekoimportens ökningstakt

NU 1980/81:47

utgör ett hot mot möjligheterna att förverkliga de av riksdagen beslutade
målen för tekopolitiken. Detta bör beaktas vid förberedelsearbetet inför
förhandlingarna om multifiberavtalet. Med hänsyn till den betydande
minskningen under den senaste femårsperioden inom skinnindustrin av
antalet anställda och av produktionen anser utskottet det också av behovet
påkallat att man från svensk sida arbetar för att ett nytt multifiberavtal även
skall omfatta skinnkonfektion.

Utskottet tillstyrker sålunda motionen i denna del.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande förhandlingarna om ett nytt multifiberavtal

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1494 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Globalkontingenter (mom. 12)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Vid
riksdagens” och slutar på s. 16 med ”bli aktuell” bort ha följande
lydelse:

Riksdagen avslog förra året ett socialdemokratiskt yrkande om att
regeringen omedelbart skulle låta utreda verkningarna för svenskt vidkommande
om Sverige övergår till ett system med s. k. globalkontingenter.
Utskottet (NU 1979/80:39 s. 18) uttalade dock att om förhandlingarna om ett
nytt multifiberavtal inte skulle leda till önskvärt resultat för svenskt
vidkommande andra vägar att begränsa importen självfallet fick prövas.
Utskottet ville för sin del inte utesluta möjligheten att i en sådan situation en
övergång till ett globalkontingentsystem skulle kunna bli aktuell. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att ett konkret förslag till globalkontingentsystem
bör utarbetas som en beredskapsåtgärd för den händelse
förhandlingarna inte leder till för Sverige acceptabla lösningar. Eftersom
multifiberavtalet snart löper ut bör kommerskollegium omedelbart ges i
uppdrag att utarbeta ett sådant system.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande globalkontingenter

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1494 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Effektivisering av begränsningssystemet (mom. 14)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”Ett
slopande” och slutar på s. 19 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

NU 1980/81:47

Ett slopande av hemtagningssystemet skulle otvivelaktigt kunna ge ökade
möjligheter till kontroll av att de bestämmelser som gäller inom begränsningssystemet
för tekovaror verkligen efterlevs. Enligt utskottets mening bör
regeringen lägga fram förslag till riksdagen i denna fråga.

Utskottet anser också att en överföring av information från tullmyndigheterna
till kommerskollegium skulle kunna leda till en förbättrad kontroll
av att gällande importbestämmelser följs. Det är därför angeläget att
regeringen på grundval av bl. a. det arbete som BRÅ bedriver inom detta
område återkommer med förslag till riksdagen i frågan.

I samband med att regeringen behandlar de här nämnda förslagen bör
regeringen se över om de medför ökade krav på resurser vid tullverket.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet alltså förslagen i motion 1980/
81:1494 om en effektivisering av begränsningssystemet.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. beträffande effektivisering av begränsningssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1494 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Importlicenser (mom. 15)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Vid
behandlingen” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

De nuvarande begränsningsavtalen är uppenbarligen inte tillräckliga för
att det av riksdagen uppställda målet att svensk industri skall svara för 30 %
eller mer av den totala tillförseln av tekovaror skall kunna uppnås. Det är
utskottets uppfattning att ett sådant resultat inte kan åstadkommas såvida
inte Sverige inför importlicensiering med krav på importörerna att handla
även med svenska varor förutom med importvarorna. Såsom föreslås i
motionen skulle licenserna gälla import från länder utanför EG och EFTA
och ev. även statshandelsländerna. Utskottet anseri likhet med motionärerna
att kommerskollegium bör ges i uppdrag att utarbeta ett sådant system för
importregleringen. Det nu anförda innebär att utskottet tillstyrker motion
1980/81:1494 i angiven del.

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. beträffande importlicenser

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1494 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1980/81:47

9. Prissättningen i detaljhandeln (mom. 18)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med
”Motionsyrkanden av” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad den socialdemokratiska minoriteten
anförde såväl år 1979 som år 1980, att det nu inte återstår någon annan utväg
än att lagstiftningsvägen ingripa mot prissättningsmetoderna inom detaljhandeln.
Detta skall ses mot bakgrund av att förhandlingarna mellan staten och
textilhandelns företrädare om en lösning på frivillig basis har blivit
resultatlösa.

Utskottet vill samtidigt understryka att det till följd av de ändrade
riktlinjer för prisövervakningen som regeringen i slutet av år 1980 har
utfärdat för SPK finns risk för att nämnden inte längre har samma
möjligheter att följa och söka påverka prissättningsmetoderna i textildetaljhandeln.
De nya riktlinjerna innebär nämligen bl. a. att prisövervakningen
inom textil- och skoområdena inte längre skall bedrivas med samma
intensitet som tidigare.

Med vad utskottet här har anfört instämmer utskottet i det berörda
yrkandet i motion 1980/81:1494. Därmed tillgodoses också yrkandet i motion
1980/81:1102.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. beträffande prissättningen i detaljhandeln

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1494 yrkande 8 och
med anledning av motion 1980/81:1102 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Hadar Cars (fp) anför:

Statliga anslag för att stödja svenska företags marknadsföring av sina varor
i Sverige borde inte förekomma. Stödformer av detta slag rimmar dåligt med
de handelspolitiska principer och mål som statsmakterna har ställt upp. Det
är därför önskvärt att denna form av statligt stöd till tekoindustrin successivt
avvecklas.

GOTAB 66924 Stockholm 1981