över proposition 1980/81:100 i vad avser vissa anslag inom handelsdepartementets område (konsumentfrågor m.m.) jämte motioner (Betänkande 1980/81:NU50 Näringsutskottet)

NU 1980/81:50

Näringsutskottets betänkande
1980/81:50

över proposition 1980/81:100 i vad avser vissa anslag inom handelsdepartementets
område (konsumentfrågor m. m.) jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition 1980/81:100 (budgetpropositionen)
bilaga 14 (handelsdepartementet) i vad avser anslag under rubrikerna
Pris-, konkurrens- och konsumentfrågor (punkterna D 1-D 6) och Patentoch
registreringsverket m. m. (punkterna E 1-E 3). Motionerna gäller
anslagen till statens pris- och kartellnämnd, konsumentverket och allmänna
reklamationsnämnden, vissa frågor rörande konsumentverksamhetens organisation
och inriktning, olje- och bensinprisernas zonindelning samt sammansättningen
av tjänsteförslagsnämnden för patentbesvärsrätten.

Pris-, konkurrens- och konsumentfrågor

1. Marknadsdomstolen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkt D 1 (s. 59 f.) och hemställer

att riksdagen till Marknadsdomstolen för budgetåret 1981/82
anvisar ett förslagsanslag av 2 057 000 kr.

2. Näringsfrihetsombudsmannen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt D 2 (s. 60 f.) och hemställer

att riksdagen till Näringsfrihetsombudsmannen för budgetåret
1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 3 740 000 kr.

3. Statens pris- och kartellnämnd. Regeringen har under punkt D 3
(s. 62-65) föreslagit riksdagen att till Statens pris- och kartellnämnd för
budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 28 235 000 kr.

Beträffande detta anslag finns yrkanden i två motioner, nämligen

1980/81:1051 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari, såvitt här är i fråga,
hemställs (1) att riksdagen med ändring av proposition 1980/81:100 bilaga 14
punkt D 3, Statens pris- och kartellnämnd, anvisar ett med 5 521 000 kr.
förhöjt belopp [av] 33 756 000 kr.,

1980/81:1796 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari - med hänvisning till vad
som anförts i motion 1980/81:1136 av Olof Palme m. fl. (s) om den
ekonomiska politiken och budgetregleringen - hemställs att riksdagen till

1 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 50

NU 1980/81:50

Statens pris- och kartellnämnd för budgetåret 1981/82 anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med 2 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag
av 30 235 000 kr.

Motionerna

I motion 1980/81:1051 anförs att regeringen handlar tvärtemot sunt
förnuft, när den föreslår slopande av prisregleringen, anmälningsplikten vid
höjning av priser och prisövervakningen för en stor del av varusortimentet,
samtidigt som hushållens ekonomiska utrymme ständigt krymper. I stället
borde, säger motionärerna, de konsumentpolitiska åtgärderna förstärkas när
svångremmen dras åt, detta för att i någon mån underlätta för de ekonomiskt
svaga i samhället att klara sin situation.

Användning av prisreglering för att bryta inflationsförväntningarna anges i
motion 1980/81:1136 som en punkt i ett sammanhängande tiopunktsprogram
mot inflationen. Om prisreglering skall kunna vara ett verksamt hjälpmedel i
en antiinflationspolitik får samhällets resurser på detta område inte rustas
ned, menar motionärerna. Motionärerna betecknar det som angeläget att
SPK:s kapacitet bibehålls. SPK bör också, anför de, få möjlighet till en
förbättrad prisövervakning på boendeområdet, särskilt i vad gäller byggnadsmaterialindustri
och byggnadsmaterialhandel samt bostadsbyggande
och därtill hörande entreprenadverksamhet.

Utskottet

I proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m.,
redovisades vissa tilltänkta besparingsåtgärder inom handelsdepartementets
område för budgetåret 1981/82, avseende bl. a. statens pris- och kartellnämnd
(SPK). Prisövervakningen inom vissa områden skulle enligt regeringens
intentioner läggas om, varvid syftet skulle vara att i stort nå avsedd
verkan med mindre resurser. Besparingar inom utrednings- och informationsverksamheten
ansågs också möjliga. I budgetpropositionen räknar
regeringen med att 1 750 000 kr. skall kunna sparas inom SPK under
budgetåret 1981/82, främst genom att tjänster hålls vakanta. Den nominella
anslagsökningen jämfört med innevarande budgetår begränsas därmed till ca
4 %. Under budgetåret 1982/83 skulle målet att totalt spara 3 milj. kr. inom
SPK uppnås. Handelsministern anger särskilt att det inte finns ekonomiskt
utrymme för en utbyggd prisövervakning på boendeområdet. Ytterligare
ansträngningar bör dock göras för att finna möjligheter att finansiera en
sådan reform, anför han.

I motion 1980/81:1796, som ansluter sig till den socialdemokratiska
partimotionen 1980/81:1136 om den ekonomiska politiken och budgetregleringen,
föreslås att anslaget till SPK skall ökas med 2 milj. kr. utöver
regeringens förslag. Motionärerna betonar prisregleringens betydelse som

NU 1980/81:50

medel i en antiinflationspolitik och pläderar särskilt för att SPK skall få
möjlighet att förbättra prisövervakningen på boendeområdet, dvs. bl. a.
inom byggnadsmaterialindustrin, byggnadsmaterialhandeln och byggnadsindustrin.
I åtstramningstider borde de konsumentpolitiska åtgärderna förstärkas,
är huvudargumentet i motion 1980/81:1051 (vpk).

Med hänsyn till den restriktivitet som måste prägla årets budgetbehandling
finner utskottet att regeringens förslag är väl avvägt. Utskottet tillstyrker
således propositionen på denna punkt och avstyrker motionsyrkandena.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1980/81:1051 yrkande 1 och motion 1980/81:1796 till
Statens pris- och kartellnämnd för budgetåret 1981/82 anvisar ett
förslagsanslag av 28 235 000 kr.

4. Konsumentverket: Förvaltningskostnader. Regeringen har under punkt
D 4 (s. 65-69) föreslagit riksdagen att till Konsumentverket: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 38 400 000
kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna

1980/81:1051 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt avser hemställan (2) att
riksdagen med ändring i proposition 1980/81:100 bilaga 14 punkt D 4,
Konsumentverket, anvisar ett med 3 776 000 kr. förhöjt belopp [av]
42 176 000 kr.,

1980/81:1795 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1981/82
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 2 500 000 kr. förhöjt
förslagsanslag av 40 900 000 kr.,

2. till Konsumentverket: Undersökningsverksamhet m. m. för budgetåret
1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 1 500 000 kr.,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
inrättandet av ett vetenskapligt råd,

1980/81:1870 av Ingegärd Oskarsson m. fl. (c), såvitt avser hemställan

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
beträffande konsumentverksamhet på kommunal, regional och central
nivå,

4. att riksdagen hos regeringen anhåller att även frågan om en självständig
konsumentombudsmannafunktion prövas i den översyn av konsumentverket
som nu pågår.

Behandlingen av motion 1980/81:1870 i övrigt uppskjuts till riksmötet
1981/82.

1* Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 50

NU 1980/81:50

Motionerna

Förslagen i budgetpropositionen är början till en total avrustning av det
konsumentskydd som har byggts upp under en lång följd av år och som man
har lovat att förstärka, heter det i motion 1980/81:1051. Konsumentverket
tvingas minska sina insatser på väsentliga områden. Om dess service till de
kommunala och regionala konsumentvägledarna minskar, finns risken att
ytterligare kommuner drar ned på den direkta rådgivningen till konsumenterna,
säger motionärerna vidare. Att konsumentverket tvingas avgiftsbelägga
material som används i skolorna innebär att verket inte kan bedriva
konsumentupplysning på samma ekonomiska villkor som Svenska arbetsgivareföreningen,
vilken producerar mängder av kostnadsfritt material till
skolorna.

I motion 1980/81:1795 - liksom i den nyssnämnda - anförs att behovet av
konsumentpolitiska insatser ökas när stora konsumentgrupper får vidkännas
reala inkomstminskningar. Som en av de viktigaste uppgifterna för
konsumentverket anger motionärerna behandling av frågor om produktsäkerhet.
Informationen om skador med anknytning till produkter är
ofullständig, menar de. Ett belopp av 500 000 kr. föreslås avdelas för ett
system för rapportering av skador i anslutning till olyckor i hemmen och
deras omgivning. Det tillskott av anslagsmedel som motionärerna förordar
skall också möjliggöra fortsatta informationskampanjer och service gentemot
den kommunala konsumentverksamheten. Motionärerna ansluter sig
till konsumentverkets förslag, refererat i propositionen (bil. 14 s. 68), om
inrättande av vetenskapligt råd vid konsumentverket. De vill vidare att det
nuvarande anslaget till verket för undersökningsverksamhet m. m. (se bil. 14
s. 69 f.) skall bevaras och räknas upp till 1,5 milj. kr. Därav skulle ca 1 milj.
kr. användas för att stimulera angelägna forsknings- och utvecklingsprojekt,
medan återstoden skulle avse stöd till folkrörelserna på konsumentområdet.

Betydelsen av kommunal konsumentpolitisk verksamhet - bl. a. sådan
som är uppsökande - betonas i motion 1980/81:1870. Konsumentverksamhet
bör bedrivas i alla kommuner, säger motionärerna. Kommunerna skall själva
kunna besluta om dess organisation och uppbyggnad. Hänsyn bör tas till
lokala behov och förhållanden. Det är viktigt, framhäver motionärerna, att
verksamheten förankras hos förtroendemän med uttalat ansvar för de
konsumentpolitiska frågorna. Om en särskild konsumentnämnd införs bör
den vara parlamentariskt sammansatt. Vägledning till enskilda konsumenter
skall vara en huvuduppgift för den konsumentpolitiska verksamheten. Det är
angeläget, säger motionärerna, att varje kommun avdelar resurser för detta
ändamål, för kontakt med konsumenterna och för allmän information och
rapportering. Konsumentvägledarna skall ha god praktisk och teoretisk
utbildning i bl. a. konsumenträtt och informationsteknik. Motionärerna
betonar också att ett gott samarbete måste etableras med handeln och övriga

NU 1980/81:50

serviceföretag och att konsumentinformation måste vara lätt tillgänglig för
alla kommuninvånare oavsett bostadsort.

Konsumentverksamheten behöver en regional plattform för medverkan i
länsplanering på konsumentområdet, säger motionärerna vidare. Länsstyrelsen
skall utgöra ett stöd för konsumentverksamheten. Det bör emellertid
vara naturligt att, som ett led i utbyggnaden av länsdemokrati i enlighet med
centerpartiets principiella uppfattning, även de konsumentpolitiska frågorna
förs över till landstinget. Därigenom skulle man få förtroendemannainflytande
också på regional nivå. Den regionala konsumentverksamheten
kan vid en utbyggd kommunal verksamhet inriktas på stöd till denna
och på mera övergripande konsumentproblem. Hemkonsulenternas arbete
med frågor rörande hushållens ekonomi, kostval, bostadsplanering och
boendemiljö bör föras över till kommunerna.

De flesta konsumentproblem som fångas upp lokalt och regionalt kan och
bör lösas på dessa nivåer, uttalar motionärerna. De konstaterar emellertid
att det finns allmängiltiga konsumentproblem som måste föras vidare till ett
centralt organ. Motionärerna erinrar om att centerpartiet hade invändningar
mot den sammanslagning av konsumentombudsmannainstitutionen med
konsumentverket som beslöts år 1976. Fortfarande har vi den principiella
uppfattningen att KO-funktionen bör vara självständig, säger motionärerna.
När det gäller konsumentverket anför de att särskild uppmärksamhet bör
ägnas åt stöd till konsumenter som på olika sätt är resurssvaga.

Kommunal och regional konsumentverksamhet

Sedan år 1975 pågår en utbyggnad av lokal konsumentpolitisk verksamhet
i kommunernas regi (prop. 1975:40, NU 1975:26). Denna verksamhet har
under denna tid upprepade gånger behandlats i riksdagen (NU 1975/76:14,
NU 1977/78:64, NU 1978/79:22, NU 1979/80:54). Senaste gången uttalade
näringsutskottet:

Utskottet har i det föregående (s. 14 f.) redovisat uppgifter ur konsumentverkets
rapport om läget den 1 januari 1980 i fråga om utbyggnad av den
kommunala konsumentpolitiska verksamheten. Det måste erkännas att det,
även om utvecklingen går i rätt riktning, ännu är långt kvar innan en
godtagbar minimistandard på detta område har uppnåtts i hela landet.

Utskottet finner det likväl i nuvarande läge uteslutet att staten skulle
ålägga kommunerna en lagstadgad förpliktelse att bygga upp konsumentpolitisk
verksamhet. Liksom hittills bör regeringen och konsumentverket följa
utvecklingen och överväga om något initiativ bör t^s från statens sida.

I januari 1981 hade av landets 279 kommuner 191 kommunal konsumentverksamhet
i någon form. Konsumentnämnd fanns i 85 av dessa kommuner. I
konsumentverkets anslagsframställning beräknas antalet rådgivningskontakter
under budgetåret 1979/80 till ca 200 000.

Riktlinjer för den regionala konsumentpolitiska verksamheten fastställdes

NU 1980/81:50

av riksdagen våren 1979 (prop. 1978/79:57, NU 1978/79:22). De innebar i
första hand att länsstyrelsernas handläggare för konsumentfrågor - hemkonsulenterna
- i framtiden huvudsakligen skulle arbeta med bevakande,
utredande och kunskapsförmedlande uppgifter.

Konsumentombudsmannaämbetets organisatoriska ställning

I proposition 1975/76:34 med förslag till ny marknadsföringslag behandlades
gränsdragningen mellan det dåvarande fristående KO-ämbetet och
konsumentverket. En utgångspunkt var att marknadsföringslagen skulle
komma att innehålla nya bestämmelser om åläggande att lämna information
som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt och om förbud mot
försäljning och uthyrning av varor som medför särskild risk för skada på
person eller egendom. En nyhet i sammanhanget var också att konsumentverket
förutsattes utfärda riktlinjer för näringsidkarna. Det konstaterades att
gränsdragningen mellan de båda myndigheterna var oklar och att oklarheten
torde bli större som ett resultat av den lagstiftning som förordades i
propositionen. I syfte att kompetenskonflikter och dubbelarbete skulle
undvikas föreslogs att de båda myndigheterna skulle föras samman till en
organisation, benämnd konsumentverket, där chefen tillika skulle vara
konsumentombudsman. Det framhölls att en sådan lösning skulle underlätta
konsumenters och företags kontakter med ansvarig konsumentpolitisk
instans. Särskilda sakkunniga skulle tillkallas för att överväga hur organisationen
skulle utformas mera i detalj.

Näringsutskottet (NU 1975/76:14 s. 28 f.) anförde i ämnet bl. a. följande: Utskottet

finner en sammanslagning av konsumentverket och KOämbetet
väl motiverad. Otvivelaktigt skulle, såsom anförs i propositionen,
de gränsdragningsproblem som redan föreligger i relationen mellan de båda
myndigheterna ytterligare accentueras om dessa bibehålls åtskilda efter den
utbyggnad av den samlade verksamheten som nu föreslås. Ingen av de tre
organisatoriska modeller som har angivits av remissinstanserna synes
medföra en tillfredsställande lösning av dessa gränsdragningsproblem. För
att samordningen skall förverkligas fullt ut och vad som har vunnits genom
KO-ämbetet i dess nuvarande form bevaras är det enligt utskottets
uppfattning önskvärt att, såsom föreslås i propositionen, befattningen som
KO förenas med befattningen som chef för det utökade konsumentverket.

I motionen 1975/76:67 accepteras samordningen under KO:s ledning.
Motionärerna förordar dock en särskild ”KO-funktion” inom verket. Det är
uppenbart att en KO som tillika är chef för konsumentverket måste i långt
högre grad än den nuvarande KO delegera beslutanderätt till underordnade
tjänstemän. Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att de
uppgifter som avser KO-verksamheten hålls samman inom en särskild enhet.
Det bör ankomma på organisationskommittén att närmare utreda hur
arbetsområdet för denna enhet skall avgränsas.

NU 1980/81:50

Bakom utskottets här angivna ställningstagande stod fyra partier. Centerpartiets
företrädare reserverade sig; de ville att riksdagen skulle ansluta sig
till följande uttalande:

Utskottet finner en sammanslagning av konsumentverket och KOämbetet
väl motiverad. Otvivelaktigt skulle, såsom anförs i propositionen,
de gränsdragningsproblem som redan föreligger i relationen mellan de båda
myndigheterna ytterligare accentueras om dessa bibehålls åtskilda efter den
utbyggnad av den samlade verksamheten som nu föreslås. Utskottet anser
det emellertid av både principiella och praktiska skäl olämpligt att
konsumentverkets chef skall fungera som KO. De båda befattningarna bör
läggas på olika personer, så att fördelarna med det nuvarande KO-ämbetet,
vilket har vunnit allmän uppskattning, kommer att bibehållas i den nya
organisationen.

I proposition 1975/76:159 framlades förslag till organisation av det nya
konsumentverket, vars chef tillika skulle vara KO. I en motion från
centerpartihåll yrkades att riksdagen skulle besluta att befattningarna som
chef för konsumentverket och som KO skulle läggas på olika personer. Utan
särskilt yrkande berördes frågan också i en motion av företrädare för
moderata samlingspartiet.

Utskottet hänvisade till sin tidigare behandling av frågan och vidhöll att det
för att samordningen mellan konsumentverket och KO-ämbetet skulle
kunna förverkligas fullt ut var önskvärt att befattningen som KO förenades
med befattningen som chef för det utökade konsumentverket. Centerpartiets
företrädare i utskottet reserverade sig. Riksdagen beslöt enligt utskottsmajoritetens
förslag.

I förordningen (1976:429) med instruktion för konsumentverket har 2 §
följande lydelse:

Verket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor och har till
uppgift att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden.
I anslutning härtill fullgöres de uppgifter, som enligt marknadsföringslagen
(1975:1418) och lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor
tillkommer konsumentombudsmannen.

Enligt 8 § gäller bl. a. följande. Generaldirektören är chef för verket och
tillika konsumentombudsman. Inom verket finns ett sekretariat med uppgift
främst att biträda konsumentombudsmannen med hans uppgifter enligt de
båda i 2 § nämnda lagarna. Chefen för sekretariatet är verkschefens
ställföreträdare såvitt avser dennes uppgifter som konsumentombudsman.

Utskottet

Liksom SPK omfattas även konsumentverket av särskilda besparingssträvanden
från regeringens sida. Totalt föreslås för verkets olika program en
anslagsökning om drygt 5 %. För programmet Allmän information blir
ökningen närmare 15 %, medan den för programmen Marknadsinriktade

NU 1980/81:50

aktiviteter och Systeminriktade aktiviteter inskränker sig till ca 2 %. Under
budgetåret sparas sålunda 2,3 milj. kr. mer än enligt myndigheternas
generella sparalternativ. På längre sikt eftersträvas en besparing på
ytterligare minst 1,7 milj. kr.

I motionerna 1980/81:1051 (vpk) och 1980/81:1795 begärs en större
anslagsökning, enligt den förra med 3 776 000 kr. och enligt den senare med
2 500 000 kr. Motiveringen är i båda fallen att de konsumentpolitiska
insatserna behöver stärkas när konsumenterna i stor utsträckning drabbas av
reala inkomstminskningar. Rapportering av skador i anslutning till olyckor i
hemmen och fortsatt service gentemot den kommunala konsumentverksamheten
är ändamål som enligt motion 1980/81:1795 bör speciellt tillgodoses. I
denna motion begärs också att det nuvarande särskilda anslaget till
konsumentverket för undersökningsverksamhet m. m., vilket enligt beslut
av riksdagen förra året skall avvecklas, nu bevaras och räknas upp till 1,5
milj. kr. För innevarande år är anslagsbeloppet drygt 1 milj. kr. Stöd åt
forsknings- och utvecklingsprojekt samt stöd till folkrörelserna på konsumentområdet
är de ändamål som motionärerna vill tillgodose med detta
anslag. Motionärerna ansluter sig också till ett förslag från konsumentverket
om att ett vetenskapligt råd skall inrättas vid verket för att möjliggöra fastare
samarbete med experter inom olika ämnesområden.

Utskottet ansluter sig till regeringens budgetförslag beträffande konsumentverket
och föreslår att 38,4 milj. kr. anvisas till verket för dess
förvaltningskostnader. Motionärernas yrkanden om större anslag avstyrks
sålunda.

Vad gäller konsumentverkets anslag till undersökningsverksamhet m. m.
anser utskottet att förra årets avvecklingsbeslut bör fullföljas. Utskottet
räknar därför liksom regeringen inte med någon ny medelsanvisning för detta
ändamål. Förslaget i motion 1980/81:1795 om fortsatt och höjt anslag
avstyrks alltså.

Regeringens beslut att i dagens ekonomiska läge inte ställa sig bakom
konsumentverkets förslag om inrättande av ett vetenskapligt råd vid verket
är enligt utskottets mening rimligt. Utskottet avstyrker följaktligen det
yrkande i motion 1980/81:1795 som går ut på att ett sådant råd skall komma
till stånd.

I detta sammanhang behandlar utskottet också ett par yrkanden i motion
1980/81:1870 av konsumentpolitisk innebörd.

En översikt i motionen över konsumentpolitiska insatser framför allt i
kommunerna och på länsplanet utmynnar i ett förslag av innebörd att
riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ansluta sig till vad motionärerna
har anfört om konsumentverksamhet på kommunal, regional och central
nivå. Utskottet finner att motionärerna i det väsentliga ger uttryck åt en
allmänt vedertagen uppfattning om hur konsumentpolitiken bör utformas
och organiseras. Ett undantag är vad de anför om kompetensfördelningen på
regional nivå; detta gäller emellertid en större fråga som riksdagen inte bör ta

NU 1980/81:50

ställning till i detta sammanhang. Någon särskild framställning till regeringen
med anledning av motionsyrkandet finner utskottet inte motiverad.

I motionen föreslås också att frågan om en självständig konsumentombudsmannafunktion
skall prövas vid den översyn av konsumentverket som
nu pågår. Beträffande innebörden av och bakgrunden till den nuvarande
organisationen hänvisar utskottet till redogörelsen i det föregående.

Liksom motionärerna finner utskottet det befogat att frågan om KOämbetets
relation till konsumentverket nu tas upp till förnyad prövning.
Erfarenheterna från den femårsperiod under vilken den nuvarande ordningen
har gällt bör därvid utvärderas. Den pågående översynen av konsumentverket,
vilken beräknas vara avslutad inom kort, torde dock knappast vara
det rätta sammanhanget för de överväganden som det nu gäller. Enligt
utskottets mening bör regeringen föranstalta om att frågan om en självständig
KO-funktion utreds och att resultatet av utredningen därefter redovisas
för riksdagen.

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag för förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1980/81:1051 yrkande 2 och motion 1980/81:1795
yrkande 1 till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 38 400 000
kr.,

2. beträffande anslag för undersökningsverksamhet

att riksdagen avslår motion 1980/81:1795 yrkande 2,

3. beträffande vetenskapligt råd vid konsumentverket
att riksdagen avslår motion 1980/81:1795 yrkande 3,

4. beträffande kommunal och regional konsumentverksamhet
att riksdagen avslår motion 1980/81:1870 yrkande 3,

5. beträffande självständig KO-funktion

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:1870 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

5. Allmänna reklamationsnämnden. Regeringen har under punkt D 5 (s.
70-73) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att vid allmänna reklamationsnämnden inrätta
en tjänst för ordföranden med beteckning Cp,

2. till Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret 1981/82 anvisa ett
förslagsanslag av 7 105 000 kr.

I motion 1980/81:1051 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i
fråga,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer att beslutet om inrättandet av

NU 1980/81:50

allmänna reklamationsnämnden som en fristående statlig myndighet omprövas
och att konsumentverket även i fortsättningen svarar för allmänna
reklamationsnämndens kansli,

4. att riksdagen med ändring av proposition 1980/81:100 bilaga 14 punkt
D 5, Allmänna reklamationsnämnden, ahvisar ett med 542 000 kr. förhöjt
belopp [av] 7 647 000 kr.

Motionen

Motionärerna erinrar om att vänsterpartiet kommunisterna i en motion
våren 1980 yrkade avslag på regeringens förslag att allmänna reklamationsnämnden
skulle göras till en fristående myndighet. En ny myndighet betyder
ökade kostnader för administration och ökad byråkrati, anför de. De
värdegränser som regeringen vill sätta för att utesluta vissa ärenden från
prövning innebär, säger motionärerna, att konsumenterna blir ännu mer
utlämnade till spekulation och otillbörlig marknadsföring. I sitt förslag till
anslagsökning har motionärerna dragit ifrån den merkostnad på 400 000 kr.
som omorganisationen av reklamationsnämnden beräknats medföra.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen biföll våren 1980 ett förslag av regeringen att allmänna
reklamationsnämnden, dittills en försöksverksamhet inom konsumentverket,
skulle göras permanent och bli en fristående statlig myndighet (prop.
1979/80:114, NU 1979/80:55, 75). I reservationer till näringsutskottets
betänkanden i ämnet förordade de socialdemokratiska ledamöterna att
regeringens förslag skulle avslås och att reklamationsnämnden i stället skulle
få en förstärkt ställning inom konsumentverket.

I en motion med anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i
statsverksamheten, m. m., förslogs att riksdagen ”med hänsyn till det
besvärliga budgetläget och behovet av att skära ned administrativa kostnader”
skulle ompröva beslutet att skilja allmänna reklamationsnämnden från
konsumentverket. Näringsutskottet (NU 1980/81:16) konstaterade att den
beslutade omorganisationen var avsedd att genomföras inom mindre än en
månad från det att utskottet behandlade motionen och att avtal hade träffats
om lönegradsplacering m. m. av tjänsterna vid den fristående allmänna
reklamationsnämnden. Att riksdagen i detta läge skulle återkalla sitt
omorganisationsbeslut var enligt utskottet inte lämpligt. Utskottet tilläde att
starka principiella skäl talade för omorganisationen och att det ingick i
förutsättningarna att reklamationsnämnden och konsumentverket skulle
samarbeta även i framtiden. De socialdemokratiska ledamöterna reserverade
sig till förmån för motionen. Denna avslogs av riksdagen.

NU 1980/81:50

Utskottet

Riksdagen beslöt våren 1980 att allmänna reklamationsnämnden vid
årsskiftet 1980-1981 skulle förändras till en fristående myndighet och sålunda
inte längre vara inordnad i konsumentverket. Socialdemokraterna och
vänsterpartiet kommunisterna önskade emellertid bibehålla den tidigare
ordningen. Frågan prövades på nytt hösten 1980 på grundval av en motion
som hade väckts med anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i
statsverksamheten, m. m. Utgången blev densamma.

En ny omprövning av beslutet begärs nu i motion 1980/81:1051 (vpk).
Motionärerna föreslår samtidigt en höjning av allmänna reklamationsnämndens
anslag, avsedd att möjliggöra att nämnden inte, som regeringen har
uttalat, skall behöva avvisa ärenden i ökad utsträckning.

Med hänvisning till att allmänna reklamationsnämndens avskiljande från
konsumentverket har genomförts vid årets början avstyrker utskottet
förslaget om en förnyad prövning av nämndens organisatoriska ställning.
Utskottet är inte heller berett att föreslå större anslag till allmänna
reklamationsnämnden än vad regeringen har förordat. Regeringens förslag i
övrigt tillstyrks.

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna reklamationsnämndens organisation
att riksdagen avslår motion 1980/81:1051 yrkande 3,

2. beträffande anslag m. m.
att riksdagen

a) med bifall till regeringens förslag bemyndigar regeringen att
vid allmänna reklamationsnämnden inrätta en tjänst för
ordföranden med beteckning Cp,

b) med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion
1980/81:1051 yrkande 4 till Allmänna reklamationsnämnden för
budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 7 105 000 kr.

6. Bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd. Regeringen har under punkt
D 6 (s. 73 f.) föreslagit riksdagen att till Bidrag till vissa oljetransporter i
glesbygd för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 20 000 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motion 1980/81:1883 av Börje
Hörnlund (c) och Gösta Andersson (c), vari - med motivering i motion
1980/81:1882 - hemställs att riksdagen begär att regeringen snarast lämnar
förslag om hur ett system med ”0-zon” för olje- och bensinpriset skall
införas.

NU 1980/81:50

Motionen

Indelningen av landet i olika priszoner för olja och bensin medför
ojämlikhet, framför allt för Norrlands inland, säger motionärerna. Denna
indelning bör upphöra och ett enhetligt pris införas över hela landet, menar
de. Detta är, hävdar de, en viktig solidaritetshandling gentemot glesbygdens
människor. Med tanke på klimatet, vilket gör uppvärmningskostnaden högre
i exempelvis Norrland, borde det egentligen vara motiverat med en omvänd
regionindelning, enligt vilken de som bor i glesbygden gynnas.

Gällande ordning

De priser på dieselbrännolja och eldningsolja som oljebolagen tillämpar
vid leverans med tankbil är differentierade genom särskilda ortstillägg av
olika storlek beroende på avståndet från importhamn till leveransstället. I
början av år 1980 varierade ortstilläggen mellan 24 och 95 kr. per m3. Under
år 1978 uppgick uttagna ortstillägg totalt till ca 470 milj. kr. Som framgår av
propositionen (s. 73) gäller fr. o. m. den 1 januari 1981 ett system varigenom
ortstilläggen reduceras i 50 kommuner i inre Norrland och västra Svealand.

En besläktad form av prisdifferentiering sker genom att zontillägg i viss
utsträckning tas ut för dieselbrännolja som säljs från pump och för bensin.
Landet indelas med utgångspunkt i importhamnarna och deras närmaste
omland i tre zoner. I s. k. 0-zon betalar förbrukarna gällande grundpris och i
de s. k. 1- och 2-zonerna därutöver ett zontillägg som uppgår till ett resp. två
öre per liter.

Av drivmedelsförsäljningen från pump år 1977 skedde något mindre än
hälften i 0-zon och något mer än 10 % i 2-zon. Totalsumman av uttagna
zontillägg uppgick under det året till ca 35 milj. kr.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner om utjämning av bensin- och oljepriserna - på grundval av
förhandlingar med oljebranschen eller genom en skattedifferentiering - har
förekommit ett stort antal gånger, bl. a. samtliga år under 1970-talet utom
1977. Näringsutskottet har lämnat sammanfattande redogörelser för frågans
behandling under perioderna 1964-1973 resp. 1974-1976 (NU 1974:30, NU
1977/78:37). Åren 1978 och 1979 hänvisade utskottet till den då pågående
utredning som låg till grund för propositionen år 1980 om sänkning av
ortstillägg för vissa oljeprodukter.

Den nu nämnda propositionen tillstyrktes enhälligt av näringsutskottet
(NU 1979/80:42). En motion från vpk-håll om avslag på propositionen och en
total utjämning av oljepriserna i samband med en högstprisreglering - med
stöd av allmänna prisregleringslagen (1956:236) - avstyrktes av utskottet och

NU 1980/81:50

avslogs av riksdagen. Utskottets socialdemokratiska ledamöter framförde i
ett särskilt yttrande kritik mot regeringen för uttalanden enligt vilka den
föreslagna begränsningen av oljebolagens ortstillägg skulle vara ett led i en av
regeringen utlovad kompensation till glesbygden för höjda energiskatter. De
påpekade att utjämning av oljepriserna var ett gammalt krav och att
konsumenter som bor på avstånd från oljehamnarna fortfarande skulle
komma att på ett påtagligt sätt belastas med särskilda transportkostnader.

Utskottet

Regeringens förslag till medelsanvisning överenstämmer med riksdagens
principbeslut förra året och tillstyrks av utskottet.

I motion 1980/81:1883 begärs en förnyad prövning av hur systemet med
priszoner för olja och bensin skall kunna avskaffas. Denna fråga har utretts
upprepade gånger. Resultatet har blivit den ordning med bidrag till vissa
oljetransporter i glesbygd som det nu förevarande anslaget är avsett för. 1
mån av resurser skulle detta bidragssystem kunna utnyttjas för en längre
gående utjämning av olje- och bensinpriserna. Utskottet finner det inte
realistiskt att nu föreslå en ny utredning i ämnet. Motion 1980/81:1883
avstyrks följaktligen.

Utskottet hemställer att riksdagen

1. med bifall till regeringens förslag till Bidrag till vissa oljetransporter
i glesbygd för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag
av 20 000 000 kr.,

2. avslår motion 1980/81:1883.

Patent- och registreringsverket m. m.

7. Patent- och registreringsverket. Regeringen har under punkt E 1 (s.
79-83) föreslagit riksdagen att till Patent- och registreringsverket för
budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 89 990 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motion 1980/81:1025 av Bernt
Ekinge (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att instruktionen
för tjänsteförslagsnämnden till patentbesvärsrätten ändras så att till
ordförande i tjänsteförslagsnämnden utses någon utanför berörda myndigheter.

Motionen

Motionären hänvisar till näringsutskottets och riksdagens tidigare behandling
av frågan om tjänsteförslagsnämnden för patentbesvärsrätten och till en
frågedebatt i ämnet mellan handelsministern och honom hösten 1980. Han

NU 1980/81:50

understryker att hans kritik av att generaldirektören för patentverket är
ordförande i tjänsteförslagsnämnden gällde oavsett hur denna ordning
praktiskt hanterades. Motionären noterar slutligen att regeringen den 18
december 1980 har förordnat ledamöter i nämnden för tiden den 1 januari
1981 - den 31 december 1984 och att därvid inte har vidtagits någon ändring
av nämndens sammansättning i det avseende som motionären har berört.

Tjänsteförslagsnämnden för patentbesvärsrätten

Patentbesvärsrätten är en förvaltningsdomstol. Dess uppgifter anges i
propositionen (s. 81). Bestämmelser om domstolen finns i lagen (1977:729)
om patentbesvärsrätten. I patentbesvärsrätten finns patenträttsråd, som
skall vara tekniskt kunniga eller lagfarna. Patenträttsråd utnämns av
regeringen.

Patentbesvärsrätten kom till år 1978 genom omvandling av patent- och
registreringsverkets besvärsavdelning. Den har - enligt lagen - sitt kansli i
verket.

Föreskrifter om tjänsteförslagsnämnden för patentbesvärsrätten finns i
förordningen (1977:822) med instruktion för patent- och registreringsverket.
Enligt 28 § gäller att tjänst som patenträttsråd, som ej är patentbesvärsrättens
ordförande, tillsätts av regeringen efter förslag av ”en till verket hörande
nämnd, tjänsteförslagsnämnden för patentbesvärsrätten”. I 29 § föreskrivs
bl. a. följande. Nämnden består av ordförande, vice ordförande och fem
andra ledamöter. Ordförande är generaldirektören och vice ordförande är
patentbesvärsrättens ordförande. Övriga ledamöter utser regeringen särskilt
för högst tre år. För var och en av de särskilt utsedda ledamöterna finns en
personlig ersättare, som utses i samma ordning som ledamoten.

Regeringen har den 18 december 1980 förordnat ledamöter och ersättare i
tjänsteförslagsnämnden. Till ledamöter har förordnats en hovrättslagman,
en chefstjänsteman hos patentverket, ett patenträttsråd och två tjänstemän
hos patentverket, de båda sistnämnda nominerade av TCO-S resp.
SACO/SR. Varje ledamot har fått en ersättare tillhörande samma kategori.

Riksdagsbeslut är 1978

Frågan om sammansättningen av tjänsteförslagsnämnden för patentbesvärsrätten
behandlades av näringsutskottet år 1978 med anledning av en
motion av Bernt Ekinge (fp). I sitt betänkande NU 1977/78:64 anförde
utskottet bl. a. (s. 28 f.):

I motionen 1977/78:1288 påyrkas i första hand att riksdagen skall begära
hos regeringen att patentbesvärsrätten ges en mera fristående ställning i
förhållande till verket. Detta yrkande tycks enligt motiveringen närmast avse
sammansättningen av den tjänsteförslagsnämnd - med verkets generaldirek -

NU 1980/81:50

tor som ordförande - som avger förslag rörande tillsättning av patenträttsråd.
Vidare vill motionären att i patentverkets budget skall finnas ett huvudprogram
för patentbesvärsrätten.

Utskottet har liksom motionären den grundinställningen att det är
angeläget att patentbesvärsrättens reellt fristående ställning inte kan sättas i
tvivelsmål. Vägande praktiska skäl talar emellertid för en administrativ
anknytning till patentverket av den typ som den nuvarande organisationen
innebär. Vad motionären vill få till stånd är vissa marginella förändringar
som kan bidra till att klarare markera att patentbesvärsrätten oaktat denna
anknytning är en fristående instans. Utskottet har förståelse för dessa
önskemål.

Patentverket torde även framgent komma att utgöra den viktigaste
rekryteringsbasen för domartjänsterna vid patentbesvärsrätten. Det är
därför motiverat att verket är väl företrätt i tjänsteförslagsnämnden. Detta
förhållande bör, om nämndens sammansättning totalt sett är lämpligt
avvägd, inte ge anledning till något missförstånd rörande patentbesvärsrättens
ställning. Liksom motionären anser utskottet emellertid att det kan
ifrågasättas om den nuvarande ordningen, som bl. a. innebär att verkschefen
ex officio är tjänsteförslagsnämndens ordförande, är i allo ändamålsenlig.
Riksdagen bör enligt utskottets mening rekommendera regeringen att
tjänsteförslagsnämndens sammansättning ytterligare övervägs inför kommande
beslut om nya förordnanden för ledamöter i nämnden.

Riksdagen beslöt enligt utskottets förslag att som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Frågedebatt i riksdagen hösten 1980

Med hänvisning till riksdagens beslut i enlighet med näringsutskottets
betänkande NU 1977/78:64 ställde Bernt Ekinge (fp) i november 1980 till
handelsminister Staffan Burenstam Linder frågan: ”Vilka åtgärder har
regeringen vidtagit med anledning av riksdagens rekommendation?” (RD
1980/81:22 s. 119).

Handelsministern svarade den 25 november (RD 1980/81:33 s. 78). Han
refererade vissa avsnitt i näringsutskottets betänkande och instämde i
utskottets uttalande att patentverket även framgent torde komma att utgöra
den viktigaste rekryteringsbasen för domartjänsterna vid patentbesvärsrätten.
Avslutningsvis anförde statsrådet:

Under de snart tre år som nämnden har existerat har sex sammanträden
hållits och förslag till tre tjänstetillsättningar lämnats. Erfarenheterna av
nämndens verksamhet har varit goda och har enligt min mening hittills inte
gett anledning att ändra på sammansättningen av nämnden.

Frågeställaren uttryckte förvåning över svaret. Han menade att handelsministern
inte beaktat att utskottets uttalande innebar en beställning, som
riksdagen hade ställt sig bakom. Han frågade om handelsministern var
medveten om att majoriteten i tjänsteförslagsnämnden består av representanter
för patentverket. Mot bakgrund av uppgifter i protokoll från

NU 1980/81:50

nämndens sammanträden frågade han också om det verkligen hade gått så
friktionsfritt till i nämnden som det stod i svaret. Han åberopade ett brev till
handelsministern från ordföranden i patentbesvärsrätten.

Handelsministern sade sig inte ha fattat utskottsbetänkandet så, att
utskottet krävde att regeringen skulle göra de ändringar som Bernt Ekinge
hade talat om. Han bekräftade att en majoritet inom nämnden utgörs av
personer som har anknytning till patentverket. Bl. a. hade SACO/SR utsett
en tjänsteman hos patentverket till ledamot av nämnden. Jag kan, sade
statsrådet, inte lägga mig i nomineringen.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning för patentoch
registreringsverket.

Motion 1980/81:1025 anknyter till ett uttalande av riksdagen år 1978 om
sammansättningen av tjänsteförslagsnämnden för patentbesvärsrätten.
Beträffande denna nämnd och frågans tidigare behandling hänvisar utskottet
till redogörelsen i det föregående. Motionärens yrkande är att riksdagen skall
begära att regeringen ändrar instruktionen för patentbesvärsrätten så att till
ordförande i tjänsteförslagsnämnden skall utses någon utanför berörda
myndigheter, dvs. patentbesvärsrätten och patentverket.

Det berörda uttalandet av riksdagen föreslogs av näringsutskottet och var
avsett som ett påpekande i hovsam form av att ordningen med patentverkets
chef som ordförande i tjänsteförslagsnämnden för patentbesvärsrätten gav
anledning till principiella invändningar. Dessa invändningar kvarstår. Det
bör enligt utskottets mening ankomma på regeringen att sörja för att
intentionerna bakom riksdagens beslut år 1978 på lämpligt sätt förverkligas.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med bifall till regeringens förslag till Patent- och registreringsverket
för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av
89 990 000 kr.,

2. med anledning av motion 1980/81:1025 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Särskilda kostnader för förenings- m. fl. register. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt E 2 (s. 84) och hemställer

att riksdagen till Särskilda kostnader för förenings- m. fl. register
för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 5 300 000
kr.

NU 1980/81:50

9. Lån till den europeiska patentorganisationen m. m. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt E 3 (s. 84 f.) och hemställer

att riksdagen till Lån till den europeiska patentorganisationen
m. m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av
2 500 000 kr.

Stockholm den 26 maj 1981

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af
Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Tage Adolfsson (m), Bengt Sjönell (c), Rune
Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Ingegärd Oskarsson (c), Birgitta
Johansson (s) och Christer Eirefelt (fp).

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Rune
Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s)

1. Anslag till statens pris- och kartellnämnd (punkt 3)

Reservanterna anser att utskottets yttrande och hemställan under denna
punkt (s. 2 f.) bort ha följande lydelse:

I proposition (= utskottet) 1980/81:1051 (vpk).

Utskottet vill starkt understryka de synpunkter på SPK:s roll som kommer
till uttryck i motion 1980/81:1796. En uppräkning av anslaget i enlighet med
det socialdemokratiska förslaget framstår som nödvändig om SPK skall
kunna fullgöra sina viktiga funktioner i det nuvarande ekonomiska läget.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall till
motion 1980/81:1796 och med anledning av motion 1980/
81:1051 yrkande 1 till Statens pris- och kartellnämnd för
budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 30 235 000
kr.

NU 1980/81:50

2. Anslag till konsumentverket för förvaltningskostnader (punkt 4 mom.

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Konsumenterna har i dagens ekonomiska läge ett starkt behov av stöd från
en aktiv konsumentmyndighet. Den nedrustning av konsumentverket som
regeringen vill inleda är således helt oacceptabel. Utskottet ansluter sig till
förslaget i motion 1980/81:1795 att det av regeringen föreslagna anslagsbeloppet
skall höjas med 2,5 milj. kr. till 40,9 milj. kr.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande anslag för förvaltningskostnader

att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall
till motion 1980/81:1795 yrkande 1 och med anledning av
motion 1980/81:1051 yrkande 2 till Konsumentverket: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag
av 40 900 000 kr.

3. Anslag'till konsumentverket för undersökningsverksamhet (punkt 4 mom.

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Det hittillsvarande anslaget till konsumentverket för undersökningsverksamhet
m. m. har kompletterat verkets resurser i ett viktigt hänseende.
Utskottet finner det angeläget att syftet med detta anslag blir tillgodosett
även fortsättningsvis och tillstyrker förslaget i motion 1980/81:1795 om ett
reservationsanslag av 1,5 milj. kr. för ändamålet.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande anslag för undersökningsverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1795 yrkande 2 till
Konsumentverket: Undersökningsverksamhetm. m. förbudgetåret
1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 1 500 000 kr.

NU 1980/81:50

4. Vetenskapligt råd vid konsumentverket (punkt 4 mom. 3)
Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Regeringens
beslut” och slutar med ”till stånd” bort ha följande lydelse:

Konsumentverkets förslag om att ett vetenskapligt råd skall inrättas vid
verket är välgrundat och bör enligt utskottets mening tillgodoses. Utskottet
tillstyrker alltså motion 1980/81:1795 på denna punkt.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande vetenskapligt råd vid konsumentverket

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1795 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Självständig KO-funktion (punkt 4 mom. 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Liksom
motionärerna” och slutar med ”för riksdagen” bort ha följande lydelse:
Motionärerna säger sig vidhålla ”den principiella uppfattningen att
KO-funktionen bör vara självständig” men redovisar därutöver inga skäl för
sitt yrkande. Beslutet om den nuvarande organisationen var grundat på
ingående överväganden, och några olägenheter av den har inte försports.
Under dessa omständigheter kan utskottet inte finna att riksdagen har
anledning att påkalla någon ny prövning av frågan om KO-ämbetets relation
till konsumentverket. Motion 1980/81:1870 avstyrks alltså i nu angiven
del.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande självständig KO-funktion

att riksdagen avslår motion 1980/81:1870 yrkande 4.

GOTA B 69240 Slockholm 1981