över motioner om branschregister och etableringskontroll inom vissa branscher, m.m. (Betänkande 1980/81:NU39 Näringsutskottet)

NU 1980/81:39

Näringsutskottets betänkande
1980/81:39

över motioner om branschregister och etableringskontroll inom vissa
branscher, m. m.
Ärendet

I betänkandet NU 1980/81:2 har näringsutskottet behandlat fem motioner
med yrkanden om

branschregister över bilverkstäder,
branschregister över näringsidkare inom byggbranschen,
etableringskontroll inom hotell- och restaurangbranschen,
etableringskontroll för städbolag m. m.

Vid kammarbehandlingen av betänkandet den 21 januari 1981 har
riksdagen - sedan omröstningen rörande ett av momenten utfallit med lika
antal ja- och nej-röster - beslutat återförvisa ärendet till utskottet.

I samband med att utskottet har tagit upp de berörda motionerna till ny
behandling har utskottet också behandlat sex motioner inom samma
ämnesområde vilka har väckts under allmänna motionstiden i januari 1981.
Yrkandena i dessa motioner avser
branschregister för vissa branscher,
utredning om etableringskontroll,

åtgärder mot icke-seriösa företag inom byggnads- och transportsektorerna,

särskilda krav för tillstånd att servera alkoholdrycker,
särskilda krav i upphandlingsförordningen (1973:600, ändrad och
omtryckt 1980:850),
utredning om ”frikort” för seriösa företag.

I detta betänkande behandlas dels det återförvisade ärendet, dels de
nämnda motionsyrkandena om åtgärder mot icke-seriösa företag inom
byggnads- och transportsektorerna och om särskilda krav för tillstånd att
servera alkoholdrycker.

Utskottet har i övrigt med egna yttranden överlämnat de nya motionsyrkandena
till andra utskott som berörs av frågorna. Sålunda har överlämnats till

justitieutskottet (NU 1980/81:4 y) yrkanden om branschregister för
vissa branscher och om en utredning rörande etableringskontroll,
till finansutskottet (NU 1980/81:5 y) yrkanden om särskilda krav i
upphandlingsförordningen och om utredning rörande ”frikort” för seriösa
företag.

1 Riksdagen 1980/81. 17 sami. Nr 39

NU 1980/81:39

Motionsyrkandena

De motioner som har behandlats i betänkande 1980/81:2 är följande:

1979/80:556 av Sivert Andersson (s), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att ett branschregister för bilverkstäder/
bilförsäljningsställen [bör] upprättas,

1979/80:715 av Hans Pettersson i Helsingborg m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen uttalar sig för att någon form av auktorisation införs samt att ett
branschregister upprättas för dem som skall etablera sig som näringsidkare
inom byggbranschen,

1979/80:719 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om införandet av etableringskontroll
i form av obligatorisk tillståndsgivning för städbolag,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att den till myndigheter och verk
under dess kompetensområde utfärdar anvisningar och rekommenderar att
städning inom offentliga myndigheter skall handhas av fast anställd personal
och att entreprenadsystemet härvidlag överges,

1979/80:1424 av Wiggo Komstedt m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
anhåller att regeringen föranstaltar om införande av ett branschregister för
bilverkstäder,

1979/80:1771 av Åke Green m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning med uppgift att undersöka möjligheterna till
någon form av auktorisation för etablering i hotell- och restaurangbranschen.

De motioner från allmänna motionstiden år 1981 som behandlas i detta
betänkande är följande:

1980/81:326 av Rune Torwald (c) och Martin Olsson (c), såvitt gäller
hemställan att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att reducera förekomsten av s. k. svarta
företag inom transportsektorn m. m.,

1980/81:783 av Sven Andersson (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp),
såvitt gäller hemställan att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts angående lämplighetsprövningen vid
tillståndsgivning enligt lagen om handel med drycker,

1980/81:1397 av Iohn Johnsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
begär att regeringen tar initiativ som i enlighet med vad som anförs i
motionen syftar till att förhindra icke-seriösa företag att verka inom
byggbranschen.

Motionerna 1980/81:326 och 1980/81:783 har i övrigt med yttrandet NU
1980/81:5 y överlämnats till finansutskottet.

NU 1980/81:39

Åtgärder inom transportsektorn
Motion 1980/81:326

Motionärerna ser det som angeläget att polisen snabbare än nu kan få
kännedom om huruvida en åkare släpar efter med betalning av fordons- och
kilometerskatt samt försäkringspremier. De framhåller att fordon, för vilka
dylika avgifter inte erlagts, enligt gällande bestämmelser inte får användas.
Detta sker dock i stor omfattning, eftersom polisen inte får underrättelse om
förseelserna.

I motionen föreslås också ändrade regler för körkortsåterkallelse.
Motionärerna åberopar ett rättsfall i slutet av år 1980. En person i Göteborg,
som vid minst två tillfällen ertappats med att ha kört s. k. svarttaxi, återfick
efter dom av kammarrätten sitt körkort vilket tidigare hade dragits in av
länsrätten. Motionärerna anser det olyckligt att lagstiftningen är sådan,
eftersom körkortsåterkallelse torde vara den påföljd som verkar mest
återhållande på benägenheten att köra svarttaxi.

Uppgifter i anslutning till motionen

Enligt 16 och 21 §§ vägtrafikskattelagen (1973:601, omtryckt 1979:280,
senaste ändring 1980:679) får skattepliktigt fordon icke brukas om till
betalning förfallen fordonsskatt eller kilometerskatt inte har erlagts. Detta
gäller inte i fråga om skatt som avser tid före det närmast föregående
skatteåret och bl. a. inte heller i fråga om skatt som åvilar tidigare ägare av
fordonet och som har fastställts genom beslut om efterbeskattning.

Att inte betala fordonsskatter och kilometerskatter utgör i sig inget brott.
Däremot är det alltså enligt vägtrafikskattelagen förbjudet att bruka ett
fordon för vilket skatt inte erlagts. Genom ett system med kontrollmärken
och genom tillgång till uppgifter i bilregistret kan polisen kontrollera att
skatten har betalats. Vad gäller den obligatoriska trafikförsäkringen är det
numera inte straffbart att använda ett oförsäkrat fordon, under förutsättning
att det inte är avställt. Så länge ett fordon inte är avställt skall alltid
trafikförsäkring finnas. Ägaren till ett icke avställt fordon påförs en
trafikförsäkringsavgift om han underlåter att teckna trafikförsäkring.
Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05) har i delbetänkandet (Ds B 1980:13)
”Översyn av vägtrafikbeskattningen. Del 2. Slopad fordonsskatt och höjd
bensinskatt” föreslagit att kopplingen mellan trafikförsäkring och kontrollmärke
skall tas bort.

Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05) behandlar f. n. frågan om hur
brukandeförbudet vid obetalda vägtrafikskatter skall kunna effektiviseras.
Bakgrunden härtill är bl. a. att Svenska åkeriförbundet, Svenska taxiförbundet
och Svenska busstrafikförbundet har hemställt om sådana regler att
brukandeförbudet blir effektivt. Förbunden menar att nuvarande system för
lagföring och indrivning inte avskräcker sådana fordonsägare som har satt i

1* Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 39

NU 1980/81:39

system att driva trafik utan att betala skatt. Utredningen överväger bl. a.
förslag om att det i vissa fall skall förhindras att fordon används i trafik när
fordonsskatt inte har betalats. Åtgärderna avses komma till användning vid
mera allvarliga överträdelser av brukandeförbudet, i första hand s. k.
svartåkning och motsvarande. Utredningen avser att lägga fram förslag i
denna fråga i maj 1981.

På initiativ av kommunikationsdepartementet bildades i januari 1981 tre
arbetsgrupper med uppgift att till april 1981 utarbeta förslag till åtgärder mot
s. k. svartåkning och andra olagligheter som förekommer i samband med
yrkesmässig trafik. Arbetsgrupperna har nyligen lämnat sina förslag. Dessa
övervägs f. n. i regeringskansliet. En grupp studerade hur befintliga register
bättre skall kunna utnyttjas. En annan grupp arbetade med frågan om hur
prövning och uppföljning av trafiktillstånd skall kunna effektiviseras. Den
tredje gruppen behandlade frågor om effektivare fältarbete och skärpta
straff. I arbetsgrupperna ingick företrädare för bl. a. kommunikationsdepartementet,
rikspolisstyrelsen, riksskatteverket, trafiksäkerhetsverket, transportrådet,
länsstyrelserna, Svenska åkeriförbundet och Svenska transportarbetareförbundet.

Återkallelse av körkort regleras i 16 § körkortslagen (1977:477). I denna
paragraf anges en rad olika grunder för körkortsåterkallelse, bl. a. opålitlighet
i nykterhetshänseende och brott mot någon från trafiksäkerhetssynpunkt
väsentlig regel. Vidare sägs (punkt 3) att körkort skall återkallas om
körkortshavaren genom upprepade förseelser i väsentlig grad har visat
bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i
trafikens eller trafiksäkerhetens intresse för förare av motordrivet fordon.

Svenska transportarbetareförbundets avdelning 3 i Göteborg har hos
regeringsrätten överklagat kammarrättens dom i det i motionen nämnda
rättsfallet om körkortsåterkallelse.

Riksdagen har år 1980 vid sin behandling av proposition 1979/80:142 om
vissa taxifrågor beslutat om vissa åtgärder för att komma till rätta med olaga
yrkesmässig trafik, s. k. svartåkning.

Sålunda har fr. o. m. den 1 juli 1980 straffet för olaga yrkesmässig trafik
skärpts från böter till böter eller fängelse i högst sex månader (SFS 1980:397).
Trafikutskottet (TU 1979/80:27) anförde vid sin behandling av ärendet bl. a.
följande:

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot den föreslagna
straffskärpningen. Utskottet finner det tvärtom angeläget att man på ett
effektivt sätt söker komma till rätta med de risker och problem som
svartåkningen för med sig. Förslagen härom i propositionen synes enligt
utskottet väl ägnade att uppnå ett sådant syfte. Utskottet finner det likaledes
värdefullt att frågorna om ekonomiska sanktioner och körkortsåterkallelse
övervägs och förutsätter att förslag med anledning härav snarast föreläggs
riksdagen.

NU 1980/81:39

Åtgärder inom byggnadsbranschen
Motion 1980/81:1397

I motion 1980/81:1397 anförs att antalet s. k. enmansföretag har stigit
snabbt under 1970-talet. Som skäl till denna utveckling anger motionärerna
bl. a. att skatter och avdrag anses förmånliga för enmansföretagarna. Det
finns också, säger de, vissa möjligheter att kringgå samhällets kontroll av
bl. a. inbetalning av avgifter och mervärdeskatt. De erinrar vidare om de
fackliga organisationernas krav på etableringskontroll, ökad samhällelig
kontroll av innehavare av B-skattesedlar och införande av branschregister.

Inom byggbranschen är utvecklingen av icke-seriösa företag speciellt
allvarlig, säger motionärerna. Frågan har, anför de, uppmärksammats av den
s. k. energihushållningsdelegationen. I betänkandet (SOU 1980:43) Energihushållning
i befintlig bebyggelse föreslår delegationen att stöd till energisparande
åtgärder skall ges endast till sökande som lämnar uppgift om vem
som har utfört arbetet. För fastighetsägare som själv utför åtgärder bör enligt
delegationen stöd lämnas endast till kostnad för material. Motionärerna
säger sig utgå ifrån att regeringen presenterar detta förslag från energihushållningsdelegationen
i den proposition om energihushållning i bebyggelsen
som har aviserats till mars 1981.

Den föreslagna principen borde, menar motionärerna, inte endast
tillämpas vid stöd till energisparande åtgärder utan utvidgas till att gälla
byggandet i allmänhet. Vidare borde, innan kommunens förmedlingsorgan
beviljar samhälleligt stöd till bostadsbyggande, den fackliga organisationen
få möjlighet att tillstyrka eller avstyrka att ett visst företag anlitas för
byggandet.

Det kommunala förmedlingsorganet borde också, innan lån till ett bygge
beviljas, med hjälp av bl. a. kronofogde- och skattemyndigheter kontrollera
att det aktuella företaget har fullgjort sina inbetalningar av skatter och
avgifter.

Uppgifter i anslutning till motionen

Energihushållningsdelegationen lämnar i sitt i oktober 1980 avgivna
betänkande (SOU 1980:43) Program för energihushållning i befintlig
bebyggelse bl. a. följande förslag som har anknytning till problem med
skatteflykt o. d. inom byggbranschen.

Staten bör aktivt förhindra att statliga medel går till den s. k. grå
arbetsmarknaden. Delegationen föreslår därför att regeringen snarast
beslutar att energisparstödet endast utbetalas till sökande som lämnar
uppgift om vem som utfört arbetet. För fastighetsägare som själv utför
åtgärder i eget hus bör stöd lämnas endast till kostnad för material.

Delegationen motiverar sitt förslag på följande sätt:

NU 1980/81:39

Det är angeläget att arbeten med energisparande åtgärder utförs i sådana
former att de sociala åtagandena för arbetskraften tryggas och så att sociala
avgifter och skatter kommer att inbetalas till skattemyndigheterna. För att
uppnå de åsyftade energibesparingarna är det vidare angeläget att de
åtgärder som utförs får ett riktigt utförande. De energisparande åtgärderna
är i många fall av sådan karaktär och omfattning, liksom flertalet mindre
omfattande reparations- och underhållsåtgärder på fastigheter, att de i
betydande omfattning resulterar i att en s. k. grå arbetsmarknad uppstår. En
sådan marknad gör det dessutom omöjligt att vidareförmedia ny kunskap till
dem som utför åtgärderna.

Med giltighet fr. o. m. den 15 december 1980 har (enligt SFS 1980:779)
vissa ändringar gjorts i förordningen (1980:334) om statsbidrag till energibesparande
åtgärder i bostadshus (energibidragsförordningen, EBF).

Ändringarna bygger på förslag av energihushållningsdelegationen. De nu
gällande bestämmelserna återges här:

4 §

Bidrag lämnas för material- och arbetskostnader. Om åtgärden avser
småhus får bidrag lämnas för arbetskostnader endast om arbetet utföres av
någon annan än sökanden.

14 §

Om bidraget avser småhus och om arbetet har utförts av någon annan än
sökanden, skall ansökningen innehålla de uppgifter angående arbetet och
den som har utfört detta som bostadsstyrelsen föreskriver. Ansökningen
skall dessutom innehålla en av sökanden undertecknad försäkran på heder
och samvete att dessa uppgifter är sanningsenliga. Länsbostadsnämnden
skall lämna uppgifterna till länsstyrelsen.

Motsvarande ändringar har samtidigt (SFS 1980:780) gjorts i de avsnitt av
förbättringslåneförordningen (1980:261) (FLF) som avser statsbidrag till
energibesparande åtgärder. I bostadsfinansieringsförordningen (1974:226)
(BFF) har vad gäller stöd till energibesparande åtgärder (SFS 1980:777) i 58 §
införts samma slags krav på låneansökningar som anges i 14 § EBF.

Ändringarna i EBF, FLF och BFF har lett till kompletteringar av
bostadsstyrelsens motsvarande föreskrifter (BOFS 1980:65-67). Där anges
vilka uppgifter sökanden skall lämna.

Det kommunala förmedlingsorganet skall - enligt 11 § EBF, 3 § FLF och
3 § BFF - avge yttrande till länsbostadsnämnden över ansökningar om
nämnda lån och bidrag. I dessa paragrafer sägs vidare att beslut i ärende, vari
kommun inte är sökande, får innebära avvikelse från förmedlingsorganets
yttrande i ärendet endast om särskilda skäl föreligger. Bestämmelsen
återförs ytterst till statsmakternas tidigare beslut (prop. 1977/78:93 s. 170,
CU 1977/78:28), i aktuella delar refererade i BOFS 1980:40,67 och 55.1 den
nyssnämnda propositionen anförde chefen för bostadsdepartementet:

Enligt min mening bör länsbostadsnämnden i fortsättningen, som

regel följa det kommunala yttrandet. Undantag från detta bör komma i fråga
endast i sådana fall där det finns särskilda skäl att frångå förmedlingsorganets
bedömning. Lämplighetsprövningen bör således i första hand ankomma

NU 1980/81:39

på kommunen. 1 vissa avseenden bör dock länsbostadsnämndernas bedömning
ha företräde. Jag tänker bl. a. på tolkningsfrågor som gäller tillämpningsområdet
för statliga stödformer. Det gäller också länsbostadsnämndernas
uppgift att som statliga företrädare se till att statliga medel ges en så
effektiv användning som möjligt. I det senare sammanhanget kommer
produktionskostnadsprövningen i blickpunkten. Vid denna prövning kan
nämndens bedömningar anses vara grundade på ett bättre erfarenhetsunderlag
än kommunens, något som också motiverar ett visst företräde för
nämndens bedömning. Avsteg från kommunens bedömning skall självfallet
göras i de fall denna strider mot reglerna för lån- och bidragsgivningen.

I motion 1980/81:1462 (s) föreslås en översyn och samordning av de
register som kan användas som hjälpmedel för myndigheterna i deras arbete
för en bättre efterlevnad av gällande skatte- och avgiftsregler. Bl. a. sägs att
ett detaljerat förslag bör lämnas om det visar sig att ett nytt register-1, ex. ett
länsregister över försumliga skatte- och avgiftsbetalare - behöver inrättas.
Motionsyrkandet behandlas i civilutskottets betänkande CU 1980/81:24. I
detta sammanhang kan även hänvisas till civilutskottets yttrande CU
1980/81:1 y till justitieutskottet.

Åtgärder inom restaurangbranschen
Motion 1980/81:783

Motionärerna anför att restaurangbranschen särskilt har uppmärksammats
vad gäller illojala arbetsmetoder såsom skattefusk, systematiska
konkurser och bristande inbetalning av arbetsgivaravgifter. De påpekar att
sådana missförhållanden endast gäller en del av företagen i branschen. Det
finns dock många seriösa företag som får problem på grund av att
konkurrerande företag bryter mot gällande regler. En stor del av restaurangerna
är för att kunna bedriva sin verksamhet beroende av att få servera
alkoholdrycker. Enligt lagen (1977:293) om handel med drycker får
servering av alkoholdrycker ske endast om tillstånd har meddelats.
Motionärerna menar att skötsamhet när det gäller skatter, arbetsgivaravgifter
och liknande borde vara en förutsättning både för att få tillstånd att
servera alkohol och för att få behålla sådant tillstånd. En kontroll av dessa
förhållanden måste i så fall regelmässigt ske innan tillstånd beviljas. Yttrande
från berörd skattemyndighet till länsstyrelsen borde enligt motionärerna
vara obligatoriskt innan länsstyrelsen lämnar tillstånd att servera alkoholdrycker.
Vidare borde någon form av fortlöpande kontroll av tillståndshavarens
skötsamhet när det gäller betalning av skatt äga rum.

NU 1980/81:39

Uppgifter i anslutning tili motionen

Inledning

Enligt lagen (1977:293) om handel med drycker får servering av
alkoholdrycker ske endast om tillstånd har meddelats. Vid tillståndsprövningen
skall särskilt beaktas behovet av serveringen, sökandens lämplighet
och serveringsställets tjänlighet för ändamålet. Socialstyrelsen utövar den
centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen. Länsstyrelsen utövar tillsyn
inom resp. län och är också tillståndsmyndighet.

I ärende om tillstånd till servering av alkoholdrycker skall länsstyrelsen
(enligt 60 §) alltid inhämta yttranden från länsnykterhetsnämnd, polismyndighet
och kommunfullmäktige i den kommun där serveringen skall
bedrivas. Tillstånd att servera alkoholdrycker får inte ges om det avstyrks av
kommunen och inte heller omfatta starkare drycker än kommunen har
tillstyrkt (61 §). Serveringstillstånd kan återkallas (64 §). Grund för återkallelse
är bl. a. olägenheter i fråga om ordning, nykterhet m. m. Vidare kan
tillstånd återkallas om de förutsättningar som gäller för meddelande av
tillstånd inte längre föreligger. Talan mot länsstyrelsens beslut enligt lagen
om handel med drycker förs hos socialstyrelsen genom besvär. Socialstyrelsens
beslut kan inte överklagas (68 §).

Näringsutskottet har i sitt betänkande NU 1980/81:2 (s. 20 f.) redovisat
delar av förarbetena till lagen om handel med drycker såvitt avser
tillståndsprövning. Därav framgår att en prövning av sökandens förutsättningar
att sköta rörelsen på ett från ekonomisk synpunkt tillfredsställande
sätt har ansetts alkoholpolitiskt motiverad.

Socialstyrelsens anvisningar

Socialstyrelsen har utarbetat anvisningar till lagen om handel med drycker
(SOSFS 1979:71). Vad gäller sökandens lämplighet, som bl. a. skall beaktas
vid tillståndsprövningen, sägs följande (s. 24):

Socialstyrelsen anser att tyngdpunkten i lämplighetsprövningen bör ligga i
en allmän bedömning av sökanden. För att det ovannämnda kravet på
kännedom om alkohollagstiftningen skall vara uppfyllt, krävs enligt socialstyrelsens
uppfattning att kunskaperna är dokumenterade till exempel
genom att sökanden har gått igenom restaurangskola och/eller har ett par års
erfarenhet i branschen. Socialstyrelsen anser vidare att en ytterligare
förutsättning bör vara tillräcklig förmåga att behärska svenska språket i tal
och skrift samt kännedom om förhållandena på den svenska arbetsmarknaden.
För att länsstyrelsen skall kunna bedöma om sökandens ekonomiska
förhållanden är tillfredsställande, bör enligt socialstyrelsens mening en
finansieringsplan krävas då det är fråga om ett nytt företag eller en ny
företagare.

Socialstyrelsen anser vidare att lämplighetskravet givetvis måste omfatta
ett ansenligt krav på sökandens sociala anpassning. Om sökanden är känd för

NU 1980/81:39

tidigare misskötsamhet i ekonomiska frågor, bör detta beaktas vid lämplighetsprövningen.
Ibland kan det visa sig att sökanden begått brott. Hur
brottslighet skall påverka bedömningen kan inte sägas generellt. Tillståndsmyndigheten
måste i det enskilda fallet göra en bedömning med hänsyn till
brottslighetens art, svårighetsgrad och dess relevans för sökandens lämplighet
att bedriva alkoholservering. Det bör i regel förflyta viss tid efter brottet
för att sökanden skall visa att han ur social synpunkt är lämplig att driva
serveringsrörelse. Ett lämpligt riktmärke vid alkohol- och narkotikabrott
samt brott som har samband med restaurang- eller klubbverksamhet är två år
efter att brottet begåtts eller vid frihetsberövande två år efter att straffet
avtjänats.

I fråga om återkallelse av serveringstillstånd sägs i anvisningarna (s. 35) att
ändrade förutsättningar för tillståndet som skall föranleda ingripande är
bl. a. att tillståndshavaren inte längre är lämplig.

Stockholms kommuns riktlinjearbete avseende serveringstillstånd
Förslag till riktlinjer

Stockholms socialförvaltning har i januari 1981 i ett tjänsteutlåtande
lämnat ett förslag till riktlinjer för bl. a. bedömning av ansökningar om
serveringstillstånd.

Tjänsteutlåtandet har utarbetats inom socialförvaltningens kansliavdelning.
Samråd har ägt rum med företrädare för länsstyrelsens socialenhet,
länsstyrelsens uppbördsenhet, polismyndigheten i Stockholm, kammarkontoret,
stadsbyggnadskontoret, miljö- och hälsovårdsförvaltningen, socialförvaltningens
sociala avdelning och personalavdelning, distriktsförvaltningarna
vid socialdistrikten 1 och 16, Stockholms hotell- och restaurangförening,
Hotell- och restauranganställdas förbund och Handelstjänstemannaförbundet.

Förslaget till riktlinjer har bordlagts i sociala centralnämnden och avses
sedermera skola behandlas i kommunfullmäktige.

Riktlinjerna för bedömning av ansökningar om serveringstillstånd omfattar
totalt 19 punkter. I det följande återges de punkter som avser ekonomiska
förhållanden, sökandens lämplighet m. m. Övriga punkter, som inte återges
här, avser vissa allmänna bedömningsgrunder, miljöaspekter m. m.

1. Sökanden måste kunna lämna en tillfredsställande redovisning över
ägarförhållandena.

2. Sökanden måste på ett tillfredsställande sätt kunna redovisa hur
verksamheten skall finansieras.

3. Sökanden och ev. delägare måste uppfylla kraven på ekonomisk
skötsamhet.

4. Sökanden måste uppfylla kraven på personlig lämplighet.

5. Föreståndare och ersättare måste uppfylla kraven på personlig lämplighet.

NU 1980/81:39

6. Hyresförhållanden etc. för restauranglokalerna måste kunna redovisas
på ett tillfredsställande sätt.

11. Polisen bör ha tillstyrkt ansökan ur ordnings- och trafiksynpunkt samt
beträffande sökandens lämplighet.

13. De berörda branschorganisationernas yttranden bör beaktas av sociala
centralnämnden.

14. Den sociala distriktsnämndens/det lokala organets yttranden bör beaktas
av sociala centralnämnden.

19. Socialförvaltningen bör i samverkan med andra myndigheter utöva
tillsyn över restaurangverksamheten.

I förslaget lämnas kommentarer till var och en av punkterna.

De i detta sammanhang mest aktuella delarna av riktlinjerna är punkterna
2-4.

Vad gäller punkt 2 om verksamhetens finansiering sägs följande:

När det gäller nya företag skall en redogörelse lämnas över finansieringen.
Det gäller uppgifter om eget kapital, lån, långivare etc.

Finns det skäl till antagande att restaurangen finansieras av annan än den
som formellt uppges vara ägare, s. k. bulvanförhållande, bör ansökan
avstyrkas. Om sökanden inte vill lämna uppgifter om finansieringen bör
ansökan likaså avstyrkas.

Till punkt 3, som gäller kraven på ekonomisk skötsamhet, lämnas bl. a.
följande kommentar:

Sökanden och ev. delägare skall ha gjort sig kända för ekonomisk
skötsamhet för att ansökan skall kunna tillstyrkas.

Härvid skall beaktas ekonomisk misskötsamhet såsom upprepade konkurser,
underlåtenhet att betala skatter, arbetsgivaravgifter eller kommunala
avgifter etc.

Punkt 4 gäller krav på personlig lämplighet. Därvidlag sägs bl. a. att
sökanden också skall ha förutsättningar att sköta rörelsen på ett från
ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt.

Inom Stockholms kommun tillämpas redan rutiner som i väsentliga delar
överensstämmer med förslaget till riktlinjer. Vid lämplighetsprövningen av
en sökande inhämtas bl. a. uppgifter från lokala skattemyndigheterna,
kronofogdemyndigheten och riksförsäkringsverket. Också länsstyrelsen i
Stockholms län har vissa kontakter med bl. a. skattemyndigheter och
kronofogdemyndigheter i samband med tillståndsärenden.

Remissyttranden

Länsstyrelsen i Stockholms län har i sitt yttrande över förslaget till riktlinjer
understrukit att en gräns bör dras mellan de rättsvårdande myndigheterna
och de myndigheter som har att tillämpa lagen om handel med drycker. I
övrigt hänvisar länsstyrelsen till ett uttalande av en företrädare för

NU 1980/81:39

länsstyrelsen vid Stockholms kommuns konferens hösten 1980 om kommunens
roll i bekämpandet av ekonomisk och organiserad brottslighet,
vilket återspeglar länsstyrelsens uppfattning. Vad gäller prövningen av
sökandens personliga lämplighet att servera alkoholdrycker sägs i uttalandet
bl. a. följande:

Sökanden skall ha gjort sig känd för ordentlighet. Härvid skall givetvis
beaktas om han gjort sig skyldig till grövre brott såsom narkotikalangning,
dobbleri, häleri, koppleri, skattebrott eller också vid upprepade tillfällen
eller under senare år till brott mot alkohollagstiftningen eller trafikonykterhetsbrott.
Vidare skall beaktas ekonomisk misskötsamhet, såsom upprepade
konkurser, underlåtenhet att erlägga avgifter och skatter till det allmänna.

Förutom finansieringsplan för att få klarhet i bakomliggande finansiella

förhållanden (”tvätta svarta pengar vita”) infordras då så bedöms erforderligt
ekonomisk kalkyl för prövning av sökandens förutsättningar att sköta
rörelsen på ett från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt. Möjligheten
att utnyttja expertis inom uppbördsenheten och kronofogdemyndigheten
bör utnyttjas. Om sökande inte vill ge in kalkyl, kan det finnas anledning tro
att denne inte är seriös.

Beträffande återkallelse av tillstånd att servera alkoholdrycker anfördes
bl. a. följande:

har en person väl godkänts som innehavare av serveringsrörelse och

därefter visar misskötsamhet i fråga om betalning av arbetsgivaravgifter är
det skattelagstiftningen (enligt vilken underlåtenheten inte ens är ett brott!)
som skall tillämpas och inte lagen om handel med drycker (LHD). Den
senare lagen får inte användas som någon städgumma i samhället för i och för
sig angelägna ändamål, hur effektivt ingripande mot serveringstillstånd än
må vara. Vill man göra det - såsom Stockholms kommun i flera fall önskat
men länsstyrelsen hittills avvisat i avsaknad av prejudicerande avgörande
eller anvisning från den centrala tillsynsmyndigheten, socialstyrelsen - får
man först se till att LHD ändras. Länsstyrelsen har emellertid i ett
uppmärksammat fall betecknat restaurangägarens underlåtenhet att i tid och
utan anmaning erlägga arbetsgivaravgifter som klandervärt. I några fall har
länsstyrelsen i återkallelsefall, grundade på förseelser mot LHD, även
åberopat underlåtenhet att erlägga arbetsgivaravgifter och skatter såsom ett
ytterligare skäl för återkallelse. Men, som nämnts, inte mot klara lagregler
ansett sig kunna åberopa sådan underlåtenhet som enda grund för ingripande
mot serveringstillstånd.

Övriga remissinstanser har antingen inte alls eller endast mycket kortfattat
berört de tidigare återgivna förslagen till krav angående finansiering av
verksamheten, ekonomisk skötsamhet och personlig lämplighet (punkterna
2-4).

Hotell- och restauranganställdas förbund säger sig i huvudsak kunna
tillstyrka förslaget till riktlinjer. Handelstjänstemannaförbundet uppfattar
förslaget som mycket ambitiöst och verklighetsförankrat. Förbundet anför
att det är nödvändigt med samordning mellan olika kontrollerande
myndigheter i och för bekämpandet av olika former av brottslighet inom
hotell- och restaurangbranschen såsom narkotikahantering, svarta löner och

NU 1980/81:39

ekonomisk brottslighet. Stockholms hotell- och restaurangförening anser att
skrivningarna i förslaget i stort bör kunna bibehållas.

Åtgärder av branschorganisationer och fackliga organisationer

Sedan några år är Sveriges hotell- och restaurangförbund (SHR) och de
fackliga organisationerna remissinstanser i ärenden om tillstånd för restauranger
att servera alkoholdrycker. Vidare förekommer samarbete mellan
myndigheter och organisationer i syfte att arbeta för en sund utveckling av
branschen. I samarbetet mellan branschorganisationen och de fackliga
organisationerna har följande program fastlagts:

1.1 erforderlig omfattning bildas samarbetsgrupper (SHR - facket - polisen
- länsstyrelsen) för att arbeta för en sund utveckling inom branschen (ett
sådant samarbete finns redan i Stockholm; en samarbetsgrupp beslöts i
Malmö vid möte med Södra Sveriges Hotell- och Restaurangförening
1980-10-22 och bildas också i Göteborg).

2. Branschparterna tar gemensamt initiativ till en brett upplagd informationskampanj
som på ett bra sätt kartlägger de negativa konsekvenserna
för en anställd att ta emot svart lön.

3. Branschparterna hävdar gemensamt krav på personliga kvalifikationer för
den som skall driva företag i branschen (kunskap om lagar och avtal, rimlig
möjlighet att förstå och kommunicera på svenska språket).

4. Branschparterna tar gemensamt initiativ till analyser syftande till att
klarlägga varifrån de resurser kommer som används bl. a. för svarta löner.
Här avses främst konkursanalyser.

5. Branschparterna arbetar gemensamt med information till revisorer och
granskningsmän om svartlöneproblematiken och arbetet i övrigt på att
förhindra oegentligheter inom branschen.

6. Information lämnas till de fackliga organisationerna varje gång SHR
avslår ansökan om medlemskap.

7. Den redan tillsatta partsgemensamma arbetsgruppen som har till uppgift
att förhindra svarta löner fortsätter sitt arbete.

Inom Sveriges hotell- och restaurangförbund ställs följande krav på nya
medlemmar:

o Krav på att varje medlemsföretag har sin redovisning upplagd på ett seriöst
sätt.

o Krav på att varje medlemsföretag granskas av auktoriserad eller godkänd
revisor eller på annat sätt som SHR kan godkänna,
o Krav på att varje medlemsföretag använder sig av sådana tekniska
hjälpmedel (tillförlitlig kassautrustning etc.) att en vederhäftig ekonomisk
hantering garanteras.

Angivna krav hävdas vid varje intagning av ny medlem och genomförs
successivt inom den medlemsstock som redan finns.

Hotell- och restauranganställdas förbund har i ett fackligt-politiskt
handlingsprogram som utarbetats under våren 1980 bl. a. framfört vissa krav
på lämplighetsprövning av arbetsgivare inom hotell- och restaurangbran -

NU 1980/81:39

schen. Handlingsprogrammet finns i korthet refererat i näringsutskottets
betänkande NU 1980/81:2 (s. 12).

Utskottet

1. Återförvisat ärende

Inledningsvis (s. 1) har utskottet redogjort för riksdagens beslut att till
utskottet återförvisa betänkande NU 1980/81:2 över motioner om branschregister
och etableringskontroll inom vissa branscher.

Utskottet har tagit upp det återförvisade ärendet till ny behandling. Därvid
har utskottet inte funnit anledning att ändra sitt tidigare ställningstagande.

Med åberopande av innehållet i betänkande NU 1980/81:2 hemställer
utskottet således

1. beträffande branschregister för bilverkstäder

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:556 och 1979/
80:1424,

2. beträffande branschregister över näringsidkare inom byggbranschen,
m. m.

att riksdagen avslår motion 1979/80:715,

3. beträffande etableringskontroll inom hotell- och restaurangbranschen att

riksdagen avslår motion 1979/80:1771,

4. beträffande etableringskontroll för städbolag

att riksdagen avslår motion 1979/80:719 yrkande 1,

5. beträffande offentliga myndigheters utnyttjande av entreprenörer
för städning

att riksdagen avslår motion 1979/80:719 yrkande 2.

2. Förslag rörande transportsektorn, byggnadsbranschen och restaurangbranschen I

anslutning till det återförvisade ärendet tar utskottet upp vissa förslag
som under allmänna motionstiden i år har väckts om åtgärder för att
motverka olagligheter inom transportsektorn samt inom byggnads- och
restaurangbranscherna.

Transportsektorn

I motion 1980/81:326 anförs att det är angeläget att polisen snabbare än nu
kan få kännedom om huruvida en åkare släpar efter med betalning av
fordons- och kilometerskatt samt försäkringspremier. Eftersom polisen inte i
tillräcklig omfattning får vetskap om dylika förseelser kan ett stort antal
fordon brukas mot gällande bestämmelser, säger motionärerna. De föreslår

NU 1980/81:39

också ändrade regler för körkortsåterkallelse, avsedda att minska benägenheten
att köra s. k. svarttaxi.

Enligt vägtrafikskattelagen (1977:601, omtryckt 1979:280, senaste ändring
1980:679) får man inte bruka ett skattepliktigt fordon utan att ha betalt
fordonsskatt eller kilometerskatt. Genom det s. k. kontrollmärkessystemet
och genom tillgången till uppgifter i bilregistret kan polisen kontrollera att
skatten har betalts för de fordon som brukas i trafik. Vad gäller
trafikförsäkring är det numera inte straffbart att använda ett oförsäkrat
fordon. Den fordonsägare som försummar att hålla sitt fordon trafikförsäkrat
påförs en trafikförsäkringsavgift.

Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05) överväger f. n. hur brukandeförbudet
vid obetalda vägtrafikskatter skall kunna effektiviseras. Ett förslag går
ut på att polisen i vissa fall skall kunna hindra att ett fordon används när
skatten inte är betald. Utredningen avser att lägga fram betänkande i denna
fråga i maj 1981.

På förslag av trafikutskottet (TU 1979/80:27) har riksdagen våren 1980
uttalat att regeringen snarast borde lägga fram förslag om bl. a. körkortsåterkallelse
som sanktion mot olaga yrkesmässig trafik.

På initiativ av kommunikationsdepartementet har i början av detta år
bildats tre arbetsgrupper med uppgift att utarbeta förslag till åtgärder mot
s. k. svartåkning och andra olagligheter som förekommer i samband med
yrkesmässig trafik. Dessa grupper har nyligen lämnat sina förslag, vilka f. n.
övervägs i regeringskansliet.

Liksom motionärerna anser utskottet att det är angeläget för samhället att
söka komma till rätta med de problem som kan förknippas med svartåkning.
Den olaga trafiken, som kan medföra avsevärda ekonomiska fördelar för
utövaren, innebär en illojal konkurrens med den seriösa trafiken.

Utskottet konstaterar att problemen med svartåkning har uppmärksammats
av statsmakterna i flera sammanhang under senare tid. Som nämnts har
straffet för olaga yrkesmässig trafik skärpts fr. o. m. den 1 juli 1980. Förslag
till åtgärder mot bl. a. svartåkning är att vänta inom kort. Likaså väntas
förslag om hur brukandeförbudet vid obetalda vägtrafikskatter skall kunna
effektiviseras.

Utskottet utgår ifrån att de pågående strävandena att motverka svartåkning
skall leda fram till lösningar som i stort tillgodoser motionärernas
önskemål. Betydelsefullt är bl. a. att regeringen, såsom riksdagen tidigare
har uttalat sig för, snarast lägger fram förslag om körkortsåterkallelse som
sanktion mot olaga yrkesmässig trafik. Utskottet anser inte att riksdagen har
anledning att göra någon framställning till regeringen på grundval av de nu
nämnda synpunkterna i motionen. Denna avstyrks sålunda i här berörd
del.

NU 1980/81:39

Byggnadsbranschen

Enligt motion 1980/81:1397 är utvecklingen av icke-seriösa företag
speciellt allvarlig inom byggnadsbranschen. Motionärerna pekar på vissa
förslag som den s. k. energihushållningsdelegationen har lagt fram i
betänkandet (SOU 1980:43) Energihushållning i befintlig bebyggelse. Stöd
till energisparande åtgärder skulle ges endast till sökande som lämnar uppgift
om vem som har utfört arbetet. För fastighetsägare som själv utför åtgärder
skulle stöd lämnas endast till kostnad för material. Motionärerna säger sig
utgå ifrån att regeringen presenterar dessa förslag i den aviserade propositionen
i mars 1981 om energihushållning i bebyggelsen. Den angivna
principen borde dock inte endast tillämpas vid stöd till energisparande
åtgärder utan utvidgas till att gälla byggandet i allmänhet, menar de.

Motionärerna har också två andra förslag. Innan det kommunala
förmedlingsorganet beviljar samhälleligt stöd till bostadsbyggande skulle de
fackliga organisationerna få möjlighet att tillstyrka eller avstyrka att ett visst
företag anlitas för byggandet. Förmedlingsorganet skulle också, innan lån till
bygget beviljas, med hjälp av bl. a. kronofogde- och skattemyndigheter
kontrollera att det aktuella företaget har betalat skatter och avgifter.

Önskemålet om att de nämnda förslagen från energihushållningsdelegationen
skall genomföras har, som framgår av redogörelsen i det föregående
(s. 6), redan blivit tillgodosett.

Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen inom byggnadsbranschen
och överväger ytterligare åtgärder för att komma till rätta med
icke-seriösa företag inom denna bransch. Bl. a. torde böra prövas om regler
liknande dem som nu gäller i fråga om energisparande åtgärder kan införas i
större utsträckning i olika författningar som reglerar byggandet. Vad gäller
motionärernas önskemål om att företags skatteinbetalningar skall kontrolleras
innan bygglån beviljas hänvisar utskottet till det yttrande som utskottet
samtidigt avger till finansutskottet (NU 1980/81:5 y) och till vad utskottet i
det följande anför beträffande restaurangbranschen. I detta yttrande resp. i
det följande behandlar utskottet motionsyrkanden om skattekontroll av
företag som vill anlitas för offentlig upphandling resp. ansöker om tillstånd
att servera alkoholdrycker. Det finns enligt utskottets mening inte i detta fall
skäl för någon framställning från riksdagen till regeringen. Utskottet
avstyrker alltså motion 1980/81:1397.

Restaurangbranschen

Det motionsyrkande som tas upp i det följande går ut på att tillståndsprövning
enligt lagen (1977:293) om handel med drycker skall användas som
instrument för en skärpt kontroll av restaurangföretagares skötsamhet i fråga
om bl. a. betalning av skatter och arbetsgivaravgifter.

Utskottet har i sitt betänkande NU 1980/81:2 bl. a. behandlat ett

NU 1980/81:39

motionsyrkande om åtgärder mot missförhållanden inom restaurangbranschen.
Därvid har utskottet erinrat om kravet på tillstånd för servering av
alkoholdrycker och om de möjligheter som finns att via tillståndsprövningen
försvåra för icke seriösa näringsidkare att bedriva verksamhet inom
restaurangnäringen. I betänkandet redovisas vissa uttalanden i förarbetena
till lagen (1977:293) om handel med drycker.

Vid tillståndsprövningen, som görs av länsstyrelsen, skall bl. a. sökandes
lämplighet beaktas. Syftet är att undanröja riskerna för alkoholpolitiska
olägenheter i samband med serveringen. En prövning av sökandens
förutsättningar att sköta rörelsen på ett från ekonomisk synpunkt tillfredsställande
sätt ansågs i förarbetena alkoholpolitiskt motiverad. Närmast
avsågs att tidigare misskötsamhet i ekonomiska frågor skulle kunna vara
diskvalificerande. Tidigare skattebrott, obetalda arbetsgivaravgifter m. m.
har, såsom motionärerna påpekar, i förarbetena inte direkt använts som
exempel på anledningar till att neka eller återkalla tillstånd att servera
alkoholdrycker.

Socialstyrelsen, som utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av
lagen om handel med drycker, har utarbetat anvisningar till lagen. Enligt
anvisningarna bör tyngdpunkten i prövningen av en persons lämplighet att
servera alkoholdrycker ligga i en allmän bedömning av sökanden. Om
sökanden är känd för tidigare misskötsamhet i ekonomiska frågor bör detta
beaktas vid lämplighetsprövningen.

Länsstyrelsen skall i ärende om tillstånd att servera alkoholdrycker
inhämta yttrande från bl. a. kommunfullmäktige i den kommun där
serveringen skall bedrivas. Om kommunen avstyrker en ansökan får tillstånd
inte ges.

Inom Stockholms kommun har utarbetats ett förslag i 19 punkter till
riktlinjer för bl. a. bedömning av ansökningar om serveringstillstånd. I
väsentliga delar tillämpas redan dessa rutiner inom Stockholms kommun. En
av punkterna i förslaget avser krav på ekonomisk skötsamhet, vilka innebär
att förhållanden såsom upprepade konkurser och underlåtenhet att betala
skatter, arbetsgivaravgifter och kommunala avgifter skall beaktas.

Vid sidan av den samhälleliga regleringen förekommer, såsom framgår av
redogörelsen i det föregående, ett samarbete mellan myndigheter och
organisationer i syfte att åstadkomma en sund utveckling inom branschen.

Det finns, såsom utskottet har framhållit i betänkande NU 1980/81:2,
anledning att se mycket allvarligt på förekomsten av oegentligheter och
missförhållanden inom restaurangbranschen. De företag som det finns skäl
att rikta anmärkningar mot skadar genom sin verksamhet branschen i dess
helhet. En ordning enligt motionärernas förslag skulle kunna bidra till en
begränsning av den ekonomiska brottsligheten inom branschen och öka
restaurangföretagarnas motivation för att betala in skatter och avgifter. Det
har emellertid - bl. a. när det gällt rutinerna för tillståndsprövning inom

NU 1980/81:39

Stocholms kommun - ifrågasatts om en sådan ordning kan grundas på lagens
nuvarande bestämmelser och förarbetena därtill. Snarare torde, om motionärernas
önskemål till fullo skall tillgodoses, genom ny lagstiftning få införas
särskilda föreskrifter avseende betalning av skatter och avgifter. Enligt
utskottets mening kan det från rättssäkerhetssynpunkt vara diskutabelt att
inom restaurangbranschen införa föreskrifter av detta slag, när motsvarande
begränsning av möjligheterna till näringsutövning inte finns i andra
branscher, även sådana där tillstånd krävs för verksamheten.

Utskottet vill vidare peka på det arbete som pågår inom myndigheter,
branschorganisationer och fackliga organisationer i syfte att nå en sund
utveckling av restaurangbranschen. Detta arbete bör kunna leda fram till en
begränsning av förekommande missförhållanden inom branschen.

Med hänsyn till sakens betydelse är det dock enligt utskottets mening
angeläget att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen inom branschen
och, om det visar sig vara av behovet påkallat, kommer med förslag till
ytterligare åtgärder från samhällets sida. Utskottet föreslår att riksdagen gör
ett uttalande till regeringen av denna innebörd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vissa åtgärder avseende transportsektorn

att riksdagen avslår motion 1980/81:326 såvitt här är i fråga,

2. beträffande vissa åtgärder avseende byggnadsbranschen
att riksdagen avslår motion 1980/81:1397,

3. beträffande åtgärder i anslutning till lagen om handel med
drycker

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:783 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Stockholm den 9 april 1981

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af
Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Birgitta Hambraeus (c), Tage Adolfsson (m).
Lennart Pettersson (s), Bengt Sjönell (c), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne
Radesjö (s) och Olle Wästberg i Stockholm (fp).

NU 1980/81:39

Reservationer

vid punkt 1 (återförvisat ärende)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson,
Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) har
avgivit reservationer i enlighet med reservationerna i betänkande NU
1980/81:2 (s. 31 f.) och anser sålunda att utskottet bort med där angiven
motivering hemställa

1. beträffande branschregister för bilverkstäder

att riksdagen med bifall till motionerna 1979/80:556 och
1979/80:1424 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. beträffande branschregister över näringsidkare inom byggbranschen,
m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1979/80:715 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande etableringskontroll inom hotell- och restaurangbranschen att

riksdagen med anledning av motion 1979/80:1771 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande etableringskontroll för städbolag

att riksdagen med anledning av motion 1979/80:719 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

vid punkt 2

Åtgärder i anslutning till lagen om handel med drycker (mom. 3)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson,
Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Det finns”
och slutar på s. 17 med ”denna innebörd” bort ha följande lydelse:

Det finns, såsom utskottet har framhållit i betänkande NU 1980/81:2,
anledning att se mycket allvarligt på förekomsten av oegentligheter och
missförhållanden inom restaurangbranschen. Det arbete som pågår inom
myndigheter, branschorganisationer och fackliga organisationer bör kunna
leda fram till en viss begränsning av förekommande oegentligheter inom
branschen. Åtgärderna i fråga är dock enligt utskottets mening klart
otillräckliga. En reglering enligt motionärernas förslag skulle kunna bidra till
en begränsning av den ekonomiska brottsligheten inom branschen och öka
restaurangföretagarnas motivation för att betala in skatter och avgifter. Med
hänsyn till de allvarliga missförhållanden som har konstaterats föreligga
inom restaurangbranschen finner utskottet det angeläget att regeringen

NU 1980/81:39

prövar möjligheterna att genomföra åtgärder enligt de intentioner som
kommer till uttryck i motionen.

Det har, bl. a. när det gällt rutinerna för tillståndsprövning inom
Stockholms kommun, ifrågasatts om en sådan ordning som motionärerna
åsyftar kan grundas på lagens nuvarande bestämmelser och förarbetena
därtill. Detta synes också motionärerna vara medvetna om. Regeringen bör
därför överväga om inte särskilda föreskrifter avseende betalning av skatter
och avgifter måste införas i lagen om handel med drycker. Därvid bör
regeringen givetvis utforma sitt förslag så att eventuella invändningar av
principiell natur beaktas.

Utskottet finner det motiverat att riksdagen gör ett uttalande till
regeringen av här angiven innebörd.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande åtgärder i anslutning till lagen om handel med
drycker

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:783 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

NU 1980/81:39

Innehåll

Ärendet 1

Motionsyrkandena 2

Åtgärder inom transportsektorn 3

Motion 1980/81:326 3

Uppgifter i anslutning till motionen 3

Åtgärder inom byggnadsbranschen 5

Motion 1980/81:1397 5

Uppgifter i anslutning till motionen 5

Åtgärder inom restaurangbranschen 7

Motion 1980/81:783 7

Uppgifter i anslutning till motionen 8

Inledning 8

Socialstyrelsens anvisningar 8

Stockholms kommuns riktlinjearbete avseende serveringstillstånd 9

Förslag till riktlinjer 9

Remissyttranden 10

Åtgärder av branschorganisationer och fackliga organisationer .. 12

Utskottet 13

1. Återförvisat ärende 13

Hemställan 13

2. Förslag rörande transportsektorn, byggnadsbranschen och restaurangbranschen
13

Transportsektorn 13

Byggnadsbranschen 14

Restaurangbranschen 15

Hemställan 17

Reservationer 18

vid punkt 1 (återförvisat ärende) (s) 18

vid punkt 2:

Åtgärder i anslutning till lagen om handel med drycker (s) — 18

GOTAB 66945 Stockholm 1981