över motion om rostfria bilavgassystem (Betänkande 1981/82:NU4 Näringsutskottet)

NU 1981/82:4

Näringsutskottets betänkande
1981/82:4

över motion om rostfria bilavgassystem
Ärendet

I motion 1980/81:604 av Rune Torwald (c) och Kerstin Ekman (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande eventuellt förslag till lag för att stimulera till
ökad användning av rostfria avgassystem på motorfordon i Sverige.

Konsumentverket, Motormännens riksförbund. Motorbranschens riksförbund
och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening har avgett remissyttranden
över motionen. En skrivelse i ärendet har inkommit från Lars
Thuresson, Göteborg.

Motionen

Alla landets närmare 3 miljoner bilägare dras med ett gemensamt
problem, nämligen ofta återkommande byten av sönderrostade avgassystem,
anför motionärerna. De täta bytena av avgassystem innebär en icke
oväsentlig höjning av bilkostnaderna. En övergång till rostfritt avgassystem
skulle, enligt motionärerna, för en bil med en livslängd av 12 å 15 år medföra
en besparing i storleksordningen 3 000 kr. under bilens livslängd. Att
biltillverkarna och bilverkstäderna hittills inte har satsat mer på rostfria
avgassystem kan enligt motionärerna förklaras av att de har ett intresse av att
ha en fortlöpande försäljning av reservdelar. Motionärerna säger att
konsumentverket inte har lyckats förmå bilproducenterna att ta fram rostfria
avgassystem eftersom det saknas verksamma påtryckningsmedel. Därför
föreslår de en närmare undersökning av om man genom lagstiftning kan
stimulera till ökad användning av rostfria bilavgassystem. Motionärerna
lämnar ett förslag till en sådan lag som i korthet skulle innebära att
bilproducenten/generalagenten åläggs att svara för fel och brister som
uppkommer på avgassystemet under bilens första tio år.

Tidigare riksdagsbehandling av likartade ärenden

På förslag av näringsutskottet (NU 1977/78:18) avslog riksdagen hösten
1977 en motion som syftade till en utredning av de material- och
energiaspekter som kan läggas på vårt lands bilbestånd. Motionärerna hade
särskilt uppmärksammat betydelsen av rostskador på avgassystemen.
Utskottet ansåg inte att det behövdes något uttalande av riksdagen om en
sådan utredning. Härvid hänvisade utskottet främst till Korrosionsinstitutets
1 Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 4

NU 1981/82:4

och AB Svensk Bilprovnings arbete. Också insatser som konsumentverket
hade gjort eller planerade betraktade utskottet som väsentliga när det gällde
att uppnå de syften som motionärerna ville främ ja.

Hösten 1978 behandlade näringsutskottet (NU 1978/79:15) en motion i
vilken begärdes att riksdagen skulle uttala sig för en utredning om
möjligheterna att förse nya bilar med rostfria avgassystem, ägnade att
fungera under bilens helälivslängd. Motionärerna framhöll bl. a. att de flesta
avgassystem i bilar har kort livslängd och att bilägarna därför drabbas av
onödiga kostnader. Utskottet pekade på att konsumentverket under det
närmast gångna året hade gjort en rad insatser för att hållbarare avgassystem
för bilar skulle bli lättare tillgängliga. Vidare hade regeringen nyligen
uppdragit åt statens trafiksäkerhetsverk att utreda möjligheterna att utforma
kvalitetskrav på ljuddämpningsutrustning för fordon. Utskottet sade sig inte
kunna instämma i den kategoriska kritik av tanken på ökad användning av
rostfria bilavgassystem som två branschorganisationer hade framfört i
remissyttranden till utskottet. Utskottet förutsatte att konsumentverket även
i fortsättningen skulle bevaka hithörande frågor och på olika sätt ta till vara
bilkonsumenternas intresse av att biltillbehör uppfyller vissa kvalitetskrav.
Det fanns enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att initiera
ytterligare utredningsarbete enligt motionärernas önskemål. På förslag av
utskottet avslog riksdagen motionen.

Remissyttranden

Inte någon av de fyra remissinstanser som har yttrat sig - konsumentverket,
Motormännens riksförbund. Motorbranschens riksförbund och Sveriges
bilindustri- och bilgrossistförening - tillstyrker motionärernas förslag.
Remissinstanserna har dock något olika utgångspunkter för sitt ställningstagande.

Konsumentverket anför i sitt yttrande att verket under en följd av år har
ägnat särskild uppmärksamhet åt problemen med personbilars avgassystem.

Vid en av konsumentverket genomförd enkätundersökning år 1976, vars
resultat är publicerat i rapporten (1977:4) Bilunderhåll, visade det sig bl. a.
att ca 60 % av bilägarna årligen reparerade eller bytte bilens avgassystem.
Avgassystem befanns vara den mest reparationsfrekventa fordonskomponenten
”med en beräknad genomsnittlig livslängd om endast ett år och åtta
månader”. Bilägarnas utgifter under ett år för byte och reparation av
avgassystem uppskattades vid detta tillfälle (1977) till ca 500 milj. kr.

Verket uttalar vidare att avgassystemen enligt AB Svensk Bilprovnings
årliga statistik från kontrollbesiktningen har visat sig vara en hårt belastad
punkt som i anmärkningsfrekvens överträffas endast av strålkastarrengörare.
I detta sammanhang bör, säger verket, även påpekas att Korrosionsinstitutet
i en utredning rörande avgassystem för personbilar har konstaterat

NU 1981/82:4

att stora besparingar bl. a. från energisynpunkt vore möjliga vid en väsentligt
förbättrad livslängd för avgassystem.

Konsumentverket meddelar att det ingående har kunnat ta del av
utrednings- och utvecklingsarbete vid svenska och utländska specialstålindustrier
samt hos utländska biltillverkare som redan i produktionen utrustar
fordonen med avgassystem av rostfritt material. Utifrån dessa kontakter har
kunnat konstateras att inte några avgörande tekniska eller andra problem när
det gäller att utveckla och tillverka sådana system föreligger. Tidigare
problem med att uppfylla kraven avseende buller- och avgasutsläpp har
kunnat lösas.

Mot den sålunda beskrivna bakgrunden påbörjade verket överläggningar
med vissa större billeverantörer i syfte att livslängden för avgassystem skulle
höjas väsentligt. Som ett resultat av dessa förhandlingar har Volvo och
Volkswagen börjat leverera rostfria avgassystem som originaldel på eftermarknaden.
Saab har, säger konsumentverket, förmåtts öka sina marknadsföringsansträngningar
för de rostfria avgassystem som företaget säljer.
Konsumentverkets aktiviteter har dessutom verksamt bidragit till att
Oljekonsumenterna (OK) tagit upp rostfria avgassystem i sitt reservdelssortiment
samt att Nyby Uddeholm AB utvecklat och numera marknadsför
rostfria avgassystem.

I skrivelse den 7 juni 1979 uppmanade konsumentverket samtliga
generalagenter för nya personbilar på den svenska marknaden att snarast
överväga åtgärder i syfte att väsentligt förbättra avgassystemens livslängd.

Billeverantörernas svar kan enligt konsumentverket sammanfattas så att
man anser situationen tillfredsställande efter introduktionen av s. k.
aluminiserade system. Konsumentverkets uppgifter angående livslängden,
som till största delen avsåg bilar med avgassystem av kolstål. bedömdes inte
vara representativa. Ytterligare åtgärder för att höja avgassystemens kvalitet
ansågs inte nödvändiga att vidta.

Parallellt med åtgärderna för att få till stånd ett utbud på marknaden av
korrosionsbeständigare avgassystem har verket också aktivt bedrivit konsumentupplysning
i denna fråga. En rad artiklar har publicerats i tidskriften
Råd & Rön. I en landsomfattande bilekonomisk kampanj propagerades för
avgassystem med längre livslängd. Dessutom har ämnet belysts i en mängd
artiklar i dags- och fackpress samt i radio- och TV-inslag.

Konsumentverket hänvisar också till att verket hösten 1980 har genomfört
en ny omfattande undersökning av bilar ägda av privatpersoner:

Undersökningsresultaten, som ännu ej har presenterats i sin helhet,
antyder att reparationsfrekvensen på avgassystem ökat något jämfört med
tidigare. 64 % av bilägarna anger att de årligen måste reparera eller byta
avgassystem. En beräkning av den genomsnittliga livslängden visar sålunda
snarare en viss minskning än motsatsen. Denna utveckling är anmärkningsvärd
speciellt mot bakgrund av att en betydande andel av de i undersökningen
ingående bilmodellerna varit försedda med aluminiserade avgassys -

1* Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 4

NU 1981/82:4

tern. Av undersökningsresultaten framgår vidare att nio av tio bilägare gärna
såg att fabriksnya bilar utrustades med korrosionsbeständigare avgassystem
även om det skulle medföra en viss prisökning på de nya bilarna. Detta
önskemål är lika starkt hos nybilsköpare.

Med anledning av resultaten av den nämnda undersökningen har
konsumentverket beslutat att ånyo inleda överläggningar med berörda
nybilsleverantörer. Enligt konsumentverkets bedömning synes förutsättningarna
för en marknadsutveckling mot förbättrade avgassystem vara
väsentligt mycket större i dag än tidigare. Konsumentverket säger sig aktivt
komma att söka påverka och stödja denna utveckling.

Kostnaderna för bilinnehav har, säger konsumentverket, ökat under
senare år främst på grund av stigande oljepriser. De kommer med säkerhet
att fortsätta stiga under 1980-talet. Ökade bilkostnader i en i övrigt besvärlig
samhällsekonomisk situation leder till att bilarnas livslängd höjs, vilket,
sammantaget med det förhållandet att bilägarna numer behåller sina bilar
längre än tidigare, ökar bilägarnas motivation för att välja avgassystem av
högre kvalitet.

Tecken på ändrade konsumentpreferenser i detta avseende framgår dels
av konsumentverkets stora undersökning, dels av att OK:s försäljning av
rostfria avgassystem under senare tid kraftigt har ökat, säger konsumentverket.

Beträffande det förslag som framförs i motionen anför konsumentverket
följande:

Motionärernas lagförslag innebär i realiteten en obligatorisk garantiplikt
om 10 år på avgassystem. Detta är i och för sig vällovligt och ligger i princip i
linje med det arbete konsumentverket bedriver såtillvida att det siktar till
förbättringar för konsumenten/bilägaren. Det går emellertid att rikta en rad
invändningar mot den tekniska lösning av problemet som motionärerna valt.
Dessa invändningar kan sammanfattas enligt följande.

o Såvitt verket känner till har man inte inom något annat område lagstiftat
om skyldighet att lämna garanti. Det bör uppmärksammas att konsumentköplagen
inte föreskriver skyldighet för företagen att lämna garanti,
o Med hänsyn till det konsumenträttsliga regelsystemet synes förslaget
medföra betydande principiella och praktiska svårigheter. Med stöd av
avtalsvillkorslagen förhandlar konsumentverket regelmässigt med
näringslivet om garantiers innehåll och utformning,
o Förslagets utformning rimmar dåligt med landets strävan att i möjligaste
mån harmonisera tekniska regler för personbilar inom Europa.

Mot angiven bakgrund och med särskilt beaktande av att man kan skönja
en ändrad inställning i frågan hos såväl producenter som konsumenter finner
konsumentverket det inte motiverat att man nu tillgriper särskild lagstiftning.

Motormännens riksförbund anför att, trots att tekniska framsteg har gjorts
inom bilindustrin, rostangreppen på bilar fortfarande framstår som ett

NU 1981/82:4

mycket stort problem, både nationalekonomiskt och för den enskilde
bilägaren. Detta gäller inte minst bilarnas avgassystem, för vilka förbundet
redan för ett femtontal år sedan aktualiserade användandet av rostfritt
material.

Förbundet uttalar att det helt stöder tanken på en utökad garanti för
rostskador, dock inte bara för avgassystem utan också för andra detaljer.
Tillsammans med sina systerorganisationer i Danmark och Norge har
förbundet sommaren 1981 väckt frågan om en utökning av tillverkarnas
nuvarande garantiåtaganden innebärande en sexårig garanti mot rostskador.
Förbundet menar att en sexårsgaranti är mer realistisk än en tioårsgaranti.
Vidare tillkännager förbundet den uppfattningen att en förbättring av
garantivillkoren i första hand bör åstadkommas genom en frivillig överenskommelse
med biltillverkarna. Först om det visar sig omöjligt att nä fram till
en frivillig överenskommelse bör frågan om lagstadgad garanti aktualiseras.

Motorbranschens riksförbund säger sig konstatera att motionsskrivarna i
främsta rummet utgår frän specialstålindustrins intressen. Förbundets
uppfattning är att de sektorer inom stålindustrin som tillverkar avgasrör av
svartplåt eller aluminiserad plåt inte har samma syn på övergång till rostfritt
stål. Det innebär att förslaget gynnar vissa tillverkare och skapar problem hos
andra.

Förbundet anser också att man måste se frågan i ett internationellt
totalperspektiv. Det gäller både i fråga om råvarutillgången och i fråga om
våra handelsförbindelser i stort. Krom är en viktig beståndsdel för
tillverkning av rostfritt material, säger förbundet och fortsätter:

Ungefär 90 % av världens kromtillgångar finns enligt expert bedömningar i
Södra Afrika och det innebär en stark koncentration till ett politiskt
svårbedömbart område. Ett globalt påbud om rostfria avgassystem för bilar
(eller krav på mycket rostbeständiga system som kräver rostfritt material)
skulle helt omintetgöra tillgången på krom och inom kort skulle den råvaran
behöva specialreserveras för andra ändamål. Ett motsvarande påbud för
Sveriges del skulle kunna uppfattas som ett tekniskt handelshinder och
utländska biltillverkare skulle behöva hantverksmässiga specialinsatser för
att klara avgassystemen på bilar som levereras till Sverige. Följden skulle
samtidigt bli en avsevärd fördyring för svenska konsumenter.

Beträffande konsumenternas preferenser anför förbundet följande:

Tillfrågar man konsumenter om de vill ha avgassystem med lång livslängd i
stället för system som rostar snabbt är det givet att man får positiva svar för de
rostbeständiga systemen. Trots ganska stora säljansträngningar köper dock
inte konsumenten rostfria avgassystem i någon accelererad takt. Vi är därför
böjda att betrakta motionsskrivarnas ambitioner som ett försök att tvinga
konsumenterna att köpa rostfria avgassystem genom lagstiftningsåtgärder,
vilket är en föga marknadsanpassad metod.

NU 1981/82:4

I detta sammanhang påpekar Motorbranschens riksförbund att en stor del
av bilarnas avgassystem förstörs till följd av vibrationer och mekanisk
påverkan, t. ex. genom kontakt med trottoarkanter, snäva garageinfarter
och snövallar. Den senaste tidens påtagliga eftersläpning av vägunderhållet
kan, uttalar förbundet, tyvärr också förväntas öka påfrestningen på bl. a.
denna komponent. Som exempel på mekanisk förstöring nämns ett projekt
med 330 televerksbilar i början av 1970-talet. "Efter några få år fanns inte ett
enda rostfritt avgassystem kvar på bilarna i fråga."

Förbundet säger sig inte vilja förneka att den i vissa fall korta livslängden
för avgassystem är negativ mot bakgrund av branschens strävan att
rationalisera service och förbilliga bilägandet, men förbundet hävdar också
att stora ansträngningar har gjorts för att uppnå förbättringar. Framför allt
har aluminiserade avgassystem monterats i allt större omfattning.

Som ett led i branschens ansträngningar att förbilliga bilägandet skall man,
hävdar förbundet, också se de mängder av paketerbjudanden som förekommer
när det gäller byte av avgassystem där priset inkluderar både arbete och
delar. På detta sätt har avgassystem kommit att bli en lågprisvara med snäv
marginal för bilföretagen.

Förbundet nämner också att avgassystem av vanlig plåt ofta repareras
genom svetsning närt. ex. ett rör brister eller en infästning blir otät. Det har,
säger förbundet, förekommit larmrapporter om att cancerrisken är stor vid
svetsning i rostfritt material, och denna aspekt bör även beaktas vid
bedömning av lagstiftningsförslag till förmån för materialtypen i fråga.
Dessutom ställs krav på särskild svetsutrustning för rostfria material.

Förbundet anför vidare följande:

Avslutningsvis vill vi peka på problemet med eftermarknaden, dvs.
försäljning av reservdelar för utbyte av avgassystem antingen de förstörs
genom mekanisk påverkan eller om de håller hela den tidsperiod som
motionsskrivarna anger. Som nämnts ovan har vi ytterst dåliga erfarenheter
av konsumenternas intresse för rostfria avgassystem. Analogt med motionsskrivarnas
idé om biltillverkarnas materialval borde även konsumenterna
åläggas att köpa rostfria avgassystem eller originaldelar genom en lag som
stipulerar detta. Visserligen har motionsskrivarna inte föreslagit något
sådant men det borde vara en rimlig konsekvens åtminstone om byte sker på
bilar som kan bedömas ha en avsevärd återstående livslängd. Vi vill inte
heller föreslå en sådan åtgärd, men vill peka på att detta vore en logisk
balansering av kraven.

Förbundet anför att bilindustrins ansträngningar att ytterligare förbättra
de aluminiserade avgassystemen och på annat sätt förlänga hållbarheten bör
följas noga och att bilprovningen och konsumentverket bör fortsätta att
granska och informera om hållbarheten hos bilarnas avgassystem samt
stimulera konsumentintresset för mer rostbeständiga ersättningssystem.

Med hänvisning till sina redovisade erfarenheter och motorbranschens
ställningstaganden uttalar förbundet avslutningsvis att motionärernas förslag

NU 1981/82:4

inte kan anses realistiska och att motionen därför inte bör föranleda någon
åtgärd.

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening avstyrker motionen med i
huvudsak följande motivering.

o Bilindustriföreningen har vid upprepade tillfällen framhållit att de
nuvarande svenska särbestämmelserna för fordon måste avskaffas. Föreningen
motsätter sig därför bestämt varje införande av nya särbestämmelser.
Krav på tio års livslängd för bilars avgassystem skulle innebära ytterligare ett
svenskt särkrav, som skulle uppfattas som ett tekniskt handelshinder. Inget
annat land har motsvarande bestämmelser.

Svenska särbestämmelser fördyrar för bilägaren och utgör en risk för den
exportberoende svenska bilindustrin att bli utsatt för motåtgärder och
diskriminering på utlandsmarknaderna.

De stora utländska biltillverkarna avsätter mindre än 1 % av sin
produktion på den svenska bilmarknaden. Ett svenskt särkrav på avgassystemens
livslängd skulle innebära att man fick tillverka avgassystem avsedda
för den svenska marknaden under näst intill hantverksmässiga former. Även
den svenska bilindustrin, som avsätter endast en fjärdedel av sin produktion i
Sverige, skulle drabbas av fördyringar genom att tvingas tillverka speciella
avgassystem enbart för den svenska marknaden.

Motionärernas förslag går helt emot de harmoniseringssträvanden som
finns i dag, framför allt i Europa. Frågan om EG-typgodkännande för
tillverkare utanför EG är inne i ett känsligt skede. Sverige får inte genom att
införa ytterligare särbestämmelser äventyra möjligheterna att komma med i
detta gemensamma typgodkännande.

o Ett avgassystem avsett att hålla i tio år skulle bli överdimensionerat och
inte optimalt med hänsyn till pris, vikt och kvalitet. Föreningen anser att
tillverkaren skall ha frihet att själv optimera sitt system med beaktande av
kostnader, tillgängliga tillverkningsmetoder, tillgång på material etc.
o Tillförlitlighet och reparationsbillighet är argument som är så viktiga i dag
att biltillverkarna själva gör allt för att tillgodose dessa krav helt utan
föreskrifter. Bara under de senaste åren har genom den produktutveckling
som pågår kvaliteten på avgassystem väsentligt förbättrats,
o Korrosionsskador är endast en av flera feltyper som drabbar ett
avgassystem. Mekaniska skador orsakade av markkontakt etc. är en annan
vanlig bytesorsak. Mot mekaniska skador hjälper inga rostfria avgassystem.
Tvärtom har det rapporterats att det rostfria materialet kan ha en benägenhet
att drabbas av sprickor och bristningar som följd av vibrationer från motorns
svängningar. Detta gäller framför allt bilar med tvärställd motor. Tio års
livslängd på ett avgassystem, även ett rostfritt sådant, är således orealistiskt.

o Om ett avgassystem skulle användas under så lång tid som tio år skulle
sotavlagringar bildas i systemet i sådan omfattning att det skulle medföra

NU 1981/82:4

högre bränsleförbrukning, högre avgasemissioner och sämre köregenskaper.

o Motionärernas förslag skulle medföra att man måste ändra avgassystemets
konstruktion, t. ex. öka plåttjockleken och ändra upphängningssystemet.
Bilens vikt skulle i sådant fall öka med i genomsnitt 10 kg, vilket i sin tur
medför ökad bränsleförbrukning.

o Ett flertal bilföretag marknadsför sedan ett tiotal år rostfria avgassystem
som tillbehör. Försäljningen av dessa har dock varit mycket blygsam.
Bilägarna är uppenbarligen inte villiga att betala den merkostnad som ett
rostfritt avgassystem innebär. Om ett verkligt intresse hade funnits hade
biltillverkarna fångat upp detta intresse för att vinna framgång med sin
produkt.

o Tio års garanti på en specifik del av en kapitalvara torde vara unikt inom
hela kapitalvarumarknaden. Garantin skulle bli oerhört svåradministrerad
och bevissvårigheter skulle uppstå om vad som orsakat skadan på avgassystemet.
Problemen accentueras av att bilen inte är vilken kapitalvara som
helst utan byter ägare ett flertal gånger under en tioårsperiod,
o Den kostnadsbesparing på 3 000 kr. under bilens livslängd som omnämns i
motionen är troligen överdriven med hänsyn till att det rostfria avgassystemet a)

minst lika ofta utsätts för mekaniska skador som andra avgassystem,

b) måste specialtillverkas för den svenska marknaden,

c) ökar fordonets vikt och därmed bränsleförbrukningen,

d) medför ökade monteringskostnader.

o Föreningen förutsätter att tyngre dieseldrivna lastbilar och bussar inte
berörs av motionens förslag. Avgasrör på dieselmotorer är på grund av
dieselavgasernas sammansättning inte utsatta för rostangrepp i samma
utsträckning som avgasrör på bensinmotorer. Till detta kommer att
avgassystemen tillverkas i tjockare material för att klara de stora påfrestningar
som de tunga fordonen utsätts för. Mekaniska skador på avgassystemet
är den vanligaste bytesorsaken hos dessa fordon. Kundkretsen för
lastbilar och bussar är mycket kvalificerad och kunderna är kompetenta att
själva avgöra om de vill ha avgassystem av rostfritt stål eller annat
material.

Åtgärder av konsumentverket hösten 198!

Konsumentverket har i september 1981 i skrivelse till samtliga generalagenter
för och utländska huvudleverantörer av personbilar på den svenska
marknaden uppmanat dessa att införa korrosionsbeständigare avgassystem
på nya personbilar.

I skrivelsen redovisar konsumentverket vissa av sina tidigare ansträngningar
för att få till stånd en ökad livslängd för bilavgassystem. Vidare anges
några resultat ur den enkätundersökning som verket genomförde hösten

NU 1981/82:4

1980 angående bilar ägda av privatpersoner (se s. 3). Bl. a. sägs att 94 % av
de intervjuade bilägarna har svarat ja på följande fråga: "Tycker Du att nya
bilar ska förses med mer hållbara avgassystem redan från början - säg som
håller sju till åtta år - även om det skulle innebära ett 300 kronor högre
inköpspris?” Dessutom visar resultaten, säger konsumentverket, att ägare
till nya bilar i större utsträckning än andra vid sitt första byte av avgassystem
skulle välja ett rostfritt system om sådant fanns tillgängligt.

Konsumentverket har bett generalagenterna att verket senast den 1
december 1981 skall få del av deras skriftliga överväganden i denna
fråga.

Uppdrag åt statens trafiksäkerhetsverk

Regeringen uppdrog hösten 1978 åt statens trafiksäkerhetsverk att
överväga vissa frågor rörande fordons bulleremission. Bl. a. skall verket
utreda möjligheterna att utforma kvalitetskrav på ljuddämpningsutrustning
för fordon.

Trafiksäkerhetsverket bedriver detta arbete inom ramen för det internationella
samarbetet i Förenta nationernas ekonomiska kommission i Europa
(ECE). Inom ECE finns en transportkommitté med sekretariat under vilken
sorterar underkommittéer, bl. a. vägtransportkommittén (SCI). Till SCI är
ett antal expertgrupper knutna, bl. a. en som behandlar frågor angående
fordonens konstruktion. Det s. k. ECE-systemet inom fordonsområdet
syftar till att åstadkomma enhetliga regler för provning och typgodkännande
i olika länder. Godkännandet avser antingen en typ av fordonskomponent
eller en typ av fordon med avseende på viss angiven komponent eller
egenskap. Grunden för systemet är en överenskommelse som träffades i
Genéve år 1958. F. n. är ett 20-tal länder anslutna till överenskommelsen.
Sverige anslöt sig år 1959.

Till överenskommelsen biläggs reglementen som vart och ett behandlar ett
visst fordonstekniskt område. F. n. finns det 47 reglementen. Varje
reglemente innehåller regler om typgodkännande av komponent och/eller
fordon med avseende på komponent eller egenskap. Dessa regler anger bl. a.
tekniska krav och provningsmetoder.

Varje land anger vilka reglementen man önskar tillämpa. Sverige tillämpar
f. n. 34 reglementen.

Ett land som tillämpar visst reglemente anger vilken provningsinstitution
och vilken godkännandemyndighet som har hand om tillämpningen. Som
svensk godkännandemyndighet fungerar trafiksäkerhetsverket för samtliga
reglementen. Som provningsinstitutioner förekommer statens provningsanstalt,
televerket, statens väg- och trafikinstitut och trafiksäkerhetsverket.

Tillämpning av ett reglemente innebär att ett objekt som är godkänt i annat
land skall anses uppfylla de nationella kraven om landet i fråga tillämpar
reglementet.

NU 1981/82:4

Ett nytt reglemente biläggs överenskommelsen efter det att minst två
anslutna länder har anmält förslaget till Förenta nationerna. F. n. utarbetas
inom ECE bl. a. ett nytt reglemente avseende ljuddämpare till bilar. 1 ett
förslag till reglemente har angivits vissa krav på ljuddämparna vad gäller
buller och förmåga att motstå korrosion. Förslaget har utarbetats inom en
rapportörgrupp i vilken Sverige har varit representerat genom trafiksäkerhetsverket
och statens naturvårdsverk.

Utskottet

I motion 1980/81:604 (c, fp) begärs att riksdagen skall uttala sig för en
närmare undersökning av möjligheten att genom lagstiftning stimulera till
ökad användning av rostfria bilavgassystem. Ett förslag till en sådan lag
lämnas i motionen. Det går i korthet ut på att bilproducenten resp.
generalagenten skall svara för fel och brister som uppkommer på avgassystemet
under bilens första tio år. Motionärerna menar att en övergång till
rostfria avgassystem skulle innebära besparingar för konsumenterna.

Konsumentverket anför att motionärernas förslag i och för sig är vällovligt
och i princip ligger i linje med det arbete konsumentverket bedriver så till
vida att det siktar till förbättringar för bilägarna. Verket riktar emellertid ett
antal invändningar mot den tekniska lösning av problemet som motionärerna
har valt. Det är. anför konsumentverket, inte motiverat att nu tillgripa
särskild lagstiftning.

Motormännens riksförbund stöder tanken på en utökad garanti för
rostskador, dock inte bara för avgassystem utan också för andra detaljer.
Enligt förbundets uppfattning bör garantivillkoren i första hand ändras
genom en frivillig överenskommelse med biltillverkarna. Först om det visar
sig omöjligt att nå fram till en sådan överenskommelse bör, menar förbundet,
frågan om lagstadgad garanti aktualiseras.

Företrädare för biltillverkare, bilimportörer, bilförsäljare och bilreparationsverkstäder
- Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening och Motorbranschens
riksförbund - anför en rad skäl mot ökad användning av rostfria
bilavgassystem. Sammanfattningsvis innebär dessa skäl att man tar avstånd
från motionärernas tankegångar. Yttrandena har redovisats utförligt i den
föregående redogörelsen.

Riksdagen har två gånger under senare år på förslag av näringsutskottet
avslagit motionsyrkanden som gått ut på att bilar skall förses med rostfria
avgassystem. Hösten 1977 hänvisade utskottet (NU 1977/78:18) bl. a. till
insatser som konsumentverket hade gjort eller planerade. Dessa betraktades
som väsentliga när det gällde att uppnå de syften som motionärerna ville
främja. Vid sin behandling hösten 1978 av ett sådant förslag förutsatte
utskottet (NU 1978/79:15) att konsumentverket även i fortsättningen skulle
bevaka hithörande frågor. Utskottet erinrade också om att trafiksäkerhetsverket
hade fått i uppdrag av regeringen att utreda möjligheterna att utforma
kvalitetskrav på ljuddämpningsutrustning för fordon.

NU 1981/82:4

Konsumentverket har fortsatt sitt arbete inom det här aktuella området.
Hösten 1981 har verket skriftligen uppmanat alla generalagenter för och
utländska huvudleverantörer av personbilar på den svenska marknaden att
införa korrosionsbeständigare avgassystem på nya personbilar. I sin skrivelse
har konsumentverket hänvisat till några resultat från en enkätundersökning
som verket genomförde under hösten 1980. Bl. a. anförs att undersökningen
har visat att ca 90 % av de tillfrågade bilägarna ansåg att nya bilar skall förses
med mer hållbara avgassystem även om detta skulle innebära ett högre
inköpspris.

Den utredning som trafiksäkerhetsverket har fått i uppdrag att utföra
angående bl. a. kvalitetskrav på ljuddämpningsutrustning för fordon bedriver
verket inom ramen för ett internationellt samarbete. Detta går bl. a. ut på
att få fram enhetliga regler för typgodkännanden av olika komponenter till
fordon. F. n. utarbetas sådana regler för ljuddämpare till bilar.

Enligt vad utskottet har inhämtat kan man hos såväl producenter som
konsumenter skönja en i viss mån ändrad inställning till mer korrosionsbeständiga
bilavgassystem. Några billeverantörer har börjat att leverera
rostfria avgassystem på eftermarknaden. På vissa nya bilar erbjuds till ett
något högre pris rostfria avgassystem som tillval. Ett bilmärke har på 1982 års
modeller som standard ett avgassystem som till en del består av rostfria
komponenter. Vissa försäljningssiffror indikerar en ökande efterfrågan av
rostfria avgassystem på eftermarknaden.

Mot bakgrund av vad utskottet här har redovisat förutsätter utskottet att
konsumentverket fortsätter sitt arbete inom området och på olika sätt verkar
för att bilkonsumenternas intresse av att olika bilkomponenter uppfyller
vissa kvalitetskrav blir tillgodosett. Den kategoriska kritik som de två
branschorganisationerna har framfört mot tanken på ökad användning av
rostfria bilavgassystem ställer sig utskottet inte bakom.

Med hänsyn till det anförda finns det enligt utskottets mening inte
anledning att överväga lagstiftningsåtgärder för att stimulera till en ökad
användning av korrosionsbeständiga avgassystem. Motionen avstyrks således.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1980/81:604.

Stockholm den 3 november 1981

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c). Erik Hovhammar (m).
Hugo Bengtsson (s), Nils Erik Wååg (s). Lilly Hansson (s). Lennart
Pettersson (s). Bengt Sjönell (c). Rune Jonsson (s). Hadar Cars (fp). Karl
Björzén (m). Wivi-Anne Radesjö (s). Christer Eirefelt (fp). Per Westerberg
(m) och Ivar Franzén (c).