över del av proposition 1981/82:109 samt motioner om etableringskontroll och branschregister m.m. (Betänkande 1981/82:NU25 Näringsutskottet)

NU 1981/82:25

Näringsutskottets betänkande
1981/82:25

över del av proposition 1981/82:100 samt motioner om etableringskontroll
och branschregister m. m.
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1981/82:100 bilaga 14 (handelsdepartementet) i vad avser
avsnittet Fråga om åtgärder rörande förhållandena inom städbranschen
(s. 67-71),

dels fyra motioner om etableringskontroll och branschregister,
dels en motion om översyn av lagen (1974:191) om bevakningsföretag.

Sveriges hotell- och restaurangförbund har inkommit med en skrivelse
angående motionerna om etableringskontroll m. m.

Propositionen

I det angivna avsnittet i proposition 1981/82:100 - vilket icke utmynnar i
något förslag - meddelar föredragande statsrådet, handelsminister Björn
Molin, att han inte har funnit anledning att föreslå några särskilda åtgärder
avseende städbranschen. Detta uttalande föranleds av riksdagens beslut i
april 1981 att hos regeringen begära att frågan om etableringskontroll i
städbranschen skulle utredas ytterligare (se s. 5).

Motionsyrkandena

Motionerna är följande:

1981/82:237 av Per Olof Håkansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av bevaknings[företags]lagen i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1981/82:239 av Kurt Ove Johansson (s) och Lars-Erik Lövdén (s), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om införande av etableringskontroll
enligt de riktlinjer som anförts i motionen,

1981/82:1492 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna behovet av en parlamentarisk
utredning för branschregister och införande av etableringskontroll.

1981/82:1497 av Nils Erik Wååg (s) och Wivi-Anne Radesjö (s). vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning genom statens

1 Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 25

NU 1981/82:25

industriverk om kontroll av nyföretagande i enlighet med vad i motionen
anförts,

1981/82:1583 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari - med motivering i motion
1981/82:1578 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motion 1981/82:1578 anförs om att införa etableringskontroll
och vidgade krav om auktorisation.

Etableringskontroll och branschregister
Allmänt om etableringskontroll

Huvudregeln i svensk etableringsrätt är att all näringsutövning är tillåten
för svenska medborgare och svenska juridiska personer såvida inte annat är
uttryckligen stadgat. En rad allmänna föreskrifter, betingade av ordnings-,
säkerhets-, hälsovårds- och arbetarskyddshänsyn, medför dock begränsningar
i näringsfriheten. Vidare finns generella inskränkningar som t. ex.
bokföringsskyldighet och skyldigheter som skattesystemet lägger på näringsutövare.
För att få utöva vissa yrken krävs dessutom speciellt tillstånd
(auktorisation).

Med etableringskontroll förstås någon form av kontroll av de personer
eller företag som vill etablera sig inom en bransch. Det mest långtgående
sättet är att införa rättsligt monopol. En annan typ av etableringskontroll är
att viss näringsverksamhet får bedrivas endast efter särskilt tillstånd av statlig
myndighet.

Tidigare riksdagsbehandling

År 1973 - våren 1980

Frågan om etableringskontroll har under senare år flera gånger behandlats
av näringsutskottet i samband med motioner i ämnet.

Utskottet avstyrkte år 1973 ett motionsyrkande att branschkännedom och
yrkeskunnighet skulle vara avgörande för rätten att etablera och driva rörelse
(NU 1973:47). Inskränkningar i näringsfriheten som närmast skulle innebära
en återgång till forna tiders skråväsen kunde, sade utskottet, knappast vara
en ändamålsenlig metod för att komma till rätta med de missbruk av lagar
som en begränsad grupp företagare utövade. Riksdagen avslog motionen.

Problem med etablering av icke seriösa företag, med mindre nogräknade
entreprenadföretag, med ”okynnesföretagande” av skattetekniska skäl
m. m. togs upp i motioner åren 1974-1976.

Näringsutskottet konstaterade år 1974 (NU 1974:36) att vissa av de syften
som motionärerna ville främja redan i större eller mindre utsträckning var
tillgodosedda genom lagstiftning, bl. a. konkurrensbegränsningslagen, miljöskyddslagstiftningen
och den fysiska riksplaneringen. Den då aktuella
motionen avslogs.

NU 1981/82:25

År 1975 uttalade utskottet (NU 1975:14) att det för sysselsättningen och
över huvud taget för den ekonomiska utvecklingen är väsentligt att
näringslivet fortlöpande får tillskott av nya företag. Detta ansågs av utskottet
tala mot inskränkningar i den rådande etableringsfriheten. En samlad
översyn av de problem som har med etableringsrätten att göra borde dock
komma till stånd mot bakgrund av missförhållanden på detta område.
Riksdagen anslöt sig till utskottets uttalande om en samlad översyn rörande
rätten att etablera företag (rskr 1975:102). Någon sådan samlad översyn har
emellertid inte redovisats för riksdagen. En arbetspromemoria angående
frågor om etableringskontroll har dock upprättats inom handelsdepartementet.
De problem som hänger samman med etableringsfrågorna bevakas
fortlöpande inom regeringskansliet.

Förslag till lag om låsinstallation, med bl. a. bestämmelser om auktorisation
av låssmeder, lades fram i motioner åren 1978 och 1979. Riksdagen
avslog motionerna. Utskottet ansåg (NU 1977/78:46, 1979/80:9) att det var
osannolikt att åtgärder som auktorisationssystem och tillståndsplikt skulle bli
så effektiva att de skulle uppväga de nackdelar som de skulle medföra.

I anslutning till en proposition våren 1980 om näringsförbud i samband
med konkurs (prop. 1979/80:83, LU 1979/80:31, rskr 1979/80:284) föreslogs i
en motion från vänsterpartiet kommunisterna att riksdagen skulle hos
regeringen hemställa om skyndsamt förslag om lagstiftning angående
etableringskontroll. Syftet skulle vara att motverka den ekonomiska
brottsligheten.

Motionsyrkandet om etableringskontroll avstyrktes av näringsutskottet
(NU 1979/80:53) och avslogs av riksdagen. I övrigt behandlades motionen
liksom den nämnda propositionen av lagutskottet. Näringsutskottet erinrade
om att en genomgripande revision av konkurslagstiftningen pågick sedan ett
antal år och bl. a. hade lett fram till förslaget i den aktuella propositionen.
Det är väsentligt för den ekonomiska utvecklingen att näringslivet fortlöpande
får tillskott av nya företag, anförde utskottet. Samtidigt betecknade
utskottet det som angeläget att olika slags missförhållanden i företagens
verksamhet så långt möjligt undanröjs och förebyggs. Bl. a. konkurs- och
skattelagstiftning är viktiga instrument för detta, sade utskottet.

Riksmötet 1980/81

Inför justitieutskottets behandling våren 1981 (JuU 1980/81:21) av
motioner om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten yttrade sig
näringsutskottet (NU 1980/81:2 y) i slutet av år 1980 över två motioner med
förslag om bl. a. etableringskontroll.

I en socialdemokratisk partimotion hade bl. a. föreslagits en undersökning
av förutsättningarna för att införa etableringskontroll i branscher eller
näringsgrenar där skattebrottslighet och annan ekonomisk brottslighet har
särskilt stor utbredning. Vänsterpartiet kommunisterna hade i en motion

1* Riksdagen 1981/82. 17 sami Nr 25

NU 1981/82:25

föreslagit att etableringskontroll skulle införas i en rad branscher.

Näringsutskottet erinrade i det nämnda yttrandet om sitt uttalande om
etableringskontroll våren 1980 (se föregående avsnitt). Vidare anförde
utskottet att de dittillsvarande riktlinjerna i fråga om rätten att etablera
företag borde följas även framgent. Särskilda omständigheter kan, fortsatte
utskottet, undantagsvis motivera etableringskontroll i en viss bransch.
Frågan härom får prövas vid en noggrann granskning av just den branschens
förhållanden, så som nyligen hade skett i ett par fall. Någon allmän utredning
om etableringskontroll ville utskottet inte förorda. Det finns, sade utskottet,
andra, mera direkt verkande åtgärder som man i första hand bör överväga att
sätta in mot de företagare som missbrukar näringsfriheten.

Utskottets socialdemokratiska ledamöter redovisade (s. 14) avvikande
mening och uttalade sig för en förutsättningslös utredning om etableringskontroll.
De betecknade en sådan utredning som en naturlig beredskapsåtgärd
inom ramen för ett program riktat mot den ekonomiska brottsligheten
och fullt förenlig med att man håller fast vid principen om en långtgående
näringsfrihet.

Näringsutskottet ägnade frågan om etableringskontroll en utförlig
behandling i betänkandet NU 1980/81:2, vilket avgavs samtidigt med det
nyssnämnda yttrandet. Med anledning av ett antal motioner om branschregister
och etableringskontroll inom vissa branscher (bilverkstäderna, byggbranschen,
hotell- och restaurangbranschen, städbolagen) redovisade
utskottet flera olika utredningar som hade berört den angivna frågan samt
remissbehandling och ställningstaganden av regeringen i vissa fall.

I betänkandet avstyrkte utskottet motionsyrkanden som gick ut på
etableringskontroll inom hotell- och restaurangbranschen och för städbolag,
liksom krav på auktorisation för etablering i byggbranschen. Även yrkanden
om inrättande av särskilda branschregister för bilverkstäder och över
näringsidkare inom byggbranschen avstyrktes. Utskottet hänvisade härvidlag
till det arbete rörande inrättande av ett s. k. basregister med grundläggande
upgifter om företag och organisationer som statskontoret hade fått i
uppdrag att utföra. De socialdemokratiska ledamöterna reserverade sig
(s. 31) till fördel för motionerna. Reservanterna anförde att överväganden
om etableringskontroll resp. auktorisation i de aktuella branscherna
lämpligen kunde ske i den utredning om möjligheterna att tillämpa
etableringskontroll i olika branscher som de hade föreslagit i det förut
nämnda yttrandet till justitieutskottet. De ansåg också att särskilda
branschregister skulle upprättas för bilverkstäder och för näringsidkare inom
byggbranschen. Reservanterna ville att riksdagen skulle göra uttalanden till
regeringen i enlighet med vad som anförts i reservationerna.

Vid kammarbehandlingen av ärendet i januari 1981 beslöts efter lika
röstetal vid votering att det skulle återförvisas till näringsutskottet. Ärendet
behandlades på nytt i april 1981 (NU 1980/81:39), varvid näringsutskottets
majoritet och minoritet tog ställning på samma sätt som i betänkandet NU
1980/81:2.

NU 1981/82:25

Vid den förnyade kammarbehandlingen av ärendet i april 1981 beslöt
riksdagen i enlighet med utskottets förslag utom såvitt gäller etableringskontroll
för städbolag, i vilken fråga reservationen efter lika röstetal bifölls
genom lottning (NU 1980/81:39, rskr 1980/81:275).

I den av riksdagen godkända reservationen sägs följande:

Enligt utskottets mening bör, bl. a. med hänsyn till de argument som
framförts i det särskilda yttrandet, frågan om etableringskontroll i städbranschen
ytterligare övervägas. Detta bör ske i den utredning om etableringskontroll
i branscher där så erfordras som har föreslagits av utskottets
socialdemokratiska ledamöter i det tidigare nämnda yttrandet till justitieutskottet.

I betänkandet NU 1980/81:39 behandlade utskottet förutom det återförvisade
ärendet även ett antal motioner inom samma ämnesområde vilka hade
väckts under allmänna motionstiden år 1981. De nya motionerna innehöll
yrkanden om åtgärder mot icke-seriösa företag inom byggnads- och
transportsektorerna och om särskilda krav för tillstånd att servera alkoholdrycker.

Näringsutskottet överlämnade i februari 1981 med eget yttrande (NU
1980/81:4 y) till justitieutskottet två motioner från allmänna motionstiden år
1981 med yrkanden om branschregister för vissa branscher och om en
utredning rörande etableringskontroll. En av dessa motioner hade samma
yrkande och samma upphovsmän som den nu aktuella motionen 1981/
82:239. Utskottet hänvisade i yttrandet till sitt ställningstagande i det tidigare
redovisade yttrandet NU 1980/81:2 y och i betänkandet NU 1980/81:2. De
socialdemokratiska ledamöterna åberopade i en avvikande mening vad de
anfört i reservationer och i avvikande mening i de nyss nämnda dokumenten.

Justitieutskottet (JuU 1980/81:21) anslöt sig till näringsutskottets uppfattning
att de dittillsvarande riktlinjerna i fråga om rätten att etablera företag
borde följas även framgent. I likhet med näringsutskottet ansåg justitieutskottet
att det inte var påkallat med någon allmän utredning om etableringskontroll.
Också beträffande inrättande av branschregister i vissa branscher
hade justitieutskottet samma uppfattning som näringsutskottet, nämligen att
det pågående arbetet med ett basregister för alla branscher borde kunna leda
till en lösning som skulle tillgodose motionsönskemålen. Justitieutskottet
avstyrkte de i sammanhanget aktuella motionsyrkandena.

I en reservation (s. 96) förordade justitieutskottets socialdemokratiska
ledamöter att en utredning skulle komma till stånd rörande förutsättningarna
för införande av etableringskontroll i branscher med särskilt utbredd
ekonomisk brottslighet. Det borde härvid särskilt övervägas vad som skall
göras för att man skall komma till rätta med missförhållandena inom
restaurangbranschen. Likaså borde frågan om krav på auktorisation för dem
som vill etablera sig i byggbranschen övervägas i den förordade utredningen.
Reservanterna ville vidare att särskilda branschregister skulle komma till

NU 1981/82:25

stånd för de branscher där missbruk av den fria etableringsrätten är mest
utbredd.

Vid kammarbehandlingen i april 1981 av justitieutskottets betänkande
JuU 1980/81:21 återförvisades detta till utskottet för förnyad behandling.
Därvid ändrade inte utskottet sitt ställningstagande. När riksdagen i maj
1981 ånyo behandlade utskottets förslag (JuU 1980/81:40) bifölls detta.

Basregister över företag och andra organisationer

På regeringens uppdrag har statskontoret i samråd med statistiska
centralbyrån och riksskatteverket utrett hur ett s. k. basregister med
grundläggande uppgifter om företag och andra organisationer bör utformas
och byggas upp. Utredningsarbetet har i juli 1981 resulterat i rapporten
Basregister över företag och andra organisationer - ett principförslag
(Statskontorets rapport nr 1981:11). Rapporten har remissbehandlats.

På grundval av förslag i rapporten och av remissinstansernas synpunkter
har regeringen i proposition 1981/82:118 om åtgärder för de små och
medelstora företagen samt om innovationspolitikens inriktning (bil. 1 avsnitt
3, s. 18-29) presenterat riktlinjer för utvecklingen av ett basregister för
företag och organisationer. Regeringen har genom propositionen berett
riksdagen tillfälle att ta del av dessa. Ärendet behandlas f. n. av finansutskottet.

I propositionen (s. 26) anför föredragande statsrådet bl. a. följande.

Den stora fördelen med ett basregister är dock enligt min mening att det
kan utgöra en grundsten för en mer samordnad datainsamling. Därmed kan
en bättre och jämnare kvalitet på uppgifterna vid samhällets registrering av
företag åstadkommas. Genom en förbättrad tillgång till basuppgifter
kommer myndigheterna att få lättare kontakt med företag i sin verksamhet.
Detta medför större möjligheter för dem att fullgöra sina myndighetsuppgifter.
På motsvarande sätt har näringslivet behov och nytta av lättillgängliga
uppgifter om företagen för sin verksamhet.

Vidare kommer basregistret att kunna ligga till grund för sådana register
hos myndigheterna som inrättats för ändamål såsom planering, forskning,
tillsyn, information m. m.

Basregistret kommer inte att eliminera behovet av olika typer av
branschregister, men bör enligt min mening avsevärt underlätta registerhållningen
för dessa. Basregistret torde även underlätta för privata organisationer
och företag att få kännedom om storlek, sammansättning och lokalisering
av för dem intressanta grupper av företag och att sprida information till - och
få kontakt med - andra företag.

Registrets omfattning bör i likhet med utredningens förslag omfatta alla
företag och organisationer som tilldelats organisationsnummer, alla personer
som registrerat enskild firma i handels- och föreningsregistren och alla
fysiska personer som, utan att ha inregistrerad firma, bedriver rörelse eller
har någon anställd (med undantag för anställda i husligt arbete).

Man bör emellertid undvika att registrera fysiska personer som endast
tillfälligt har någon anställd, t. ex. för reparationer i hemmet. Jordbrukare

NU 1981/82:25

och fastighetsägare bör ingå i registret. Enligt min mening bör man dock
undvika att i registret införa småhus- och fritidshusägare samt personer som
med ringa omsättning har taxerats för inkomst av jordbruk eller annan
fastighet.

Jag anser att såväl uppgifter om företaget/organisationen som dess
arbetsställen bör ingå i registret. Registret skall innehålla identifikationsuppgifter,
namn/arbetsställebenämning, adressuppgifter, kod för juridisk
form, registreringsort, branschtillhörighet, antal anställda (storleksklass)
samt statusmarkeringar såsom aktiv eller vilande. Vidare kan eventuella
kompletterande uppgifter tillkomma såsom telefonnummer, annan benämning,
bifirma/parallellfirma, eventuell koppling till annan identitet samt
kompletterande branschkod eller annan beskrivning av verksamheten.

Innan basregistrets innehåll fastställs mer i detalj bör det i det fortsatta
utredningsarbetet beaktas vad remissinstanserna anfört. Många remissinstanser
har t. ex. begärt att ägare/firmatecknare bör ingå i registret. Det är
även min åsikt att detta är en basuppgift av mer allmänt intresse. Enligt
utredningen är det dock svårt att med nuvarande rutiner få tillräcklig kvalitet
och aktualitet på eventuella ägaruppgifter i basregistret. Risk finns därför att
det i vissa fall skulle spridas gamla eller t. o. m. felaktiga uppgifter via
basregistret. Införande av ägaruppgifter i basregistret bör därför ske först då
kvalitetskravet kan uppfyllas. Vidare bör integritetsfrågorna noga belysas
innan en ägaruppgift införs.

Föredraganden meddelar att han avser att återkomma till regeringen i
fråga om den slutliga utformningen av basregistret och med förslag till
uppdrag åt berörda myndigheter angående det fortsatta utredningsarbetet.

I den inledningsvis nämnda rapporten (s. 148) redovisas riksdagens
behandling under riksmötet 1980/81 av frågan om inrättande av särskilda
branschregister. Riksdagens uttalanden om bl. a. möjligheten att använda
ett kommande basregister för att komma till rätta med ekonomisk
brottslighet inom vissa branscher kommenteras i rapporten (s. 149) på
följande sätt:

Från BASUN:s' sida vill vi framhålla att basregistret i första hand syftar till
att skapa enkla och rationella insamlingsvägar och en smidig spridningsorganisation
för basuppgifter om företag och organisationer. Därmed skapas
möjligheter till en mindre kostsam registerföring hos de statliga myndigheterna.
Registret kan därtill ge en god överblick över verksamheten i olika
branscher. För att en branschvis redovisning av innehållet i basregistret skall
kunna göras krävs att näringsgrenskodsättningen av företag och arbetsställen
är väl gjord. BASUN har i avsnitt 7.9 lämnat förslag till åtgärder för att
förbättra den s. k. SNI-kodsättningen i ett basregister. För direkt kontroll av
företag i olika branscher torde skatteregistren vara de mest lämpade. Dessa
register utgör också en viktig grundsten i basregistret.

Frågan om behovet av branschregister över företag bör därför prövas både
mot bakgrund av innehållet i RSV:s register och i basregistret.

1 Basregisterutredningen

NU 1981/82:25

Vissa åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

På senare år har inom skatte- och konkurslagstiftningen vidtagits flera
åtgärder bl. a. för att man på ett effektivare sätt skall kunna komma till rätta
med den ekonomiska brottsligheten. En närmare redogörelse härför liksom
för pågående reformarbete har lämnats i justitieutskottets betänkande JuU
1980/81:21.

I sammanhanget kan framhållas att genom en ändring i konkurslagen
(1921:225) näringsförbud - för högst fem år, med viss möjlighet till
förlängning - den 1 juli 1980 har införts som sanktion för näringsidkare som
missbrukar konkursinstitutet.

Regeringen har vidare under hösten 1981 beslutat att tillsätta en kommitté
(Dir. 1981:63) med uppgift att pröva frågan om utvidgade regler om
näringsförbud. Ordförande i kommittén är professor Torgny Håstad.

Bland åtgärder mot ekonomisk brottslighet som nyligen har beslutats eller
föreslagits kan nämnas följande.

Lagstiftningen mot bokföringsbrott har skärpts (prop. 1981/82:85, JuU
1981/82:31, rskr 1981/82:159). Den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 juli
1982.

I slutet av år 1981 avgav regeringen proposition 1980/81:78 om vissa
yrkestrafikfrågor. Där föreslås bl. a. åtgärder för att komma till rätta med
olagligheter inom den yrkesmässiga trafiken.

Under våren 1982 har regeringen avgivit propositionerna 1981/82:142 om
ändring i brottsbalken (ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet),
1981/82:143 om åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket och
1981/82:203 om kontroll över visst automatspel. En proposition avseende
den grå arbetskraften och skattekontrollen har aviserats.

Utredningen om viss översyn av gällande upphandlingsbestämmelser har i
mars 1982 avgivit betänkandet (Ds B 1982:1) Skattekontroll av leverantörer
till stat och kommun.

I betänkandet föreslår utredningen att skyldighet att vid upphandling
inhämta uppgifter om anbudsgivare från de skattekontrollerande och
skatteindrivande myndigheterna skall föreskrivas i en särskild lag. Skyldigheten
skall gälla såväl statliga som kommunala myndigheter. De skattekontrollerande
och skatteindrivande myndigheterna skall lämna de uppgifter
som har betydelse vid bedömning av om anbudsgivaren fullgör sina
skyldigheter i fråga om skatter och avgifter till det allmänna.

I den föreslagna lagen föreskrivs vidare att, om en leverantör med skatteeller
avgiftsskulder anlitas, den upphandlande myndigheten skall underrätta
kronofogdemyndigheten om detta och, om kronofogdemyndigheten begär
det, även om ersättningsbelopp och utbetalningsdag.

Beträffande upphandlingsförordningen (1973:600; omtryckt 1980:850)
föreslås att i 17 § skall intas en bestämmelse av innebörd att anbud inte får
antas om anbudsgivaren inte i vederbörlig ordning är registrerad för

NU 1981/82:25

betalning av mervärdeskatt, innehållen preliminär A-skatt eller arbetsgivaravgifter.
Det förutsätts att motsvarande bestämmelse på frivillig väg införs i
de kommunala upphandlingsreglementena.

Motivering i motionerna

I motion 1981182:239 (s) anförs att etableringen av icke seriösa företag har
gjort det svårt för många ansvarskännande företagare i olika branscher att
fortsätta sin verksamhet, eftersom de inte kan konkurrera på lika och rättvisa
villkor. Motionärerna säger sig värna om rätten att starta företag och rätten
att driva affärsverksamhet. Samhället får dock, menar de, inte tveka att
införa etableringskontroll inom vissa näringsgrenar som nu hotas av oseriös
och brottslig verksamhet. Etableringsrätten måste utformas och regleras
utifrån samhällsekonomiska och produktionstekniska krav. Samhället bör
som villkor för en etablering fordra grundläggande kompetens för att driva
företag.

Bland de branscher som är särskilt utsatta för ekonomisk brottslighet och
där någon form av etableringskontroll skulle vara motiverad nämner
motionärerna i första hand restaurangnäringen samt entreprenad- och
byggnadsbranschen. Som exempel på ytterligare några utsatta områden
anger de städ- och fönsterputsarbranschen, delar av transport- och bilbranscherna
och den grafiska industrin.

En framtida etableringskontroll bör, anför motionärerna, principiellt
riktas mot två olika huvudområden. För det första skall den medverka till en
utveckling mot balans mellan tillgång och efterfrågan och till en rimlig
avvägning mellan olika typer av företag. För det andra måste den innefatta
krav på att den som skall starta ett företag har elementära kunskaper i
bokföring och om arbetsmarknadens lagar och avtal samt erfarenhet inom
branschen.

Motionärerna anför att etableringskontrollen sannolikt måste ”skräddarsys”
för resp. näring och bransch. En förstahandsuppgift blir därför att
klarlägga vilka områden av näringslivet som måste omfattas av någon form av
etableringskontroll. Frågan om tvångsförvaltning av företag som underlåter
att följa lagar och regler måste prövas liksom möjligheten att återkalla ett
givet etableringstillstånd. Vidare bör en utredning om etableringskontroll få
till uppgift att utarbeta förslag till bestämmelser om erläggande av
garantibelopp vid nyetablering och om upprättande av ett centralt företagarregister.
Enligt motionärerna skulle ett branschregister för bilverkstäder
vara särskilt motiverat.

I motion 1981182:1492 av socialdemokraterna i näringsutskottet anförs att
samhället i dag har en rad möjligheter att ingripa i och reglera det privata
näringslivet. Principen om näringsfrihet hindrar dock samhället att påverka
företagens handlande. Mot bakgrund av bl. a. problemen med etablering av

NU 1981/82:25

icke seriösa företag har, uttalar motionärerna, en delvis ny syn på
relationerna mellan samhället och företagen börjat tränga fram. Detta
synsätt innebär att samhället borde kunna sätta gränser för den fria
etableringsrätten. När väsentliga samhällsintressen kräver det bör en
etablering kunna förhindras, säger motionärerna. Med utvecklingen under
senare delen av 1970-talet har kraven på någon form av etableringskontroll
blivit fler och starkare, fortsätter motionärerna. De nämner följande skäl till
att dessa krav har rests. Den snabbt ökande etableringen av icke seriösa
företag gör att samhället inte får erforderliga skatteinkomster. Den stora
floran av icke seriösa företag innebär ett hot mot den seriösa företagsamheten.
För de anställda i de icke seriösa mindre företagen innebär anställningen
ofta otrygghet.

I motionen sägs att det i diskussionen om etableringskontroll finns
anledning att ställa en rad frågor. Det gäller bl. a. följande ämnen:

- kriterier för om en ansökan om etablering skall beviljas,

- krav på utbildning,

- erläggande av garantibelopp vid nyetableringar av företag,

- hänsyn till marknadens utseende,

- organ för tillståndsgivning,

- kontroll av etablerade företag,

- etableringskontrollens utformning i olika branscher.

Dessa frågor måste, anför motionärerna, ges en tillfredsställande lösning
vid införande av branschregister och etableringskontroll. En parlamentarisk
utredning med starkt fackligt inflytande borde därför snarast tillsättas för en
samlad översyn av rätten att etablera företag. Enligt motionärerna måste
vidare myndigheternas kontroll av företagen samordnas och effektiviseras.
Härvid bör de fackliga organisationernas erfarenhet tillvaratas. Vid sidan av
de föreslagna åtgärderna är det, anför de, väsentligt att branschregister
upprättas i de mest utsatta branscherna.

I motion 1981/82:1497 (s) sägs att samhället, de anställda och kunderna har
rätt att ställa en rad krav på företagarna. Dessa måste behärska redovisning
så att bokföringen kan skötas. De måste vidare känna till lagar och
förordningar så att dessa i tillbörlig ordning kan iakttas. Förhållandena på
arbetsmarknaden måste de också behärska, så att avtal och överenskommelser
som gäller för de anställda kan följas.

Den registrering av företag som är nödvändig bl. a. för beskattningen,
borde enligt motionärerna kunna förenas med villkor vad gäller utbildning
och kunskapsprövning. Organ för utbildning om redovisning, lagar och
förordningar finns redan i Stiftelsen Institutet för företagsutveckling (SIFU),
i de regionala utvecklingsfonderna och inom den kommunala vuxenutbildningen,
anför motionärerna. De menar att prövningen av den tilltänkta
företagarens kunskaper borde kunna göras av utvecklingsfonderna under
överinseende av statens industriverk.

NU 1981/82:25

Vänsterpartiet kommunisterna anför i sin partimotion 1981/82:1578, som
innehåller motiveringen till motion 1981/82:1583, att den ekonomiska
brottsligheten nu har nått en sådan omfattning att samhället alltmer präglas
av resignation inför dess skadeverkningar. Genom införande av etableringskontroll
i s. k. kritiska branscher skulle samhället ges en långt större
möjlighet att ingripa mot personer som är från allmän synpunkt olämpliga
som självständiga näringsidkare. För den förordade utredningen anger
motionärerna i huvudsak följande riktlinjer. För all nyetablering av
näringsverksamhet som medför bokföringsplikt skall näringsidkaren vara
skyldig att göra anmälan till en registreringsmyndighet. Till anmälan skall
vissa uppgifter fogas. Upphör verksamheten eller ändras dess inriktning skall
också detta anmälas. Inom branscher där konsumentintressen gör sig starkt
gällande skall även krävas att sökanden innehar auktorisation som branschen
kräver. Anmälningsskyldigheten skall åvila enskild, styrelse för aktiebolag
och annan juridisk person, liksom bolagsman i handelsbolag. Brott mot
anmälningsskyldigheten skall medföra straffansvar.

Lagen om bevakningsföretag
Gällande bestämmelser

Enligt lagen (1974:191) om bevakningsföretag avses med sådant företag
den som yrkesmässigt åtar sig att för annans räkning bevaka fastighet,
anläggning, viss verksamhet, offentlig tillställning eller något annat sådant
eller också att bevaka enskild person för dennes skydd. För att ett
bevakningsföretag skall få bedriva verksamhet av den art som nu nämnts
krävs auktorisation. Lagen gäller dock inte bevakning som utförs av statlig
eller kommunal myndighet. Den gäller inte heller när en enskild person utför
bevakning på uppdrag som en myndighet har meddelat honom med stöd av
lag. Det sistnämnda undantaget omfattar bl. a. ordningsvaktsverksamhet -enligt lagen (1980:578) om ordningsvakter - på frilansbasis.

Fråga om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets
ledning har sitt säte. Denna länsstyrelse är också tillsynsmyndighet.
Auktorisation får beviljas endast om det kan antas att verksamheten dels blir
bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt i överensstämmelse
med god sed inom branschen, dels inte kommer att få en från allmän
synpunkt olämplig inriktning. All personal hos ett auktoriserat bevakningsföretag
skall vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad,
medborgerlig pålitlighet samt lämplighet i övrigt för anställning i ett sådant
företag. Detsamma gäller föreståndaren för verksamheten och ledamöterna i
företagets styrelse.

I övrigt finns bestämmelser om bl. a. inspektionsrätt för länsstyrelsen, om
rätt för länsstyrelsen att förelägga ett auktoriserat bevakningsföretag att
vidta rättelser etc. och om återkallelse av auktorisation. Kompletterande

NU 1981/82:25

bestämmelser finns i bevakningsföretagskungörelsen (1974:462, ändrad
1980:595).

Den som är godkänd för anställning i ett auktoriserat bevakningsföretag
och som har till uppgift att utföra bevakningstjänst kallas väktare.

En väktare åtnjuter det skydd som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken. Det
innebär att våld eller hot om våld mot en väktare i hans tjänsteutövning
bestraffas enligt de strängare straffbestämmelser som gäller för förgripelser
mot tjänstemän i myndighetsutövning. En väktare har inte andra befogenheter
än vilken medborgare som helst när det gäller att ingripa mot andra
personer eller att använda våld för att genomföra arbetsuppgifter. En från
praktisk synpunkt betydelsefull befogenhet är den som enligt 24 kap. 7 §
rättegångsbalken tillkommer envar, nämligen att gripa bl. a. den som
ertappas på bar gärning eller flyende fot när det är fråga om brott som kan
bestraffas med fängelse. För väktare gäller dessutom liksom för andra
medborgare reglerna om nödvärn i brottsbalken.

Historik och förarbeten

Lagen (1974:191) om bevakningsföretag ersatte en tidigare kungörelse
(1951:640) om auktorisation av enskilda bevakningsföretag, vilken innehöll
regler om frivillig auktorisation. Förslag till denna lag framlades i proposition
1974:39, vilken inte föranledde några motioner eller andra kommentarer vid
riksdagsbehandlingen.

I propositionen anförde föredragande statsrådet bl. a. (s. 36 f.):

Enligt min mening bör därför auktorisation krävas för varje fysisk eller
juridisk person som yrkesmässigt utför viss bevakningsuppgift åt annan.

Vad särskilt gäller enskilda personers verksamhet på detta område så kan
det naturligtvis inte komma i fråga att kräva auktorisation i samtliga fall då
någon åtar sig att mot ersättning utföra en bevakningsuppgift för annans
räkning. Jag tänker här bl. a. på sådana bevaknings- eller tillsynsuppdrag
som någon utför under t. ex. en fastighetsägares eller rörelseidkares
tillfälliga bortovaro. Det avgörande kriteriet för gränsdragningen blir här om
verksamheten kan betecknas som ”yrkesmässig”. I den mån det därvid är
fråga om någon som utför bevakningsuppgifter vid sidan av annat arbete eller
annan sysselsättning torde denna förutsättning endast kunna anses infriad i
fall då det rör sig om verksamhet av en icke obetydlig omfattning.

I specialmotiveringen till 1 § tillädes bl. a. (s. 48):

Den i lagtexten intagna förutsättningen ”för annans räkning” innebär att
sådan bevakningsverksamhet som organiseras inom ett företag och som
endast avser eget skydd inte omfattas av lagen. Däremot blir lagen tillämplig i
fall då bevakningsverksamheten ombesörjs av ett av uppdragsgivaren helägt
företag. Detta gäller oavsett om ägaren är den enda kunden eller ej.

Den ursprungliga definitionen av bevakningsföretag ändrades år 1980 med
giltighet från årsskiftet 1980-1981 (prop. 1979/80:122, JuU 1979/80:44). Det
hade tidigare talats om åtagande att ”utföra viss bevakningsuppgift”. Genom

NU 1981/82:25

ändringen infördes i stället den uppräkning av funktioner som framgår av
referatet i föregående avsnitt. Ändringen hängde samman med införandet av
den nya lagen om ordningsvakter.

Motivering i motionen

I motion 1981/82:237 (s) framhålls att det utöver den bevakningsverksamhet
som omfattas av bevakningsrörelselagen - drygt 100 bevakningsföretag
med totalt ca 10 000 anställda - finns en avsevärd sådan bevakningsverksamhet
som organiseras inom ett företag och endast avser företagets eget
skydd. Motionärerna betecknar det som djupt otillfredsställande att
bevakningsverksamhet av det senare slaget inte omfattas av lagen. Många av
föreskrifterna i lagen har, menar de, tillkommit för att reglera förhållandena
inte bara mellan beställaren och entreprenören - bevakningsföretaget - utan
även gentemot tredje man. Motionärerna hävdar att all bevakningsverksamhet
där syftet är ”att bevaka allmänhet” bör omfattas av bestämmelserna i
bevakningsrörelselagen.

Utskottet

Etableringskontoll och branschregister

Utskottet behandlar i detta betänkande först fyra motioner med förslag om
etableringskontroll och branschregister. I samband därmed kommer utskottet
in på en riksdagsskrivelse till regeringen år 1975 om en samlad översyn
rörande rätten att etablera företag (NU 1975:14, rskr 1975:102).

Samtliga här aktuella motioner mynnar ut i förslag om utredning av bl. a.
rätten att etablera företag. Motiveringarna och yrkandena i detalj skiljer sig
dock åt mellan motionerna.

Socialdemokraterna i näringsutskottet anför i motion 1981/82:1492 att en
parlamentarisk utredning med starkt fackligt inflytande snarast borde
tillsättas för en samlad översyn av rätten att etablera företag. Myndigheternas
kontroll av företagen måste enligt motionärerna samordnas och
effektiviseras. Härvid bör de fackliga organisationernas erfarenhet tillvaratas.
Det är väsentligt att branschregister upprättas i de mest utsatta
branscherna, säger motionärerna. De motiverar sina förslag bl. a. med att en
snabbt ökande etablering av icke seriösa företag har drivit fram krav på
någon form av etableringskontroll. I motionen anges olika frågor som den
förordade utredningen borde behandla.

I motion 1981/82:239 (s) anförs att samhället inte får tveka att införa
etableringskontroll inom vissa näringsgrenar som nu hotas av oseriös och
brottslig verksamhet. Enligt motionärerna måste etableringskontrollen
”skräddarsys” för resp. näring och bransch. En av uppgifterna för den

NU 1981/82:25

förordade utredningen om etableringskontroll blir att klarlägga vilka
områden av näringslivet som måste innefattas av någon form av sådan
kontroll. Motionärerna ser vidare ett branschregister för bilverkstäder som
särskilt motiverat.

Motiveringen till vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1981/
82:1583 finns i motion 1981/82:1578. Där sägs att införande av etableringskontroll
i s. k. kritiska branscher skulle ge samhället en långt större möjlighet
att ingripa mot personer som från allmän synpunkt är olämpliga som
självständiga näringsidkare. I motionen anges vissa riktlinjer för den
förordade utredningen.

I motion 1981/82:1497 (s) föreslås en utredning genom statens industriverk
om kontroll av nyföretagande. Enligt motionärerna bör företag registreras
och denna registrering förenas med villkor vad gäller utbildning och
kunskapsprövning.

Bland aktuella åtgärder och förslag som har intresse i detta sammanhang
vill utskottet nämna följande. Den 1 juli 1980 har näringsförbud under viss
tid, i regel fem år, införts som sanktion för näringsidkare som missbrukar
konkursinstitutet. Detta har gjorts genom en ändring i konkurslagen
(1921:225). Vidare har regeringen under hösten 1981 beslutat att tillsätta en
kommitté (Dir. 1981:63) med uppgift att pröva frågan om utvidgade regler
om näringsförbud. Flera andra åtgärder för att man på ett effektivare sätt
skall komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten har vidtagits eller
aviserats (se s. 11). I proposition 1981/82:118 om åtgärder för de små och
medelstora företagen samt om innovationspolitikens inriktning har regeringen
presenterat riktlinjer för utvecklingen av ett basregister för företag och
organisationer. Denna del av propositionen bereds f. n. av finansutskottet
och kommer att behandlas av riksdagen senare under våren.

Frågan om etableringskontroll har, som framgår av redogörelsen i det
föregående, behandlats av riksdagen flera gånger under senare år.

Det är, som utskottet därvid har framhållit, väsentligt för den ekonomiska
utvecklingen att näringslivet fortlöpande får ett tillskott av nya företag.
Enligt den näringsfrihetsprincip som tillämpas i Sverige har relativt få
inskränkningar gjorts i rätten att etablera företag. Sådana inskränkningar har
varit betingade av bl. a. ordnings-, säkerhets-, hälsovårds- och arbetarskyddshänsyn.
Enligt utskottets mening bör de hittillsvarande riktlinjerna
följas även framgent. Utskottet vill dock understryka att det är angeläget att
olika slags missförhållanden i företagens verksamhet så långt möjligt
undanröjs och förebyggs. Bl. a. konkurs- och skattelagstiftning är viktiga
instrument för detta. Utskottet vill erinra om möjligheten för domstol att
utfärda näringsförbud som sanktion mot näringsidkare som missbrukar
konkursinstitutet. En utredning har nu till uppgift att pröva frågan om
utvidgade regler om näringsförbud.

När det gäller de motionsyrkanden som är aktuella i sammanhanget vill
utskottet peka på att riksdagen så sent som våren 1981 på justitieutskottets

NU 1981/82:25

förslag och i enlighet med ett yttrande från näringsutskottet har avslagit
motionsyrkanden som gick ut på en allmän utredning om etableringskontroll.
Motionsyrkanden om inrättande av branschregister i vissa branscher
har, som framgår av den tidigare redogörelsen, avslagits av riksdagen med
hänvisning till det pågående arbetet med ett basregister för alla företag. Till
frågan om basregistrets omfattning m. m. har riksdagen som nämnts att ta
ställning senare under våren. Mot den angivna bakgrunden avstyrker
utskottet motionerna 1981/82:1492 (s), 1981/82:239 (s), 1981/82:1497 (s) och
1981/82:1583 (vpk).

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om riksdagens inledningsvis
nämnda uttalande år 1975 (NU 1975:14 s. 78, rskr 1975:102) om en samlad
översyn rörande rätten att etablera företag (se s. 3).

De överväganden angående etableringskontroll som har gjorts inom
regeringskansliet har bl. a. resulterat i en arbetspromemoria som upprättades
år 1977 inom handelsdepartementet. I promemorian berörs bl. a.
gällande rätt m. m., statsmakternas behandling av frågan om etableringskontroll,
utredningar som behandlar etableringsproblematiken samt åtgärder
som har vidtagits för att undanröja missförhållanden.

I konsekvens med vad utskottet nyss har anfört om en utredning om
etableringskontroll anser utskottet, att riksdagens ifrågavarande begäran till
regeringen år 1975 inte längre äger aktualitet. Utskottet föreslår att
riksdagen gör ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.
Emellertid förutsätter utskottet att regeringen fortlöpande bevakar frågor
som rör etableringskontroll.

Utskottet övergår så till en delfråga i detta sammanhang, nämligen om
etableringskontroll i städbranschen. Riksdagen har våren 1981 efter lika
röstetal och lottning vid kammarbehandlingen bifallit en socialdemokratisk
reservation till näringsutskottets betänkande (NU 1980/81:2, NU 1980/81:39,
rskr 1980/81:275) om sådan kontroll. Enligt det uttalande som riksdagen
sålunda gjorde bör frågan om etableringskontroll i städbranschen ytterligare
övervägas. Regeringen har i årets budgetproposition (bilaga 14 s. 67 f.)
redovisat sin inställning till frågan om åtgärder rörande förhållanden inom
städbranschen. Härvid redogörs för riksdagens uttalande våren 1975 om en
allmän översyn av städbranschen, den av regeringen med anledning härav
tillsatta utredningen, remissynpunkter på denna utredning och det nyss
nämnda riksdagsbeslutet angående städbranschen våren 1981. Vidare anges
under senare år vidtagna och nu planerade åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten. Föredragande statsrådets överväganden mynnar ut i att det
inte finns anledning att föreslå några särskilda åtgärder vad avser städbranschen.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning och föreslår att riksdagen
lägger den aktuella delen av budgetpropositionen till handlingarna.

NU 1981/82:25

Lagen om bevakningsföretag

Enligt lagen (1974:191) om bevakningsföretag krävs auktorisation för alla
som yrkesmässigt åtar sig bevakningsuppgifter av i lagen angivet slag. Det rör
sig bl. a. om bevakning av fastighet, anläggning, viss verksamhet eller
offentlig tillställning. Lagen anger olika förutsättningar som måste vara
uppfyllda för att auktorisation skall ges. Den personal som anlitas i
verksamheten skall vara godkänd av auktorisationsmyndigheten, som är
länsstyrelsen i det län där bevakningsföretagets ledning har sitt säte.

I motion 1981/82:237 (s) begärs att kravet på auktorisation skall utsträckas
till att gälla också för sådan bevakningsverksamhet som organiseras inom ett
företag och endast avser företagets eget skydd. Den nuvarande avgränsningen
karakteriseras av motionärerna som djupt otillfredsställande. Många av
bevakningsföretagslagens föreskrifter har nämligen, hävdar de, tillkommit
för att reglera inte bara förhållandena mellan bevakningsföretaget och
beställaren av dess tjänster utan också förhållandena gentemot tredje
man.

Vad som kan ge underlag för det sistnämnda påståendet är de villkor för
auktorisation som lagen ställer upp. Bl. a. gäller att verksamheten skall
kunna antas bli bedriven omdömesgillt och i överensstämmelse med god sed
inom branschen. Som ett primärt syfte med lagen anges emellertid i
förarbetena att den som anlitar ett bevakningsföretag bör få en viss garanti
för att företaget kan fullgöra sitt uppdrag på ett seriöst sätt och att dess
personal uppfyller vissa krav. Det har också bedömts vara betydelsefullt att
samhället skall i tid kunna hindra uppkomsten av något som skulle kunna
uppfattas som privata poliskårer eller bevakningskårer. Önskemål av det slag
som motionärerna ger uttryck åt synes däremot inte ha varit aktuella vid
lagstiftningen på området.

Utskottet finner det inte realistiskt att staten skulle på det sätt som
motionärerna tänker sig reglera företags bevakningsverksamhet för egen
räkning. Några mera allmänt förekommande missförhållanden som skulle
motivera en sådan reglering är inte kända. Det skulle också otvivelaktigt visa
sig svårt att avgränsa den tillståndskrävande verksamheten från sådana
bevakningsinsatser som envar måste ha rätt att göra till skydd för sin
egendom.

Med hänvisning till vad här anförts avstyrker utskottet motion 1981/82:237
(s).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande branschregister och etableringskontroll m. m.
att riksdagen

a) avslår motionerna 1981/82:239, 1981/82:1492, 1981/82:1497
och 1981/82:1583,

NU 1981/82:25

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om riksdagens skrivelse 1975:102,

c) lägger avsnittet ”Fråga om åtgärder rörande förhållandena
inom städbranschen” i proposition 1981/82:100 bilaga 14 till
handlingarna,

2. beträffande översyn av lagen om bevakningsföretag
att riksdagen avslår motion 1981/82:237.

Stockholm den 27 april 1982

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s). Margaretha af
Ugglas (m), Lilly Hansson (s),Tage Adolfsson (m), Rune Jonsson (s), Hadar
Cars (fp), Christer Eirefelt (fp), Birgitta Johansson (s), Ingvar Carlsson (s)
och Ivar Franzén (c).

Reservation

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Rune
Jonsson, Birgitta Johansson och Ingvar Carlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Frågan om”
och slutar på s. 15 med ”till handlingarna” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i överensstämmelse med de tankegångar som framförs i
motion 1981/82:1492 (s) att samhället måste vara berett att sätta gränser för
den fria etableringsrätten i den mån det gäller att skydda vitala medborgarintressen.
Näringsfrihet och brottsbekämpning är motstående intressen som
bör vägas mot varandra när man överväger olika åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten. En förutsättningslös utredning om etableringskontroll
ter sig för utskottet som en naturlig beredskapsåtgärd inom ramen
för ett program riktat mot den ekonomiska brottsligheten och fullt förenlig
med att man håller fast vid principen om en långtgående näringsfrihet.
Utredningen bör ha parlamentarisk förankring och innehålla representation
för de fackliga organisationerna. Frågor som bör uppmärksammas är bl. a. i
vilka branscher kontrollbehovet gör sig särskilt gällande och vilka näringspolitiska
konsekvenser en etableringskontroll kan få.

Beträffande frågan om inrättande av branschregister i vissa branscher vill
utskottet framhålla att förekomsten av särskilda register kan vara ett
betydelsefullt medel för att förebygga brott och andra missförhållanden. Ett
sådant basregister för alla branscher som föreslås i proposition 1981/82:118 är

NU 1981/82:25

uppenbarligen inte tillräckligt för att tillgodose de syften som nu har angetts.
Den förordade utredningen bör också pröva frågan om inrättande av
branschregister i sådana branscher som är särskilt utsatta vad gäller
ekonomisk brottslighet och andra missförhållanden.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av här angiven innebörd.
Därmed tillstyrker utskottet motion 1981/82:1492 (s) om en parlamentarisk
utredning om branschregister och införande av etableringskontroll. Ett
beslut i enlighet med vad här sagts skulle i väsentlig mån tillgodose
önskemålen i motionerna 1981/82:239 (s) och 1981/82:1583 (vpk). Utskottet
förutsätter att den föreslagna utredningen också överväger det uppslag som
förs fram i motion 1981/82:1497 (s).

Utskottet vill (= utskottet) undanröja missförhållanden.

Enligt utskottets uppfattning bör den samlade översyn av rätten att
etablera företag som riksdagen redan år 1975 har begärt genomföras och
redovisas inom ramen för den allmänna utredning om etableringskontroll
som utskottet nyss har uttalat sig för.

Utskottet övergår (= utskottet) avser städbranschen.

Utskottet kan inte acceptera det ointresse som regeringen har visat
problemen inom städbranschen. Det bör framhållas att det material rörande
städbranschen som regeringen åberopar i budgetpropositionen ingick i
underlaget för riksdagens beslut våren 1981. Enligt utskottets mening bör
frågan om etableringskontroll inom städbranschen - såsom riksdagen redan
har uttalat - ytterligare övervägas. Detta bör ske i den utredning om
etableringskontroll som har föreslagits i detta betänkande. Riksdagen bör
göra ett uttalande till regeringen med denna innebörd.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande branschregister och etableringskontroll m. m.
att riksdagen

a) med bifall till motion 1981/82:1492 och med anledning av
motionerna 1981/82:239, 1981/82:1497 och 1981/82:1583 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet),

c) med anledning av proposition 1981/82:100 bilaga 14 avsnittet
”Fråga om åtgärder rörande förhållandena inom städbranschen”
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.