Otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrågor
Betänkande 1996/97:NU4
Näringsutskottets betänkande
1996/97:NU04
Otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrågor
Innehåll
1996/97 NU4 Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1995/96:215 om otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrågor,
dels två motioner som väckts med anledning av propositionen.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till förändringar i insiderlagstiftningen. Det införs förbud för bl.a. vissa ledande befattningshavare i aktiebolag att göra korttidsaffärer med aktier i bolaget. Om aktier i bolaget har förvärvats får dessa överlåtas tidigast tre månader efter förvärvet. Dessutom skall nuvarande brottspåföljder vid överträdelser av bl.a. anmälningsskyldigheten till insiderregistret ersättas med sanktionsavgifter. Vidare kriminaliseras vissa otillbörliga förfaranden vid handel på värdepappersmarknaden som syftar till att påverka priset på finansiella instrument - s.k. otillbörlig kurspåverkan.
Till betänkandet har fogats fyra reservationer (m, c, fp, v, mp, kd, v, mp).
Propositionen
I proposition 1995/96:215 föreslås att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i insiderlagen (1990:1342),
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
3. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
4. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
5. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden,
6. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
7. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Lagförslagen återges i bilaga 1. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av propositionen är följande:
1995/96:N40 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av insiderbrottet,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sanktionssystemet vid insiderbrott,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsningen av korttidsaffärer,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av brottet otillbörlig kurspåverkan.
1995/96:N41 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
1. avslår regeringens förslag till lag om ändring i insiderlagen (1990:1342) avseende 7 a och 7 b §§ i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handelsförbud avseende tredje part.
Utskottet
Bakgrund
Insiderlagen (1990:1342) trädde i kraft den 1 februari 1991 och innebar skärpta förbud mot insiderhandel på värdepappersmarknaden. Förbudet berör i princip alla som på något sätt får del av icke offentliggjord information som är ägnad att väsentligen påverka kursen på fondpapper, dvs. i huvudsak aktier och obligationer, samt andra i lagen särskilt angivna finansiella instrument. Vidare återfinns i lagen bestämmelser om skyldighet för personer med insynsställning i ett s.k. aktiemarknadsbolag att anmäla innehav av aktier i bolaget och förändringar av innehavet. Insiderregistret förs - sedan den 1 januari 1993 - av Finansinspektionen.
I september 1993 beslutade regeringen att låta tillkalla en särskild utredare med uppdrag att studera vissa frågor rörande insiderlagstiftningen. Utredningen - 1993 års insiderutredning (särskild utredare: justitierådet Johan Munck) - överlämnade i maj 1994 till regeringen betänkandet Otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrågor (SOU 1994:68). Tillsammans med två skrivelser från Finansinspektionen bildar betänkandet utgångspunkt för regeringens överväganden i proposition 1995/96:215. Två motioner har väckts med anledning av regeringens förslag.
Allmänt om regeringens förslag
I propositionen föreslås att vissa otillbörliga förfaranden vid handel på värdepappersmarknaden som syftar till att påverka priset på finansiella instrument skall kriminaliseras. Det nya brottet benämns otillbörlig kurspåverkan, och bestämmelser härom införs i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.
Vidare föreslås vissa ändringar i insiderlagstiftningen. Enligt regeringens förslag utvidgas förbudet mot insiderhandel till att avse samtliga förekommande finansiella instrument. Det införs ett förbud för vissa ledande befattningshavare och uppdragstagare i aktiemarknadsbolag och dess moderföretag att göra korttidsaffärer med aktier i bolaget. Förbudet skall även omfatta sådana fysiska och juridiska personer som är närstående till dessa. Dessutom föreslås att överträdelser av anmälningsskyldigheten till insiderregistret och skyldigheten att lämna andra uppgifter till Finansinspektionen avkriminaliseras och att nuvarande brottspåföljder ersätts med en sanktionsavgift. Även överträdelser av förbudet mot korttidshandel föreslås bli avgiftssanktionerat. Det nuvarande förbudet för personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag att ha aktier i bolaget förvaltarregistrerade upphävs.
Dessutom innebär regeringens förslag att Finansinspektionen snabbare skall kunna få uppgifter ur avstämningsregistret hos Värdepapperscentralen VPC AB då det finns anledning anta att insiderlagen eller bestämmelsen om otillbörlig kurspåverkan har överträtts.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
Handelsförbudet
Handelsförbudet enligt 4 § insiderlagen innebär, som nämnts, att personer som känner till en icke offentliggjord omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på fondpapper inte får handla med dessa papper innan omständigheten har blivit allmänt känd eller upphört att ha betydelse för kurssättningen. En liknande bestämmelse fanns tidigare i lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden.
I förarbetena till insiderlagen uttalades att det är svårt att ange en procentuell gräns för vad som skall anses vara väsentlig påverkan, det s.k. väsentlighetsrekvisitet. Det noterades att innebörden av begreppet varierar mellan olika marknader. Vad gäller aktiemarknaden anslöt sig föredragande statsrådet Erik Åsbrink till vad som sades i förarbetena till lagen om värdepappersmarknaden om att en kursförändring på 10 % i allmänhet fick anses vara väsentlig.
Finansinspektionen har hos regeringen begärt att handelsförbudet skall inträda vid kännedom om icke offentliggjorda omständigheter som är ägnade att icke oväsentligt påverka kursen på fondpapper. Enligt inspektionen har rättstillämpningen - vad gäller aktiemarknaden - i alltför hög grad kommit att ansluta sig till den 10- procentsgräns som angetts som riktmärke i förarbetena; det påpekas att det är ovanligt med fall där kursutvecklingen överstiger 10 %. Uttrycket icke oväsentligt överensstämmer med det begrepp som används i inregistreringskontrakten och de noterade bolagens avtal med Stockholms fondbörs för att beskriva det mått av kurspåverkan som utlöser en skyldighet för de noterade bolagen att lämna information om bakomliggande omständigheter.
Enligt vad regeringen anför i propositionen (s. 34) bör väsentlighetsrekvisitet inte ändras. Med hänsyn till att det är fråga om en straffrättslig lagstiftning kvarstår regeringen vid tidigare bedömning att kraven för att handelsförbud skall inträda enligt insiderlagen bör vara högre än de som gäller för börsbolagens informationsskyldighet enligt avtalen med Stockholms fondbörs. Det noteras i propositionen att väsentlighetsrekvisitets innebörd, såvitt regeringen bekant, inte blivit föremål för någon vägledande prövning i domstol. Den rigida rättstillämpning som påtalats av Finansinspektionen och vissa remissinstanser har således ägt rum utanför domstolarna, sägs det. Vidare erinras om att det av motivuttalandena framgår att det inte är möjligt att uttrycka väsentlighetsrekvisitets innebörd i någon fast procentsats. Omständigheterna kan variera från fall till fall, varför det är svårt att fastställa en enhetlig bedömningsnorm. Med gällande lydelse av lagtexten och tidigare motivuttalanden finns det enligt regeringen tillräckligt utrymme för att bedöma kursrörelser understigande 10 % som väsentliga. Dessutom, fortsätter regeringen, finns det inget som hindrar att bedömningen sker utifrån andra parametrar än den procentuella kursavvikelsen. En ändring i enlighet med Finansinspektionens förslag framläggs sålunda inte i propositionen.
I motion 1995/96:N40 (fp) anförs att insiderlagstiftningen måste förbättras på flera punkter. Motionären är kritisk dels till att väsentlighetsrekvisitet tillämpas för stelbent, dels till att rekvisitet inte ändras i linje med vad Fi-nansinspektionen föreslagit. För att uppnå en rimlig effektivitet i lagstiftningen bör enligt motionären handelsförbudet inträda redan vid icke oväsentlig påverkan på kursen. Med en sådan förändring uppnås dessutom att Finansinspektionen och Stockholms fondbörs använder samma mått av kurs påverkan, framhålls det i motionen.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning och avstyrker med de skäl som redovisas i propositionen det nu aktuella yrkandet i motion 1995/96:N40 (fp). Utskottet utgår från att regeringen nogsamt följer utvecklingen inom området.
I motion 1995/96:N41 (m) tas upp en fråga som Sveriges Advokatsamfund har berört i ett remissvar och som gäller handelsförbud för tredje part vid offentliga erbjudanden. Om ett bolag avser att lämna ett offentligt bud på aktierna i ett annat företag, och om en företrädare för ett tredje bolag får kunskap om detta, är detta senare företag förbjudet att handla med aktier i det bolag som är föremål för uppköp innan informationen har blivit offentlig. Om det tredje företaget önskar handla med aktierna har företaget enligt Advokatsamfundet endast två alternativ, nämligen att antingen själv lämna ett offentligt erbjudande eller att offentliggöra den tilltänkta köparens avsikter.
Regeringen medger i propositionen (s. 37) att handelsförbudet kan få de konsekvenser som Advokatsamfundet beskrivit. Eftersom frågan aktualiserats i ett remissvar har den inte blivit föremål för beredning. Regeringen saknar därför förutsättningar för att i propositionen föreslå någon lämplig lagstiftningsåtgärd, meddelas det i propositionen.
Det beskrivna förhållandet kan av konkurrensskäl inte anses vara önskvärt, sägs det i motion 1995/96:N41 (m). Enligt motionärerna bör riksdagen uppdra åt regeringen att snarast återkomma med en sådan förändring av insiderlagen att de uppmärksammade olägenheterna undanröjs.
Enligt vad utskottet erfarit kommer vissa ytterligare frågor rörande insiderlagstiftningen att beredas vidare inom regeringskansliet. Utskottet förutsätter att den nu aktuella frågan tas upp till prövning i samband med den fortsatta beredningen av insiderfrågor. Något initiativ av riksdagen i denna fråga är således inte erforderligt, varför utskottet avstyrker nyssnämnda motion i denna del.
Införande av sanktionsavgifter
Som tidigare redovisats innebär regeringens förslag (propositionen s. 46) att förseelser mot anmälnings- eller uppgiftsskyldigheten enligt insiderlagen skall avkriminaliseras och att det i stället skall införas en avgiftssanktion för sådana förseelser. Den särskilda avgiften skall fastställas till 10 % av vederlaget för aktierna eller, vid benefika förvärv och överlåtelser, 15 000 kr. Vid överträdelser som inte har anknytning till förändringar i aktieinnehav skall avgiften vara 15 000 kr. Även för överträdelser av förbudet mot korttidshandel skall avgifter utgå och då fastställas till 90 % av vinsten. Finansinspektionen skall besluta om avgiften, som lägst skall kunna uppgå till 15 000 kr och högst till 350 000 kr. Beloppet skall dock kunna efterges helt eller delvis om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller om det finns synnerliga skäl.
Införandet av sanktionsavgifter välkomnas i motion 1995/96:N40 (fp). Emellertid anser motionären att det föreslagna sanktionssystemet signalerar en mildare syn på överträdelserna än vad som nu gäller. Med erinran om framförda remissynpunkter från Finansinspektionen och Riksåklagaren hävdas i motionen att det möjliga avgiftsuttaget i princip inte bör begränsas uppåt. Om det likväl anses att en begränsning är erforderlig bör denna, enligt motionären, sättas på en högre nivå än vad som föreslås i propositionen.
Enligt uppgift från Finansdepartementet har påföljden vid överträdelser av anmälningsskyldigheten uteslutande blivit böter. Endast i ett fåtal fall har bötesbeloppet överstigit 15 000 kr. Det högsta bötesbelopp som enligt tillgängliga uppgifter har dömts ut är ca 34 000 kr. Vidare gäller att den föreslagna högsta möjliga sanktionsavgiften - 350 000 kr - ligger betydligt över nivån på högsta möjliga bötesbelopp.
Av de nu redovisade uppgifterna framgår, menar utskottet, att avkriminaliseringen och införandet av sanktionsavgifter inte innebär en mildare syn på de aktuella överträdelserna, snarare tvärtom. Genom avkriminaliseringen uppnås en effektivare övervakning av bestämmelserna och ett mer ändamålsenligt utnyttjande av rättsväsendets resurser. Det berörda motionsyrkandet avstyrks av utskottet.
Begränsning av korttidsaffärer
Frågan om förbud mot korttidsaffärer har varit föremål för överväganden tidigare. Värdepappersmarknadskommittén (SOU 1989:72) föreslog en regel om sådan begränsning - under sex månader - för vissa personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag. Förslaget ledde dock inte till lagstiftning. I den aktuella propositionen (prop. 1990/91:42) anförde föredraganden - statsrådet Erik Åsbrink - att förslaget krävde ytterligare överväganden på grund av de tillämpningsproblem som regeln kunde föranleda. En annan nackdel med förslaget ansågs vara att även legitima affärer helt skulle utebli genom kravet på att aktier skulle behållas i sex månader. Mot bakgrund av synpunkterna på Värdepappersmarknadskommitténs förslag har Insiderutredningen kommit till slutsatsen att det inte bör införas något förbud mot korttidshandel. I stället bör frågan enligt utredningen överlämnas till självreglering.
Regeringen anför emellertid i propositionen (s. 64) att fördelarna med en bestämmelse som begränsar möjligheterna att göra korttidsaffärer är så stora att en sådan bestämmelse bör införas. Det har i praktiken visat sig vara svårt att lagföra överträdelser mot insiderlagens handelsförbud, påpekas det. Sedan år 1989 har endast fem fall avseende insiderbrott prövats av domstol. En regel om förbud mot korttidshandel har fördelar ur bevissynpunkt, anför regeringen och menar att denna regel skall ses som ett komplement till handelsförbudet. Enligt regeringen kan förbudet ha viss förebyggande effekt och den kan också stärka allmänhetens och de olika aktörernas förtroende för värdepappersmarknadens sätt att fungera.
Förslaget innebär att vissa befattningshavare i ett aktiemarknadsbolag och dess moderföretag skall få överlåta aktier i bolaget tidigast tre månader efter det att motsvarande antal aktier av samma slag har förvärvats. Den krets som skall omfattas är ledamöter och suppleanter i styrelsen, verkställande och vice verkställande direktören samt revisorer och revisorssuppleanter. Kretsen är därmed mindre än den som anses ha insynsställning i aktiemarknadsbolag. Från förbudet införs vissa undantagsregler. Det skall sålunda vara tillåtet att överlåta aktier dels om kursen har fallit under anskaffningskursen, dels om överlåtelsen sker i enlighet med villkoren i ett offentligt erbjudande. Det skall också vara tillåtet att överlåta tilldelade emissionsrätter. Finansinspektionen skall kunna medge undantag från förbudet även i andra fall om det finns synnerliga skäl. Som tidigare nämnts skall överträdelser av förbudet avgiftssanktioneras; avgiften skall fastställas till 90 % av vinsten.
Regeringens förslag i denna del avvisas i motion 1995/96:N41 (m). Såväl principiella som praktiska skäl talar enligt motionärerna mot en reglering. De påpekar att ett förbud skulle hindra fullt berättigad handel. Vidare erinras om att regler av detta slag förutom i Förenta staterna finns endast i Finland. Motionärerna har noterat uppgifter i Insiderutredningen om att den finska tillsynsmyndigheten anser att reglerna är svårtillämpade och ofta medför behov av dispens, och att myndigheten därför föreslagit att de skall avskaffas.
En motsatt uppfattning till förslaget redovisas i motion 1995/96:N40 (fp). Där sägs att den föreslagna regleringen getts ett alltför snävt tillämpningsområde. Det föreslagna förbudet gäller endast vid en uppåtgående marknad, påpekas det. Ur allmänhetens synpunkt är det lika illa om en insider otillbörligen tillskansar sig en vinst eller undandrar sig en förlust, heter det i motionen. Dessutom bör enligt motionären personkretsen utvidgas till att omfatta samma personer som insiderkretsen för att en lämplig likformighet skall uppnås. Vidare borde sanktionssystemet utformas så att avgiften skall fastställas till 100 % av vinsten.
EG:s insiderdirektiv (89/592/EEG) innehåller inte någon bestämmelse om korttidshandel. Dock gäller enligt EG- direktivet om investeringstjänster inom värdepappersområdet (93/22/EEG) att medlemsstaterna skall införa sundhetsregler för värdepappersföretag och att dessa regler bl.a. skall ålägga sådana företag att ha en internkontrollfunktion som särskilt innehåller regler för affärer som genomförs av anställd personal. Enligt föreskrifter för värdepappersinstitut som antagits av Finansinspektionen (FFFS 1995:59), och som trädde i kraft den 1 januari 1996, skall sådana institut införa regler rörande anställdas och närståendes egna affärer med finansiella instrument och utländsk valuta i syfte att säkerställa allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden. Härutöver finns tvingande anvisningar om vad dessa regler skall innehålla. Anvisningarna överensstämmer i stort med rekommendationer som utfärdats av Svenska Fondhandlareföreningen. Enligt dessa rekommendationer får berörda per- soner köpa svenska och utländska marknadsnoterade värdepapper m.m. endast om innehavstiden överstiger tre månader.
Anledningen till att förbudet mot korttidshandel skall drabba en mindre krets än anmälningsskyldigheten till insiderregistret är enligt regeringen att förbudet är mer ingripande än anmälningsskyldigheten. Förbudet är en nyhet i svensk rätt och bör därför, menar regeringen, ges en tämligen snäv krets. För att så långt möjligt begränsa att förbudet drabbar legitim handel eller att regeln påverkar likviditeten i handeln i nämnvärd grad skall förbudet endast gälla vid en uppåtgående marknad. Enligt regeringen skulle det dessutom vara oskäligt att införa en regel som generellt förbjuder försäljning av aktier när kursen har fallit. Enligt uppgift finns också en motsvarande undantagsbestämmelse i de regelverk som gäller hos bl.a. Stockholms fondbörs, VPC och olika fondbolag.
För personal hos värdepappersinstitut har det utfärdats föreskrifter och rekommendationer beträffande korttidshandel. Vidare finns det regler om förbud mot korttidsaffärer för anställda hos bl.a. Finansinspektionen och Riksbanken. Däremot förekommer det inte någon motsvarande allmän självreglering bland aktiemarknadsbolagen. Utskottet tillstyrker därför förslaget i propositionen om införande av begränsning av korttidsaffärer för vissa befattningshavare i sådana bolag. Förbudet mot korttidshandel har, som även påpekas i propositionen, fördelar ur bevissynpunkt jämfört med bestämmelsen om handelsförbud. Med förbudet mot korttidsaffärer undgår man de svårigheter som ligger i att bevisa att en person som har genomfört en affär har haft tillgång till insiderinformation av sådant slag att handelsförbud har förelegat. Begränsningen av korttidsaffärer utgör därför ett komplement till handelsförbudet. Med den föreslagna utformningen av förbudet mot korttidshandel - som tidsmässigt är mindre långtgående än vad Värdepappersmarknadskommittén föreslog år 1989 - uppnås enligt utskottets mening en väl avvägd avgränsning av förbudet. Med det anförda tillstyrks förslaget i propositionen och avstyrks motionerna 1995/96:N41 (m) och 1995/96:N40 (fp) i här aktuella delar.
Otillbörlig kurspåverkan
Det nya brottet otillbörlig kurspåverkan skall enligt förslaget i propositionen (s. 70) gälla vissa otillbörliga förfaranden vid handel på värdepappersmarknaden. Kriminaliseringen omfattar skenavtal och dolda avtal som ingås vid handel med finansiella instrument med avsikt att otillbörligt påverka priset vid allmän omsättning av sådana instrument. Även andra avtal som ingås eller åtgärder som vidtas i avsikt att otillbörligt påverka priset på finansiella instrument berörs, om åtgärden är ägnad att vilseleda marknaden. Straffet för brottet skall vara böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt skall dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Finansinspektionen skall övervaka efterlevnaden av bestämmelserna. Dessa införs, som redan nämnts, i lagen om handel med finansiella instrument.
Enligt vad som sägs i motion 1995/96:N40 (fp) bör brottsrekvisitet om prispåverkan ges en annan utformning. Den föreslagna lydelsen med krav på att åtgärden skall vidtas i avsikt att otillbörligt påverka priset på det aktuella instrumentet ställer enligt motionären orimliga beviskrav. Han föreslår i stället att brott skall föreligga om aktuellt avtal eller annan åtgärd vid handel med finansiella instrument är ägnad att otillbörligt påverka priset. Genom en sådan formulering uppnås en effektivare men likväl rättssäker brottsbekämpning, heter det i motionen. Dessutom tillskapas en lämplig likformighet vid insiderbrottens bekämpning. I motionen föreslås också att vilseledanderekvisitet i fråga om övriga avtal och åtgärder (7 kap. 1 § andra stycket) skall utgå, eftersom det enligt motionären torde ingå i bedömningen av vad som bör anses vara otillbörligt.
I propositionen anförs att det är angeläget att nu täcka den lucka som finns i svensk lagstiftning vad gäller vissa kursmanipulativa åtgärder, även om sådana åtgärder i vissa fall torde kunna bedömas som brott enligt brottsbalken. Det påpekas att Sverige är ett av de få länder som inte har någon lagstiftning som direkt tar sikte på otillbörlig kurspåverkan. I likhet med Insiderutredningen föreslår regeringen att det uppställs ett krav på direkt uppsåt för straffbarhet. Därigenom föreligger det enligt regeringen inte någon risk för att fullt legitima marknadsoperationer kan komma att omfattas av kriminaliseringen. Motionärens förslag beträffande vilseledanderekvisitet överensstämmer med utredningens förslag, där det i författningskommentaren men inte i lagtexten sägs att för straffbarhet krävs att åtgärden varit vilseledande. Under remissbehandlingen av utredningens förslag har det emellertid anförts att detta rekvisit klart bör framgå av lagtexten, och regeringen har alltså instämt i detta.
Sverige är som påpekats ett av de få länder som inte har någon lagstiftning som direkt tar sikte på otillbörlig kurspåverkan. Utskottet delar regeringens uppfattning att en sådan lagstiftning nu bör införas. Syftet med bestämmelserna är att motverka sådana förfaranden som inte har något legitimt ändamål utan enbart är avsedda att vara vilseledande och kursmanipulativa. Också utskottet anser att det bör krävas ett direkt uppsåt för straffbarhet samt att vilseledanderekvisitet beträffande övriga avtal och åtgärder bör uttryckas i lagtexten. Av det sagda följer att motion 1995/96:N40 (fp) avstyrks i nu berört avseende.
Lagförslagen i övrigt
Regeringens förslag till övriga lagändringar tillstyrks av utskottet. Dock föreslår utskottet två smärre justeringar beträffande förslaget till ändringar i insiderlagen. I regeringens förslag till ny lydelse av 4 § har ordet sådana bortfallit i tredje stycket. Vidare har i den redaktionella ändring av 8 § som regeringen föreslår orden eller annan ledande befattningshavare bortfallit i paragrafens första stycke punkt 6. Utskottets förslag till ny lydelse av berörda paragrafer framgår av bilaga 2.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande väsentlighetsrekvisitet
att riksdagen avslår motion 1995/96:N40 yrkande 1,
res. 1 (fp, v, mp, kd)
2. beträffande handelsförbud för tredje part vid offentliga erbjudanden
att riksdagen avslår motion 1995/96:N41 yrkande 2,
3. beträffande införande av sanktionsavgifter
att riksdagen avslår motion 1995/96:N40 yrkande 2,
res. 2 (fp, v, mp, kd)
4. beträffande begränsning av korttidsaffärer
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:N40 yrkande 3 och 1995/96:N41 yrkande 1 antar det i proposition 1995/96:215 framlagda förslaget till lag om ändring i insiderlagen (1990:1342) såvitt avser 7 a, 7 b, 21 och 22 §§,
res. 3 (m, c)
res. 4 (v, mp)
5. beträffande otillbörlig kurspåverkan
att riksdagen avslår motion 1995/96:N40 yrkande 4,
6. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar de i proposition 1995/96:215 framlagda förslagen till
a) lag om ändring i insiderlagen (1990:1342) i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående, dock med ändring att 4 och 8 §§ erhåller lydelse enligt Utskottets förslag i bilaga 2,
b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
c) lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
d) lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
e) lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden,
f) lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
g) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Stockholm den 13 september 1996
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Chris Heister (m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds), Nils-Göran Holmqvist (s), Laila Bäck (s) och Kerstin Warnerbring (c).
Reservationer
1. Väsentlighetsrekvisitet (mom. 1)
Christer Eirefelt (fp), Lennart Beijer (v), Eva Goës (mp) och Göran Hägglund (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med Utskottet instämmer och slutar med inom området bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör väsentlighetsrekvisitet ändras i linje med vad Finansinspektionen - tillsynsmyndigheten - föreslagit. Bortsett från det uppenbara att det nu gällande rekvisitet har tillämpats alltför stelbent finns det skäl, menar utskottet, för en utvidgning av det straffbara området. Som föreslås i motion 1995/96:N40 (fp) bör handelsförbudet inträda redan vid icke oväsentlig påverkan på kursen. Därigenom uppnås också, som påpekas av motionären, att Finansinspektionen och Stockholms fondbörs tillämpar samma begrepp vad gäller kurspåverkan.
Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med ett förslag till utformning av den aktuella bestämmelsen i insiderlagen i enlighet med vad utskottet nu har förordat. Med det sagda tillstyrks alltså det här berörda yrkandet i nyssnämnda motion.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande väsentlighetsrekvisitet
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:N40 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Införande av sanktionsavgifter (mom. 3)
Christer Eirefelt (fp), Lennart Beijer (v), Eva Goës (mp) och Göran Hägglund (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med Av de och slutar med av utskottet bort ha följande lydelse:
Införandet av sanktionsavgifter för förseelser mot anmälnings- och uppgiftsskyldigheten enligt insiderlagen är enligt utskottets uppfattning en riktig åtgärd för att uppnå en effektivare övervakning av de aktuella bestämmelserna. Med instämmande i Finansinspektionens och Riksåklagarens remissynpunkter anser emellertid utskottet att den övre gränsen för sanktionsavgifterna bör sättas högre än vad regeringen föreslår. Som sägs i motion 1995/96:N40 (fp) bör systemet i princip inte förses med en begränsning uppåt vad gäller avgiftens storlek. Om en sådan begränsning ändå anses erforderlig bör nivån fastställas på en betydligt högre nivå än vad regeringens förslag innebär. Regeringen bör på nytt studera denna fråga och därefter återkomma till riksdagen med ett förslag i enlighet med vad utskottet nu anfört. I avvaktan härpå tillstyrks förslaget i propositionen.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande införande av sanktionsavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:N40 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Begränsning av korttidsaffärer (mom. 4)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m) och Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med För personal och slutar med aktuella delar bort ha följande lydelse:
Regeringen har i motsats till Insiderutredningen och de remissinstanser som yttrat sig i frågan valt att lägga fram förslag om införande av begränsning av korttidsaffärer. Som framhållits har frågan om förbud mot korttidshandel varit föremål för överväganden tidigare men med hänvisning till redovisade tillämpningsproblem och andra nackdelar inte lett till lagstiftning.
Enligt utskottets uppfattning är det naturligt att insiderreglerna successivt anpassas till utvecklingen på värdepappersmarknaden och till framkomsten av nya finansiella instrument. Samtidigt är det väsentligt att regleringen inte sträcker sig längre än vad syftet med lagstiftningen kräver, nämligen att förbjuda ett otillbörligt utnyttjande av insiderinformation. Det nu aktuella förslaget om förbud mot korttidshandel kommer, om det införs, att hindra fullt legitim handel och därmed skada riskkapitalmarknaden. Härutöver är förbudet förenat med olika tillämpningsproblem. Vidare gäller att det riktas mot personer som även omfattas av övriga insiderregler; dessa personer blir således föremål för dubbel förbudsreglering. Dessutom bör noteras att EG:s insiderdirektiv inte innehåller någon bestämmelse om korttidshandel.
Utskottet avstyrker sålunda det aktuella förslaget i propositionen liksom motion 1995/96:N40 (fp) i denna del. Ett beslut av riksdagen i enlighet härmed innebär att det berörda yrkandet i motion 1995/96:N41 (m) blir tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande begränsning av korttidsaffärer
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:N41 yrkande 1 och med avslag på motion 1995/96:N40 yrkande 3
a) avslår det i proposition 1995/96:215 framlagda förslaget till lag om ändring i insiderlagen (1990:1342) såvitt avser 7 a och 7 b §§,
b) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i insiderlagen (1990:1342) såvitt avser 21 och 22 §§, dock med ändrad lydelse enligt Alternativt förslag i bilaga 3.
4. Begränsning av korttidsaffärer (mom. 4)
Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med För personal och slutar med aktuella delar bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening har den föreslagna regleringen av korttidsaffärer givits ett alltför snävt tillämpningsområde. Utskottet finner inga bärande motiv till varför kretsen som skall omfattas av förbudet skall vara mindre än den som anses ha insynsställning i aktiemarknadsbolag. Vidare bör förbudet mot korttidshandel inte endast gälla vid uppåtgående marknad. Som påpekas i motion 1995/96:N40 (fp) måste det betraktas som lika illa om en insider otillbörligen tillskansar sig en vinst eller undandrar sig en förlust. Härutöver menar utskottet att sanktionssystemet bör utformas så att avgiften skall fastställas till 100 % av vinsten - och inte endast 90 %.
Regeringen bör framlägga förslag till erforderliga ändringar av insiderlagen i enlighet med vad utskottet nu anfört. Därmed tillstyrks nyssnämnda motion i aktuell del. Härav följer att det berörda yrkandet i motion 1995/96: N41 (m) avstyrks av utskottet. I avvaktan på regeringens kompletterande förslag tillstyrks förslaget i propositionen.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande begränsning av korttidsaffärer
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:N40 yrkande 3 och med avslag på motion 1995/96:N41 yrkande 1
a) antar det i proposition 1995/96:215 framlagda förslaget till lag om ändring i insiderlagen (1990:1342) såvitt avser 7 a, 7 b, 21 och 22 §§,
b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Regeringens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i insiderlagen (1990:1342)
2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
3 Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827)
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument
5 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden
6 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
7 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i insiderlagen (1990:1342)
Regeringens förslag Utskottets förslag
4 §
Har någon - - - - - - här avses.
Förbudet i - - - - - - äger aktier.
Den som i annat Den som i annat fall än som sägs fall än som sägs förut i denna förut i denna paragraf fått paragraf fått kännedom om en icke kännedom om en icke offentliggjord offentliggjord omständighet, som omständighet, som är ägnad att är ägnad att väsentligt påverka väsentligt påverka kursen på kursen på finansiella finansiella instrument och som instrument och som måste ha röjts av måste ha röjts av någon som avses i någon som avses i första eller andra första eller andra stycket eller på stycket eller på annat sätt kommit annat sätt kommit ut obehörigen, får ut obehörigen, får inte för egen eller inte för egen eller annans räkning köpa annans räkning köpa eller sälja eller sälja sådana finansiella finansiella instrument på instrument på värdepappersmarknad värdepappersmarknad en innan en innan omständigheten omständigheten blivit allmänt känd blivit allmänt känd eller upphört att eller upphört att ha betydelse för ha betydelse för kurssättningen. kurssättningen.
8 §
Följande fysiska personer anses enligt denna lag ha insynsställning i ett aktiemarknadsbolag:
1. ledamot eller suppleant i bolagets eller dess moderföretags styrelse,
2. verkställande direktör eller vice verkställande direktör i bolaget eller dess moderföretag,
3. revisor eller revisorssuppleant i bolaget eller dess moderföretag,
4. bolagsman i ett handelsbolag som är bolagets moderföretag, dock inte kommanditdelägare,
5. innehavare av annan ledande befattning i eller annat kvalificerat uppdrag av stadigvarande natur för bolaget eller dess moderföretag, om befattningen eller uppdraget normalt kan antas medföra tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget, 6. 6. befattningshavare befattningshavare eller eller uppdragstagare uppdragstagare enligt 1-3 i ett enligt 1-3 eller dotterföretag, om annan ledande denne normalt kan befattningshavare i antas få tillgång ett dotterföretag, till icke om denne normalt offentliggjord in- kan
formation om sådant antas få tillgång förhållande som kan till icke påverka kursen på offentliggjord aktierna i bolaget, information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget, 7. den som äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger aktier i denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk person som är aktieägaren närstående på det sätt som anges i 10 § första stycket.
Finansinspektionen skall - - - - - - eller 6.
I reservation 3 föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i insiderlagen (1990:1342)
Regeringens förslag Alternativt förslag
21 § Finansinspektionen skall besluta att en särskild avgift skall tas ut, om någon
1. underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan enligt 9, 14 eller 15 §, 2. lämnar oriktig 2. lämnar oriktig eller vilseledande eller vilseledande uppgift vid uppgift vid fullgörande av fullgörande av anmälningsskyldighe anmälningsskyldighe t enligt någon av t enligt någon av nämnda paragrafer nämnda paragrafer eller vid eller vid fullgörande av fullgörande av uppgiftsskyldighet uppgiftsskyldighet som avses i 18 § som avses i 18 § första stycket 2-4, första stycket 2-4, 6 och 7, 6 och 7.
3. överlåter aktier i strid mot 7 a §.
22 § Särskild avgift beräknas enligt följande:
1. vid underlåtenhet att göra anmälan enligt 9 § eller när oriktig eller vilseledande uppgift har lämnats vid fullgörande av anmälningsskyldighet enligt samma paragraf: 10 procent av vederlaget för aktierna eller, om vederlag inte har utgått, 15 000 kronor,
2. vid underlåtenhet att göra anmälan eller lämna uppgifter enligt 14 eller 15 § eller när oriktig eller vilseledande uppgift har lämnats vid fullgörande av anmälningsskyldighet enligt samma paragrafer: 15 000 kronor, 3. när oriktig 3. när oriktig eller vilseledande eller vilseledande uppgift har lämnats uppgift har lämnats vid fullgörande av vid fullgörande av uppgiftsskyldighet uppgiftsskyldighet som avses i 18 § som avses i 18 § första stycket 2-4, första stycket 2-4, 6 eller 7: 15 000 6 eller 7: 15 000 kronor, kronor.
4. vid Avgift enligt överträdelse av 7 a första stycket 1 §: 90 procent av skall uppgå till skillnaden mellan lägst 15 000 och inköps- och högst försäljningspriset. 350 000 kronor. Avgift enligt första stycket 1 eller 4 skall uppgå till lägst 15 000 och högst 350 000 kronor.