Osann utsaga inför EFTA-domstolen
Betänkande 1992/93:JuU14
Justitieutskottets betänkande
1992/93:JUU14
Osann utsaga inför EFTA-domstolen m.m.
Innehåll
1992/93 JuU14
Propositionen
I proposition 1992/93:81 har regeringen (Justitiedepartementet)
dels föreslagit att riksdagen antar ett av Lagrådet granskat förslag till lag om ändring i brottsbalken,
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om frågan om sanktioner mot tredskande vittnen (prop. avsnitt 3).
Lagförslaget har fogats till betänkandet, se bilaga.
Motion
1992/93:Ju8 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå proposition 1992/93:81 om osann utsaga inför EFTA-domstolen.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll m.m.
I propositionen föreslås att det införs en ny straffbestämmelse i brottsbalken (BrB) om osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol. Vidare föreslås att bestämmelsen i 2 kap. 3 § BrB om domstols behörighet ändras så att den täcker också de nya brotten.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Till grund för lagförslaget ligger en i Justitiedepartementet upprättad promemoria (Dnr 92-1836) som har remissbehandlats.
Bakgrund
Sverige har tillsammans med övriga sex EFTA-stater undertecknat ett omfattande avtal med EG och dess medlemsstater om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-avtalet), som nyligen antagits av riksdagen (prop. 1991/92:170, 1992/93:EU1, rskr. 18).
Enligt artikel 108.2 i EES-avtalet åtar sig EFTA-staterna att inrätta en domstol (EFTA-domstolen) som skall vara behörig att i fråga om tillämpningen av EES-avtalet avgöra bl.a. mål och ärenden som rör övervakningsförfarandet avseende EFTA-staterna, överklaganden av beslut på konkurrensområdet som fattas av EFTA:s övervakningsmyndighet samt tvister mellan två eller flera EFTA-stater. EES-avtalet innehåller endast grundläggande bestämmelser om EFTA-domstolens behörighet; i avtalet förutsätts att EFTA-staterna sinsemellan skall träffa ett särskilt avtal om EFTA-domstolen. Så har skett i det s.k. övervakningsavtalet där frågor om bl.a. EFTA-domstolens behörighet, sammansättning och domförhet regleras. I anslutning till övervakningsavtalet har ett antal protokoll upprättats, bl.a. protokoll 5 om EFTA-domstolens stadga. Riksdagens ovannämnda beslut om EES-avtalet innebär att övervakningsavtalet i sin helhet inkorporeras med svensk rätt. Protokollet om EFTA-domstolens stadga inkorporeras däremot inte, vilket medför att särskilda lagstiftningsåtgärder behövs i vissa hänseenden.
Överväganden
Sverige har gjort folkrättsligt förpliktande åtaganden som aktualiserar ändringar i svensk rätt. Bl.a. har Sverige enligt artikel 26 i EFTA-domstolens stadga åtagit sig att behandla tredskande vittnen eller mened som begåtts av ett vittne eller en sakkunnig som om motsvarande brott begåtts inför nationell domstol i tvistemål; vid brott mot bestämmelserna skall den berörda EFTA-staten väcka åtal mot gärningsmannen vid behörig nationell domstol (se prop. s. 5).
De angivna förpliktelserna såvitt avser mened uppfylls genom regeringens förslag till lag om ändring i BrB, och utskottet tillstyrker bifall till propositionen i den delen. Det sagda innebär att utskottet avstyrker bifall till motion Ju8.
När det sedan gäller frågan om lagändringar också krävs för att uppfylla förpliktelsen beträffande tredskande vittnen kommer regeringen fram till slutsatsen att det svenska sanktionssystemet inte behöver ändras. Här konstateras (prop. s. 12 f) att vittnesplikten enligt svensk rätt inte är straffrättsligt sanktionerad. För tredskande vittnen finns i stället regler om vite, hämtning och häktning (se 36 kap. 7, 20 och 21 §§ rättegångsbalken). Regeringen konstaterar vidare att förpliktelsen inte kan anses omfatta någon skyldighet att införa straff för tredskande vittnen utan endast att tredska inför EFTA-domstolen skall behandlas på samma sätt som tredska inför en svensk domstol. I sammanhanget erinrar regeringen om att det i EFTA-domstolens stadgar är föreskrivet att ett vittne eller en sakkunnig på begäran av domstolen skall kunna höras vid en nationell domstol i någon av EFTA-staterna. När det sker blir, konstaterar regeringen, resp. lands regelsystem beträffande tredskande vittnen tillämpligt i sin helhet (se 16 § lagen (1992:000) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, prop. 1991/92:170 del 1 s. 143, 1992/93:EU1, rskr. 18).
Utskottet delar bedömningen att det inte finns någon anledning att ändra de svenska reglerna om hämtning, vite och häktning eller att i den svenska lagstiftningen införa straffrättsliga sanktioner mot tredskande vittnen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande mened att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ju8 antar det i proposition 1992/93:81 framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken,
2. beträffande tredskande vittnen att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförs i propositionen om sanktioner mot tredskande vittnen.
Stockholm den 26 november 1992
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Göthe Knutson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe Sörestedt (s), Nils Nordh (s), Göran Magnusson (s), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Kent Carlsson (s), Christel Anderberg (m), Liselotte Wågö (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kjell Eldensjö (kds) och Lars Petersson (c).
Bilaga