Omstrukturering av AmuGruppen AB (skr. 1996/97:95 och förs. 1996/97:RR8)
Betänkande 1996/97:AU10
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1996/97:AU10
Omstrukturering av AmuGruppen AB (skr. 1996/97:95 och förs. 1996/97:RR8)
Innehåll
1996/97 AU10
Sammanfattning
Detta betänkande behandlar dels regeringens skrivelse 1996/97:95 om omstrukturering av AmuGruppen AB och motioner som väckts med anledning av skrivelsen, dels Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR8 angående bolaget. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen om styrningen av AmuGruppen AB. Utskottet avstyrker samtliga motioner, däribland förslag att staten skall avyttra företaget. Reservationer har avgetts av företrädarna för Moderaterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna.
Skrivelsen I regeringens skrivelse 1996/97:95 bereds riksdagen tillfälle att ta del av redovisning av regeringens bedömning av hur AmuGruppen AB:s framtida verksamhet bör utformas med avseende på inriktning och organisationsform m.m.
Förslaget I Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR8 yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad Riksdagens revisorer har anfört om styrningen av AmuGruppen AB.
Motioner 1996/97:A25 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av arbetsmarknadsutbildning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en försäljning av AmuGruppen AB. 1996/97:A26 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommande utvärdering om hur AmuGruppen AB utvecklas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strävan efter ökad konkurrens inom området arbetsmarknadsutbildning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsmarknadsutbildningen skall knytas närmare ordinarie utbildning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att AmuGruppen AB skall eftersträva samordning med kommuner och näringsliv. 1996/97:A27 av Hans Andersson och Ingrid Burman (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadsutbildningens volym, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om könsuppdelad statistik och könsperspektiv, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av AmuGruppen AB:s geografiska spridning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiska medel för kostnader i samband med utbildning, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om individuella handlingsplaner och arbetsmarknadsutbildning, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärderingar. 1996/97:A28 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen och dimensioneringen av arbetsmarknadsutbildningen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utförsäljning av AmuGruppen AB, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utvärdering av arbetsmarknadsutbildningen. 1996/97:A29 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen mot utbildning i det reguljära skolväsendet och företagsförlagd utbildning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det långsiktiga behovet av ett statsägt företag för arbetsmarknadsutbildning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till en långsiktig inriktning av arbetsmarknadsutbildningen och AmuGruppen AB:s roll.
Utskottet
I detta betänkande behandlas dels regeringens skrivelse 1996/97:95 Omstrukturering av AmuGruppen AB, dels Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR8 angående AMUGruppen AB, dels också motioner som väckts med anledning av skrivelsen.
Bakgrund Arbetsmarknadsutbildning är en på arbetsmarknadspolitiska grunder prioriterad vuxenutbildning som riktar sig till dem som är arbetslösa eller som riskerar att bli det och som är i behov av utbildning för att återgå till arbetsmarknaden. Beslut om att någon skall beviljas arbetsmarknadsutbildning fattas av Arbetsmarknadsverket (AMV). Utbildningen berättigar till utbildningsbidrag. Under 1970-talet och fram till år 1985 byggde arbetsmarknadsutbildningen på ett delat huvudmannaskap mellan AMV och Skolöverstyrelsen. AMU-Gruppen bröts år 1986 ut ur Skolöverstyrelsen och blev en egen uppdragsmyndighet. Det blev samtidigt möjligt för AMV att fritt välja och upphandla tjänster av olika utbildningsanordnare. I februari 1993 beslutade riksdagen att uppdragsmyndigheten AMU-Gruppen skulle ombildas till aktiebolag den 1 juli samma år (prop. 1992/93:152, AU6, rskr. 175). För ändamålet bildades en koncern bestående av ett moderbolag, AmuGruppen AB, och ett antal dotterbolag. Uppgiften var att erbjuda arbetsmarknadsutbildning av hög kvalitet i hela landet. Koncernen skulle dessutom kunna erbjuda företagsutbildning. Så långt som möjligt skulle koncernen verka under samma villkor som andra, icke statligt ägda, utbildningsföretag. Vid riksdagsbehandlingen framhölls att staten som ägare av bolagen borde utöva en aktiv ägarroll och ansvara för att företaget fortsatte att utvecklas. Verksamheten har därefter bedrivits genom moderbolaget och nio geografiskt indelade dotterbolag samt ett tionde, Amu Hadar, med särskild inriktning på datorstöd åt funktionshindrade. Dotterbolagen är i sin tur indelade i marknadsområden, ofta bestående av ett län. Sammantaget har AmuGruppen 34 marknadsområden och 135 fasta produktionsorter från Kiruna i norr till Malmö i söder. I en proposition till riksdagen sent i höstas, Kapitaltillskott till AmuGruppen AB, (prop. 1996/97:55) konstaterades att en omfattande nedskärning måste göras av arbetsmarknadsutbildningen. En sådan nedskärning skulle få långtgående konsekvenser för AmuGruppen AB:s verksamhet. I propositionen gjordes bedömningen att en drastisk reduktion av kostnaderna var nödvändig. Redan höga kostnader i kombination med kraftigt sjunkande intäkter skulle leda till ett akut likviditetsproblem vid det stundande årsskiftet om inga åtgärder vidtogs. I propositionen föreslogs att regeringen skulle få bemyndigande att inom en ram på 600 miljoner kronor besluta om kapitaltillskott eller andra åtgärder för att förstärka den finansiella basen. Regeringen meddelade att den inom kort skulle återkomma till riksdagen med en plan för en långsiktig lösning för bolagets framtida verksamhet. I anslutning till beredningen i arbetsmarknadsutskottet fattades beslut om att föreslå Riksdagens revisorer att granska bakgrunden till den uppkomna situationen. Utskottet utgick från att den i motioner väckta frågan om lönenivån för ledande befattningshavare inom AmuGruppen AB skulle bli belyst i samband med en sådan granskning. I det av riksdagen godkända betänkandet (1996/97:AU6, rskr. 108) tillstyrkte arbetsmarknadsutskottet regeringens förslag om kapitaltillskott. Regeringen har nu i skrivelsen, Skr. 1996/97:95, redovisat sin bedömning av AmuGruppen AB:s framtida verksamhet. Riksdagens revisorer har genomfört sin granskning av AmuGruppen AB, vilken överlämnats till riksdagen (1996/97:RR8). Granskningen har tagit sikte på att försöka belysa och klargöra bakgrunden till den uppkomna situationen fram till årsskiftet 1996/97. I såväl regeringsskrivelsen som revisorernas förslag lämnas en beskrivning av arbetsmarknadsutbildningen, dess mål, omfattning och inriktning över tiden. I båda dokumenten lämnas också en bakgrund till bildandet av Amu-Gruppen AB och en redogörelse för bolagisering och för utvecklingen därefter. Redovisningen nedan bygger på uppgifter hämtade ur båda dokumenten.
Arbetsmarknadsutbildningen De övergripande målen för arbetsmarknadsutbildningen har över tiden formulerats med utgångspunkt i stabiliserings-, tillväxt- och fördelningspolitiska mål. Betoningen av dessa olika mål har varierat. I samband med att lågkonjunkturen inträdde i början av 1990-talet betonades de stabiliseringspolitiska målen. I 1995 års budgetproposition och i propositionen om en effektivare arbetsmarknadspolitik lades tonvikten främst på den tillväxtpolitiska uppgiften. Även det fördelningspolitiska målet betonades. Antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningen har varierat genom åren. I takt med det försämrade läget på arbetsmarknaden ökade antalet kraftigt. År 1992 nåddes den högsta siffran, i genomsnitt 86 300 personer i månaden. Motsvarande siffra var för år 1996 drygt 40 000 personer, medan den år 1997 av AMS bedöms uppgå till ca 20 000 personer.
Bild 1 Källa: AMS och beräkningar av Riksdagens revisorer Under 1990-talet har även inriktningen på arbetsmarknadsutbildningen förändrats. Andelen administration/ADB har ökat kraftigt liksom förberedande utbildning. Utbildning med inriktning mot vårdarbete har däremot minskat. Andelen personer i utbildningar inom tillverkningsområdet har stabiliserats på en nivå strax under 20 %.
Bild 2
Andel personer som påbörjat arbetsmarknadsutbildning fördelat efter yrkesområde under perioden 1989/90 -1995/96, i procent
------------------------------------------------------- |Yrkesin- |89/90|90/91|91/92|92/93|93/94|94/95|95/96| |riktning | | | | | | | 18 | | | | | | | | |mån. | ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- |Tekn- | | | | | | | 3,7| |naturv. |3,8 |3,8 |6,2 |7,4 |7,8 |6,4 | | ------------------------------------------------------- |Vårdarbete |16,9 |12,7 | | | | | 4,7| | | | |8,7 |6,3 |4,8 |4,2 | | ------------------------------------------------------- |Adm/ADB | |10,4 |16,8 |17,7 |25,4 |29,5 | 24,2| | |8,8 | | | | | | | ------------------------------------------------------- |Kommersiellt| | | | | | | 3,5| | |1,0 |1,7 |2,7 |2,7 |4,2 |3,9 | | ------------------------------------------------------- |Samfärdsel | | | | | | | 1,8| | |4,3 |4,0 |3,0 |2,2 |2,1 |1,9 | | ------------------------------------------------------- |Tillverkning|22,3|23,7 |20,7 |20,1 |20,7 |18,5 | 17,9| ------------------------------------------------------- |Service | | | | | | | 5,5| | |6,6 |6,9 |7,2 |7,1 |7,0 |6,0 | | ------------------------------------------------------- |Övrigt | | | | | | | 4,0| | |16,5 |4,5 |1,5 |1,1 |1,1 |1,0 | | ------------------------------------------------------- |Förb. |19,8 |32,3 |33,2 |35,4 |26,9 |28,6 | 34,8| |kurser | | | | | | | | ------------------------------------------------------- |Summa |100,0|100,0|100,0|100,0|100,0|100,0|100,0| ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- Källa: AMS
Upphandling av arbetsmarknadsutbildning Beslut om upphandling skall enligt föreskrifterna för Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) grundas på en sammanvägning av olika faktorer där efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft, de arbetssökandes utbildningsbehov och tillskottet av yrkesutbildade från det reguljära utbildningsväsendet är de tyngst vägande faktorerna. När utbildningsbehovet fastställts skall länsarbetsnämnden med utgångspunkt i lagen om offentlig upphandling ta in anbud från olika utbildningsanordnare och anta det bud som bedöms som förmånligast.
AmuGruppens andel av marknaden AmuGruppen AB har en stor del av länsarbetsnämndernas upphandling, men andelen av utbildningsvolymen, mätt i antal kursveckor, och andelen medel för köp av arbetsmarknadsutbildning har minskat kontinuerligt. Budgetåret 1989/90 var andelen av utbildningen 75 % och andelen av medlen 85 %. Motsvarande tal var budgetåret 1994/95 36 % respektive 47 %. Att andelen av medlen är högre än andelen av omfattningen beror på att AmuGruppen i högre grad är inriktad på de dyrare yrkesinriktade utbildningarna. Det sistnämnda budgetåret upphandlade AMV arbetsmarknadsutbildning för 5,6 miljarder kronor.
Bild 3
Grå staplar representerar kronor, svarta staplar representerar antal deltagare Källa: AmuGruppen AB AmuGruppens konkurrenter är dels komvux, dels ett antal privata utbildningsföretag. Komvux har mellan 10 och 15 % av totalmarknaden medan övriga företag har betydligt lägre andelar. Av AmuGruppen AB:s totala omsättning, som beräknas till 2,5 miljarder kronor under år 1996, hänför sig ca 75 % till upphandlad arbetsmarknadsutbildning, medan resterande del kommer från utbildningsuppdrag från företag och andra organisationer. Bolagets marknadsposition varierar kraftigt över landet. Bolaget är starkare inom områden där tillverkningsindustrin står för en stor del av sysselsättningen, medan marknadsandelarna är lägre på orter där till exempel offentlig förvaltning och tjänsteproduktion är mer dominerande. I storstadsområden är konkurrensen hårdare. Den starkaste ställningen har AmuGruppen i ren glesbygd.
AmuGruppen AB:s verksamhet Enligt bolagsordningens ändamålsparagraf skall AmuGruppen bedriva utbildning för arbetslivet med huvudinriktning på arbetsmarknadsutbildning, företagsutbildning och rehabiliteringsutbildning samt därmed förenlig verksamhet. Styrelsen består för närvarande av sex ledamöter och två arbetstagarrepresentanter samt två suppleanter. Enligt bolagsordningen utses styrelsen, inklusive ordförande, årligen av regeringen. AmuGruppens styrelse har ändrats vid ett flertal tillfällen under de tre verksamhetsåren. Bolaget har två auktoriserade revisorer, varav en från Riksrevisionsverket (RRV). Arbetsmarknadsdepartementet har under verksamhetstiden företrätts av fyra olika personer i styrelsen. Periodvis har det varit en statssekreterare, periodvis en tjänsteman. Den 1 juli 1992 hade AMU-gruppen 6 700 anställda, varav 2 000 med tidsbegränsad anställning. Vid bolagiseringen ett år senare var de anställda ca 3 600. Inför bolagsbildningen sades all personal upp, men ett stort antal knöts till bolaget som projektanställda. Antalet anställda ökade till ca 5 200 år 1995. Sedan dess har en kraftig reducering ägt rum, och vid årsskiftet 1996/97 hade koncernen ca 3 300 anställda. Huvuddelen av intäkterna i verksamheten avser försäljning av arbetsmarknadsutbildning, ca 80 %, och företagsutbildning, ca 15 %. Av kostnaderna utgör cirka hälften personalkostnader, 20 % lokalkostnader och 10 % kostnader för utbildningsmaterial. Det första verksamhetsåret, en 18-måna- dersperiod, var omsättningen 4,7 miljarder kronor. Under åren 1994 till 1996 sjönk omsättningen från 3,4 till drygt 2,5 miljarder kronor. AmuGruppen AB hyr lokaler för närmare 600 miljoner kronor. I vissa fall rör det sig om 20-årskontrakt som tecknats under 1980-talets inledning. I samband med bolagiseringen ingicks ett avtal mellan staten och företaget som innebar att staten skulle stå för två tredjedelar av kostnaderna för övertaliga lokaler avseende kontrakt som övertogs från myndigheten. Statens utgifter för detta uppgick under föregående budgetår till ca 36 miljoner kronor.
Revisorernas förslag Revisorerna erinrar till en början om att de under hösten 1996 påbörjade en granskning av hur staten utövar sin roll som ägare i statliga företag. Den granskningen omfattar majoritetsägda statliga aktiebolag som sorterar direkt under regeringen, däribland AmuGruppen AB. Den nu berörda granskningen kan enligt revisorerna ses som en delstudie i granskningen av ägarrollen. I förslaget tecknas en bild av händelseutvecklingen inom koncernen efter bolagiseringen i juni 1993. Den bygger i stor utsträckning på intervjuer. Revisorerna konstaterar att en ganska samstämmig bild framkommit genom intervjuerna, även om det finns skilda uppfattningar i några frågor. I utgångsläget hade marknaden börjat vika efter en lång period av expansion, vilket medförde kraftig personalminskning. Konkurrensen hade börjat öka. Beroendet av AMV var stort, motsvarande 85 % av omsättningen. AMV började ändra upphandlingsprocedurer med större planeringssvårigheter som följd för bolaget. Relationerna mellan AMV och AMU var relativt ansträngda, bl.a. på grund av ett system med bonuslöner inom bolaget. Några ekonomiska krav eller andra mer preciserade krav från ägaren fanns inte formulerade. Första verksamhetsåret 1993/94 uppstod vissa oförutsedda kostnader. Avsaknaden av en enhetlig strategi var det största problemet. Den interna ekonomiska redovisningen och kontrollen var otillräcklig. Genom en ökning av antalet fast anställda nåddes inte målet om att högst 60 % skulle ha sådan anställningsform. Ett första tecken på ett mer allvarligt ekonomiskt problem visade sig när ett av dotterbolagen redovisade ett dåligt bokslut beroende på sämre försäljning till länsarbetsnämnden än väntat. Andra verksamhetsåret 1995 fortsatte koncernen att öka antalet fast anställda. Delårsbokslutet visade svag resultatutveckling vilket under hösten ledde till anställnings- och investeringsstopp. Ytterligare dotterbolag började redovisa förlust. 950 personer sades upp. Problemen från första verksamhetsåret fanns kvar. Personmotsättningar och skilda uppfattningar om den fortsatta inriktningen hade utvecklats. Verkställande direktören avgick och ersattes av en tillförordnad VD. En konsult engagerades i syfte att redovisa en fortsatt strategi och ny organisation. Tredje verksamhetsåret 1996 präglades av problem med att finna en ny VD och av svårigheter att bedöma framtida volymer av arbetsmarknadsutbildningen. Motsvarande problem fanns i dotterbolagen. Strukturförändringar kunde inte beslutas och genomföras på grund av den olösta VD-frågan. Saken togs upp med Arbetsmarknadsdepartementet och Finansdepartementet under våren 1996. Ny styrelseordförande utsågs på försommaren. Baserat på kontakter med AMS och Arbetsmarknadsdepartementet gjorde bolaget bedömningen att volymen arbetsmarknadsutbildning skulle bli 20 % mindre 1997 än 1996. Varken företagsledning eller styrelse fick någon information från departementsföreträdaren i styrelsen om bedömningen av den fortsatta dimensioneringen av arbetsmarknadsutbildningen. Utformningen av budgetpropositionen som lades fram i september skapade oklarheter om volymerna. Varken bolagsledningen eller arbetslivsenheten inom Arbetsmarknadsdepartementet, som svarar för ägarfrågorna, hade till fullo förstått konsekvenserna av innehållet i propositionen. Den kunskapen fanns däremot på arbetsmarknadsenheten på samma departement. Företagsledningen blev medveten om omfattningarna av neddragningarna först i oktober. Genom AMS fick man information om att volymen under 1997 endast skulle komma att uppgå till 15 000 personer, jämfört med 40 000 året före. Uppgiften att det skulle bli fråga om en halvering var ny även för ägarrepresentanterna inom departementet. I slutet av oktober beslutades om kontrollbalansräkning. Kostnaderna för en avveckling av övertalig personal och överkapacitet vad gäller lokaler skulle medföra att det egna kapitalet skulle understiga hälften av det registrerade aktiekapitalet. Både ett soliditets- och ett likviditetsproblem förelåg. Efter riksdagsbeslutet i december fick bolaget ett ägartillskott på 600 miljoner kronor. Genom utökad bankkredit förbättrades likviditeten.
Revisorernas bedömningar Granskningen visar enligt revisorerna att problemen för AmuGruppen har flera orsaker. Till viss del ärvdes problem från myndighetsperioden. Fram till sommaren 1996 fanns interna brister i form av avsaknad av strategi - först då fanns ett strategidokument - brister i omvärldsanalys, svag och outvecklad koncernstyrning och en stel organisation. Bolaget har också haft svårt att bedöma den framtida utvecklingen av arbetsmarknadsutbildningen. Dessutom har staten uppträtt passivt i sin roll som ägare. Revisorerna pekar på problem som den långt decentraliserade organisationen och de ofördelaktiga hyresavtalen. Mycket tid och kraft gick under den första tiden åt till att ta hand om avtalsfrågor, övertalig personal m.m. Ett förhållandevis stort antal tvister i Arbetsdomstolen skulle hanteras. Mot den bakgrunden ifrågasätter revisorerna om bolagiseringen var tillräckligt väl förberedd. Dotterbolagen fick en självständig roll vilket försvårade en sammanhållen organisation, och bristen på gemensamma system för redovisning försvårade ekonomiska jämförelser mellan dotterbolagen. Inledningsvis var styrningen av dotterbolagen svag och kostnadskontrollen otillräcklig. Det var svårt att bredda verksamheten och finna nya kunder, bl.a. på grund av bolagets image som utbildare av arbetslösa. Ökningen av antalet fast anställda bidrog till kostnadsproblem och gjorde organisationen oflexibel. Revisorerna konstaterar att dessa problem i allt väsentligt gällde fram till sommaren 1996. Därefter har ett omfattande förändringsarbete påbörjats. I VD-frågan konstaterar revisorerna att de höga krav som ställdes var en förklaring till att rekryteringen tog lång tid. Man sökte en person som kunde leda omvandlingen från myndighetskultur till affärskultur. De kandidater som var aktuella hade högre löner än 160 000 kr - vilket var den avtalade lönen för den VD som senare anställdes - och ställde också högre krav än så. Revisorerna uttalar förståelse för styrelsens ambition att rekrytera en kvalificerad VD med erfarenhet från konkurrensutsatt tjänstesektor och från strukturomvandlingar. I fråga om arbetsmarknadsutbildningen konstateras att omfattningen i allt väsentligt beror på de medel som riksdagen anvisar för olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder tillsammans med volymmålet om personer i åtgärder. Beräkningarna måste dock, med utgångspunkt i budgetpropositionen, göras på ett indirekt sätt. Detta har enligt revisorerna uppenbart berett de inblandade parterna svårigheter. Det borde ha varit möjligt att få kännedom om storleken på de kommande neddragningarna om det funnits bättre kontakter dels mellan företaget och ägaren, dels mellan arbetsmarknads- och arbetslivsenheterna inom Arbetsmarknadsdepartementet. En sådan tidigare information hade sannolikt inte inneburit att de problem som ledde fram till ägartillskottet hade kunnat undvikas, men den hade gett mer tid att ändra planeringen för 1997. De kortare avtalstiderna försvårar planeringen och försämrar konkurrenssituationen inom investeringstunga utbildningar. Det kan enligt revisorerna ifrågasättas om det är god hushållning att med korta avtalsperioder bygga upp utbildningsverksamhet inom främst det industritekniska området. Vad avser ägarrollen konstateras att regering och riksdag vid bolagiseringen betonade att staten skulle utöva en aktiv ägarroll och ansvara för att bolaget fortsätter att utvecklas. Det är, anför revisorerna, ett rimligt krav att ägaren har en uppfattning om vilken övergripande strategi som bolaget skall ha. Tydliga krav skall formuleras, och löpande uppföljning skall ske av målen. Om bolaget får mer betydande problem måste ägaren engagera sig, bl.a. genom tydliga instruktioner till styrelsen. Revisorerna anser inte att departementet spelat en sådan aktiv roll. Departementet har inte gjort några egna analyser av bolagets verksamhet. Man har inte heller i några styrdokument angett konkreta krav på vad koncernen skulle åstadkomma, varken i lönsamhetstermer eller några andra avseenden. Kraven bör skrivas in i bolagsordningen eller i ägardirektiv. Den passiva hållningen från regeringens sida har bidragit till att förvärra de problem som lett till ägartillskottet. Revisorerna konstaterar också att ägaren var oförberedd på de ekonomiska problemen. Företagsledningens kontakter borde ha varit en tydlig signal, men departementet insåg sannolikt inte behovet av åtgärder. Det kan enligt revisorerna inte uteslutas att täta byten på styrelseposterna kan ha försvårat en effektiv styrning och genomförandet av en långsiktig strategi. Några principer eller kriterier för val av styrelseledamöter har revisorerna inte kunnat finna. Även handläggaransvaret på departementet har skiftat flera gånger. En förklaring till passiviteten kan vara att departementet inte byggt upp tillräcklig kompetens och erfarenhet kring bolagsfrågor. Det passiva agerandet kan också förklaras av en strategi från departementet att låta koncernen sköta sig på egen hand, ett synsätt som utgått från att värna konkurrensneutraliteten på marknaden. Revisorerna pekar på den konflikt som ligger i att ha det yttersta ansvaret för både efterfrågan och utbud. Revisorerna anser att regeringen bör stärka och förbättra styrningen av bolaget. På en aktiv ägare måste man kunna ställa kravet på att tydligt formulera och konkretisera mål för bolaget och att följa och analysera utvecklingen. Styrelse och företagsledning bör få klara och tydliga riktlinjer om ägarens intentioner. Revisorerna föreslår ett tillkännagivande till regeringen av detta innehåll. Några motioner har som nämnts inte väckts med anledning av revisorernas förslag.
Regeringens skrivelse I skrivelsen lämnas en beskrivning av det förändringsarbete som påbörjats inom AmuGruppen sommaren 1996. Programmet har resulterat i en förändrad inriktning med tydligare delmarknader och med tjänster/produkter som ger hög verkningsgrad. Bolaget har för avsikt att upphöra med allmänna utbildningar som har liten betydelse för deltagarnas möjligheter att få arbete. Omstruktureringen innebär bl.a. att koncernen från den 1 mars i år delas i fyra affärsområden. Huvudsyftet är att åstadkomma en ökad affärsorientering, förbättrad lönsamhet och ökad möjlighet till strategisk styrning av affärerna. Den tidigare uppdelningen i länsvisa dotterbolag har frångåtts. Möjligheterna att anlita underentreprenörer och samarbeta med andra aktörer skall utnyttjas. Antalet anställda skall successivt minskas från nuvarande 3 300 till 1 250 personer. Bolaget bedöms kunna försvara sin marknadsandel av upphandlad arbetsmarknadsutbildning och därmed nå en sammanlagd långsiktig omsättningsnivå på 1 250 miljoner kronor. S.k. känslighetsanalyser visar att det egna kapitalet, efter ägartillskottet, är tillräckligt för att klara även viss nedgång i intäkterna. Inte heller regeringen anser att ägarens krav på verksamheten uttryckts tillräckligt tydligt. Inom Regeringskansliet pågår nu ett arbete för att säkerställa en samsyn i utövandet av en aktiv och tydlig ägarroll, vilket kommer att prägla statens framtida handlande avseende AmuGruppen. I skrivelsen beskrivs problemen delvis på liknade sätt som av revisorerna. Strukturen med dotterbolag innebar problem i fråga om ekonomisk redovisning och möjligheterna att forma projekt över bolagsgränser. De administrativa kostnaderna har varit mycket stora - mer än 30 % av personalen har haft icke utdebiterbara arbetsuppgifter. Ett stort antal personer som sades upp i samband med bolagiseringen blev kvar som tillfälligt anställda, eftersom efterfrågan på utbildning förblev god under lång tid. När det arbetsrättsligt inte längre var möjligt att förlänga visstidsanställningarna blev ett stort antal personer åter fast anställda. Ledningen underskattade svårigheterna att bryta sig in på företagsutbildningsmarknaden och företaget uppnådde inte de resultat som eftersträvades. Regeringen gör bedömningen att det även framgent kommer att finnas ett stort behov av arbetsmarknadsutbildning. Ett till sin omfattning grundläggande behov av denna typ av utbildning finns oberoende av svängningar i konjunkturen. AmuGruppen har i kraft av sin storlek och dominans inom ett antal yrkesutbildningsområden en särställning bland utbildningsföretagen. Konkurrenterna har i dag inte tillräcklig utbildningskapacitet för att täcka det behov av utbildning som finns inom dessa områden. Förutsatt att bolaget bedriver en effektiv verksamhet kommer AmuGruppen att vara ett viktigt verktyg i arbetsmarknadspolitiken och fylla en viktig funktion som brygga mellan det reguljära utbildningsväsendet och näringslivets behov av kompetent arbetskraft. Kunskapen om utbud och efterfrågan på yrkeskunnig arbetskraft bör kunna utnyttjas av ägaren för att identifiera bristyrken. AmuGruppen bör också kunna ha en roll i att ?utveckla marknaden? och även kunna vara ett komplement till främst komvux i samband med satsningen på det s.k. kunskapslyftet. Regeringen gör vidare bedömningen att verksamheten även fortsättningsvis skall drivas i aktiebolagsform som en sammanhållen koncern med staten som ägare. I det läge som nu råder med minskad upphandlad utbildning måste kravet på nationell täckning balanseras mot kravet på sund ekonomisk utveckling för bolaget. Det är inte möjligt att på företagsekonomiska grunder driva reguljär verksamhet på orter där efterfrågan är låg, men verksamheten bör även fortsättningsvis ha en god spridning över landet. Minskningen av arbetsmarknadsutbildningen kräver en kraftig och kostsam neddragning av verksamheten. Detta innebär en omfattande avveckling av personal och lokaler. Verksamheten måste organiseras så att en ökad flexibilitet och därmed minskad affärsrisk uppnås. Ansträngningar måste göras att öka efterfrågan på utbildning med små försäljningsvolymer. Den påbörjade omstruktureringen och därtill hörande avvecklingen bör fullföljas. Regeringen bedömer att den erforderliga omstruktureringen kan klaras utan ytterligare kapitaltillskott. De kostnader som uppstår bör kunna hanteras med de medel som genereras i verksamheten samt med eget kapital.
Motionerna I motion A25 av Per Unckel m.fl. (m) framförs synpunkter på arbetsmarknadsutbildningen. Motionärerna delar regeringens uppfattning att behovet kommer att vara stort även i framtiden i så måtto att den kvalificerade arbetsmarknadsutbildningen är ett viktigt inslag i arbetsmarknadspolitiken. Till skillnad från flertalet övriga åtgärder främjar den kvalificerade yrkesutbildningen möjligheterna att återkomma till arbetslivet. Utbildningen skall vara styrd mot ett klart definierat arbetsmarknadsbehov och i allt väsentligt genomföras tillsammans med näringslivet. I motionen betonas att det är genom insatser för att effektivisera arbetsmarknadens funktionssätt och för att stimulera individuell kompetensutveckling som man radikalt kan minska omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen (yrk. 1). - I fråga om framtiden för AmuGruppen anser motionärerna att problemen härrör från betydande brister i statens utövande av ägarrollen. Det är anmärkningsvärt att regeringen underlät att informera sitt eget bolag om innebörden av budgetförslaget. Ett statligt ägande är svårt att förena med sund och rättvis konkurrens. I längden är det ohållbart med ett marknadsförhållande som bygger på att staten dominerar en marknad där staten själv är den helt dominerande köparen. Det är olyckligt att staten slår vakt om rådande struktur med hänvisning till kostsamma maskininvesteringar och bristande kapacitet hos fristående utbildningsanordnare. Motionärerna anser inte att omstruktureringen av bolaget kommer att möta de krav som ställs på en fungerande marknad med ökad konkurrens. En avveckling av det statliga ägandet bör ske genom en stegvis försäljning av hela eller delar av bolaget. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett sådant förslag efter en analys av förutsättningarna (yrk. 2). Elver Jonsson m.fl. (fp) framför i motion A28 också synpunkter på arbetsmarknadsutbildningen. Utbildningen har inte varit anpassad till dagens arbetsmarknad, även om en förbättring skett. Den är inte i tillräcklig grad anpassad till tjänste- och småföretagen där framtidens arbeten finns. Dyrare utbildningar som leder till arbeten på den öppna arbetsmarknaden är att föredra framför utbildningar som sysselsätter stora grupper arbetslösa (yrk. 1). Partiet betonar också vikten av att en utvärdering verkligen kommer till stånd av arbetsmarknadsutbildningen, dess inriktning och dimensionering (yrk. 3). Folkpartiet motsätter sig att AmuGruppen drivs vidare som aktiebolag med staten som ägare. En utförsäljning måste ske. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om detta (yrk. 2). Hans Andersson och Ingrid Burman (v) framför i motion A27 att regeringen har ett ansvar för att säkerställa en tillräcklig volym av arbetsmarknadsutbildning. Volymen måste öka av såväl konjunkturskäl som strukturella skäl. Omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle och introduktionen av IT-tjänster ställer krav på kvalificerad sådan utbildning (yrk.1). Detta innebär att AmuGruppen skall spela en aktiv roll för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Det innebär också ett ansvar för att föra könsuppdelad statistik beträffande fördelningen av utbildningsplatser och kostnader och för att all utvärdering redovisas med ett könsperspektiv (yrk. 2). Motionärerna betonar arbetsmarknadsutbildningens stora regionalpolitiska betydelse. Om AmuGruppen tvingas reducera antalet utbildningsorter måste det säkerställas att medel ges till resor och andra kostnader i samband med utbildningen (yrk. 3 och 4). Arbetsmarknadsutbildningen måste samordnas med andra åtgärder för den enskilde. Genom individuella handlingsplaner bör utbildningen integreras med praktik, jobbsökarverksamhet m.m. så att möjligheterna till arbete blir bättre (yrk. 5). Slutligen instämmer motionärerna i regeringens uppfattning att korrekta och relevanta utvärderingar måste göras. Metodiken måste dock utvecklas för att utvärderingen skall få relevans (yrk. 6). Barbro Johansson m.fl. (mp) anser enligt motion A29 att en så stor del som möjligt av samhällets utbildningsinsatser bör koncentreras till det reguljära skolväsendet. Ökad företagsförlagd utbildning är också angelägen (yrk. 1). Motionärerna välkomnar omstruktureringen av AmuGruppen. Behovet på lång sikt av ett särskilt statligt företag för arbetsmarknadsutbildning kan dock diskuteras (yrk. 2). Så snart erfarenheter har vunnits av den nya organisationen bör regeringen återkomma med förslag till en mer långsiktig inriktning av arbetsmarknadsutbildningen i stort och AmuGruppens roll i den (yrk. 3). Enligt motion A26 av Dan Ericsson m.fl. (kd) välkomnar Kristdemokraterna revisorernas analys. Det kan enligt motionen diskuteras om staten är den bäste ägaren, men frågan bör anstå några år i avvaktan på en utvärdering av hur AmuGruppen utvecklas (yrk. 1). En ökad konkurrens är önskvärd även inom tekniska/yrkesmässiga utbildningar (yrk. 2). Arbetsmarknadsutbildningen bör knytas närmare den ordinarie utbildningen, och samarbetet mellan Utbildnings- och Arbetsmarknadsdepartementen bör öka (yrk. 3). I motionen anförs även att AmuGruppen och arbetsmarknadsutbildningen bör samordnas bättre med kommun och näringsliv (yrk. 4).
Utskottets överväganden
Bakgrunden till AmuGruppens problem, ägarrollen m.m. Revisorerna har i sin granskning på ett förtjänstfullt sätt givit en bild av utvecklingen från det att AmuGruppen bolagiserades vid halvårsskiftet 1993 fram till dess att riksdagen sent i höstas nödgades godkänna ett stort kapitaltillskott för att förhindra konkurs. I stora delar sammanfaller Revisorernas beskrivning med den som lämnas i regeringsskrivelsen. I hög grad har den situation som AmuGruppen hamnat i samband med senare års minskning av arbetsmarknadsutbildningen, men läget har förvärrats av problem inom koncernen och i ledningen av densamma. Orsakerna har varit flera. Några av problemen synes ha varit ett arv från myndighetstiden såsom ofördelaktiga hyresavtal med lång löptid, övertalighet och tvister i Arbetsdomstolen, svårigheter att skapa en sammanhållen organisation på grund av självständiga dotterbolag, bristande intern ekonomisk redovisning vilket försvårade lönsamhetsbedömningar och jämförelser mellan dotterbolagen. Till detta har kommit svårigheter att bredda marknaden och imageproblem, kostnadsproblem till följd av en oflexibel och stel organisation, täta byten på styrelseposterna och under en ganska lång tid problem med att finna en ny VD m.m. Det mest påtagliga problemet synes dock ha varit avsaknaden av en enhetlig strategi. Strategidokument togs fram i form av affärsplaner som godkändes av styrelsen, men dessa planer och strategier kom aldrig att följas. Det har även funnits brister i omvärldsanalysen, och koncernstyrningen har varit svag och outvecklad. Utskottet kan också konstatera att det har varit svårt för koncernen att i förväg bedöma den framtida utvecklingen av arbetsmarknadsutbildningen. Detta har hängt samman med att budgetpropositionen under senare år haft ett enda anslag för alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder i kombination med ett volymmål om antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Omfattningen av varje enskild åtgärd har således inte angetts. Koncernens svårigheter i detta hänseende kan illustreras med det anmärkningsvärda förhållandet att koncernledningen först någon månad efter det att budgetpropositionen lagts fram i september 1996 insåg att konsekvenserna av regeringsförslaget skulle bli mer än en halvering av volymen i förhållande till året före, medan man inom koncernen utgått från att nedgången skulle bli ca 20 %. Vad särskilt gäller ägarrollen delar utskottet de synpunkter som kommer till uttryck i revisorernas förslag. Den passiva hållningen från ägarens sida som beskrivs av revisorerna ter sig särskilt anmärkningsvärd mot bakgrund av vad som uttalades i propositionen och i utskottsbetänkandet i samband med beslutet om bolagiseringen. Som redan nämnts framhöll arbetsmarknadsutskottet att staten borde utöva en aktiv ägarroll och ansvara för att företaget fortsätter att utvecklas. Trots detta uttalande har varken tidigare eller senare regeringar gjort några egna analyser av bolagets verksamhet. Inga konkreta krav har ställts på vad som skulle åstadkommas i bolaget. Det står klart att den passiva hållningen hos ägaren har bidragit till att problemen förvärrats och bl.a. framtvingat ägartillskottet för att undvika konkurs. Ägarrepresentanternas hållning synes i praktiken ha varit att låta koncernen sköta sig på egen hand av hänsyn till konkurrensneutraliteten. Detta har skett utan att saken underställts riksdagen. Utskottet instämmer med revisorerna i att regeringen som förvaltar statens aktier och utövar ägaransvaret i AmuGruppen bör stärka och förbättra styrningen av bolaget bl.a. genom att tydligt formulera och konkretisera mål för verksamheten. Styrelse och företagsledning bör få klara och tydliga riktlinjer om ägarens intentioner. Liksom revisorerna anser utskottet att ägaren måste följa och analysera verksamhetens utveckling. I enlighet med revisorernas förslag anser arbetsmarknadsutskottet att riksdagen bör besluta om ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd. I sammanhanget kan utskottet med tillfredsställelse notera vad som sägs i regeringens skrivelse om det arbete som nu pågår inom Regeringskansliet i syfte att säkerställa en samsyn i utövandet av ägarrollen. Det sägs att en mer aktiv och tydlig ägarroll kommer att prägla statens framtida handlande avseende AmuGruppen och att ägaren kommer att följa verksamhetens utveckling. Utskottet vill i denna del slutligen anföra följande. Bland mycket annat visar revisorernas studie på betydelsen av att beslut om bolagiseringar på det statliga området förbereds noggrant. Utskottet sätter stort värde på att granskningen skett och utgår från att den skall kunna vara ett nyttigt erfarenhetsunderlag för framtiden.
Arbetsmarknadsutbildningen AmuGruppens framtid har nära samband med dimensioneringen och inriktningen av arbetsmarknadsutbildningen. Dessa aspekter tas också upp i motionerna. För utskottet är det viktigt att understryka att utbildningsbehovet i första hand skall tillgodoses inom det reguljära utbildningsväsendet. En omfattande satsning sker fr.o.m. den 1 juli i år genom det s.k. kunskapslyftet. Vuxenutbildningen skall byggas ut med 100 000 platser. Som ett led i denna satsning införs från den 1 juli i år ett särskilt utbildningsbidrag för främst arbetslösa. Därigenom får arbetslösa mellan 25 och 55 år möjlighet att studera på motsvarande grundskole- eller gymnasienivå. Trots detta kommer arbetsmarknadsutbildningen att ha sin givna roll. Den är nödvändig för att tillgodose vissa utbildningsbehov hos vuxna. Den har en viktig roll för att undvika s.k. flaskhalsar i produktionen. Vid produktionsförändringar måste industrin snabbt kunna rekrytera personal med rätt kompetens. Arbetsmarknadsutbildningen har också en fördelningspolitisk och jämställdhetspolitisk betydelse. Utskottet instämmer med regeringen i att det även framgent kommer att finnas ett stort behov av arbetsmarknadsutbildning, och detta oavsett svängningar i konjunkturen. Utbildningen skall främst vara yrkesinriktad. Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till vad som sades i samband med behandlingen av budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1, bet. AU1, rskr. 104) om betydelsen av att tillräckligt utrymme skapades för kvalificerad yrkesutbildning. Utskottet kom i någon mån in på denna fråga även i samband med behandlingen för en dryg månad sedan av ett förslag från revisorerna om arbetsmarknadsutbildningen (förs. 1996/97:RR3, bet. AU9, rskr. 147). Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i den moderata kommittémotionen A25 om att arbetsmarknadsutbildningen måste vara styrd mot ett klart definierat behov på arbetsmarknaden i den meningen att det är viktigt att försöka identifiera framtidens bristyrken och se till att utbildningsanordnare finns att tillgå. Utskottet kan däremot inte som moderaterna utgå från att omfattningen skulle kunna minskas radikalt genom partiets politik. Även vid ett gynnsammare arbetsmarknadsläge kommer det att ställas krav på arbetsmarknadsutbildningen bl.a. för att undvika flaskhalsproblemen. Uppfattningen i folkpartimotionen A28 att arbetsmarknadsutbildningen måste anpassas bättre till dagens och framtidens arbetsmarknad föranleder den kommentaren att det givetvis är viktigt att analysera utbildningsbehoven efter en föränderlig arbetsmarknad. Som sägs i regeringsskrivelsen ställer det stora krav på AMV, men också på de olika utbildningsanordnarna. Arbetsmarknadsutbildningen är den dyraste arbetsmarknadsåtgärden, vilket gör det särskilt viktigt att den verkligen är effektiv och ökar den enskildes förutsättningar att få arbete efter avslutad utbildning. Kritiken i vänsterpartimotionen A27 mot otillräckliga volymer i arbetsmarknadsutbildning ger utskottet anledning att upprepa vad som sagts om att tyngdpunkten måste ligga i det reguljära utbildningsväsendet. Ett ganska stort behov av arbetsmarknadsutbildning kommer att finnas oavsett konjunktur, men utskottet är inte berett att generellt uttala att nivån måste vara större än den som ligger till grund för bedömningen av AmuGruppens framtida utveckling. När det gäller den kvalificerade yrkesutbildningen hänvisas till vad som sagts ovan. Med anledning av förslaget i miljöpartimotionen A29 om ökad företagsförlagd utbildning konstaterar utskottet att regeringen i skrivelsen betonar vikten av samverkan mellan olika aktörer. Det sägs att AmuGruppen bör kunna ha en roll att ?utveckla marknaden?. Som exempel nämns lokal produktionssamverkan med kommun och näringsliv. Kristdemokraternas synpunkter i motion A26 att arbetsmarknadsutbildningen bör knytas närmare den ordinarie utbildningen och att en bättre samordning bör ske med kommun och näringsliv ligger även de i linje med vad som förordas i skrivelsen. AmuGruppen, som den dominerande utbildningsanordnaren vad gäller yrkesutbildningen, bör enligt skrivelsen kunna samverka med gymnasieskolan och komvux. Industriella utvecklingscentra (IUC) och samarbetskonsortier bör kunna etableras. Enligt skrivelsen skall AmuGruppen också kunna fylla en roll som komplement till Komvux i samband med det s.k. kunskapslyftet. Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att motionerna delvis är tillgodosedda med det anförda. Något uttalande utöver detta kan inte anses påkallat, vilket innebär att motionerna A25 yrkande 1, A26 yrkandena 3 och 4, A27 yrkande 1, A28 yrkande 1 och A29 yrkande 1 avstyrks.
Utvärdering av arbetsmarknadsutbildningen m.m. Betydelsen av utvärdering av arbetsmarknadsutbildningen var en av de frågor som nyligen behandlades av utskottet i det förutnämnda betänkandet AU9. Utskottet förespråkade en förstärkning av utvärderingsverksamheten och ansåg att både Arbetsmarknadsdepartementet och AMS borde ta ett större ansvar. I sammanhanget erinrade utskottet om det oberoende institut för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken som inrättades vid årsskiftet (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering). En hänvisning gjordes också till den utveckling som skett bl.a. genom tydligare riktlinjer till Arbetsmarknadsverket om utvärderingar. I den nu behandlade skrivelsen kommer frågan upp igen. Regeringen anser att det är av stor vikt att resultaten av arbetsmarknadsutbildningen noggrant analyseras och pekar då på det faktum att det är den dyraste åtgärden, samtidigt som det är den åtgärd som AMV fullt ut kan styra med utgångspunkt i de mål som statsmakterna fastställer. Vikten av utvärdering och metoderna för utvärdering betonas som framgått ovan både i folkpartimotionen A28 och vänsterpartimotionen A27. I den sistnämnda framförs dessutom att AmuGruppen som en del i uppgiften att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden måste ta ansvar för att föra könsuppdelad statistik beträffande fördelningen av utbildningsplatser och kostnader. Även vikten av individuella handlingsplaner framhålls. Utskottet står fast vid vad som anfördes i det av riksdagen godkända betänkandet AU9 om behovet av utvärderingar och kan konstatera att regeringen är av samma uppfattning. När det gäller den aspekt som tas upp i Vänsterpartiets motion är det utskottets uppfattning att det inte är utbildningsanordnarens sak att svara för fördelningen av utbildningsplatserna från jämställdhetssynpunkt. Detta är något som i första hand måste ankomma på upphandlaren AMV. En annan sak är att AmuGruppen bör ha en överblick över de faktiska förhållandena i detta hänseende. Bolaget bör också kunna svara för korrekta och relevanta utvärderingar av effektiviteten i utbildningen, t.ex. hur många som fått arbete efter avslutad utbildning. I denna bedömning ingår också i vilken grad utbildningen verkligen är ägnad att medverka till att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Bland annat för det ändamålet kan det krävas könsuppdelad statistik. Något uttalande härutöver kan inte anses påkallat med anledning av de nu behandlade motionerna som således avstyrks. Det är motionerna A28 yrkande 3 samt A27 yrkandena 2 och 6. Vad gäller betydelsen av individuella handlingsplaner har utskottet ingen annan uppfattning än den som framförts i motion A27. Enligt regleringsbrevet för 1997 är ett verksamhetsmål för AMV att det senast den 1 juli 1997 skall finnas individuella handlingsplaner med skriftliga överenskommelser för varje sökande som är eller riskerar att bli långtidsarbetslös. Något uttalande av riksdagen i frågan är enligt utskottets mening inte erforderligt, varför motionen avstyrks såvitt avser yrkande 5.
Fortsatt verksamhet eller avveckling av AmuGruppen m.m. I två av motionerna, m respektive fp, förordas som nämnts en avveckling av det statliga ägandet, helt eller delvis och på kortare eller längre sikt. Mp-motionen anger ingen bestämd ståndpunkt i frågan, utan anser att behovet av ett statligt företag på området bör diskuteras senare medan kd-motionen förordar en utvärdering inom några år då även ägarfrågan bör diskuteras. Utskottet vill inte förneka att det statliga ägandet av AmuGruppen kan innebära problem. Det kan ligga en risk för konflikt i att staten har dubbla roller som ytterst ansvarig både köpare och säljare av arbetsmarknadsutbildning. Det finns emellertid starka skäl att inte nu göra något ställningstagande i frågan. AmuGruppen är fortfarande ett betydelsefullt instrument i arbetsmarknadspolitiken och bör vara det även framgent, förutsatt att verksamheten bedrivs på ett effektivt sätt. Koncernen är nu inne i en omstruktureringsfas. En strategi för verksamheten har utformats, och staten kommer att utöva sin ägarroll på ett annat och mera aktivt sätt än tidigare. Utskottet anser att man bör avvakta vad dessa förändringar kommer att leda till. Utskottet utgår också från att resultatet av den pågående granskningen hos Riksdagens revisorer av statens ägarroll kan bidra till frågans belysning. Av det anförda följer att utskottet inte kan ställa sig bakom kravet att AmuGruppen skall avvecklas/säljas. Motionerna A25 yrkande 2 och A28 yrkande 2 avstyrks således i berörda delar. Motionerna A26 yrkandena 1 och 2 samt A29 yrkandena 2 och 3 får anses väsentligen tillgodosedda med det anförda.
Den fortsatta verksamheten, geografisk spridning Ett motiv för statligt ägande var att garantera en infrastruktur över hela landet för att uppfylla kraven på en flexibel arbetsmarknadsutbildning. I regeringsskrivelsen sägs nu att kravet på nationell täckning måste balanseras mot kravet på en sund ekonomisk utveckling för bolaget. Utskottet instämmer i detta. Som anförs i skrivelsen är det inte möjligt att på företagsekonomiska grunder driva reguljär verksamhet på orter där efterfrågan är låg. Med anledning av vänsterpartimotionens synpunkter på vikten av geografisk spridning och krav på att reduktionen av antalet utbildningsorter måste kompenseras med bidrag till resor och andra kostnader i samband med utbildning, vill utskottet peka på att regeringen förutsätter att AmuGruppen även fortsättningsvis skall ha verksamhet med god spridning över landet. Utskottet utgår från att den mer flexibla organisation som nu håller på att skapas ökar förutsättningarna även beträffande förläggningen av utbildningen. Även genom ökad användning av underleverantörer och samarbete med andra aktörer bör utbildning snabbt kunna startas där efterfrågan finns. Den nya informationstekniken bidrar också till att tillgängligheten kan öka. Med det anförda avstyrks motion A27 yrkandena 3 och 4. ------------- Utskottet föreslår att regeringens skrivelse 1996/97:95 läggs till handlingarna.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande styrningen av AmuGruppen AB att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om styrningen av AmuGruppen AB, res. 1 (m) 2. beträffande arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A25 yrkande 1, 1996/97:A26 yrkandena 3 och 4, 1996/97:A27 yrkande 1, 1996/97:A28 yrkande 1 samt 1996/97:A29 yrkande 1, res. 2 (m) res. 3 (fp) res. 4 (v) res. 5 (mp) 3. beträffande utvärdering av arbetsmarknadsutbildning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A27 yrkandena 2 och 6 samt 1996/97:A28 yrkande 3, res. 6 (v) 4. beträffande individuella handlingsplaner att riksdagen avslår motion 1996/97:A27 yrkande 5, att riksdagen avslår motion 1996/97:A27 yrkande 5, 5. beträffande försäljning av AmuGruppen AB m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A25 yrkande 2, 1996/97:A26 yrkandena 1 och 2, 1996/97:A28 yrkande 2 samt 1996/97:A29 yrkandena 2 och 3, res. 7 (m) res. 8 (fp) res. 9 (mp) res. 10 (kd) 6. beträffande geografisk spridning att riksdagen avslår motion 1996/97:A27 yrkandena 3 och 4, res. 11 (v) res. 12 (m) - motiv. 7. beträffande regeringens skrivelse 1996/97:95 att riksdagen lägger skrivelse 1996/97:95 till handlingarna.
Stockholm den 20 mars 1997
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Elver Jonsson
I beslutet har deltagit: Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Per Unckel (m), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kd), Paavo Vallius (s) och Ingrid Burman (v).
Reservationer
1. Styrningen av AmuGruppen AB (mom. 1) Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Bakgrunden till AmuGruppens problem, ägarrollen m.m. som börjar med ?Revisorerna har? och slutar med ?för framtiden? bort ha följande lydelse: Utskottet vill först anlägga några principiella synpunkter på frågan om staten som ägare till företag. Även om ambitionen är att företagen skall drivas efter strikt kommersiella principer blir ett statligt ägarskap svårt att förena med en sund och rättvis konkurrens. Politiker kan påverkas av motstridiga intressen i sina dubbla roller som ägare och lagstiftare, vilket kan försvaga trovärdigheten och hämma riskvilligheten och entreprenörsandan hos andra aktörer. Likabehandling och rättvisa kan enligt utskottets mening bara uppnås om staten står neutral, vilket innebär att staten bör avstå från att själv äga och driva företag. Ägarförhållandet i ett utbildningsföretag av AmuGruppens slag utgör inget undantag. Ett marknadsförhållande som bygger på att staten dominerar en marknad på vilken staten själv är den helt dominerande köparen är i längden ohållbart. Revisorernas granskning ger också med all önskvärd tydlighet belägg för den konflikt som råder mellan Arbetsmarknadsdepartementets roll som ytterst ansvarig för både efterfrågan på och utbudet av arbetsmarknadsutbildning. Av revisorernas granskning framgår att verksamheten har gått bra i de regioner där ?personalrelationerna vårdats? gentemot ledande personer inom länsarbetsnämnderna eller där länsarbetsnämnderna inte ansträngt sig att upphandla utbildningen i öppen konkurrens. Utskottets principiella inställning är således att staten inte skall äga några företag. Om, i något fall, staten är ägare måste ägarrollen vara aktiv i den meningen att tydliga krav och mål ställs upp. Staten har självfallet ett ansvar för att onödiga förluster inte uppkommer. Revisorernas granskning visar att ägaransvaret i detta fall är mycket illa skött. Ägaren borde ha haft förutsättningar att förbereda bolaget för de ändrade marknadsvillkoren, men uppenbarligen har den enhet inom departementet som svarar för ägarfrågorna inte insett konsekvenserna av regeringens eget budgetförslag. Passiviteten och bristen på intern kommunikation inom Arbetsmarknadsdepartementet är anmärkningsvärd. Detta har lett till att bolagets situation förvärrats. Betydande kostnader har förorsakats, vilka i slutänden drabbar skattebetalarna. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts om styrningen av AmuGruppen AB. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande styrningen av AmuGruppen AB att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om styrningen av AmuGruppen AB,
2. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. (mom. 2) Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser dels att utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknadsutbildningen bort ha följande lydelse: Enligt utskottets bedömning kommer det även i framtiden att finnas behov av arbetsmarknadsutbildning. Det måste dock betonas att det är den kvalificerade utbildningen som är ett viktigt inslag i den samlade arbetsmarknadspolitiken. Genom kvalificerad yrkesutbildning, styrd mot ett klart definierat arbetsmarknadsbehov, ökar möjligheterna för den enskilde att återkomma till arbetslivet. Utskottet vill liksom Moderaterna i motion A25 framhålla att omfattningen av den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen kan minska radikalt genom insatser för att effektivisera arbetsmarknadens funktionssätt och för att stimulera individuell kompetensutveckling. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A25 i berörd del samtidigt som övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A25 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97:A26 yrkandena 3 och 4, 1996/97: A27 yrkande 1, 1996/97:A28 yrkande 1 samt 1996/97:A29 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. (mom. 2) Elver Jonsson (fp) anser dels att utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknadsutbildningen bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion A28 av Elver Jonsson m.fl. (fp). Arbetsmarknadsutbildningen har länge utmärkts av att vara för mycket anpassad mot gårdagens arbetsmarknad. Även om en förbättring skett måste utbildningen mera inriktas på framtidens arbetsmarknad, dvs. mot tjänste- och småföretag i stället för industri- och storföretag. Utskottet delar också motionärernas uppfattning att utbildningen hellre bör vara av hög kvalitet och leda till arbete - även om den därmed blir dyrare - än av låg kvalitet om det innebär att den inte förbättrar utsikterna på arbetsmarknaden. Detta innebär att arbetsmarknadsutskottet tillstyrker motionen såvitt avser yrkande 1. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A28 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97:A25 yrkande 1, 1996/97:A26 yrkandena 3 och 4, 1996/97:A27 yrkande 1 och 1996/97:A29 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. (mom. 2) Ingrid Burman (v) anser dels att utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknadsutbildningen bort ha följande lydelse: Regeringen har ett ansvar för att säkerställa en tillräcklig volym av arbetsmarknadsutbildning. Utskottet delar uppfattningen i motion A27 att de senaste årens neddragningar innebär en kraftig sänkning av ambitionerna när det gäller kompetenslinjen. Volymen måste ökas. Det finns ett stort behov av arbetsmarknadsutbildning såväl av konjunkturskäl som med hänsyn till strukturella faktorer. Som sägs i motionen medför både omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle och introduktionen av IT-tjänster på alltfler områden att behovet av kvalificerad arbetsmarknadsutbildning växer. Volymen kan således läggas på en högre nivå än vad regeringen räknat med som grund för AmuGruppens framtid. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A27 såvitt avser yrkande 1. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A27 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97:A25 yrkande 1, 1996/97:A26 yrkandena 3 och 4, 1996/97:A28 yrkande 1 samt 1996/97:A29 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. (mom. 2) Barbro Johansson (mp) anser dels att utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknadsutbildningen bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer med den principiella uppfattningen i motion A29 (mp) att så stor del som möjligt av samhällets totala utbildningsinsatser bör koncentreras till det reguljära skolväsendet liksom att det bör ske en ökning av den företagsförlagda utbildningen. Vid alla mera övergripande beslut om arbetsmarknadsutbildning bör dessa alternativ finnas med i bilden. Som sägs i motionen kan en ökning av den reguljära utbildningen komma till stånd både genom ökade anslag direkt dit och genom att arbetsmarknadsutbildning upphandlas därifrån. Det anförda innebär att motionen tillstyrks i berörd del. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A29 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1996/97:A25 yrkande 1, 1996/97:A26 yrkandena 3 och 4, 1996/97:A27 yrkande 1 samt 1996/97:A28 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Utvärdering av arbetsmarknadsutbildning (mom. 3) Ingrid Burman (v) anser dels att utskottets yttrande under rubriken Utvärdering av arbetsmarknadsutbildningen m.m. bort ha följande lydelse: En pågående strukturomvandling på arbetsmarknaden innebär att Amu Gruppen kan spela en aktiv roll för att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildningen kan användas så att kvinnor gör inbrytningar på nya yrkesområden. Detta innebär, som påpekas i motion A27, att AmuGruppen skall föra könsuppdelad statistik beträffande utbildningsplatser och kostnader. Det innebär också att all utvärdering bör redovisas med ett könsperspektiv. Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringens skrivelse inte redovisar ett tillfredsställande underlag från denna synpunkt. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A27 såvitt avser yrkandena 2 och 6. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande utvärdering av arbetsmarknadsutbildning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A27 yrkandena 2 och 6 samt med avslag på motion 1996/97:A28 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Försäljning av AmuGruppen AB m.m. (mom. 5) Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser dels att utskottets yttrande under rubriken Fortsatt verksamhet eller avveckling av AmuGruppen m.m. bort ha följande lydelse: Utskottets principiella inställning i frågan om statligt företagsägande framgår av reservation 1. Ett statligt ägande är svårt att förena med en sund och rättvis konkurrens. Att en tydlig konflikt råder mellan departementets roll som ansvarigt för både efterfrågan och utbud av arbetsmarknadsutbildning påtalas också av Riksdagens revisorer. Det är därför beklagligt att regeringen inför det fördjupade analysarbetet inte valde bort de handlingsalternativ som byggde på att AmuGruppen även framgent huvudsakligen skall fungera som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument för statsmakten. För att bolaget skall kunna möta de krav som ställs på en fungerande utbildningsmarknad med ökad konkurrens, kvalitet och kostnadseffektivitet måste ägarförhållandet ändras. Med en avveckling av det statliga ägandet, genom en stegvis försäljning av hela eller delar av bolaget, skulle konkurrensen öka till gagn för utbildningsmarknadens utveckling. Det skulle också leda till ett mer varierat utbud inom arbetsmarknadspolitiken framöver. Utskottet förordar alltså, liksom Moderaterna i motion A25, att staten avvecklar sitt ägande av AmuGruppen AB. Efter en analys av förutsättningarna bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag till avveckling. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A25 yrkande 2 medan övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande försäljning av AmuGruppen AB m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A25 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1996/97:A26 yrkandena 1 och 2, 1996/97:A28 yrkande 2 samt 1996/97:A29 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Försäljning av AmuGruppen AB m.m. (mom. 5) Elver Jonsson (fp) anser dels att utskottets yttrande under rubriken Fortsatt verksamhet eller avveckling av AmuGruppen m.m. bort ha följande lydelse: Vid ombildningen av AMU-gruppen till aktiebolag förutsattes det att frågan om koncernen skulle vara ett av staten helägt bolag så småningom skulle omprövas. Det som hänt visar på problemet med statsägda bolag. Det talar för att en försäljning bör ske, helt eller delvis. En försäljning undantar självfallet inte statsmakternas övergripande ansvar för arbetsmarknadsutbildningen. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om i vilka former en sådan utförsäljning skall ske. Som framhålls i fp-motionen A28 är det viktigt att arbetsmarknadsutbildningen kan hålla god kvalitet oavsett vem som är huvudman. Det anförda innebär att motionen tillstyrks i berörd del. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande försäljning av AmuGruppen AB m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A28 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1996/97:A25 yrkande 2, 1996/97:A26 yrkandena 1 och 2 samt 1996/97:A29 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Försäljning av AmuGruppen AB m.m. (mom. 5) Barbro Johansson (mp) anser dels att utskottets yttrande under rubriken Fortsatt verksamhet eller avveckling av AmuGruppen m.m. bort ha följande lydelse: Man kan, som framhålls i motion A29, diskutera om det på sikt finns skäl att ha ett särskilt statligt företag för arbetsmarknadsutbildning. Flera utvecklingsvägar är tänkbara, t.ex. att staten koncentrerar sina insatser till områden där det är svårt att få till stånd alternativ medan verksamheten i övrigt successivt avvecklas. Som sägs i motionen bör man inte nu ta ställning till denna fråga. Koncernen måste få arbetsro för att genomföra omstruktureringen. Så snart det finns tillräckliga erfarenheter av den nya organisationen bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag till en mer långsiktig inriktning av arbetsmarknadsutbildningen i stort och AmuGruppens roll i denna. Det anförda innebär att motionen tillstyrks i berörd del. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande försäljning av AmuGruppen AB m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A29 yrkandena 2 och 3 samt med avslag på motionerna 1996/97:A25 yrkande 2, 1996/97: A26 yrkandena 1 och 2 samt 1996/97:A28 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Försäljning av AmuGruppen AB m.m. (mom. 5) Dan Ericsson (kd) anser dels att utskottets yttrande under rubriken Fortsatt verksamhet eller avveckling av AmuGruppen m.m. bort ha följande lydelse: Mot bakgrund av den kritik som Riksdagens revisorer riktat mot staten som ägare av AmuGruppen måste det kunna diskuteras om staten är den bäste ägaren. Koncernen är dock i dagens läge inte i det skicket att en utförsäljning är möjlig. Enligt utskottets mening måste den nya ledningen få möjlighet att ordna upp situationen. Utskottet delar den bedömning som görs i motion A26 att koncernen i nuläget skall vara statligt ägd. En ökad konkurrens på området är dock önskvärd, och detta även inom mer tekniska/yrkesmässiga utbildningar. På litet sikt bör regeringen göra en utvärdering av hur AmuGruppen utvecklas efter det förändringsarbete som nu inletts inom koncernen. Efter en sådan utvärdering är det alltså inte uteslutet att ägarfrågan kan prövas på nytt. Det anförda innebär att motionen tillstyrks i berörd del. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande försäljning av AmuGruppen AB m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A26 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna 1996/97:A25 yrkande 2, 1996/97: A28 yrkande 2 samt 1996/97:A29 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Geografisk spridning (mom. 6) Ingrid Burman (v) anser dels att utskottets yttrande under rubriken Den fortsatta verksamheten, geografisk spridning bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motion A27 om arbetsmarknadsutbildningens stora regionalpolitiska betydelse. Det är därför av stor vikt att AmuGruppen har en god geografisk spridning. Det gäller i synnerhet i områden som har hög arbetslöshet och låg utbildningsnivå. Om antalet utbildningsorter måste reduceras kommer de s.k. kringkostnaderna för utbildningen att öka. Som framförs i motionen måste det då säkerställas att tillräckliga medel ställs till förfogande för resor och andra kostnader i samband med utbildningen. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionen såvitt avser yrkandena 3 och 4. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande geografisk spridning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A27 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Geografisk spridning (mom. 6, motiveringen) Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser att utskottets yttrande under rubriken Den fortsatta verksamheten, geografisk spridning bort ha följande lydelse: Utskottet kan konstatera att motion A27 av Hans Andersson och Ingrid Burman (v) utgår från att AmuGruppen måste reducera antalet utbildningsorter varför motionärerna begär ett tillkännagivande om arbetsmarknadsutbildningens regionalpolitiska betydelse och om reseförmåner m.m. i samband med utbildning. Utgångspunkten bör vara att staten skall avveckla sitt ägande av AmuGruppen AB. Därigenom öppnas för ökad konkurrens, utveckling av marknaden och ett mer varierat utbud. Man kan utgå från att arbetsmarknadsutbildning kommer att finnas tillgänglig där tillräcklig efterfrågan finns. Motionen i denna del avstyrks med hänvisning till detta.
Särskilt yttrande
Individuella handlingsplaner (mom. 4) Ingrid Burman (v) anför: Jag noterar att det i regleringsbrevet för budgetåret 1997 anges som ett verksamhetsmål för AMV att det senast den 1 juli 1997 skall finnas individuella handlingsplaner för varje arbetssökande som är eller riskerar att bli arbetslös. Det är bra att de tidigare ganska allmänt hållna uttalandena om handlingsplaner nu på detta sätt konkretiserats av regeringen. Arbetsmarknadsutbildning bör anvisas inom ramen för en sådan individuell handlingsplan. Den bör integreras med praktik, jobbsökarverksamhet m.m. Utbildningen måste användas planmässigt i syfte att förstärka den enskildes möjligheter till arbete. Detta ställer krav på samordning mellan arbetsförmedlingen och AmuGruppen. När det gäller handlingsplanerna är många frågor fortfarande inte tillräckligt belysta. Med tanke på den stora roll som planerna kan antas få för den enskilde är det viktigt att det klaras ut hur beslut skall fattas om planens innehåll, vad som skall ske om den ena parten inte uppfyller sin del av villkoren osv. Jag förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med mera detaljerade uppgifter om vad som skall gälla i fråga om handlingsplanerna.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Skrivelsen............................................1 Förslaget.............................................1 Motioner..............................................1 Utskottet.............................................2 Arbetsmarknadsutbildningen........................4 Upphandling av arbetsmarknadsutbildning...........5 AmuGruppens andel av marknaden....................5 AmuGruppen AB:s verksamhet........................6 Revisorernas förslag..............................7 Revisorernas bedömningar..........................8 Regeringens skrivelse............................10 Motionerna.......................................11 Utskottets överväganden............................13 Bakgrunden till AmuGruppens problem, ägarrollen m.m.13 Arbetsmarknadsutbildningen.......................15 Utvärdering av arbetsmarknadsutbildningen m.m....16 Fortsatt verksamhet eller avveckling av AmuGruppen m.m.17 Den fortsatta verksamheten, geografisk spridning.18 Hemställan.........................................18 Reservationer........................................20 1. Styrningen av AmuGruppen AB (mom. 1), (m).......20 2. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. (mom. 2), (m) 21 3. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. (mom. 2), (fp) 21 4. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. (mom. 2), (v) 22 5. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. (mom. 2), (mp) 22 6. Utvärdering av arbetsmarknadsutbildning (mom. 3), (v)23 7. Försäljning av AmuGruppen AB m.m. (mom. 5), (m).23 8. Försäljning av AmuGruppen AB m.m. (mom. 5), (fp)24 9. Försäljning av AmuGruppen AB m.m. (mom. 5), (mp)25 10. Försäljning av AmuGruppen AB m.m. (mom. 5), (kd)25 11. Geografisk spridning (mom. 6), (v).............26 12. Geografisk spridning (mom. 6, motiveringen), (m)26 Särskilt yttrande....................................27 Individuella handlingsplaner (mom. 4), (v).........27