Omsorg om äldre och handikappade

Betänkande 1988/89:SoU19

Socialutskottets betänkande
1988/89:SoU19

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag till medelsanvisningar
under anslaget G. Omsorg om äldre och handikappade. I anslutning härtill
behandlar utskottet ett knappt femtiotal motionsyrkanden.

Utskottet tillstyrker de i propositionen föreslagna medelsanvisningarna.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

Utskottets m-, fp-, c- och mp-ledamöter reserverar sig till förmån för
motionsförslag (c) om fördelningen av bidraget till pensionärsorganisationerna.
Vidare reserverar sig utskottets c-, vpk- och mp-ledamöter för förslag
(s, fp, c och vpk) om ett statligt ansvar för kostnaderna för gravt
rörelsehindrade ungdomars gymnasiestudier. M-, c- och mp-ledamöterna
reserverar sig för förslag (s, m och c) om en höjning av bidraget till de
synskadades riksförbunds (SRF) depåverksamhet, medan fp-, c- och vpkledamöterna
reserverar sig för höjda bidrag till SRF:s ledarhundsverksamhet.
Fp- och vpk-ledamöterna reserverar sig var för sig för sina egna förslag
om höjning av bidraget till handikapporganisationerna. Fp-, c-, vpk- och
mp-ledamöterna reserverar sig till förmån för förslag om en utvidgning av
bilstpdet till handikappade till att omfatta även den som är 50 år och äldre och
som står utanför arbetsmarknaden (förslag från fp, c och vpk). Ytterligare ett
knappt 20-tal reservationer har avlämnats (m, fp, c och vpk) till förmån för
egna motionsyrkanden samt ett särskilt yttrande (m).

FEMTE HUVUDTITELN
Proposition 1988/89:100 bil. 7

Regeringen har under punkterna G 1-G 12 (s. 126-146) föreslagit

G 1. att riksdagen till Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem, m.m. för
budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 3 062 850 000 kr.,

G 2. att riksdagen till Bidrag till färdtjänst för budgetåret 1989/90 anvisar ett
förslagsanslag på 566 000 000 kr.,

G 3.

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för statsbidrag till specialpedagogiska
insatser som förordats i propositionen,

1988/89

SoU19

1 Riksdagen 1988/89.12 sami. Nr 19

2. att riksdagen till Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl. för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 37 513 000 kr.,

G 4. att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1989/90
anvisar ett förslagsanslag på 34 928 000 kr.,

G 5. att riksdagen til! Ersättning till televerket för texttelefoner för
budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 33 000 000 kr.,

G 6. att riksdagen till Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 48 918 000
kr.,

G 7. att riksdagen till Kostnader för viss verksamhet för handikappade för
budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 38 977 000 kr.,

G 8. att riksdagen till Statens hundskola för budgetåret 1989/90 beräknar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.,

G 9. att riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret 1989/90 anvisar
ett förslagsanslag på 4 351 000 kr.,

G 10. att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret
1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 70 619 000 kr.,

G 11. att riksdagen till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1989/90
anvisar ett reservationsanslag på 262 127 000 kr.,

G 12. att riksdagen till Omställningsbidrag till hundskolan för budgetåret
1989/90 anvisar ett anslag på 1 600 000 kr.

Motioner

1988/89:So203 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om konstruktionen av
statsbidraget till social hemhjälp.

1988/89: So205 av Ingegerd Anderlund och Margit Sandéhn (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en särskild informationsteknologisk myndighet med erforderliga
befogenheter och med de i motionen angivna uppgifterna inrättas.

1988/89:So212 av Ingbritt Irhammar och Per-Ola Eriksson (båda c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om fortsatt bilstöd till föräldrar/vårdnadshavare till hemmavarande
gravt handikappade som fyllt 18 år.

1988/89:So216 av Margareta Persson och Ingvar Björk (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av att en särskild myndighet ges ansvar för informationsteknologins
anpassning till handikappade gruppers behov.

1988/89:So219 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
forsknings- och utvecklingsinsatser för hjälpmedel för små handikappgrupper.

1988/89:SoU19

1988/89:So223 av Ingvar Björk och Börje Nilsson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om att till statsbidraget för den kommunala färdtjänsten kopplas
krav om verksamhetens omfattning, kvalitet och avgifter.

1988/89:So224 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att under G 7 i bilaga 7 till budgetpropositionen,
Kostnader för viss verksamhet för handikappade, för budgetåret 1989/90
anslå 39 616 000 kr., vilket innebär en höjning med 639 000 kr. i syfte att
förstärka Synskadades riksförbunds depåverksamhet i enlighet med vad i
motionen anförs.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Sf266.

1988/89:So235 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar om ett femårigt stimulansbidrag om 100 milj.kr.
per budgetår i syfte att stimulera ombyggnaden av institutioner så att rätten
till eget rum kan förverkligas i hela landet före mitten av 1990-talet,

3. att riksdagen för nästkommande budgetår beviljar ett stimulansbidrag
om 100 milj.kr. för ombyggnad av institutioner (den slutna äldrevården) i
syfte att förverkliga rätten till eget rum.

1988/89:So238 av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik (båda fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om ändring av statsbidragsbestämmelserna för färdtjänst för att skapa
möjlighet för handikappade att leasa bil.

1988/89:So244 av Stina Eliasson och Gunhild Bolander (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten att höja grundbeloppet,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för fördelning
av det statliga bidraget till de båda pensionärsorganisationerna SPF och
PRO.

1988/89:So249 av Bo Nilsson och Sonia Karlsson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en skyndsam översyn och behov av förtydliganden i regelsystemet
för bilbidrag till handikappade.

1988/89:So255 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar om inrättande av ett träningscenter för barn med
ovanliga handikapp,

3. att riksdagen anslår 10 milj.kr. under särskilt anslag för inrättandet av
ett center för barn med ovanliga handikapp,

4. att riksdagen beslutar att det skall vara möjligt för alla som tidigare
erhållit bilstöd att kunna förnya detta efter 49 års ålder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om undantag från kravet på eget körkort som krav för erhållande av
bilstöd,

6. att riksdagen beslutar att till socialdepartementets anslag Gil Bilstöd
till handikappade för budgetåret 1989/90 anvisa ytterligare 10 milj.kr., dvs.
272 127 000 kr.,

1988/89: SoU 19

7. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av vilka effekterna
blivit av att handläggningen av bilstöd förts över från länsarbetsnämnder till
försäkringskassan,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statsbidragsreglerna till färdtjänst,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av flexibla regler för färdtjänst,

16. att riksdagen beslutar att till socialdepartementets anslag G 10 Bidrag
till handikapporganisationer för budgetåret 1989/90 anvisa ytterligare 20
milj.kr., dvs. 90 619 000 kr.

1988/89:So263 av Kenth Skårvik och Barbro Sandberg (båda fp) vari yrkas
att anslaget för 1989/90 till SRF:s ledarhundsverksamhet höjs med 1 090 000
kr. till 10 752 000 kr.

1988/89:So265 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
avskaffa den s.k. 49-årsgränsen vad gäller bilstöd till handikappade.

1988/89:So287 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en utvidgning av vårdartjänsten till att omfatta
även gymnasiestuderande,

2. att riksdagen med ändring i prop. 1988/89:100, bil. 7, Socialdepartementet,
G 4, Nämnden för vårdartjänst, anvisar ett i förhållande till regeringens
förslag med 30 000 000 kr. förhöjt belopp till 64 928 000 kr. avseende
vårdartjänst för gymnasieelever.

1988/89:So288 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen med
ändring i prop. 1988/89:100, bil. 7, Socialdepartementet, G 7, Kostnader för
viss verksamhet för handikappade anvisar ett med 1 090 000 kr. förhöjt
belopp till 10 752 000 kr. avseende Synskadades riksförbunds ledarhundsverksamhet.

1988/89:So291 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen med
ändring i prop. 1988/89:100 bil. 7 Socialdepartementet G 10 Bidrag till
handikapporganisationer anvisar ett i förhållande till regeringens förslag
med 10 000 000 kr. förhöjt belopp till 80 619 000 kr.

1988/89:So298 av Görel Thurdin och Stina Gustavsson (båda c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att höja det av regeringen föreslagna anslaget till
ledarhundsverksamhet med 1 090 000 kr. till 10 752 000 kr.

1988/89:So299 av Lahja Exner (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
avtalet mellan Synskadades riksförbund och staten med syftet att trygga
depåverksamheten och dess finansiering.

1988/89:So305 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att under anslaget G 1, bil. 7, för 1989/90 anslå 3
562 850 000 kr., dvs. ett i förhållande till regeringens förslag höjt anslag med
500 000 000 kr.,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nytt statsbidrag för
utbildning av vårdpersonal inom hemtjänsten, fr.o.m. den 1 juli 1989.

1988/89 :SoU 19

1988/89:So310 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen till Kostnader för 1988/89:
viss verksamhet för handikappade för budgetåret 1989/90 anvisar 1 000 000
kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således tillhopa 3 270 000 kr.

1988/89:So314 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till medelsanvisning på tilläggsbudget för budgetåret
1989/90 avseende bilstöd till handikappade.

1988/89:So320 av Barbro Sandberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvaret för svårt
rörelsehindrade ungdomars gymnasiestudier.

1988/89:So321 av Karin Söder m.fl. (c, m, fp, mp) vari yrkas att riksdagen
uppdrar åt regeringen att fördela bidragen till pensionärsorganisationerna
enligt ovan angivna principer.

1988/89 :So322 av Rosa Östh och Marianne Andersson (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om höjt anslag till depåverksamhet för synskadade hantverkare.

1988/89:So323 av Rosa Östh och Jan Hyttring (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om kostnadsansvaret för gravt rörelsehindrade elevers gymnasieskolgång.

1988/89:So324 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att grundbidraget inom bilstöd till handikappade
skall utgå med högst 60 000 kr. fr.o.m. den 1 januari 1990,

2. att riksdagen beslutar att anskaffningsbidraget inom bilstöd till handikappade
skall utgå med högst 40 000 kr. fr.o.m. den 1 januari 1990,

3. att riksdagen med ändring i prop. 1988/89:100 under bil. 7 Socialdepartementet
G 11. Bilstöd till handikappade beslutar anvisa ett med 22 000 000
kr. förhöjt belopp till 284 127 000 kr.,

4. att riksdagen beslutar att grundbidraget och anskaffningsbidraget inom
bilstöd till handikappade fr.o.m. den 1 januari 1990 skall följa den allmänna
prisutvecklingen,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att även
den som är över 50 år och står utanför arbetsmarknaden kan komma i
åtnjutande av bilstöd.

1988/89:So329 av Görel Thurdin och Martin Olsson (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
samhällets behov av medel till statens hundskola för dess utbyggnad och
utveckling.

1988/89:So333 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att
införa ett kraftigt förbättrat bilstöd till handikappade.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:T447.

1988/89:So476 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att
riksdagen anvisar medel för grundläggande organisationsarbete för de två av
statens handikappråd speciellt nämnda Stroke och RFB med 200 000 kr.

vardera för budgetåret 1989/90, att administreras genom statens handikappråd
i tillägg till dess tidigare verksamhet.

1988/89:So624 av Ingrid Andersson och Barbro Andersson (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att logopeder och talpedagoger jämställs i statsbidragshänseende
vid tillämpning av omsorgslagens 4 §, punkt 1.

1988/89:Ub267 av Arne Kjörnsberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att kostnaderna för gymnasieutbildningen
för i motionen berörda elever bör bestridas av staten.

Utskottet

Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem, m.m.

I budgetpropositionen föreslås 3 062 850 000 kr. under anslaget G 1. Bidrag
till social hemhjälp, ålderdomshem, m.m. Från detta anslag betalas statsbidraget
till kommunerna för hjälp och stöd i boendet. Bidraget betalas för
kalenderår i efterskott. Anslaget för budgetåret 1989/90 avser således bidrag
för verksamheten under år 1989. Socialstyrelsen betalar ut statsbidraget.

Under anslaget anvisas dessutom särskilda medel för utveckling och
förnyelse av den sociala hemhjälpen.

Vidare anvisas under detta anslag bidrag till pensionärsorganisationer.
Bidraget har tidigare budgetår anvisats under anslaget A 4. Extra utgifter.

Statsbidraget till kommunerna för stöd och hjälp i boendet

För bidragsgivningen gäller förordningen (1983:944) om statsbidrag till
kommunerna för stöd och hjälp i boendet. Förordningen har nyligen fått ny
rubrik och även i övrigt ändrats genom en förordning (1988:1203). Statsbidrag
lämnas med 34 000 kr. för varje årsarbetare inom sådan verksamhet som
avses, dvs. stöd och hjälp i boendet åt äldre, handikappade och barnfamiljer.
I kostnaderna för vilka bidrag lämnas får inte tas med löne- och lönebikostnader
för bl.a. arbetsledande personal. Vissa övergångsbestämmelser finns för
1989 och 1990.

För vart och ett av åren 1989 och 1990 lämnas enligt förordningen
statsbidrag för personalutvecklande åtgärder inom äldreomsorgen.

I motion So203 av Lena Öhrsvik (s) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om konstruktionen av
statsbidraget till social hemhjälp. Motionären anför att statsbidraget bör vara
neutralt beträffande de olika personalkategorierna så att inte relationen
mellan grupperna blir felaktigt avvägd. En tendens för närvarande är enligt
motionären att arbetsledande personal inte anställs i tillräcklig utsträckning
eftersom statsbidrag inte utgår för denna personalkategori.

I motion So305 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om nytt statsbidrag för utbildning av vårdpersonal
inom hemtjänsten, fr.o.m. den 1 juli 1989 (yrkande 2). Motionärerna anför
att för att arbetet inom hemtjänsten skall bli attraktivare måste vårdbiträde -

1988/89:SoU 19

na få större ansvar och inflytande över arbetet, men för att kunna ta ansvar
måste vårdbiträdena få tid och möjlighet att skaffa sig kunskaper. Utöver
basutbildning behövs kontinuerligt ”personliga” utbildningsplaner. Dessa
skall konstrueras så att personalen fortlöpande kan välja utbildning inom det
område som man arbetar med. Genomgångna etapper bör också ge
utdelning på lönen och större ansvar i arbetet, anför motionärerna. Om
arbetet i hemtjänsten kortas med förslagsvis 1-2 timmar per dag, med
bibehållen lön, skapas utrymme både för utbildning och utveckling av
arbetslaget genom kamratstöd. Genom att arbetet varvas med utbildning blir
det också mindre fysiskt tungt. Deltidsanställda skulle, enligt motionärerna,
då stimuleras att öka sin tjänstgöringsgrad om de i motsvarande utsträckning
fick del av utbildning.

I anslutning till medelsanvisningen till Bidrag till social hemhjälp i budgetpropositionen
1987/88:100 behandlade socialutskottet ett antal motionsyrkanden
om reglerna för statsbidrag till social hemhjälp. Utskottet anförde
bl.a. (SoU 1987/88:15 s. 7).

Utskottet konstaterar att det råder politisk enighet om att ålderdomshemmen
kommer att behövas även i fortsättningen inom äldreomsorgen, liksom
servicehusboende, eget boende och långtidssjukvård. Med ett sådant
principiellt synsätt finns det anledning att nu göra vissa ändringar i
statsbidragssystemet så att bidraget blir likvärdigt i förhållande till omsorgsform.

Ett statsbidrag som är likvärdigt i förhållande till omsorgsform kan
konstrueras på olika sätt. Utskottet anser det för sin del väsentligt att
statsbidraget i nuläget utformas så att det verkligen stimulerar kommunerna
att bygga ut äldreomsorgen och då framför allt den del av äldreomsorgen som
avser den personliga omvårdnaden och omsorgen. Ett sådant bidrag gynnar i
första hand de kommuner som har en utbyggd sådan omsorg och ökar i takt
med att kommunerna bygger ut social hemhjälp och/eller omsorg i ålderdomshem.
Det anförda innebär att utskottet förordar ett statsbidrag som
knyts till den personal som är anställd för omvårdnadsuppgifter inom
äldreomsorgen, dvs. såväl inom social hemtjänst som vid ålderdomshem.
Personalkretsen bör avgränsas på samma sätt som enligt 3 § förordningen
(1983:944) om statsbidrag till social hemhjälp.

3 § innehåller de tidigare nämnda begränsningarna när det gäller ersättning
för kommunernas kostnader för arbetsledande personal.

I proposition 1987/88:176 Äldreomsorgen inför 90-talet ägnades personalfrågorna
stort utrymme (s. 81-91). Bl.a. gjorde föredraganden följande
bedömning.

Kommuner och landsting bör ge hög prioritet åt personalpolitiska insatser
inom äldreomsorgen. Insatserna bör syfta till att minska personalomsättning
och sjukfrånvaro, att höja tjänstgöringsgraden och att förbättra rekryteringsmöjligheterna.

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att inom två år redovisa en uppföljning och
utvärdering av utvecklingen på personalområdet.

Socialstyrelsen bör i samarbete med berörda myndigheter och organisationer
samla in och sprida erfarenheter och idéer, som syftar till att förbättra
personalförsörjningen inom kommunernas äldreomsorg. För detta bör

1988/89: SoU 19

socialstyrelsen av utvecklingsmedlen inom ramen för statsbidraget till den
sociala hemhjälpen disponera 1 milj.kr. årligen under de två kommande
budgetåren.

Föredraganden pekade också på de av riksdagen beslutade resursförstärkningarna,
vilka bl.a. innebär att totalt 200 milj.kr. tillförs kommunerna för
åren 1989 och 1990 för personalutvecklande åtgärder inom äldreomsorgen.
Enligt föredragandens mening borde dessa resurstillskott avsevärt öka
kommunernas möjligheter att bedriva en effektiv personalpolitik. Avtalet
för service- och vårdpersonalen inom äldreomsorgen visade också, enligt
föredraganden, att kommunerna lägger stor vikt vid personalbefrämjande
insatser.

Om arbetsledarna och deras fortbildning framhölls följande i propositionen
(s. 54, 85 och 90).

Jag delar äldreberedningens bedömning att ledningsfunktionen behöver
utvecklas. Arbetsledarnas uppgifter inom den sociala hemtjänsten har
förändrats från att huvudsakligen avse administrationen av den dagliga
hjälpen till att i högre grad samordna, utveckla och följa upp verksamheten.
De får också en allt viktigare roll som handledare och problemlösare för
personalen. De har även en viktig uppgift i att göra behovsbedömningar och
planera insatserna tillsammans med den enskilde, dennes anhöriga och
annan personal.

En bra psykisk arbetsmiljö förutsätter att det ömsesidiga stödet inom
arbetslaget fungerar. Arbetsledaren har en nyckelroll i att stödja personalen
och bidra till ett stimulerande arbetsklimat.

Fortbildningen är ett av de viktigaste inslagen för att utveckla äldreomsorgen
och dessutom ge personalen en bättre arbetstillfredsställelse. Det är
angeläget att fortbildningen betraktas som ett självklart led i arbetet och att
den återkommer regelbundet. Det är också önskvärt att en del av fortbildningen
sker gemensamt för olika personalkategorier för att skapa kontakt
och utveckla samarbetet dem emellan.

Fortbildningen bör syfta till att ge kunskap och insikt om det egna arbetet
samt ge specialkunskaper på vissa områden. Jag tänker särskilt på kunskap
om speciella gruppers behov och förutsättningar, t.ex. behoven hos äldre
invandrare och människor med svåra handikapp.

Jag kommer i det följande att peka på fördelarna av att tillskapa regionala
centra för utveckling av äldreomsorgen. Enligt min bedömning bör sådana
utvecklingscentra även kunna få betydelse för fortbildningen och andra
personalstödjande åtgärder.

Jag har erfarit att chefen för utbildningsdepartementet avser att föreslå
regeringen att ge universitets- och högskoleämbetet i uppdrag att genomföra
en utredning av hur en lämplig utbildning inom givna ramar för arbetsledande
och verksamhetsansvarig personal inom primärkommunal äldre- och
handikappomsorg bör se ut. Möjligheterna till samordning med andra
näraliggande utbildningslinjer kommer därvid att beaktas.

Även socialutskottet (1988/89:SoU6) ägnade personalfrågorna betydande
utrymme. Utskottet erinrade om sina uttalanden våren 1988 om betydelsen
av vidareutbildning och fortbildning, om lönernas roll, om nödvändigheten

1988/89: SoU 19

av försöksverksamheter och om behovet av bättre arbetsvillkor såsom
personalens önskemål att slippa helgarbete m.m.

I petitan för budgetåret 1989/90 anförde socialstyrelsen att statsbidraget
borde kompletteras med ett bidrag för arbetsledare inom hemtjänsten
(hemvårdsassistenter). Bidrag borde utges med 34 000 kr. per årsarbetare.
Socialstyrelsen hänvisade till att detta förslag lagts fram i styrelsens rapport
till regeringen om personalförsörjningen inom hemtjänsten (Socialstyrelsen
redovisar 1988:7).

I den nämnda rapporten framhålls det bl.a. (s. 60) att i en framtid med
utökat ansvar och nya uppgifter för arbetsledarna bör kommunen stimuleras
att anställa fler arbetsledare för att kunna höja kvaliteten och skapa bättre
förutsättningar för en effektiv verksamhet. Vidare sägs bl.a.

I en decentraliserad hemtjänst där besluten fattas långt ute i organisationen
är arbetsledaren en nyckelperson. Arbetsledaren förväntas få ett uttalat
verksamhetsansvar som innebär delegering av ansvar och befogenheter.

För att svara mot de nya kraven kan dels fler arbetsledare komma att
krävas på många håll, dels i stor utsträckning ny kompetens.

Antalet arbetsledare har betydelse för bl.a. kvaliteten i arbetet, för
möjligheterna till långsiktig planering, till att handleda, utbilda, till att vara
ett stöd för vårdbiträden etc. För närvarande varierar antalet arbetsledare i
förhållande till antalet vårdbiträden och brukare starkt mellan kommunerna.

Antalet hjälpta hushåll/hemtjänstassistent varierar också i stor utsträckning.
Det finns ingen modell för hur förhållandet bör se ut. I en framtid med
utökat ansvar och nya uppgifter för arbetsledarna bör kommunen stimuleras
att anställa fler arbetsledare för att kunna höja kvaliteten och skapa bättre
förutsättningar för en effektiv verksamhet.

I budgetpropositionen s. 128 förklarar föredraganden att han inte är beredd
att bifalla socialstyrelsens yrkande på denna punkt.

Utskottet anser att arbetsledarna har en viktig roll inom den sociala
hemtjänsten och att betydelsen sannolikt kommer att öka ytterligare. Att
relationen mellan antalet arbetsledare och antalet övrig personal är lämpligt
avvägd är också väsentligt. De ändringar av statsbidragsbestämmelserna som
beslutades förra våren trädde i kraft den 1 januari 1989. Utskottet är inte
berett att redan nu ta något initiativ till ändring av bestämmelserna. Som
påpekas av föredraganden i budgetpropositionen kan äldredelegationens (S
1988:A) arbete med frågan om ansvaret för samhällets äldreomsorg få
betydelse för utformningen av statsbidragssystemet. Motion So203 (s)
avstyrks sålunda.

I betänkandet SoU 1988/89:6 behandlade utskottet motionsyrkanden liknande
det i motion So305 (vpk) yrkande 2. Utskottet anförde (s. 29).

I några motioner (c, vpk) reses krav på en förkortad arbetstid för
hemtjänstens personal och/eller för all personal inom vården. Vid sin
behandling av liknande motionsyrkanden i våras hänvisade utskottet bl.a. till
att frågor om arbetstidens längd och arbetstidens förläggning i första hand är

1988/89:SoU19

en fråga som arbetsmarknadens parter har att besluta om. Utskottet
hänvisade också till det uppdrag som lämnats till arbetstidskommittén. Dessa
synpunkter gör sig enligt utskottet alltjämt gällande. Till detta vill utskottet
foga att det inte bara är vårdpersonal utan också många andra grupper som
måste anses ha berättigade önskemål och krav när det gäller en förkortning
av arbetstiden. En allmän förkortning av arbetstiden inom vårdsektorn kan
visserligen i någon utsträckning förväntas medföra att flera människor söker
sig till vårdområdet, men samtidigt minskar det totala antalet arbetade
timmar. Nya vårdtimmar måste täckas genom ytterligare nyrekryteringar.
En förbättrad personalpolitik och en förbättring av arbetsvillkoren i övrigt är
enligt utskottet minst lika viktiga åtgärder för att vården skall få behålla sin
personal. Utskottet erinrar om vad utskottet uttalat även i det föregående.
Utskottet får - i likhet med propositionen - framhålla att arbetsförhållandena
och arbetsmiljön måste ha en sådan utformning att människorna kan
arbeta heltid utan att riskera att bli utslitna i förtid.

Utskottet är inte berett att förorda något initiativ från riksdagens sida när
det gäller kraven på en förkortad arbetstid.

Utskottet avstyrkte med det anförda de då aktuella motionsyrkandena.

Utskottet (s. 31) var inte heller berett att tillstyrka kraven i en motion
(vpk) på ett sådant särskilt stöd för utbildning av hemtjänstens personal som
nu förordas i motion So305.

Utskottet anser att det inte finns anledning för riksdagen att nu ändra
uppfattning i dessa frågor. Utskottet avstyrker sålunda motion So305 (vpk)
yrkande 2.

Bidrag till vissa pensionärsorganisationer

I budgetpropositionen 1988/89:100 beräknas medelsbehovet för nästa
budgetår till 1 694 000 kr. Bidraget bör enligt propositionen utges efter
samma principer som under innevarande budgetår.

För innevarande budgetår angavs om bidragssystemet följande i prop.
1987/88:100 bil. 7 s. 14.

Bidrag utgår som hittills efter ansökan till pensionärsorganisation som är av
riksomfattande karaktär, står öppen för alla och är partipolitiskt obunden.
Lägsta medlemsantal för bidrag föreslås bli 30 000 medlemmar.

Bidrag föreslås utgå i form av grundbidrag och för organisation med fler än
75 000 medlemmar även i form av rörligt bidrag. Till organisation med högst
75 000 medlemmar föreslås halvt grundbidrag och vid fler medlemmar helt
grundbidrag. Det rörliga bidraget föreslås utgå i intervallet 75 000- 150 000
medlemmar med 5 kr./medlem, i intervallet 150 000 - 300 000 medlemmar
med 4 kr./medlem, i intervallet 300 000 - 450 000 medlemmar med 3
kr./medlem samt med 2 kr./medlem för medlemmar utöver 450 000.

Avsikten var enligt propositionen också att göra en viss omläggning av
bidragssystemet så att bidraget till en organisation påverkades av förändringar
i medlemsantalet.

Förslaget föranledde ingen erinran från riksdagens sida.

I motion So244 av Stina Eliasson och Gunhild Bolander (båda c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nödvändigheten av att höja grundbeloppet (yrkande 1) och att riksdagen hos

1988/89:SoU19

regeringen begär en översyn av reglerna för fördelning av det statliga
bidraget till de båda pensionärsorganisationerna SPF och PRO (yrkande 2).

Fördelningen av totalbeloppet för budgetåret 1988/89 var enligt motionärernas
mening anmärkningsvärd. Det statliga bidraget till PRO uppgick till
3,40 kr. per medlem, medan SPF fick nöja sig med 2,60 kr. per medlem. Det
borde enligt motionärerna vara självklart att anslaget fördelas enligt rättvisa
grunder.

I motion So321 av Karin Söder m.fl. (c, m, fp, mp) hemställs att riksdagen
uppdrar åt regeringen att fördela bidragen till pensionärsorganisationerna
enligt angivna principer.

Motionärerna framhåller att den gällande fördelningen av medlen är
orättvis. Grundbidraget måste enligt motionärerna avse att täcka kostnader
som är i stort sett desamma oavsett organisationernas storlek. En rimlig
fördelning vore då att man fastställer ett grundbidrag och fördelar återstoden
av anslaget i relation till organisationernas medlemstal per den 31 december
1988.

Utskottet behandlade våren 1987 en motion (c, m, fp) om att riksdagen
skulle fördela anslaget till pensionärsorganisationerna enligt rättvisare
grunder. Fördelningen av totalbeloppet var enligt motionärerna anmärkningsvärd,
PRO erhöll 3:25 per medlem, medan SPF fick nöja sig med 2:40
kr. per medlem. Socialutskottet anförde (SoU 1986/87:29 s. 4).

Relationen mellan anslagen till resp. organisation har dock varit oförändrad
och hänsyn har inte tagits till att SPF kraftigt ökat sitt medlemstal.

Socialutskottet tillstyrkte våren 1979 en motion med begäran om höjning
av bidragen till pensionärsorganisationerna (SoU 1978/79:25). Utskottet
uttalade därvid att det liksom dittills skett borde ankomma på regeringen att
ta ställning till fördelningen av bidrag mellan de pensionärsorganisationer
som kom in med ansökan därom. Utskottets s-ledamöter anförde i en
reservation att man vid fördelningen av medel mellan de aktuella organisationerna
som brukligt var borde utgå från deras medlemsantal.

Utskottet utgår från att samtliga pensionärsorganisationer som kommer i
fråga för bidrag kommer att få en likvärdig behandling.

Utskottet avstyrkte med hänvisning härtill den då aktuella motionen (c, m,
fp).

Utskottet har inhämtat att de principer som gäller för bidragsgivningen till
pensionärsorganisationerna inte är unika utan gäller också inom andra
områden. Bidraget till SPF ökade vid den senaste fördelningen totalt sett
med nästan 30 % på grund av att organisationens medlemsantal ökat.
Ökningen för PRO var obetydlig. Enligt uppgift skulle SPF:s medlemsantal
nu ha ökat ytterligare, varför en ökning totalt sett av bidraget till organisationen
kan förväntas med gällande fördelningssystem.

Utskottet utgår från att regeringen noga följer fördelningen av bidraget
mellan pensionärsorganisationerna och föreslår de ändringar som kan
behövas för att en så rättvis fördelning som möjligt skall uppnås. Utskottet är
mot denna bakgrund inte berett att tillstyrka motionerna So244 (c) yrkande 1
och So321 (c, m, fp, mp). Utskottet anser inte heller att någon sådan översyn
som begärs i motion So244 yrkande 2 är påkallad. Yrkandet avstyrks därför.

1988/89SoU19

Medelsanvisningen

1988/89:SoU19

I motion So305 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar
att under anslaget G 1, bil. 7, för 1989/90 anslå 3 562 850 000 kr., dvs. ett i
förhållande till regeringens förslag höjt anslag med 500 000 000 kr. (yrkande
!)■

Utskottet har ovan under behandlingen av frågan om statsbidraget till
kommunerna för stöd och hjälp i boendet avstyrkt yrkandet i samma motion
att riksdagen hos regeringen begär förslag om nytt statsbidrag för utbildning
av vårdpersonal inom hemtjänsten. Utskottet avstyrker följaktligen motion
So305 (vpk) yrkande 1.

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till medelsanvisning
under punkten G 1. Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem,
m.m., vilken avser förhållandena under kalenderåret 1989.

Ombyggnad inom vårdinstitutioner

I motion So235 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
beslutar om ett femårigt stimulansbidrag om 100 milj.kr. per budgetår i syfte
att stimulera ombyggnaden av institutioner så att rätten till eget rum kan
förverkligas i hela landet före mitten av 1990-talet (yrkande 2) och att
riksdagen för nästkommande budgetår beviljar ett stimulansbidrag om 100
milj.kr. för ombyggnad av institutioner (den slutna äldrevården) i syfte att
förverkliga rätten till eget rum (yrkande 3).

Hösten 1988 (1988/89:SoU6 s. 18) behandlade utskottet motionsyrkanden
med samma innehåll som de nu aktuella i motion So235. Utskottet uttalade
följande.

Utskottet delar uppfattningen i motion So28 (fp) - vilken i denna del helt
överensstämmer med propositionens intentioner - att det är angeläget att
otidsenliga institutioner byggs om så att målet att även den som behöver vård
och tillsyn skall ha rätt till en fullvärdig bostad kan uppfyllas. Utskottet anser
också att det är viktigt att anläggningar som inte kan byggas om ändras så att
vårdmiljön blir mer hemlik. Samtidigt finns det skäl att betona att omvandlingen
av äldre anläggningar måste ske med stor varsamhet och genomföras
med största hänsyn till de äldre som berörs.

Utskottet konstaterar att det i dag pågår ett intensivt program- och
planeringsarbete för att minska boendet på institutioner. Detta gäller inom
den sociala hemtjänsten, inom långtidssjukvården, inom den psykiatriska
vården och inom omsorgen om psykiskt utvecklingsstörda. Det pågår också i
många landsting och kommuner ett arbete för att öka kvaliteten i boendet för
dem som av olika skäl måste vistas under en längre tid på institution.
Planeringen av arbetet med att förbättra kvaliteten på olika sjukvårds- och
sociala institutioner och genomförandet av detta är dock i högsta grad en
fråga för landsting och kommuner. Utskottet tar avstånd från tanken att
staten mer eller mindre regelmässigt skall gå in med särskilda stimulansbidrag
på områden där ansvaret för planering och genomförande åvilar en annan
huvudman. Utskottet erinrar om det statliga stöd som redan utgår genom
nybyggnads- och ombyggnadslån bl.a. till bostäder och ålderdomshem.
Utskottet är härutöver inte berett att tillstyrka särskilda stimulansbidrag för
att ytterligare underlätta ombyggnad av institutioner.

Med det anförda avstyrkte utskottet de då aktuella motionsyrkandena.

Utskottet anser att det inte finns anledning för riksdagen att nu ändra
uppfattning i denna fråga. Utskottet avstyrker sålunda motion So235 (fp)
yrkandena 2 och 3.

Färdtjänst

Färdtjänsten är ett komplement till kollektivtrafiken för dem som inte kan
utnyttja denna. Färdtjänsten underlättar för den enskilde att bo självständigt
och ha kontakt med andra.

Från anslaget Bidrag till färdtjänst betalas statsbidrag till landstingskommuner
och kommuner för färdtjänst. Bidraget är 35 % av bruttodriftkostnaderna.
Det får dock inte öka med mer än ett belopp som står i visst
förhållande till antalet personer som är 65 år och äldre samt utvecklingen av
konsumentprisindex. Bidragsbestämmelserna finns i kungörelsen (1974:840)
om statsbidrag till färdtjänst. Bidraget betalas för kalenderår i efterskott.
Anslaget för budgetåret 1989/90 avser således bidrag för verksamheten under
år 1989.

I motion So223 av Ingvar Björk och Börje Nilsson (båda s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om att till statsbidraget för den kommunala färdtjänsten kopplas
krav om verksamhetens omfattning, kvalitet och avgifter.

Motionärerna framhåller att färdtjänsten är en kommunal uppgift. Taxor
och andra regler för färdtjänsten varierar starkt mellan olika kommuner. Det
finns även stora skillnader beträffande den service som erbjuds färdtjänstkunderna.
Antal resor är i vissa fall starkt begränsat. Kvaliteten på
specialfordon är också mycket skiftande. För att skapa en god kvalitet på
färdtjänsten i rikets alla kommuner måste det enligt motionärerna uppställas
vissa krav för verksamheten. Riksrevisionsverket presenterade under 1988
förslag om en förändring av det statliga bidraget till kommunernas färdtjänst
i rakt motsatt riktning. Det förslaget innebär att färdtjänstbidraget skulle
omvandlas till ett skatteutjämningsbidrag baserat på kommunernas andel
innevånare över 65 år, anför motionärerna. Bidraget skulle ge kommunerna
möjlighet att använda det efter eget gottfinnande, t.ex. till anpassning av den
kollektiva trafiken. En sådan bidragskonstruktion riskerar enligt motionärerna
att bli förödande för färdtjänsten i många kommuner, där anpassad
kollektivtrafik skulle spelas ut mot dem som är beroende av färdtjänsten.

I motion So255 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om statsbidragsreglerna
till färdtjänst (yrkande 8) och att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförs om behovet av flexibla regler
för färdtjänst (yrkande 9).

Motionärerna anför att färdtjänsten utgår enligt socialtjänsten som
bistånd. Detta är ett föråldrat synsätt. Färdtjänsten i framtiden bör enligt
motionärerna vara en naturlig del av kollektivtrafiken. Färdtjänsttillstånd
skall ges till dem som på grund av funktionsnedsättning inte kan använda sig
av allmänna kommunikationer. Socialstyrelsen är ansvarig för tillsyn och
utger tillämpningsföreskrifter. Dessa föreskrifter är enligt motionärerna

1988/89:SoU19

oklara och olika tolkningar kan göras om vilka personer och resor som kan
anses statsbidragsberättigade. Riksrevisionsverket har i en revisionsrapport
1987 föreslagit alternativ till dagens statsbidragsregler. Regeringen bör
skyndsamt behandla rapporten och lägga fram nytt förslag till statsbidragsregler
så att resandet för människor med funktionsnedsättningar blir jämlikt
med icke handikappades, anför motionärerna. När nya bestämmelser för
färdtjänst, såväl kommunal-, läns- som riksfärdtjänst, utformas måste de
vara så flexibla att de underlättar för såväl handläggare som brukare. Man
måste uppmärksamma de regionala skillnaderna i landet. Det som passar bra
i Stockholm kanske inte alls är bra i glesbygdskommuner.

Riksrevisionsverket har genomfört en förvaltningsrevision av statsbidraget
till kommunal färdtjänst. En rapport över revisionen (Dnr 1987:101)
Statsbidraget till kommunal färdtjänst har överlämnats till regeringen.
Granskningsrapporten har remissbehandlats.

Som en idéskiss redovisar RRV (s. 04) ett alternativ till dagens statsbidrag
till färdtjänst. Ett mer generellt och behovsrelaterat statsbidrag skulle, enligt
RRV, i större utsträckning än det nuvarande bidra till att utjämna i stället för
att befästa de kommunala skillnaderna. Det skulle vidare vara neutralt i fråga
om valet mellan färdtjänst och olika former av handikappanpassning av
kollektivtrafik. Därmed skulle en väl avvägd blandning av insatser mot
förflyttningshandikapp uppmuntras snarare än motverkas. Ett behovsrelaterat
bidrag skulle även ge kommunerna ökat incitament att tillvarata
rationaliseringsvinster samtidigt som det skulle vara förenat med ett mindre
omfattande regelverk och mindre administration. Den statsfinansiella kontrollen
över bidraget skulle också förbättras. Ett behovsrelaterat statsbidragssystem
skulle ställa krav på en tillsyn från socialstyrelsen av en delvis
annan karaktär och inriktning än den nuvarande.

I budgetpropositionen 1988/89:100 framhåller föredraganden (s. 129).

Riksrevisionsverket lämnade i oktober 1987 en revisionsrapport om statsbidraget
till den kommunala färdtjänsten. I rapporten skisserar verket olika
alternativ till dagens statsbidrag. Statsbidraget skulle antingen kunna vara
helt behovsrelaterat eller bestå av flera komponenter, t.ex. en behovsrelaterad
del och en prestationsrelaterad del. Granskningsrapporten har remissbehandlats.

Det finns enligt min mening för närvarande inte tillräckligt underlag för att
ta ställning till det framtida statsbidragets utformning. Ytterligare beredning
av denna och angränsande frågor kommer således att ske inom regeringskansliet.

Med anledning av ett motionsyrkande liknande det i motion So223 anförde
utskottet bl.a. följande i betänkandet SoU 1987/88:20 s. 5.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden med i huvudsak samma
innebörd som det nu aktuella, senast i betänkandet SoU 1986/87:18 s. 19.
Utskottet har därvid anfört att taxorna för färdtjänsten ligger inom ramen för
den kommunala självstyrelsen och att taxorna som en följd av detta varierar
med hänsyn till de lokala förhållandena. Utskottet har emellertid framhållit
att en större enhetlighet i de kommunala taxorna bör eftersträvas.

Kommunförbundet har år 1987 tagit fram en skrift, Färdtjänsten i
kollektivtrafiken. Om färdtjänstens utveckling. Enligt utskottets mening

1988/89:SoU19

finns det skäl att anta att skriften kommer att leda till att kommunerna
vinnlägger sig om en större enhetlighet i färdtjänsttaxorna och villkoren för
färdtjänst. Utskottet noterar också att socialstyrelsen har inlett en särskild
utredning i syfte att beskriva och analysera skillnaderna mellan kommunerna
när det gäller den enskildes tillgång till färdtjänst. Utskottet har vidare
inhämtat att regeringen nyligen uppdragit åt riksrevisionsverket att kartlägga
och analysera den varierande utformningen av taxorna inom kommunernas
hemtjänst, färdtjänst och barnomsorg. Med hänsyn härtill och då frågan om
förändringar i statsbidragssystemet är föremål för överväganden inom
regeringskansliet anser utskottet att syftet med motion So211 yrkande 1 är
tillgodosett och avstyrker därför motionsyrkandet.

Riksrevisionsverket har nyligen redovisat det nämnda uppdraget för regeringen
i rapporten Den enskildes sammanlagda ekonomiska situation inom
äldreomsorgen (Dnr 1988:219).

I betänkandet SoU 1987/88:20 behandlade utskottet också en motion med ett
yrkande liknande de nu aktuella i motion So255. Utskottet anförde.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att statsbidragsbestämmelserna
bör ha en klar och entydig utformning. Utskottet, som vill hänvisa till vad
som ovan anförts om pågående arbete, konstaterar emellertid att statsbidragssystemet
är föremål för översyn inom regeringskansliet. Enligt utskottets
mening är det därför inte påkallat med någon åtgärd av riksdagen med
anledning av motionsyrkandet. Motionsyrkandet avstyrktes.

Utskottet konstaterar att frågan om utformningen av statsbidraget till
färdtjänsten bereds inom regeringskansliet bl.a. mot bakgrund av riksrevisionsverkets
revisionsrapport Statsbidraget till kommunal färdtjänst. Enligt
utskottets mening är det inte påkallat med några sådana initiativ från
riksdagens sida som begärs i motion So255 (fp) yrkandena 8 och 9.
Motionsyrkandena avstyrks.

Beredningen i regeringskansliet av den nämnda revisionsrapporten och
rapporten Den enskildes sammanlagda ekonomiska situation inom äldreomsorgen
bör avvaktas, innan riksdagen överväger något sådant initiativ som
föreslås i motion So223 (s). Motionen avstyrks.

I motion So238 av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik (båda fp) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ändring av statsbidragsbestämmelserna för färdtjänst för att skapa
möjlighet för handikappade att leasa bil.

Motionärerna anser att i vissa situationer kan leasing av en handikapputrustad
bil vara ett bättre och billigare alternativ för såväl den handikappade
som kommunen. Den handikappade får större rörelsefrihet och kommunen
skulle endast behöva betala kostnaden för bilresor. En annan lösning är
enligt motionärerna att inte kommunen står för själva kontraktet utan låter
bilföretaget leasa ut bilen direkt till den handikappade med ekonomisk hjälp
från stat och kommun. Men för att kunna medge leasing av handikapputrustad
bil måste statsbidragsbestämmelserna ändras så att även bilföretag,
och inte endast privatpersoner, kan erhålla bidrag till specialutrustning,
anser motionärerna. Dessutom finns redan i dag svensktillverkade bilar som
erbjuder viss speciell utrustning som gör det lättare för handikappade att

1988/89 :SoU19

köra. Därtill måste kommunen få rätt att av statsbidragsmedel till färdtjänsten
bidra till leasingkostnaden motsvarande kostnaden för bilresor till och
från arbetet. Motionärerna framhåller också att det har sagts att leasing
skulle vara en både dyr och dålig lösning. Detta är ett tvivelaktigt påstående.
Man bör enligt motionärerna kunna hålla kostnaden på samma nivå som
förut. En handikappad har däremot svårare att göra enklare underhåll eller
rätta till smärre fel än en frisk person, varför fullserviceleasing är ett utmärkt
alternativ för den handikappade.

I betänkandet (Ds S1986:ll) Bilstödet åt handikappade framhöll den
särskilde utredaren bl.a. (s. 52).

I diskussioner med de sakkunniga har de ansett, att leasing är en dyr och dålig
lösning, särskilt om det behövs omfattande anpassning av bilen på grund av
funktionshinder. En fördel är dock att föraren kan slippa ekonomiska
bekymmer med reparationer och underhåll.

Såvitt jag inhämtat, går det att få smärre ändringar på en leasingbil, men
om det behövs stora ingrepp kan det vara svårare. Eftersom bilen skall
återställas i ursprungligt skick, när leasingen upphör, kan den handikappade
få stora kostnader, om ändringarna på bilen har varit omfattande.

I dag kan man inte få arbetsmarknadsverkets bilbidrag till leasing av bil. Att
utvidga bilstödet, så att också leasingbilar omfattas av bilstöd, är således en
reform, som medför ökade utgifter. Jag har inte bedömt att en sådan reform
hör till de mest angelägna.

En möjlighet att minska kostnaderna för att hyra bil kunde vara att en
offentlig huvudman -1.ex. färdtjänsthuvudmannen - sluter ett centralt avtal
med en uthyrare och sedan tillhandahåller bilar för funktionshindrade
förare. Intresset för en sådan lösning är dock knappast tillräckligt stort vare
sig hos huvudmännen eller hos funktionshindrade bilförare.

Frågan behandlades av utskottet i betänkandet SoU 1987/88:20 med
anledning av en motion med samma yrkande som i motion So238. Utskottet
anförde (s. 5).

Utskottet noterar att förslaget i proposition 1987/88:99 om förbättrat bilstöd
till handikappade innebär att fler handikappade kommer att kunna förflytta
sig med av dem själva framfört fordon. Det kommer härvid att bli
förmånligare för den enskilde att köpa bilen än att hyra den. Om bilen måste
ändras efter den enskildes funktionshinder framstår leasing som ett än sämre
alternativ. Utskottet är på grund härav inte berett att förorda något
riksdagens initiativ med anledning av motion So207 (fp). Motionen avstyrks
således.

Enligt utskottets mening har frågan inte tillförts något som föranleder en
ändrad bedömning från utskottets sida. Motion So238 (fp) avstyrks därför.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen till Bidrag till färdtjänst.

Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

Landstingskommunerna och de kommuner som inte ingår i någon landstingskommun
får statsbidrag med 95 % av lönekostnaderna förvissa förskolekon -

1988/89:SoU19

sulenter inom omsorgsverksamheten enligt lagen (1985:568) om särskilda
omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. Fr.o.m. den 1 juli 1987 utgår
statsbidrag även till talpedagoger som arbetar med utvecklingsstörda förskolebarn.
Bidraget betalas ut i efterskott för kalenderår. Bidragsreglerna finns i
förordningen (1986:566) om statsbidrag till lönekostnader för vissa förskolekonsulenter
och talpedagoger (ändrad senast 1988:575). Socialstyrelsen
erhåller medel för viss kurs- och konferensverksamhet för viss personal inom
verksamheten med omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Syftet är bl.a.
att främja utvecklingen och ge tillfälle till erfarenhetsutbyte inom verksamhetsområdet.

I motion So624 av Ingrid Andersson och Barbro Andersson (båda s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att logopeder och talpedagoger jämställs i
statsbidragshänseende vid tillämpning av omsorgslagens 4 § punkt 1.

I budgetpropositionen sägs bl.a. följande om statsbidraget (s. 130).

Den nuvarande statsbidragskonstruktionen låser bidraget till vissa befintliga
tjänster. I vissa landsting är det inte talpedagoger utan logopeder som svarar
för bedömning av barnets språkliga förmåga och för insatser i form av tal- och
språkstimulans. Lekotekarier är en annan specialpedagogisk resurs för
psykiskt utvecklingsstörda förskolebarn. En friare användning av den
specialpedagogiska resursen skulle möjliggöra anpassning efter de individuella
behoven av insatser och bidra till en jämnare kvalitet landstingen
emellan. Med tanke på att statsbidraget utgör ett medel för att styra
kompetensutvecklingen hos den personal som ger specialpedagogiska insatser,
har jag tidigare inte varit beredd att föreslå någon ändring av
statsbidragskonstruktionen. Under år 1988 har emellertid socialstyrelsen
utfärdat behörighetsföreskrifter för förskolekonsulenter. Mot bakgrund av
ovanstående anser jag att reglerna för statsbidraget bör ändras i enlighet med
socialstyrelsens förslag.

Jag föreslår att statsbidraget för 1989 års verksamhet utgår enligt
nuvarande konstruktion. Fr.o.m. år 1990 bör bidraget utgå för specialpedagogiska
insatser som ges till förskolebarn, som tillhör eller före skolstarten
kan förväntas komma att tillhöra omsorgslagens personkrets. De specialpedagogiska
insatserna kan ges av förskolekonsulent, talpedagog, logoped eller
motsvarande inom landstingskommunernas omsorgsverksamhet eller samordnade
barnhabilitering.

Bidraget bör liksom nu avse kalenderår och utbetalas per år i efterskott.
Anslaget bör omvandlas till ett reservationsanslag och fördelas i relation till
det antal barn som under året fått del av specialpedagogiska insatser.

Jag förutsätter att socialstyrelsen noga följer tillämpningen av de nya
statsbidragsreglerna.

Genom vad som sägs i budgetpropositionen får motionsyrkandet anses vara
tillgodosett. Motion So624 (s) avstyrks följaktligen.

Utskottet godkänner de föreslagna riktlinjerna för statsbidrag till specialpedagogiska
insatser.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen till Kostnader för viss
omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

1988/89 :SoU 19

2 Riksdagen 1988/89.12 sami. Nr 19

Nämnden för vårdartjänst

1988/89:SoU19

Nämnden för vårdartjänst har till uppgift att organisera verksamheten med
vårdartjänst samt administrera det statliga bidraget till denna. Nämnden
skall också administrera försöksverksamheten med omvårdnad för svårt
rörelsehindrade elever vid Skärholmens gymnasium.

Från anslaget betalas vårdartjänst åt svårt rörelsehindrade som studerar i
eftergymnasial utbildning eller vid folkhögskola. Kostnaderna för försöksverksamheten
vid Skärholmens gymnasium skall täckas av avgifter, och
nämnden debiterar berörda landsting och kommuner avgift för omvårdnad
och därmed sammanhängande verksamhet. Från anslaget betalas vidare
kostnader för nämndens kansli samt viss utvecklingsverksamhet.

Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen
(1988:1126) med instruktion för nämnden för vårdartjänst.

Kostnaderna för gravt rörelsehindrade ungdomars gymnasiestudier

I motion So287 av Lars Wemer m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar
om en utvidgning av vårdartjänsten till att omfatta även gymnasiestuderande
(yrkande 1). Motionärerna föreslår att staten tar över ansvaret för de svårt
rörelsehindrades gymnasiestudier genom att vårdartjänsten utvidgas till att
omfatta även dessa elever.

I motion So320 av Barbro Sandberg (fp) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvaret för svårt
rörelsehindrade ungdomars gymnasiestudier. Motionären anser att det är
nödvändigt att regeringen omedelbart tar sitt ansvar även för denna lilla
grupp ungdomar.

I motion So323 av Rosa Östh och Jan Hyttring (båda c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kostnadsansvaret för gravt rörelsehindrade elevers gymnasieskolgång.

I motion Ub267 av Arne Kjörnsberg (s) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att kostnaderna för gymnasieutbildningen
för i motionen berörda elever bör bestridas av staten.

I motionerna So287, So320 och So323 anförs också att vidare utredning i
frågan är onödig.

Socialutskottet behandlade våren 1987 liknande motionsyrkanden och
anförde i det av riksdagen godkända betänkandet SoU 1986/87:18 s. 27-28
bl.a. följande.

Enligt utskottets uppfattning åvilar det ekonomiska ansvaret för omvårdnaden
om de rörelsehindrade ungdomarna under deras gymnasieskolgång
principiellt vederbörande primär- och landstingskommuner. Staten måste
emellertid vara beredd att svara för att den begränsade grupp det här är fråga
om verkligen kan erbjudas en fungerande gymnasieskolgång. De av dessa
ungdomar som vill studera vidare måste då garanteras den omvårdnad som är
en förutsättning för att de skall kunna fullfölja sina studier. Deras möjligheter
får inte vara beroende av hemortskommun. Statens ansvar för dessa
ungdomars möjligheter till gymnasiestudier bör slås fast.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår fortfarande förhandlingar mellan
statens förhandlingsnämnd och kommun- och landstingsförbunden om hur

kostnaden för elevernas omvårdnad skall fördelas. Utskottet vill understryka
att förhandlingarna om kostnadsfördelningen därför bör bedrivas med
inriktning på att frågan måste bringas till en skyndsam lösning. I avvaktan
härpå har utskottet ingen erinran mot att berörda kommuner och landstingskommuner
debiteras en preliminär avgift i enlighet med vad som anförts i
budgetpropositionen.

Vad utskottet uttalat om statens ansvar för dessa ungdomars möjligheter
till gymnasiestudier bör riksdagen med anledning av motion So231 (vpk)
yrkande 1 och motion So252 (fp, c) som sin mening ge regeringen till känna.

Med anledning av ett liknande motionsyrkande (c) våren 1988 framhöll
utskottet (SoU 1987/88:20 s. 15).

Utskottet, som noterar att förhandlingarna mellan statens förhandlingsnämnd
och kommun- och landstingsförbunden ännu inte har avslutats,
vidhåller sitt ställningstagande att det principiella ekonomiska ansvaret
åvilar vederbörande primär- och landstingskommuner.

Utskottet har inhämtat att frågan om det ekonomiska ansvaret för
omvårdnaden om de rörelsehindrade ungdomarna under deras gymnasieskolgång
också kommer att behandlas av den av regeringen tillsatta
arbetsgruppen för beredning av vissa frågor om handikappade. Utskottet
förutsätter att frågan bringas till en snar lösning.

Utskottet fann mot bakgrund av det anförda inte skäl till någon åtgärd av
riksdagen och avstyrkte därför den då aktuella motionen.

Den i betänkandet omnämnda arbetsgruppen överlämnade sin slutrapport
till regeringen i april 1988 utan några egna ställningstaganden.

Den 15 september 1988 beslutade regeringen att en kommitté skulle
tillkallas med uppgift att utreda vissa frågor om kommunernas och landstingens
insatser för människor med omfattande funktionshinder (S 1988:03, dir.
1988:53, den s.k. 1989 års handikapputredning).

Regeringen beslutade den 1 december 1988 att utvidga uppdraget till
kommittén enligt följande.

Kommittén bör göra en kartläggning och analys av svårt rörelsehindrade
ungdomars möjligheter att genomgå gymnasiala studier. Kommittén bör
bedöma hur stor andel av de svårt rörelsehindrade ungdomarna som
genomgår utbildning på gymnasial nivå samt klarlägga vilka hinder som finns
för att ungdomarna i fråga skall kunna påbörja och tillgodogöra sig
utbildningen. Kommittén bör vidare, med utgångspunkt i det kommunala
ansvaret, pröva hur dessa hinder kan undanröjas och hur rörelsehindrade
ungdomar därmed kan tillförsäkras gymnasieutbildning på samma nivå som
andra ungdomar. Härvid bör särskilt möjligheterna att inrätta speciellt
anpassad gymnasieutbildning i kombination med sociala omvårdnadsinsatser
och habilitering på fler platser i landet prövas.

Kommittén bör behandla dessa frågor med förtur.

Utskottet konstaterar att frågan om ansvaret för gymnasieutbildningen för
svårt rörelsehindrade ungdomar med förtur behandlas av kommittén om
samhällets stöd till människor med funktionshinder. Utskottet anser att
kommitténs arbete bör avvaktas innan riksdagen överväger något initiativ i
frågan. Motionerna So287 yrkande 1, So320, So323 och Ub267 avstyrks
därför.

1988/89: SoU 19

Medelsanvisningen

I motion So287 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen med
ändring i prop. 1988/89:100, bil. 7, Socialdepartementet, G 4, Nämnden för
vårdartjänst, anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 30 000 000
kr. förhöjt belopp till 64 928 000 kr. avseende vårdartjänst för gymnasieelever
(yrkande 2).

Utskottet har ovan avstyrkt motionsyrkandena om att utvidga vårdartjänsten
till att omfatta även gymnasiestuderande ungdomar med grava rörelsehinder.
Motion So287 (vpk) yrkande 2 avstyrks följaktligen.

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till medelsanvisning
under punkt G 4. Nämnden för vårdartjänst.

Kostnader för viss verksamhet för handikappade

I budgetpropositionen föreslås 38 977 000 kr. under anslaget G 7. Kostnader
för viss verksamhet för handikappade.

Från anslaget får Synskadades riksförbund (SRF) bidrag till Aktiebolaget
SRF-Produkters depåverksamhet, till verksamheten med ledarhundar och
till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda erhåller bidrag för
tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges dövas riksförbund för sin
teckenspråksavdelning. Under anslaget utges vidare bidrag till rikstolktjänst,
hörselteknisk forskning, handikappforskningen i Göteborg, palynologiska
laboratoriet vid naturhistoriska riksmuseet. De handikappades riksförbunds
och Synskadades riksförbunds rekreationsanläggningar samt till
Föreningen Rekryteringsgruppen.

Till SRF-Produkters depåverksamhet beräknas nästa budgetår 5 406 000
kr. För SRF:s verksamhet med ledarhundar föreslås 9 662 000 kr. Bidraget
till rekreationsanläggningar beräknas till 2 270 000 kr. Enligt föredraganden
bör bidrag utgå till DHR avseende organisationens rekreationsanläggningar
med 1 655 000 kr. och bidrag till SRF avseende Almåsa semesterhem och
kursgård med 615 000 kr.

Depåverksamheten

I motion So224 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar att
under G 7 i bilaga 7 till budgetpropositionen. Kostnader för viss verksamhet
för handikappade, för budgetåret 1989/90 anslå 39 616 000 kr., vilket innebär
en höjning med 639 000 kr. i syfte att förstärka Synskadades Riksförbunds
depåverksamhet i enlighet med vad i motionen anförs (yrkande /).

I motion So299 av Lahja Exner (s) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
avtalet mellan Synskadades Riksförbund och staten med syftet att trygga
depåverksamheten och dess finansiering.

I motion So322 av Rosa Östh och Marianne Andersson (båda c) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om höjt anslag till depåverksamhet för synskadade hantverkare. Även enligt
dessa motionärer bör SRF för depåverksamheten få ett med 639 000 förhöjt
anslag.

1988/89:SoU19

Motionärerna framhåller att depåverksamheten har stor betydelse för
många synskadade och att kostnaderna för att driva verksamheten ökat
kraftigt under senare år. Staten har genom avtalet med SRF (tidigare De
Blindas Förening) åtagit sig att täcka kostnaderna för verksamheten.

Utskottet delar motionärernas inställning att SRF:s depåverksamhet har stor
betydelse för många synskadade. Överenskommelsen mellan SRF och staten
som ligger till grund för samarbetet tillkom redan 1953, och mycket tyder på
att förutsättningarna ändrats sedan överenskommelsen tillkom. Diskussioner
har också tagits upp mellan staten och SRF om depåverksamheten.
Motion So299 (s) får genom det anförda anses tillgodosedd, varför den
avstyrks. I avvaktan på resultatet av dessa diskussioner anser utskottet inte
att någon höjning av anslagsposten utöver den som följer av budgetpropositionen
bör ske. Motionerna So224 (m) yrkande 1 och So322 (c) avstyrks
följaktligen.

Ledarhundsverksamheten

I motion So263 av Kenth Skårvik och Barbro Sandberg (båda fp) hemställs
att anslaget för 1989/90 till SRF:s ledarhundsverksamhet höjs med 1 090000
kr. till 10 752 000 kr.

I motion So288 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen med
ändring i prop. 1988/89:100 bil. 7, Socialdepartementet, G 7, Kostnader för
viss verksamhet för handikappade anvisar ett med 1 090 000 kr. förhöjt
belopp till 10 752 000 kr. avseende Synskadades Riksförbunds ledarhundsverksamhet.

I motion So298 av Görel Thurdin och Stina Gustavsson (båda c) hemställs
att riksdagen beslutar att höja det av regeringen föreslagna anslaget till
ledarhundsverksamhet med 1 090 000 kr. till 10 752 000 kr. Motionärerna
anför att anslaget bör ökas för att liksom förra året medge inköp av 40
ledarhundar i stället för 35 som skulle bli följden av förslaget i budgetpropositionen.

Utskottet har när frågorna om ledarhundsverksamheten och statens hundskola
tidigare behandlats framhållit att alla synskadade som så önskar bör
kunna få del av den förmån det innebär att ha ledarhund och att SRF:s
ekonomiska möjligheter att inköpa ledarhundar inte får försämras genom
omorganisationen av hundskolan.

Utskottet vidhåller denna principiella inställning. Problemet under senare år
har emellertid varit svårigheterna att få fram tillräckligt många bra hundar.
Statens hundskola levererar hundar med erkänt goda egenskaper. Under
senare år har emellertid de anslagna beloppen under denna anslagspost inte
kunnat användas fullt ut på grund av bristen på ledarhundar. Förslaget i
budgetpropositionen utgår från en oförändrad produktion. Att öka produktionen
av ledarhundar kan inte ske genast utan kommer att ta avsevärd tid
och kräva långsiktiga insatser beträffande aveln m.m. Mot denna bakgrund
kan utskottet inte tillstyrka någon höjning av denna anslagspunkt utöver den
som följer av förslaget i budgetpropositionen. Motionerna So263 (fp), So288
(vpk) och So298 (c) avstyrks följaktligen.

1988/89: SoU19

Bidrag till Hörselfrämjandets Riksförbund

I motion So310 av Ulla Tillander (c) hemställs att riksdagen till Kostnader för
viss verksamhet för handikappade för budgetåret 1989/90 anvisar 1 000 000
kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således tillhopa 3 270 000 kr.
Motionären anför att Hörselfrämjandets Riksförbund bör få bidrag till
driften av sin anläggning Granbacka i Höörs kommun avseende anläggningens
tillgänglighet och anpassning för hörselskadade, på samma sätt som De
handikappades Riksförbund och Synskadades Riksförbund får för motsvarande
anläggningar.

I budgetpropositionen 1985/86:100 bilaga 7 (s. 136) framhöll föredraganden
följande om bidraget till rekreationsanläggningar.

Jag är ense med DHR om betydelsen för rörelsehindrade av DHR:s
anläggningar för rekreation och turism. I detta slags anläggningar, som är till
för människor med omfattande funktionshinder, uppstår avsevärda extra
driftkostnader för större utrymmen, högre tillgänglighet samt för utbyggd
och kvalificerad service under vistelsen. I avvaktan på att denna finansieringsfråga
får sin lösning, har staten tagit på sig ett ekonomiskt ansvar och
under detta anslag tillerkänt DHR medel för ändamålet. Jag har inhämtat,
att DHR i sina överväganden i frågan bl.a. tagit upp diskussioner med
landstingsvärlden. Tills vidare bör enligt min mening staten subventionera
DHR:s verksamhet. Jag förordar att medlen för ändamålet räknas upp till
begärda 1,5 milj.kr. Bidraget bör avse minskning av kapitalkostnaderna.

Synskadades riksförbund har hemställt om finansiellt stöd för Almåsa
semesterhem och kursgård i Västerhaninge utanför Stockholm. Jag är
övertygad om Almåsas betydelse inte minst för äldre synskadade och för
synskadade med även andra funktionshinder. Därför förordar jag, att SRF,
av samma skäl som DHR, fr.o.m. nästa budgetår erhåller medel för att
minska sina kapitalkostnader. Jag beräknar medelsbehovet till 0,5 milj.kr.
Ytterligare ett belopp av 1 milj.kr. bör anvisas för ändamål under detta
anslag. Jag förordar, att dessa medel under nästa budgetår tillerkänns SRF
för erforderlig upprustning av Almåsa.

I handikapputredningens direktiv sägs bl.a. följande.

En väsentlig fråga som bör behandlas av kommittén gäller funktionshindrades
möjligheter till en god fritid och rekreation. Av studier som gjorts under
senare år har framgått att fritidssysselsättningen har stor betydelse för
funktionshindrades livskvalitet. Samtidigt är det väl känt att i synnerhet svårt
funktionshindrade för närvarande är eftersatta inom fritidsområdet, främst
beroende på den bristande tillgängligheten i olika former av verksamheter
och avsaknaden av personlig assistans och andra stödinsatser kopplade till
själva aktiviteterna. Det bör i sammanhanget noteras att frågor om fritid och
rekreation för funktionshindrade hittills knappast alls blivit föremål för
överväganden av statliga utredningar.

Enligt den nya omsorgslagen har landstingskommunerna bl.a. till uppgift
att verka för att fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för psykiskt
utvecklingsstörda. Någon motsvarande bestämmelse som gäller andra grupper
funktionshindrade finns för närvarande inte. Kommittén bör göra en
kartläggning och analys av funktionshindrades möjligheter att få del av
utbudet inom fritids- och rekreationsområdet. Om man finner det motiverat,
bör förslag redovisas som kan medverka till att funktionshindrade i högre
grad än för närvarande kan delta i verksamheter och aktiviteter inom
området.

1988/89:SoU19

Utskottet anser att resultatet av handikapputredningens arbete bör avvaktas
innan riksdagen överväger något initiativ i frågan. Motion So310 (c) avstyrks
följaktligen.

Hjälpmedel för handikappade

I motion So205 av Ingegerd Anderlund och Margit Sandéhn (båda s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en särskild informationsteknologisk myndighet
inrättas med erforderliga befogenheter och med de i motionen angivna
uppgifterna.

Enligt motionärerna skall myndigheten ha det övergripande ansvaret för
att informationsteknologin lätt kan göras användbar för personer med
funktionsnedsättning. Myndigheten skall också ha erforderliga befogenheter
för att kunna tillse att hänsyn till personer med funktionsnedsättningar tas vid
framtagande av ny informationsteknologi eller att anpassning sker av redan
befintlig sådan.

I motion So216 av Margareta Persson och Ingvar Björk (båda s) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av att en särskild myndighet ges ansvar för informationsteknologins
anpassning till handikappade gruppers behov.

På central nivå sysslar bl.a. socialstyrelsen med dessa frågor. Även Handikappinstitutet,
vars verksamhet grundar sig på ett avtal mellan staten och
Landstingsförbundet, ägnar stor uppmärksamhet bl.a. åt forsknings- och
utvecklingsfrågor på detta område.

Den 16 oktober 1986 beslutade regeringen att tillkalla en särskild
utredningsman att kartlägga och analysera den nuvarande situationen på
hjälpmedelsområdet och - om förändringar var motiverade - föreslå olika
åtgärder för att få till stånd en bättre fungerande och mer effektiv
hjälpmedelsverksamhet sett såväl ur den enskilde hjälpmedelsanvändarens
som ur samhällets perspektiv.

I direktiven sägs bl.a.

Utvecklingen inom avancerad teknik, framför allt datatekniken, innebär att
nya produkter kan bli aktuella som hjälpmedel för handikappade personer.
Utredningsmannen bör överväga vilka konsekvenser denna utveckling kan
väntas få när det gäller kostnader, finansiering m.m. samt föreslå riktlinjer
för hur den avancerade tekniken inom tillgängliga ekonomiska ramar skall
kunna tas till vara inom hjälpmedelsverksamheten.

Utredningen skall avsluta sitt arbete under första halvåret 1989.

Vidare bör nämnas att Handikappinstitutet under år 1988 erhållit 6
milj.kr. från allmänna arvsfonden för kompetensuppbyggnad och utvecklingsarbete
inom området datateknik och handikapp.

Enligt utskottets mening är det angelägna frågor som motionärerna tar upp.
Frågorna har dock redan uppmärksammats av bl.a. socialstyrelsen och
Handikappinstitutet och övervägs även av hjälpmedelsutredningen. Utskottet
anser att resultatet av hjälpmedelsutredningens arbete bör avvaktas innan
riksdagen överväger något initiativ i frågan. Motionerna So205 (s) och So216
(s) avstyrks följaktligen.

1988/89:SoU19

I motion So219 av Hans Göran Franck m.fl. (s) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
forsknings- och utvecklingsinsatser för hjälpmedel för små handikappgrupper.
Enligt motionärerna är det angeläget att ge stöd till forsknings- och
utvecklingsarbete med inriktning på hjälpmedel för grupper, vars behov
eljest inte kan tillgodoses.

Den fråga som aktualiseras av motionärerna omfattas av hjälpmedelsutredningens
direktiv. Frågan är också aktuell för Handikappinstitutet.

Utskottet anser att även denna fråga är viktig. Resultatet av hjälpmedelsutredningens
arbete bör dock avvaktas innan riksdagen överväger något
initiativ i frågan. Motion So219 (s) avstyrks därför.

Träningscenter för barn med ovanliga handikapp

1 motion So255 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
beslutar om inrättande av ett träningscenter för barn med ovanliga handikapp
(yrkande 2) samt att riksdagen anslår 10 milj.kr. under särskilt anslag
för inrättandet av ett center för barn med ovanliga handikapp (yrkande 3).

I direktiven för handikapputredningen sägs bl.a.

Kommitténs huvuduppgift bör, mot bakgrund av vad jag nu sagt, vara att
kartlägga och analysera de insatser som görs för människor med funktionshinder
inom socialtjänsten och habiliteringen och rehabiliteringen. Om
kommittén finner att det föreligger brister i socialtjänstens och habiliteringens/rehabiliteringens
insatser för dessa grupper, bör den lämna förslag som
leder till förbättringar inom områdena och som innebär att grupperna i
framtiden bör kunna tillförsäkras ett väl fungerande stöd. Kommittén bör
härvid belysa möjligheterna till ökad effektivitet, nytänkande och ett bättre
resursutnyttjande när det gäller olika former av verksamheter inom områdena.
Kommittén bör också pröva hur den enskilde funktionshindrades
inflytande över utformningen av de olika insatser som han får kan utvecklas.

Beträffande den landstingskommunala verksamheten bör en motsvarande
kartläggning och analys av habiliteringen och rehabiliteringen göras.

Utskottet konstaterar att de frågor som aktualiseras av motionärerna i
motion So255 omfattas av handikapputredningens direktiv. Resultatet av
utredningens arbete bör avvaktas innan riksdagen överväger något initiativ i
frågan. Motion So255 (fp) yrkandena 2 och 3 avstyrks därför.

Medelsanvisningen

Utskottet har ovan avstyrkt bl.a. motionerna med yrkanden om ytterligare
anslag till depåverksamheten.

Utskottet finner budgetpropositionens förslag till medelsanvisning under
G 7. Kostnader för viss verksamhet för handikappade väl avvägt.

1988/89:SoU19

Statens hundskola

Riksdagen godkände våren 1988 proposition 1987/88:126 om inriktningen av
verksamheten vid statens hundskola (SoU 24, rskr. 303).

Statens hundskola är numera en renodlad uppdragsmyndighet med uppgift
att mot ersättning tillhandahålla polis- och ledarhundar. Kostnaderna för
skolan skall täckas av intäkter från försäljningen av produkter och tjänster.

Hundskolans arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen
(1988:654) med instruktion för statens hundskola.

I motion So329 av Görel Thurdin och Martin Olsson (båda c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
samhällets behov av medel till statens hundskola för dess utbyggnad och
utveckling. I motionen framhålls att det finns ett ökat krav på utbildade
hundar. Förutom fler ledarhundar finns det behov av räddningshundar,
minhundar, narkotikahundar, mögelhundar och polishundar. Statens hundskola
har enligt motionärerna inte tillräckligt med pengar för att bygga upp
en tillräckligt stor avelsverksamhet.

I proposition 1987/88:126 om inriktningen av verksamheten vid statens
hundskola m.m. föreslogs att verksamheten vid hundskolan skall drivas utan
direkta bidrag över statsbudgeten. Statsrådet Lindqvist anförde bl.a. (s. 8
f.).

Hundskolan har inga egentliga myndighetsuppgifter bortsett från att den är
uttagningsmyndighet för hundar till totalförsvaret. Överbefälhavaren har
nyligen föreslagit regeringen att detta ansvar överförs till chefen för
flygvapnet. Ett beslut i den frågan avses att fattas under våren. Verksamheten
i övrigt vid skolan är helt inriktad på produktion och alltså av den
karaktären att dess kostnader helt bör täckas av intäkterna från vad som
produceras i verksamheten. I fortsättningen bör därför inte utgå några
driftbidrag över statsbudgeten, utan verksamheten bör vara självbärande. I
valet mellan de alternativa organisations- och driftsformer som kan gälla för
en sådan affärsverksamhet har jag nu stannat för den modell som innebär att
hundskolan blir en renodlad uppdragsmyndighet. I statsbudgeten för 1988/89
kommer därför att till hundskolan tas upp ett 1 000-kronorsanslag.

Detta får självfallet inte leda till alltför stora prishöjningar på tjänstehundar
utan skolan måste i första hand möta den nya situationen med
kostnadsbesparingar. Genom att driftbidragen upphör kommer också de
verkliga kostnaderna för tjänstehundar att bli synliga på ett helt annat sätt än
för närvarande. Detta innebär att kunderna kan göra bättre bedömningar av
dels om det går att få samma kvalitet till lägre pris hos andra producenter,
dels om en hund i relation till de alternativ som kan stå till buds är värd sitt
pris.

Med anledning av två motioner (c och vpk) anförde socialutskottet följande i
betänkandet SoU 1987/88:24 (s. 6).

Utskottet vill understryka att efterfrågan på kvalificerade tjänstehundar,
som ledar- och polishundar, måste kunna tillgodoses. Det är också viktigt att
avel, dressyr samt annan utbildning i fråga om dessa tjänstehundar hålls på en
kvalitativt hög nivå.

Statens hundskola har länge haft svårigheter att producera tillräckligt
många hundar för att tillgodose de stora avnämarnas behov. Skolan har

1988/89:SoU19

också problem med obalans i sin ekonomi. Det är nödvändigt att råda bot på
dessa problem. Utskottet ser därför positivt på en organisationsförändring
som syftar till att hundskolan särskilt inriktar sig på produktion av ledar- och
polishundar. Utskottet gör bedömningen att förslaget att skolans verksamhet
efter en övergångstid med omställningsbidrag skall vara självbärande
förbättrar möjligheterna att uppnå en effektiv organisation som kan uppfylla
avnämarnas behov. Utskottet har således ingen erinran mot de föreslagna
riktlinjerna för skolans verksamhet såvitt nu är i fråga och avstyrker motion
So 10 (vpk) yrkande 4.

Utskottet vill emellertid betona att staten har ett ansvar för att det sker en
tillräcklig produktion av goda ledarhundar och för att de synskadade kan få
tillgång till dessa till en rimlig kostnad.

Vad utskottet anfört ansågs tillgodose syftet med den då aktuella motionen
(c) som avstyrktes. Utskottet tillstyrkte i övrigt de föreslagna riktlinjerna för
hundskolans verksamhet.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker motion So329 (c).

Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningen.

Bidrag till handikapporganisationer

Från anslaget Bidrag till handikapporganisationer erhåller handikapporganisationerna
bidrag till sin verksamhet. Regeringen beslutar om fördelningen
av anslagsbeloppet mellan organisationerna efter förslag av statens handikappråd.
29 organisationer har fått bidrag under innevarande budgetår.

I motion So255 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att till socialdepartementets anslag G 10 Bidrag till handikapporganisationer
för budgetåret 1989/90 anvisa ytterligare 20 milj.kr., dvs.
90 619 000 kr. (yrkande 16).

Motionärerna anser att de organisationer som för närvarande får bidrag
måste få större höjningar än som skulle bli följden enligt budgetpropositionens
förslag för att ges reella möjligheter att driva sin ovärderliga verksamhet
och att ett antal nya handikapporganisationer också bör kunna få stöd.

I motion So291 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen med
ändring i prop. 1988/89:100 Bil. 7 Socialdepartementet G 10 Bidrag till
handikapporganisationer anvisar ett i förhållande till regeringens förslag
med 10 000 000 kr. förhöjt belopp till 80 619 000 kr.

Motionärerna anser att det ställs allt större krav på organisationerna när de
skall påverka och bevaka sina medlemmars intressen. Staten bör med
generösa statsbidrag garantera en väl fungerande handikapprörelse.

Utskottet konstaterar att detta anslag höjts kraftigt under senare år, enligt
budgetpropositionen skulle anslaget öka med ytterligare ca 13 %. Utskottet
anser sig inte kunna ställa sig bakom någon höjning utöver den som nu
föreslås i budgetpropositionen.

Utskottet tillstyrker medelsanvisningen i budgetpropositionen till Bidrag till
handikapporganisationer och avstyrker motionerna So255 (fp) yrkande 16
och So291 (vpk).

1988/89:SoU19

I motion So476 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) hemställs att riksdagen
anvisar medel för grundläggande organisationsarbete för de två av statens
handikappråd speciellt nämnda Stroke och RFB med 200 000 kr. vardera för
budgetåret 1989/90, att administreras genom statens handikappråd i tillägg
till dess tidigare verksamhet.

Utskottet framhöll förra våren när detta anslag behandlades följande med
anledning av en motion (SoU 1987/88:20 s. 13).

Utskottet har tidigare (SoU 1980/81:17 s. 7) uttalat att riksdagen inte bör
göra någon detaljprövning av vilka villkor som bör vara uppfyllda för att en
handikapporganisation skall kunna få bidrag från anslaget. En sådan
prövning bör ankomma på i första hand statens handikappråd. Utskottet
vidhåller detta ställningstagande. Utskottet vill dock understryka att bidrag
till nya och mindre organisationer seriöst måste prövas av handikapprådet.

Den då aktuella motionen (m, fp, c) avstyrktes alltså.

Den föreslagna höjningen av anslaget bör enligt utskottets mening ge
utrymme för statens handikappråd att generöst pröva ansökningar om bidrag
från organisationer som inte tidigare kunnat få bidrag. Utskottet vidhåller
dock sin tidigare inställning att inte pröva vilken eller vilka organisationer
som bör ges bidrag från detta anslag. Motion So476 (m, fp, c) avstyrks
därför.

Bilstöd till handikappade

Från anslaget Bilstöd till handikappade betalas bilstöd till handikappade och
föräldrar med handikappade barn till anskaffning och anpassning av
motorfordon m.m. Bilstödet kan lämnas till fem olika grupper och omfattar
grundbidrag, anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Stödet administreras
av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Bestämmelser
om bilstödet finns i lagen (1988:360) om handläggningen av ärenden
om bilstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till
handikappade.

De fem grupperna av förflyttningshandikappade är

1. Handikappade under 65 år som är beroende av bil för att förvärvsarbeta
eller genomgå yrkesinriktad utbildning eller yrkesinriktad rehabilitering.

2. Handikappade under 65 år som beviljats bilstöd enligt punkten 1 men
som lämnar arbetsmarknaden med förtidspension eller beviljas sjukbidrag.

3. Andra handikappade än som nämnts under 1 och 2 i åldern 18-49 år,
under förutsättning att den handikappade själv skall bruka bilen som förare.

4. Handikappade föräldrar med barn under 18 år.

5. Föräldrar med handikappade barn under 18 år.

Grundbidraget är högst 50 000 kr. Helt grundbidrag utgår till grupperna 1-3
och halvt bidrag till grupperna 4 och 5. Grundbidrag lämnas vid anskaffning
av fordon oavsett inkomst. Anskaffningsbidraget är inkomstprövat. Anskaffningsbidrag
med 35 000 kr. lämnas till dem som har en lägre årsinkomst
än 75 000 kr. Bidraget avtrappas enligt särskilda regler för att helt upphöra
vid en årsinkomst av 138 000 kr. Grundbidrag och anskaffningsbidrag får
tillsammans överstiga fordonets anskaffningskostnad med högst 30 000 kr.

1988/89:

Anpassningsbidrag kan utgå för kostnader som uppkommer för en sådan
ändring av eller anordning på bilen som fordras för att den handikappade
skall kunna bruka den.

Bilstöd skall kunna lämnas i princip vart sjunde år.

Bestämmelserna trädde i kraft den 1 oktober 1988.

Personkretsen som omfattas av bilstöd

Grupp 3

I motion So255 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att det skall vara möjligt för alla som tidigare erhållit bilstöd att
kunna förnya detta efter 49 års ålder (yrkande 4) samt att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undantag från
kravet på eget körkort som krav för erhållande av bilstöd (yrkande 5).

I motion So265 av Rolf Kenneryd (c) hemställs att riksdagen beslutar att
avskaffa den s.k. 49-årsgränsen vad gäller bilstöd till handikappade.

I motion So324 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag som innebär att även den som är över 50 år
och står utanför arbetsmarknaden kan komma i åtnjutande av bilstöd
(yrkande 5).

I betänkandet SfU 1987/88:23 med anledning av prop. 1987/88:99 om
förbättrat bilstöd till handikappade framhöll socialförsäkringsutskottet (s.

8).

Såsom framhålls i propositionen är en utvidgning av personkretsen för rätt till
bilstöd av stor handikappolitisk betydelse. Utskottet noterar därför med
tillfredsställelse att den bidragsberättigade personkretsen nu skall vidgas till
att omfatta även andra handikappade än dem som förvärvsarbetar eller
genomgår utbildning med yrkesinriktning. I likhet med föredragande
statsrådet anser utskottet att ett förslag om utvidgad personkrets - ur strikt
handikappolitisk synvinkel - borde innefatta alla förflyttningshandikappade
oavsett ålder. Kostnaderna för ett sådant bilstöd skulle dock bli mycket
omfattande, och i nuvarande statsfinansiella läge är en sådan utvidgning
enligt utskottets mening helt omöjlig. Utskottet är således inte berett att
förorda någon ändring av åldersgränsen 49 år för ifrågavarande grupp. Inte
heller anser utskottet att riksdagen nu bör göra några uttalanden om att
bilstödet på sikt bör omfatta alla förflyttningshandikappade även i åldern
49-65 år. Denna fråga får prövas när erfarenheter av det nya bilstödet
föreligger och ekonomiska förutsättningar finns.

Socialutskottet delar denna inställning och avstyrker därför motionerna
So255 (fp) yrkande 4, So265 (c) och So324 (vpk) yrkande 5.

I fråga om kravet på körkort för erhållande av bilstöd för denna kategori
framhöll socialförsäkringsutskottet i betänkandet SfU 1987/88:23 följande.

När det gäller kravet på eget körkort för den nu aktuella gruppen vill
utskottet framhålla att det också är en fråga om att med begränsade resurser
prioritera de mest angelägna behoven. Sålunda anser utskottet att de främst
bör komma i fråga för bilstöd som får väsentligt ökad frihet och ökat
oberoende genom egen bil. I detta ligger att de själva kan köra den. För
andra funktionshindrade som inte kan köra bil själva bör färdtjänsten i stor

1988/89:SoU19

utsträckning kunna fylla samma funktion som en anhörig eller annan som kör
bilen.

Socialutskottet delar denna inställning och avstyrker därför motion So255
(fp) yrkande 5.

Grupp 4

I motion So212 av Ingbritt Irhammar och Per-Ola Eriksson (båda c) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om fortsatt bilstöd till föräldrar/vårdnadshavare till hemmavarande gravt
handikappade som fyllt 18 år.

I budgetpropositionen framhåller föredraganden följande (s. 144).

I propositionen (prop. 1987/88:99) om förbättrat bilstöd till handikappade
diskuterades den 18-årsgräns som gäller för familjer med handikappade
barn. Det pekades därvid på det förhållandet att vissa svårt handikappade i
en del fall bor kvar i föräldrahemmet även i vuxen ålder, dvs. efter det att de
uppnått 18 år. Detta gäller framför allt psykiskt utvecklingsstörda, som till
följd av ytterligare funktionshinder har ett förflyttningshandikapp. Det
beslut som riksdagen fattade med anledning av propositionen innebär att
dessa familjer för närvarande inte kan erhålla bilstöd. Jag konstaterade i
propositionen att frågan om eventuella förbättringar i detta avseende borde
prövas efter det att de nya bilstödsreglerna hade införts. Riksdagen delade
min uppfattning (SfU 23, rskr. 300).

Enligt min mening finns det starka skäl att redan nu förbättra och utveckla
bilstödet på denna punkt. Jag anser således att bilstöd fortsättningsvis även
bör kunna lämnas till föräldrar med hemmaboende vuxna barn, som till följd
av varaktigt funktionshinder har väsentliga förflyttningssvårigheter. I linje
med de regler som redan i dag gäller, bör ett sådant bilstöd kunna utgå till
föräldrarna även i de fall där deras vuxna barn bor i gruppbostad eller på
institution under veckorna, men regelbundet vistas i föräldrahemmet under
helger.

Socialutskottet anser att motionärerna genom det anförda får anses vara
tillgodosedda. Motion So212 (c) avstyrks därför.

Översyn av statsbidragsbestämmelserna

1 tre motioner hemställs om en översyn/uppföljning av de nya bestämmelserna
och administrationen av dessa.

I motion So249 av Bo Nilsson och Sonia Karlsson (båda s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en skyndsam översyn och behov av förtydliganden i regelsystemet
för bilbidrag till handikappade.

1 motion So255 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utvärdering av vilka effekterna blivit av att handläggningen
av bilstöd förts över från länsarbetsnämnder till försäkringskassan
(yrkande 7).

I motion So333 av Rolf Clarkson m.fl. (m) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att
införa ett kraftigt förbättrat bilstöd till handikappade.

1988/89:SoU19

En viss utvidgning av bilstödet föreslås i årets budgetproposition. Socialutskottet
utgår från att regeringen noga följer utvecklingen av bilstödet och
administrationen av detta. Frågan om en utvidgning får prövas när tillräckliga
erfarenheter föreligger och ekonomiska förutsättningar finns.

Något sådant initiativ till översyn eller uppföljning som begärs i motionerna
So249 (s), So255 (fp) yrkande 7 och So333 (m) är enligt utskottets mening
inte påkallat. Motionerna avstyrks därför.

Bilstödets konstruktion

I motion So324 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar
att grundbidraget inom bilstöd till handikappade skall utgå med högst 60 000
kr. fr.o.m. den 1 januari 1990 (yrkande 1), att riksdagen beslutar att
anskaffningsbidraget inom bilstöd till handikappade skall utgå med högst
40 000 kr. fr.o.m. den 1 januari 1990 (yrkande 2) samt att riksdagen beslutar
att grundbidraget och anskaffningsbidraget inom bilstöd till handikappade
fr.o.m. den 1 januari 1990 skall följa den allmänna prisutvecklingen (yrkande

4)-

När bilstödet infördes den 1 oktober 1988 innebar det att statens nettokostnad
för bilstödet ökade högst avsevärt. I propositionen beräknades kostnaden
till ca 190 milj.kr.

Utskottet är inte redan nu berett att höja grundbidraget. Utskottet avstyrker
därför motion So324 (vpk) yrkande 1. Av samma skäl är utskottet inte heller
berett att höja anskaffningsbidraget. Även yrkande 2 i samma motion
avstyrks därför.

När det gäller frågan om värdebeständigheten av bidragen framhöll föredraganden
i prop. 1987/88:99 följande (s. 23).

Det finns anledning att här också något kommentera frågan om värdebeständigheten
av bidragen inom det nya bilstödet. Frågan har berörts av ett antal
remissinstanser, i synnerhet med anledning av förslaget att låta ett grundbidrag
ersätta de nuvarande skatteanknutna förmånerna, vars värde ju följer
förändringar i skatteuttaget. Även när det gäller det inkomstprövade
anskaffningsbidraget har krav om värdebeständigheten framförts.

Jag är inte nu beredd att lämna förslag som innebär någon form av
automatisk uppräkning av bidragen. Enligt min uppfattning får det ankomma
på den centrala myndighet som åläggs att administrera bilstödet att
föreslå de ändringar av bidragen som kan vara befogade.

Socialförsäkringsutskottet (SfU 1987/88:23) framhöll med anledning av ett
motionsyrkande om värdesäkring av bidragen att utskottet delade uppfattningen
i budgetpropositionen och avstyrkte därmed yrkandet. Socialutskottet
delar denna inställning. Motion So324 (vpk) yrkande 4 avstyrks därför.

Medelsanvisningen

I motion So255 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att till socialdepartementets anslag Gil. Bilstöd till handikappade
för budgetåret 1989/90 anvisa ytterligare 10 milj.kr., dvs. 272 127 000 kr.
(yrkande 6).

1988/89:SoU19

I motion So314 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till medelsanvisning på tilläggsbudget för budgetåret
1988/89 avseende bilstöd till handikappade.

Motionärerna framhåller att personer som efter den 19 januari 1989 får
besked om att de beviljats bilstöd inte kommer att kunna få ut bilstödet
förrän nya medel anvisats.

I motion So324 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen med
ändring i prop. 1988/89:100 under bil. 7 Socialdepartementet, G 11. Bilstöd
till handikappade beslutar anvisa ett med 22 000 000 kr. förhöjt belopp till
284 127 000 kr. (yrkande 3).

Vad först avser yrkandet om ökat anslag för innevarande budgetår så har
regeringen i proposition 1988/89:125 med förslag om tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1988/89 föreslagit att riksdagen till Bilstöd för
handikappade på tilläggsbudget II till statsbudgeten för innevarande budgetår
anvisar ett reservationsanslag på 180 milj.kr.

Motion So314 (vpk) får därmed anses tillgodosedd, varför den avstyrks.

Vad beträffar de nu aktuella yrkandena i motionerna So255 och So324 har
utskottet vid behandlingen av frågor om personkretsen som omfattas av
bilstöd och bilstödets konstruktion avstyrkt samtliga yrkanden om ytterligare
utvidgning av bilstödet. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna So255
(fp) yrkande 6 och So324 (vpk) yrkande 3.

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till medelsanvisning
under punkt Gil. Bilstöd till handikappade.

Övriga anslagsfrågor

Utskottet tillstyrker också medelsanvisningarna under G 5. Ersättning till
televerket för texttelefoner, under G 6. Ersättning till postverket för
befordran av blindskriftsförsändelser, under G 9. Statens handikappråd och
under G 12. Omställningsbidrag till hundskolan, vilka inte mött någon
erinran i form av motionsyrkanden.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande statsbidrag för arbetsledare inom hemtjänsten
att riksdagen avslår motion 1988/89:So203,

2. beträffande utbildning av vårdpersonal inom hemtjänsten
att riksdagen avslår motion 1988/89:So305 yrkande 2,

3. beträffande likvärdig behandling av pensionärsorganisationerna
att riksdagen avslår motion 1988/89:So244 yrkande 1 och motion
1988/89:So321,

4. beträffande översyn av reglerna om bidrag till pensionärsorganisationerna att

riksdagen avslår motion 1988/89:So244 yrkande 2,

5. beträffande medelsanvisningen till social hemhjälp, ålderdomshem,
m.m.

1988/89:SoU19

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1988/89:So305 yrkande 1 till Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem,
m.m. för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 3 062
850 000 kr.,

6. beträffande ombyggnad inom vårdinstitutioner

att riksdagen avslår motion 1988/89:So235 yrkandena 2 och 3,

7. beträffande flexiblare regler för statsbidrag för färdtjänsten
att riksdagen avslår motion 1988/89:So255 yrkandena 8 och 9,

8. beträffande enhetliga villkor för färdtjänsten
att riksdagen avslår motion 1988/89:So223,

9. beträffande leasing av bil för handikappade
att riksdagen avslår motion 1988/89:So238,

10. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till färdtjänst

att riksdagen till Bidrag till färdtjänst för budgetåret 1989/90 anvisar ett
förslagsanslag på 566 000 000 kr.,

11. beträffande riktlinjer för statsbidrag till specialpedagogiska
insatser

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1988/89:So624 godkänner de i budgetpropositionen föreslagna riktlinjerna
för statsbidrag till specialpedagogiska insatser,

12. beträffande medelsanvisningen till Kostnader för viss omsorg om
psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

att riksdagen till Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl. för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på
37 513 000 kr.,

13. beträffande gravt rörelsehindrade ungdomars gymnasiestudier
att riksdagen avslår motion 1988/89:So287 yrkande 1, motion 1988/
89:So320, motion 1988/89:So323 och motion 1988/89:Ub267,

14. beträffande medelsanvisningen till Nämnden för vårdartjänst
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1988/89:So287 yrkande 2 till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 34 928 000 kr.,

15. beträffande översyn av avtalet om depåverksamheten
att riksdagen avslår motion 1988/89:So299,

16. beträffande bidrag till SRF-Produkters depåverksamhet

att riksdagen avslår motion 1988/89 :So224 yrkande 1 och motion
1988/89:So322, båda i motsvarande del,

17. beträffande bidrag till Synskadades riksförbunds verksamhet
med ledarhundar

att riksdagen avslår motion 1988/89:So263, motion 1988/89:So288 och
motion 1988/89:So298, samtliga i motsvarande del,

18. beträffande bidrag till Hörselfrämjandets riksförbund
att riksdagen avslår motion 1988/89:So310 i motsvarande del,

19. beträffande särskild informationsteknologisk myndighet

att riksdagen avslår motion 1988/89:So205 och motion 1988/89:So216,

20. beträffande hjälpmedel för små handikappgrupper
att riksdagen avslår motion 1988/89:So219,

1988/89 :SoU 19

21. beträffande träningscenter för barn med ovanliga handikapp
att riksdagen avslår motion 1988/89:So255 yrkandena 2 och 3,

22. beträffande medelsanvisningen till Kostnader för viss verksamhet
för handikappade

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1988/89:So224 yrkande 1, motion So322, motion So263, motion
So288, motion So298 och motion So310, samtliga i motsvarande del,
till Kostnader för viss verksamhet för handikappade för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 38 977 000 kr.,

23. beträffande verksamheten vid Statens hundskola
att riksdagen avslår motion 1988/89:So329,

24. beträffande medelsanvisningen till Statens hundskola

att riksdagen till Statens hundskola för budgetåret 1989/90 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.,

25. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till handikapporganisationer att

riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1988/89:So255 yrkande 16 och motion 1988/89:So291 till Bidrag till
handikapporganisationer för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag
på 70 619 000 kr.,

26. beträffande Bidrag till Stroke och RFB
att riksdagen avslår motion 1988/89:So476,

27. beträffande förnyat bilstöd efter 49 års ålder

att riksdagen avslår motion 1988/89:So255 yrkande 4, motion 1988/
89:So265 och motion 1988/89: So324 yrkande 5,

28. beträffande kravet på körkort för bilstöd

att riksdagen avslår motion 1988/89:So255 yrkande 5,

29. beträffande bilstöd till vårdnadshavare med gravt handikappat
barn över 18 års ålder

att riksdagen avslår motion 1988/89:So212,

30. beträffande översyn av bestämmelserna om bilstöd

att riksdagen avslår motion 1988/89:So249, motion 1988/89:So255
yrkande 7 och motion 1988/89:So333,

31. beträffande grundbidrag inom bilstödet

att riksdagen avslår motion 1988/89:So324 yrkande 1,

32. beträffande anskaffningsbidrag inom bilstödet
att riksdagen avslår motion 1988/89:So324 yrkande 2,

33. beträffande värdesäkring av bilstödet

att riksdagen avslår motion 1988/89:So324 yrkande 4,

34. beträffande anslag till bilstödet i tilläggsbudget
att riksdagen avslår motion 1988/89:So314,

35. beträffande medelsanvisningen till Bilstöd till handikappade
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1988/89:So255 yrkande 6 och motion 1988/89:So324 yrkande 3 till
Bilstöd till handikappade för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag
på 262 127 000 kr.,

36. beträffande medelsanvisningen till Ersättning till televerket för
texttelefoner

3 Riksdagen 1988189.12 sami. Nr 19

1988/89:SoU19

Rättelse: S. 45 rad 25 Står: riksdagen som Rättat till: riksdagen som Efter rad 28

tillkommit: Under 19 S. 46 efter rad 2 tillkommit: Under 22

att riksdagen till Ersättning till televerket för texttelefoner för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 33 000 000 kr.,

37. beträffande medelsanvisningen till Ersättning till postverket för
befordran av blindskriftsförsändelser

att riksdagen till Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på
48 918 000 kr.,

38. beträffande medelsanvisningen till statens handikappråd

att riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret 1989/90 anvisar
ett förslagsanslag på 4 351 000 kr.,

39. beträffande Omställningsbidrag till hundskolan

att riksdagen till Omställningsbidrag till hundskolan för budgetåret
1989/90 anvisar ett anslag på 1 600 000 kr.

Stockholm den 21 mars 1989
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita Persson (s), Sten
Svensson (m), Ulla Tillander (c), Ingrid Andersson (s), Per Stenmarck (m),
Rinaldo Karlsson (s), Ingegerd Anderlund (s), Ingrid Hemmingsson (m),
Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (vpk), Anita Stenberg (mp). Jan Andersson
(s), Sinikka Bohlin (s), Maj-Inger Klingvall (s) och Barbro Westerholm (fp).

Reservationer

1. Utbildning av vårdpersonal inom hemtjänsten (mom. 2)
Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som börjar på s. 9 med ”1 betänkandet” och
slutar på s. 10 med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de personalpolitiska åtgärderna måste få en hög
prioritet. De av regeringen föreslagna åtgärderna för att minska personalomsättningen
är otillräckliga. Regeringen måste, enligt utskottets mening,
initiera personalpolitiska åtgärder inom hemtjänsten, genom direktiv om
kvalitetskrav på omsorger och styrning genom statsbidrag. Ett mått på
kvalitet är personalens utbildning.

För att arbetet inom hemtjänsten skall bli attraktivare måste vårdbiträdena
få större ansvar och inflytande över arbetet.

Om arbetet i hemtjänsten kortas med förslagsvis 1-2 timmar per dag, med
bibehållen lön, skapas utrymme både för utbildning och utveckling av
arbetslaget genom kamratstöd. Genom att arbetet varvas med utbildning så
blir det också mindre fysiskt tungt. Och deltidsanställda skulle stimuleras att

1988/89:SoU19

öka sin tjänstgöringsgrad om de i motsvarande utsträckning fick del av
utbildning.

På sikt minskas kommunernas kostnader genom lägre personalomsättning,
men omedelbart ökar givetvis utgifterna i samband med att utbildningarna
startar. Staten bör därför under en övergångsperiod svara för en viss del
av kostnaden. Detta kan ske genom att AMU svarar för utbildningen. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Utskottet anser att det behövs speciella statsbidrag riktade till hemtjänsten.
Statsbidraget bör utformas så att det stimulerar kommunerna att utbilda
hemtjänstpersonalen. Förslagsvis skall detta utbildningsbidrag motsvara den
summa som tidigare utgick som schablonbidrag, ca 500 000 000 kr./år.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om utformning av
statsbidrg för utbildningspolitiska åtgärder inom hemtjänsten, så att bidraget
kan gälla fr.o.m. den 1 juli 1989.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande utbildning av vårdpersonal inom hemtjänsten
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: So305 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Likvärdig behandling av pensionärsorganisationerna, m.m.
(mom. 3 och 4)

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ulla Tillander (c). Per Stenmarck
(m), Ingrid Hemmingsson (m), Rosa Östh (c), Anita Stenberg (mp) och
Barbro Westerholm (fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 11 börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Frågan om den ojämlika behandlingen av olika pensionärsorganisationer
har under många år behandlats av utskottet.

Inom utskottet har rått enighet om att en jämlik fördelning borde
eftersträvas. Vid sin behandling av frågan i SoU 1986/87:29 (s. 4) anförde
utskottet bl.a. följande:

Utskottet utgår från att samtliga pensionärsorganisationer som kommer i
fråga för bidrag kommer att få en likvärdig behandling.

I 1988 års budgetproposition föreslogs en ny modell för bidragen till
pensionärsorganisationer baserad på grundbidrag och rörliga bidrag. De
rörliga bidragens storlek preciserades i budgetpropositionen, medan däremot
inget besked gavs om grundbidragets storlek.

Kombinationen grundbidrag och rörliga bidrag har länge tillämpats vid
bidragsgivningen till frivilliga organisationer. För kvinnoorganisationer
gäller således att organisationer med fler än 3 000 medlemmar får ett
grundbidrag om 135 000 kr. för de första 3 000 medlemmarna (45 kr. per
medlem) och därefter ett rörligt bidrag om 5:80 per medlem upp till 60 000
medlemmar. För centrala ungdomsorganisationer är grundbidraget från
statens ungdomsråd för de första 3 000 medlemmarna 340 000 kr. (113:33 kr.
per medlem) och det rörliga bidraget för medlemmar därutöver 21 kr. per

1988/89:SoU19

medlem. För invandrarorganisationer är grundbidraget från ungdomsrådet
510 000 kr., för de första 1 500 medlemmarna 340 kr. per medlem och det
rörliga bidraget för medlemmar därutöver 21 kr. För handikapporganisationer
är grundbidraget från ungdomsrådet 510 000 kr. (1 020 kr. per medlem)
för de första 500 medlemmarna och därutöver 42 kr. per medlem.

Det generella mönstret är således att grundbidraget (per medlem) är
avsevärt större än det rörliga bidraget. Bakgrunden härtill är att varje
organisation oavsett storlek anses ha vissa fasta kostnader som måste täckas.
Samma princip tillämpas för övrigt i andra sammanhang, såsom i fråga om
det statliga partistödet.

När modellen grundbidrag och rörligt bidrag i fjol föreslogs för riksdagen
antog socialutskottet att detta generella mönster skulle följas. Som motionärerna
påvisar har emellertid regeringen valt att just i fråga om bidraget till
pensionärsorganisationer bevilja ett grundstöd som per medlem avsevärt
understiger det rörliga stödet. Medan det rörliga stödet i det första skiktet är
5 kr. per medlem uppgår grundstödet per medlem inte till mer än drygt 1
krona per medlem.

Utskottet finner denna konstruktion anmärkningsvärd. Hade fjolårets
förslag varit mera preciserat så att den onormala relationen mellan grundstöd
och rörligt stöd klart hade framgått för riksdagen skulle denna konstruktion
knappast ha vunnit riksdagens gillande. Att inga invändningar framfördes
vid fjolårets riksmöte kan enbart förklaras med att den information som
regeringen erbjöd i 1988 års budgetproposition var ofullständig.

En snabb korrigering bör nu ske. Om konstruktionen grundstöd och rörligt
bidrag skall bibehållas bör regeringen tillse att grundstödet per medlem i
varje fall inte understiger det rörliga stödet per medlem. Det minimikrav som
måste uppställas är att de båda mindre organisationerna inte missgynnas i
förhållande till den större. Det anförda bör ges regeringen till känna med
anledning av motionerna So244 (c) och So 321 (c, m, fp, mp).

dels att utskottet under mom. 3 och 4 bort hemställa

3. beträffande likvärdig behandling av pensionärsorganisationerna,
m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna So244 och So321 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Medelsanvisningen till Social hemhjälp, ålderdomshem,
m.m. (mom. 5)

Gudrun Schyman (vpk) anser

Under förutsättning av bifall till reservation nr 2

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 12 som börjar med ”Utskottet har
ovan” och slutar med ”kalenderåret 1989” bort ha följande lydelse:

Till följd av vad utskottet anfört om nytt statsbidrag för utbildning av
vårdpersonal inom hemtjänsten fr.o.m. den 1 juli 1989 bör riksdagen till
anslaget G 1 Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem, m.m. utöver vad
regeringen föreslagit anvisa 500 000 000 kr.

1988/89:SoU19

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

5. beträffande medelsanvisningen till Social hemhjälp, ålderdomshem,
m.m.

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1988/89:So305 yrkande 1 till Bidrag till social hemhjälp,
ålderdomshem, m.m. för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag
på 3 562 850 000 kr.,

4. Ombyggnad av vårdinstitutioner (mom. 6)

Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 12 som börjar med ”Hosten 1988” och
på s. 13 slutar med ”yrkandena 2 och 3” bort ha följande lydelse:
Utskottet gör följande bedömning.

En människa som är så sjuk att han eller hon tvingas leva på institution
måste ha rätt till den integritet som möjligheten att välja rumssällskap eller
ett eget rum innebär.

Rätten för den som så önskar att få eget rum måste förverkligas. Av
äldrepropositionen framgår att endast 27 % av dem som vårdas inom den
somatiska långtidssjukvården har ett eget rum. Utskottet anser att riksdagen
bör besluta om ett särskilt stöd för att förbättra förhållandena inom
långvården. Ett temporärt statsbidrag bör utgå som möjliggör för huvudmännen
att snabbare bygga om lokala sjukhem, centrala sjukhem och långvårdskliniker.

Statsbidraget bör vara prestationsrelaterat. De huvudmän som påskyndar
ombyggnaden eller kan uppvisa fler enbäddsrum för vård på institution från
ett år till ett annat bör få del av statsbidraget.

Utskottet anser att riksdagen för den kommande femårsperioden bör anslå
100 milj.kr. årligen till denna verksamhet. Riksdagen bör uppdra åt
regeringen att närmare utforma villkoren för att erhålla statsbidrag.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

6. beträffande ombyggnad av vårdinstitutioner

a) att riksdagen med bifall till motion 1988/89:So235 yrkande 2
godkänner de av utskottet angivna riktlinjerna för statsbidrag till
ombyggnad av vårdinstitutioner för budgetåren 1989/90-1993/94,

b) att riksdagen med bifall till motion 1988/89:So235 yrkande 3 till
Bidrag för ombyggnad av vårdinstitutioner för budgetåret 1989/90
under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 100 000 000
kr.,

5. Flexiblare regler för statsbidrag för färdtjänsten (mom. 7)

Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 15 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”Motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening bör färdtjänsten i framtiden vara en naturlig del

1988/89:SoU19

av kollektivtrafiken. Färdtjänsttillstånd skall ges till dem som på grund av
funktionsnedsättning inte kan använda sig av allmänna kommunikationer.
Uppnådd pensionsålder ger således ej automatisk rätt till färdtjänst.
Socialstyrelsen är ansvarig för tillsyn och utger tillämpningsföreskrifter till
statsbidragsbestämmelserna. De gällande föreskrifterna är emellertid oklara,
och olika tolkningar kan göras om vilka personer och resor som kan anses
statsbidragsberättigade.

Utskottet anser att regeringen bör lägga fram ett förslag till nya statsbidragsregler
som syftar till att resandet för människor med funktionsnedsättningar
blir jämlikt med icke handikappades. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

7. beträffande flexiblare regler för statsbidrag för färdtjänsten
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:So255 yrkandena 8
och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Leasing av bil för handikappade (mom. 9)

Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 16 som börjar med ”Frågan
behandlades” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Kostnaden för leasing bör i många fall kunna understiga kostnaden för
färdtjänst. Bestämmelserna om statsbidrag till färdtjänst bör ändras så att
kommunerna får rätt att av statsbidragsmedel bidra till leasingkostnaden.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So238 (fp) ge
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

9. beträffande leasing av bil för handikappade
att riksdagen med anledning av motion So238 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Gravt rörelsehindrade ungdomars gymnasiestudier (mom.
13)

Ulla Tillander (c), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (vpk) och Anita
Stenberg (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 19 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

En betydligt mindre andel av de svårt rörelsehindrade ungdomarna än av
andra ungdomar genomgår gymnasieutbildning. Ett av skälen till detta är att
små kommuner finner det betungande att betala för de boende- och
vårdkostnader som uppkommer, ca 500 000 kr. per elev och år, vid
Skärholmens gymnasium. Staten bör ha ansvaret för de svårt rörelsehindrade
ungdomarnas gymnasiestudier. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen
till känna.

1988/89:SoU19

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa

13. beträffande gravt rörelsehindrade ungdomars gymnasiestudier
att riksdagen med anledning av motionerna So287 yrkande 1, So320,
So323 och Ub267 som sin mening ger regeringen tillkänna vad
utskottet anfört,

8. Medelsanvisningen till Nämnden för vårdartjanst
(mom. 14)

Under förutsättning av bifall till reservation nr 7
Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 20 som börjar med ”Utskottet har” och
slutar med ”för vårdartjänst” bort ha följande lydelse:

Till följd av vad utskottet ovan anfört om att staten bör ha ansvaret för
kostnaderna för svårt rörelsehindrade ungdomars gymnasiestudier bör
riksdagen till anslaget G 4 Nämnden för vårdartjänst utöver vad regeringen
föreslagit anvisa 30 000 000 kr.

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa

14. beträffande medelsanvisningen till Nämnden för vårdartjänst
att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion So287 yrkande 2 till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 64 928 000 kr.,

9. Bidrag till SRF-Produkters depåverksamhet (mom. 16)

Sten Svensson (m), Ulla Tillander (c), Per Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson
(m), Rosa Östh (c) och Anita Stenberg (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 21 som börjar med ”Diskussioner har”
och slutar med ”So322 (c) avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att anslaget till depåverksamheten bör höjas med 639 000
kr. för att kompensera för de ökade faktiska kostnaderna för depåverksamheten,
bl.a. datorkostnader och kostnader för företagshälsovård. För
depåverksamheten bör anvisas 39 616 000 kr. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa

16. beträffande bidrag till SRF-Produkters depåverksamhet
att riksdagen med anledning av motionerna So224 yrkande 1 och
So322 båda i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

10. Bidrag till Synskadades riksförbunds verksamhet med
ledarhundar (mom. 17)

Daniel Tarschys (fp), Ulla Tillander (c). Rosa Östh (c), Gudrun Schyman
(vpk) och Barbro Westerholm (fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 21 som börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”So298 (c) avstyrks följaktligen” bort ha följande
lydelse:

1988/89:SoU19

Utskottet vidhåller denna principiella inställning. Utskottet anser att
anslaget bör höjas med 1 090 000 kr. för att medge inköp av totalt 40
ledarhundar, dvs. lika många hundar som innevarande budgetår. För
ledarhundsverksamheten bör anvisas 10 752 000 kr. Vad utskottet anfört bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa

17. beträffande bidrag till Synskadades riksförbunds verksamhet
med ledarhundar

att riksdagen med anledning av motionerna So263, So288 och So298
samtliga i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

11. Bidrag till Hörselfrämjandets riksförbund (mom. 18)

Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 23 som börjar med ”Utskottet anser”
och slutar med ”So310 (c) avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Hörselfrämjandets riksförbunds (HfR) anläggning
Granbacka har lika stor betydelse för de hörselskadade som DHR:s och
SRF:s anläggningar har för rörelsehindrade och synskadade. Det är enligt
utskottets uppfattning angeläget att HfR tillerkänns bidrag till driften av
Granbacka. Bidrget bör, liksom anslagen till DHR och SRF, avse anläggningens
tillgänglighet och anpassning. För bidrag till rekreationsanläggningar
bör anvisas 3 270 000 kr. eller 1 000 000 kr. mer än regeringen föreslagit.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa

18. beträffande bidrag till Hörselfrämjandets riksförbund

att riksdagen med anledning av motion So310 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Träningscenter för barn med ovanliga handikapp
(mom. 21)

Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 24 som börjar med ”1 direktiven” och
slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

För familjer med barn som har ett ovanligt handikapp uppstår speciella
problem. Exempel på sådana handikapp är cystisk fibrös, barnreumatism,
tarmsjukdomar och muskeldystrofi. Dessa sjukdomar är så pass ovanliga att
kunskapen bland de grupper, såsom lärare och vårdpersonal, som kommer i
kontakt med barnet ofta är dålig. Detta innebär att förståelsen för barnets
speciella problem blir bristfällig och att föräldrarna får ett dåligt stöd i hur
man skall ta hand om barnet.

Utskottet föreslår därför att ett särskilt träningscenter för barn med
ovanliga sjukdomar bör inrättas och att 10 milj.kr. anslås till detta ändamål.
Centret skall kunna fungera som ett stöd för föräldrarna under barnets
uppväxt och ge kunskap i de fall kompetens hos andra instanser saknas.

1988/89:SoU 19

dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa

21. beträffande träningscenter för barn med ovanliga handikapp

a) att riksdagen med bifall till motion So255 yrkande 2 beslutar om
inrättande av ett träningscenter för barn med ovanliga handikapp,

b) att riksdagen med bifall till motion So255 yrkande 3 till Bidrag till
träningscenter för barn med ovanliga handikapp för budgetåret
1989/90 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 10
000 000 kr.,

13. Medelsanvisning till Kostnader för viss verksamhet för
handikappade (mom. 22)

Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser

Under förutsättning av bifall till reservationerna nr 9, 10 och 11

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 24 som börjar med ”Utskottet har” och
slutar med ”väl avvägt” bort ha följande lydelse:

Till följd av vad utskottet ovan förordat beträffande anslagspunkterna om
depåverksamheten, ledarhundsverksamheten och bidrag till Hörselfrämjandets
riksförbund bör riksdagen till anslaget Kostnader för viss verksamhet för
handikappade utöver vad regeringen föreslagit anvisa 2 729 000 kr.

dels att utskottet under mom. 22 bort hemställa

22. beträffande medelsanvisningen till Kostnader för viss verksamhet
för handikappade

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motionerna So224 yrkande 1, So322, So263, So288, So298 och So310,
samtliga i motsvarande del, till Kostnader för viss verksamhet för
handikappade för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på

41 706 000 kr.,

14. Medelsanvisning till Kostnader för viss verksamhet för
handikappade (mom. 22)

Under förutsättning av bifall till reservation nr 9

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 24 som börjar med ”Utskottet har” och
slutar med ”väl avvägt” bort ha följande lydelse:

Till följd av vad utskottet ovan anfört beträffande anslagspunkten
depåverksamheten bör riksdagen till anslaget Kostnader för viss verksamhet
för handikappade utöver vad regeringen föreslagit anvisa 639 000 kr.

dels att utskottet under mom. 22 bort hemställa

22. beträffande medelsanvisningen till Kostnader för viss verksamhet
för handikappade

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motionerna So224 yrkande 1 och So322 båda i motsvarande del och
med avslag på motionerna So263, So288, So298 och So310 samtliga i

1988/89:SoU19

motsvarande del till Kostnader för viss verksamhet för handikappade
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 39 616 000 kr.,

15. Medelsanvisning till Kostnader för viss verksamhet för
handikappade (mom. 22)

Under förutsättning av bifall till reservation nr 10

Daniel Tarschys (fp), Gudrun Schyman (vpk) och Barbro Westerholm (fp)
anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 24 som börjar med ”Utskottet har” och
slutar med ”val avvägt” bort ha följande lydelse:

Till följd av vad utskottet ovan anfört beträffande anslagspunkten om
ledarhundsverksamheten bör riksdagen till anslaget Kostnader för viss
verksamhet för handikappade utöver vad regeringen föreslagit anvisa
1 090 000 kr.

dels att utskottet under mom. 22 bort hemställa

22. beträffande medelsanvisningen till Kostnader för viss verksamhet
för handikappade

att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till motionerna
So263, So288 och So298 alla i motsvarande del och med avslag
på motionerna So224 yrkande 1, So322 och So310 alla i motsvarande
del till Kostnader för viss verksamhet för handikappade för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 40 067 000 kr.,

16. Bidrag till handikapporganisationer (mom. 25)

Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 26 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”So291 (vpk)” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att handikapporganisationerna har en avgörande betydelse
för utvecklingen av synen på handikapp och handikappfrågor. Deras
verksamhet är ovärderlig för de handikappades möjligheter i ett samhälle
statt i snabb utveckling. Handikapporganisationerna har höga merkostnader
för sin verksamhet därför att många av de personer de organiserar har olika
slag av funktionshinder.

Regeringens förslag innebär att de organisationer som hittills fått statligt
bidrag inte får någon nämnvärd höjning trots att kostnaderna för verksamheten
ökat. Utskottet föreslår att ytterligare 20 000 000 kr. anvisas till
handikapporganisationerna.

Detta tillgodoser även motion So291.

dels att utskottet under mom. 25 bort hemställa

25. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till handikapporganisationer att

riksdagen med anledning av propositionen och motion So291 och
med bifall till motion So255 yrkande 16 till Bidrag till handikapporganisationer
för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på
90 619 000 kr.,

1988/89: SoU19

17. Bidrag till handikapporganisationer (mom. 25)

1988/89:SoU19

Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 26 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”So291 (vpk)” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att förändringarna i samhället ställer stora och kostnadskrävande
krav på handikapporganisationerna, om de skall kunna vara med
och påverka och tillvarata sina medlemmars intressen. Det har blivit allt
svårare för organisationerna att finansiera verksamheten. De statliga anslagen
är otillräckliga, och folkrörelsernas möjligheter att få in pengar från spel
och lotterier har kraftigt begränsats.

Utskottet anser att det är statens skyldighet att med generösa statsbidrag
garantera en väl fungerande handikapprörelse. Därför bör anslaget Bidrag
till handikapporganisationer höjas med 10 milj.kr. utöver vad regeringen
föreslår i budgetpropositionen.

Detta tillgodoser delvis även motion So255 yrkande 16.

dels att utskottet under mom. 25 bort hemställa

25. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till handikapporganisationer att

riksdagen med anledning av propositionen och motion So255
yrkande 16 och med bifall till motion So291 till Bidrag till handikapporganisationer
för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag
på 80 619 000 kr.,

18. Förnyat bilstöd efter 49 års ålder (mom. 27)

Daniel Tarschys (fp), Ulla Tillander (c), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman
(vpk), Anita Stenberg (mp) och Barbro Westerholm (fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 28 som börjar med ”1 betänkandet”
och slutar med ”So324 (vpk) yrkande 5” bort ha följande lydelse:

Det nya bilstödet innebär enligt utskottet väsentliga förbättringar för de
handikappade. Ett utvecklat bilstöd är inte bara en fördel för de handikappade
utan leder också på sikt till samhällsekonomiska vinster, vilket understryker
att reformen måste ses som ett första steg. De långsiktiga samhällsekonomiska
vinsterna uppkommer i lika hög grad för människor i åldern 49-65 år
som för alla andra handikappade. Enligt utskottets mening bör stödet
utvidgas till att omfatta alla förflyttningshandikappade upp till 65 års ålder.

Utskottet vill vidare framhålla att den grupp handikappade som inte haft
arbete och är i åldern 49-65 år drabbas orimligt av dessa begränsningar. Den
som får ett bilstöd vid t.ex. 43 års ålder går vidare miste om stöd när nästa
stöd kan bli aktuellt efter sju år. Denna regel leder till orättvisa mellan
individer vars ålder kan skilja några månader. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 27 bort hemställa

27. beträffande förnyat bilstöd efter 49 års ålder
att riksdagen med anledning av motionerna So255 yrkande 4, So265
och So324 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

19. Kravet på körkort för bilstöd (mom. 28)

Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 28 som börjar med ”1 fråga om” och på
s. 29 slutar med ”So255 (fp) yrkande 5” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att vissa handikappade inte kan köra bil själva utan
behöver någon annan som kör bilen. Alternativet för dessa handikappade är
färdtjänst, vilket i många fall kan visa sig vara mer kostnadskrävande än egen
bil körd av annan. Enligt utskottets mening bör det därför vara möjligt att
göra undantag från kravet på eget körkort för den nu aktuella gruppen, och
på sikt bör kravet helt slopas.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 28 bort hemställa

28. beträffande kravet på körkort för bilstöd
att riksdagen med anledning av motion So255 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Översyn av bestämmelserna om bilstöd (mom. 30)

Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 30 som börjar med ”En viss” och slutar
med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Det nya bilstödet administreras av försäkringskassan. Det har enligt vad
utskottet erfarit visat sig att försäkringskassan har hårdare regler än vad
länsarbetsnämnderna hade, vilket medfört att vissa grupper kommit att
ställas utanför. Med hänsyn till att man flyttat över administrationen från ett
verk till ett annat anser utskottet att en uppföljning bör göras för att se vilka
förändringar i bedömning som skett. Vad utskottet anfört bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottet under mom. 30 bort hemställa

30. beträffande översyn äv bestämmelserna om bilstöd
att riksdagen med anledning av motionerna So255 yrkande 7 och
So249 och med avslag på motion So333 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

21. Översyn av bestämmelserna om bilstöd (mom. 30)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 30 som börjar med ”En viss” och slutar
med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en utökad möjlighet att ge ett direkt bidrag till en
handikappad för inköp av bil skulle ge betydande förbättringar för denne.

Utskottet har vidare erfarit att en allt större andel av de handikappade som
i dag köper sina bilar själva får allt svårare att klara kostnaderna. De
handikappade börjar då att i stället efterfråga färdtjänst för att klara sina
transportbehov.

I de flesta fall innebär detta att kostnaderna ökar. Resultatet blir att den

1988/89:SoU19

handikappades frihet minskar, samtidigt som samhället åsamkas betydligt
högre kostnader.

En översyn av lagstiftning, ansvarsfördelning och beloppsgränser, med
målsättningen att förbättra bilstödet åt handikappade, bör därför göras. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 30 bort hemställa

30. beträffande översyn av bestämmelserna om bilstöd

att riksdagen med anledning av motionerna So249 och So333 och med
avslag på motion So255 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

22. Grundbidraget inom bilstödet m.m. (mom. 31-33)

Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 30 som börjar med ”När bilstödet” och
slutar med ”yrkande 4 avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att redan med introduktionen av 1989 års bilmodeller
har det reella värdet av bilstödsreformen urholkats med ca 5 000 kr. vid
köp av en ordinär bil. Utskottet anser det vara väsentligt att värdet av
bilstödsreformen inte försämras, utan tvärtom förbättras efter hand. Grundbidraget
bör höjas till 60 000 kr. och anskaffningsbidraget till 40 000 kr.
fr.o.m. den 1 januari 1990. Efter uppräkning av grundbidrag och anskaffningsbidrag
bör dessa indexregleras. Vad utskottet anfört bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottet under mom. 31-33 bort hemställa

31. beträffande grundbidrag inom bilstödet, m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:So324 yrkandena 1, 2
och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Medelsanvisningen till Bilstöd till handikappade
(mom. 35)

Under förutsättning av bifall till reservationerna nr 18 och 19

Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 31 som börjar med ”Vad beträffar” och
slutar med ”till handikappade” bort ha följande lydelse:

Till följd av vad utskottet ovan anfört beträffande förnyat bilstöd efter 49
års ålder och kravet på körkort för bilstöd bör riksdagen till anslaget Bilstöd
till handikappade, utöver vad regeringen föreslagit, anvisa 10 000 000 kr.
Detta tillgodoser delvis motion So324 yrkande 3.

dels att utskottet under mom. 35 bort hemställa
35. beträffande Bilstöd till handikappade
att riksdagen med anledning av propositionen och motion So324
yrkande 3 och med bifall till motion So255 yrkande 6 till Bilstöd till
handikappade anvisar ett reservationsanslag på 272 127 000 kr.,

1988/89 :SoU 19

24. Medelsanvisningen till Bilstöd till handikappade

(mom. 35)

Under förutsättning av bifall till reservationerna nr 18 och 22
Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 31 som börjar med ”Vad beträffar” och
slutar med ”till handikappade” bort ha följande lydelse:

Till följd av vad utskottet ovan anfört beträffande förnyat körkort efter 49
års ålder och bilstödets konstruktion bör riksdagen till anslaget Bilstöd till
handikappade utöver vad regeringen föreslagit anvisa 22 000 000 kr.

Detta tillgodoser delvis motion So255 yrkande 6.

dels att utskottet under mom. 35 bort hemställa

35. beträffande medelsanvisningen till Bilstöd till handikappade
att riksdagen med anledning av propositionen och motion So255
yrkande 6 och med bifall till motion So324 yrkande 3 till Bilstöd till
handikappade anvisar ett reservationsanslag på 284 127 000 kr.

Särskilt yttrande

Ombyggnad av vårdinstitutioner (mom. 6)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anför:

Vi vill erinra om att vi i motionsyrkanden som behandlas i annat sammanhang
bl.a. föreslagit att vården av de gamla, närden måste ske på institution,
bör ges i små enheter - moderna ålderdomshem eller gruppboenden -lokaliserade ute i bostadsområdena. Patienterna på sjukhem måste få välja
eget rum eller att bo tillsammans med andra. Eget rum är inte det bästa för
alla. Patienternas människovärde måste värnas. Detta innebär också att
patienterna skall ha rätt till normala rutiner och hemliknande miljö.

1988/89:SoU19

Innehållsförteckning

1988/89:SoU19

Sammanfattning 1

Proposition 1988/89:100 bil. 7 1

Motioner 2

Utskottet 6

Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem, m.m 6

Statsbidraget till kommunerna för stöd och hjälp i boendet 6

Bidrag till vissa pensionärsorganisationer 10-

Medelsanvisningen 12

Ombyggnad inom vårdinstitutioner 12

Färdtjänst 13

Kostnaderf0rvissomsorgompsykisktutvecklingsst0rdam.fi.

Nämnden för vårdartjänst 18

Kostnaderna för gravt rörelsehindrade ungdomars gymnasiestudier
18

Medelsanvisningen 20

Kostnader för viss verksamhet för handikappade 20

Depåverksamheten 20

Ledarhundsverksamheten 21

Bidrag till Hörselfrämjandets Riksförbund 22

Hjälpmedel för handikappade 23

Träningscenter för barn med ovanliga handikapp 24

Medelsanvisningen 24

Statens hundskola 25'

Bidrag till handikapporganisationer 26

Bilstöd till handikappade 27

Personkretsen som omfattas av bilstöd 28

Översyn av statsbidragsbestämmelserna 29

Bilstödets konstruktion 30

Medelsanvisningen 30

Övriga anslagsfrågor 31

Hemställan 31

Reservationer 34

Särskilt yttrande 46

gotab 88531, Stockholm 1989